Laga skifte i Boeryd och Stenkilsby

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

LINKÖPINGS UNIVERSITET ' Institutionen för Tema Det kulturella arvet naturoch kulturmiljötolkning ,\ Laga skifte i Boeryd och Stenkilsby The Enclosure in Boeryd and Stenkilsby Christina Hamilton Cuppsats HT 1997 Handledare: Kalle Bäck. Innehållsförteckning 1. Inledning ................. ...7, ........... .. ....... .. 4 1.1 Syfte oençrågeställningar..l._..ag ....................................................................................... ..4 1.2 Källcr och metod ................... ....................................................................................... ..4 1.3 Forskningsläge ................................................................................................................ ..4 1.4 Motivering och avgränsning ............................................................................................ ..5 1.5 Presentation av områdena ................................................................................................ ..6 2. Historisk bakgrund ........................................................................................................ ..8 3. Regler för hur laga skifte skulle gå till ......................................................................... ..10 4. Hur gick laga skifte till i Boeryd? ................................................................................ ..12 4.1 Ansökan ........................................................................................................................ ..12 4.2 Förberedande åtgärder...eç .............................................................................................. ..12 4.3 Planläggningen.....; ........................................................................................................ ..13 4,4 Skiñets avslutning ......................................................................................................... ..14 5. Hur gick laga skifte till i Stenkilsby? ........................................................................... ..15 5.] Ansökan ........................................................................................................................ ..15 5.2 Förberedande åtgärder ...................... .......................................................................... .. 5 5.3 Planläggningen .............................................................................................................. ..16 5.4 Skiñets avslutning ......................................................................................................... ..16 6. Hur väl lyckades lantmätaren med sin uppgift? ......................................................... ..17 6.1 Beeryd .......................................................................................................................... ..17 6.2 Stenkilsby ...................................................................................................................... ..17 7. Fanns det något motstånd mot skiftet? ....................................................................... ..19 7.1 Boeryd .......................................................................................................................... ..19 7.2 Stenküsby ....................................................................................................... ............. ..20 8. Järéfårelsç mellán byarna.. 21 8.1 Torpen ........................ ............................................................................................... ..21 8.2 V'aäör tog det ifs längre tid att skiña Stenkilsby än Boeryd? ......................................... ..22 9. Avslutning ................. ............................................................................................... ..24 Källförteckning....L ........ ............................................................................................... ..25 Bilaga, karta ................................................................................................................... ..26 . lÃ. Inledning 1.1 Syfte och frågeställningar \ ,_ Syftet med den här uppsatsen är att undersöka hur laga skiftet genomfördes på lokalt plan. Jag har valt att undersöka två byar i Hålavedsområdet, den ena är Boeryd och den andra är Stenkilsby. I ag har brutit ner syftet i tre frågeställningar. 1. Hur gick ett laga skifte till? 2. Fanns'det några motsättningar mot skiftet? 3. Hur väl lyckades lantmätaren med sin uppgift? 1.2 Källor och metod De främsta källorna som jag har använt i mitt uppsatsarbete är laga skiñeshandlingarna med respektive kartor till varje by. Dessa källor har varit till störst hjälp då jag beskrivit skiñets gång och hur väl lantmätaren lyckades med sin uppgift. För att få veta om det uppstått några konflikter i samband med skifrena har jag fått studera Lysings härads ägodelningsrätt på landsarkivet i Vadstena. Skiñeshandlingarna skrevs på plats och undertecknades av samtliga delägare, vilkef'ökar tillförlitligheten av dem. Skifteshandlingarna och kartorna har jag hämtat på lantmäteriet i Linköping. Då texterna som redan var avskrivna på maskin var direktöversatta har jag gjort om språket till dagligt tal. Jag har bara tagit med det som varit relevant för uppsatsen. För att det ska bli lättare att läsa uppsatsen har jag valt att besvara frågeställningarna separat för varje by. 1.3 Forskningsläge Tidigare forskning om laga skiñe har bland annat gjorts av Ronny Pettersson i avhandlingen "Laga skifte i Hallands län 18271876"1 och av Kalle Bäck: "Början till slutet”. I Petterssons djupgående studie tar han bla upp regler för laga skifte och skiften som har fått motstånd. Denna avhandling är den som grundligast beskriver hur laga skifte gick till, men man får inte glömma att den är en undersökning av Halland, och denna uppsats avhandlar ett par byar i Östergötland. ' Petterssons resultat av hur vanliga konflikter var vid skittena 'ar att av hans 1040 undersökta skiften var det 246 som hade haft någon typ av konflikt, med andra ord, nästan vart üärde x Ronny Pettersson, Laga skifte i Hailands län 18271876: Förändring mellan regcltvâng och handlingsm'ihet (Stockholm 1983). 