Munkeryd

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

Arne Ivarsson Munkeryd en gammal by i Holaveden. IMunkeryd finns fem gårdar. Där finns ett skolhus men skolan upphörde på 1960talet. Där finns också några fritidshus. Ett av dessa är bebott året runt. En av gårdarna är öde men i de andra gårdarna bor människor året runt. Allmänt om Munkeryd Munkeryd är en by med spännande historia. Av namnet att döma kan munkar ha bott och brukat här för många år sedan. Eller kanske att Munke ryd hört till något kloster, Vadstena eller Alvastra. Munkeryd omfattar ett helt mantal uppges det i gamla mantalslängder och jordeböcker. Arealen uppgår till 182 hektar. Ett helt mantal avsåg förr i tiden så mycket jord att det kunde föda en familj och dessutom betala viss skatt. Då var varje by en ensamgård. Sedan gick utvecklingen mot allt fler och allt mindre brukningsenheter, allteftersom försörjningsbördan ökade. Munkeryd blev delat i fem gårdar. Munkeryd gränsar i norr till byarna Lilla Krokek och Stora Krokek, i öster till Glasfall och Stora Smedstorp, i söder till Öj an och i väster till Hol kaberg. År 1621 hade Oluf i Munkeryd fem tunnor utsäde = fem tunnland odlad jord. Redan då hade alltså ett hårt odlings och röjningsarbete nedlagts. Iden geometriska jordeboken från 1639 finns en enkel kartskiss över Munkeryd med gärden och ängar. Utsädet för Norrgärdet uppges till 61/2 tunnor och för Södergärdet sex tunnor. Äng finns till 26 lass hö och det finns också någon skog och utmark. Åkrama, sex i Norrgärdet och nio i Södergärdet, var belägna nära hustomten och jordmånen var svartmylla. Munkery, Munkeryd eller Monkery, har varit olika stavningsformer un der de senaste fyra århundradena. I folkmun har namnet oftast uttalats Mon kery. Att namnet har med munkar att göra kan vi lätt gissa. I äldre mantals längder kan vi också se att Munkeryd hört till biskopsbora'et i Linköping. Munkeryd blev skatteköpt den 8/6 1790. Storskifte och laga skifte Om byns äldre bebyggelsehistoria kan vi anta att redan den första bo platsen legat på den plats som storskifteskartan visar, på sydsidan av berget där Henrik och Ellinor Bäck bor nu, år 2000. Storskifteskartan visar att hu sen legat däri en skyddande fyrkant och att husen vid byns delning i två halvgårdar började byggas på båda sidor om den bygata som ledde ner mot dammen. Den odlade åker som storskifteskartan visar är säkerligen också till sina centrala delar de fem tunnland som omnämns i boskaps och utsä deslängd år 1621. Storskiftet 1788 omfattade hela byn. Markema delades då i två halvgår dar, den södra och den norra. Den norra halvgården hade redan vid storskif tet flera ägare. När laga skiftet inleddes 1851 fanns hela sju gårdar på norra halvgården. Under skiftets gång minskade detta till fyra gårdar. Den södra halvgården berördes inte i detta skifte. Kartan från laga skiftet omfattar så ledes endast norra halvan av byn. När man försöker studera åkerrnarkens utveckling bör också den ekonomiska kartan från 1940 studeras. Vägar och stigar Vägen mellan Stava och Staffanstorp har länge varit en väl använd väg. Förmodligen har bönderna i Adelöv och närliggande andra bygder använt denna väg för att komma till stora landsvägen och vidare till andra platser, till marknaderna i Ödeshög, Vadstena och Skänninge. Redan år 1734 hade nämndemannen Nils Hansson i Gyllinge vid vintertinget gjort ett upprop till åtskilliga av häradets invånare för att höra om de ville åta sig att göra en landsväg från Adelövs socken till stora vägen vid Holkabergs lid. Men byg dens människor tyckte att de hade nog av det de redan hade. De tyckte vä gen var onödig och de trodde sig inte kunna underhålla den. De hade nog av stora landsvägen och sina vägstycken där. Frågan återkom dock och vid höstetinget 1824 gjordes en vägdelning. Den finns omnämnd i domboken 1824 men detaljerna saknas där. Därefter har ytterligare vägdelningar gjorts. Vid sommartinget 1838 hade Jonas Samuelsson i Gyllingei en skrivelse till häradsrätten påtalat särskilt problemen med vinterunderhållet. Gärdes gårdar nära vägen orsakade snödrivor och snöskottningen krävde mycket arbete. Jonas Samuelsson anhöll att vägen skulle indelas i ploglag för att få ett bättre vägunderhåll. Häradsrätten hänvisade till att det var Konungens Befallningshavande som skulle sköta sådana frågor. Vägen från Stava delade sig i äldre tider i Munkeryd. Den ena ledde vi dare till Stora Smedstorp och den andra till Öj an, Gyllinge och Staffanstorp samt vidare in i Jönköpings län. Det var först på 193 0talet som vägen från Stora Smedstorp ändrades och drogs ut till Öj an. Därefter har vägen mellan Munkeryd och Stora Smedstorp degraderats till skogsväg. Byvägens sträckning genom byn har ändrats i den del som ligger söder om hustomterna. På storskifteskartan från 1789 går sträckning en rakt söderut över åkergärdena för att sedan vika mot sydost. Det är troligt att denna sträckning av vägen bestod ända fram till 1870talet då skolhuset i Munkeryd tillkom och vägen drogs upp över Björnabacken och till skolhu set och därifrån söderut. Apropå vägen till Stora Smedstorp. Vid gränsen mot Stora Smedstorp fanns ett skyttlagap. Detta sköttlagap vari min ungdom omkring år 1950 ett särskilt begrepp. Många ungdomar hade sträckan från Munkeryds skola till sköttlagapet samt åter till skolan som en tränings och tävlingssträcka. Vi tränade löpning. Många ynglingar från bygden har sprungit denna sträcka. Jag tror att självaste Bjarne Andersson någon gång har varit med här och sprungit. Vem som har rekordet på sträckan har jag glömt. Mats Henrysson hade rekordet en tid, sedan kanske Bjarne tog över det. Det kan också finnas skäl att säga något om stigar. Sådana fanns det gott om i gamla tider. En stig ledde från Munkeryd rakt norrut förbi Gubbaberget till Stora Krokek. Den användes ända fram på 1950talet. En gångstig ledde också i nordvästlig riktning till Stava missionshus. Den var väl utrustad med stättor över gärdesgårdarna och med spång över bäcken. En stig gick också till Lordalyckan i nordväst. I södra delen av byn ledde en stig från Nyttorp via Vätterslyckorna till Kopparp. Den var mest använd av skolbarn från Porsarp, Narbäck och Kop parp som skulle gå till skolan i Munkeryd. Från den södra halvgården ledde också en stig över Lillängen till Vätters lyckorna. Därifrån ledde en stig till Kopparp. Dessa stigars betydelse mins kade och upphörde på 1940 och 1950talen. Men i gamla tider var det tät trafik på dessa stigar. Många minns kanske fortfarande hur man i mörkret gick genom skogen till Stava missionshus, med en Fenixalykta i handen för att lysa sig med. Munkeryds skola Munkeryds skolhus tillkom på 1870talet och ersatte då de ambulerande skolor som förut funnits. Det finns anteckningar om att skollärare tidigare har funnits i Lilla Krokek, kanske också Hårstorp. Den första skolläraren i den nya skolan var Johan Karlsson som flyttade dit 1877 från Gränna. Han flyttade efter några år och ersattes 1880 av Karl Oskar Nilsson. Från omkring 1910 fanns också en småskollärarinna. Hon hette Elsa Hildegard Charlotta Johansson och var född 1888 i Stora Åby. Lärarna har sedan avlöst varandra i Munkeryds skola. 1918 brann skol huset. Ett nytt uppfördes på samma plats. Skolan var kvar i Munkeryd fram till 1963, då skolan upphörde. Handelsbod Det finns uppgifter om att någon form av handelsbod funnits strax intill det nya skolhuset. I husförhörslängden åren 188690 och även i husförhörs längden 18911900 uppges f d torparen Karl Johan Mård vara handlande. Senare uppgavs Nils Valter Nilsson i byn vara handelsbiträde. Han dog 1904 av magtuberkulos. I en bouppteckning från 1897 som gäller Stava uppgavs dödsboet ha en skuld till handlanden Oskar Nilsson i Munkeryd för borgade varor till be gravningen med 26 kronor. Detta avsåg sannolikt skolläraren Karl Oskar Nilsson, som bodde här under åren 18801911. Uppgiften om att en han delsbod legat intill skolhuset kan därigenom få ett litet stöd. Torp och backstugor Frånsett soldattorpet är Munkeryds torphistoria inte särskilt gammal. Soldattorpet tillkom förmodligen på 1600talets senare del samtidigt som indelningsverket. Detta utesluter inte att det kan ha funnits soldattorp tidiga re. Utöver soldattorpet finns inga människor omnämnda på Munkeryds ägor förrän i slutet av 1700talet. 1787 omnämns hustrun Maria Jönsdotter på ägarna och 1797 dog rotehjonet Kerstin Nilsdotter på Munkeryds ägor. Munkeryds torphistoria, utöver soldattorpet, tycks därför ha börjat ganska sent. I början av 1800talet tillkom Vetterslyckoma, där Anders Gustaf Vet ter fick ett torp enligt kontrakt från 1815. På Munkeryds storskifteskarta från 1788 finns inga torp utöver soldattor pet upptagna. Laga skiftet 1851 omfattade bara den norra halvgården. På denna karta finns två torp redovisade, dels Lordalyckan och dels Peter Nils Lyckan. På häradskartan från 1870 finns sju torp upptagna på byns marker. De är soldattorpet, Mårdalyckan, Vätterslyckorna (två torp), Lordalyckan, Peter NilsLyckan samt det torp som senare namngavs till Norra Kärr. Av dessa torp var 1920 kvar endast två, Norra Kärr och soldattorpet, som då kallades Nyttorp. Dessa två finns ännu kvar och är sedan några årtionden fritidshus. Under senare delen av 1900talet har några fritidshus tillkommit öster om Norra Kärr. Ett av dessa är numera också bebott året runt. Närmare uppgif ter om torp och backstugor finns längre fram i denna berättelse om männi skorna i Munkeryd. Jag skall här endast lämna en liten översikt över de oli ka torpens historia i Munkeryd. Soldattorpet Nyttorp. Vi kan anta att detta torp tillkom senast på 1680talet i samband med indelningsverkets tillkomst. Det kan vara åtskilligt äldre. Jag har följande soldatnamn antecknade. Sven omnämnd åren 16871693. Jonas Persson, omnämnd i domboken 1717 Erik Bergman, ” 17081728 som ryttare Jonas Jonsson Berggren, ” 17301761, ev.död i början av 1760t Sven Lundgren, * 1733, 17651791 Joel Huggert, * 1765, 17921805,ev dödi krigen Peter Pantzar, * 1782 1809 1 8 1 5, bonde i Sunneryd Johannes Alvin, * 1793 18181820, Petrus Bülow, * 1797 18211825 Jonas AdolfMård, * 1808 18321858 Karl Alfred Kylén * 1839 18581892, fl till V Haddåsen Anders Viktor Hj elte. * 1872 18921906, fl fr soldattorpet 1901 Detta var kortfattad soldathistoria i Munkeryd. Efter att den siste solda ten flyttat därifrån kom andra familjer som bodde och brukade på torpet. Numera är det fritidsbostad. Mårdalyckan låg invid vägen, mitt emot Nyttorp. På detta torp bodde familj en Mård från 1858, då han slutade sin soldattj änst, och fram till 1898, då han dog. Där husen låg är idag åker, som kallas Mårdagärdet. Omkring 1940 revs stengrunderna bort och platsen blev åker. Vätterslyckorna låg på den södra halvgårdens marker, väster om soldat torpet. Där bodde bl. a. familjen Vetter. Dessa två torp tillkom i början av 1800talet och fanns kvar fram mot slutet av 1800talet, då husen revs. Idag finns bara svagt synliga rester kvar av torpen. Lordalyckan var egentligen en gårdsdel, omfattande 1/32 mantal och beläget längst uppe i nordväst mot gränsen till Lilla Krokek. Där bodde Pe ter Lord, bondson från Munkeryd, med sin hustru Maja Kaisa Nilsdotter samt sju bam. Peter Lord led av obotlig benröta. Han sålde sin gård men familjen bodde kvar i husen. Husen revs troligen i slutet av 1800talet. Torpet Norra Kärr utmed byvägen västerut tillkom på 1850talet. Där bodde under åtskilliga år postbäraren Ossian Karlsson med sin familj. Tor pet är idag fritidsbostad. Mitt emot Norra Kärr låg förr ett torp som kallades Johan Jonskålgårn. Detta torpställe fanns bara under några årtionden, kanske från 1880 och fram till omkring 191520. I nordost, ungefär 300 m nordväst om byns gamla tomtplan låg förr ett torp som kallades PeterNilslyckan. Där bodde Peter Nilsson med sin familj. Peter var bondson från Munkeryd och fick 1842 av föräldrarna detta torp. Efter att Peter och hans hustru dött revs husen, troligen i slutet av 1880talet. Två kvarnar och en smedja På byns marker har funnits två kvarnar vid bäcken, en i söder och en i norr. I byn fanns också smedja. Detta framgår av storskifteshandlingama. Dessutom framgår av domstolsprotokoll från 1815 att Hans Hansson det året höll på med ett kvarnbygge. Det var en reparation av en äldre kvarn. Hans kvarn låg vid bäcken ett par hundra meter norr om soldattorpet. Den andra kvarnen låg på norra halvgården några hundra meter före Lilla Kro keks gräns. Smedjan låg troligen strax norr om hustomten. Den gamla rud dammen har givetvis också spelat en roll i byns historia och är omnämnd i skiftesprotokollen. Vatten var vikti gt i gamla tider. Spöken Munkeryd har också en spökplats. Många människor har mött den hu vudlösa käringen vid vägen intill Röjegatoma, just där Holkabergs ägor möter. Vägen från Munkeryd möter där vägen från Kopparp och svänger där i nordlig riktning när man färdas mot Stava. Där ligger också en liten tj äm. Den huvudlösa käringen dyker bara upp när det är mörkt. Många är de som vittnat om sina upplevelser här. Vad som ligger bakom historien om detta spöke har jag ingen uppgift om. Spökhistorier har ofta någon händelse i det förgångna som utgör grun den till det hela. Kanske kommer vi någon gång att ur domböckerna eller på annat sätt att komma fram till någon tänkbar bakgrund till detta spöke. Gubbaberget på gränsen mot Stora Krokek kan också nämnas. Där har det också spökat. Där kunde man också bli bergtagen. Vid Södergårdens brygghus kunde också ett och annat hända, se nedan. Emigrationen till Amerika Emigrationen till Amerika satte också spår i byns historia. Säkerligen har ett 30tal, främst unga människor, från Munkeryd flyttat till Amerika. Det skulle givetvis vara intressant att se vart alla dessa tog vägen. Många blev troligen bönder i Iowa, men säkerligen kom också många till andra håll i Amerika. En av dem fick jag spår av på internet. Det var Karl Alfred An dersson som från Munkeryd 1869 kom till Indiana i Amerika. Kanske vi på Internet framdeles kan få kontakter med dessa emigranter, och även de som från byn flyttat till andra delar av världen. Ur hembygdslitteraturen Ur boken Ödeshög genom seklerna finns ett avsnitt under rubriken Spö ken och syner, som handlar om Munkeryd. Det återges här nedan: IMunkery i ett brygghus oppe ve dammen, där va dä 0r0lit för jämnan. Å där va då en dräng, som hette Pelle, å han våga mä dom, att han skulle gå dit in på julafton. Å han gick in, men han kom inte igen mer. Då gick di ut flera stycken för å si ätter, va då hade blitt å 'n. Men när di kom i närheten å brygghuset, så hörde di en röst som skrek: Pelle a' inte plockader än. Å då vart de förskrämda å gick sin väg. Men Pelle kom aldrig igen". Det brygghus som avses i denna historia tillhörde sannolikt den södra halvgården och låg i gamla trädgården. Det revs år 2000. Intressanta människoöden Det finns gott om intressanta människor ur Munkeryds historia, både bland torpare och bönder, bland kvinnor och män. Det finns sådana som lyckats bra och det finns exempel på sådana som lyckats mindre bra. Jag har valt att lyfta fram i ljuset två bönder från den södra halvgården. Därutöver vill jag nämna Adolf Fredrik Lord. De båda bönderna är Hans Hansson och den andre är Johan Alexandersson. Hans Hansson var en förmögen bonde som dog av arsenik 1815. Det var förmodligen inget brott som låg bakom. Johan Alexandersson var också en förmögen bonde på samma gård ett 50tal år senare. Han kom på obestånd och fick gå från gård och grund. Han dog i Ödeshög 1897. Adolf Fredrik Lord var född i Svanshals men hade sina rötter i Munkeryd och bodde här under större delen av sitt liv. Han var sjuklig, utfatti g, lam i ena sidan och svagsint. Han blev bespottad och hånad. Han drev omkring utmed vägarna och sålde kvastar. Han dog på Ödeshögs fattighus år 1900. Läs mera om dessa intressanta levnadsöden längre fram i denna redovis ning om Munkeryd. Övrigt om Munkeryd IMunkeryd finns ättlingar kvar till den släkt som fanns här för åtminsto ne tre hundra år sedan. Dessutom fanns detta på två linjer ända till dess att Sigvard Johansson lämnade byn 1994. Denna släkt har under tidernas lopp haft förgreningar till släkten i Stava och till den gamla släkten i Narbäck, m.fl. förgreningar. Munkeryd har under de senaste fyra hundra åren varit en av de mera folkrika byarna i Stavabygden. Omkring 1860 uppnåddes det högsta antalet invånare, då det bodde upp emot 8090 personer i byn. År 2000 bor här ett 15tal personer. Människorna i Munkeryd. Den äldsta uppgiften jag har om Munkeryd kommer från Älvsborgs lösen 1571. Sverige hade då av Danmark köpt Älvsborgs fästning. Den kostade mycket pengar. Varje bonde skulle betala en tiondel av sin egendom. Jag börjar med att redovisa de äldsta uppgifterna om Munkeryd i en ta bell. År Namn Källa 1571 Lasse (koppar 1 lispund, 2 oxar, 4 stutar, 5 kor, 5 får, 4 svin och 1 häst. ) Älvsb 1613 Joen Larsson samt Joen Håkansson, Sven och änkan ” 1620 Sven (ny) en häst, två kor, ett gammalt får, 21/2 tunnor utsäde BU Joen, en häst, en ko, ett gammalt får, 2 1/2 tunnor utsäde, H Elin (inhyst kvinna), en häst, en oxe, två kor, tre g får) Oluf (inhyst man), ett föl, två kor 1621 Oluf, sex hästar ,fyra oxar,l4 kor,ett svin,30 får,fem tunnor utsäde,BU 1627 Joen, Peder, Nils och Olof (totalt 9 m personer) M 1627 Olof i Munkeryd hade gåtti borgen för Olof Skrädddare, domboken. 1631 Jon (2 hästar, 2 oxar, 2 kor, 1 kviga, 6 får, 4 getter, 1 svin, 1 1/2 tunnor utsäde) BU Olof (en häst, en stut, två kor, två kvi gor, fyra får, fyra getter, 11/2 tunnor utsäde) 1631 Joen i Munkeryd är nämndeman, åren 1631 1648, se domboken 1634 Knekthustrun Ingela, lönskaläge med sin dräng, se domboken. 1637 J oen,Arvid skomakare, Ambjörn skräddare 0 Anders Skomakare,Mil 1638 Joen 1639 Sven i Munkeryd är löftesman för Anders i Skog, se domboken 1639 ”14 åkrar, 121/2 tunnor utsäde, äng till 26 lass hö, J 1640 Joen, "biskopsland" J 1641 Joen med hustru och piga M 1643 Joen med hustru, dräng samt en inhyst man M 1643 Joen i Munkeryd anklagade Nils Håkansson Brånd, se domboken 1643 Jon i Munkeryd och Götari Krokek spårade en tjuv, se domboken 1644 Olof Anderssons gård i Munkeryd är halvt nedväxt, se domboken 1644 Joen med hustru, piga och en inhyst man M 1645 Joen med hustru, piga och inhyst man M 1646 Joen med hustru, Olof och en dräng, ”biskopshemman” M 1647 Joen med hustru, Olof med dotter M 1648 Jon i Munkeryd klagar till Olof Träben i Uppgränna, se domboken 1648 Joen Jonsson RU 1648 Joen J. och hustru Elin Larsdotter M 165 1 Jon M 1652 Jon JW 1652 Håkan i Munkeryd ankl. för stöld på Vadstena marknad,domboken 1652 Håkan i Krokek och Bengt i Havrekullen stulit i Munkeryd,domboken 1655 Joen J V 1656 Olof i Munkeryd mökränkt Ingrid i Munkeryd, se domboken 1658 Olof med hustru E. JW 1659 Olof med hustru Elin M 1661 den 23 augusti avled Olof Andersson i Munkeryd, enligt kyrkoboken. 1663 Drängen Anders i Munkeryd anklagad för lönskaläge, se domboken 1667 Stöld hos hustrun Elin Larsdotter i Munkeryd, se domboken 1668 Tore i Kalvhult, skuld till Elin Larsdotter i Munkeryd, se domboken 1675 Jöns, ”biskopsland” J 1677 Hästar till gästgivargården i Holkaberg, se domboken 1681 Anders och hustru, sonen Per, Sven med hustru o piga Ingrid M 1682 Anders med hustru, Sven med hustru och d Jöns M 1683 Anders Jonsson och Sven Svensson Mil 1684 Anders Jonsson i Munkeryd, se domboken om dråpeti Börstabol 1685 Anders och Sven J 1687 Anders med hustru och piga Kerstin, Sven med hustru, dr Joen, p Elin, svent. Svens hustru Ingrid M 1688 Anders med hustru, s Joen, p Kerstin, Sven med hustru, d Per, svent. Peders h Ingrid M 1689 Anders med hustru, s Joen, p Kerstin, Sven med hustru, d Per, svent. Svens h Ingrid M 1690 hjälpte salig Anders i Munkeryd att slå gräs, se domboken 1690 Änkan h Ingeborg, s Joen, d ?, Sven med hustru, d Lars, __ svent. Svens h Ingrid M 1691 Ankan h Ingeborg, s Joen, s Jonas, Sven med hustru, d Elin, dr Lars, svent. Svens h Ingrid M 1692 Erik Björnsson i Tuna stal en stuti Munkeryd, se domboken 1692 Sven i Munkeryd sålt en oduglig häst för 21 1/2 daler, se domboken 1693 Änkan h Ingeborg, s Joen, dr Lars, Sven och hustrun, s Knut, d Elin svent. Svens h Ingrid M Förklaringar: J = jordeboken, BU = boskaps och utsädeslängd, M = mantalslängd, Älvsb = Älvsborgs lösen, RU = roterings och utskrivningslängd JV = jordebok för Vadstena län, JW = jordebok för Wisingsborgs grevskap, svent = sventjänare, en soldat Detta var Munkeryds människor i äldre tider i tabellform. Här följer lite förklaringar till tabellen. År 1571 fanns en bonde i Munkeryd som hette Lasse. År 1613 hette bon den Joen Larsson. Kanske var han en son till Lasse. Vi kan också se att det år 1613 och en tid framåt fanns fyra familj er i Munkeryd. Det är lite märk ligt eftersom det i de flesta andra byar fanns bara en familj. År 1621 hade Olof i Munkeryd sex hästar, fyra oxar, 14 kor, ett svin, 30 får och fem tunnors utsäde, detta också enligt en boskaps och utsädeslängd. Men enligt en roterings och utskrivningslängd från samma år bodde även då en man Joen i Munkeryd Joen Joensson i Munkeryd Joen J oensson , bonde i Munkeryd, H Elin Larsdotter , Barn: Anders , bonde i Munkeryd, se nedan Jon (1624), bondei Sj ögetorp Karin (1649), gift med Sven Esbjörnsson i Munkeryd, Joen J oensson var sannolikt son till antingen Joen Larsson eller Joen Håkansson som vi har noterade 1613. Han var gift med Elin Larsdotter som var dotter till Lars i Mörstorp i Gränna socken. Möjligen var det hans andra äktenskap. Joen, eller Jon, föddes troligen omkring 1590. Här nedan följer anteckningar från domböcker och andra källor. År 1627 fanns Joen, Peder Nils och Olof i Munkeryd, totalt 9 personer enligt en mantalslängd. Under åren 1631 1648 är Joen i Munkeryd uppräknad som nämnde man, först i Lysings härad och sedan i Vista härad, under Per Brahes tid, då bygden hörde till grevskapet. År 1631 upptar mantalslängden Jon, med en gammal häst, en ung häst, en oxe, en stut, två kor och en kvi ga, sex får, ett svin och 11/2 tunnors utsäde. Där fanns också Olof som hade en gammal häst, en stut, två kor, två kvigor, fyra får, fyra getter och 11/2 tunnors utsäde. År 1637 nämner en militär källa Joen, Arvid skomakare, Ambjörn skräd dare och Anders Skomakare. Det låter ganska väl befolkat i Munkeryd. Under åren 16381640 nämner mantalslängden enbart Joen samt tillägger att Munkeryd är ett biskopsland. Joen är nämnd även 1645 och 1646. År 1647 står även efternamnet, Joen Joensson. Han finns kvar även 1652 och 1655. Den 5 februari 1634 tingsfördes Ingelai Munkeryd, en gift knektehustru. Hon anklagades för att hon hade låtit sig belägras av sin legodräng, Per Bengtsson, en ogift person, medan hennes man vari fiendeland. Båda er kände detta inför för rätten. Vad straffet blev för denna illgäming har jag inte kunnat upptäcka. Det kunde bli dödsstraff på den tiden men oftast blev straffet mildrat i hovrätten. År 1639 vid tinget i Heda den 24 maj begärde Anders i Skog i Åby sock en häradets vittnesbörd om den skada som han led av en oförmodlig våd eld Därvid förlorade han all sin egendom som han hade iNorrgården, och brann ett barn uppför honom och han och hustrun brände sig fördärvade. Han bad om två års frihet från skatter. Jon i Åeryd och Sven i Munkeryd var löftesmän. Vid tinget den 8 juni 1643 anklagade Joen i Munkeryd Nils Håkansson Brånd för det han hade belägrat hans broders änka, Karin i Smedstorp. Ef tersom denna ärliga änka var lika ärlig och känd som mö, blev denne Nils dömd för mökränkning till 40 daler. Nils var en lösdrivare uppgav dombo ken. Vid samma ting kom för rätta Götar i Krokek och klagade över knekten Per i Gåsabol i Ödeshögs socken, som han misstänkte för att en natt ha stulit från honom. När han vaknade på morgonen och saknade sin egendom gick han till sina grannar och bad dem komma och syna vad som hänt. Joen i Munkeryd samt Olof i samma gård kom dit om morgonen och fann i snön och i blöta jorden fotspår, lika med Pers skor, som de följde från Krokek till Gåsabol. Det fanns därutöver flera vittnen som sett spåren men som inte var med vid tinget. Målet uppsköts därför till nästa ting. Hur det sedan gick i målet har jag inte kunnat få svar på. Gästabudet i Boeryd Den 7 juni 1648 hölls ting i Vista härad i Bunnström. Bygden hörde då till Wisingsborgs grevskap. Där vid tinget klagade Joen i Munkeryd på Olof T ra'ben som bodde i en backstuga på Uppgränna ägor rörande någon sak. Denne Olof Träben hade dessutom påstått att Joen i Munkeryd hade slagit ihjäl Olofs Träbens fader. Rätten påpekade då att denna sak hade redan av dömts och Joen hade blivit friad. Olof Träben dömdes därför att böta 40 daler i treskiftes. I detta mål skymtade något som hänt tidigare. Vi fick gå tillbaka till 1635 för att hitta svaret. Den 4 juni 1635 hölls ting i Reaby. Då framträdde Nils Nilsson, Olof Nilsson och deras moder Margareta Nilsdotter och deras släkt på Visingsö. De klagade till Jon Jonsson i Munkeryd och påstod att han vållat deras fa ders död, Nils i Gudsbacka (=Brahehus) i Gränna socken. Det hade skett genom att Jon påstods ha slagit Nils i huvudet med en tallrik vid ett gästa bud i Boeryd. När Nils kom hem från gästabudet sade han Nog har jag varit på gästa bud, jag fick hugg av Lasses måg iMörstorp (Joen i Munkeryd). Nästa mor gon sade han Jag har inte orkat sova i natt av hugget jag fick. När han med sina söner, Nils och Olof gick ut på dagens arbete blev han liggande och orkade inget. Några dagar därefter var han i Kleven på ett byte hos sin styv fader. Han red hem därifrån men därefter avled han. Länsmannen Måns Haborsson, Måns i Åsa och Lasse i Haga som talade med honom dagen innan han dog hade frågat honom om han hade ont efter det hugg han fått med tallriken. Han hade då svarat Nej, men jag haver blod i mitt bröst, det har jag haft länge, jag tror det drager mig till döds, det får jag känna i morgon, jag får låta koppa mig. Till sin hustru hade han också sagt Lever jag är och dag så skyller jag inte Joen för min död, men dör jag förr, då skall han svara för min död Vittnen intygade att det efter slaget mot huvudet varken syntes blått eller blodigt. Det framkom också att Nils i Gudsbacka tillförne blivit huggen i huvudet med ett svärd och där togs då ut ben, och sedan läktes huvudet igen, till dess det nu på nytt blev slaget. Joen J oensson tillfrågades om han slog honom i huvudet med tallriken. Han svarade då Jag slog honom inte med tallriken, för han slog tallriken utur handen på mig, men med fingrarna slog jag honom i pannan. Nils i Porsarp och Lasse i Getingaryd intygade detta. Anders i Kaxtorp som också var med i Boeryd berättade att Nils i Gudsbacka sagt till honom: Jag har så ont i huvudet sedan 14 dagar att jag inte vet vad jag vill, och för några da gar sedan om natten blev jag kramad av ett troll mellan T örestorp och Bo arp. Sedan har jag haft så ont att jag är all fördärvad Arvid i Bunnström och Jöns i J ordstorp vittnade och berättade samma. Kyrkoherden herr Jon i Gränna vittnade, att när han fått höra om Nils död hade han frågat hans närmaste om de kunde skylla Joen J oensson för hans död. De svarade alla att det kunde de inte göra. Vidare har sex ärliga dannemän, Lasse i Kopparp, Nils i Porsarp, Lasse i Öja, Lasse i Narbäck, Peder i Stava och Jon i Målskog, vittnat och sagt att de synat Nils i Gudsbacka efter att han dött och att på honom syntes varken blått eller blodigt. 