Minnen

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

;7 :§77 ?'12 /L E. En av Ödeshögs åldermän f. kyrkovaktmästaren Carl B10 m har alltid visat ett stort ntresse för sin bygd och tack ' vare ett verkligt ”hästminne” kan han beräta' som när man läser * innantill'. Han har flera gånger berättat minnen från Ödeshögs , bygden för oss och då dessa varit både intressanta och roande tror vi att de kan ha intresse även för _våra läsare, varför vi försäkrat oss om den gode ”farbror Bloms” medverkan några tidningsnummer framåt. På Bloms eget förslag har vi lagt upp artiklarna, som om vi varit med honom på några eftermiddags * promenader i Ödeshög för ett 7075ta1 år sedan. ' Vid vårt första esök i Bloms lilla hemtrevliga stuga, nu_ kallad Hör net, finner vi honom pysslande med .sina blommor, pigg och vaken. Han ,är fortfarande ungdomlig trots sina 83 år och det enda som börjat strej ka är synen som på några år för svagats, men han läser dock sina tidningar och följer vaket ortshän delserna i Östgötabygdens Tidning. Ja, du, börjar Carl Blom, vi skall börja vår 't”pron1enad” här utanför min stuga Hörnet, som den heter nu, men som även kallats Ro senberg och Blomsberg, och sedan ta en sväng genom Össjögatorna, närmast Smedjegatan och Storga tan bort mot Grännahållet. Nu kan Vi inte gå in till' min mor, Karolina Blom, och köpa knäck hon ko kade stora goda sådana för en styver stycket eller fyra knäckar för två öre och inte till Britta No rin och köpa DahlgrenWestmans (Jönköping) starka och svarta snus. Britta Norin bodde vid den tid, där vi förutsätter att vi befinner Oss, i den fastighet där vi numera har Uhrs matservering. På den si dan gatan fanns det sedan ingen fastighet förrän nere vid Sanna och där hade C. G. Pettersson, ”Röa Pelle”, sin speceriaffär till vänster i förstugan och sin bostad på högra sidan. Den förste som sedan byggde här var fru Wahlberg, som uppför .de nuvarande fru Elin Anderssons fastighet och därefter uppförde kop parslagare ngdç den fastighet ,som nu äges av'C. O. Strand. Jag kom mer ihåg att jag var med och ,Öpp nade grindarna när de körde hem virke från Sjögetorp när den fas tigheten uppfördes. 1878 byggde Anders Jakobsson fastigheten Svän gen och då hade sme”n ,Pihl byggt r” ›, '1' .'7 ,11/ , ' /4/ i .an ,1/3 gefeooafzfmâsfdeegåfom besättac om' garmin. tiden: de vi kunnaäå oss en ”knaber”, om vi velat, förstås, i flygeln där. Det är; länge sedan dess, men jag var bara< bytingen när jag var med ett par! större pojkar ett ärende dit där då, det fanns starkvaror till salu. i Jag tror vi vänder om nu och; går tillbaka. Vi finner då på Orrnäs gärde en liten röd stuga och en' li, ten ladugård med plöjda åkrar runt och bebodd av en statare vid Orr näs. Både byggnaderna_ och deras innevånare är nu borta för många år tillbaka. Så passerar vi åter den gamla ladugården *till Pilgården och om du ser där nere på gardet * där i dag John Hellgren bor _ låg på den tiden gamla missionshu set, som uppfördes då jag var 12 år. 'Sedan får vi 'gå ända fram till Viktor Bengtssons eller Riddare gården som John Andersson nu F. kyrkowaktmastaren 'Carl' Biom. arrenderar _ och där är inte sort annorlunda, bara det att ladugår den är ombyggd. Där har _jag gått ,. , 3, ' ,m .i g: / /7 .1, 1 ,vara/r , se I I] ,I , .7 / V: , ,Ä f” '94/2,0 ,, *s era, m å ratar, ' rr., * Vi fortsätter ”i 'idag var rundvand :ring i det gamla Ödeshög 'och ;läm nar genastiordet åt vår' ciceron, 'kyrkovaktmästare Carl Blom: * Ska vi ut på en ”promenad” i dag igen, så börjar_ vi väl där vi' 'slutade senast: på skolgården. Det var annorlunda då att ut och promenera; en gata med stora kul lerstenar, men för övrigt smörjiga, spåriga och svårframkomliga vå mörkt och' dystert och långt mellan husen 'där svaga fotogenlampor el rler'talgdankar gav ett matt sken. Nu vill varje fastighetsägare ha en stark gatlampa utanför sitt hem och .nu trycker Vi på En knapp och har? :vljns' både i fin och vardagsrum, ;garderober _oehuthus. Ja detta är bara en liten sakisom visar. skillna .' den mellan förr och nuJMen det 'Mos gnet med en 'rutig snnsnäs l*Ringnisse gar.Var det på kvällen, var det] elius, ett par ståtliga pojkar. När 'vi var färdiga for marsch vin kade pastor Snellman mot kyrktorÅ\ duk och då lsatte Johannes i Smörmossen och åJohan Petter Glader i Askedalen i gång stora klockan i gamla torneti och till dess vackra klang marsche rade vi. I detta sammanhang kan :jag 'nämna att ”lillklockan” ringdes Nils Andersson i Öninge eller När vi sedan kom in i ;eyrkan fick vi ”stå på gången” med :Brhör nu klockan halv elva och 'yrkovaktmästare Rapp hade fullt :åratthjmpgmegxn va dll'st, 'tröttakoch varma som .vi rar. ”Sedah fick'vi 'övervaraihög *massan och det" var “inga korta pre dikningar på den tiden. Då hette kyrkovaktinåstaren som sagt Rapp och före honom var det 4_ gick bra då också och människorna I var glada och lyckliga. i V 'Först kanske jag skall tala omi 'd'poeten't Johan Pharmanssons i Mark paschasa till en bjudning hans hustru höll en gång: ”Klockan 'hon må eller stå. : tv flera gummor komma. När alla borta på i sin vrå, Ärla är ei gott att somna. Ty alla'vill berätta nytt. En ropar nu: ”Har katten spytt?” De villa taga 'honom fast. :i en vrå han sitter som en gast. De bryna vill hans lilla nos. . han ei rivs och går sin kos.” Fen som'hette Hektor och boddei fmet, en liten kammare intill nuva 'lrande kristidsnåmndens expeditioni 4 gamla kommunalstugan. Når Rapp ; slutade som kyrkor'aktmåstare blev 7 det 7tPeter på Svängen” och så blev Qin len liten stuga i okrttegårdsskogen.5 [Han hade en son, Adel Hektor, somt ?blev ringkarl efter 0. Frost, som på sin tid bodde i lilla kommunalrum t, :lq cide skollärare Pettersson något nppdrzig så kunde det bli betydligt kortare middagsrast och så fortsat te vi till kl. 3 eller 3,30. Men vi gick inte var dag. Det låixlag jag gick i läste på måndagar och torsdagar medan det andra läste på onsdagar.,; fredagar och lördagar. T isdagenå var fri. Men vi hade långa hemlåxorg också och inte fick vi vara ute påå ;skolgården och sparka boll eller gå :ut och marschera. När slrollêiraren ;skulle spela på ' någon , begravning ;eller någon annan högtidlighet så fick vi innanlåsning, varvid en av de äldste fick ha uppsikt Över de öv riga, men det kanske blev litet si? och så.ib,land..., 1 l Fortsatter vx från skolan så kom n'ner vi till de gamla hållstallarna; 'som låg ungefär där Östgötabanken har sin fastighet, och sedan till gäst givaregården, där landsfiskal Holm stedt bor nu. Där låg den gamla' gården: en fyrkant som såg ut som en lada och i vilken arrendatorerna bodde. Där finns nu den fastighet som inrymmer Otto Lejons eftrzs af färslokaler. På denna tid var Johan Rehnberg, en glad och livad själ, ar rendator och efter honom' korn Jo han Erk, farfar till nuvarande smi desmåstaren Fredrik Johansson i l i l i I I det Carl Blom och när jag slutat1 kom Birger Hultberg i tjänst och%; så är vi framme i vår tid igen. i_ en"pamer"aersatteköerna _ftcr vad man kan förstå av detta :ch det kanske det görs nu med. 'i Nej, vi ska inte prata strunt utan nu börjar vi på skolgården. iDet första riktiga minnet år från den dag jag_ skulle “stå på gången” eller konfirmeras. Det var en mid SOiiiiiiarclag vi samlades och vi var alla svartklådda> 52 pojkar och 36 flickor eller tillsammans 88 barn! Jag tror klockan var inte mer än halv åtta på morgonen när vi ställ de upp på två led, pojkarna först, med pastor :S'Lngllnlggm vid sidan. Han ville ha 'destörsta pojkarna i första Men det var den ”gamla goda tiden” vi skulle tala om. Du tyckte ,det var mycket med 88 jag minns när skollärare Pettersson låxlag han delade upp dem på, men? ra dagar. Jag själv gick i en klasst och vi började kl. 8 och då hade% t. ex. Karl Järn och ”Storekalle”§ gått från :torp ochlohanna Färdig?å från Sunnesjö * det fanns inga cyk.g lar på den tiden! Så läste vi till 10,? då det var en halvtimmes rast, ofta; förkortad till en kvart, varpå vi höll på till kl. 12 med en timmes midi .. i lasbarn, men å l 0 t hade 137 barn i skolan, det var tvaå ändå var det mycket jämfört med vå Bagkasand. Efterhonom kom Johan Ä Käll, som sedermera blev frn Dali lander och med 'sin man flyttade till Gränna. Senare flyttade Ödes högs Sparbank dit sin lokal. Banken bildades nämligen hos apoTiEkare Lundgren och hade också sin expe dition där den första tiden. 1 När banken hade sin lokal där brand stationen nu ligger hette vaktmäs tarinnan madam Lundholm. ja din var det, hur otroligt det kan låta,l även ålderdomshem förr. En tid de Karlsson i Backasand möbler där och en dansk Jörgensson köpte upp smör. Ãlderdomsheminet flyt itadcs sedan till den fastighet där; .N ;L ledet och där gick EmilDanielsson,.Clagsrast. Men _det vai'rlikadanlchill.f Lifrånrllai'tsbol, nu iRåby, 'och Karl' _7_ / ._øø sin stuga och så byggde mejerist Aug. Andersson Sanna 2 och dåva rande skomakaremästare C. A. Ek holm fastigheten Rosendal. .Det var långt mellan bostäderna och nu får vi gå ända till Göta Le jon, den fastighet Konsum köpte för 'några år sedan och flyttade undan ett stycke för sin affär. Där bodde Madam Sundholm, som bakade bröd och serverade kaffe. Det har sagts mig att Göta LGj'OHvursprung ligen har stått där St. Åby slöjd uskola nu är uppförd, men lär ha flyttats på 1860talet, men om det är sant, kan jag inte med visshet sä ga. Fortsätter vi nu Storgatan bort finns det ingen fastighet förrän Vi kommer bort till Peter Hans Gustaf och hans svåger Lars Petter Svens son, eller nuvarande Breniers Skat egård. Den gamla stugan där lär "“e skiftet ha stått i den Skattegår .ens trädgård där Karl August Gustafsson nu bor. En bror till Pe ter 'Hans Gustaf som hette Johan ?hade Skattegården eller Edvards _gården. Sedan kommer vi till Pil gården där mangårdsbyggnaden låg till vänster och ladugården till höger om landsvägen alldeles intill vägen vid bergsknallarna där det nu _Så får vi fortsätta ända till Röda Krogen. Där fanns ingen spritser › vering på den tiden, men om vi ha * de fortsatt till§yembs Sörby, så ha vuxit upp så många moderna villor: manga nos[dagar utêlnIOI' ladugår gen och ”kört verket? och frusit. Vid Vesterberga är nästa fastig het vi hittar « det är fortfarande långt mellan stugorna ä och där bodde ”Kållsmen” (Kallsmeden) o. det var han som hade det så dåligt att grisen ramlade ned genom gol vet och hittades i källaren inunder då smemora skulle getn mat. Här är betydligt annorlunda mot i nuva rande tid. Där Framnäs nu ligger bodde Maja Stina Cederlöv, kallad Ralla i Hallspann (halvspann w ett mått rymmande 1/4 tunna). Hon kallades så' för att stugan inte var mycket större än en halvspann. Hon flyttade sedermera till ålder domshenimet där hon dog. Jag var med min mor på besök en gång och då sjöng gumman följande strof till ackompanjemang av ett ”posentiv”, som var hennes: ”Pipan jag tänder. Den är av äkta postelin (porslin). Röken jag sänder mot himmelen. Pivian, pavian, piv schevenej, falle rallerej”. Hon sjöng strofen två gånger och det var något särskilt vackert för ett barnaöra, tyckte jag nog då. Nu är det andra fordringar på sång och musik än en sådan strof och' positivspel, Sedan minns jag ingen byggnad förrän Vi kommer fram till ”kloc kareböstaden”, där kantor Anders son bodde'Där bodde då *gamle he 7=.” derlige klockaren Karl Henrik Ör _ M Ödeshögs kyrka som den ser ut I våra dagar. rt I I iL var, i tengren med fru och tre döttrar. Han hade flera barn men de var ut flugna. Jag kan tala om att då var kantorslönen 150 kr., vartill kom halva trädgården nuvarande skolparken och så bostad. Men han_ hade ”småspörsmål” också som ex. 1 kr. för varje äktenskaps lysning han har upp till prästen på prediksstolen och så skulle han ha 50 öre för varje kyrkogångshustru. När en hustru fått barn skulle hon i regel 6 veckor efteråt gå kyrko gång. Sex veckor efter jul hette det således Maria kyrkegång. Det kun de vara 3 jämte lika många vittnen på samma gång. För detta skulle klockaren som sagt ha _50 öre, men lika själv klart Var att han fick hela kronan för att han skulle ”spela fram” ordent ligt. Han *var nämligen en dängare att kunna spela och gamla orgel verket var betydligt starkare än nu varande. På tisdagarna fick han of tast gå med bönderna till ”Klub ben” (där Löfs stora fastighet nu befinner sig och därr'vi skall stanna vid en annan ”promenad”) och få sig en_ öl. Man brukade/ca. en ”hela” på tre och eventuellt Öka ölets. styr ka ur _någOn medhavd plunta. › På gamla orgeln satt klockarei med ryggen vänd mot prästen'ocf såg; i en spegel när denne kom upp på prediksstolenf Spegeln finns kvar än, men jag minns inte var den är nu. Ja, min nior hon var många gånger vittne vid dessa kyrkogån gar. Men för att återgå till Örtengren så kan jag tala om att: han var en herre med en potisk ådra och när hans döttrar skulle gå på namns dags eller födelsedagskalas bad de alltid sin far skriva något passandeç Jag minns en strof som han skrev till ett sådant tillfälle: ”Jag önskar dig god lycke, medsänder käpp med krycke. Jag Önskar dig på sam ma Vis, likt Eva uti paradis.” Vad han menade, med detta? Säj det! En annan poet var Johan Pharmans son, men det får jag tala om en an nan gång. Där vi nu står, syntes förutom kantorsbostaden även skolan och ålderdomshemmet samt Bergska huset, där skolreformatorn och ecklesiastikministern Fridtjuv Berg föddes 1851. Denna fastighet har nu flyttats till Hembygdsgården och bildar bakgrund till dansbanan och skjutbanan m. m. I Bergska huset bodde vid denna tid skolläraren Ri kard Pettersson, en barsk men god människa, och från denna plats har jag personliga minnen, men nu smi ter vi Smegatan upp och sätter på kaffepetter, slutar Blom. Haken. 4 kyrkegångshusftrur; CLK., um. då?" it's; H , :3 43' s digga? rv EL ,a Ft? års'1 ,Vi fortsätter där vi slutade sist, 'A : nämligen *vid Ödeshögs kyrka. Från L kyrkogården ser vi ut mot Öninge, ,Vättern och Omberg över en leenu :de och öppen nejd där Vätterns blå ,bildar en vacker fond med det kar ga Västgötalandskapet skimrande i bakgrunden. Later vi blicken glida längre mot norr, stannar den vid ett. 'Vackert blickfång, det ståtliga Orn .berg med sin lugna och majestätis ,ka silhuett. ' För 75 år sedan bröts intevdenna 'bygd så mycket av öppna åkerte gar utan var bunden av skogsmark på åtskilliga ställen mot Vättern i' medan Ombergs fasta konturer na turligtvis var desamma. Vi går med kyrkovaktmästare Blom tillbaka i tiden och vänder oss mot kyrkan, som då hade en an nan exteriör, där olikheten mot nu et mest märkes i tornets struktur. År 1888 byggdes tornet om. Det var en Rundkvist från Tranås, som svarade , för detta arbete, säger Blom, och han hade en dansk verk 'mästare som hette Appel. ”Att ni tar bort ert vackra torn”, sa han till mej en gång, ”och såttter upp ett 7 sånt här! Det ser ut som en skopin ne (skopligg) .i vädret.” Det gamla ,tornet var vackrare än det nuvaran de. Nämnde Appel' hade innan han kom till Ödehög varit med om att ,arbeta på kyrkan i Malexander. _Stocken till den nya spiran på 3,Össjö” kyrka är hämtad i Pelarbo, kan jag tala om. August Lättström var med om att sätta upp spiran och han talade om för mej att de lade dit silverslantar i'en fördjupning i › spirans fäste, men jag tror inte det 'var så mycket så det lönar sig att plocka ned den. Kyrkans tal; om täcktes 1889 och för detta arbete svarade en Adonis från Linköping. 