Liv och arbete i gången tid- en bondes minnesbok

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

Förr var de allra flesta i Ödes högsbygden beroende av vad jorden gav. Ovan: skogsplante ring. Nedan: vårsådd på Kyle berg, 7930tal (Foto: OSKAR KARLSSON) Liv och arbete i gången tid en bondes minnesbok Mycket har förändrats för människor under de senaste hundra åren. Under förra århundradet var de allra flesta i Vår bygd helt beroende av vad jorden gav. I dag har huvudparten av invånarna, även i en av jord och skogsbruk så präglad kommun som Ödes hög, arbeten som inte är knutna till dessa näringsgrenar. Från och med år 1858 och fram till sin död 1885 förde min mor mors morfar, Carl Gustaf Mauritzon, vad han själv kallade "Mi nesbok' '. Anteckningarna är korta och genomgående av ekono misk natur. Inte någonstans finns några personliga kommentarer. I minnesboken har Mauritzon noterat skatter och andra åliggan den, t ex vad angick underhållet till livgrenadjärerna. Där finns drängarnas och pigornas löner noterade liksom döttrarnas förtida arv (deras hemgifter). Han har också bokfört andra ekonomiska mellanhavanden han haft med andra personer. Vidare förde han bok över sådd och skörd och noterade sina rågångs och hägnads skyldigheter gentemot grannarna. Ett axplock ur anteckningarna ger en viss uppfattning om hur människor i vår bygd levde och arbetade under andra hälften av 1800talet. Skatter och andra pålagor Carl Gustaf Mauritzon var bonde i Svanshals socken och brukade 3/8 mantal Särtshöga Lillgård, där han bodde från år 1851, och 1/8 skattegård i Särtshöga by samt 3/8 mantal Glänås Krongård i Glä nås by. ^ Det är de äldsta vittnesbörden om en bys eller gårds ekonomiska bärighet som man finner i dess skattläggning och som räknas i mantal. Allt efter ägornas bruksvärde (det var alltså inte enbart 10 *4 Å få 3; t iåågå ;#335 , z, :få Ä, ' ,mwgçfd ä: 44,2;i1wtz g!? *(354 få” ”M” ' ÅK? *Ål'Ä ,av m 4 4 , ,sin 0% Kåt/w m1 ”4.4,” dig, ,är › Ãmx *j ?2) t ' › ;6" hr" : 0; ;äfiâ .ir/12W' r “7 “531” f .. \ År , å få: ;gå . f x N” ;5 “gåá'âá'áäwo '* \ JAJJà 313' l l 5 V ,i JK W ,Y › Å: *Ä 5/ 1 f i g wc*å”z^ i fåâz iâzaáw / 'j' 2:3 ^ t» › ;gasar ?mf/gg; I'W *än . a* i. g , V 3' A i på? 3:5; ;lägga :års/Wu .mm I . X 1 j ” åtfyfüfr Mg??? W é 1%; fálnááxåiaåmêárøgtw /áäüår < ,M 3 2 .w ' t “3: :åriga/våt! ' 5 MM* _ aiêåafea _. ' < Maur/'tzon noterade pigornas och drängarnas löner i "min nesboken", tillsammans med andra anteckningar av ekono misk natur Vid sek/ers bör/an användes ba'de hästar och oxar som dra gare. Oxarna ersattes av häs tarna och från 1930talet blev traktorn allt vanligare (Foto: OSKAR KARLSSON) gårdarnas storlek som var avgörande), blev gårdarna åsatta 1/16, 1/8, 5/16, 1/4, 1/2 och 1 mantal osv. Fastigheter på mer än 1 mantal var inte vanliga. På Mauritzons tid som bonde betalade man en fast grundskatt på bondejorden allt efter mantal. Dessa fasta skatter försvann defini tivt först 1914. Vi tycker att vi är tyngda av skatter och pålagor i dag, men man var långt ifrån fri från dessa 0k förr heller. Pastorn skulle ha tertialtionde dvs den tredjedel av tionden som alltjämt tillföll prästerskapet. För de 7/8 mantal som Mauritzon sammanlagt brukade, skulle pastorn ha 22 kappar tåg, 1 tunna och 29 kappar korn samt halm (1 kappe = 1/ 32 tunna = 4,58 liter. 