2 Kalle Bäck, Början till slutet: Laga skiftet och tarpbebyggelsen i Östergötland 182765 (Klockrike 1992). skiñe. Ytterligare resultat från Petterssons avhandling som är relevanta för den här uppsatsen är vilka skälen kan ha varit till att skiñena tagit olika tid. Några orsaker som Pettersson tar upp är bla tvister som gjort att det dragit ut på tiden, men också mer grundläggande orsaker såsom en bys storlek, dåliga arbetsförhållanden pga väderlek och för att lantmåtaren arbetade med flera skiften samtidigt.3 Bäcks avhandling är en studie om hur torpbebyggelsen påverkades av laga skiftet. Här tar han bla upp hur jordägama behandlade torpama. Han skriver att torpen i skogsbygden hade större möjligheter att få bli kvar även efter skiftet eftersom jordägare och torpare ofta hade nära relationer till varandra där. Jordägaina kände ett socialt ansvar för sina torpare En annan anledning till att torpen i skogsbygden fick vara kvar var för att jordägarna inte hade möjlighet att bruka all mark då den var svårodlad och att den redan uppodlade torpmarken kunde ligga avsides. B4äck framhåller vidare att lantmätarna kunde påverka huruvida torpen ñck vara kvar eller inte. Ovanstående böcker är de mest omfattande böckerna om laga skifte. Naturligtvis beskrivs laga skjñe i en mängd andra böcker, men då inte lika grundligt. Några av dem är Carl Johan Gadds "Järnplogen och potatisen"5 . Den behandlarjordbruket i. Skaraborgs län under perioden 1750 1860. Man kan'l'asa att jordbruket har ändrats dels på grund av skiftena men framförallt på grund av jorbruksredskapens utveckling. I antologin Agrarhistoria tar bla Göran Hoppe upp orsaker och konskvenser till laga skiftet i avsnittet ”Jordskiftena och den agrara utvecklingen”.6 1.4 Motivering och avgränsning Min uppsats ingår i Hålavedsprojektet (se presentationen). Valet av mina under sökningsområden var därför inte svårt, dels skulle byarna ingå i Hålavedsområdet och dels skulle de ha blivit laga skiftade. Den ena byn Boeryd gick lite snabbare att skifta än den andra Stenkilsby, jag tyckte att det kunde vara intressant att jämföra de båda byarna ooh se varför det var skillnad mellan skiftenas tidsåtgång. Detta är dock inte huvudsyftet med denna uppsats och just jämförelsen mellan byarna hamnar därför inte under rubriken syfte och frågeställningar utan under kapitlet "en jämförelse mellan byarna". Jag valde också en by med stor hemmansklyvning (Boeryd) och en med liten (Stenkilsby) för att se om antalet delägare påverkade skiftets genomförande. Jag har avgränsat mitt arbete så tillvida att jag inte tar upp tiden före och efter laga skifte. Jag koncentrerar mig bara på just tiden kring laga skifte. Huvudsyftet med denna uppsats är att undersöka hur just ett sådant gick till. 3 Pettersson. s. 264, 259. 4 Bäck; s. 87, 85, 47. 5 Carllohan Gadd, Järnplogen och potatisens tid: Jordbruksuzveckling och samhällsförändring i Skaraborgs län 1 7501860 (Göteborg 1997). 6 Göran Hoppe, ”Jordskiftena och den agrara utvecklingen" iAgrarhistoria (Borås 1997). UI / ' skogen" eller "skogen med hålvägar . 18.5 Presentation av områdena Uppsatsen koncentreras till skogsområdet Hålaveden i Östergötland, så först kommer en kort 7? presentation av det området. Nedan kommer en närmare beskrivning av byarna som jag ska undersöka. Hålaveden är ett ca 30 km långt “skogklätt höjdparti". Hålaveden går som en gräns mellan sydvästra Östergötland och norra Småland. Den norra delen av Hålaveden, i vilket mitt undersökningsområde finns i är mest skogig. Namnet Hålaveden sägs betyda "den ihåliga H 7 Östergötland kan indelas i lyra naturgeograñska delar: södra skogsbygden, slätten, norra skogsbygden och skärgården. Den södra skogsbygden är av intresse för mig och i vilken Hålaveden ingår i, domineras i väst av granit. Jordarten är morän och på de flesta ställen är den sandigmoig.8 Boeryd Boeryd ligger i norra Hålaveden i Stora Åby församling, vilken i norr gränsar till Heda, i öster till Rök, i sydöst till Trehörna, i söder till Jönköpings län och i väst till Odeshög.9 › Boeryd började laga skiñas 1862 och skiftet fastställdes 1863. Byn bestod av *A mantal (äldre mått för enjordbruksfastighets skatteförmåga), vilket var uppdelat på nio ägare från början, men efter uppköp av viss jord var det bara sju jordägare som var med och slutförde skiñet. Den som ägde mest var Karl Andersson han hade 1/16 mantal och Karl Ljungblad som hade 1/12 mantal. Resten av jordägarna Karl Samuelsson, Gustaf Jonsson, några omyndiga barn och Karl Wiss ägde ännu mindre delar. Innehavaren av lägenheten "Hängslan" hade ett mycket större område än ovanstående, men mer om det längre fram i uppsatsen. Byn hade alltså stor hemmansklyvning och många delägare. w Stenkilsby Stenkilsby ligger också i Hålavedsområdet, söder om Boeryd och tillhör också Stora Åby församling. Byn omges av ett moränlandskap där jorden har inslag av mo (_ñnsandig jordart). “ Stenkilsby började laga skiñas 1881, men skiftet fastställdes inte förrän 1883. Byn bestod av ett mantal. Det var trejordägare i byn på vilken jorden var uppdelad. Den som hade störst 7 Svenska turistföreningen, Östergötland (Stockholm I_ 956) s. 196. 3 Natur kulturmiljöer i Östergötland, länsstyrelsen i Ostergötlands län, planeringsavdelningen. (Linköping 1983). s. 15. ?Anton Ridderstad, Östergötland 2: (Stockholm 1918). s.741. W Ög. LMK (Lantmäterikontoret i Ostcrgötland) Stora Åby sn. akt 185. M Susanne HasselqvisL Ödeshögsbor, s. 29 (Linköping 1988). andel var kyrkovården Jonas Jönsson med ett 112 mantal. De två andra jordägarna Carl Johan Johansson och Carl Albin Andersson ägde vardera 1/2 mantal. Denna by var alltså förhållandevis 1; stor vad gäller mantalet, men hemmanskly'mingen var begränsad och. delägarna få. 13 " 13 Ög. LMK (Lantmäterikontoret i Östergötland) Stora Åby sn. ak: 250. 2. Historisk bakgrund i . / i Den industriella revolutionen, som inträffade under andra. hälften av 1700talet, hade sitt ursprung i England. För att arbetare skulle komma in till städerna och arbeta i fabrikerna \ krävdes att jordbruket släppte en del arbetskraft. Detta skulle bara kunna genomföras 071? jordbruket moderniserades. 33 I Sverige kom inte industrialiseringen i gång på allvar förrän på l870talet. Men jordbruket moderniserades tidigare i tre omgångar. Den första skiftesreformen kallades storskifte och den blev fastställd l757. Huvudsyñena med storskifret var dels att dela upp de gemensamma i utmarkema och dels att var och ens utspridda tegar skulle samlas till små enheter. Genom detta skulle varje jordägare själv kunna bestämma vad han ville odla och när. Det sk bytvånget skulle nu upphöra. Enskiñet var den andra stora skiñesreformen. Det var Rutger Maclean från Skåne som kom med ideérna. År 1807 blev enskiftet en författning som gällde hela Sverige utom Dalarna och ' Norrland. Byarna sprängdes, ochjordägarnas ägor skulle samlas till ett skifre. Förutsättningama för att enskiftet skulle fungera var att jorden var homogen. Med andra ord var skogsbygden inte särskilt bra lämpad för enskifte med tanke på den skiftande terrängen. Enskiñet fick därför bäst genomslagskraft på slättbygden och då särskilt i Skåne och i södra och mellersta Sverige.” Stadgan