10 Joen J oensson tillfrågades om han med lag och ed kunde värja sig, att han icke vållat hans död. Joen svarade att det ville han göra, med tolvman naed. Den 9 oktober 1635 stod tinget åter i Reaby. Joen i Munkeryd med dessa ärlige och gode dannemän, Bengti Svinåsen, Nils i Glasfall, Carl i Krokek, Bengt och Pederi Krokek, Lasse i Amundeby, Lindorm i Torp, Pederi Kaxbol, Lasse i Stavreberg, Håkan i Näteryd, Lasse i Holkaberg och J öns i Stava, gjorde ed på bok, och bad sig så Gud hjälpe till liv och själ, att han icke är vållande i Nilses död i Gudsbacken. Därmed blev Joen i Munkeryd friad, till dess högre skäl finnas. Om Jon Jonsson i Munkeryd skulle kunna skrivas en roman. Olof Andersson Olof Andersson möter oss i längderna då och då. År 1621 hade Olof en häst, en stut, två kor, två kvi gor, fyra får, fyra getter och han hade åker till 11/2 tunnor utsäde. År 1627 fick Olof i Munkeryd böta 40 daler. Han hade gått i borgen för Olof Skräddare, ingen ekonomisk borgen utan en borgen där han lovat att Olof Skräddare skulle inställa sig till tinget. Olof Skräddare hade gj ort sig skyldig till mökränkning mot Kerstin Nilsdotter i Sväm. Men Olof Skräddare inställde sig inte, och Olof Andersson fick böta. Den 13 maj 1644 beskrev kronans befallningsman vid tinget i Heda att den kronogård i Munkeryd som kvartermästaren Olof Andersson tja'nt för i 14 år är halvt nerva'xt. Den är så vederva'rd och fördärvad, husen är mesta dels avtakade och förödda. Möjligen kunde mangårdshusen sättas i skick men de övriga husen är helt odugliga. Åkrarna har till en tredjedel legat i linda och gärdesgårdarna har fallit. Men något har ändå Olof bättrat på sedan han nu efter 14 år kommit hem från krigen i Tyskland Olof Andersson var kvartermästare och förmodligen hade han halva Munkeryd som boställe. Han var sedan i Tyskland och krigade och då för föll gården. Tydligen hade han ingen som skötte den. Vi möter här lite krigshistoria. Olof Anderson hade som kvartermästare deltagit i krigen i Tyskland. Han var sannolikt också med den dimmiga morgonen vid Lützen den 6 november 1632, den dag då Gustav II Adolf stupade. Olof Anderson kom tydligen hem till Munkeryd 1644. Om han då fick stanna kvar hemma eller om han fick återvända till nya krig, det vet vi inte. Vestfaliska freden slöts 1648. Om inte förr borde Olof då ha kommit hem till Munkeryd igen. Olof Andersson avled i Munkeryd den 23 augusti 1661. Olof var troli gen gift med Elin Larsdotter. Den 27 september 1652 på tinget i Vista härad anklagades Håkan i Mun keryd för att han på Vadstena marknad stulit från en klensmed i Linköping ett skrin med lås, jj/ra par sporrar, ett par stångebylstänger, ett par gadde bylsta'nger, tre skrinlåsar, ett par vita stickestrumpor m.m. Målsäganden sade sig hava förlikts med den anklagade och fått 80 daler kopparmynt. Befallningsmannen visade med brev från klensmeden Knut Svensson att så var fallet. Håkan i Munkeryd tillstod sitt brott. Han dömdes så efter Tjuvabalkens sjätte kapital att undergå det straff där omtalas. (Låter som dödsstraff?) 11 Vid samma ting anklagades Håkan i Krokek och Bengt i Havrekullen för att de stulit lädret af en smedj ebäl g för Jon i Munkeryd. De kunde inte neka till detta, stöldgodset hade anträffats hos dem. På deras egen bekännelse dömdes de efter sjätte kapitlet i Tjuvabalken att undergå det straff där omta las. Dock blev domen i all underdånighet underställd hans greVliga nåde. Hur det sedan gick vet jag inte. Den 9 juni 1656 Vid tinget i Gränna anklagades Olof i Munkeryd för att ha mökränkt Ingrid i Munkeryd. Han Ville inte gifta sig med henne och han dömdes att böta 40 daler. Joen i Munkeryd är inte omnämnd efter 1654, endast hans smedj ebäl g, se ovan. Möjligen är det hans hustru år 1655 som omnämnes. Åren 1658 och 1659 nämnes Olof med hustru Elin. År 1661 dog Olof Andersson, troligen samme kvartermästare Olof Andersson som under åren 16301644 stridit i Tyskland. Vid tinget i Gränna den 2223 februari 1664 var konan Kerstin Linnars dotter i Harsbol, anklagad för att ha låtit råda sig med bam. Hon berättade att hon tjänat piga i Munkeryd och där hade drängen Anders i Munkeryd ute på fähusrännet lägrat henne. Det var i fjol, mellan Kyndelsmäss och Vårfru dagen och sedan födde hon ett barn senaste Andreasdag. Men Anders i Munkeryd nekade nu som förr till att han hävdat henne. Börje i Glasfall, en gift man, var också kommen i ett löst tal för samma kona, sedan hon hade genom Tore i Kulhult bett att få tala med Börje. Men Börje nekar högeligen till att någonsin ha haft lägersmål med henne. Konan nekar också till detta. Hustru Marit i Glasfall, en ärlig hustru, som var hos konan när hon födde sitt barn, vittnar att konan vid födseln bekände att An ders iMunkeryd hade belägrat henne. Nämndens mening var att emedan saken är mörk uppsattes ärendet till vidare rannsakning. Så beskreV dom boken detta mål. Jag har inte funnit något slut på målet. Joen Jonsson i Sjögetorp hade Vid tinget 1667 den 26 september anklagat drängen Per Nilsson från Krokek för att ha stulit pengar från hans moder Elin Larsdotter i Munkeryd. Joen berättar att vid skördetiden när allt folket i Munkeryd var ute på gärdet hade Per strax efter middagsmåltiden när han vattnat några hästar gått in i Elins stuva och stängt förstuvudörrarna efter sig. När hustru Elin kom hem och tagit slutlåsen från dörrarna och kom in i stuvan stod Per mitt på golvet där penningarna bortkom. Per säger sig ha stängt dörrarna för att inte hundarna skulle komma in. Han var därför att dricka mjölk Hustru Elin säger att ingen mjölk var rörd En trovärdig man, Lars iMörstorp, berättar att när Per Nilsson var hos honom för sex år se dan stal han en lie, vilket Per Nilsson också nekar till. Nämnden och flera aV tingsallmogen tycks ha varit aV uppfattningen att Per stulit pengarna, särskilt som han medan han vari stuvan hade dörrarna förbommade. Nämndens mening var att Per Vid nästa ting kunde fria sig med edgång från misstanken. Troligen slutade detta mål med att Per dömdes till böter, men att han aldrig erkände något brott. Vid tinget 1668 pålades Tore i Kulhult att till aVlida hustru Elins arvingar i Munkeryd betala 6 1A daler kopparmynt som han tillstod sig vara skyldig. 12 Nu hade således Joens hustru i Munkeryd, Elin Larsdotter, avlidit. Joen Jonsson i Sj ögetorp var hennes son, liksom också Anders Jonsson i Munke ryd. Enligt jordebok och militära uppgifter fanns 1675 en Jöns i Munkeryd, 1684 fanns här Anders Jonsson och Sven Svensson, likaså 1685. År 1698 dog Jon Jonsson i Sj ögetorp. Han var född i Munkeryd 1624. Gästgivaren Arvid Svensson i Narbäck besvärade sig 8 juni 1677 vid tinget i Gränna över att Nils Bryngelsson i Holkaberg tillfogat honom för fång. Gästgiveriet var på den tiden delat mellan Narbäck och Holkaberg. Gästgivaren i Narbäck skulle få skjutsar norrut och gästgivaren i Holkaberg skjutsar söderut. Nu hade Nils Bryngelsson i Holkaberg tagit även skjutsar norrut och då lånat hästar både i Stava och i Munkeryd. Rätten dömde ho nom att böta 40 daler. Ting i Holkaberg 1684 om dråpet i Börstabol Den 10 april 1684 hölls det ting vid gästgivargården i Holkaberg. Bak grunden var ett dråp i Börstabol. En piga i Börstabol, Anna Stensdotter, hade blivit vådaskjuten av en dräng där, Sven Månsson. Av uppgifterna i målet framgår att Anna Stensdotter var från Häggestad. Det framgår också att Anders Jönsson i Börstabol, Olof Jonsson i Brodderyd och Anders Jons son i Munkeryd var gifta med var sin syster till den döda pigan Anna Stens dotters moder. De var då i det fallet målsägande. Se vidare under Börstabol och Holkaberg. Vid tinget den 13 februari 1690 i Åby klagade Måns Larsson i Kopparp mot sin granne, Nils Bryngelsson i Holkaberg och berättade att förliden sommar i bärgslatiden hjälpte vi Munkerydsbonden, salig Anders att slå gräs. Vi kom dit en söndagsafton. Då kom också Anders Brujk, ryttare i Härsta, som tjänar för sventjänare Mäns i Kopparp och då var också Nils Bryngelsson i Holkaberg där inne. Han var helt drucken och började någon ordväxling med Anders Ryttare. Han frågade bl. a. om de fick färskt kött att äta i Kopparp, men Anders gick strax sin kos. Dä sade Nils Vem skall sva ra till kvigorna som kom bort för Jöns i Röjan. Mäns Larsson inlämnade skriftligen denna berättelse till rätten. Rätten konstaterade att Nils i sin dryckenskap yttrat obetänkta ord och dömde honom att till Ödeshögs kyrka böta en kanna vin samt lägga till de fattiga i armbyssan en daler silvermynt och därutöver betala rättegångskost nadema. Boskapsstölder Vid tinget den 17 januari 1692 i Åby åtalade länsmannen Harald Arvids son tjuven Erik Björnsson. Denne hade förts till tinget från Vadstena slotts fängelse. Han var misstänkt för tjuvnad såväl här i häradet som i Småland, enligt följande: 1) inkom fältväbeln Sven Jakobsson T rana frän Längliden i Gränna socken och klagade över att Erik från honom för ungefär 2% är sedan stulit en kviga, tre är gammal, samt en häst vid sistlidna Bartholomeitid, vilken han köpt av en granne Johan Berg för sju daler silvermynt. Tjuven Erik 13 tillstod sig ha stulit kvigan och sålt den till sin husbonde, rusthållaren Hans Esbjörnsson i Råby för 10 daler kopparmynt, men nekade helt till hästen. 2) Bonden Lars Månsson i Vendelstorp påstod att Erik från honom sistlid ne sommar mellan pingst och midsommar stulit en nytämjd svart stut, ungefär fem år gammal. Erik Björnsson bekände att han stulit den. Han sålde den sedan till sin styvfader, Per Jonsson på Gräsbergs ägor, för 10 daler kopparmynt. Per Jonsson tillfrågades om han inte borde miss tänkt att stuten var stulen. Per nekade till detta och sade att han sålt stu ten till Per i Fagerhult för sex daler kopparmynt samt ett spann råg. Lars Månsson i Vendelstorp hävdade vidare att Erik vid samma tillfälle också från honom stulit en svartjälmet kviga, jj/ra år gammal, som Erik sedan sålt till Anders i Kulltorp. 3) Ijuven Erik tillstod också att han den tiden stulit en brun ko, som till hörde hustru Ingiäl i Gränna stad Denna ko gav sedan Erik till ryttmäs taren på Lindekullen som städja för Tuna gård 4) Lars Persson iKvarntorp i Gränna socken klagade och sade att Erik från honom 8 dagar före sistlidna Bartholomei stulit en kviga om 2% år. Erik erkände detta och uppgav att han sedan sålt den till salig Grötters änka i Ödesiö by. 5) Anders Månsson i F olkarp iAdelövs socken hävdade att Erik från ho nom sistlidna Olofsmässa stulit en stut om tre år. Erik bekände sig ha tagit den och uppgav att den nu är hos Lars i Skog. 6) Så tillstod tjuven på tillfrågan att han för något mer än två år sedan stulit en vit och svartfläckig kviga från torparen Per Jonsson i Getinga ryd och att samma kviga nu är skälleko i Tuna. 7) Bonden Bengt Andersson i Ulfsbo och Adelövs socken klagade också och sade att Erik ifjol vid Brittmässa från honom stulit en vitryggig stut om tre år, som Erik bekände sig ha tagit och uppgav att den stuten nu mera är till forning hos Anders i Gumby. 8) Hustrun Elin Jonsdotter i Graven iAdelövs socken klagade över att Erik från henne stulit en stut och en kviga, bägge rödbrokiga, vartill Erik helt nekade. 9) Soldaten Nils Persson i Uppgränna by uppgav att Erik från honom vid sistlidna Bartholomeitid stulit en svart kviga om jj/ra år. Erik tillstod sig ha stulit kvigan och slaktat den i skogen. Erik sade sig ha en fjolkalv i Tuna som Nils kan få. Nils sade sig vara nöjd därmed, eftersom tjuven inget annat hade. 10) Ijuven Eriks styvfader, Per Jonsson på Gräsbergs ägor, förmanades allvarligen att bekänna vad han visste om sin styvsons tjuverier och om han icke varit med honom på något ställe eller kanske rått honom. Per nekar först härtill, men omsider bekänner han sig gråtande att han har bedragit mig därtill. Häradshövdingen uppmanade Per att bekänna, varef'ter Per bekände sig ha varit med två gånger, i Vendelstorp i höstas där de stal en stut och den tog sedan Lars igen. Sedan tog de tre får hos Sven iAleryd Två av dem sålde de till Per iF agerhult. Det tredje var en bagge och den slaktade de och tog halvparten vardera. Per nekade till att ha varit med om mera. Men han berättade att under våren ifjol kom Erik hem med en röd och vitstjärnig stut som han sade sig ha köpt av en grännabo. Men Per trodde ändå att den var stulen. Han bad Erik akta 14 sig för sådant. Nils i Östra Haddåsen köpte stuten och sålde den sedan till Jöns i Gyllinge för 172 tunna säd och 1(skålpund?) kött. Sedan om hösten hade Erik en svart och vitfläckig kviga, som han sade sig be kommit av hustru Ingrid i Skog. Denna kviga är nu skälleko i Tuna. Sedan inkom ock följande häradsbor och klagade över att dessa tjuvar också stulit från dem åtskilliga kreatur, såsom: 11) Gamle länsmannen Per Andersson i Bankaby klagade över att Erik Björnsson från honom stulit en tjur om 2% år, en kviga om 3% år samt tvenne ungfår, varav det ena var en bagge med hans märke under ena örat inskuret. 1juven Erik tillstod sig ha stulit tjuren och sålt den till en borgare i Gränna vid namn Nils Schierling för 7 172 daler kopparmynt, bekände sig också ha stulit kvigan men att länsman redan fått betalt för denna. Några får vill han inte bekänna. 12) Framsades åter tjuven Eriks styvfader, Per Jonsson på Gräsbergs ägor. Han förmanades allvarligt att som rätten nogsamt kan se och pröva det han stulit mera. Omsider svarade han att han för ungefär 15 år sedan ihop med soldaten Håkan i Gåsabol stulit hos salig hustrun Kerstin i Narbäck två stycken barkade hudar och jj/ra barkade skinn. Därav tog de hälften vardera och sedan när jag var borta kom min bror, Nils Jons son i Stora Moliden till min hustru och tog hudar och ett skinn. Jag fick en halv tunna korn. Skinnet lät jag göra skor av. 13) Per Jonsson bekänner också att han tillika med sin styvson Erik i Tuna i fjol somras stulit en kviga om 3% år hos Per Gullring i Öna och nu är i Tuna, som Erik också tillstod 14) Per Jonsson sade också att hans styvson Eriki Tuna tillika med Pers son Peter i Fagerhult stulit en sugga i höstas från änkan hustru Elin Jons dotter i T ingstad Och de gödde suggan där i torpet och sedan slaktade de den och tog hälften vardera. F läsket hängde ännu kvar iF agerhult. Änkan hustru Elin klagade och sade att ifjol bortstals två får för henne. Hon trodde att Per Jonsson och Erik tagit dem. Per nekade helt till det ta, men erkände att han från hustru Elin stulit en slipsten. 15) Bonden Sven Esbjörnsson iMunkeryd klagade att från honom bortstals en tre år gammal och omärkt stut sistlidna september. Per Jonsson be kände och sade att hans styvson Erik i Tuna stulit den stuten och slaktat den i Fagerhult. Huden var visst ännu kvar där, och som de bekänt för honom fick de halvparten av köttet i Fagerhult. Per Jonsson sade däref ter att nu visste han intet mera. 1 6) Länsmannen föreställde Pers son Peter i Fagerhult, ungefär 20 år gammal, vilken på tillfrågan bekände att han varit med Eriki Tuna och stulit suggan från änkan i T ingstad Han hade givit jj/ra kannor korn till att göda den med Bekände också att han hade fläsket kvar i Fagerhult. Rätten uppmanade Peter att bekänna någon mera tjuvnad men Peter sade sig icke veta mera. 1 7) Per 1ngiälsson i Fagerhult tillfrågades om han icke varit med och stulit stuten från Sven iMunkeryd, men nekade härtill. 1juven Erik inkallades för konfrontation med Per, eftersom Erik först icke ville medge att Per visste om stuten. Men omsider medgav han att han berättat för Per och hans hustru att han stulit stuten iMunkeryd Sedan uppgav Erik att han också berättat för Per i Fagerhult om de två fåren som stals iAleryd, en 15 bagge från änkan och ett får från Bengt och sedan det tredje fåret från pigan Ingeborg Hansdotter i Aleryd 18) Lars Jonsson från Jusseryd klagade att denne Eriki T una från honom i september stulit en kviga, två år gammal. Ijuven Erik tillstod detta och sade sig ha sålt den till torparen Lars Larsson på Skogs ägor för att denne skulle föda en tjur åt honom över vintern. T orparen Lars Larsson vitsordade uppgifterna. 19) Måns Larsson i Kopparp klagade och sade att tjuven Erik för honom förliden sommar i skogen stulit en tjur om 2% år och en kviga om tre år. Erik bekände sig ha stulit en tjur, som han sedan sålt till Per iNarbäck för fem daler kopparmynt, men nekade helt till kvigan. Per i Narbäck sade att han köpt en stut och en kviga av Eriki Tuna. 20) Pigan Ingeborg i Åeryd klagade över att Erik för henne förliden sommar mellan pingst och midsommar stulit en kviga som han sedan sålt till Per i Narbäck Erik bekände också att hans styvfader, Per Jonsson på Gräs bergs ägor stulit ett Lockakahr från soldaten Per Alegren och sedan sålt det till F ogeryd för sju daler kopparmynt. 21) Per Svensson i Narbäck klagade och sade att tjuven Erik Björsson för honom stulit tre ungnöt, två stutar om två år, en stut om 2% år samt två baggar. Dessutom hade han stulit tre nöt som ägdes av hans svägerska, änkan hustru Anna iErstorp. En var en rödryggig stut om fem år och de två andra var kvigor om 2% år. Erik tillstod tjuvnaden och sade sig ha slaktat de två ungnöten, baggarna sålde han till Per i Vantekullen. 22) Änkan, hustru Brita Jonsdotter i Stavreberg beskyllde tjuven Erik för att han från henne sistlidnapingstdag stulit en svartbrun tjur om tre år gammal samt en röd och vit stut om 4 172 år. Detta bekände Erik och sade sig ha sålt stuten till Jöns i Gyllinge för sju daler kopparmynt samt kött och en halvspann råg och en halvspan korn. Jöns sålde sedan tjuren till Nils i Östra Haddåsen. 23) Daniel Larsson iRuskilsby klagade också och tjuven Erik erkände att han med Per i Gräsberg vid midsommartiden ifjol stulit från Daniel en rödhjälmet ko. De slaktade sedan kon och tog hälften var och kanske ligger något kvar i Gräsberg hybbeln. Så bekände också tjuven Erik att han stulit en svarthjälmet tjur om tre år från Daniel Larsson och den sålde han sedan till Jöns iLakarp för fem daler kopparmynt. Men då var Per inte med honom. 24) Jöns Jonsson i Röjan på Holkabergs ägor klagade att Erik från honom för två år sedan bortstulit en röd kviga. Erik tillstod detta och sade den vara slaktad 25) Jöns Månsson i Lakarp beskyllde Erik för att han från honom stulit en rödbrokig stut på 7:e året. Erik tillstod detta och sade att Hans i Råby fick samma stut och han senare fått bort stuten på lega till Per i Skölle by. Hans iRåby visste inte om att stuten var stulen, säger Erik 26) Knut Jönsson i Tuna som förr varit i Vantekullen tillstod på fråga att han varit med tjuven Erik till Lindekullen. De hade då med sig en ko att giva i städja. 27) Olof Jonsson i Sjögården klagade också och sade att för honom och hans far, Jon i Sjögetorp, för halftridie år sedan bortstals tvenne rödh jälmeta stutar och året före bortstals för Jon i Sjögetorp en röd kviga. 16 Han menade att Erik och Per Jonsson tagit dessa, men Erik och Per ne kade helt. Rätten fi'ågade om några flera hade klagomål mot dessa tjuvar. Läns man sade stort välkommen till flera som hava mist sina kreatur och egendom, när de nu får höra om dessa tjuvar. Per och Erik förmanades att bekänna någon mera tjuvnad men de nekade alldeles till mera så dant. Rättens bedömning var att alla stölder ännu icke var uppklarade och målet uppsköts till nästa ting. Vad detta mål fick för avslutning vet jag inte. Vi kan förmoda at det blev dödsdomar. Från 1693 fördes kyrkoböcker i Ödeshög och därmed har vi en klarare bild av vilka människor som fanns i byarna. Man kan där också få en del uppgifter om människornas tillvaro. År 1692 vid ordinarie sommartinget den 20 juni i Åby klagade rådman nen Tore Anderssons änka hustru Maria Sandelin i Skänninge till bonden Sven i Munkeryd. Hon påstod att Sven i Munkeryd för ett år sedan till henne sålt ett odugligt brunt sto för 21% daler kopparmynt. Därpå svarade Sven att han på Vadstena marknad till henne sålt ett färdigt sto och att han med tro värdiga vittnen vill och kan bevisa detta. Rättens beslut blev att såsom denna hästhandel skett i Vadstena, alltså remitteras målet till Vadstena Rådhus. Hur det gick där vet jag inte. Vid tinget den 8 oktober 1702 ett mål rörande städja mellan bonden Per Jönsson i Munkeryd och Jon Larssons son Jöns Jonsson på Stora Krokeks ägor. Jon Larsson berättade att pojken hade varit sjuk och hade hela tiden ”varit borta vid Medevi, sjuk med hans sjukliga styvdotter”. Rätten dömde efter Kongl. Legohjonsstadgan och pålade pojken Jöns Jonsson att gå i Per Jönssons tjänst, eller betala Per Jönsson ett års lön med 15 daler kopparmynt. Per Jönsson är ett okänt namn i Munkeryd, kanske bodde han här tillfälligt. Kanske var han bror till Anders Jönsson, se nedan. Anders Jönsson , bonde i Munkeryd, H Ingeborg Andersdotter (1628) Jon (1669), bonde i Munkeryd, se nedan Uppgifterna är få om Anders och Ingeborg. De bodde och brukade i Munkeryd. Anders var sannolikt son till Joen Jonsson och hans hustru Elin Larsdotter i Munkeryd. Joen eller Jöns är omnämnd från 1627 och framåt i Munkeryd. Anders hade en broderi Sj ögetorp, född 1624 och död i Sj öge torp 1698. Anders dog 1684 men är upptagen i 1685 års jordebok. Ingeborg An dersdotter var troligen från Häggesta och hon dog 1712, 84 år gammal. Hon hade en syster som var gift i Börstabol, en systeri Brodderyd och en syster i Häggestad. Hon hade varit gift med Anders i 30 år, kanske från slutet av 1650talet och fram till Anders död 1684. 