1 tunna: 1,47 hl). I kontanter skulle pastorn ha 2 riksdaler 28 + Öre (1855 infördes myntenheten riksdaler riksmynt, motsvarande 1/4 riksdaler. Den ursprungliga riksdalern, kallad 4 riksdaler riksmynt, präglades sista gången 1871. Myntenheten krona och guldmyntfoten inför des 1873. T 0 m 1873 använde Mauritzon beteckningen riksdaler (riksmynt) och fr 0 m 1874 kronor.) 11 Komministern, organisten, kyrkväktaren och orgeltramparen skulle ha sin ersättning i natura; sammanlagt för dessa dock mindre än vad pastorn ensam skulle ha. I äldre tid var fattigvården den enda sociala hjälpformen. Den var ytterst restriktiv. De fattiga kunde t ex få livnära sig genom rote gång, dvs de fick gå omkring i något så när välbärgade hem, för kortare tid ingå i deras hushåll och hjälpa till med olika sysslor efter förmåga. Så småningom blev fattigvården mer organiserad och jordägare ålades att efter mantal bidra till de fattigas försörjning. För Maurit zons 7/8 mantal blev det 14 kappar råg, 2 1 kappar korn och 3 1/2 kappar ärter som varje år gick till att i någon mån lindra de armas förhållanden. Också på Mauritzons tid gick en avsevärd del av skatten till staten. I kronotionde fick man från hans hemman lämna ifrån sig 1 tunna och 23 1/2 kappar, grödan ej angiven. Man fick också betala krono pengar: 1862 1 riksdaler 45 öre för man och 1 riksdaler 5 öre för kvinna samt 6 öre till doktorn. Mauritzon har också noterat att den nya augementräntan, en avgift som utgick för att förstärka rusthållet, för Glänås Krongårds del i årliga penningar var 8 riksdaler 32 öre. Mauritzon bidrog även till livgrenadjärernas lön. Av noteringarna kan man utläsa att det var tre grenadjärer som skulle ha 9 7/ 12, 8 respektive 3 kappar av vardera råg och korn. I kontanter skulle två av dem ha 42 Öre och den tredje 13 Öre. Drängar och pigor Aldrig har den svenska bonden haft så många att befalla över som på 1800talet. Även om hans standard förblev låg, var han mer än tidigare medveten om att han trots fattigdom inte stod allra lägst på samhällsstegen. ' Det märks att också Carl Gustaf Mauritzon var husbonden, den obestridde härskaren, i sin lilla, avgränsade värld. På gården levde förutom familjen Mauritzon som regel två drängar och två pigor. De städslades för ett år i taget, från den 24 oktober till samma datum året därpå. (Förr hade anställda rätt till en fri vecka eller s k slankvecka i samband med att man på hösten hade Ovan: Rågen _ISÖ'S '77 / Sten' möjlighet att sluta sin tjänst och söka ny. Ledigheten inföll fr 0 m kI/Sb y hos fam'I/en Glad 1833 den 24 oktober). I några fall har städslingen gällt ett halvår, från 24 april. Beträffande en del av dessa som var städslade för kortare tid framgår att det var fråga om unga personer, t ex "gos Fam///en G/ad skörda, ha we ,' sen Axel" och "flickan Olifia' '. Stenki/sby på 1930talet 12 13 14 Vid städslingen kom man överens om kontantlönen och vad som förutom lön och husrum skulle utgå i löneförmåner: t ex ett par handskar, ett par stövlar, ett par kängor eller väv till ett lintyg. Lönen fick kvitteras ut efter hand och husbonden har tagit reda på vad pengarna skulle användas till och noterat