'Takråinnan sattes upp av dåvaran de plåtslagare Olsson i Ödeshög, död för flera år sedan. Han varen bjässe så stark. jag var med när han täckte' ett tak hos Lejonscch *de plåtar som vi 'på två man har med nöd och näppe, tog han ensam och ställde upp mot väggen. i resten. Under där. Det var nämligen så han både döpt och konfirmerat samt vigt mej. 'Jag döptes 1863, konfir merades 78 och vigdes 92. När vi vigdes, gumman och jag, var vi 8 åkte vi till stugan jag _ännu bor i och där var det kaffe och smörgås. ja, det var på tiden då fordringar na inte var så stora, men roligt var det ändå. Gick ut och visade oss gjorde vi dock inte. Vill nån' se me_ sa ja, så får de'göra det där jag går ut och forar hästarna i morgon bit tida. . Som sagt, första tiden av sin verksamhet i Ödeshög bodde pastor Snellman i Orrnäs, men sedan flyt tade han till Lyckan där han hade sin expedition under den tid nuva rande prästgårdsbyggnaden upp minister Seigbani, hade nämligen Före skiftet låg prästgården unge fär där Falks eitr:s fabrik nu finns, ja prästgårdskallan låg pre is där fabriken är. Det var en låg man gårdsbyggnad med små tvårutiga fönster och lågt till taket. En liten låg ladugård, där djuren forades i basen, samt en loftbocl, i det när* maste lik den som från Graniiden flyttats upp till Hembygdsgården, tillhörde även de hus som vid skif tet flyttades ned till den plats där och mellan dessa fanns en dörr källaren, som inte hade minsta tons : * l terglugg, utan gick man ned. 1 till J luren var det som ”att kränga enl kolsáick över huvet”. personer hos prästen och därefter, tilldelats medel för prästgård, men han bodde i Sörgårn, som han :Ej de. När sedan Snellman kom, upp fördes ny prästgårdsbyggnad lSöö. ' prästgården nu ligger. Lofibodenp minns jag särskilt. Den hade sinåf: gluggar till fönster, som man l:iap.i past fick ut huvudet genom. Sa varf. det två uppgångar till loitgangeilu Vid denna tid var det koniminis; ter Sven Snellman som residerade ij prästgården. Han kom till Ödeshög: 1863 samma år jag föddes form; första tiden bodde; han i Orrn'as. Jag är döpt i kontoret att :I 7: ,vi i ,i , r |i fördes. Snellmans företrädare. kom , a i? ,i l. ir lå i: i, Jgövenäraren nu bor och sou! bygg "dES 1866 på hlüiaüv av pastor Sven ,Snennxan. På andra våningen, i SOCkCHStU§3“› giCk viläsbarn,1nen nue på sannna gång manllxnkarna på lördagar och fückorna på ons ; dugar.88 barn ñck küe phds på en gang. Jag konnner Hxåg att när jag dböüade skdan varjag hüe Wüda 2 6 år och jag gmk då En Johan = Erks Järneüu, soul var exandnerad \ och senareHydtade üiICDrebro 1870. Eder henne kon! ,däpsaTdda”, “sonl var sydvlärd, och däreüerliiL. “da [Dyrh1g. Ja så var det gunnnan: ;Sander i Backasand,1nen där äüi ;\d göra besök en annan dag. 3 \ füpsairüda var en roüg gunnna' SOHI skhlg psahner som: den värüc :klockare.lüon gidç onduing i går darna och sückade ükken och då underhöd hon oñast :ned sång. , Hon besökte ibland en klok gumma * i Alanforp, ”Äiantorpag1un1nan”, och en gång hade hon ed ärende åt .ndg. jag hade IâH en svår eksmn på en ann sonllükarna hne kunde bbht Av bundagetjag hade onxar vxnen gjorde FipsaJTdda en Iden paket son] hon kaHade ”klufä och dm1 tog hon :ned td] gunnnan i Nguüorp. (iunnnan frågade inget ufan bara thtade på kluten, utan att öppna den 0.5kkkade1ned a1sçL; iva henL ”Vad koänr dec: hägadel FilmaTilda. ”Han skickade med dig . en krona, och den ska jag ha”,sa “gunnnan. jag hade verkügen sänt :med en krona och bra bkw jag i aanen ()ckéâ,]1nr det Ull korn sig,' .Slutar Blom för denna gång". Nästa ; fgång ska jag' berüdu roñga pu> ›dschuserfrän Backusund. Elaken. i hoeåüae o HV. 'i En eftermiddag då höstmörkret redan ådragit ett dok' över nejden följer vi med kyrkovaktmästare Blom på en ”promenad” utåt Bac kasand för att först besöka ”stopa kroa” och sedan fortsätta där vi senast slutade. Nu för tiden är det inte så mörkt .att gå ut till Backasand. Det är inte långt mellan gatlyktorna och vid de flesta fastigheterna finns det en lam pa utanför som lyser upp för att in te nämna flygfyrens miljonljns, vars svepande glimtar väglederlgånga åren. i ”den gamla goda tiden” var »de mörkt som i en källare o. oftast :gick man med en osande och rykan zde fotogenlykta i, handen för att väg leda Sig.. Nu när man skall ut och ;föra trycker man på en knapp och det är ljust både utanför och inne i ladugården. Det var annat förr i inden: ,då tande man i regel sin hand lykta inne i stugan och vågledde sig med denna ut till ladugården eller ,vart man skulle w de som inte hade adjur att sköta gjorde undan. .ute :sysslorna medan det var dager och sedan hångdes lyktan på en spik "där hon blinkade r'ödögd och EE", :så att man ibland frestades tända en :sticka för att se om lampan lyste. Som sagt, en höstkvåll på 1870 580talet, går vi ut mot Backasand och när vi kommer ungefär mitt för ,Ba'ckasands gård så ligger mitt emot ,denna en liten stuga och här hör Vi att det år liv och rörelse, varför vi röppnar en knarrande 'dörr och går in. När vi blinkat en stund mot en 'lampa som dinglar i taket ser vi nå gra gubbar som står vid disken och ”på stående fot förtår sina supar som kostar 34 skilling stycket. Vi har 'kommit in'på ”stopakroa”. Vi lan .gar fram en riksdaler och vi får vår medhavda stopakruka fylld med ibrånnvin. Vi ber att få ställa l;rukan 'där tills vi går tillbaka då vi. skall hälsa på i ett par ställen längre bort. .x _ ..4r' ! . x "1 _' , 'V ,1 4' s?? if, 'wird/?Te [2,7 51/5, /7/1 7 i??? I gefzonaåfámâsåaee [återse m gamia tiden. 'de fick för sina ”rumför resande”. som det inte hade varit så roligt att mista. . Vi fortsätter i höstmörkret och kommer till? ”Hotell Brunkeberg”, som är borta nu men som låg unge fär mitt mellan Sörgårn och Backa sands gård. Här var det ofta flera resande än på Gästgivaregården, men det var sådana som inte hade så stora möjligheter att betala för sig. Här låg nämligen' en liten stu ga, där det bodde en som kallades för ”Basten”, och gubben och gum man Var snälla och låt trötta vand ringsmån få husrum över natten. ”Bastens” var även så ärade av ”konkurrenten” Rehnberg att dennes första, vers. i den förut omtalade vi san började sålunda: ”En Visa jag nu sjunga vill, som börjar ner hos Basten. Det variej längre sen än här omdan, då Basten nös på kvasten”. sten”. \ När postdiligensen kom på morg narna brukade Eklundblåsa en fan far på sitt horn och då myllrade det ofta ut flera sömndruckna ”resan de”, vilket en gång föranledde' Ek lund säga att det är flera resande på 7?Hotell Brunkeberg” än på Gäst givaregårn. Ibland var nog gubbar na på ”pilleknurken”_y då det ofta hände' att _de för de korvören de tiggt ihop eller förtjänat 'tillfälligt kVållen före varit och handlat på ”stop'akroa” och sedan testat om. Bastens var även med på kalaset och det kanske var den enda ersättning Vi har nu kommit nedanför bac ken vid Nordiska, som heter, el ler åtminstone förr itiden kallades för” Smållalia”. Ja, Varför hette den så? Det är mer än jag vet, kanske: detvar för att den nått namn skulle ha. Backen är ganska brant nu och var väl 'annu tvärbrantare förr och det kan väl tänkas att det inträffat; något Spektakel i forna tider då åken' inte var så bekväma som nu utan lätt tippade så körsvennen kunde få sig en smäll. <1' 0/2 4 acw;4 tg ,dnr 47 i; _ I Så fortsätter vi vår promenad och kommer' till närmaste fastighet, som är nuvarande Nöjds affär. Här re :siderade då handlanden Nisse Nor Zlander och han kunde konsten att ta sina kunder. Specielltmfruntimren var förtjusta och jag kanltala om :en gumma från Harhult, ett 'torp ställe i Åbygatan, som var där och .handlade en gång, berättar Vår ci ceron. Henne hade han förvirrat så ?hon sa: ”Ja se Norlander han är då en sjangdobel kär. Jag köpte 5 mar ker sill och fick sju stora och e” lita. ?Lita var synd att säga, för den Var 'nästan större än de andra.” Här går *vi alla fall förbi och kommer så till tmöbelsnickare Vallander » där K. 10. Ekström nu bor. Hos Vallander :hade postiljon Eklund jämnt' sitt till :håll och där fick han sig en_”ap0 tekare”, d. v. 3. en s. k. jamare be stående av en slags sprit som Val ]ander fick ut på apoteket _ därav benämningen ”apotekare” och som han hade att polera möbler med. Det var starka saker och de .var välkomna då postiljon Eklund :suttit och frusit på postdiligensen en rå höstkväll. Han pratade och skojade med gumman Vallander, men en gång blev han nog litet per plex när han kom dit. Förra gången hade det inte varit så roligt, ty Val iander var illa sjuk och kanske ändå värre även grisen hade sjuk nat några veckor före jul. När Ek lund kom nästa gång mötte han gumman och frågade som sig bör hur det stod till, varvid gumman glad svarade: ”Ja Gud välsigne gri .sen i första och Vallander 1 andra rummet, de har kryat på sej båda två”. Man förstår gumman, hon 'tänkte på sitt julfläsk, skinkan, jul* korven och rullsyltan m. rn. gott, E. När vi gått uppför Smällalia kommer vi till Posten (postkontoret) vid nuvarande Rosenlunds ålder domshem. På övre våningen bodde; dzr Hallenberg och på nedre postf mästare Cervin, han som skänkt så* mycket till St. Åby kommun. När; man kom in i förstugan fick man' gå till en lucka i väggen, eller kani ske var det på dörren, och knacka på för att uträtta sitt ärende. Pos tiljonerna fick naturligtvis gå in i intilliggande rum där posten förva rades. Posten kom från Jönköping och Gränna' ena dagen och så låg postiljonen kvar i Backasand till nästa morgon då han åkte till Mjöl by kl. 6,45 och var framme omkring 10,30. Kl. 5 nästa morgon gick div ligensen'tillbaka till Backasand och var där ungefär vid 9tiden. Restra den var väl tilltagen och efter tid tabellen behövde man ej vara fram me förrän kl. 9,45. Den resan har jag gjort många gånger då jag var skjutspojke, och även till Gränna Jönköping, dit vi fortsatte sedan vi bytt hästar och fåttoss litet till livs. Vid omkring en kvart Över tio fort satte vi sedan till Gränna och kom dit vid middagstiden och till Jön köping fram på eftermiddagen. Nu lägger man ett brev på posten och' inte många timmar senare är det framme i Stockholm. Jag kan även tala om att postmästare Cervin ha de en vurm och det var fiolspel och på detta instrument kunde han också få fram åtskilliga vackra toner och melodier. \ Fortsätter vi nu från Posten så finns det ingen fastighet förrän Vi kommer till Gästgivaregården, däri ' :7 A , "1 Carl Magnusson bor nu. Men jag tycker att vi går in efter vår stopai? kruka och går hem och' tarw0ss en? kaffekask, så börjarvi på Gästgivaå regården nästa gång, slutar kyrko vaktmästare Blom. H a k e n. r; KYRKOVAKTMÃSTARE BLOM BERÄTTAR OM GAMLA TIDER V. Gamle hedersmannen kyrkovaktmästare Bloms berättelse från gamla tider har väckt stort intresse och ofta händer det att äldre personer och även yngre som är intresserade av sin hembyggd kommer och säger att det var så och så, Blom till rättalägger oftast detta, men vid ett par tillfällen har han själv efteråt rättat till ett parcsmåsaker. ianske har sign. vid överförandet av det sagda på de massor av anteckningssidor som gått åt noterat fel. På ett ställe kallade vi en av Bloms skolkamrater Karl Järn(sign. hade antecknat K Järn) men det skulle vara Klas Järn)och när vi skrivit att Fipsatilda eller skoleTilda,som hon även kallades,stickade täcken var det flera som oponerade sig och sade att hon var väverska.Blom uppgav först att hon stickade täcken,mrn kom snart underfund med att detta var fel. Några personer talade om att när SkolaTilda gick om" kring i gårdarna och vävde började hon sitt dagsverke vid 4tiden på morgonen och slutade när detbblev mörkt, På sommaren blev det ganska långa dagsverken,men så betingade hon sig också en dagen penning av inte mindre än tio öre! Men hon hade kost och logi också, och sin "dagsverkskaka”och annan förning hade hon i sitt knyta då hon vände åter till sin lilla stuga i Visjö. Gumman var slagfärdig och då en flicka sade att det förklädes' tyg som hon bjöd ut inte var vackert så blev svaret: Den som ful är,ska fult ha. En gumma som stickade täcken var "Rosamora" som bodde i en liten stuga vid Sandkulla i Öninge. Hon tillver kade även strumpor på beställning och när hon var i "Össjö"och handlade så stickade hon en strumpa på både bort och hemvägen. Nej avbryter Blom,det var inte jag som skulle berätta, och var det inte vid Gästgivaregården vi skulle börja? Då kommer jag ihåg en historia om handlanden Norlanders svärfar Jonas Jonsaa i Sörgårn (nedanför Nordiska) Han gick alltid varje tisdag och sålde ägg i Össjö,och lika säkert var att han på hem vägen gick in på Gästgivaregården och tog sig en sup;men aldrig mera,men de försakade han inte. En gång när han kom hem ville gumman veta om han "varit inne nånstans? hon tänkte väl närmast på svärsonen Norlander,och till sist kröp det fram att gubben varit inne på Gästgivaregården. Då sa gumman: Jag skulle vilja se den dagen då du kan gå förbi Gästgivaregården utan att gå in. Det ska jag Visa dej sa gubben förbittrat, och nästa gång skall jag gå förbi där utan att gå in. “Nästa gång" kom och när gubben kom hem ville gumman veta om han gick förbi Gästgivaregården. Då svarade gubben med en viss stolthet: Jo tänk dej det,det var allt vad jag gjorde det och stannade inte förr än jag kom till Smällaulia. Men då sa jag till mej själv,att detta gjorde du bra Jonas Jonsa,som kunde hålla ord,och nu har jag förtjänat två super. Och dem gick jag också tillbaka och tog sa gubben till gummans häpnad. Den förste gästgivare jag minns var Lars Renberg fort sätter Blom,och efter honom kom sonen Johan och därefter August Renberg. På slutet av 1870talet flyttades sjutsarna fram till Ödeshög,varvid man endast höll mat och logi på Gästgivaregården, men resandena trivdes bättre i Össjö,och det blev ganska folktomt på Gästgivaregården. 