17 Jon Andersson (1669), bonde, Erland Hansson (1670), gift 1712 med Kerstin Håkansdotter Kerstin Håkansdotter (1680), d t Håkan Svensson i Stava. Barn: Anders 17010621, kyrkoherde i Väderstad, se nedan Anna 17030907 Håkan (1708), g m Maria Hansdotter från Åby Sörgård Måns 17130330, gift Brita 17141207, död 1717 i kopporna Brita 17161206, Maria 17180923, g 1738 med Peter Hansson i Åby Sörgård (Maria) 17210202, Kerstin 17230810, g 1748 m Pär Bengtsson i Börstabol Jon Andersson var bonde i Munkeryd efter sina föräldrar, Anders Jöns son och Ingeborg Andersdotter. Han gifte sig år 1700 med Kerstin Håkans dotter från Stava, dotter till Håkan Svensson och hans hustru Ingrid Jönsdot ter. Jon Andersson dog av slag den 21 oktober 1709 vid Östad när han var på hemväg från en resa. Han blev 40 år gammal. Hans hustru gifte sig sedan med Erland Hansson från Harsbol, son till Hans och hans hustru. Erland Hansson förekommer flera gångeri domboken. På 1740talet uppges Erland och Kerstin vara på undantag. Erland dog 1751 av bröstsju ka och av ålderdoms svaghet. Kerstin dog 1771 av ålderdom, 91 år. Sonen Anders, född 21/6 1701, gicki skola på Visingsö, studerade 1722 vid Lunds universitet. Han prästvigdes 1732, var pastor och rektor vid Vads tena skola åren 1738 1756 och samtidigt kyrkoherde i Orlunda. År 1756 blev han kyrkoherde i Väderstad. Död 25 oktober 1773. Vi ser här en bondson från Munkeryd som studerade vid Lunds universitet från 1722 och ett antal år framöver, blev pastor, rektor och kyrkoherde. Han tog namnet Palmeroth. Till sommartinget 1716 hade Erland Hansson instämt Anders Andersson i Sunneby för att denne när Erland vid ett besök i Sunneby slagit Erland till marken, där Erland sedan blivit sparkad av sin häst så att han fått skador i huvudet. Erland hade åkt till Sunneby för att hämta en skruv och en kvarn sko, som skulle tillhört Erlands fader vid kvarnen i Sunneby. Det var vid en ordväxling rörande äganderätten till dessa saker som Erland råkade falla över fimmelstängema på släden. Hästen stod förspänd och blev skrämd och började sparka. Erland blev illa sparkad och blev som en halva'öa' människa inburen i stugan med huvu det bloa'igt. Inför rätten uppmanades de att i denna tvist söka uppnå en vän lig förening eftersom den skada som vållats Erland endast var en olycklig händelse. Efter en stunds samtal inkom de åter inför rätten och omtalade att de kommit överens. Rusthållaren Hans Andersson i Åby Södergård hade till sommartinget 1717 instämt Erland i Munkeryd och Knut i Holkaberg för att de förra våren tagit hans tj änstedräng Jonas Persson till ryttare för Munkeryds rusthåll. De hade lovat att i hans ställe ordna en annan dräng. Erland Hansson medgav att drängen vid den tiden kommit från Hans Andersson och blev ryttare för 18 Munkeryd. Men förnekade att han lovat att ordna en annan dräng åt honom. Målet slutade troligen med förlikning. 1717 den 19 dec hölls extrating i Öninge. Förre gästgivaren Sven Persson i Holkaberg hade anklagat rusthållaren Erland Hansson i Munkeryd som på något sätt vållande till att Sven Perssons son dött. Tingsrätten friade Erland i Munkeryd. Hovrätten fastställde sedan detta. Erland Hanssons dotter Maria var enligt en tingsnotis från 1737 trolovad med drängen Sven Månsson i Siggeryd. Denna trolovning ville Erland Hansson häva, trots att trolovningen var fästad med vittnen och gåvor. Det var Maria själv som ångrat sig. Sven Månsson ville ha trolovningen fast förklarad och krävde ersättning för all omkostnad. Erland Hansson ville inte tvinga sin dotter. Det skymtar också att hennes moder bett henne att mottaga gåvoma. Fadern, Erland Hansson, hade inte varit med vid trolovningen. Rät ten betraktade denna trolovning som olaga och båda fick böta. Maria blev senare gift med Peter Hansson i Åby Sörgård. Erland Hansson och Håkan Jonsson hade varit i Lilla Krokek och bevitt nat ett testamente av bonden Nils Månsson. Efter Nils Månssons död ansåg sig hans hustru Maria Andersdotter vara missgynnad i testamentet och hade instämt Erland och Håkan till sommartinget 1737. Rätten fastställde dock testamentet. Sven Esbjörnsson (1644), bonde, död 1696 H Karin J önsdotter (1649), död 1696, d t Joen i Munkeryd (?) Barn: Knut (1676), gift se nedan Elin (?) , g m Nils Hansson i Harsbol, bosatta i Öninge. Sven Esbjömssons bakgrund är okänd. Han hade en bror, Hans Esbjöms son som var bonde i Råby samt en syster, Anna, som var gift och bosatt i Sväm. Karin J önsdotter var möjligen en dotter till den Joen (Jöns) som på 1640 och 1650talen var bonde i Munkeryd, och i så fall en syster till An ders ovan. Karin hade varit gift tidigare, okänt med vem. Äktenskapet med Sven Esbjörnsson ingicks 1672. Båda dog ijuni månad 1696, hon den 6 juni och han den 14juni. Båda begrovs samtidigt, bägge en söndagi en grav begravda. Svens fader hette Esbjörn, därom är vi säkra. Namnet förekom sällan. Det fanns en Esbjörn Larsson på 1640talet i Falla i Adelöv. Det fanns en Esbjörn Josefsson i Norby i Lommaryd vid samma tid. Det är de enda Esbjömar som jag funnit men det fanns nog flera. Knut Svensson (1676), bonde, st Sven Esbjörnsson ovan H Kerstin Persdotter (1675), d t Pär Svensson i Narbäck. Knut och Kerstin gifte sig 1697. Han var son till Sven Esbjörnsson och Karin J önsdotter. Kerstin var dotter till Pär Svensson och Kerstin J önsdotter i Narbäck. Knut övertog den ena av de två gårdarna i Munkeryd efter sina föräldrar. Omkring 1715 flyttade de till Holkaberg och övertog gästgiveriet där. I samband därmed sålde Knut sin halvgård i Munkeryd för 200 riksda 19 ler till Erland Hansson ovan. Erland Hansson blev därmed ensam ägare till Munkeryd. 1696 gifte sig Nils Hansson från Harsbol med Elin Knutsdotter i Munke ryd. De bosatte sig sedan i Öninge. Nils Hansson var sannolikt bror till Er land Hansson, se nedan. I domboken för 1707 uppges att Nils Hansson och Knut Svensson var svågrar. Elin Knutsdotter var möjligen syster till Knut Svensson, kanske dotter till Karin I önsdotter i hennes första äktenskap. Vid tinget 1707 uppvisades ock så ett kvitto av den 13 dec. 1704 som troligen utgjorde ersättning för Elin Knutsdotters arvslott i Munkeryd. I Munkeryds ryttartorp fanns vid denna tid flera ryttare omnämnda. Ovan har nämnts Jonas Persson. Det fanns också en Erik Bergman med hustru Anna. Lite osäker är jag på dessa uppgifter. Klart är att ryttaren Erik i Munkeryd den 7 december 1714 var dopvittne när Brita Erlandsdotter i Munkeryd döptes. Nio dagar senare var ryttaren Erik från Munkeryd dopvittne i Öj an. Där efter återvände Erik uti krigen. I mantalslängd för 1725 finns en ryttare Bergman med sin hustru Anna noterade i Munkeryd. Om denne hette Erik i förnamn är jag inte säker på. Det fanns givetvis också drängar och pi gor i byn. En av dessa, Jöran Jo hansson, född i Adelöv, gifte sig 1707 med en piga i Munkeryd, Ingiäl An dersdotter. Han fick också böta för otidigt sängalag. Man fick inte gå till sängs för tidigt, inte ens med den kvinna som man friat till. Göran och Ingiäl flyttade sedan till Lilla Krokek och därefter till Hårs torp som var Ingiäl Andersdotters föräldragård. Hennes farfar var Sven Månsson i Narbäck. Håkan Jonsson (1708), bonde, H Maria Hansdotter 17060514, Barn: Maria 173?, g 1756 m Olof Larssoni Staffanstorp Jonas 17300509, ofärdig, g m Maria Svensdotteri Gåsabol Anders (Lars ?) 17310723, g 1770 m p Lena Andersdotteri Lakarp Petter 17321015, död 1737 Peter 17340924, g 1771 m Maria Håkansdotteri Fogeryd Dotter ? 17360305, död 1736 Son 17370505, död 1738 ? Anna (?) 17380702, död 1738 ? Karin 1741, död 1742 Jon 17420206, död 1744 (Erik två år gammal ?) Son 17440113, Hans 17461210, g 1779 med Maria Svensdotter i Kopparp Sara 1745, g 1776 med Olof Johansson i Kushult Håkan var son till Jon Andersson i Munkeryd och hans hustru Kerstin Håkansdotter. Maria kom från Åby Södergård och var dotter till bonden 20 Hans Andersson och Kerstin Persdotter. Håkan och Maria tillträdde som bönder i Munkeryd någon gång omkring 1728. De hade flera barn som dog i späd ålder. Håkan Jonsson förekom då och då som bouppteckningsman och förmyndare. Håkan dog 1786 i en rolig ålder av 79 år. Maria Hansdotter dog av bröstsjuka 1778. Bouppteckningen efter Håkan Jonsson 1786 upptog tillgångar för 154 riksdaler, vad gäller den lösa egendomen. Det uppstod tvist om detta arv vid sommartinget 1787. Sommartinget 1753 hade Håkan Jonsson och Jonas Erlandsson instämt Nils Jonsson och Per Larsson i Näfstad i V Tollstad med anledning av pågå ende skatteköp av Näfsta. Jag har ingen uppgift om vad anledningen till denna stämning var. Håkan Jonsson i Munkeryd hade till höstetinget 1732 instämt Erik Lars son i Öj an angående åverkan på Håkans skog. Parterna förliktes, Lars skulle till Håkan betala tre daler silvermynt. Vid sommartinget 1745 förordnades Johan Persson i Svenstorp och Hå kan Jonsson i Munkeryd att vara förmyndare för avlidne Peter Perssons omyndi ga barn i Narb äck. Vid sommartinget 1749 förekom ett tvistemål mellan gästgivaren Johan Berg i Holkaberg och bonden Jöns Jonsson i Lilla Krokek. Berg påstods ha stulit drås till en tunna korn på Jöns Jonssons loge. Berg hade återstämt Jöns Jonsson rörande en kärra som denne lånat och lämnat tillbaka, men hur? Jöns Jonsson åberopade vittnen, Håkan Jonsson i Munkeryd och Abraham Jonsson i Stora Krokek. De hade varit närvarande då Jöns Jonsson frågat Berg om stölden på 10 gen i Lilla Krokek. Detta mål är omfattande och jag ville här enbart nämna Håkan Jonssons deltagande. I övrigt berör målet bara Lilla Krokek och Hol kaberg. Till hösttinget 1749 hade Erik Larsson i Öj an instämt Håkan Jonsson och hans hustru Maria Hansdotter i Munkeryd. Det gällde ett utspritt rykte om att Erik Larssons dotter Maria vid ett samkväm i Munkeryd olovligen med tagit en silversked. Håkan och Maria hade därefter återstämt Erik Larsson för ohemul lagsökning. Parterna inställde sig men till förekommande av oförstånd och osämja hade de båda återtagit sina stämningar, varmed båda parter var nöjda. Gästgivaren i Holkab erg, Jakob Castensson, hade instämt bl.a. Håkan Jonsson i Munkeryd för försummad hjälpskjuts. Jag har ingen uppgift om hur målet slutade. Sådana tvister var vanliga och ofta slutade de med att rätten inte utdömde något straff. Peter Håkansson i Munkeryd hade vid vintertinget 1769 instämt rusthålla ren Anders Persson i Öninge Vallegård med krav på återbetalning av en skuld på 36 daler silvermynt. Anders Persson erkände skulden och lovade betala skulden och därmed förklarade sig Peter Håkansson nöjd. Vi kan anta att Peter Håkansson var son till Håkan Jonsson och Maria Hansdotter. 21 Jonas Erlandsson 17130330, bonde i Munkeryd, H Stina Hansdotter 17201229, Barn: Kerstin (Stina) 17491007, g 1775 med Jonas Nilsson i Börstabol Jonas 17520122, bonde i Munkeryd, och torpare, se nedan Karin 1753 , död 17550509 (födelsenotisen ej anträffad) Peter 1755 , "läser illa", bonde i Munkeryd Hans 17581217, död ? Jonas var son till Erland Hansson och Kerstin Håkansdotter i Munkeryd, men enligt födelsenotisen i kyrkoboken skulle han heta Måns, men i övrigt stämmer allt. Han gifte sig 1758 med Stina Hansdotter som uppgavs vara från Åby Västra Skattegård. Hon var dotter till officeren Hans Sölberg och hans hustru Karin Hansdotter i Åby Västra Skattegård. Stina Hansdotter hade en syster, Maria gift med ryttaren Sven Lundgren, en syster Sara var gift med nämndemannen Anders Jönsson i Fagerhult och en broder Jonas som övertog föräldragården. Stina Hansdotter dog 1787. Jag har ingen uppgift om när Jonas Erlandsson dog. Han överlevde hustrun. Vid sommartinget 1765 hade Stina Hansdotters mor, Karin Hansdotter, genom sina mågar klagat över sin son, skattebonden Jonas Hansson i Åby. Denne hade inte fullgjort sina skyldigheter mot henne i undantagskontraktet. Nämndemännen Peter Johansson i Stora Renemo och Jonas Jonsson i Bonderyd uppvisade det kontrakt som parterna uppgjort den 6 april 1761. Jonas Hansson anhöll om vissa ändringar av detta kontrakt. Eftersom ovannämnda nämndemän intygade riktigheten av den nya för bindelsen blev detta godkänt av rätten. Från sommartinget 1766 finns en notering om att syskonen sålt sina delar av Åby Fyrbondegård till brodern Jonas Hansson för 1300 daler silvermynt. Vid vintertinget 1769 hade Jonas Hansson i Åby instämt sin svåger Jonas Erlandsson i Munkeryd och krävde betalning av en skuld på 36 daler kop parmynt som Jonas Hanssons syster, Jonas Erlandssons hustru Stina Hans dotter, lånat sju år tidigare vid sandstuvumarknaden. Jonas Erlandsson erkände skuldens riktighet men hävdade bestämt att skulden blivit avräknad när hustruns del i Åby fyrbondegård såldes till Jonas Hansson för tre år sedan. Något bevis för detta kunde han dock inte visa. Efter diskussion enades parterna inför rätten om att gå halva vägen var. Jo nas Erlandsson överlämnade 18 daler kopparrnynt och förlikningen var klar. Rätten stadfästade denna förlikning. Bouppteckningen efter Stina Hansdotter 1787 upptog tillgångar för 388 riksdaler. Däribland upptogs bl. två hästar, en rosi g och en grålla, ett par oxar, en ko Plattnosa, en ko Gråfia, en ko Stjärna och en ko Grannela. Under ett par år bodde Håkan Siggesson och Maria Håkansdotter i byn. Håkan var son till Sigge i Lyckan och Maria var dotter till Håkan Svensson i Stava och yngre syster till Elin Håkansdotter ovan. De hade gift sig 1709 och bodde först en tid i Visjö innan de kom till Munkeryd. De flyttade efter 22 ett par år i Munkeryd till Åby. I domboken förekommer några mål som rör skuldtvister mellan Erland Hansson och Håkan Siggesson. Vid vintertinget 1751 träffades en förlikning mellan gästgivaren, hustrun Elisabet Lindgren i Ödeshög och drängarna Jöns och Abraham i Holkaberg samt drängarna Jonas och Jöns i Munkeryd rörande någon otidighet. Vi ser att bönderna i Munkeryd fick delta i skjutsandet vid gästgivargården i Hol kaberg. Vad otidigheterna bestod av framgick inte av domboken. Vid höstetinget år 1753 var drängarna Jonas Håkansson och Jöns Larsson i Munkeryd instämda till tinget för att de tagit för mycket betalt för en skjuts mellan Holkaberg och Ödeshög. Det hade den 7 och 9 maj tagit skjutspen ningar för 1 3/8 mil i stället för 1 1/4 mil. De förnekade det hela därför att vederbörande själv villigt betalat med anledning av den väntetid som uppstått. Vidare hävdade de att sträckan är längre än 1 1/4 mil. Målet tycks ha slutat så att de åtalade slapp böter och att skjutstavlan skulle avskyltas, kanske i avvaktan på ny mätning. Vid vintertinget 1758 utreddes hur skjutsningen skulle ske vid gästgivar gårdarna i Ödeshög och Holkaberg. Det beslutades att gårdar om ett helt mantal skulle deltaga med fyra hästar för skjutsningen. Därav följde att Munkeryd skall ha fyra hästar för att efter kallelse delta i skjutsningen vid Holkaberg. Vid sommartinget 1763 hade gästgivaren Johan Jönsson i Holkaberg instämt rusthållaren Håkan Jonsson i Munkeryd för att han icke följt en överenskommelse från den 27 mars 1763 om enbetsskjuts vid gästgivargår den. Johan Jönsson krävde straff för Håkan Jonsson samt ersättning för rät tegångskostnaden. Håkan Jonsson hade återstämt Johan Jönsson för ohemul instämning eftersom Håkan inte åtagit sig någon enbetsskjuts. Dessutom berättade Håkan att han i fjol våras på sin hålldag skjutsat med en häst och icke fått samma skjuts med ett par hästar utan gästgivaren hade tagit den skjutsen själv. Därefter har gästgivaren under 78 veckor då gott väglag rådde, icke upp budat till skjuts förrän tredje stora Bönedagen. Då hade gästgivaren sökt skjuts till tre hästar. Men då hade han överfallit Håkans son, Anders med oanständiga ord och utlåtelser. För detta krävde Håkan plikt och ersättning. Vittnesmålen visade att luften i Holkaberg den dag hade surrat av svordo mar och utskällningar. Rätten konstaterade att Håkan Jonsson och andra närmast boende reserv bönder förmodat sig vara fria från enbetsskjuts. De hade aldrig samtyckt till denna inrättning. De ville endast vara bundna av att ha hästar i beredskap på de dagar som tidigare beslutats. Men häradsrätten ansåg denna inrättning vara nyttig för de resande. Allt så förklarades bönderna ändå skyldiga att utan vägran även utföra enbets skjuts. Häradsrätten ville dock denna gång förskona Håkan Jonsson från böter för den vägrade enbetsskjutsen. Dessutom hade gästgivaren tvingat hans son att sätta de uppbådade häs tarna för annan vagn än vad som varit tillredd från början. Men Johan Jöns 23 son och drängen Anders Håkansson som med utbrutit i svordomar på tredje stora bönedagen dömdes att böta 12 daler silvermynt vardera. Jonas Jonsson Berggren , ryttare, g 1735, änkl, omgift 1761 H1 Kerstin Svensdotter , död 1761, H2 Kerstin Månsdotter , g 1761 H3 Maria Arvidsdotter Barn: Jonas 17360406, soldat i Mark J son ? 17390925, Jon 17420618, ? 17450501, Sara 17480421 Jonas (?) 17500101, Anna 17520212, Sara 17540704, Lisken 17570317, Bakgrunden för Jonas Jonsson Berggren och hans hustrur är okänd. Re dan 1730 fanns Berggrens hustru i soldattorpet på Munkeryds ägor. Berg gren själv var ute i fält kan vi anta. I kyrkböckema finns den första födelse notisen 1736. I vi gselboken hittar vi 173 5 unga drängen och ryttaren Jonas Jonsson för Munkeryd med pigan Kerstin Svensdotterfrån Erstorp. Vi kan då anta att det funnits någon annan Berggren före honom i ryttartorpet. Kerstin Svensdotter dog 1761. Det är dock ett stort frågetecken om detta, ty i kyrko boken står att då dog ryttare Berggrens hustru Gunilla. Han ingick nytt äk tenskap samma år med Kerstin Månsdotter från Sväm. Därefter har nog nå gonting annat hänt. Kanske stupade Jonas Berggren ute i krigen. Hans änka Kerstin Arvids dotter flyttade till Stava, sedan till Rossholmen. Hon hade fått löfte om en stuga på Stora Krokeks ägor men den kunde hon inte komma till. Om detta kan vi läsa mera om under Stora Krokek. Det fanns flera Jonas Berggren i bygden, vilket kan göra det svårt att ibland veta vilken av dem som uppgifterna avser. Efter Jonas Berggren kom 1765 Sven Lundgren till Munkeryds soldat torp. På Rossholmens ägor bodde då soldaten Berggrens änka, Kerstin Ar vidsdotter 51 år gammal, med två döttrar, Anna och Elisabet. I domboken från 1769 finns uppgifter om henne, se under Stora Krokek. År 1747 dog änkan Kerstin Jonsdotter på Munkeryds ägor. Hon var för modligen inhyst i ryttartorpet och var möjligen mor till Berggren eller hans hustru. Bouppteckningen efter Berggrens första hustru upptog tillgångar för 30 riksdaler, skulder för fyra riksdaler. Bouppteckningen upprättades av Håkan Jonsson i Munkeryd samt Erik Larsson i Öj an. Sven Lundgren (1733) i V Tollstad, ryttare H 1) Maria Hansdotter (1730), död 1790 av hetsig sjuka H 2) Maria Emström 17561227, d t ryttaren Jacob Emström i Bankaby Barn: Stina 17571108, Sara 17621025, oä, se nedan 24 Maria 17650117, styvdotter, dödi koppoma 1773 Karin 17670306, Peter 17690510, Lundgren hette möjligen Sven Mattiasson innan han blev soldat. I så fall gifte sig Sven och Maria Hansdotter 1757. Hon var från Åby fyrbondegård och hon var syster till Stina Hansdotter, Jonas Erlandssons hustru i Munke ryd. Deras första barn, dottern Stina föddes 1757 i Narbäck där Sven då var soldat. Till Munkeryds soldattorp flyttade familjen 1763. Maria Hansdotter avled den 9 april 1790 av hetsig sjuka. Sven Lundgren gifte sig då med Maria Jakobsdotter Ernström. Familjen flyttade från Mun keryd omkring 1792 till Klämmestorp. Maria Ernström dog där 1801 och Lundgren dog i fattigstugan i Ödeshög 1814, 82 år gammal. Det finns ett och annat ur domböckema att hämta om Maria Hansdotter. Vi skall titta på detta. Den 25 oktober 1762 födde Maria Hansdotter en dotter som fick namnet Sara. Det var ett oäkta barn, det var inte hennes äkta man, Sven Lundgren, som var fader. Det blev stämning till tinget. Målet uppkom vid vintertinget i Ödeshög den 19 mars 1763. Sven Lund gren hade varit borta i kriget i Pommem i fem år. Efter hemkomsten omta lade han att Lars Eliasson från Porsarp i fjol flera gånger haft köttslig för bindelse med hans hustru i Narbäcks ryttaretorp. Men drängen Lars Eliasson nekade till detta. Dennes fader, skattebonden Elias Östensson i Porsarp inkallade hustrur na Margareta Persdotter i Stora Krokek och Kerstin Månsdotter på Holka bergs ägor, Karin Svensdotter på Narbäcks ägor och Sara Persdotter på Kax torps ägor. De borde kunna visa att ryttarehustrun förut klagat över att hon blivit våldtagen av en obekant resande man. Maria Hansdotter medgav att hon sagt detta men menade att det var Lars Eliasson som förmått henne att säga detta. Maria Hansdotters svåger ifrågasatte om det må liggai Sara Persdotter på Kaxtorpas ägor i vägen att hon pliktat för lägersmål med Lars Eliassons morbroder. Vid övervägande härav tilläts hon inte vittna, men de övriga avlade vittneseden med hand på bok, och berättade var för sig: 1) Margareta Persdotter i Stora Krokek, förr boende i Lakarp, att hon varit hos Maria Hansdotter vid hennes svåra bamsbörd. Hon hörde henne icke namngiva någon bamafader, utan önskade bara att Gud ville hjälpa henne, varpå hon blivit förlossad. På sommaren förra året hade Maria anförtrott henne att det i grannhållet utkommit sådant rykte, men han sagt med de orden att om inte kungen i Porsarp nödgas för tjuveri ställa sin son ur vägen, så skulle det inte behö vas för sådan gärning med henne. Maria sökte erinra vittnet om något till fälle då hon skall ha sett de angivna tillsammans, nämligen vid ett kyrko gångsöl i Lakarp om våren i fjol. Då hade drängens moder skilt honom från henne uti vittnets kammare. Sådant sade sig Margareta inte veta något om. 2) Kerstin Månsdotter på Holkabergs ägor berättade att Maria för henne sagt 25 att hon en afton då hon gått utföre åt Gränna efter sitt hästkreatur på all männa vägen blivit hävdad av en obekant resande herreman. Denne hade i hast stigit av sin häst, gjort av saken och förnöjt henne med sex plåtsedlar samt lovat att hon icke skulle hava någon skada härav. Vittnet framhöll ovanligheten i detta. Då hade Maria sagt det hon väl ville skylla på Lars i Porsarp, men trodde helt säkert att han såsom härtill alldeles oskyldig icke skulle ta på sig detta. 3) Karin Svensdotter på Narbäcks ägor lämnade en helt lika berättelse. Såväl länsmannen som Marias svåger, nämndemannen i Fagerhult, inty gar att hon förut skyllt på en våldtäkt av en resande. Med anledning därav ansökte Lars Eliasson om befrielse. Rätten tog saken till beprövande. Två dagar senare, den 19 mars 1763 kom rätten med utslag i målet. Lars Eliasson blev friad. Maria Hansdotter dömdes enligt 15 kapitlet 1 § i Miss gämingabalken att böta 80 daler silvermynt, eller i brist av böterna avstraf fas med tjugo par ris, tre slag av varje. Dessutom skulle hon till Ödeshögs kyrka erlägga två daler silvermynt samt undergå enskild skrift och avlös ning. Maria Hansdotter var vid denna tiden drygt 30 år gammal. Hur det gick med böterna vet jag inte, men förmodligen lyckades Lund gren och hans hustru skrapa ihop till böterna. Kanske hjälpte hennes syskon till. De ville inte se sin syster genomgå spöstraff. Men ännu hade inte san ningen kommit fram. Vem var bamafadem? Vid hösttinget 1763 rannsakades gästgivaren Johan Jönsson i Holkaberg och ryttarhustrun Maria Hansdotter på Munkeryds ägor för dubbelt hors brott. Det var Maria Hansdotter själv som då angav brottet. Vi kan anta att Maria Hansdotter från början haft krav på sig att inte nämna Johan Jönssons namn. Han var en känd och aktad man i bygden. Till slut stod hon inte ut för trycket. Hon angav gästgivaren Johan Jönsson som barnafader. Denne nekade till brottet. Han satt en tid häktad i Linköping men han erkände inte. Maria Hansdotter däremot kunde inte neka. Häradsrättens dom underställdes Göta Hovrätt, insändes dit den 10 december 1763. Vid sommartinget 1764 kom hovrättens utslag. Maria Hansdotter kunde inte neka. Hennes dom var klar men Johan Jönsson nekade och därför blev målet för hans del ställt på framtiden”. Han slapp undan. Men det blev lite efterslängar. Vid vintertinget den 15 mars 1764 hade gästgivaren i Holkaberg, Johan Jönssons hustru, Anna Jonsdotter, instämt ryttaränkan Kaisa Svensdotter på Munkeryds ägor. Orsaken var att hon tagit bränsle på hennes åkergärde. Kaisa Svensdotter erkände. Hon hade någon tid b ott hos ryttarhustrun Ma ria Hansdotter på Narbäcks ägor. De hade något före jul 1762 kört hem tre lass bränsle till hennes hus. Det hade skett tillsammans med Maria Hansdot ter och de hade fått löfte av gästgivaren Johan J önson. Hon trodde att hon var oskyldig eftersom de fått löfte till detta. Gästgivaren Johan Jönsson i Holkaberg medgav att han gett dem detta löfte. 