Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.
Klicka här för att öppna dokumentet.
Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.
?äldre Det har 'sagts att Sverige ka. stor rätt torde man kunna i l j:áfz'qet z' ._ ,Cys ing tiden Östgötabygdens Tidning' Inleder 1' dag en serie historiska skildringar från Lysingsbygden. s historia är dess konungars. Med li säga, att vårt lands' historia_ är all mogens. Visserligen tha Sveriges regenter under gångna tider haft' "stört 'inflytande på landets utveckling såväl inåt som utåt, men på 'folkets stora massa har det dock i hög grad berott, hur de stora le darna lyckats i sina strävanden .resultatet avvara iäders trogn . Värt land av i dag är framför allt 3 och tysta gärning, deras strävsam ma liv och försakelser av mycket, som vi inrangera under begreppet vårt dagliga bröd. '\ inse vi tilllulio, att vi böra skat Vi läsa med vördnad och aktning om hur våra fäder fingo fram le'va sitt liv. När vi närmare taga 'del av deras livsförhållanden, så ta oss glada och lyckliga över att leva..i en tid som var. Vi hörs. låta taoksamhetens tankar någon 3.' 1: 1 "the, ' utgång" gå tillbaka till Iäderna och deras gärning; liksom vi önska, att ?kommande generationer skola ägna det tjugonde århundradets barn *en 'tanke om deras insatser i ntvecklingens kedja. ' 'Det är emellertid först när_ vi lärt känna vara fäders liv och dag norna pä konstens, vetenskapens liga gärning, som vi tillfullof'förstá att uppskatta dem. När det gäl _ler _de stora männen på samhällets tinnar eller* de klart lysande stjär och litteraturens tirmament, har .vår historia åtskilligt att berätta. Men så är ingalunda fallet be träffande dem, vilka i sin dagliga gärning ute i landets bygder hjälpt 'till att bygga upp Sverige. Tyvärr ha vi *inte mycken kunskap om vad som hände i vår 'hembygd i äldre tider. Urkunderna finnas ej kvar 13'_ '_ _om de någon gång funnits och det är lörst de senaste århund i _radenas historia som vi närmare kunna studera. " _röstg'ötabygdens Tidning päb 'Ödeshög' under 17 ;Qe_t_.i_återkomma i onsdagsnumren. quçlçr från det kyrkliga livet vid _Mid_'slutet av 1700talet voro kyr .ans gudstiänster mera talrikt besök ;2ån .i Våra dagar. Då 'hade ei de ;ireligiösa ' rörelserna uppstått, och udstjänsterna voro.. de enda sam mster som förekommo. ieñsp rortsett'frän' av kyrkans ?präster an; _ J nareantal. eantalet 'höll sig omkring “under de sista 15 åren av 't ett hundratal över den *Warm .n a riga_ socknar inom Lysings härad. Vi kåken, _vilket vid gärnman befanns vara orikti a ligt att örjar i dag en serie skildringar om 'och ISBDtalen. Dessa skildringar, som regelbun skola i fortsättningen omfatta öv börja 'med några spridda epi tiden omkring_ år 1800._ .g . ' hög 2,118. varav 989 män och 1,129 kvinnor. Karakteristiskt är) att nämnda år funnos inom församlin gen 24 änklingar men 124 änkor. Så det kanske inte är så underligt att trängseln i kvrkan främst gällde kvinniolkssidan. När det var trångt i _kyrkan på kvinnfolkssidan. Vid en sockenstämma den 6 dec. 1790 'klagade Svembs åboar över en_ ”beständig trängsel i dess stol i liv: kan. i_.svnnerhet på Qvinn'folksra den”I som det 'heter i protokollet från nämnda stämma. Detta bercicide på ”obehörigt” folks inträngande i gt saint iörorsakade KZT.:w d den tiden var det van :bestamma om böter eller I'R'else. ;Vi sammen11:17:23.2: befolkningensi Ödesfp ungdomen samlas men i detta fall nöide man sig med Iett tillkännagivande med unnmanin, Egen för obehöriga att avhålla sig u från nämnda kvrkostoL ”på det att i de må undvika att uti Gudstieusten ' till egen vahnheder blifva därom an iêmodade.” i Det fattade beslutet svntes emel lertid' inte ha' medfört vad man åsle i tat. tv redan vid en stämma. som_ hölls den 19 mai pållöliande är. klar_ i gades åter över samma oordnrnm' Då beslöt man att unnläsa bänkinu delningen i kvrkan. och samtidigt i erinra om att vederbörande skulle ! rätta sig efter densamma. Skedde ei rättelse, skulle .kvr'kovaktaren taga hand om de siälvsvåldiga och place ra dem i de bänkar. där de :hörde hemma.”Berbdde trångheten i hän' ken på att många'avgårdens folie: hade iniunnit sig .till gudstjänstenp :som vid denna tid alltid tog sin bör' Jian kl. 9 fm., så skulle tiänstehionen' och även ungdomen söka sig rum' annorstädes, så att ”alla'ställen äro lika fulla. när man är inför 'Herrens ansikte i Helgedomen.” _ En riksdalers böter _för den i som nekade bänkplats. * Det kunde emeIIertid även hända. _att andra orsaker än bristande ut rvmme giorde att de'kvrkobesökan :de blevo utan hänkplats. Så var t. ex. förhållandet i Stava och Kläm *mestorps kvrkobänk. där stolintres |senterna. enligt ett sockenstämmo äproto'koll från 1799. "ofta neka var [andra _daeras vederbörliga_ bänkrum av ovilja och avundsiuka.” Sådant hek givetvis inte förekomma. och för att .förebygga vidare oegentligheter i detta avseende bestämdes l riks. ,da'lers böter *för den. som nekade bänknlats när sådan fanns. Voro '1 gudstjänsterna vid denna tid talrikt besökta, så svntes dåre_ mot andakylen och stillheten inte ha varit' särskilt idealisk. Vid . en stäm ma 1791 klagades över folk som springer oordentligen och i.otid på ett oanständigt sätt ”ned av läkta ren och ntur kvrkan medan ännu predikan och Publicationer läsas.” _(Prosten Per Tenggren, som vid denna tid med makt och mvndighet fungerade som stämmornas ordfö rande, läste tydligen sina predikniné gar innantill). Kyrkovaktaren och orgel'tramparen fingo vid detta till fälla i uppdrag att tillse att ingen gick ur kvrkan ”i förtid”. ' i 'Vanartig ungdom brukade samlas bakom orgeln. Under. . gudstjänsterna brukade bakom orgeln. stockstraff_ för varie liten förseei'se. ut., där "uppmärksamheten var mindre riktad *på dem. och andaikten blev i fint4... 1 . . ' villa [försts därefter. År 1798 talas om varnartig ungdom. som samlar sig i på nämnda plats. varvid en hel dei 'oordentlig'heter förekommo. Orgei ,tramparen fick då i uppdrag att nr: Äga tillse vem som är upphovsman :till stoiet och genast angiva denne :på det att han måtte beiordras till ' stockstrafi. erkovaktaren hade 'vid 'denna tid en föga angenäm svssla, nämligen att med tillhiälp av kvrkokäppen iväcka dem. som under de hårda och långrandiga oredikningarna sonmä'_ Därför fick :han många smek_ de. ' _namngoch gick sålunda ofta under ibenämningarna kägpgutbben,. kvrk [stöten och spögubben. Han fick. gå fram och åter på stora gången och 'stöta till dem. som slumrade till, 'med sin stav. En sådan stav kunde “gåta ö_ve_rvtre_meter_i längd. I \ 'När kyrkokäfi'pen använda' för sista gången. i År 1794' användes kvrkokänpen ;för sista gången i Ödeshögs kyrka., socken'stämman den 3 dec.1 Vid :nämnda är föreslogs borttagande iav nämnda känn' ”utan vilken kvr lkovaktaren lika .väl kunde iörrätta sin svssla”. Det var 'tvdligen inte Jslut på sovandet i kvrkan, men man ,hade funnit på att det gick att väc lka dem utan käpp. och det var kan 1ske en förbättring, då gubbarna inte iPer Tenggren förordade förslaget, :då ”han kände sig lvcklig nog att . =äga så unplvsta åhörare i sin lör samling.” Han skriver siälv i 'oro itokollet, att det ”behövdes endast ?nämnas denna sak. för att få den bifalien.” Och han tillägür: ”detta ,skedde genast alldeles enhälligt, hva ;dan ock detta bruk alldeles från *borde upphöra!? Att detta beslut skedde ”alldeles enhälligt” är inte svårt att förstå. ' År 1801 valdes till kvrkovärd i Ödeshög ”välförståndige och heder värde rusthollaren Petter Pärsson i Holkabergs Sörgård”. Vid stämma den 14 mai 1802 avsade han sig emellertid nämnda uppdrag enär ”det fölle honom mvcket obekvämt. såsom b'oende så longt ifrån kvr kan, utom hvad mer. som androgs såsom skäl till entled'igande.” Nu skulle det väl knanoast kunna tän kas att välia en kvrkovärd i Odes_ hög från Hoika'berg, tv avståndet' dit från Ödeshög är närmare en och det ansågo emellertid sockenmännen ansökan ”som besynnerlig i så mot* tO. att ingen av 'hans företrädare i longliga tider begärt demension från de. men dock varit med mvcken he der ansedd, förr än åldern fordrar mer ledighet.” Petter. Pärsson var emellertid stånda'ktig och. fick sin igenom ”med föfk'lmino nu åslumrade lika hårt som förr. Prosten., en halv mil. Trots det stora avstån_p denna svssla, som väl icke är 16min, lllllllllllllllllllllrll IIIIIIIIIIllIIIIIIIIIIIllIIIIII Kyrkliga förhållan Som i föregående artikel fram hölls, förekom i samband med guds tiänsterna i Ödeshögs kvrka oord' ningar av olika slag. Gudstjänsten' var kanske det enda tillfället under veckan, då, socknens innobyggare bIevo i tillfälle att träffa varaddia.. Det 'är därför mindre förvånande, att mani samband med gudstjänster na även ägnade sitt intresse åt an nat än det, som rätteligen tillhörde söndagens värdiga firande. Redan åtskil'ligt längre än nuförtiden. man ingen ”Fröken Ur”.' som på sekunderna angav. vad klockan var slagen, och inte heller hade man till gång till fullt säkra iämförelser för ,fastställandet av exakt tid., Detta gjorde 1131. a. att gudstiänsterna inte klockan 9 på förmiddagen tog gnds _ tjänsten sin börian, och den pågick ' Vid tiden omkring år .1800 hade “ Qioet i Qgsing i Ethica' tiden. den i Ödeshög vid i 1800talets början. Vid en sockenstämma. som 11 den 5. dec. 1805. anmärktes att kollekteriias uppsamlande ”flera git sig'dén oseden att qvarhålla ven för att växla”, vilket gav an ning åt ”den vanartade att i stå för växel inlägga andra ovärc saker”. Detta tillvägagångssätt ju 'rena rama stölden. men icke i. 'stannade böterna vid 1 riksde 'vilket anslogs till fattigkassan. '\ l . ' Sammanträden och. allt vid . kyrkan. Gudstiänsterna voro som sagt utom sockenstämmorna och ma inaderna de enda officiella s imankomsterna inom socknen. 1 korn alltså till kvrkan för att utr 'även en de] världsliga ting. 1812 klagades sålunda på att _: alltid böriade på utsatt tid. Vid en sockenstämma den 22 mai 1816 kla L'gade en av de närvarande över att “gudstjänsttiderna inte höllos. Ord iiiföranden vid denna stämma var pa 'storatets kvrkoherde 'Gustaf Rosén, “som tidigare varit docent i romersk vältalighet. Iian förklarade att han' med ”all sorgfällighet ville iförekomi Ina en slik 'klagan för Lframtiden, men hoonades han för övrigt att församlingen villigt insåg. att då man ei ägde törnur, som kunde tjä na till gemensam efterrättelse, blif_ ver det i_ de flesta fall omöiligt att afpassa tiden _Etill allas nöie”. Den gjorda framställningen synes ha ver kat i avsedd riktning, tv i. fortsätt ningen __ framkommo ingawliknande klagomål: _ '. . När man växlade pengar i kollekthåvarna. Upptagandet av kollekt ikvrkan _ skedde på ungefär samma' sätt_ Som 5 nu, nämligen _håvgång. Att den se .i dan funnits under åtskilliga århun å draden, bevisa de gamla förtecknin , garna över kvrkans egendom. där i det alltid finnas kollekthåvar upp tagna. Kollekter upptogos emellertid för en mängd olika ändamål: tillför samlingslivets befrämiairde och till förmån för personer i kvrkans eller det allmännas tiänst. vare, iärgare och flera andra h ?verkare på sön: och helgdagar sätta och utlvsa sammanträden kyrkan, ”hvarigenom sabbaten helgas och förvandlas till ett sl marknad. hvarigenom folket dra' från Gudstiensten till verldsliga s Iors bestridande”. För att råda mot detta 'beslöts att inga pålvs 'lgar i kyrkan 'finge ske rörande s manträden, som skulle hållas pås dagar. ” EFörbudet att hålla sam'mank' ster av olika slag vid kyrkan söndagarna tycktes emellertid b i ganska liten utsträckning ha l sammats, tv redan två år sen. 1814, klagades öVer att ”fleffald oordningar och sielvsväld äga “I och tilltaga. såsom: _ a'tt un Gudstiensten tol'ksamlingar fin på kyrkogården och nå kvrkval äfvensom att oloflig försälining allehanda varor då sker”. 1 Till förekommande av alla de oordningar. ”hvilka icke ens namnet böra vara kända. än min tillåtna inom en Christerlig förse Jing”, beslöts att särskilt tillsê uppsvningsmän skulle efter se manringningen efterse, att in: uppehöll sig utanför kvr'kan, oc så 'fall ”stilla och fogligt” anmt denne att ”gå i Guds hus och i Gudstienstens helgade timma”. I ;som icke åtlvdde denna anmani ”mramma? 14 \ ;va' ' ' Wissman: an ] ridealer, 16 imanenW433?” H4 Huru omfattande dessa .kalas voro, förtälia icke urkunderna något om; men man torde kunna få ett begrepp därom, då man vid en stämma: 1816 beslöt ett 'flertal åtgärder i. sparande Syfte och bl. a. att man vid egentliga gj'llen såsom bröllop tidens husförhörslängder rmvcket flitigt besökta. ' Vid en stämma den 15 dec. 1815 erinrade ordföranden. kvrkoherde: Gustaf Rosen. *0111 iotillbiörligheteni av dessa kalas, vilka ”äfiren om man utvisa, ' . _ __ däröfver ei alltid kan klaga öfver; och begravnlngar 1er Skuuå få 0' .osedigt umgängessätt. dock genom| verskrida antalet av sex ratter. I .lådagaläggande av skadlig Vñbiáhet' varie fall torde man inte vid hus * fåfänga Samt isvnnerhetäroi ' _ och lörhörskalasen ha 'kommit upp tll'ia högst olämpliga vid tillfällen; de? bör befredas för allt, som' ".'idäfägare'fi hade . .. '16';skl.'.i\böter á; varor.. » .Nekade han " d_ :handeln :eller er k“ulle',varorna föras nämnda antal' rätter, tv dessa kalas isinnet räknades lll iIItE till de egentliga ' kan störa fortsatt betraktelse och gillena. I varie fall medförde det föriaga intrycket av Heli an _ :säkerligen betydande 'kostnader *för* " ' 'ga s mn \ ar”. iden, hos vilken husförhören skulle: g \ . C hållas. tv ?dessa _voretselist vad den 3 r. .bf * IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIlllälIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIlIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIlllllå " jäânvinetrsbelatie i den dagliga Q ' I E I å mg ' _ :vid denna tid en avsevärt .§ l 0 e E I. *i 9,8' l ng . .. E åizvåra dagar..8pritför 5 g ominte bara på kro V u n f (1 .E ka.Ödeshög vidvissa g _ L (1 ce _ I. en. g vâlSignad med tre '. llllllllllllllllllllllllllllllñ aven man och man e Vid sockenstämmorna i gångna laga om osämia mellan dar boende tider behandlades alla kommunala Hans Andersson och hans, hustru, och kyrkliga ärenden. Under dessa samt _' mellan Hans Andersson och stämmor hörde alltså en mängd frå grannen Daniel samt dennes son “Sig ända till kyr mräde._ Omâttlighe '_ spritdrvcker var kenstämmorna i \ ;Vidal socken: ad' 1812 påpekai att brännvinsförsälj' gor, 50m numera beslutas av kom munala nämnder och styrelser. Frå gor :rörande de rättsliga förhållan dena sockenborna emellan voro fö remål för behandling. och vid stäm morna utmättes böter eller stock Petter. Vid den nrämare undersök ning, som vid stämmanföretogs, befanns att 1 Hans Andersson var skvldig till oenigheten. blan_svr_1es haft ganska litet intresse for Sitt_ ar bete utan gav sig ut litet varstades kyrkogårdens _ . ;i Sgcknen_ där han vistades hos mmaren 1_ nu ' ka pegoner under kortare eller läng l re tid, allt efter som det föll ho straff för den, som icke iakttag de fattade besluten. Stockstraffet kom ofta till använd .han .M :u des kar av trä med runda fotledsstora ' tagbar, kunde en persons ben insät ' tas och sedan läsas i stocken. I ena . _ . .' gängiärn. ._ g. .. . att den som ' __ kyrkonlikt”, ' 1'1 den dömde_skulle under gudstiän ' i_ kyrkan. Efter gudstiänsten fick han , liggande på knä längre fram i kyr ' kan bekänna sin skuld. varefter han i___., frågor av mera ”privat” natur. som 'i voro föremål för sockenstämmobe1 ning. Stocken bestod av tvenne bjäl hål. Genom att övre delen var .lös ändan voro biälkarna försedda med och i den andra fanns plats för hängläs. Den bestraffade lfick vanligen sitta i vapenhuset eller g'på någon; Plats i kyrkan. där han lvar svnlig för allt folket. Ett annat straff var ”uppenbar varmed menades, att sten stå på en skampalllängst ned 3 av prästen åter blev upptagen i för i samlingen. ' Vi meddela .här några exempel på? slut vid tiden omkring 1800_ osämja mellan grannarna i Sunnenvd. 'från sockenstämmornas sida. nom in. __ För att råda bot mot oenigheten bestämdes att omtlIans Andersson ”överfaller hustru eller gårdboer med otidighet i ord eller hug och slag”, så skulle han till Ödeshögs fattigkassa böta'ö Rdr. Samma bö ' ter bestämdes för den som överföll honom ”utan anledning”. Vidare bestämdes att om Hans Andersson ”förlöper huset och blir borta utan ?att sköta sitt arbete, eller om någon: [tager emot honom och hvser honom: ?hos sig, så att hans' göromål hindf ras hemma, skolande i sådant fall både Hans Andersson och den, hos' vilken han sig uppehåller, varderaf' betala 5 Rdr”. : När sockenstämm'an vakai de Över sedligheteu. Förhållandet mellan män och? kvinnor var_ föremål för omsorg OorÄ dentligt leverne i detta avseende på; . talades med skärpa; och ibland före t den allE'llsti Irnmx ,all.2..