Nya perspektiv på fornlämningar

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

Rapport 2013:13 Samlingsrapport för arkeologisk utredning etapp 1 och 2 samt förundersökning och delundersökning Nya perspektiv på fornlämningar söder och öster om Tåkern Rök, Svanshals, Hov, Kumla och Strå socknar Ödeshögs, Mjölby och Vadstena kommuner Östergötlands län Viktoria Björkhager Petter Nyberg 241" 1 ÖSTERGÖTLANDS MUSEUM AVDELNINGEN FÖR ARKEOLOGI OCH BYGGNADSVÅRD Nya perspektiv på fornlämningar söder och Öster om Tåkern Innehåll Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 Introduktion till rapporten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 Syfte . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 Frågeställningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 Topografi och fornlämningsbild . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 Tidigare undersökningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 Metod och dokumentation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 Resultat av utredning etapp 1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12 Resultat av utredning etapp 2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 Resultat av arkeologisk förundersökning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26 Resultat av antikvarisk kontroll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 Resultat av arkeologisk delundersökning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56 Sammanfattning av fynd, analyser och dateringar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 64 Slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67 Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 73 Tekniska uppgifter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 75 Appendix 1a. Osteologisk analys Berit Sigvallius . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 79 Appendix 1b. Osteologisk analys Berit Sigvallius . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 85 Appendix 2. Osteologisk analys Petter Nyberg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 97 Appendix 3. Keramisk analys Ole Stilborg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 101 Appendix 4. Analys av bearbetade stenar Titti Fendin . . . . . . . . . . . . . . . . 123 Bilaga 1. Anläggningsbeskrivningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 124 Bilaga 2. Fyndlista . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 132 Bilaga 3. Kalibrerade 14Cdateringar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 140 Bilaga 4. Ritningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 146 Omslagsbild: Illustration Mats Gilstring, Östergötlands museum. ÖSTERGÖTLANDS MUSEUM AVDELN|NGEN FÖR ARKEOLOG| OCH BYGGNADSVÅRD Box 232 ° 581 02 Linköping ° 013 23 03 00 ° www.ostergot|ondsmuseum.se Sammanfattning Utmed de tre delsträckorna berördes vid utredningarnas etapp 1 sammanlagt fyra fasta fornlämningar och 36 objekt. Utredningarna etapp 2 och förundersökning arna resulterade i att fast fornlämning påträffades utmed totalt 1 1 platser. Det var dock endast 9 platser som gick vidare till förundersökningi form av antikvarisk kontroll eftersom kabelsträckningen kunde justeras till att inte omfatta de fram komna fornlämningarna vid Svanshals kyrka (Område 4) och Åsby kulle 7 och 25 (Område 23). Vid 21, Hov sn, utfördes en delundersökning av en skadad stensättning. Denna del av Östergötland utgörs av en fulläkersbygd som är mycket rik på fornlämningar. Utmed de olika delsträckorna påträffades ett flertal fornlämningar frän mesolitikum fram till vendeltid. Undersökningarna har gett ett stort bidrag till synliggörandet av mellan och senmesolitikum utmed den södra och norra delen av Täkerns stränder. Vid Kyleberg undersöktes ett gropsystem och en brunn frän förromersk järnälder. Vid Särtshöga 14, Svanshals sn) undersöktes en grav som daterades till vendeltid. Graven innehöll förutom människa även en mängd djurben frän häst, nötkreatur, hund, gris, fär/ get och höns. Vid Hov 21, Hov sn) delundersöktes en skadad stensättning som daterats till romersk järnål der. I gravgömman fanns förutom ett skelett även kremerade ben frän människa som låg placerade mellan den gravlagdes ben. Intill gravgömman framkom en stor mängd deponerad keramik. Graven hade anlagts på ett kulturlager frän för romersk järnålder. Viktoria Björkhager Petter Nyberg 1:e antikvarie antikvarie , '§47 . I . J» Nordic:an v.. "511% _I_ lf' P “Söderkifpiflg En. \. __ RT_ \_ ' HV' J'j'ädeshüg ' arv ' / #Iârrsuik 4= _If »..e .i › "t_ ip . WW” ' "Österbymo Introduktion till rapporten Rapporten är en sammanslagning av tre kabelärenden som geografiskt sett tillsammans bildar en enda sam manhängande sträckning. Arendena gjordes var och en för sig under loppet av två år, men rapporteras gemensamt. I rapporten benämns de olika ärendena som delsträcka 1, 2 och 3, där delsträcka 1 låg längst väster ut. Detta medför att även de aktuella områdena har numrerats från väster till öster, från Område 1 41. För att underlätta för läsaren benämns även de fornlämningar som kabeln passerade som Områden, för att få en rak nummerföljd. Rapporten har med dessa förutsättningar utformats så att vissa delar såsom sammanfattning, inledning, syfte, frågeställningar, metod samt områdesbeskriv ning är gemensam för alla delsträckor. Därefter följer resultaten från de olika undersökningarna vad Zgäller utredning etapp 1, etapp 2, förundersökning, antikva risk kontroll och delundersökning. Alla delsträckor beskrivs i dessa kapitel tillsammans som de vore en enda undersökning under respektive rubrik. I kapitlet Resultat av antikvarisk kontroll redovisas de olika områdena var för sig vad gäller fynd och analyser samt en kortare diskussion. Fynden och dateringarna redovisas även i ett sammanfattande kapitel för att ge en uppfattning om spridningsbilden av de olika fynd kategorierna som påträffats utmed samtliga delsträckor samt en sammanställning av alla dateringar. Rapporten avslutas med en gemensam sammanfattande diskus sion i kronologisk ordning baserad på undersökning arnas resultat. Osteologirapporter, keramikanalyser och analys av bearbetade stenar redovisas i appendix. Inledning Östergötlands länsmuseum utförde i omgångar från oktober 2004 till december 2006 arkeologiska utred ningar etapp 1 och 2, förundersökning samt en delun dersökning utmed tre delsträckor mellan Runnestad Svanshals Kyleberg Furåsa Hov Jarlbolund Strå. Den första delsträckan gick genom fastigheterna Runnestad Solberga Överby Västergård Lund Särtshöga Krongården Överby Mellangård Glän ås Kyleberg Hallberg Kullen Kvarntorp samt Svanshals kyrka Sköntorp. Den andra motsvarades av sträckan Kyleberg Lorby Asby Sjötuna Gärds lösa Hygnestad Furåsa och den tredje av sträckan Furåsa Hov Bondorlunda Klosterorlunda Sandby Säby Hovsnäs Jarlbolund Strå. Totalt omfattade de arkeologiska undersökningarna en sträcka av 49 km fördelade på ca 13 km (delsträcka 1), 10 km (delsträcka 2) och 26 km (delsträcka 3). Anledningen till undersökningarna var förstärkning av elnätet i form av ombyggnad av kraftledningar från luftledning till jordförlagd kabel samt byte av transfor matorer. Dessutom