Holger Edlunds artiklar om Rambergstorp

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

r Holger Edlund och Rambergstorp Holger Edlunds levnadsöde är märkligt. Idag är han närmare nåtti Under många år var han verksam smm präst i Svenska kyrkan bl a p Gotland och som kyrkoherde i Skultuna. Då hade han kommit långt. Han började nämligen sitt liv som barnhusbarn i Linköping. Före ståndare för hemmet var Georg Zedên, en f d officer som vuxit upp på Rambergstorp. På somrarna fick barnhemsbarnen vistas på hans föräldrars gård vid Bonderydsjön. O. 0 a Så småningom blev Holger Edlund Geerg Zedêns fosterson. Förmodligen upptäckte denne pojkens begåvning och uppmuntrade honom att studeras Rambergstorp blev för Holger paradiset, som han alltid återvände till så länge han orkade. Efter Georg Zedêns död fick Holger ärva den gamla undantagsstugan, som en gång flyttats från Hellangården och där Georg bott som pojke, samt stugan vid sjön där barnhuspoj karna bodde på somrarna. ' Under flera år skickade Holger regelbundet artiklar till Östgöta Bladet, i vilka han beskrev sina tidiga år på Rambergstorp. För den som vill veta mer om livet förr i skogsbygden är dessa en syn nerligen värdefull informationskälla. 41 artiklar finns samlade här, Georg Zedén beskrivs kärleksfullt i nr 54 och 58. Han och modern Klara, som blivit änka, bodde då i den lilla undantagsstugan på Mellangården. Senare gifte Klara om sig med Alfred Lack, som kommit tillbaka från Amerika med pengar på fickan. Norrgården (Ödegården som Holger kallar den)var på den tiden bara ett torpställe under kellangården. Alfred byggde den nuvarande mangårdsbyggnadenoch lät uppföra flera andra byggnader samt utvidgade åkerarealen. (se nr 50). Gården blev något av en samlingspunkt och firandet av Klaradagen en av sommarens stora händelser (nr 10 och 40). Klara och Alfred fick tre barn: Hilda, Enny och Gustav. Nuvarande ägare till gården, som nu endast är sommarbostad, är Holger, samt Klaras och Alfreds barnbarn och barnbarnsbarn° Stamgården Eellangården (beskriven i nr 55) är idag helt återerövrad av skogen. Där finns dock fortfarande kvar den gamla grå stugan från 1840, som var gårdens huvudbyggnad. Vid stugan växer en mäktig kaukasisk ädelgran planterad 1890. Victor Fredriksson, skicklig trädgårdsmästare och född i stugan, hade själv dragit upp granplantan från frö. Granen är nu fridlyst. Den som vill läsa mer om Mellan gården hänvisas till ”I Rökstenens bygd? ssñ28156, där Holger Edlund skriver om gårdens historia. Ödeshög september 1995 Ulla Baugner 140526* EQ//Lvñd georj Zâdâln G /sa Ramécnjçfar/a <4 en en; »ler 6 i A /YLa/J P0: paméepjçføvrjs /i/cLPCL//La/l/e [fiffig] sonmmrfomf förr på öáegárdm VILKEN VÄN'lTAN man ha ilpptäg och diverse pähitt un att fortast; lder vandringen. de som skolpojke möjligt efter examen få kom ma ut till landet, till det efter längtade sommarstället! inte l'ietydde väderleken något för humöret om det också stört. ree'nade den dag' vi skulle resa med järnväg.: till den långa sinnmarvistclscn pil ödcgär den. .Jag minns en sommar morgon, som vi bestäm t för av resa, hur regnet störtade ner. Men nog var jag vaken i ottan och gläntade försiktigt. tidigt ' på sängkammardörren, där hu sets herre och fru lågo och undrade, om vi inte skulle sti ga upp och oss i ordning för avresa. lnte kunde jag be gripa, att det .inte blev någon resa den, morgonen. Väderle .ken tog man. inte'i beräkning i ungdomens år. Den betydde så lite. Regn och rusk var ingenting; som kom hindrande i vägen för resa till sommar stallet. Jag tror inte den där upplevelsen och känslan för det härliga sommarlovet på landet finns kvar i våra da gar. Det var ju en upplevelse utan like att få lämna stadens lrink och stör_ Och vad man lantiscradc, innan man kom iväg. Så och så stora fiskar skulle man dra opp. På den och den sten skulle man Med ett sagt _ det var med stora förväntningar man gav sig iväg, nar resdagen äntligen kom. EN SOMMAR RESTE VI för ovanlighetens skull över Mjölby och, fortsatte med Mjöl byHa'stholmens järnväg till Rök. Kan ej' erinra mig vad det nu berodde på. I vanliga fall :for vi alltid med MÖJ till Ödeshög. Vid Röks station mötte tvâ t'jadervagnar med körsvennerna Albert i Åsgår da och Karl AuguSt' Stark i Långmossen. Där stod hästar na bundna vid järnståingen, fastnitade vid. bastanta sten stolpar. ".ch där attiraljeriia fanns alltid förr vid stationer na ute på landet. Först blev det en halsningsceremoni: God dag, god dag, hur står det till osv. började pålastningen. Vad mycket som kunde få rum på de där vagnarna. Hela som marutrustningen och en hel del matvaror. 'll/lan kunde inte komma ner till handelsboden så lätt och bekvämt som nu. Därför hade vi med oss en del matvaror såsom mjöl gryn, kaffe, socker m. fl. varor. De äldre tog plats i vagnarna_ Vi ungdomar släpptes lösa som djuren till sommarbctet och försvann snart i terrängen. Vi försökte oss på genvägar, minns jag; från den. där gång en, när vi började Vår vand ring från_ Boltsstation, upp mot ödegården. Särskilt på minner jag mig denna vand ring, att vi gick vilse och kom fram till ett främmande ställe för Jag kan ännu se huset, där vi steg;r in och frågade ef ter vägen. Somliga saker etsar sig in i ens minne från ung domsåren. ' Man ju med andra Ögon än nu. Allt var stort och nytt. Nu efter många år har saker och ting .fått mindre pro j,›ortioner. Naturligtvis bad vi om 'ratten att dricka på det där stället. med beräkning. att vi kanske kunde få saft. Det hände nämligen så ibland. Men den här gången fick vi vad vi bad om, vatten. blev vi vi sade den rätta vägen och an lände så småningom till be stämmelseorten efter många l KOM Vi FRAM till efter middagen hade vi ett väldigt sjâ för att nödtorftigt installe ra oss för den kommande nat ten. lCt'tor en provisorisk mål tid. i regel mjölk och smörgås (vi hade med oss (in klåuka mjölk från stan) tog' vi Våll'Jl madrassvar och gick till gärda eller någon annan gård för att; få våra bolstervar fyll da med halm, På dessa låg vi sedan hela sommziren. Nar hemresan förestod, var bolst [rarnas' innehåll i smâsmulor och färdigt att tömmas ut. llemkomna fick vi. reda till vårt sonäger. På den tiden låg vi på golvet. Det betydde ing enting för en pojke. Man sov lika gott ändå. 'Visst var hal men litet vass och hård förstj men så småningom låg; man ut den. lJå anlmmstdagens första kväll' måste vi också gå och hämta mjölken, innan vi kun de komma till vila. Men allt hade nyhetens behag. Allt var nytt. och underbart. i regel blev det dåligt med sömnen den första natten. Man hade ju huvudet. fullt av planer och idéer för alla sommardagj'arna. När morgonen. kom, gick vi ner till var stora tvättbalja, jag menar ner till sjön och gjorde vår morgontvåittning. Det blev så varje dag under sommarlovet. En annan viktig sak vi hade att bestyra dagen därpå var att skaffa potatis. Vi 'tog en' säck under armen och vandrade till olika gårdar för att höra, om vi kunde få 'köpa potatis. Ef ter diverse förfrågningar lyc kades vi till sist få vårt pota tisbehov ordnat och vandrade så hem med våra säckar på ryggen l regel var det en ro lig vandring med olika poäng er och upplevelser. Och vi .tog god tid på oss. Hade inte alls någon brådska,i kunde då vårt långa sommarlov begyn na under härliga klagar. En sommar, som vi_ hade längtat efter intensivt och i vars ,olika dagar av skiftande upplevel ser, vi. skulle vandra in. H. E. Rogágqrbrdk Vi på" Rnnefe'sh llördagskvällens fest i Mos sc'bo, ltinna, stördes av ett lll) tal raggare, som från angrän sande trakter av Östergötland och Småland hade kommit dit. Då de ofredadc en del av den Övriga publiken, och uppträd de störande alarmerades Ödes högspolisen, vars närvaro un der återstoden av kvällen lug nade ner det hela. Några an hållanden behövde ej göras. Senare på natten kallades polisen tillbaka till festplzvrtsen, där en jxirkcrad bil blivit ska (lad. Natten till söndagen fick' po lisen även ta hand om en tra fikolycka i Mossebo, där en personbil från Vetlanda ,med sex ynglinga': råkat illa ut. Vid Mossebo affär, där vägen tar av mot Smmnnn 'hade bilen haft för hörar fart i kurvan och gick ut .i terrängen Bilen blev .totalkvarldal men ingen av de åkanue skadades. De sex ynglingarna hade besökt festplatsen i Most:che men hör de ej till de 0» lrymnirt till trängscl tekten inbringade 280 kr. 'annåimnda r; garna J'Jclsrriplz/crna, km Ung;lomsföreningen Morgon stjåirnan inom Röks baptislför samling hade på söndagen an ordnat sin scdvzmliga frilufts fast i Sätra äng. '.Fillslutningon var i är något mindre än tidi vare kunnat vara fallet, men den ostadiga väderlcken hade givetvis sin skuld härtill. För middagsmötct kunde CHMPllCF tid hållas i det fria, man efter middagens höll1 i det l“_Vlnll§Z;éi tältet., som nu (n tid varit upp satt. på platsen. l):'ir blev ut fullbo lagt om många fick stanna utanför under skydd av sina paraplycr eller bli sittande i bilarna, som i ganska stort an tal kunde parkeras in ärheten av tältet. Ilögtalaranläggning sörjde för att även denna del av publiken kunde 'följa med vad som förekom i, program met. Sammanlagt lmräknas drygt 500 personer ha deltagit i eftermiddagsinötet, men vid tidigare tillfällen, då vz'ickert fäder rått, har besökarantalet kommit upp till omkring 1.000, FörmiddagSimitet inleddes Missionsdagcns högmässa i Ödeshögs kyrka förrättach av komminister Sturc'liosjö som predikade över dagens, text, Som postludium spelade kantor lida Wästlund foga i B du " av J. 8. Bach. Missionskol Lördagsktdillcns helgmålshön i Ödeshögs kyrka hölls som or gelandakt. Kantor lda Wäst lund spelade Preludium och fuga i (ldnr av .l. Si l'lach samt Preludium i. Cdur av Buxtehnde_ Komministcr Stu re la sjö l'rfirråittade altartjänst och som postludium sj'ielado kantor Wiistlnnd .lesus jag ej lämnat vill av .l. l. \*Va||lrer. / I \ E avslutailezç då “lokalstyl'clsen för Adclövs Sparbank och sty relsen för Tranås Sparbank i samband med en festligheti restaurang Gyllene Uttern av tackade kamrem i Adelövs Spill'låtlllk, Albert Andersson i (lallcmålen, för en :iiiårig tjänst i. banken, ett uppdrag som han lämnat sedan Ade lÖVHlMl'llx'Ol'l Iljvlpgñll i 'l'ranñs Sp:ii'b:ii'ik. Ordförande i lokal styrelsen, Adelövs Sparbank, tid' _'are l'rinkcns direktör. Carl li'ritzell, framförde tacket till den avgående kainrern för den lånea, trogna och vill utförda tjänsten i b'inkcn och ordfö randen i "llranäs Sparbank; köpman Algot Gustafsson, tal lade Också ochövcrliirnnade in | n'iinncseäva till hr i'\m'lerss›;r.›n.! I l n märklig irotjiinargärnlng Äfven dircktör (lnnnar Berg gren i Tranås Sparbank_ fran förde bankens tack till kamrol' Andersson. _r_ har,m 7,. 4 .4 .A _.HM. rv ( 'géhå Biiååelä iljüñgzaåe 'öyér Vsj: 'i åska?nrákåaêyalaêámi. :im :gang: 5011,' '.nurgtemi 'i' Linköl ping födde öveij,mitf"i det:Svår'áå åsk 'g'i'czå tatt › Längpe upp .Eividv' éiáanr av'väg'enrgne'f ñiot sjöá'áäogjmixtzen M V ' i en båöpk'; “15et”4ask ret glömmér jag' aldrig/Mg? 'd's'é' åeç'ffámför mig än i›dag.7Vi jar gánska_ därfjg'a a11a,'s'o;n 'satti *iêpñiri'çç 'nader det* ohyggliåá' " Från huéét tog av' sig' gqlçiijringarna. *Horiasadá' att guld ?'dfog'i ; ' å'skväicxiife. I äntj ligen var förbi, Skå, .rén'sáqes mmm; g :da min' táckg sarmrua_t.I " “På ;sony _1_1v1t_ Viçaiia'l'fhirlüájät'u gan".' 'Dexi_'?var' ürsp'fhhéligen *byggd "vid' _Mçljláägåråen 30m' 'ändançagsstuf g'áfvbeñ ;üppförde ägaáen till Måhän “Vt _'s'g isso., s'i'mü'e_ bb 'i ån' Äv'övéifjläzimåáé › gåfdénxi :Denne ägai'e 'hette gåfdén den. \ 'n yngre ”hander'f ._7 . deaf'hölls 'påff' _ _ ' " 1 1921 den.17” ug'ü'stifh'lév' "'Liülá 'átpH “dçl avv ij' *§0 ' i › ' talet. Hah var? hi'künnjgjtvädgåråg ›mästafe, stim' , 'giçrpüéts 790m .' tfädgårdsmåsfaré ggjc'k . Vi i; *Fdéñ Tai_ t _ f_å'niyé1;_ef att;görá“häp._yg Sven .isdansson v och var född 1788, \ w . .. rifbarñdémls': , ' Hal 1151:1015, f spiniväd'äñk'agoch' han' \ hädê bögbi den'linder'några årtiDe'ñ ligger'Yackept ”e'n' L'bjétaiga'ñcle uitj sikt över sjön." Déñ' 14' âuäüétf 19'20 Val”deñ äå på'ss färdig'attdetdförs' ta'lrikáfférep'eiâ 'uñäeilhåiláádäi 'Öçh gan'* .höghcicLIiigtAiÅ/:igd i *älv 34'vi.perslbhéñ 'DEt Varl'hñá'rlig't ?läder beh' thnéanitr \ ' V ' 1 åtef'* av _1800: yi'kê"'vid fieça 'trädgåfdat Ré'daqf 1839 hadé'mäétál . , , \ ., id .Qvisbefg's *gård* intim '«Vadstena; Hari berättade, att . då; hade' håg_ :fåttkflärá Sig\ fint irädgårdsmäéteri. fánñs' gglgtiphgxf; räd Péfiáttåt' UM i \ _ igjen Vi'ZsfebrgaryISQO skrey äggvi dmiüu Sirikêlsimfwi börjarâmwtt ñkarw,.åäamfår' de" tidiga'dri vi .börja ,på gått :gplanterggqmu Växtei pchâcyI'lnpa törnros_ Wiktor Fredrikáson vaf ,eñ utmärkt tgädgârdgmästáre, Han deltog 71' olika uçStällçiipgai' ifråga _' m' früägåñer. Bland .áhnáf Kträågårdsü'fátälåi V I i Linköping *på* “19201'á1ét1f1ah; i landstipgéman; " j; ' :även "üpps'att'êbin ahltså under Güstaf den. III':s 7tid. “ \ riksdagéiñáñ'hq " Stå' “Rundå de _ övriga.. inte 4 ".quçalep › geçs'gttf_ áolitçw'péh › V 4 trevligtjnhrygk r iddáge'nf'Amt*a “på . 'v › suu;.._._ ., i; 'Sanunanmgt' g'ámet mt *iårlftéd _4 V. extra platsei'_ Vi' farññ“ñ_1“u“Ke”h fra. 70 b'ei'ébñveñ .êäapexieayhew if. . g H . Skall déán, än?" dalmál L_ F6 BYE tagaging följande' _bågglov .Johgrjss'ön for eg klilleñjöuil rigehaniá: Åññéöiáalâlojtie_ tillBSrgâñá'd "áv*'er§_éama1&“ ñáiijQhariês ödéähögá'iot'tákåf › *E'Ödééhögslottoiná Å besökt ›,'10ttá_kåi'çn 'iwád e" . káffésamkväm *besågs »adel kan. Man ;deltog ä'v mässa' 4 *w ' ;.7. L Förámñliggsñág .för Demi? :På V söndag lfair_ 'det _gçdesh "s, samüiñgs .tur ?att ., gm_ högtid.. samlingen _slgeIVá _iççkjyrka *fill högmäásan :nåd nåttvafçsgå; fefåt_ 75th51!? Öåeáhöås vay'r'kljl éi'ohs'syföréning 'föf I viär'd'skapet ett samkväm .iiV Församlingshem Bl a kommer' .här :veñ sjun'p. Vild högmäsgan kgmfné nyvalda kyrkvärden bäck att hälsas" VälgthL inbjudna är förjsgxgnlipgéns pi rer _men/näven “övrrligg › och intresáeraglg _år_ ha komnahülkakapá, v ' ;Ef damkö'f S' ékm gamla_ ,fruktträden 'páwihña r ' Eidéi'. sdih 'fl§tf. 'jag den gånden ur full av mjnixgpfr åa'üöér'öm händéIséi'_ öçh ga, ;i \\\3* rruwuuwu wa. tumuuöu ya: vnu...D._.Å' w Em” 4 52 ÅbyTåSk'bgsbygd: * dj'rvnitt senaste besök på ÖdegårZ den Ta; det ljuvlig* sommar med ' piométérprakt och vacker rfågelsåmg. :Lijfgiiøande: regn hade gjort under: *verk .Jag gickfpler i ”Lyckan” ksoåx ri min barndom *på 'de där smörblérnw _ egentligen i ñlorank kad _og'bolián De var högresta med ;allan 4 15e tillçör Ranunckuiüs * s'øläkxetjl den' här trakten 'kalllIas de "Blálllçrblomster”. De :lyste, strålande f blåmifarndra'blomsfeiLnMen de sym' yqiigaqt gendm Vsin skarpa, gula »aDiärngre i "Lyckán" ?gick förrien mirçket::.'upptrampad 'gångstig längs gj'öäjcranden. Den gick törs/c tm "Sjö fäligf'5f.,âär vi 'bmkáde bada. Nu är badsjtäm'e't övergivet. Det är bara ste na'n öfzêramt. Badstället i min bann dornäå'i'áf omramat av en vasskant Däpjnñanför hölIA man' sig. Utanför var :det djupt.. Här _var förr muntra , Iskrâtf, 'plaskandm simövningar o'ch Eçnátet i vattnet. Detta har nu' nu . éåhgna'ftider och minnets värld. Ö :Den: där stigen kunde man sedan' följa 'till en mycket använt metstäfl 1e,"'Hustaket”. 'Nedanför var bråd ›d1'vupt_.r_Så är det än i dag: Stenen liknar, faktiskt ett hustak med gavel. , Man måste sittaal'ángst *upp på tak ásen'föratt* kunná ñáét'a. Ibland kun v:'n*"'\"| “f'..|\..'.',v:'\v. rade .Ivi våra krokar.i _ de. :nan :få .stqr,a›;..ün§ Siklöiér där Fortsatte .man stigen slängs_ sjön kom man ltin ett b'åtstäne, éox'n" vi' brukade" kanna; : "sv'éñêsoné :n'ya'i båt: sñtäiile'.'..r= DefNariñärfnxare för' Jon Sfen'S'son 'i Meliangår'd'et'i att' åå ner till “sjön dit; ?Däñ Ehádej han' sin > båt för 'fi'sketüpêrha' beh "kääftfiskétp ' "slvénls'soii' Eådé'â'h'áft fått' smart' båtV_ Ställé :fördtstb'e: 'någ'üängêe Tråh'igålj den". "Vägen stil1 ?detånyå :'båtétäuet gick från* Me'lláhgäfd'enwövér ,Ödevñ *SL k "Kñüfály'ckáh'ä v en = öáling mitt' i ska: gen. Platsen, där det'ñya båtställlet Iâg, ' käuádeá man s'tiigén'järñte' ön kbin 'tiaäl De _ game berätta'_ hade vi en väldig fiskélyckçr'Vi tade. Jésgf 'Lagers'çfönçé yngstçw spriên På ödesåråên. 99h. ;tågenPeâuiåáâråêhen kom ett storvägçt abborrstimfñrbi 0 närmade_ :nål intensiiri. sist ._tl'önlp ' 1 . Li'fiáde :inga i I'eSEITVj Mén _fiákç'lydk ln :blxêv (lutörin ordentlig ;lycká'd deés när jag aldijig :vaçif om någoiqlikna'náe. Det var en 'éhgångsföfl'etéelsa' _ i i _förufidên är: 'dådern'›'gétiviuxen. \ 'bäckå".“ 13Foifsaite 4 V ning,brukade vi abada :tillsgámmagiá : där;j_.\(i g'imnyader väl inte så :'[långt V “sirvnlgnnnignçtént > i i R n e n fras:singe'n :I _. cm; 77.14%!? .stigen "ngre_ fram› kcm när; tiil. enqiiézfi msngagna.: udde, Sbfñ'áidS ?Pdéá nlmnét *Fåtorâetü Där bmkaáé üngdjurén samias föñ'. Men detta hände under' 1800_ta1ét1 Föfil v'ar ået Eåñéáa n öppning ›_ där. Dé 'gám1_e“tyckté, 'ätt' 'dér likñád'e ett torg. De tänkte yä=1 på torgetf'i v Ödeshög”. ' 3 H i' mami?) stigen jäxnte sjön ?vid 3 ' ' ,v gårdenmärÃ. _ _ 'brå fåjifiåtftáüj'éöf dçrgårde'n; :Sedan hád; man en' »lång ' väg'mei' tillfsjöriDVi ;ungdong ifrån ödegården brükadé i Mixin u'ñgdqmj plocka T:bär härádSáillmäñningen v tillsammans' 'med ungdamama från szsá'ergârdeñ'. Ester ammad" bärpldék först: bläfiref JÃgà IñinnS, när ên'áviung? dblääfñe'tháj Juáánül'ffåil 'NÖFTEÖ' * 'pmä samöver m1 andra" stfánden, v' :nu den 5 vkzástore ö".,.,1_)et tyckte 'vi i vår ett mästerstyckefl Så småningom_ kunde viMdet oékså. Den gamla §54 gen ;längs sjön gav mjig 'måth glada ' som hör'_ti11 gångna: ._tidçr, ' gem. ' dem' rfisjigácthij , 4 ' Äksê iag siéldén' Uppüogade vägen; › i ugå Hög? knö .nopr _ färgat. Det Ya; Iáâyçk. t' :snö '36m' 'tålde' i en . täcka_ i11:5311:11)'äclçajsz'§1çzg än nedapçö; 'ör det mesta täckt av étt Snö rå vårä ni'éd vid mjanmmgeñ "llenv ;vara rplig'ç.: Ljus' .§55 . ° k gde v den_ i \ . i _tal:et _i fåáqsét. Hästéñ ;1561.51 _ gnäggäde glatt, när vi kom vändléå 'på huyudéná dch fåfñajae så 5155;:th 'De visstggatt det v2; :fijönç hingsdágs. Jág' kaiännu höra, Hur de första' iñjölkêt_râ1ç1fhg trumxñgaé mot biç'itfefly f_Ihjöik Kalveñ gjorde “1 isü;2i'spi*åñg \i den _ç',' ,att :det: skiüüç ;penj 5 vgn'ñ inj'öjlkföcg 'nässen i 'Siñ stja: gpyiptgde förhöjtri áWakt'a'ñmpå sin › matranson. Desêu'tom fick _déh pcksâ en. :liten skväff .av den sñé'ñy'rarma mjölken. Erån_vreñ Ilucka i hösIç'uHen 'Å kåSfádés nerøhö tm náttfoder åt dju “ så?" âátteáiiiiiskat stod. ' ., _, :Det éatt'ñejt' halâé härñr s 01» från brunnen nédågnför ladugården ›; rågaáñgdetüya'vrqqust. Av_ gg; gåttnçf .; fick 'alla djuren tm natteñ; så våp . aut 131m. märkningen avslutad, min' digra; h'a'ae fåft s'ittj Så van'gzáde w Ilårékçaris. skên från ljadru'gårgÃénr iñ' _n_ i Bçáingshusêt. , = 5,3 Jag minns de' _åär bzliátráhdé mil 'la' Vinterkvällarñá, Stjärnorna. över 'do'Va' knénmáñ' från” sjön: Det vaf asezi, . te .det'i'hüsk gezá'éngay'kämeñ *4 Xiaraf* v ä n 'Sjön blänktéjocñ "glimmade, Ibâland, kan*le höfd'és' sim frös än'nu tj'ockäre: lime var det_ ' skönt J 'de.\Stju_nd0m_knvâpp' Äldstç §0an _brgkade' agiltid värja áwêslagworäén fara. till 4.9 gamla' På › Jçådégâi'dlgn; Vi álnianácká ;1918 ' spår anteckqáf. .Göstá Anderstsson, Sp tgäng mötte vid _Röka_ §tati›0n med släde; Trêdjedagjul står töüaüççzgr väder.'F1jån hans resav'juden 1920 står följande hoterat: Vaken drängen på' megâârcienkñötte med' pony' (ich gå_ ned ödé'shöig; Ate'rsärdeñ 1918” "tm 11312 .'gxeädé 5 med' sxäáie; éüjuiså' kéjñlrvvår Allbvirii i=MdfåñöfbéL Der'hv'äi' sista' radémä" talar öm_ snö oéñ kyla. Pr'écig sor'n'rvi' vill, att'viritráfäáf'sicá * l/rkrrermranrn I _ från Original för ÖstgötaBladet av Götlunda. 'Kring ödegården är det nu för tiden tyst och stilla under vintertiden. Men annorlunda var det förr. Under kalla klara vinterdagar steg röken rakt upp ur skorstenen på man gårdsbyggnaden, det lyste om kvällarna vänligt och inbju dande från fönstren, på den öppna spiseln i köket flamma de elden värmande och livgi vande. där var det förr, när de gamla levde och utförde si na dagliga sysslor. Då stanna de ofta en slädc utanför eller en enkel skogskälke. Det hör imLcEn EDLUND, blev det att hälsa och lägga på ressakerna i släden och så sätt» ta sig i själv. 'Jag kan' ännu minnas hur roligt Och spän a nande det' var. Val omstoppad med fällar och med fötterna in stuckna i' höet på slädens bot ten begynte färden mot skogs bygden. Inte var det nån bil trafik, som störde slädf'ärden. Men vi mötte andra slädar och flera timmerlass. Det blev ett nickande och igenkännande mellan körsvennerna, ja ibland stannade vi för ett kortare samtal. Visst nöp det i skinnet av kylan, men roligt var det. När vi kom närmare ödegår den, minns jag, hur körkarlen des på långt håll, när någon vägfarandc kom genom klock ornas pinglande. Det var goda ' vänner och bekanta, som kom ljek'ddc' UPP mOl IngabOlêh där för att gästa eller bara titta in, fi'ÖliT Fina 00h J0hêln 0011 A] när man. for förbi till de olika :fmd lJOdde. Det Väl' något Sår' små ställena runt omkring. En gång minns jag for vi med tåg till _ från få. Vi .mot Hästholmenlsyn. Somliga minnesbilder lik* samt steg . . .. Det var vinter och kallt med Stannar där hela hva". KÖP” mycket.snö När vi steg av tå_isvennen ville tala om oss, gat, som ångade vidare mot att gamla mor .i gården slutat l'edaslätt, väntade naturliit sma dagar", OCh nu är bara lf 1_ : släde'n med Dolly för. Först na kval' av de gamla, som _förr bodde i Ingabola by. J a, Fmas hem var för oss ungdomar, när ; vi 'på somrarna gick till St. i Åby kyrka, ett angenämt och ;uppskattat rastställe. Vi bad lom vatten för att styrka oss ;för den långa promenaden till lkyrkan, men vi fick alltid saft .och mest efterlängtad var Fi nas härliga körsbärssaft. Att vi bad om vatten att dr .i a var ijust tanken kanske vi får köra ihärssaft. Många somrar och vintrar har svunnit sen dess. Nu åter till slädturen. Från Ingahola var det inte långt till ödegården. Vi for förbi Dalen, Fallströms gamla ställe, på hö ger sida skymtade vi oeksa Ås à gårda. I den ena gården bodde .Johan och Klara. I den andra Bergs. Nu var det inte långt fram till gården. Men innan vi kom fram, passerade vi den gamla torvestugan, där Erland ,en gång bott. Den var grå och :hade 'torvtak på vilket växte 'iagçlöic Skorstenen bestod av stenar staplade på varandra. att denna minnesbild ännu MMMimplmw'nnmmrwmwm skilt han ville tala om. Tänk. NIJ'ÖHJY och (.iä!.i_il{ålil Så livligt för min inre _Mhawäu i I i av vid Röks Station' som etsar Sig in 1 ens inre och? i Jag tror :bruk sammanband dem. Er ,lands gamla stuga bestod egen ltligen av ett enda boningsrum inte, att något mur lmcd den stora öppna spiseln. , I .. ;Så stod annu stugan kvar i :min barndom. Vid skenet från ;den öppna 'ein satt han om , 'vinterkval irna Bordet, stolarna., liiyrån, ut dragssol'fan, ja ramen kring 1 epirgeln hade han själv tillveri Ä kat.. skeden av trä med vilken ;han åt rågmjölsgröten, som of, jta kallades siätgröt, om kvällf arna var även gjord av hans: lhand. Även en del andra hus7 lgeråd var hemmagjorda. Den; 'gamla handkvarnen på vilken *han malde sitt råg och korn mjöl var tillverkad av hans idoga hand. .Denna kvarn var den sista av de saker, som stod kvar i stugan, när den äntligen skattade åt förgängelsen och revs. Mitt emot rummet låg ett annat rum, ett sk. kallruml Det saknade eldstad och kunde därför bara och slöjdadc.. användas under i den 'varma årstiden. Det rum› j tjänstgöra ,feril iten, som ingick i hans förmån nmet fick under den kalla tiden _' som ett slags skaf ' Därinne stod mjölkskvät _ :som torpare och även andra" 'färskvaror han kunde få Stllllri dom. 7 5 l ' Så var vi *då äntligen franrl ime. Vad det var skönt att fål komma in i värmen. Jag minns i ännu, hur roligt det var om! vinterkvällarna att få sitta vid: den öppna spiseln. Gamle Al fred brukade om kvällarna, när han varit i skogen om dagarna, gärna sätta upp fötterna på: spiselhällan och värma dem.' Så där fick jag också göra ochl tyckte det var underbart. N vi satt så där om kvällarna,5 knackade det på köksdörrenl och in steg Kalle Nord från' Mellangården. Han var /på el hemväg från någon körning 5 [och brukade rasta en, stund of Ivärma sig hos oss. Hans platst :brukade vara på vedlåren och l ;därifrån fick han också del avi värmen från spiseln. Han var munter och glad. Vi fick enf angenäm pratstund, när han kom farande på sin skogskälke förbi. Från Mellangården, där han var arrendator, flyttade han till Göleryd. i Nu så här efteråt framstårl slädfärderna under vinterdai dar och kvällarna framför eli den på den öppna spiseln somá ljusa, vackra bilder, som aldrig i mer kommer tillbaka. Det ar sparsamt i våra dagar med bjáillerklangen under frostiga ; vinterdagar. Att sitta så_ dar 1 lugn och ro efter dagens ut och 1 möda framför den flammande * brasan är ett dyrbart, oskattJ l bart minne. \ç:<vu;11 _ ”För'ÖStgötåfBládét i'ViENäi?'5DEN ". . , ;r .erinra om Vint år i gården?? i'áilágh . ndom for vi med tåg till Ö ;hög wpår_ Östergötlands MellA itä järnäräslisom den”då7fföf eni'k. _lade/ststrar änzlåñg” * ' 1 på'iiakttagéls'er utmed nu: 1, spännande järnvägsresa. t "var, › byten › vid Bränninge, "sejj: mmm; att* " EDEUND, " ja åtmide dckså'TVid Hästhoi: men; "Mångä'stationef det och mycket att titta_ på. Men i' .pustadegångloket i i \ :väntade påpsi'stä Dolly. var ivrig ätt'fâ vända hemåt. Hon tänkte'på krubban med det goda höet från Drabo j' Kuna"*o'ci'htinystart:finanser bar av" "på allvar, 'var'vi 'inne' hos* 'handlaren “och hämtade varor. Det kunde hända, att pojken. fick en karamell, en så dan där › knäck* somgsåg ut som en liten sockertopp med ppapper ; omkring. 1 På den ti den var man inte bortskämd med ,karameller Denna knäck uppskattades på det livligaste nav pojkbytingen (ich sä räck te den ganska länge, innan den var inmundigad. *Det där är ett minne, som hör med till 'T'den ljnva tiden? Att få komma vintertid' till .den gamla, kära gården' Var ett efterlängtat öj gonblick. Så “var man 'då 'äntV ligen framme och fick stiga 'in i värmen från brasan iden öppna spiseln och från' kakel ugnen i kammaren, där kaffe? A bordet stod och väntade på re senärerna. Och tänk att få 'sitta med vid kaffebordet! Det var något alldeles särskilt för en pojkbyting. * ' ' ' v ' “JAG KAN “ÄNNU ÅMINNAS, :hur det kändes .att bli väckt ?morgonen därpå uppe på kam maren.. Det hördes steg itrap pan, 0. mor Klara kom *in med ved i famnen 0. tände. i kakel ngnen en sprakande och flam_ mande brasa. Tänk att man' kan minnas sådant där 'så långt efteråt! *Efter'en stund .kom hon äter upp med kaffe brickan och ' så för att se till elden. Jag kan ännu se för min inre syn, hur honrslog upp ka kelugnsluckorna, Och hur det * glodde och” strömmade nt vär me från eldhärden. Och vad ;det sedan smakade med kaffe.,,_ i på sängen. Man trodde jn, attfamnved till ladugårdspian. Då I ^ h'ür. kakelugnsluckorna nan: 7 de 5: .uppg»Nu 4 var .det dags ,för 'des 'ff'Stáiçion Däri; Å 'det ?7 inte var sant, ja att drömde: Att bli'FSå npbvaktad' “ 462511 'trakterad Jagde't'var nåt ' för en pojke det. Så' lade hon på ,mera ved, och jag rade, när åter elden'flamma uppstigning. J a, tänk_ att stiga upp' på landet, ;mitt i ett. snö« nnå hela "vinlte'rn, ända fram den inbäddad Snö. arför var kallt. Eller'ilär'det 'bara fantasi'1 en, som . gjort allt' så roman tiskt' Och sagoskimrande? Litet sanning säradet nog. Vintrarna tycks ha ablivit mindre'kalla Och me'rarsnöfattigage., “ ' \. NU ' BÖRJADE ett härligt Vinterliv för pojkbytingenjd ag minns, att gamle Alfred till verkade en s.k. ”drög” åt mig. Det varen primitiv kälke, men vad gjorde detgDrögen'var till verkad av två bräder _'i medf a son, ;men de var inte beslagna med › skenor utan gled på bara' träet. Så var detfá'stspikandet av några brädstumpar på tvä. ren, som sammanhöll *den* lilla enkla kälken. Tänk vad roligt jag hade med den! J ag åkte på den 'nedför berget intill man gårdsbyggnaden.. \›.›Jag hade 0 troligt roligt. Jag var så nöjd och belåten med min drög. I bland använde jag' den' att ?dra in ved_ från "“vedskäle'tñ När jag åkte: 'nerför,bergetf så ha: de ' jag katten med 'som' passa 'gerare “J ag tror inte han var så trakterad av fåkningen. Den där 'rikatten gick nndér'namnet Karlsson, och det lyssnade han :till: 'Jag' "återgår till drogen; ;Med den kunde man göra små ;transporten Vi använde den *länd'skap!_. '*Här;&fskulle ; jagfå T tiil hösten. :: Vilkensljnvlighet : 'Som väntade. När* jag tittade_ 5 ut genom 'fönstret låg hela byg A ,det »så = mycket snö förjriiqchg j barndom] att man stundom 'bli gd. av *hårresande* fick jag' ,följa med. Ofta gick 5 det ».raSkt undan iden kupera de f.=«terrängen. Varadet litet is gata ›.