__ _ . i 11 1 Vid en sockenstämma i Ödeshög' 'fa er det. som om vederbörande; lade sig i förhållandenggdär allt var; imEdldE SEdliga förhållandena, vill; ' lket bl. a. framgår av den stora ut bredningen av könssiukdomarna, 'vilka ganska ofta omnämnas i pro tokollen vid slutet av 1700 och bör ;jan av 1800talet. ; * År 1807 framfördes. som det he ter i protokollet ”allmänna klago mål” över 50årige änkemannen _FOi_ nas Jönsson och änkan Maias ”otil diga sammanl'evnad”. I vad man: klagomålen mot deras levnadsför :hållanden voro berättigade nämnes tingenting om. men vid stämman bel stämdes att de skola ”av mästerska pet tilltalas”. I Maltmossen bodde vid denna 'tid 2Ionas Mur och hans hustru, vil 'ka tvdligen inte varit Guds bästa barn. I stämmoprotokollet för den 17 mai ,1810 nämnas de ”såsom högst ovärdiga ett Christet namn, emedan knappast någon last kan tänkas. som. ,de .iska utgival'eRaret ifråga var troligen intelmantalss'kri vet i Maltmossen, tv några närmare uppgifter om dem äro icke tillgäng liga. Stämmans beslut blev emeller. tid att ”som detta hionelag är utan sar passerade Stora torget. och inte; banor med musik av ,Fox” kapell' el nattapetnyapä nöjeslivets område .ler Sailor band., och Ödeshögsbios;.vauigungörna' Med dessa' kunde_ fanns inte ens i denmest himlastors' . man mha. roligt värre. men detgfor mande fantasr. Inga bilar och busr dra'd'e'.: kraftigaz'do'n och säkert tag om_ ;repoch kedio'r. Igarjnat tall kun delglätt _en_ ;olycka inträffa_ Så sked de_ 1821, då drängenjohannegym ett_;.fa1_l; irånpen gunga' bröt ena'xlárá benet. DåVarande vi. kemministernl Wiberg: . föreslog. ”gungförbud”. ': Församlingen kunde:;icke dölta att ”dylika lekvhk” visserligeninte v0_ ro direkt .livsfarliga men att 'de kunt de åstadkomma kroppsskador, var för.,d..et .iblevrtötb trångt sense.. vid?? reanvändande. ' i' ' ens stolpen, kring vilket livet i Ödes hög pulserar. fanns till. _Ungdomem fick söka sig andra nöien. Ungdomen ville emellertid helt naturligt komma tillsammans, och5 något måste man hitta på som för ströelse och nöie. Och man fann det., Ett enkelt, trevligt Och underhållan_ de spel: man singlade slant. Byg« dens manliga ungdom samlades__ii, ”stor myckenhet” på allmänna väef gen vid Gästgivaregården. på sön dagseftermiddagarna och singlade. _,_ slant till långt fram *på nätterna., en *f * ligt vad vi läsa iett protokoll från den 6 aug. 1815. Under spelet förei kom en hel del oo'rdningar, varigei nom ”isvnnerhet barnen inöfvas_ uti den svordom. kif, misshällighet och oanständigt snack m. rn.” som före kom_ w Oordningarna skvlldes främst på bvordningsmannen 'Lars Andersson i *Skrapegårdem och han dömdes av_ sockenstämman att böta 2 riksdaler ,_ Aulktionernapett inslag " "i nöieslivet. __ 4 T , Vid en sockenstämma år 1822 er inrade" ordföranden, d:r Gustaf Ro: sén om den_ 'vanliga oseden vid auto tionerna, att dessa dels pågå utöver_ den\ bestämda tiden och att de'iäro åtfölida av 'variehanda toordentligai nöien, hvarigenom såväl. äldre Der'3. soner som i svnn'erhet lättsinnig ungdom inledes i utsvävningar”. Dzr Rosén betvgade sina allvarliga bekvmnier _för denna sin upptäckt allt .lagligt försvar. som alla förmo banko för att han försummat: att dade, så kunde det lätt avvisas".'Ehindra oskicket. Men det var tvdli , Jtzilgaslflllvllurt guess senare mot sin *gen' inte nog med att Lars Anders vr in 1 an varne . och anmodade ”ömt och allvarli. gen” såväl närvarande_ sexmän, ro» temästare Och' bvordningsmän, som' ' Det var inte bara prästerna, som! på sina expeditioner hade till 'uppi gift att medla och stifta frid, utan' na. Vid en stämmaär lSOOanmälá des att avskedade' grenadieren E_'ke gren, på Narbäcksägor och Magnus Jacobsson i IIavrekullen hade giort sig skvldiga tillflera 'ioordentlighe vid nästiöliande stämma inställa sig för erhållande av behöriga föreställ ningar om sitt uppförande. . Det var icke alltid., som dvlika kallelser till sockenstämmorna hör sammades. 'De kallade höllo_ sig un_ var t. ex. fallet. med brukaren Jonas Samuelsson i Smedstorp, som kal otidiga 'och hårda bemötande, som han giort sig skvldig till gentemot, sin hustru Stina Nilsdotter. Tvenne gånger kallades han av rotemästar; 'ren Måns. Rolig att infinnasig, men' *randen skickat ett falskt bevis om: att han förlikts med sin hustru; Bön_ ,båda förseelserna fickaltan* sedan; 1standa till ansvar' inför häradSIätten, . "u'. n . .' Sr .. M 1 . g _. ,*5 M: a :1 ' Singla slant: ett för'rt , * bladet Böle7' i t _ I börian på 1800talet var' jna." “Kåt ,11.611 anhörlyndati Ödeshösfäti vad denna [Då nns _insidatån ;tson fick böta för ,sin försummelse, sådant tillkom även sockenstärnmor ' ter i levnaden”, varför 'de alades att dan. så länge detvar möiligt., Så. lats till stämman pågrund av_ det andra 'gången hade ,han till ordför, . missväxt och den stora :isoteringen '_ f_ mer för den icke arbetsföra be även varje' annan rättsinnig för'samr' iingsledamot att genast anmäla o. skick i_detta avseende hos 'ordföranT den. Soctrennämnden instämde i ord: förandens utlåtande Och önskninl gar, varefter beslöts, attdentbv'ordi _ ningsman, seXman eller 'rotmä's't'are,' f , _ i _, ' som ”befrädes'att en sådan afvikell'. ;M slantsmglmgên ersattes se från'Christerlig ordning undan: '__' avställngmg _ dölia” .skall ståndet till ansvar' för' Nar de “ngarlntafmgo Yara till' ett så straffbart'förhållan'deJ ' sammans för, att singla slant, skulle :, ' ” 'C e'b e." desiretris.försökasie nárnågotan ' ., ü . j :sillIIIlllIIIIIIIIJIIIIIIIIIIIIIIIIlllllIIIIIIIIIIIIIIIIIlllII[lllIIIIIIIIIIIlllllllIlllllIIIIlIIIIIlI utan han avsattes ävenfrån sitt .upp rdrag. Till nv bvordningsman valdes 'Peter Andersson i kalattegärden, hvilkens kända drift och nit man_ väntar att detta oskick alfvarligen ef terses, och beifras”. , :givet 'L Qgsing_ i Ethica tiden. lllhlllIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII IIIIllllillllllllllllllllllIlll När Ödeshögs fattig och socken stuga byggdes. ' . g , . ,Carlander gv fattigvârden var korn av sanningens'"nr md indian fm mm Små Sekekgmmd * sitt uppehälle Men det fanns 'giivot I det största problemet på sockem'vig även Sådan, som inte? Salva' mammorna. De .ständiga knigear, kunnde taga hand om signum mäsn _ _ ,te utackorlderas. Detta skadade ana, gwnde att man hade .Stora bEkYm' ;tingen på auktion. eller under hand? och den, som avgav lägsta anbudet, fick' söria för vårdtagarens uppehåll. le. 'Dessa förhållanden. skoia vi. i follcnini ägnuzppenls försämring. De fattiga fingo ”gå på roten” eile'i också tilldelades de ett visst kvan enkommande artikel redogöra för. A nu_ i massa: A' 2 t : :arma:J 'J'I ; santa5:5 Riv91 4. ' ' . \ A. .om byggande? av ' " en det var_ handa ;måste .uppskiurtas en* stämma på rymden till fattig. J"kulle innehålila y'g 'adam som kom gåi''_'.1'i'97L är nui _ kommnal'nnmimer en :sättning av 8 'fw id stämma den r ädê'Nils Ben' 5 _ ar" ”vilka ap ét nöie”.,_ var _ och här;för i ett för allt erhålila ett' “åtalades öni ligen” tåliande “ai skulle upp/föras'fattigsingnbyggnaden gick tydtigeu Det material för byggnaden.J som' varie helgård skulle Leverera* uti Ökadesgmadn en biälkegs om skulle vara 14 al'nar lång och mäta 1 kvar ter i .Iilländan Senare “bestämdes att sten och ved' skuilue .framföras måndagen den 15'mai 17976id vite av 2' rdr. Disswiiom skulle av 'varie hemman ytterligare .lämnas. en 17'. a'lnar lång spira och 4 pliahkor. Byggnaden 'uppfördes " på ackord. 'FrÖ'I' mnrni'ngs och s'n'ickeriarbe ten avslöts ankDrd med muraremäs tare Bergström Jfrån Gränna och ovannämnde Nils Bengtsson. Den förre skulie uppföra hela' byggna' den ._pålâigga taket. ,invändigt upp_ sätta nödiga spisar och kaikelwgnar' below! 837rd_g._ 16 skilling, varL jämte han till byggnadsarbetets .ult förande skulle erhålla §,OOO _mun och 3,030 takitegel' samt arbetsihgiäip av socitenbiornia. Nils Bengtsson skulle göra inredningen för en kost ñad av 22 rdr. Lars .Nilsson i. Norra Bråten åtog sig* att sköta kalkuignen moten ersättning av “16 skilling om dagen; 'Pengar till byggnaden er Qhuöl'l ' man i,genom 'lörsääningi av* soannmål _.u'r solskenmagastnet. .r "gjodemämjiati _göra_ och låta Under mmcw pågående byggnad, som' länder .til1 * gemensamt_ bästa, och såsom' de mm! godt' finna”, Ledamöter av bygg _ 'g '1 likhet med? vad som åker “id TW* och nämndem'alnnen Jonas Jönsson .a 'denfiäám't Petter Jönsson i_Lagmainisl Arbetet påbörjades ' med morgOnbön. .iida *kommunala Abyggnaidsfñretag ansågs :en byggnadsk'ommitté_ eller nadskom'mittén blev'o. kydeovänden i Erstorp, kyrkovärd'en Och nämn dematmen Nils Nilsson i Gatwgárv går'dem Gininge, Petter Andersson "E'Riddaregården, Jonas Nilsson '1 ' üteryd ochNils Eriksson i. Wit "Fn de arbetarex som skuil'le gÖ' agsvterken" vid bygget, .utfär \ Hçnqggr '_ abestämm'elserom. "låststid, * ._öranide 0. s. v. Arbe #11qu sin början kloc'lCanwö på margonen och inleddesmed kan för sent och icke ,framme vid bönen: fick' böta 8 lman skulle'ha plats för fattigh'ion \ liblivand'e I ett ;fiske i :socknenjdå alla, som vil ' raskt nndan, ty redan vid socken st'amma den 20 augusti samma år hade stämman .att avgivia yttnande 'Angående arbetets utförande. Mot siälva 'murn'jn'gsarbetet hade man då ingenting att erinra., men med husets' färg' yar man inte 'mäktigt nñid. rutan bestämde att målningen skulle' overstrykas så att ”lilliliäsrgen beh'ålles 'helt almena”. Stora .dörren fnån vägen ansåg man bidraga utåt_ i' stället för inåt, så. att man: event. kunde placera en innanidiörr. Beträffande inredningen framför ' den .även ett lörsiag till ändring, vill' :ket inte blev beslutat men däremot skulle “"nhiâ'hlas 'i minnet när iiiiillliäilliet knäfd'e”. nämligen :inredandet au ett 1 rum “mellanfdörren och spisein, där av mankiönet. Härigenom sinulle den ! hushållersk'an' få. ”bättre i ledighet att sköta bak samt hafva' något ;ställe att ställa [andan sådana matvaror som blivit över och en annan gång 'lutande Mias”. Att handha .tattighuisiet till dess att före standare blivit utsedd . och! s'Idötai eldningen uppdrogs åt ilörsamtinl gens kiockare Sven Tellqvist. Några egentliga anmärkningar hade man alltså inte, utan man Var nöid' med byggmästare Bergstnöims arbete. Man besiöit därför att 'som ett bevis på sockenmän*nens välvil ia ge 'honom tillstånd att utlysa ia giöra houom höiflitglhet, kunna med y'stemiöln inställerÅ dit de _samr manlysas”. _ _ ;Den sammanlagda 'kostnaden för *ihyggnadens uppförande nuaquugiek en Jligt 'räk'enskagerna till .269 *riksdaw . Ier '13 skilling.. 2 mnstyc'lden. Rån kenskapisiörare var inspektion Lars: Rosenlind, som dessutom hade en ' del andra besvär för .byggnadsarbe \ tet. Han tillerkändes'hiäm'iör en or. sättnin'gf'av 2 *tunnor korn auir sot ikenma'gasinet n variämte socken 'stâmman beslutade att han ”mä huignas med någon gratifi'catiion äfa .? ven i 'contant'”. _ ' : Fattighnset .slod' alltså fwlllhiär dig på hösten 1797:th de' lgtam LIa 'hade tydligen väntatiatt få flyta Eta in' vid denna 'tid.."'Men det var; låtsniiliiga anordningar, som 'först måste vidtagas. Att' handha fattig_ 'husets förvaltning_ intsälgos den _11 :dec 1797 Jonas 'Larssoni Rahm' omst; Endast fullt arbetsfört folik Vandas, och' alla odugliga! ;Dessa beslut fattades a den _6 juni 1797. Lägg, vilketimotsvarade en da'gs i aLars 'Jonsson i Bankaby 'oclii' Nils _Aha_ . Ericsson i Witsiö. Reglementeü an. togs den 12 iuli töliande år. De ,törsta fattighjonen 'circles ha inm fa'b omkring den 1 okt. 1798. _ Beträffande förhållandena i 'Eat 'tig'TmrSet :Skola vi å'tenkomma i* *en kommande artikel i C e h e. l _ . _” ..._P.,_____. H l :hög färdigt att tagas i bruk på :hösten 1798. iblivit färdigbvggt ett år tidigare. Innan de gamla fingo flytta in an ;togs ett reglemente rörande de in ltagnas underhåll m. m. För att upp isätta nämnda 'reglemente valdes vid *sockenstämma 7 den 1 juli 1798 en '_kommitté, bestående av baronen ioch hoimarschalken B'oiie på Siös' torp, captainen välborne herr Eric (Boiie i Klockaregärden, Iieutnant llPer Stålhammar i Ösiö Sörgård samt. dessutom en representant från vari'e rote. _ De sålunda utsedda deputerade hade påföljande 12 juli sammanträ de under prosten Pehr Tenggrens ordföreyedeskap, då bestämmelserna för fattighusets skötsel upprättades. : Underhållået till hionen l lämnades in natura. Enligt det upprättade reglementet skulle antalet fattighion tillsammans imed föreståndarinnan vara 10, vil .wka skulle åtniuta gemensamt kost håll. För deras underhåll skulle varie helgård på slätten lämna 14 'käppar spannmål, varav 8 korn, 2 ärter och 4 råg. Skogsbvgdsgårdar nas tribut fastställdes till 12 käppar spannmål, nämligen 8 korn, 3 råg “och 1 äter. Vidare skulle varje gård på slätten lämna 8 marker och var ie skogsbvgdsgård 12 marker kött. som skulle vara ”gott och klander fritt”. Spannmålen skulle årligen avlämnas vid Thomasmässan. Vi Idare bestämdes att de olika gårdar \na efter avlämnandet av nämnda Lkvantiteter skulle vara helt befriade ;från alla vidare avgifter både till rote och fattighion. ' 1 För tillgodoseendet av värmebe hovet bestämdesaatt samtliga går ' idar inom tvenne rotar årligen vid “ lgott åkföre skulle framföra fvra _tör isvarliga lass långved. De levererade_ naturaprodukterna avsågo alltså full försörining inte bara till de i fattighuset boende utan_ även 'till rotehionen. De' fattij ...anno...u i... _.. . IllllllllllllllllllllIIIIIIIIIIIIIllllllIIIIIIIIIIIIIlIIlIlIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIllIiIIIIIIIHIIIIIIIIII IIIIIIHIIillllllilllllllilllll .Qioet _iBQSirtg “ i ä Ödeshögs tattigstuga vid 1800talets början. Som i en 'tidigare artikel meddeEEKSOm bodde'”i egna stugor eller lats, stod det nya fattighuset i Ödest Det hade emellertid 1 :samt 'välförståndige Petter Anders lllllllllllllllllllllll [dee tiden. hos fränder och släktingar” skulle årligen erhålla 11/2 tunna spann mål samt 2 lispund (main kg.) kött. '3 ' Hushållerskan fick en riks daler i årslön. Till föreståndare för fattighuset valdes för ett år Per Stålhammar son, Ösiö Riddaregård, vilka hade mer lattigcassan tillgodo, sedan det lörsålt blivit”. Fattighusets sängar Sakna 'de sängkläder. Sockenborna voro säkerligen ganska stolta över sitt fattighus, vilket framgår av ett protokoll vid sockenstämman den 6 december 1798. Sedan fattighuset tagits i bruk konstaterade man enligt nämnda protokoll, att ”enhögst betydande omständighet felas, 'Som gör att he Ia vår fattigvårcl icke väcker den upnmärksamhet, vi billigt borde vänta, den neml. att de i fattighuset inrättade sängar icke äro försedda _med_ några sängkläder. till följe 'hvaráf de fattiga, som intagna äro, och ingenting medfört, lida både genom köld och brist på nödiga kläderi Sängen”. Vid stämman be slöts att ur sockenmagasinet för falla, _så_ _msket , spannmål, attrman var till någon större glädje för de \ Stina att ombesöria ”hela inrättningen av fattigvården”. Till deras biträde vid förandet av räkenskaoema förord nades 'inspektor Lars 'Rosenlind. Med sparsam hushållning skulle fö» reståndarna kunna erhålla en viss ersättning för sitt arbete. Och gan ska tvdligt är, att detta beslut inte fattiga. Då föreståndareskapet så lunda beräknades gLLa en viss in 'â'v de medel, som' härför e'rhöiicTs, kunde erhålla nödiga sängkläder till 10 sängar. t, "Ungdomar voro* föga _ önskvärda. _ I Vid en stämma _i Slutet av år i 1800 erinrades om att pigan An 'i nika _leaonsdotter, som skulle föE komst. bestämdes befattningen skul le övertagas av sockenmännen i tur och ordning. Till hushållerska antogs änkan, Pårsdotter på Öninge Jons gård mot en årlig ersättning av '1 riksdaler i skopengar förutom kost och logi. För att hon skulle erhålla ett litet extra tillskott till hushållet att vari; hemman ”efter behag'i skulle lämna ”litet grönsakerav rot och vitkål”. ' De första fattighionen flytta in. *Fattighuset var alltså avsett för 9 under'stödstagare, men vid första in flyttningen. som skedde torsdagen den 25 oktober 1798. blev antalet 7, De förstafattighionen Voro: Elin på Åbo rote. Lisken Pärsdotter för Gräsbergs rote. Fagerdahls änka för Sunnervds rote, Elin Larsdotter för Svembs rote, gamle Per Jons son för Råby rote. blinda Maia Nilsdotter från Sunnebv rote och Barkstedts hustru för Ridaregårds rote. Dessutom skulle tre personer som ei bodde 'i fattighuset erhålla understöd därifrån; Vid inflyttnin. gen skulle fattighionen till före ståndarna avlämna ”sitt lilla behag utan all svek och flärd. både af dem* sielfva 06h anlörvanter. Vilket|kom. . . ' _ _I_ . i 4,_ I ._,._.' . ' _.44 _'_"_' das av socknen genom ”behörig omgång” efter indelning på varje hemman icke rättade sig efter gåll lande föreskrifter, utan att hon ”håller sig än här än där och [3 många ställen uteblifver; hvarige nom somliga af socknemännen kän na bördan häraf mycket men andra' alldeles intet”. Vid stämman före slogs därtör att hon skulle intagas i fattighuseti Lieutnant Per Stålham mar satte sig mot förslaget under motivering att denna ”piaa'är helt ung och kunde lefva i många år, så skulle hon såsom länge lefvande, utestänga många “fattiga, gamla och orkeslösa från den enda deras tröst och tillflvgt, att i' fattighuset såsom ålderns och fattigdomens en da näste, få sluta sina dagar”. Stål nammar, föreslog i stället att hon skulle ”inköpas till fribröd” på hos pitalet i Vadstena. vilket emellertid sockenmännen ansågo för kost? samt. Stålhammar. som var en ri vande och energisk? karl, ville inte; giva tappt utan” förklarade sigl ”emedan det var enligt med hans samvetes öfvertvgelse, vilia . därtill bestå kostnaden allena”. Slutligen enades man om att löjtnanten skulle betala en trediedel__och'“$ocknen två fregledelar av kostnaden. _ “4.4,” ..'