Mördarne Hjert och Tector

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

Mördarne Hj ort och Tector. ' Deras dom och afrättning. Mord å öppen landsväg. 4 september 1874. Enligt hvad konzs befhde först på en skild väg och därefter genom rapporter från vederbörande länsman inhemtat, hafva kl. vid pass 12 på natten till den I innevarande månad en vid Oxelösund_FlenVestmanlands jern vägsanläggning anställd ingeniör, vid namn Upmark, och en honom följ aktig körsven, under färd i i vagn mellan Sparreholms jernvägsstation och Eskils tuna, blifvit på ungefär en half mils afständ norr om Malmköping invid en öfver landsvägen anbragt, då tillsluten, grind försåtligt öfverfallna med gevärsskott af nägra på ena sidan om vägen gömda personer, dervid kusken dödats på stället och Upmark af två skott sårats med den påföljd, att han, efter att ha blifvit afförd till en i närheten af landsvägen belägen by, benämnd Nafversta, och der er hållit läkarevärd, sistlidne gårdag kl. 4 e. m. aflidit. Arrestering. 6 november 1874. Stockholms djerfvaste tj ufvar, nemligen förre artilleristen Gustaf Adolf Eriksson Hj ert och förre mureriarbetaren Konrad Pettersson Lundqvist Tector, äfven de s. k. Gotlandstjufvarne infångades i går af detektiva polisen i Stockholm. Gripandet var förenadt med fara för polispersonalen och den förtj enar er kännande från allmänhetens sida. Civilingemor Upmarks mördare upptäckta. 29 november 1874. Då vi första gången omnämnde förre straffångarne Hjerts och Tectors gripande, meddelade vi i sammanhang dermed att antydan gjdrts hos polisen derom, att Hjert och Tector möjligen kunde hafva föröfvat eller åtminstone varit delaktiga i morden å civil ingeniören Upmark och dennes körsven August Larsson. Dessa nekade först hårdnackat, men slutligen veknade deras hårda sinnen och de bekände båda, att de ensamma natten till den I september med begagnandet af skjutvapen föröfvat morden å Upmark och Larsson, i tro att det åkdon, hvari dessa färdades, var postdih'gensen. Gustaf Adolf Eriksson Hjert. Domen. 12 maj 1875. Hjert och Tector undergingo i förra veckan ransakning å Visby cellfängelse och dömdes för de å Gotland begångna stölderna att undergå 10 års straffarbete. Tector dömdes derjemte att för delaktighet i mordet å Up mark och hans körsven i ena bot mista lifvet. juli 18 7 5 Hjert dömdes att för tredje resans stöld, förenad med inbrott, undergå 10 års straff arbete och vara medborgerligt förtroende förlustig i 10 år derutöfver, samt att för delaktighet i mordet å ingeniör Upmark, och hans körsven mista lifvet medelst halshnggning. Hjerts och Tectors afrättningar. Hj erts afrättning. 18 maj 1876. I går klockan half tre på morgonen affördes mördaren Hjert med extratåg från Stockholm till Sparreholm, hvarifrån han vidare befordrades med skjuts till den omkring tre qvarts mil från Malm köping belägna afrättningsplatsen Lidamon, der hans hufvud föll några minuter efter klockan sju. Då extratåget strax efter klockan fem anlände till Sparreholm, var redan en betydlig menniskomassa, nästan uteslutande be stående af allmoge, samlad å afrättsplatsen. Under hela nattens lopp hade nemligen spridda skaror af män, qvinnor och barn från omnejden synts ställa sina steg till skådeplatsen för den blodiga akten. Å denna plats, hvilken tillhör egendomen Fräken torps egor, hade en schavott, 12 fot bred och 14 fot lång samt 2 fots höjd över marken, blifvit uppförd af bräder och sparrar. Upp till denna estrad ledde en svagt sluttande brygga, likaledes af bräder. Ofvanpå schavotten låg en liten träkubb, höljd af friska granqvistar och försedd med urholkningar för delinqven tens haka och axlar; det var stupstocken. Några minuter före klockan sju hördes ett sorl bland den för samlade menigheten: »der kommer kanin En djup tystnad inträdde bland de församlade, då vagnen körde in på den inhägnade plat sen. Hjerts utseende var, om man frånser den kalla, nästan hå nande blicken, icke obehagligt. Något karakteristiskt hade det dock ej. Pannan var af medelmåttlig höjd och håret ljusbrunt; ett par små färglösa mustascher dolde icke fullständigt de tunna läpparne; munnen hade ett beslutsamt, energiskt uttryck. Fången var ganska snyggt klädd. Öfverrocken, liksom den mjuka filt hatten, var oklanderlig; af den hvita halsduken och de svarta permissionerna skulle man kunnat tro att han ämnat sig till en vida gladare fest. Sedan åkdonet stannat samt predikanten och fånggevaldi gerna stigit ned, gingo de sistnämnda fram till Hjert och upplöste jernblacken. Efter att sålunda hafva blifvit fri från sina bojor steg den lifdömde ur åkdonet, såsom det tycktes, med mycken säkerhet och lätthet. Han tog derefter ett kort afsked af geval digerna och gick vid sin själasörjares sida med säkra steg, nedsänkt blick och hopknäppta händer uppför bryggan till schavotten dit ' skarpråttaren förut begifvit sig. På ett par stegs afstånd från stupstocken stannade prosten. Hjert följde exemplet och lade sig ned på sina knän alltjemt med händerna sammanknäppta till bön. Någon