öcl<så svängde kälkarna ' ganskagduktigt. N erför Drab0' backenl :fick Alfred hålla i or 1 dentligt i (tömmarna. Längst neringbrukade* det vara sk. \ ”svallis'lgtpå grund avzatt en avrinning _gick_ fram där från '; Drabokârret _och genom ängen Å' nédanfö'ridust här på sVallisen _E hörde :jagberättas att en jord; torparegfrån Drabo hade slagit_ ihjäli Sig.” Han kom med en I: stockcjlpå axeln, gående över; svalliseriÅ Och halkade. Detta *_ fall tmed stocken över sig blev 3 döden sföIj'torparen. Äldste so I ne'nxi'på "ödegården som dog över'9.0éâraig berättade för mig, att: man sagt honom ihans. just :på den platSen såg en hu : viijdlös man komma där'gâen f' de: 'Nog kunde »barnfantasien historier” Ja, nog kunde en ' :till att forsla hem granris på. :Sådant skulle ju ligga både 1 framför "farstukvisten och fina ingången. J a, till litet tyngre1 lass ' var den även användbar En gång drog Vien säck korn: till Mellangârden'på den. bodde 'då s Anders Petter, som L var arrendator. Hanflyttade sedemera till Göleryd; Han är nog borta nu. 3 lBLAND SPANDEV gamle 3 Ålfred; :Dolly för kälkarna för “ att köra hem timmer eller K. ALSStark, Längmossen. . i: a,'n"a'r man kom köran : de se? n .som 'om nån kom däri Me ntasiens ?hjälp och pa lån . åll_kun.de nog enbns ken bli en' huvudlöskarl. Nni'lgår eller'åker inte månE ga 3 iä* gre :förbi »den platsen. i Det iir.tyst ochstilla. Bara skol gen Åsüjsar ,vemodigt 'och erin; rarncmutider, då denna var viilahrzi och nött av de ornå lzringboende Vw för att nämna nägrainamn: Kalle på Kullen, ;' Kariiiiaürsla, Romana i Ursla, i 55W f›ésäsürtâ ga VI BRUKADE EÖBB vistas, under sommwarlovets .dryga "två månader ' på* Ödegården. Det var många upplevelser ,och händelser för en, skolyngling. \ Döthvar tankarnafsomlkomç före, närYi jag *'“sistgg gjordelett sotnimarbesök, “Sommarsöndan' valt.i regel »lugna ;05h fridfullait; Detnvar inte3' some: Våra dagar att vara ute och ' hinna med många'nül'som *' n'i'cijligt“"“"p'åE söndagsutflykten; ofta* blev det;envistillaâ'lvandé I ring till 'kyrkan/'Vi'gjorde' oss i i ordning i goditid. Söndagsko <stymenikom på som den bästa ? _dressen förr kallades. Vi gick “rättöversvägarna”, till vGuds hus. Det :var genvägar, 'som de gamle förrfhade använt påsl na vandringar *ner från. skogs bygden .nn ShÅby kyrka ooh Ödeshög. nVl ?brukade redan, när Vi' kommit förbi Jonstorw pakärrettvika av från Vägen mot Jonstorp; Jag minns; det . var en' 1 åker' på!? sluttningen, › ,som vi passerade. Det varfi re : gel en smallgång genyomlåkern. › Ofta växte det "havre :påz den _ åkern. Tänk att det? Växtslaget . l"så livligt. står kvar* i mitt mina_ net Det var “andra 'också,.som“ ,använde den genvägenfäg'enom ? åkern. Och sâblev det en liten* ' stig rätt :igenom den* växande a .grödan :På denna” tid* 'var'u'det' .' ännu >mycket folk, *V som: gick, åkte.v eftzeråv häst eller?! cyklade; Så vkomevi då fram" På* *Vår* gen' { väg, vid .Ingabolag Där började ' vi .en ny :rättövervägp' som'. inte “, slutade förrän vi kom fram vid 1; ”Karl Petters”, och då var vi inte långt' från St.. V Åby kyrka.: › V ' \ Efter ' gudstjänsten .vandrade \ vi hem efter vårkyrkvan 'r glesa' '1" Sångerf'Manåsam ' hemmen g . till i dessa.” L samman: ^ > k9mêl©11 “ Jag i .har ett: : 101st › .vi samma väg tillbaka; menadåi gjorde »vi 'ett uppehåll. härlioch ; där. för vissa undersökningar, bärplockaaga.saptâasfäai r Omgivningçnáiagadef ' er' i ,och Vår. ,V..iei§::T ., ,i arga'ftjurar' 'bort .frå/n; ' Vi trodde nog bara, att .de'valj folkilsk'na. Så_ småningom .korn . . ling: _Då/hade vi som siSta' 'anhalt ; stannat vid lngabolatqçh'nrak j .terats hos Johan :och: , härlig körsbär'sáaft. ;Det Nar. ef* ' .termiddag, när tvizanláindegthem? u igen. . Först brukade :áçvizrbadajr efter hemkomsten,. och sedan v' smakade ;MWg154211.: underbart' .efter dénlångavandri genf 'också' andra sakenVackra somm;i:söndagseftermiddagar I kom alltid 'någon eller några iaå besök. \ De i kom “antingen gående eller cyklande, < ja stundom ' *1:03.14 boksåg någon 'hästskjuts En ' kär'gäst, 'som .kom cyklande,b V 1; var * Kalle 'Relmda iir l án \ var_ :en finsnic aliare_ men" ocklsåjsålngare och 5 musiker? Under ?åtskilliga ' år Vaughan musik. och ; Gängledare . “ungdomarna ,däruppe \ i L f : skogbygden. Det var,_.nar .ung , ' domarna' på? i ödegården wrvar, unga, och . :hemma314%, ' .sjöng och” spelade), mest: reli'à ladesf' if denl ?äldste 'sönen'bevaratlfrån *denna tidQEn lördagi sept;5 ' 1888..,_sk'ul1e ,man samlas .hos Maria' Jonssonz'i' Höghult. Det' ståt.: idet brevet: Du får' salle Förtöâtgötalê det. av ,1,10 'namedI GW; d? “TF i WL _ *› skap medw Viktor? .ochAnna ' samt Lydia. Om' du kunde va ra ' god' äfven 'bedja ' Karl Rehndahl göra sällskap med i er. Och iettannadbrev står följandelfirån “Maria Jonsson, ' syftade. sångkörenz" ” Den' sång du begärde få avslkrifven ' *her Jaggyxevi nullfiirwtillfällçt, hem “mat ty* 'anna *:"›:hari'1å›nat. Den där vänskapen ,sedanujung domenden: "höll “ijsi'gf 3 'Kalle *Rehndalmll var lolta 'under ' som inaren" vikarierande' okantor'li St. “Äbyky'rka :Efter tjänsten ställde han sedan.. färden. upp :till ödeg'åirdven och stannade 'hos . 'oss .ända till kvällen. Då blev i det 'alltid' .tal .om gamla a tider och målngagminnesbilder rullades \ upp från gångna, lyckliga dagar. ' En annan söndagsgäst, som kom på be; sök, var Johan Dahlin i'«HÖg hult. Han tillhörde ödegârdens gamla Vänkrets. ' Han. 'kom i regel_ till' fots. “Jag "minns, hur 'kunde sitta på *gräsmattan och blicka ut' mot sjön'Han hade* sina n funderingar om en del' Stubbar, som *under sommaren stack. \ ;upp ;nere i Sjöfälla. Det var: 'stora;ekstubbar därnere i ' sjön. De ;finns kvarant dag. Johan : menade, attnärzde ha de vuxitiupp, så var detyäldn te *: sjö . .därautan' torra'marker. Sån 4 s'j ön;måtte ha' blivit ! större :. menade . Johan. :Denne .svar 00k ' så' snickare till yrket. Han gjorde 'en 'bastant eka till en av ' Södergårdensiwdamer, som bwkade L Vistas › där: under sommarlovet med *sina barn. gjorde den *såLtung 'och' bastant att denrvtill' och'med blev tungtodd. Men det var' i' välmening han tillverkade den _så'kraftig ;':Ekan' skdll'e vara' Sjösäkerzförê mamman och :bar: nam: ,SåÅViäkallade eken den * muskelstärkande iâi* och 3' tung rodda.lDe?'där två gamla vänr nerna 'sover sedan :åtskilliga år. den? sista :sömnen 3på” St." Åby kyrkogård. Så där?? stilla' Och 2 rdgivande g ?kunde förr våra söndagseftermiddagar förflyta 90mm.afen.pi “'>^ ' ,5 i « r; §ANDRA SÖNDAGSEFTEB; ÖMIDDA'G'AB var' vi .bortbjudnax påkaffe heelnågon i OmSÃV:.._ ningarna. Det hörde på den'ti ' ?den till ett angenämt avbrott › ,. c . 5 7 på. sommapVistelsen. Det :var _ m SDNDAGnnNA nande, ' Elli inteså långt bort bjudning giclçavzstapeln, ty' vi gick ;idtill fötsüxEtt ställe, some vi varje. sommarçvar. .bjudna till, va,13;,_fMellanmade.11. :Där: .bodde de_ kära vännerna . Johanna _och_ iAhders; ' som_ stod :föråvardskaÅ Tpét det r 'vackert väder; stfofldi,alltidigkafieborgdetg dukat i trädgården' j'bia' dt?" prunkande 'blomsterrabatter' “Många §er:' ter? ville: alltidliTohanna \ trakte :har: .äl'honl'pvillei* gästen' .IIv'onllbj'ovd_ ideligen?:attviilskulä lef, ta? för?avla alla'lisorternal* När 'detaflsål började'lllkVällas) vandi” iradé'lvi; genomfspkogen; .En beh" angenämfsommarsön*M ii, lugn ooh l rojvar *till ;änf ' i ;en DEN' is FEBRUARE › 1%3 Minnesbildc V vintrar förr på ödcgårdenä i i E NU LIGGER ÖDEGÅRDEN 'insvept i vinterns vita fäll, o. 'Kung Bores makt' är oin" skrän'kt_ i' dessa vinterdagar. ,Den lilla sjön_ ligger säkert och ' fast bundenav halvmetertjock isboja._ Det går att fara_ som man vill över sjön i alla rikt ningar. Golvet man åker över lär starkt av riktig kärnis, Det :är precis denna vinter, som de I gamle talade om: sträng vinter ?med mycket snö och tjock is 1på sjön. .När sjön låg säkert .frusen var isvägen över sjön en bra genväg hem från skog en_ Isen tålde tunga timmer: lass. Då for man .med sina ;skogskälkar bärs och'tvärs ö _ fver sjön, och bjällrornav *ping " lade muntert: Åtskilliga _slätt bor, som hade sin. årliga ntsy ning i härdasallmänningen an vände _isbron över sjön. Man kom tidigt på I morgonen för dagens .arbetei skogen och återvände ' mot skymningen. Bjällrorna pinglade muntert, ty hästarna hade brått hem till stallth och "värmen 'där den fyllda _krubhqn'g 1 Så såg .jag 'också ;slätthorna_. i min hann. dom komma farande' översj'vön för: attlhärntar hem. 'sin ved Och sitt timmer 'från ?denivstorafall'o männinssskogem Då'fanhs det ännu 'stugor och torp runt om. _kringfidgärl' 'det bodde vänliga 'och godáimänniskor, som man tittade in till. värmde sig ' och :hade en ' pratstund. Kaffe Lpannain kom på, och manåhade innerligt trevligt. Folket i skogsbygdcn fick veta nyheter ' från slättvbygdent och slättbora na. förhörde *sig 'vad' 59m i hänt uppe; denna ;del ?av seek men, " le tilievsta'smgorna 'i'och ,torped borta'mned alla ,garn .la vännertfoch 'skogskälkarnd från slätthygden är 'tennisåuddagj j_ ”anfihelt bortåt] Allt det där tillhör'en gången _tidsepokg \ n “ "lar" ":ett'isêillsanit , V V var :det: .Vinterlth måltiden lyietetbüdeni ' * " QM ViNl'rnniiIvE'r, som det] var. förtalhar .ändrat sig, så? är; i' alla; fall :vintern i naturem:sigå lik. Siamese: där: derma viné. ter lika frusen oclifasthunden "av isbojoizna 'som i min hdm ;dom Stränderna och. *stenarna li Sjön, ligger 'där' .liker nersriöa ide, och kring stenarnahar isen ;skruvatupp sig.. .Inte var;th Iså allmänt förr med Vinterfis l ke., medE jpimpling och i: ;angelj idon “'*MenaPetteri Emanuel på 111310, äger; *Var farligt '3. mångas: “mening fen _ihärdig loclijö'trogenv (Vinterfiskare. få?" den* tiden: V hade. aninte_ moderna_ _ dansar :nej: “iiiiapuina _ ir 4 5. in.. . l 15 från Petter Emanuel hade bara sin; yxa och ett jâirnspett för att få hål '1 den; stärka kärnisen. Och tillräckliga häl fick han för sitt Vinterfiske. Han tog åtskilliga gäddor med sina enkla. hemma gjorda fiskeredskap. Han idka. de inte Vinterfiske genom l pimpling. Det hade han förres ten inte tid till. Nej, han: tog sina gäddor på det. gamla. tet med mörtsom hete och så en rejäl krok med tals och en j stark lina. Fick han! gott om gäddor, 'sålde han en del. På så sätt fick han' också en; liten slant. Han'kunde fiskekonsten. antingen det gällde vinter_ vår.. eller sommarnske. Uppe *i Mälaren hade han lärt sig den konsten. .Han kom nerflyttznr defrån Seskarö i Sörmland. Det har snöat många vintrarj sedan dess, och den gamle ori * ginelle fislczareni sover sin: sista sömn sedan. många år tillbaka. Men det finns de, som ännu minns .horiom och som kan ta la. om roliga och trevliga episo. der kring honom. Å 'FRÅN MlN TIDLGA BARN DOM minns jag en som kom farande _* förbi "_ödegården vinr tertidmed skogskälke 0. häst. Det var Kalle Nord i Mellan gårdens Han arrenderade Mel langården och .livnärde sig på den. ,Antingen var han på bort ,eller hemviig, så tittade han alltid in* hos oss på' ödegården. Jag_ minns honom aldrig allg vända annat vintertid än: en liten; kälkey när han for förbi. Det såg 'så underligt_ ut i mina ögon: En stor häst förspänd en “ liten kälke. När han kom gin; .till ;ossui köket, satte han alltidpâ _vedlåren .och ladel mössan på golve't;,Där satt him' occlji pratade och skämtade.: ter; Det' trevligt och lätt samt, när han kom i berättari tglgen .Elden från den öppna. ' spiselnvvärmde och utanför sänkte sig skymningen. Den. korta, vinterdagenä .var slut. . Det var skönt och rogivande. i Då, blinkade ; Kalle .Nord stigar: TYHärffår. jag inte sitta oclrliar 'det skönt. ,Mårre står: häri utanför och Väntar, jag måste hem med henne”..Såi sade han adjö: Satte sig_ påzden lilla kåil : ken ochförsvann: bakom ladu ; gården Innan 'han ,solat ;avT märren, ställt in henne .i stallet ' ochgett henne foder, hade viny. terkvällen .lägratj' sig över 'den lillzi'gården nere i dälden. När han steg' invi den' lilla,grårei stu' gas, sprakade ett" vänligt ,väl Ota; :.öppne;_3piselni' sim* i enldái"ruin,ii,'om man inr_ köket; .i '\ H. al w søu.JI Alltid" var han; glad och munÖ men honom till mötes ,från *' HögsommG,gala;jji“nein __ i från ödêgården Föi'ÖstgötaBladct av H. E. Jag har gjort ett kortare sommarbesök på Ödegården. Det är alltid lika'rogivande' och ger minnen om gångna ti der. När jag kom till St. Åby kyrka och framåt, märkte jag att mycketändrats i närheten av det gamla ålderdomshemw met. Här gick den nya motor vägen under en nybyggd bro. Den gamla AdelÖVSVägen gick alltså högt över denna. “ Här var stora ingrepp i tegrängen. Det var så, att man knappt kände igen sig. Den_ gamla bäcken, där jag förr Frans i Fällan stå och dricka vatten under det han mumlade: Frans han tycker om vatten, ja, det gör han, helt borta. Frans' var en originell man, som bodde på det gamla hem met. Tänk vilken förändring i naturen, när. de stora vägma skin'erna går fram. Här ska nu lmotortrafiken dåna fram dag och natt. förbi det gamla hemmet. Tänk; vilken kontrast mot: frörr, sakta och stilla rullade förbi och. körsvennen hade. tid att' stanna och prata med de gam la, som ofta under den varma tiden satt på' verandan. Det är en_ idyll, som' obönhörligen v jag, nu ,for vägen *fram utan ansträngning, passerade jag ;Krroxeryds kvarn. Strax in nan dess erinrade jag mig, hur, det ;kändesvattförr åka cykel här. Ty just. här började det bära uppför, Det gick tungt och trögt att trampa, Det var bara uppföra i ända till Hålle mon'svägen. Jag mindes, att jaglbrukade kunna cykla ner till Ödeshög från ödegården på 451minuter. Men ,upp till går den togdet .alltid längre tid; En gång korrijag 'ihåg hade jag' särskilt "bråttom nu järn affären i Ödeshög. Jag skulle köpa metkrok. Vi hade varit . ute .och metat på morgonen 0;., fått'gbrar, med* stora abborrar, som tog. till sist våra. krokar.. Då skickades. jag ner för att inköpa nya krokar; Men, det' hjälpte' inte". _ Abborra'rna tog bara den stunden och 'den mer gonen. Min snabbfärdlpå cy, keln dengången hjälpte", inte, Det var ett' särskilt gynnsamt väder den morgonen, med rätt. Vind och lagom böljegång. Det var ett sådant där fiskafänge med metspö, som bara händer en gång. Vi hade råkatrkom» ma,just när ett abborrstim av avsevärd storlek var i farten. Denmorgonen' står ännu liv ligt för min :inre blick. Mina fiskekamrater _ den morgonen '. ar nog också detta fiskafänge ,_ ,i . ,i gott_ minne., Som yngste man i laget sändes* jag förstås ner till Ödeshög för inköp av nya krokar, Det är mångfalår sem gått: sedan dess, 'och cykeln är utbytt mot bilen, när färden ställes till Ödeshög. Högsomlmardagarna på öde gården förflöt under olika gö randen. Vi luftade och vädradei i de 'båda stugorna. En av' stu_ gorna kallar'vi för Lilla stu gan. Den flyttades hit omkring 1920. Den var äldste sonens på I ödegården barndomshem. Då stod stugan emellertidrpå Mel langården. Det var två bygg nadssnickare, som satte upp denigen på ödegården. De bå dasnickarna vilar' sedan åt skilliga år på St; Åby kyrkov gård. j De,hette Johan. Dahlin och.Kalle Fyhr. ;De _höll på alldeles för länge. Men de gjor de ett rejältaoch gediget arbe' te. Stugan består av ett gan ska stort 'rum med två fönster och så, en vacker, rundformig öppen. spis. "Stugan ligger vac kert med ett fönster mot sjön. Det är en ljuvlig 'syn att få sitta vid fönstret och se ut över Sjön, som' breder ut sig när 'hästskjutsarna = , det som' varit. rakt framför. lláir satt ofta den äldste sonen vid skrivbor det under _sommarvistelscn_ Ja, stugan är nästan som ett litet museum med minnen från hans tid. Här förvarar jag 'två av hans första leksaker. Tänk, .han hade gömt dem under ett helt långt liv. Den ena saken är en liten diligens,,fö1"spänd med två hästar. Hela arbetet av enkel plåt, som är fär gad. Den lilla leksaken är nu cirka 87 år gammal. Den andra saken, som han också gömt troget och med pietet från ti diga barnaår är ett litet kru cifix av porslin. Vilka barn .i vår tid gömmer sina leksach så ömt. Nej, förr var det en stor tilldragelse, när man fickl en liten gåva. Nu får våra barn. alltför lätt och i för stor myckenhct. I denna lilla stuga med det utsökta läget har många kafferep gått av sta peln med goda vänner. När det var soligt och vackert satt vi ofta med kaffekoppen på den lilla trappan och med blicken riktad mot sjön. Naturligtvis var jag också ute på sjön. Överallt kring stränderna talade: minnen om När vi kunde simma ordentligt badade Vi of ta vid Jonstorpaberget. Där var nämligen djupt, så att vi kunde dyka med huvudet före. Vi gick runt viken dit. Annars var värt badställe i Sjöfälla se dan gammalt. Där var en gam mal 'badplats sedan de gamlas egen tid. Här var också mera långgrunt, och, hela badplati sen var kringgärdad av vass. Här var stoj och liv och plask under sommarmånaderna förr. Vi hade även förr under den högre' skolåldern en badplats Vid Stora Ö. Där gjorde vi från det höga" berget" en svikt. _ Vi_ 'fästade en tjock planka' med stora stenar i ena ändan] en bit in på berget, men så att ' plankan: stack ut ett stycke över vattnet.” Då brukade Sö dergårdens sommarungdom vara med. Då gick vi redan i gymnasiet: och ,fick vara på.. egen' hand. Vid denna badplats var det bråddjupt, så att 'vi4 kunde dyka med huvudet före. 'De där minnena gav roddturn erna på sjön denna gång. Det många somrar, som svunnit sedan dess. iw Under 'mitt Abesök'Mpå den; ” gamla födegârdcn '_'kom jag att närmare 'f se på 'va(*l“'5'so'1n:*en › gång* varit '_en' :nyanlagdg träd gårdg'" Nu *har tidens 'tand ' sätt* ' sin :prägel *på den <1' Åtskilliga " av 'fruktträden *ser* ;mosslgaz Och lårldersdign'a “uti ' En "gång f_örl70[â*'80 år sedanfvarfde' ny 1 satta; Nu “har en del. av"qu narna I torkat, ': somliga är över, yux'na *medf'y'lt mossagen: del “träd förvridná “ och: risiga; AV* det, 'gamla' V” körsbärs'trädet är bara kvar *en låg. 'stubbç 0613 Initt på 'denväxte Ten :smultp " rpnplanta'.{En i'jsçxnning undçrYl \ lig: 'Växtplats."”DetÄ Varv “många ' minnen, ?som 'det " gamla?körsr bägsträdetj gav JagminnS* ,tydliga g":”h'urfdet*f”såg ut. Det' växte ;_näray stgrjswtuggn, \ ;_lqch , från “rotstammen fs'kö det' ;upp 1 ifályåfetit* §2_ .plocka mer 7. alvblgaråêtnaJ ' . "; gaxnlail» öxgbarsträdeb ” 'III.glada minnénfg .. dagen? ' id ' f mk 4 gt mörkrödaE ?Gm,äs .l .. *g denvlhetüviå Kläm, pçhçgdåvxvag: det namnå lingls ,.xstory' lçaffebjudning : 521m; kxäitonupchs som' dessert' 5 'körgbärffrån ?deti;gamla'gjkörjsf fpäfsbrädetl': Till “ den: dagen_ ›, 113: 'dell'T " "' lräuppgüt 5 tid_ 'gçLnlasgorfavb i.: j . ' 'dC'Iif'lrzi'zêLugllt 2' »L Varéådet.tälltiéii l. › 'grannárnaçg 7 : :Skämt: thetÄté “J'ohánêfinah1iñj ; › g* '1 råge.ateistorallngnçrhøcnåplç stonas. x “try ' Lu r, / .'l L 'ta' 0 .\'›« vn 7:” .21. \ _FörnöstgötaBladççgv511%qu EpLUNDg . morgonstund väcktes vi av toglf'qrstås", att» detvvar körs« bärstjuyar, Äldsta \; dottern ?Tu sadç 1 upp qch ut. ›0ch _ ropade: “Försvian härifrån och lätt. körsbären vara i fred”. 'HenQ nes' stränga tillsägelse mottogs av' ett glatt skratt. › Det .gåvan hennes ;2 ?bror,i somgatillsammans nä'tidigá morgon. De hade på skämt” :försökt “spela 'de 1:hemv att ?låtsasê mig tjuvar.: nu i m :Klaradgåenfikden 12 au; magen. Varjth Vackert Väder Anders QçhpJghanna hörde 'till Anders all mqnstdpjlgsjoimiihan:övçftggäit av i, ; 'enégammalr bekant, › Vilken ani ' nöjt: ?och .litet för 4 > , ?i'AndeIISå ;fick \de_t"re,@an *grönt ' äv *ål ' * Änjgjändning. 1 enigkfukai ' l' ?meda »sommargi te, 1ämnandçt ' . _vill ha lite.;skummjölkliförjjaçg klänningal › Hz.. , måste förklarats,rade ret §3/ 'JohannafêEn nnanrgäst' , . ,i Hán ' vår :t gghelçn; ?hinnsvenbpisoi där körsbäns , trädet V figurel'ade. Enl“tidig V röster i trädet Husets folkzan ' medilen kamrat kommit cyk 'I lande' till iföräldrahemmet dené ' mgVafáhdç ' ett spratt J. “genomj j guatirlvarg'fden'fstonä kaffebjud " Stodj bordet? dukatni'iträdgån iden.?Jagilkäniännueg några av * deâ,._me§l »markantá'l gästerna. \ ch I färg§tarka.r nt' sålt; plom ? s; isstlade :som 1111 'VJagå .. adel* x. H :,;,.;mjö1ken;ilsade4 j '› honzv 'l ?undrar om sherrskapets . dom/skulle :ut Och_ v: Sjadehanz' ?'Nu skajmanputf till_ : .bönlnerna "çch (tjänái'Åpengáf'i'Lj\ : \ Del. lgåda ; brödenna ;hade '_0211' ' l släkting, ;ill*Lyxket53130113;Han _ Ãöyerglckiftill 'ipláptisgmehl: “_En; »' : gång “_sádéf någth *tills Alfred: _ nn "lêgâdêl Jigttin x 1 ,brödsäçlenl'i Etftlciriglnellt 'biröt \ '4 Jánafdräng; "älg lin h m .M si'nfgüijlg'b .'.A_^_.v ›_a. .h m <'tr;w.m m4? 3 ' Vid påsktiden brukade det i regel märkas, att våren bör jade göra sitt intåg i den hög länta trakt, där ödegården lig ger. Somliga år kunde ju vin tern hålla sig kvar länge. Den ville inte riktigt släppa sitt i siga grepp utan sökte envist hålla sii a positioner i det längsta. Så småningom fick den dock ge med sig för den unga, ystra våren. Andra år hade våren ett mera lätt arbc te, och det gick nästan som en dans att få bukt med Kung Bore. Detta sista förhållande var det i ett par påsk och vår hälsningar, som jag plockat fram ur mina gömmor _ från ödegården. Av ett brev framgår, att vå ren det året hade lätt att vin na terräng och få is och snö att fort försvinna. Den äldsta av ödegårdens döttrar skrev denna vårhälsning: Valter har gjort i ordning till en stor påskeld nere vid sjön. Detta med påskeld var en gammal sed på ödegården och trakten däromkring. På påskaftonens kväll skulle man tända påsk eldarna. Jag kan inte erinra mig, att man hade någon eld Valborgsmässoafton på den ti« den. Nej, vid påsken hade man sina eldar. Valborgsmässoel darna har mer och mer trängt ut påskeldarna. Men tillbaka till den där påskelden, som hälsningen talar om. Valter hade en längre tid dragit ihop en massa skräp och bråte nere vid sjön. Det hade blivit en ansenlig hög av grenar, ris och 'kande mot kvällshimlen. // Ur gar/min náråreo från edegámåen annat, som man ville bli av med. I skymningen tändes bå« let, och flammorna steg spre Åt skilliga ungdomar från trakten brukade samlas, och så var det också denna gång. Man glam made och stojade, och skrat ten ekade mot andra sidan sjön. En spelman var också med. Det var Ture "k från Långmossen. Han hand klaveret med sig, och han lät tonerna flöda från dv? i vår kvällen. På denna tid fanns det ännu gott om ungdom i denna trakt. När iågorna hör jade avta drog ungdomen sina färde, men några följde med Valter upp. Det bjöds på kaffe, och Ture underhöll med drag spelsmusik. Så var det tid att gå hem till sitt. och en påskaftonskväll hade åter gått till ända uppe i skogbygden. I denna värhalsning berät tas mera om vårens intåg kring ödegården. Den numera avlidna dottern berättar, att blåsipporna började komma fram i det gamla jordtorpar stället Drabo. På sluttningen ner mot ängen trivdes dessa vårens väna, himmelsblå blommor utmärkt. Särskilt under hasselbuskarna på slutt ningen hade de ett skyddat ställe att ostört växa i. I regel fick de växa fritt och utan skövlande händer. Men ibland tog vi oss friheten att plocka några, när vi skulle ha kaffe bjudning. Då fick de rara vår hlommorna bli en vänlig er inran om våren för kaffegäs terna. Det var om dessa blå sippor hon skrev och berätta de för mig. Honlvar oerhört fästad vid den kära, gamla gården, och hon älskade dessa blåsippor i Drabo. Jag minns också, hur jag fick göra henne sällskap dit när de första blå knopparna tittade upp bland torra löv. För henne var den na vandring dit i vårens för sta tid till de första blåsippor na, något av en högtid, full av helig glädje över vårens un der. :Mera hälsningar om Våren fick jag av hennes hand. Un» der åtskilliga år var hon lärw arinna både i Prästtorp och Höghult. Den senare skolans är ju all. Nu stojar och lt er inte mera några skol barn där. I sin hälsning be rättar hon, att hon fått 10 och ett' halft tjog ägg av skolbaru nen. Det var snälla och om tänksamma mammor, som sände med. ägg till ”Fröken”. Dessa gåvor av ägg var också ett säkert vårtecken däruppe i skogsbygden. HOn skrev i hälsningen med anledning av de hon fått: Så nu må du tro, att vi festar. Hon berätta de också. om kattorna, SOm hon visste intresserade mig på det allra högsta. I denna hälsning hette de Pelle och Lydia. Pelle försvann en vacker dag. Det var räven, som lade beslag på honom. Sist i denna hälsning får jag veta, att sjön höll på att mista sitt istäcke. Hon skriver: Nu börjar sjön bli “landlös". Istäcket gick tidigt det året. Mycket tidigare än i år. Allt detta, som rörde för hållandena på ödegården in tresserade pojkbytingen oer hört. Ofta gick mina tankar dit och med en stilla önskan, att skolan snart måtte vara slut, så att jag fick komma dit och leva med idet som hände där. i Jag har gömt dessa hals ningar under alla år. Jag har undrat, hur jag kunde gömma dessa kort och brev. Tänk att , jag inte förstörde dem och slarvade bort dem! Att få kort och brev därifrån var det bäs ta jag visste. Kanske det är 0r saken till att jag hade bevarat dem så noga och omsorgsfullt. H. E. W , s i ' i. Säkra váriäååkem ., 77, ..,W “WWW.m i n.. Ödegârden I MIN BARNDOM var det som vårens, budbärare. Det spännande och intressanta 'da var på det 'gamla jordtorpar gar, när isen på sjön började stället Drabo.. Mitt inne i öde bli gråtdaskig. Då visste vi, att gården ägor låg denna odling' snart skulle isbojan vara bru Jag 'har aldrig sett det be ten. Först började isen lossna byggt. Husen var rivna för vid land. Det blev en. strimma; länge sedan. Men de små* åk öppetvatten längs stränderna. rarna skötte. ödegårdens äga lsen blev mörk; pipig, och *rätt' re." Då var det också en slåtter jsom det var, blev'sjÖn fylld av äng, som gav gott hö till ladu issörja. När vi sedan vaknade gårdens djur. Just här i Drabo en morgon, var hela sjön isfri. under hasselbuskarna hittade Nu var äntligen våren. kom Vi de första blåsipporna. Jag men. Vi brukade säga: Nu har_ minns hur hänförd och glad sjön sköljt. Det betydde: Nu ödegårdens äldsta dotter sade den isfri. Ibland' hände det" till mig : "Kom, nu ska vi gå ta ' stora våräventyr i; april, till Drabo och se efter, om in stundom kunde det dröjavänr te' de första blåsipporna är da in i de första' dagarna/av komnal'l Det var. en verklig maj. Vattnet såg kallt ochc vårvandring genom :skogen mörkt ut och 'allehanda bråte till det gamla odlarstället. Jag flöt omkring nere vid håtstäl har :såofta tänkt på vad: det let och kring stränderna för namnet betyder_ Dra tyder övrigt; Men de två stora stek nog på att det varit ett litet narna och den i Svanbergsvi vattendrag, som rann där för kenfi nedre delen: av sjön Var bi_.._ Av de yttre förhållandena djupt under vattnet. Sjön'gha och terrängen. kantman sluta de ännu inte blivit sänkt som. sig tillägna_ Det är ännu 'ett sedan skett på underligaV'E'L kärr strax intill vägen, och. gar. Det där felet går :nog änb detta har sitt avlopp i ett gan nu atträtta till. De gamla lek ska stort dike, som går under jplatserna för gädda och* an! vägen. Detta wdike var :nog Jdra fiskar är ju försvunna. förr en liten bäck. Och? kräftornas' gamla, fina gömställen är nu torra landet. “På stenar kan man ännu se, hur högt vattenståndet förr ;var isjön. Ur fiskesynpunkt, “ur ,skönhetsintryek har sjön lsynpunkt är, att vegetationen_ .'Sjvön' håller 'på växa igen geZ nom sänkningen. Nog måste; krafttag till för ” att få sjöni fylld med vatten igen. Genom sjöns gamla vattennivå. * Vi gjorde också _. storstädmng många bu_skar“ och träd, som behövde1 ansas. 'Man var; ange lägna på ödegården att ha* en Vacker'utsikt utåt sjön;j^All* 'den där upprensninge'ns "blev till en väldig grenhögg som också'fick bli en: flammande Wårbrasa, ,lysande långt 'utåt JAG ÅTERGÅR nu det gamla jordtorparstället. Tydh ligen var det förr en åtråvärd ;odlingg som kunde försörja en familj. I våra dagar låter det . l . underli . De små åkerla ar förlorat mycket. En annan na '7 gt 'pp z a. 8 stycken gav verkli gammalt inteckningsprotokoll kan jag se, att torparfolket den gång. en hette Gustaf Jansson och __ hans hustru Maria Larsdotter. . 138 00h rättc'gå'r att ätasialla Här hadede sitt lilla bonings 4 hus, sin'ladugård och andra Så arbetade Våren “dare uthus. De levde och försörjde A _ . _4 sig på* det lilla stället mitt i nere i lkaani Vldl SJOU' DEt var skogenf Två källor hade de ne re 'Ii sluttningen' ' till ängen. Kanske den ena var till dju rens vattenbehov och den an.