.r.' ?ha stannat nål tighnset ici skulle kunna berga sig' Vi med hvad församlingen dem ansla lget.” Efter en stund begärde emel lertid ordföranden siälv ordet, men detta fråntogs honom ”snarast”. '__ Sockenmännen talade och pratade i ett_ och försökte överrösta varan dra. De mest högröstade voro Nils Andersson i_Jirst0rp, Johannes Anj f i ' dersson i;G“r'änIiden.“ Jonas Perssonj * ' i Frebol och” Petter Andersson i ' Ösiö 'Brännegård. 'Ordföranden biöd emellertid åter tvstnad ochW attffiirttra sig (stämman hölls i nun varande _ gamla kommunalrnmmet).i Dessa ' gummor intygade att såväl; de fingo lämna stämman. Det blev nuAså småningom lite tystare och ' o'rdföranden'tiliirågade de båda fö reståndarna om de' ville behålla sina uppdrag. vilket de inte .gingo med på. ' “rådet Ordförandien föreISIOE till HYá fö' l gubbarna på stämman. 1 röstade › _ nämligen Johannes Andersson 4 v., .... . W: . i'Erstorp, vilka ”ock därtill av lör samligen antogos, såvida av stoiet kunde trots att ordföranden ”flera särskil da ordf. 'blevo överröstade av isvnnerhet Joui nas Jönsson i Frebol. varför ordf fattas”. Oväsendet fortfor ,gånger äskat tvstnad”. Såväl] som övriga stä_nimobesökare öranden förklarade stämman upp_ löst. Innan paStor Kröning avläggsf nade sig förklarade han. att ”hang till nästa gång. då han med Ösjö* . . håller Upgkanade gummoma 1 fattlghuse,['iledsnack nödqas begära handräckl ning hos vederbörande att hålla skick och ordning”. sockenstämrna. ehuru med I Efter vtterligare 14 daqar'hölls? kött som bröd blivit försålt. varefter mr sockenstämma' Huruvidapastof Kröning erhållit den vid förra stam1 man .. i förmälesl'üi'ekezä men stämman för iflöt i stort sett lugnt. Till förestån dare för fattighuset' valdes n'u rust hållaren Petter Larsson i Ösjö och \ .. Andereas Andersson *i 'Svemb i stål resündare ett par av de mest 110g' let för de två. som blivit utsedda 14_ dagar tidigare. Omnämnda handräckningen: ___Cne b 6. 1 E.. törekomma il _ :Nu gäller det "bara" pilsner. _ _ ellenicke pisner, men annorlunda? "var det på den tid, då de rssa än 1 Igår dema v'iç'rtogos mot Spaimiiss " Hj; den tid, då den .store ' pjkterhe sapostein Ferter Wiesslel r 4 jade predika bätlrlng, var egt'såkeit gen ingen lätt sak att föra ' rhetssaken framåt. i T;Glasfat lll avskaffade som bekant :i t' ochovibänningen, vilken under ägçäl'rden ..iiltagit,j_så_ att 'nästan nde bonde hade sitt lilla badand l'l: Konungen ville med nämnda ått gand skata .landet ökade inkomster. B_,§._®vmb:âmringerr skulle ske vid IQh_r§Inierlnema, från vilka var "1121 fLCk felt köpa och sälja _ ramavtal varig'en landet överhopa _ :Glanliden och' Nils Anderssoti_ i_ _ 109* 'l Bushs ic'i land dem som maktent l bruket. kattägare_ ”lgt prästerna3 “ha “ ?Siiög under; hålle tidvis il (blev. rita en] insalbrändie 3 |_ lllll'lllllllllllllllll [dee (iden. smyg. för vilket de blevo strängt straffade. i en anteckning från 'år 1783 i Ödeshögs kyrko'böcloer hial ter det "fast för ollanfliga BnänlnviJnsv redskap blefvo, Guld bättre! nog många dömde 'i brist på Plenlni'mgcC böter till a.*brei.s:tängeliset i LandJsi krona”. Efter Gustaf III :s diöd bltevk hmbebovsbäniniingien åter til'tå en \ Nykterhle sliämpen Peter Wieneie g en verkade som präst i Väster.stad i Skåne, och även ;i Ödesl'ög synesl det ha varit präs'erna, som predi»1 Kat mkterhet. År 1811 bliev Nils , Weiime's v. pastor :i St. Åby, och med denna befattning fcöljdle även ordifiöandeskapiet vid sockenstam 1110 M 1 Udiestög. Weifmers blev senare_komrni›niste: iiörst i S'. Åby. åädlln I Ingatorp och till Silli! i Ödesp blog, varefter han blev kyrkoherde i V'inz'eda. WeEimess har liksom kyr. koherde Gustaf Rosén i Ödeshög ene gskt bekämpat ;uuduyeksmisgu Den dec. 1811, då Karl' Xlll i var' Sveriges konung, utfärdades en = sknivelse. vilken vin domakpüthen . kom 'osamtmgarna tillhanda. Av sikten med nämnda skrivelse var vi _x_,..s..A_,_...n . att framhålla k. mrts önskan ”att regera öfver ett genom manlighet oeh s"›areamhe'. lyckligthch genom se*dilighe't och ordning mäktigt folk, hvarigenom Kongli. Maj :1 undgå.: ålen tiör deras hierta ömmande nöd vändighet att straffa och girulta mind”. l skrivelsen“s tortsät'ntng'he :tar det .att ”ehiui illi Igongi'. Maj ;1: äger intakt att med skärpta Lagar och han dock:ät sina unldlersähar, såsom ätt .upplystoch titt folk, att sjelfva _atvänd'a det onda och befordra sitt 'bästa genom Maritha" överenskom melse om måttlig'het och sne'düilghlell samt flmbö:dles ;uppmärksamhet på 'vetand'añ I Samma skriyelâse 'beten nas dock att dessa överenskomu .melser icke skulle flÖlTlBka" någon \ ett ”måttligt och vä..diigrt begagnan dll'ä av :det goda en mild fröirsyn i i! naturen meddelar. Endast det.d_å4r aktiga överflödet, som "be edet' ar mod' och ñörakt, det skadliga_ miss himiket. som frödiarilzaisiêr och bnoLrt, endast :detta bör blamnlysss”. Altl vänd? rrutsâdlrylcker' ”måttligt” hfl/CS shisa på_ högre ort ha anseets riktigt I samma kungliga skrivelse iiiam, _lzlöalfs att :ungdomentilnte Skulle vägras en :tidig mediezkvickelse ger emot skulle ”00.dentliga, föriiedranr ite* och tridstörande sammankenv sier och ntsvätnimgar, som skada halsen., sprida sedestördäirvet, för leda "till lättiza.._sö:leri och onohet” ' flörbjwdas 'och hindras. \ _Sedla'n 'denna skrivelse föredra gris vid en sockenstämma den 19 iLdi 1812 erinradle ordiñörandaen, plats tor N. Weini'ezs, om de sorg'iilga er fanenhetor och de b›od.nö'.'llig'a följ; det' man haft av ett överflödigt bruk av sta 'ka drycker. Han framhöll' hn nu lönskiig't det vore att alla anordnin gar, som orsakats 'genom fylleri, kunde [örekommas. Även om ej de "af vahnaln flÖ<diBl'fV.&die kunde 'llör ändra_s” så borde alla tillfällen be: növas dem ”att med 'törgätande av sort värde, öfvei'länma sig åt skamlilg äldsta”. ' ' ' Stämmodeltagarna erkände, ha, i iver det i protokollet, Konsl 'Matts randiga omtanke såsom ett iiör'nyart i leIOv på dess hnüstfadiea'higa omsorg tom sitlffnllk iOFlLfiÖliklial'adtçvaMmegn_ blÖil' vara nog leorftänkt attt' meka nödvändigheten av befrämi'and'e av måttlighet vid starka drv'ckers an vändning”. __ beslut i enlighet med den föredrag na'skrivelsen. Sålunda avsade si; församlingen allt överflöd och vp pighet i såväl kläder som levnads sätt ochi svnneihet brü'ket av ut ländska 'varor 'och _ drvckerzmyidarr Esitratt hamna det onda, övemåue; A slöts. att var och en. som överlasta nom' oskyldigt tidsfördriv, men där' Vid stämniaitl fattades sedan flera? ville församlingen ”sätta sin ära uti ;inbördes tätlan om Svensk aliva' samhet och omständig måttlightr'l äfven vid de tillfällen då iörsamlir 'i den söker sin ära i. slö' s e ri”. ' ' l För bekämpandet av det omåtti liga bruket av starka drvcker blelI de sig antingen hemma i sitt en: ' ;hus och ”öfverialler husfolk och c itredar och skadar grannar” eller1 iocksä var överlastadnvid markn: : Eder, auktioner, 11111235? ppbördsmö I ”den enskilda lefnaden”. 'D utom bestämdes att kaffe icke hek rekomma vid samkväm. Det .var nat än i vår tid. då 'man knappa' kan tänka sig ett samkväm uta: l kaffeservering. Egentligen' var det ni väl syndom damerna, som i sor" 'll ;ren öVer siden och utländska tvger ger inte fingo komma tillsammans :i och trösta sig kring den' kära k'afli lietåren. Vad'sknlle vår tids ones.” höásdamer santa' om ett sådant be: slut? . › .. i Ett annat lörbud. som vi i våra .Å 'l ten. vid kvrk'an och andra sammar dagar Skülle '53 ”mf'd knusifll'ldef'i'o”, › J komster i eller på söndagarna SX??? första gången böta 2 riksdaler, vi* litet belopp skulle delas lika mellav \ kyrkan och de fattiga. För dem. som inte bättrade sig efter att e* sång ha blivit dömda till böter. br stämdes iämte nva böter även stock straff. ' _ Att övervaka efterlevnaden av d fattade besluten uppdrogs åt präs terskanet, kvrkorädet. kvrkovärda' ochisexmän samt ”nåere ordentlir socknemän 'av' ständsnersoner och allmogen”. För att man skulle' kun na utöva'så noggrann kontroll 503 möiligt, tillsattes även bvordning' män,'enellerf1era i varie bv. Me dessutom skulle ”envar redligxman' äga att anmäla oordninear. vilken anmälan skulle äga 'vitsord utan av seende "på vittnet1,' Det var alltså_ förenat :med största risk att vi: sig' överlastad för någon människz detta helst som det bestämdes san ma böter och straff för den som un derlät att göra anmälan om ivll ri. Samma blev straffet. om någo oskyldig anklagades' År _1817 utfärdades en knngörel se rörande nödvändigheten av ”ir skränkning un införsel och förbrul lninar av utländska vnpighetsvaror” av vilken anledningr vid en stän ma den 23 okt. samma år beslöt _förbud för inköp av* utländska ty ger: och sidenth till klänningar. Däremot ägde man rätt att bruk. och slitavad' som redan var inköpt slöts'förbud mot användandet at utländska vinsorter. mm och ö] rack; Vilka _drvcker inte fingo före ;komma varken i samkväm eller Beträffande _starka drvcker beL . vid samma .instämma ntfärdades lselsatte sig med sunande. skur* 'hatEnheten att man Inte vid ”egent liga gluten” skulle få ”öfv'er'skrida antalet' av 6 rätter”. Beträtiande an lvändandet av. starka drvizker.' stad_l ;gades inga förbud (spriten ansägrt kanske mindre farlig än kaffet). mer * man ansåg sig' ”med skäl kunnaj fordra. att hvar och en på sig 'siäl'l skulle akta och sätta den gräns som en anständig måttliehet_ biu_ der”. Det vannog lite besvärligt i bland att sätta den gränsen! Spritdrvckerna spelade vid denn: tid en mkaet stor'roll. Spriten an sågs som en nödvändighetsvara den var billig' bch'lätt att komm: åt, vilket' qiorde.. att.rnissbruk ofta förekom. Barnen ärvde* sina' fäder spritbegär och fingo redan vid s_Då' da år 'lärasiq att använda Sprit drycker. Viden sockenstämrna_182f erinrade ordföranden. v. _kommi nister I'Wiberg, ”hvar och envar i;grenom Christerlig' inbördes upp' ;sigt och varninnar ovatva den br lindröfliga osed.__att redan i spädasl “åren vänta barn vid åtniutande a 'starka drvcker”. .. ; l . . Cebe * 'mmu"m||nuuu||u|uIIImIluuuuuulilllllll tiden.. in ttvardsiirande i Ödeshög. t i Odes:benandlades icke alla lika. De väl_ I . varvid situerade 'bievo uppmanade att iakt dningarztaga en annan tingens ordning, men ud_st_iän._några böter utmättes icke för' dem. ' 'totakVid en sockenstämma den 6 mai ti' 1799 bestämdes sålunda att vite av belopp torde ha motsvarat 6' a 8 dagars arbetslön) för de torpare och ' tiänstehion. som begingo nattvar i annan församling än den de till hörde. ' . "Med detta beslut blev det dock icke Vslut på de påtalade oordnin garna. Redan föliande år klagade _ prosten' Tenggren. över att ”Åby " Boer ofta begagnade den hel. Natt \ varden _ i Ödeshög och däremot Ödeshögs socknemän begå nattvar den _i Åby”. Prosten framhöll att i" samlingarnas 'präster _härigenom *ha _möilighet att erhålla känne Öm ,utn vilka av församlingsibor " " nvânda nademedlen eller .kunde man aldrig beräk * ängd av ''Communionvin" e'l'inköpas. 'Dessutom *kun ”Lättsinnige af åhörarne entid undandraga sig ;sina 'nedoml så i Christen 'som lefverne”. 'För att 7 ' ,förändring häruti ?m .det ._ilurpihl. _lllll|i!:t ngar anteckna dem, 'bosatta i den ena försam e begått_ nattvarden i den étt'afpavsett om det gällde iänare. Dessa för “gs'edan uppläsas'i N Inte de ”skyldiga” 25 'att gå'sigL:timdenför ?pch kvrkopiikt' för = 'lcdfédÖR'Ö,gnpa till bötesst'ryafifMen Eldridlag den. inte' mindre än en riksdaler (vilketg. '_ttvardslängderna i. målet stå utanför kyrkan. i vapen: huset eller i sakristian och sedan gå fram till nattvarden. Vidare an' märktes att under siälva nattvards gången "skockning. trängsel *och skutlande som oftast med bekymmer märkes; isynnerhet _af p'igor och drengar”. . Det. var alltså flera anmärknin' gar, som sockenstämman hade att taga hänsyn till. Vid stämman fat tades bl. a. beslut om att inga an dra 'än äldre och för gudsfruktan välkända eller av laga förfall hind rade husfäder fingo begå nattvar. den om de icke infunnit sig vid för5 hör'en' och dessutom låtit a'iiteckna sig. Vidare skulle klockaren dagen före nattvardsgånggn \ överlämna *'Communigmlängden” till vederböa rande pastor, varigenom anteckningl samma dag, som nattvardsfirandet ägde' rum. möiliggjordes. 'Den,_;_sc›r_ni av någon anledning k'om'föIf'senti till skriftermålet. skulle vänta till *ii'ästa nattvardsgång. Om någon oskriftad begick' nattvarden. skulle '“han böta intemindre än 50 Rdr 'Banco och undergå kyrkoplikt. De, som gingo fram till natt ;vards'bordet skulle ställa sig tyst och' stilla omkring de ”vid disken liggande” och lämna öppning mitt : för stora gången för de 'bortgående. Den.“ som härunder trängdes eller skutfades. skulle till kvrkan böta ;värdet av en kanna vin. En av 'kyrkvärdarna skulle se till att allt försiggick ordentligt och anmäla; den som gjorde sig skvldig till= nämnda vite. . l ' Även i fortsättningen svnes det ha varit en viss trängsel vid. natt ;vardsfirandet och vid en stämma följande år bestämdes i vilken 0rd ning nattvardsfirandet skulle ske. Sålunda skulle ”det ogifta mankö; net eller församlingens söner och drängar framgå näst efternçlet ogif ta ”Qvinnokönet”. ' ' Under de föliande åren svnas. in höila. till hvilken de ttvardsfirande. 'rti .de _svnies man bifall med det tillägget. att ”man indre anledningar kan _aldrig nog under den heliga ri; Amot'nattvardsfi handlingen visa sin vördnad vid "fen sockenstäinma Communionen”. Sockenstämman be er :att ganska vardsfirandet skulle na sig till alltifrån början av psalmen ”0. re Äçontmuni_ ne Guds Lam” och ”ända till Corn mma dag munionen är slutad”. __nteckna från beslutet voro ”'detgamla. orkes I liiister lösa! krifter ga anmärkningar ha funnits mot nattvardstirandet. Vid en socken stämma den 19 mai'i17828 ifrågasatte ordförandens pastor A. Kröningf om det inte vore lämpligt att förÅ samlingen stående siöng nattvardsl psalmerna. Protokollet förmäler_ att församlingen genast lämnade sitt vara stående Undantagna _ siuka_ och efter vanligheten.n även de sorgbun'dne". *' 'i *CebeJ ilnllllimiuiluluii Sockenstämmorna hade i .gångna ' jtider en mängdjroliilda frågor att blet äh'andia. ?Många gånger :utplpTÖOLglOS I föradragninlgslilstorna 'till . .sirönsta de ålen av frågor* som enligt vära be_ årgrâplp icke *nära :till de kommunala; angelägenhetema. .Ofta var det de ägs till' väga_ återkommande! Qioef iHB.gsing \ ”i åldee tiden.. När man, beslutacrle om skogsplantering i Ödeshög. I Kuriosa villkor för 1 äktenskap. Ännu: en 'fråga framställdes .av istämmoorcläöranden, som' härigei nom i sin värmaning och. varma' 'omvårdnad om skogsskrötseln kom' att frammana ett bes'liiit,_s'om ter sig' synnerligen märkvärdigt och' väl. knl'iippas't var ägnat aut 'lagras .på 1 1,1 1: du: 'i allvar.: Denna ;proposition Var åégtafâláhaafna ?Him uä'edandölt,aj I ”_VQlia samt'el'iga Ijlemmans vÅboer g'ga '101 'era en Vanlga'tillholla sina gossargipclr tiänstei SkOg'slpöarödelsen har 'samt å den 1 d .. , .. v .. . . ' ' 1 man ar lradaneñer 'att den for. agilta' Iwaneudançe* af 'de “mäns 'thindäse fullgöra, som dem mn fö daraf liljyta_ :kulle, ;omnVl 3195124. tid.!ires'1äs,'att nernl.: .hvarie dräng, som VD.” .. leta?? 