2/ . Klockare Örtengren ordnade ibland med baler på Gåstgivaregården och svarade själv för dansmusiken då han skicklig på fiolen. Men han slutade med dessa danskvällar då det ej blev någon extra förtjänst som han beSpetsat sig på. Han fick nämligen sitta mol ensam till sist. Under väntetiden sista gången tog han sig en stark toddya Innan han gick hem höjde han sitt glas mot taket och sade: "O du magra Backasand,där ingen bal mer hållas kan”. I Renbergs visa säger denne helt vanvördigt om sina föräldrar: "Kära mer på Backasand hon är så fet och fager,och lille Renberg däremot han är så blek och mager." Gästgivare Renberg var en liten och snål gubbe,medan gumman var stor och bastant kvinna. Från Gästgivaregården kommer vi till den fastighet där målare Gustav Kullerstrand bodde,han hade en målaregesäll,det minns jag, som vi tyckte var en så fin karl, då han klädde sig förnämare än vanligt på den tiden. När vi gick ut för att dansa,pojkar och flickor i god sämja, brukade den som skötte klaveret gå i teten och "dra en trudelutt"och då hade vi en refräng som var så bra att gå efter: " För Emeli och Gustav Sme kille ville vippom bom Och Mina och Karl målare,kille ville vippom bom. Kanske var det lite svartsjuk ilska i den strofen från de andra pojkarnas sida då de båda hantverkarna hade "tur" hos flickorna. Kullerstrand och dennes båda grannar handelsman Lund och smeden' Grönqvist tog sitt vatten ända nere i grusgropen där det var en vattenkälla. När det var kallt om vintern och man spillde ut vatten så frös detta och det blev en verkligt ståtlig kana i backen som var nästan omöjlig att gå på. Jag minns när smedgesällerna då de hämtade Vatten till gumman Geönqvist åkte kana så det slog gnistor under träskorna. Aldeles intill bodde en självlärd vetrinär Anders som som även kastrerade hästar. Vid Bergs hage utanför Bergsbo kastrerade han vid ett tillfälle 28 fölungar. Andersson flyttade på senare tider till Östad i Väderstad och tog gästgivaresjutsen där. Han hade en son Rickard samt 4 skjutspojkar,vilka fick sitt öknamn av postiljon Eklund:Kritolle,Bottenlöser,Gurmus och Basten. Andersson byggde sig senare en fastighet i Väderstad som han kallade Wallåkra. I Backasand bodde också handlanden Salmon Lund,som var Västgöta till bördan och stod på Össjö torg och sålde tyger. Det var han som sa till ridande polisen når det nya metersystemet skulle in föras,och Lund inte ville lägga bort sin aln,som han blivit van vid: "Den här alna har jag haft i “tjue” (tjugu) år,och än är det ingen som har klagat på måttet"men här har i alna" Nästa gård var Grönkvistens smedja där Backasands smidesverkstad nu ligger och om C.J. Grönqvist står det i Renbergs visa: Smen på Backasand han har så fula unga; när man går förbi så räcker di ut tonga” Unga det var smedgesällerna,en fem sex stycken som väl gjorde sina grimaser åt passerande,och nu fick sig en gliring av Renberg för att de inte uppförde sig karlaktigt. Jag glömmer aldrig när vi fick order i skolan av skollärare Petersson att dra bort likvagnen till Grönqvist för reparation. Somliga tog i stången,och andra sköt på,och de övriga åkte och det gick ju bra. När reparationen var gjord fick vi hämta vagnen också, men det höll på att gå galet. 5/ När vi kom vid kyrkbacken hade de flesta satt sig på och åkte och i backen skente vagnen för dem som drog,ocn det var inte långt ifrån att Vi fått gå tillbaka för ny reparation av lik vagnen. Hen gatorna var inte asfalterade då utan så småningom fick vi stopp på åket. Från Grönqvists smedja fanns det ingen fastighet förr än vid Klockaregården,och där börjar Vi härnäst,slutar Blom, 000 /Haken. KYRKOVAKTMÃSTARE BLOM BERÄTTAR OM GAMLA TIDER VII. Emil Johanssons, som firar 50årsjubileum anno 1945,bebor en fastighet som ursprungligen byggdes i början av l870talet av J.P. Sjöberg. På den tiden grävdes inte grund utan man satte punktstenar,en i varje hörn och en på mitten,och mellan dessa kilades sedan flis. Sjöbefg drev försäljning av speoerier och även en del järnvaror,och den lilla butiken hade ingång direkt från gatan. Att fastigheten inte var stor förstår man av att andra våningen endast bestod av en liten kammare på gaveln mot storgatan och ett litet kök 1 andra ändan. Magasinsupplag hade Sjöberg i Riddaregårdens ladugård. Utanför fastigheten låg ett stånd av bräder(s0m syns på bil den) Ståndet var avdelat i två avdelningar; färgare Delfin från Åby hade den ena och MjölJohan den andra. Något år efter det Delfin avlidit gifte hans änka om sig med Emil Björkman,som var färgareoch som även stod i nämnda stånd och sålde. Björkman blev sedermera kassör och känd kommunalpamp i Ödeshög. MjölJohan,som fick sitt namn för att han sålde mjöl,var fader till ingeniör S.P. Andersson,Backasand,s0m har stor del i sam hällets utveckling. Om det var aldrig så kallt,så satt MjölJohan i siyy spånd,väl påpälsad. Han hade en sak. balansvåg som häng de på en stång i taket med en vågskål i vilken han ställde mjöl påsen och en i vilken han satte vikterna. Några papperspåsar höll affärsmannen inte almänheten med på den tiden,utan man fick ha med sig påsar eller annat att ta mjölet i. MjölJohan bodde först i Gatugården(vid Öningen)ooh flyttade sedan till Paradiset. Han hade två döttrar,Maria och Tilda,vilka övertog mjölaffären efter sin far. De bodde i en liten kammare på Klubben.Paradiset såldes på auktion och inköptes då av Petter på Svängen,och längre fram i vår tid av Hazard. På andra sidan hade färgare Sigbam från Öninge en butik det var först senare han flyttade till den nya banklokalen och i andra avdelningen stod Viktor Bengtson inRiddaregården och köpte upp smör. Dessa bodar revs senare ned av järnhandlanden Emil Johansson. Jag kommer ihåg att vid en av bodknutarna stod Karl Johansson i Gatugården och köpte upp ägg, som han sedan med hästsjuts forslade till Mjölby och därefter med tåg till Stockholm där han sålde äggen. Jag var själv med 1888 och körde en enbet till Mjölby dagarna före Påsk. Där Centralen nu ligger låg Riddaregårdens ladugård med ingång genom ett portsjul,ungefär där ÖstgötaByggdens tidning har sin redaktion. Från portskjulet kom man in på ladugårdsplanen och rakt mot logen. Till vänster låg oxhuset och till höger fähuset. Även denna ladugård var uppförd i s.k. rundladugårdsmodell. Mellan logen och portskjulet låg en gödselstack till varje krea« turshus, men till ”fäjset"hörde ännu en gödsêlstack mot Storgatan. Man var rädd om gödseln och skrapade upp vartenda gryn,ooh skra pade även med jorden under. Så småningom blev det, när gödslen kördes ut på åkrarna,stora gropar på gödselstaokarnas plats och vid regnväder fylldes dessa av illaluktande simmig gödselvälling. Det fanns ingen hälsovårdsnâmnd i Ödeshög på den tiden. När säden kördes in på höstarna och man lassat av kärran fanns det ingen vändplan, utan det var att backa ut åket. 2 Jåg tjänade i Riddaregårdén då,och jag körde hästen. Denne var så van att när han hörde att jag började trampa på bårfjölen(ett bräde i botten) så började han själv backa. En gång hann jag inte få tag i tömmarna utan vagnen backade ut och “knöt” sig så både jag och kärran åkte ner i ett av gödselhålen,och där var vi fast. Utanför höll sonen,sedermera Herman i Skramlan,och han körde ökarna, som för tillfället fått "krokhumlan" efter sig. Han ropade att jag skulle skynda mig ut för att han kunde inte hålla oxarna, som blev vilda ab krokhumlans surr,man jag hade laga förfall. Innan jag visste ordet av kom oxarna med sin kärra så att det bara svor i portskjulet,och sedan blev det en liten stnnd inne på ladugårds planen. hot gatan vid Holstenssons och Kullerstrands låg då s.k. svänglador och där fick man hålla utanför, varvid väggarna som be stod av stockspeglar, togs ut så att säden lassades direkt in i ladan. Det bästa av virket indessa lador användes vid uppförandet av förutnämnda banklokal. Längre ned låg ett stall med fyra spiltor, och bakom drevhuset med ett särskilt gödselkast. Sedan fanns inga fastigheter förrän nere vid Smedjan. Gransta byggdes senare av Fredrik Granlund,som bodde på andra vå ningen och hade pappershandel och en liten verkstad där nere. Han tillverkade stämplar och sigill mm. Urmakare Grens nuvarande fastighet byggdes av Granlunds bror,som hette Ernst och hade sko makeri. En kammare hyrdes senare av “Stenajanne" ' Mot storgatan uppfördes Hotellet på 1880talet av Gustavsson i Blixhullt som först hade hotellrörelse. I en ända fanns en affärs lokal som förs hyrdes av en handlare Berg inte manufakturhandlare M.E. Berg och senare av JanssonCarlsson. Så uppfördes nuvarande fru Scheutz fastighet och senare nuvarande Blondells av plåtslagare FgO. Rydell. Här har också gjorts en del ändringar sedan dess. Innan de sistnämnda fastigheterna kom till,gick jag många gånger och ärjade på åkern mellan ladugården och smedjan. Första gången vi hade ångtröskverk var 1884 och då stod tröskverket utanför He dins nuvarande affär, och ångmaskinen nere vid Bergsbo. Det var en stor dag detta,sensationell, kan man säga! Tidigare var det storslaget att tröska med oxverket som efterföljt slagen. Maskinist var Glättig från Svanshals,och smörjaren tror jag var Hedabo och hette Tyr. Ja, detta var allt jag hade att säjja om "tresnibben", säger Blom och slutar sin berättelse för denna gångs Fortsättning följer,om inte förr så efter nyårsskiftetä /Haken KYRKOVAKTMÄSTARE BLOM BERÄTTAR OM GAMLA TIDER VIII. Denna gång kan vi börja vid Gatugården och gå mot Bremers fastig het,börjar Blom när vi går på vår åttonde promenad. I min barndom fanns varken Gideon Karlssons eller Kopparslagare Ohlssons fastig heter. Gumman Petersson,eller Handelsman Johanna,bryggde på sin tid "bajerskt" öl i Bremers gamla fastighet,s0m byggts långt före min tid. Bryggare var en Dansk som hette Hejda och som bodde i en kammare på gården, i en kammare på ena gavelvinden. I den lilla flygelbyggnaden som ägdes av bagaremästare Carl Petersson,bodde en dvärgkvinna som kallades för LillKersti,eller Lilla Kristin. I stora fastigheten bodde snickare Herman Westerberg. Han gjorde skolans första bänkar. Nuvarande brandstationen var ledig för till fället och där stod han och snickrade Varefter min far målade bän karna. Detta var väl någon gång på 1870talet. Westerberg var måg hos Samuel i Krokek,en liten beskedlig karl som dock råkade ut för ett ruskigt slut. En Hedabo som var i Gränna och handlade den 27 april 1864, blev troligen sinnes rubbad och slog på hemvägen ihjäl gubben Samuel med en hammare smn han köpt av J.P. Sjöberg,som då var bokhållare i en järnaffär i Gränna. När han betalt hammaren sa han: “Den förste jag träffar slår jag ihjäl med den här“, vilket han uppskattade som ett skämta Vid stava åkte han ifatt Samuel,som kom gående på vägen. Efter.dådet åkte dråparen till länsman Moselius och angav sdg själv. Från Carl Peterssons fastighet var det åker ända upp till Haga, där det låg en liten stuga söm beboddes av Anders Andersson, och sedan kommer vi till nuvarande Ture Granlunds fastighet,och där bodde en förr som kallades "Skaften". Så kom vi till en annan fastighet och sedan till Bergklinten, som är mitt,säger Blom,och som är till salu. Den stugan har tidigare stått vid aresten,men undanflyttades av Lysings Härad,som skulle bygga ett stall där, vilket som sagt sena re blev arestlokal. En sak glömde jag nämna förut när vi "besökte" aresten. På planen utanför denna stod en spöpåle. Jag har sett den, men aldrig när_någon spöats, vilket far och mor däremot berättade att de att många gånger.(Bloms far var född 1826,och prygelstraffet i Sverige upphåvdes som förvandlingsstraff 1841 och helt och hållet först 1855. Men vi går tillbaka upp i gatan och ser då nedanför ”Smeddammen” en liten stuga i vilken bodde en smed, Liljekvist. Han hade smedjan i farstun, varför man alltid fick gå igenom smedjan när man skulle in i bostaden. Jag besökte dem ofta, för en son,Teodor, var styv på att spela dragspel och en glad och trevlig fyr. Stackars husmor som skulle hålla golven rena i den stugan,vilket var praktiskt taget omöjligt. Liljekvist var en dängare i att smide knivar,och isvnnerhet skon makareknivar var han expert på. "Jag smir lika bra vid "kart" Björk kart som han samlade i skogen) som andra smir med kal'(kol) sa han. Jag vet inte var han var ifrån för landskap,men han bröt lite ovanligt. så kommer vi till gamle Lettströms, som av gamle Lettström flyt tats från Södergårdsgärdet,och mitt för där bodde en skräddare Lind berg, vilken sistnämnde tagit sig namnet. Lindbergs är nerrivet nu, men den andra stugan är det så kallade Rydenastållet,och där bodde en skräddare som hette Gustav Larsson. Ja, vi fortsätter upp mot Sommarnöjet eller Henbyggdsgården ,vad det heter,och kommer då till den fastigheten som ligger aldeles i hörnet, intill nuvarande Lindbergs. Den fastigheten uppfördes av en gumma som kallades SmörTKari,och_hon fick detta smeknamn för att hon handlade med smor.Fastigheten Mitt emot där Alma Hektor bor ägdes även av Kati. 2/ Vid Visjövägen ett stycke uppför Erlandssons låg en liten stuga som beboddes av en gunma som hette Fia. Någon byggnad fanns det sedan inte förrän mitt för Linds” eller nuvarande Lindeshög. Mittför där på andra sidan vägen bodde ett orginal känt i vida kretsar för sina oberäkneliga nycker och pâfund,och som kallades WErker i Paradis" l878,ellercdet kanske var 79, då Jon i Broddervd skulle jordfästas och liket kördes ned stod Erker barhuvad i kölden det var kallt, för det var söndag före Jul och spelade fiol så att hästarna steg rade sig. En gång näriErker var efter vatten i källan och skulle gå tillbaka det kanske inte gick så fort,för gubben var gammal och hade inte så lätt för att gå och vände sig om stod hans stuga i ljusan låga. Han hade öppen spis och sängen stod bara en aln från spiseln, Någon gnista hade väl tänt sänghalmen. Folk kom springande och då stod gubben ett stycke därifrån och skrek:"Rädda fiolen och bränvinsbuteljen" och någon djärv person sprang in i stugan och fick ut bådadera. Gubben tog sig ett par ordentliga klunkar,och sedan spelade han på fiolen så det sjöng om det under det hans stuga brann ned till grunden. Att försöka stoppa elden var omöjligt. Det kom folk med sockensprutan,men det fanns inget vatten. Erker hade tidigare varit rödfärgare och taktjärare, men försörjde sig senare med att spänta stickor,för vilket han tog 10 öre för en "spinnestickekärve" gjorde mauserkäppar,slagdråpa mm. Sedan stugan brunnit och han blev husvill kom han till ålderdomshemmet. En våldsam influensaepedemi gick över socknen på 1890talet och på 14 dagar dog 7 gamla på ålderdomshemmet. Det var bara 3 som klarade sig och det var "RiseJohan" som var ute på ”affärsuppdrag” i Adelöv och Lord, som var i Meddvi och hämtade kvastar, som han sålde på Ödeshögs torg och även gick omkring och sålde, samt Erker som var ensam hemma till slut, men klarade sig. Det finns massor med strofer om Erker i Paradis. När han skulle vigas var han rätt så gammal. Prästen läste vigselformuläret och frågade: "Vill du taga etce till äkta maka” Varpå Erker svarade: Vill pastorn haêna,jag vill inte ha, na. Det blev uppståndelse förståss, men det var ingen storvigsel,utan det var bara kontrahenterna och ett par till med,bl.a. min morfar, som gav Erker en ordentlig avbasning, varpå akten upprepades, men då svarade Erker: Ja jasska la ta'na då” och så blev det vigsel. En strof som han diktat och satt melodi på och som man hör gamla citera var denna: "Erker i paradis,slaktar sin feta gris. Fläsket det sålde han, rumpan behållde han," Erker hade mig veterligt aldig någon gris och strofen var nog till kommen vid något tillfälle då det var knalt med maten i stugan,vilket nog inte var så sällsynt. _ Nästa stuga gatan upp är bebodd av orgeltrampare Hektor, men jag tror vi vänder nu och går tillbaka en annan gång och fortsätter upp mot Visjö,slutar Blom. n /Haken ?if marc'vnintäsman ston anamma on anna TIDER ni . Ska vi fortsätta Och se oss omkring i Össjö på 1800talet säger byggdeberättaren Carl Blom,och ta oss en “promenad“ ur minnet. Hur var det, skulle vi inte börja hos orgeltramparen Adel Rektor, nuvarande Vernersborg? Vi var kamrater i kyrko tjänsten en tid och varje nyårsdag efter ettan och högmässan var vi hembjudna till kantor Augustinssons. Förutom kyrkotjänarna var alltid veterinär A.E. Axell med, och han tyckte det var roligt att höra Hektors ordspråk. En gång när vi kom dit,mötte vi kantorns stora,feta katt och då sa Hektor: En fet kat, en nyter (glad) hustru och en vitmenad spis pryder ett hem. Detta tyckte Axell var så bra sagt att Hektor fick säga om det igen. Hektor var även postbärare ibland. Nästa stuga är den som bebos av f. Skomakaren ierman Wigh, men på den tiden bodde här en annan