« dra till matvatten. I min 'barn dom 'hämtade vi vatten från dessa källor i Drabo, innan Vi skaffade den nuvarande vat .sjön och en Vårhälsninagftill 1 andra sidan sjöng tenkällan på ödegården. Det _'var en ganska lång vandring efter vatten' Men på raska ' VI HADE ETT säkert ställe, barnaföçter och med allehanda' 'där de första'blåsippornakom upptåg, underyágen dit_ gick . denna vattenhämtnilng ändå igår ännugenom det gamla ' ,'odlarstället. Denna väg måste ännu i daglFredrik Berg 1 Åsa ' gårda använda, när han skall' bärga oChêköra hem=sin gröda från'ÄOXakärret, som ligger; bortom". Drabo. Åtskilliga [gånger fick jag'vara med och' bära n kaffekorgen ' till slätten" V _ gen bär ni'n åt dess odlare. › Ii vattnet har Ökat omande Av. ett öåeråOO är 2: 'bralf ganskaâbknagglig .väga ' och skördefolketförr i tiden_ .'De'små'åkrarna har i regel? goda skördarvoch ängen' gott hö tilldjuren. Här var liv och arbetsglädje, 'när odlingen än» nu , hölls öppen. :VÅR VANDRING till Drabo föratt hitta de första blåsipp orna=.varj'i regel inte förgäves. l'hassellunden på sluttningen ner mot ängenwfann_ vaårens himmelsblå bud'bärarer Jag › minns'med vilken varsamhet och glädje vi petade "undan de torra : löven; som 'bildat ett skyddande; täcke. över de spä da blomstren. Detta säkra vår tecken i Drabo påminde oss ,om att 'Snart 'slårlvåreni ut i _full blom. I dag susar skogen sin säng 'över ett .gammalt sin bostad, arbetat ochÖaV de __'små 'åkrarnas groda hämtat sitt 'livSuppehällej ' ' “ i › * H. E. w jprdtorparställe', där folk haft. Jag har tillbringat sommar solståndetypå den gamla öde gården. Sommaren var under* bar. Alarna och pilarna nere vid sjön stod så friska och grö na. Stigen› ner till sjön var kantad av storvuxna smör blommor och högresta hund käx, rödklöver. och illgula kaji ringtänder, Den lilla igenvux na åkerlappen närmast'jbåtstäl let var_ heltnöversålliad av'stoirag kraftiga smörblommbr.'_ Vid norrsida'n av denna dåkerbit, kantad av 'en tvär. bergvägg låg förr ”Fars gurklist”. Gamle; Alfred på ,ödegården brakade ha sin gurklist vid foten av denna bergvägg. Där var skydd mot norr ochllisten låg öppen rakt .mot söder. Här var ' en ypperlig _växtplats för gurkod ling. Blev det för torrt var det bara några steg ner till sjön efter vatten. Ja; här trivdes och frodades gurkorna värre; Jag såg också på boavinden det. träkärl i _vilket gurkorna_ brukades läggas ner eller som man sade syltas ner. Det' blev härliga gurkor insyltade efter gammaldags recept. Sjön (har legat så blå och glittrande. Det har varit. en stil la nordväst från Jonstorpavi: J ag har suttit på verandan och V mig'händelsern'från. sjön.fJust vid _midsommartid var det som löjorna'* brukade 3 leka vid ?Sto re Öy”f och Ä”Zliärsmarkelandet*”.* Jag ;minns,“i'hnr;1vi 'Lbiftikade ta de detrvid 'strandenÃDååbrukaé omaájså_ ha det ' ; landfefter löjnätet och pulsestång'en; LV? satte ut nätet iLen halvéirkelf där det kokadeÖijvattnetil :I bland : ,brukade ,någonståpå 'stranden 09h.lhållaiieriáfi' «' av nätet, Å nätet l'lçrin'g 'lekstället.'Man jvar alltid tvungen ?iaktta stor förj' _siktighethJÄsåi?fattjjlsmarirV __ ' _ Skrämde *löjorna *ut ;på djupet; Det ' fick 'inte vara.vdjuparei än_ att' nätflötena nådde_ . upp ' till "vattenytan, ty annarSj 'de kvicka 'fiskarna övernätet, När så nätet varinlagt, “gickfvi i land* ochvskrämde ' på 'de le' kande löjorna. ”Då” rusade ihela. stimmet slöjor *motfnnäten och hätflötena \ hoppade den _doppa de_sig','tills de thelt'sjöng_ under' vattenytan; Dål.visstel vie* .att vi fåtten ansenlig mängd. på 'nä _teti Så *där höll man påjtills man; fått' noggmed *degläçkra fiskarna. bland . kunde. :det hända, att abborrari och till och _med_ gäddor kom med» uppfi detE finmaskiga nätet.. Abborr .arna hade'lockats dit avutsik.: ten att få. äta "rom,*_ gäddorna för att tillfredsställa Ösin hemn ska'aptit på löjor. De där 'fis karna 'fick man liksom på köa pet; Genom 'Sin storlek .kunde de ju inte. \ fastnailöjnätet; Mengenom att man pa'samma gång som man drog upp ;överj 'dtean man samtidigtdrogeupp underteln; ›' fick” man de *sprattn lande fiskarna'liksom i en säck. Vi kallade ' detta* \ förfarandet att ta de vvstörre fiskarna *i ”skunkiL ag minns ett mindre an'genämnt' äventyr; när? jag som. liten pojke, var om » .mnu... w VM L ken. Men på 'kvällen har sjön i legat :alldeles lugn och stilla. * en storfkor'g medfina 'löjQrLiDe . \ lekte bara, som sagt 'i vid sar» I' ' skildalställenl där det 'vangsteÅV ,11 ' ' nigt; 'Där . skvätte ?Och plnmsa4 . de.. någon säga; '.'Nu' leker 'löjl ' . * från ' Magazith ' :För Östgötabladet av' karaker. v ' det sedvanliga löjfisket; 'När vi efter slütat fiske skulle gå bort'till båten och ro hem, så « var den försvunnen. Vi hade under vår 'fjskeiver inte sett, att den försvunnit och ersatts' av en knappt sjöduglig ska, som tog in massor. av vatten. Ett par 'pojkspolingar hade lagt sig ,till med vår båt och lämnat den knappt sjödugliga' till oss attro hem i. Vi tog oss ialla fall med .nätt nöd i land. Gamle Alfred, som var ,med, blev rasande. gav pojkarna_ vid lämpligt till fälle en ordentlig; åthutning. _ Jag sitter på verandan och minns allt. detta, när jag blic kar utöver sjön. Den ligger så stilla och spegelblank. Kvällen lju'vlig, Det plaskar'i vatt net där och där; “Ända upp till verandan; där jag sitterphörs det. Gäddorna är_ ute på jakt efter mat. Mot, mig strömmar en stark, nästan bedövande doft från 'de båda jasminbus karna vid lönnarna framför in : gången till byggningen..Så* har i de gjort *varje sommar, så län ge jag kan minnas. Ja, kvällen är verkligen underbar. Det är svårt att gå in. och lägga sig. tittattut ,över sjön och 'erinrat " ' I Han hade på ' känn (vilka. bovarna; var 'och , ._Ai_4._..._..^L '_ .ff”. orr p ' 'För ÖstgötaBladet. aV,H. E. I början av augusti månad ' var värt samtal förr. om 'den förestående kräftsäsongena. Då hade 'vi ännu inga 'av de” m0 derna* kräftredskapen' utan anVände ' de' enkla, sedan 'många år beprövade metoder na, att ta med spröt. Burarna var en sällsynt'het i min barn dom. Men det var en, som ha? de några burar, hemgjorda förståsg Anders1 Petter .iiMel langårdvem Hanvar ,i arrendaM tor:däruochvägnade:.oçksågsin tidl'ån sket itsjlönglag minns' .231 förkortningen* ."bura'innü › I kräfttidens, e_ första , *dag ;lavar kommenfhade'vi_ivettzugfasligt:, \ V ., _. ' _SJÖI'LEVOCh.ir ganska djupt fatt ,va« da. och sträcka_ ner. händerna 'efter deipansradeldjuren. Min ' besthrförfatt ordna våra redA: skapQMörtmäten "var utsatta' kvällen innan, så, attavi skulle vara 'rustade med gott.l..bete med" den lösa, goda mörten, som var skaldjurens ._ delika'i tessmat. Så var' detjhuggning engav spröiet Videsprötens var bäst, ochadetpvarwbara att ta* reda.på vargasådana fanns_ att: hugga. Ibland fanns tillgång; av :ideminere i. lyckan vidtasjöngi Stundom: ficka gå \ ända: ;till 'Kulla för ,att :finna lämpliga? › . . ' ganska: 'bra›.rv.Drygtaå. .10» hos .tog Därutanför Kuna.. var., »lite sankt;';jocha darlväxterstora; fit; ' längs * i _ ju ;markera var sprötet nerSatt, när vi 'vandrade' ii'au: gdstimörk'retzh lvid Lgblo'ssens fladdrande ' v sken..'“'På . denna tid :använde vi tjärhloss, ?Det blev *' ett 'fladdran'de sken' av det'ljuset, men det gick game ska bra att se, när kräftorna ' kom'fvid'strandkantem Senare kornglçarbidlyktan som lysen. allra? sist ' använde vi elektri› slçalampor. Det var ett, besvär Inred karbindlamporna stundom närjde. inte'ville brinna. . Då mågstevi rensa och göra dem "gjordn' 0, så. tt <bl k " › <*“ ' 1 .. _ wlnb_ 3 de i av effe; « lan jag' hun påi ätt; “Vagnen En* gång: ': gick › :jag upp frånsjön för attjse [vad det var för fel med! 'lampanv'II min dumhet tände jag en tänd sticka för att kunna_ se bättreI En eldslåga slog ut från lam p'an och ' svedde ögonbrynen., på mig. Att,det inte blevimera kvällen är kräfttagning den väl; självklart. Nu efteråt_ ' minns jag att jaglyste iflöppÄs ningen förz'valttnet, .: och 'där fanns väl gas däri. :Det gick ,egÄ mellertid lyckligt den gången; s'om' väl varÄNu il'åter_.till ut 'vsätt'ningen av *sprötenu ;I _skym v ,ningen satte vi ut dem..:De.V§11“ '. matade med ›mörtbitar,y,somi i :lockade de: ,åtråddawidjurenj Vad' man kunde uthärda, myc ket obekvämt den tidenl Inte hade .man någon ordent 'lig fotbeklädnad. Ibland gick 343: i krüñdnsi ( . _ _ ( terna. Men. man var så; ivrig 2 . ( iåvl'sçsjön ;: På .den ;tiden emotoss. Detfvar där vi hade ;fått löfte_ atthåiia, nu., .Vi salt l ä 1 l _ 1 ?och matning och hade. också x 1 l l l ] 'den ”lämpliga ;tiden 5 när skal : i ;vetgteclçen det börjadegglysra'fiitå augustikväll Vi kränganshteckcn. 523:. . i_ . *V :EOLKVAGN: MED g . j] PBESTIGE. allmänhet. Det *vill säga, ?en A 'tala 'omkring 30.000 kr. ; :ningar :kommit lingyfrån firmor :föizsiaa chefen. ;Upp till, ett_ \ ;I étken 73Wl Öäêâåräéh man barfota och skar sig på s stenareller vasst starrgräs el 1 ler grenar. Inte hade man 1 gummistövlar på den tiden. t Någonrgång använde jag ett par gamla skor, som kasgerats. I Vattnet forsade ut och in ge 1 mom de trasiga skodonen, och ] smörja och gyttja kom in, och . detstack och gjorde ont i föt _ efter'skaldjuren, så man ut« . härdade alla 'vedermödor på .g 4, ' 4.,.1 gårdar: ns_ landvid_ nedre 1 varjdet 'nnnggmycketgvatten i k kamrat och: jag, gjorde ,de valn _liga förberedelserna 'med spröt karbidlyktan klar.. Sådrodde vi över till sujögårdslandet .mitt te_{_ut våran spröt'roclh inväntade ' djnrenukom 'fram för: att “söka föda. :Resultatet blev h 4 ajg minns, att .›«''l1\vw»,'Uv:., .hi r “7 ;91... idiiattl, hade vi' appt en ; 'torrutrasaçpåv oss.. Nog var det sedan skönt; att få» stupar insäng efter den1; där marschen. igdet våta ,.ielementet.. 4 Kräftorna förvarade vi .över .natten i den stora kopparkitrteln, som ännu i dag står kvar på] boavinden * som e'ttlminne från gångna? dagar.. Någrautjoa avyttrade .Vi 'i"Ödeshögq På den tiden; fick Vi '1.75 pertjög, .Så vi_ fiol; 'u några kronor'var." [En god *4 stärkning till vår skrala H banrn H Hurt/a SH. r efter stränderna. ;Det g glimra= de i. augustikvällenä vid' och._,över oss gnistrade' i';'r*egel. ' stjärnevaxlet. .Det var. verklig _“ . tiiÃMU/l RollsRoycel . nya ";follcvagnf' Prirncess'har, redan blivib'wåpp 1 märksammgad av' en köiplzslten f allmänhet som..har råd' att:be: bill, :I ' synnerhet_ har »för som ;; vill *ha .en ”Tprestig›e;lgil§'q halvt år är leveranstiden, med delar Daily Telegraph. \ ,Le size Dngâjü i.. .etrum e en: äPrâøiSt I Å Det är ,en ,upplevelse att korn7 ma upp' till öd'egårcien vintertid. Allt är så tyst och stilla' denna : Vinter. Inga. _igensnöade _yägar möter en. Man kan röra sig lätt och ledigt i naturen_ Men allt s'over 'sin vintersömnei _väntan på den kommande våren. tDen lilla lskögssjön ligger som ett , blank ?poleijat golv; 'Det är 'enmhärlig skridskois. Har man_ spark ,går det ocksåtbra. :Man stör: sig _så lätt på .isen med skridskor på fötterna. ' r . ' .. ' "Jag gjorde en skridskofärd rätt över hela_sjön.^Stegl_först i land på Kiddön. .Härifrån har jag rnånga kort tagna'i ljuvlig som martid. Vi_ brukade förr i tiden, när det Vanliv och rörelse på ödegården, göra utflykter till ön för kaffedrickning där. Jag har B ._,. ,JA .zu år sammans 18 personer. Bland des sa 'ser jag Norrköping, familjen' Junger, Mellangårdens folk, Svenssons, samt vi från Linköping. Vi hade tre båtar, som roddes till öanär Vi hade en angenämr kaffestdnd. för ön. Det varimycket mer Yât ten i sjön ännu. Kräftfisket yar är det _rent bedrövligt (med :Vat tenståndet 'i sjönrfixrärmaré'. en meter lägre är; Vattennivån ,än då fotot togs. ,Detta kallas *i våra dagar att så hus'era med en“'sjö för miljöförstöring: Stränderna har blivit 'mycket fulare. Vegeta tionen 'tar överhand i sjön. Om 50 år är väl sjön nästan igen vuxen. Det är'inte många .fria ytor kvar i sjön, därl'mani'kan ro drag ' ' ' ön för *'Ovansjön'LuJag før förbi en stor sten, som .jag 'har'jett länge sedan var, 'vi itidigtvzut'e och metade. iödegårdens yngste' son var med, en annan. var Josef La4 gerströrn, som brukade gästa oss om somrarna. '.De ilandsatte på* den 'där 'stora Stenen, ,_ijnedán de fortsatte bortåt "Store Mos: ise”. Jag kastade ut min metreY, iagnad med en fin mask ocli fick napp Jag' drog upp en; 'soil jag tyckte, ganska “stor abborre. Jag sommarfolket från* Sjön ligger så inbjudande (utanÄ mycket givande'på den tiden; 'Nut Jag fortsatte min isfärdn förbi ' ön. Vi brukade kalla sjön borttolm minne av; En "sommarmor'gon för_ › ' 55m* ett foto taget 1924, där Vi är till hade ingen, annan 'förvaringsj plats för den _än min ficka “i roc ken. Jag stoppade den där, men ack, ett_plask hördes, och abborA ren for ner i sitt rätta element i gen, Jag ,hade 4 ju! ett stort .hål i min ficka. Den där episoden min des jag alldeles tydligt, när jag for iörbilvstenen. : V ' ' Jag. fortsatte min'isfärd fram över. :Jag . kunde konstatera, att iitanför_.›d=s .k ?Store Mosse", var ett enda , stort' stenharg, beroende naturligtvis på sjösänkningen. Utanför stranden, .rätt långt 'ut syntes .enannan sten, som gav mig en minnesbild. vid den na. isten 'tappade : en ,släkting till Ödegårdensnfqlken drag. Jag mindes det tydligt. Jag var med vid den_,..fiskefärden. .Vi var i land och* skaffade ,oss .en _lång björk stângpéh körflde'med denpå bot ten' för.attv.:.fåf tag i draget. Men det var förgäves. Dragetstanna , de kvar i ,sjön Här vid ,"Store Mosse” ' brukade' slättbönderna fa ra 'Die' kö'in'åkande med timnñer'slädarüiöyer 'sjön och'“ just här üidi mossen ,har ,upp i. skogen. Nu* ;far .ainga_.:_,,s,åagiana__n _timmerslä darzlmer över sjön, Det tillhör en gångenätid. Visst_ var i. det en tjusning “att ,Ja _,:bjällerklangen i tidig'i'rniörgrbnstnnd. Och _ så klangen'*'vid3"' hemfärden igen_ Det var_1iv Och röreISe på den tiden i skogsbyygde'nlif .V 1 ' HIE 5' H: H3 Humjf'fnñr” N' .. A_ i” ,lv(Läradsallmänningens *attÅta :yara ;på :sin till A < <W ,.F'. .LJi_ m_ ›|›, ,hm _na_ '. man' behagar. Så var' det inte , bara cykeln att 'använda eller : der något tråd; 'om inte åskan .biadifraifdöi? stora _ * takräninornä pälgångarjnäf (lift: : himlenvar l. igenmulenb *v' * ' te man, attdetlskl l ' nesittardaagygDeág ' sysslorn'a m 'börtskämd förr mot Våragday ' gare' överproduktionfav 'serie . tidningar och annan lätt'lek tyr. Då gömdes'» minsann. 'de tidningar ochrden knappa lek tyr_ man ;kunde komma över. Man. var 'så rädd om 'dessa tid › skrifter, att man*band in* dem. låt'Slå sätthlev de ' Med läsning av dessa skrifter ' fördrev vi en god del av. regn 4 de regnkläden med oss, 'kunde , det ",,h'ärpda,; att “ödegåxrdens Beg” och _var/eräådagdr oo ' 0 .g Ol . forrpa odegardm Mitt sommarlov' förr på \ ödegården var något annat än 'våra ' dagars semeSter'Vis t'else. Nu kommer man lätt o. snabbt till sommarstugan. per bill. På samma sätt ' kornmer man lekande lätt från som marStugani bil, när vädret' är dåligt, och man inte yet vad man ska tasig till. Nu kan; man fort förflytta '“ (sig, ' när påinsketur. Jag minns, 'hur vi kom hem genomvåta inpåoba _ra kroppeanade'inte något torrtpkå oss. Nu efteråt tycker jagddet'är underligt, att vi kunde finna. något nöje i en sådan. fisketur; nareregnet ba ra smaitvtrade mot vattenytan. Några gummistövlar hade man minsann. inte på den'ti den. Sätena i båten. var gc nomvåtaoch våra ändalykter naturligtvis likaså. Viifick by ta kläder från topp till tå, när vi kom upp “från Sjön. Jag kommer ihåg, :vad det smaka de med varmt kaffe, när man flera timmar suttit genomvåt i båten. På den tiden uthärda de' man allt ochktyckte ändå, ,att fisketuren var* lyckad.. Som .jag förut nämnt, gjorde. vi också cykelturer under skö naf och vackra' sommardagar › ner till slättbygden.. Ja, ibland längtade vi faktiskt ut från skogen och, ensligheten. Där var. cykeln enda › fortskaff ningsmegdlet för, längre .färden Man visstewinte av något an nat. Och trevligt och roligt ha de man: med: detta: .framkomst . médelen söndag företog min ,kamrat och. jaglen cykeltur till 'kyrkan i ;Hedall ;Vi var med. på hö'gniäsrsan ocli'l'fortsattie sedan Lare7_n›er'".rnot:.>. inberg och. f stra.: ,.:Vi'iyj/;ar ?vsugna på ' :samtaladeçmed var vidinte ;skulle gå turisthotellet. och dr'ic .v Naturligtvis: ,var .kas ”san slåäl. Men till' kaffe skul lezden; .nog räcka. Så ställde yi ;från ;oss cyklarna och". van drade'ruppw: till, hotellet. Det ljusnadefhetydliigt för. oss. När vi kömr'nii; in, 'ochä'ifhinnan vi hunnit? beställa: :1,våTrt kaffe, träffadie vi kvinnlig bekant från *Norrköping* “Hon bruka de_ Äva'rje :_;fsom'nián' ?tillbringa :några :veckor 1h" V ' fe'motpszsxocvhg_ fo *tqdl genast V :vårlsituationii'Efter att ha_ häl .siat på oss, sade hon: “Här har . JNi pojkar 5 kronor till att inta 'nå'göt'f Vi 'tackade och_buga ;de.^ .Vi kände Oss kr'ikaxo. kun: 'de ätä'eh.. enkel lunch.: Vad' det smakade!” Och tänk att kunna :sittiå 'matsalen och beställa *lunchz'SOm'tvålherrar! .I ag vill minnas, att damen 'även \ sa: ”Här har Ni till _aluvnch*',›när 'hon räckte: ?femman ngå “den tiden.räckte fem spänrn tidenenkel ålunch ...för två. Styrkta_ ;EUVy; ” förplägnaden på hotellet somgän i dag ligger_ likafiinibjudanide “på 'sin slutt ning, *kunde vi .ärter sterko manér' skogsbygden'och öde gärde'n. V i i förr. Då var man hänvisade till sommarstället, och ville* man göra en utflykt, så hade 'man apostlahästarna. :Då kunde »ju initerutflykten *bli så ,lång sträckt. Och inte skyddade cy keln mot regna. Överraskades man under en cykeltur av regnr, då sökte man skyddun gick. .I annuat'lfall fick man sö' ka skydd i näan stuga vid vä gen. :J ag /minnsr från. mina sommarlovsdiaigar förr på öde gärden, att det sturn'dovmblev dägsreg'n. Ibland vaknadee ,man på morgonen och hörde det i härdiga smattrandet av reg net på; .de storage, lönner'nas _ .ingången eller regniets plate aindé, nerför tade man fså'futgjochi' såg, ?att ta ändå ,regnet.1; ' V Ved. fL'å'nVedskjulet, oliibçeöfj. vattenfrågan, gå till grannigårE* den och häpmtammjölken. _Vad gjorde' vi mer eni'sådan dag? Nog blev*regnvädersdagarna ganska långa. “' Men: åtskilligt företog vi ändå, ' ' ' I '. '“ i J ag erinrar.,_mig,,hur,vi gick' uppvpå boavinden “och plocka de: fi'amigamla tidskriften ' in» bundna › tidningsböckeç_ v 1 ' *som ödegårdens ungdomar' en gång i'tiden använt' dchf 'gömt "eller" låtit" inbitndua. Man var 'inte så' Inte hade* man' heller rådlatt inköpa så mycket '1 den vägen. räddade. vädersdagarna. Ibland ku/n de vifinte; låta; fisket; trots re gnandet: 1 Hade "vi" riktigt go yngste son *och'jag gav os:s ut gp har Vindeitldansát' och svepte' Mim? Nu. ligger 'insjön framför ödegården \ val 'fången och fjättradgi' kungBores Vintriga och hårda grepp. lsen 'ar tjock och ”sl [På Gissa'*slällc:1] \ har Vindcnablåst bört'snön. så att den :nu .ta isen'lia DLOLLELL. .i ._ * aims i SVa wrgsvi açh vid 'går:lsudde här: n'ordanvin:ien sopat ihop "stora drivor vid stranden.. 'Wid Somliga stenar. så att det arçttintet tomrum; där_ isen tittar upp som'en krai* 'Vid ' gårdenilåoçhøgÖ ;spanar utåt_ sjönsDet ivarwsant Därnere i JonstorpaWilienåg hade: man min barndöáfi Hett nöje, 2 som" kallades “kringåka”. 'Man hade kraftig *pålfef* nerslagen i' bota tenpch så enistång fästad Vid pålen. Så sköt man' på stången; "så att denroterade runt på len. Ibland hade xman skrid skor på sej, och for runt hål: \ tången ellerérnamha'j fastgjort :vid 'stångens 'ytterända Naturligt; vis var det'5e31*eller ettpar som satte ' 'et'ången " il* rotation. Man satt .;på ^ kälken. och svängde runt, det ena* varvet? efter 'det andra. Hade \ bara ›, stången. kommit riktigt igång; for man runt ganska' länge., Att man ' blev 'yr ,i ;mit/tider* avidet Shut* randet, kan * jag inteäminnasgr Farten :hade Väl sin Ljusning. Det där 'nöjet finnar'nqggvinte ska de. ?vara 'det 'är :många mibheüförkm :paste 'medldén sbelagdaisj nj ""ilagwmvinns hur jagjfiçk'följ ;rn'edpnärvz den första? isenâblezva ngg* bärkraftig 0.th :hämtat :fint: 'granris “Vidf Fätörgetf ;'Tförwatts *läggalpå;Jgolvet ' ' “ 4 , . .få isomligger? mitt. .iQ SJ! ánbefg 8371:: ken; ?när han ._hö_1?<:1eeâkyrrkk.loçn korna ringa' (i St, Åby kyrka. Sen kunde han 'ju .intezbö berget _ längre ," när 'bygden blev kristnadi* OêhglangSt'Åinne 'riiiviêf 'ken låg' resté'rnáÖaV ”ett” ?litet torpställça', där *skräddare* svan' *berg 'OCh *hansf gummaT'Tvbott; H'urg'de hundengbo där; l.har›äför> undrat..migqvmångaågánger, Det: fanns *ijuyingen *riktigvçkörväg dit. *Pål Avinternflgickt .det :väl bättre, ?I nan.›;i$çn ;höll :och snön. täcktteiöver ;allaetenars Då*gic_l< det .jmbxaratt :taisig :framnmed *slädw ' ' _anhkunde komma frar'r'l _Y till.” tumgang när detÖvar ebarmalxjkêmeüiihjuldon, *är mig en =_gáta.__ Fattigtázfoch i armt hade. de det_ .›, (ch'lié'ålw ;Svanberg "var A maêtalêppskiräzddare ›v .Ewan v gamla fhalvbi'gåäråträd?vittnar \ \ i :2 ;jan i .,. :fred under, ,vintern, “"á , 7' skanna; :gtg'lbbrtá: 'densvhi'gnlöé w, ' nära;jagzislçulle lag tel" jag? .att'gllalçanen' var? så' .vas \ .litenwpojke gånger "Wigwrett in lätht_;i Viken enhetigitçnr båten och 'gått' upp? ituChe'smaxat “pålde :ngnliga blirçln. lzlê'h nu'åter till E“germritshqinLnlngen. Vi drug; hem grahriset på en sp'k. "Meg".x lsen'var klar och' ge nemsçrtinlig." *'fVi* 'giveV: “länge “ .men jag latinns, hur lg :izågnabljprrarna och mör çarna 'alla ,under det 'klara Vis .Ä täcket. Sånt_ där faster sig i “ barnasinnet, _:_ i ., *vi ,Jagzlminnau när äldsta dot tern, som var lärarinna vid ?rasttorps Vskola, köm hem på lördagséfterrniddagarna, sedan läsningen :var *slut för veckan. ; På' lördagen;brukadevfader Al ' w om isen rar Stark och .föret' bra, spänna Dolly föresläden och fara över den: isbelagdalsjön till .skolan för att hämta hem dottern. På söndagSeftermiddagen ' skjut› ' sade han tillbaka igen. Det lar en 'bra genväg' att fara ö ver sjön."En“söndag fick jag _följa med. Jag skulle förresten stanna en* tid i* Prästtorp. Vil ken upplevelse var det inte att få 2åka med! Rakt över sjön 'for vi, _ förbi Kiddön och Sjögårds udde." PåmKiddön brukade vi stundom parsomrarna ha sön dagsskolfest.› Vi for dit med ' lövprydda › ekor. De äldre draçk; kaffe; som 4 kokades vid stranden_ :och de 'unga förplä gades med saft. ,Och :såilçlinga de _sångernag ut'över vattnet.. :En: minns jag . ,Särskilt Hür skön' är" icke , barndomsti ' den; men ackghur snart den är förliden. Yåre slädfärd giek föñbii deñna'* 1111:526; Vidarei rakt ner motiâaB'o ;delryd ;Vidsödra änden5 av? sjön? :Jag tror? Vi ?den gåålgéniiogüxägeni förbi: Sten kileby,VKSonabyg'Lkaanput vid lasa? MisSionähUS 'vid' stora" Vä *gehñvsedaniåförbi"rBoet 'fram till Brästtorpl 1 fler _enetundswila ' fedriçkmngisåçbar :det "der'gAlfrediniot _ .g .letannadev“kvarl stekt' zij'ag, :25 att* 0:? :På :.Ekvällen, gaámig', tyck saJJ'Men'isakeni:.varz den; att: en led *av* hemlängy tans *kvali ännu \ Öm' boplatsen., Åtskilliga i. , . H ,Jag rån §*ödegår " några större odlingar, är ' slitna och' blanka : det blev alltför mörkt. Å För »ÖstgötaBladet av föregående artiklar har 'jag berättat' om den s. k. Söder gården i St. Åby skogsbygd. Gården ligger faktiskt nära gränsen till Trehörna _(Tröna som man sa förrlförsamling. När jag stod på gårdsplanen_ tydligt med vilken möda och =små resurser den hade timrats upp. Att den blev förlagd hit, där stora stenharg och sten bumlingar inte ger plats åt en gåta och också en överrask ning. Jag *har undrat mycket över att gården'inte blev place rad nere vid sjön liksom Norr gården. Kanske det varför svårt 'att göravväg ditner. Och inte \ lämplig mark nere vid sjöslutt_ ningen till åker. Nej de: största bitarna, hur små de anvar, fanns' nog ändå, där Södergår,. den blev uppbyggd. Det blev: ett verkligt nybyggarliv, som "August, ;den inye'ägaren till, denna mark, fick föra: Tänk' bara vilken eländig mark att, terial på; Det mesta av 'bygg varorna måste nog ha fraktat's dit på slädföret. 11min barn: dom såg jag vintervägar' med stenar' j gå från _gården ut till den lilla; › landsvägen; som föritill 'Tre'i' hörna. Åt andramhållet gick 3 landsvägen ut _till :Ilällaåagrind ochså tillySt.çÅbyi kyrkar Det var i alla fallilånga fraktvägar nybyggaren'lhade att fara åt_ vilket håll han än skulle. Jag r måste också tillägga, attutan för gårdens_ ägorjlå'g den stora * häradsallmänningen med sina 'Vintervägaig : _ som 3 enda_ * korn munikationsmedeln På _dessa 1 ;Vintervägar jgpinglarde .klockor na, när timmerlasseng under vinterdagar Åfor hemåt; innan Det var liv och fart vinter dagarna' i ”markaåynär slätt : bobönderna hämtade'hem“sin utsyning De kom; närdet :ljus nade v med :ibjällerkljangäocn 'tog genvägen 'över :sjöng *om den "var › ordentligt tillfrusen? .Det *gällde attvhinna med så mycket' som möjligt den korta i vinterdagen: 'Yxhugg eka'de i_ den annars tysta vidsträckta' skogen, röster sorlade; '_ skratt klingade, eldar brann, där man värmde sej själv .och kaffet. 'I min barndom 'hade viltvå ”fäl lor” dvs. 'uthuggningan där .Vi brukade" “plocka” hallon “och lingon' Den största 'fällan kal_ märkt missödet förrän'i As kersund och vände omedelbart väg söderut råkade på'inånda gen ut för en dikeskörning vid Karlslorsvägen iv.St: , Åby. I' vänsterkurvan "på platsen ha fortsatte ut på'åkerfältet* utan: ta sig'upp ,för egen maskin juiv tan måste anlita .bärgningsbill Missödet förorsakade ingaska dor. 'F L” , * “l” 3 “ l frå . skaasåáläad och betraktade mangårdsbyggi ningen, framstod 'klart och: fanns det heller någon transportera allt byggnadsma, ' neråt, och _såkrasade korgen av. parhästar. 'Det var; (låsomliga' › V skogens xdjur. hade kalasat upp › kade områdena. Nu är allt så för att' ta rätt på rslåpvagnen; U' En finsk. långtradare på; de föraren tydligen kommit för, långt A'ut ,I varigenom, hjulenåi 1 skar ' ned i_ vägkanten, “Bilen” ' att välta men kunde' sedan âeji' .I betyddeêdet' regn ochrusk. så: My HWEKLUND, Haraker, lades Bengtfällorna, 'där' man kunde j' »plocka i gobegränsade mängder vid bra. år. Jag har sett, .agttjen'av de nya vägarna, 'gården *har fått namnet Beng tavägen.Och en storvuxen tall ningsstyrelsen” givit Bengtatallen. llz'ir uppe i det. skogrika 'och bergiga området lades “Bengtas“.' Det le, är borta nu lilla stället lever kvar genom de' trefnamnen Bengtafallor na, Bengtavägen och Bengta tallen. Här idetta område gick ,som går ej långt 'gbfrån. Söder ' ,vid Trönavägen har Allmän I namnet ' låg förr ett litet ställe, som kal . gamla, . som mindes detta lilla torpstäl '( och alla min . nen, som förknippade där j med. Men namnet kringlth ' förr_ 'de' gamla vintervägarna * fram. Vid barmark följde mani dem. saförr, att man kom * 'genom'l'marka Det betydde, * *att* man'gick på de gamla vinl 'tervägalrnaL f_ Ibland 'var det genvägar att följa dem, En del 'gick neråt* Tröna till. . 'Enfgång'skulle Norrgårdens ägare kgå' till Tröna och sälja ägg iSlangeryd._Mor sa åt ho nnom': "Var nu försiktig, när du går genom marka, så att du inte Snubbla1"'pâ'stenarnal Far tog äggakorgenb. hängde den .påsinfkryckekäpp över axeln. Han tyckte dettskulle bli lät tare att bära'korgen så. Mor tyckte' intelom :det där sättet att . bära" korgen. Hon .\ :sade: J'Det* går5 aldrig' .väl tar, det' där”. Och' ” far 4' han svarade: ?Det är'ingen'fara; det gårsâ *_.bra'quet gicklväl. bra 'en bit. ;Han kom” förbi j Södergården ;och tog in på Vintervägen ge jj'nom'jmarka 'mot Trönai .. Men 'därhä'nde' det_ .Rätt som det var låg fhelaliäggakorgen bland stenarna, 'Krycikekäppen' .hade under: “gåendet glänt kryckan ;Det/'blev jäggröra av alltsam xinans; Det ;.var ingen ,annan råd ;för ;far'ängl'vända tillbaka och [talaomförmor, att han tappat korgen. Han, skulle ha handlat för Liggapengarna. Det* blev hellerlingenting av. Mor ,hon ,inte 'skulle bära korgen så, anade, att det skulle gå' galet. Jagtfick EI'åittT'. Att 'det var en snopenfitarj som kom tillbaka och ;berättade om. olyckan 5är vällättlförståligtb Folk som gick V den' där Vintervägen _kun de berätta, ;att *det låg en' hög äggaskal längekvar sedan äggens innehåll. ' Det mycket som 'hänt och timatt i' de här numera avfol tyst och'stilla. Den gamla man gårdsbyggningen är bara till fällig' sömmarbostad. Den ›' lig ger iöstervästelx På norrsi dan finnsing'et fönster, bara en liten förstukvist, som leder invi det också lilla köket. I det stora rummet innanför är'den .öppna 'spisen kvar, sedan hu set jbyggdesj J'agkminns sär skilt_ en 'sak *ifrån _min barndom, som .fanns därinne; Det var ett litet'väderlekshus med .en gub be ochg/gummaf När gumman var ute' späddefvhon vackert 'sadezWJagv saju tilldig; att* du * Väder, när gubben stod utanför ' *åensomm ;3 En áv de Sista, vadkra _sep temberdagarna gj orgie genämtA besök på ödegåfdeñ. ' dföj'de'äñmi sömmáren kv'ap; “Lun ten var varm och_ vinden skön 7: o ljuvlig. Ja, 'på Vällen stadnede vigdep, “ch Jåg stilla och 791:_ > 1 31: g " 'dándeaFiêkeg'hcgêpaêê u . _ tchytapf :Kanske: kähäe ggg'somj marens sista; Skälvande stunder. En :9.de lqçâiaée”. .nåturligtviêa Vatfeçátândét Vår" lågtf . ,. de, 'köäs'têttäri att stérê '4:181 sjöñ. inbm'en 'gañská 39:: t; . igênwxén av male, och äck "SlHeila áeáâ k Svan' räs ;Eeñvuäen “ r fr v n. ;§1 de 3 " rosásömhén är 4 M '_ k'ögp äkánde “när förfvid östra *Strandegett omliåe _ _ es "k som ål" efter V år förökar sig och mah réht 'källa'mn'jöförstöring på 'grund 'av *Sjösänknirigen 'Hur få vaçten; igen i sjön? Det låga Våt dessa 35 år. :iaPå › ödegården var allt tyst och stilla. _Det . aylgetslivl som_ förr ar4 2 'fligeg' slot. Törnu h För: år se _11 ch rörelse. Folk 22k: ?Rakii éimküng rg'Ö'bebbddá. › _lçél 'om stan lande 09h. pra . gärderny folk531.1 man: >d till :en 'V'ytgjorql :tog:*a:1'çl3:§;^ för “Jag här “ logen. " gnerw 'och 'ungdomarna få'runl. ,A * i :bilismens tidl 'tsbo'ñd'e *Var'Jonvaerislson i .j .3.69 , A Tora föfspårld' fráf'nföf/ “vágnen 'häst›,'“'vsd'rñ så väl 'behövdes i de 'steniga :åkérbitár'hag ' *såå jag. 