'fa pa *WPanlsrlngi 'hädaneTter vill ingå i gifte, b.51 Od'l' “Milan dennas» VBkaiore med sig *hafva .ett sanningsmnt be Lvigsr .af någon .sin hisnande, att Illlllllllllllllllllllll ' IIllllIIlllllllllllllllllllllll l :fräkigare sidorna av folkets liv oöhigenom beslut i dag, inom oss taget,7'la駧§ämmieg' pliantéhage finnas PIM.: * leverne, som :blievo 'körenLM ITÖT överläggningar och bötes ;eller storcklstraffs iiltmälfande. Men ;vi .fin tna också många bevis' på kärleks' fulI omvändnaid av ,de materiella 'oclr andliga värdena loch' en henna l adligasd 'namngivnaaanGamle? | . :om de kommande enerationern.a.. w g 'nuvarande Uitan oclcs visaoss väl Elä bE'SVal'Eld, fas* 'enhälligt har del Skogsplantezing för säkeslällan ide av skogsbeståndet oc'h vilkestiälln lgåinjgen i framtiden anses nog i 1allmänhet vara en lnyare tiders uplo gfiznnirng. Detta är riktigt, :orm .man 1med skogsodl'fng menar den ration lnell'a plantering, inösädd m. m., Soma :fårolcommeri våra dagar. Pål 1700talet lät man; elden h'äria ston ra sk'ogsvtdder, man svediade, kom det hette, .för ,att under några är kunna erhålla goda skördar på dessa platser, I,dä askan tiänade som gör! selmediel'. Framsynta män iörstodo emellertid skogens värde och ble tyrdelse, och omkring 1800 vidtog miasni dissa trakter är'gärder för att befrämja l.skogerrs återväxt. Visser ligen Var det ingen rationell skogs odling, som 'sålunda kom till stånd, och inte heller var det några större f arealer, _som 'pilainfbenadle's, men man ; var Idrdck'jinne :på rätt väg: Prosten Tenggren visste hur bönderna skulle tas. Den 4 ianuiari 1795 hölls. en soc _kenborna ?skulle innebära ett ”förr okänt ble " _ . _\ _ svär ifall __det Simme Vinna báfü :.lkant, men det tolrde ha vant nagon: 'upp' saken idiieia mindre frågor och ”få .träda i kensfämma 'i Ödeshög, varvid det främst gällde att vid“taga åtgärder i. iiör främjandet av .skogslalanterinçg. ;i Stämman var .utlyst på. anmroclan av i; VäIborne Ryttrnäsiaren Fritz Enan der I 'egensrcan av ombud Lliör ."liögväiborne Herr Baron Land_ holdingen ochl' Commendenren af Kungl. Svärd: Orden med Stora' Kor set Georg FredrikiSt'nömfel't”, som :det: 51år i* protokollet. \ Seek'ensñäm lman 'hlöfls i fingssalen, och* sockeny männen hade ”till en talrik myc' kenh=et”'" tiör'saml'ats". ' Vild r'Stämman ñöredmog ryttmäsrrare Enander" en skrivelse, som .huvudsakligen om . til plantering_ _af Vissa erglt,r löf terade och väl'nnderhollne 4_växan›5I eller barrträ ärligen uti .därför 35' ide t..äd*af ;samme dräng Luppdragna sedda små plantehagar, t1l1 'dess 'och' vårdade, och' att samma planteà . allmogen framldEIes' blefve mor' Öf ring. antingen nu: genast i vålh'r elå vertygaid om detta företags nytia”. ler 'aIra .sidlst .i höst får taga :sin DE framhölls vidare .enligt proio början, så att efLer fyra år, en sig kollat, att ”detta vore inst rätta 'särt Lgif'rande dräng kan iramte,_ av? sig tet, att icke allenastvisa oss nyirtirllgpidreinentra minst 3 alnar noga?” ga madjemmar för samfundet _i_ det §3 Denna fraga fick prosten .även med tänkande på våra efterkommande: tanl'agligen ;inte blivit, ty i så fal] Givetvis skulle en Sådan fråga' hade han nog inte försummat att komma att möta ett viast motstndr inleddem 51'le __ 1' PT'QJE'OROHBL De från sockenborna. Men .prosten :Närvarande drwangaTHa Och gossar Pehr Tenggreu hade i' hög :grad ina ins'iämde i beslutet_ förmågan att driva sin vilia iggeh; Om det sistnämnda .beslutet slår i. . . 1 ' . ., ' . r m» °°h så; Neger; ägs ?gram :alftijäilläläå Eiigiltäälååiñi ram 0 L ' D g 'Vem som gionr anteckningar är leii . “'T EV “de Präster som längre fram i Vidare tyckte .sig die flesta leva 1, tiden. tiänsfgjolrde i pasterater. I en skogsbygld ”när .skog ei synner rvad mån bets'Ini*et blev iörverkligat ligen tryter”. ' :framgår icke* av äldre tidens handf Prosten Tenggren. som var stäm lingar. l varie 'fall finnas. i kyrko mans ordliiörande, visste tydligen bockerna inga anteckningar om att hur grabbarna skulle tas. Han delade | någon fulll'gioxt fordringarna frör att _ gifte”. Det louriuösa lyckades på 'detta sänt liika .igenom stämmobes'lutei från lirgö. “har emel sin mening”. Han framställde iönstiieitid aldrig .ulpplhiävts_. cable' \ propositionen ”Vill var och: en_ Hemmans Åbo afsätta på. sin egen dom 'riågot stycke till en se. 7;. plan te'ha e?” ' Svaret' blev allmänt ia. Nu (ade prosten alltså_ fåst sina sockenbor in på den väg han ville, och så framställde' h'an *följande från_ ga: ”Vilja Hemmans ikonernatill. låta sina gossar ochr drängar,_att i dessa dagar få .antingen uppdrage eller genom ntflytinlnag plantera an. iiingen ingfirad eller,._al..e sings vil \ da trä och .låta desamma därstädes sä fredas, att inga kreatuir ;gör dem ; någon skada”. Denna .proposition ; bifuöl'ls även, trots att det i densami Nu» ma ingick' died “våra .dagar så .omu diskuterade Och' av många hatade _beteslörbudet i planteringar. 'rig Crverkligats genom ?tätninor a i ;och .många gån * i' n' stark försvars a osv. allmogen. Av i ”är ?från Ödeshög socken fatt 'bära :pälagorna för i många 'Ödes fa: _'i *låg i ysingsb ygden ens och orons år. '.L'pfrhb'tqk'öll av Carl Bengtsson. 1Småbarnethörökte mot deras antal för fem år sedan”. Granska vi kyr koböckerna från denna tid, så finna vi, att antalet änklingar 'i Ödeshög år 1785 var endast 18, under det antalet änkor var 106. Under följan de femårsperiod fram›till"'1,890 öka des visserligen änklingarnas antal till 24 men .änkornas till 124. Ef ter 1790 följde en period av fred, och ' detta medförde en betydande .förändring beträffande antalet änk .lingar och änkor. År 1790 var an talet änklingar inte mindre än 160, .under det antalet änkor stannade vid 102._ _ Alla måste lämna bidrag till flottans underhåll. Konung Gustaf III arbetade ener ' gisktför att giva (vårt land ett starkt 'införsvan och .åtflottan ägnade han ' stor uppmärksamhet. Förbättringen. 'riv försvaret fortsatte även sedan geiwllllenâkavalleriet étér det i kommi :ty.55h ch han till1 sakerligen in lGud gifve_ h i hugneligi ra” trup_I or Mi ikonungen avlidit. ;stämma i Ödeshög den 12 maj 1794; *förelåg en framställning om att ”ge nom frivilligt sammanskott enligt *våhr Nådigaste Konungs högsta ä stundan, bispringa Kungl. Majzt till flottans utredande, i närvarande tve tydiga omständigheter, hvaruti vårt; Kära Fosterland sig befinner”. Prosten Pehr Tenggren synes ha varit en varm förkämpe för ordnan det av enlyinsamling inom socknen, och han erhöll även hjälp av' Hög vâlborne *Herr Grefve Chronhjehn ,på Sjöstorp, som även gav exempel på en ”särskilt ädel frikostighet ge nom en särskild gofva av 5 Rdr till detta behov”: Vid stämman framhöll "iiiosten att såväl alla ”hemmans Å boer 'som tornare nrh tipneiprnn: Vid en socken f [Anteckningar ur. gamla 'stämmo \ “alla förmodlfltäftade 1 lika ädelt nit, att visa"ti:ölietg;för sin öiverhet samt kärlek till sitt fosterland”. Vid_ stäm man beslöts att genom rotemästar talsskriven person, vilket beslut gäll de tjänare ooh husbönder. Torpare och deras hustrur erlägga 2 skilling vardera ”för deras fattigdoms skull”. ' Utskrivningeu av lantvärnet till finska 'kriget År 1808 började äter orosmolnen hopa sig. Sverige skulle angripas från tre håll avFrankrike, Norge ;och Ryssland. Nu voro goda råd dyra, och så utskrevs ett lantvärn om 30 000 man, d. V. 5. Sveriges he la manliga ogifta befolkning mel lertid dåligt *för ”truppernas under håll och beklädnad, och soldaterna dukade'under i massor i den smitto samfna tältsjukan Från Ödeshög ut sändes vid början av år 1808 en ynglingar, varft'ill kom ett stort an tal andra krigsmän. För besluta fat tande om bidrag till lantvärnetsvbe klädnadç'hölls en sockenstämrna ri? Ön *_deshög “den 17 juli 1808. Socken re med på att besluta om nya pålä gor för lantvämet, enär ”socknen ut sett longt flera 'krigsmän än de fles te andra församlingar i Linköpings och Vadstena län”, men man beslöt dock att med ”underdonighet och önskan gå till mötes”. Utdebiterin gen för nämnda ändamål bestämdes till 32 skilling för varje hemman. namn .skulle betala 8 skilling. na uppbära4skilling av varje man * lan 18 och 25 årñDet sörjdes emel__ ligt tillgängliga källor 31 Iantvärns ' Varje dräng inom socknen samt torg_ émännen voro visserligen inte vida \_ l %›mmv *W _ _..i .7: ;sur...n i.,....._:_._.$=,._i._._.,_a ... : I i 2 I, I i" ra så lätt att indriva den beslutadeskal betydande summa_ Det 133101313, tributen till lantvärnet, ty vid enisom ej bnvit erlagt, beslöt mah vid stämma den 12 maj 1809 kunde en stämma 1811 att utpanta. \ ; gåêmTff'torpå 'OCh Muökeryuds rom När, _förstärkningsmanskapet upp: 1 ?noglgen ovarialês “11 nag°“,_be'|visats i Linköping, befanns att det talnmg " fattades två personer. Om anled. 'Förslärkningsmanskapef, som lningen härtill förmäla handlingarna! utlogs år 1811. _ingenting_ Det fanns' emellertid inga' Till förstärkandet av landets för som frivilligt vill? anmäla sig lör, svar uttogs år 1811 s. k. förstärk uppdraget “'11 häTVid synes dat ha: ningsmanskap. Efter ,<_s1ranslkningen_,lått bero av förteckningen över ”Manbara “Kriget medförde givetvis att en_ Personer” ldel soldater blevo invalider, och till i Ödeshög befanns antay . _ let ”fö'frstärkningskarlar” för socknföljd därav oförmögna att sör1a för tt uppehålla, då kommunen *fick 1;" .nens vi'dk'ommande. vara 14 stycken,'3$i “som genom lega skulle uttagas_ träda 'hjälpande 6111811311. Ål' 1814 Hårtill anmälde sig frivilligt 4 perlibeslöts sålunda i Ödeshög alt ”med soner, som skulle erhålla 20 Rdr.;lbeslut om understöd för blesserade vardera." De andra beslöt man uttaikrigsmän 06h deras i fattigdom 38m' ga bland antecknade" 1ösdrivare_,'\nade EnkOI' OCh bam ådagalägga som skulle erhålla lega enligtrvärvnsln Patriotiska erkensla emot f_os ningsstadgan. Den summa, som häriterlaüdüs taPPTei :ÖFSV3F3T6” Vid till 'erfordrades, beslöt man skulleis'lämmafl 'bESlÖtS att Värleiheu hem' utgå på så Sätt att 3113 de, som Vogman skulle i sockenmagasinet in 51'0 underkastade lottning, s'kulle 'be Sätta 1/4 tunna kom. som 31411115 bil' tala 36 'skilling och alla övriga tor då en fond för “nånng till de nöd' pare och drängar 12 skilling. Vad Ställda som sedan fattades skulle fördelas lika pr hemman, och' rotemästarna fingo i uppdrag att verkställa upp ibörden. Sedan man på detta sätt'uttagit förstärkningsmanskapet och erhållit ,medel för'deras lega återstod över lämnandet av mannarna till Linkö lping, där de skulle ”redovisas”. lDetta uppdrag överlämnades till iskatternännen Johannes Persson i l '› Gardisten' Amonr, som lämnade hustrun i sticket. Många 'svenska krigsfångar fin go stanna kvar i de främmande län derna, och mnga utlänningar fingo med eller emot sin vilja sin vistelse ort förlagd till vårt eget land. I ett' fattigvärdsårende i Ödeshög från årl 1810 finna vi ett kärleksfullt fransktl namn, nämligen L. Amour. Han vari Lydia" om Lars Persson i ÖCles'och gifte sig den 25 april 1809 med; högs Gatugård. Inskjutsningen tillfGreta Jonsdotter från Hed Linköping ägde rum måndagen den: älllIIIIIIllllllllllllllllllllllllllI 17 juni 1811, då manskapet skulle' _'samlas vidÖdeshögs kyrka redan Q kl. s__panor2_c›nen_ denjånsa resan lejdes 4 par hästar möt crfär: isättning av 6 Rdr. Manskapet skulle: _l”ofe1bart” vara samlat på den ut1 satta tiden. Var det någon som ute blev var 'husbonden eller den, på _vars ägor förstårkningskarlen var Ebosatt, skyldig att på egen bekost 1nad skjutsa Ihonom in till Linkö ping. Man kan vara ganska över lygad om att det inte var någon av ;husböndernm som _'försov sig derf lmorgonen. Till underhåll under den långa resan erhöll varje karl 1 Rdr. “av det insamlade beloppet, som upp = gick till 117 Rdr., 3 skilling och 3 runclstyckeriL en för den tiden gan ioef iEg tal lllllllllllllll'lllllllllllllllllllllll _Illlllllllllllllllllllll i hålle hade inga asfalterade gator. l biograf. 'född i Ödeshög den_ 22 mars 17821 a. Man __ l _ lllllllllIlllflllllIIlllllllllllllllllllllllIlllllllullllllllll För 100 år sedan gestaltade_ sig' livet i Ödeshög a liksom på andra platser _ helt olika mot i våra daZ_ gar. Ansoråken på livet voro vida 'mindre än nu. Vi. sena tiders barn. kunna knappast tänka oss möilighe ten att leva under de enkla och Dri mitiva förhållanden. som_ rådde för_ t. ex. 100 år sedan. Ödeshögs sam ling'a hotell och konditorier. ingen nen hade två och hustrun fyra barn, varför. det inte är förvånansvärt att den äktenskapliga lyckan inte ble långvarig. : Under blott några veckor bodde familjen kvar ' i Råby, och så tog mannen anställning som gardist i huvdstaden och hustrun flyttade till Lza Renemo i St. Åby och sedan till Hästäng i Rök. Det var emellertid synnerligen ovisst. huru länge hon skulle bo där, varför ordföranden, i pastor Carl Abr. Grevillius, vid en sockenståmma i Ödeshög den 15 juli 1810 ?framställde hennes bekla gänsvärda "belägenhet till försam lingens behjärtande”. Han föreslog att' plats skulle upplåtas åt henne för uppförande av ”en liten kola”, iomhon hade förmåga därtill, eller ”i någon ledigvarande fåtak över huvudet”. Socknens ”Herrar och män” ansågo emellertid frågan icke beröra Ödeshögs församling; enär hon under så lång tid bott utom socknen. I St. Åby hade hon emel ' "lertid inte inlämnat något bevis om sin flyttning ”utan i 'Ödeshög bru kat salighetsmedlen tillsammans med sin man under dess hemmava ro”. Vidare sades hon vara ”mind rev___vål_k_i_i_nd”_'. Vid stämmaüngbeslöts sålunda att inte medgiva henne nå got som helst understöd från Ödes högs gocken. Tydligen har någon annan församling fått sörja för han nes och barnens existens, ty någon senare framställningom understöd har icke förekommit Cebe sing dcefidem lllIIlllIIllllIlllllllllllllllllllllll Illlllllllllllilllllllllñ :1 När Ödeshög fick marknad för 100 år sedan. ?anninghushållningen hade ännd ei giort sitt intåg i landet. och man och mycket rätt bekvmmerslösa liv. Allt, som behövdes. tillverkades i hemmet, kunde åstadkomma svarade socken skomakaren och hans kolleger skräddaren. garvaren och andra av sockenstämman antagna yrkesmån levde naturahnshållningens i mångt _' och vad man inte siålv , för. Även en för oss så nödvändig_ sak som tändstickor kunde man kla trihuten till lantvärnet, ty vid en; stämma den 12 maj 1809 kunde' ”ej möjligen övertalas till någon betl' talning”. * " Förstärkningsmanskapet, som uitogs år 1811. T'ill förstärkandet av landets för svar uttogs år 1811 s. k. förstärk ningsmanskap. Efter granskningen, av förteckningen över ”Manbarat Personer” i Ödeshög befanns anta'j let ”förstärkningskarlar” för sock. 1;"_.;nens vidkommande_ vara 14 stycken,'; som genom lega skulle uttagas. lIärtill anmälde sig frivilligt 4 'per soner, som skulle erhålla 20 Rdr. vardera: De andra beslöt man utta. ga bland antecknade” lösdrivare,“' som skulle erhålla lega enligtvärvi ningsstadgan. Den summa, som här :till *erfordrades, beslöt man skullej utgå på så sätt att alla de, som vo iro underkastade lottning, skulle be .tala 36 'skilling och alla övriga' tor pare och drängar _12 skilling. Vad som sedan fattades skulle fördelas lika pr hemman, och' rotemästarna fingo i uppdrag att verkställa upp ;bördan \ Sedan man på detta sätt'uttagit _förstärkningsmanskapet och erhållit medel för deras fega återstod över lämnandet av mannarna till Linkö 5ping, där de skulle ”redovisas”. m Så lätt att mdriva den beslutadelsm betydande summa Det 136101313: nen hade två och hustrun fyra hard Som ej blivit erlagt, beslöt man vid en stämma 1811 att utpanta. \ Klämmestorps mh Munkeryds rotarl När, _förstärkningsmanskapet upp långvarig. visats i Linköping, befanns att det fattades två personer. Om anled.famijjen kvar i Råby, och så tog. ningen härtill förmäla handlingarna uppdraget, och härvid synes det ha fått bero. i:Kriget medförde givetvis att en del soldater blevo invalider, och till följd därav oförmögna att sörja för sitt uppehålle, då kommunen *fick träda 'hjälpande emellan. År 1814 beslöts sålunda i Ödeshög att ”med beslut om understöd för blesserade krigsmän och deras i fattigdom' _lem nade Enkor och barn ädagalä'gga sin Patriotlska erkensla emot ,fos terlandets tappre, försvarare”. Vid stämman beslöts att' varje' helt hem man skulle i sockenmagasinet in sätta 1h tunna korn, som skulle bil da en fond för utlåning tilll'de nöd ställda. . Gardisten Amour, som lämnade hustrun i sticket. Många svenska krigsfängar fin go stanna kvar i de främmande län derna, och många utlänningar fingo med eller emot sin vilja sin vistelse ort förlagd till vårt eget land. I ett fattigvårdsärende i Ödeshög från år jDetta uppdrag 'överlämnades till t lhögs Gatug Linköping ägde rum måndagen den: 17 juni 1811, då man'skapet skulle samlas vid Ödeshögs kyrka redan 'kl. ,4__på_wmorgonen. Vliör den_l_åLnga “ resan lejdes 4 par hästar' mot edet; _sättning av 6 Rdr. Manskapet skulle; j”ofelbart” vara samlat på den utl 'satta tiden. Var det någon som ute iblev var husbondeneller den, på vars ägor förstärkningskarlen var bosatt, skyldig att på egen bekost lnad skjutsa Ihonom in till Linkö ping. Man kan vara ganska över tygad om att det_ inte var någon av lhusbönderna, som försov sig deri lmorgonen. Till underhåll under den långa resan erhöll varje karl 1 Rdr. “av det insamlade beloppet, som upp = gick till 117 Rdr., 3 skilling och 3 namn, nämligen L. Amour. Han var läkaüemännen JOhannES Persson ilfödd i Ödeshög den 22 mars 17821.Senare framställningom understöd Lyckan och Lars_ Persson i OdesOch gifte sig den 25 april 1809 medj ård. Inskjutsningen till: Greta Jonsdotter från Hed tilllllllllllllllllilllllllIllflllllllll 3. Man Illlllllltl I H I. Cl lllllllIllIIlIl'IIIlIlllfllllllllilllll q livet i Ödeshög F liksom på andra gar. Ansoråken på livet ,voro vida 'mindre än nu. Vi. sena tiders barn. kunna knappast tänka oss möjlighe ten att leva under de enkla och pri 100 år sedan. Ödeshögs sam hade inga asfalterade gator, ingen , t. ex. i hälle :ringa hotell och konditorier. 