byttes delar av lågspänningsnätet ut. Iedningssträckningarna var till största del planerade att gå utmed ägogränser och befintliga genomfarts/ mindre åkervägar. Uppdragsgivare var Vattenfall Eldistribution AB vilka även svarade för de arkeologiska kostnaderna. Huvudansvarig för de arkeologiska undersökning arna samt större delen av rapportarbetet var Viktoria Björkhager. Ansvarig för delundersökningen och rapportarbetet av denna var antikvarie Petter Nyberg. Vid utredningen och förundersökningen av delsträcka 1 medverkade antikvarierna Rickard Lindberg och Petter Nyberg. Utmed delsträcka 2 och 3 medver kade antikvarierna Anders Lundberg, Kjell Svarvar samt arkeologbiträde Lasse Norr. I samband med delundersökningen av stensättningen inom 21 medverkade även antikvarierna Anna Börjesson, Ann Charlott Feldt, Ingrid Gustin, Mats Magnusson och Fredrik Samuelsson. Inledning Delsträcka 2 Delsträcka 1 © Lantmäteriverket MSZOOS / 06551 Figur 2. Utdrag ur Gröna Kartan med undersökningssträckorna markerade. Skala 1:75 000. Syfte och frågeställningar Syfte Syftet med den arkeologiska utredningen etapp 1 var att ge en bild av de kända forn och kulturlämningamas karaktär och belägenhet samt påvisa sedan tidigare ej kända forn och kulturlämningar utefter de aktuella ka belsträckorna. Utöver detta skulle presumtiva lägen för fornlämningar lokaliseras utefter kabelsträckningarna. Vid den arkeologiska utredningen etapp 2 var syf tet att genom sökschaktsgrävning fastställa huruvida fast fornlämning skulle komma att beröras av det planerade arbetsföretaget. Detta skulle ske utmed de presumtiva lägena för fornlämningar som lokaliserats utefter kabelsträckningen vid fältinventeringen. Kabel dragningarna skulle i första hand anpassas så att fast fornlämning inte kom till skada. På de platser som fast fornlämning påträffades och kabelsträckningen inte kunde justeras låg utredningsresultaten till grund för länsstyrelsens fortsatta bedömning av ärendet. På de platser utmed delsträckorna där arkeologiska förundersökningar utfördes var syftet att få en upp fattning om de eventuellt påträffade fornlämningarnas typ, karaktär, omfattning och datering. Detta skulle ske genom sökschaktsgrävning. På de platser som fast fornlämning påträffades och kabelsträckningen inte kunde justeras låg förundersökningsresultaten till grund för länsstyrelsens fortsatta bedömning av ärendet. Vid de antikvariska kontrollerna togs anlägg ningarna fram i sin helhet och undersöktes. Inom Område 28, söder om Hov, utfördes en arkeologisk delundersökning av en nyupptäckt och kraftigt skadad stensättning inom 21. Syftet var att undersöka och dokumentera stensättningen, vars gravgömma skadats av en tidigare nedlagd telekabel. Frågeställningar Till den arkeologiska utredningen etapp 2 utmed del sträcka 1 3 kunde följande frågeställningar knytas: ° Finns det dolda fornlämningar på de lägen som bedömts som presumtiva boplatslägen enligt specialinventeringen? ° Finns det medeltida lämningar utanför Svanshals och Hovs kyrkogårdar i form av skelettgravar och /eller bebyggelse? Till den arkeologiska förundersökningen utmed del sträcka 1 3 kunde följande allmänna och mer specifika frågeställningar knytas: ° Vad har de påträffade fasta fornlämningarna för utbredning utmed kabelsträckningarna? ° Vad utgör fornlämningarna för typ i form av exempelvis boplatslämningar eller gravar? ° Vad har fornlämningarna för karaktär? ° Vad har fornlämningarna för datering? ° Finns det boplatslämningar i åkermarken vid platserna där fynd av främst stenyxor gjorts såsom vid 146 och 72 (Hovs sn)? ° Finns det bronsålderslämningar intill de resta ste narna intill storhögen Åsby kulle 7 (Kumla sn)? ° Finns det medeltida lämningar vid Åsby bytomt 25, Kumla sn) i form av kulturlager och/ eller bebyggelse? ° Finns det fler gravar och andra anläggningar intill treudden 21 (Hov sn)? Finns det dolda fornlämningar i form av gravar utmed kabelsträckningen förbi 14 (Svans hals socken)? ° Kan dateringar på nyframkomna fasta fornläm ningar knytas till eventuella intilliggande forn lämningar såsom exempelvis Område 2 söder om hällkistan 16 Svanshals sn) och Område 3 söder om stenåldersboplatsen RAÄ 146 (Svans hals sn)? Till den arkeologiska delundersökningen av stensätt ningen 21, Hovs sn) kunde följande specifika frågeställningar knytas: ° Är det möjligt att se några konstruktionsdetaljer i stensättningen? ° Utgör de kremerade benen och skelettet en och samma begravning eller har de gravlagts vid olika tillfällen? ° Finns det ytterligare gravgömmor? ° Vad har begravningen / arna för datering? Topografi och fornlämningsbild Topografi och fornlämningsbild Den östra delen av Tåkernområdet utgör en del av den sydvästliga utlöparen av den stora bördiga öst götaslätten. Denna utredning koncentreras främst till området söder, Öster och norr om Tåkerns Östra del mellan gårdarna Svanshals, Kyleberg, Åsby, Furåsa, Hov, Säby och Strå. Det vidsträckta undersökningsområdet för de plane rade kabelförläggningarna ligger mellan 95 1 10 m ö h och utgörs i huvudsak av flack odlingsmark bestående av kalkhaltig moränlera. Här och var höjer sig kullar och ryggar av grövre morän och istidavlagringar. I slättens försänkningar fanns det förr rikligt med kärr och mossmarker, men utdikning och uppodling har gjort att de flesta idag är försvunna. För att förstå stenålderns bosättningsmönster är Tåkerns skiftande vattenstånd av stor betydelse. År 1844 sänktes sjön med ungefär 1,7 m vilket gör att medelvattendjupet numera endast är 0,8 m. Därmed inleddes en kraftig utveckling av såväl växtlighet som fågelliv. Under äldre stenålder (10000 4000 f Kr) var strandlinjen ungefär en meter högre än idag och flera viktiga fyndplatser kring sjön visar att området var av stor betydelse. Här finns några av Östergötlands äldsta spår efter människor och flera fynd tyder på bosättningar redan under mesolitikum (Larsson, L Z et al 1997; Browall 2003:24f). Browall utförde under åren 19801982 specialin venteringar runt Tåkern varvid ett trettiotal stenål dersboplatser påträffades (FMIS). Dessa utgörs dels av boplatslämningar som inventerats fram i olika omgångar genom åren och dels lösfynd av stenyxor, flinta och kvartsavslag. Fornlämningarna finns dels utmed Tåkerns stränder men även på högre belägen mark söder och öster om sjön. Utmed sjöns östra och norra sida finns flera boplatslägen. Söder om Tåkern utmed sträckan mellan Sköntorp och kyrkan i Svans hals ligger boplatserna som på ett pärlband. Väster om Lilla Svanegården finns ett boplatsområde med en osäker utbredning. Här påträffade man stenyxor och ett par flintföremål tillsammans med flintavslag vid rekognoseringen 126, Svanshals sn). All deles väster om 126 påträffades en spetsnackig trindyxa tillsammans med en mängd andra sten och flintföremål 124, Svanshals sn). Mellan Stora Svanegården och Svanshals kyrka finns en platå i landskapet där man funnit en stenåldersbo plats med en osäker utbredning med fynd av flint och kvartsavslag, kvartsbitar samt en glaspärla 146, Svanshals sn). Alldeles norr om denna boplats, på samma platå, framkom bearbetad kvarts samt flinta 147, Svanshals sn). Ett tredje större boplats område