'agrpâtpdddäs i tankar *å det_ gánila päronträdet. Detobävi'. .I bara små. hårda pärof) erövrat pya'pmrågdâni' 15e? kan* håll. _'År 1:888' 1äraé 'han 7" yrket i = kaétådes 40.ka . :1,: 5 _ . . antÄWernerA *och r .Lovisa lPost: r An; . med: baga' ,om tiden_ som flytt, om tider' ”som .an hêde marren : 4 ,ToraÖiv'ar en stärk och _. kraftig_ 13:e; Sååit_.så länge jag minns. ' som men för; på ödegården ko L 7 e "ämm l kade, det .blev en s k päronsopå pa. Men för cirka 50 år sedan ymE pade .den kunriige trädgårdsmäsE tai'en lm in' 'Wiktor 'Fr'edljikssoh i i Sotäng in gråpäron i trädet. det _päronträclet här två :sortersi frukt. Fredriksson _hacle 'i lärt V trädgårdsrñiästlaryfket? på 'flera Karlsunds tijädgårdÄ I september 1888. _meddeláf han i brev till en kusinfvatt det har varit folk här i om nätterna 'och velat stjäla äpp len i 'trädgården Och i följd där av måste vi gå vakt vissa timmar på natten. I natt' var jag ute kl 3 \ 'fm till halv 7. Men hu har vi 1:; te besvär av det så länge till, ty Vi ska snart plocka in både pä ron och äpplen. En torsdag var jag häfvgrapde vid't festen, (lå Karlsuncils byst 'avtäcktes Festen vag' på kvälleñ, ocllen 'hel tfäd , gård var' upuplyst âv gas = och en V mängq ›s l 1; peppyerslyktor. 5 Där °7 raketery_ och det såg'hqg 'litet ;märkVáráigt ut allt *i .7 Den' 1 ,pvembâr ,1.839 tog_ hañ puls* hos åragmäs'táre :på Qvisbergsf §2?de dåra'tfjläfä äñriu ' mer avtfädg'årdsyrket. Han skrev i_ till sin kusin: ”Jag tror också, atti det skall *bli trevligt att i vinter; få gå och ordna med blommor oi Vinrankor”. Så 'började han vid . Qvisberg intill Vadstena; Han fortsätter så här: » ”Jag har träf fat_ flera bekanta i stadep,«'serge v ns?" ;Jack och; r Olivia ilJvernstad, 50h? för* i staclen, ' här* jag' talat vid”. Så_ där kunde det; rgåmla_ päron/trädet berätta ligger snart ett sekel tillbaka. ' H E gi.n§31fê.agubbe;73 'V ' Å 'e var 'att få?? k ihaniiseâêêezsaltáê för att dan solens strålar Alfllth och hasom koSt underyvintern. P0 glän“sti"e*."3“1f5"ärj tpñeñi “üá'dei'å så* tátis ?061157 sältádIIriöriti'váI'Å mat klaçblåm_ höst' äg'r* _ ' q “ :.du'gdewrTföxá ?áen'a igammal *faSCiñerañdêT ö'ch'i'i'ñnderbaii aékstüáusittareâ Ibland? kun Natur'li'g'ms *bar* a'llt =i“ riát'u'réná ápår av den långvariga Och ip'e tiéijsiva töxäkáñl'" Jag?? lyfrteijå 1jocke't i till'»_" ?dttérikällánf' och: .Iåhg'tf däññere'ilylsfé, V' 'vçéñéplegelñf5513'th;al “ \ 4 ' yppAdi"âågñÅngiVáñ 'dé_ñ'.1ptê*='törxga " ' ut'á'ñäjä ehlapåhtng'zrkänäsr ' Wüñden _ *jmñrast'e . .. fnäñgáj *Vatteñ'hüikán har): 3 int sattsr:Fdezihawääommanpåi käll_ i \ kpbkeñ 5 ”och "sed ahñ'çirágit . pvermol Sk' .pa r När jag slog in påvägenSt, Åby' kyrka:Tranås så Var vägen vid det .gamla<ålder “domshemmet :helt i upplösf ningstillstånd generna: de om; fattande VägaerüetenalçrilIär in till skall den gamla Tranåsväé gen korsas av den' nya motor vägen eller Riksettan. Man borrade och' sprängde bort det gamla berget vid hemmet: Det kunde aldrig de gamla drömt om, 1_ att ?en*sådan ;ståtlig Väg skulle' 'gat förbi *just där. , 'De › 'titÅ .den gamla' landsvägen aniliniponerande * och'l livligtz'ftrafikeradw Såvrfortz sattes" jag ;'fförbi'“.:ettldställa som* vi Iu'iförr ?brukade kalla _''Kar1 PetterslåiliaDär ',kom Vi 'ut .till landsvägen ;" :när :Vittog 7.7rätt; '7 översyägenil5 '^ *från *ödegårdenå till St: ?Åbyiekyrkau Se'n :passej rade: jaggett 'annat nymena öi Vengivet ställe, som .Vi i' min; barndom :kallade \ ?Höjda'll Det var *ett \ torp 'nniderrCkomminisrg terbostä'llet iSto.eryd_. 133 * När vi' _ förrgfåkte; hästskjuts ' förbi: där; ner till ;Ödeshög brukade karlerl ;peka :medlpiskan ' upp: i mot husen och _sägai'i'çf'Där;ligg ger Höjda”. 'verkligen › högt “uppe” på den: kulle :: strax* intill. ?Vägen :N är* man; antingen' :skulle gåfelle l 1'2 köra gditupp,r=sâ, .vfrestade detå › nog'›.på',. i :synnerhet om manå hadegnâgotl att: bära eller hade! ' ;lassgçDen' sista,::s0m,:,b.0dde^'där? ' .hettewisstr Augusta; Men: hon? rät' ;borta _nnsrlgitettlängre framåt . ägen Frakt jinlvniotr'rdet'f 1111: ,Vimerafsindragna :: ;rkomministeri .. 'bOStäll'etg çs'Underv'e'Inin?? . sisttid ;van jagidänuen :gänga :Obh: ;hälsade påâl; komministerg$eth§ Blomqvist; ' = Jag' › :gblev '5"_0Ck:s_å§ bjuden" på' kaffe: if den? itrevnaå Akomminrist'ergårdenl'* En gång? ;kom :han en sommardag* förzbiå 'ödegården på cykel. :HanT skule? le döpa'ett barnhereäi Mellanui ' vmaden. Innan jag'svängde' in; .Vid iH'alulenit_3n,:"_à passerade Ö jagi Stoerydsberget;Eç'l'där : det :förr% låg = en 2. liten.. stuga, som; fordom? 'användes :tillnl'asrum ;för kon:L firmanldernafrån denna delav? socknen. , Jags'har träffat folk? , från denna de1,?;*som.›berättar,; att. här 'gickldeê:och:^731äste'?5 för? _V p astor :Ankarbergçv' nUnderiåmmi ungdom.. bodde där enzgiimma _ men ;både , hon:;,och.j;stugan. är bortagför länge* 'sedana : w ' . . SL 81.' graf/sis * fram 'egen im 'es' *vift deçterräng; store Tamråden : Jämtei ?vägen var..:_vi.ta' av. 'mandelblom'mton Jag ;vet inte; näter jag? sist? sås” Sålmxckietiav ;denna 'fördasan: de blomp'rakt; 'Vid' 'elngabola 'blommade *hela bergkant'en av .otroligt storväiçta styrmorsvio letatDie...V.a.r intelsrnåliñinsáañ nt 4" yste 'klartå'ochåstrålande' _ Åhiblåa..Det måt ' rit' .V ynnerligen” '\ attçgikäxa; i sen" i ;den :Lina§5 _ i. gång ;i finsnickarenäê Och; snida ren Alfred'337m 'som kom ttån hans 'snickarhandfiêva finaåoch Välgjorda _ alster; ,Han var ?en mästare i' “att” göra: ståtliga eh yaçkra .länsstolarQ Dei tronstolar'l tt ;oçh ;man sköntêiochf bekvämt" ' i? .. ' I' akert 11. min°äs.04.;..0›chüden e.: maktl ;Stället ligger; ,V \ ' sugna ;31: 6,31: E. .kunnig .i snickarhand. .1 Andra saker han gjorde var Sankt Göran och., draken. _ Alltsam mans i en enda träiiâjit. Denna bild är även ett utsökt Iarbete. :Hästen: ,somfi stegrar : :sig och har den" otäcka draken under sig, är elegant och formfnllän dad.: Draken gapar och' Visar sina 'tänder .'och'har f 'äll på kroppen: Göran» 'riktar sitt spjut mothansvöppna gap. Det än ett utsökt V 'snideriarvbete Jag är ,glad att_ också'ägae den: na talande \ '_;bild ,av ;striden mellan goda (och: onda makter; ;Dessa arbeten tillverkade han tat; enkelt rum, som: både :var Verksbecfåoch: somm Ingen ståtlig Verkstad nearbvetade › han listan' idengf'lilla.'g'aVelkamma ren! skapades hans f alster. v. Än: “Vi ' enaçi ålderdom cykla dei:han på_ ,tisda? n_ tilllÖdeshög. H_an"\.vanv.ände i ett ,annat ord för cykel;mentettätalande, ord: Jag niinns' hänga (Såhär: "Jag;tar' milii'trambevagn,,29ch .far har ' ' i. '5 Sedan' “åtskilliga år, oyerldenÅ gamle ;w finn ' :Isist'afsöxnn på gt; en; oçegagbn; :Varadet'feü 'stua lasâduagrean.. :Sjönallåig i liksöm* l i v * ' 4 den. = gamlaf ?sattes Lin, . hade vi med .oss Lenf jungfruzvfrå/nê stan.. 'Hon/V 'taladeirriktigg östgötska: \ Sjön allmän.. stugan. .såg ju; inbjudande tunt? både ,tilllbad' o. fiskeráEnidaa sa :honst i'ân'älle. herrlaudetivurte' Såkbfa: om vi kunde' få'e gädde till middai . mor51"; , Med två duktiga muj rare. hann :vi ' sätta in en; annan *järnspis13Frainemot “eftermid4 dagen klarnade det upp, och_ solen ::sken varmt. Sjön “blev spegelblank, och .fiskarna hop_ pade ia vattenytan'efter flyg * ifän. i* ' * ' :Lyx'iInnan vifor', provade'vi, om? röken 'gick ut.: Ty'under årens' lgpp :tâhaxtrbina “byggt '0.011 'bott korstenspipan." Vigfick först rensa“idén ' ent 'bosshaken set, 7 som 'vi :damma ;save en 'J :ny: Teldningsznöjlighetiå har ' 'unde/ri årens ”lopp byggts f till ^ och reparerats.'Det“varfi ;regel xen snickare" AxeliLack; som* i stod, förldessa: reparationer.: ". Hanvar en' raskoch'duktig hantverkare: ;Humorn spelade = hosihonom; 0ch"han.Var myc_ ket /skäintsam.'ÄVen han* 'sover' ' nu den? sista sömnen: Jag :minnsjockiASå en gammal tusen *konstnän som ökunde 'göra nästan allt, som 'behövdes på. en gård förr. Det var Kalle I 36år' sedan var han uppe ,hos essaøchtlagade den_ öppnaispim ' sen›'°?i :tthudbyggnaden; '1 'Han' ' hade' långt, Ãvitt skägg. Men knän han :bådetmurat ochsotat. 1 var* ,áhan'jganskajij svart hela) gubben, skägget; också. › Ännu som: *87åring “for“han” gärna: med '; “ hästskjnts, *när tillfälle erbjöds; ;':i ner* till' 'Ösjö ' på tis ' danFDå var hansom'ven gam 3 malr"›pat1fiark' med ' sitt 'vita . ; skägggwnäri han på fjädervag nen* for \ 'längs gatani 'ner möt torgetgVDÅetkêvar :inte utan, att = 'i 'folk;§'“'med, 3' vördnad Koch' .akt' . ning* såg'juppniotnden som i' Verk; av: en_ enkel men.:'otnoligtj satt i Vagnen. Ljunng ad i Göleryd, För över "" 'o o 7 M Itançaánanavnru åaaar pâödsgârden e Original för ÖstgötaBladet av H. E. .I regel gjorde Våren sitt rik tiga ._ _intåg_ 'kring ödegårdens omgivningar .under maj mål, nad. 'Ibland 'kunde det ju vara längrégko'mmet med “blommor och Växtlighet, stundom sena re liksom i år. Från sjön med sitt högaVattens'tånd hördes ändernas snattrande. Stränder na' verkade sterila, och inga_ gröna toppar från rörvassen stack ännu opp. Sjön låg lik som ” bidande, ' innan livets krafter satte in för fullt. Ett år hade ,Vi en fin gäst, som stannade vid sjön en grå häger. Den kom flera år tillba ka och' hade förmodligen goda betesmarker. .Det knoppades ochvår'ades i trädgården. Big: garå .och körsbärsträden bru kade" .komma först med sina blommor. Det stod så *bra till. De va'xte nedanför berget_ och hade skydd mot ,norr för_ kalla .nordan'vindan Jagv'vminns, när det; stora körsbär'strädet strax intill boningshuset blommade; då' var det en väldig musik av surrande bin. Det hade fyra stora stammar och således_ Ett stort blomsterfång med ,ho nung att bjuda bina på. I denna. månad höll man också på att fylla på nytt grus på Vägen. Då hadetden i regel tor kat upp så pass, att se värsta skavankerna 'på Vägen kunde nya Vägindelningen. av byvä gen ' kommit till_ Jag minns .kommit till stånd. Jag minns ännu de djupa hjulspåren ivil ka vagnshjulenhade att obön hörligt följa. Kom'man ner i sådana hjulspår med cykeln, då bar det ofta omkull. På sto ra sträckor gick mellan hjul spåren 'en smal gräskant, där maskrosor och' *andra härdiga blomster hade boplats, När maj månad kom, var småvägarna .genom skogarna också någorlunda ' framkomli ga per cykel. Äldsta dottern, som en tid var lärarinna vid Prästtorps skola, hade då en genväg hem på lördagarna ge nom en skogsvag, 'som gick ge nom Sjögårds ägor. Eåde'n ti den var Kalle g Såf vi'ägare av gården. > Hem vilar , sedan *åt skilliga år på St.,Åby kyrka' gård. När' skolan var .slut på lördagen, cyklade _ hon ' 'en skogsväg genom ' Sjögårds ä gOr. Den kom fram Jånda till *'.Iorstor'pab'erget. Vi höll 'Utkik' fram på eftermiddagen rätt ö' ver tviken. _. Så såg Vi 'henne komma fram till'berget med cykeln. Då tog vi eken och rodde'över Viken och hämtade vår cyklist. Det var gamle fa der Alfred, som'brukade häm ta, och jag fick följa med. Cy keln .tog Vi med ,i båten. .Den kunde behövas för enl'cykel tur på lördagskvälleneller till kyrkan på söndagen Hennes kollega, lärare Ahlberg iPrästV torp predikade då och då i St. Åby kyrka. Han hade "I Venia och hjälpte prästerskapet. Ti digt ' på måndagSmorgonen gjorde vi åter 'roddturen 'över viken till nämnda berg 'och satte av vår ”fröken” ' tillika med cykelnl Strax var hon försvunnen i skogen på väg mot sin skola, ,där en ny ar betsvecka började. lNär vägarna under maj må nad någorlunda torkat upp, kom gärna vänner och bekan ta till oss på ödegården för att hämta vederkvickelse och känna ' "angenäm ' gemenskap med ödegårdens folk. Särskilt var den 15 maj, Sofiadagen en sådan majdag, när vi fick främmande nerifrån slättbyg den. De kom per velociped el ler per hästskjuts. Ja, det kun de hända, att man kom' med parhästar och. vurst. ÖMor på gården hette .bland andra namn också Sofia. Denna dag i maj letade sig gärna värmer upp till ödegården för att till bringa en härlig majdag vid sjön. Var det då en mild och leende majdag med solglitter över de blåa vågorna och en ljum, smekande sydlig vind I *w M' *M frånsjön, ja, då var' besöket › verkligen lyckat för de främ mande . gratulanterna. Jag minns särskilt en Sofiadag, då det kom en Vurst'fÖrSpänd med parhästar, som stannade mitt framför gångenupp till _ boningshuset. Jag'kan ej? minnet erinra var (den skjut sen kom ifrån. Men ändå' står synen levande för min inre blick. Jag minns också, att I denna majdag var'våren kom men _långt_ Körsbärsträden ' stod i blom, Vinden var ljum . och len; sjön solglittrade beta_ * gande.” Det är länge sedan, och de som åkte 'levernog inte i mer. “ * A I mitt minne framstår också 1 en annan majdag, som var ra ' ka motsatsen mot den jag nyss beskrev. Det året snöadedet enav deiförstfa majdagarna. Jag har ett gammalt brev, som berättar härom. Det står så: kommer du ihåg för fem år se : dan, då du var här, :hur “det snöade duktigt. Du var ute och Vältrade en stor _s11öboll.2Ja,' så kan majvädret skifta Men detta snöväder hör ju till säll syntheterna. Om den vackra maj stårvidare: Här börjar bli så vackert och grönt. i, Fåglar na sjunger › från morgon till kväll, samt blåsipporna 'äro le gio. Om fågelsången minns jag, hur vi stilla, ljusa 'maj kvällar kunde sitta på stora ' trappan mot 'sjön och höra'fåg larna sjunga sin alftonvisa på., andra sidan sjön, på Sjögårdsà stranden. Jag kan se den .syz; nen för mitt inre och även för _. nimma sången efter alla åren?? . 1 man* en. Yliiiêl'daê ?kqm met' upp till ödegården, ligger den så vackertainlgäddadi den vitaste snö. : Allt är vitt öCh rent. ingen Skottad gång: går från stvoratpyggningen 'tills vat Htenlçällan'fz' vidare: *till som .man ?för , Sadef'máedskälet'” och sluta ' fligent”i fr'am'åj ?till ladugåndengz Allt det'.;f01"na livet får; :Af'slut . Den långa'xörnroeasöninen der. ' I'ngen:trainpadé'Ålgångll men 7 till' sjön' fiiins':'längre;_ '. .skymningen 'sänker'i' sig' ner, lyser det inte _' utåt' 'vägenjFfizån ' en < sprakandéåbrasa i *de ' narepi'sen inte hellerfviearfden jVtända?fotogenlampanâ1' A gren) som förr *framit' , 'kl/*isth ellersvstorá'dörren;'<'Ållt det_ta kbmmç,I't i ens' ,'t'ankar, : '11år'5man gör ett beSök enivinl ie'rdag; Jag tänkteäpåEvinter dagar förr, då det var'liv'och rörelse på gården. i 6 .Dagarna på *vintern var fyll da 'av .arbete från morgon' till kväll. De dagliga' göroinålen hade sin 'givna gång..“{'Va1:je .moran :var det, först att gå . tilli'$ ladugården eller' som man sade .förr ".'fähuseth Korna ; 'Skulle mjölkas., alla?? djuren ,ha v' sitt .mongo'nmål Hymen' tälná ' des, ' mjölk.hinkaiçnaâ bars .\ med: 4 Jagvminns; hur :lyktan: i gijyi Aningen kastade Asittgiladdrande_ :skena över ”isnövällaifnafobh hur; detj knastratle' under fötterna; Men; 'Länk *så rqligt 'detvafr Sidi' \ få ;följa 'gängmålenihos L djuren! ”2ka " in _"itillg djuren: ' . rassla'deå kedjorna; ?pch'korna vände sina huvuden Inet; 2 :en och” 3 liksom: 1 “välkomnade oss, och hästen Dqlly.. 'gnäggaöé' förnöjt, och från masse' Stian , ,hördes också ett' ;belåtetfgryrnj lande, Ä och/:kalvarna spetsade | a sina'öron', vid; de välkända ,steg 'gen 'Jag"kan ,ännu höra, “när v de. ,första .mjölkstrålarna rön; .1, ': ›den tQmmá hinken ochagêVLsâne _avissjoni Mjölkeiiskan 'satt på e"en;palliahållandei 'fastah "med».ben_en.« Detrkundmnfcç 7 V l l 1' V ' . siderfner'rtill Oniberg, dänjlionh slutade(geinazgdagar.;Memdet ”är/_4_ . ' edan Nästa ,7 i , 7 V ' :som i<ntei=;.... vdärifljånjiqch :som V _ ' kalladesannabq'aj \_ V _,, V 1 ' kan, efter; den, *tillvaratogsj As_ 3 kan: :sknlle ,nämligen användas; § ' ;den sgorafvårtvätteny ?1 Sål'lgick * vinterdagarna_'1ned' iskift_ande.uppgifter. Jagiborde' ': näjrrnnatglwgrnresorna.. Då las \ ,svadeäf'TSäCkárna , och färden _ ställdes .tillQKroxei'yds .kvarn. \ ,.för, tiden' gick kvarnen .med f; vattenkraft Det var. en: upp: 2 'levelee aug.878. det stora kvarn. hjulet.,,syälnga›runt. Men,.vill{en \ › näm ,g känsla: vapdet ;_int'evg nota? skxmningeng'*z'åten få 1: " .çn<;g0.§la i. ; i . ?06h nog; hadefmanü .apa ' : ensslädfaydenfåMun \ ) adegçbmsanikakelj \ luânén:vmçáanrmötkret;sänkth mile.'JDetta._slçapade.v ro : nybörjare.. '3 gör Tre lava.;qunas "ännu ilfärsktÅminn_ V, V ZSar'af 0c›h='›GPanna “Den sista nämnda* kon'âvai" idag* med! och' : hämtade? i*"Adel'öV;' Det* var*= så, \ at_t_».« yngsteagsqnen ghade; gjoçti r upp'koaffären neer'i Småland vi . ,griännatrakte enskommitj _ 'ställa in ,Grannai kyrkstalletii; \ Adeiövgi'ldaff nämnder* här'ntfa kon/:Såçs'pände's Dolly för fjä« 'dérvagñênfb'ch “sårbar det ay 1 tillaAdeleaEiinllen pojke var det ' en' långlöêh *'åpännandej rea v sa) Efter' att? hannystatwr :och " skramlat påden'då förtiden, ; dåligawbyv'agen kom› vi så" ut_ . vid» Hallenioni ?påvistorag .lands i ”5 t vägen: ;= . Nü. :.*giickf ...fäEden: Eliteit; ä .. 'var *och :gårdah' . T ff'qijt ane;,§_fö17hi l) " 1 mot ›rbeStämmel§eonten.'>Vi:for ' 'föi'bi'l'ett' ställe, gsomâ hette .';Ly :V bäçkhj; lAs'Iai;mig'sionsh_11_s', c Böetfjá ; Prästtorp ,i och: ,Klöverdalac för , 3 att. ,nämna “några avf^'gårdarna;,'_ : HDiiginal för' ÖstgötaBladet 'av›.ky1'k0h01'de., , .. › ' HLOLGE'RZEPLUND,Hammar; ' i w i åtskilliga';igkåinger;E så :att: kon _ V ochâöverj ). ' med: saljaren att 7 ”f I Pi'ästtorp bodde dennantid_ folkskollärare Ahlberg, _ hsom hade. lvenia (tillåtelse) av bif skopenvatt predika i kyrkan. 'Han skötte gudstjänsten; i St. Åby åtskilliga gångensjiiâlntlié gen var vi. framme i igAdelöv. ;Där .i kyrkstallet * stodi ;vår :.ko. ;Såg :härmnaårem att detta' stall. numera' : nerrivet. ?Man ?har ”san till kyrj'lçan. (Vi, rasta'de en stund och åt Vår :médhavdaf matsäck Sedan började Vår; hemfáird, som .inte vgic 'vagnen' _Oçh 'höll fast ;Gåvanria'i med' en grimnia. 'Vi' fick stanna fick?" pusta ?uti:litet “liller sin långa marschgefter vagnen'tJag” 'minns Ocksågiatf*detÄSi$ta biten småduggádef mnáh: IVi<_.5äntligen vanfhemina. ?Färden 'hade tagit' _ i :i anspråklngetvar; " \ i när :kohänätningenl var llavslut'ad. En \ upplevelse hade" åkturen fvarit, aeoch' niin ju =inte längrenågra, hääigkjut ' avslår?? . deles fart:En maiifsattssbak 1;; “ *net* av den, har, 'levtikvarizg'eå 110m åren. Man .var inte* bortskämd förr på* nöjen;z åktur efter ', en ko had ' .tjusning förenspöjke: ; , Men ;låtg' , ose :återgå till: 'tefgömmåién;påg'gårdeñ ?Nät “arbetet i' ladugården vaij :_avsluçv' itat,'j och* v ffuko'stenf' intagen:) så: bar.. det avfall' skogs; Då? ' åpän'å" :des: Dqllyi fönr. arbetak” _ty_ . det V, van. åiekilligt “fra .gen'fsormjsknlle *'71 _, Vladügårdáplan.: Jathiinns'jfhup' Ni; for., kgçnomgtden . skqâens förbilar.: Platsfsçmvlsalá lades “EvaLycka!? Det hade varit ett: gammalt *"tlofpställei under. ödegärden: 'Påf somnar: na: :kunde g manli'Se ide? gröna, Små:bitar1ña,r'som 'enigångéfrvaá rit :åkemegali ?st Inta Åskandegødet: bl' ' bette'i.1$arin 443013,; ;anlade om: iii; fdi'“'flö1{]911,; ,Å V n 'Tillldetgltorpetå .hörde :litet mer; rqçüh avslönr'e, ;åkrarh så V den som. ibrdtöizparel_ alá, 'han ansågsajrik :'qchifgrgmögeng ;imon de andra. 'terpaifnaÄ'O'iIi enl jordtqppape fi, Drabo berättar, en nära ,niiVEEBOä :åring från 'denna dtrakt.,jabtia man hans bamFÃQlllfsknåiIPdêi _lgonolni ?med \ uttrycket "gubben i* Drabofl.: 1 Man? 3 berättade; näm__ ligen» att manigibmnd lmndeisçw en* huyusilös; karl gåidläz: på' av.. både bunt len; ._stoyckt'g' tån ' “ _al at,_,på_,v'svallisen1 'ugivtiihu . V_ aturligtifiâx ibarrifantasi: orel :Det var medjviss: 'Ildjällränfpingláde? muntert,? när., ;; snöhöljdaf" 'j ' = " sigillel fär;'att forsla hemF skogs. pr'odüktje'rs Ibland kördes_ hem; timmer 'för att ' senare trans: pqgtera*“det : till: Içqueryds' g: Andtailass ' bestod av . björk'ved, ;somraskullézçhuggas:upp: på 1a: . , många ,tunnor ,. 'på ;de små? : \ sityçlseliai ?42,Spênnmå1en: x "1916314 :nogggmestlä mätt ;iakapbara Den; . i. .. sista: ›S0m boddelpåv de'tJtatorp,l i ' :detta benämndeá_ *g ;spähmngdmangåktelgiörbifdçua. V . :ange ra_ ,fanêtällletaDetibenod: “' ' på 'nativentorpare Sign .d sig. Detta, ;mik , '4 ;L _ ä an Och ;Vbliryfamnved 'Céhifhemiryezvnad 0 \ | Ett fö1jsommarbésök_,pâ déñ gamla"2ödegårdeh, (somsnumezjeç: , bara_ tjänstgör som) _1;i_]1fällig sommarbostad ärl en upplevd: se dessa äkönasommagdagar. v 'frå stogárl ndåväg. \ » endaj:fäl'åsgliakañdêå blotnátex'vägf sdm slingrarfsig “mellan höjder, dülder, hagalçøg och Ängar; Den än:.Kfyljafçwkgp" Vägçna dl lâñgiimédfenr áldiiig vnigjit 1; färg'pnakt: På särskilaçf'stänen'f dä 39 dmånä “tyckswvar *färg bihá i _ »j *Runti'i' omkring; "smöve karta; bloniñuörnaåi: gnuppeijazçâügigsnde: 2 " andráü* 'fagtai'âå blommornarüw* % storvu2012711313116dáji'i'och3 t*Vitk1'ö§/el“, midsommarblomstret med' sin sagölikü vaçkç'a, bláaäfärggitjäráf 4 b10"1'n"st1"ét4 med' rénfärgisk'iftaIlfi i ' ' de'l'inå'gpt'Slags*Violççtå'lViäare' ›' ser/5 ^5j*ág,5"'.h'ur§"f” far;1@a,> 1 måga; , ' 'Stjärnblömihloi'f “blandat \ › I* sigi'åi färg'prákteii. Min blomsterka'nl tadei väg: 'till?ä ödegår_dêii”l'ärf”énr v ögonfröjd,v_v“en Väderkvi'ákelsé* I föl; :091.12 hjäpm \ bi e ;IlJ I. i) 53:) .Raigi › W ”Qrir/Malt fö'z Ösmgg'irmBrludei du H. gul matta á och ,\ "'lyökol'T “o'ch' Lo 1sféiifä lig»3 I? I.. \ i k ' 'Dahrña v rande: däi* bergétlli'ågerhi da âçnwDää: ;dçtlen. sprakande Y sedumjsqm ly4 Ser'uppdenna Väg. .' ' L 'I denna' bergiga= trakt. av Våntlanq * 5” p, . kántêf ngári'i' Då"“försvinl neIf (gp del aug. färgpçaktgq. AHL ' . " Ragde, kfá'fQWande 4 “riden tideñt “ 'Får ;et'<tkäiäns :o hämmas? minsann' mjölken5;<crsom' måhämtar iñ iannâåtquc JagL/borclqlväl " n'ngi 'andra blomxñor i* färg: qlçepteng. medan bilen. sakta áms'vtilüödeäåflzdénÄ .Eli ;qurrf'h'ållkgr “Slå inäÃEa cdi. ndåfiiiärk's'fär'téá :g: ,också ; kpmma' :_qi v_ Iden'vpen; anginafar ÖstgötaBladet áv H. ETT. SENSOMMARBESÖK eller ett. tidigt höstbesök, på ödegården har sin tjusning och' sitt behag. Vid mitt 'besök förstadagen var det mera av tidig .höst vän sensommar det duggade' eller småregnade, och 'allt 'gav ett dystert inn tryck. 'Vida vägen i Backasand träffade v'jagfén gammal be . kant ifrån skogsbygden, näm l'ligen ”Fine Johan”. Han var 'nöjda med sin tillvaro och triv des .gott ,på det Äfina ålder domshemmet. Vi'kom att tala om kräftor. Han berättade, att det var sex år sedan han sma kade på de läckra skaldjuren. Jag, påminde honom .Om hans recept förr i'tiden på den bäs ta kräftmatningen eller rätta re detbästa kräftbetet. Det absolut bästa betet 'skulle en. ligthans utsago vara'en ?igel köttaso”. ' Det . köttet menade Johan var krafterna alldeles tokiga i. Jag.måste erkänna, att jag: aldrig haft lust. att 'ut prova betet,,_Så gick dåvfärden efter vårt samtal till Ödegår: den. Jag: for förbi ett ställe; som vi 'förr brukade; kalla 'POST tas. Däryibodde_ 'fordom.› lånar: innan "Anna Post. Hon' var 1 god vän med. ödegårdens folk och kom dåpch ;dåpåybesök Hon hade ' också' en'tbroderh som' bodde ;i en flygel Och som 'lag .nade sig åt skomakeri. .1 Båda .borta ; för .länge .\ sedan. Längre' framilågförr. entstnga, somlkallades I :'?Kisarnsft Det var en lång; låg: byggning med åtskilliga (rum Jiiöljd. i. I ?mine . barndomstodden tom och ö? ,vergivenij?IfNatnrligtvis gjorde* ' 'vi besökj"i_;den1_.*Alltideavn det “något :vilhittadeg på.: vår_ upp: .' täcktsfär'du: inrLiniment. Det Evan (något. . spännande ." för .pojkars \ 'att i så där tittaxin i en 'gammal stuga' och göra sina iakttagela ser. ' ' i ' ” i. .var allt; ;så ?stilla pch: r EDLUND. sjöngstbd full av skylar, som väntade på, att bli *hemkörda verkade 'allt i naturen; att det så sakta bar hån mot höst: Det brann av höstens färger 'i trä den. Björkarna'skiftade i gult, lönnarnas blad lyste rödai kronorna. Gångstigen ner till_ sjön 'var 'väl nött ochjanvänd; och 'gräset' :och torrt' Vid stigen. hadefvi; 'förr en björk, som” blixten_ vid 74 ett häftigt gåskväder i angusti_ slog ner :1.4 Jag minns det' ännu klart. Det kom ett häftigt åskväder* över sjön, 'Vi hade nätt och jämt' kommit inomhus, “förrän :ås kan Slog ner på två ställen ne re vid sjön. (En blixt hade träf fat björken *jag nämnde. 'En annan blixt hade slagit ner syntes; att hösten »i allafall började komma_ ;Bladvassen *var (torraovch gula med'stora vippor; i. toppen. ,.De där vip porna 'plockade man förr! ooh: använde att _ stoppanadrasser . med. V Det” yarg' en, ersättning* iV. stället för dun. ,Ävenrj'den'an 'dra'Vassem som 'kantaren del stränder * var › inte " ,heller 'så fräsch* och grön som i. somras' Den' började också' lida av ;ål dersteckenjfllagz" " *' " där' har" 'hösten ' satt' Ti :DAGEN DÄRPÄ var detåsol och; "blåvshirnrnelgz :Nu 'i höll: ;sig hösten rf.örjtillf.:älletgpå avstånd. J ag* tog ;migien .rodd,i ;och fiske; tur' På; Sjên',17171jo,tsv att :tnäckroi ;till granngårdens' ._l'ada. :N0g < strax int'ill;:båtenprv vilken (vi “ nyss hade stigiti land. .Jag .' följde'stigen ner till sjön. Det i sornaiör; länge 'sedan hade ?sin ' blomningstid ;:;.:.,zt1115j%é ända, så. ° * ta ;näckrosbrgliDieträr :ju inte tid, att 2, näckrosoriiiblommor 'så' *vi 'ras bIOmning blivitsatt'Hpå'ef t'erkällken. Nu lyster dejvita Och' liteiiörlägna “mot :mig ,Attkasa , gang :Hantvar ?nämligen så :sergeantesvid?den tidenVid I 4 \ .pålMalmslätti"Jagisatte ut' nä s=tet,”:öch[mört'en gick till gan: . r ?ska ;braiiif Ett svanlpar tittade “ 'I :pålsomig “integså [långtlb'Ortag Dê * *har hållit' ,tillf'i ?sjön vhelar som mareni*Åoch tycks 'trivas' gott. Defsimmade. som ;stolta freé \ gatterfinedvitaf segel. 'De två : fåglarna 'åvvar"'verkigen*Vackra , och *imponerande satt'se'gpå. › Med sina breda simfÖtter satte de upp 'en ganska'god' fart. ?Ett höstteoken, * som förr'fhörde till ödegårdens höstbestyr ,var höstb'yken. J sig'minns “ att V vi vi då'brukade fara över till Jorse torpaberget och klappa 'byken' I därf _V i hade stora klappallar; 'som' kläderna bearbetadesgepå. ' "Att" 'vi för __överigvi'ken “berodde ?på att * det _varfdjupare' idärloch' därför 'lätt att; sköljaåikläderna. 'Det ›_ där erinrar jag mig; ;när 'jag ror "utanför stranden. eDet ' _* * är 'länge' sedan/dess; ,'gungade_ OI'SFOT'T pavikerr 'ett 5par :'“Senkomna Vi: sentlesom i september ›månad;°' : Av .någon "anledning 'hade de; ochsnudagar harvsvunnit sedan dess. för ”tiden klapp bykdär: * ar ingen mera . i ' › ' .EFTER MIN SJÖTUR vand rade › jag* ,upp igen på stigen till, vägen., “som går _förbi går dean JagE'Fstod'i och erinra'de mig, att i min barndom. hörde också . nyponplockningen till ett avide. säkra hösttecknenj Vi brukade 3.plocka nyponen i Evalycka, *Drabo 'och Kulla. Jag kundese för min'inrefsyn, .hur nyponplockarna; ödegårå \ dens döttrar samt grannens hustru: gick_ »genom ladugårds grinden ;och försvann bakom ladugården inÖ'i skogen. '4 mot nyponställena. Detta 1ligger nu långttillbakal i tiden, årÅ och il ._ ag'anlände'till [en \ strålande ., asien _ ödegården " Var __qçh" “Qilig höstdag; Det var Stil' ;gården Bara en ›rde'liV' och O'Vä'sen 'i ”densena/:jasminbusken_framför hiivudentréni Sommarens fröy derfslkratt och “samtal samt vardagliga' asysslor av "sommar .folkei varigslpt. 'Hur olikt_ ändå mot' _'förr. Då aVstannade inte Vlivieiçgf fas.t_ár\__hÖSten" började göra 'sitpintågs'Nej, det var liv och rörelse; Öclrmånga sysslor var för [handen *Det “Var 'bärgning swäå'r'ets1 1 skörd :5333715 spannmål. Först" " *rågenç som_ skulle trös kasi 'arenan fick utsäde till 1;.l j'o'ê ny 1 Såddz Då ,kördes J sädeslasj sen' 1th :ända :från :Kulla :Och Madenfl. Vagnens' järnsukodda hjnl_..aiskramlade möt skogsVä' gensistenar :och gav* eko ' långt in' i skogen. Vidare' var. 'fdet potatisupptagning, oçhzdel go › da knölarnasknlle forslas'hem. “ > __ áde Vi'pbtáüs 1:.pâ det gamla » *frparstäuet Dream De' åkrärna_ ,hade god'pbtatis' ' :3; edanikomjtr'öskningen av :Vårääüçn:."Och'idef var ideñ storaÃ>E_guppleVelsen ”på hösten för en poj,kbningNär .iás stod därf “framför :boningshuset kunde jag banalkonstaterar, att: allt detta [hörde :till det för. gångna. ' ' . » 'Jag' såg 'mg mot ,sjönJDen låg där :så Vacker' “ och* blå 41. sol; skenet. Tänk hur inbjudande :n sjö "kantvara en'klärlá'låsep ;emperdagl Naturligtvis måste iag ner 'till stranrden.“Jag ion'sfçaåyie A ad* ” tt .det_'var' fmyd 7 .