Skomakare, Alfred Hammar berg, med sin hustru Lotta. De hade inga barn men en ko, be rättar Blom vidare. Den tidigare omnämnda Lörja gick in till Hammarbergs på hemvägen en gång och bjöd på en sup. Nästa gång gick hon in igen,kanske med tanke på att åter bli bjuden,men då hon inte blev detta ville hon ha något skäl till sitt be sök och sjöng: "Inget bränvin har jag denna gången,kistenyckeln han är borta än. När jag får den igen, ska du få brännevin,och Vila sött uppå armen "min". Långre upp bodde en knekt för Klockaregården som hette Borg och han var dragspelskunnig. På nämndeman Samuel Samuelssons i Klockaregården skördekalas spelade de båda gubbarna och in ledde alltid med en polska,varvid nämndeman Samuelsson tradi tionsenligt bjöd upp en torpargumma Mor Stina,och därefter fort satte kalaset. Hammarberg skröt med sitt goda arbete och fram höll att han "kantade stövelshaften med rött saffianskinn". Mitt för Bergs bodde "Skyttegumman? Denna stugan tillhörde Öninge Gatugård,men finns inte kvar nu. Ett annat ställe be boddes av ”LörjaSvente". När denna och hans blivande hustru varit och tagit ut lysning det var på vintern och ordentligt kallt och var på hemväg gick de in hos f?SkolPetter" för att värma sig: När de i den hårda blåsten öppnade dörren blev det sådant drag att det slog eld i sotet i skorstenen."Kom inte in, det är soteld”, ropade de innevarande,varpå Svante svarade: "Ja frågar inte efter sotillen (sotelden) bara jag får värma min tilltänkta hustru,Johanna Andersdotter". Därintill bodde jägaren, snickaren,slaktaren,fiskaren mm Johannes Månsa. Även den stugan har skattat åt förgängelsen. Så kommer vi till Samuelsberg som då ägdes av Anders Bonapart. De var en baddare att äta,och en gång då han ätit så mycket pannkaka att gumman frågade om det inte var no,sa'Bonaparten: Flöta (flotta) dem bra,käring så äter ja sju te". Efter Bonanarten bodde Kalle westman,och sedan Johanna Wig och därefter Samuel Samuelsson och hans svåger, som friköpte jorden. Snickare Schön ägde Sköntorpet, eller Skönatorpet, som det kallades i dagligt tal. Jan Schön var alltid glad och när han på grund av sjukdom en gång inte kunde vara med nå ett husförhör skickade pastor_§nellman följande hälsning till honan: Jag har saknat hans ja'här i dag. .r 4. it Z/IX Bakom inne i en hage på Södergårdens ägor ligger BagarLenas man begraven. Denne hadenskjutit sig i en berggrotta i Klockaregardens skog, som nu kallas Bagareberget. På hans grav i skogen s.k. självspillingar fick inte begravas i i vigd jord planterade Handelsman Johanna en björk. Denna mättes under förra väldskriget ut och höggs ned,men på stubben har sedan växt upp en ny björk, fortsätter Blom. Kyrkovaktmästare Hektor,fader till förutnämnde Adel, bodde i nästa stuga. En gång när han, liksom "Paradisarnñ, var vid källan efter vatten slog det eld i stugan, son brann ner. När stugan var övertänd, paserade gamle gratialisten C.Eigh, (fader till signaturens morfar) som tog med sig den förtvivlade gubben hemg Folk som upptäckt eldenlkom springande och då ingen Hektor syntes till trodde de att han var innebränd,och sökte i bränderna. Så småningom kom Wig och Hektor tillbaka för att “se till elden” och då förstod de kvarvarande att de gjort sig onö digt besvär med att leta efter gubben,som nu hunnit lungna sig. Längre söderut bodde Tilda Samuelsson (FipsawTilda) och sedan kommer vi till Kalle Ängel,inget ök eller släktnamn,utan hans rätta efternamn. Hans gumma var 94 år när hon dog. Kransastället u där Wiktor Blomqvist bor ägdes då av skräddaren Albin Wigh och aldeles intill en annan stuga,som är borta nu, bodde en Sven Mårtensson, en gemytlig person. Fortsätter vi uppåt, kommer vi till Sjögetorpsgârdarna,varav kan nämna nämnas den som nu ägs av Walfrid Karlsson. Då ägdes den av en lantbrukare Petersson, som vägde 150 kg. eller 18 pund,och som tog upp hela sätet på trillan då han åkte till "byn"och hade en pojke med för att öppna grindarna. Han hade gården utaren_ derad och jag hade ofta ärende dit,varvid jag flera gånger blev fägnad med bröd och salt strömming. Så är det Johan Peterssons gården,som övertogs av sonen Kalle och nu brukas av sonsonen Simon Johansson. Gården intill ägs av Anders Wild,som hade söner" na Johan Vild och Oskar Andersson. Den sistnämnda övertog går= den senare och nu brukas den av sonen Karl Andersson. Vi lånar en ska i Sjögetorp och ror över till andra sidan. Däråt,säger Blom, ligger"Halte Massa ö" och ett stycke därifrån ligger Samuelberget,där FipsaTildas svärfar Gustav Samuelsson, under fiske föll ur sken och drunknade. Vi går iland vid Isak Anderssons Visjögård,som nu ägs av Otto Samuelsson. På 1850 talet låg gårdarna mera sammangyttrade, men på 80talet fltta des Natanaelgârden. Den låg då strax intill ?etter Hånsas gård, som nu köpts av A.S. Axelsson i Visjö, hölls ofta “lekstuga", varvid ungdomen samlade ihOp bröd och andra ingredienser till kaffekalas och ibland billigt vin mm.ooh sedan dansades och lektea Vid ett tillfälle som jag hörde talas om,hade de inbjudit en som vi kallade ”LOTutten" och var litet velig. Han spelade fiol och sjöng på sitt vis och ungdomnarna låtsades som om de tyckte det var vackert. Nu lurade de honom att sitta baklänges på en blind vit märr,som sedan leddes upp för ett brant berg,varvid "LöTutten" kasade av märrbaken och slog i berget och slog sön der både sig och fiolen. Han sjöng alltid samma strof,och den ljöd sålunda:"Torra enebuskar torra enebär bränner de i Brännervd" De gårdarna har ett betydligt anorlunda utsende i dessa dagar än vid den tid min berättelse gäller,säger vår sagesman,ooh samma är med Sestorpagårdarna dit vi kommer härnäst. Men jag tror vi gömmer detta till en annan gång,då vi även kan göra en titt på Sestorps Kyrka" /Haken äøi= x. *å ä, ;L KYRKOVÅKTMÃSTARE BLOM BERÄTTAR OM GAMLA TIDER X Att dömma av förfrågningar från läsekretsen synes inte in tresset för Bloms berättelser ha slappnat av ännu, varför vi vågar oss på ytterligare ett par "promenader", 1 Vi går ut från "Hazards”, där vi slutade en annan gång. Ett stycke från denna stuga låg en stuga, som nu är riven, och som inhyste en gubbe, som hette Land. Bortom bodde Karl Johansson och där bor nu hans dotter,Klara Karlsson,86 år gammal. På andra sidan bodde vagnmakare Anders Petter,med sin hustru Mor Mari, som var stark sam den värsta karl, men snäll och gladlynt till humöret. Alla ville ha henne till hjälp då hon var en baddare till kvinna att kunna arbeta. Utanför Askedalen stod en stor ask, därav namnet,och där bodde ringkarlen Johan Petter Glader,torpare under Skattegârden, och hans gumma ›restin,morföräldrar till Axel Jonsson i Smörmossen. Det var ett gladlynt par och jag minns på ätt skördekalas då de båda dansade och sjöng:"Du tycker du är vacker,men det tycker inte jag. Ången är grön, flickan är skön. Kom valaa med mej, ty jag tycker om dej. Därifrån kommer vi till "BullerSventes” eller nuvarande Aronssons. Jag har vid ett annat tillfälle talat om Bullerberget i Klockaregårdsängen och jag vill minnas att det för länge sedan låg en stuga där som ägdes av en annan ”Buller", Från "BullerSventes" kommer vi till Malmtorpet. På vänster sida av vägen låg då endast Tappabetet där fanjunkare Hadderz betade sina hästar. Malm var knekt under Södergården,Jeanneberg och Öninge4Västergård eller roteknekt på Ombergs kompani. Uppanför BullerSventes hade ungdommen sin påskeld på berget, och när denna var slut gick man till Malm, som spelade fiol och dansade° Musiken har sedan gått i arv . Ungdomen i ”byn” hade sin eld i Klockaregårdsängen,bakom nuvarande Lugnet,och efteråt gick man till BierHalle och dansade. Det var inte stora pretan tioner på utrymme och bekvämligheter på den tiden. Fortsätter vi gatan upp, finner vi ingen byggnad förr än vid Smör mossen, och där var det två hus. I det ena bodde Ringkarlen i Smörmossen. Det var han som lärde mig trampa ringklockan,säger Blom. Dragningen med rep kom till först 1907,det år då klockorna göts om. När Johannes dött flyttade dottern stugan till V.Tolstad. I den andra stugan bodde sonen Ålfred,skomakare och Bikung, och detta har gått i arv, till sonen Axel som har samma yrke och hobby. så dröjer det till Hjalmar Strids innan vi ser någon fastig het,och då bodde där “Snustorparn", som sålde snus,och efter honom kom målare Vetterstrand. I Nästa stuga,Svängen, bodde stenarbetaren Johan, fader till knekten Åberg. Senare köpte orgeltrampare Oskar Karlsson stugan. På andra sidan vägen ligger nu Edward Jonssons och där han har sin verkstad bodde föräldrarna i en liten stuga. Ett stycke därifrån låg Sanderstället som innehades av knekten för Mark och Svämb, Palmm Efter honom bodde f*Metringerw och längre upp GötaSara,vars son var borstmakare. GötaSara gjorde sig be märkt genom att hitta guldringar i marken vid Erikstorp i Gullberget. Farman Fransson och sonen Fritz Var de första som gjorde forn fynd på denna plats,sâsom armringar av rent guld m.m. och en lång tid Var det ett förfärligt grävande och letande där. Ovannmnda gumma var en "skarpan anfäkt" att munhuggas med och hon gick aldrig svars lös ur en ordstrid och många berättelser finns om henne,kanske olämp liga för tryck. 2/2: Där Harald Ahlgren bor,bodde på den tiden Frans Danjel,som senare reste till Stockholm. ?är han skulle åka till "Stockhohnsu båten" som paserade Hästholmen,skjutsades han med oxar,som blev skrämda och sprang i sjön vid Hästholmen. Han bodde på ägorna hos Farmansson, som jag har ett roligt minne av. Farmansson hade får och en gång band han fast en stormhatt på baggen,som han sedan släppte ut till fåren. Baggen sökte av naturliea orsaker upp sina får,men då dessa ej kände igen sin herre och man,skenade de i skrämsel över gårdens. Baggen, som inte visste om sitt ut seende, följde efter och en vansinnig jakt uppstod,som kunde slu tat illa om vi inte fått tag i baggen till slut. nen vad det skratm tades de timmar jakten pågick! Där Oskar Uhr är bosattdnu,fanns då en "Stridaéneri" och mitt för bodde Petrus och lilla Johanna Andersson. här lilla Johanna tjä nade piga i Västergården gick hon ofta i sömnen och en gång har det berättats mej,säger Blom, kom hon ut på natten då en hästskjuts paserade. I sömnen fattade hon tag bak i vagnen då kusken vände sig om och fick se henne och trodde det var ett snöke som höll i vagnen nästan sprängkörde han hästen. Trädgårdstorpet, som nu ägs av Kalle Kling,ägdes då av en gumma,som hade två pojkar som reste till Amerika på 70=talet. I Hallastället som nu är rivet, bodde Petrus Andersson,fader till Petrus på Svängen,och sedan kommer vi till Axel Strids, som ägdes av Johanna Mård. Alfred Malms stuga ägdes av Andreas Jakobsson w"Topel“ som köpte upp aska, som han levererade till nellby vid Gränna,där det till verkades tvättmedel. Dagarna före Jul 1885 när han var till Mellby med en askleverans och kom i Gilabacken lossnade ena gaffeln på kärran och vagnen välte i diket, varvid ”Topel” kon under och klämn des ihjäl° En dräng från Uppgränna hittade honom, och en August Tell kom på natten till Ödeshög med häst och vagn,varvid jag fick det sorgeliga uppdraget att tala om nyheten för gumman,som svimmade. Platsen för olyckan inhängnades och en lång stör sattes upp som vård. Mitt för "Topels" stuga låg ett knekttorp son.innehades av Rask, som var knekt för Riddaregården, Skattegården och Hålan. Den stugan brann ned till grunden. En anna stuga som beboddes av Sörgårdstorpa ren Johan, är också borta. Där Sten Johansson nu bor i "Glänta" ägdes då av ett par, Johannes och Karin, eller som gumman kallades, "GläntaMari" Jag tror vi stannar här nu,säger Blom, men innan vi slutar denna gång vill jag berätta en händelse som inträffade onsdagen den 6 juni 1888. Jag och en torpare vid Sörgårn, Karl Johannes, var och häg nade vid Prästgårdsskogen, då det blev ett väldigt susande i skogen och en våldsam blåst satte i. Den kom så hårt och hastigt att svedje elden plötsligt försvan in i skogen,och då ett kraftigt regn kom strax efter, blev det som väl var ingen skogsbrand. Vi slapp undan med bara förskräckelsen, men värre hade det varit på annat håll. Det var en cyklon i vars ytterkant vi tycks ha befun nit oss, som drog över byggden. Det var tur att jag ingen postkväll hade då,för på Vägen mellan Rök och Mjölby hade 13 stora pilar blåst ner över vägen. Gyklonen hade gått fram över Pikatorp,Heda Stora Kullen oss.v. Vid Öningen Bjuggård var en dräng,nlbin Nord, ute och plöjde, han fick kasta sig ner i ett dike för att klara sig, men mössan försvan i luften och den fick han aldig se mera. Oxarna som han körde nästan lyftes från marken. 3/X I Pikatorp blev ladugården ramponerad och vid Stora Kullen trvcktes ett magasin och en vagnbod ned som ett korthus. Vid Traneryd i Tranåstrakten revs looaåriga ekar upp med rötterna, alla andra skador som uppstod inte att förglömma. Det var en storm som man aldrig glömmer,slutar kyrkovaktmästare Blom sin berättelse” /Haken P8/ På söndag är det ett litet jubileum då det är 48 år sedan komminister Jogan Wernborg höll sin provpredikan i Ödeshögs kyrka. Han var den tredje i ordningen och förut hade komministrarna Holander från Skedevi och Linde från Ringarum provpredikat. Ödeshögsborna hälsades välkommna med psalmen 255 i Wallinska psalmboken "Hör Gud ännu sin nåd dig bjuder” och gradualpsalmen var nzr 182" Av djupsens nåd,O,Gud till dig jag ropa må och klaga" Evangeliet var samma som nu på söndag om "Konungamannens son och hövitsmannens tjänare"och sedan detta lästs sjöngs predikstolspsalmen 28l "Av hjärtat haver jag dig kär" Under sista strofen besteg komminister Wernborg pre dikstolen och tog som ingångsord Jesaja 65 l,sista raden: " och en Mästare till att hjälpa" varpå följde en kraftfull predikan. Kyrkan var fullsatt. Med dåvarande bänkar rymde denna många flera än i våra dagara Den 18 juli i år är det 68 år sedan jag första gången såg komminister wernborg då han som Zäuårig student bevistade ett bröllop i Röks kyrka, då"Gustav Larssa" i Eveboda gifte bort sin dotter. Kyrkan var fullsatt och lOOtals personer stod utanför. Regements musik spelade och det dammade av vägen så man inte såg skjutsarna framför. Petter på Svängen skjutsade Länsman Moselius,och Alfred Magnusson, Backasand, körde lantmätare Flodman från Hästholmen. Vi hade hästarna i den samma år byggda ladugården. På gamla ladu gårdsplanen, som ej hunnit iordningställas, var halm utlagd och en gödselbrunn var markerad med en slana för att ingen skulle gå i den. Petter som var en skojjmakare,lurade mej att peta ner slanan och rätt som det var kom en hästkarl och gick ut med sig och hästen i brunnen,varvid det blev roligt på stallplanen en stund° När vi gick i trädgården förbi.några bikupor slog Petter en käpp i en plåt och ropade: "Låt bikuporna vara", varvid trädgårdsmästaren kom utrusande och satte efter några pojkar, som var oskyldiga. Jag kan nämna,säger Blom till slut, att när jag kom hem på morgon* en, firade jag min femtonårsfödelsedag. inr oOo JKYRKOVAKTMÃSTARE Bion BERÄTTAR om oauLA,rinnn XI ' | Det är så slaskigt väglag nu,säger kyrkovaktmästare Blom en dag, men vi skall väl ut på en "promenad" igen,för än är det inte slut. Vi skulle ju upp och titta på"Sestorps kyrka", talade vi om en annan gång. Från Visjö, där vi slutade vid ett tillfälle,kommer man till Axelssons och Gustav