ligger på en dåvarande udde ut i Tåkern. Vid Browalls specialinventering påträffades fragment av en slipad flintyxa, flintavslag och avfallsbitar samt diverse kvarts bitar 145, Svanshals sn). Intill denna boplats finns ytterligare lösfynd i form av en skrapa i porfyr 144, Svanshals sn). Utmed Tå kerns forntida strandkant mellan gårdarna Kyleberg och Sjötuna finns ett antal lösfynd i form av stenyxor av både sten och flinta samt flintavslag 141 och 142, Svanshals sn och 14, Kumla sn). Utmed Tåkerns östra kant har en större boplatsläm ning samt en del lösfynd registrerats. Vid Browalls specialinventering tillvaratogs ett flintavslag och ett trettiotal kvartsavslag 74, Hov sn). I området har även lösfynd i form av flintyxor påträffats 51, 55, Hov sn). Sydost om Hovs kyrka finns en åkeryta som går under benämningen Kungslyckan. På denna åkeryta har man under årens lopp påträffat stenyxor, mejsel, flintkniv samt avslag av kvarts och flinta 41, Hov sn). Tåkerns norra sida uppvisar flera boplatslämningar och lösfynd. På en udde väster om Sandby ligger en stenåldersboplats med okänd utbredning med fynd av keramik och rikligt med flintavslag 45, Hov sn). Inom fastigheten har man påträffat ytterligare stenyxor varav en båtyxa och flera flintavslag 1, 33, 57, 58). Vid Säby har man funnit en pilspets av flinta 68). På en markerad åsrygg i nordväst sydostlig riktning ligger ytterligare en boplatslämning. Boplatsen har en okänd utbredning på höjdens västra sluttning med fynd i form av flintskrapor, flintavslag och ben 72). På den södra udden av åsryggen ligger ytterligare en boplatslärnning med lämningar i form av flint och kvartsavslag 73). Förutom dessa boplatsområden och lösfynd som ligger i nära anslutning till Tåkerns forntida strandlinje så förekommer som tidigare nämnts även stenålders lämningar i ett stråk en bit bort från sjökanten. De framträder främst i form av lösfynd i form av flera skafthålsyxor, en trindyxa, ett bryne, en flintdolk och malstenslöpare (RAÄ 65, 111, 127, 128, 137, 138, Svanshals sn). Vid Lorbybäckens strandkant har fynd av flintpilspetsar gjorts 116). Söder om Åsby finns ett större område med lösfynd av flera stenyxor, knackstenar och flintavslag 24). Vid arkeologiska undersökningar har ytterligare fynd och lämningar framkommit. Vid täckdikning i områ dets östra del påträffade Riksantikvarieämbetet 1987 en knacksten och enstaka bitar bränd lera (Claréus 1997). Östergötlands länsmuseum utförde 1997 en Topografi och fornlämningsbild förundersökning inför täckdikning, även denna gång i den östra delen, varvid två härdar och ett stolphål påträffades (Skoglund 1997). Öster om Hov, vid går darna Annelund och Pryssgården, har flera lösfynd av stenyxor i form av två trindyxor, en tunnackig yxa, en båtyxa och en skafthålsyxa och en flintskrapa påträffats (RAÄ 27, 63, 64, 65, Hov sn). Det finns inte så många kända gravar från stenålder i området, men väster om Stora Svanegården har det funnits en numera bortodlad hällkista. Dessa brukar generellt dateras till yngre stenålder eller äldre brons ålder 16, Svanshals sn). Östergötlands topografi och naturliga förutsätt ningar har medfört att landskapet fått tre framstående centralområden, vars ursprung bör kunna föras tillbaka till bronsålder. Ett av dessa områden utgörs av jord bruksbygdema i västra delen av landskapet, med en koncentration söder om sjön Tåkem (Kaliff 1999:48). Redan under äldre bronsålder kan Östergötland betraktas som en av de nordligaste regionerna i den sydskandinaviska bronsålderskulturen (Kaliff 1999:46). Detta styrks i förekomsten av hällristningar, högar och åtskilliga lösfynd av bronsföremål. I ett stråk söder om Tåkem finns flera storhögar som kan härröra från bronsåldern. I Heda socken finns områdets mest kända storhög, Tjugby kulle 2). Vid skattsökning i högen på 1800talet påträffades en hällkista med obrända människoben, bronssvärd, bronsnål och dubbelknapp av brons med guldbelägg ning. Föremålen dateras till bronsålderns period VI, d v s 1100 900 f Kr. Några andra storhögar i Heda socken som kan härröra från bronsålder är Disevids kulle 5) ochJussbergs kulle 37:3) (Browall 2003:706. Gravhögar finns även utmed kabelsträckningen. Söder om Tåkem finns två områden med högar, dels vid Runnestad och dels vid Kumla. Två högar 37, Rök sn och RAÄ 42, Svanshals sn) samt en rest av en dylik 69, Svanshals) är kända strax söder om sträckningen för kabelförläggningen. Högar av Figur 3. Åsby kulle (RAÄ 8, Kumla sn) i vinters/emd. Topografi och fornlämningsbild det här slaget har nästan alltid anlagts under äldre bronsålder (Browall 2003:70). Dessutom finns i an slutning till dessa högar en skålgropslokal 66) och i området kring Lilla Kullen ligger ytterligare tre skålgropslokaler 4, 45, 88). Vid Glänås 133) och på Kyleberg gård 135) har fynd av en bronsyxa respektive ett bronssvärd gjorts som båda kan dateras till äldre bronsålder. Det andra området med bronsålderslämningar finns runt Kumla. Inom ett begränsat område finns tre högar, Åsby kulle 8, Kumla sn), Brudkullen vid Gärdlösa Skattegård (RAÄ 5, Kumla sn) och en hög vid Tyttorp 2, Kumla sn). I anslutning till högama finns en mängd skålgropslokaler som koncentreras till en höjdrygg i västostlig riktning på vilken vägen mellan Väderstad och Väversunda går. Skålgropslokalerna ligger på uppstickande bergsklackar i åkermarken på båda sidor om vägen såsom exempelvis RAÄ 3, 13, 15, 16, 19, 20, 31, Kumla socken. Ytterligare en hög ligger i ensamt majestät i åkermarken söder om Klosterorlunda gård (RAÄ 8, Hov sn). Under yngre bronsålder förstärks bilden ytterligare av Östergötland som ett centralområde. Istället för storhögar anläggs flatmarksgravfält som emellanåt kan vara omfattande. Platser som Vistad i Väder stad socken, en stormansgård med tydliga drag från Lausitzkulturen, indikerar att de yttre kontakterna vidmakthölls och utökades (Larsson, T B 1993). Mellan bronsålder och äldsta jämålder finns en tydlig kontinuitet, men det sker även en successiv omvandling av samhället (Kaliff 1999:71). Samma centralområden som förekommer under bronsåldern fortlever även under äldre jämålder. Endast ett min dre antal gravfält från äldre jämålder är undersökta i denna del av Östergötland. Ett exempel är Smörkullen i Västra Tollstad socken där man påträffade ett stort antal gravar från förromersk och romersk jämålder. På flera platser har dock lösfynd, skelett, umor och brända ben påträffats. Dessa fynd indikerar med stor sannolikhet överplöjda gravar och gravfält (Browall 2003:96ff). På krönet av en höjdsträckning öster om Furåsa finns en registrerad grav i form av en treudd med en sida på 8 m belägen på en gräsyta i åkermarken. Treudden har en tendens till kantkedja men är kraftigt omplockad och ställvis svår att avgränsa 21, Hov sn). Graven upptäcktes 1956 i samband med en hembygdseXkursion under ledning av arkeolog Anders Lindahl, Östergötlands länsmuseum (ÖC 19560813). Den aktuella kabelsträckningen var planerad att gå mellan gårdarna Överby och Särtshöga och skulle då passera igenom ett område med brandgravar 14, Svanshals sn). I Nordenskiölds uppteckningar från 8 1873 av Östergötlands minnesmärken kan man läsa att här fanns ”. . . genom odling nåemnnde kullar, nti vil/en man påträjjüde lernrnor. .. ”. Dessutom nämner han en omkullfallen rest sten. Därutöver har en flintyxa och en flintkniv påträffats på platsen (N ordenskjöld 1873). Söder om Klosterorlunda ligger två gravfält och några enskilda gravar inom ett begränsat område be stående av sammanlagt 24 fornlämningar. De utgörs företrädesvis av runda stensättningar och enstaka resta 4. _ 0. 