Å ;I 4 ;Dêühåmiiñâ Jm der, då sjön alltid iade detta'“vattenstånd.' Jag .ror att både kräftor och fiskar ;kulle fara Väl "av om vattnet fore 'sålhögt Genom det låga rattenståndet ”håller faktiskt jön , påeniu.del .håll Växa igen, '“ *ssynpnnkt vore _ › minimeraatt hål b Ae Kia “enstånd i sjön. mák ins” alifäg'ar och ge: x < 'f á'degêirm '1 är tTÖsfgötajBladef›iaV HÅE; Vit *Båstydiigtgsgañiåt kan. 'Valter ?ÅbergTFSJäh' var jag “vandradei ännu skönja den gamla var: fénliñiéni 15år' stenar * och. “berg hallar; Det 'ar en êVlt rand, 'Som Mackan» A'sej, V och somd åren ännu :inte7ha1m kunnat_ radera ut. Våra dagar är ettngott'fis keV'atten en ator'fillg'ång. 'Den 'na' sjö .har »'“Varit 'både fisk: _och_ kräftrik. Det' är Värden attita Vara/pâ. Trots att kräftpesten; har 'härjat runt omkring, hari den' likväl undgått udenna svamps förödande_ inverkan på kraftbe'ståndet. . Men faran lik rar ändå, därigenom'att' främ mande människor harlfåtvt till träde lill denna sjös fisk'evat ten. Här borde de, 50m hyr'ut * eller lånar *'ut sitt Ifiskevatten se upptbättre. Detlisgäller' att måga 'vårdar 'ett 'gott' fiskevat ten;Rodh det'vär; denna sjö värd; ' Jag ;steg i v båten" och.. gjorde en roddt'urJpå sjön; Nu 'synlçes bara .den stora stenen :inte 3 i sjön. De var' faktiskt'sornrförr iiidenf Den stora stenen 'Vid ingången till Svanbergsvik'e'n' Var ännu_ synlig. .De/ryan" på_ V den stenen ”'Mo'sterHedda” 'en gång ' fastnade en_ mörkwlhösti knall, när hon Varit till i Sjö gård .i något ärende.'Hon [satt bådegläng'e och Väl fast, .innan hon äntligen kom loss. Jag såg upp mot Brahusaberget, .som ligger på östra sidan av viken. 'Daruppe minns jag, att Vi'gick en .Vacker 'septemberdag för: många i år sedan “oclriirplockade' blåbär. Gamle Alfred, ödegårg dens_ “ägare ;Var med,j likaså* yngsta' dottern på gården samt .eftermiddagen hmmm ., :sedan dottern_ och Valter till Hästholmen för att" följa med båten Per Brahe till' Gränna. Den hade de' plockade 13231an "med sig, De". skulle' :fara till yngste sonen; *som *hade sintjänstgöring i Gr'ännairak _ *artenytanbli när ' jag_ nu 'kom ;rQendg Bären. skulle 'öka 'Det .där mindes den tiden. matförrådet. 5575 ' ,/ .7de ' 4 Längre fram i viken såg jag det gamla bâitsiället; som hör tillSödergården. ;Hit rodde Vi många gånger_ vid_ Våra besök hos" 'sdmmaigastema :på "denna gård. Vid besök Och'kaffebjud» ningar tog Vi oss dit sjöledes, ochss'ålgiÖkJir'i den Stenriga upp försxägifêa44möt Södergården. Efter 'en' glad samvaro med go da :Vänner vandradeVi så äter ner möt sjön. .lagerin'rade mig, hur'_.befrianvde och upplyftande det kändes, närzsjöns vatten _å _teriglitt'rade .fram mellan iräd stammarna: En *annan sak_ och ett ;minne :kom också :i mina tankar. ;morgonlför åtskil liga 'sedan'r'köin *jag roande på .Västra .Sidan .av Viken. Då, rätt :som det var, hörde jag ' och såg'det 'största gäddplask ten. Det_ var ont om mat på jag någönsin upplevt. Det' plas kande till den graduá det var som' manslagit meden stor planka celler stake i vattneth VÄldste sonen brukade., vara . 7522;!" ;2.:va . _ 'Det var nog en riktig gammel gädda, som denjmorgonen. var. ute påmorgonjaktjzför att stilla _ sin hunger; ' De; ena. minnet' efter det. andra :trädde'fram för mitt inre' vid min' roddtur. ,i Min tur på_ sjön var slut. Jag . vandrade Xiupp för'den branta V stigen. .Jagyjiänktezwdet rbe'hövs mångaiésâhglgana .här vackra sol« skensdagar för' att" säden i den. na höglänta del ska; mogna. På stora åkern framförlgbyggning en växte blands'ad. Den var in te ännu _mögenj'l år,;har sep temberdagarna ;med klar him mel ochyarmandesol varit få. kvar saigblangeg han * orkade på sommarnöje här långt in i sep tember, en :gång dröjde han kvar till de» första dagarna i oktober. Då :måtte vseptemberq dagarna har Varit vackra och! soliga. 1' <r›.i'.. '.;u'p ,nu . Fredagçn' den* 10 jáii*1959" ' x . En skildring' fllåilild önssHöGsaxáñEüf» .arv låyi'kpl;ç1'de..'.' _ HOLGER'EDLUND;Skultuna? 1 DET' HÖGLÄNZAL skogjga. och mycket' kuperade *Holaveden är de, VflJQSsFa 1,3.:3'2'1513* ämm: wrpE? borta“ben namnen] på ,dgmlff ggn bodde där har galm' i glömska; I sa ; Ab'ij :kanas .3 déqñ§_5t$1'a1§t .för v "skogby'gdam V unit skiilñad 1' fräp “Slätta” med de stora gårdarna. Mängd; gänget] M M' hur' de'srsajj' ,.sfnâ_ gårdargâf J. nu; stqf _d'er är nçdxagdalellerz ;t 1:2.,D tell'fomkrmgf .. › tänka .på sin. lilla" äkerlap'p: : Han grävde och hände upp sten och forsladepbort dem_ Någon; 'gång fick han_ Välj låna en bäst till tyngre ;tranquzaten .Storajstsänhöç gar 'vittnar om M_ dççta odlararbe'te.. Dessa nu 'igånvukpagå jvördbiatmt mättes bara; iêkapplannd.. “.Stögjrg var deiynrteOçh ägdähade dessa' Od1111g51125m n Stöäfáll'bärgñi. ge: _'ä ' , födan, \ Foder till kon'skrap'adéllman ihop medflien" i . lyClián' och ?vid väg, kantenj.. ' ,'Höet?? bärs mañ.gñeni på_ ryggen 'un detf'liua?záfähüset" / qun. öfmenf 5131:5, Erla di'çbott; [V bhéiâháñg äiátgbçátaü \' ná'spigenwhádêháñr öl tis,' stgkf' sin: si11,j hallå/t; råd ' att* Igöipá th "21 Ma" :yafáhl ; Här stodtpökisâ ha'ns 'äffêpéttélr på' tfe': beh ?QC'hj kokade.. Att kök? på' 1321121'ka de hade; h'h; in;th ;aja till; Ofta'".va1**dgt' roátád › 11.21ng ' u fick ,koka'foghf'gçsh ' 7 x 4 1i0rna.'i:_'Häådéf ; har; i 'låta' kaffeffi petfér "V35, Qêtwnéitkdlâax hög'åidál "Stundeiå "fö'f' ngá1]1_\,.A'›]§i"lázivd.'_r njöt' 1 han l' i ":fuug': digg" 'och tyckte tillvaron hadé "sina '7" .ljüs'a sidör. »Menpfta var'det ont ”om maten. Man; har . berättat mig, :atf gamle ^ Erland L stundom; ' när? det Växtsät 5 skilt* › tomt i' skafferietj brukade doppa .'“sin < potatisgyid . .gin enkla? smålüd ;i salt utrörtfinedyatten. Sáltyatpneti fick Så tjänstgöra som både ?sås och? sova1. 'Detggvar nog inte .ett undantagsfall,le utáng_ hånd 'de säkert: fler? torparstu'goç. »1 ' ,ERLANDS STUGA *pestodgeg 'gentligen .av ett enda<,7b0ning§rg1p med den" stora; Öpphaz;s'pisen_; 39m 7. också. 'förstås I'nödtorfqgt iyäriñdei upp . tumme; undvelz'i'vintern._ .Vid skenet' från. denjisatt “hanvpm vin7 terkvällarna :och ;* slöjdadre? FälL _› vdxna kerlappgrña. 5011 gav déñ * ;hadeghançsjälvi till'Vefkatg skeden iav' trä 1hvedd'vi1ke'vn 'hanl åt: råg §1njölsgröterf om kvällarna var › _ V N '»deixi .förfältdiâêfå › . själv, .In;é.;111§1de _dén . ljiêsaässsmä '91; *mmErlên jd med sitt grpya_ bxj dchl'ni'jölét! gick_äye1nlatt använ j dai” till' ;a'ñdrá :'a11jrät'tnting'a1j.fv Dên tå" av Idé ?'sáké'r; ”soniå stod* kvañi ned? "derf ' öppna .éldétadT och? kunde; Eata'fpébos hihi de? deli'5Vzv11'ma'l årstiden5 ' Deti'Iiiclt '". ;uddgrå dénår: källaT âfåtidenf' tjär'istå " isonf föfvaringSfiJmuaV' iñáçi ?äfop'ii :särskilt5 fäljskållai'of. ' Ein' häñgdé'? d'ärihñé 'på'i'eii krokf :go ;limaket den. gammalgädda, som'3 Er Alan'd 'end/,intern slagit med en klubba; på den? första'isen. _ Gäd› 'dan' hadegâtt inlängst i? viken får :att 51141921.: mätt.: Med: några kraftiga.: dagarna . björkkluhban had aErlánds/.färn énnettiu. 11m. i tj; minn nmqgamre jhia'hig som' pégkgz: ficka_ 'rösEá ' med slagg'gpâyçlogéli' tillsammanss Med Enland.: detlgände att _slâ'li (takt iland, bordet, Stélállinau bypâqmufndgqgsj " sängen, jafrzimén Kring” spegeln * rd ,av hangidoga, hand., Ayvlen ,_ "1'sitt:_›1'âg{› oçh .körñ ? gamla >r hgndlçváfnenivai dén 515? '_st ahfnärêdmi äntligen skaLtÃävc'Ie'J i åt fölgäng'elsçn ochf revsá ,Mitt W ;ihåf?ruxn'f egt sf kf ."xD'ef Saknåde's nämligéh' ,' pjeiydngti \ ,attan ' här A ml*ng :gtz'çmásth:Det ' .v r .W .. 7 b :7. çh '_vanerar' när jag; Vin› tm' jaqugåméñ '_f;;ån' ag; ,.minkns'; g'huy f ;öken ' t. “VDçf (gljrse'f' 3!! N?! ännu éktm'skt .ljus Vgiä dei 'hju › Skenet'fråñx iötogenigxñpan' Rädd: a'de . vi; gick in till dgdqgåqdçp. När Vi kom' in, hängde ;Vinden i en' ! botten i_ mjölkhinkelnnglyen .gjofde .› srráå_yst;fa språng' ilsin, ätgç (y den i gz'ymtade föm'öjt :an _' matranson. Des'sutommfié V en. .liten _skväüfair den spepäranna .: 5'.Någfa'våttçnhirnkak': sisod Milda med 1 från_ \ »ladugårdçxy " miniis >dyé bzliådçyan' lla vinterkvällárñ'a. Stjä'rnornå övef :OerÅVÄpä 'Ö egafden årajfwför det'mesta täckt av ett sáö täcke . på. kvällar; vas isärskilt roligt. .§3 Ljus ktøk i' taket_ i fähuset. Hästenpmy gnäéa'dç glatt, ;mätviikç'in 111,_ij ha vände' .på hü'vudenáv :pch'råñaade så smått. De mvissfeg átt ;mjölkl ningsdagá. Jag kájl än'xiu'h rábhur de första mot Japant visste, att rådet; skuêlle iragikas vam...msiö1k. in s * mjörlker): Från en Ilucká. häákullen kastadesner höytill nattfoder åt djui ren. Váttén._ VDétA 'vattñçt hade I ápp kal . Att få Valá med mjölk'ñ'ingen 5 sjön biänktei och gl'imngsdç. som frös äpquufcjöckaljç. inne v:r_det_ skönt oç ogxyaplde. Stunqom'kqäpp \ te det i husknütårnå av'köldeh; " \ , Äldstef' sonen ;brukade ;alltid varje juldagsmorgbn 'fáfáf'til'l dé'gaemla på ödegålüéä” i»Aêqwhñanácåamäfrån 1918 › står anteckpåthösta Andefêåon, SoÄ n Trix/Iruçarlltbilpe Då ;56 _1121' gift; 76m' 'så J 41 V preegs som' vnm, ätt 'vi ”måga/11111253; Vid ln t' éom'fnarbesök“ ,på len' gamleödégården kom :jag: :tt .tänka;på vilketl'iv Obh "Vilg_ :en rörelse ledet' rådde' ;där en, gång 'under fbnådaelâgtterdagar.å Delat_an 40 :ånwse'dán' de ?slät'j ;erdágarná gick “av stapeln: iugården är oanvänd och 'Ornöf_ dom, :334 tidens tan'delhar _'gnag'tå på den. :De på si'nrtid fina jord.: bruksredskapen 'verkar' nu an?? tikaoch åldersdig'na;,En vagn; harvbch plog' änvad som finns kvarr.: Det »är alänge :_.sedan nåj gonhäst spändes framför 'vag' nen, Och plögên*"thSéadeünêlJ lan stenarna på de _åkerj bitarna. Gårdenåliggefynärnli gen il en 'mycket kuperad och bergig trákt, sein man i dagrm 1185: ,stal kallar. .\ _iisdkongygda'ü ;ärför Lä 'gessen y*ü25ná;">'peh ' Skogen *här ;tá'g'itv *ö'V' verhabdenv 13.6 små äneêfea och? "lycikiorna'i är." 'ásáä :har ' ' ""rnävçnudedippá a ländéän kar. 'och :skog: ' Men 49140 ;easialn var *det* annö'rlundag' .lag kqmett tänka häfpå; när' jag'nçik se ved 'som . Vár'fkwd 'av gen' gamla sllpete nen/Tyst Stod jagvdär _o'chrlpe traktade resterna. 'Själva trä« staüvép ;hade rasat *samman .0. van; AÖVeñräxtrajzifgáön, N mäting mdoåâáietoçkåå “Stenén ?ar botten lilçáSå \ “jäi'nkleven "med Vilken stenen.drog's.' Nu 'mindes' jag." Det fvar håg .det lejd'ál Slåttep folket" stod “gen vässade _sina 11, 31'. I mitt minne léVde glada s'låttérdegar upp; 'Jag såg silåt: tefkárlarna “komma ?Vid gripf den 'i tidig' m01*g0nstund”rmed liarna på axlarná och känn: folken med Sina räfsor. Allt ?Original för :ÖstgötaçBládüu de äter jfprnglr dagars 'jfslåtfçeia de och “höb'f ningsü ägna . ;I . jungfnun,*s70'rn' $att på den gång, näfhan var ute med sitt stodvmed ensvså levande frame 95% 's \ iJ! ' v ref › 7" 'l Smegfeg? *slipstenen för mininre 'uppley,ç n, ;slättefivfollset izan . .". :Först i .fadenköm1 Anders _i: 'Mad811?7§'sHän. i' « . álåtterkerløån'e :,ér..'âr*.*1.yñgiie; j; daganháde'Äh.an"Väñif'eköbütéw +517 . relii 'Stockholm ;behinte jfjänaf mer än 25 'ö'réiom dagen. Tu_ tailivelrav. dinegenzrriQF:u ) ' h nnarlyckades .med sitt upp" sát. Hon 'fick' behålla sonen i den fällalhqn ?illeioeh där hen litenstuga vid en mörk skögs kände sig mesthemmå. Sonen › " fick :Också en .belöning :, (AV hopspáráde: i. V;slanltap (.ficlg › han ekonomien var Anders skorna: trettio _kronovltför :attrhan glor [ ' ' I' ' ' deghenne_till'ViljesujÖVerlnittio å'rTibleVi Johanna. innan ;hen läggas 'kan' att hán 'Och hans bror gått dit till fots. Han bed de med sin 'gumma i *en grå, sjö. De hade ett; _.pgrjlçqrglgrle oeh'höns. För att hjälpä'upp kare. Hans störStá nöje "variatt slå sig' lös 'och fiska." En 'möt' gon, när han rodde drag i den lille sjön, ivrsågrgban själva sjö smpáaesmqrdenv. näckfösstenen. TAAnders Uttryck gudömligt : Vaqker: ,En ;annan der (namnet drag, ;fick :han en ariktig ghejare de på den medan tjock pinne dragen genöm gammal; släprade stjärten' på gäddanpå Vägen. Anders :fick nån kgonajör den och var ,nöjd medaffären. . dere <:nnsfru Var ett _sär O'ChA spann. vdeles düktigf ftühjtimmeiái Det vannog hon, qum' egentligen u ,den lilla stugan. ' _H0n,.viéste Ärñéå EPA!? ?1.90 ger." I .sin é 0; ; annát_ .Ap'ar, ;som kom' för, atthjälpe till med],slåtterñ,g.iäar ' J (inan geéh ;_;Kjlarav ohan ghade' om. henne älvar: _ Hon ;var .så långt“röttjskägg'zbch.giek"un_ V . ,iliöd lQh?Q::I”l“=14 hans ;sällskap ihaçiefmañ' :5:14 1 M \ › drigjråkigtjtyhhen:kunde be: till guden? hen kkom :bärgnj fätjtá'om gamla 'tiden ha gâtjt, "âtta: i. sm i Hane egentliga" lärarinna v va? .en g'mnnia; send 'heçtve' Lot; : tel;Ian vllfillááde ,låta Johan 121] V _ j sa .jinnánüll i bibeln_ "5.rnedan. ”Jphanna iMaden” var An hon själxç«.satt 'vidspinnrocken L ' \ Gumman var så :kunnig fi ;bibelngf ,beyäfstade 07» \_ han, r ait_ hpn rögonbllckligen ;förde kommandot 'och spiran i hörde,'01§f1.ihan läéfe_'.fel, J0lfan” " gick .Tamm klädd; stht s. k. _Ved .hon ville. _Flink Var hon j_ förskinn ?Och hade" för det _mes =benen och _'en duktig bäriploçk ta_ sin pipa inmunnen.. ;Klara etiska. De bästa ;bänsfällena var en duktig sömmerslçálbch :kände hen till. :När ingen _an förfärdigåde mången erdlig nan nämnde här; komrhgnhem högtidskll'alnning åt dem," söñi _ V . I ej hade råd att beställa en _Så › nm'hade hoñf'tj'änafñiga 1108"' dan i det:'ñåi'fbelägna'A'SamhälletL> en .komm'inisten _Ochmnär_h0n eller i staden; De flyttadeomm ns'tällning; 'giekhöhf ålder: till ' en annan stuga; sem 2 till"jfo'ps :hem;gçnöm sjukänn; låg ;pâ\:fen_lbe›1›fg_nalle. De :gick SOékhárl "'Tillhenñeâ iförtjäXiSl Sedan" U 7. h te'ihö'rde; oçksçåyáçphqnivar pch^KJa1*§7på.bex'get*i x " \ ellei'. '*hámdet "Johan 'om _deSSa enkla I människa' ' erinráde_:_fnig iden gamla'fisllp ' l “ eh'.1Men“"vid 'mitt besök: var › k ät'Stål,_ E0171' fsjdng et'iinge _ ”vas” i., n i: '131 G '(41 3% A; nÄin ;Aj 11 *ml 2:; ' Origiøml Q7 ÖstgötaBladet (migHOLGER“'EJQLUND.: , 1h SQ MAR “HARWIAGT ägg, .$_1;bgs;ç1äçiç13;.*i'isnvähdet;'Vg'Détiákitt Sååå; vid 8:01:51 ÅK!) '7 kyrka Och nagän i dag'latt *han hade bliåk. \ . \ H : . bäckat.g.'<ut.:' sll. ;Saleh7111661 Q4* föreanaigkçrêäask: . ?1 ?En V80?? vréftéman'bid1“gñi?'ø1%?w9““NLPEZPCWv .' i) Eukäriüånderi' ?och därb 'raré .plácérmg på; småningen ner, ?W “51.13%” ”äsitfOSiinadmff en” i om Vättern. .Det äralltid en g 11 ptÖehjÅtgård h ”5512590 kr* 1,3%??? “eVÄV?? . tagande syn'átt enwsoligdag Iri'e:d › 1 '“ M 'V 5 ' 1 '“ Elli). " ' " E:blâluL',klimljnçl 1åça_ 131Åçl§enfa§yea _ _ . D Låfrán açkçn.'öyéâtaGallimjüká . > . Bål4114!:eri. straxMS.: Ä' ., . nav .skogsbxgåáw ' .mörka hçxisonn. Många ?sig :;.i.n5.i<.x'i13.:10n'ç1: ' " ' .bq ” / ugea man: ;: \ V ,ä lag; biñ: underlättande äteläé stadens" lägep 4* Vs* faiáiigfiêfê'ñi " 1 a› _png .Iatéé kb" 'p _1293?? 611an för; Iag på :sim sowyerim \ bmwa,tvt.j.lgletgw " snart. »403231171 sççlgp .en gammay . ytr'wen '09.1' Eg. och, ?WYSåÃçeV' gick] L111_.ti'd§3n .Ham mmm? qch' V '\ "_tgll ?Orgça "1 likáom ' brisçehv eng avjprs mah“:“ämñ I' ' ' .§211.Å'9§t_..tál, pmng 1:; .\ o'çh plpn].frjö;1bu._1iár “V gröna 'vittnar om Brahekyrkahxp Visixjgsoj 7' : L : I A ? 4 *vändenmâchi var här' då även' En av de sista, vackra; sep; temberdagarna gjorde:ja;g'feétt_:§gáä genämt besök på ödegården.' Då " dröjde 'ännu' sommaren kvafgLüiA' ten var varm och vinden skön\ 0 ljuvlig. .I a, I söndagens gudstjänst_ sjö'hg'volanj dade kören två sånger, Gösta Gustafs ?son lästefbibexloridet och pastor.”RoF ' iland Ohlsson (predikade över: dagens text från 19,; 23_'24. Lovsång “vag il temat "1 'gudstjänsten 'där pastorn 'be ' tonade att eggfä; Jesus sorgi'föder, . levandegör och. fullkomnarlgv ngen Gudstjänsten. varjmycket välbesmlåt. _förbi 'för "att nämt M :sparas . kort; ;som ylsar flyttningen 'Fjä " vagnen skulle också Hulda '2 var :öre örökar sig och to " 'ädêñf' Penker: .lnårf rentkälla ijöförstöring på' . gmndfáv sjösänkningen. Hur få vatten igen'i sjön? Det låga vat ;ltçenståriådäet Värorsaken till ;dessa ' Iñ'åden i 5355?.: kan en Sjö.: P"sig under ,en tidsrvmd odegården var allt tyst ' och stilla. :Det arbetsliv, som» förr i' ' buren slut. gröna_ .h :1. reiéié 'Folk nt :omkring var ;omge ?bädda4 Man 7 de énçrgáåendéulblå' det' ta éñ'7c3jzke1. Ofta stan tocrh pra årclelis Ein'man, m; kande?! ;en ;utgjord , :Visviihon i a' *háclé en'lflja'ckiåg egen Alltidi'gick 7_ Végpéñçi'HäSteh skulle s “D 'd'är.mi§besbiiderna kom för när jaglstöd där Vid ödegår* 121121 kom fram för min L ai* tänkte på* när som rd Södergården for filmkarlgvet: *Dåf stan , nu en; ' tog adjö för. L' ?sommaren Jag har QQWaEb9n var lastad med baga gqngner tochfungdornarna fåjrum. _ bilismens tid. .Såqutsbonde varsJon Svensson i 11 . hademärren Iioraiförspänd framför vagnen. Tora [varen stark och 'kraftig häst; .saa 'Såväl' behövdes ide StenlgáüåkerbitarnaÅ ' g på gapa_ där i tankar jagj'på detgamla päronträdet. Det *stått så länge jag minns. lDGtLbäLr» hara småhårda päron på. Men för cirka 50 år sedan ym ' hån.” Ar'jásfs 'lärde hån'Tyrkét i : gård ,var upplyst av "gas 'oeh 'en *för några 1 dagar sedan gästade åommên'förr på ödegården ko H* kade, det blev en s k päronsop pade .den kunnige trädgårdsmäS+ taren'nq m WiktorFredriksson i Sotähg in gråpäron i trädet. Så det päronträdet här två "Sortera frukt. éEredriksson;ghade . ' _lärt_ trädgårds ästaryrket på flera Karlsunds trädgård. I september 5. 1888; meddelar 'han i brev till en . kusin, att det har varit 'folk här ' om nätterna och velat stjäla äppj len i trädgården. Och i följd där av måste vi gå vakt vissa timmar på natten. I natt var jag nte kl 3 fm till halv 7. Men nu har vi in te besvär av det så länge nu, ty vi ska snart plocka in både päw ron och_äpp1en. En torsdag var jag “närvarande vid ', festen; då Karlsnnds ;byst :avtäcktes Festen var 'på kvällen, " ooh_ en 'hel'lträdz mängd « :s 'k ' PåPDEI'SIthOr. »Å Där kastades också raketer; (och det. såg noglitet märkv'idigt'ut allt _ sammans. ' " I ' Den 1 november 1889th han plats' hos en trädgårdsmästare pâ Qvisbergs 'gårdförátt lära ännu mer av trädgårdsyrket. Han skrev till sin kusin: ”Jag tror oekså, att' det skall bli trevligt att i vinter få gå och ordna med blommor 0 ' vinrankor”. Så började han vid ' Qvisberg “intill Vadstena. Han fortsätter så här: ”Jag har träf fat flera bekanta i staden, Serge ant Werneroch Lovisa'Post. An natLack och Olivia 'i Jernstad; som för närvarande bor i staden, har jag talat vid”. Så där kande det garnla päronträdet berätta _\ om tider, som flytt, om tider som ligger snart ett sekel tillbaka. _bi.hud Flens stadsbibliotek '1 3 lämnar 'lokalmässigt mycket öv rigt att önska.lNäräen låntagare biblioteket och Skulle öppna yt ' terdörren ramlade” plötsligt héla fönstret 1 ytterdörren _över ho nom. Till all lycka hade mannen/xt' Mmm *kmg w gammalt: inågon björk. Han skulle .loc I min senasteartikel berät tadejag'om hur'jag som barn ka' andra orrar dit. Det var 0 under härliga och oförglöniligá'lhekligen en ?bygg sättförfatt vinterdagar fick fara med till skogs efter timmer och andra skogsprodukter. Ofta for Vi förbi det gamla fjordtorp'ar ,l i stället' Drabo. Här vill denna artikel knyta vid. I min rbarn " dom var jgärdesgården runt 1 omkring denna gamlaf'boplats 2ännu e väl .underhållen Det *fanns bara två ingångar, sk. gap genom .vilka ma'n'kunde 1 komma 'in och ut. Det ena :låg ?mitt *framför vägenf det andra' = på 'ena långsidan. Genom'detta' senare gap var man :tvnngen att “fara för att komma 'nertill kärret, som den ännu i dag he ta; › när han'vill ner till' denna Nu :är 'det inga'igärdesjgärdar, som hindrar' " den steniga 'och slingrande vagendit. IfMen'förr var den flitigt användförkor slor, .när det bodde'folk runt omkring i 'de småtorpen. På denna väg till 'Oxakärret kun de' man också komma till ett torpfnnder) Håletorp, lsom kal lades =förT°'Moss.as”. ?Denna iväg skulle i' .hämta 'mjölk i;Fällan Dessa roliga händelserfty \ det vanka snälla 'folket där. Menallvar tyst' nu för tiden i den lilla byn. Flera hus'står väl kvar Vittnande om tider, som _varit mer tillbaka; › Jag: återgår _ *till det gamla' jordtorparstället Drabo. Ibland gick vi rakt igenom' Drabo_ till ;kortsidan'vmitt emot gapet. *Där 'fanns enstättaxi gärdes: gården., Där bakom varbra lingonställe och särskilt ''på .en kulle; som kallades "Orraknl ilen". Namnet kom därav, att 'denna 'kulle varett tillhåll för orrar_ De satt där gärna i bjö'rkarna på kullen. .Gamle Alfred knäppte mångaorrar där förr i tiden. J ag "minns, att det ifanns i min barndom en? gammal konstgjord Vorre som en odling, som kallas för Oka ter. Denna måste'ännu i dag zFredrikBerg i Årsgårda* odlingl ;Han1 _är 'nämligen ägare' till denna Jutäga' iniittfi 'skögéñç' gick :vii minibarndom", 'när vi mjölkvandringar var' desl :alltid .. något gött' av det och troligen aldrig mer kornV; 1 I i .jaktlyckan skiille bli god. Jag; kan ?ännumse dendär konst'3 gjorda Vorren på boavinden. \ Den .var förfärdigad av svart* tyg och i naturlig storlek. Den såg faktiskt utsom en verklig orre med de_ färger som de fåg larna har. Till jaktutrustning; en hade gamle Alfred sina oli' ka jaktdoningar. :Fors/E ,och främst den flitigt kruthorn 'för krutets förvaran de; I ett annat'förvarade's ha g'eln. Till 'utrustningen 'hörde också 'en sk. myn'ningsstake och 'slutligen tändh'att'ar. Och sist' en *jaktväskal jDen 'där gamla mynningslad'da'ren stod länge 5 kvar' "på “boavinden "som ett 'minne “7 :från gångna' ' jakt tillfällen; 'Det ?var natn'rligtVis 'ett :iiföråldrat;rijaktvapen;?Till sist ' fick Vi pojkar'handxrö'm” den och så 'var den ett minne blott! 'Den blev isönderplOCkad som så ofta saker blir, när_ klå fingriga 'pojkar i'får hand om dem. Menginnan den totalt för stördes, ›3a'nvände j Valter den. Med v den tog han sina'första' lärospår i skjntkonsten. Utanför 'Drabo .var ett bra sträck för mOrknllor. Där var lämplig 1 __ma'rk . och plats ?för dessafåglar; Där fanns ?Drabo kärret: på; ena sidan och ängen på' denandra. Här stod garn; 'led'iAlfred på 'passmången Vår kväll › med 'mynningsladdaren Och mången morkullestek av njöts ”efter . _hanjs jaktpass på ödegården. Om Valter fick nå gon_ 'morkulla' 'som jaktbyte, kan' jag inteerinra mig; Där inñe iiDrabokärr'et såg jag om våren änder simma omkring. Så* nOg 'var den' gamla myn ningsladdaren ofta i aktion. Men ?så en dag var dess saga allsMenkruthornet finns kvar Det har undgått; klåfingriga pojkars förstörelsemani. › Här vid Drabo gick Mellan gårdens ägor. fram 'i en' skarp kil nästan 'ända »till Vägen. Så gör det än i dag. Någon änd ringzhar inte kommit till 'stånd sedan 'Häradsallmänningen blev ägare till nämnda gård. Här går det s. k. Uvaberget _ I . använda: mytiningsladdar'en. › Och' så* fram till Vägen. Detta berg har fått sitt namn av att uvar eller rättare berguvar ofta ha de sitt tillhåll där. Därifrån hördes deras läten, och de gamle tyckte. att det lät hemskt och ödesmättat. På Uvab'erget låg, också den där grottan, som kallades Benasa la. Namnet korn Väl av alla benrester, som låg där. Vilda djur hade där'i lugn' och ro kalasat upp sitt byte. För ca 80 a 85 år sedan var denna bergSgrotta *också en lekplats för .Mellangårdens och Söder gårdens barn. Av dessa lek kamrater _är en kvar i livet nämligen ".An'na ' Svensson i Högmodal, Ödeshög.” Hon minns ännu dessa lekar i Be nasala 'I Drabo blommade .på ha) de små'åkrarna Tusselago Vårens tid. Men deras röttei fick jag sedan plocka upp. De' arbetet tyckte jag var tråkigt När" 'man "Ville "skoja * elle] skämta med mig, brukade öde gårdens folk sägaw Vill du til Drabo o. plocka kVickrot? De' betydde alltid något mindrt angenämt. Det är länge sedar dess. Men jag tycker stundom att det är rent underligt, at ett sådant litet jordtorparstäl le kan ha så många minne] förknippade kring sig. H. E. Från far till son sedan 1704 talet. Rakhöjdens gård i Non mark i Värmland har gått i ar' från far till .som ända sedan D2 niel Ande'rsson frän Kurkhöjde sattes upp där på Orrakullen PÅ MITT STRÖVTÅG kring ,Ödegården vhade \ jag kommit till' en gammal boplats som kallasmKalle' på stens”. Det var ett torp egentligen under llåletorp. Iinin barndom bod de i Håleto'rp den 'för inte så länge sen bortgångne Albert i Håletorp. Han slutade sin lev nad 96 år gammal. Han var god: vän med ödegârdens folk 'och tillhörde deras bekant skapskrets. En av Alberts i jämnåriga, som gick bort förra året, brukade berätta om ho nom, att ungdomarna i trak ten använde ett tilltal, när de träffade Albert, av följande ly delse: Albert, har du gett mär ra? Det var nämligenså, att när Albert skulle någonstans, .brukade alltid 'hans far säga' : märra? Han'fick inte gå hem " ifrån, förrän han"fullgjort sina ' sysslor. Med det där uttrycket' '. tillropades ofta Albert av. sina '; jämnåriga kamrater förs: cirka '5 80' år'sedan: ' Så? "ungdomarna kunde nogpå den 'tiden Också; I En gång berättademin stagesV man ,badade , kamr terna ;détz'gámláagadstäné ' När; de såg '.Albertkvkomma :ro pade alla'äi"'korus;fr * Från Kalle] .på stens ingick' en lan. “Där brukade vi stundom hämta 'mjölk 'Det var/en *lång .v och besvärlig mjölkhämtnings “ Väg. 'Det var 'heller ingen jämn och slät: väg: Det var noga med att se" upp i denne steniga och kuperade terräng. I Fäl lan hade de' gäss. En gång,:när jag fått' min .mjölk ›* i krukan och .började går"hemåt kände jag något, som tog ett stadigt tag i min'byxbak. 'Det var den stora, gåsen som tog ett stadigt jtag i min byxbak. Antingen blev 'jag' rädd ;eller förvånad, m ödegárde" För ÖstgötaBladet av LH. ; till honom: Albert har du gett , ' kr:ng \, §91 . att'n'etgg_ : : when; :har "dwgéft mer'er men jag. tappade i alla= fall mjölkkrukan. Det var ju gans ka snopet. Men det snällafol och så kunde jag fortsätta hemmarschen. ' l EFTER DENNA UTFÄRD är jag åter på den väg, som _ödegårdens nybyggare anlagt. 'J ag gick nerför den s.Ök. Dra bobacken. Det var en brant obh stenig backe; Här var jag medlom en_'skenfärd en gång. Då var" det en ung man' vid namn Valter; som körde 'steg vagnen. Vi skulle *hämta ' hö vid det gamla jordtorparstället Drabo. Denna gång kastades ;ingen avumen vi blev ganska 'ordentligt omskakade'. :Det var inga'fjädrar på vagnen, inga' *gum.mihjulwutangi hjulen var “tjärnskoddasfz Så den .åkturen'à kändes 'ordentligt ibaken. Nu Istället. 11 är; :Var ,förr *ett gap intillaa;odlingéa=›,Runt;0mr :åkerbitarn gick,enjgärt die gård :_.boddeförgo k; ; stig"t“ill enby, som hette Fäl' j kaniett“f ; för 'jerdtorpareg. Det :vartlelllflij tet högre titel'pän en ,vanlig 'torpareJiII'fsen är _för längeseÅ “_dan rivp men' 'krusb'arsbus i ”gammalt .äppleträm spis_eilvmuren':j något* som liknar en *gammairkäuam :vittnar: om 'den' gamla' bebyggelsen; : Här fanns 'timing barndom en källa; där 'vi' torra ' somrar hämtade niatvatten.^ ' Det' var * en” lång väg tattfgå. 'Vi skalladé källan föreDÄrabokällan. 'Vi bar “vat tenhinken på ' en stång ?mellan ossf Nu' är ›_ allt* Så; "'igenVäxt: i' :Man skymtarfsmå öppningar; 'som tyder. *på att ' här har9 åkerl' tegarna legat. 'Nedanför' källan "låg ängsmarkenj “där slätten* A ' karlarnasl'liar skar*'av gräset,5 och där glada” 'samspråk i' förK des. 'Då ' brukade 5 man* slå' sig'á_ V ner vid källan för 'engstundsg Vilopausbch för. att* släckarz* törsten, när man blev* svettig och varm av lieiöringenf ' * :Namnet “tyder \; på att denna äga låg 'högt' ,Den lås på ,två ket i 'Fällan gav mig ny mjölk, 7 som Verkadeltorpet' ' kallgldes _V i , 'zläinnadeen :fiulézeifátêfla v VÄDERSTAD Fastighetshandel ' efter lantbrukare Dödsboet GottfridJohansson försålde vid auktion på lördagen fastigheten Ånetorñ' 1: 5 iHögby till lantbru kare Artur j'G'ustafsson, Kimne, Rinna^l för 32.000 kr. Till i. 0. småskollärarc vid Väderstads *skola har utsetts fröken Ragnhild Hammar, Mjöl 4 by; 'Som elever ' vid Mjölby' stads yrkesskola har vid .den ettåriga handelsskolan antagits_ Irene Gustavsson, Bir gitta' Andersson'qch Stellan J'o hanssonVVäderswtad. \ ' . v var jag framme vid detjgamla. ^ i . mig ;ettxhtef ' §2 HO. ;isla pteç; nämligên adda_ ismin'vmö'sSei Paddan V efter sig i'min'nYa mösSa. Den lille pojken blev naturligtvis för argaddet säger sig självt. Här uppe på Kulla gick också 'grän sen till Mellangården.' Här Å bodde en gång Kalle på Kulla med sin familj. De var torpar 'folk under Mellangården. Kal' le var' ocksåplappskomakare. . Jagcsåg'ännu resterna den gamlav bebyggelsen. Mitt på resten av den gamla' spiselmuj ,I'enw'vstod en kraftig björk. Jag liars'hörtk berättas. att när folk kçm'nu honom i någotdärende, _så' brukade “han saga! ?Vad synl'irjs intifrån Världen? Är det någontdö isocknen? Ingen har konrnit från andra sidan och talat om hur depärtdärä'. Även har jag hört berättas, att han :Saat enär 'invändet nattkärlets inn'ehåjl › ti11""'dttx'nijuka upp' iädret: "Ja, härluppe susade minnena från i , , k svanna t_ider,'Här rök det'förr ' '” JAG ,FQRTSATTE 'VÄGEN › ?framåt och_ där borta ;skymtaä * 'de gKulla'Q .Harr varj_också7en "äga med 'åkrar _ocH slåvtter. ur ' skorstenen 'från den lilla stugan. Här var små blomster , rabatter. _En röd, ensam. kej sarkrona' lyste *emot mig' min nande* om tider, som varit; migswgauzmet; wa_ I i Frälsláurgm föáél'séll ?Nja klädd* :I sin! “mitast'é Den 'lim bwäge var 'plogád;; hörde m1 debasjyâágwé .w .. fönbugåmdalr' ah a “Vs/'zilåiltorpeui' Så. kdzñhå; A'juäláftone'nÅ Inni i stuganyarqynbat "'q'ph fejan; Liten julgran fanns :megdflijüs :L'jI .ett av de minsta kök jag'lse'tti (stugan med salm nm@:*inn§ç1nlin11g finns kvm' än i hide_ Irmoijlará ordmat ;med litet: extmáügqtt tim jul. Det go dastg'ayglltgxbert tyckte om i jplebid, den vita. 