om laga skiñe fastställdes av riksdagen 1827. De gamla skiftesfonnerna skulle nu inte längre användas. Laga skifte blev ett mellanting av storskiñe och enskiñe. Varje gård fick nu ha max tre skiften. I Östergötland blev medeltalet 1,7 skiften per ägare. Liksom vid enskifte flyttades vissa gårdar ut vid laga skiñeGöran Hoppe menar att en typ av nyodling uppstod då jordbrukareni vissa fall fick bryta upp ny jord för att kunna odla. Vi kan konstatera att en ökning av åkerarealen blev resultatet i laga skiftade byar.15 Under åren 17501850 fördubblades Sveriges befolkning.xs En grundläggande orsak till att skiften genomfördes var därför befolkningsutvecldingen. Jordbruket behövde effektiviseras. En ökad befolkning behövde större livsmedelsproduktion.” Äldre forskning menar att skifcena kommit att utföras pga att överheten velat ha det så. Bönderna blev påtvingade skiñena, men modernare forskning visar att bönder och ståndspersoner tillsammans var intresserade av att skilla.18 De praktiska fördelarna med ett skifte var som jag tidigare nämnt att få bort tegsplittringen, så att man kom närmare de ägolotter som låg långt borta. En stor del av dagen försvann på att bara ta sig till åkern. Hemmansklyvningen var också en orsak till att man skiñade, då tegarna delades upp i små delar. Gadd framhåller även att redskapsutvecklingen kan ha varit en ytterligare orsak till “3 Gadd. s. 9. “Bäck s. 3132. li Hoppe s. 265. “i Uppsats av Kristina Sandström. Historia 2, Linköping 1991. 5. l. l *i Pettersson, s. 139 140. *3 Gadd, s› 9091. skiftena. Ju bättre skörderedskap man använde, desto snabbare gick arbetet. Vissa redskap var svåra att använda i de små och otympliga tegarna. De nya växelbruksmetodema somllgjom på / 1800talet inspirerade säkert till skiñe, då förväntningarna var höga på dessa nya metoder?? "Det svenska skiñesarbetet var en långvarig process, som sträckte sig Över nästan 200 år."20 Sociala konsekvenser uppstod genom laga skifte pga att många torp ñck flyttas då de utflyttade gårdarna tog den redan uppodlade torpmarken i anspråk. De boende i to'rgçen fick › flytta till backstugor och förlorade genom detta den trygghet de halt. Torpen försvann mest ' från byar med liten areal och stor utflyttning, där torpjorden behövdes mest. Hoppa framhåller att de ekonomiska konsekvenserna inte var så stora. Visst kostade det en hel del att genomföra skiftet, men i och med att man fick sammanhängande jordenheter kunde det ske en produktionsökning. Nya redskap och maskiner kunde användas på de täckdikade fälten och den enskilde bonden kunde odla vad han ville.” ?Gadd s 9195. fem. 5. 37. 4 Hoppe. s 268269. 3. Regler för hur laga skifte skulle gå till _ . / Området som skulle skiñas kallades skifteslaget. Oftast var det ett hemman med flera delägare eller en by bestående av flera hemman. Ibland kunde en by redan ha varit skiftad. Det betydde dock inte att laga skifta inte var tillåtet. Det kom att kallas “omskiñe", medan mark som' aldrig tidigare blivit skiftad kallades "nyskiñe" eller "nydelning".22 F ör att man skulle kunna genomföra laga skiñe krävdes att det kom in en ansökan från någon eller några i byn till länsstyrelsen. En lantmätare skulle tillsättas för att verkställa skiftet. Han hade som uppgift att fullfölja skiftet till slutförandet, men om han inte kunde göra det av någon anledning fick en annan lantmätare ta över. Lantmätaren hade vid sin sida två godemän och de tillsammans hade beslutanderätten. Under det första sammanträdet träffades lantmätare, godemän och delägare. Här skulle delägarna legitimera sig och lantmätaren fråga om han och godemännen ansågs jåviga. En annan viktig fråga som ställdes till delägarna var om någon var emot skiftet.23 Lantmätaren var inte tvungen att fråga delägarna om de var emot skiftet, men vanligtvis gjorde han det. " De invändningar mot skifta som hade täckning i stadgan var av tre slagzm *l "Art sökanden inte ägde rätt att begära skiñe."25 Det kunde vara så att den som hade ansökt om laga skifte inte var berättigad till det. Han var kanske inte besutten, uran var torpare. Arrendatorer fick inte heller begära skifte, om inte , " jordagarenshade "avsagr sig rätten härtill och överfört denna till arrendatorn genom fullmakt”.“ *2 " Att marken inte kunde bli föremål for skifta."27 Om marken redan hade skiftats fick man ibland inte genomföra ett laga skiñe. Detta gällde till exempel enskifte. Men om alla delägare var överens kunde skiftet genomföras ändå. *3 "Att delägarna innehade marken under sådan gemensamhet att upplösning av denna måste skegenom annan åtgärd än laga skifte. Om tex flera arvingar gemensamt ägde en fastighet måste arvsskifte föregå laga skifta”8 \ Från och med 1832 kunde laga skifte skjutas upp i. en by om det rådde missväxt där. lordägama skulle kunna hamna i ekonomiska svårigheter, om de skulle finansiera ett kostsamt skifte under dåliga tider. 39 Eller att de ovanstående punkterna avklarats inleddes de materiella uppgifterna inför skiftet. Först skulle gränserna mot andra skifteslag undersökas, dessa kallades rågångar. Rågrannarna, som grannarna på motsatta sidan kallades blev inbjudna till ett sammanträde. Korn de båda :3 Bo Bergström, arkivforskningskurs stencilmaterial, lantmäteriet i Linköping. 5. 9 10. :3 Pettersson, 107108. :inte 5. 113. l”Ibra s. 113. få Ibid, s. 113 *7 lbid, 5. 1.14. 3” rbia, s. 115. 29 Ibid, s. 115. 10 lagen överens om gränserna, skulle de utstakas. Den överenskomna gränsen godkändes genom delägarnas och godemânnens underskrifter. Blev det däremot en tvistefråga om gråttsema skickades ärendet vidare till häradsrätten. Ibland kunde det vara så att rågårøxgeninte var riktigt rak och då kunde man låta ett ägoutbyte ske. Det kunde även vara så att ett annat hemman hade ett stycke mark på ett annat hemmans mark. Ägoutbyte kunde ske i och med att man flyttade ut just det området till ett nytt ställe. Denna äga kallades enklav. x 7\ 4 En indelning av marken gjordes i samband med skiftet. Man delade in jorden i inröSningsjord '9 (åker, äng och annan odlingsbar mark), avrösningsjord (användbar skog) och impediment (mark som var oanvändbar tex icke odlingsbara kärr). De områden i skifteslaget som utnyttjades av alla kallades samfälligheter. Dessa områden undantogs vid laga skifte. Några exempel på samfälligheter är: vägar, avloppsdiken, grustag och vattenställen. När man skiñade på nytt i en by använde man sig av gamla skifieskartor som underlag. 