1/3. Figur 4.'12. Svärdfrån bronsålderns per 111, funnit vid Kyleberg, Svans/ønls soc/een. Figur 4:4. Skaft/enntsyxnfråm bronsålderns per 1, funnen vid Glänås, Svans/ønls soc/een. (Ur Nordén: Östergötlands bronsålder) Tidigare undersökningar stenar 9, 10, 11 Hov sn). Något längre norr ut mot Vadstena, mellan Strå och Klosterorlunda, finns ett större gravfält. Detta innehåller 58 runda stensätt ningar, två högar och en rest sten 6, Hov sn). Gravformerna tyder på att gravfältet nyttjats under i stort sett hela järnåldern. I samband med sprängning av sten på en åkeryta sydväst om Hovsnäs påträffades 1931 lämningarna efter sammanlagt fyra skelett. Fyndplatsen var dock så kraftigt störd av grävning och plöjning att endast mindre delar av skeletten kunde återfinnas. Vid ske letten påträffades några oidentifierbara järnfragment vilka är den enda ledtråden till deras datering 26, Hov sn). I anslutning till kabelsträckningen finns även en runsten som står några hundra meter väster om fastihgeten Lilla Kullen vid Kvarntorp. Den hittades 1869 vid grävarbeten i kvarndammen. Runstenen finns markerad på en karta från 1742, vilket kan tala för att den står nåra sin ursprungliga plats. Vid Lorabäcken och Åsby finns lämningar från flera tidsperioder som visar på platsens speciella betydelse ur ett längre perspektiv. Vid Lorabäcken finns platsen för en numera förkomrnen runsten. Den finns dock beskriven iNordenskjöld från 1870 då den ska ha stått omedelbart sydväst om bron 91, Svanshals sn). Rökstenen 1, Röks sn), som daterats till 800talet, tyder på att området hade en fortsatt stor betydelse även under yngre järnålder. Kristendomen verkar ha fått fotfäste redan under första hälften av 1 100talet eller kanske redan under slutet av 1000talet, vilket etableringen av Alvastra kloster samt de roman ska stenkyrkorna i området visar som exempelvis Hov, Svanshals och Kumla. Hov är en fornnordisk benämning för tempel och i omgivningarna finns fornlämningar som tyder på att platsen varit viktig alltsedan förhistorisk tid. I Hovs kyrka förvaras ett stort antal fragment av runristade gravhällar, s k Eskilstunakistor 3, Hov sn). Hällarna dateras till tidig medeltid och vittnar om att den romanska kyrkan på platsen haft en föregångare. I Hov finns även Hovgården som är en fd kungsgård och omnämns enligt ortnamnsarkivet i Uppsala 1310. FD Martin Rundkvist utförde våren 2008 en pros pektering med metalldetektor utmed den nordvästra kanten av 41, Hov socken. Vid avsökningen påträffades två silvermynt, två små viktlod och en bit av ett silverspänne i urnesstil. Rundkvist tolkar fynden som en indikator på att det funnits en handelsplats i området under 1000talet. Vidare påträffades smältor och fragment i kopparlegering vilket påvisar en gjute riverksamhet. En ströning och en remsölja dateras till högmedeltid. Ett tennkors dateras till 1400/ 1500tal (Rundkvist 2008). Vid Säby har enligt en tidningsartikel i Östgöta Correspondenten hundratalet fotanglar påträffats i flera åkerytor, men någon närmare lägesbeskrivning ges inte i artikeln (ÖC 19451001). Lorby gamla tomt ligger på den västra sidan om Lorbybäcken och utgörs idag av bebyggelselämningar i form av en eldstadsrest och två stensträngar som leder ut mot betesmarken 107. Bytomten bestod enligt arealavmätningen från 1694 av fyra gårdar (LMV 05SVA4). Den aktuella kabelsträckningen går genom ett om råde som är mycket rikt på fornlämningar. Därför är sannolikheten stor att det kan finnas dolda fornlärn ningar i åkermarken på de platser som inventerades fram vid utredningens etapp 1. Tidigare undersökningar I samband med schaktningar för bredband mellan Vadstena och Väderstad utförde Östergötlands läns museum sommaren 2004 en arkeologisk förunder sökning utmed kabelsträckningen. Vid Hovs kyrka, i korsningen av vägen mellan Vadstena och Väderstad samt vägen mot Bjälbo, påträffades toppen av ett sotigt kulturlager utmed en knapp meter. I Övrigt var området kraftigt stört av diverse kablar och VAstråk (Björkhager 2004). Inför uppförandet av ett vindkraftverk med till hörande elkabel utförde Östergötlands Länsmuseum en arkeologisk förundersökning vid Runnestad. Vid undersökningen framkom delar av en boplats som da terades till övergången mellan förromersk och romersk järnålder (Björkhager 2003a och 2003b). I samband med uppförandet av ett flertal vindkraft verk med anslutande elkablar utförde Östergötlands länsmuseum ett antal arkeologiska utredningar och förundersökningar söder om Tåkern. En av utred ningarna för tre vindkraftverk utfördes på Kylebergs ägor, Svanshals sn varvid en stenpackning tolkad som stenkista samt några sotiga anläggningar påträffades vid det sydligaste fundamentet (Räf 2004). Metod och dokumentation Metod och dokumentation Utredning etapp 1 Den arkeologiska utredningen etapp 1 utmed del sträckorna 1 3 omfattade två huvudmoment. ° Kart och arkivstudier ° Specialinventering Kartstudierna inriktades på äldre kartmaterial för att genom detta lokalisera fornlämningar eller andra kulturhistoriskt värdefulla platser. Genom arkivstu dierna inhämtades historisk information om vad som hänt inom området och vad som finns dokumenterat sedan tidigare. Specialinventeringen genomfördes därefter som en terrängrekognoscering i fält med syfte att lokalisera fornlämningar och presumtiva lägen för fornläm ningar. På platserna för presumtiva fornlämningar utfördes dessutom en ytinventering som innebar att de ytor som inte var beväXta med grödor avsöktes nog grant i syfte att få en uppfattning om fyndförekomst, men även fyndens frekvens. De presumtiva lägen som påträffades vid inventeringen dokumenterades dels genom inprickning på kartai skala 1:10 000 och dels genom upprättande av beskrivning. Lämningarna som redovisas efter utförd utredning kan indelas i kategorier efter dess karaktär och anti kvariska status. Kategorierna definieras enligt följande: ° Fast fornlämning. Registrerad fast fornläm ning med fornlärnningsnummer (RAÄnummer), utmärkt på fastighetskartan eller nyupptäckt fast fornlämning upprättad efter preliminär num merserie (ÖLMnummer). Fasta fornlämningar är skyddade enligt Kulturminneslagen (KML). ° Bevakningsobjekt. Registrerad möjlig forn lämning i form av bevakningsområde med fornlärnningsnummer (RÅÅnummer) vilken ej är markerad på fastighetskartan eller nyupptäckt möjlig fornlämning (ÖLMnummer). Detta innebär vanligtvis att lämningens status ej går att avgöra genom okulär besiktning utan måste utredas vidare, t eX vid exploatering. 