'hisgrymsgrö Sádøái gröt i vankades' bara yttersta: 141mm filndiaxáeslépis 'sar'va'v jaxmimgw W de stava, › . kuperade. Såväl ,gårga bçmpen 'rustád *man jU^hadiejmér a än tbzrpgamna “ '1 ' råd ellergxm. . några dryrá 'JUN ' * flthat lr; ' börjat ning varma va. 'och bart: orni. *:.'Qoh .suckar ; det _ Första Vägens' W, _V , under_ “39154 . Mor Kuna ;mkt väldigt* Linghemend av läsningfgmäfmk ' Det J ska › I had 's'äåkentf'j gl som : WLI'.:1@E5F '4 §13' ' Engwñnmans med morgror amilj' 17 'huvudbygg üü;e*há›de .Albert ssima 7 Vtiktbr' och "Annva. "å kv'llegi var mor" Kbarva, 0 Stilla, stuga \ iwumñmêt Vmieyd* den milda. " Snpiisaln,l^ där elden ádéjj tände mørl Khan3, jul l:1ä.›:svte*:: julerVangeüiet. . aim e'mb och" ngvl'öcklså: julp'sadrmen “Av ens' hö*de I “oss :kommet mdeiwméda'n. :god 'sångröst Jongå'medå ' ' ' "dåi'gstundtejn, 3 när han men) L MSIhögt. _omkng dem, ' som den ;klang stjärnan ' 'Omlni.ann . “ .anêdwgatjjpä i .314 ká'11nam'inüe köpa, sig såqahthfhwsn ' tycklgém jag. ' UNDER MITT* STRÖVTÅG i ödegårdens omgivning hade jag kommit till Mellangården, varifrån en gång i tiden öde gården avsöndrats. Denna , gamla stamgård ligger faktiskt: ii en dal, som gavmöjlighetjtilli ;små, steniga med dock bördiga âåkerbitar. När kalldimmorna ikom vältrande. ner ,från de, högre omgivningarna, Villenosi frosten gärna “komma påbesök därnere i dälden. Det är rent. ' urgård förr hadeVS torpställen till uppgift att. göra _dagsver ken på gården eller'också be tala en 'avgift' för att de fick bruka torpet. ?senare fallet kallades de. jordtorpare. 'Det betydde'ju, att de hade mera jord eller åker och kunde kla ra sig hjälpligt på sina åkrar. Medfordringarna var inte hel och mödaåret runt för att klä ra livsiippehället.. “ " När, jag nu 'stod vid 'Mellaan gården i mina tankar, erinra; de jag mig, att det inte var, brukaren av gården 'flyttade härifrån. Det gamla NCOtals_ huset är den enda av gårdens. byggnader, som ännu är någorl lunda behållet. Denna' stuga är .fullJ'DenyvisarÖi alla fall, hur' ga, kuperade :bergstrakt var byggd. På långsidan'mot norr_ finns. inget fönster., Kanske* var det orsaken den, att man ville' ha skydd mot'den kalla nordanvinden eller »mot .onda makter, som ju ansågs kOmma; från norr; 'Huset ' är ' byggt som '_ v 'kyrkorna 'i ,österVäster.,'Ett fönster på vardera' gaveln' och så ett på södersidan '._?dety_ä_r:“ på . den västra .agavelnzi fanns " litet blyinfattat; föns 1 består av ett litet, litet , e 3 UC mat. 1 w =it' ii augustimörkret Ena eni“karbidlampa' :t ljusgnär*vi kom ' la köket, åsatt'går och åt “släpärterj” iykokta ärtkuddar, n som släpade i'en tallrik' smörl , 'Vi .blevockså bjudna atts'lå .oss'nier vid bordet och 'avnju ta denna delikatésstet sma kade' utmärkt' 'gott' denna 'mat' anrättning. Jag vet'mig intet _sedan_ ha ätit denna säregna' maträtt. Det dröjde _en \ god stund, innan vi .bröt upp; Vi 'fick \ “ingen karbidlampa med * oss titan 'i stället'ettfång ?Tö rebloss”, långa tjärvedsstickor. Det .blev "ett fladdrandeá 'sken' visserligen, men Vi kunde fört sätta med' krafttagnin'genL Vi tog på denna tid., med's.jk." "Spröt”.i .Denna kräftfångstme tod bestod] i \att' .man 'högg _ långa kvistar ' och favlövade' dem utom_ en. lövvippa längst' upp,'så att man kunde urskilja .underligt att tänka, att denna_ under Sig, Torparna hade ju' . lerstora på livet. Det'var slit, mer än 30 år sedan den siste, faktiskt kulturhistoriskt värde en mindrefgårdji denna 'stenif allt i'fönsterväg. a, h'ö'gst'upp' andens belysning. Inte \ Miten . vid gramid ' 2 “MM/dm. kanten. 'GI'OX'Iändan av kvisten spetsades. Strax ovanför gjor springa med en kniv, satte dit :en mörjtbit, "som sedan satt fast; "när kniven åter drogs många sådanaspröt, sattes de ut ,i astrandkanten med lagom ?däri kräftorn_a,j som; samlades kring ' spröten för ' att .avnjuta den Edea J ánrättningen, '50m serverats dem. Vi. var i regel ,minst'rtvå 'kräfttagare, ty en .måste juibära'hinken, i vilken .skaldjuren lades, 'ibland med häftig rörelse, när man fickett ordentligt an, Var vi ett säll skap, *hade Vien ield'på stora stenen vid båtStället och kaffe petter med. När vi _gåttétt par gånger .och avsynat spröten, samlades vi vid'elden'och av njötkaffet och värmde'oss. Of ta'var Vi ganska våta; när 'Vi i *vår iver_ “följde _ efter 'de ret _irerande Skaldjuret för långt ut *på'djupetL Sedan fortsattes 'kräfttagandet, tills Vi var'nöj da för dengången. ,Ibland “hän de'det,' 'att vi kokade en del kräftor därnere'vid elden i en stor järngryta'på'tre ben. Det var,5när vi* hade' främmande och 'skulle 'göra något särskilt trevligtför dem.' I vanligafall brukade vi efter fångstenisam: 'lag'iallal'ikräftorna i den i stora, 'kopparkitelnwoch sätta in den 'i'i'källareni'l Jag minns ännu, när man kom ini'källaren'pá morgonen; hur det " krasspade mat,kanterna på kitteln o_ så 'det'liunderliga lätet, när de an dades.. Iblandkunde det hända, att ;vi ;hittade .på våren, :när vi rengjorçde 4: 'Ãkällarem (kräfta, 'som 'på 'något V sätt pit' ner L bl vet 'ocháitså övernattat. gamla, ?grå' urgård, så ?mindes I.:I Bali *lig* så", tändes' eniflammandef brasali den stora,.öppna spi_= sen. ?Den brukadefgsär'skilt kri' tas till›*dessa bjudningar och annars till högtider ochihelger.› Jag erinrade mig en lördags kvälllför många år sedan, hur fick "3 kaffef'ufoch =' 1' nygräddade våfflor: Aldrig har›*jag sen dess använde? *Det'rvar: nog) hennes, hemlighet. Hoppas \ hon* minnes detta? närZh0n°l1'äseri dessa raf der."'Det Var 'trevliga “och rogi,j 'vander stundeni denna'gamla' gård, fjärran från :motorismen och jäktet; Jag såg, attdet gamla' :"vedskätet \ ,varg T borta; 'Ensommar var jag=och en' pojke . till' lejda 'att;bära in? all den 'huggna Z'veden?för .Vinterj behovet Vi 'detta livedskäl. :Det var ett . " *eftertraktat dagsV verke.. :V i fick: ju; maten där. och_ så eni slant,2när ? Vi slutat och; de.: man två inskärningar mitt : emot varandra,'bände upp Den: bort. När mantillvgerkat nog' ,mellanrumf ,Man 'plockade se någon' 'kommit'titt'Lunzkiiteln 09h › krul .nd._,granris.et'påstå NÄR JAGÅsTon vid 'denna jag också; hur“”_hemtrevligt7det , vari9därinne5 i: stora rummet; ' ' \ i " delen. av' .vi blev bjudna till›kafferep._Vi = smakat' sålgoda Våfflor. 'J ag veta.j ej ”vilket recept › frun* . i: huset ? v spröten, där'de stodj'i strand*gick hem; Vi '3 kände? oss som ' \ vs. ,___. stora karlar, som gjordedags', verke. Ochså detta, att vi fick Åätajbgortajoch smaka på annan ,mat änhemma. Det _hade ock så sin tjusning. . r i 1 Ö Allt detta passeradeförmi na tankar,när jag ,stod vid den gamla stamgården. En stilla sommarfläkt susade i den gam la trädgårdens mossiga träd. 'Denna ljumma ' sommarvind sjöngem minnets sång, om gångna, ,lyckliga dagar och händelsen och om' människor, '_som\ slutat jordevandringen. H. E. iäedagen den 24 iuükl964 "› i' H”. Q . 'ödegården:Tyárt'iullt av som? › §marens.fröjder doch upplevel T ser, Det var Ebara 'ett fel, att dagarna rann iväg för fort. Den. mörka bakgrunden var höstterminen, A som \ stundade. Dagarna var *fulltecknade av. olika uppgifter. En. sak, som inte precis lockadervar att skaffa hem .ved till järnspisen.. Den 'fordrade mycket bränn bart för attdkunna .'fiingera. Stundom var' förmiddagarna anslagna till att \ forsla' hem ' ved. Vi brukade ,Åanvända vbjörkgrenar, som 'blivit' kvar lämnade 'vid något bygge. Vi drog iväg efter_ frukosten till detta arbete. Oftatog Vi in på en Väg_ vid* backen ner till jordtorparstället Draho; När vi plockat ihop ett knippevgree nar, släpade Vi hem dem till_ vedbackenÅLDet 'Äxv'ar åtâgkiiliga vändöh Vi.: gjorde; på. “ dagen. innan dettaiarhete var aim/sin: tat. \ Naturligtvis ;arbetade 1. vi' inte så in.ten.Siikth, Defgfgickgnog ' ganska Atrögt stundomil an; _ nan dag högg Vi uppide; hem_ släpade grenarna_ "iii fiang bitar 'för spisen. Efter”. anskaffning; T aVwved” var* det ' › 5: de§«.Vi'dem*z å: nätet. Såsmåê.. for de ningom kolinåvvi ›till>,f›'Store V1 SJOf31›1§_'QCh Mass” och ?satte ut .Vårtvnä't bell: .90h N' ?User mot. de må rummenar:vassbänken; . Dåyr'ifick'_ \ Sêenaänaw Som., _L_ , _ vi denstörsta fångst abborrar_ in??blsiYitélsäpktçdå::iE'mxgånå dra upp' i sjön.. Stora; fina ab« dökajasvlifrån* adden'roshgålog borrar på kilot) ?Vi'kom' i' ett' huvudêw _çnnansstenwså lkaat ögonblick. Desatt rasta.. I attans: Sågwizstlarw.anamma nätet 'sam stora? klumpar. “att OEQHEQMW :Vad'gJQIFde det? stim 'gronuxna abborrar stod . A inne'denägången'i'vassen'och _ solade .'sig. ;213, “Vi ' fick' 3' också! , .ett par fina'fgäddor 'i=det'"där . › A » kristet. Jagrvrniznns Visatt bara '_ ?egnçtw och gapademot varandra i bå Nog 7 "1le _ ten över'Ãvårçistora fiskafänge. I *mn“mc Vi*blEV söids: .och 'rodde sem = ' ._för. ,att'visa upp Vår'f lyckade fångst. Vi .fick så; rikligt, attigvli: \ i \ sedan? måste 'gå 'och 'deIaV'med “ . 'oss' fångsten .tiilgrannarna, 'Jiagw'piey :mycket Välkommen; A ' _ när jagvlämnade' ett 'par kilo ' abborrarj'Oftaohar visedan p. :' täntsm detta ;sxrsraxttasea'fis 'j wa; kafängeü'AidriigT'har' vi: sedan .'› * > 4 . fått .uppleva i'något'.›liknande. “ talüaskas kass ar rheüer Det Varenlengångshandhng; L'T Saåmårnga: åäç;«,$9m.: “Åtalande som aldrig.återkommitfä v i; gIanGijfråäáswn. '* Så: gick '.;somjmardagarná uns: h . r. der ständiga upplevelser.f,En dJarVare .. .. › d'fbadnmg' annan gång Vär'_ jag ute:.,ochj en.v:,Detulh_o val unggpmewlll, roddevrdrag.* Just ›vid^.va'ssen, 't' att? ?proyaiiw Ch"'5PaI1.n_êe'51na där de två, stenarna ligga, k krafter.s'.ç.0fta blevåkyallarna som jättenBrahusá __en gång / "badtiden *förrn för udençjOrdbrug kastade, fick jag napp pch 13,0, de " kades' få upp 'fen' ganska, för_ i . svarlig gädda. 'Mensfiskefröjs åder är I .. __, ,BLÄdEf'E»5“ 4 *MITT SÖMMARLOVHförrpå ” :sjön och 'pulsade rochamotade 7; ' ' ' '. den ?blemkorng Jag .ladegä'd4 * k '. \ v v ' 'Ä Jag ?ville ha mer nappj Maniär_ “ “ ' >' " i, '. ju<a1driggânöjdj"Rätt› som_ det ' " vände_ mig om'för; attbarahjseh 1 vattnet. sliufadef' dengfiskeå ' lyckan ochåfröjden. ' 3 ungdomen. De hade? h E:förrçlljå var det stim i ochf'stoj ochglada. skratt] på Jonstorpaber'get, Däravar “ockV . så djupt och bra för dem, som I kunde simma_ Där samlades Gustaf: ;och Kalle '1 Håletorp; Fredrik *Berg i Åsgårda, Gun nar Andersson med flera. Det ta är .bara några namn på dem; V som hörde till “ungdomarna på: i den tiden." Nu. är det tyst (Och tomt för' det mesta. Ocksåpen. sak som får .skrivas på aVi folkningens konto i' dessa ”byg V_ der. v. ' ; ' få “ ,_ DET i MEST' ROLIGArdch A spännande xaV'ü sommarens. .\ fröjder var' dock fisket.: *Jag* var medom [många lyckade ' fiskafängen. En gång var Yngj ste sonen på _ödegården ;voch“ jagautepån sjön och försökte' fiskelyckan. 'AglVi rodde .,liünt_ på ›fisk..,Vi tog gäddor, däridet .f var långgruntf 'Vi lkalladefdéfc ättlutag”soigäddor”. Gäddorna \. stod nära iland och lätvsolen : bestråla sig; Dåsatte vi_ nätet i en halvcirkel ifrån Iandoch i. :stängde: inf gäddorna. › Vi. 'Såg \ : ' ?.gjemg alltidáförist, när! vi speja de; efter Vårt byte. Och så körl '› dan på båtenxsibotten efter hav,lossat 'kroken' mur fiskens, I mun. ;Så sforpsajute ; jag 'att :.irol. var hördegjagg 'ett_b1ask»' Och “ hål: 'gäddan 'áter försvans'i' “ ).9 A \ Under. den gångnahsommanen ' företog "“ jagien 'avarm,_ och'rvaçg ' ker dag en vandring; SOñLfÖljde ' mig till den gamla stamgården, vars gråa stuga.._äi;_;_ett .minne från tider, då livet där varm' ' i ligt Och fylltmed 'idogt ,arbete * från, morgon tillglwäzll5 .Men ' denna sommardag"__sov i den: gamla gården_ sinilånga Törn rosasömn. Jag följdet"vägen förbi gården. Därlågvverkligén ladugården oçh ?den gamla' la dan kvar gmed: 'sin' avhalkning för 'ålädon och redskapg Nu \ rå: made inga Igor; längreliubåsen och ingen hast* stampadegvi 'spilé fan. och, inga kalv?? høppadeii sina' kättar; Jag/tittade' in i: _lyai dugården_.4 Alltv'ittnåde 'där om tidens gång om tider; söm vas rit; Ned'anförjladan låg förr det gamla tröskverketlmed sitt stoj ra kugghjulfiav_ träT'”'_ Här_ gick' oxar'na runt, runt, ' medan_ det knakade i de gamla träkuggar na. :Det var t'orpärna; som_ lyd de under gårdenf: som. 'vid trosktid fullgjorde" sina" ' skyl di heter. Jag fortsatte* vidare; Det' är inteüxmycketfl'av väg har; ' Här \ "går i ' sällannågon längre. Av \ de. gamla* åkrarna mycket: Mitt (i åkrarna 'ochli'vidl kanterna 'låg lstora'jastenbumf lingar, och bål/'dessa 51å'g{mindre I stenar, somff'inan'Vleoekat 'upp Vid* plöjningenf *Tänk* så ' mye.: 'j ket'uarbete att få' *åkerbitarna något så. när,“fria från 3 sten.z * Stora stenhopar vittnarfänji j dag' omfvillåetüarbete man'lade ; ner på V'sinza* små åkertegar', som i alla fall'gavrikti'gtj' " " När jag'lnuçifqrtlsmé framåt; ” gick jag förbi. ; Vägénáz .söta tog avtilllodlinsen Wide' den! lillái * skogssjönigDärnere vidspn'va'i: T' den'största åkeráréêlén Här j var en s. k. mad med_ SJV ? Detvärstavarhattgf ' . ” nade senaré'diiräööh å'; . V : kerjorde'nlågt" " t f förnattfrost'en Elle . 'somrar hadé'g. .da *att mögna') NuLsYn kungarikeni D i 'kamraterna berättat :' för3 mig; I aug. månadfislutadet' “han 'sin 90.4åriga'levnadi passa 'tuvorjiföå reställde d' Sverige” Daninark'; Tyskland; “ Rys'slandRiJEngland 'och'ÅFr ankrikelearnénns att' E“pa 'sina' *tuvorg \ somié'wiöneställde 1kungariken';oçh'le'kfe"krig' "_De_ sökte stöta ner'vara dra'fmed *käppar _från _tuvorna'fl eller" ?gjorde träSvärd (och'petá varandra. På”säfsät I ' | de kungariken från va ndraf z Dessa minnen kom för mig; när.jagpassegade dçnn 7' ' marlg lå; › 'tg dä gränsen.: so * den' fråii'de › a tiden . avsondrade Södorgården; När wjag gick.: igenom "vdetfgamla . grindhålet, komett ;annat min' kring, gården? l'sei”51:irlfiandintei . . ämnen från' man _ ' ' j ' sammmmmmg För ÖstgötaBladet' av H. E. :ne i;›tankarna. ;Här lektebar , nenii dessa gårdar dpostkOntor " EI bland förladede postkontoret hit. Då hade de inte så långt att: gå", låtsades › man, :att i I' man hämtade piöst och härifrån Å 'avgick postut i stora. världen; . ."'Vid denna grind bär det upp' ' för och *vägen är stenig utan li ' ke'f Här kunde man inte köra med hjuldon till Södergården, utan man fick ta enfannan väg, längre inxi 'skogen över en od ling, som kallades Knutalycka. sNamnet. torde ha uppkommit därav,:att" en torpare där 'en ' 'gång hette Knut' På “vintern *vid__g0tt :före gick 'det att . köra Å den_ väg,4_där_ jag nu “ gick. Förr var) stenarna ,nötta av skogs Och timmerkörning. När jag “ *gått ett stycke, kom' jag. till en en gammalyväg på., vänster sida. Denna väggickteller \ går» till Långmossen, vid den mörka skogssjön. Det var nog länge sedan denna «_väg [användes Den kommer ner Videna änden .avsjön efter att förstha sned dat det 's.k. Hopakärret.. Nam» net antyder, att man hade det ta kärr. gemensamt; Det _ var de tre; :gårdarnas gemensamma igynnade. Om jag' lejgminns fel; “ varfgivinssfç \ Allmänningen med om ,det också, i Den här vägen gick jagsçech en.,s.1äkti.nssçförrá när. vislgulle fiska .i denj'miörka' och. djupa :skogssjön Vi var utrustade. mednpulsestångz korg och. nät. lszomlhemqned en hel delfiskfslålsomistora mörtar; mörka fabbörrar, storvuxna rue dor pehüen ooh annangädda brakadéflåna båten avlvår gamle vänhsoin_ bodde, vid. sjön. Hans, i Stuga; med. den* blåa ve :randan,";s.om tvätta mot sjön, är ' blolçtlrivenáhärom” året. Essä* Sig eftermiddagwhade min. fis 'kamxat bara på. .sig ett; par .v ' t :6bean nä. Vi'iötsökteluna ' ,V fiskar | När! vi ; : ?sadânxkorn ;i'iláñdia'veiiwå'r.båt ; ' :Eutlánaré nere 'och 'togiemotbss ; \ :aptifsleg om, haft ;nån 'fiske »lyckar'Näg h nfsåigficlç.Lsefmin \ ;iislçelgamrat _ endast' .iklädd bad: . börserfssa hanar/iMäriská inte I 'ston V när :hon _är' avklädder”. . Å Jaa .har ;tänkt ».påv den.: .gamle 4. L ; ,mannensuttrydê mångasång ' I . får): Det: “ S'åkf'sê'rit' som' den \ “gamlemannensaia'Det'blir inte :mycket L kvar L . av männiSlçan; *när .hon blir: avklâddfantingen 1 'det *vän'figung eller 'andlig be: :Xdçlsçx *, ,i Kd» ' : ' Nulv nf'dmnadez.3as:nüg Söde? = gåyden. Deliärrquså avfollçad : gedigna; 'sinlilånga sömnaJag › minnsgn'arçç jag 'som bal'niick \ pestenhiittill sommarT gäster; var ,det alltid ,enbel :delse . näridén' .omörkai' slipsen 'Var' slut' och det ljüsnade vid › gårdene :låga trädgården Omgär'dad av en gärdesgård. j: Förr stod några kraftiga körs ' bärsträd, som vakt vid den. N 11 är de borta. Av den garn: V la trädgården “intemyeket' kvar. .Några irisigaf.:mossbelupi na appleträd vittnade om tider, som vaxitu; :iii fredagen v dim 75? deeembor 1974. öde'g'ården har vi en undan tagsstnga, som vi brukar kalla för_ ”Lilla Stugan”. Namnet har sin grund därav. att den är så liten. men _en gång var den lagom för enlensa'm man; som tillbringa de sin 'sista tid där efter fullgjort dagsverke under en lång levnadu Denrryrnrner många minnen från 'süuhna dagar. Den har ocksålva rit bostad 'åt en moder och hen*I nes son. Då stod den nere vid Mellangården. I den firade mor. Klara, 'som var änka och hennes son Albert, åtskilliga jular. v v Stugan 'innehåller bara ett rum, med öppen spis och så ett litet puttelçölç. Men där firade mor .Klara och .Lule albert sin? man :År 1876.'fielç'Albert, som då var sex' år 'en läsebok, som blev enj " dylgrip för honom, och som 'han gömde oohvar rädd om hela li.' .vet. 'Närlhan var åtta år kunde :han läsa allt,lso_m stod i den. Och :om ?och .om igen ”läste han. Joliiden 1878 läste han om snön . ooh_ granen. _Han varen lbegråyad pojke och ställde många frågor till mor Klara, som sysslade till julen. 7 M V Några. 'dagar före julen läste han om Snap. Det Stod i hans lä sebok, att om vintern ser det stundom ut, somom bomull fölle ner från himmelen. Eller om nå gon däruppe'itillredde sin säng_ 0 därvid lät fjäder rikligt flyga om kring. Det stod också, att det 'reg nar ur molnen, då det är varmt. Undervintern ,bildar kölden ay de små_'vattenblåsorna i mol nen, oehdessaáfaller sedan ner, båfjorden. Flockarna är fjädrar till .bädd åb'ioifden Jämte .plømmptna hennes 'barn sçver ,han därbtiunderküintern; Nu kan .käldea achaden. ,bistra norciápvin _denejjgöra dem något ont. Köl :dnen _och yintern måste' tvärtom I själva .bereda jorden den sslçyd dahde klädnaés*açeräy Albert' ,läStv frågade .han "AmorKlarar' “Tror amor 'rdetf fanns snö, ; när :.Jesusbar' ner* Fivglföddesi'i *Betleh'emmZ i mot 'snaradeihonom: ”Inte iiBetlehem: i _men_ pånågqf av .de höga bergen. ;Det änns 'an ' Ösnö'hög't uppe på ' * ettbete; :vs9mlfhsettel ' Lpéf'gf som kän d. .Albert inåáte' W . v 'f'Kunde' man_ kasta snTöhgnioéhgöra_ ånögubbe av den' snönl; ,på de är ,höga bergen“? Mofxé 31"? . . \ manide'titç Och_ _s'å läste :Albert några' verseribm. “denr'första ' Snön i 0 sin' julklapbsläsebok: , ,5 :f rim, ialiyåffll/lånä kan det ' ' v . ' knappast'tro, (Linander kortqnqttens ro. . Denigamla'âgoda, “kära jorden fullkomligt dolikk borden. \ Så .svart somls'ot i går hon . var, * i'dag hon Sig'sä smyckat har. En snövit klädfning om hon _1.bär, i '7 : V och tusen stjärnor glittra där. Nu under snön hon ligger ;nom › ilång''ai?Tocli försedda :med korta; * igen: ”Säkert 'kunde' › ;varm, som barnet på sin moders arm. i .. Obh kornet slumrar i det . hopp, , V att'syårsol skall det :väcka lopp. J låjgixt läste också, ;omgranen _ hade *julsjälvai'en'iliteg'gran i : den! trånga kammaren. Det stod _oin“ ?granen så: Granen är ett smart, 'vackert träd. Hennes 'glat tas'tamf betäckt “med en röd brun bark. Grenarna sitter högt upp "på stammen. De lägre äro tämligen' långa och sitter runt omkring stammen. Upptill blir de kortare/sä att kronan slutar i en regelbunden › spets. Man säger därförjiatt granen har en pylra midformig krona.: Granens barr _är*Siis'tyva omkring en halv turn Vassa^i'spetsar. \De›är gröna hela ' åreti' 1›Trädets frön ligger gömda i anlånga'rkottar, vilkazär runda o bétäck'ta 'med fjäll. "Granen läm nar 1gott”bygggn'adsvirke. Snicka reni">'göi«fdärav ibord, stolar, skåp" och bänkar m m. Avlgranenlfår . i' @ Albêms 4 iullöse i \ man också goti bränsle. VN'u mäs rföddes”? MörKlara svarade: ' ?Nej te Albert fråga igen: ”Mor det 'julgranaránär LJesüébarnet .min line_ poikêr. *Ijnnâd äéäusbát' net föddes" ia,in . * jul: Det är' ju'åcin *Jésüs'barne't ='m_iñnç Vi 'firar julrJag J tror'win'tei'det fanns några granar, 'där Jesus föd des. De_ träd som liknaryårgvran' hette Cypress och Cederträd'irpil le Albert sVorade tillJSist! innan sömnen började ,göra ”sig ?kämpar i hans ögon: "Tänk så. bra_'<.rnor att 'vi harrgranar 'i Sverige, så " vi kan få hajulgran'EIinyar det dags 'för sängen. Men först måste Albert läsa en fiersom julen och julträdet: " ' ›O› du 'gode Mmm gnadaia'uletidi! “ _ Du vår' üinterblomw. full :av :fröidiqch 'frid Tasen skalqu gunga_ "ystrapåliditt'lknär; i' › Oéh'Små ähblar 'sjy'nga _kringvnårt juleirä: * .HE (igp'dwurn den ll iii.ars liitii var inne på ödegården, då vaknade man upp liksom ur en lång vintersömn. Livet un' der vinwteJ/'dagarna hade gått, sin, stilla och' jämna gång un der kung Bores hårda grepp. Vintrarna var onekligen: strän gare förr. De dagliga sysslor na med hem och ladugård och litet arbete i skogen hörde till *' den dagliga arbetsinsatsen. I ladugården stod korna och ungdjuren samt hästen, som en' gång hette Brunte, en an nan gång Dolly, och hade det skönt under de kalla vinter månaderna. Det smakade bra för djuren, 'med höet från Hem lyckan, Drabo eller Kulla. Det hade slagits för hand med skarpa lieblad av duktiga och kunniga siåtterl<ariar,' som bodde i omgivningen. kring ödegården. Flinka fruntim mer hade sedan. gjort sitt ar bete med de hemgjmala raf sorna. Glada samtal, trevliga episoder ur livet hade beled sagat slätterdagarna. Uppig gande skratt hade gjort sitt till, att siåttern blev till ljusa minnen, trots* möda och svett. Hästen 'hade sedan fått dra hem i skrindan eller på steg vagnen det doftande höet, som djuren gemensamt skulle liv nära sig av under de långa vinsterveckorna. DET ÄR JU KLART, att hästen hade fått vara i mera verksamhet under vintern. Det var skogskörslor, färd till Ödeshög för handel, till kyr kan. och kvarnen i Kroxeryd. Det var också körning av tim mer till Kroxeryds såg. Stoc kanna skulle förvandlas till brader och andra lämpliga sor ter för reparationer. Det skul le alltid finnas hemma på går den förr ett sådant lager av virke. Det brukades läggas upp till förvaring på vinden över vedskälet_ Man brukade, köra ner timret på föret till Kroxeryds såg. Sedan var man med om sågninigen, innan vå ren kom. Sågniingen hörde till vårvinterns regelbundna syss lor år efter år. När jag fick brev från öden'ården under min skolgång i stan, brukade det heta: Far och Valter har varit till Kroxeryd och sågat. Visst hade livet förr sin tryg ga och lugna rytm. Nutidsj'ak tet var man: främmande för. Vad man inte hann en dag fick anstå till nästa, om Gud: gav hälsa och krafter. ' Vdrvânâéráagnr fem* på odegdrden MARS MÅNAD lNilR'R ett slag med käppen, DET lilANNS OCKSÅ andra djur, som Våll'llt'dülG på mildare dagar och längtade ut. De dju ren var alla hönsen. De bodde isamma hus, där vedskäiet var. Ofta fick jag vara med och. ge dem mat. .lag minns, hur vi rörde ihop något, som vi kallade ”drav”. Det var en blandning av potatis och mat rester, som _rördes tillsam mans med skrädmjöl och vat ten eller mjölk, tills det blev en degliknande massa. ibland fick jag ensam handha den där uppgiften. Det tyckte jag var väldigt fint. Vi hade detta skrädmjöl 'förvarat i en. kista i vedskälet. Spännande var det också att få hämta in en. Stundom ainförtroddes jag den. uppgiften.. En gång. hade vi en tupp, som inte var av det snälla slaget, Han. hette Frans, var gråspråicklig och väldigt kavat och argsint. Han utlöste sin ilska mot folk. Den na tupp hade jag respekt för. En gång eriincar jag mig, an föll han gamle Alfred själv, gårdens Den, gången handle Alfred en: kapp i handen, när han gick förbi hönsen. Frans gick genast till attack, men fader Alfred gav honom så att tuppen. för en kort stund dom nade av. Men' strax reste han sig på nytt och gick till anfall. En sådan tupp kunde Vi ju in te ha i längden utan var tvungna att avliva honom. Vi fick ju vara rädda, när vi skulle sköta hönsen. Så ning var tuppen Frans en riktig Väktare, alltför påpasslig Och] nitisk. ! UN DER VÄ RV IN TERN kör des också vedcn, som dels skulle användas till husbehov *och dels säljas, hem till ladu gårdsplanen och vedbacken. En. del skulle sågas och klyvas “till famnved. Jag kan ännu se för min inre syn, hur fint den vita björkveden för avsailu var upj'istaplad på fran'isidan av ladugårdsplatsen. Vcdeini skul le senare levereras till hugade .köiare .Jae kan också åin ml 64,. nu på samma sätt, hur fader Alfred stod där på vedbacken .i bara skjortärmanrna, om marssolen brände varmt mot bergssluttningen.. På senare tid fick han god hjälp av Val ter Åberg numera bosatt i Järnzstad. Man staplade upp veden, som skulle användas till gårdens behov, i en fin, rund uppläggning. Nu ser man inte ofta sådana vedstap lar. 'Där låg den sedan på bergssluttnsingen och torkade, ja ganska länge. Ty det hände att, 'när man skulle hämta ved från. den eller bara in den i vedskälet, hade getingar byggt sina bon däri. Då fick man vara väldigt försiktig. JAG MINNS ÄVEN, hur so len: under varma marsdagar gick hårt åt snön på sluttning en ner till sjön. Det blev en särskild dager och lyster i. luften. Trädtopparna fick nå got rosa och skirt över sig. Detta bådade, att våren så saktelig var i antagande. Och från andra stranden, från Sjö gårdsskog kunde man höra, hur talgoxarna 0. andra små fågla'r visslade, och ljudet nåd de oss på ödegården som en signal, att snart kommer den riktiga våren. Ännu starkare accentuerad'es detta, när kol trastens första drillar nådde våra öron' från tråidtoppa'rna , på andra sidan sjön. W f siering sagaaág månad på .så För ÖstgötaBladet av H. E. AUGUSTl MÅNAD i re gel en skön tid vid ödegården. 1, Sommarens frukter *borjar då vara mogna. Så var'Ãdet också denna gång jag besökte går den. Skogen var full av blå bär. Odonen i mosseh var sto ra och fullmogna. De växer ju alltid tillsammans med skvatt ram, som sprider en stark, friin men också " en frisk datt runt omkring i skogen. Jag har hört talas om att odonen, som inte är så högt skattade, var begärliga och eftersökta under 'första världskriget. Det var ont om mat, och allt vad skogen kunde bjuda på tog man vara ,på för att öka ut 1]'l'cltfÖli'l'ådct. Påv ödcgården plockade man också od'on och syltade ner dem i en stor trä tina_ När jag var uppe nyligen på boavinden, såg jag den där träbyttan och erinrade mig den episoden, som ligger långt tillbaka i tiden. Jag vet också, att innehållet gick åt under på bordet, när påtaren av njöts. Innan vi Skiljdes, klin lgade en aftonpsalm, och äld ste_ sonen talade och Önskade alla åter Välkomna till nästa Klaradag. : ' EN DAG gjorde jag ett be sök på Södergården och håll sade på sommargasterna där. Gården .ligger inbäddad i dju pa skogen. Här 'var liv och rö relse förr, när alla ungdomar från Norrköping och Tranås tillbringade sina somuiarferi er har. Tank här bodde for dom, för över 80 år sedan Au gust Svensson och hans hus tru Hedda. August' Svensson var broder till gamla mor Kla ra på ödegården. Här växte upp en stor barnaskara. Vi ta lade om detta Elof Bäckström och jag, när jag gjorde mitt besök. Hur* kunde de klara livhanken? Vilka dåliga, näs tan oframkomliga vägar dit! Förr hade man ingen ordent hösten o'eh "vintern Byttan lig Väg Utan giCk en* gammal 'med odonen stod i källaren, Viniewålg 1101' “E111 landswgen och många gånger hämtades Vid Hltll'l“ången DEt 31' Va , ten med. mjö kr och det". sma ,radageir den 12 augusti, var “dan lånet sedan Gamla mor b Ö b . Fina i Ingabola var också all in till olika måltider av innehållet. Jag minns, att man. diskuterade smaken på odonen, och den utföll till allmän belåtenhet. Det är nog en: gammal fördom, ?att de ha ren skulle vara sämre de andra i skogen. Vi åt odonsyl kade:underbart gott. Stundom. åt' Vi den liksom man. anvan der lingon till olika rätter. Så nog kom den odonsyltbyttan den gången: till .god använd ning i hushållet. DENNA AUGUSTI MÅNAD var också de många fågelbärs träden fulla .med sina små., sö ta korsbä. Den steniga och grusiga terrängen är synnerli' gen liimpligi'ör dessa frukt träd. De, planterar själva. Än har och än där står de. I år var de fulla med sina goda' men små här. Det var bara att' plocka och stoppa i munnen. Förr itiden, när vi firade Kla en ,av ,delikatesserna just_ de* små, söta fågelbären. Gamla mor 'på ödegården hette Kla ra, och denna dag firade vi med att bjuda grannarna runt omkring, de andra sommar gasterna i' Södergården med. deras gäster “och så andra vän ner till oss. Vi firade denna, gått bort. En mycket kär gäst brukade denna dag vara med. Det var Kalle Rehndahl från Backasand. Han hörde till de trogna Klaradagsgästerna. En annan nära vän var Viktor Fredriksson i Sotäng. Han kom .med hela familjen. Åter en an nan Klaradagsfirare, Som bru kade vara med, var Johan Dahlin i Höghult. Johan och tid kära, välkomna gäster. Au gust Stark i Långmossen hör de tilldem, som alltid infann sig. Då fick han träffa. mycket folk och prata och diskutera. Det trivdes han med. De s. k. ”Finepojkarna” Kalle och Jo han i Åsgårda, likaså Fritz och Alfred _i Åsgårda hörde till skaran av Våra gäster. Vå ra gäster ,från Södergården kom ofta ' roende från Svan bergsviken ner till vårt båt ställe och sällade sig till kaffe gästerna. Säkert känner Ödes högsbygdens läsare till alla dessa nu nämnda namn. 