30. Lantmätaren skulle mäta upp ägoñgurer på kartan och göra en beskrivning av dem.” En ägoñgur hade homogen natur. Varje ägoñgur gavs en siffra. Ju sämre marken var, desto högre blev gradtalet. Den bästa åkern ñck alltså grad nummer ett. “Graderades all mark till skiñeslaget i ett sammanhang talde man om senegradering. Ibland graderade man däremot inrösningsjorden och avrösningsjorden var för sig sk segarat (rr:= aderingfm Lantmätaren gjorde också en hävdeforteckning, där det gick att utläsa vem som hade ägt varje ägoñgur tidigare. lnder fasen planläggningen bestämdes vilka gårdar som skulle flytta ut respektive stannå' kvar, om nya ägor åt delägarna och om ersättning till de som förlorade på skiftet.33 De som hade sämst byggnader och hade gjort minst i trädgårdar vad gäller trädplanteringar och dylikt skulle i första hand flytta ut. "Ersättning utgick, dels i form ay statsbidrag och dels från byalagets medlemmar i förhållande till vars och ens hemmanta .M4 Lantmätaren skulle räkna ut varje gårds utflyttningskostnad, vilken sedan delades mellan byns delägare. Man kunde bla. få ersättning för att bygga upp rivna byggnader, transporter till den nya tomten och' grävning av en ny källa Den utflyttade kunde inte räkna med att få bidrag till att få byggnaderna uppbyggda i bättre skick än de var tidigare. Ersättning kunde också. utgå till dem som fick odla på ny mark som kanske var sämre än den de hade haft tidigare. Denna ersättning kunde bestå av gödsel, pengar eller arbete.35 När bestämmelserna var avklarade tick delägarna information om när de fick börja bruka de nya ägoma. Man ville att alla delägarna skulle få del av både bättre och sämre mark. Kostnaderna för skiftets genomförande delades mellan ägarna. Lantmätaren avslutade arbetet genom att staka ut de nya lotterna. Skiftet var avslutat när lantmätaren överlämnat skiñeshandlingarna till någon av delägarna. Den som var missnöjd med skiftet skulle meddela detta. till ägodelningsrätten inom 60 dagar.36 3” Bergström fastighetsindelningen s. 1014. 37 Pettersson, s. 117. 3: Bergström: fastighetsindelningen. s. 13. 3:' Pettersson, s. 117119. 3413m; 5.33 fftbict_ 53334. “'“°Pettersson,_ s. 119. ll 4. Hur gick laga skifte till i Boeryd? ._ / 4.1 Ansökan _ 9 Den '23:e februari 1862 ansökte Carl Andersson, ägare av U 16 mantal om laga skifie på alla ägorna till 'A mantal Boeryd i Stora Åby socken och Lysings härad. Ansökan skickades till Konungens befallningshavare i Linköping. I ansökan stod det att det fanns skog på ägorna. Konungens befallningshavare gav uppdraget till lantmätare AM. Lindeblad. Han skulle verkställa skiftet om inga hinder var i vägen. Varje delägare skulle betala 75 riksdaler riksmynt. Del'agarna var förbjudna att innan skiftets verkställande bränna eller föra bort matjord. Detta gällde på de ägor som skulle skiftas. De fick dock utnyttja skog och torvmossar for husbehov. Denna information slmlle läsas upp i predikstolen i den socken vilken skiñeslaget ingick. 4.2 Förberedande åtgärder Den 4:e april 1862 träffades skifteslaget, lantmätaren och godemännen för första gången. Förättningsman var AM. Lindeblad och godemän var Alfred Nilsson i Stora'Åby och Johan Erik Pettersson i Månsabohla. v 0. Under mötet togs frågan upp omjäv, men ingen ansåg godemännen eller törättningsmannen sem jäviga. Frågan om alla ville genomföra ett nytt skifte ställdes och svaret blev positivt. "Samtlige delegare förklarade sig villige att i. nytt skiñe ingå.”7 En karta upprättad l804 visades upp. Den visade vilka områden Boeryd gränsade till, i norr till Jernstad och Jerperyd, i öster till Stenseryd, i söder till Linneberg och i väster till Råstorp. Vid nästa möte den 1 juli 1862 var samtliga från föregående träff närvarande men också Anders Abrahamsson som var ägare av lägenheten “Hängslan". Enligt sldñesstadgan från den 4:e maj l827, vilken reglerade rågångarna, hade rågrannarna kallats till detta möte. Vad man skulle göra vid detta möte var att se om båda sidorna var överens om rågångarna. Man skulle se om de var räta annars kunde ägoutbyte ske. Alla tycldes vara överens och därför behövde inget ägoutbyte ske. Deltagarna närvarade vid utstakningen av rågångama. Änkan Katarina Persdotter uppgav att hon hade .en förpantningslägenhet på Karl Anderssons ägor i Boeryd. Hon anhöll om att törpantningen skulle få vara kvar vid Iernstads och Råstorps rågångar även eñer skiftet. Det blev dock inte som hon önskade, se planläggningen. Den l41e juli samma år fortsatte man med att justera ägograderingen, vilken man börjat med vid ett annat möte men aldrig hunnit avsluta. Endast en ägoñgur ändrades och det till det sämre, dock bara med ett halvt gradtal. Ög. LMK Stora Åby sn. akt 185 Tillsammans med delägarna beslutade lantmätaren och godemannen vad som skulle räknas till inrösningsjord respektive avrösningsjord. Till den förstnämndaskulle all åkeijord, äng och betesmark som fått 1:a till 5:e graden i ägograderingen. Avrösningsjo_rden fick innefatta skogsmarken, all äng och betesmark som fått sämre än 5:e graden. Man genomförde således en seriegradering. Jordägama lämnade in en förening (bilaga) om mark som skulle utnyttjas ggmensamt sk samfälligheter. Det de avsatte var vägar, dels till privata boställen och dels andra .nödvändiga vägar. Källor for vattenhämtning skulle också vara gemensamma liksom ett lertag. Två månader senare trâñ'ades de på nytt. Nu lästes ägooch hävdebeskrivningen upp för att justeras, men ingen hade något att klaga över eller något som de ville andra på. I stället togs en hel del frågor upp och besvarades. Den som vid tillträdet av skiftet ñck'rnindre åkerjord än vad han skulle ha enligt delningsgmnden skulle få fem riksdaler riksmynt. Någon stubbjordsersättning skulle inte utgå till de som ñck odla på stubbjord. De nya skiñena skulle tillträdas direkt efter klandertidens utgång (efter de sextio dagarna). Åbyggnader (övriga byggnader på en gård, ej mangårdshuset) skulle vara bortfördav från de gamla tomterna inom tre år efter skiftets tillträde. Ståndsskogen alltså den avverkningsklara skogen skulle avverkas inom fem års tid från skiftets tillträde. De utflyttade skulle få bidrag i två omgångaere gemensamma vägarna skulle betalas av alla , samt underhållas av dem som använde vägarna. 