1 biograf. . llfundstyckgnL en för den tiden gan 1810 finna vi ett kärleksfullt franskt'j Qioef'ngsing \ [dee tiden. För 100 år sedan gestaltade_ sig" platser helt olika mot i våra da mitiva förhållanden. som_ rådde för ,varför det inte är förvånansvärt att ;den äktenskapliga lyckan inte ble Under blott några veckor boddei imannen anställning som gardist i ,ingenting Det fanns' emellertid ingalhuvdstaden och hustrun flyttade till 7 i' som frivilligt ville anmäla sig ?ÖI,L:a Renemo i St. Åby och sedan till ?Hästäng'i Rök. Det var emellertid .1; synnerligen ovisst, huru länge hon' skulle bo där, varför ordföranden, 'pastor Carl Abr. Grevillius, vid en sockenstämma i Ödeshög den 15 [juli 1810 fälfåmställde hennes bekla gansvårda "belägenhet till försam ljgmgegs behjärtande”. Han föreslog att' plats skulle upplåtasåt henne för uppförande av ”en liten koja”, om'hon hade förmåga därtill, eller ”i någon ledigvarande fältak över huvudet”. Socknens "”Herrar och män” ansågo emellertid frågan icke beröra Ödeshögs församling, enär hon under Så lång tid bott utom socknen. I St. Åby hade hon emel ' "lertid inte inlämnat något bevis om sin flyttning ”utan i Ödeshög bru kat salighetsmedlen tillsammans med sin man under dess hemmava ro”. Vidare sades hon vara ”mind re yälkäpd'f. __Vid ståm_n_1§_n__beslöts sålunda att inte medgiva henne nå got som helst understöd från Ödes jhögs socken. Tydligen har 'någon annan församling fått sörja för hen nes och barnens existens, ty_ någon har icke förekommit. C e =b e. _ Inuuunllllg lllllllllllllllll||||lllll|l|i|lIlll l llllilllllllll ?Illll'illl llllllllllllllllllllllllllllllllllllll När Ödeshög fick marknad för 100 år sedan. Penninghus'hållningen hade ännu el stort sitt intåg i landet. och man levde naturahnshållnineens i mångt ' och 'mycket rätt bekvmmerslösa' liv. ' Allt, som behövdes. tillverkades i hemmet, och vad man inte siälv, kunde åstadkomma svarade socken Skomakaan och hans kolleger skräddaren, garvaren och andra av sockenstämman antagna vrkesmän för. Även en för oss så nödvändig_ sak som tändstickor kunde man kla öpa 'tändstic om." är'ett sekel ' den Lagerdats Yttrande instämdâ Iiks' obehaglig' och kostsam rättegång =dagsmannen Anders Persson 1 Ang» beslöt man att förlägga marknaden och efter åtSkmiEt mEHEHESUthtE utanför bvn. [ntet bodstånd av vad förenade sia samtliga StämmOÖESÖ'slag och beskaffenhet det vara må: kare i ett beslut om att brandskade fick uppsättas på mamma eller på ersättning iCke Skum: “må “Vid ü' någon byggnadstomti Vidare beÅ för marknadernas hallande. Stämdes att inga åkdon med spann; TYdüHen VOI'O Stälva b'ms hem' mål eller'andra slags effekter skulleI 3131153281? Im'de fåtalifzt 31151" kan' få ha sin plats på bygatan. på går 'Ske inte 3115 representerade __ Vid dar eller i iportlider, utan all för't ligen beslutéf fått ?Öna Stone nlth'Iiåde mellan klockare och organist; ' erläggande för den eldsvåda, framdele's kunde tima i Ösiö bv un ' stånd, än som synes framgå av pro ltokonet. * ' Innevánarna i Ödeshögs by voro föga tilltalade av sockenstämmans “. beslut. och den 4 november samma år samlades alla hemmansägare i byn till bvstämnia för att överlägga om ett ämne, ”som rörde icke min dre än helabvns timliga välfärd”. l protokollet från nämnda stämma heter det att ”med häpnad hade Byns innevånare erfahrit. att Ödes 7 högs Församling på ordinarie Sok nestämma afsagt sig all Brandstods *som der den marknad. som därstädes holles tvenne gånger om året". Vid stämman_ anklagades sockenstäm man för att godtyckligt ha ”uphäft det Brandstods Reglemente, för hvilkets helgd Bolaget förut alltid så utmärkt nitälskat. utan till och i' '1 med'fátt Ödeshögs bvlutom lagen!?r byggnaden (nuvarande Bergska hu set) och Ösiö högar i söder och emellan milstolpen och Klockareber I get i norra gärdet. Mest farliga för _ eldsvådors uppkomst' ansågos mar kenterier och krogrörelser vara, varför man beslöt :att dessa inte' skulle få finnas_ på närmare plats än 200 famnär'fffán_ byggnads Vi dare bestämdes betvdande böter för ' den, som uppläte boningshus, kök eller brygghus ät någön marknads 1besökande till_ brvlggn'ing, “bakning 'eller för något annat ändamål. där eldning behövde förekomma. På bvstämman var man emellertid inte fullt enig om maioritetens be slut, ty 'handelsmanÖI. Pettersson loch Anders Larsosn i. Gatugården :ansågo att bodstånd skulle få unn ställas på bvgatan, men däremot skulle krogrörelse inte .få anordnas på mindre avstånd än' 200 famnar från_ närmaste hus. Komminister Ee'ks och Ftlåll voro små, 'och det ä'ld it I _§1ikhet med bibelns Jaselgsnaiaawlr jdler de feta åren för attli'a' något :kvartill de magra. I gamla hand j'i'ingar ?113113va anteckningar Om den |tldCWS missvaxiar. S'å"unda' förtä'j'es, att är 1783 slog lägsädet alldeles fel. Tysk råg köptes i .Norrköping och betalades med 9 år 170 p'åtar Itun nan. Arbetslösheten var intet okänt begrepp, och nämnda år var det imycket tjänstefolk, som inte fick 1nagra Vthsbö'ngekn __Att nöden. ;um der denna tid var svår framgår: 'av i en anteokln'inig av dåvarande kommi niâtCrn i ödesnön Johanne*s Om' nas; Ek, som skriver: "0, att; dej ;många fattigas svåna trångmål på 'bnödlödan till våren och sommaren som tillstundar, ej må bliva så stort. Och svårt”. ' n manga ,andras önskan tycks ha blivit bön. *norn. iu'a varen 'om sommaren 1784 beviljades' lån_f.=ä_n Norrköpings och Vadstena spannmälsmagasin till de ,mest nöd'iidande, "vaför ingen här 'behövde skada sig själv genom o ? naturlig spis”. På hösten blev .årets i gröda, enligt nämnde prästmans an zteckningar, ”så ymnigt välsignad att diösar stodo utanför de fullala dorna och att de förut ta'klösa. hu sen med halmtak åter överailt äro betäckta. Gud' vare Lot”. Samma år ibiev sockenrnagasinet i Ödeshögs färdigt. ' i ' Prosten Tenggl'en och baron Boiie togo initiativet. För erhållande av ett spammåns .niagasin var dåvarande prosten. i pastonazteut, Pehr Tenggren, en vamm jfuörespräkare, vilken i sina strävan jden hade en., synnerligen energisk jmedhjaälpare 'i baronen och ridda ren Johan _Gustaf Boije på Orr inäs. . . Från en 'Sock'enstäm'ma, som. hölls i Ödeshög den 12 maj 1783, föru .m.äles, att baron Boi_je_“på ett hen drande sätt nitälskade om* denna föra. i månliga innättnings befordrasn'de in: om socknen" Däremot kunde allr _mänheten inte inse nyttan: däravlnenng iSiamma blev dock' alltför. 'utan hyste för magasinet ”en minalfåtajigt besökt_ gör att man skulle i. dre grundad farhåga”. Stridens vån \ gor gingo höga, men så, småningom ,enades man att bordlägga. ärendet. Prosten Tengigren har passat :till fället att jfördelarna av .ett spannmåismagan *sins inrättande och nämner atthfter ;tre års sammanskott .av .t._ ex. en halv tunna säd' från varje hieIgiård lkan den 'insatta säden till hälften 'uttagas och efter ytterligare' med: den andra hälften, varefter fonden :borde ”bära 'sig själft”. Efter tolv år femton år skulle man genom rån tan å utlånad' Spannmål ha kornndt i protokollet framhålla Vid denna tid påginlgo ganska _omfattande reparationer Ioch ti1l< byggnader av Ödeshögs kyrka, var [iör församlingen var i behov av tilän. Bl. a. lånadess ett belopp om 566 Rd'r. 32 skilling av baron Boije, ;vilket var förfallet till' *betalning i "september 1783. Baron Boije lo vade emellertid att lånet fortfaran ' de skulle få stå* obetabt .under ytterli Igare ett år, men hans ”billiga för jmodan var, det församlingen nu gjorde det afseendet på hans blev nägenhet att vid förekommande tili fälie, när Herr Baron och Riddaren ta, synnerligen i afseende pä 80k; ,nemagasinets inrättning och 'dess ';fullbord'ande, församlingen. 'gemene 'isamt utmärkte sitt förtroende till jlhans' förslag, samt med otÖrtrutend ihet understödde Herr Barons och' .3 Riddar'ens hälsosamma dell? beröm. ?värda anstalt”. i ' li Fru spannmålsmagasinçts : första är. “r När frågan om inrättande av soc kenmagasrinet åter kom på tal vid isockenstämman den '10 maj _1784 hördes ingen opposition mot för slaget, varför man beslöt att från :varje helgård' 'skulle' inlämnas en tunna stritt korn. För erhållande av erforderliga ,lokaler upipliät ha_ . ron Boije en magasinsbtod' å Gatu gârden för en tid av 4 är, detta dock *under villkor .att boden förflyttades från Gatugårdens *byggnadstomrt och placerades på den plats, som han_ jsjiälv bestämde. De nödiga reparatio nerna skulle församlingen sjiäiiv be kosta, och banan Boije skulle 'ha ;ÖVerin'Seende över magasinet. För att upprätta .regler för 'magasinet :tillsattes en kommitté, bestående *av baren Boije, nämnd'eman Petter iNilsson i. Ödeshögs Riddaregård, Jonas Jonssth i Bankaby, Eric iJonsson i Vitsjö “och Peter Jons isom i Lydkan. . Den 2 september 'v.ar stämma ut i_ lyst för;att godkänna det av 'kgm'mit upprättade reglementet. terade kunna fatta 'beslut i ärendet., Der: var nämligen *mitt i sadesbargnijn. gen. Man 'beslöt e d'ast att bada stämman töljand'e ,söndag den '6 september. Så skedde även, där re glementet :godkändes med ett par smärre_ ändringar. Sålunda hade. .i ' det ursprmngii'ga törslaget .medgi vits rätt att insätta mera .än en tunna spannmål 'par hemman, men detta vann inte srtäimmans bifall, enär det skulle. kunna stå;lita trassel i räkenskaperna, .en något. .mark värdig motivering. Så småningom blev magasinet klart att tagas 1 upp tili ett lager. av 300 tunnor. . *i \ ' “s bruk, och vid' en stämma den 11 i ,något föreslog till gemensamt bärsl Edecember 'samma år kunde baron ;Boija meddela, .att allt var färdigt *utom Iåsar. Till. föreståndare ut. nämndes nämndemannen Sven jönssm i Ödeshögs Gatugård, Pet. 'ter Nilssont i Riiddaregåirden och Jo nas lessonj i Munkeryd, vislika skul le *erhåtlla arvode för varje dag, då de voro sysselsatta vid magasinet. Vidare åtog sig baron Boija över. Linseendet över Magasinet och skul ie handha räkenskaperna. I slutet av januari månad,_1785 'skedde den första inlämningenar; ,spa'nnltfåll i [magasinet Vid en stäml ma, som hölls den 26 januari, be slöts? att magasinsintäkten skulle skölden 27, 28 och 29 januari. Sam ma dag som' stämman hölls hade emellertid' Boije avlidit, varför man beslöt i"att magasinsförestånd'arna skulle ha vardera en nyckel under det att en nyckel .skuIle finnas hos komminister Eek. :Det var tydligen ingen lätt sak! att komma ,åt manga sinet! För räkenskaperna åtog sig prosten Tengg'ren att svara. Även utianingen i magasinet tog ganska snart sin början. Den 10 maj 1785 uppvisades räkenskaperna vid sockenstämman; Allt vad' som in lämnats hade även, utlånade, och* behållningen visade *sig uppgå' till §7 tunnor. En tumma spannmål hade vid denna tid ett så stort värde som i2 Rdr. S skilling. De följande även Synes intet av ;särskilt intresse ha ägt rum beträf fande magasinet. Det_ varförsrt på hösten 1787, 50111 man måste bör _ :ja närmare diskutera på dpaptöramde Eav ett eget SpannmåISmagasin. Vid |en stämma den 12 december nen tilerades planerna närmare. Prosten Tenggren och greve Per Cron hjelm på. Sjöstorp ans'ågo att det borde byggas ett magasin av sten, .men då; alla övriga närvarande ön: skade bygga magasinet av trä måste de båda höga herrarna ge vika. Man bestämde att magasinet skulle uppv i. föras på den s. k. Apila'kullen pga västra sidan av kyrkans jord. Beträffande uppförande' av miaga sinslzyggnad'en och den följande verksamheten skola vi återkomma i en följande artikel. 5' Cebe j. 4 7..__,... i _ '. t. r. l'ltllllliullllllIlllllllllllllllll'lllIllllllllllllllllllIIHIIIIIIIII ing [Joe Elden IHIIIIIIIIIIII|Illlllllllllllllllllllll ll :IIIIIIlllllllllllllllllll e artikel har lämnats ' "för planerna på att kenmagasin i Odes " kenstämma i Ödes bolelöringsåtgärd. Detta medförd jmagasinet ökades unda hvarigenom såväl magasinsföreständarna råkade svårigheter. För att råda bot 1110 det onda beslöts ”en gång för alla” att ”till :förekommande av slika 0 redor i det tillkommande” låntagare nnni_ magasinets byggnad och hemman skulleubidraga l"lf el timmer. vilket skulle till byggnadsnlatsen den februari 1788. då maga eståndare hade att i en ”re l . [mast indriva alla de l tes osäkra. I denna ”i örterhållande av nödiga lämnat lånen. att deltaga. varvid . edel för utgifterna beslöt* ”den makt dem kom till godo, som En oron" göckenstâmma 'N mma den 13 mai'sam sodkenmagalsinsreglementteti dem »gått 'h'lja 15 tunnor av sä tillägger”. år 1800. s ' ét; magasin. sorn man för' Vid samma sookenstämma begär Den 11 december 1300 hade det egna magasi;de man. att de då anställda rlöre ' :standarna skulle i'kläda sig fullt an svar för giorda lån. men detta ville _de naturligtvis inte gå med på, var !för nämndeman Petter Nilsson ”ö .vertalteslt att ”allena ikläda sig an svaret”, Samtidigt bestämdes före ståndarens arvode till I 1/2 tunna .tkorn om året och de övriga. som ,ingenting :hade att göra med räkenu vg _aden skulle placeras; ' kt ?på marken. men “ 'ade sig nämnde Nilsson. som i stål :fot. och hans för“ vagnadens uppföran tmdåvarande tor ' 'Englas/on. som sedanskaperna. skulle erhålla en tunna \ Slöstorp. grenadlárgkorn vardera. ' Han '_âtOg sig upp' Ingen ville bli före standare. nf'ersättning av 2; äkni" knuten. vari än __ för grundläggI finhnggning och d eår ganska rik tillgång på 'spann aimarinen .Pattergmål i magasinet. men under de rätt än.: “erna OChlofta lförekommande missväxtären ?w bygg'i'fanns det 'ringa eller'i mål. År 1790 var 'i Iska gott skördeår. ma deñ 19 'mai'179 sinet 16 tunnor. ngen spann vdligen ett gan tv vid en stäm l fanns i maga och dettacskulle r __ __l“iá' "_iiu'___"_..:I ma mangd spannmal. alltsa en ren givetvis att låntagarnas skulder till n för undan, Såld'es låntagarna som Spannmål. till sad'e"mân'=nei. vilket dock inte varie hindrad innan han fick nytt lån skulle inbetala det gamla. Vidare å [lades iföreståndarna att skyndsam ån. som svn ndrivning” ä lades även de förutvarande. som ut iGivetvis var det under goda skör _ itidigt med att lönen förbättrades. _liöides även räntan från 4 till 8 ikapp'ar pr tunna. vilket föliaktligen' 'motsvarar en ränta av inte mindre 'än 25 Droc. För att fvlla .förestån darebristen 'beslöts att befattnin garna skulle i likhet med rotmäs_ taresvsslorna gå genom varje rotef jårligen. _l.ân Under de föliande'âren tvcks manI I i' i . ,gasinsutlåningen och ;räntebetalninf gen ha försigrrått utan några störI re friktioner. Behållningen i maga: sinet växte allt mer. och snart kunJ de man sänka räntan till 4 kappar. pr tunna. Vid olika tillfällen för rätt “betvdande kvantiteter och :behållningen upp igick likväl ofta till över 300 tun tlnor. År 1794 begärde emellertid _ kronan att_.5fän_lk_cö;pa spannmål. Där e e, att man kort tid därefter beslöt en ökad utlåning. Några år senare. 1802, hölls auktion pä spannmål, då tillgången synes ha varit så god. att man kunde lysa ut lörsäliningen i alla kringliggande socknar. stämman 'att besluta om inbetalning av giorda län samt ränta. Menin garna om vad som skulle 'betalas voro delade.. I sikogslavgden rådde tvdligen mindre god tillgång på Spannmål. vartör man där ansåg sig Iicke kunna 'betala mera än rän tan. under det att mangj slättbvg den ville in'betala såväl lån som' ränta. Protokollet från dennas täm ma förtälier:“”Ilärvid blev samta_ let å ömse sidor något mer häf. tigt. så att genom den närvarande' mvc'kenhetens huller inte uppfattas; kunde. hvad beslutet af alltsammans blifva skulle”. i *i :Det var sålunda ingen lätt sak_ 'att fatta något beslut i ärendet, men man lvckades i alla fall hitta på en utväg. som för oss ter sig en_smula› märkvärdig. Välförståndige 'JonasI "Jönsson Erstorp föreslog nämli gen val av ,ett utskott om 2 perso ner från varie rote att omedelbart avgöra frågan. Så skedde även, var» asmet iärdigtMJm .5 ä kl? . låntagare ät; . tta innebar de andra »fanns tydligen ingen möi . l l belåtenhet. lighet att få låna. Vad som åter«f' ' : kötsel och stod beslöt man utlåna till medlem* ml sist ochmar av St. Ålbv iförsamling, vilka' en av deghade att hos prosten visa sin veder. .ndig källa ;häftighet . \ 1 Så 'småningom blev det allt sväv anñäaaêgrare att få någon eller några; som_ "regâem ville förestå magasinet. Man höide ' ivit jmvisserllgen lönen för den person, ' a" oksom_ 'hade att svara för räkenskaper1 ' mitiana. *till 2\ tunnor Dr år. men trots? .idetta var det ingen. som eftersträu? .à lfávade beiattningarnaf Ungefär sam: * till ”samtycktes av allamenhälligt”. 