'Åt skilliga andra, inte nu namn da var med. Var det vackert Vader stod alltid kaffebordet dukat vid flaggstången i träd gården; Naturligtvis var flag gan hissad i topp. Förutom kaffe bjöd vi på rikligt med krafter och de har små, sö ta bären_ Sist bjöd vi på en gen, som går till Trehörna. Och vilken skolväg de har bar nen hade attgå till St. Åby skola! Vi påminde oss om gamla roliga episoder, när vi var Skolungdomar. En; gång klädde vi ut oss i alla gamla kläder, som fanns på vinden. Det *var en av sommzn'gêister na, soni'hade högtidsdag. Vi skrudade oss i gamla tantkla der och gubbklader från 1800 talet. Vi hade Väldigt roligt den gången_ Den gången var en söndag. Vi. erinrade oss om en annan glad händelse. En ljum, stilla augustilördags kväll för många sedan var vi bjudna på kraftkalas till Södergården. Vi satt under det ,stora körsbärstråidet fram för boningsl'iuset. Augusti kvällen var stilla, så att kulörta lyktor brann och lyste upp för de kräf ältande. Vi var 'rätt många samlade. Månen sila'de genom lövverket. Det var akta augustinatt. Efteråt gick vi stigen ner mot Svan bergsviken och steg i båten och rodde hem. Det var verk ligen en ljuvlig augustinatt. W dammig/:ma: \ ' Original föriöségötaBladet :I .idag/hete? Evalycka Här låg ^ ' ' ' = L = I ett ställe fornmed; ina små å JAG HAR_ TILLBRINGAT. några härliga “sommardagar Ödegården. "Ännu ' blomma: de på bergsslubtning'en vid In gahola de storväxta slyvmorsr vlolerna; menxnu var de beled» sagade av illgul a sedum. ,Det var en fin . dekoration gpåñdel kala berget.1J ag' tänkte: vlllçen * underbar färgkomposition › l. naturens stora _bilderbok_ När jag passerade:,Vägen fram, kom jag: förblgdär_ »ett '_gamjr malt: torp. en jgångåilegatgÃDet kallas ”Fallströrns”. "Det 'syns en kulle :efter splselmurenr några hdmlestågnd slingrar *sig buskarna. Så» ligger .det ?en :kall: la straxifintlll: I min barndom .gicknvi dit och ; hämtademal: ten; när vattnet. började trxla' på. Ödegården. *Det ;var innan Vi grävde denolnyakällan Vi' brukade, bära yattenhlnken ,på en stång. En,_glcl{ föregoch en efter., ochså hade .Vlhinken på* *mitten 'avstångena Det_ gick lättare så, tyckte vi. Men visst uppåt tillsammans med törn: ' EN DAG :GICK “JAG VÄ GEN, som en' gångi tiden öde L'gårdens ägare ' anlagt '_ under *mycken möda'l'l'en' svårbe “mästrad ferrtäng) och* med. enl; ;la redskap mot nulldensl'Jag hare hört, att *han sköt bort gem' Som"Vl '1“ mi var envllten grön' › ' "geni Sömggamle Alfr' a hade * stenbumllngarnail med “_lçrutl. : ?Jag passerade'felp;sçvalle_ grisko ' ' "*lbarndom 'kallade 'för _"iGröneyh “an'4'.”Det › haft' som åker. 3'Nfi'5 var ”dédlm la' i odlingen" ?förrferüurçen med stora' granar öálliitallar, färdiga för *stämpling'; =5 Vid?" ingången till detta istalle"›.'ar en 'väldig dalsänkaj ,med tvål backartlpâ vardera ;sidan Här varjag med om eneskenolycka nedför den ena backen. Vl var på hemväg' till ödegården med '; MIN: Vnmng' FÖRDE áMlG förbivrett ställe; som ännu Jazert'egar, sina' gråa ;hus av ba lfstant, timmen 'Ännu i minl ;barndom *brukadeá dessa 'åk rar, fast husen var: bortrivna; =Jag_ minns, att 'runtg om denna 'lilla odling gick 'en'ggärdesgård med ett gap i mltçen. \Detta gap varinkörsponten till åker bitarna. 'Såv'phgade : man litet Mslåttyer där ocksågminns jag; Det gällde] ju att; skaffa foder .lill ,_Vintersasongen.: Man hade olika slätterställen.: Evalycka var' ell av dem. Strax intill Evalycka' gick förr9 en gång! stig \ut i'skogen. Den förde före bl ett gammalt nerrlvetl torp* ställe under 'IIaletorp. Detta_ ställe. ' kallades sen' gammalt ”Mossas”. Torparen gick un der namnet _ ”V'Mossas karl". Han gjorde .rassel till folk. Man rässlade ju' jorden för att befria den från sten och andra ting. Det var Mossas karl som fällde uttrycket .en gång om den torpare,, som bodde på jordtorpet Drabob ,Vilket var större och hade merråkrar än andra torp däromkring: “Ri ker och katiger är han bonnen '1 Drabo, men rässel får jag hålla honom med”. Över detta ställelglck vi förr '1 min barn dom, när Vi skulle hämta mjölk'i fällan. 'Ejjsâ långt från Mossasl låg resterna från ett säreget ställe; som' kallades ”Kalles på'sten”.“ Det underli tom dygnvagnL Det'var en' så'n. 'vagn man hade 'förr med två sidor ' och botten, ett' mycket smalt ' och 'långt' ekipage; ' J ag Vågade .inte åka medwnerför den stora backen utan *lunkaT _ › de efter; Av nå'n' " anledning lossnadelen av_ de 'långa' sidor naoch'stöttehästen Dolly 'på * bakenjjlmed den ijålöljd; 1 att hon tog i sken? D'ethárêgam en ga Varaattena gaveln på hu_ ;väldig fart'nerförbacken; som I Set uthOPdGS av ;en enda stor . ' var lden'lbrantaste oc ångsta V _ ' \ sten. Huset'T var 'byggt mot en *V av de tia:TGármlev'Alfre _kastai _ ;Stor sten.. Annu i .min barn* .des .avlvág' En* :Céhjhámnade I ' 'dom var det resterkvar av hu: 'Vld sldan^'axr:.l› _ storås'çen; Ha: Set. ManSåg tydhgt* stenga _ derheuiikoxñjattapåäidemêhade Vem: .Nog hade det; Varit ett: hanlnogijslaglt? Sig fördäryad; konsmgt rum att ?bo 1 med ena Men'iskrubbsår” OCHE'. *blåmär AgaVGWaggen; av en stor: 'grå ken'flck? han'ganslial;ordent. W311 Jag,m\1_nns,att "Jag såg llgtfümNärQVl kom hem, 1 stod fester; mf' ÖIVWSG köksattlral \ l , _ f Jer, nar Jag gmklförbixpå Väg skvimpade vi över” och, :aibland__ slog Vi tårnavfmot någon sten, och då spolier des hela vat tenhämtningenngå var 'det: ingen 'annan råd .än *att gå till baka igenjovch hämta nytt vat ten_ ' :r “ .\ ' HÄR »BODDE (ALLTSÅ AFALLSTRÖMS fen gång'i stll 'den. Ett: torparfolk',*sorn bodega ' ' de .på Jonstorps: lager. 'Som alla tid på den tiden med lbrpar . folk, såhadegdei inte så myeA ket av denna 'Världens' “goda” Det V ,var arhege 'och modal dai; gen” i ända. Det_ Ihade'en' "pojke \, har» jag; hört 'berättasioxng som" des naturligtvis* '_var mycket rädda omiJHNär de: andra 'pAOjj karna yar 4_ styglga ' och 'elaka ”mot honom. *erláade'i 'kens . . . ' .. . “ "“ ?in ' tlll'm'lll'” ' 4 \ § N V › w Spandra?135m? :3; ärhenihäyun ar ar \ I . ' . .t . '. .. \ sagt:›_:Men ,deta'hzá .tråden i i' 77 T Y I V :51%: hus sattellanlaslen 1 ro. v anklagade: *Pojkensøl 13': Sagt.: :Dolly;?Påll'agårdsglan förspändf ' I I ' Q L V Det variettesuttryck; emigFWall vaghénâuHop. någraord av: 3 a l '“ ;skulle inte' ,engamma ,5 10k 5 det göra. Påê ström använde; 3närj__ ;inanäofre dade hans son. .Ens'zgångf var Fallströms pojlgq ochljfwayanr ta1 om ' ten'f Döllgy, sa fick?i dm grannpeikardute:Qchaströt hon'JLgSl fåtskogen. Enl Vade StrexlinärhetendaVF..11Fr Imorgon' ko 'ämm Alfredl' ström , kom »de 'till ;i .ett stort .hålfigpå _ 7 Pojkarna;_stod;idär och .. : .i › lerade. ochçundrad ' L " kunde .Vardagförr n: bodde? därinne. tnrligtirls f lek den? Fallströmsfçápojke 'att _ \ klättraup L'' chäseffefter;;vad › ,detjvggvarigfor nVånaregi Stam1 ' men.: När ;hanTnärmadeusig/:1304i ?dei \ enf*gügg › ;ned andan? och väckg ' “fe :oss ;med färden I "'UPP; . med* 'e Sppjlçarfl Mana' har för{ ' ]; .att hon mås“5 › sändes ut till: grannarn ,; WE ,_kaffa hjälp; ;nedçäatt lossI hästen. Men " ' H _ ingenting; annag att gor "att till*"si.isült^ därintill :grälza en stor grop; som bleva Dellysr grey 'j' ' påpojkén., nya" totaltwåsönde ' ner fortare? , n .a › det. Efterdennarhändels v i,... tade de ijkáITVIIäX.besök i av ..1?allström,. .men ltde'nna'ä'gång kom :han inte? 1 _'V' \ ' nian gemwu sme/i" Ki'iüg oaegm/“awz En vandring kring ödegârdens om givningar ger minnen och episoder från gångna tider. Det gamla jord torparstället Drabo har alltid intres serat mig. Har inte kunnat förstå, hur folk kunde slå sig ner mitt inne i skogen och där odla upp små tegar och såvfå en boplats. För 1(1) år se den bodde :aik ooh klarade sig . på vad de små åkenbitarna kunde ge. På gamla kartor kallas Drabo “§63 jordtorp. Det var förmer än en bank 3_ Det här' _iordtqrpet hörde nnder *thiellangårdend från början.. "Sedan gen torpet :att han nnder meget den, när Mellangården deladé i tre Detvvarü tre syskon, som fick 'var sin del. Och nu är_de tre 'går damn inte brukade längre. Skogen har tagit herraviüdet igen. Det är väl ".I' 40 år; sedan något växte på te .,.ma 1 jordtorpet men). Detivg'ick att livnära sig där. ' var ju så små på den tiden. Dessut om hade torparen att göra dagaver ken *vid hunidgården/Mellan'gårdenl. det gav väl någon liten inkomst. Åtminstone mat, när torparen gjorde sin tjänst vid gården Och kanske också någon liten slant. ,7 .3131. w z 'av' Pretenüonérna ' 'I' :hålla fredhållning till hälften kring ' skrev; ' refidatorn själv framföra. Ett annat › da trakter. r r När jag nu stod där vid Drnbo erin; rade jag mig att år 1860 bodde därf endorpare, som hette Gustaf Jansson och hans hustru Maria Larsdotter. De skulle få lämna Drabo och flytta litet närmare, mera bebyggda trakter De skulle få överta nnvarande ödeV gården, som då kallades Siö Tor pet. Den som bodde och arrenderade Siö Torpet hette i efternamn Nilsson. Gustaf Jansson i Drabonck ett ar rendekontrakt så lydande: "Jag NilsD son övenlämnar Rett hatten här me. delst så katlnde Siö Torpet till Gus taf Jansson nu varande i Drabo att innehavaibygga, bebo på båda.: nn Tid. Di hus och byggnader som Gusb Lat Och *Maria up föra äga de eller deras rättsinnehavare vid vilkorade tidens slut bortföra. Den jord som blivit tilldelad arrendet får Gustaf och Maria uppbära fritt, ävensom fiskevatten i siön". . i . å U ' H '.. Det var åtskilliga fordringar Gustaf Jansson 'måste sig för att få arrend'era Siö Torpet Han skulle ägüma. Virket därtill skulle han få fram hemmnnets skog efter anvis ning. Den å ägorna varande lövsko gen skulle arrendatom noga vårda. Efter jordägarens anvisning Skulle Gustaf Jansson få ta något röjebräns le. För detta arrende av Slö Torpet skulle Jansson betala årligen 40 Riksdeler Riksmy'nt. Hälften skulle han erlägga 29 september och den andra hälften den första'dagen på fö'jande mars såsom kontraktet före Allt virke till siängseln skulle ar vü'åkor hade Gustaf Jansson att iakt tagn. Varje år skulle han lämna sex karinor ”kräm”. Så förband sig Jans sour att ful'göra dessa villkor' för' att få arrendera Siö Torpet. Nog tyckte Gustaf Jansson, att han gjort ett bra byte. Kommit upp sig. Säkert tyckte han. att han kommit närmare bebygg När jag gick från jordtorpet Drabo, W kom* jag förbi en gammal odling, ock så den omgärdad av skog. Den kalla des i min barndom för "Gröne plan". Inte kunde den åkern ha varit mera än några kapplnnd. På denna tis; när det bodde folk i skogstrakterna, tog man vara på varje liten odlings bar plätt. A1' 1853 var denna lilla åkerbit eftertraktad m”, en torpare som hette Carl Svanberg. Han fick 'lov att gratis odla och skörda Apá der. >mot vissa villkor. Från 185: tu 185.: skullle han få errendera .den utan särákild' avgift_ Det väx 'en liten od llngspark, kallad "Gröna plan", som skulle ge Svnnbezg extra att leva 'på Han skulle få bagagna den utan nâ. gon vidare avgiüt'hette det ikonth tet. Dock Simme han gör'a rent från stubbe: Och stenar så mycket som sig göra lät. Dessutom skulle han lägga sten på sådana ställen, .som in tevarakadliga försädemÃni'dag kan man se desa stenröaen, som Svanberg plockade ihop för att få bästa möjliga ntkomst av odlingapar ken. Han skulle själv hålla hägneden omkring den lilla odlingen. Dessutom :kulle han få hugga 'nytt virke :tzyning av jordâgaren; Med detta kontrakt förklarade sig Svanberg nöjd och lovade skriftligt att till alla delar fullgöra detsamma. Även på denna 'Ella odIing har eko gen övertngit hemväldet igen. Men stenrÖSena vittnar om idoget och still samt arbete för att utöka Iivsuppe häjilet på den tiden för en fattig tor. pare med familj. Ja, stenrösena kun de man kalla äreminnen över sträv :amma människors släp och slit :är det dagliga brödet. HE . En mzhmsleváil I TVÅ OMGÅNGAR denna sommar har jag besökt öde gården. Alltid blir jag påmind om händelser och' episoder från gångna dagar. När Vi förr kom dit, så hade vi inte' så lätt att komma ut i stora världen igen. Det blev bara ett besök då och då i Ödeshög för proviantering eller inköp av diverse saker för underhåll av gården. Nu kan jag kom ma så lekande latt upp till gården i bil. Men jag minns, hur det var, när jag gick till fots eller cyklade. Använde jag apostlahästarna tog det en stor del av dagen » från förmid dagen ända fram till eftermid dagen. När jag gick till fots, använde jag *ofta de gamla ”rättöversvägarna”. Jag tog då vägen innan “Fallströglsf' över Jonstorp oclikoni ut stñY“Vid'”KällT᧠i I'rigáijöia'f när "vek'jäg åter'in på 'satsa över Prästabola och *ut i_ 'KannifmeaTäöäi "ett “ ställe, som gick under namnet ?ers sons, vidare över Korset, där" det'lddddewtiieâ'sv'skön, en bror med två systrar_ När vi poj kar kom, gick alltid gubben ut för att se, vad vi hade för oss.. De hade gott om körsbär, och vi pojkar kunde inte låta bli 'utan passade på att smaka på dem. Jag vet,att vi till och med klättrade upp i träden. Och det var väl för tilltagset. Den där promenaden gick över skiftande terräng. Ett ställe, som också låg *på vår vand ringsväg, hette Snarpan. Ett underligt och finurligtmnamn. När jag till sist kom ut till stora vägen igen, var det vid en gård, som kallades Karl Petters. Nu sågijagmst, kyrka“och hela slätten.. Den där *vandringen var' ganska spännande och ansträngande. Ibland fanns det betesdjur i hagarna och jag hade särskild respekt för tjurarna. Då gäll de att ta sin tillflykt bakom gärdesgårdar, så att man kun de känna sig något så när så ker. Stundom trampade man t ner sig i kärr och blev dyvåt eller färden. fortsatte över le riga åkrar för att komma un dan den bölande tjuren' DET OVAN BERÄT TADE satt vie n kväll n'ågr'a släktingar och påminde var andra om. Utanför stod 'augus timörkret ganska tätt. Det var åtskilliga episoder vi gick ige nom från gamla tider, då livet var helt annorlunda än i dag, och kommunikationerna var hastskjuts, cykel eller apostla hästarna. Vi taladei om, vilket oerhört arbete gamle Alfred lagt n ' f "':øo'fi'den Det hus vi satt i. bastant och so litt byggt. var ett utomordent ligt bvggnadsverk av hans hand. Först bodde han med 'Clara vid. ”'Ågr'engljjckgri", ett torp från hifiah till den gam la stamgården. Den höga sten foten står kvar än i dag. Sy ren och några plommonträd samt brandröda kejsarkronor vittnar än i dag om den gam la_ boplaISen. Just där är det en väldig trång passage, där vägen går fram.› Timmerlas sen har svårt att komma fram För att återgå till den bygg 'nad vi satt i. så är den ett ståtligt hus för att vara ligt.. att på den tiden, omkring 1880 bygga upp ett så gediget och praktigt hus. Gamle Al 'red kom ju från Amerika och hade 7.000 kr. i fickan. Det var en inte föraktlig summa på den tiden. Alla de pengar na lade han ner på att bygga upp gården. som fick ett för nämligt läge vid sjön. Vackra re boplats kan inte gärna le tas upp. Men tänk så mycket arbete. innan han fick platsen kring' gården. som den ser ut i dag! Hur många mödosam ma dagar, hur många lass sten, som bröts upp och kör des ut på sjön under vintern! Stenhögarna i sjökanten . och i › skogsbygden. Det var inte dåi (ÅT. ,V _ »iii/"Xi <5 på Ödegárden; *r i i l 13433 7;_ nere i Lyckan vittnar än i dag om detta planeringsarbete. De var ett jättearbete med enklz iredskap, som här en gång ut 'fördes i det tysta. VI HADE MYCKET AT'l TALA OM den där kvällen. V kom naturligtvis in på folk som förr levde och bodde i dt här trakterna. Det berättades om. hur en gång för länge se dan .Iirssasmäheri i.. Åsgårda .09D lirarAlpin _. möttes 1 V Asa missionshus; De kom i god tid, innan mötet skulle börja_ DL satt tysta ganska länge. Men ,till sist hov Albert upp sin röst och 'sade högt och tyd ligt till Albin: ”Din far han hette nu Put”. Varpå Albin snabbt replikerade: “Och dir. far hanhette nu Nisse”. Och så blev det tyst igen i avvak tan på att mötet skulle börja. Denna episod hände för cirka 60 år sedan. Vi erinrades ock så om en annan episod. Mor ;Kari i Långmossen eller Ursla maae35'éoñ i" amerika?" Har *skrev från landet i Väster och ödegårdens barn fick till mer Kari och hjälpa hen ne att läsa breven. Vid ett tillfälle berättades det att so nen skulle komma hem til", sin gamla mor. Då smeden : Sjöbo fick veta detta. sade han: ”Nu blir det bara Ye: och No i stugorna”. Mycke mer berättades denna kväll under gemytlig stämning. H. E. Linköpingsbo trafikoffei' Praktikant KarlErik Johans son. Linköping, 23 år, som nat ten till lördagen svårt skadade vid en trafikolycka har avlidi på .'regionalssjukhuset i staden. Från Si Åby skog Det var en kall vinter däruppe i St Åby skogsbygd. Vintern hade kommit tidigt med mycket snö och hård kyla. Det var svårt att hålla de små byvägarna öppna. Den ena snöstormen efter den andra hade farit våldsamt fram och gång på gång sopat igen vä garna, som man med stor möda sökt hålla öppna. Svårast hade man däruppe i den fattiga byn. namnet hade folk gett med tanke på de svårigheter man hade att li. sig där. Namnet var ta lande "Ursla". Det var fem små torp, som låg däruppe från alla vägar. Man drog sig fram så gott det gick. De små åkerbitarna blørd stenhargen gav inte myc ket leva av. På våren och somrarna gick karlarna pâ dags verken i de större gårdarna. An nars hade det inte kommit några pengar att köpa något för. Det som förgyllde "Ursla" var, att det låg en liten skogstjärn, där man kunde hämta litet färsk fisk, när man behövde tillskott i hus hallet. Nu stod julen för dörren denna snöiga och kalla vinter. Man el dade i de öppna spisarna, där de trebenta grytorna stod för mat kokningen. I en av de grå stu gorna bodde "Hiskelig Skytt" med gumman Amalia och de tre barnen. Det behövdes mat. ty bar' “ var matfriskar Julgrisen var aktad. Man måste vara spar sam med den. Den skulle räcka länge. Stekfläsket var saltat och nedlagt i tunnan. som stod i kål laren. Färskmaten hade man re d: :aka't på ganska friskt. Tre barnamunnar kunde konsumera. Färsksoppan med klimp i hade smakat riktigt kungligt gott. Da gen före julafton sade hustrun, som hette Amalia: "Vi måste spa ra på julmatcn, annans har vi ingenting kvar och vintern är lång. Ut med dig "Hiskelig sam" och gör skäl för ditt namn! Ut med dig och skjut en julhare, sa vi har nå't till julmiddag! Det nu' länge ser. du kom hem med nun fisk eller na'n hare". Det var ingen annan rad för "Hiskelig Skylt" än att lämna värmen i slllgllll, llnn drog pa sig läder ..n'›\'lznna. som skomukurn pa Kul irz lindo lelx'uknt, Tog.: pn sig [31' 'tinnsnahssulr lnnnspijlsun ur'h I' hum lnylinn ulrlnnn nrh :.:m'sm: su :^'\ul1.'l 'var liiul'l'. om skogstjärn och han tänkte: Den som hade haft nå't bete, så man kunde fått någon skaplig gädda på kroken. Men det var ju_inte att tänka på. Han fortsatte in i. storskogen, som stod så snöig och frusen ut. Men ingen hare visade sig denna kalla vinterdag. Han* tänkte: Om jag nu inte .får nå'n hare, vad ska gumman säga. Han gick 'förbi Abborrgölen, men inga harspår syntes. Han sade för sig själv: Den som haft några av de stora abborrarna i gölen, det hade varit fint. På sommaren brukade han meta i den och brukade få riktiga bamsar där. Han pulsade vidare i den arbetssamma snön, och kölden bet riktigt hårt. Så kom han bortåt Nordskogen. Rätt som det var, rörde det sig i en enbuske. "Hiskelig Skytt", som trodde det var en hare, :briassade på .med mynningsladdaren. När han gick fram för att tand om sitt byte, ,tqute hanhatt haren såg så rödaktig ut. li'ramme vid enhusken såg han till sin bestört ning, att det var en ganska stor räv han skjutit. Tomhänt kunde man 'ju inte kommalhem. Vad skulle gumman säga? Han sade sbygd för sig själv: Jag gör ordning rä ven här i skogen och säger, att det är en stor hare jag skjutit. Rävkött kan ju inte vara farligt att äta. Men knivens hjälp flådde han räven och gjorde i ordning _ den efter alla konstens regler. Han var ganska nöjd med sig själv, när han pulsade hemåt. Naturligtvis skulle ha sagt, 'att det var en hare han skjutit 'och gjort i ordning. Och skulle gum man undra över den röda färgen på köttet, så fanns det alltid nån förklaring. Visst blev Amalia glad, när maken kom hem med sitt viller bråd. Men hon tittade litet miss tånksamt på det röda köttet. "HiskeligHSkytt" sades ”Jag sköt ett så väldigt skott på haren, så han blev så blodig invärtes"..Sâ avnjöts den s. k, haren vid jul dagens middag. Fast skytten själv åt 'sparsamt och förklarade, att han var litet krasslig i magen. Julharengräckte också till för yt terligare en omgång till Annan dagens middag. Men vad julha ren var för ett djur, behöll "His kelig Skytt" för sig själv. V " “ H e ©PlB CUFEKNAGEK g.: ät ;ofa. ?år OB'lUüiAhLADBJI .Från St Åby Den gamla skogsbygd : ladugårdei på' ödegården berättá KOMMER MAN VINTER TID till Ödeg'ården, så. är det den stora, tystnadens tid_ Sjön är klädd* ett vitt snötäcke. Sko gen *kring sjön står tyst och'bi;I dande. Ingen regnsång hörs nu, nej en mänk'iñg tystnad och stannade: 0031 det som föra' gav liv 'och rörelse på. gården *är'för länge sedan sedan borta. 'Ladugårdem som ödegår:lens ny byggare tñmrade upp med hjälp av sin broder Gustaf Lack i As ?årdzn står där åå'tom och tyst. .Enget råmand'e från kor, inget gnäggande från häst hörs. Det där tänkte jag på, när jag stod utanför den gamla lag'årn för en tid När nybyggare Al fred 'kom från Amerika för snart *100 åéáv'eedam, satte han igång med att' ?bygga en helt ny gård. Han hade pengar på. fickan med sig från det stora landet. Han var en duktig snickare och tim lmerlkarl och likaså hans bror, iförut nämnde GUstai. 4 Jag tänkte: Därimm i den Ägamla. ladugården har åtskilliga *husdjur haft sitt kvarter under flydda tider, När man inte hade “så många djur, blev de alltid kallade vid nam. Den gamla epiltan, där hästen brukade. stå., Emm kvar En häst hette Bruno, och den :köptes av Carl Otto i Pelanbo fött 175 kronor. En an nan Häst har namnet Dolly_ Den var stor och stark och passade bra att dra plogen på de sten bundna åkerbi'tama. Och på vin tern att lköra ut timmer med i den höglänta terrängen. Den fann sin död i ett sten harg till sist. Gamla anteokning ar berättar om namn på. kor, som 'haft sin vistelse i denna Ia d'ugård. iEn ko hette Brolin. Den sålde gsmle Alfred på Trehörna mötet och iidk 70 kr för den. En annan ko har namnet Grella_ Det var väl' frägen, som gjorde, att hon fick sådant namn. "Den sål de vi”, står antecknat, “till Fred 'rikssons i Åsgola för 40 kr”. I ett bås stod en ko, som kallades Granne. Det berodde väl på ett 'kan var så fin och välwäxt och mjölkade bra Sara var äter en Yunnan ko som namn. Den var svart och vit, 'mest svart, Neger flickan Svarta Sara i sängen. ;spuwgnçl "1( 3 4_ :vi ,_.:_ .. l .1 som man ofta sjöng på den tid zgav Uppslaget till det namn .I L denna. ladugård fanns 0014* ;en ävie'lning för ett par grå.1 I ett gammalt brev stå: skriv '_ Våra gnisar skall du tro är st: och granna. I en annan avd ning av ladugården hade får sin plats. På. sommaren högg .i fred aspgrenar med lörv på. o gjorde Liksom [kärvar av de Det var gott vinberfcder 'l utom det vanliga hö Ilammen ?Det värsta var 'under betesbid !ute i det fria att 'ha en ordent .inhägnad för dem. De hade 'i stor förrnäga att ta sig ut 1 sin fårhage_ › 11 DEN GAMLA ADUGÅJ Dáil talade om andra minnl från flydde tider. Det geni loggolvet är ännu kvar, Hitt brukade gårdens ägare 'köra v hölaSSen, som sedan lassades 4 upp på höskullen ovanför själ! fähuset. Det var gott och få hö ända bort från. Kulla v Gransjön och .från Darbo än Här på. :loggolrvet hade och elegorna sjungit sin säng, 1:: man tröskade ur säden.. I gamla slagome. finns kvar i som gamla minnen från flyd: tider. Längne fram, när må fått bättre hjälpmedel till tröst ningen stod tröskenket här 1 loggorlivet_ Mitt emot höskulle hade den tröskade hal'men 8? plats Den avdelningen fünns kve än_ Längst bort vid gaveln, so: vette .mot skogen hade jori jordbrwksredS'kepm sm plats' Det var enkla. ting på. den tiden som redde 'till jorden, så. sa' det gick att så och sätta. E bastant järnplog och den behöx des :minsann i de steniga. åke: tegama. Och så. en fjäderhar* som kom först på. senare ä Men först en haI'V med stor jämsptkar. Det gick också bri med den att få. jorden tillred till sådd, Så. gick jag bort från ladugåz den. Jag tänkte: Den har hai sin tid. Men den står som et över en idag oc' livsverv minnesmärke :arbetsam nybyggares 'Att 'den i de nedlagda, jorder kens 'tid;sneda ska få återupp rättelse väl föga tänkbart. H E 7x 7' /k/ \' L" , 4 När jag skriver dessa rader är det i första kvällen, när kräftorna är lov liga. Med spänning väntade man på premiärdagen förr_ I god tid hade man förbrett sig för kräfttagningen. 1924 var första gången vi använde kräftburar_ Äldste sonen på ödegår den hade fått 1 dussin sådana till _ julklapp. De invigdes alltså första gången till premieMagen det året_ Men förut hade vi ett väldig't bestyr för att fånga de åtråvärda'skaldjnren Vi högg s k "spröt'i_ Det var länge kvistar_ från videbuskar nere vid sjökahten. De skulle. sättas ut på lagom avstånd ;rån varandra i sjön, men inte för djupt. Ett par decime ter högst_ Det var ett ganske ar_ betssamf göminål. ett lämpligt antal "spröt" var hnggna, sd sinulle nian väga dem' ner till, så att'\ de stod fast 1 botten. Så skulle de ha ett visst läge. De skulle luta :_llitet. Ha en viss vinkel mot vattenytan. Pâ båda sidor" dm spetsen gjorde man sprötet tunnare och gjorde en öppning för betets insättande; När man sedan drog ut dolken klämdes betet fast_ Sedan var det att ta en bunt av sprötena oçh sticka ner deni i botten_ Men betet' mås;te várrádsyn' ligt. Så var_ äntligen sprötena insatta och vi väntade bara på skymningen. Ibästa fall hade cykellykta med carbid eller i bland, när det var riktigt' lugnt "törebloss'C Så började vi syna sprötena, om några kräftor samlats kring betet. På den tiden fanns detjännu gett ugn ._kräftor. Stundmn stod är ä 7 Samlade kring den goda mårten_ .Det gällde 'gare kviclg Ined högra handen ncli plçcka skaldjuren, en efter den_ Jag minns, att vi kunde ha 5 ä 6 kräkni i han den, innan man med 'en hastig rörel se kundelkasta' dern i hinken. sein en assistent en ki'äftploeknlngen medförde Vår klädsel .V vid pipa1r ningen var den. Inga sker på fötter na. Gnmrnistövlar fanns knappast då. Och vem nade råd attanskaffa så_ dana? Vi hede'lçortbyxer på 7055.' långt uppdragna. Det hände ju ofta. att vi inåste följa' en flyende kräfta ut på djupare vatten; Vi hade långt uppkavlade skjortor: på oss, så att vi inte skåne bli alltçöç genømvåta_ Vil. ken eniga "45' hade skogs??ng Ä Men inte var det tråkigt. Man brydde sig inte om klädsel och stra patser. Allt 'var ett spännande även tyr. Man gick framâtböjd. Inte gjor de det något. Tänk bara, hnr sarga de fötterna blev! Man trampade på vassa stenar. skar sig .på 'skarpa sterrstrån mellan tårna; Natnrligwis blev man mer eller' mindre genomsur Tre gånger' brukadeyi så oçh syna sprötena_ Det var sena natten, när vi slutade_ 'Då hade aii'a i huset gått till 'vilaL när vårt kräftplpclående var slut; Fångsten lade ne§'i den stora kopparkitteln, son: placerade i källaren. Naturligtvis ;äknade vi skaldjureny när vi pladera'de dem i kittein, Vi ville veta resultatet aa fångsten, På morgonen ville ju hu sets tolk veta resultatet av vår fången. Jag minns, h'ur fort man somnade, trött och nöjd med detirdiáf vedan det i vattnet_ Man hade 513 inga pre tantioner 'på den tiden Den där pre imiärkvällen är ett ljust och förbli. vande minne; då det var gott *om kräftor och utrustningen var enkel, ja spartansk. > H E 45:33 ,A på_ ldlllldz m “Janna” 1. nsssncssvcnsn :Mera ;Minnen från den gamla .stan/:gården d “Hill För ÖstgötaBladet av H. E. ' Mitt strövtñg hade fört mig ,5. till :den gamla ' stanigårdcn. Den hade ännutmera att be riltta för mig om det'förgáng I na, om händelser och episo , i .3 der, _sommhade sammanhang med denna 'gamla urgård. Tänk bara en färd härifrån till Ödes hög och åter hade något av äventyr över sig. För åttio år sedan var det verkligen ett företag 'att göra denna resa. Denna färd tog hela dagen i anspråk, Det gick väl an så länge man for på nuvarande riksettan och sedan på vägen 'mot Adelöv, men sen blev det n. dun "H vill" __...