10 ° Övrig kulturhistorisk lämning. Lämningar med kulturhistoriskt värde, vilka normalt inte faller under Lagen om kulturminnen (SFS 1988:950). Lämningar i denna kategori är de som enligt rådande antikvarisk praxis inte uppfyller kriterierna för fast fornlämning. I undantagsfall kan dessa lämningar betraktas som fornlämning, om de t eX ingår i ett sammanhang som motiverar en sådan status. Dessa bör dokumenteras och i vissa fall karteras och särskild hänsyn bör tas vid exploatering och /eller ÖLMnummer). ° Uppgift om. Lämningar som är kända genom tidigare uppteckningar eller muntlig källa men som inte återfunnits eller bedöms kvarligga. Dessa kräver vanligtvis inga efterföljande arkeologiska åtgärder och /eller ÖLMnummer). Utredning etapp 2 Utredningens etapp 2 utfördes i form av sökschakts grävningar utmed de områden, som omfattade pre sumtiva fornlämningar, vilka togs fram i samband med kart och arkivstudier samt vid specialinventeringen. Sökschakten togs upp med en grävmaskin. De hade en bredd av ca 1 m och lades ut med 510 m mellanrum. De hade en längd av företrädesvis 35 m. Dokumen tationen utfördes genom inmätning av schakt och påträffade lämningar med GPS samt fotografering. De digitala inmätningarna gjordes av Azimut AB. Några av anläggningarna undersöktes och dokumenterades genom handritning av profilen, anläggningsbeskriv ning och fotografering. Arkeolog/sk förundersökning De arkeologiska förundersökningarna utfördes i form av sökschaktsgrävningar intill de fasta fornlämningama utmed kabelsträckningarna. Metodiken var densamma som för sökschakten som beskrivs inom ramen för utredningens etapp 2. Metod och dokumentation Antikvarisk kontroll De efterföljande antikvariska kontrollerna omfattade undersökning och borttagning av de fasta fornläm ningar, inom kabelsträckningen, som framkom vid utredningen etapp 2 eller förundersökning. Vid de antikvariska kontrollerna togs långschakt upp utmed de delar av kabelsträckningen där fornlämningar framkommit. Schakten hade en bredd av ca 1,5 m och i de fall anläggningen var bredare än kabelschaktet utökades schaktet så att hela anläggningen togs fram och undersöktes. Dokumentationen utfördes genom inmätning av schakten och lämningarna med GPS och DGPS, handritning av profilerna, anläggningsbeskriv ningar och fotografering. De digitala inmätningarna gjordes av Azimut AB. De/undersökning Den arkeologiska delundersökningen av stensätt ningen inleddes med att anläggningen avbanades och rensades. Stenpackningen låg delvis under en trafikerad grusväg och det var bara den del som inte låg under vä gen som framtogs. Anläggningen och framkomna fynd inmättes med hjälp av DGPS, plan och profilritningar uppfördes i skala 1:20. De digitala inmätningarna gjor des av Azimut AB. Anläggningen fotograferades med digitalkamera snett uppifrån. Stenpackningen grävdes sedan bort för hand. En 0,5 m bred kryssprofil läm nades kvar för dokumentation. Höjdvärden inmättes med nivelleringsinstrument med utgångspunkt från ett stenblock norr om stensättningen. Toppmåtten på denna sten angavs höjdvärde 10,00. Analyser Efter avslutade undersökningar analyserades det arke ologiska materialet av specialister inom olika områden. Östeologiska analyser utfördes på benmaterialen från de båda undersökta gravarna vid Särtshöga (RAA14, Svanshals sn) och Hov (RAAZl, Hov sn) samt lösfynd av brända ben från samma fornlämningar. Analysen omfattade i första hand hela gravar men en preliminär bedömning utfördes även på lösfynd av brända ben för att få en uppfattning om de utgjorde sönderplöjda gravar. Den osteologiska analysen av benmaterialet från Särtshöga och Hov utfördes av osteolog Berit Sigvallius, Riksantikvarieämbetet, UV Mitt (Appendix 1). En kompletterande analysen av benmaterial från Hov, som inte kom med vid den första analysen, utfördes av osteolog Petter Nyberg, Östergötlands museum (Appendix 2). Det omfattande keramikmaterialet som påträffades i stensättningen vid Hov analyserades av docent Öle Stilborg vid Ar keologiska Forskningslaboratoriet i Lund (Appendix 3). För analysen av makrofossilmaterialet ansvarade Jens Heimdahl, Riksantikvarieämbetet, UV Mitt. Det bearbetade stenmaterialet analyserades av doktorand Titti Fendin, Östergötlands museum (Appendix 4). Fynd som tillvaratogs vid undersökningarna utmed de tre delsträckorna förvaras på Östergötlands muse um i avvaktan på slutgiltig fyndfördelning (ÖLMC4401 4403). Dokumentationsmaterialet i form av ritningar och foton förvaras i Östergötlands museums arkiv. 11 Utredning etapp 1 Resultat av utredning etapp 1 Ortnamnen Att trakten kring Svanshals har en ansenlig ålder visar inte bara fornlämningsbeståndet, utan också ort och platsnarnnen. Många av gårdarna har namn som med skriftliga källor kan föras tillbaka till medeltid. Socken namnet Svanshals omnämns redan på 1200talet. Det finns flera platser vars namn antingen är land eller slutar med ändelsen Jamal. Namnet anses vanligen ha förhistoriskt ursprung, men dess betydelse är omdis kuterat. En vanlig uppfattning är att det är kultplats betecknande (Strid 1993:99f). Primärenhetema i de äldsta kulturbygdema bär slående ofta namn som är att betrakta som enkla vegetations eller terrängbeteck nande namn (Strid 1993:74). Ett exempel på ett sådant är berg(a) vilket är en vanlig ändelse i gårdsnamnen i området för kabelförläggningen. Gårdshistorik Kyleberg omnämns första gången 1313, under namnet Berga, då Danieljonsson (Blå) sålde gården till Knut Jonsson (Lejonöm). Under tiden 13501562 är ägo förhållandena ovissa men fastigheten kan ha tillhört Vadstena kloster. 1562 ägdes gården av Jöns Bonde. 1640 var Hans Kyle ägare och hans dotter Catharina Crusebjöm slog samman flera hemman och ändrade namnet på den nybildade fastigheten till Kyleberg. _23 gm!! ;till max.. fl. 1850 sålde Kyles arvingar gården till Axel Dickson som gjorde stora förändringar vilka gjorde gården till en av landets mest moderna. Han införde ångplogen och i samband med detta rensades åker och betes marken från sten och stubbar. Ångplogen var känslig för sten och en man gick efter och märkte ut platsen för alla stenar som sedan togs bort. Detta medförde att gårdens åkrar blev stenfria (artikel ÖMzs arkiv). Det systematiska stenplockandet är viktigt att ha i åtanke vid framtida inventeringar på gårdens ägor. Åsby i Kumla socken har förutom de förhistoriska lämningarna även medeltida belägg. År 1347 överlåter Kung Magnus till Throtte Petersson de gods i Åsby som Birger Magnusson för sina brott måste återlämna till kungen (SDHK5406). Hovgården är den gård som har det tidigaste om närnnandet av de gårdar som studerats inom utred ningssträckningen. 1310 utfärdade hertigarna Erik och Valdemar ett brev angående en gåva av gården till konventet i Riseberga (SDHK2346). Sandby var 1370 ärkedjäknen Nikolaus gods men byttes bort till Johannes föreståndaren för Helgeandshuset i Skän ninge (SDHK9689). Säby omnämns första gången 1405 och då genom ”A nders och Olauer Haquonson i Säby” som finns i en uppteckning över skatte och kronogårdar i Aska härad som utfärdats på drottning Margaretas befallning (SDHK16437). Furåsa om nämns år 1476 i ett dokument där Riddaren Johan Kristiemsson skiftar gårdar med sin brorson Erik Karlsson. En av de gårdar som Erik får av sin farbror Figur 5. 