26 Gästgivaren Johan Jönsson uppmanades att till nästa sommarting in stämma ryttarhustrun Maria Hansdotter om han ville fullfölja detta mål. Då skulle också änkan Kaisa vara med. Vid sommartinget 1764 kom även detta mål upp igen. Rätten friade då de bägge kvinnorna från detta brott. Ryttaren Sven Lundgren hade vid hösttinget 1769 låtit instämma Jonas Jansson i Lyckan och Sven Jansson i Ödeshögs Riddargård rörande en skuld på 1000 daler kopparmynt. Rätten ålade dem att betala skulden. Ryttaren Sven Lundgren hade vid vintertinget 1770 instämt bonden Peter Jonsson i Lyckan och krävde att denne skulle återbetala ett lån på 1000 daler kopparmynt enligt en förskrivning från den 14 mars 1769. Lundgren före träddes av sin hustru Maria Hansdotter som uppvisade förskrivningen. En ligt denna skulle lånet återbetalas vid Michaelitiden. Peter Jonsson anhöll om anstånd med betalningen. Rätten ålade honom att inom tre månader be tala skulden, med ränta samt rättegångskostnader, fyra daler silvermynt. Vid vintertinget 1772 hade ryttaren Sven Lundgren instämt soldaten Pe ter Dahlbom på Gyllinge ägor rörande en skuld på åtta daler silvermynt. Lundgren inställde sig men Dahlbom avhördes icke. Det framkom att han med sitt kompani marscherat till en arbetskommendering i Karlskrona. Må let uppsköts. Vid sommartinget 1774 hade ryttaren Sven Lundgren instämt Måns Eli asson i Stora Smedstorp och ville ha räntebetalningar för ett lån på 50 daler silvermynt som han givit Måns Eliasson tre år tidigare. Måns hävdade att han betalat räntorna till Lundgren, dels som tre daler och tio öre i kontanter, dels hade han givit honom en bock och dessutom hade han i fjorton dagar fött en ko åt Lundgren. Denne hävdade att det var endast en daler i kontanter och vidare att bocken var värdelös, frånsett skinnet. Måns Eliasson vidgick att bocken var dödssjuk redan vid överlämnandet. Rätten ålade Måns att betala återstående ränta och dessutom betala två daler i rättegångskostnader. Vid tinget 1777 hade Maria Hansdotter instämt Jöns Svensson i Lakarp. Hon hade köpt en get av Jöns och hon hävdade att geten var sjuk redan vid köpet och den dog senare. Hon hade påtalat detta för Jöns dagen efter och ville häva köpet. Jöns menade att Maria inte nämnt något om detta förrän två veckor senare och tyckte sig då inte ha någon skyldighet att låta köpet återgå. Det var således åsikt mot åsikt. Maria Hansdotter anhöll om uppskov med målet för att inkalla vittnen. Vid sommartinget 1778 stod parterna åter inför häradsrätten för att fortsätta målet. Efter någon överläggning kom då parterna överens om att upphäva rättegången. Maria Hansdotter skulle av Jöns erhålla 32 skillingar. Maria levde fram till 1790. Vi kan anta att hon var ett samtalsämne i bygden när hennes kärleksaffär med Johan Jönsson tilldrog sig. Vi kanske kan gissa att många i bygden kände sympati för henne och kanske inte gilla de att gästgivaren Johan Jönsson kom undan. Bouppteckningen efter hustrun Maria Hansdotter upptog tillgångar för 472 riksdaler. Protokollet undertecknades av Hans Göransson i Sutarp, Sven Jönsson i Kopparp och Jöns Månsson i Stava. 27 Sven Lundgren gifte sig 1791 igen, då med Maria J akobsdotter Ernström. Hon var dotter till ryttaren Jakob Emström och hans hustru Maria Anders dotter på Bankaby ägor. Vid sommartinget 1801 inlämnades till rätten ett testamente av Sven Lundgren och hans hustru Maria Jakob sdotter i Munkeryds ryttareboställe den 13 maj 1791, bevittnat av Hans Hansson och Jonas Nilsson i Munkeryd samt Jöns Lantz i Hårstorp. 1781 var ett år med höga dödstal. I Ödeshögs socken avled 97 männi skor, därav 28 i Stavabygden. Bland sjukdomar som då skördade flest offer var rödsot (3 9) och kikhosta (19). IMunkeryd dog Jonas Nilssons enda son Jonas av magplågor. Hans Håkansson 17461210, bonde, Maria Svensdotter 17600804, Barn: Maria 17800622, död av lungsot 17960318, Brita 17811013, Jonas 17830422, Stina 17850606, Peter 17870326, Kerstin 17881228, kvävd hos modern i sängen 1789 Sara 17900112, Katharina 17920612, Lena Kaisa 17940522, död 17950413, Kerstin 17960224, Hans var son till Håkan Jonsson och Maria Hansdotter i Munkeryd. Han gifte sig 1779 med Maria Svensdotter, dotter till Sven Jönsson och hans hustru Maria Persdotter, då boende i Sj ögetorp men senare bosatta i Kop parp. Hans och Maria brukade sedan hans föräldragård i Munkeryd. De flyt tade till Kopparp och övertog hennes föräldragård omkring 1792. Där dog Hans Håkansson av svullnad och värk 18000812. Maria Svensdotter blev sjuk och intogs på Vadstena Hospital. Hon beskrevs som svagsint. Hon av led där 1806. Se vidare under Kopparp och Lilla Krokek. Hans Hansson 17570327, bonde, Brita Svensdotter 17680509, Barn: Maria 17910502, g 1812 m Jonas Jonsson i Gåsabol Sven 17930721, g 1816 med Brita J aensdotter, se nedan Anna Brita 17921222, g m Johan Mattsson i Ösiö, se nedan Lena Kristina 18000323, utfl t Gåsabol 1819, Peter 18030813, död av inflammation och feber 1822. Katharina 18051110, g 1827 med Peter Hansson i Ösiö Hans var son till Hans Persson och hans hustru Karin Nilsdotter i Gyllin ge. Hans gifte sig 1790 med Brita Svensdotter. De var släkt med varandra genom att han var kusin med Britas far, Sven Jönsson och Maria Persdotter i Kopparp. De bodde och brukade i Gyllinge, där de övertog hans föräldrars gård. År 1793 flyttade de till Munkeryd. 28 Där ägde de och brukade den södra halvgården. Hans Hansson dog under mystiska omständigheter den 7 oktober 1815. Dödsfallet gav upphov till åtskilliga rykten i bygden. Ryktena nådde fram till kronolänsmannen Svan beck och han gjorde en undersökning. Vittnen hördes och målet togs upp vid tingsrätten. Några brottsmisstankar fanns inte, eller kunde inte styrkas. Av obduktionen framgick att dödsorsaken var förgiftning. Det använda giftet var arsenik. Av handlingarna framgår att Hans Hansson i viss ut sträckning använt arsenik, kanske vanemässi gt. Häradsrätten kom fram till den åsikten att något brott inte kunde styrkas och att Hans Hansson inte av siktli gt orsakat sin död. Därför må Hans Hanssons kropp ärligen begravas. Av handlingarna i målet framgår också en del andra saker av intresse, bl.a. att Hans Hansson anlagt en kvarn vid bäcken på sina ägor. Hans Hans son ägde tillsammans med sin hustru den södra halvgården i Munkeryd. De ägde också två gårdar i Gyllinge och var således ganska förmögna. Brita Svensdotter bodde kvar i Munkeryd på ett undantag, även efter det att hen nes barn flyttat från byn. Hon dog 1840 av bröstfeber. Bouppteckningen efter Hans Hansson visade tillgångar för 5205 riksda ler, därav 1/2 mantal Munkeryd samt skatteräntan av 3/8 mantal Nävstad och Gyllinge 17/27 mantal till 3722 riksdaler. Bouppteckningen omfattar 23 sidor och har rubrikerna Kontanter, Guld, Silver, Tenn, Mässing, Malm, Koppar, Blecksaker, Järnsaker, Allehanda husgerädssaker uti Sätesstugan, Uti köket, 1 skaferikammaren, Iförstuvekammaren, I nattstuvan, Pä västra vindskammaren, Pä östra vindskammaren, Pä vinden över Nattstuvan, I gamla stuvan, I mellersta överboden, I norra överboden, I norra underbo den, I matboden, I gamla drängboden, I mjölboden, I källaren, I vedslg'ulet, I smedjan, Åker och köreredskap, Säng och linkläder, Den avlidnas gäng kläder, Böcker, Diverse saker, Hästar, Boskapskreatur, Får, Getter, Sven kreatur, Gröda och bruk, Sterbhusets fordringar och Fastigheter. Det var en omfattande bouppteckning. På gården fanns fem hästar, två par oxar, nio kor, sex kvigor, sju tjurar, nio får och tre baggar, fyra getter, två suggor, två galtar, en galtgris och fyra sogri sar. Bouppteckningen efter Brita Svensdotter den 6 april 1840 visade till gångar för 197 riksdaler och skulder för 175 riksdaler. Hon efterlämnade enligt bouppteckningen fem barn, en son och fyra döttrar, Sven Hansson i Ösiö Riddargård, Maja gift med Jonas Jonsson i Gyllinge, Anna Brita gift med Sven Andersson i Erikstorp (bror till Johan Lantz i Stavreberg), Lena Kristina giift med nämndeman Peter Jönsson i Hallberga, Katharina gift med Peter Hansson i Ösiö Skattegård. De var alla närvarande vid boupp teckningen. Hans Hansson och Brita Svensdotter var förmögna och de lämnade stora tillgångar efter sig till sina bam. Brita Svensdotter kunde känna sig belåten. Hennes barn gifte sig och allt såg till en början ganska bra ut, men undan för undan gick det utför för flera av dem. Sonen Sven Hansson övertog föräld ragården men flyttade senare till Ödeshögs Riddargård. Han var en tid lös drivare. Se längre fram om Sven och hans familj. Dottern Anna Brita gifte sig 1819 med Johan Matsson i Ödeshög men ansökte 1821 om skilsmässa från honom, en besvärlig sak på den tiden. 29 Som orsak till skilsmässan skymtar misshushållning och slösaktighet. Målet var vid ett par gånger uppe vid tinget. Nämnden konstaterade att Jo han Matsson hade genom okloka affärer och misshushållning i övrigt kom mit på obestånd redan före äktenskapet. Följ dema blev dock inte kända för rän efteråt, då hans egendom såldes och han inte kunde försörja sig och hustrun. Nämnden uppgav vidare att hustrun inte deltagit i mannens slösaktiga levnadssätt. Häradsrätten kunde dock inte besluta om skilsmässa och målet gick vidare till Kungl. Majt. Johan Matsson dog innan skilsmässan var klar. Hon gifte sig då med Sven Andersson och en tid bodde de i Munke ryd, se längre fram om dessa. Vid hösttinget 1828 uppstod en tvist mellan några av syskonen. Det var Katharina och hennes man Peter Hansson samt Anna Brita som till tinget instämde förmyndama Håkan Jonsson och Jöns Persson för att de givit deras broder Sven Hansson gården i Munkeryd till ett för lågt arrende. Det blev en omfattande process. Jonas Nilsson (1745), bonde, Stina Jonsdotter 17491007, Barn: Maria 17820911, g 1805 m Jonas Samuelsson, se nedan Katharina 17900307, g m Nils Jonsson fr Börstabol, se nedan Jonas var son till Nils Herrbrander och hans hustru Brita Jonsdotter i Börstabol. Stina Jonsdotter var dotter till Jonas Erlandsson och Stina Hans dotter i Munkeryd. Jonas och Stina gifte sig 1775. Jonas hade uppdrag som förmyndare och skrivkarl. Han hade åtskilliga förtroendeuppdrag i bygden. De ägde och brukade 1A mantal i Munkeryd. Stina Jonsdotter dog av tärande sjuka 1804 och Jonas Nilsson dog av bröstfeber 1805. Bouppteckningen efter Stina Jonsdotter 1804 omfattade 16 sidor och hade bl. a. rubrikerna Silver, Koppar, T ennsaker, Malm, Mässing, Blecksa ker, Järnsaker, I stugan, I köket, På stugevina'en, I kammaren på vinden, I brygghuset, I mjölboa'en, I lårboa'en, I överboa'en, Smea'jeredskap, Snickar redskap, Köreredskap, Åkerredskap, Plank och bräder, I stallet, I badstu gan, Hästar, Boskapskreatur, Fårkreatur, Svinkreatur mm. Till gångarna uppgick till 987 riksdaler, därav 500 riksdaler för fastigheten 1/4 mtl Mun keryd. Protokollet undertecknades av Jonas Nilsson, Jonas Jonsson i Mun keryd, nämndemannen Nils Nilsson i Ödeshög och vidare av Jonas Håkans son i Börstabol, Hans Hansson i Munkeryd och av Jöns Lantz, som tycks ha varit ansvarig för protokollet. Bouppteckningen efter Jonas Nilsson året därefter är i stort samma som efter hustrun. Vid höstetinget 1798 förekom en arvstvist mellan å ena sidan Jonas Nils son och fyra av hans syskon och å andra sidan en bror till dem samt deras mor, änkan Brita Jonsdotter i Börstabol. Det blev en tvist om en bouppteck ning samt testamenten. Målet slutade några år senare i förlikning. Rusthållarna Hans Hansson och Jonas Nilsson i Munkeryd samt bonden Jonas Månsson i Gåsabol förekom vid vintertinget 1801 i två mål i egen skap av förmyndare för avlidne rusthållaren Hans Håkanssons omyndiga 30 barn i Kopparp. Målen gällde skuldfordran. I det ena målet var bonden Peter Larsson i Hålan svarande. Bonden Peter Olofsson i Staffanstorp hade till sommartinget 1802 in stämt rusthållaren Jonas Nilsson i Munkeryd med yrkande att denne skulle lämna redovisning för förmynderskap rörande svagsinta änkan Maria Svensdotter i Kopparp. Rusthållaren Jonas Nilsson i Munkeryd hade till höstetinget 1802 in stämt sina svågrar Jonas och Peter Jonsson i Munkeryd med yrkande att ersätta och betala för att de sistlidna sommar haft fem hästar i deras gemen samma bete. Han krävde att de måtte förbjudas att fortsätta med en sådan olaglighet. De kom överens innan tinget och målet blev nedlagt. Rusthållaren Jonas Nilsson i Munkeryd hade till höstetinget 1802 instämt bonden Nils Lilja i Stora Krokek ang. skuldfordran av den 31 okt 1801. Vittnen var Jonas Eliasson i Stora Krokek och Johan Ekegren. Jonas Nilsson var engagerad i socknens angelägenheter. Bl. a. var han på 1790talet ledamot av den kommitté som svarade för byggande av fattighu set i Ödeshög, där de första fattighjonen flyttade in den 1 oktober 1797. Han anlitades också som förmyndare. Storskifte i Munkeryd I en skrift till vintertinget 1788 anhöll rusthållaren Jonas Nilsson i Mun keryd att häradsrätten måtte förordna nämndemännen Sven Jönsson i Ödes hög och Jonas Jonsson i Erstorp till behörig delningsförrättande av husen vid halva rusthållet Munkeryd, mellan honom och rusthållaren Jonas Er landsson. Ansökningen bifölls. Detta var möjligen som en förberedelse för storskiftet. År 1788 genomfördes storskifteti Munkeryd. Det fanns då fyra familj eri Munkeryd. Hans Håkansson ägde hälften, Jonas Nilsson en fjärdedel och bröderna Jonas och Peter Jonsson tillhopa en fjärdedel i hemmanet. Skiftet avlöpte utan större problem. Kartan visar att alla husen i byn låg tätt samlade i en skyddad fyrkant på den plats där Henrik Bäcks mangårdsbyggnad ligger idag, från den stenmur som hans hustomt har i öster samt västerut där vägen idag svänger norrut, mellan Henriks hustomt och ladugården. Byvägen har ännu idag samma sträckning förbi hustomten. Vid södra gården svängde vägen söderut ett par hundra meter över de åkrar som ligger där. Sedan svängde vägen österut, ganska nära platsen för Munkeryds södra kvarn. Sedan delade sig vägen, dels åt Stora Smedstorp och dels söderut åt Öj an och Gyllinge. Jonas Jonsson 17520122, bonde, Sara Bengtsdotter (1758) i Stora Åby, Barn: Hans 17840508, bonde i Rossholmen, senare Munkeryd Stina 1789 (?), död Jonas 17921214, grenadjäri Ödeshögs Brännegård. Jonas var son till bonden Jonas Erlandsson och hans hustru Stina Hans dotter i Munkeryd. Sara var dotter till ryttaren Bengt Thunberg och hans 31 hustru Margareta Jonsdotteri Tuna i Stora Åby. Jonas och Sara gifte sig 1782. Jonas dog 1827 av sot. Han uppgavs då vara torpare. Han hade tidi gare ägt och brukat 1/8. Sara Bengtsdotter dog 1818 av bröstfeber. Bouppteckningen efter Sara Bengtsdotter 1818 upptog tillgångar för 1025 riksdaler, därav 1/8 mantal Munkeryd för 555 riksdaler. Under kreatur upptogs där ett rött sto, en brun bläsig dito, en ko Broka, en dito Grannela, en rödryggig stut, en dito svart brokig, en tjur, en fjolkalv, tvåfår med lamm och en sugga. Bouppteckningen efter Jonas Jonsson 1828 upptog tillgångar för 39 riks daler, därav undantagsförmånen av Sven Hansson i Munkeryd till 21 riksda ler. Skulderna uppgick till 16 riksdaler. Han var då undantagsman och hade överlåtit gården. Två barn är nämnda, skattemannen Hans Jonsson i Ros sholmen samt skattemannen och grenadjären Jonas Svärd i Ödeshögs Bränneg. Peter Jonsson (1756), bonde på 1/8 mtl i Munkeryd H Anna Jonsdotter Nydal 17640327 i Gränna, Peter var son till Jonas Erlandsson och Stina Hansdotter i Munkeryd. Någon födelseuppgift om honom har icke anträffats. De fick efter hans för äldrar överta 1/ 8 mantal i Munkeryd. Anna var dotter till soldaten Jon Nydal och Maria Olofsdotter i Bjällebäck, Gränna landsförsamling. Peter och An na gifte sig 1787 och övertog och brukade 1/8 mtl i Munkeryd. De tycks ha varit barnlösa, men hade en fosterson, Jan Andersson. Peter dog 1826 och Anna dog 1836. Hos dem bodde också hennes mor, Maria Olofsdotter när hon blivit änka. Hon dog i Munkeryd den 29 juni 1804 av ålderdom. Vid hösttinget 1819 hade jägmästaren Sjösten instämt bonden Peter Jonsson i Munkeryd med yrkande om ansvar för att en ek blivit skadad Pe ter Jonsson medgav att eken blivit skadad i samband med bränning och att barken blivit svedd, men att eken var krokig och således ingen värdefull ek. Rätten konstaterade att det var oviktigt om eken var rak eller inte. Med stöd av 1805 års skogsförordning dömdes Peter Jonsson att böta tio riksdaler och att dessutom med två riksdaler ersätta jägmästaren för dennes besvär i ärendet. Peter och Anna hade år 1823 skrivit ett inbördes testamente, i vilket de förordnade att deras tillgångar efter att de båda dött skulle tillfalla deras fos terson Jan Andersson. Bouppteckningen efter Peter Jonsson 1826 upptog en behållning efter skulder av 1257 riksdaler. Fastigheten 1/8 mantal Munkeryd upptogs därvid till 666 riksdaler. Under köre och åkerredskap upptogs en färdevagn, en enbetsvagn, en gammal bulthjulsvagn med tra'axlar, en kärra med fjädersä te, ett par järnskodda kälkar, ett par dito sämre, två par oskodda dito, en ryss utan järn och en dito gammal, två ärjekrokar, en träharv, en åkervält, två par selar med bröster, två par mihl med töm, en manssadel, en slump redskapsbjörke, en slump hjuleke, jj/ra plankor, ett ha'stok, två hästeta'cken, fem grepar. Under Kreatur upptogs två hästar, tre kor, ett par stutar, en fjolkalv, en skulekalv, sex fåror varav jj/ra med lamm, en galt, en gris. Bo 32 uppteckningen var upprättad av Jonas Persson, nämndeman, och Samuel Svensson i L Krokek. Bouppteckningen efter Maria Olofsdotter ovan visar att hon hade bara ett barn, Anna Jonsdotter ovan. Tillgångama uppgick till 62 riksdaler. Boupp teckningen undertecknades av Samuel Jonsson i Åby fyrbondegård (hennes morbroder), samt Jonas Nilsson i Munkeryd och Jonas Håkansson i Börsta bol. Bouppteckningen efter Anna Jonsdotter 1836 visade att hon efterlämnade inga bröstarvingar. Men hon hade en broder, rusthållaren Jan Andersson i Munkeryd, som vårdat och skött henne, och som genom ett testamente är den enda arvingen. Bouppteckningen upptog tre kor, en kvi ga samt husge råd. Tillgångarna upptogs till 180 riksdaler, skulderna till 20 riksdaler. Uppgiften att Jan Andersson var en broder till henne måste förstås på det sättet att J aen var fosterson hos Anna Jonsdotter och hennes man. Joel Huggert 17660119 i Stora Åby, ryttare för Munkeryd Katharina Larsdotter 17670115, Barn: Lars 17940407, Maria 17960521, död 17980803 Katharina 17970819, ”kallas Maj a” Sara Lena 17990928, död 18040324 av hetsig feber, Anna 18020913, död 18040819 av bröstfeber Sven 18040514, död 18051022 av tvinsot Joel var son till torparen Lars Knutsson och hans hustru Karin Månsdot ter på Krisseby ägor i Stora Åby socken. Katharina var dotter till Lars Le onhardsson och Maria J ohansdotter på Gyllinge ägor. Joel och Katharina gifte sig 1792. Joel var då nytillträdd ryttare och Katharina var tj änstepi ga i Munkeryd. De bodde sedan på Munkeryds ryttartorp, Nyttorp. Joel Huggert dog den 27 mars 1807, troligen under krigen i Tyskland. I bouppteckningen efter Joel Huggert uppgavs tillgångarna till 66 riksda ler, därav två kor. Katharina gifte 1809 om sig med bonden Lars Jönsson från Stora Smedstorp och flyttade dit. Denne dog 1811 och Katharina Lars dotter bodde sedan i en backstuga på Gyllinge ägor och uppgavs vara fattig hj on. Hon dog 1847 på fattighuset i Ödeshög. Sonen Lars uppgavs lida av skärvan. Han drunknade i Vättern 1819. Dottern Katharina (Maja) gifte sig 1822 med torparen Peter Arvidsson och de hade sedan ett torp på Gyllinge ägor. En dotterdotter till Katharina Larsdotter blev gift med Karl Johan For sander. Vi kan förstå att hon upplevde många sorger och bedrövelser, men hon såg också barnbarn växa upp på Gyllinge ägor. Från domboken 1808 kan vi få en inblick i vad som kunde hända under en gudstjänsti Ödeshögs kyrka. Det var en sommarsöndag 1808. Drängen Johannes Jönsson från Munkeryd och många andra var där. Johannes Jöns son var vid tillfället överlastad av starka drycker. Han fick uppkastningar och detta åstadkom allmän förargelse i församlingen. Flera vittnen hördes. Jonas Jönsson själv hävdade inför häradsrätten att det var på grund av sjukdom som han fått uppkastningama. Rätten ansåg det 33 icke helt bevisat att Jonas Jonsson varit berusad och han slapp böter men erhöll av rätten en varning. Vem denne Jonas Jönsson var har jag inte kun nat utreda. Troligen var han en tj änstedräng, tillfälligt boende i Munkeryd. Bonde och lösdrivare Sven Hansson 1792, bonde, lösdrivare, Brita J aensdotter 1797 i Gränna, g 1816 Barn: Maria Charlotta 1818, gift, tidigt änka, till Svanshals Kristina Sofia 1821 Hedda Lovisa 1823 Johan Peter 1825, död 1827 Anna Brita 1828, epileptiker Sven Peter 1831, död s å Sven Johan 1832, död 1842 Sven Hansson övertog gården efter faderns död, först på arrende och senare genom köp. Sven var son till bonden Hans Hansson och Brita Svens dotter i Munkeryd. Brita J aensdotter var dotter till nämndemannen J aen Johansson och Stina Ingesdotter i N Boarp, Gränna landsförsamling. Sven och Brita gifte sig 1816 i Gränna. Vid hösttinget 1819 hade jägmästaren Sjösten instämt Sven Hansson i Munkeryd med yrkande om ansvar för att en ek vid röjningsarbete blivit skadad. Ekar var kungens egendom. Sven hävdade att eken varit skadad i många år. Rätten dömde Sven Hansson att böta tio riksdaler banko och dessutom att ersätta jägmästaren för hans besvär med två riksdaler. Sven dömdes vid häradsrätten 182627 för fylleri och svordom. Annars tycks bilden av Sven Hansson vara god. Han tycks ha varit en bra bonde med goda tillgångar. Han biträdde sin syster Anna Brita vid hennes proces ser mot sin man år 1821. År 1823 hade han tillsammans med Jonas Abra hamsson i Kvatarp köpt en gård om 1A mantal i Kopparp av Peter Hansson. Troligen var denna affär tillkommen för att hjälpa Peter Hansson, som kommit på obestånd. År 1826 hade han av Jonas Glad i Munkeryd köpt dennes gård, 1/ 16 mantal, för 633 riksdaler. Om denna köpesumma blev det en tvist vid tinget. Uppgifter tydde nämligen på att köpesumman i kontraktet skrivits 100 riks daler högre än den avtalade summan för att hindra Glads broder från att köpa gården. Samma år, 1818 uppstod en annan tvist, där Svens systrar, Katharina och Anna Brita, ansåg att Sven fått arrendera gården på villkor som var felaktigt förmånliga. Häradsrätten ogillade systrarnas stämning. Av handlingarna framgår att Sven Hansson varit en duktig bonde som gjort stora förbättringar på gården. Katharina Hansdotter och hennes man Peter Hansson innehade under någon tid 1/8 i Munkeryd men sålde den till Sven Hansson 1827. Vid sommartinget 1831 hade kronolänsmannen Nelson instämt Sven Hansson och yrkade att han skulle dömas till böter för fylleri. Målet hade tagit sin början vid vintertinget 1831 men blev då uppskjutet till sommar tinget. Sven Hansson hade den 13 februari detta år anträffats liggande sans lös på landsvägen utanför tingshuset i Ödeshög. Sven Hansson förnekade fylleri och menade att han var sjuk, drabbad av fallandesot. Han åberopade vittnen till detta, Peter Andersson i Stora 34 Smedstorp och Samuel Olofsson i Munkeryd. Rätten godtog hans förklaring och friade honom från fylleriåtalet. År 1834 blev Sven Hansson och hans hustru åtalade för brännvinsbrän ning under förbjuden tid. Detta skulle ha skett under 1832 och ett par vitt nen, Samuel Jonsson och Anders Kjäll, kunde berätta detaljer om detta. Sa muel Jonsson berättade att han på en mosse som låg på Sven Hanssons mar ker påträffat en på eld stående ännu rinnande brännvinspanna. Det var intill ett stort berg som var omgivet av sank mark. Anders Kjäll berättade att han under