Norrö, kvinnograv vikingatid

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

Från Irak till H eda (Yngre järnålder, vikingatid 0:a, 8001050 e. Kr.) I samband med militära övningar på Norrö Västergårds ägor vånn 1954 kom några fornlämningar i ett gravfält att skadas genom grävnings arbeten för pjäsvärn. Gravfältet tillhör ingalunda socknens största mm är ändå av intresse. Det visade sig nämligen vid den undersökning, som gjordes av tre skadade fornlämningar, att det omspände en mycket lång tidrymd. Sammanlagt fanns på fältet 21 synliga fornlämningar, de flesta låga, runda stensättningar men också ett par större högliknande anlagg ningar. Den största av dessa, belägen ungefär mitt i fältet, har en dia meter av 1415 m och är c:a 0,50,8 m hög. I den hade en mindre skyddsgång grävts in. Vid grävningen påträffades en praktfull dräklnål av brons, en sk. spiralnål, vilken, liksom övriga vid grävningen gjorda fynd, införlivats med Östergötlands Museums samlingar. Nålen kan da teras till den yngre bronsåldernvdvs. c:a 8004100 f. Kr. I en helt spo lierad grav påträffades en sköldbuckla och en spjutspets av järn, båda av för det första århundradet efter Kr. f. karakteristiska typer. Den yng sta och mest innehållsrika graven, som mera ingående behandlas här ne dan, tillhörde vikingatiden, eller närmare bestämt 2300talet e. Kr. . Det lilla gravfältet har alltså använts för gravsättningar under en tul rymd av inemot tusen år, vilket får betecknas som högst anmärknings värt. Det är också så att ett ytterst litet antal säkra gravar från brons åldern är kända bland de c:a 35 000 fornlämningar, som finns i Oster götland. En förklaring kan vara att de döljer sig i gravfält från järn åldern och i former, som är karakteristiska för denna tid. En antydan ' om att så kan vara fallet ger gravfältet vid Norrö. Den tredje av de undersökta gravarna hade fått sin överbyggnad av sten och jord förstörd och delvis hade också gravinnehållet blivit omrört. l stort sett orubbat var dock skelettet av den döda, en kvinna, som hade begravts i ”sovläge”, liggande på vänster sida med uppdragna knän. Graven var synnerligen innehållsrik, kanske den mest fyndrika kvinno grav från vikingatiden som någonsin påträffats i Östergötland. Vid bålen påträffades ett par väl bevarade enskaliga spännbucklor av brons. Dessa har använts som dräkts_|.›ännen, sannolikt för att fästa hängslebanden vid ett kjortelliv. På baksidäu av de rikt ornerade bucklorna fanns rester av nålliållare och avtryck en tyg. Inom samma fyndområde fanns också pär lor OCll hängen till ett llalssmycke. Pärlorna, c:a 120 st., var av brons, bärnsten, karneol, bergkristall, glas och glasfluss, de senare i ett par fall belagda med guld och silverfolier. I halssmycket kan också 7 st. brons hängen Ined pålagda silverfolier ha ingått. Bakom. kvinnans höft. fanns, nästan sammanrostade och stående rätt upp och ned i jorden, en kniv med skaftknapp av brons, en sax av sam ma typ som sena tiders ullsaxar och ett rikt ornerat nyckelhandtag av brons. Vid resterna av den högra handen låg en armring av brons och slutligen fanns bakom kvinnans rygg rester av ett skrin bestående av lås, gångjärn, nitar och kramper, allt av järn. 7) Av stort intresse är de .sju bronshängena med pålagda silverfolier. Det är en egenartad smyckeiorm, där dekoren i de tunna och ytterst sköra silverfolierna åstadkommils genom att de pressats över ett mynt, varefter de monterats på bromsskimrna. Avtrycken av mynten är så pass distinkta att mynten har kunnat bestämmas. Underlaget har varit s.k. umayadiska dirhemer slagna i staden Wasit i Irak år 111 eller 121 efter Muhammed (: 729/730 resp. 738/73?) e. Kr.). Liknande smycken är kända från ett gravfält vid Badelunda nära Västerås. 8) Staden Wasit grundladcs omkr. 702 e. Kr. vid Tigris på en punkt där viktiga vägar löpte samman. Wasit blev en viktig knutpunkt för handel genom sitt läge vid den livligt trafikerade Tigris och som centralpunkt i en vidsträckt provins försåg den under umayadernas dynasti (661750 e. Kr.) stora delar av lrak med förnödenheter av olika slag. Den blev också en viktig myntstad. .1 Sverige har man från den umayadiska epoken påträffat mer än 200 dirhemer, som slagits i Wasit. På vilka vägar dessa förts till vårt land är väl inte helt klarlagt men huvudparten torde ha kommit med vikingar som färdats i österled. Den som byggde ut Wasit var den kraftfulle vicekonungen al Haddjadj, som uppförde ett ryktbarl palats och en moské, vilka blev förebilden för motsvarande byggnader .i Bagdad, vilken stad så småningom kom att överglänsa Wasit. Under senare hälften av 1400talet drabbades Wasit Skelettets läge i den vikingatidw kvinnograven vid Norrä i Heda. I) FymIp/nts för ovala spännbncklor. Inom det streckade området påträffades pärlor och de i Iamr: beskrivna hängssmyckena med pålagda silverfolier. 2) Armbygel av brons. 3) lår/ul plats för sax, kniv och nyckelskaft, 46 Delar av kista eller skrin. Uppmärning 105] av förf. av en katastrof. Fullt klarlagt är det väl icke vad som var orsaken till stadens förstörelse, men sannolikt har Tigris vid denna tid ändrat sin lopp och den av floden beroende vegetationen försvann och gav Ökvn» sanden fritt spelrum. Staden glömdes bort och ingen visste var den låg; men för några årtionden sedan har irakiska arkeologer lyckats återfinna ruinerna av staden i öknen. I Hedakvinnans smyckeskatt ingick pärlor, som till största delen lrmn förts från kontinenten genom handel och köpenskap eller rentav genom * plundring under vikingatåg. Tillsammans med de ovan skildrade* häng smyckena med dekor som ytterst emanerar från Asien ger de oss ett väl taligt vittnesbörd om tidens vidsträckta kontakter och kulturella .rörlig het. _ Från. kvinnograven i Norrö. S].›än.nbucklor av brons, armbygel, hängsmycken av brons med pålagda silverfolietr sam!? pärlor av bl. a. brons, bärnsten, karneol, bergkristall och giasflnss. Foto: ATA. \