Petterssonsgårdarna. På andra sidan låg förr en gård med gamla hus,som rivits för länge sedan.Där var bl.a. handskrädda golv. På Gustav Johanssons i Ses torps ägor hade en del ungdommar på Wgamla goda tiden"roat sig med att bygga en kyrka i miniatyr med både torn och läktare,orgelverk och ringklockor. Det var ett vackert arbete och mycket folk, även långväga,kom och besåg denna ”kyrka”. "Byggmästare“var Gustav Johanssons son Karl, År 1887 var sista gången jag var med och slog "Prästamaa". Det var jag och några till och beskådade kyrkan. Nämnda ”ma” som nu ligger under vatten,tillhörde på 1700talet Klockaeegârden,men skänktes senare till prästgården. Åt Gmnmelsbvu hållet låg ett torp, och där bodde en som hette Svahn,och bortom bodde "Spånske Per", som flickorna brukade skohja med och ville gå *“%k adaåi armkrok med. De slutade med detta raljers,sedan Per en gång han vr/5%na%âsvarade deras invit med:”Le gamla kö(kreatur) har jag inte lärt på" /4üQ/v “ så var det ett ställe som hette Grvtemoen och ett som kallades ' Nordgrenslyckan, samt Lindbergslyckan,Svanalyckan,8panskalyckan o.s.v. Så småningom kommer vi ut till Raskaetorpet,men innan dess ”SJêQMá/ paseras en gård som ägdes av en som hette Johan efternamnet minns Seagudigs"jag inte m och sedan kommer vi till ?rensagården, vilken nu äges âgtøugñâk av Johan Fritz. Det är Fritz son.ar sa saker att beratta knekt och 'jakthistorier. Vid Rangeln,som nu är borta,bodde i en stuga Johan Sund och i en annan Adam Green. Dit fanns ingen väg utan man fick gå rakt igenom skogen. Det är inte Lindvalls Rangeln,ty där bodde vid denna tid en som hette Isak Andersson och som köpte upp oxel träd till kugghjul. Ja, som sagt så komma vi ut till Raskatorpet, som brann ner för några år sedan. Ska vi nu ta en annan trad, så kan vi börja den vid Axel Skölds fastighet. Här bodde livgrenadjar Seth,som var knekt för Er'kstorpe Han skötte sitt torp bra, stor och stark som han var. Det var massor av bravader han gjorde under sin militärtjänst. Under en manöver en gång var ett gäng knektar inne och köpte kaffe på en gård,varvid Seth skulle betala. “Vad kostar allt detta sa Seth. Gumman räknade med kaffet, brödet och tilltugget som gått åt,men inte med Seths illmarighet. När denna gick tog han nämligen med sig en stor ost som låg på bordet,varvid gumman kom utrnsande och skrek i högen sky:”Han har stulit osten,han stal ostenn Det blev uppställning och man väntade att Seth skulle få sig en skrapa. "Jag frågade vad allt kostade, och det betalade jag", sade Seth. Kaptenen kände sina knektar och vände sig barskt mot gumman. “Osten är betald säjjer karlen och därmed basta. Framåt marsch" "Jaeha Jaha,svarar Seth i narschtakt och med osten under armen. Det fanns många orginal och många små stugor i backarna. På Åeryds ägor bodde Kalle Velan, litet längre bort LillAndreas och i Åeryd bodde urmakare Kalle Petersson. Ett par gårdar på andra sidan ägdes av Nisse i Åeryd och Gustav Måbsa. Här minns jag en historia som blev tingssak av men blev aldrig fullt utredd. Hos Nisse i Ãeryd kastades in en träkubb laddad med krut. Ingen skadades vid explositionen,men jag vill minnas, det var någon gång på lBSOtalet. Här uppe bodde även Skomakare Hannarberg. ^1 °. n o orimshullt agdes pa denna tid av Johan Peters "Lägman"för han var så kunnig i lagboken. son,även kallad ,L :3, , > :om/7 0 *V* 0 Ai På Grimshullts ägor,eller som man sade då,"i Grimshulta dunge” bodde en skräddare Andreas. I Jusseryd, där G. Wigh bor och som är ombyggt,bodde en som kallades En. Farmansgården har haft många ägare.Till sist Kalle Johanssons. I Gumbygårdarna minnes jag en som hette Johannes,en gammal skytt som var nära 100 år när han dog. Vid Bultsbol fanns ett Klejsakulle och där bodde för ett Bowtal år sedan en gardist som.sedan flyttade till Rogslösa. I ett anfall av sinnesförvirring gjorde han av med hustru och tre barn och tände eld på stugan. Han släpnte dock ut grisen innan han tände på svénhuset. Han gick sedan fram till Ödeshög för att anmäla sig hos Länsman walimder,men då denne inte var hemma gick han och anmälde sitt brott för polisen i Linköping. Han hade inte varit bosatt i Rogslösa längre än att själaring ningen efter de döda fick äga rum i Ödeshög. Omkring Bultsbol kommer jag bl.a.ihåg att misionshuset uppfördes 1885, Där var jag med och körde timmer mm, Jag tjänade då i Öninge Bjuggård och jag körde “släpa” med ett par oxar en del stockar som bönderna skänkt från olika håll till misiomshuset. Timret skräddes för hand. “aktier Uppe i Gumbysand bodde en stolmakare, som senare flyttade till ugioAa» Harsta. Ett annat orginal som kallades “Gunten",bodde uppåt SESpgiéâ” torp eller Visjö i en liten stuga,där såväl han som modern och deras höns satt inne i stugan under vinterdagarna. . H“Gunten” lappade skor och sysselsatte sig med litet av varje men kunde inte göra nya skor. Mamsell Ulla hade fått falska upp lysningar att han kunde göra skor och gick till honom med ett fint tyg till tygkängor och när dessa var färdiga var de raka som ett par vantar. "Jag vill inte ha dem sa Mamsell Ulla"men jag vill ha tyget åter”. "Som hon har't så har hon 'ett"svarade Gunten. Ja i dag har det varit lite ojämt med berättelsen,som kanske blivit ryckig i sitt sammanhang och delvis ofullständig. Men saken är ju den att jag inte var så ofta uppåt de sistnämnda trakterna och inte kunde följa med växlingarna så bra som i sam hället och dess omedelbara närhet,säger Blom. _ Innan vi slutar i dag vill jag berätta om Farman Farmanssons re cept mot svartsjuka fruntimmer,och som i utskrivet skick lydde sålunda: “Stackars den som har ett sånt begär,den skall man särskilt vårda. Hon skall botas med sura lagerbär, och dragas i ändan med en karda". Ett recept som kanske kan vara bra för många än i dag. "Karda var ett verktyg som användes vid ullberedning och bestod av en bräda besatt med vassa ståltrådsnabbar. /Haken/ om' Kyrkovaktmästare Blom berättar om gamla tider. XII Det har varit så ruskigt väder nu en tid,säger Carl Blom när vi träffar honom, men nu kan vi väl i alla fall ta oss en"promenad" till fast snart har vi väl talat om det mesta i byggden. Vi ska ta en sväng opp åt Bultsbol till så kanske vi ska sluta med en sväng mot Sjöstorp och en blixtvisit till Öninge. Kanske det, svarar vi,och gärna det för det har verkligen varit både roligt och intressant. Och med tanke på alla liknande instän manden från läsekretsen vågar vi även tro att det stora flertalet läst Calle Bloms berättelser med intresse. Det var vid Bultsbols misionshus vi slutade en annan gång och nu ska vi börja där igen. Det var 1883 vi talade om sist och då var det betydligt anorlunda däruppe än vad det nu år. Då fanns bara en gamal byggnad som beboddes av arrendatorn Janne Hagelin. Jag kommer ihåg att när vi körde stock till misionshuset var vi inne hos honom och spisade vår matsäck. På gärdet mot Hartsbol bodde en skonakare,Alfred Ek,men hans stuga är borta nu. Så kommer vi till Hartsbol,som då ägdes av Frans Danielsson,och i vars släkt gården var i många år tills OskareDanielsson sålde den och flyttade till Järnsta. Nästa gård ägdes av en som hette Malm och därefter av Axelsson och f.n. av Oskar Peterssons änka. Senare byggdes där också en smedja. Kulhullt ägdes då av Per Magnus Samuelsson, som till den gubbe som jag talade om.vid ett annat'till fälle,som slogs ihjäl vid Stava. Vid Tellekullen minns jag inte mer än att August Jeanson ägde stora gården,och han var där 1887 då jag var uppe efter "knektaved" som Nig i Gräsberg sålt till Karias Kalle.. Denne Wig var även knekt för lilla Smedstorp. Så fortsätter vi och kommer till Kalle vid Leet,invid Fogervds mo, för att tala vid Kalle och se på hans 'Pålle. Vi svänger av till Lord och då skall jag tala om en historia om denne Lord, som var ungkarl och en snäll och beskedlig samt synnerligen pålitlig person. Han var dock litet enfaldig och därför ibland utsatt för drift. Han hade fått för sig att det var en flicka som hade tjänst i Väder stad och var hans fästmö. Hon hade skojat med honom att de skulle gifta sig och han gick till pastor Snelhnan för att ta ut lvsning. Hur det var så fick han ut ett papper, ett äktenskapsbetyg,varvid dock var anmärkt att Väderstad kommun fick svara för Lord om han inte kunde försörja sig. Det blir nog kall vinter sa Lord,så jag ska gifta mig. När han kom till Väderstad visste sig flickan ingen le* vandes råd. Lord träffade bonden först och denne, som fattade galoppen och var en knipslug en,körde flickan i säng. Till Lord sade han att “flickan var full som vanligt” och till yttermera visso tog han Lord med sig och visade flickan i sängen där hon låg och lallade,men även hade svårt att hålla sig för skratt. Då blev Lord rädd och även arg och sade ilsket? "Ja vill inte ha dej din leing". Flickans husbonde visade honom då till en änka i Varparhurra,men då Lord fick veta att hon hade tre barn gick han hem och åter till rästgården med in atest. "Då blir inget gefte å“,sa Lan, ”ho söp u så möe bränvin bonnen hadde” Ja,nu har vi hunnit så långt att vi når den plats om vi förut har besökt,fortsätter Blom.ooh nu skall jag tala om ett par historier,där även omnämnde Lord är med. å Alfred i Sockendal,förut i Råby Södergård,kom 1884 till Gustav i Riddaregården och köpte ett par oxar av honom. XII/8 Dessa var på hete i Sjögetorp och där skulle Lord hämta den och föra dem.till Riddaregårdens ladugård,som låg.där Centralen nu är byggd och som jag tidigare nämnt om. Han hade inte okat på dem ordentligt utan oxarna gick var får sig körda i tönmen och på torget skente de,den ena långt före den andrae Det blev ett Väldigt Spektakel, för Lord hade en kraftigomen gall stämma och hojtade i högen sky. På morgonen då Lord skulle föra den till Sockendal hade jag honom att gå och väcka en mamsell som hette Maria och förestod en ölservering i Gatugården åt Oskar Karlsson i Röttle. Det var på sommaren och Lord gick ut i bara skjortan och väckte Maria,som blev arg och stängde fönstret. Under ordväxlingen vaknade barnmorskan Velander, som bodde i en kammare ovanpå och trode att det var något hastbud efter henne och stack yrvaken ut huvudet genom fönstret. Inför två ilskna fruntimmer fann Lord att det var bättre fly än illa fäkta och kom tillbaka till drängkammaren så att den långa skjortan fladdrade om de magra benen. Veterinär Axell hade lovat provisor Oman,som Var anställd hos apotekare Bergman, att skaffa honom äkta Grännapäron. Han tog färsk potatis ungefär i lika storlek och virade in i silkespanner samt packade ner i en ladau Så fick postpojken från Gränna 50 öre för att hans skulle gå till provisor Önan med dem pojken fick drikspengar även av Oman. Öman gick sedan till trädgårdsmästaren Andersson och frågade vad det Var för päron. Det är vanliga jordnäron svarade denne. Tablå! «oUoo_ Haken/ ág< KYRKOVAKTMÄSTERE BLOM BERÄTTAR OM GAMLA TIDER XIII. Vem kunde tro att det skulle bli så många "promenader när vi började med detta,säger Blom när vi träffas för en ny historia. Jag hade räknat med att detta skulle vara den sista, men då blir det olyckstalet och jag måste nog leta på några roliga historier till för att vi skall få n:r 14. I I dag skall vi emellertid börja vid kyrkan och gå ner till Gatu gården som på den tid vi mest rört oss omkring ägdes av Jonas Annersa. En kväll.kom en omhandlare till honom och ville köpa hans oxar, men då de inte kom överens om priset blev det ingen affär av och oxhandlaren avlägsnade sig. På morgonen när Jonas Annersa kom ut i ladugården var oxarna borta. Farman i Skrapegården var en knipslug karl och till honom sprang Jonas och fick rådet att åka till Gränna,där marknad pågick och med hästskjuts åkte båda till Gränna. Mysket riktigtzpå torget stod oxarna men synbarligen utan ägare. Oxtjuven hade väl sett och känt igen Jonas Annersa och i tid tagit sin Hats ur skolans Efter några timmars väntan tog de båda Ösjöborna oxarna och körde hem. Jonas hade en broder som köpte får i Skåne,vilka han sedan förde landsvägen till Östergötlan för att säljas Ja han sålde även under vägen. Det var förresten han som skaffade de första rasfåren,Har dingar, till trakten. Fåren fick beta under vägen och var trots den långa vandringen feta, granna och lättsålda. V I Skrapegården bodde Farman Jonsson och i Brännegården“Lasse på gardet". Därintill låg en stuga som är borta nu. Törnqvistgården bytte ofta ägare,men så köpte Törnqvist den av "Smen i Brännegården" och sedan dess är den i samma ägo. År 1876 då Fredrik i Kulltorp hade Jeanneberg var jag där på ett "pingstbröllop“. Det var Eva Jonsson i Gatan som var förstyret för bröllopet, som egentligen bara var en lek för ungdommarna. Jag var med själv också och vi samlades på torget och marscherade till Jeanneberg,flickor och pojkar i par. Den som blivit uttagen till "brudgumh kom inte och då jag hade fått nya kläder och var en ”fin karl"fick jag bli brudgunneh. ^ I Jeanneberg fick vi kaffe och fortsatte leken och de äldre höll tal. När vi gick från Jeanneberg gick jag på brudens högra sida, medan jag gick på hennes vänstra när vi gick dit. "Bruden" var Amalia Jonsson, men det var “brölon" och "skilsmässa" på samma dag, så jag sag inte så mycket av henne. Men säkerligen finns det fler i livet av dem som var med. Nedanför Jeanneberg bodde Westerberg. Han var snickare och Vida berömd för sina bogträn som var så konstskickligt gjorda att det inte tryckte eller skadade hästarna. mitt för låg fjärdingsman Erik Johan Peterssons lägenhet,på Råbyvägen bodde skomakaren August Råberg och Axel Flinks nuvarande fastighet innehades av grenatjär Asp. Denne hade en dotter som diktat en lång visa,som dock inte var märk värdig. Jag minns ett par strofer som var lokalt betonade och därfär kanske kan omnämnas. "Polisen Johan Persson,jag hans dotter Ida är. Den har också givit namn av disketrasan där. Det är en“fatahllegas som alla hava sagt och sen frambragt. Sjung tradiallan lej. XIII/2 Ja August Råbergs pojkar har fått titel med. Och Gustav kallas "tomte" och Albin "Dalmase”. Ja torparna och Lyckorna(Lyckan) de kallar hon för grisarna,som alla vet. Ja akta eder alla som går Råbyvägen fram,för Aspens fula dotter,som teknat dessa namn. Hon låsas vara fin och grann,men inom na bor själva fn”. Står vi på vägen till Råby,ser vi kanske en skymt av Råbygårdarna och mot Hästholmen Sjöstorp och i en dunge därintill "Gustav i Dungens" stuga,som är borta nu. Går vi ner genom Lyckemarken kommer vi till Joel och JoelStinas lilla stuga,som är borta nu, men jag tror det finns ett äppelträd kvar där ännu. Så går vi genom Lyckemarken och över Järnvägen och kommer till Karl Johanssons i Korpralsgården,som då ägdes av hans far, Johan Hansson. När fadern övertog gården,låg där flera torpstugor. Närmast Järnvägen Johannes Nilsa och efter honom sadelmakare Per b/ Hultberg,och den stugan är kvar ännu. Längst mot Sandkulla bodde skräddaremästare Carl Wigh,och den stugan bör du känna till själv. Men så var det flera stugor som alla äro borta nu. I en bodde Petter Annersa,samt i en tredje Nisse rävjägare. Men detta kan du fråga Karl Johansson om,han har lika gott minne som jag och är äldre också,då han fyller de nittio i år. En sak minns jag dock och det är att Johannes Nilsa kom från Vättinge i Småland. Denna gård och många flera ägdes av baron Hermelin,s0m ' slog samman gårdarna och gav dem ett gemensamt namn,Gripenberg. Så kommer jag igåg att när det var kalas i Öninge skulle alltid Calle Wigh vara med, i annat fall var det inte som det skulle vara. Vi vänder oss till hemmansägare Karl Johansson i Öninge Korpralsgård,som på den tid Bloms berättelser omfattar ägdes av Johanssons fader Johan Hansa. Det är nog riktigt,säger Johansson,att det var tätbebyggt här på den tiden. Det låg sex små ställen så gott som i en svit. Först hade vi TimmeruNissas,Vilken som hörs av namnet var timmerkarl eller som det heter nu snickare, så SkomakareNisse,Johannes Nilsa, den fastigheten finns kvar ännu,så var det dagkarlen Karernnersa, och en annan Annersa och Kristoffer,eller som det ofta kallas nu "Wigasläktet". Detta och ovannämnda Hultbergs är kvar, medan alla de övriga är borta sedan långt tillbaka. I samma svit har det funnim rester efter en spiselmur,som visar att det hunnits ytterligare en stuga. Men längre ner i Öninge och på gränsen mot V.Tolstad låg det flara småstugor. På nggårds ägor bodde en Lundstett i en suga, och sa var det Kegökens eller som det också kallades Smealycka, Pelle Säker,Gösta i Basta,Lasse sme,"Kalle Pappa"m fl,och troligen har det varit någon Stockholmare“bosatt där då ett par namn som Stockholmsberget och Långholmen påminner därom. _Här fick vi inspiration till en ny artikel och förskaffade oss även Karl Johanssons löfte att i hans sälskap vid passande tillfälle få ämsöka de platser som.i korthet nämnts härovan. 