5724715104115 kyrkby enligt arealavmámingskartanfrån 1695 (LMS D1 08221 12 Utredning etapp 1 var belägen i Furåsa i Hovs sn (SDHK30085). År 1374 skänker riddaren Bengt Philipsson hela sin ägodel i Klosterorlunda för sitt och sina anhörigas ”själagagn ” till klo stret i Vadstena (SDHK 1 0542). Resultat av kartstudier De kartor som har studerats är Ekonomiska kartan Svanshals 8E 3i (084 38) samt Valla 8E 2i (084 28) från 1948 och 1983. Det äldsta kartmaterialet utgörs av arealavmätningskartor från slutet av 1600talet över omgivningarna kring Särtshöga, Hällberga och Lorby (akter LMM 05SVA5, 05SVA9 och 05SVA4) samt häradskartan från 1878. Dessutom granskades en arealavmätningskarta (akt LMM 05SVA8) från 1732 som ritades i samband med en beordrad delning av Svanshals kyrkbys tomter. På arealavmätningskartan från 1695 över Svanshals (LMM 05SVA7) framkom att det vid kyrkbyn fanns sammanlagt sex tomter söder om vägen med prästgår dens tomt och kyrkan på den norra sidan om vägen. Söder om kyrkomuren fanns tre tomter, varav tomt 1 och 2 var sammanslagna till en enhet 1 / 2. Intill dessa fanns en öppen yta för att sedan åter bli tomtmark för tomterna 4 6. Vid delningen av kyrkbyns tomter 1732 (akt LMM 05SVA8) var tomt 1 / 2 fortfarande sammanslagna men med egna beteckningar. Tomt tre var i det närmaste oförändrad medan tomt 4 och 5 var hopslagna till tomt 4 och tillhörde rusthållet. Tomt 6 benämndes nu tomt 5. Vägen mellan bland annat Figur 6. Storskifteskartan över Furåsafiån 1753 med platsen för RAÄ 21 markerad (LMS D363.'2). Kyleberg och Renstad går idag förbi på kyrkans södra sida. På den något otydliga 1600talskartan gick vägen troligtvis ned mellan tomt 3 och 4 för att sedan vika av mot väster till Renstad. Häradskartan från 1878 visar både på förändringar och kontinuitet inom det aktuella området. Det större vägnätet är i stort sett detsamma som på häradskartan, medan det mindre har genomgått vissa förändringar där vissa vägar kommit till och andra försvunnit. Flera av de större gårdarna ligger på samma lägen som tidigare såsom Solberga, Glänås, Kyleberg och Hällberga. Två av gårdarna har skiftats och där har gårdsnamnen bytt plats. Det som idag kallas Mel langården är på häradskartan benämnt Öfverby. Den gård som på nutida kartor kallas Lillgården kallas på de äldre kartorna Särtshöga. Vid dagens Överby res pektive Särtshöga finns på häradskartan byggnader som inte är namngivna. På häradskartan finns varken Lund eller Marielund namngivet. Vid Marielund finns en backstuga. På platsen för dagens Lund finns flera inte namngivna byggnader. Mellan dagens Särtshöga och Överby Västergård ligger det överplöjda gravfältet RAÄ 14. Gravfältet finns inte utmärkt på några historiska kartor. Det påträffades under slutet av 1800talet och finns med i Norden skjölds uppteckningar av Östergötlands minnesmär ken (Nordenskjöld 1873). Frågan är när grusvägen som idag går över gravfältet anlades. Den finns inte med på häradskartan, utan framträder i kartmaterialet först på den gamla ekonomen från 1948. 13 6468000 6466000 Utredning etapp 1 Öster om Runnestad ligger en storhög, 37, Rök socken. Enligt häradskartan är dock omrädet beklädd med skog. Vid samtal med markägaren framkom att skogen avverkades först under början av 1970talet varvid marken kom att användas som äkermark. Den öster därom liggande storhögen 42, Svanshals sn, finns inte heller utmarkerad pä häradskartan. Mellan Glänäs och Kyleberg ligger enligt häradskartan en backstuga som nu är riven och på dagens ekono miska karta benämns platsen Grindstugan. Kartorna visar tydligt att sträckningen av Lorby bäcken vid slutet av 1600talet i stora drag väl stämmer överens med dagens. Vid Kvarntorp finns flertalet byggnader samt en kvarn enligt häradskartan. 1442000 Pä arealavmätningskartan från 1728 och storskiftes kartan från 1793 över Åsby, Kumla socken (akt Ll\1M 05KUM2 resp 05 KUM10) utgörs byn av 5 gårdar. Sydväst om bytomten finns storhögen vid Åsby 8) som en markering i åkermarken. Pä storskifteskartan från 1753 över Furäsa, Hov sn (LMM 05HOV8) benämns marken på platsen för 21 som ”beteshage med tavor och små enebas/ear bevdxt, magert bete”. Söder om vägen fanns dels en granskog och en äng med björk och aspskog. Pä stor skifteskartan från 1791 (Ll\1M 05HOV22) benämns marken som beteshage med granskog. Pä häradskartan från 1878 var omrädet fortfarande beväXt med skog och det var det fortfarande på ekonomiska kartan frän 1444000 174; amllü 18H“ O I. i I 'xx . inga_ __ . A55* \ ;t a . _ I I I '\'.' KYLEBEHG. " .. " w_....___. ;...1_J__+::_____:;_v...__\ 1442000 1444000 F igar 7. Utdrag ur F astighetskartan med delstra'cka 1 och dess andersökningsområden markerade i grönt. Skala 1:30 000. 14 1 6468000 1 6466000 6470000 6468000 Utredning etapp 1 1948. Enligt muntliga uppgifter ska skogen ha tagits bort för 30 40 år sedan, vilket verkar vara en kor rekt uppgift. På platsen för treudden RAÄ 21 utgörs marken idag av gräsmark. Söder om vägen omställdes marken till åker. Enligt kartmaterialet har denna yta inte varit föremål för någon mer omfattande odling. Detta medför att möjligheten att finna ytterligare stensättningar är stora. 1444000 | 1446000 | Slutsatser utredning etapp 1 Utifrån kart och arkivstudierna som redovisats ovan finns det utmed de tre kabelsträckningarna fem fasta fornlämningar som utgörs av Område 3 (Stora Sva negården, RAÄ 146, Svanshals sn), Område 23 (Åsby kulle, RAÄ 7 8: 8, Kumla sn), Område 28 (Hov, RAÄ 21, Hovs sn) och Område 32 (Hov, RAÄ 72, Hovs sn). Utöver dessa fasta fornlämningar fanns även två bevakningsobjekt i form av Särtshöga, Svanshals sn (Område 19) och en lägenhetsbebyggelse för Åby skattegård RAÄ 25, Kumla sn (Område 23) samt en övrig kulturhistorisk lämningi form av fynd av sten åldersföremål inom Kungslyckan RAÄ 41, Hovs sn (Område 30). Invid Lorabäcken fanns även uppgift 1448000 1444000 1446000 . . h_ *“ nmmämnj ' '* .\ x *x \ Xghnesim \':\ N \ \ 0 "\ rhutsw x \ X5 \_ . .. x. x \ ' " u AMNESTRD 3._ .. © Lantmäteriverket MSZOOS / 06551 _._ '1 1448000 Figur 8. Utdrag ur Fastighetskartan med delstra'cka 2 och dess undersökningsområden markerade i grönt. Skala 1:30 000. 15 6470000 6468000 6477000 6476000 6475000 6474000 6473000 6472000 6471000 Utredning etapp 1 1446000 1447000 1448000 1449000 1450000 | | 1 .5 1 ._ 1 f,... ' _.x ; .v ;x _ “vi"121 v_'n.xr.'| law* \\ . \ |I.kU'I'\I unna; .._ I _, ' l “i I I __ TmIORP _wef in X _ ' KALvESTnD E . mmm: _ 0_ Jil' ...r 'MX a; i. ,_ . . .. .v ff??? ' .1 "Vi, I' "M" 3'8QNDORLUNIJA I I nilu1ru:!r'i._áä4;f* \ _ L.. “WMI"Mel \ ...Mum;amp '.l. ' _ _. r' . ' 1x E 1 f www I“%7 * ' “ _e'1 \ WatWat; Ä 'i . Z'; I _/ |'\ .I "IJ 1_ _ 8:1 i_ ' I 1 'I KLUS HI HNZN åEYlL'hD il' I I Ii_ _ _ h_ 6474000 6473000 6472000 I _.! J i ,. I _. i/.'ll'\\\. I'\_. l'/ \'. _ \\ \ \\ L ,. \ x _ fm* “xx . F ©Lantmäteriverket MSZOOS/06551 i/ ' \ lçlww. u. _ 1 ' ,r T 1 r 1446000 1447000 1448000 1449000 1450000 Figur 9. Utdrag ur Fastighetskartan med delstra'cka 3 och dess undersökningsområden markerade i grönt. Skala 1:30 000. 