4.3 Planläggningen . o. › Vid ovannämnda möte kom även frågan upp om den provisoriska skiftesiåggningen. Delägarna uttryckte då sina åsikter om kvarboende eller utflyttning. Carl Ljungblad och Carl Andersson ansåg sig ha rätt att bo kvar. Johannes Persson önskade även han att få bo kvar. Gustaf Jonsson, Anders Jonsson och Carl Wiss ansåg sig skyldiga att flytta ut. De hade dock vissa önskemål om placering av sina skiñen Carl Samuelsson var ensam om att önska om utflyttning. Änkan Katarina Persdotter önskade få bo lwar vid *sitt "Rotalyckan'”, som låg på Carl Anderssons ägor vid Råstorps och Iernstads rågångar. Undantagsmannen Jonas Nilsson som också hade sin undantagslägenhet på samma ägor som Katarina Persdotter visade upp ett köpekontrakt. l köpekontraktet gick det att läsa att Carl Andersson köpt 1/20 mantal av Jonas Nilsson som tagit undan ett torp åt sig och sin fru. Av kontraktet framgick det att undantagslägenheten för alltid skulle tillhöra hans barn och barnbarn. Carl Andersson på vars ägor lägenheterna låg, ville att de skulle flyttas till Linnebergs rågång. Anders Abrahamsson på "Hängslan" betonade att han ville få bo kvar vid Stenseryds och Jerperyds rågångar. F örättningen vad gäller den provisoriska skiftesläggningen sköts upp ungefär en månad. Då hade de nya skiñena fått bokstavs benämningar. A) Carl Ljungblad fick bo kvar och han fick alla sina ägor i ett skifte. B)Carl Andersson fick också bo kvar och även han ñck sina ägor i ett skiñe. E) Johannes Persson ñck även han bo lovar men han fick sina ägor i tre skiften. C) Gustaf Jonsson flyttade ut och fick sina ägor i ett skifte. G) Johannes Perssons omyndiga bam fick flytta ut_ De frck sina ägor i ett sldñe F) Carl Wiss flyttade ut och ñck sina ägor i ett sláfte. ._ Q , / ' D) Carl Samuelson ñck flytta ut och han fick sina ägor i ett skifte: H) Anders Abrahamsson på "Hängslan" ñck bo kvar och han ñck alla sina ägor i ett skifte. Det är lite underligt att “Hängslan” är så stort som det är utan att vara mantalssatt, men antagligen är det en ovanligt stor förpantning från en gård. Det fmnsfdock tyväninga belägg för att det är så. Änkan katarina Persdotters "Rotlyckan" blev liksom Tomas Nilssons undantagslägenhet förflyttade till Linnebergs rågångar, precis som Carl Andersson önSkade. '9 Lantmätaren och godemännen beslutade att kostnaden för utflyttningen av Jonas Nilssons åbyggnader skulle betalas av Carl Andersson. Alla andra utñyttningskostnader skulle fördelas och ersättas enligt delningsgrunden. Anders Abrahamsson på "Hängslan" skulle dock slippa ifrån alla kostnader. Alla delägare meddelade senare att de skulle hjälpa till med körslor och dagsverken for att underlätta utflyttningskostnaderna. 4.4 Skiftets avslutning Skiftet avslutades två dagar senare, då man kunde konstatera att samtliga hade fått del av både bättre och sämre mark. Några hade visserligen fått mera avrösnlngsjord men detta för att få fram så formliga skiñen som möjligt. \ Carl Ljungblad blev utvald att ta hand om skifteshandlingarna. I och med detta var skiftet avslutat och hade någon något som den var missnöjd med skulle den klaga hos ordföranden i Lysings härads ägodelningsrätt inom 60 dagar. Boeryd den 816 oktober 1862. 38 33 Ög. LMK Stora Åby sn. akt 185. 14 5. Hur gick laga skifte till i Stenkilsby? / . 5.1 Ansökan 7 f 9 Ansökan om laga skifte till i mantal Stenkilsby i Stora Åby socken i Lysings härad, kom från Jonas Jönsson med flera troligen i maj 1881. Landshövdingsämbetet gav uppdraget till C. Th Flodman. Regler om hur delägarna fick använda marken innan skiftet hade avslutats skulle läsas upp i kyrkan i den socken till vilket skiñeslaget hörde. Reglerna var bland annat att de inte ñck nyttja skog som skulle skiftas annat än till husbehov. ' 5.2 Förberedande åtgärder Den 13 juni 1881 träffades delägarna, fdrättningsmannen och godemännen för första gången. Lantmätare var C. Th Flodman och godemän var J .E Pettersson och CJ Bremer, vilka efter delägarnas utlåtande inte ansågs jäviga. Delägama förklarade att samtliga hade ansökt om skiñe_ Två kartor visades upp detta första möte. De var dock för gamla eller innehöll endast delar av ägoma vilket resulterade i att de inte kunde användas som grund till låga skiftet. Vid nästa möte tog arbetet med ägograderingen vid. Nu skulle det bestämmas vad som skulle ' räknas som inrösningsjord respektive avrösningsjord. Till det förstnämnda skulle åker, äng och lindvall räknas och till det sistnämnda skulle skifteslagets betesmark, skogsmark samt all annan mark som fått sämre än 8:e graden räknas. Även här förekom seriegradering. Till nästa möte hade rågrannarna blivit kallade. De kom från Sonaby, Berglmllen, Topphult, Bunkabohla, Eriksbohla, Skramla och Qvarneryd. Kartor över dessa hemman hade medtagits och de jämfördes nu med den nya upprättade kartan som Flodman hade gjort över Stenkilsby. Inga anmärkningsvärda skiljaktigheter fanns förutom att en râgång mot hemmanet Skrarnla. fick ändras. Ett ägoutbyte skedde mellan Stenkilsby och Eriksbohla. Rågången hemmanen emellan rätades och den ståndskog som genom ägoutbytet tillfoll det ena eller andra hemmanet skulle vara awerkad inom ett år. De närvarande från Eriksbohla påpekade att utfartsvägen från deras hemman nu måste gå över Stenkilsbys ägor. Stenkilsbyägarna visade en gammal karta och framhöll att det inte fanns någon väg markerad på den, och menade att den måste uppkommit på senare tid. De gick dock med på en väg mot ersättning i jord, men det var Eriksbohla ägarna inte intresserade av utan lämnade vägfrågan. V id nästa möte dök frågor upp om ersättning och annat. Resultatet visades i en förening. Mark som slmlle avsättas som samfälld var bla grustag och källor. Åbyggnader skulle vara utflyttade från den gamla tomten inom tre år. Uttlyttningsbidrag skulle ges i tre omgångar. Den ståndsskog som inte kunde bytas ut skulle awerkas inom fyra år. Ersättning skulle utgå till de som fått mindre jord än vad de hade halt innan. Ingen stubbjordsersättning skulle utbetalas. 5.3 Planläggningen à Den 5:e november 1881 hade lantmätaren i samråd med godelnännen utarbetat den provisoriska skiftesplanen. De nya skifrena hade fått bokstavsnamn. 6 A. Jonas Jönsson skulle få bo kvar och få alla sina ägor i ett skifte. B. Carl Johan Johansson skulle få bo kvar och få alla sina ägori tre skiñen. C. Albin Andersson skulle flytta ut och få alla sina ägor i två skiñen. Delägarna begärde att grenadiertorpet, vilket var bebott av grenadjär Carl .lohan Albin Hall slmlle få ligga kvar på samma plats eftersom inget bättre ställe fanns att tillträda. Kyrkovärden Jonas Jönsson var den enda som hade något att anmärka. .Han begärde att den linje som skiljde hans och Albin Anderssons huvudskifte måste ändras lite, men att ersättning då skulle utgå till Andersson. Sistnämde hade inget emot detta förslag, då ändå hans skifte var som smalast vid detta ställe. Därefter påbörjades utstakningsarbetet. Åten' gen hade Jonas Jönsson något att ta upp. Den här gången gällde det huruvida Albin Andersson ville låta honom använda en väg som förut funnits och gått från en hage till den allmänna vägen. Om han inte fick nyttja den skulle han inte kunna få hem fodret åt djuren. Albin Andersson ansåg att det skulle gå bra, men han ville själv ha en väg över Jönssons ägor. Då de inte kunde komma överens ñck förättningsmannen bestämma. Han kom genom enskild överläggning med godemannen fram till att en väg skulle röjas på gemensam bekostnad av de båda. 5.4 Skiftets avslutning Delägarna beslutadenatt de skulle tillträda de nya skiñena i åkerjorden hösten eñer det att laga skiftet var avslutat. Ang, lindvall samt betesoch skogsmark skulle tillträdas den 1:a juni året därpå. De nya skiñeslinjema skulle då vara uppförda. Jonas Jönsson utsågs att förvara skiñeshandlingarna och med detta var skiftet avslutat. Den som var missnöjd med något skulle inom sextio dagar klaga hos ordföranden i Lysings härads ägodelningsr'att. Stenkilsby den 12:e november 1881.” 