slåttertiden 1832 på samma plats, som låg avsides belägen, påtrafat en så och två mäskekar. I det ena av dessa kar fanns drank. Sven Hansson och hans hustru förnekade all kännedom om detta. Rät ten ansåg att omständigheterna var så besvärande för dem att de lämnades tillfälle att vid nästa ting fria sig med ed. De skulle också av prästen under visas om värj omålsedens vikt samt om menedens svåra påföljder och i öv ri gt om kri stendomskunskap. Målet kom upp vid tinget efter att Sven Hans son med sin familj flyttat till Ödeshög. När målet kom upp vid sommartinget den 5 juni 1835 inställde de sig inte och därför dömde häradsrätten dem att för brännvinsbränning under förbjuden tid böta 50 riksdaler banko samt ersätta de hörda vittnena med 16 skillingar vardera. Sven och Brita flyttade 1834 till Ödeshögs Riddargård, där Sven förvär vat en gård på 1/2 mantal. Gården i Munkeryd såldes till Samuel Samuelsson. Hur det gick sedan är svårt att redogöra för i detalj. Det har tydligen gått ganska snabbt. Brita Jaensdotter har i husförhörslängden 1836 noterats för slagsmål och svordom. I marginalen i husförhörslängden står Sven år 1840 antecknad som lösdrivare. Från 1840 bodde familjen till hus i Öninge Korporalsgård på en gård som kronolänsmannen Nelson ägde. Där dog Sven Hansson av bröstfeber 1846. Brita Jaensdotter bodde kvar som "inhy ses" där och hade fattigunderstöd. Hon dog 1861. Deras dotter Anna Brita bodde kvar i hemmet. Hon var epileptiker. Efter moderns död var hon piga på gårdar i Öninge men överfördes till Fattighu set som fattighj on 1871. Hon dog där av bröstlidande 1875. Det kan tilläg gas att Sven och Brita hade flera barn som dog i späda eller unga år. Denna familj representerar mycket tragik. En roman skulle kunna skrivas om denna familj. Vem åtar sig att göra det? Vid hösttinget 1828 hade kronolänsmannen Nelson gjort en räfst rörande vägunderhållet. Det var böndernas ansvar att underhålla vägarna och det blev därför många bönder som nu stämdes inför tinget. Det utdömdes böter, dels för bristande vägunderhåll och i en del fall för ”försenad väglagning”. I vår bygd var det bönderna i Kopparp, Stora Smedstorp, Öj an, Munkeryd och Gyllinge. Jonas Samuelsson 17790303, från Skrädeberg, bonde H 1)Maria Jonsdotter 17820911, H 2)Maja Johansdotter 17860104, d t livgr Johan Ärlig i Gyllinge Maja Lisa 1807 35 Jonas var son till postföraren Samuel Andersson och Anna Danielsdotter i Skrädeberg. Maria Jonsdotter var dotter till Jonas Nilsson och Stina Jons dotter i Munkeryd. De övertog och brukade hennes föräldragård, 1/8 mantal i Munkeryd. Hon dog av veneriska sjuka den 23 januari 1806. Jonas gifte sig därefter med Maja Johansdotter, dotter till livgrenadjären Johan Ärli g och hans hustru Ingrid Andersdotter på Gyllinge ägor. Bouppteckningen 1806 efter Maria Jonsdotter upptog tillgångar för 658 riksdaler, inklusive fastigheten 1/4 mantal Munkeryd för 250 riksdaler. Un der kreatur upptogs bl. a. två hästar, ett par stutar och sex kor. Vid vintertinget 1806 uppvisades vid häradsrätten ett inbördes testamente av den 27 dec 1805 upprättat av Jonas Samuelsson och Maria Jonsdotter i Munkeryd. Av testamentet framgick att Maria Jonsdotter drabbats av sjuk dom och bräcklighet. Detta testamente blev klandrat och blev omarbetat, se nedan. Jonas Samuelsson gifte om sig året därefter. Omkring 1808 flyttade fa milj en till Narbäck. Gården övertogs då av Nils Jonsson och Katharina Jonsdotter, se nedan. Efter deras död uppstod tvist om arvet. Jonas Samuelsson och Maria Jonsdotter, se nedan, hade genom inbördes testamente ordnat så att all egen dom skulle tillfalla Jonas Samuelsson vid hustruns ev bortgång. Maria Jons dotter var då sjuk. Efter hennes död barnlös blev testamentet klandrat och av tingsrätten 1806 förklarat ogiltigt. Maria Jonsdotter kunde inte lagligen fick ge bort sin ärvda egendom. Den skulle efter hennes död tillfalla hennes lagliga arvin gar, i detta fall hennes syster Katharina. 1)Nils Jonsson 17841014, bonde 2)Jaen Andersson (1793)i Södertälje, bonde Katharina Jonsdotter 17900307, Barn: Maja Stina Nilsdotter18081201, se nedan Peter Nilsson 18111229, torpare på Munkeryds ägor Anna Karin Nilsdotter 18140927, g m Hans Peter Svensson, se nedan Johannes Nilsson 18170410, bonde i Munkeryd, Johanna Charlotta 18200103, död 1840 av bröstfeber Clara (Ulrika) 18270806, g m Anders Persson, se nedan Gustaf Ulrik 18290813, gift och utflyttade till Gränna Kristina 18330502, förblev ogift, död i Munkeryd 1896 Nils var son till Jonas Håkansson och Maria Jonsdotter i Börstabol. Kat harina var dotter till Jonas Nilsson och Stina Jonsdotter i Munkeryd. De gifte sig 1808. Nils Jonsson dog 1819 av håll och styng. Katharina gifte 1823 om sig med J aen Andersson (född 1793 i Södertälje), fosterson hos Peter Jonsson och Anna Jonsdotter i Munkeryd. De fyra första barnen var från Katharinas första äktenskap. J aen och Katharina ägde och brukade 1/4. Från omkring 1840 står de som ägare av 3/8 mantal. De brukade mot slutet bara 1/8. J aen dog 17 mars 1848. Katha rina dog 1849. J aen Andersson skrivs ibland Johan Andersson. Bouppteckningen efter Nils Jonsson upptog endast lösöretill gångar efter 36 som fastigheten tillfallit Katharina genom arv och hennes avlidna man hade ingen giftorätt däri. Lösörets värde upptogs till 673 riksdaler. Bouppteckningen efter J aen Andersson 1848 uppvisade tillgångar på 2904 riksdaler och skulder på 386 riksdaler. På den 1/8 som de brukade hade de en häst, ett par oxar, tre kor, en kviga, en tjur, en fjolkalv, två mind re kalvar, en kättakalv, en sugga, två baggar, en söa, jj/ra dito, tre bockar, en get med två kiddar, en get med en kidde, två bal gäss. Bouppteckningen efter Katharina Jonsdotter 1849 visar att hon i första giftet hade fyra barn, sönerna Peter Nilsson, Johannes Nilsson, dottern Maja Stina Nilsdotter, g m Karl P Andersson på Stockseryds ägor och dottern Anna Karin, g m Hans Peter Svensson i Munkeryd. I andra giftet hade hon tre barn, Gustaf Ulrik 20 år, dottern Kristina 16 år och dottern Ulrika, g m skomakarmästaren Anders Petersson vid Holkaberg. Till gångarna uppgick till 2112 riksdaler. Katharina Jonsdotter blev år 1835 instämd till tinget för att hon ur en bod i Munkeryd till gripit en mängd kalk, som tillhörde rusthållaren Sven Hans son i Munkeryd. Vid hösttinget 1837 hade kronolänsman Lindeberg instämt Johan An dersson med anledning av olovlig brännvinsbränning. Hans brännvinsred skap hade tagits i beslag för bristande försegling. Målet blev uppskjutet. Hur målet slutade har jag inte funnit något om. Vid vintertinget 1842 åtalades bl. a. J aen Andersson och Peter Persson i Munkeryd för att de inte satt sina brostycken i behörigt skick. De inställde sig inte och fick böta tre riksdaler 16 skilling för uteblivande. Detta gällde förmodligen vägunderhållet på landsvägen. Hur målet slutade har jag ingen kännedom om. Förmodligen blev det böter vid sommartinget. Dottern Maja Stina gifte sig 1837 med drängen Karl Peter Andersson. De var bönder och torpare på olika håll i socknen, Kråkeryd, Visjö och Stockse ryd. Ibörj an av 1850talet står de i kyrkoboken antecknade som lösdrivare. Maja Stina kom sedan till Munkeryd och bodde inhyst hos sin syster, Anna Karin Nilsdotter, se nedan. Hennes man omkom nyårsnatten 1851 av os i Holkaberg. Maja Stina beskrevs då som sju/dig, svagsint och fattig. Hon avled 1888 utan att lämna några barn eller bröstarvingar efter si g. Närmaste arvingar var tre syskon och tre halvsyskon, nämligen brodern Peter Nilsson, död men hade sex barn, brodern Johannes Nilsson, död men hade fyra barn, som vistas i Amerika, systern Anna Karin Nilsdotter, död, men hade två barn, vidare halvbrodem Gustaf Ulrik J aensson i Bjällebäck i Gränna, halvsystem Klara Ulrika J aensdotter i Munkeryd samt halvsystern Kristina J aensdotter, omyndig. Tillgångarna utgj ordes av inre lösöre och infordringar, totalt 854 kronor, skulderna till 102 kronor. 37 Martin Turnér 1756 i Svanshals, torpare, f.d. soldat Maj a Larsdotter 1753, Barn: Maj Stina 17830123, gift 1807 med grenadj ären Anders Sten, AnnGreta 17840912, Anders 1787 1 028, torpare på Vätterslyckoma Johanna 17911 106, t Svanshals, g m rättaren Peter Andersson Johan Peter 17980128, torpare på Maltmossens ägor Martin och Maja gifte sig 1781. Martin var då soldat för Tuna och Maja uppgavs vara piga i Klockargården. Jag har inga uppgifter om deras bak grund. Turnér var sedan livgrenadj är, först för Kråketorp, sedan SVäms Bosgård och flyttade till Munkeryd omkring 1805 och bodde här i egenskap aV gratialist, pensionerad soldat. Han kallades ibland Mårten. De bodde möjligen i Vätterslyckorna, Väster om Munkeryds soldattorp, där deras son Anders Vetter bodde med sin fa milj från 1814. Maja Larsdotter dog aV andtäppa 1827 på årets sista dag, nyårsaftonen. Martin flyttade 1828 till Klämmestorps ägor. Han dog där 1829 aV ålder dom. Bouppteckningen efter Maja Larsdotter Turnér 1828 upptog tillgångar för 67 riksdaler och med en behållning efter skulder aV 44 riksdaler. Under Kreatur upptogs en gammal ko. Under Hus upptogs en gammal stuva med förstuga, en liten gammal ladugård, en liten bod, ett vedskjul. Under någon tid bodde i Munkeryd den gifta drängen Johannes Abra hamsson Lantz, född i Gränna 1789 och hans hustru Lena Persdotter, född i AdelöV 1786. De gifte sig 1809, bodde en tid på Glasfalls ägor men flyttade sedan Vidare, okänt vart. Peter Pantzar (17820524) i Lommaryd, livgrenadj är Stina Hansdotter 17860911, Peter och Stina gifte sig 1809. Han var då livgrenadj är i Munkeryd, född i Lommaryd 17820524, sannolikt son till soldaten Magnus Hane och Brita J ohansdotter i Hulu soldattorp i Lommaryds socken. Stina var dotter till bonden Hans Andersson och hans hustru Sara Eliadotter i Sunneryd. Hen nes föräldrar dog 1799 resp. 1800. Peter och Stina flyttade 1815 från Munkeryds soldattorp till Sunneryd. De innehade där 1A mantal, förmodligen en del aV hennes föräldragård. De flyttade sedan till Kushult 1818. År 1839 återvände de till Sunneryd, då som ägare aV 7/48 mantal. 1843 flyttade de till Rossholmen. De överlät då sin gård i Sunneryd på sonen J 0 hannes. Stina Hansdotter dog aV lungsot 1855. Peter dog 1858 aV ålderdom. 38 Johannes Alvin 1793 0724, livgrenadj är, Lena Persdotter 17940822 i Rök, Dottern Hedda Maria 18191216 Johannes var son till bonden Jonas Jakobsson och hans hustru Stina Svensdotter i Ödeshögs Skattegård. Lenas bakgrund har jag ingen uppgift om. De gifte sig 1818 och kom därefter till Munkeryd. De bodde endast kort tid i byn, åren 181821. De flyttade 1821 till Harstad. Deras fortsatta öden är obekanta. Vid hösttinget 1818 antecknades i domboken en förlikning i ett mål mel lan drängen Salomon Nilsson i Erstorp och livgrenadjären Johannes Alvin i Munkeryd rörande skuldfordran. Petrus Bülov 17970314, livgrenadj är Anna Johansdotter 17940524 i Stora Åby, g 1821 Barn : Johanna Sofia 18221216, Anna Helena 18250418, Stina 18280709, Johan Peter 18310507, Petrus var son till livgrenadjären Sven Öm och hans hustru Anna Lena Jonsdotter på Öninge ägor. Anna var dotter till torparen Johannes Nilsson 0 Katharina Petersdotter på Amundeby ägor. De gifte sig 1821 och kom däref ter till Munkeryds soldattorp, Nyttorp. Möjligen har Bülov drabbats av sjukdom. Han uppges vara utfattig. År 1832 flyttade familjen till Rogslösa. Redan 1830 fanns en annan soldat i Munkeryd, nämligen Frost. Denne har dock varit mycket tillfällig ty familj en har inte antecknats i husförhörsläng den. Från domboken 1824 ser vi att Bülov av riksdagsmannen Samuel An dersson i Bankaby var instämd till tinget. Det gällde skuldfordran, två riks daler och fyra skillingar banko. Bülov ålades att betala detta och han fick också ersätta rättegångskostnaden med två riksdaler. Anders Gustaf Vetter 1787 1 028, torpare, H1 Greta Eriksdotter 17810731 i Hov, sj ukli g H2 Greta Persdotter 17951130 i Linderås, Barn: Anna Greta 1807, utfl tHov Johanna 18100928 i Orlunda, död 1823 Johannes 18151 11 1, torpare på Vätterslyckorna Karl Peter 18180511, till Öjan 1842, Lotta Kristina 18211009, död 1822 av slag, Gustaf 18230609, till VT 1841, Anders var son till soldaten Martin Turnér och hans hustru Maja Larsdot ter på Munkeryds ägor. Föräldrarna bodde förmodligen på torpet Vetters lyckorna. Familj en Vetter kom till Munkeryd från Ekeby 1814. Anders Vet ter var gift två gånger, första gången med Greta Eriksdotter, som dog 1853. Hon beskrivs i husförhörslängden 182131 som sjukli g och var på kurhuset 1828. Efter hennes död gifte sig Anders 1854 med Greta Persdotter. Hon var 39 dotter till Per Nilsson och Stina Hansdotter i Djurafall i Linderås. Anders Gustaf Vetter avled den 6 maj 1859 och som dödsorsak anger kyrkoboken inflammation i underlivet. Greta Persdotter flyttade därefter till Stora Smedstorp. På Vetterslyckor na kan man fortfarande skönja två torpgrunder. Vi kan anta att familjen Vet ter bodde i det ena och hans föräldrar i det andra. Senare bodde sonen Jo hannes Vetter där också. Bouppteckningen efter Greta Eriksdotter 1853 upplyser att de hade tre barn, Johannes, Karl Peter och Gustaf. Hon hade dessutom före äktenska pets ingående en dotter, Anna Greta, som nu var änka och boende på Sväms Västergårds ägor, närvarande vid bouppteckningen. Sönerna Gustaf och Karl Peter bodde i Stockholm. Tillgångama uppgavs till 107 riksdaler, skulderna till 13 riksdaler. Bo uppteckningen upprättades av Anders Andersson i Fogeryd och Johan Alex andersson i Munkeryd. Under Kreatur upptas en ko och en tj urkalv. Några hus eller fastigheter upptas inte. Under den avlidnas gångkläder (20 riksda ler) upptas en gammal rock, en svart klänning, fem ullkla'nningar, två lin klänningar, två Ig'ortlar, två lintröjor, en pälströja, sex förkläa'en, lintyg, tre par strumpor, ett par vantar, tre par handskar, en ullschal, fem näsa'ukar, en schal, två par vantar, jj/ra mössor, jj/ra par kängor, två par skor. Bouppteckningen efter Anders Gustaf Vetter 1859 visar att sonen då Jo hannes bodde vid Kopparp och sonen Gustaf bodde kvar i Stockholm. Enligt domboken från vintertinget 1815 fick Anders Gustaf Vetter ett torp i Munkeryd som ersättning för utförd beväringstj änst i stället för Sven Hansson, son till bonden Hans Hansson i Munkeryd. I kontant ersättning skulle Anders Vetter efter beväringstjänsten få 80 riksdaler. Hans Hansson åtog sig också att uppföra hus på torpet samt att lämna Vetter 24 kappland jord till utsäde jämte kålland samt föda för en ko och två får. Torpet skulle Vetter och hans hustru få behålla i hela sin livstid. Under beväringstjänsten skulle jordägaren bruka jorden och dessutom skulle jord ägaren då lämna åtta lass ved. Hägnaden runt torpet uppsättes av jordägaren men skall sedan underhållas av Vetter. Av Vetter och hans hustru skall vid gården varje år utföras 20 karla och 10 kvinnsdagsverken, varvid mat erhål les vid gården. Det torp som avses är ett av de två torp som förr kallades Vätterslyckor na, på södra halvgården, invid gränsen mot Kopparp. Torparen Anders Vetter i Munkeryd hade till sommartinget 1842 instämt Karl Arvid Persson i Sväms Bosgård. Vetter var ombud i en affär rörande timmer. Utslaget föll på höstetinget 1842 och däri ålades Persson betala Vetter ifrågavarande skuld, 32 riksdaler samt sex riksdaler i rättegångskost nader. Detta mål tyder på att Vetter var en betrodd man och troligen läs och skrivkunnig. Sven Andersson 18020430 i Adelöv, bonde, Anna Brita Hansdotter 17951222, d t Hans Hansson och Brita Svensdotter Son: Sven Peter 18310514, 40 Vi börjar med Anna Brita Hansdotter. Hon var dotter till Hans Hansson och hans hustru Brita Svensdotter i Munkeryd och hade vuxit upp på den stora gården i Munkeryd, där hennes fader dog 1815 av arsenikförgiftning. Anna Brita gifte sig 1819 med Johan Matsson i Ösiö. De bodde ”till hus” på Ödeshögs Skattegård men oenighet uppstod. Anna Brita ansökte om skils mässa och makarna bodde åtskilda. Hon bodde i Gyllinge. Som skilsmässo orsak uppgavs misshushållning och slösaktighet. Johan Matsson dog förmodligen innan skilsmässan var klar och hon gifte sig 1831 med Sven Andersson. Sven var son till torparen Anders Larsson i Källebäcken och hans hustru Annika Bengtsdotter. Han hade varit dräng i Munkeryd och i andra byar i bygden. Sven och Anna Brita bodde i Munke ryd något år men flyttade 1832 till ett torp under Orrnäs. 1833 kom de till Sunneryd där de ägde 1/ 12. 1838 flyttade de till Erikstorp och senare bodde de "inhyses" på Ödeshögs Skattegård. Där dog Anna Brita Hansdotter 1849 av lungsot, 53 år gammal. Hennes son Sven Peter flyttade till Linköping 1850. Sven Andersson dog 1879. Vi kan här se att Hans Hanssons och Brita Svensdotters barn inte särskilt bra lyckades förvalta familjens förmögenhet. Anna Britas broder Sven Hansson, slutade också sina dagar på liknande sätt. Samuel Samuelsson 18081224 i Adelöv, bonde på 1/2 mantal H Kerstin J akobsdotter 18160208 i Adelöv, Barn: Stina Maria 18361008, Alfred 183 80927, övertog Klockargården i Ödeshög . Samuel var son till Samuel Larsson och Maja Larsdotter i Mickelstorp. Kerstin var dotter till bonden Jakob Olofsson och Stina J ohansdotter i Sten, Adelövs socken. De kom till Munkeryd 1834 från Adelöv och brukade och ägde den gård som Hans Hansson och Sven Hansson efter honom tidigare ägt. Från vintertinget 1835 finns en notering om att Samuel dömts till böter för att han i ett uthus, kanske ladugården lyst sig med ett öppet ljus, utan lykta. Bötema blev en riksdaler 32 skillingar. Vid samma ting hade också Samuel instämt sin granne, Jan Andersson, och krävde ersättning för de skador som J ans getter orsakat på Samuels sä desgärde. Som vittnen åberopades Johan Turnér och hans hustru på Munke ryds ägor. När dessa hörts och intygat skadorna kom parterna överens inför rätten om att Jan Andersson skulle betala sex riksdaler 32 skillingar för skadorna. Därmed var detta mål ur världen. Till sommartinget 1835 hade kronolänsman Nelson instämt Samuel och hans hustru för att de förra året övat olovlig brännvinsutminutering, särskilt hans hustru. Straffet för detta blev tio riksdaler, varav kronolänsmannen fick två tredjedelar. Vid hösttinget 1836 dömdes Samuel Samuelsson och Johan Andersson, båda från Munkeryd samt många andra bönder från andra byar till böter för försummad väglagning. Detta avsåg sannolikt landsvägen, Holavedsvägen. Vid samma ting hade också kronolänsman Nelson på nytt instämt Samuel 41 för att han haft öppet ljus i sina uthus. Nu tycks Samuel ha reagerat lite mera på länsmannens påståenden. Samuel berättade inför rätten att visst hade han haft ljus, men ljus som varit inneslutet i en lykta. Han hävdade att ingenting i lagen förbjöd sådant och därför yrkade han ersättning för alla sina besvär i målet. Det var två resor till tinget samt vidare andra ersättningar, för lösen av protokollsutdrag mm. Rätten konstaterade att länsmannen inte haft fog för sin instämning. Därför fick länsmannen ersätta båda vittnena och även Samuel för hans kostnader och besvär i målet. År 1840 flyttade de till Ödeshög, där de förvärvat Ödeshögs Klockar gård, en mantal rusthåll. Kerstin Jakobsdotter beskrevs tidvis som sinnes svag. Hon dog 1872. Samuel dog 1888. De hade många barn. Flera av dem utvandrade till Amerika. De hemmavarande övertog Klockargården, i mind re gårdsdelar. Sonen Alfred omkom under våldsamma omständigheter 1895. Han hade med häst och vagn varit i Gränna onsdagen den 23 augusti 1895 och över varit kungabesöket där. På hemvägen, kommen nära Ödeshög, skenade hästarna. Samuelsson föll av och kom under vagnen samt blev synnerligen illa tilltygadi bröst och huvud, revben bräcktes och ett öra avslets. I sans löst tillstånd blev han funnen och hemförd, och i torsdags morse avled han. Orden är hämtade ur Smålands Allehanda. Gården i Munkeryd sålde de troligen till Jonas Andersson och Anna Gre ta Karlsdotter. Dessa är kända endast till namnet. De bodde troligen inte i Munkeryd. Under ett år, 184041 ägdes och brukades den södra halvgården av Peter Petersson, född 1794 i Ekeby samt hans hustru Eva Maja Persdot ter, född i Hogstad 1800. De hade fem barn och bodde i byn ett år och flyttade 1841 till Västergöt land. Enligt uppgift från domboken hade Peter och Eva Maja för 2033 riks daler banko köpt gården av Jonas Andersson och Anna Greta Karlsdotter. Peter och Eva Maja sålde gården efter ett år till bröderna Johan och Johan nes Alexandersson, se nedan. Vid vintertinget 1842 mål 239 åtalades bl. a. Jaen Andersson och Peter Persson i Munkeryd för att de inte satt sina brostycken i behöri gt skick. De inställde sig inte och fick böta tre riksdaler 16 skilling för uteblivande. Kronolänsmannen, kommissarien A Nelson hade till vintertinget 1842 instämt gästgivaren Eric Nelson i Holkaberg. Åtalet gällde att han dels själv och dels genom sitt folk vid en auktion hos Petersson i Munkeryd den 13 och 14 oktober 1841 utövat olovlig brännvinsutminutering. Utslaget den 22 mars 1842 löd: På grund av skriftligt erkännande samt 47 § Kongl förordningen 1841 dömes svaranden att böta 20 riksdaler, där av 2/3 till åklagaren, resten till Ödeshögs sockens fattiga, eller undergä fängelse 14 dagar. Vid sommartinget 1842 var Jan Andersson och Peter Persson i Munke ryd instämda för felande grusfyllning. Detta gällde troligen deras underhåll av stora landsvägen mellan Gränna och Ödeshög. Utslaget blev böter. 42 Jakob Johan Alexandersson, 18170825 i Vireda, bonde Anna Brita Andersdotter 18180918 i Vireda Barn: Anna Charlotta 18431004, se nedan Josefina Vilhelmina 18470610, död 1849 Karl August 18490707, till Amerika 1873, Anders Herman 18510206, till Amerika ? Frans Oscar 18540810, till Amerika 1873 Hulda Augusta 18561008, till Amerika 1878 Emilia Axelina 18590118, död av mässlingen 18620908 Jenny 18610427. död av mässlingen 18620907 Johan Alexandersson var son till bonden Alexander Alexandersson och hans hustru Lisa J akobsdotter i Grankärr, Vireda. Anna Brita var dotter till bonden Anders Jansson och hans hustru Brita Svensdotter i Älmeberg, ock så Vireda församling. De kom till Munkeryd 1841 från Fogeryd, där de båda tjänat dräng och piga hos en syster och svåger till Johan. De gifte sig samma år. Året därefter kom en broder till honom, Johannes, också till Munkeryd, se nedan. De ägde en tid den södra halvgården tillsammans, eller var sin fjärdedel av 1 mantal Munkeryd. Efter att Johannes 1846 med sin familj flyttat tillbaka till Vireda övertogs den södra gården helt av Johan. I mitten av 1860talet står han antecknad som ägare av 5/8 mantal i Munkeryd. Samtidigt har dock något hänt som gör att han måste börja avveckla sitt ägande. 1868 flyttade familjen till Öninge Hallegård och Johan råkade i konkurs. Hans ägande i Munkeryd överf'ördes undan för undan till hans svåger Anders Andersson i Fogeryd. Ibörj an av 1870talet ägdes 1/8 mantal i Munkeryd av Jakob Johan Alexanderssons konkursmassa. Vad anledningen var till hans förluster vet jag inte. Hade han kanske gått i borgen för någon? Det var rättegångar som gick ända upp i Göta Hovrätt. Jag vet inte hur målet slutade, men jag tror inte att Johan fick tillbaka nå gonting. Han förlorade troligen även sin gård i Öninge och stod sedan i husför hörslängden som arbetare under Ödeshögs Riddargård. Möjligen ägde han senare ett hus i Ödeshög. I husförhörslängden för 1881 står antecknat att 1/2 mantal Riddargården ägs av Jakob Johan Alexanderssons barn i Amerika. Anna Brita dog 1896 av lungsot. Johan själv dog den 30 april 1897 av influ ensa. Gården i Munkeryd övertogs av dottern Anna Charlotta och hennes man Johan August Andersson, se längre fram i denna berättelse. Johan Alexandersson i Munkeryd hade till höstetinget 1842 instämt herr ingenieuren Lagerdahl i Råby med anledning av at han blivit stångad och sårad av en tjur som tillhörde Lagerdahl. Rätten ogillade åtalet och menade att Alexandersson hade kunnat undvika tjuren. 