det. Här finner man anteckningar som följande: Hvad Oskar Carlsson Skall hafva i Lön ifrån den 1 Nov 76 till den 24 Oktober 1877 i Lön 110 kronor och intet bränvin 5 i Städja K öre Den 19 December till jul 10 Den 20 Feb Bek i Mjölby till gångiern 2 Den 27 feb bek till Lård i Ödeshög 3 Den 7 Mars bek till igenlösen av en klåka 3 Den 30 mars Bekommit till Påsk 2 Den 3 Aprill till Joh. Skomakare 1 75 bek. till Snus 25 öre 28/4 bek till Widergren och Borg 35 21/5 bek till C. August Malmresa 3 w 7/6 bek Sömelön till Skrådaren 10 1/8 betalt till johan i Öfverby Stöflar 10 9/10 bekomit till Ödeshög möte 10 _ Bet kontant 20 Summa 1 10 Det var avsevärd skillnad mellan lönerna för en dräng och en piga. Drängarna fick under den tidsperiod anteckningarna omfattar mellan 75 riksdaler och 170 kronor i kontantlön per år, medan pigorna fick mellan 25 riksdaler och 50 kronor. Ett undantag fanns dock på kvinnosidan. Fr 0 m 1873, sedan Mauritzon blivit änkling, stod en Madam Nylander för hushållet och hon hade 100 kr i årslön. Det var säkert inte så roligt alla gånger att tjäna dräng eller piga. Om pigan Lovisa kan man läsa att hon 1882 "sönderslagit en mug". Det kostade henne 75 öre. Hennes årslön var 50 kr och 3 kr i städja. I allmänhet stannade drängar och pigor i ett eller två år på gården. , ...AnuM* mw=u47 Mun' t. . . W Rök och Svanshals församlings /ikvagn. Kusken heter Martin Svensson, Toregården (Foto: OSKAR KARLSSON) Man kan utläsa tragedier mellan raderna. 24 oktober 1874 städsla des drängen Carl Oskar Wallin. I november fick han ut 5 kr till ett par stövlar. Sedan finns inga ytterligare anteckningar om hans lön. På ett annat ställe, där Mauritzon noterat andra utgifter för år 1875 kan man läsa: "Hvad Wättermark bekomit. 1875 jort en likkista åt Oskar Walin 5 kr" I församlingens dödbok kan man finna att Oskar dog av “bröst sjukdom” i april månad. Man kan också se att våren 1875 var en sorglig vår i dessa trakter. I Svanshals församling dog under april och maj månader sju personer i smittkoppor (invånarantalet var ca 1 300 i Svanshals vid denna tid. 31/12 1987 var det 310). “Bröst sjukdom” eller, som det ofta var fråga om, lungsot, var annars en vanlig dödsorsak. 15 16 Hemgifter Det fanns fem döttrar i familjen. Mauritzons hustru, MajaStina Persdotter, var gift två gånger. I första giftet hade hon tre döttrar, i det andra med Carl Gustaf Mauritzon döttrarna Eva och Emelie. I samband med att de gifte sig fick döttrarna som förtida arv med sig viss utrustning till sina nya hem. Carl Gustaf Mauritzon fördelade hemgifterna mycket rättvist till Gustafva, Carolina, Petronella, Eva och Emelie. Hvad Pettronälla Bekomit den 10 Augusti 1859 som förtida arf Riksmynt En Wäfstol 10 En Kopargryta 8 Rd Ett Koparkrus 5 rd 13 En kaffekokare 4 Rd En kopparbunke 3 32 7 32 En Bulster wäger 1 lispund 10 p av 1 Rd pundet 30 Ett täcke at Sets Stoppat med bomul 10 Ett Dito 4 En Lackerad Säng av Ask 18 En ko uti 4de året 60 En Dynna wäger 7 pund 2 kuda Zne mindre väger 7 pund 14 En fåra 7 En sugga om 1 år 20 Summa Riksm 193 32 På landsbygden levde man huvudsakligen av vad man själv produ cerade. Man bytte också varor och tjänster sig emellan. Det var inte så många varor som köptes kontant utifrån. Det var först