'Sedan sålunda utesetts'i'v2, personer från varje rote fingo (ie*övriga stämmodelägarna avträda. varefter. prosten Pehr Tenggren gav de val. da ombuden en uppmaning att me ra tänka på att de hade sina med bröders än egen sak att avgöra. Inom kommittén. somllhade att avgö randet av frågan om handsgick det inte att uppnå;enighet utan vo tering. För erliággandet av endast räntan röstade'”'om'buden från Mun kenvds, Sunnebv. Klemmestorps, i _arr.. . "Ninaw " 'de församlingarna. :“ Kellman Sunneryds. Gräsbergs. Öninge och thalvåi Svenrbs rotar. varemot Ålbv, ' Riddaregårds och ;halva Svembs rotar röstade för bi jfail tillförslaget om inbetalning av 'såväl lån som ränta_ 1 Sedan ärendet sålunda av kom mittérade var avgiort. inkallades sockenmännen och delgåvps beslu itet att blott räntan skulle inbetalas. 'Flera av Åibv och Riddaregårds ro tars sockenmän anmälde missnöie och meddelade. att 'de skulle över klaga 'beslutet Stämman beslöt då :att förelägga de klagande att inom 14 dagar efter stämmans 'hållande inlämnat sina klagomål till ”Wällofl Landshöfdinge Emlbetet” för att sa iken ickeskulle draga allt 'för långt beslut framgår verkligen blev överklagat, icke av stämmonrotokol len. _ ' q _ 'Sockenmännen hade. alltså att nö 11a sig med det av deputerade fatta 'de beslutet. men detta innebar långt ifrån. att man var överens. Proto kollet iförtälier: ”Dock varade ännu |ordväxlingar socknemännen emel lan. hvarvid ofta hördes de uttryck: Hit/ri upphällva vårt Magasin,HWi Ã'upplösa denna förening.” NågOn ;upplösning av magasinet blev det iinte, och protokollet förtälter i fort sättningen att ”äntek afstannadv alt vidare tal i detta ämne”. Vi skola i en kommande artikel skildra magasinets öden under 1800talets första decennier. :uL så tidern Huruvidaaetämmans .jlllllllllllllllllll “ *för 150 ISpeciellt ;i slutet av 1700talet. 'något merän 150 år sedan. .kopsvisitationerna vid denna i_gällde_ ven en mängdandra förhållanden, som numera omhänderhavas av oli ka 'myndigheter och institutioner utom kyrkan. Då som nu var emel lertid Lbiskopsvisitationen en hög tidsdag för pastoratet. en verklig samlingsdag, då ingen utan laga förfall fick vara frånvarande. 'Biskopsvisi'tationen och kyrkoher idemlstallationen i Svanshals är 1784 ;forrätta'des av dåvarande biskopen '1 Linköpings stift dzr Uno von Troll. varvid han biträddes av en iledamot från dOlek' ;flertal .prästmän från de närliggan Konsistorie re :presenta'nt var lektorn Id:r Johan Russén, och närvarande präster vo fro 'dessutom kontraktspröSten Pehr iTenggren, 'i St. Åby och Ödeshög, professorn och prosten Carl Johan från Skeninge, kyrkoherden _.Qioef i Eye:ing n ' i' (ilch Elden. ' l Instundande söndag kommer kvr Jkoherdeinstallation att äga rum in gom Svanshals och Kumla försam ilingar. Det 5bör därför vara av ett 1 _ intresse att omnämna en liknande förrättning. som ägde rum _ 1 närmare 'be stämt 'den 30 maj 1784, alltså för Bils _ tid f _inte bara den rent anliga vården inom församlingen utan ä ›pitlet samt ett i 'h Cebit;J medel blivit utbetalt 14 skilling för ”trvckte Exemplar af Prestebesked”. vilket stred mot för kyrkokassans fattningarna. som talade prästerna att lämna dvlika besked utan ersätt ning. varför biskopen ansåg att kvr kokassan icke skulle belastas med 'kostnaden *för papperet för dessa besked uttämnande. Beträffande fat tia'kassan anmärktes att ingen hu vudbok fördes. 'variör biskopen gav order om att sådan skulle uppläg gas och :årligen godkännas p soc kenstämman. Liknande anmärknin gar gjordes även beträffande kas sorna i Kumla. ' .TaAv de.. övriga kvrkoböckerna fiiáinäick. S'vanshals kvrka hade 382 ?ms lod silver och Kumla ('29 Iod av samma metall. 'Biskopen 'i'nppmana “de till. att väl förvara dessa dyrbar heter framför allt för fukt. ”i vailket afseende Kannan och Kalken efter nvttiandet 'väl torkade sättas stupa”. Undervisning och fattigvärd. Av .den . förtsatta . visitationeni framgick, 'att husförhören vanligeni IIIIIII!IIII|IIIIIIIIIIIIIIIIII: En biskopsvlsltatlon l _Svanshals . I år sedan. vigdes först vid 32 år. blev han romskaoch år 1800 dispu terade han för vinnandet av teolL doktorsgraden. Två år senare läm nade han emellertid 'Svanshals pas torat, då han blev kvrkoherdei Vad stena. År 1807 utnämndes 'han till kontraktsprost. Han avled 1832, något över 90 år gammal. Kyrko herdebefattningen i Svanshals till trädde handen 1 maj 1784. Endast två år tidigare hade 'pastoratet fått av komminister. kandidat Johannes Kraft. i Vad kyrkorna ägde. Vid visitationen genomgingOe. först församlingarnas räkenskaper, varvid Svanshals kvrkokassas hu' vudsakliga inkomster visade sig be stå av 5 tunnor vinsäd, gåvo, håv, klockare och bärklädespengar. er kan 'hade *varken fordringar eller skulder. och den kontanta behåll ningen *uppgick till 2 riksdaler, 24 Leonard Kidman från Rök och He da. hovpredikanten P. Runberg från i skilling och '5 rundstvcken. en enligt vår tidS_ 'begrepp ganska liten sum ma. 'BTSkODen anm'ärktp na n++ :m hålles på hösten. sedan ”folket hade kommiti tjänst”. Biskopen framhöll härvid *värdet av att söndagen före husförhören från predikstolen 'hålles V. Tollstad. v. basistn i Sva'nsh'als en 'förklaring över något stYCkB ur Och Kumla Johan Eric Blohm samt kate'kesen. Nattvardsförhör förekom tüilträdaren mag. Lars Mann_ Km. mo ”ordentligen”. och biskopen nander. som alltså vid detta tillfälle förordade , " installerades som pastorafets herde_§dag som nattvardsfirandet agde erkoherde Kinnander var 'född i'rum' Eksjö 1742 och var alltså en man1 i sina bästa år. 'Han blev student?SitatiOHSDTOtffkonet att ”BarnaLä redan vid 17' års ålder men :mästaren besöries af Kiäckârna och gam År 178751'3 deras 'hållande samma Om undervisningen 'heter deti vi hustrur". varefter undervisnin gen fortsa'ttes och ”fullkomnades” av prästerna. Fattigvården ombesörides genom 'sammanskott inom församlingrana. Dessa sammanskort ägde huvudsak ligen rum vid bröllop. begravnin gar. barnsölt återvunnen_ hälsa och andra bemärkelsedagar. Däriämte lämnade varie helgård i Svanshals 'årligen Ö kappar säd och 4 marker kött eller fläsk nr år. I 'Kumla gav man endast 2 kappar säd 'pr hem man. I Svanshals socken voro vid denna tid 16 personer helt försörj de genom fattigvârden. och i Kum la 3 personer.' I försam'lingarnas 'gemensamma fattigstuga hade iSvanshals 4 .och Kumla ett fattig hion. Biskopen uttalade ett särskilt tack .till Lieutnant Herr von 'Kathen på Renstad och *Herr CornetteI Stridsberg på Valla för att de ”i så motto märkeliigen 'bidragit till de ilfattigas uppehålle. att de liemnat dem utvägar till arbete. hvarigenom de sin föda nödtorftigt förtiänt.” Beträffande fattighionens begravnin Unr *tillendn hieLnnnn nH Madam.. ' lek* 'elas'tas med andra Mn__för kistan. _Det "var *en ganska enkel iordafard, ' 5' de fattiga vid denna :i ående pastoratets prästgår tiiåri'b'ch boställen giordes ingalan “='_i_märkningar. Pastoratet agde kvr "ikoherdegården" i Svanshals, kom *. 'fministe'rbostället iKumla. kvrkoiord : .Ti i_ jsvanshals samt på Åsby bvs agor :gen 'till Kumla donerad utiord, 'vilken ?lirar utarrenderad till nämnda bys ""Jiråffdägareg som betalade ett årligt arrende av 16 skilling. Om klockar .ina berättas. att de icke hade någ l'ra ' boställen. men klockaren 1 gSvahshals'hade fått uppföra en_ bo .Alstad åt .sig på prästgårdens ägor. _ Klockaren i Kumla bodde i fattig * stugan. Kyrkoherdeinstallationen ;inleddes med predikan av församlin =garnas nve kyrkoherde. varefter 'IbiSkODCH trädde inför altaret och i* ";höll'57ett för ”ändamålet lämpligt _ ytan”. Därpå fölide siälva installerin « =*'"gen. Sedan hölls förhör med bari nen och ;konfirmanderna samt de äldre '_församlingsmedlemmarna. Från_ koret hölls förhör av biskopen och ,prosten Tenggren_ på"”gngar förhörde hovpredikant Renberg och på läktaren kvrkoherde Kin ” an. Av redogörelsen för dessa för hör'sVnes framgå. att .de hållits samtidigt. Såväl Vngre som äldre giorde försvarligt besked” på frå * och biskopen förklarade _därföyer sitt välbehag med uppmun itill lärare och åhörare. 'Efter' dessa "förhör fingo kvinnor ' 'ngre stanna kvar i kvrkan. __ samlades sedan längst ' templet. Det var församlin herrskaper. ständspersoner llmoge. Sedan samtliga män :samlats _så nära koret som ;fingö'sexrnännen intyga, att förfallolöst var frånvarande. maneti tid och ordning om .r dstiänsterna och gå 'för a tillhanda i deras Ågudsiiänsternas hål __vid detta tillfälle, uterhalvåret skulle kl' 0 och på som er gudstiänster ng n bli stående. J_ Mon lästes. när “' "ler siöngos tids och hönsdagar_ 'Biskopen 'hade en 'del råd att gi va beträffande husförhören. Vid dessa skulle barnens uppfostran och hemrnaseder noga efterfrågas, de ”genvördige” antecknas och 'vari nas och deras uppförande_ _vid på föliande års förhör noga: utforskas. Till husförhören skulle ei större ro tar eller flera hushåll kallas än att varie persons kunskap *fullständigt kunde utrönas och antecknas. Vid förhören skulle vidare föräldrarna uppmanas tillse att barnen ei upp växa aglöst och i lättia, ei av dem tåla olvdnad eller diärvhet samt av hålla dem och de sina från olhö viskt tal. *Skulle 'föräldrarna föregå barnen med onda och gudlösa ex empel, finge de icke äga tillträde till nattvarden och dessutom dömas till böter. Vidare förmanades föräldrar na att ei lta sina ”vngre barn” 'suoa brännevin såsom hinder för tillväxten. ei heller att snusa och rö ka tobak såsom varande skadligt för hälsan. När kyrkan bestämde böter. Vid den fortsatta visitationsstäm man .bestämdes att om någon hind rar 'katekesundervisningen eller själv försummar att lära katekesen skul 'le genom sexmännen av föräldrarna eller husbönderna uttagas i4 skil lingoch av 'barn och tiänstehion 2 skilling. Märkteshuos någon synner lig' motvilia eller genáträvighet att lära sina barn kristendomen skulle de *först i vanlig ordningundergå föreställningar;' hiälpte icke detta, skulle saken dra'gas inför socken hade husbonden skyldighet att lära stämman och blev även denna åt gärd icke till avsett gagn'skulle den. §Ävldige en eller flera söndagar _unl 'Lä IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII 'nu tation Det guuuumunummlmuIutmmumuilñ'uumlmi'lluiüniiiiiiñ'fññiiiiliiiiñliñn EineE: i' 'Qgs'mg ' att'förrättas i St_ Åbv den 18 och igranskning 19 september. Det kan därför vara tion_ av ett visst intresse att närmare ta ägnades ga del av de visitationsberättelser, .Detta som finnas kvar från gångna tider. undervisning, ifattigvården och ät \ var under de senast gångna skilliga somna frågor. Vi skola århundradena 'ninte' endast de renti det följande_ närmare taga' del av samt under nattvardsgången_ Li'ta demå StockStraff. Den som inie ha_ “130 Skunc 131333 alla Stone hotar' de lärt barnen läsa i bok innan 10:e äret skulle böta 16 skilling för var ie år, som undervisningen försum, m'ats. Togos ei läskunniga i tiänst,l l vederbörande läsa. l iBiskopen uppmanade vidare präsl terna att med nit och allvar ivräL för varie bud. ”emot de mest gängi' bara svnder”. _uppmuntra till _'vörd5 nad för Gud. förtroende. kärlek och lvdnad för höga' överhetens bud och befa'llningar i gemen. vil'kei;"i synF nerhet gällde .bränneriförbudet.'Som bekant förbiöd Gustaf III husbe.i hovsbränningen. vilket vällade stri digheter och på samma gång män Ha överträdelser. Till sist granskades de_ fastställda böteslaeçlqppen för olika förseelser. Sålunda *'“utgingo böterna för oti digt sängelag till 2 skilling för orätt bruk av kv'ska brudens skrud till li ka mvcket samt för fästeh'ions för tidiga sammanflyttning till 10 Skil: ling. Vilka böter skulle 'tillfalla kyr kan. \ Biskopen erinrade till slut om de missväxtår. som vid denna tid voro vanliga, ochmanade till inrättande av ett spannmålsmagasin. Till sist påpekades en del brister på kyrkor na. 'kyrkogårdsmuren i Svanshals I'l'l. H1. t Som av ovanstående framgår var det en mängd problem. som bisko pen vid en visi'tation för 150 är se dan måste ta itu med. Förhållande nav ha i olika avseenden avsevärt andrats sedan dess. Nva strömnin gar, nya idéer. nya ideal ha vunnit människorna. men kvar str ?Fäder i nas kvrka och dess traditioner. Cebe. [duo tiden. IIIIIIIIIIIJIIIIIIIIiIIIIIIIIl fmnulummmunms_ lllllllll Bisaopsvisuanoner 1 St. any. 80m. bekant kommer biskopsvisi "kv'rkiigå och 'kyrkoherdeinst'a'llation blevo föremål för en närmare vid en biskopsvisita Många då gällde i ett par visitationsberättelscr. A' ”angelägenheterna, som * rent världsliga tingi stor. uppmärksamhet. i i synnerhet barnens: ' . Berusat begravnihg'sfolk för 170 år sedan. _ År 1763 erhöll St. Åby pastorat i till] kyrkoherde Johannes Olai Meur Jing. tillhörande den välkända .dem var kyrkoherde' Meurling var ,60 'år gammal, när han tillträdde Esin_ nVa tiänst. och han hade dess iförinan under_ 21 år. varit kyrko 'herde i Askervd. Han betecknas ?som ”en lärd och angenäm man”. År 1768 blev han kontraktsprost .ooh innehade. denna befattning till :sin ,död den 16 december 1778. Han var gift tvenne gånger, första gången med MariaJuliana, dotter till en professor Malmström i Upp sala. och andra gången med fri __ herrinnan 'Elisabet Wrangel; . Kyrkoherde Meurling tillträdde Åsin befattning den I OktOber 1763. 1och installerades högtidligen av bi skop Petrus Filenius den 17 iuni följande år. Installationen försig gick i St. Åby kyrka och inleddes med högmässopredikan av kommi nistern i St. Åby, ' magister .Carl Joh. Blohm. varefter biskopen träd de för altaret och höll ett ”upp byggeligt tal” över ordenri Joh. 20:20 ”Frid vare Eder. Såsom Fa dern' mig sänt hafver, så sänder lag ock eder”. I sitt tal meddela de biskopen, att han hade en tre ,faldig'anledning att komma till St. fÅby. nämligen 1) att göra sig nu !derrättad om folkets kristendoms 'kunskap och församlingens till ?stand, 2) att inviga den nya altar tavlan. vilken för kyrkans medel :blivit förfärdigad och uppsatt av :Joh. Ullberg år 1763. På tavlan \av'bildades i den nedersta 'avdelnin :gen den heliga nattvardens instif ;telse. i den mellersta den korsfäste ;frälsaren och i den översta hans iuppståndelse (altartavlan finnes nu llplacerad på kyrkans södra långsi ,gda), 3) att installera kyrkoherde rMeurling. ”hvilket sistnämnda för nu med vanliga Ceremo rättades inier”. Efter installationen fölide kate ]kesförhör ”såväl nere i kvrkan på åtskilliga ställen som ock uppå Läc Ätaren”, Efter förhören 'betygade så ;väl biskopen som ”övriga Exami lnatores” sitt nöie över den goda kunskap som de funnit hos större 'delen av de närvarande. Dessa om '_dömen, 'som gåvos 'befolkningen av Ere'ligiösa ting synas i viss mån ve deriägga de mindre smickrande om ,dömem so mgåvos befolkningen av ;den kommin'ister. som ett par 'år ldärefter kom till Ödeshög. Vi svi lta härvid på den herrnhutiske väc 'prästsläkten från Kristdala, där fa. ken berättar. minister Eek, att han kastade ut noten ”ibland ett hårdt sovande och obelefvat suparefolk”. Sedan förhören avslutats, fingo kvinnorna och ungdomen lämna 'kyrkan varpå församlingarnas manliga medlemmar kallades till sockenstämma. varvid_ ett flertal kyrkliga och allmänna angelägen heter behandlades. Sålunda uppläs tes kvrkornas räkenskaper, framgick, att St. Åby hade en be ling silvermvnt ochÖdeshög 1,685 'koherde Meurling meddelade, att man inom St. Åbv församling av v'arie helt hemman bevilliat en riks daler .gandet av ett större ”orgelvär ”. Biskopen hade härvidlag en del go da råd att giva, och år 1779 fick församlingen se sitt mål förverkli gat. Denna orgel har givetvis se nare ersatts, _och den gamla har |haft sin fristad förlagd till sockenI ;magasinet vilket emellertid nume i,ra rivits. Den ,1779 byggda orgeln ;[finnes numera att beskåda på soc åkenmagasinets plats utmed vägen St. ÅbyBoet. " i Beträffande barnens undervis lning meddelades vid visitations stämman, att .barnen undervisades av föräldrarna siälva,variämte någ ra barn fingo undervisning av pas torerna. I Ödeshög fanns en stu dent vid namn Lindros. som ”infor merade barnen”. Hos maioren och riddaren :var anställ l.sus And. Berger. vilken emellertid' snart för att taga examen. 'Församlingar nas klockare fingo beröm för sitt arbete_ men de hade av brist på lämpliga lokaler icke kunnat ägna sig åt :lärarekallet och i sockenstii» gorna hademan under vintern ic. ke kunnat vistas på grund av brist: Då ved. Biskopen förordade, att en person i varie rote skulle utses för barnens undervisning, vilken from ma tanke tydligen inte förverkliga 'l des. Sedan 'barnen hade lärt sig' att" läsa *innantillk skulle de hos: prästerna varie sön tekesen. 