___ somi SMU' “ lkp" ) _ 21 , liten rd HtKES sig upp och ner. Ibland var det djupa hjulspår, stundom var det nästan bottenlöst. På andra håll hindrade stora stenar framfarten, ja på ett par håll hade vagnen en oroväckande lutning, när den passerade en bergssluttning, som utgjorde en del av vägen.. Jag har und Ser rat över varför man inte gjorde ' Parks sig besvär med att spränga _____,j bort dessa farliga passager. Men det var väl för besvärligt, och man kom äVäl inte överens om vem som skulle göra det arbetet. Och så fick det vara, och än i dag är två, stycken ' . . .. ' , bergssluttmngar kvar 1 vagba '_ §nan. Sedan denna Väg tillryg ' Ej galagts var det en ännu be en., i svärligare väg. Strax nedanför r björkhagen vid ödegården de lade sig vägen. Vägen mot so. " rEder gick till den gamla stam gården, som ju var huvudgår L'den.vDenna väg gick man nog _ ihelst bredvid vagnen, om man auguginte hade särskilt svårt för att gå. Sista sträckan gick upp för , p'en väldig höjd, och sedan var Hiet en brant backe ner till den 0 l?illa gården, som låg i dälden. LDen backen vågade ingen åka ,_ç'ied häst 'och vagn utför. Då '_ [tuck korkarlen hålla så hårt i 4_ ?ålnimarna han, någonsin kun« F , \. 'Det är många resor till “1th tt'lçjgdagarna _ i . Ödeshög, ? som ilJl›etagits härifrån. Och många tkfärder till St. Aby kyrka 'ia eutgått också härifrån. För h nrsedan var'det en upple Ie att komma till den stora kan och se så många män , .or församlade'på en gång. ü så att. få deltaga i guds osten. För barnen från den gård Och Södergården intill v kyrkbesöken en sådan hplevelse. att de, lekte kyrka 12h gudstjänst? hemma. De 'pplevdelhögmässan så starkt, ' tt de lekte på fullt allvar hög iåissa. Två av dessa barn, som åt lekte, lever' ännu har jag i 'n tidigare artikel nämnt. Vilka barn i var tid leker /äl gudstjänst, låtsas att 'de är .i en kyrka? Men så kunde bar nlen i denna hcrgllygd leka för .v'dver 80âr,*'sedan. .lag tycker det är rent rörande. Vi skulle gott kunna kalla (leran lek en andlig lek. Med fullt allvar gick de också in för sm guds ljlltlålllt'k. Ile lilt'vstalldc sig. att ma. , .rt värre. Denna byväg slingrade' de var i St. Åby kyrkan De . samlades till denna lek på ett berg, som kallades Uvabcrget. Berget hade fått sitt namn långt tillbaka i tiden. Uvar'el ler ugglör höll gärna till där. Och där på Uvaberget hade *ge nom stora klippblock bildats liksom en grotta, en bergasal. Och denna sal hade fått nam net Benasala. Benrester vittna _ de nämligen om att vilda djur där hade förtärt sina byten. Denna klippsal fick tjänstgöra i som kyrka. .lag ska räkna upp några av de barn, som här lekte gudstjänst. Det var Ge org, IAnna, Viktor, Sofia, Fritz, Hulda och några till. Här för rättade de svensk högmässa, såsom de hade upplevt den i St. Åby'kyrka. Och barnen ha de olika funktioner. .Viktor var klockare eller kantor och spe lade orgel på en sten. Georg var kyrkvärd och tog upp kol' lekt; En gång var Fritz präst. Predikostolen var en' sten. Det. underliga var, att Fritz den gången hade hämtat sin predi kan ur en antireligiös tidning, som han på något sätt kommit över. Inter tänkte han på inne hållet. Georg kommer ännu i dag ihåg denna hans predi kan; som utgjordes'av en vers ur denna tidning. Denna Fritz predikan och vers lydde unge fär så: _ _ r ' Ögonlocken heligt sänkas. 3.; A att ej se en syndig värld. I Här'på jorden får ej tänkas annat än på himmelsfärd. M Allt annat skall man låta. . Man skall hymla sig och gråta, som man i en störtsjö läge. När Fritz 'hade' läst denna vers, så var hans predikan slut för denna gången. De flesta 'av dessa barn, som så älskligt och rart lekte kyrka och gudstjänst har 'slutat jordevandringen, Det var minnen, som den gam la stamgården åter drog fram i'ljuset för mig denna försom mardag. . Ett annat minne längrefram i'tiden och av tragiskkomisk natur kom för mina tankar_ En av arrendatorerna på stam gården hade :skaffat sig en ungtjur. Folk sa till honom, att det var väl farligt att ha en tjur gående lös i betesmarker nu. "Nej" sade Anders Petter, som arrendatorn hette, "det gör ingenting bara man har en piska och ger honom stryk med. Då blir han beskedlig”. .Jag måste också tala om att djuret fått ett smeknamn av sin hushonde. Han kallade ho nom "tjuraplutten". Namnet skulle väl betyda, att tjuren var snäll och ofarlig. Men en gång råkade ägaren själv illa ut fiir tjuraplutten. När hans hustru mjölkade var tjuren i M S . ei sl [Jt ta 81 fr te tjuren om ägarens sällskap denna gång utan gick löst på honom. Tjuren tog honom på hornen och kastade upp hon nom i ett stenröse. Det hjälpi te inte med piskan den gång en. Men hustrun, som satt och mjölkade, rörde inte tjuren. En annan gång råkade ödegår dens ägare ut för denna tjurs. humör. Han blev anfallen av djuret och lyckades med knapp nöd värja sig och kom ma upp på en hög sten, där. han fick stå ett par timmar, innan' tjuren behagade gå där: ifrån. När 'han sedan kom hem, berättade han sitt vådliga äventyr med tjuraplutten. Då blev sonen, som var hemma arg och tog med sig en kraftig stör och gick ut i skogen och fick tag på tjuren, som genast gick till anfall. När djuret kom nog nära gay han det en kraf tig smäll med stören mellan: hornen." Tjuren blev funder sam men gick åter till anfall. På nytt fick den en smäll. fall och fick på nytt ett välrik tat slag mellan hornen. Då gick tjuren på knä, tydligen något vimmelkantig. Sedan vild fart därifrån. Detta visade, att tjuraplutten behövde kraf tigare don än en liten piska för att bli beskedlig. Det var minnen, som den gamla stamgården manade fram. Nu var allt så stilla. Ba ra' vinden, som susade och spe lade en minnenas melodi om tider och lekar och händelser, som absolut är slut. W någon anledning tyckte in, 'Predjc gången gick den till an : reste den sig upp och satte i SVÅRT FALL. Varför skriker pojken så förskräckligt? ' h Jo, han har grävt ett hål i sanden och nu vill han ha det med och Anders Petter också. m ed sej hem. Ett ÅF?? Den där dagen i somras, när jag stod vid Melllangärden, »gick mina tankar längre tillbaka. i 'Li den än 1825. *Eur hade_ damm_ det: steniga Genuin: pei'ade Holzweden kunnat bli ;LB17 TilliñytåirT._Ne n é_ng SWÖpteW :rn räFé'iiibñöññ'EiüTt :mark och Hiddl'át. blev den? inte mängavtunnland i denna, 0. erhört kuperade terräng. 1785 är ett Ii. denna skogsgârds htsto» vrid?" Här nåhmns ett namn ntimj ligen nämndeingg;A3d§'s Rum Eftcr honom fick gården berg_ 'antagligen IrqumL'it Rum'bcrgstorp Genom 'titslugl'lzw den 18 ninrs 1785 hade Konungens Befullnings havande i liinet behag'th tillåta nämnddmannen Anders anberg átt'utzw så kallade Kol'ilsjöt'äl vubacken från Alimiinningen .in tre 1 ei upptaget ett 1/1, dels hennir esszi . 3 områden. M 'i '. , skulle alltså_ lägga. till de i' _J_ M heter, som :förut fanns. Dessa tre områden blev alltså nyödl'ingv områden. A V VrÃ/[yndigheternn var angelägna. den tiden att nya odlingsmarlcer togs upp_ Sverige var ju ett jordbruilcslanrd då, .År 1695 utkozin Kungl Majtzs lg* Pládåzit, som I .. M lorna, Mosbuvu'lmrret ooh Mosta mannen och häradsskrivaren och med biträde ev häradsmålnnen Jonas Håkansson i Bonderyd, Jonas Andersson i Stora Åby. Ärendet och avsyningen var att förrättar 5 åk skattläggning. Trots .att 15 år inte förflutit, så ville .man undersöka, .om detta. 'nybygge kunde presterat :någon avkastning_ Eller soin det också kallades utge någon Jordehdksn ränta. Först konstaterade man enligt gammal ordvändrüng: Ös tergötlands och VVadstena län, Lysings Hitl'a'd, Stora Åby soc lccn, Ruiribei'gstorp ett ny'byggc på Häradsaillim'iinning'en. Bezliäget 3 3/4.imi1 från närmaste städer na Schenninge, Grenna samt 1 mil från sockenkynkan. .Man tog' ett titt på nyodiingsounrådena och bestämde, att Krono och Jväg'eriihetjänten skulle på. marken utmärka Rambergs områden_ , Skattläggningsmännen konsta terade vid synegången. att upp När Meliengárden s i l ( » 'u 'n ' J › 1 l (tj/,22 (37333' i i kd tt eden ateismtnne å var 'på 2 1/2 tunneland och kun deliara ge efter utsädet 2:e .kor nnet. Man besâg ett kärr, på har tan *kallat nr 5. Det var beväxz med al och hjörkbusikar. Hela ° tunnland var dess yta .Det gav ett lass bättre starr på tunne lenrdct. Det 'beräknades ge 3 less sedan inbärgningen och kostna den avgått .Ett sänikt ldäri's av kastning' i fråga om foder upp skattadve man till sammanlagt 6' lass. Därav en del starr. Hela kärret var alla faim på tunnelund. Vad avkastningen på i v.) 12l 4 de olika årlcerstydkena, åinrg's och* lçärnma'rken blev i skattepengar räikniade man ut. Man 'kom en summa av 2 Riksdaler, Shining' och 4 öre. Sedan stämde men detta: *LG Lill be Nybygget Rambergstonp uppskattas alltså' till ett fjärdedelis mental 'utbetalas till kronan och sock nen 4 Riksdollar, 46 silvilliingar o odlingsmanken redan år 1790 av “4 önen årligen. _possionaslantmüitaren Moberg' bli vit uppmätt och på. karta avta. gen 0 från Allin'êinn'ingen inrö sIkLd. Nyotlllingiszlrbetet hade gått .raskt fruimåt förstår vi :w An hunnit mycketm. w tillförselkavde nyodlare något som kallades frihetsår. 'Ian _be friades från att betala sitatt un« der vissa är, till dess nyodlingen gav någorlunda avkastning. När Aznders Renmiberg fiol; tillstånd att *uppodla de näiimda Holmsjö füllorna, Most'uvuskiirret och M0 stuvuhadken, erhöll han 15 fria hetsär för detta uppodüingsarhe ' e. Det behövdes minsann i den *nE' eländiga mark. Besiktning › Den 17 augusti 1793 företog man en besiktning av Rani'bergs nyodlargürning uppe i den ste niga skogsbygden. Man. ville se, hur det gått med uppgiften för Ramberg". Genom Konungens Be: fwlillrhigshavanrdes . Resolution sammanträdde .man där,hos An ders Ramberg den i augusti_ ningsinännen tagit lägenheten 'i .”*ög1'x=asilkte” och den .med kartan fört, så blev deras första omtwanj ke, huruvida detta. nybyggd än nu ej fulllhoinligen odnhalt, kunde denna. gången skattläggas. Ram berg hade hunnit uppodlla 4 1/2 tmmeland åker_ Pâ ställen skulle de små åkenstycke nd ?kunna utvidgas, ansåg man. Man tyckte, att :mycket blivit ut fört på. så. løort tid i nog ste» nvng och oländig mark.. Men me nade, att tillgången på. äng syw tes tillräclielig, så att det .kunde bli ett 1/4 dels hamnnens. Skatt' iäggningsmännen bedömde ny odlángen efter en ll orten vanlig metod. ' Örmylln "Synemännen 'såg efter jordens beskaffenhet. Man fann; att på. nämnda är 'för att inspe' era, hans arbete. De som samman samtliga ställen var bättre" ör" trädde var vice häradshövdingcn _inbilla_ Sedan uteEdet zw ooh domaren :i 0rten,_ ordinarie gått, så kunde det äkerstyck'et lanim'iåitaren, lironobefallnings ge 3:e kornet .Sämre örmyllir ' '.P'P'INM 'd hete. 'Det heter. att då eikaittiäggg; ders Ramberg. Pâ 8 år hade man' . förSIe'g och dess beskrivning noga jälmj. 5 Detta kallades att å'iyl'iy'gget följande J ordlb.olmränta och skall i med ' »W skattiades. Varifrån nyfbygget se \ :den slnulle ;få dessa. pengar till skatt var en annurn sak. Kanske ; Ramberg .kunnde sälja litet smör i och 'något ungtljur för atttát i« *hop till skatten. Detta var ett f rån Ska ttllägnán ge intim nens swida i fråga om den direkt Anders Ramberg skulle erlägga_ Men *15 'frihebsår hade han från ;början Ficic'han dem alla, in tjiänlzig'a. ' nan han skulle ut med den s k ;Jordüaolnsräntvan eller irlem tids enligt »« skatten? , \ Delade meningar Tnots delade meningar angåen lde de 15 frihetsåren, att 10 skul le räcka., innan skattläggnüngen skulle börja., så beslöts, att de 7 återstående behövdes. aU'li de 7 återstående arlbetsåren var erforderliga, innan nyodling en genom åkerns utvidgning och kostsamt Shen'brybnáng samt ängs'kärrens fullkomliga beredanu de till”hösttsiåitter, kunde ge nä. g10n niinta.__.Det ansågs, att 10 år \ a intewllcunde. ge tillräckligt avkast nlingvf; üförv nämndemzmnen Ram berg sina_ 15. fi'igluetsår för fort satt nyodlingsarbebe. *Den 17 okboüaer '11793 på. LY' ;sings Härads lágtima hösteting i * öcigeshög* blev' denna s'kaüt'lägg ning granskad och befunnlen u't« fan anmärkning; Så s'ked'cle och sa âlret dänpâ., den 28 mars 1 Linköiáingzs Landskontozir. Ram berg Ikunde Lugnt och målmedve tet fortsätta 7 år till_ H E berg, .Sål_undag,vf;iok.,Anders Ram \ Det hette, \ i l l i ÖSTGUILLÃSLADE'Å' Från ;262 //a? maa Åby skogs y g ,. Slembleunmige Steven §vemsen pa: Mellangárdm E Mina soamunlarvvandlningrar elçrlwg ölzleigä'rtden Dömde mig en (Jag Ui'll. stimnllmelmu'nel., varulv ÖUGQÃU'LIGJI en gång blev en del av. När jag lcoll'n ner till Mel: langåndenk som" “lstamlhuelmlnllet Algalllalå, .såg den gnâa' stugan lrten oe'rh oanzsenli'g ut. Tüan _airléuleni en gång var ine' 7% 13 1.1 ndgten v lr den fill *fån 'lméñ Ålenarnla M _ Vlar linE: 'sUO'ra. Men litet Via'ns'tans, därE marken inte var alllt för s'benülg. var .en liten odling. Den lem till sist lyckades; sannla den stora arealen till en enlhet IhetchlvH Sven SIVGHSSOH. Nån' han köpte en del av områ det. kavllaldes hian .Hör Härliga oelh ;säkedll'gle rattearen ›ven SWIenlSSIOH med delas kära '1557157 nu Anna Maja Rersldbt'ter". Det hlânldie år 1826. Han långa? *åttlon'dell från 'kanlat _uTi'l K 110 no.le alaTelh ea'mun e t RammegéTl torp. Det gjorde han för en be.: tinlgald och ölverenlsllålomunen' lilölpesvwnmna stor Femllmnød'rade. Rülli'sldaler uili R" E_ = äldlssedlanå _Men detta 3131111515 "_nggga; en del [liv den e en.: 'Den Svensson skulle innelhla denna del för _5515, .ginabarn odh arvj 'ingar till ewä'ndxell'g'ägo Sin del' skulle hnan'ioq'val't *Änyñtja oclh bnulka 00h. l.bellmålllga jäsgälSOlnl sin lalg oelh Vlällñänlgna elgenldlosm med blus, leDd 06h mar'k. Dessa utom Var ithlogat en 'plaslsus vi' ldölpekontrakt/et: Allit'v'ald hlär en nu. lylder allmänmçem ltalgl'llglen kan tillrvlllnnlals. Man hade ulnliie'r årens .1655 gjsomt j'ni blLllli'trf111vgal' i den süona arealen.. Talgli't omnålden från glålrldien.: Det hade till odh meld Allnnlän n'invgen glimt. Säven Svenssen fl=cll< en smâr unplpgyilft att freda svi'tut onnnâldae. Men han var en s'åi'rldeles dmkt'ilg karl. Han :lyc klardes klara wplplglilften. Skriv kunnllg och 1alg1f=aren var han. Hlan viann till 00111 med mot Lys'i'nlgls Hläralds Azlllmänninlg. Men en process .gick emot h'oI nom. Låt oss ha del av den. I Sven Slvenssion' var in eibäuntd till tinglet med Lysdnlgs .hläraäd på blnvgsslbadlen ödeshlösg den 8 Okt 18446. Till tinget hade Gustaf '.VJlönTéiêldiVl Ållyy Slkatte gård genom elüäamnlllnlg inlkalllalt Slven Szvensfson att åldölmas bröI ter. Onsalken var den allt elva randen under innemasranlde in* 'Wild flera tillltlällsen begagnat '01 › l=0rvllllg Vlülg ölvle'r " kärandens ä' '› Igor. Panberna 1!an ann s'ig per snnliilgen. 801111 sne;11 tll'l s'UäLm niiznlgen fl'almrllämnawde' käranden, 'VT . l. . S'a'SIOEI'n EMPRON'ch utan “Glusmalf .TOHSS'OH en i s'taldlgatd' andning k u nlggile I'd Vi te sid'o m, vari lje'slüånmles alt OanH'l' Holm mg _zslilg 0't'iilllüu'ra vargar eller gli'inlgsltlllg'ar ÖW'CP ägarna: till hans lhzemimnn, eulle plllc'ta _13 R'Lklsidlaler, 16 Sllüllilinga'r, oibe nätlanat böter enl lag och så slky'llclilglhel ;till ens'âlb'La. Skadan. .Som svar anlflövncle Seven Slvensaon följ ande: :Slorm Gustaf llO'nlSSOH i Åby Slkalttegând å .mig 'utvzenkat sltlälmnnlnag [lär jag lhlänmiezd avgi VIa= *min sven":.umdellalwn. Jag har ixc'ke begagnat någon annan väg över Skatteglândlens ägoL' än den som av alllmiänllmeten från ur'âlidlrllga Uildier är begag nad, troligen sedan Ålby blâlde gamla och nya 'kyrlkra b'lllvvi't byggd. Denna vlälg bvergalgnas eg' minldre av Ållayesüo'rydto'rpa Fe blâldve hlelg'e olclh sölcücnedaw gar, än ElIV allla de hemmannaom olcllnslâ blelglalgxnar den. DevLIär de som bo “i Hlå'lellonpls note, näm l'llgen ÅlSlgåIhla, Dalh'len, Sftalf fan'slbonp, Rälflslkinahmlt, Lex hvelrnemlet, Gälle'ryld, Hlölglhlullt, Pne 11114130, Fallen. Haletloep, Lilla .'JIUnSUODD, Inlgualblol'a, Mlånsalbrollau Presltzbbvola, Ralmlben 751401111. De anlvlänlda gångstigen ej allenáTsT j'äsmlvläl 'våld Tiniglgbeslölla S'ovclklnesWÃm Emor, rataslervi'vnü'nlgalr, man En? ; skrwnvrnwgar OClh andra allllrnans nwggnlden. Denne unâlldrirgn âânvgs'tlig begagnars jläimvä'l av nlälsman hiela Trelhlörna socken. Även en del av Röiks slkzogslbyxgld belgalgnar den. En liten .ä Braun smuölmunau vad .'slkillhTaia'e'ir'iñalr 'lan Slkafbtveigåmdens 0'clh öldeglår EEInls ängar, där alltid har legalt 'en srplanag aveln För några 211' 58 dialn blev den galmllla apângen 0 bnulklbalr. Då llät de dl'üföra en ny elkelbjel'ke, som de lade till Spång ölver' bläeken. E Slven Svensson Eorl'bsatte sl't't u'tmläükba olclh fina fömsuvars tal med dessa flörlklllaninlgar: w *Dle tydk'bes själva Visa att 'vägen är tilll'å'tenll'gu På Vâr't'i den när snöliusen blourivssmlälter' I0 om hösten, då flvold in'sürlöumrmar odh Sltnilgiamm ömenswämmae .med vatten, begalglnlaes_ spån'gen av ;allmänheten För 'att' 'klomma fram. Detta fövnhlårllzanlde kan jag styrlka_ med vittnen. På an. nat sätt har jag aldrig [begag nat någon annan väg än de 'vanliga sitligarna ultaln någon 'gång *jag blivit belhlower att gö a'UL f nån Ira multi nfa'burlálga tarnf. 'jlalg cllälrlllöre m'å'st EUVlVüikJa vägen. Det är Unld'er'lingt att, jag ens'arm elda'll blinda lagüövlvd, för allt jag går en väg altan allt gö l'u “lägen silwclu. En väg, 50:11] '31.150an e 1niåi1nndellmr b eg'angna r. Om jag" gjlolnde Sällskap med sådana .sem valnrclna pd omått Iñärdilga vägar, som leder tli'll Kronans ll'äikbe, skulle det ej fönv'âwu mig, om .iland ej kumle få gå kilazmlenl'ri. Men min* jag vill vara en Ohmsth 0th följa: lmpen till Gluidls blus olclh inñlnnaå mig llblanld dem, som högtmdE halla oem dlänl'lölr bliver dralgen“ 'lnlllür nät'La, Slå *gör ,det mig leid' sen abt jag :Skall bo llblalnxd ett :lådant Dolllk. Aldrig har jag hört tallals osm tabl; denna Vtägen varit föllbjlulden. J avg anhåller Hurlunyjlukt abt bil'ilva befriad från anISIvar, odh aLt jag inte heller må bliva förment att gå denna Vläg, Så 'länge den av allhmän ?helen [lär be'galglnsas. Den 19 'dec 1846 leon] hil lIEI'U'HllülLL'(3l]4S ulsllalg under 'moll verlng, att, vägen .inte b'liivwlt: till alLnilañiFlb'égâf'ñämw'*am"T :Lentéåleldes "även" även! 7 att ulbgllva 13 Rillosdaler cell] 16 SlldLl'linrgar. Dessutom att uhgi va en Slkü'lllng lill allmänme Ålkagnren och 1/2 Sk “'11 lil'UiIlU ?länelmannen oelh att ersätta kä randens nä;Utelglâlnglslklosbnlaidell' *ned Tre Rllksdaler 0th 16 Slloil *legalt Det Vlall' en hlâmd dlom '13ng o beskedllige Slven Svens sxon chlk. Orclh mycket pengar då 'den'tllden för en sådan ulbue “vdllg salk. Men en duktig karl var han, .som austold många andra Cluster med rätten. Myc '.et mer äratt bneilätta om han nem. Dlämm i andra alek lar. . . . 'H E Riksevangelisfil . . L 7 FORTS FRÅN SID. 1 Onsdagen den 6 maj 1964 Den gande sintárdeøra sista Ett meddelamde hal' nått mig, att Sillåriga Anna Svens son, St. Åby församlings äldsta medlem har lämnat detta jor diska. Ja, 'när dessa rader står att läsa. vilar hon' i. jordens l'anin, på St. Åby kyrkogård. Det hjälps inie,det känns ve modigt, och det iir en kraftig påminnelse om tidens obön hörliga gång, när do gamla, kara lämnat' oss. Nu har 'tant Annas röst tystnat, 'och jag kan. ej längre få höra henne. berätta om länge sedan svun ia tider, då livet var något helt aninnrlumla än nu. Hon var en fi'irhindelselåink mellan en gammal epok och den. nu varande tiden. Sista somma ren hade jag 'tillfälle att hälsa på henne och tala om tider, som flytt. Anna Svensson. var född på den gamla stamgården, som genomgått * skiftande öden. Hon var' den sista av den bar naskara, som lekte tillsam mans på “TWO alet. ?Flåiñlår'deft Den där barnaskaran, som var kusiner, har en efter en lämnat denna ostadiga värld. Nu var hon den sista 'av den generationen. Jag har hört berättas om de lekar dessa kusiner roade sig med däruppe i. skogsbygdeni. Lckarna var enkla, men jag tror ändå, att de hade roligare och var mer glada än nutidens många gånger bortskämda barn. med överflöd av leksa ker. Jag har hört, att man ha de hjärtans roligt, :trots yttre ringa förhållanden. Man lekte bl. a. postkontor. Det var en omtyckt lek av stamgårdens Erkan.. Post. kontoret var .en'bergsskreva vid 1"'W'T har jag fått mig berättat* av ödegår dens äldste soil, st vid' den na tid bodde i den lilla un. dantagsstugan. Hank visade mig platsen; där de hade sitt postkontor. Mana gjorde små brev .av .papperslappar och turades om att .vara postmäs tare. iMan, skickade brev till varandra .och fick ,brev från olika _ personeri umgänges kretsen. V Eller manLhade gångpost fråna'Grepaberget i 'skogen 'till_[Stan1gå1'den och Södergården. Uppfininingsri kedomen var stor i denna lek. Den här leken, var Anna Svensson med om och gladdes med sina lekkamrater. Ja, ',barnaåren förfiöt under enkla ' lekar med,,med* glädje' och fröjd. i barnasinnet › _ Eller man lekte stundom en allvarligare lek. Man lekte, att man; höll gudstjänst, Alla barnen hade sina åligganden. Oeh kyrkan. hade man i grot tan 'Makile.simhallen Inspirationen till denna goda och uppbyggliga lek fick man nog ofta efter_ ett besök i. St. Åby kyrka. Jag har hört , förtäljas, att man gick med liv och glädje in. för denna guds tjänstlek.. Det var allvar med i leken. Det var inget skoj och skämt utan man låtsades, att man var 'i kyrkan. Man höll högmåissa, läste texter, sjöng psalmer, tog upp_ kollekt. En. var_ organist eller kantor och satt vid en “sten som orgel. En var* kyrkvärd och tog ,upp kol lekt. En _ predikade och.var prästr Några _av barnenfvar i'ncnighet, gudstjåinisthesökare. Denna gudstjänstlek i Benasa la mindes Anna Svensson mycket väl. Vi talade härom tillsammans. Ett gudstjänstbe ' Marie nen var i 7å1'såldern. Det var en. kyrkftird, som Anna och Georg aldrig glömde. Vi talade, om denna i'iird SCl'Il'iSl. i som ras. Den stod ünnu livligt för hennes minne_ Nisse och Maj lena skulle höra den ilj'JleJiii'ne lååLälQIWWlÅlüET.WlñLill så äntligen anlande i fjailervag nen till lleda och fick höra, att Ekman skulle pre:lika i Rök, var det som Majlena sade till Nisse: ”Spänn ;Liilmlriäällgh så tar vi till Rilks l;yrka“l Det där uttrycket mindes Anna klart och tydligt. Det sig, att Anna hade träffat de personer, som bodde i de gamw la t'orpståillena. Som barn ha de hon. varit till Svanbeigswi Änglasyskon; 155m mindes Mor Gustava där inne i viken. i hennes barndom hade sko makaren, 1a gat hennes skor. 'an kom på en stig, som gick rätt från Kulla mot stamgården, för att lämna de, skor hansatt till lag ning, En gång, när hon, var ung flicka, gjorde han ;tt parl nya skor till henne. De var mycket trånga. _ På den. tiden. var det mycket fint att ha trånga skor. Anna skulle ha de skorna, när hon gick till Trehö' k Men det blev en be. 'g och på frestande marsch i för trånga skor. Man, fick lida för sitt snobberi också på den tiden, Som barn hade Anna många gånger varit i den ;underliga är underligt att 'tanka _ stugan hos “Kalle på Stens”. Det var enkonsitg stuga, där för att en av gavlarna bestod av en stor sten. I denna stu qga hade Anna gått i söndags skola. Aftskilligä'äii'di"'a“3t01'p ställen och. deras bebyggare kunde nämnas. , , Så småningonr kom Anna med sin .make Johan tillbaka till fäderrregården; Då var det inte i sig likt ,som i hennes barndom. De gamla torpställe ha med] dess, folk'hade ,för svunnit. En nytid var 'på väg. Jag minns emellertid många trevliga stunder., . kaffebjud ningar m. m. d'a'rnere på stam gården. , På somrarna var det alltid folk, som hade sina vä gar dit.' Det var så hemtrev ligt. och trivsamt hos familjen Svenssons. Från. min skoltid har jag flera kort, som visar, att .vi var bjudna dit på som marlovet. Under sommaren svarade, vi för postens häm tande, och då hade vi ofta an ledning att ställa vår väg dit ner. ,Det är ljusa barn och ungdomsrninnen jag har från den tid' då Anna Svensson med. familj 'bodde' på füdernegår den. Nu har den sista länken brustit från, den gamla stam gården. Det _V bjuder vördnad och eftertanke. 11. E. /ä'f'l/“Ãn *MM7 a... ,ri 1! naskara, sogüte mans på ?gmtalet??? är'snarmtlmåi'j sedan. ,Den där barnaskaran. som var kusiner, har en efter en lämnat denna ostadiga värld. Nu var hon den sista'av den generationen. Jag har hört berättas om de lekar dessa kusiner roade sig med däruppe i skogsbygden. men jag iiilsam» Lekarna var enkla, tror ändå, att de hade roligare och var mer glada an nutidens många gånger bortskämda barn. med överflöd: av leksa ker. Jag har hört, att man ha de hjärtans roligt, ,trots yttre ringa förhållanden. Man lekte bl. a. postkontor. Det var en omtyckt lek av stamgårdens och Sgd;e_rg§l{çicm_§' arn.. os kontoret var en bergsskreva vid “Grepaberget” har jag fått mig berättat" av Ödegår 'dens äldste sorl, sem vid den na tid bodde i den lilla un dantagsstugan. Han visade mig platsen, där de hade sitt postkontor. Man gjorde små hrev ,av papperslappar och turades om attivara postmäs tare. Man skickade brev till varandra och' fick ,brev från olika personer i, umgänges kretsen. Eller man hade gångpost från Grepaberget i *skogen till Stamgården och .Södergården Uppfinningsri kedomen var stor i denna lek. Den har leken var Anna Svensson med om och gladdes med sina lekkamrater. Ja, barnaåren t'örl'löt under enkla lekar men_ med glädje och fröjd i barnasinnet. ' 'Eller man lekte stundom en allvarligare lek. Man lekte, att man' höll gudstjänst. Alla barnen. hade sina åliggandcn. Och kyrkan. hade man i grot tan 'Matdags_Lilltvalgexrm ggg. inspirationen _till denna goda och uppbyggliga lek fick man nog ofta efter ett besök i. St. Åby kyrka”. Jag har hört förtäljas, att man gick med liv och glädje in. för denna guds tjänstlek..Det var allvar med i leken.. Det var inget skoj och skämt utan: man låtsades, att man var 'i kyrkan. Man höll högmassa, läste texter, sjöng psalmer, tog upp kollekt. En, var organist eller kantor och satt vid en “sten som orgel. En var' kyrkvåird och tog upp kol lekt. En, predikade och var präst, Några ,av barnenvar menighet, gudstjänlstbesökare. Denna gudstjänstlek i Benasa la mindes Anna Svensson mycket vill. 'Vi talade härom tillsammans. Ett gudstjänstbe sök, mindes hon. framför an a skilt et . dra. Det Var, när hon. och ku sinen Georg fick följa med Nisse och Majlena i Åsgårda till kyrkan i Heda. Det var en vacker vårsöndag i maj. Bar lx'ulla mot stuliigai'tieny tUL att ,i lämna de skor han'satt till lag» ning. En gång, när hon. var ung flicka, gjorde han ett par nya skor till henne. De var mycket trånga. _ i På den. tiden. var det mycket fint att ha trånga skor. Anna skulle ha de skorna, när hon gick till 'i“17ehi'›_1“n=rkyrka). Men det blev en Besvarligmoch på* frestande marsch i' för trånga skor. Man fick lida för sitt snobberi också på den tideni Som barn hade Anna många gånger varit i den underliga stugan hos ”Kalle pütgns”. Det var enukonsitg stuga, där för att en av gavlarna bestod av en stor sten I denna stu ga hade Anna gått i söndags skola. *teliasgranen torp ställen och. deras bebyggare kunde nämnas. Så småningom kom Anna med sin make Johan tillbaka till fädernegården. Då var det inte sig likt 'som i hennes* barndom. De gamla 'torpstalle na med, dess, folk, hade för: svunnit. En nyttidjvar på väg. Jag minns emellertid många trevliga stunder, , kaffehjud ningar m. m. dåirnere på stamA gården. På somrarna var det alltid folk, som hade sina Vä gar dit. Det var så hemtrev ligt och trivsamt hos familjen Svenssons. Från min skoltid har jag flera kort, som visar, att vi var bjudna dit på som marlovet. Under sommaren svarade vi för postens ham tande, och då hade vi ofta an ledning att ställa vår vag dit ner. 'Det är ljusa barn och ungdomsminnen jag har från den: tid då Anna Svensson med familj 'bodde på l'iiilernegâr den. Nu har den sista länken brustit från den gamla stam gården. Det, bjuder vördnad och eftertanke. . H. E. wwwbwwge.