43 Johannes Alexandersson, 18200513 i Vireda, bonde på 1A mtl Kristina Danielsdotter 18210416 i Vireda Barn: Johanna Sofia 18421107, Josefina Karolina 1844093 0, Johannes var son till bonden Alexander Alexandersson och hans hustru Lisa J akobsdotter i Grankärr i Vireda socken. Kristina var dotter till Daniel Jönsson 0 Anna J ohannesdotter i Målahult i Vireda. Johannes och Kristina kom till Munkeryd från Vireda år 1842. De flyttade 1846 åter till Vireda men kom i mitten av 1860talet åter till Ödeshögs socken, då till Holkaberg. Förutom Johannes och Johan bodde även två systrar till dem i Ödeshögs socken, en i Fogeryd och en i Gyllinge. Det var åtskilliga flyttningar från Vireda till Ödeshögs socken förr i tiden. En sonson till Johannes och Kristina var David Gustafsson i Holkaberg. Drängen Johan Alexandersson i Fogeryd och hans tilltänkta hustru Anna Brita Andersdotter anhöll vid vintertinget 1844 om fastebrev å 1/4 mtl Munkeryd som de enligt bevittnad avhandling den 30 september 1842 in köpt av P Petersson och hans hustru Eva Maria Petersdotter för 3025 riksda ler banco. Johannes Alexandersson i Munkeryd hade vid vintertinget 1846 instämt Samuel Persson i Norrö med yrkande att denne skulle redovisa ett förrnyn derskap som han haft för omyndiga Kristina Svensdotter i Munkeryd. Dejta uppdrag skulle nu övertas av Alexandersson. Målet återupptogs vid höste tinget, 7 oktober 1846. Samuel Persson erkände sig skyldig att redovisa men uppgav att han ännu inte hunnit fullborda detsamma. Han bad om ytterligare anstånd. Rät tens utslag blev att parterna till nästa ting då redovisningen skulle vara klar. Hans Peter Svensson 18120708, bonde, Anna Karin Nilsdotter 18140927, Barn: Emeli Matilda 18410605, g m Karl Fredrik Jonsson, se nedan Karolina Josefina 18431211, död 18460428 Clara Charlotta 18450204, död s å Frans Oskar 18460822, död 18480212 Vilhelmina Karolina 18471220, död 18490907, Karl Johan 18510108, död 1851 Hulda Maria 18520305, g m Johan Aug.Andersson i Daglösa Frans Emil 18541030, död 18541117, Frans Emil 18560725, död 1858 Sven Albin 18601009, död 18620921, Hans Peter Svensson var son till Sven Nilsson och Maja Stina Persdotter på Ödeshögs Gästgivargård. Anna Karin var dotter till Nils Jonsson och Katharina Jonsdotter i Munkeryd. De gifte sig 1840 och Hans Peter var då arrendator på Ödeshögs Brännegård. De kom till Munkeryd 1844. Han står till en början skriven för 1/4 mtl i Munkeryd men detta ändras sedan till 1/8. Något att observera är den stora 44 bamadödligheten i denna familj. De fick tio barn och åtta av dessa dog. Det måste ha varit mycket gråt i deras hus. Hans Peter dog av bröstlidande 1871. Anna Karin hade ett undantag på gården och dog 1888. Hennes syster, Maja Stina Nilsdotter, änka från Svanshals som bodde hos henne i Munkeryd dog samma år. Henne har vi läst om tidigare. Hon hade sin egen sorgliga historia. Hans Peter Svensson i Munkeryd hade vid sommartinget 1844 instämts rörande skogsåverkan i häradsallmänningen. Det är okänt hur detta mål slu tade. Bouppteckningen efter Hans Peter Svensson upptog tillgångar för 4760 riksdaler, skulder till 2500 riksdaler. Bland tillgångarna upptogs 1/8 mantal Munkeryd till 3300 riksdaler. Under Kreatur upptogs fyra kor, en kviga, två kalvar, tre får, tre lamm och en gris. Bouppteckningen 1888 efter undantagsänkan Anna Karin Nilsdotter vi sar att hon efterlämnade två bröstarvingar, dottern Hulda Maria Hansdotter, gift med Johan August Andersson i Daglösa vid Glasfall, dottern Emilia Mathilda Hansdotter, vilken är avliden men har två döttrar, Hilma Josefina, myndig och bor i Gränna, dottern Jenny Mathilda Karlsdotter, omyndig. Alla dessa var närvarande. Bouppteckningen upptog endast lösöre, där ibland ett får med lamm och två höns, vävstol med tillbehör, spinnrockar, kardor mm. Tillgångama uppgick till 190 kronor, skulderna till 205. Johannes Nilsson 18170410, bonde Johanna Larsdotter 18181017 i Svanshals, Barn: Emilia Augusta 18520902, Johannes hade under åren 183947 vistats i Stockholm. När han 1847 återkom till Munkeryd ägde och brukade han1/8 mtl. Han var ogift och hade en piga. Gården hade under flera år brukats av Lars Håkansson i Narbäck. Johannes var ogift fram till 1852. Johannes och Peter, nedan, var bröder. Peter hade en del skulder. För att kunna betala dem hade han till sin bro der Johannes sålt en stuga samt en del lösöre. Det sammanlagda värdet var 215 riksdaler. Johannes och Johanna gifte sig 1851 och Johanna var då änka från Åby Gästgivargårds ägor. De flyttade till Rök 1852. Av domboken från 1843 framgår att Johannes 1841 hade lånat ut pengar till änkan Stina Jonsdotter i Öj an. Lånet gällde egentligen hennes son Jonas Jansson. Denne ansågs dock mindre vederhäfti g och därför hade änkan un dertecknad skuldsedeln i sonens ställe. Hon hade dock efteråt varit något missnöjd och därför återfått skuldsedeln. Men då hade hon muntligen lovat att ändå betala skulden om inte sonen klarade detta. Det hade nu framkommit att Jonas Jansson var medellös och inte kunde betala. Johan Törner och Anders Vetter vid Munkeryd hördes som vittnen om hur det tillgått när skuldsedeln tillkom. Vidare var änkans förmyndare, Johan Samuelsson närvarande. Rätten beslutade att änkans ansvar för skulden hade upphört när hon åter fått skuldsedeln. Johannes Nilsson kunde därför inte återfå några pengar. Han fick dessutom betala ersättning för vittnenas inställelse. 45 Drängen Jonas Jonsson i Munkeryd hade till vintertinget 1842 instämt nämndemannen Samuel Svenssons hustru i Lilla Krokek, Maria Persdotter. Hon hade beskyllt honom för att under sin tj änstetid hos dem ha stulit en stump ull. Maria Persdotter erkände sitt brott och fick böta 32 skilling. Peter Nilsson 1 8 1 11020, torpare och snickare i Munkeryd, 1)Kri stina Nilsdotter 1809 1 020 i Heda, död 1848 2) Anna Greta Olofsdotter 18140601 i Adelöv, Barb; Maja Karin 18331015 i Heda Sven Peter 18370619, Karl Johan 18401020, till Heda 1856, Alfred 18420808, död 1850 Karolina Josefina 18450315, död av slag 18450403 Anders Vilhelm 18461015, till Rök 1861, Emeli Mathilda 18510306, Johannes August 18540711, till Strå 1872, Frans Oscar 18580313, till Heda 1877, Sven Victor 18600224, död s å av bröstsjuka Peter var son till Katharina Jonsdotter i Munkeryd i hennes första äkten skap, med Nils Jonsson. Peter gifte sig med Kristina 1832. Hon var född i Heda och vigseln skedde troligen där. De bodde en tid i Heda och kom till Munkeryd 1834. Han angavs först som gifta drängen, senare som torpare. Hans torp är identiskt med den s k Peter Nilslyckan som omnämns i hand lingarna till laga skiftet, beläget i nordost. Detta torp hade han fått av sin mor och styvfar enligt kontrakt, se nedan. Kristina dog 4 april 1848. Han gifte sig då med Anna Greta Olofsdotter, dotter till Olof Håkansson 0 Annika Ingesdotter i Sutarp. I husförhörslängden 1861 uppges Peter och Anna Greta bo i egen stuga. De uppgavs i husförhörslängden 1861 vara utfattiga. Peter dog 15 mars 1879 och Anna Greta dog 4 augusti 1882. Bouppteckningen efter Kristina Nilsdotter 1848 visade att hon och Peter Nilsson hade fem omyndiga bam. Deras rätt bevakades av deras morbroder Karl Gustaf Persson vid Egbola i Heda socken. Tillgångarna upptogs till 222 riksdaler och skulderna till 499 riksdaler. På sitt torp hade de ett får med lamm och en bagge. Inga fler djur är om nämnda. Där fanns en stugubyggnad av 100 riksdalers värde, en bod, två mindre hus samt loge med två lador. Snickareverktyg är nämnda i boupp teckningen och det framgår av bouppteckningen efter honom själv att han var snickare. Bouppteckningen efter snickaren Peter Nilsson 1879 uppvisade tillgång ar för 266 riksdaler samt skulder till 805 kronor. Han efterlämnade hustrun, Anna Greta Olofsdotter samt tre med henne sammanavlade barn, Johan Au gust Pettersson i Åbylund i Strå socken, icke närvarande, Frans Oskar Pet tersson i Tegneby i V Tollstad, närvarande, Emilia Mathilda Petersdotter i Tuggarp, närvarande. I ett tidigare äktenskap hade han fyra barn, Sven Peter Pettersson i Mota la, icke närvarande, Karl Johan Pettersson i Häggestad, Anders Vilhelm 46 Pettersson i Rogslösa socken, Maja Karin Petersdotter, g m Peter Johansson på Tjugby ägor i Heda socken. De icke närvarandes rätt bevakades av hem mansägaren Anders Petersson i Munkeryd. Ur ett torpkontrakt, inlämnat till vintertinget 1842 hämtas följande: Vi undertecknade upplåter till vår son och styvson Peter Nilsson och hans hustru Kristina Nilsdotter en jordplan på vårt ägande 3/8 mthunke ryd Denna jordplan består av en liten byggningsplan väster om den s k Smedjelandsåkern, ett kålland på samma åker, så stort som han nu åtnjuter i vår kålgård T illika skall de ha ett åkerstycke i västra gärdet i den s k Brovråen, som består av 12 kappar utsäde samt ett åkerstycke i västra gär det nere om vägen vid norra ändan av stora Lillängsåkern som består av 8 kappar. Den skift som Peter Nilsson har börjat odla på får han begagna i bådas vår livstid med det förbehåll att skiften skall vara färdiggjord till den 1 nästkommande november. Till höbärgning skall de ha det ängsstycke i västerängen i norra ändan som han förr innehaft och nu med stenar ut märks, tillika den på stycket varande skog. Beten skall de ha bland våra kreatur för en ko och två får. Vedbrand får tagas på gårdens ägor efter an visningar. Den stuga de nu bebor skola de åtnjuta till dess de kunna uppföra en på sin plan, det fähus de nu begagnar får de åtnjuta så länge ingen änd ring sker i gården. Även åtnjuter de ökar vid gården till åkerjordens brukande årligen samt kvarnskjuts och till vedbrands hemkörande av gårdens ägare. För ovan nämnde lägenheter och förmåner erlägges en årlig skatt av 18 riksdaler vilken summa utgöres av dagsverken av mans; utom 20 kvinnodagsverken som utföres då mat och kaka och 8 skillingar om dagen erhålles. Skulle vi finna oss föranlåtna att enskilt bruka vårt ägande särskilda 1/8 eller någon av oss genom döden avlida eller någon storskiftesförändring på hemmanet skulle framdeles ske så skall förenämnde förmåner åtfölja vår enskilda 1/4 med lika så god jordmån som nu är utsynt. Denna lilla lägenhet tager sin början den 1 maj 1839 och förblir i bådas vår livstid Även får innehavaren Peter Nilsson och hans hustru hos domstolen söka stadfästelse härpå som lag förmår. Sålunda överenskommet som skedde uti Munkeryd den 1 5 januari 1839. Johan Andersson, Karin Jonsdotter, jordägare Med föregående förklarar vi oss nöjda: Peter Nilsson, Kristine Nilsdotter (CND) På en gång närvarande vittnen: K Jonsson iBörstabol, Hans Jonsson i Munkeryd Efter uppläsandet blev förestående kontrakt jämlikt därom gi ord anhållan ordagrant i domboken infört, till lagenli g kraft och verkan. Peter Nilsson hade en del skulder att dras med. Detta framkom av ett mål vid hösttinget 1844. Peter Nilsson hade då till sin broder Johannes Nilsson i Stockholm sålt en stuga med inredning för 100 riksdaler banko, vidare en ladugård och en bod för 25 riksdaler samt diverse lösörepersedlar till ett värde av 85 riksdaler, summa 210 riksdaler banko, för att betala sina skul der. Av brodern fick Peter också löfte att inneha och använda de omnämnda husen och lösörepersedlarna. 47 Vittnen till denna uppgörelse var C G Lantz i Stavreberg och Anders Jonsson i Börstabol. Vi kan anta att husen var de hus som Peter Nilsson hade på sitt torp. En broder till Anna Greta Olofsdotter, Anders Olofsson, var gift med Anna Karin Hansdotter från Munkeryd och brukade under åren 18551859 hennes föräldragård i Munkeryd. Jonas Jonsson Glad 17921214, bonde, Sara Lena Persdotter 17940923, Barn: Karl August 18190808, Johan Peter 18210314, Alexander 18250803, Jonas var son till bonden Jonas Jonsson och Sara Bengtsdotter i Munke ryd. Sara var dotter till Peter Persson och Lena Andersdotter i Ödeshögs Brännegård. Jonas och Sara gifte sig 1819. Tilläggsnamnet Glad hade Jonas fått sedan han varit beväring. Jonas och Sara ägde och brukade 1/8 mtl i Munkeryd men flyttade år 1828 till Ödeshög. Där dog Jonas Jonsson och Sara gifte om sig med Lars Håkansson och de brukade under ett tiotal år en gård i Narbäck. Sara dog 1840 av bröstfeber. 1842 flyttade Lars Håkansson med sina barn till Munkeryd, se nedan. Vid hösttinget 1816 hade Jonas instämt en dräng, Johan Andersson i Munkeryd, med krav på ersättning. Jonas hade tidigare lånat ut en pistol till Johan och om pistolen blev skadad skulle Johan betala den med sex riksda ler. Nu var pistolen skadad, trodde Glad. Inför rätten inspekterades pistolen av löjtnanten Stålhammar och lantj ägaren Enok Töming. De konstaterade att pistolen var oskadad. Därför slapp drängen betala. Vid vintertinget 1817 finns noterat att livgrenadjären Krok på Kopparps ägor samt drängen Jonas Glad i Munkeryd hade varit i slagsmål men att de nu hade kommit överens och inte längre behövde rättens hjälp med att lösa denna oenighet. Sommaren 1819 rådde en lång torka. Jonas Glad gjorde denna sommar ett försök att odla upp ett kärr och därvid kom elden lös. Han och hans folk gjorde vad de kunde för att släcka. Men elden kom in på änkan Katharina J onsdotters äng och skadade där sex stycken ekar. Ekar var kungens tillhö righet och saken var allvarlig. J ägmästaren Sjösten hade till hösttinget 1819 instämt Jonas och krävde ansvar. Jonas hävdade att han iakttagit försiktighet men att elden ändå spridit sig. Han förklarade att om han skulle plikta för de brandskadade ekarna skulle han bli en fattig och alldeles utblottad man. Rätten dömde honom till böter. Vid sommartinget 1820 hade Jonas Glad instämt korpralen Friberg på Bankaby ägor med krav på att denne skulle återbetala en skuld. Friberg er kände skulden men eftersom inte Glad kunde uppvisa skuldsedeln hade inte Friberg betalat på utsatt tid. Skulden var på 13 riksdaler. Glad berättade att skuldsedeln förkommit. Rätten tog sig en funderare. Eftersom båda var överens om skuldens stor lek dömde rätten Friberg att betala sin skuld och uppmanade Glad att skriva 48 kvitto. Skulle skuldsedeln ha kommit i någon annan mans hand fick det bli Glads ansvar att sköta den saken. Vid höstetinget 1821 hade Jonas Jonsson i Sunneryd instämt Jonas Glad angående skuldfordran. Det gällde auktionsinrop samt lagsökningskostnader i anslutning till detta. Jonas Glad ansåg stämningen vara blott skit och för denna oanständiga åsikt inför rätten fick han böta tre riksdaler extra. I övrigt blev målet uppskjutet till nästa ting. Då dömdes Jonas Glad att ersätta Jonas Jonsson för de fordringar denne hade, fem riksdaler riksgäld samt sex riks daler banko. Från hösttinget 1828 finns en ytterligare en notis om Glad. Han hade då sålt gården i Munkeryd och flyttat till Ödeshögs Brännegård. Enligt dombo ken hade han den 27 april 1826 sålt 1/16del Munkeryd till rusthållaren Sven Hansson i Munkeryd för 600 riksdaler. Glad var nu satt under förrnyn dare och det var förmyndaren som gjorde process av affären. Sven Hansson hade endast betalat 500 riksdaler men i kontraktet stod 600 riksdaler. Det blev åtskilliga sidor i domboken om detta. Vittnen kunde intyga att Sven Hansson endast skulle betala 500 och att 600 hade skrivits enbart för att Glads broder Hans Jonsson därigenom skulle hindras från att köpa gården. Jag har ingen anteckning om vad häradsrätten ansåg om af'fä ren. En annan fråga är varför Glad hade satts under förmyndare och jag har inte heller här något svar. Lars Håkansson 18000320, arrendator, lösdrivare (1845), Barn: Karl August 18190808, tV Tollstad 1836 Johan Peter 18210314, tPorsarp 1839 Alexander 18250803, t Gyllinge 1840, till Mark 1843, Gustaf 18330826, Maria SofiaK 18361116, Lars Håkansson var son till Håkan Israelsson och Sara Larsdotter i La karp. Han arrenderade under åren 184249 den gård som ägdes av Johannes Nilsson. Lars hade en tid varit gift med Sara Lena Persdotter, änka efter Jonas Jonsson från Munkeryd. De brukade en gård i Narbäck under åren 183340. Hon dog av bröstfeber i Narbäck 1840. Lars var en tid också arrendator i Hårstorp. Han förekommer flera gång er omnämnd i domböckerna, dels för slagsmål och dels i samband med skuldfordringar. Det var troligen så att alkohol var en stor del av Lars Hå kanssons problem. Efter hustruns död hade Lars svårt att sköta sin ekonomi. Det blev ohåll bart. I husförhörslängden är antecknat att han var lösdrivare under 1845 och därefter har han avvikit till Stockholm. Där avled han på Adolf Fredriks fattigförsörj ning den 25 mars 1849. Lars Håkanssons liv och hans drama tiska öde kan vara ämne för en roman. Vid vintertinget 1843 uppvisades ett köpekontrakt, där Lars Håkansson till sin broder Israel Håkansson och till Gustaf Johansson i Narbäck sålde lösöret, både djur och redskap, till ett värde av 227 riksdaler. Han fick dess utom rätt att fortsätta att bruka dessa. Detta var således ett sätt för dem att försöka hjälpa Lars Håkansson i hans svåra situation. Det lyckades tyvärr 1nte. 49 Lars Håkansson samt pi gan Greta Leonardsdotter var av kronolänsman nen, kommissarien Nelson, instämda till sommartinget 1844 för olovlig beblandelse, varav pigan framfött ett gossebam. Lars Håkansson inställde sig inte. Han hade då lämnat våra bygder och skulle inte återkomma. Han hade begivit sig till Stockholm. Hans Jonsson 17840903, bonde, Stina Jonsdotter 17890429, Barn: Peter 18100225, till Heda 1820, grenadj är Peter Lord Maja Stina 18130720, Anna Katharina 18180413, g m Anders Olofsson i Fotsj ö, se nedan Johanna Lotta 18221115, g m Kristofer Berg, se nedan Sara Greta 18250121, g m Karl Andersson, Adelöv, Stina Lovisa 18280428, t Vantekullen 1845, död ? Hans var son till Jonas Jonsson och Sara Bengtsdotter i Munkeryd. Han gifte sig 18 mars 1809 med Stina Jonsdotter, dotter till Jonas Persson och hans hustru. Hans och Stina hade en tid bott i Rossholmen men kom till Munkeryd 1829. De ägde och brukade här 1/8, troligen den gård som Jonas Jonsson tidigare innehaft. Peter Lord, se nedan, var en son till Hans och Stina. Hans Jonsson dog 1847. Stina Jonsdotter bodde kvar på ett undantag på gården och dog 1864. Hos henne bodde också en dotterdotter, Greta Hansdotter. Hon gifte sig 1858 och flyttade till Adelöv. Bouppteckningen efter Hans Jonsson visade tillgångar på 1074 riksdaler, därav 1/8 mantal Munkeryd och dels 1/8 mantal Rossholmen. Bouppteckningen efter undantagsänkan Stina Jonsdotter 1864 visade till gångar på 188 riksdaler, skulder till 67 riksdaler. Bland tillgångarna på hen nes undantag antecknades en ko och ett får med lamm. Bouppteckningen upprättades av Johan Andersson i Lakarp. Kronolänsmannen Nelson hade till höstetinget 1842 instämt Hans Jons son i Munkeryd angående en vådeld. Hans Jonsson företräddes vid tinget av sin son, Peter Lord i Munkeryd. Denne erkände att Hans under stark torka sistlidna sommar hade utställt eld på marken och haft dålig tillsyn till den så att elden antänt en intilliggande sädesåker. Utslaget blev enligt 15 kap Byggningabalken böter 33 riksdaler till tre skiftes delning emellan kronan, häradet och åklagaren eller att undergå 23 dagar fängelse vid vatten och bröd. Anders Olofsson 18200916 i Adelöv, bonde Anna Karin Hansdotter 18180413, d t bonden Hans Jonsson i Munkeryd Barn: Emilia Augusta 18450705, Johan August 18480403, Johanna Maria 18500222, Johan Alfred 18520715, Frans Theodor 18540215, 50 Karl Oscar 18560320, Johannes Albin 18580206, Anders var son till Olof Håkansson och Annika Ingesdotter i Sutarp. Han gifte sig 1845 med Anna Karin Hansdotter. Hon var dotter till Hans Jonsson och Stina Jonsdotter i Munkeryd. De arbetade då båda två i Klockargården i Ödeshög. De bodde sedan någon tid i Sväms Bosgård och därefter i Tyrsa bol. Sedan arrenderade de 1A mtl i Angseryd innan de 1855 kom till Munke ryd. Här brukade de 1/8 mtl, förmodligen hennes föräldragård. De flyttade sedan till Narbäck, där de förvärvat en gård på 1/2 mantal. Därifrån flyttade familj en till Sunneby 1863. Anders var bror till Anna Gre ta Olofsdotter, se ovan. Jonas Adolf Mård 18080830 i Vireda, livgrenadj är, Inga Stina J ohansdotter 18080830 i Vireda Barn: Karl Johan 18330907, handl. i Munkeryd, se längre fram Fredric August 18360330, stammar, torpare på Hårstorps ägor Hans Peter 18380717, till Sthlm 1861 Sofia Lovisa 18401231, till Sthlm 1863 Frans Vilhelm 18431005, död i rödsoten 1857 Oskar Ludvig 18460725, till Sthlm 1870 Emilia Mathilda 18500621, till Sthlm 1867 Jonas var son till soldaten Erik A1 och Stina Jonsdotter i Lilla Björkenäs soldattorp, Vireda socken. Inga Stina J ohansdotter var dotter till soldaten Johan Hult och Ingrid Eriksdotter i Bisphemmet, också i Vireda socken. Båda är födda den 30 augusti 1808. Det måste vara ovanligt att två makar har samma födelsedatum. De kom till Munkeryds soldattorp 1832 och där bodde de ända till 1858 då han blev gratialist, dvs. pensionär, även om det inte hette så på den tiden. Mård fick troligen pension, blev gratialist, år 1858. Då kom en ny soldat till Munkeryds soldattorp, nämligen Karl Alfred Björk. Familj en Mård uppgavs då bo i egen stuga, troligen på Mårdagärdet, på östra sidan om vägen mellan Munkeryd och Öj an, mitt emot Nyttorp. Det blev bortodlat i början av 1940 talet. De uppgavs från början av 1860talet vara utfattiga. Inga Stina Johans dotter dog 1886 och Jonas Adolf Mård dog 1897. Om sonen Fredrik August kan nämnas att han under några år var soldat för Sunneby och fick soldat namnet Tränk. Han bodde sedan med sin familj i ett torp på Hårstorps ägor. Bouppteckningen 1886 efter Jonas Mårds hustru, Inga Stina J ohansdot ter, visade att makarna hade fyra barn, Karl Johan Mård vid Munkeryd, so nen Fredrik August vid Hårstorp, Oskar Ludvig i Stockholm, Sofia Lovisa i Stockholm, de sistnämnda två ej närvarande. Deras rätt bevakades av folk skolläraren C 0 Nilsson i Munkeryd. Tillgångama uppgick till 170 kronor, därav en stugubyggnad 50 kronor samt en liten ladugård och avträdeshus 50 kronor. Under skulder angavs att Anders Grek vid Holkab erg hade lånat kontant till sterbhusets begravnings kostnad, 15:25. Frans Palm vid Porsarp för likkista sex kronor. Fredrik Au 51 gust Tränks hustru för sina besvär vid begravningen tre kronor, för likskjuts till Ödeshög 1,75 mm. Behållningen blev 142 kronor. Bouppteckningen 1897 efter Jonas Mård upplyser att han efterlämnade fyra bröstarvingar, sonen Karl Johan Mård vid Munkeryd, sonen Fredrik August Tränk vid Hårstorp, sonen Oskar Ludvig Mård, avliden men har två söner, Karl Herman född 1881 och Hugo Edvard, född 1887 och båda boen de hos modern i Stockholm, dottern Sofia Lovisa Mård, gift med hr Karl Erik Ytterberg och boende i Stockholm. Såsom änkan Kristina Vetter och hennes dotter Jenny Vetter var boende hos avlidne Jonas Mård hade de dödsboet om hand och uppgav boet. Till gångama upptogs till 90 kronor, däribland 2/3 i en stugubyggnad vid Mun keryd och 2/3 i en liten ladugård och ett avträdeshus. Skulderna uppgick till 43 kronor. Peter Lord 18100225, avskedad livgrenadj är Maja Kaisa Nilsdotter 18070913 i Herrestad, sjuklig Barn: Adolf Fredrik 18320811 i Svanshals, svagsint, Iam i ena sidan, Johan August 18400805, svagsint, död i rödsoten 1857 Lovisa Maria 18430325, g m Samuel Petersson, Holkaberg Johanna Sofia 18450826, till Sthlm 1863 Gustaf 18480725, död samma år Klara 18500511, död samma år Charlotta 18530403, till N Amerika 17 maj 1880 Peter Lord var son till bonden Hans Jonsson och Stina Jonsdotter i Mun keryd och hade varit livgrenadj är, troligen i Svanshals. Han kom med sin familj från Svanshals 1841 och övertog då en gårdsdel i Munkeryd, den s. k. Lordalyckan i nordvästra delen av byn. Den omfattade 1/32 mantal. I sam band med laga skiftet 1851 sålde han sin gårdsdel till Anders Berg i Munke ryd men bodde troligen kvar med sin familj på Lordalyckan. Peter var då obotligt sjuk. Han uppgavs lida av benröta. Även hustrun uppgavs vara sjukli g och arbetsoförmögen. Åtminstone två av barnen var också sjukliga. Familjen var således hårt drabbad. Peter Lord dog av blod störtning 1875. Hustrun Maja Kaisa dog 1884. Bouppteckningen efter Peter Lord 1875 upptog tillgångar för 948 riksda ler. Behållningen efter avdrag för skulderna var 83 riksdaler. Bland tillgång arna upptogs en gammal stugubyggnad för 30 riksdaler. Han efterlämnade hustrun Maja Karin Nilsdotter samt en son, Adolf Fredrik, boende i Munke ryd, en dotter Johanna Sofia, boendei Stockholm samt en dotter Lovisa Ma ria, gift med smeden August Petersson, boende på Smedtorpet på Holka bergs ägor, bara några hundra meter från Lords stuga. Friarevägen var inte lång. Bouppteckningen efter Maja Karin Nilsdotter 1884 visade att hon hade fyra barn, Adolf Fredrik Lord, Maria Lovisa Lord, gift med smeden Samuel Petersson, Hanna Sofia Lord, gift med handlanden August Andersson i Stockholm samt Charlotta Lord, gift med Janne A Lindberg i Amerika. Till gångama uppgick till 109 kronor, därav 1/3 i en stugubyggning på Munke ryds ägor för 15 kronor. Skulderna uppgick till 69 kronor. 