mot 1800talets slut som lanthandeln blev vanligt förekommande. Fram till mitten av århundradet hade det inte va rit tillåtet att bedriva handel i fasta affärslokaler på landsbygden; det var ett privilegium förbehållet städerna. Omkring 7880 fanns tre perso ner antecknade som handlande i Svansha/s socken. En av dem fanns i K varnstorp. Den här bil den frân K varnstorps affär är dock av betydligt senare datum (Foto: OSKAR KARLSSON) Handel I Svanshals socken finns i husförhörslängderna tre personer an tecknade som handlande omkring år 1880. Isak Stafvelin, som 1877 kommit från Göteborg, och Oskar Robert Löf, som 1880 kom till Kvarntorp från Stora Åby och som året därpå flyttade till Rök, samt Karl Löf, som kom 1881 och tre år senare flyttade till Ödes hög. När Carl Gustaf Mauritzon behövde göra affärer for han ofta till sin bror Johan som var handlare i Vadstena. Sill hörde till livets nödtorft och en tunna inhandlades två till tre gånger per år. 1864 kostade en tunna sill 20 riksdaler och 50 Öre. Andra exempel på varor som köptes och priserna är 1864: en topp socker för 50 öre pundet = 4 rd 50 öre; en kardus Hoppet ( = en bunt tobak) 1 rd 50 öre; en bunt cigarrer 1 rd 12 öre; spelkort 2 rd; 17 Grå' vn/'ng a v stordike Tjur torp Sätra 7.92 7 (Foto: OSKAR KARLSSON) 18 äkta tvål 63 öre; en kardus tändstickor 50 öre; kaffe 93 öre. Tyvärr framgår det inte hur mycket karduserna och buntarna innehöll och hur mycket kaffe som köptes. Mauritzon sålde också till sin bror: 1864 sålde han t ex vid en affärsresa 4 + tunna råg för 16 rd 50 öre per tunna. Marknader var långt vanligare förekommande förr i världen. Det framgår att man besökte marknader i Ödeshög, Skänninge, Vad stena, Gränna och jönköping. Den 17 juni 1863 fick drängen August ut 15 rd av sin lön på 90 rd till Ödeshögs marknad; samma år fick drängen Gustaf göra av med 5 rd av årslönen på 75 rd på pingstmarknaden. Anders, en extra hjälp det året, fick 2 rd till brittmässemarknaden Anders tjänade 15 rd under året. Man lånade friskt av varandra på landsbygden också det en form av handel där lånen värderades. Även prästerna var med i lånehandeln, t ex: " 1860 Lånt utaf Prost Kinnander 4 Tjog Halm wäger 35 pund st”. Jordbruket 1827 togs beslut om laga skifte. Det genomfördes sedan under en mycket lång perid. Så snart en bybo begärde skifte. skulle det genomföras. Lysings härads ägodelningsrätt fastställde det förrättade laga skif tet för Glänås by 1853 och för Särtshöga by 1855. Skiftet innebar stora förändringar för de berörda parterna. Det var vanligt att den största och mest betydande gården i byn blev kvar på ursprunglig plats. Så blev inte falleti Särtshöga by. Där kom den minsta enheten, Lillgården, att bli kvar. Husen på den gården bör ha varit relativt nya vid skiftet, vilket kan ha haft betydelse i sammanhanget. I sin minnesbok har Mauritzon noggrant noterat hägnadsplikten, att hålla stängsel och rågångar i skick granngårdarna emellan. Det gällde såväl skiftena vid gårdarna som mellan betena på heden, söder om nuvarande E 4. Fr o m våren 1863 har Mauritzon antecknat när och vad han sätt och hur mycket utsäde som har gått åt. Höstutsäde 1877 Vårutsäde 1878 för Sertsöga & Glänås K 13.14 September Såt Råg 4 10 d 20 Oktober Sått