39 Ög. LMK Stora Åby sn. akt 250. M 6. Hur väl 'lyckades lantmätaren med sin uppgift? Idealet för hur en by skulle se ut efter Skillet var att varje delägare fick så få skiñen som möjligt, max tre stycken. Skiftena skulle Vgçkså vara så formliga som möjligt. Det kan inte ha varit ett. lätt arbete för lantmätaren. För det första skulle han bestämma vilka som skulle flytta ut respektive stanna kvar, och sedan se till att alla ñck den jord lie hade rätt till och att delägarna fick av både bättre och sämre jord. 6.1 Boeryd l Boeryd fick tre gårdar plus "Hängslan" bo kvar, medan fyra andra ñck flytta ut. Bäck framhåller att uttlyttningen var större från byar med många delägare än i byar med få. 40 Förpantningstorpet "Rotalyckan" och undantagstorpet fick också flytta ut. Endast en ñck sina ägor i tre skiften, vilket var maxantalet. Lantmätaren tycks alltså ha lyckats med antalet skiften, då det enligt Hoppe var 1,7 skiften per delägare som var medeltal i Östergötland.“ I Boeryd blev medeltalet 1,3 skiflzen per delägare (”Hängslan inräknat”).Vad det gäller formligheten var också den viktig. Skittena skulle vara raka och fina och inte ha krokiga gränslinjer. De fick inte heller vara mera långsmala än att längden överskred bredden med högst två tre gånger.42 lBoeryds fall tycks inte lantmätare Lindeblad ha lyckats särskilt bra med den saken. Totalt är det fem skiñen där längden överskrider bredden. .I ett av fallen överskrider längden bredden med drygt fem gånger. Skiftena är i alla fall raka och lina och man kan inte urskilja några konstiga vinklar. Orsaken till att en av jordägarna fick sina ägor i tre skiñen berodde kanske på att han skulle kunna få bo kvar i byn. Om han i stället hade fått sina ägor i ett skiñe hade han kanske varit tvungen att flytta ut. Lantmätaren valde här att göra på detta vis. Det kan också vara så att jordkvaliteten inte var sådan att den räckte till att bli en enhet, utan fick splittras upp, Men detta talar inte skifteshandlingarna om. 6.2 Stenkilsby Lantmätaren i Stenkilsby hette C. Th Flodman och han beslutade att två stycken av de tre gårdarna ñck bo kvar. Den låga utilyttningsgraden beror på det lilla antalet delägare. En av de tre gårdarna ñck sina ägor i tre skiften. Grenadjärstorpet fick ett skifte. Även här kan man kanske förklara varför en av de fick tre skitten, med att det var svårt att få ihop bra jord i en enhet. I Stenkilsby blev medeltalet 1.8 sldften per delägare inklusive grenadjärstorpet. Den som fick endast ett skifre av de tre gårdarna hade också störst hemman, och det var även han som skickade in ansökan om laga skifre. Aven denna lantmätare har lyckats med att hålla ”Bäck s. 14. 41Hoppe, s. 265. 4' Sandström, uppsats i historia 2, s. 16. 17 antalet skiftet; till maxbeloppet. I Stenå'dfsby 'finns då: inget skifta där längden Överskrider bredden med mer än det tillåtna. ,44 18 7. Fanns det något motstånd. mot skiftet? Laga skifte var en otroligt stor förändring för jordägarna och i efterhand när allt var klart tyckte man nog att det var braglordbruket kunderationaliseras genom att de små utspridda tegarna samlades till större enheter. Men *de första reaktionerna kunde vara starka då frågan om laga skiñe lades fram. Ronny Pettersson uttryckei saken såhär: “När en omfattande, komplex förändring, som berör en hel grupp av individer, kan utlösas av en enda av dem, är risken för negativa reaktioner stor".43 Vad han menar med detta var att en enda person i byn kunde ansöka om laga skifte och få det genomfört. Laga skifte var något som involverade hela byn, men kunde sökas av en enda person. Detta kunde skapa motsättnongari byn, liksom att laga skiñe kunde vara en process som kunde ta tid och dessutom inte alltid gav positiva följder åt alla. Det var även en stor förändring då gemensamma marker delades upp, nya vägar måste dras till de nya ägolotterna och många kanske måste flytta ut från byn. Frågan omjordfördelningen var den viktigaste. Det var säkert inte alldeles riskfritt att lämna sin gamla jord som man brukat länge för att få ny jord på nya ställen. Många var rädda för att förlora på skiftet. Pettersson menar att många äldrejördägare önskade att skiftet skulle utföras längre fram i tiden för att slippa skifteskostrtaderrta.”“1 ' I det förberedande stadiet av skiftet var tvister om ägogranser (rågångar) till andra byar vanliga. Det kunde även gälla ägoutbyten och gränsrätningar. Tvister kunde uppkomma angående valet av lantmätare. . .o Om en by skulle skiñas eller inte, klarades oñast av utan myndigheters inblandning, då motståndarna var fler än de som ansökt om skifta. Ibland lyckades motståndarna få initiativtagaren att ta. tillbaka sin ansökan, om ingen annan hade ångrat sig och ville ha. skiñe så blev det inget. Andra fall ñnns där skiñen blivit inställda precis innan lantmätaren skulle hålla sitt första möte.45 I Vid skiften som genomfördes till sin avslutning lmnde de som var missnöjda klaga hos ägodelningsratten inom 60 dagar. Agodelningsrättens beslut kunde överklagas och det gjordes i så fall hos högsta domstolen.46 7.1 Boeryd Frågan om det fanns något motstånd mot laga skifte i Boeryd ska jag nu besvara. Jag gick igenom Lysings härads ägodelningsrätt och kunde inte hitta några motstånd. I laga skiñes handlingarna stod det att alla ville genomföra ett skiñe, alltså borde inte något motstånd ha funnits där. I det förberedande stadiet, där det kunde uppkomma tvister i samband med rågrannar angående ägogränser och ägoutbyten, tycks inget sådant ha inträffat i Boeryd. Kanske beror det på att inga ägoutbyten eller gränsrätningar var aktuella för byn. Valet av lantmätare skapade heller inga tvister. En dold konflikt kan dock ha iimnits. Vid ansökan fanns 43 Pettersson s. 199. finns. 198, 199. *f Ibid, s. 272, 243. 