051 Hakan. KYRKOVAKTMÃSTARE KARL BLOM BERÄTTAR OM GAMLA TIDER XIV. Jag undrar,säger f. kyrkovaktmästaren Carl Blom en dag,hur vädret skall bli i sommar. Det har börjat litet förhoppningsfullt med vackert väder och vi vill ro att det får fortsätta så att vi kan få god skörd. Men jag minnd det s.k."våtåret“ 8l,då det var vackert till den 27 juli. Men då började det regna och höll på nästan varje dag till den 15 september. Ibland var det varmt och skönt,men det blåste inte på hela tiden, vilket gjorde att det blev ännu sämre torkväder. Det var inte van_ ligt att man krakade rägen på den tiden och jag minns att efter vad man kunde se från landsvägen fanns det inte en enda râgkrake mellan Mjölby och Jönköping mer än hos Anton Lindberg som arenderade Färjestad. Ändå var endast 45 sädeskärvar eller T'necker" närmast krakstören någorlunda felfria hos honom. Då kan man tänka sig hurudan rågen var i rökarna. Det gick inte att baka så att brödet "hängde ihop". När kakorna hängt en dag på spettet så föll dom isär och slog i golvet och förresten blev brödet så hårt att fick slå bitarna i bordskanten. Bättre blev det om man bakade in hälften korn i brödet. Jag tjänade hos August Lejon i Prästgården och där tog de hälften korn och vi klagade inte på brödet. I rökarna växte rågen så att det blev stora tofsar,och många bryggde maltdricka och det skall jag säga blev både starkt och gott. _ Jag kommer ihåg Emil Lejen sjutsade pastor Snellman till V. Ryd och Svinhullt där han provade till kyrkoherde (han fick inte nog med röster,så det blev en annan som fick tjänsten) Då var jag 18 år och var med första gången och mejade råg,jag blev efter,förklarligt nog,och de andra skojjade med mig,men då sa jag att vi ska räkna rökarna och det visade sig att jag hade 57,Alfred Lejon 53 och August Lejon 31. Detta berotte på att de andra hade unga,starka pigor som tog upp efter sig och gjorde verkliga jättenecker,medan öOVOåriga Karl Jonan Kristin tog upp efter mig och gjorde små men flera kärvar. Det var rågen som var dålig medan övrig skörd på sina platser blev god,i synnerhet på sandjorden.. Prästgårdens ärter upp mot Drottningvägen blev fina och så lade vi ut dem och slagtröskade den först i mars och fick höga priser för dem i Jönköping. Genom förmedling av Postlijon Ottoson såldes de nämligen i Jönköping. Vi talade förut om Färjestad som ursprungligen är sarge antboställe och på tiden före Lundberg beboddes av sergeant Bolling. Det var en beväring från StoraxÄby som kallade alla officerare för "farbrorü och hade Bolling som befäl. Om han spelade dum av illmarigu het vet jag inte, men Bolling blev i alla fall vred på honom en gång och fragade Vem är du som är så dum? Jag är Hagnisas sön i Åby socken blev svaret / Är du därefrån,.då skulle jag sett dej,drummel, sa Bolling. de, er "farbror" har jag sett i kyrkan många gånger. En gang da samme beväring fick vakt paserade en befälsperson förbi ett par gånger och gav till slut order till vakten att kalla ut Vaktbefälhavaren,vilket på den tiden skulle ske med ett ljudligt Y*Korpral ut". Beväringen sprang dock bort till vaktrumnet och skrek i dörren"Körpral, körpralen ska komma ut för nu kom den "farbrorn“ tillbaks som gick förbi i jåns". XIV /2 När vi nu är åt de här hållen,fortsätter Blom,kan jag tala mn att år 1884,fjärde böndagen brann Västergårdens bränneri. Vi satt några ungdommar på Kvällen i drängstugan, där Kruus slöjdaffär är nu,då en dräng från Västergården kom ridande med brandbudet. Vi rusade iväg,och när vi kom till Backasand var det ljust från branden som mitt på dagen. Det var skördekalas samma dag och sö nerna,Viktor Petersson i St. Kullen och Axel Petersson i Bossgården, Väderstad, var hemma. Ett stycke från Bränneriet låg svinhuset och det var hotat av elden. Man var rädd för att gnistorna skulle slå ner i lufttrummorna på svinhuset och här sprang Axel Petersson och höljde dränkta säckar över trummorna. Han sprang som en katt på taket och man fick spruta på honom för att kläderna inte skulle fatta eld. Man klarade också svinhuset. Grisarna släpptes lösa och som deras sed är,försökte de rusa in i elden. De mindre grisarna var snart fångade,för det var mycket folk vid branden,men de större svinen ställde till med en hel del besvär. En stor sugga rusade vid ett tillfälle plötsligt in i en grupp folk och rakt mellan benen på en person. Vem det var kommer jag inte ihåg,men däremot att suggan kom skenande med honom sittande grensle på ryggen. Det blev en extra ridtur på gårdsplanen tills han plöts ligt ramlade av i sörjan. För smörjigt var det både vid brandplatsen och på vägen och vi såg ut som riktiga lerstoder när vi så småningom kom tillbaka till samhället. När vi gick hem var det också beckmörkt,då vi ingen brand hade som lyste oss,så att vi plaskade i de värsta vattenpölarna. Flickorna följde med oss in i drängstugan och fick av sig den värsta leran,men det är en annan historia,säger Blom,och det har jag en på lager till en annan gång. Då skall jag tala om ett par pachaser om riksdagsman Petersson i Väs tergården och om när det brann i Orrnäs bränneri nyårsafton 1889 eller kanske var det 1890. Det minns jag inte riktigt,men järnvägen var färdig,för tågen hade börjat gå. Lokförarna var nämligen med och hjälpte till med släckningen. Blom slutar för i dag med följande historia: V Någonstans i Åbygatan bodde en gratialist(pensionerad knekt) som var ganska kär i sprdt och därför gå ner till bränneridrängarna och tigga sig en snaps ibland; En gång kom han till bränneriet och drängarna trodde atidet var det gamla vanliga ärendet och kom fram.med snaps_ glaset. Gubben skakade på huvudet oc sa"Nej tack,pojkar,jag gagnar inget starkt längre, för jag har blivit väckt". En tid efteråt hade drängarna tagit sig beting med att rensa ett stort dike i "mackra" och för att få ledigt tidigt på lördagseftermiddagen gick de till arbetet redan i ottan. När de passerade över en klöveråker fick de se nämnda gratialist stå vid en såte med ett rep utlagt för att stjä la foder till sin ko. Pojkarna som var ett par riktiga spjuvrar frå gade da gubben: Vem är det som har "väckt" farbror i dag? Men de fick förklarligt nog inget svar.gh Hakan KYRKOVAkrnÅsTARE BLon Ballrrnn on GAMLA TIDER XV. Förra gången talade vi om när det brann i bränneriet i västergården. Gården arenderades då av gamle riksdagsman Pettersson,en hård och barsk herre som hade stora fordringar Då sitt folk. Men han hade också drängar som Visste vad de ville och som inte lät skrämma sig. jag minns en som hette Otto, en kraftig pojke men glad och livad. En dag körde de gödsel från Västergården upp till Carl Peterssons i Åbygatan nuvar ande Barda och då riksdagsman Petersson fick se dehne Otto åka på lasset, gavvhan honom order att gå. Drängen lydde men körde sedah så sakta då han gick bredvid åket både med lass och utan att de andra körarna hade hunnit ifatt honom fram på eftermiddagen. Där de komm tillbaka och skulle hämta lass var Petersson ute och fick se hu sjutsarna kom så gott som i en rad och gav Otto en ordentlig körare ned slutorden att han skulle köra undan ordentligt. Otto frågade om han fick sitta på lasset, och det gick han,varvid han satte sådan fart att hästarna gick i sken och då lasset styrdes på tuvor och stenar spriddes gödseln vid vägen. Riksdagsman Petersson sade inget just då,man arg var han och vid kvällsvarden sade han till ' Otto"att det finns lag på såna som dej,det vet jag sen jag satt i riksdan”. han inte skrämde han drängen med det,utan denne svarade:? Har i suttit i riksdan? Jag har hört attii endast har in vad och vatten? Då blev Petersson svsrslös. Han hade en inspektor som hette Jansson och denna sökte driva på arbetet. En gång fick han order att ta ut ett par unghästar att harva med och körde då så att hästarna svulnade upp i bogarna,och på natten dog av överansträngning. Jansson som på dagen fått "skräpp" för att han kört bättre än de andra, fick på morgonen släpa ut häsliken,varvid kusken Adel ilmarigt sa: "I dag skall jag harva mer med mina hästar, än inspektorn med sina”. Vi talade vid ett annat tillfälle om Jonas Jonsa,han som vände i Snällalie och gick tillbaka och tog sig en sup på Gästgivare gården. Han hade sin födelsedag den 8% mars,och då samlades döttrarna och mågarna och det var den roligaste dagen för den och gubben. Mågarna var Nisse Norlander i Backasand och hans broder i Hästholmen,Arvid Karlsson som förestod spritkrogen i Backasand, Adel Friberg i Brantefors,Karl Jonsson på Klubben och Carl Rask. Då pratade de historier,varvid Nisse Norlander och Karl Jonsa var värst,och glädjen stod högt i tak. Gubben satt i en vilstol och hade ett stående uttrycszad är det för dag i dag?? och alltid var det någon som svarade ätt det var den 2% mars. "då brukar jag alltid ta en sun? sa Jonas och mågan Arvid slog upp en,men då de inte ville ha honom "pirum" tog de små glas och inte mer än halva. Detta retade gubben som sade att“mäter du lika dåligt till kunderna som till mej,sâ är du lika lite omtyckt då som nu. En gång talade Jonas om när han tjänade hos kanten Sjöbom i Norrö Hede då var §toltzgârden kaptensboställeloch Lejongarden länsmansboställe.'Sjöbom var sträng men sdll på samma såååé åbâzgd nar han fatt ett bra arbete utfärt gick han till en ?sig ' F'z* * ?.;Qchfcmêê ,53351V9çälbjödz,?Ollçeb Då. x..,d i ._.l ,u.... .. l IV forts. 2 Jag skulle tala om när det brann i Orrnäs bränneri nyåret 188% eller §0. Jag hade gått och lagt mig på kvällen då budet kom om elden och vi sprang ut och satte för hästarna för kalkarna och tog bysprutan på och satte full fart mot Orrnâs. Det var ont om vatten och mjölnaren var rädd för att elden skulle slå ner hos honom, varför han har ut sina möbler. Då en del djur även släpptes ut fick vi se en rolig syn. En oxe hade sprungit förbi mjölnarens möbler och kom rusande med en spinnrock på hornen och vi kunde först inte fatta vad det var för ett spektakel vi mötte. På tredje våningen i bränneriet stod några vagnar potatis oc när golvet av branden gav efter,ramlade vagnarna ned i elden och dämpade denna till stor del. Jag och några till fick på vår lott att skydda hjulhuset W till kvarnen där det var halmtak. Vi hade "Kollsmens" spruta 4 till dess värmen körde bort oss, men hjulhuset klarade vi. När järnvägen byggdes,”strejkade rallarna en gång på 80talet. Fredrik på Svängen och jag sjutsade en resande med koffertar till Vadstena( järnvägstågen hadeinte kommit igång för trafik ännu) Ett par unga rallare åkte med Fredrik, men de ofredade oss inte. Men i Alvastra hade det varit ett riktigt väsen,0ch vi varsnade så mycket av det som en kraftig slana som gilrats upp över vägen för att stänga den . Rallarna bodde nämligen i statstugan vid "Turistan", som f.ö. inte fanns då. De hade supit och härjat värre och det såg ut som någon överenskommelse,då på flera platser bredvid järnvägen bråk ägt rum. Några rallare lade beslag på ett tåg, som skulle gå från Fågelsta till Wadstena,och körde med rusånga och vilda signaler_med ångvisslan. Under vägen samlade de upp de kamrater som ville åka med,och på förmiddagen kom tåget till Ödeshög, där rallarna skulle dricka öl. Ingen ofredades i Ödeshög. När rallarna sedan kom tillbaka till Wadstena fick man slå igen både hotellet och spritbolaget för deras skull. En tid efter var det några som bråkade i Ödeshög,varvid de slog sönder en dörr till Ölserveringen. En av den fick handlanden Löf fatt'i,nå vid klubben och klådde upp honom. Löf var i sina bästa ar då, och ingen duvunge,vilket även rallarna erkände. En av rallarna fick fängelse för sitt upptåg och fördes till Lin köping,dit han forslades med hästskjuts på en vanlig s.k. stega vagn,jag var ute och körde och mötte skjutsen i Mjölby. Detgick tåg på den tiden,då fången hade handbojjor fick han inte forslas på tåget i sälskap med övriga pasagerare,och att ta egen vagn var för dyrt. Hade det varit en "vattendrickare", bötesfange, hade det inget gjort. I alla fall,vid Mjölby där de “betade. vid "krubborna. vid gamla Gästgivaregården, drack både fjärdingsuannen , körkarlen och fången öl. Det var riktigt varmt den dagen och dammet rök om Vagnarna,Varfär det var skönt med en kall läskande dryck, slutar Blom för denna gång.og Haken. Kyrkovaktmästare Karl Blom berättar om gamla tider rv: Nu är det väl bäst vi slutar vår "semester," säger Blom en dag och tar oss på en promenad igen. Folk frågar mej om jag inte har mer att berätta från gamla tider i Ödeshög,men det har jag nog,fast av olika skäl kanske inte är så lämpligt att låta det komma i tryck. många historier kan lätt såra anhöriga det är inte bara minnen från snälla mäniskor man har att komma med %och därför får det vara med dessa. Men nog har jag mycket stoff så det kan bli en eller ett par artiklar till. Till ex. på våren 188l,då jag tjänade hos August Lejon i Prästgården, när vi skulle äta middag en dag kom pigan och ville att jag och hus bonden skulle vara vittnen vid en vigsel. Det var ett par från södra 'skogsbyggden,som skulle vigas. August Lejon sa'att "vi är inte bröl lopsklädda".Det behövs inte sade prästen,det går lika bra så här som med stor ståt och kyrkbröllop och många åskådare. På den tiden hade man inte blusar utanpå vid arbetet,utan jag hade en vid och Lejon en röd tröja utanpå. Snellman hade den seden att vin serverades efter Vigseln och det fick vi även nu. Det var en stor ståt detta,sade Lejoi efteråt.WInför vår herre är nog detta bröllop lika gott som prål och festligt bröllop och säkerligen blir de både jag nu vigt tillsammans lika lyckliga,om inte bättre",svarade pastor Snellman. Så kan jag tala om en annan historia men av rakt motsatt innehåll, med kontrahenterna boende i samma riktning men närmare Ödeshög. Då fick vi också bud att vara vittne,då vi kom tillbaka från sånings arbetet.Vittnesstassen