'Kyrkoherd ;vid installeringen 'prost, beklagade sig emellertid ö fver, att en 21årig dräng i Ödes ihög *icke kunde läsa. vilket berod ;de på föräldrarnas försummelse.. ?Drängens fader å'lades att vid vitel dag lära sig ka e Meurling, som utnämndes till kelseprediikanten Claudius Eek, vil läta_ klockaren ombesöria under visningen. " att han mottog ett! "fält, som ”varandeles ouppbrukat, allas hiertan voro uti mörker och okunnighet obrutna, i förstånd och ivilia oku'nn'igat'; Vidare säger .kom varav. ensamt:729 skilling riksmynt. Kyl4. silvermynt årligen för bygå 'Reutersvärd på* Järnstad. . el en informator, studioiE skulle lämna sin befattning” _rGustaf ?Ekmansson 18051812. År' 8 .OktOber . I St. Åby fanns vid denna tid in gen krog vid kyrkan. vilket där emot var fallet i Ödeshög; Det va åtskilliga, som föredrogo att sitt; på krogen i stället för att gå til kyrkan. För att råda hot mot dett: onda stipulerades 10 daler sil vermynt i böter för den. som unde; ÃBdSIiänSttld gick till. krnp'nn .eller gästgivaregården. Vidare erinrades Om att “'”vid begravningar under stundom *'händt. att folket kommil druckna fram_ till kvrkan”._I detta fall 'inskränkte man sig till en from 'önskan om att sådant oskick icke längre skulle. förekomma. Be Jgravningar och brännvin fortsatte hållning av 199 riksdaler 15 ':Slillâ*gmellertid att på ett allt för intimt :sätt höra samman. och vid en soc ikenstämma år 1780_ ansågs bl. __a. ;begravningar vara ett av de tillfal llen.”då man icke kunde undgå att .nytta brännvin”. ' I samband med __visitationen för _rättades syn .på St. Åbv prästgård, där'skadorna genom husröta hade l'beräknats till '736 daler silvermynt Prosten Meurling lovade att siälv åbidraga med 200 daler. om försam iil'inganna ville uppföra en ny ”Cha iractersbyggning”. *Biskopen erin rade om att Åby prostgård ”åtskil liga gånger haft den nåden, at 'Sve riges _framlfarne Konungar behagat derstädes taga qvarter, hvilket äf ven hädanefter väl hända kan”.i Biskopen ansåg det vara ”billigt och anständigt” att lämpligt hus rum fanns__i prästgården för *ko nungen och* förmodade. att ”dett'ü lärer 'beveka 'Församlingens Res. pektive ILedamöter, at vid denna uppbmgnads företagande ;ingen svårighet ggrat'. _ . En _i'b'iSIkODSVisitatipn li böni iaf* på' 1800talet.” __ Jr Efter 'Meiirling var _Pehr '_f'enggi gren kyrkoherde i St. Åby'pas't'orati. under tiden5'17=80+1803 och Carl! ;1813 utnämndes_ _till_ kyrkoherde_ 'professorn *i räntetak" vältaliighet iGustaf Rosén., som innehade befatt ningen,__till sin död år,_1835. Han installerades i St_ Åbv._kyrka 'den _1815 av l'hiskopá _garl ; _von 'J 1h' l Roå'éñstéin. _ . 'Installeringen av“kyrkoherde Ro 1sen inleddes med'gudstiänst, 'var .vid alta'rtiänsten_' förrättades av Iprosten 'och kyrkoherden i V. T'olI _stadk hovprediikante'n I. H. Egnell', samt* 'prosten och_ kyrkoherden id IRogslösa och V'äversunda Jac. Ek, och '\ högmässopredikan 'hölls av lpastor' Rosén. Biskopen trädde Se _dan för altaret och höll ett _tal ö ver orden i Apg. 4: 32 samt in 'stallerade den nye. pastorn i ämbe tet. “ ' “ :filürIcleirvi'snlingen __ :om sörides enligt installationsberattel av 'föräldrarna siälva, variämte _e'II ;brästerna och klockarna biträdde. H Under den vackra tiden på året 1' samlades barnen en gång i veckan 3 :till förhör av utanläxor och till in .' 'i' de siälv höriat undervisa de barn, \ t'.l ras. i 764 l tillfredsställelse över kvrkoherde'ns \ åtgärder. och han menade föräld rarna att tillvarataga de tillfällen, som_ här biödos att giva “barnen undervisning'g _ ' ' Till sist meddelades i installa tionsberättelsm att ”Böter för låt gersmål. olaga sammanflyttning, o tidigt sängelag rn. m., som kyrkor na och 'de fattiga tilldömdes vid domstolarna. inllyta rikligt”. ' _Cebs _ 'Ölands fidem; _' 1. ' _ av. 6110:3116: 79'__ talet, lll hindra dem';attiikomma ut vid sidan" om jd_i_'_e_v;fc*›lk_et. ;Ett äldre 'bruk var att 'använda en nätlinie med tvenne därifrån: utgående armar eller 'lap .__ par: spin' voro tillslutna av 'ett s. k. bagkgllneller :dlev. . ' .' “gå/Aidfallmänna hösttinget med Ly 'sings häradsrätt 1796_ 'bestämdes att t varie socken inom *häradet skulle skalla för sig vid de tillfällen, 'då skallgång ansågs erforderlig. Varje helt 'hemman ålades att hålla 'erfor derliga ”iagttvg”. vilka antingen skulle vara 4 lappar och en 4 fam nar 'lång lina eller också fyra fam nars ia'ktnät till '5 alnars diup. Des sa. iakttvg skulle vara fullt 'i ord ning till den 1' mars 1797. ' 'Med anledning av 'häradsrättens| beslut hölls sockenstämma med' Ödeshögs församling den 7 1iebr. 1797. varvid iaktredskapen från de olika rotarna .skulle 'uppvi'sas och godkännas. Från Sunnebv rote, som utgiod're 7 1/2 hemman. en ”lin'esträng” och 27 lappar, var för en 'lapp 'felades 'Svembs rote 'ha hade =fullgiort bestämmelserna, men ' för *gården 'Kulltorp saknades såda na. *varför åläggande om anskafian de a'iordes :Mun'keryds rote uppvi av barnen be ' nanläsning. Kyrkoherde Rosén tha1 som påföliande år skulle konfirme i Biskopen uttaladesin storai . bergs rotar. . Pehr Tenggren unpvisades . de 'tillräckligt antal lappar och *dess utom tvenne över. Även Råby rote' meddelades att *Narbäck och Pors arp hade nät och alltså voro mer välrustade enligt de nyare bestäm melserna än någon av de andra by arna. IFör 'Riddaregårds rote,som omfattade Ödeshögs by, ”fants så, \ mycket tillgång på lina och la \ _ man? att när de inom bven,.'1jätt *hopsamJ ; lades. allt var comole'tt”. Sammai var även förhållandet rote. _ .vid nämnda tillfälle var det emel lertid fyra rotar. som ej iramvisade med Öninge l några _iårTrEdälEäd' nämligen Åby, Sunnervds. 'Klämmestorps och Gräs I Åbv rote meddela des. att det inte fanns=7en enda bon de. 'som *hade 'varken nät eller lap skapen. litom'iiör några få gårdar, I' 3 som voro ägare till nåt. 'Dessa ble vo vid stämman ålagda att 'före 1 ' påföliande mars ha sina 'redskap i ordning. men i den händelse, att nya skulle anska'ifas beslöts att man icke 'fick anskaffa lappar utan nät. Jaktkassa var Över fl ödli g. Vid en sockenstämma i Ödeshög den 20 nov. 1800 föredrog 'prosten en skrivelse från överlägmä'staren iHagelin angående av honom utgivna skrifter, ”som uppgi'fwa de bästa och tillförlitliga ste sätt för Roowdiurs u_tdödande samt de .säkraste medel att vinna ordning vid _skallgångar”. bättrad ordning vid' skallgångar var säkerligen behövlig. ty många gånger voro dessa de verkligt stora folknöiena.. till vilka inte bara mediördes de lagstadgade redska pen utan även försvarliga kvantite ter brännvin. som giorde. att .det var ganska besvärligt att *hålla ord ning på skallkarlarna. kunde uppgå till flera hundra. Soc kenmännen ansågo. enligt proto kollet. att_ ”förslagen 'hade mycken grund. och vitnade om mycken kän nedom af saken”. Emellertid var l jakten enligt iägmästare =IIagelins skrift. att man avsatte pengar till en iaktkassa. ur vilken_;,kostnader 'na 'för redskap m. m. skulle_ bestri der kande tider icke kunde medgifwas några slika förskott. då penningar woro behölliga *till allting dess uthom”. ”Herr ÖfWeriägmästaren allt skyldig ärkänsla 'för dess_ visade nit och mogna omtanka i'ållt vad till hans ämbete hörerlli' Mil_ ._ 1' _sade lina med 20 lappar. variämte En föl' ': das. Man ansåg emellertid att un g ”närvarande sWära och tryc ; par. Inom'de övriga rotarna var det F å ganska ;_gkljent_ beställt med iaktred som ibland \ grundbetingelsen *för 'ordnandet av i ' l l l Man förklarade mellertid * “ "' '775 " Strid om varggårdl Trots att. som förut sagts.. nå gon bestämmelse om varggård icke fanns föreskrivt för Östergötland hade en sådan anlagts i. St. Åbv socken. nämligen i Tingstad i när heten av gränsen til1 Ödshög. Varg gården bestod av förgiftade diur kroppar. Vargarna voro ofta miss :tänksamma mot dessa. och resulta ten av dem blevo ofta mindre goda. i. Varggården i Tingstad iörestods av skattemannen Sten Svensson, och det meddelades _om 'honom att 'han under 'mångä'i'iår gjort ”hela orten nvtta'med de Roldiur han dö dat”,.. \ Liksöm 'man förr hade särskilda 'sceneneköm'ekare. 'skräddare in". it' Yrkesmän.Vs_âhade man även an ställt ”avdragare”. som hade att döda' hästar. _ kattor och hundar. vilka 'diur ingenvannan person ville ta a* befattnin utövare rgingo under olika namrnf' : med. lDessa . vrkes _säsom rackare. 'hose etc. Inom?l Ödeshögs socken höll man_ sig medä ensockenstä'mma år 1791, varvid_ kändes 'arvode fastställdes till '4\ skilling 'för varie häst. som ”honi avdrager”. llflon samlade emellertid: åtlar. med vilka *hon tog beiat_t_ :hög LBOIiklagade *förenämnde Sven Svensson över 'varigenom :hon lockade rovdjuren från *hans egen varggård. Annicka _IIurtig' ;var av naturliga skäl inte särskilt Vomtvckt. och sockenstäm' man ;tog utan vidare parti iör Sven Syenásoni varför stämman beslöt, iatt ?alla de åtlar. som haiva lit, och ai 'denna qvinna. eller någon an_ Lnan, komma att atdragas. skola vid vite af 1 Rdr Riksmvnt till varggär den vid Tingstad föras och där af postas”. Vid en sockenstämma den 20 nov. 1824 *förelåg en skrivelse ?från över iägmästare Forsbeck' med framhål landet av nödvändigheten av an läggandet av en varggård med iör giitade beten för ”odiurens utro tande”. Stämman uppdrog med an lnant De Besche att på lämpligt stäl lle anlägga en sådan inrättning. iFörsainl'ingen förband sig att beta dragerska”. som hon egentligen kalä ' _'Ir lades åtminstone officiellt. I'ienfE : nes namn var Annicka Hurtig, och'i \ hon antogs till sin befattning vidi ?på ett ställe i Ödeshögs sockn de. : ning”. och vid en stämma i Ödes ' 'inala sammanträden ganska främ ledn'ing härav åt iägmästaren. 1öit . denvariämte man beräknade att han 4 skulle erhålla ertviss idkomst genom törsälining av _'de dödade rovdiu rens skinn. i Rovdiursskinnen uppvisades vid sockenstämmorna. För _minskandet av rovdjurens antal utbetalades ivårt land skott 1pengar ä *biörn och varg från år för räv samt 1739 för vissa roviåg skulle de dödade rovdinrens skinn uppvisas vid sockenstämmorna; där ' öronen avskuros. Om denna viktiga itörrättning verkställdes av ordfö randen (som var kvrkoherden) eller av någon annan stämmodeltagare förmäles emellertid icke. Socken stämmoprotokollen 'i Ödeshög om nämna en mängd_ utbetalningar av skottp'engar under 1800talets törra hälft. 'Sålunda 'företedde löitnant De Besche vid en sockenstämma den 25 ian. 1824 1 vargskinn och 713 rävskinn. ”å vilka efter vanligheten * 1647. och 1734 tillkommo premier . lar. För erhå'llandet av skottpengar \ 'öronen aiskuros vid sockenstämman och intvgade 'iörsamlingen, \_ att nämnda 'Roidiur inom socknen men icke under skallgång 'blifvit fällde”. Vid \ en stämma den 18 febr. 1827. inlämnade löitnant :Besche skinnen lav 7 rävar av 2 märdar. riksdags man 'Samuel' Andersson i Bankabv i5 rävar. bonden J. Larsson i Pors 'arp .2 rävar och drängen Peter *Jonsson *i Bodebol 2 mårdar. Vargarna försvinna från Ödeshög. År 1838 utfärdade_ länsstyrelsen i _iÖstergötland ett förslag' till stadga Tiötä**skallgä'ng. vilket *förslag be ihandlades vid sockenstä'mma den 4 iiunia samma år i Ödeshög. Vid stämman upplvstes om att vargiden :i mannaminne icke *funnits inom' Isocknen, och att vargar endast vin ;tertiden genomstrvka henne, varför 'man ansågett antagande av den föreslagnastadgan medföra större kostnad och mera tidsspillan än vad Ibehovet krävde. varför man beslöt att förbliva vid vad allmänna lagen *föreskrev beträffande skallgängar. .Når Haq'vz'n Segel _ ' höll oisitatz'On i Stora Åby. Pâ lördag och söndag förrättas' biskopsvisita'tion och kyrkoherdein ;stallation *i St. Åby. Vi_ ha i an slutning härtill i en föregående ar ' 'tikel skildrat biskopsvisitatiOner från i .1763 och 1815. “tionsberättelserna från St. Åby. Den 'går tillbaka.till 1694. * Oängna tiders blskopsvisitationer återspegla på ett markant sätt inte bara de kyrkliga förhållandena utan jjäven i hög grad de sociala. i Lik _\_50m de gamla sockenstämmorna 'hade att syssla med problem, som Jstå svarstids stämmor och kommu mande, säähade även biskoparna fwd sina *Visitationer att granska tör samlmgarnas och dess innevånares 'förhållanden i större omfattning än vad nu är fallet. Visitationsberät _telserna ha åtskiliigt av intresse att förtäljer, då de'ü'f'g'ê en iregel ganska ;klar' bild av. int'ebara de kyrkliga ;förhållanden?1; utan även beträffan Vad hävdernas gu'lnade blad mäla i “1 biSkOPSbeSök På 1600talet. detta förhållande; . i ' I dag"›skola vita g gga del av en av de äldsta visita i f*an sedligäáêkorTiniskägäüch 'soEiaIii för .ihållandenj Linden? vilka den tidens lbefolkning levde_ är En biskopsvisitation under Karl thrtid. i En av de äldsta visitationsberät _itelserna från Stf Åby daterar sig ltrån slutet av 1600talet, den tid då ?Sverige var en stormakt med bety 'idande besittningar på andra sidan Ostersjön, och Karl XI enväldigt och med fast hand styrde landets öden. Denna tid var i'åtskilliga ;stycken 'en nydaningstid, då vårt land fick ny kyrkolag, ny katekes och ny psalmbok, och vår kyrka viöriogade över sådana' betydande imän som biskoparna 'och psalm diktarna Haqvin Spegel och Jesper Svedberg. Haqvin Spegel var bis kolit“i Linköping och förrättade år 1694:pvisitation.i St. Åby, vilken vi sifation vi i det följande skola när mare skildra. _ ide underVisninggg_,__jajtigyården, de År 1693 erhöll St. Åbv och Ödes “in _åniel'Arwd ' ståtillträdande "'ñimal. ' _an 1: a. Greiis "éipzig samt (vid 27 års_ m;2:50:11 »en laid: sändemalm onêii* ägde rum den I'ddata delen av yl 'agizl till prästgar 'ÃESpegel förhorde förhållandena I .i el ”av prästernas ”ir"uppgiften Sa "F" fter pen bl._ a. e _ “'”irä i sina vecko _çiå'rästgårdamas be “tikastning om for F'm'ns 'böcker och “äckenbornas full håi'åskyldigheter mot 'i'äker'mkaper, förteck ' tfêäügde och döde, åsansynta händelser ,WifiBiskopen fråga _' ;'protokolisboken iiithorna, men någon 1iiârieke, varför »Fants . ., ,gaten köper sig en ör __åmnda ter uth: _.leitationsstämma kyrkan, varvid , *glhölls av kommi :Vw'gilohan Lysenius, _koherde i V. ;open 'gjort en *çi._a_ltaret, följde __jjâen förhörde """i_i__rider det .i dtiås Simons .ägnas var ;ttmlndre än .a allakyrko "éliçtramgick, M 'de äldre ekesen' utan ,tö'rstând be skapelse: xrrdçs kyrko ,Åtalikyl'kans ,mulen vid'_'j . låtklarade, krage» ._g ., ;Och ,guy tiilåtädes ,gggristeö'dom. '. ;..lvägeii'rloro “193 :.lüållaligt _läiåñingen *li:tim ' att sånna "tid :gå'Figsöi sluss _ i (EJ_Vld 425; ' ,.,sr tétpå kyr, "gwerwsningsi _ _ ' " *ej dit». ' skaffenhet tiden för Vialtationen torekomman" t de häxprocesserna finner man frä gan om huruvida _vidskepelse och srgnerl förekom inOm pastoratet mindre märkvärdig. 'Enligt det svar ål. som lämnades hade befolkningen icke angripits av denna själssjuk dom. ' , _ Under Karl Xlzs regering genom fördes som bekant indelningsverket, då jordägarriä'dingo lämna soldater na' torp att bruka och bebo. Solda terna voro bl.,f'a. skyldiga att flitigt gå i kyrkan, och vid visitationen konstaterades att så även var fallet, men] att de tidigare varit »därtill mycket trögas. Bibeln _var vid slutet av 1600 talet tydligen ganska litet spridd bland befolkningen. Det dröjde några år efter konungens död innan en ny bibelöversättning »Karl Xllzs bibel» utkom. Vid sr. Åby kyrka fanns endast en bibel, varför för ordnades att en ny bibel skulle irl köpas, vilken skulle utlånas till för samlingsborna, Lånetiden bestäm des till en månad. Klockaren var föga skriv kunnig. . ' Enligt en annan kunglig förord ning skulle klockaren kunna läsa i bok och även skriva. Det var nog i allmänhet litet si och så med kun skaperna i 'det sistnämnda ämnet, ty visitationsprotokollet från St. Åby förtäljer, att pklåckaren kan läsa i Book och lijtet .skrifwa». Klockarens lön bestod i .fri bostad i socken_ stugan, varjämte han hade »några chkor att bruka invid kyrkans. \ Det var givetvis mindre väl ord nat med fattigvården, men man för klarade att man gärna sörjde för de fattiga, som voro från den' egna socknen, varemot man livligt be klagade, altså många utsocknes fattiga gjorde intrång iförsarnlin garna. Någon fattigstuga hade nian icke uppbyggt, »ty de fattiga ville I fortsättningen av stäm man efterfrågades kyrkornas be och omvårdnad, om »KongL Majzts allernådigste bref Och Stadgar» tända till efterrättelse, och om någon »under Gudstjensten håller owäsende och bedrifwer för argelse wid Kiyrkian». På fram ställd fråga meddelades att tack sägelse över de döda icke förekom. Bisk0pen förordnade att detta skulle ske i fortsättningen. Sockenstämm'orna voro gamla ti ders beslutande organ i kommuner na, Och *det ansågs vara en plikt för varje fastighetsägare att besöka dessa stämmor. Då som nu var det dock många, som försummade att närvara vid samma'nkomsterna och sedan inte ville vara med 'om de beslut, som fattats.. Biskopen uppmanade till besök 'vid stämmor na'" och framhöll att det var't'illbör 'ligt att fastställa böter, däigst beg FOL* “P minlâep nanm ug \ l ._hSBUUIlUJ'iQIULBRI___|,l'[::H__1âU;“hur stämmelserna icke 'åtlyddes_ _ __Präslern'as .avlöning var; en ofta forekommande fråga 'under :äldre: tider. Avlöningen skedde genom * tionde och det var inte alltid säkert att prästen fick vad honom tillkom. Inom St. Åby pastorat fullgjor'del man i stort sett sina"'skyldighete'r, men det framkom under stämman, i att man endast gav tionde vart ' femte år av kalvar, grisar, hampa och lin. Sådant gick dock inte för Sig, och pastoratets invånare upp ' manades atti detta avseende full göra sina lagliga skyldigheter. | »Dukpengan till de fattiga r ' _ vid nattvarden. ' i I Samband med nattvardsfirandet var det sed att betala »dukpengara till de fattiga. Detta vackra bruk. förekom__ernellertid inte inom pas toratet, *stämman tog i stället upp en kollekt genom att ställa' fram ett . 