205. Å° Sandström, uppsats i historia 2, s 19. l9 det nio delägare, men det minskades till sju under skiftets gång. Det kan berott på att två delägare inte ville vara medaom skiñet eller inte ansåg sig ha råd med det och därför föredrog att sälja sin jord till grannarna. Men trots att delägarna var många och ägosplittringen stor blev det inget bråk i Boeryd. Skiftet avslutades den 8:e.olctober l862$ch,fastständes den 10 september l863 av Lysings härads ägodelningsrätt. , 0 6 '7.2 Stenkilsby Även i Stenkilsbys laga skiñes handlingar står det att alla ville genomföra ett skifte. På samma sätt som närjag undersökte Boeryd gick jag här igenom Lysings härads ägodelningsrätt för att se om det fanns något motstånd. Det jag fann här var att det stod att ett ägoutbyte blivit utfört mellan Stenkilsby och rågrannen Eriksbohla. Några tvister eller motstånd till detta kunde jag inte hitta. När jag valde mina byar tänkte jag att det kanske hade varit några. tvister i Stenkilsby eftersom skiñestiden tog längre tid där än i Boeryd, men jag har fått anta att det berott på andra saker (se kapitlet om jämförelse mellan byarna). ' Risker för tvister och motstånd torde vara större i Stenkilsby än i Boeryd eñersom ägoutbyte skett liksom att jordägarna behövt nyttja varandras marker for att ta. sig till respektive ägor. Men inte heller på grund av det har det uppstått några tvister. I* Skillet avslutades den l2:_e november '1881 och fastställdes den l4':e mars l883 av Lysings härads ägodelningsrätt. 8. Jämförelse mellan byarna I det här kapitlet kommer jag att jämföra de tre frågeställningarna, byarna emellan. Däreñer kommer jag att jämföra hur torpen blev behandlade i de båda byarna i och med laga skifte och varför det tog lite längre tid att skifta Stenkilsby än Boeryd. Jag tycker att sldftesgången i de båda bj/åiina har följt reglerna för hur ett skifta skulle gå tilL om man jämför med Pettersson. De båda laga skifteshandlingarna är upplaggda på ett likadant sätt. Det gick lätt att följa de olika momenten i båda byarna. Det fanns som jag nämnt tidigare inga motsättningar mot skiftet i någon av byarna. Kanske berodde det på att i varje fall Stenkilsby inte var så stor och att invånarna i byarna hade goda förhållanden till varandra. I Pettersson undersökning av 1040 skiften i Hallands län var det 246 skiñen med tvister eller missnöje. Tvister i och med sldñen var alltså inte alldeles ovanliga. Petterssan undersökning visar att nästan vart fjärde skifte hade någon typ av missnöje eller tvister. Om man ska jämföra hur väl lantmätarna lyckades med sina arbeten i respektive byar blir det nog så att lantmätare C, Th Flodman lyckades bäst med skiñenas formlighet. Skiñena i Boeryd är inte lika formliga som i Stenkilsby. Många av Boeryds skiñen bryter regeln om att längden inte ñck överstiga bredden med 23 gånger. Däremot lyckades AM Lindeblad bäst när det gäller antalet skiften per delägare. Han hade också en besvärligare uppgift med sju delägare och stor ägosplittring. Och man får inte glömma att lantmätare AM. Lindeblad kanske lagt skiltena så som han gjort för att jordägarna skulle få den jordkvalitet de hade rätt till eller för att någon skulle slippa flytta ut. 8.1 Torpen l Boeryd har vi sett att Katarina Persdotter på "Rotalyckan" fick behålla sitt torp (även efter skiltet, dock flyttades det till annan plats) och man kan ju undra hur det kommer sig. Enligt Bäck så upphörde alla torpkontrakt i och med ett skifte, men han framhåller att det kunde vara svårt för bönderna att avhysa vissa torp. De torp som hade störst chans att få vara kvar var förpantningstorpen och då "Rotalyckan" var ett sådant torp kan man förstå. varför det ñck vara kvar. Förpantningstorpen innehades alltid på bestämd tid oftast 49 år. Torparen hade vid tillträdet betalat en viss summa till jordägaren men när den sistnämnde skulle köpa tillbaka torpet kunde torpet ha ökat i värde i och med förbättringar som torparen hade gjort. Det kunde resultera i att jordägaren inte tyckte det var lönsamt att köpa tillbaka torpet. Torparen ñck alltså inneha förpantningen för all ñ'amtid. "Hängslen" som jag nämnt ovan var också antagligen ett ovanligt stort förpantningstorp.48 Undantagslägenheten som tillhörde Jonas Nilsson och hans fru, efter det att Carl Andersson hade köpt Nilssons mark är ett annat exempel. De inblandade här hade skrivit ett. kontrakt där det stod att undantagslägenheten skulle gå i Nilssons familj för all framtid, och som jag nämnt ovan var det svårare att bryta vissa kontrakt än andra. Bäck framhåller att torpen klarade sig *7 Pettersson, s. 264. 48 Bäck, s. 45. bäst i de små byarna i skogsbygden. En anledning till att det var så var att bönderna i skogsbygden kände ett socialt ansvar för torparna. Bönderna och torparna hade kanske nära relationer till varindra. Undantagstorpen är ett exempel på att det fanns nära relationer, den som köpte en gård av någon stod ofta varandra nära.49 I Stenkilsby fanns det ett gremdjärstozp, vilket beboddes av Carl Albin Hall. Bäck framhåller att militartorpen inte påverkades av skiftet på samma sätt som andra torp. Militärtorpen kunde omplaceras vid skifte men de kunde aldrig bli avhysta eller komma att bli backstugor. Anledningen till detta berodde på att de bevakades av regememntsñrllmäktige. I skifteshandlingarna kan man se' att Hall fick bo kvar, eftersom de inte hittade någon bättre plats åt honom. Lantmätarna kunde påverka huruvida torpen skulle få vara kvar eller inte. Oftast lade de sig inte i torpfrågorna utan det var böndernas sak. Lantmätarna försökte dock hjälpa torparna så att de skulle slippa byta jordägare med skiftet, då det skulle vara lättare för torpen att "överleva" hos den gamla jordägaren. Torparna var inte kallade att närvara vid skiñesläggningen, men ibland bjöd lantmataren in dem för att höra deras åsikter. På detta sätt kunde lantmätaren få bönderna att avlägga löften om torpens kvarliggande, i närvaro av torparna. A.M Lindeblad lantmätare i Boeryd kallade undantagsoch förpantningstorpare till mötena med jordägarna och gav de möjlighet att framföra sina synpunkter. 5C' 1 Stenkilsby närvarade inte livgrenadjären. Men att döma av skiñeshandlingama för de båda byarna har jordägarna varit rättvisa och tillmötesgående mot torpama. Kanske kan det bero på att byarna är såpass små och att man hade ett nära förhållande till varandra; oavsett om man 4 var torpare eller jordä gare. ' 8.2 Varför tog det lite längre tid att skifta Stenkilsby än Boeryd? I båda mina undersökningsområden har skiñesforättningarna gått snabbt och utan några motsättningar. Men det jag undrade över var varför Stenkilsby tog lite längre tid att skifta (nämligen ett år och tio månader) än Boeryd (ett år och sju månader). Jag trodde först att det kunde varit motsättningar mot skiñet som var orsaken, men då jag studerat skiñeshandlingama samt Lysingshärads ägodelningsrätt och inte fann några motsättningar fick jag dra slutsatsen att det måste bero på något annat. 