Hvete 26 den 20 Aprill började vi så Blankorn 12 4 i ärtelyka 30 Kom 8 17 ärter 3 19 Lin 5 Kapar Klöfver och Timotej 3 Lp 7 Timotej 1 Lp Summa 30 10 den 28.29 Sept Sått Råg 2 12 den 20 Aprill Började vi att Så Flättring 4 24 Blankorn 17 10 Potatis 7 tuner Klöfver och Timotej 3 Lp Summa 24 14 19 Tröskning. Henning Aronsson är maskinskö rare (Foto: SlGFR/D K ULLER S TRA ND) Janne Svärd kör in hö pâ Gatu gârdens mark t 7945 50 ' (Foto: AR VID GOMEH/ 20 Vid skörden har han angett röktal (antalet sädesskylar) för de olika grödorna. Vid tröskningen noterar han skördevolymen i tunnor och kappar och också hur många mansrespektive kvinnodagsver ken som gjordes av inlejd arbetskraft (hur stor areal som besåddes framgår inte). Den mest odlade grödan var blandkorn, följt av rent korn. Råg odlades mer än vete. Flättring, ett grovt tvåradigt korn, var vissa är en stor gröda. Vicker och grålinser odlades också. Hö bärgades från vallarna och somliga år såddes lin. Röktal i Sertzöga Hö till Stallen 5 Lass Timotej till Stallen 16 Las Hö fähuset 6 Lass Klöfver Timotej 21 Lass Den 6 Augusti mägade Råg 95 Dito Dåg 22 Dito Råg 25 142 Kom 303 303 Blankorn 280 Hvete 34 Wiker 20 Slutade de 20 September Too 13 Rökar (lin) Blankorn 300 Summa Rökar 779 Röktal i Glänås Höö i Krungården 35 Lass Den 17 Augusti mägat Råg 58 Flättring 168 Blankorn vid August 80 Dito Blankorn 237 317 Slutade d 11 September Summa 535 Rök Potatis i Krugården 55 Tuner Mauritzon har vid tröskningen noterat hur mycket som varit stritt och slött (bra och dåligt). För de utomstående som engagerades i tröskningsarbetet har arbetsinsatsen värderats till två kappar av tröskgrödan för män och en kappe för kvinnor per tröskdag. 1876 betalades 53 + mansdagsverken och 15 kvinnodagsverken på så sätt. 21 1866 och 1867 är kända sorn nödår i Sverige. 1867 är Mauritzons sämsta skördeår, men katastrofdålig skörd har det tydligen inte varit i denna bygd. 1877 var det näst sämsta året. En jämförelse av några skördeår: 1863 297 tunnor 13 kappar 1864 356 tunnor 6 kappar 1865 291 tunnor 7 kappar 1866 277 tunnor 10 kappar 1867 217 tunnor 1868 242 tunnor 7 kappar 1869 365 tunnor 15 kappar 1870 391 tunnor 12 kappar 1877 237 tunnor 13 kappar 1868 var ett anmärkningsvärt år. Då har Mauritzon antecknat att man började meja råg den 23 juli och att man var helt klar med skörden den 26 augusti, vilket var mycket tidigare än normalt. Det är värt att lägga märke till att Mauritzon inte tog upp några egentliga inkomster från djurhållningen. Han noterade inte hur många djur han hade eller hur mycket korna mjölkade, t ex. Han sålde ibland små kvantiteter smör och vid några få tillfällen enstaka grisar. Han sålde hudar av djur då och då. Tydligen var det så att det djuren gav förbrukades på gården. Det var ju inte heller dagens framavlade högmjölkande kossor och snabbväxande slanka grisar som stod i fähus och stior. Kostnader för inköp av djur förekommer vid några tillfällen i min nesboken: ett par oxar kostade 1859 300 rd och en häst kostade 1868 150 rd; 1873 230 rd. De sista anteckningarna i minnesboken gjordes i samband med vårsådden 1885. Skörden fick Carl Gustaf Mauritzon inte vara med om att bärga det året. Han dog den 2 augusti, 72 år gammal. INGRID WIKLUND 22