var ungefär densamma. Det var ett äldre par, mannens namn minns jag inte,men hon hette Fia.Hon kom till Snellman och ville att han skulle ordna så hon fick byta bort sin man mot en annan,vilken hon nu hade med sig för att Visa. åålle pastorn, sa" Fia,ordna så att vi båda får komma tillsammans Jag ska göra vad jag kan sa"prästen. Faktum var att de båda sedan bodde tillsammans och uppfyllde jorden. Ennannan gång var jag med om en likbärningdet var sedan jag blivit ungkarl den döda hade lidit av någon kräftsjhk dom,som gjorde att en stark stank samlade en massa flugor. Det var i rötmånaden detta hände också. Vi fick därför bisätta henne,men ingen kunde gå in i likboden för tusentals flugor. Ringkarlen Viktor Karl son gick då till handlanden Löf och kö e ett par jättecigarrer,ooh med dessa i munnen bar vi ut kistan,bo mande på våra rökedon. Det var nog enda gången likbärarna rökat cigarr under sitt arbete, det hade varit en sällsynt syn om någon åskådare funnits. Nog har jag varit med om åtskilligt, fortsätter Blom. En gång fick jag bud om att en gubbe tagit livet av sig i Södergårdens hägne. Detta hade han gjort ordentligt. Han hade satt sig på ett så kallat flatbetg och tagit en snara om halsen. Sedan tohg han sitt jaktgevär och sköt sig,varvid han föll ner från berget och blev hngu ande i snaran med fötterna nått o jämt på backen 0. när vi kom en dräng hos Alfred Lejon, fjärdingsman Petersson o jag,såg det ut,som om gubben stått under en ek intill berget. Eken står kvar än, men egendomligt nog har grenen som snaran var bunden i ruttnat av jäms efter stammen. Ovannämnda dräng hette Oskar Johansson och kom senare till Rödebol men skall nu vara bosatt i Bookarp vid Mjölby,om han är i livet fyller han 75 år den 87 augusti. En annan gång var det hästhandlare Petersson som på hemresa från Skeninge kommit i krakel med kolegor° Med en liten pennkniv hade han fått ett litet, som det såg ut,obetydli3t sting i ena tinningen. :org/2 Detta var tydligen gjort med sakkunskap enär han var död när han kom till Ödeshög. Jag fick vara med vid obduktionen, och det var ingen eftertraktad syssla. Jag fick 2 kronor för arbetet,men då fick jag släppa till handdukar m.m. Så var det en gång en kall och bister Vinterkväll,samna dag förresten som dzr Hemmings fader jordfästes. Förutom Hemmings var det sex jordu fästningar samma dag. När Vi hade slutat detta kom fjärdingsmannen med en flicka som hade dödat sitt barn och lagt det i en sockerlâda o.ställt in den i bakungnen i Äng,där hon för tillfället tjänade. Petter på Svängen som var kyrkovaktmästare då,var även tingshusvaktn mästare då,och fick elda upp finkan. Ja i dag har det bara varit ruskigheter att tala om,men när man är 85 år får man inte bara vackra minnen. Men jag skall i alla fall sluta med en rolig historia. Det var så att i Adelöv var det en kyrkoherde som hette Talin och en gång kom det en person till honom.som hade något ärende,varvid den besökande plötsligt frågade efter prästens namn. Jag heter Talin. "Jasså" blev svaret,”ja att ta lin eller stjäla toräknar jag som ett och detsamma”. ' Förr i världen sade man lika ofta to när man talade om lin.57( Hakan u rv KYRKOVAKTMh“TARE KARL BLOM BERÄTTAR OM GAMnn TIDER.KVII. Byggdeberättare Karl Blom kommer in på redaktionen och talar mn att han varit borta från Ödeshög en tid och besökt sina barm och nu är pigg på att tala om litet historier från den gamla goda tidena N Vi börjar med Gustav Nilsa,auktionsropare och fanggevaldiger,som forslade fångar till Linköping. Han hade en litehölänning och körde . . O .. .. med,kommer jag ihåg. Reinhold Sigbahm i Södergarden hade losore auktion den 1 mars 1880,då han hade sålt gården till Karl Jonsson som höll auktionen. Då oxarna skulle försäljas de hade fyra par, varav sista paret var krumhornta och därför trögsålda, men starka och präktiga tog Gustav Nilsa,som var ropgre åt Karl Jonssa,upp dem i 500 men fick inget bud på grund av de fula hornen. Då kom knekten Seth, ganska nåstruken. "Nu Seth” sade Gustav N.,"passa på nu om du ska ha oxarna!” ?arpå han fortsatte med “trehundra trehundra". "Trehundratjugufem", sa Seth,och fick igång huden. En annan höjde till 550 och Seth höjde till 540 och skröt med att det var de bästa oxar hanLKÖrt med, då han lånat dem många gånger till sitt torp. Han var med till 590 och då ville Gustav Nilsa att han skulle bjuda mera. "Nej sa Seth, “ inte höjer jag mitt eget bud", varpå en annan spekulant lockades till att bjuda 400 och då släg auktionsroparen. Det kan vara skäl att nämna att Seth knappast hade plats med enskon i sin ladugård. När korna sedan kom ut var Annars Annersa i "Skaften" spekulant på en ko, men han var inte betrodd av Karl Jonsa, vilket Gustav N. upplyste honom om, "Skaften" blev arg och skällde bland folket och blev stämt för fylleri han var liksom "Kalle Velan" onykter och båda fick bdta för förargelseväckande beteende. Gustav Nilsa,som var hämdgirig,styrde tillsammans med länsman om så att Velan fick sitta av sina böter genast. Det går ett ordspråk om Velan att när han kom in till fängelset i Linköping,tackade han för sist och sa: "här är min spik", då han hängde upp sin mössa. Han fick gå och styra där som han ville. "Skaften" däremot var de svåra vid och honom skjutsade de in skärtorsdag 1880 över Mjölby, då Johan Lejon skjutsade med två hästar. Innan de reste visiterades "Skaften",varvid det visade sig att han hade en flaska bränvin som han fått av apotekare Rosén vid ett tillfälle. Flaskan togs ifrån honom, men de hittade inte en flaska som.han hade gömt i fodret,och i Mjölby där hästarna togs in passade han på att dricka ur bränvinet,men släppte tillbaka tomflaskan i fodret. Då denna hittades av fängelsepersonalen fick Gustav Nilsa,som var med som fångdevaldiger, snubbor för att HSkaften: var full. Fångvaktaren och Gustav Nilsa klippte sedan av "Skaften" hans synnerligen långa hår och skägg, men de kortklippte halva huvudet och tog inget på den andra halvan,medan de gjorde tvärtom med skägget. ”Skaften” som fick “vatten och bröd" i påskhelgen,såg ut som en rövare när han kom till baka till Ödeshög annandagens natt. Han fck gå hem från Mjölby. På tisdagsmorgcnnen kom han in till min far,och vi kände inte igen honom,så som han så ut. KVII/B "Är det du Annars" sa far,00h fick besked om att Gustav N. hade varit barberare. Medan far ”renklippte” honom fick jag gå ner till Lejons efter en flaska som tagdts i beslag,och som gubbarna sedan drack ur. I Öningen fanns på den tiden en livad och glad karl som hade god sångröst och Visslade så det ekade,ooh det var Karl Annersa i Halle gården. Jag kommer ihåg hans älsklingsvisa" Så jag har tänkt att flickorvövergiVa,medn de är mig en skänk, de mig nog överleva. För när jag en gång dör,så skriv uppâ min grav: Här under vilar den som flickor övergav". Det ser nu ut som om farbror Blom hade tömmt sitt förråd av gamla historier'och minnen. När denna serie nörjade lovade han först 5 och sedan 8 a 9 artiklar. Detta är den sjuttonde och Blom har lovat att göra ytterligare en minnesfärd tillbaka i tiden,varefter han, om han hittar något läsvärt,åtekommer ännu en gång. 0% oOo Haken HHblrI åecättacföm A Jaha, säjer bygdebe'rättaren 'och hedersmannen Carl Blom en dag, då han besöker oss på lokalredak' tionen, nu är det slut 13a_ julen och granen på ;torget hai' .dansats ut. Det var trevligt med de här arran gemagen av girlander ' och lampor på gatorna. Så vackert tror 'jag al drig jag har settvödeshög förr. Det har affärsmannen all hederav' och det blev väl inte billigt ,heller 'tän ker jag. Men det' var inte” dethären ,i det jag hade, *utan jagtänkte_:iråga i om vi skall ta, en ?promenad”” snart; Sagt'och gjort. “Vi föredrog att b_e” söka Blom i hans lillaivälstädade stuga och kring kafféljordet formaa des nedanStående iakta'kring “gam malt och forntirån_ Lysingn \ ' Nu är: det inte .oitafsom det' är svårt att komma fram på gatorna, 'börjar Blom, och i så fall är'det något hastigt snöfall, ”som besvarar. Annorlunda var det på ”den gamla < goda tiden”. Jag kommerihåg 1881 och 83. Dessa år kom det ingen snö förrän julafton. Förstnämnda år körde jag posten nu Mjölby på slä* de mennär jag skulle hem annan dagen fick' jaglåna en kärra av en person i Mjölby 'som hette Åberg. i Det var inte underfruset när snön < kom loch'däriör låg den inte heller j kvar så länge. 1883 på julaftonen var jag i Gatugärden 0. hämtade en ' mamsell Amanda' från pHästholmen päisläde, men när jag :skulle skjutsa hem henne igen fick jagita till vagn nen och sen blev' det inte mer' snö i på hela vintern. Jag kommer ihåg inamsell Amanda för hon hade för det mesta en stor cigarr, av märket ' Noman, i, munnen. i 4:; L osmömnvenms mums , late lammfztmás " m _. xxnrå gamla, veri då. och det komresande och? andra. ' _ ._ ' Klockaregården, hade ett annat .vägstycke då och det var_ på Smed jegatan'och denna kallades dåiöri det mesta för Klockaregatan. Lilll gården i Öninge hade sitt Vägstijké; 'på denna tid vid nuvarande' Hedins; och sedan fortsatte Riddaregårdent upp till nuvarande Elin Anderssons,' varpå Gatugården hade från Uhrs till “Ernst Karlssons. Lyckan, som tillhörde Orrnäs, tog sedan vid och fortsatte 33 alnar. Lyckan, nuvaran deKullanders, var då ett m'antal'.. Halva ,mantalet låg .Vidx Grännavä gen under Orrnäs, som det Sedan tilliöll vid storskiftet.Som sagt Lyct kans'Vägstycke var 33 alnar, för far min målade tavlan eller vägmärket, som utmärkte Vägsty'cket.. Härefter korn .Jeannebergs och: Brännegär dens vägstycken. De sistnämnda ha* de sin bit vid mitt hem. Sen'kornl_ Skattegården7 Skrapegården, Pilet . gården 0. s. v. och därpå fortsattet Gatugården igen, 0. deras vägstycrâ ken slutade vid Askedalen. Riddareå gården hade från nuvarande Niklas l sons till Åkareberget. Där står ste nen kvar ännu på vilken man kan; läsa ”Össjö Södergård 1858”. Sen kom Erikstorp, SeStorp, 4 Sunneby rn. il. ' . '_ _ ,De som hade sin .',Vvägstyckenpåg stengatan fick sopajdenna 1 gång om året! Detta iställetgiör att grusa. Vid sommarens .torraqväderlek höllj de köpmän, som hade affärer vid gatan denna någorlunda i' ordning, men när det började'bli regnigt och slaskigt på höstarna fick väghållar aw » H H (U W“I›J'°$ 'och det ”I” ,./ Jag skall tala litet om_ hur våg styckena var fördelade'på somliga håll. Färjestad hade t. ex. sitt väg I. stycke från dåvarande Hotellet till nuvarande Nygatan och där började Frösäng .med ,sitt'Vägsfycke, som följde gatan .så 'långt den var sten satt ungefär till kyrkan. Här börjar de sedan i nämnd ordning vägstyc kena för Boeryd, 'Stenseryd, Järpe ryd 0. s. v. Om vi 'går på andra si ' dan samhället Så hade Syllverstorp, ; Järnstad m. fl. gårdar sina vägstyc ' ken'frå'n Pilgården' och 'mot Svemb; ' Sedan' vidtog_ ,i'fyrbond'egårdarna, ' Karlsfors m. fl; gårdar som fortsatte .I åt Grännahållet. Klockaregårdens vågstycke yar vid StockSeryd och sedan fortsatte Prästgården, Ridda" 2' regården,$krapegården 0. s. v. och ' sista Ödeshögsgården var' Söder : gården, vars' Vägs't'ycke *var förlagt __ vid Kråkerydsbacken. Sedan börja . de Brodderyd och Erikstorp vid Maltmossen' och därefter tog svembbogårdarna vid oCh fortsatte till Grörang. jVid sistnämnda; plats hade' 'Rödebol sitt våg'stkaei' Bode bol som: hade nästa' (vägstycke hade ' Alfred Lejon* panerina tid'till betes ', och slåttergård, varför han_ fick hål la vägbiten'i ordning. Han'och jag var' 1888 'där med ett'lass grus ' mera kördes inte på och när vi 1 7. kom körande på Vägen mötte vi en_ T Gustav Sparv från'SvEmb i'Stock ' serydshackei. Han hade varit och i] Ä ål i Vättern och hade ett 10 *rai ålar 1 en gammal säck. När Le jon fick veta vad det var i Säcken frågade han vad de kostade. 37 skil lingj blev svaret (l skilling=2 öre). Han fick 2 'kronor 'av Lejon var 1 ålen, och .gubben blev så glad att han sade att ”då får I k'uten (säc ken) också7 men de små ålarna får 1 slänga i sjön för de har krok i sej”. Inte kastade vi någon ål i sjön, men när _vi kom hem 'blev husmor ifrån sig och rågade var hon skulle göra av allålen. 'Menrdet blev kalas på ål både för husfolket och de 'gäster som kom. Lejons hade ju gästgi" inte dyrt. för all. LL na ta vid. Som 'jag sade förut var' det Färjestad och Frösäng, som ha de sina vägbitar där, och_ ett år, då det var så mycket modd och sörja på gatan 'att man inte såg någon stenläggning fick länsman Mose lius sända bud till gårdarna att gat* stumpen skulle iordningställas. Men då ingen kom, sände han en skrift* lig anmaning, även den utan resul tatj varvid Moselius ånmodade Gus tav i Riddaregården att ställa gatan; ,a * i j?zcjrodkänt skick”. Jag var anställd där och virarbetade ett par dagar. Först' körde vi undan flera lass modd och därefter sopade vi först med grövre och senare med finare kvastar. Jag minns inte hur många _kvastar vi slet sönder/ Modden .vi skaffade undan lade vi vid nuvaran de Chikago 0: när den torkade blev det som. cement. Så småningom fick Vi gatan avsynt och just som lans man 'Moselius höll. på med detta kom. det folk från Färjestad och skulle' göra arbetet, men de fick i stallet betala oss,kvilket blev ganska* dyrt, säger “Blom och slutar för den här gangen. M ' ' Haken. DELTAFOR SNÄCKSKAL .. GOTLANDSÖR BENMJÖL « FODERTRAN I ?ÄDERS'HAD Tel. 12. ábéêäs? steniga = .› sea Nu, säger dFarbIOr ?BlOm en dag, har vi ,vilat oss så 'ilångel'attvi ,kan ta en .promenad efter alla' föreläst ningar och årsmöten. Nuser det ju in att "bli någorlunda ”promenad Väder”. så att ,mina över' 80åriga ben kan ' tal'lsej” : 'fram 5th Äfö'ifeSten så tycker jag › inte ,att vi. 'ska' gå'så mycket denna gång. Det räcker med att titta in iett parl affärer 'och vara ,prisombud * '^ _' A i i I '\ Sagt och* gjortpbygdeberåttaren Blom för som vanligt' :språklådan och vi har endast, att lyssna Och kommentera. _Hur"vskulle . det vara om vi 'inte hade' :sockret t.ex._';'börjar 'en känner sej ibland, bara man såt ter på ”kaffehurran” .och ;får en kopp _starktkaffe,blir man genast på bättre humör. Är det inte sant kanske? Det skall väl du veta för resten som pimpIaT så mycket _kaffe_ Vi skall ta oss en liten titt på pri serna på en del. varor på 1870talet och börjar då med sOckret och .kaf fet. .1./2 skålpnnd socker och '1/4 skålpund'kaffejkostade då 24 skil ling. Jag kanske skulle .tala _om litet om_ de gamla vikterna och mynten, som'anvåndes då., Ett' skålpund är således detsamma som nåra 426 gram, eller noga :räknat 425,076 och en skilling är lika med 2 öre. Jag vet när jag var ochiköpte ett halvtskål pund sockerT Ochåett kvarts skålpund kaffe så kostadç,,_clet 24 skilling, var vid sockret kostade 12 skilling Och således var dyrare än_ det ännu me? dan kaffet vara? ;betydligt ;billigare M01 kokadé 'klfåkk : Och i' sålde Och iag .fick så oçhi;kêpa..§irêp›dêrvid skilling och ett stort ark papper till ett kvarter eller _1/3 liter kostade .12 . att göraknäcken _iigiçktill "1: skil ,7 ,1. . a r .: :kul ?gas teae Blom, eller' kaffet. Hår' sur och trött_ “fre åkrarna på några dagar, så nog har? utvecklingen I; gått framåt' › alltid 'och' jordbruket' rationaliserats eller vad det heter. ., A I " › _ 1.