16 6477000 6476000 6475000 6471000 Utredning etapp 1 om en runristning 91, Svanshals socken (Om råde 22). Vid specialinventeringen framkom även 36 objekt som nästan uteslutande utgjordes av presumtiva boplatslägen. Vid de fasta fornlämningarna var förundersökningar aktuella. Vid bevakningsobjekten, den kulturhistoriska lämningen och platsen för uppgift om runristningen samt de vid inventeringen framtagna objekten utfördes utredningar etapp 2 i form av sökschaktsgrävning. Fynd från specialinventeringen I samband med specialinventeringen påträffades flertalet lösfynd i åkermarken dels vid de registrerade fornlämningarna men även vid en del av objekten. Fynden framkom vid Område 3, 19, 24, 26, 30, 32, 33, 34, 36, 37 och 39. Majoriteten av fynden påträffades vid specialinventeringens ytinventering av de aktuella kabelsträckningarna. Vanligast var fynd av material såsom kvarts och flinta men även malstenslöpare, brända ben och keramik påträffades (C44014403). 17 Utredning etapp 1 Socken RAÄnr Typ Antal Storlek Källa Status Rök 37 Hög 1 20 m diam FMR Fast fornlämning Svanshals 4 Skälgropsförekomst 1 FMR Fast fornlämning Svanshals 11 Runsten 1 1,3 m hög FMR Fast fornlämning Svanshals 12 Gammal byggnad 1 9 x 4 m FMR Ingen fornlämning Svanshals 14 Område med gravar, bortodlade FMR Fast fornlämning Svanshals 15 Rest sten 1 1,35 m hög FMR Fast fornlämning Svanshals 16 Hällkista, borttagen 1 FMR Bortagen fornlämning Svanshals 42 Hög 1 18 m diam FMR Fast fornlämning Svanshals 43 Stuga 1 6 x 3,7 m FMR Ingen fornlämning Svanshals 44 Tidigare fyndomräde? (stenyxa) 1 FMR Möjlig fornlämning Svanshals 45 Skålgropsförekomst 1 0,2 x 0,1 m FMR Fast fornlämning Svanshals 64 Rest sten? 1 1,2 m hög FMR Möjlig fornlämning Svanshals 65 Fyndplats (båtformad skafthålsyxa) FMR Möjlig fornlämning Svanshals 66 Skålgropsförekomst 1 0,65 x 0,4 m FMR Fast fornlämning Svanshals 69 Hög (rest av) 1 8 x 4 m FMR Fast fornlämning Svanshals 88 Skålgropsförekomst 2 FMR Fast fornlämning Svanshals 111 Lösfynd (flintdolk) 1 FMR Möjlig fornlämning Svanshals 117 Fyndplats (sländtrissa, bennäl) FMR Möjlig fornlämning Svanshals 119 Milstolpe 1 1,1 m hög FMR Fast fornlämning Svanshals 120 Milstolpe 1 1,15 m hög FMR Fast fornlämning Svanshals 122 Fyndplats (tunnackig yxa) 1 FMR Möjlig fornlämning Svanshals 123 Väghällningssten 1 0,5 m hög FMR Fast fornlämning Svanshals 124 Fyndplats (spetsnackig trindyxa) 1 FMR Möjlig fornlämning Svanshals 125 Fyndplats (fyrsidig stenyxa) 1 FMR Möjlig fornlämning Svanshals 126 Stenåldersboplats 1 300 x 100 m FMR Fast fornlämning Svanshals 127 Fyndplats (bryne) 1 FMR Möjlig fornlämning Svanshals 128 Fyndplats (skafthålsyxa, trindyxa) 1 FMR Möjlig fornlämning Svanshals 133 Lösfynd (skaftkantyxa, skafthålsyxa) 1 FMR Möjlig fornlämning Svanshals 135 Lösfynd (bronsvärd mm.) 1 FMR Möjlig fornlämning Svanshals 137 Lösfynd (skafthålsyxa) 1 FMR Möjlig fornlämning Svanshals 138 Fyndplats (skafthålsyxa) 1 FMR Möjlig fornlämning Svanshals 139 Väghällningssten 1 0,7 m hög FMR Fast fornlämning Svanshals 143 Fyndplats (kvartsitavslag) 1 FMR Möjlig fornlämning Svanshals 144 Fyndplats (skrapa av porfyr) 1 FMR Möjlig fornlämning Svanshals 145 Stenåldersboplats 1 150 x 100 m FMR Fast fornlämning Svanshals 146 Stenåldersboplats 1 80 x 20 m FMR Fast fornlämning Svanshals 147 Fyndplats (kvartsit, flinta) 1 FMR Möjlig fornlämning 18 Figur 10. Tabell som visar aktuella RAÄnammer samt atgarølfo'rslag vid exploatering. Utredning etapp 1 Kommentar Möjlig datering Ätgärdsförslag Åkermark 105110 m ö h Ä BRÅ Ingen åtgärd, utanför utredningsområdet Bergklack 110115 m ö h NeoIitikumÄ JÄÅ Ingen åtgärd, utanför utredningsområdet Gårdsplan 110115 m ö h 1 OOOtal Ingen åtgärd, utanför utredningsområdet Gårdsplan 110115 m ö h Historisk tid Ingen åtgärd, utanför utredningsområdet Åkermark 105110 m ö h JÄÅ Förundersökning Vägren 105110 m ö h JÄÅ Ingen åtgärd, utanför utredningsområdet Åkermark 100105 m ö h SNÄ BRÅ Ingen åtgärd, utanför utredningsområdet Åkermark 105110 m ö h Ä BRÅ Ingen åtgärd, utanför utredningsområdet 95100 m ö h 1700tal Ingen åtgärd, utanför utredningsområdet 95100 m ö h STÅ Ingen åtgärd, utanför utredningsområdet BerghäII 110115 m ö h NeoIitikumÄ JÄÅ Ingen åtgärd, utanför utredningsområdet Väggren 105110 m ö h JÄÅ Ingen åtgärd, utanför utredningsområdet Åkermark ca 110 m ö h SNBRÅ Ingen åtgärd, utanför utredningsområdet BerghäII 105110 m ö h NeoIitikumÄ JÄÅ Ingen åtgärd, utanför utredningsområdet Bergklack110115 m ö h Ä BRÅ Ingen åtgärd, utanför utredningsområdet Bergklack110115 m ö h NeoIitikumÄ JÄÅ Ingen åtgärd, utanför utredningsområdet SNÄ BRÅ Ingen åtgärd, utanför utredningsområdet 110115 m ö h Ingen åtgärd, utanför utredningsområdet Trädgård 111112 m ö h 1785 Ingen åtgärd, utanför utredningsområdet Trädgård 111112 m ö h 1785 Ingen åtgärd, utanför utredningsområdet 110115 m ö h TNMN Ingen åtgärd, utanför utredningsområdet Trädgård ca 110 m ö h Historisk tid Ingen åtgärd, utanför utredningsområdet Åkermark 95100 m ö h STÅ Ingen åtgärd, utanför utredningsområdet ca 95 m ö h STÅ Ingen åtgärd, utanför utredningsområdet Åkermark 95100 m ö h STÅ Ingen åtgärd, utanför utredningsområdet 105110 m ö h Ingen åtgärd, utanför utredningsområdet 105110 m ö h STÅBRÅ Ingen åtgärd, utanför utredningsområdet SNBRÄ Ingen åtgärd, utanför utredningsområdet STÅBRÅ Ingen åtgärd, utanför utredningsområdet SNBRÄ Ingen åtgärd, utanför utredningsområdet Åkermark 105110 m ö h SNBRÅ Ingen åtgärd, utanför utredningsområdet Väggren 105110 m ö h Historisk tid Ingen åtgärd, utanför utredningsområdet Åkermark 100105 m ö h STÅ Ingen åtgärd, utanför utredningsområdet Åkermark 95100 m ö h STÅ Ingen åtgärd, utanför utredningsområdet Åkermark 95100 m ö h STÅ Ingen åtgärd, utanför utredningsområdet Åkermark 100105 m ö h STÅ Ingen åtgärd, utanför utredningsområdet Åkermark 95100 m ö h STÅ Ingen åtgärd, utanför utredningsområdet 19 Utredning etapp 2 Resultat av utredning etapp 2 Vid utredningen etapp 2 drogs sökschakt utmed de 36 områden som togs fram Vid specialinventeringen utmed delstrackorna 1 3. Nedan redovisas endast de områden där fast fornlämning framkom. 30 :1._____ _ Delsträcka 3 Delsträcka 2 Delsträcka 1 © Lantmäteriverket MSZOOS / 06551 Figur 11. Utdrag ur Gröna Kartan med utredningssträckorna markerade. Skala 1:75 000. 20 6467240 Utredning etapp 2 Område 2 Väster om Stora Svanegården Kabelsträckningen berörde ett område söder om den nu bortodlade hällkistan 16). Vid sökschakt ningen väster om Svanegården drogs 10 schakt, varvid det framkom anläggningar och kulturlager. I den östra delen av området påträffades en 0,15 m stor något sotig mörkfärgning (A117). I ett intilliggande schakt fram kom en mörkfärgning (A118) med en längd av 1,4 m samt ett kulturlager (L119) med en längd av 1,5 m syn ligt i schaktet. Anläggningarna var i plan synliga som grå, något sotiga med sandblandad lera. l efterföljande schakt framkom ytterligare ett kulturlager (L120) som täckte större delen av schaktet. Lagret hade ett djup av 0,2 m och utgjordes av sotig, något sandblandad lera. Inga fynd påträffades. Lämningarna gick vidare till förundersökning och omfattade en sträcka av ca 30 m utmed kabelsträckningen (figur 25). 