52 Sonen Adolf Fredrik Lord bodde kvar i byn. Han var som man sade, en krympling, lam i ena sidan och han ansågs dessutom svagsint. Efter mo derns död bodde han möjligen kvar en tid ensam i huset på Lordalyckan. Han stod sedan skriven tillsammans med Jenny Vetter, som kanske hjälpte honom en del. Han sysselsatte sig med att göra kvastar och gick sedan om kring i bygderna och sålde. Han överfördes 1894 till Fattighuset. Att bli försörjd låg dock inte för honom. Han fortsatte att göra kvastar och förtjänade så sitt uppehälle. Han dog av slag på fattighuset den 22 januari 1900. I ÖstgötaBladet var tisdagen den 30 januari 1899 införd följande artikel: Lord, den gamle kvastgubben har kommit till ro. Han dog häromdagen på Ödeshögs fattighus. En ålder av 67 år hade han då nått. Han var väl känd av gammal och ung i västra Östergötland Alla har nog många gånger mött den stackars ofärdiga gubben som djupt framåtlutad knogade vägen fram med sin kärra och alltid hade stort besvär att hålla näsvisa och hjärt lösa barnungar på vederbörligt avstånd Ett mycket tacksamt föremål för de ungas gyckel var nog den gamle stackarn. Många ord behövdes inte förrän han grep en kvastkäpp, lämnade kärran och givetvis fåfängt försökte nå sina förföljare, som skrattande ilade ifrån honom på unga ben för att ögonblicket därefter fortsätta sina dåliga skämt. Nu har Lord blivit fri från gycklet och funnit frid och ro. Men när de unga som varit stygga mot gubben läser om hans bortgång, kanske de får en förnimmelse av samvetsagg och ånger. Och är det så, må vi ju hoppas att de nästa gång de möter en stackars krympling som de tror sig "råpå" hålla tungan i styr och inte hjärtlöstförarga en redan förut olycklig medmän niska. Må de besinna att de själva en gång kanske blir gamla och fula, med lemmar som, nu spänstiga, blivit förkrympta som Lords, och att en vänligt deltagande då utan tvivel måste kännas bättre än ett hånjullt tal. Lord var en arbetsam man. Ännu dagen före sin bortgång stod han i vedboden och sågade. Det var nog tungt för den brutne, ofärdige gubben. I många år har han bundit kvastar, som han sedan i ur och skur gått och sålt i bygden. På så sätt har han nästan själv, ända in i det sista förtjänat sitt torftiga bröd Det är nog inte många som med så små förutsättningar som Lord, kan göra detsamma. Ett par hundra meter söder om Lordalyckan, där vägen går genom ängen fram mot Röjegatorna finns en gammal spökplats. Generationer av männi skor i bygden har berättat om spöken här. Gemensamt för dessa spökhistori er är att de handlar om en huvudlös käring som på olika sätt visat sig. Det är också en uppgift att bita i, att försöka finna bakgrunden till denna historia. Har här hänt något i gångna tider som gett upphov till dessa historier? Johan Olofsson Brodd 17931115, torpare, Johanna Persdotter 1797 1 025 i Gränna, Barn: Sven Peter 18280710, död samma år Gustava 18320918, Johan Olofsson var son till livgrenadjären Olof Brodd i Brodderyd. J 0 hanna var dotter till bonden Peter Svensson och Maria Jonsdotter i Kaxtorp, 53 Gränna landsförsamling. Han kom som dräng till Munkeryd redan 1805. Han gifte sig med Johanna 1828, som då tjänade i Munkeryd. De fick då också ett torp, troligen i de s.k. Vetterslyckoma. 1850 har tydligen Johans krafter tagit slut. Han uppgavs då vara inhyses och utfattig. På 1860talet uppges de vara fattighj on. Johan dog 1872 av ålderdom. Johanna dog 1878. Johannes Olofsson förekommer omnämnd i domboken för 1812. An teckningarna i målet rör skjutstjänsten vid gästgivargården. Anteckningarna återges här något förkortade. Vid urtima ting 13 juli 1812 hade kronolänsman Karl Svanbäck instämt drängarna Johannes Olofsson och Johan Andersson från Munkeryd. De hade natten mellan 89 sistlidna maj på gästgivargården från en tysk resande gre ve vid namn Habenicks snattat ett skjutgevär. Detta hade de senare lämnat tillbaka. Johannes Olofsson berättade att han och Johan Andersson natten efter Kristi Himmelsfärdsdag skjutsat resande från gästgivargården Holkaberg till gästgivargården i Ödeshög. De hade då ur Habenicks vagn tagit skjutgeväret med avsikt att använda det gemensamt. Johannes Olofsson hade fört gevä ret till Munkeryd, men senare hade han lämnat tillbaka det på gästgivare gården här. Drängen Johan Andersson nekade till delaktighet i Johannes Olofssons brott. Häradsrättens utslag blev att drängarna Johan Andersson och Johannes Olofsson dömdes att vardera böta gevärets halva värde, en riksdaler 32 skil lingar å treskifte mellan Kong. Maj :t och kronan, häradet och åklagaren Svanbäck. Om de saknar medel skulle de tre dagar hållas i häkte i Linkö pings slott, samt därefter få enskild skrift och avlösning i sakristian till Ödeshögs församlings kyrka. Samuel Olofsson Brodd, 18010202, inhyses, ofärdig och utfattig, fadern, Olof Brodd 17701212, gratialist, infl. från Sestorp 1835. Samuel Olofsson var en bror till Johan Olofsson, se ovan. Samuel tjäna de dräng på olika håll i bygden, i Munkeryd redan 1818. Redan i början av 183 0talet uppges han i husförhörslängderna vara inhyses, ofärdi g och utfat tig. Vi kan här se hur flera medlemmar av familj en Brodd flyttat till Munke ryd. Varför de kom hit är osäkert. Fadern, Olof Brodd dog i bröstsjuka år 1840. Samuel Olofsson Brodd uppges i husförhörslängden på 1850talet vara ofärdig, utfattig och mindre vetande. Han överfördes till Fattighuset i Ödeshög 1864 och dog där av ål derdom 1885. Olof Brodd hade varit soldat för Brodderyd. Om Olof kan tilläggas att han tillsammans med Nils Stark i Kopparp och Jöns Lantz i Hårstorp den 7 november 1806 utanför Lybeck blev tillfångatagna under kriget mot Frank rike. Tillsammans var det 1200 soldater ur Vadstena och Skänninge kompa nier. Soldaterna från Lysings härad tillhörde Vadstena kompani. I drygt tre år hölls de fångna i Frankrike. Den 24 november 1809 frigavs de. Den långa marschen hemåt gick över Wismar, dit de anlände den 14 januari 1810. De överskeppades till Ystad och gick i land där den 15 april 1810. Vi kan därför anta att dessa tre solda 54 ter, Olof Brodd, Nils Stark och Jöns Lantz kom hem till våra bygder under våren eller försommaren 1910. Han hade säkerligen mycket att berätta. Johannes Vetter 18151111, torpare Stina Jonsdotter 18220509, Barn: Tekla Josefina 18540923, död i rödsotsepidemin 1857 Johan 18560827, Hulda Mathilda 18580608, död 18630204 av bröstfeber Frans Emil 18601228, Jenny Matilda 18630827 Alida Josefina 18670316, död 1869 Johannes var son till Anders Gustav Vetter och Greta Eriksdotter på Vet terslyckoma på Munkeryds ägor. Efter att han tjänat som dräng på olika håll kom Johannes åter till Munkeryds ägor som torpare 1849. Han gifte sig med Stina 1854. Hon var dotter till torparen Jonas Andersson och Johanna Olofsdotter på Lilla Krokeks ägor. Johannes och Stina brukade sedan sannolikt faderns torp på Vetterslyck oma. De bodde också någon tid på Kopparps ägor men återkom sedan till Vetterslyckoma. Johannes Vetter upp gavs på 1860talet vara utfattig. Hust run Stina hade enligt husförhörslängden 1861 dålig syn och var oduglig. Johannes dog den 8 maj 1868 av lungsot, den tid på året när det är som allra vackrast vid Vetterslyckorna. Hustrun Stina och en dotter, Jenny Vet ter, bodde troligen kvar där en tid. Under några år på 1890talet bodde hon och dottern Jenny på Mårdalyckan hos änklingen Jonas Adolf Mård. Detta framgår av husförhörslängden och av bouppteckningen efter Mård. Denne dog 1897. Därefter flyttade förmodligen Stina med sin dotter till det hus som förr låg söder om vägen mitt emot Norra Kärr på Munkeryds agor. Till sommartinget 1847 hade böndernai Munkeryd, Öj an, Gyllinge, Staf fanstorp, Kopparp, Lakarp, Börstabol, Stora Krokek, Hårstorp och Gåsabol inlämnat en skrivelse till häradsrätten där de klagar över uppdämningen vid Holkabergs kvarn, vilket gör att kvarnverket i Stava inte kan användas. Där för nödgas vi i svårt väglag åka omkring tvenne mil för att mala, vilket vi önskar undvika, om uppdämningen vid Holkabergs sågkvarn inte skedde. De fann kvarnen mera än sågen vara till nytta. År 1851 genomfördes laga skiftet i Munkeryd. Sedan storskiftet 1788 hade Munkeryd varit delat i två halvgårdar, den södra och den norra. Den södra förblev sammanhållen och med en ägare men den norra halvgården hade ganska snabbt efter storskiftet delats i fyra gårdar. En tid var där mer än fyra ägare. Laga skiftet medförde dock en återgång till fyra gårdar. Peter Lord sålde sin del, 1/32 mantal, till Anders Berg. Därmed förblev denna norra halvgård uppdelad i fyra gårdar, om vardera 1/8 mantal. Det laga skif tet berörde också bara den norra halvgården. Den södra förblev orörd. 55 Vid laga skiftets första sammanträde den 2 juni 1851 anmälde sig föl jande ägare av den norra halvgården: Anders Kristofer Berg för 3/32 mantal, Peter Lord för 1/32, änkan Maja Stina Nilsdotter 1/24, Hans Peter Svensson 1/24, Anders Petersson 1/24, Johannes Nilsson 1/ 12 och Kristina J ohansdot ter 1/24. Under skiftets gång förändrades ägarbilden. Skiftet drog också ut på tiden. Den 28 april 1853 antecknades fyra ägare till den norra halvgården, ägande 1/8 mantal vardera. De var Gustaf Jons son, Hans Peter Svensson, Anders Kristofer Berg och Anders Persson. Av dessa fick Gustaf Jonsson och Hans Peter Svensson bo kvar och de övriga ålades att flytta. Hans Peter Svensson fick dock flytta fähus, vagnhus och svinhus men inte bostadshuset. Det var detta skifte som medförde att två gårdar flyttades 2300 meter norrut. Det var Munkeryds byasplittring. Gustaf Jonsson, som omnämnes i samband med skiftet, bodde tillfälligt i byn i början av 1850talet. Både han och hans hustru var från Gränna lands församling. De hade sex barn. Under några år arrenderade de en gård i Nar bäck men tycks därutöver inte ha någon relation till Stavabygden. Stava missionshus byggdes 1866. Väckelserörelsen skakade om bygden. Kolportörer från Jönköpings Missionsförening predikade i stugorna. När missionshuset byggts 1866 kunde människorna samlas där. Bland andra lokala samtalsämnen då kan nämnas flera mord i bygden eller dess närhet 186364, bl.a. mordeti Stava 1864. Gustaf Ulrik Johansson, 182908 1 3, bonde i Munkeryd Hedvig Svensdotter 183 703 1 1 i Gränna, Gustaf Ulrik var son till J aen Andersson och hans hustru Katharina Jons dotter i Munkeryd. Gustav och Hedvig har troligen gift sig i Svanshals socken, där de bott någon tid. De kom därifrån till Munkeryd 1857, där de några år brukade, kanske också ägde hans föräldragård eller en del av den, 1/8 i Munkeryd. De flytta de 1861 till Gränna socken, till Hedvigs föräldrahem i Bjällebäck. Hedvig var dotter till bonden Sven Toresson Fager i Bjällebäck, Gränna socken, och hans hustru Sara Stina Månsdotter. De var av allt att döma barnlösa under sin tid i Munkeryd men de fick flera barn efter flyttningen till Bj ällebäck. Johan August Andersson 18421220, bonde på den södra halvgården, Anna Charlotta Jakob sdotter 1843 1004, Barn: Clara Olivia 18650812, död 18651123 av slag, Karl Oscar 18661118, död av slag 18700603, Johan Albert 18690506, Johan August var son till bonden Anders Andersson och hans hustru An na Alexandersdotter i Fogeryd. Anna Charlotta var dotter till bonden Jakob Johan Alexandersson och hans hustru Anna Brita Andersdotter i Munkeryd. 56 Johan August och Anna Charlotta gifte sig 1864 och arrenderade den södra halvgården, 1/2 mantal Munkeryd, av hans far. Johan August Andersson dog av feber 29 september 1868, endast 25 år gammal. Anna Charlotta J akobsdotter bodde efter makens död kvar i Mun keryd till 1876 då hon flyttade till Maltmossen. Gården brukades efter hen nes mans död av en svåger, se nedan. Bouppteckningen efter Johan August Andersson år 1868 uppvisade till gångar för 2863 och skulder för 3214 riksdaler. Under Kreatur upptogs två hästar, två par oxar, 11 kor, två kvi gor, fyra kalvar, två svinkreatur och ett får. Grödan på 1/2 mantal Munkeryd upptogs till 905 riksdaler, dito på 1/4 mtl Tuggarp till 380 riksdaler. Anna Charlotta J akobsdotter gifte sig 1880 med Alfred Samuelsson, son till Samuel Samuelsson, och de ägde och brukade till en början 1/6 mtl i Klockargården i Ödeshög, senare hela Klockargården om 1 helt mantal. De fick fyra bam. Alfred dog 1895. Anna Charlotta bodde kvar där på Klockar gården ännu 1920 och då hade en son i hennes nya gifte övertagit Klockar gården. Hur gick det då med sonen Johan Albert, han som föddes i Munkeryd? I samband med moderns gifte med Alfred Samuelsson kom han till sin mor far, Jakob Johan Alexandersson i Ödeshögs Riddargård men 1881 emigre rade Johan Albert till Amerika. Där lämnar vi denna familj Johannes Agaton Andersson, 1845 1 207 i Adelöv, bonde M Josefina Andersdotter 18500505, Barn: Hilma Theresia 18690623, t Amerika 1892, men se nedan Karl Ernst Robert 18750626, död i charlakansfeber 1878 Oscar Richard 18780404, klockare och lärare i Stora Åby Ellen Fredrika Josefina 18810208, till en gård utanför Linköping Edla Fanny Maria 18850630, drev krogrörelse i Stockholm, Johannes var son till nämndemannen och bonden Anders Persson och Brita Stina Svensdotter i Äskebäck i Adelövs socken. Josefina var dotter till Anders Andersson och Anna Alexandersdotter i Fogeryd. Hon var syster dotter till Jakob Johan Alexandersson som tidigare varit bonde på denna gård i Munkeryd. Johannes och Josefina gifte sig 1869 och kom samma år från Fogeryd till Munkeryd, där de övertog den gård, södra halvgården i Munkeryd, som äg des av hennes far. Johannes dog hastigt den 3 november 1905. Han hade förrättat sina syss lor som vanligt. Inkommen satte han si g i en stol. Där dog han. Han hade varit nämndeman och hade också åtskilliga kommunala uppdrag. Josefina bodde kvar på gården, vilken utarrenderades. Josefina dog den 19 oktober 1937. Dottern Hilma Teresia, se ovan, gifte sig med Viktor Hj ertstedt. Efter dennes död 1921 bodde hon hos modern i Munkeryd. Johannes byggde nya hus på gården. Den äldre mangårdsbyggnaden hade legat på byns gamla tomtplan men flyttades nu åt sydost till sin nuvarande plats. Efter att Johannes dött utarrenderades gården. Sonen Rikard blev kantor och skollärare i Stora Åby. 57 Karl Johan Mård 18330907, torpare, handlande, Stina Lotta Jonsdotter 18230329, Barn: Amanda Charlotta 18620113, till Amerika Frans Albin 18641001, bosatt i Göteborg Karl Johan var son till Jonas Adolf Mård och hans hustru Inga Stina J 0 hansdotter. Stina var dotter till torparen Jonas Eriksson och hans hustru Katharina Bengtsdotter på Börstabols ägor. Karl Johan och Stina Lotta gifte sig 1861. Karl Johan var tidigt giktsjuk, redan före giftermålet. 1860 var han trots detta torpare på Munkeryds ägor. Hans torp uppges i husförhörslängden 1870 ligga på Johan Magnussons ägor och kan då vara identiskt med det som senare hette Norra Kärr. 1870 kallas han arbetare men bor fortfarande på Johan Magnussons ägor, vilket kan vara samma ställe. Från år 1885 och framåt uppgavs han vara handlande. Han dog 28 april 1897 av fistel och uppgavs då vara handlande. Stina Lotta flyttade samma år till Gamlestaden i Göteborg, troligen till sin son. Bouppteckningen 1897 efter Karl Johan Mård visar att han efterlämnade makan Stina Lotta Jonsdotter samt två barn, Frans Albin Löv, myndig och boende i Göteborg, närvarande, dottern Amanda Charlotta Mård, g m Au gust Johansson och boende i Amerika. Hennes rätt bevakades av Oskar An dersson i Stava. Tillgångama bestod av lösöre för 399 kronor, däribland två får med lamm, en stugubyggning på Munkeryds ägor, en liten ladugård och övriga småhus. Bouppteckningen underskrevs av J P Håkansson, Johannes Färdig i Sunnesjö och Karl Jonsson i Munkeryd. Karl Fredrik Jonsson 183 00107, skomakare, 1)Emilia Math. Hansdotter 18410605, 2)Johanna Nilsdotter 183 80929 i Gränna, Barn: Albin Reinhold 18651218, död 1866 Hilma Josefina 18661227, gift 1889, utflyttad till Markaryd Jenny Mathilda 1868 1 008, sinnessvag, till Gränna 1885 Anton Theodor 18720315, död 1874 av bröstlidande Anton Ardgar 18770718, till tekniska skolan i Norrköping, Ernst Robert 18790315, till Karlskrona 1899 Karl och Emilia gifte sig 1864. Han var son till bonden Jonas Larsson och hans hustru Greta Nilsdotter i Stora Krokek. Hon var dotter till bonden Hans Peter Svensson och Karin Persdotter på Ödeshögs Brännegård, senare boende i Munkeryd. Karl Fredrik var då dräng i Börstabol. En tid stod de antecknade som ägare av 1/ 16 mantal i Munkeryd. Från 1881 uppges han i husförhörsläng den som skomakare och äger inte längre någon gård. Emilia dog 1874 av bröstlidande och Karl Jonsson gifte senare om sig med Johanna Nilsdotter. Hon var dotter till Nils Nilsson och Brita Jansdotter på Vretaholm, Gränna socken. Familjen uppgavs då bo på Johan Magnus 58 sons ägor, troligen i Norra Kärr, det torp som senare innehades av Ossian Karlsson. Familjen flyttade flera gånger inom byn eller byns ägor. Kanske bodde de till slut i det hus som låg mitt emot N Kärr. Karl Fredrik dog av kronisk magkatarr den 30 mars 1908. Johanna dog 27 juli 1916. Hon uppgavs bo i eget hus på Johan Magnussons ägor. Därför kan antagandet ovan stämma. Anders Persson 18171107, bonde, Klara J aensdotter 18270806, Barn: Johanna Charlotta 18461025, g m Karl Edv. Gustafsson i Kopparp Karl Alfred 18490201, t Amerika 6/4 1869, se nedan. Johannes 18500427, Klara Josefina 18511912, övertog föräldragården Klara 18560602, död 1858 av bröstsjuka Emilia Mathilda 18581020, död av slag 1859 Victor 18591128, död 1860 av slag Hulda Mathilda 18610319, död samma år Amanda Axelina 18621124, död 1864 Victor 18640803, t Amerika 1880 Hilda 18660922, död av slag 1867 Elin Alexandra 18671111, död 1875 Johan August 18700927, död 1872 Anders var son till Peter Andersson och Greta Larsdotter på Södra Brå tens ägor. Klara var dotter till J aen Andersson och Katharina J önsdotter i Munkeryd. Anders och Clara gifte sig 1846 och brukade först ett torp under Holkaberg, det sk. Kyléns. År 1851 flyttade de till Munkeryd och övertog halva föräldragården, dvs. 1/8. I laga skiftet 1851 blev han ålagd att flytta sina hus. Han tilldelades såle des en av de norra gårdarna. Anders Persson dog 1884. Klara dog den 7 maj 1900. Hos henne bodde också en syster, Kristina, som i husförhörslängden uppges vara klen till sinnes. Hon dog där den 29 oktober 1896. Anders och Klara fick, enligt vad som är känt och antecknat, 12 barn. Av dessa dog åtta i späd ålder. Vi kan tänka oss att där har i denna familj varit mycket gråt och många sömnlösa nätter. Av de övriga fyra barnen ut vandrade två, Karl Alfred och Viktor, till Amerika. Den ene av dessa, Vik tor, dog förmodligen kort tid efter utflyttningen. Av bouppteckningen 1884 efter Anders Persson framgår att han efter lämnade hustrun Klara Ulrika J aensdotter samt tre barn, sonen Karl Alfred i Amerika, dottern Johanna Charlotta, gift med Karl Edvard Gustafsson i Kopparp samt dottern Josefina, gift med hemmansbrukaren Karl Alfred Pe tersson i Munkeryd, "Karl Persa". Tillgångama upptogs till 2532 kronor, därav fastigheten 1/ 8 mantal Mun keryd till 2200 kronor. Skuldema uppgick till 718 kronor. Av bouppteck ningen efter Klara framgår ungefär samma uppgifter. Där uppges att sonen Karl Alfred var boende i Healy i Kansas, i Norra Amerika. Hos Anders Persson och Klara J aensdotter bodde också omyndi ga pigan Kristina J aensdotter, Klaras syster. Hon förblev ogift och anges i husför 59 hörslängden som svagsint. Kristina dog 1896. Tillgångama efter henne upp gick till 5846 kronor, skulderna till 123 kronor. Johan Tallberg 18400824 i Gränna, skomakare, h Edla Kristina Mell 18430914 i " , t Amerika 86 Barn: Karl Viktor 18670310 ' " t Amerika 84 Teodor 18700127 "j tAmerika 85 Aron 18711209 Hugo Ferdinand 18760606 Fritz Gottfrid R 18781108 Knut David 18801230 Ester Teresia 0 18830125 " tAmerika 86 H. H. H. H. H. H. '4 Johan Tallberg var son till torparen Sven Månsson och Katharina Johan nesdotter i Tryggatorpet under J ordstorp i Gränna landsförsamling. Edla Kristina Mell var dotter till soldaten Johannes Mell och Kristina J önsdotter i Gränna landsförsamling. De kom från Gränna landsförsamling till Munkeryd 1883 och bodde på soldattorpet Nyttorp. Johan dog den 28 maj 1884. Av bouppteckningen framgår att de på torpet hade två kor, en fjolkalv, en årskalv, ett får med lamm och några höns. Till gångarna uppgick till 548 kronor och skulderna till 314 kronor. De båda äldsta sönerna emigrerade till Amerika 1884 och 1885. Året därpå följde den övriga familjen med. En broder till Johan, Karl Tallberg, kom senare med sin familj till Munkeryd, se längre fram. Anders Kristofer Berg 18220805, bonde på 1/ 8 mtl, Johanna Lotta Hansdotter 18221 115, Barn: Johan 18461229, bonde i Munkeryd, fr 1893 i Glasfall August 18520905, (?) Karl 18550216, bonde i Munkeryd, Sven Alfred 18570610, död 1864 Frans August 18590927, bonde i Munkeryd, död 1912 Anders Edvard 18620108, död s å Anders Albin 18630514, övertog föräldragården Simon Jonas 18651216, död i rödsoten 1866 Johannes Reinhold 18671021, död av slag 1868 Anders och Johanna gifte sig 1848. Han var son till livgrenadj ären Peter Berg och hans hustru Maria Jonsdotter på Öninge J onsgårds ägor. Johanna var dotter till Hans Jonsson och Stina Jonsdotter i Rossholmen. De bodde först i ett torp på Öninge J onsgårds ägor. Till Munkeryd kom de 1856. Där ägde de från 1851 1/8 mantal som ut gjorde Johannas arv efter sina föräldrar. I husförhörslängden från Öninge 1850 uppgavs att Johanna led av hypokondri. I husförhörslängd för Munke ryd uppges senare att även sonen Johan led av hypokondri. Familjen inne hade först den nordvästra gården i byn, den som Oskar och Eda senare köp 60 te. Därefter flyttade familjen Berg till den gård som hans sondotterson Bertil Andersson bebor idag, är 2000. Under 1890ta1et hade Anders Berg ett undantag och sönerna Karl och Frans August står för var sin 1/ 16. Det är möjligt att fyra av Anders Bergs söner samtidigt var bönder i Munkeryd. innan Johan med familj flyttade till Glasfall omkring 1892. Anders var engagerad i Väckelserörelsen. Johanna dog 6 april 1896 av vattusot. Anders dog 9 februari 1901 av bröstsjuka. Bouppteckningen 1896 efter Johanna Charlotta Hansdotter visade att hon efterlämnade maken, Anders Kristofer Berg samt fyra barn, Johan Anders son i Glasfall, Karl Andersson i Munkeryd, Frans Augusti Munkeryd, An ders Albin i Munkeryd. Tillgångarna uppgick till 3050 kronor. Skulderna uppgick till 311 kronor. Johan Magnusson 18460310 i Gränna, bonde på 1/8 mtl H1 Johanna Svensdotter 18300612 i Visingsö H2 Josefina Jonsdotter 18530915 i Stora Åby Ester Qvist 19020924 i Frinnaryd, Johan Magnusson var son till bonden Magnus Jonsson och Johanna Pe tersdotter i Dunarp, Gränna landsförsamling. Hans far dog 1857 och Johan växte möjligen upp i Hövik. Han var därefter dräng på olika håll. Han kom till Stavreberg 1869 som dräng hos Johan Lantz och gifte sig med hans dot ter Mathilda. Hon dog i bamsbörd 1869, tillsammans med barnet. Johan Magnusson kom därefter till Munkeryd, där han förvärvade 1/8 mantal och gifte sig 1871 med Johanna Svensdotter. Under ett par år i början av 1870talet var Frans Herman Palm från Porsarp dräng hos dem. Sedan förekom mest drängar och pi gor från Gränna och Visingsö. Johan och Johanna fick inga egna barn. Johanna dog 30 november 1909 av ålderdom. Johan ingick nytt äktenskap med Josefina Jonsdotter. Johan led av kräfta och dog den 4 oktober 1917 på Vadstena lasarett. Josefina tog då till sig ett fosterbam, en brorsdotter, Ester Qvist, dotter till Johan August Qvist i Adelöv. Josefina gick under namnet MagnusaF ina, att skilja från JohannesaFina i granngården. Ester Qvist gifte sig (1933) med Elvir J 0 hansson från Öj an. Karl A Kylén(Bj örk) 183 9083 1, livgrenadj är, Kristina Ch. Kylén 18460106 i Säby, d t Karl P Kylén i Holkaberg Barn: Richard Teodor 18721105, Karl David 18820614, Karl Kylén hade tidigare hetat Björk och Frid innan han tog sin hustrus efternamn Kyl én. Han var son till livgrenadjären Gustaf