* ' Jagi'komiiier 'ihåg 'förstå kväl len då _vi varlsamlade i drångstugan så kom det 'ut två pigor _ det hette så på den tiden _Vu,och budade till kvällsmat. ' De Var vettskrämda ' och vågade inte. gå ensamma rutan kom ”i par”. Det var en flicka som ”blitt på de viset” och som tagit in gift så hon hade dött tidigare på hösten och då berättades litet sörgesamma saker om flickstackarn så_ man hade fått för sig att hon spökade. Nu var flickorna mörkrådda "och förskråm da_ Och vågade inte gå ut i mörkret ensamma. , ' ' .I ' :Nu tror jag vi slutar'för i dag, Säger Blom, och letar på .något ani nat till nåsta gång! ' (pá/C Haken. Wñrrxmuao<1mmnnw 'can't1 MHFHA ling. Smöret kostade 25 skilling 'skålpundet och samma pris var det på ett tjogr ägg. Ett halvstop, som är detsamma som .2/3 liter, av det där betydligt ,starkare brånnvinet kostade 24 skilling. En limpa kunde inhandlas hos gumman Sundholm, Göta Lejon, för 6 skilling och då var det en stor och pråktig limpa som var både god Och dryg. När det skulle bli något festligt på lör dagskvällarna slog vi drångar OSS ihop Och köpte ett halvstop bränn vin, en limpa; smör Och ågg'och så samlades vi i'drängstugan hos nå gorn och kokade äggen och sen blev det fest'av. Bakelser, småkakor, fina cigarretter och sådant förekom inte, V men vi hade .roligt ändå. Ein rätt, som .var sällsynt på den tiden var fläsk, det kunde dröja månader mel lan 'var gång man fick smaka det. Det kanske låter .egendomligt men nog 'var det min erfarenhet. . *Som dragare'inomijordbruket ha de man oxar, sOm i gamla gOda ti der förekom på varje' gård. I Teg * n'ebyt. ex. hade 'de på Jonas Persas tid5 par oxar och hade' följande ro . ligavnamn_ räknat efter par: Grevcn i Baron, _ ' Grille, 'Svarten och Lille, iHjOrten BlixtemKron, Olle* O'ch/ JonJ Läs det fort så blir'det poesi i det, sågerBlom. Det var inte bara i Tegneby de körde med 0)_(31', det var allmänt. 1884 var. jag i Sjös torp och plöjde tillsammansmed 'Aug Nord, bröderna Carl och Axel Hektor m. fl. Sammanlagt var .det 8 par' oxar och 3 par hästaeri höll 3 påvi 14 dagar innan det var färdigt, men det var inte .stora skiftnmellan ' dikena 'på den tiden så' det blev 'sin kesamt. Jag var med efteråt på vå '_, ren och måtte upp 'dikena på 'Sjös torp och 'det blev 30,000 famnar el ler '5 svenska mil så det tog tid att hoppa över dikena och köra vänd tegarna eller Vlannförera” när man plöjde. Nu är det tåckdikat sedan. många år påSjöstorp Och nu. sitter en karl på en traktor och kör Över _vreva Hingx “....AHFthrn :mgcvfzooalzfmåstace (1310 in ger mig tiden.: träffar, I 1 . '_ Bygdeberätlaren' Carl: i Biona1 'var en . dag inne på: lokalredak'tionen; varvid väderleken' kom ;tal V och någon tyckte att vårenj'dvriöjer; annan person påminde' ;1924 då det'blev *ovanligt sen särf skilt rtidig' höst, varför (sommaren knappt *hann »jfbörja .förrän .den ?var slut igen_ Sommaren avardock'så varm att 'skörden efter omständig heterna blev ganska bra. Något lik' nande' var det även 1931. Blom kom in på 1881 års regndagar, öm vilka vi nämnt i denna serie vid ett tidi gare tillfälle. Så kommer talet på torkåren och då: skojar Blom och 'säger att' iom 4 det 'Skalleblf' :regn?så behövde ”Peter Svenssonl.'i Skaftet gården [bara slå_ gräset i'sin träd gård så blev det regn med detsain? ma för han hade sådan Otur' och fickaldrig in .sitt trädgårdshö utan det kom regnpå 'deterikadant var det när jag tjänade .hos Lejons och vi .skullie.s1å och skörda gräset f'i Prästamaa :vid Sestorp, fortsätter Blom; Regnade det inte när vi bör jade slå så regnade det dagen efter, det var som om det varit' något sär skilt otyg ute. 4 q › ' Med ordet ”otyg”. var vi innepå " ett nytt kapitel, som gav uppslag till " en 'ny artikel av *CalletBlomJ Har Calle inget _att berätta om gammalt skrock? I 'gamla almanackan fanns en dag som kallades Petter' Katt, det var den 22 februari Och då skul le man huggaak' huvudena på 'alla höns som inte hade värpt'till nämn da dag: ”Når Petter Katt har kastat" sin heta sten såfräserdet lika myc ket under (som över tjälen”, var .ett ordspråk man' ofta hörde .i "yngre år.. Långfredagen fickiag aldrig någön 'mjölkmarav pmor'iochrnärtjag ?ville veta orsaken ..så,lsadze hon;7..??,Den mjölkmat 'du åter på långfredagen den bulnar ut under året”. Jag fick fruktsoppa eller ”söpe” eller drickw soppa som 'kokades på svagdricka och sirap och vad det var mer. Jag åt således ingen mjölkmat men fick I_ 'i den historia som kommer här, men nog *trodde väl gumman som råka de'ut för 'det att det var några far ligheter. Det låg knektar på Got land'och endel var inkvarteradepå och detta tröttnade 'de på, men. fick som kom efterhur det var och en för *Ödeshögs Södergård, ;före Malm, trodde det skulle gå att få dethöve) _och han ,förtårt litet av den omstridda rätten *blev han som våsnades. _' Vad kom det åt grenadjåren? och frågade vad det var fatt; Söta mor, sade Kuno, ge mej ingen s'öpe, vet *inte vad jag gör; jag kan både matsedeln. V . Jag kommer ihåg en annan histo ten. Det var en gammal gubbe som hade en gård och var rätt Så kni Vig' Så han hade svårt att behålla sitt tjänstefolk. Det kom en ny drång diå och' han fick, som alla andra, oi er att när han forade häs tarna, vilket skulle ske'vid lOll fönster 'när' hanåfo'irat. Drängen'Visse tehur det låg tillioch tänkte att'dian skulle ,få en annan ordning. Han 'gickiut .en gång iltimmen. helalnate teh* och slog på fönstret så det gång gubben. Det dröjde inte länge fönsterknackningar7 slutar Blom' Haken. //cf en bondgård där de hade maten. De 1 fick ”söpe'” tvålgånger om 'dagen i ,behålla (matordningen till dess de 2 Blev a'vbytta. De talade om för den] . filur 'som hette Kuno som var knekt saken ordnad. .Första gången han 5 fick söpe (gotlänningarna kallade : tokig; “tog jm'össanvo. kastade' samt _ sprang ut på gården och levdeen \ hel rackare, 'hoppade och svor och : sa gumman, och gick ut till Kuno för» då blir jag alldeles illgalen och* tända eld och annat. Gummanblev '\ förskråmdochsöpen försvann från ': ria, som hände ute vid Mjölbytrak : tiden på kv.ällen',f1knacka påxbondens , dundrade om det och väckte Varje' förrän drången fick'fora som han ä ville utan' att rapportera_ med några * .FOI.IWIMAR<.A› i) att den skulle göra någon verkan. men det_ vill jag 'minnas att jag r nämnt o'menannan gång. Hemma j det kallades då. När vi släppte in * varet med och ge det till en hund” 5 jag någon illaluktande'smörja från _ MêmêmiêkäfålgEEmQChV det var nog bölder en gång ändå, men 'det var av andra orsaker enär jag blev smittad. Då fick jag det rådet att jag ”skulle taáehbrödbit och torka bort och drawgjorde jag i min oerfaren het och *blev av med böldernaçwMen det var Väl rena vidskepelsen liksom då'jag tOg 'bort ,vårtorna med en' fläskbit som måste vara stulen för En gång hade jag eksem och då fick liiet skrock i den ceremonien också, hade vi höga trösklar 'och jag bru* kade sätta mig på demlibland, men_ mor. som sade' att ?man blir glöms: ker 'om man Sitter' på tröskeln och äter”. 'Kanske jag' sattpå tröskeln och 'åt någongång för det är? en del saker jaghar glömt, 'säger Blom, _ Hos en 'bonde fick jag,en'gång,' när vi släppte kornapå bete, ligga med en uppfälld fällkniv i handen i grindhålet där korna gick igenom. _Knivens egg skulle vara vänd mot verkan. Detta skulle vara för 'att in'g get otyg skulle komma åt djuren då ståleggen var trolliygens fasa_ Så köpte bonden ,gammal härsken sill, söm Ställdes ut på betet med en, tjärputs. Man fick ta en sill ibland' och doppa i tjäran och ge korna, men detta var för att hindra att de fick rödsjukan eller bollsjnkan, som korna på höstarna skulle' man hålla eggen över tröskeln när korna pas serade. djuren, i annat fall gjorde dei'ingen. Så myckei skrock är det väl inte ?wa 2 mmm .IL A 0' m h e r g. Sexfåolår _ fyller \pâ måndag 'fru Anna' Karlsson; Sandberg, maka rtiall ftorvyfabnikeanbetaren "Karl Kd'çlssonâandberg, Anneberg Om t A, berg_ \ \ : Hästhoimen. Pastor Joel Ohlsson V ;ff från Karlshamn besöker på lördagen och söndagen »ÖdeshögÅHäsathçmensf meto distiörsamlin'g Påstor Ohlsson är en ut märkt rtalare och 1har sänfskiltggjort sig kanna [landet ,gemen 8' 'a biografiska fö rednag om oliká kränga personligheter_ På söndag :talan :paåor Ohlsson i Be_ thelukyrlkan, Hästh lmån, på eftermidda gen och'i Ombergs mi ionshuspå kväl 5 siaáj'oen ' fick “iáéidiá'iöf *en ”Mao Herman Mar tinSSOn _. itidningsmannvâm goch skåde spEIaren sur??hlev ett Jesq virtne”. Vid dessa *tillfällen sjunger zp\ for Ohlsson dessutom 1/6*th .antal 'sånger skrivna och komponex/ade av plantor Allairxn Törnbergv Vid sitbåbesök tallar även pastor Ohlsson i Betl?el›kyrl<an [på ' lördagskvällen över äymn ”Den stora kampen om 'människo sjäjå'na” och på svöwndagiörmiddagen i Metodis'tkyrkans lokal, "Ödeshög, över ämnet ”Den stora uppståndelseerlarenm heten? , . ,. .10m i xxxi' Ö › MBygdeberättarenj kyrkovaktL mästarenacarl ?Blom :har inte: ,låtit höraaysigpå l'änge,men'har i dag ett'.par gamlashistoriEr att talaom; När,g kabelläggarna;; som' « gör. invasion i Ödeshög, kommer påref" 'Lermiddagerna läggert: jag" på ?mini néf nät“.rálléitáagpål lBâQ.talçt 'un der Kan den XV;:gggçgiñgjjarbeta: HSS.7.1 Våiitålalifi.h Vid ett.. Hfälleçdå de. byggd ;éui liten» Jäfriv'äg eller. bana som, ,sade på; den.: ;tiden var det ;Wi31,; lormáñiialag i' *arbete i e ?d .et ;van Saat .Öeri litea bana.: varje'pl'agi åren] förimaçnv och i första laget _ 7 eripspotSk ;: ,och morsk :iförmáii',, som" Var .tvar sitt tal, ?såväl "inet rallavrnia'x'soin andra .soni'hadeinäågra ärenden. '17*Vid ett tillfälle' *varg kungenjute *på :in , spektion, kläddisom en 'vanligigmänd niskaoch gick in pa 'en*krog där ralla'rn'a brukade ätaimiddagf, samt slog sigi .språk “medidexñnJag har kungen. Jaha, svarade rallaren, som troddeflått_ mannen iden Stora slokhaiten'sökte arbetef menli vå rat lag: får_ Du inget 'arbete för vä_ ran förman är en'ndryg rackare, så) försök'inte där. "Kungen begärde* uppgift på_ ett billigt/log_ och fick anvisning 'ei't sådantfnien ,gick upp till Laxlagets arbetsplats och träifade förmannen, *Påjsinw fram ställning 'om' arbete fick' kungen ett synnerligen strafntqoch fränt svar_ och' gick'ltill det'andra laget, där han'bleiv vänligt mottagen och fick löfte' 'om arbete) Som 'det var brukligt frågade kungen omhan infe'ISkulle '_”krymtas”; d.;v. s. be stå laget på förtäring,i'men bad att få “låna pengar innan han fick förstanaviöningen. En av de nya ”kamraternaii'hade sparat en» sedel Ochiilånade udden, varefteren rik lig förtäring intogs' påenärmaste plats,'en skogsbacke. där e'nfgu'm täringençblev ”såg god 1 att *förmen nen med Agillándew föreslog :att de :skulle V :lägga 'sig i _ skogsbacken och 3:,ta;igen .sefä Mycket' :riktigt man gjorde. så: och alla_ somnade sött :Och vaknade senare på eftermiddagen" men då ;V var ,den ”ner ?försvunnen Railaren_ .som j lånat ut pengarna blev_ '_Lmest* besviken då han_ var övertygad ,om att han .aldrig .skulle ;få__j.'se sina (pengar, _men dekandra tröSt'ade honom ,med i att_ de ;skulle ”skramla” maástod'roch sålde, brännvin; .För? samman 1åråesununian \ Andra dagen" kom kungen ,sutridan * iishrta *upphmed yrket. Han! förstod ;ifatt "hon" hade :spritförsäljningen till ?slevebrödiJmen gumman 'tfick '_”pen ;Vsion” så'hdn' levde" lycklig tilljdöd dagar utan att behöva'igsäija bränn vin 'till ramarna." Så” har 'jag 'hört historien" av "en 'stockholr .kan vara ,Share 7' Tochzjtror att” den isann, säger Båomu › ?Men *också ;en historia 1 om dåvarande* krönprinxsen; senare * kung' Oskar intresserad fav sjön hade han Lien ånga'fé, 1% ofn ;ihette ?Drottuoch hans käraste viStelseort var LySekiI och en 'gång när han hört Ni 'bygger enbana här; sade.. degi: full mundering oohvrstannadei; kofn_ du? bate@_fr91frat: “ande vid första' laget,,mottagen=med djuJ mgslkçn 1' iKungen. “139. VEtfa ?V pa ;'bugråingar, 'där iföarmannengs ikapteFFH;Orêf'detlfåfms (lagom. 510m; rygg visade sig aldra mjukastz kund? 'daPSaxi'bIa'uwag* sad? ikap'j' VadiDu _är'hövlig i dag, sade kunáiftenen', har "en "artilleristharl' 053 h f.k .. X1=kar,Sandberg*'"denne varm.farbror gen 0C* lL svaret av'formalmen framhdna“AugiistárSandberg aithad; alltid var ”Kungeni tm i. . t 1 d . › ' › A _. ' ' [1;.kåiochkvar';fran:Lysinghygden ahah aa 9 a om gard'age'ns epiSOd hur* är god dansör. Denne fick nu dan hantbiivit avvisad, ”men i dag är; . det_ jag 50m; visar av dig”. Sagt i” 53" mEd kungen och mumkenisyâ_ och gjort: mannen fick packa sam svinna. Så red kungen 'tilldet an dra laget' och ville. veta vem ,det vånvade 'rallarna trodde inte sina ögon men iick se hur kamraten ur konungens sedan en ny förrnan till .förstalaget 'man .sitt pick och .pack och föri varhan lånat pengarnajav. De föri hand . fick* mottaga en \ nvytryckt sedel som ”aldrig varit reliarhänder tidigare”, sade kuni gen. Ur dett'ariag utsågkungen* och red 'sedan upp till gumman 'ii' skogsbrynet _och sade tilllhenne v lade'Så länge att båda varugenom svett'a, men stannade så 'Sinåning Hörn" Upp. Tack; “säde'kun'gengdu |.'.t*kunde:dansa”"du; 'men du 'blirwväi “ 'spakenr du 'Vv'isperijumpen ;Sand izvberig hade talat omñhistorien för *›>i.Kar1=^'iJönsa 'båi'iKlapbéñ “av vilken jag hörde dettá'viäriiitern “188182, samma år det var våtâr. ; ' ; Farbror Blom har varitltys't nu (en tid, mendhar lovat återkdnizna med ytfierâig'are' några hästörier, varav detta är den 31:a i ordnin * gen. › ' Hakan: i ?gg ácêfao Malå m J r'åecáüdgc 'om ñXXXIIf* 1 v. Nuiråridet länge .sedanlt'vi var ute :ochsåg oss 'omkringågsäjer bygdeberättaren och fgkyrkovak't . mästaren > Carl Blom' en' dag' då han kommer in på lokalredaktio nen; Jag liarj"d1'a'git'mig till min* nes litet mera' att 'tala *om nu och bl. a. har jag några s. k. paschaser eller .strofen som' ofta användes förr inden. Når man inget annat hade för sig Så var .det 'alltid 'nå 'gon' poet 'som idiktade "ihop nå gra versar, som :i regel var gáns' kalskn'iv/iga oich'Öfta_ kritiska. ' I Källstad fanns detinte många gårdar, ”trorsatt'det var kommié nisler i Källstad. Jag skjutsade prosten Håh'l ftill. Kållstad år '1880 dådet var kö'na'ininister dai.JH m sista; fall5lian§s1ge. áaådnç ' gåiomf 'aamlwiâléü' mera' i rim nöd'än illasin '* I össjö därñblörjar' det, dagas, Lars Petter _han_ Sover: Vektror' Bengtsajdenj går vi förbi, › 51 Johan i Skattegår'n nyser vi i, › I .Orrnäs'däru måtén Skall tillagas i rättanl ti. V ' Ochi en annan strof hette det: Erstorpa _(Erikstorp) liuttare, Marka ,plattara ' . v :Orrnäsa rackare; " Sveinbo stackare. 1 Nu fåradet väl. vara slut för den4 na gången, jag kommer medvflera strofer nästa gång, slutar Calle Blom". r ' .r 'r r 4 , “ ' Haken. sknlléffortsåtta till Vadstena o'chr 'dåavarjag inne hos komministern och fick :kaffe vid uppehållet. I anledning av: 'det ringa 'antalet gårdar :så hette det: › I ' Källstad, Hänger; Vall (Valla) .Sen ärlsocknen all. _ i I I V. Tollstad hade av någon an ledning gjortsljett par versar om, gårdarna rSt. Lund, Lilla. Lund,_ Pikatorp och Björstorp. =I Björs to'rp. 'fanns “en »bonde som var. ganska högljudd och fick öknaILi net ”Skråle” och i Sjöstorp ,en som 'var så tjock att han kallades ”GaltenZ Ingen av dem har släk iingar 1' livet och därför kan man ?ala ,om 'detta utan .att såra nå gon. Därvid hette' det: Stora Lönn,vå Lilla Lö å_Björstorp, _ ' i _ Skråle' han'lär hemma' här; Galten bor i' Sjöstorp.' ' > ' nn; å Pikatorp Frånödeshög minns. jag en del av någon gammal verskrönika, som får tala för. sig själv och som . 1 I I