synner lig rörelse kunde icke hos honom förmår kas. Derefter läste predikanten en bön och lade sin hand på den lifdömdes skuldra. Det var signalen till den blodiga aktens början. Hj ert reste sig upp utan synbar ansträng ning och aftog hatten, som han lade på schavotten. Under det att han uppknäppte ytterrocken, lät han sin blick då och då sväfva ut öfver folkmassan. Äfven ytter rocken lade han bredvid sig å schavotten liksom den inre rocken och västen. Derpå aftog han sin hvita halsduk, uppknäppte skjortan och nedvek densamma mycket omsorgsfullt. Sedan denna afklädning försig gått utan någon annan persons biträde, tog Hjert sin själa sörjare i famnen och kysste honom, lade sig derefter åter ned på schavotten, inpassade hakan i stupstockens urholkning och utsträckte benen, så att kroppen blef liggande i fullkomligt rak ställning. Ögonbindel hade delinqventen undanbedt sig. Knappt hade Hjert hunnit att placera sig, förrän skarprättaren skyndade fram, fattade sin under ett par granqvistar dolda bila och skilde med ett enda kraftigt och väl riktadt hugg hufvudet fullständigt från kroppen, så att det rullade ned på schavotten_ En tjock ström af blod sprutade fram ur de afhuggna ådrorna, och ögonblicket derefter rusade ur folkmassan personer, försedda med glas och skedar för att upphemta blod. En eller annan lycka des, men kronobetj eningen dref de flesta tillbaka. ' * Dagens N yheter. Tectors afrättning. 8 maj 1876. En mil från Visby stad ligger Stenkumla backe alldeles invid kyrkan af samma namn. Fyrahundra bönder voro uppbådade att bilda spetsgård. De flesta hade infunnit sig. Med hvilka känslor behöfver j ag ej beskrifva. Redan vid sextiden samlade sig åtskilliga nyfikna. Dessas an tal var dock ej större än att det klockan sju, uppbådet inbe räknadt, uppgick till endast mellan 7 å 800 personer. Klockan en qvart öfver sex uppläses dödsdomen och spetsgården for meras. Denna är omkring 1 50 alnar i längd men endast nära 50 i bredd. Mar ken är stenig och ofruktbar. Sparsamt sticka grässtråen 'upp mellan stenarne, och sommartiden är den största pryd naden den torra »Kattfotsblommana I fonden ligger Stenkumla kyrka och mot norr en liten talldunge. För övrigt ligger slätten rundtomkring. I skogsdungen ses vid pass 30 a 40 åkdon, der qvinnorna Konrad Pettersson Lundqvist Testar. stå vid hästarne. De gå ej fram att öfver vara det hemska skådespelet. Och vare det Gotlandsqvinnans heder! En qvart före sju stannade droskan med dödsfången på denna sidan talldungen. Tector är af medelhöj d, slank och spenslig, dragen äro magra, nära nog skarpa, men de uttrycka nästan barnslig enfald, om ej rent af idiotisk beskedlighet. Tector begär penna och papper och skrifver till fängelsedirektö ren, löjtnant Mühlenfels, och dennes familj. När han skrifvit färdigt brefvet faller pennan ur hans hand, han fattar äter den lilla bu kett af blå och hvita hyacinter som den menniskoälskande direktören stuckit i hans hand vid affärden från fängelset. Han hjelpes ur droskan, och ledd af två per soner stapplar han fram till och genom spets gården. I dess midt har man beströdt en fläck med sandblandad sågspån och midt på denna fläck ligger stup stocken, der hans hufvud skall falla. Denna stupstock består af en' ungefär 2 fots lång träbit, groft tillyxad i halfklotsform, men utan den sedvanliga urholkningen för halsen. Med vacklande steg föres fången fram vidpass 50 alnar inom Spetsgården, som ännu skilja honom från stupstocken. Hvad läses i hans ansigte? Det vet ingen. Men gången och hela hans sätt antyder att döden redan med fast hand gripit om hans lifs hjertrötter. Utan ett ord af motsägelse, utan en rörelse af motstånd lägges den lifdömde på marken, konvul siviskt knyta sig hans händer om den lilla buketten och halft med vetslöst smyger sig över hans läppar ett »Herre anamma min anden. Bödeln (Steinick från Wadstena) smyger sig fram på fångens högra sida. Han är civilklädd och bär öfverrock. Den blanka bila han hittills dolt bakom ryggen glänser i solskenet, den faller Ja, finge vi stanna här. Men, 0 fasa, den höjes ånyo, färgad af rykande menniskoblod och faller åter. . . starka karlar dåna, unga gråta, allmogemännen hålla för ögonen på sina qvinnliga slägtingar. . . nu mä väl allt vara slut. . . Nej, ännu en gång lyftes den bloddrypande yxan och först nu rullar hufvudet från kroppen, och fångens mössa, som han behållit på hufvudet, kastas flere fot från stupstocken. Dagens N yheter. H jerts afrätming. Den vid afrättningen närvarande till omkr . 1,500 personer uppskattade folkmassan uppförde sig lugnt och stillsamt, och det hela gjorde ett djupt allvarligt intryck, som blott stördes af den vidriga synen af menniskor, som rusade fram för att upphemta det rinnande blodet, hvilket folktron påstår kunna bota från fallandesj uka. Södermanlands läns tidning. Ä mördaren H jens graf vid Malm köpings kyrkas norra port låg helt nyligen en blomsterbukett. Den hade ditlagts af hans fattiga mor, hvilken är bosatt i Kalmar län och gått den långa vägen dit.