Björk och hans hustru Maja Lena Fredriksdotter på Gräsbergs ägor. Han kom till Munkeryd 1858 från Lommaryd och bodde här i soldattorpet. Karl och Kristina ingick äktenskap 1868. Kristina var dotter till torparen Karl Peter Kyl en och Anna Greta Pers dotter på Holkabergs ägor. Familjen flyttade från Munkeryd 1885 till V 61 Haddåsen där de innehade och brukade 1/12 mantal. Soldattorpet brukades under åren 185864 av Karl Ludvig Johansson från Åby socken som med hustru och fem barn bodde där. Hustrun var från Lommaryd och familj en hade ingen koppling till bygden. Skolhuset i Munkeryd tillkom på 1870talet och en fast skollärartjänst inrättades där. Det var Johan Karlsson från Ingefrearp som blev den förste läraren i Munkeryds skolhus. Vi kan anta att detta medförde bättre kunska per hos eleverna än tidigare, ambulerande skola. Fortfarande mötte dock skolan motstånd hos vanligt folk som tyckte att barnen gjorde bättre nytta hemma på gården. Det klagades över dåliga tider. Flera bönder hävdade att de hade inte råd med dräng eller piga. Därför höll de barnen hemma från skolan. Johan Karlsson 18511021 i Gränna, skollärare, Hilda Sophia Karlsdotter 18590124 i Lommaryd, Barn: Olga Eugenia 18780521, Karl Justus Nikolaus 18790818 Johan Karlsson kom hit från Gränna 1877. Han var son till Karl Johan nesson i Ingefrearp och Maja Stina Petersdotter. Han gifte sig samma år med Hilda Sophia Karlsdotter från Gyllinge, dotter till Karl Peter Samuels son och Maja Stina J ohannesdotter. Familjen flyttade till Julita 1880. Denna familj var skolhusets första lärarfamilj. Karl Oskar Nilsson 18501005 i Motala, skollärare Mathilda S Andersdotter 18570105 i Rinna, Barn: Elsa Maria 18810428, till Gamleby 1904 Henrik Efraim 18839612, flyttade till Stockholm 1904 Nils Valter 18851103, dog 1904 Birger Valdemar 18880526, till Stockholm 1906 Hedvig Elvira 18910506 Ivar Roderick 18930912, Karl Oskar Nilsson kom till Munkeryds skola 1880. Han gifte sig samma år med Mathilda Andersdotter från Rinna. Han verkade sedan som skollära re fram till 1911, då han med familjen flyttade till Elgarås i Skaraborgs län. Han avled där 1920. Om sonen Birger Nilsson kan nämnas att han byggde en fritidsbostad, Västralid, på Sunneryds marker. Denna stuga ägs idag av barn till honom. Mathilda Andersdotter var syster till bonden Edvard Andersson i Por sarp. Även han var född i Rinna. Karl Alfred Petersson 18460224, bonde på 1/ 8 mantal i Munkeryd Klara Andersdotter 18511012, Barn: Hilma Alexandra 18741215, död 1875 Oskar Albin 18760215, 62 Jenny Rebecka 18821225, död 18830802 Alma Olivia 18860321, död 18860407 Eda Semina 18870331 Karl var son till Peter Jönsson och Johanna Andersdotter i Stavreberg. Klara var dotter till Anders Persson och Klara J aensdotter i Munkeryd. Karl och Klara övertog hennes föräldragård, 1/8 mtl, i Munkeryd 1881. Det är den gård som ligger längst mot nordost i Munkeryd. De kom då hit från Angseryd. Han gick under namnet Karl Persa. Dot tern Eda gifte sig 1909 med Oskar Johansson från Gyllinge och övertog gården i Munkeryd. Klara dog 1937 och Karl dog 1939. Se också att av de ras fem barn dog tre i unga år. Josef Gustafsson kommer ihåg att Karl Persa ibland kom till Kopparp. Han gjorde fma korgar och små snickeriarbeten. Josef berättade att iKöp parp hade vi besvälit mä sörka 0 Karl Persa gjorde små fina väliker, 0 du vet att sörka täcker inte öm när de skongar i jola. Karl Andersson Berg 18550216, bonde på 1/ 16 mtl i Munkeryd, Ida Lovisa J ohansdotter 18620824 i Gränna, fd Nanny Regina Karlsson 18950922 i Gränna lfs, gift med Farman i Stava fs Nils Hugo 19100920, Karl var son till Anders Kristofer Berg och hans hustru Johanna Lotta Hansdotter i Munkeryd. Ida var från Vretaholm i Gränna landsförsamling men hennes bakgrund där är inte känd. Karl och Ida gifte sig år 1900 i Gränna landsförsamling och Karl stod sedan som innehavare av 1/ 16 mtl. Nanny kom till dem som fosterdotter omkring 1908. Dessutom kom 1910 en gosse vid namn Hugo till dem som fosterson. Han kom från Stora Smedstorp och tog senare efternamnet Stavlid. Han var son till Johan An dersson och hans hustru Johanna J ohannesdotter. Den 14 mars 1915 flyttade Karl och Ida med sina fosterbam till Amun deby. Det var en kall vinterdag och rykande snöstorm. Flyttningen skedde på en höskrinda. Hur skulle den lille 5åringen kunna klara sig? På skrindan hade man lastat bl.a. ett diskbänkskåp. Den lille Hugo sveptes in i kläder och stoppades in i diskbänkskåpet. Resan gick bra. Hugo har själv berättat denna episod. Han bor numera i He demora (år 2001). Hugo var under flera år dräng på olika platser i bygden. Sedan var han pastor för Svenska Missionsförbundet och därefter anställd vid Svenska Morgonbladeti Stockholm, senare vid Svenska Dagbladet. Johan Andersson Berg 18461229, bonde Aqvilina V. Kylén 18560627, Barn: Ernst Matias 18780224, Frans Oskar 18800622, Karl Johan 18820512, Selma A J 18840611, Alma Albertina 18870122, Simon Vilhelm 18890723, David Leonard 18920408, 63 Johan var son till Anders Kristofer Berg och hans hustru Johanna Lotta Hansdotter i Munkeryd. Aqvilina var dotter till Karl Peter Kylén och hans hustru Anna Greta Persdotter på Holkabergs ägor. Johan och Aqvilina gifte sig 1876 och står sedan som brukare av 1/8 mtl i Munkeryd. De flyttade till Glasfall omkring 1892. Albin Berg 18630514, bonde på 1/8, Alfrida Karlsdotter 18610326 i Visingsö Barn: Johan Gunnar 18850115, gift med Hildur från Sunneryd, Signe Alfrida 18881230, gift med Oskar Andersson, Ö Haddåsen Betty Viktoria 18940522, till Sthlm, g m Elis Sunnerskog, Nanny 18980420, död 18980428 Albin var son till Anders Berg och Johanna Hansdotter och hade genom modern anor tillbaka till 1600talets människor i Munkeryd och till den sk. Stavasläkten. Albin och Frida gifte sig 1884. Frida kom från Visingsö och hennes föräldrar var arrendatom Karl Petersson och Sofia Svensdotter på Ed, Visingsö. Albin Berg ägde och brukade 1/8. Dottern Signe dog tidigt och hennes son Bertil kom som fosterson till Albin och Frida. Han övertog senare går den, se nedan. Albin dog 8/1 1935. I ett 50tal år hade de brukat sin gård i Munkeryd. Albin var engagerad i missionsverksamheten. Han var kassör i Stava missionsförening. På 1940talet fanns på denna gård åtta nötkreatur och två hästar. Man gårdsbyggnaden är från omkring 1850. Den gamla ladugården revs och en ny byggdes 1947. Uppgifterna är hämtade ur boken "Gods och gårdar". Karl August Karlsson 1850 1 202 i Rinna, skomakare Matilda Blom 18500820, Barn: Karl Jakob 18780725, Ossian Efraim 18801015, Ernst Vilh.Julius 18830303, Karl August var född i Rinna. Jag har därutöver inga uppgifter om hans bakgrund. Han kom från Rinna 1877 till Stavreberg. Där var han dräng hos Anders Johan J ohannsson på 1/32 mtl. Därifrån kom han till Kopparp senare samma år och gifte sig med Matilda Blom, dotter till Johan Jonsson Blom och hans hustru Stina Sofia Persdotter i Kopparp. Karl August står där skri ven som skomakare. År 1880 kom de till Munkeryd och det är troligt att de bodde på Johan Magnussons ägor, kanske i det som senare fick namnet Norra Kärr, eller huset mitt emot detta, söder om vägen. De flyttade tillbaka till Kopparp 1883 eller 1884. Sonen Ossian återkom till Munkeryd omkring 1903, se längre fram. 64 Karl Svensson Tallberg, 18521007 i Gränna, skomakare Mathilda Josefina Palm 18581122, Barn: Helga Serena 18790605, gift med Frans Jakobsson i St Krokek David Reinhold 18810425, död 18910215 Karl August Valfrid 18830106, polisöverkonstapel i Linköping Olga Olivia Jos. 18850802, gift med Gustaf Flink Hulda Albertina 18901226, dövstum Algot Florentin 18930427, död s å Henrik Valentin 18941226, handlande i Lilla Krokek Karl Svensson Tallberg var skomakare. Han var son till torparen Sven Månsson och Katharina J ohannesdotter i Tryggatorpet under J ordstorp i Gränna landsförsamling. Han gifte sig med Mathilda Palm 1779. Hon var dotter till livgrenadjären Samuel Palm och Maja J ohansdotter Vetter. De bodde först i Porsarp, sedan kom de till Holkaberg 1881, Stava 1883 och till Munkeryd 1886. De flyttade till Gyllinge 1895, till Stava 1898 och några år senare till Stavreberg. De har bott i många gamla dragiga torpstugor i bygden, kan vi anta. Karl hade en äldre broder som hette Johan och som också var skomakare. Båda bröderna tog namnet Tallberg. Namnet Tallberg hade troligen kommit genom deras moder, vilken för övrigt var född i Tuna i Stora Åby. Anders M Johansson 18330810 i Rinna, 1900 från Gränna H Lotta Jonsdotter 183 91 105 i Gränna Anders var från Rinna. Jag har inga uppgifter om hans bakgrund. Lotta var från Målskog i Gränna landsförsamling. Hon var dotter till bonden Jonas Johannesson och hans hustru Johanna Andersdotter. Anders och Lotta gifte sig 1861. Båda tjänade då på Riddargården i Ödeshög. Sedan bodde de i Frebol och i Stockseryd. 1868 flyttade de till Norra Kärr i Gränna landsförsamling där de köpte en förpantning. De fick där två döttrar och en son. År 1900 kom de till Munkeryd. De friköpte ett 14 kappland stort område av Johan Magnusson i Munkeryd, vilket de gav namnet Norra Kärr. Lotta dog här 14/7 1908. Anders flyttade därefter från byn. Hans vidare öden är okända. En son till dem var Johan August Andersson, se nedan. Anders Viktor Hj elte 18720228, livgrenadj är Laura A Karlsson 18690226 i V Tollstad Anders Viktor Hj elte var född 1872 på Råby ägor, som oäkta son till pigan Anna Lovisa Karlsdotter på Råby Norrgård. Han kom som soldat till Munkeryd 1892. Han gifte sig med Laura 1894. Hon kom från Herrestad 1893. De hade inga bam. Två pigor är antecknade. Hj elte flyttade med sin hustru omkring år 1900 till Kushults ägor. Han var den siste soldaten i Munkeryds soldattorp. 65 Johan August Andersson 18750908 i Gränna, arr. av soldattorpet h Johanna Matilda J ohannesdotter 18690314 i Adelöv Barn: Signe Matilda Ingeborg 19010802 Elsa Elisabet 19021113 Märta Elisabet 19050117, död 050119 Johan var son till förpantningsägaren Anders Magnus Johansson och hans hustru Lotta Jonsdotter i Norra Kärr i Gränna landsförsamling, senare boende i Norra Kärr, Munkeryd. Johanna var dotter till pigan Anna Greta Borg i Nötekulla nybygge i Adelövs socken. Johan och Johanna kom från Smedstorp till Munkeryd år 1900 och bru kade sedan soldattorpet i Munkeryd fram till 1907, då de återvände till Smedstorp. De gifte sig förmodligen år 1900. Privatbilar började också så småningom göra sin entré. Einar Karlsson i L Krokek tog körkort 1927 och skaffade då eller året därpå sin första bil. ”BilAnton” i Stava och skolläraren Einar Gustafsson i Munkeryd gjorde likadant. Vem som var först vet jag inte. Ossian E Karlsson 18801015, skomakare, brevbärare Ida Lovisa Svensdotter 18760921, gifta 1902 Eskil Ossian Funke 19031028, Karin Lydia 19061015, se nedan Gerda Märta D 19121019 Karin Lydia L 19061015, Ebbe T B 1925, Mary Edit Linnea 1932 Ossian var från Kopparp, son till skomakaren August Karlsson och Ma tilda Blom i Kopparp. Han var dräng i Holkaberg när han 1902 gifte sig med Ida, som var från Adelöv. Hon hade en tid tjänat piga i Börstabol. De bodde först en tid på Holkabergs ägor innan de 1907 kom till Munke ryd. Där bodde de troligen en tid i soldattorpet, eller i huset mitt emot Norra Kärr, innan de 1908 köpte torpet Norra Kärr av Anders Johansson. Ossian står angiven som skomakare. En tid hade han också arbetat hos skomakar mästaren Hedin i Sj öberga. Ossian blev den 1 juli 1916 också postbärare på linjen Ödeshög Skrä deberg Kushult Bankaby Stavreberg Stora Krokek Munkeryds skola Lilla Krokek. Från börj an var det nog bara två dagar i veckan, senare möj ligen tre dagar per vecka. Ida dog 1941 och Ossian dog 26 januari 1948, efter en hård och ansträngande postdag. Vi kan anta att Ossian många gånger hade det besvärligt, med meterdjup snö mellan Bankaby och Stavreberg och på andra ställen, t ex. mellan Stora Krokek och Munkeryd, där ingen egentlig väg fanns. Ossian Karlsson dog 1948 och då övertogs sysslan av ”Kacka” Birger Karlsson i Ödeshög, som använde sig av motorcykel. År 1964 övertogs den av Helge Björn, vilken använde sig av bil. Detta om postgången. 66 Ernst Vilhelm J Karlsson 18830303, skräddare, Emilia V Palm 18860617, Barn: Karl Vilhelm S 19080918, Vera Alice V 19100906, Vilhelm var son till skomakaren August Karlsson och Matilda Blom i Kopparp. Han gifte sig med Emilia Palm, dotter till livgrenadj ären Karl J 0 han Palm och hans hustru Klara Vilhelmina Karlsdotter i Mark. Denna fa milj bodde på soldattorpet Nyttorp från 1907 och något eller några år fram åt. De flyttade sedan till Ödeshög. I Stava byggde Vilhelm senare ett hus som kallades Vilhelmsro. Nyttorp, f. d. livgrenadj ärtorp nr 123 C Otto Johansson 1848 1 2 1 3 i Visingsö, j ordbruksarb etare Josefina Karlsdotter 18491014 i Stora Åby, Barn: Farman 18870501, sågmästare, utfl t Harsbol Henning 18911020, f d stadsvaktmästare i Trosa, t Vadstena Ester 18950825, sömmerska Konrad 18890501, korpral, till Visby Gustav Lindström 19100213 i Sthlm, fosterson Otto och Fina gifte sig 1870. Deras bakgrund är okänd. Otto hade en tid varit statdräng i Sj ögetorp och i Skälaby. De kom 1895 från Skälaby till Börstabol. Där uppges Otto vara tredj edelsbrukare. 1913 flyttade familjen till Munkeryds soldattorp som de en tid dess förinnan förvärvat. Otto stod antecknad som jordbruksarbetare och arbetade hos bönderna i bygden, förutom att han innehade och brukade soldattorpet, med mark och hus. Otto dog 1934 och Josefina dog 1944. Dottern Ester gifte sig med John Gustafsson från Stora Aleryd i Stora Åby och övertog torpet. Edvin Karlsson 18710919 i Gränna, arrendator på 1/2 mantal, h Maria Julia Johansson 18720701 i Stora Åby Barn: Eva Gunilla 18981231 i Heda Karin Maria Ottilia 19010307, Nils Halvar 19000514, Edvin och Maria arrenderade under åren 1906 1911 den södra halvgår den, 1/2 mantal. De kom dit från Sväm 1906 och flyttade 1911 till Lakarp. De avlöstes här av nedanstående familj. Gustaf Robert Karlsson Flink 18820520, arrendator av 1/2 mtl, H Olga Olivia Josefina Tallberg 18850802, Barn: Karl Gustaf Helmer 19070113, Linnea Viktoria Ingeborg 19100114 i Åby 67 Gustaf var son till Otto Johansson i Nyttorp och Olga var dotter till sko makaren Karl Svensson Tallberg. De kom till Munkeryd från Stora Åby socken 1911. De avlöstes troligen i början av 1920talet av följande familj. Oskar Levin Andersson 18870630 i Stora Åby, arr.södra halvgården Hulda Elisabet Karlsdotter 18890809, Margit Olga Elisabet 19120127, Oskar Martin Gunnar 19140114, Einar Karl Erik 19150828, Dagmar Ester Maria 19210331, Denna familj arrenderade gården från omkring 1922 fram till år 1927. De flyttade då till Svanshals. Jag har inga mera uppgifter om denna familj. Oskar Johansson 18821119, bonde på 1/8 mtl Eda S Karlsdotter 18870331, Barn: Sigvard 19100219, bonde på föräldrarnas gård, Märta 19120419, till Vadstena 1944, John 19150920, bonde på ”Karl Persas gård” Ingrid 19171227, Gunborg V 19250926, Allan Ingemar 19300422, död 19301121, Berit M 19320720, Oskar var son till Johan Andersson och hans hustru Johanna Sofia Pers dotter på Mellangården i Gyllinge. Han var då också bror till Robert i Gyllinge. Oskar och Eda gifte sig 1909. Eda var dotter till Karl Alfred Pe tersson (Karl Persa) och hans hustru Klara Josefina Andersdotter. De bru kade först Oskars föräldragård i Glasfall. 1915 kom de till Munkeryd, där de övertog hennes föräldragård. Oskar och Eda ägde två gårdar, båda de gårdar som låg längst norrut i byn. Dessa var vardera på 1/8 mantal. På 1940talet fanns där på dessa går dar 8 nötkreatur och fyra hästar. Omkring 1950 övertogs gårdarna av sönerna, så att Sigvard övertog den nordvästra gården och John övertog den nordöstra gården. Eda dog 1966 och Oskar dog något senare. Sönema Sigvard och John förblev ogifta. De brukade sina gårdar fram till på 1980talet, då de flyttade till Ödeshög. Går dama såldes till Lennart Andersson i Lilla Krokek och slogs samman med hans gård där. Till hus, Konrad Samuelsson 18840922, arbetare, Konrad var son till smeden Samuel Petersson och hans hustru Maria Lo visa Lord på Holkabergs ägor. Han var då också dotterson till Peter Lord i Munkeryd och hade därigenom en släkttråd tillbaka till den gamla släkten i Munkeryd och till Stavasläkten. Konrad hade varit i Amerika under åren 19041907. Han hade också tjänat dräng i Munkeryd och på andra ställen. Han uppgavs 1920 vara ”Till hus” i Munkeryd. Han bodde senare på Lilla Krokeks soldattorp. 68 Under den tid som hamnen i Stava hade sin blomstringstid, fram till mit ten av 1930talet, förekom en stor trafik med skogsprodukter dit. Vägen mellan Kvatarp och Stava var därvid mycket anlitad. Det var transporter från Adelöv och från södra delen av Stora Åby som kom denna väg. Enligt en skrivelse, troligen från början av 1930talet kom årligen 3000 lass skogsprodukter denna väg till hamnen i Stava. Ansökan om att få vägen till ”allmän väg” med statligt underhåll, gjordes men medförde inget resul tat. Vägföreningen tillkom möjligen 1919, då vägdelning gjordes av lantmä tare, för gemensamt underhåll. Emil Karlsson 18841015, arbetare, Anna Johansson 1892, Lilly 1912 Holger 1915 Margit 1917 Emil var son till Otto Johansson och hans hustru Klara Josefina Karlsdot teri Skälaby, senare Börstabol och Nyttorp i Munkeryd. Emil och Anna kom från Glasfall till Munkeryd 1918 och flyttade 1919 till Bodebol, där de förvärvat en gård. I skolhuset skedde flera byten av lärare och lärarinnor. Johan August Celén 1856 i Flisby, från Nässjö 1914, till Ransberg 1918 Per Elfin Johansson 1886 i Bondstorp, kom hit 1917, till Gränna 1920 Två lärarinnor har noterats, nämligen Judit Lundkvist 1892 i Sthlm, från Göteborg 1914, till Sthlm 1919 Agnes J N Ahlstedt 1895 i Skövde, kom hit 1920, flyttade okänt när Einar Gustavsson 18971002, folkskollärare Rut H E Karlsson 18980824 i Sya, småskollärare, gifta 1929 Barn: Lennart Ingemar 1933 i Lkpg, Rune Sigfrid 1934 i " Einar var son till bonden Hjalmar Andersson och hans hustru Anna An dersdotter i Maltmossen, senare Rossholmen. Einar kom till Munkeryds skola 1920. Ruth kom något senare. De gifte sig 1929 och var sedan lärare i Munkeryds skola fram till sin pensionering. Henry Johansson 19000524, bonde på 1/2 mtl, Märta E Karlsson 18990702 i Grankärr, Vireda, Barn: Berndt V M 1926, Ernst Uno 1927, Mats 1930, Ina 1931, Bo 1935, Elly och Elma 1940, 69 Den södra halvgården i Munkeryd, omfattande 1/2 mantal, innehades tidi gare av Johannes Andersson och efter hans död 1905 av änkan, Josefina Andersdotter, ihågkommen under beteckningen ”J ohannesaFina”, detta för att kunna skilja från ”MagnusaFina” i granngården. År 1927 kom Henry och Märta till Munkeryd. De hade gift sig 6/6 1924. Deras bröllop i Grankärr finns bevarat i många fotografialbum. De arrende rade under åren 192427 Dambergsgården i Lilla Krokek. IMunkeryd arrenderade de den södra halvgården, 1/2 mantal. Senare köp te de den gården. Där fanns 20 nötkreatur och 4 6 hästar. År 1963 flyttade Henry och Märta till Stava och gården i Munkeryd köptes av sonen Bo. Gustaf Erik Vågman 1892 i Gränna, utfl 28, arrendator Rut Linnea Vågman 1894, hushållerska " Gustaf och Rut var syskon och kom från Framnäs i Gränna landsförsam ling. De arrenderade under några år i slutet av 1920talet Johan Magnussons gård i Munkeryd. John E Gustafsson 19010507, j ordbruksarbetare, Ester Maria Karlsson 18950825 Barn: Gullvi M 1926, gift och flyttade till Tranås Siv M 1930, gift med evangelisten Jonas, John var från Stora Aleryd i Åby församling. Ester var dotter till Otto och Fina i Nyttorp, se ovan. De gifte sig 1925. John är antecknad som jord bruksarbetare, men vi minns honom mera som snickare och som sågmästare i sågen i Öj an. Ester var sömmerska. Karl Gustaf Skön 18660801 i Stora Åby, f . hemmansäg, död 1944 h Signe Maria fHallin 18791120 i Vallerstad, Karl och Signe gifte sig 1915. De ägde och brukade sedan en gård i Stav reberg. Till Munkeryd kom de 1938 och hyrde av Oskar Johansson man gårdsbyggnaden på den gård som tidigare ägts av Karl Alfred Pettersson, den nordöstra gården i Munkeryd. Karl dog 30 mars 1944. Signe flyttade sedan från Munkeryd. Elvir Johansson 19021222, hemmansägare, sedan pastor h Ester Johansson, f Kvist 19020924 i Frinnaryd d Eivor Linnéa 1934, gift med professor Lars Elfvin, Stockholm Elvir var från Öj an, son till Ernst Johansson och Selma Andersdotter. Han och Ester gifte sig 1932. År 1937 blev Elvir pastor inom Svenska Alli ansmissionen och flyttade med familjen till Hagshult. Gården övertogs då av en broder till Elvir, se nedan. Josefina Magnusson, Johan Magnussons än ka, avled 1940. 70 Ivar Johansson 19050316, hemmansägare, från Gyllinge 1937 h Astrid fAndersson 19051208 i Adelöv Barn: Inger 1931, gift med Olle Bäck, övertog föräldragården Arne 1935 Stig 1945, bosatti Stava Ivar var från Öj an, son till Ernst Johansson och Selma Andersdotter. Ast rid var dotter till Viktor Andersson och Josefina Sjöberg i Narbäck. Ivar och Astrid gifte sig 14/6 1930 och köpte den norra gården i Gyllinge. 1937 flyt tade de till Munkeryd, där de övertog den gård som Elvir och Ester förut haft. De övertog också skötseln av den telefonväxel som kom dit 1937. På gården fanns på 1940talet 8 nötkreatur och 12 hästar. Ivar och Astrid flyt tade vid mitten av 1960talet till Ödeshög. Sonen Arne, det är jag själv det, som skrivit detta. Jag flyttade hemifrån 1953. Gården övertogs av dottern Inger och hennes man, Olle år 1960. Bertil Andersson 19070107, hemmansägare på 1/8 mantal Maja Andersson 19240318, Bertil var dotterson till Albin Berg i Munkeryd. Efter moderns död växte han upp hos morföräldrarna, Albin och Frida Berg och övertog deras gård. Han gifte sig 1946 med Maja, dotter till Karl Svensson i Narbäck. De bor fortfarande, år 2000, kvar på gården i Munkeryd. Gården övertogs år 1990 av sonen Göran. Denne bor i Lilla Krokek men brukar gården i Munkeryd. Det är vallod ling som dominerar, men spannmålsodling förekommer. Några djur finns inte längre på gården. Bertil avled 2004. 1937 kom telefonen till bygden. Då öppnades telefonstationen i Munke ryd. År 1938 hade denna telefonväxel 11 abonnenter. Olle Bäck 1925 Inger Bäck, f. Ivarsson 1931 Olle och Inger övertog 1960 den gård som Ingers föräldrar tidigare inne haft. Olle var också chaufför på skolbussen. Fram till 1970 drev han gården fullskaligt, med kor och mjölk och vad som hörde till. Då upphörde han med djur och planterade vinbärsbuskar på åkrarna. Olle blev senare vaktmästare vid skolan i Ödeshög. De bodde kvar i Munkeryd till 1994, då de flyttade till Ödeshög. Gården övertogs då av deras son Hen rik som med sin familj bor på gården år 2000. Bo Henrysson 193 5, AnnMarie Henrysson 193 9 Bo övertog den södra halvgården i Munkeryd 1964 efter sina föräldrar, Henry och Märta Johansson. Gården brukades dock inte av honom utan av hans broder Mats. Denne bodde också med sin familj på gården fram till 1975, då de flyttade till Staffanstorp. Bo var anställd vid kriminalvården. År 71 1999 flyttade Bo och AnnMarie till Stava, där de övertog den gård som hans föräldrar innehaft. Gården i Munkeryd övertogs då av sonen Thomas. Omkring 1950 fanns det i Munkeryd sju bofasta familjer om tillsammans ca 35 personer. Det fanns full djuruppsättning på fem gårdar, vilket betydde ett 40tal nötkreatur och 810 hästar. I fem ladugårdar fanns det kor. Från alla dessa fem gårdar rullade en mjölkkärra med mjölkflaskor till mjölkbor det utmed byvägen. Där hämtades mjölken av mjölkbilen som sedan körde den till Gränna mejeri. I skolhuset i Munkeryd gick dagligen omkring 2530 elever, fördelade i två klassrum, kallade småskola och storskola. Lördagen den 5 juni 1965 hölls examen i Munkeryds skola för sista gången. Sedan dess har bygdens barn åkt skolskjuts till andra skolor. År 2000 står fortfarande alla bostadshus, ladugårdar och uthus kvar, även om lagårdama på åtskilliga år inte använts för sitt ursprungliga ändamål. I byn bor 1520 personer permanent. Detta är min berättelse om Munkeryd. Den har mest handlat om äldre tider. Om senare tid och nutid överlämnar jag till människorna i byn att själ va berätta. Jag har på liknande sätt skrivit om övriga byar i Stavabygden samt en särskild berättelse om bygden. Jönköping i maj 2009 Arne Ivarson 72