'bord i koret, där de som så funno lämpligt gingo fram OCh lade de slantar, som de ville offra. Det var dock inte många, som gingo fram till bordet med sin skärv »utan de gingo strax bort utan nå _got sammanskott». Det .blev givet vis anmärkning. Förr i tiden fanns ett äktenskaps hinder, som var många till stort be svär, nämligen att man skulle kunna katekesen. Men hade ungersvennen ,friat och fått ja, så skulle han ,ock så stå vid sitt ord och träda i brud stol med flickan. Skedde ej så, kan de han råka ut färgsjälvaste bisko pen. Det fick drängen Bengt_ An H dersson från Rök erfara vid omskriv \ na visitation. Det hade_ nämligen .tre gånger lysts för honom och hans ! utvalda på hans loyen .att väl lära? sig katekesen.' Han “hadei'iemellertid inte velat fullgöra detta villkor utan ,tagit sig tjänst och »låts som han lintet hade någon fästmö». Nils _i Järnstad fick högvördige biskopens _uppdrag att meddela Bengt att han varje söndag skulle komma och låta förhöra, sig i katekesen och 'sedan träda i äktenskap med sin fästmö. ' Hur det gick för Nils* 'i Järnstad _att' 'men Bengt Andersson blev i varje i. fall inte vigd inom St. ling under de närmast följande åren. Vid,.samma visitation talades om en annan dräng, som var från *0 deshög, att han »sig trolofwat haf wer» med en piga och begärt lys nlng, vilken dock vägrats honom på grund'av ›0förstånd i hans kri stendom» Drängen tog tydligen med detta sin Mats ur skolag___oçh inan ' i ijpaajjeq otur np LUO 'oieñgpmeu ârjpxjaqiasaap; LUO BJQB ej ue›| np ram “w apemj ;A .ngn “eaq pop apa; ads na jlulf 'Jaisuon eâul i _ 'LUO ga; 'çsaoo euim [q 5A nens rap usw fullgöra sitt uppdrag förmäles inte, .gg Åby försam i I' ' :s munp' _ 8111 59” GW” 0'su 1u0>l ljugit?d U 1 313111313 ..1 Bugu EAN; :lm 9131311 “3 uaq :EU 1' 15min: . BBEEEEHS i i .gigs En! 11m. man Bai' _ : äfvensom likrummet.”Gud välsigne lllllllIIIIIIIIIIIIIIIIIIHIII uap Flag ;DISU'EH . ;gpes den som har besvär_ _ E id ul 91323 “O'Hiil . . ' 5 inet ”PO E'uoBs'msåâsuâå 12.103 1130 L101; I 3, _ Donationens'sforleknoçh å ' 'äâäååafåj ;nos ;ÅJK Kista: U vild'are ödén._' ' . '____= ' . wa, um] 4953912133332' ?3215113111er 'ii Sedan _dOnaians_^lçva1'll_tenskap 5 l ueTå JE. “OH , i i' n' “9191.1 i; realiserais u'npfzick behållningen till å mmmMQIMEÃÅEügrüffzf 578 Riiksdaler, 5 skilling. 10 rund; llllllIIIIIIIIIIIIIIHIIIIIIIII llllllllllllllll muummulmmnmulü_ stycken' »Vilket långlopp den 2 'jan:_ 1806 hade vuxit nu 602 R'dr., 44 En skoldouauon l ödesh'ög. skl. _1 rst.. vilket belopp då lika de ; Q_ W *i __ *i g lades_ mellan' de bådaliiörsiamlingar ""En av 'de äldsta donationerna i' Inga andra än de_ uiiaitigasle Sockneina 50m alltsa vardera'ethHQ "301 Ödeshög: år den som niordes år' ?Ezim, .hvilka och borde födas, intagasi'Rglrw 22"'3'1'31' 1/2 rst Dçn ml Odes' . 1804 av adiunkten Johan 'Henric :nu iaftiglskol'ans :iriheter, hvilka antingeng'hog 'horan'de *01813311 Samm'HHSMES i' De Rogier ,till förmån för' skolun 'inga föräldrar äga i lifvet eller blot sä ;lmcd _1:_*k'5k'3 'donêmnen SomPfu .. ' 'därvisningen *1 St.: Åby 0th Ödes dam, som olörmögne och utan vilja ärollêPglmghgen trial?TCM _1000 damer* 'huöas församlingar. Inom Ödeshögs at Bai'nens lväI låia 'sig omhjerta. “Wiikçp'parmvnl .Deml' ?nal 1838 had? .församling .har _iramk0mmit för At Sá'vara min yttersta viinaa och Iör isal'uPdfi Ek7Dfe..R°'g1?F9'ka fondenl 8132' om att"hos k. 'mit begära föl' Tordnande, den jag hoppas ingen i någoniödes'hog en bahåmmng aV'x 112.38 ändring av ?donationsbrevete be _måHo ändrar, bekräftar jag med mitrijiT _16 SKL. Vart!” kom beta14a stämmelser. så att iondens avkast ;name egenhändiga underskrift. Som'l_1'_ant°'f '1115311' '65" Käg'fogden var wd " ning' skall ' kunna 'användas som Fskedde i' Stora Åby d. 7 Januarii 1304 Flen'naifl'd månad* till' loöñlgä'rsbñê'_ premier tilll barn vid distriktets 5110 *på sjukeängen i underskrelne 'tillkallade mom forsamhflg'enu Bahallinlngen 1 10:. ivittnens närvaro. J. H. De R0gier_” *sf ÅbV UDDHICk den 12 dec. 1811 De Romerska fonden bär dona __ . __ ;hm 256 Rd'lj: 32 Sflfl. Inkomslterna av mms_ .namn Adiunkten J_ H. De_ Testamente? ar themmat av narnn ;fpnden anyaqdes mom båda försam_ Rbgier avled ung 06h utanfatt ef [demannen Nils 'Encsson 1 Ödesmg linerama mlfllnköp'* av kaEkESEI'OEh ferlämna några bröstarvingarn Han :OCh Skämt)de Car] Oa'bndssonva _JO“1 *enlighet med * donatorns be va'r född i. Eiksiö, .där fadern var i i _ _ v :'SiammeIser. .I fSt. Åbv användes så ggnvare, Hår 1767 _och prästvigdes I Adtunkten De Romer grav vidaregylunda donationer] vid tiden omkring 1792_ varvid han fölordnades m1 i*cestarneniet tillkänna 'önskemål rö '11825 ”till inköp av Dremieböcker “adiunkt åt dåvarande .kyrkoherdeni *rande sin..iordfä§ini'n2'. _vid vilken åt' de snällaste bland nattvardsbar St_ Åbya pehr Tenggmn_ De Roger ,lnte't' överflöd f1ck ske till förfång inen samt Caieches'er till .gratis ut ' kom. att Stanna kvar i St_ Åby 1111 för donationen. Vid iordfästningeni delning bland de fattigaste; äfven ; _sin .död år 1804.' Han :beskrivas lskullle ”tolf socknemän vara godaieom en vüerligare de] av räntan på 'som en mndn stilla och_ from man 'biträda :hvilka förstmed aitonvard_ samma grund disponeras 'till un a? hennhuüska riktningen, När ie. Toch elterål med anständig nattvard_'1dervisninas och närings'hiä'lp för ,daren av denna väckelserörelse in 'förldem ägnas”. Vidare iöreskrevs de 'billigaste barnen”. ?om 'pastoratetg . kornminilsllier C. _L attiQEen'*1i'kVâEn fiCk' anVändas_ och 1 Innan 'församlingarna komm0 i Eek' avled år'Zl7495' fick Dastoratets att kistan skulle vara enkel. Vidare låiniu'iande av do'nati'onen blev rik 'kvrkoherde.Pehr T'enggren. överta ;letar detuanaåâqd'e .Torçlfasfnmaem fÃHhETEH OCh håligheter! av dona _ 1,ga ledarskapet_ Vilket emgnemd' ?Såsom lanaeftiant I Fgrsamhnecn .tionen 'förenil iörprocess. då för \ föllijinindre väl ut. varför det vikti t'QT'de “#19011 'MOTkor “analsamlingarna insiäindes till tinget i maj:kunndrager övertorrsa av." pastor Elf* få* “Vttlêsv 'OCh '611 .Era'fn'la'ts på .Ödeshög av donaiorns sväger, kom a,A......A_.._... i i D6 Romer. . _ ._ nerá'sidan' ;om Baggegravenlprqs: ;ministern i St. Åbv Laureniius Ner \ .. _i_ .. . ._ 'ten Fredmcusjg 332268) nämnasmgttfman. ;För denna process skola w \ . Dionaüonsbmvets. ._ _ . §i0it_.__ Dess_ 'Idadeel ,Skç utanügltprali ;redogöra i en följande artikel. _ \ _ bestämmelser' I :IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIllllIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII'IIIIIIIIIIIII Illllxlllll i I i: 1 x När pastor De Rogier upprättade i I y ' m m'. gsitt testamente' är okänt_ :Däremoh :skedde underieofknandét _oqh be viitningen »den 7 ian. 1804. i dagen innan donatorn *avled. Donatione _brE'Vet som 'förvaras i Vadstena ; landsarkiv: var av föliande lydelse: i_ äläee tiden. IIIIIIIIIIIIIIIIII IIIIIlIu :IIIIIIIIIIIIIIIIII \ ' ”Med den "rediglief 00h' Nåd den milde "ll""IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII Ilmmuuml '||ImmIlmmmnumum: Guden iäcktsgifva, vill jag härmed väl * . ' \ ?ment hafva förordnar at all'min lilla En (EStaments'Vjsç 1 St. . åqyariåtenskap, ai hvad den må bestå, ' och ;skalll .användas til ef 'Capital Pcningar. Detta'åier uilånas mot_.Laglig ränta och i _ , _ i k . w i 11,; '_k, __nr______h______w__ h säker Cauüoni fastigheter, ms det an_ faäätelgäfbr_ lkH. De›R0gier tes skolvasende. Med mindre bIIida rkäiii fingen ensamt, med det Tusende Dalcr I sm __ varlåtenskap *alla* 8101. mottogS ?Emellertid m'edddan'.. koppa'rumynt, Som 'Salig Restore liekd 'iru Åby och Ödeâh'O'ES församlingar var det _ Om ?Omhonen av DanOI' De nn Ödeshög har analagit, kan bum i.in detta naturligtvis till stor glädje ROQ'EIS Sla'k'lmear; närmast då svå råd:ligt *til en Skoléemäsiares Lönande iör pastoratets innebvg'g'are_ Genom Hem' ko'mmlnlsfem 1 St Åbv Lau _ ' i_ _ _ tius Nemlän. De' 11 d ' ' och ggderhâllande 111 Åby Och 'Ödeshogs donatlonen gavs det .' 2 rgn * nna 3 e vant \ _ _ in okade moi ,cnft med asto D ' ' fattigaste Society: Bar_r_l_›_h_e1!fr _ergd deqiigheter min till stånd ett ordnat Ulrika. 'V'i'äien IavliåitRoåäfäåäsgåf rmn.«4om...r.m.w^. .n i... äre." kyrkoher °a' A TÖrnel', merevördille 0 hen Lars i 'protokol l 'v.1 dilc de Såsom tör ;Rogiers den 7 bprättade testa n”. måtte den " gen stvrka”. vrkades att ' mente dagen i_ “ _'död. varför l'fetvdelse lör . ni donatorn w sina sinnens ”ena lhade av ___llat ett vittne, _.: Britta Persi vn i samt un \ Eanska redig " \ lclre \ tid klandra't testamentet. ,'let blev sålunda upps'kiutet till pa. föliandc .tine. då parterna hade att? E . __ . .› ._ i ;VId ett Vtte av 1 Rdr. 32 skilling attnnm.s 1804 erhållit .kännedom om . Raelss'ön des. Pastorn l kunde komma till tinget för att avgtva sitt vittnesmål. varför man “begärde att detta skulle ske inför tvenne nämndernan i hennes bostad. Kårenden hade intet att in vända “häremoL men trodde sig dock 'kunna bevisa. att han i .laga vagaInte han trodde sig' veta. att pastor De 'ROE'lEI' i 'livstiden skulle ha erhållit något ”iastighetsarv”. varifrån er i i sättning utan avseende till testamen tet sku'IIle utgå till hans barn. Mär l anting'en;5s1'älva eller genom ombud' närvara. ' Åt 'häradsdomaren Hans; mannen Anders Jonsson i Ram bergstorp uppdrogs att ”hemma i dess 'hus edligen_ låta avhöra enkel fru nrostinnan Tengmen” 'samtj skriftligen meddela resultatet .av förj hänt. i * *När målet åter *förekom den 7? nov. 1I805 meddelades först resull tatet" av förhöret med :Drostinnani käranden som svaranden samt ha radsdomaren. vällörståndige 'Hans och nämndem'annen An ders Jonsson”. upplöstes det av _vitt net skrittligen avgivna vittnesmålet; vari 'det bl. a. heter. "”att herr ad iunkten De *Ro,eler under sin sista siu'kdoni yttrat sitt beslut vara, det hans ikvarlåtenskap efter hans död skulle användas till en skolinrätt ning för Ödeshögs och St. Äbv tör samlingars fattiga och medellösa unedom. vilket han och på sin sot säng uti min närvaro skriftligen författade”. Hon hade vidare sett, att testamentet vederbörrligen un dertecknades och bevittnades; IIIIIIHIIIIIIIIIIIIIIIIII.: Under gamla tider huölrde hustöra 1 hören till årets viktigaste ti'l'dragel ser, och man mötte 'dem med hå. 'de “bävän och' gtäi je. Det gälfd'e' att kunna sina stycken i åkatekesen och mågaatt läsa kinnantilt. Men efter det Egentliga förhöret följde ;hus törhtörelldalaset, varqm gamla. tiders 'Raelsson _i Järnistad och nämnde1 teStamEntetS Innehåll] “11 att . . .. . .. :suttitsg f" " _ Tengrgren, Vilket 1 narvaro av saval' var or svarandenas “mark Blast i Qgsing I l (i I Gångua tiders husfö'rhörs' kalas_ ! ödeshög. 'dessutom fick man ofta visa sin llörê Käranden hade intet att invändal mot 'vittnesmålet men sade att (tonag torn av sin svster Dä Sätra fått äri va pmlrring' 84 rdr riksgäld i sedl lar, vilket tvdligen. åtminstone enl ligt kärandens uppfattning. skullel' utgöra hinder 'för gtestamentets _ ;rodJ kännande. Pâ särskild tillfrågan; kunde tkamminister 'Nerman .iclkeå upngiva 'eller styrka, att 'naStor De* Rogier tätt ärva någon fastighet' ”varom han ei ägt rätt göra testa* mente”. Svaranden 'Nils Bengtsson Lindros vrkade håretter att tesra mentet måtte anses äga ilaga hesänd och att 'käranden skulle betala' rätte nån,eskostnaderna. ' ' ' I rättens utslag' heter det, att komminister 'Nerman nedan den'20 __ han: . redanätillf'sanima års ihöstting ntta* ,qit stämning mot dåvarande förval tarna. namndeinan Nils Ericsson i Ödeshög och Carl Gabrielsson Ap Delrot'h i Åsa. Målet 'hade emeller tid blivit *unnskiutet enär försam lingarna utsett nva förvaltare: Hä radsrätten' fann sålunda. att tiden för testamentets lclandrandeiicke lör nins: :på den rpunkten ogillades. Enär det under rättegången icke blivit lar:ligen stvrkt, att 'De Romer: ärvt sådan fast egendom, som skul le utáöra *hinder för testamentariskt förordnande rprövade häradSrätten rättvist' att fastställa testamen _tet. 'Käranden ansågs' emellertid ha hatt skälig anledning till att under liasta .testamentet domstols pröva ning, 'framför allt för att söka till godose sina barns intressen, av vil ken anledning' rättegångskostnader na lika dI'c'irdelas mellan 'käranden och svaranden. 'Kostnaderna för rät tegången belönate sig tiil 9 rdr_ 42 skilling och 9 rundstvcken. I nät t 'LJ e [2. :Illllll"Illllllllllllllllr SOCkenS'tämmlOpFöitÖROlI_;hrÃ:f åtskil 1521 att förtälja. Ätt Sock'enståmrnor na betatta'de sig med. 'dessa kalas, berUdde på att *kalasen hötade. att taga en allt'vör stor omfattning* 0th pågå .allt för länge till* tortang *för arbetet pch 'den andliga [växlingarr; ”i hüSllöihaören (avsågonatt grval 50m_ l ; i' l Vi'd áockenstämma 'den 15 dec. 1815 erlnrafde s'tämmans ;ordföran g'de, kyrkoherde Gustaf Rosén, om de mndanade husñörhören, varvid 11 = h'an särskillt omnå'mn'de "rot'I'bölrIig heten. av 'de giilen, vilkas; anstal tan'de vind nämnda förhör är i la uttryckligen förbjudet_ yilka, även" . 0m_man_'dänöwri e'j alltid kan' k'a _ ga QmsOSedigtt umgângeisesfátt, dock genom...åldagalä'gágtandet och under hållande't av en: skadlig Yplptghei je ha tlörnummit att man vid de och* fåfänga: link? är mms* OllämP" flesta husñö'r'hören un'der den galna ligt V”d H'fäH'eny då Sinnetwr '1391 na vintern sökt inskränka ?dessa 3 fre'das ?än an, som kan_strö=a 'lmt nä'dgga samkuänf”. Pastd” uttala satt_.l:n_etrak;te?3e pch'vñölrjaga intryçlae Vidare sin fåmopphmägzbm* aan ket_ av hel;ga sapnzn'?ar”_,_.Kyrko ”alla 'd e, hos' vll'k'a hus'ñörnöten..i h.erdelR03en ansag 51.2' Savanke är :skola kommaja'tf hlâl'asfåäåviç vara Skyldig' :attrTaevista dyl'k'a ,gil _. i 'de *'*t"ls'k f' 11 ta h d 2 lem'om 'de skul'e komma .att hållas ' m a a om mm e OC or n ng trots 'de erinningalr, som givits mot söka iakttagza berörda. stadgande”. : Beträffanfçle,hu'åi'lör'hlö'en tllkännar "dem. _ t' “ Det var i början av sm kyl'ko' gav pastor Knöning tiil vederböran \ d efte Httels'e tt' lla ite 'jh2e'rde'tid i Åby, 'som Rosén tog e “1 ” a a som u itu. me'd ml'ssñölrhllandena v'd “hus l › ., ““ _.. n. .. .nla: “att :vid _hustothwen ”icke täta :'üilá'ammans :ner än en'.n1\ålti'd”. =V1d stämman uttalades vidare för loppningbm att man skulle _stäl la *sig .beslutet till* efternätteläe ”så att man ingenstädes år nätterna ige nom 'i flera 'dagar 'tilfsammaIJS”. Vid en sockenstämr'na i novem ber ñöIjan'de är erinrade plasten Krö n'ing om rdet nyssnä'mnda stämlrnro besn'tet. Han satte 'sig med gläd blevo, ävénsom salla, söml saknade lflöthönan. Huuvz'tlä 'hans önskemål ;blivit uplprfyl'da .är 'svårt att säga, Jmen ;det :dröjde i varje fall ändaå fram till 1831, innan man äter fick: anledning att syssla med bwtöfhzörs kalasen på sockenstämmvorna. Vi'd stämma nämnda år under ondñönan desikap. _áv plastm A. 'KrÖnfng dök frågan :ånyo upp. I protokollet .för en mot 'derasi ålder starande kun äik'api, komme att antecknas för att frampå nyåret fxamlka'las' för vidare ñörhöi'. Dessutom förklarade 'nas' torn, att *barnen vid 7 års ålder silmlle härja läsa. 'Vid 8 år skulle barnet kunna läsa 3"nägorlun'da”, och vid 9 år skulle det' 'kunna lilla k'ate'kesen utantill. Efter ytterligâi " rç ett_ år Skulle barnet kunna till .an tälie , att 'det 'inom ”några hlustör hörsñxg *härs'kade bruket att vid hus ñörhören vara tillsammans i flera dagar”, Vilket i Synnerhet var be _'dra huvudsåycket i stora katekesen. ?Vid 1'1 års* .ålder skulle man kunna intill tre'dje artikeln och vid 12 år' 'till fiär'de huvudçtycket. När bar .tungande för fattiga h'emman's'äwgiare net var 13 år 'skufle 'det kunna he la ka'te'kesen och ”tillika “kunna lä* sra bra innan".” ;och brukare. Stämman uppdrog 'åt lor'dñönranudcn att ,gemm :kungörelse ii kyrkan meddela, .att man inom \ Ceba husföthörslagen måtte ;öva_enskpm * *
2003 inleddes ett projekt på Ödeshögs kommunbibliotek att digitalisera lokalhistoriskt material. Vår vision är att genom digitalisering av det lokalhistoriska materialet lagra det, strukturera upp samt tillgängliggöras för alla. Läs mer här.
Har du synpunkter på hemsidan, tveka inte att att kontakta biblioteket:
0144-350 46
biblioteket@odeshog.se
Länkar till externa sidor med anknytning till Ödeshögsbygden med omnejd. Länkarna finner du här.