1 Petterssons avhandling skriver han att de flesta skiñesförättningama i hans undersökningsområde genomfördes relativt snabbt. Det var vanligt att det gick tre år eller kortare tid mellan förordnandet och fastställandet. Eftersom jag inte har någon annan lika omfattande källa använder jag hans resultat och jämför det med mina. Jag kan då konstatera att mina byar skiftades snabbt. Pettersson tar även upp skiften som tagit mycket längre tid att skifta, men då detta inte är relevant för min uppsats där skiftena gått snabbt lämnar jag det området.“ Vad kan ha varit orsaken till skillnaden av tidsåtgång byarna emellan?. Kortare avbrott får stå som en orsak och enligt Pettersson var avbrott under skiftesgången [...]" snarare regel än ?9 Bäck, s. 87. ”Ibra 54647, ss. 5* Pettersson s. 258. R) w m'rdantag",52 Avbrotten kan förklaras med att jordagarna skulle kunna samlas en och samma dag, vilket inte alltid var det lättaste. Årstider och väder var andra orsaker till avbrotten. Det gick inte alltid att utföra vissa arbeten under alla väderförhållanden. Lantmätarna hade också ofta flera skiften att ta hand om samtidigt, och till vilka han måste anpassa sig. Olika skifteslag fick alltså samsas om en och samma lantmätare. En självklar orsak till avbrotten är naturligtvis hur stort skifteslaget var. Men det kan inte ha varit en orsak till tidskillnaden mellan Boeryd och Stenkilsby, då den förstnämnda byn bestod av sju delägare medan den sistnämnda av endast tre. Förutom föregående skäl tror jag att de ovanstående orsakerna kan ge svaret på frågan om varför det tog längre tid att skifta Stenkilsby än Boeryd. Man kan även nämna att de som inte ville ha något skiñe försökte skjuta upp det. Även lantmätare och godemän kunde påverka hur snabbt ett skiñe genomfördes. Antalet delägare kan också ha påverkat tiden för sklñet, då många viljor skulle föras fram. Byten av jord kan ha orsakat längre tidsåtgång då jordlwaliteten varierat mycket. Ytterligare en orsak som kan ha påverkat tiden för skiftet kan ha varit hur många gårdar som ñck flytta ut.53 Pettersson, s. 259 'I' lbld, S. 259._ 251254. IQ '4) 9. avslutning Huvudsyñet med denna uppsats var att undersöka hur laga skiñe gick till på ett lokalt plan. Jag valde tvâ byari §t0ra Åby socken, nämligen Boeryd och Stenkllsby. Jag bröt ner syftet itre frågeställningar som jagsedan besvarade i tur och ordning. Den första frågan var hur ett laga skifte gick till. Det var lätt att följa lantmätarnas och delägarnas arbeten tack Vare att lantmätama varit noggranna. Båda lantmätarna har följt reglerna noga för hur ett laga skifte skulle gå till, så det finns inga skillnaderi skiñesarbetet byarna emellan av vad jag kunnat se. Den andra frågan var hur väl lantmätaren lyckats med sin uppgift. Resultat av de båda byarna blev att båda lyckades, men på varsitt sätt. Lantmätare C Th F lodman lyckades med formligheten, medan lantmätare AM Lindeblad lyckades med antalet skiften. Sistmämda tvingades också till stor utflyttning till skillnad mot C Th Flodman. I den tredje och sista frågan undersökte jag om det fanns några motsättningar mot skiftena. I båda byarna har skiñena gått fredligt till, enligt vad jag har kunnat utläsa av mina källor. Jag valde byarna av tre skal. Det ena var att båda var laga skviñade det andra var att den ena byns skiñe tog lite längre tid att utföra och för det” tredje att de var olika stora. Visserligen skiljer inte tiden sig så mycket åt men jag tyckte att det kunde vara intresant att undersöka varfor. Mina resultat blev att tidsskillnaden inte berodde på några motsättningar, som jag hade trott, utan på vanliga_ orsaker så som bla årstid och tidspress/brist. Storleken på byarna hade heller ingen betydelse, utom i ett avseende. Den stora byn Boeryd fick en betydligt större utflyttning och två delägare sålde sina gårdar innan skiftet slutförts. Torpama i de båda byarna blev relativt rättvist behandlade av jordägarna, men alla ñck inte precis som de önskat, Mina resultat stämmer väl med de resultat Bäck visar, särskilt när det gäller förpantningsoch undantagstorparnas säkrare ställning. Laga skifte var en stor omvandling för 1800talets jordbrukare. Tegsplittringen försvann och de fick sammanhängande åkrar vilket ledde till att de kunde börja bruka sådan jord som förut legat för långt borta. När industrialiseringen sedan kom igång på allvar förbättrades redskapen och produktionen kunde öka. De nya redskapen var också lättare att använda på de större jordenhetema, Med laga skiñe sprängdes byarna och med den kanske bygemenskapen. Något annat som försvann var det så kallade bytvånget. Tidigare hade bönderna varit tvungna att anpassa sig till varandra när de skulle så eller skörda, men nu kunde de äntligen få göra som de själva önskade.. 24 Källförteckning Otryckta källor gg. LMKUJantmäterikontoret i Östergötland) Stora Åby sn, Boêhd, karta och skiñesakt 185. Stora Åby sn, Stenkilsby, karta och skiñesakt 250. Landsarldvet i Vadstena (VaLa): Lysings härads ägodelningsrätt, de år som omfattar fastställelse åren för skiñena i mina byar. nam Sandström, Kristina, Laga ski/?e i Stora Ti'rsenmzs by (uppsats i historia 2, Linköping 1991). Tryckta källor Bergström, Bo, Arkivibrskningslmrsstencilmaterial (lantmäteriet, Linköping). Bäck, Kalle, Böljan: till slutet: Laga skiftet och torpbeb'ggelsen i Öszergötland 182 765 (Klockrike, 1992). Gadd, CarlJohan, Jämplogen och Potat'z'sens tid: Jordbmksuweckling och samhälls förändring 1' Skaraborgs [än 17501860 (Göteborg, 1997). Hasselqvist, Susanne, Ödeshögsbor, Ödeshögs kulturnämnd (Linköping 1988). Hoppe> Göran, ”Jordskiñena och den agrara utvecklingen” iAgmrhisIoria (Borås 1997). Länsstyrelsen i Östergötlands län, planeringsavdelningen, Natur och kulturmiljöer 2? Östergötland (Linköping 1983). Pettersson,Ronny, Laga skifte i Hallmzds [än 182 718 .76: F drifttid!"ng mellan regemfmg och harzdli22gsy9'iher (Stockholm, 1983). Ridderstad, Anton, Östergötland 2. (Stockholm 1918). Svenska turist föreningen, Östergötland (Stockholm, 1956). Kartor Ekonomiska kartan från 1949 Topogrnñska (gröna) kartan (Hjo, 813 80) skala 1:50000 k) UI .1 _ 2' 'L 7 ._ ;) l. \ I J' Rkáylund rd Å.. .v.j....1. \ §54 › | ) l . I / .. x' [1 7, .A \ elsgården (f x I . (i . › , Syllletslçnbpé, ' i r' IR?" . : V 'k '4 fc, " 11"' ' “avsåg” .. . \ .l . \ .› kl WC? ._..sie›i§:oêp 26 27 28 I ___ Topograflska (grön'a Hjo 8B so 1:50000 eannebergl' lla I . x* \ Skrapq " . .xod v . \ I \ w' / ./ 90 ;x 5 ' . “3 vlf/ .. ? 'j/{ åtfåliêé'ki 'I " " A . b': §25' 'f ' 9?) s 6' All , " WW U) (II . '_,/\ 1 elarebq :gp '. :m: i _ _: . .ÄN :'. __ . ' '_ , 5 i r ' . f" A . _/” _ . "| . 0, r* *Ellatötgola . JJ . L ,, . / 46 _,_| 4 $ l ›. l a i.. _ I [Iden y VL; 0 Np' / u L . j) \_._ç' ' I › run: '1 \ f “i 179,48* Fame' r [fröf i. .I 0 ' " .julen 67 ._ h. ' IA. , ._ Å Y A 4 _4 ' ' ' W I' \ // av __ _ allo\Sä / ' n' ' |,M' W 4 _ v I'. "i". :JS pegyd