1441280 _ m AnI vid utredning _l AnI vid förundersökning l AnI vid antikvarisk kontroll ' Sökschakt = Kabelförläggning 1441280 Område 4 Svansha/s kyrka På en höjdsträckning i åkermarken söder om Svans hals kyrka drogs 5 sökschakt. I den västra delen av området framkom en tät stenpackning som tolkas som en vägsträckning eller gårdsplan På krönet av höjdsträckningen framkom en del av en sönderplöjd husgrund med fynd av kalkbruk, bränd lera, sot och kol (A8). I den östra delen av området framkom en syll stensrad av kalkstenar med en delvis förmultnad syll stock (A9). Inga fynd framkom vid undersökningen. Alla anläggningar fortsatte in under vägen som ligger alldeles söder om kyrkogårdsmuren. Lämningarna tillhör kyrkbyn som finns dokumenterad från slutet av 1600talet på arealavmätningen från 1696 (LMM 05SVA7). Vid utredningen bestämdes i samråd med uppdrags givaren att flytta det planerade kabelschaktet upp i vägbanken för att undvika dessa fornlämningar vilket medförde att inga ytterligare arkeologiska åtgärder inom detta område var nödvändiga (figur 12). 1441340 © Lantmäteriverket MSZOOS / 06551 1441340 Figur 12. Karta över Område 4. Inmämingar av Azimut. Skala 1:600. 21 6467240 Utredning etapp 2 Område 16 Ky/eberg På en höjdsträckning söder om ladugårdsbyggnadema drogs 8 sökschakt i åkermarken, varvid två större härdanläggningar (A21 / 24 8: A22) och ett intillig gande kulturlager (A25) påträffades. Härdanläggningen A22 hade halvmånforrn med en längd av 2 in med en i plan synlig fyllning. Fyllningen bestod av kraftigt sotig lera innehållande kolbitar samt skörbränd sten. Integrerad med detta skärvstenslager fanns något som tolkades som ett utkastlager till härdarna bestående av gråbrun lera med kolbitar och bränd lera. I anslutning till härdanläggningama fanns ett kulturlager med i ytan grå, något sotig sandblandad lera (A25). Intill de större anläggningama fanns en mindre stenpackning (A23) innehållande förutom naturstenar och enstaka skärv stenar även några bitar bränd lera. Lämningama gick vidare till förundersökning och omfattade en sträcka av 20 m utmed kabelsträckningen (figur 27). Område 20 Runnestad Vid utredningen drogs 9 schakt på en svag höjdsträck ningi åkermarken varvid en härd (A16) och ytterligare fem anläggningar påträffades. Anläggningarna låg väl samlade och utgjordes av mörkfargningar eller even tuella stolphål (A17 A21). Lämningarna gick vidare till förundersökning utmed en ca 30 m lång sträckning (figur 38). Område 24 Söder om Sjötuna På en platå i den nedre delen av norrsluttningen öster om Åsby gård och söder om Sjötuna gård drogs fyra schakt i åkerytan. Vid inventeringen i fält hade en plattformskäma av kvarts (C4402z1 (F34)) påträffats i åkerytan. Vid sökschaktsgrävningen framkom en härd i ett av schakten utmed denna platå. Härden hade en diameter på ca 1 m (A6). Kabelsträckningen justerades så att härden inte berördes av arbetsföretaget. Inga ytterligare arkeologiska åtgärder var nödvändiga. Område 30 Hov (Kungs/yckan), RAÄ4 1, Hov sn På Kungslyckan, åkerytan öster om Hovs kyrka, drogs 55 schakt varvid 45 anläggningar och lager framkom. I schakten närmast norr om Hovgården påträffades inga fornlämningar, men ett stycke upp i sluttningen mot Hovs kyrka började anläggningarna framkomma. De utgjordes i sluttningen av några metertjocka kul turlager med innehåll av obrända djurben (L109, L1 1 8 och L123). I norr och öster framkom olika förhisto riska anläggningar i form av härdar (A 140), stolphål (A228, A254, A259, A265), mörkfärgningar (A147, A157, A203, A204, A21 1) och rännor. Anläggningarna fortsatte utmed åkerkanten upp mot korsningen mot Bjälbo och fortsatte med samma intensitet även runt Figur 13. Område 30. SökSC/m/emirig vid KungslyC/eøm (RAÄ 41 Översikt mot söder med Hovsvägeri i alle'rz till höger i bild. Foto mot SV. 22 Utredning etapp 2 Figur 14. Område 30. Dokumentation av sö/eSCløa/et Figur 15. Område 30. Söksc/øa/et med stolp/øålen innehållande stolp/øål A288 A289 i /eulturlager __ A 2 34 . A 238 i plan_ Stolp/øålen hade ett djup av L290. Med på bilden är projektledaren. Foto mot O. 0, 08 . 0,18 m_ Foto mot Ö. Figur 16. Område 30. Stolp/øål A272 i projil utmed den nordöstra delen av kabelstraC/eningen inom RAÄ 41. Utredning etapp 2 det daghem som ligger utmed Bjälbovägen. I hagmar ken bakom daghemmet framkom åter tjocka kultur lager med innehåll av skörbränd sten och tegelkross. Vid sökschaktningen påträffades keramik av både historisk och förhistorisk karaktär, kritpipor, flinta, hästskosöm, enstaka bitar obrända djurben och brända ben. Det mest intressanta fyndet var borrtappen till en skafthålsyxa som påträffades i ett schakt i den östra delen av kabelsträckningen (C4403225). Den höga anläggningstätheten medförde att ka belsträckningen justerades. Endast den södra delen av sträckningen utmed allén följde den ursprungliga sträckningen. Efter allén förlades kabeln i vägkanten upp till korsningen med Bjälbovägen. Kabeln följde därefter Bjälbovägen öster ut i vägkanten mot Anne lund. Endast sträckningen utmed allén var aktuell för förundersökning (figur 5055). Område 33 Säby gård Vid gården Säby drogs 10 schakt i en betesmark mitt emot huvudbyggnaden. Den utvalda sträckan låg på krönet av en höjdsträckning intill Tåkems norra sida. Vid schaktningen framkom två härdar A393 och 394 och i de två nästkommande schaktet framkom ytterligare två härdar A395 och 396. I det östligaste schaktet påträffades ett kulturlager som helt täckte botten (L381). Öster om dessa påträffades inga fler anläggningar. De påträffade anläggningama ligger mitt på platån och är koncentrerade till en kortare sträcka. I kulturlagret framkom en djurtand. Lämningama gick vidare till förundersökning och omfattade en sträcka av ca 70 m utmed kabelsträckningen. Kabelsträckningen justerades så att den kom att följa en befintlig telekabel för att minska de redan uppkomna skadorna på boplatslämningen. Länsstyrel sen beslutade att arbetet skulle stå under antikvarisk kontroll i samband med schaktningsarbetena (figur 63). Figur 17. Område 33. Härd A394 i profil, som vid den nnti/emris/en kontrollen dnterndes till senmesoliti/enm. 24 Utredning etapp 2 Slutsats av utredning etapp 2 Vid utredningen etapp 2 framkom att ytterligare ar keologiska åtgärder i form av antikvarisk kontroll var nödvändig inom Område 2, 16, 20, 30, 32, och 33. 25 Arkeologisk förundersökning Resultat av arkeologisk förundersökning Vid förundersökningarna drogs sökschakt utmed de sju fornlämningar inom delsträckorna 1 3, som togs fram Vid specialinventeringen. Delsträcka 2 Delsträcka 1 © Lantmäteriverket MSZOOS / 06551 Figur 18. Utdrag ur Gröna Kartan med utredningssträckorna markerade. Skala 1:75 000. 26 6467600 Arkeologisk förundersökning Område 3 öster om Stora Svanegården, RAÄ 146 Området ligger i åkermarken öster om Stora Svane gården och söder om stenåldersboplatsen RAA 146. Vid sökschaktningen söder om boplatsen drogs 8 schakt varvid det framkom två anläggningar i form av mörkfärgningar (A121 och A122), varav en mindre och en större. Anläggningama låg intill varandra och blev föremål för förundersökningi form av antikvarisk kontroll utmed en sträcka av ca 20 in av kabelsträck ningen (figur 26). Område 19 Särtshöga, RAA 14 Kabelförläggningen mellan Överby och Särtshöga tangerar ett område med brandgravar 14). Den enda dokumentationen av gravfältet är Nordenskjölds uppteckningar som berättar om gravkullar innehål lande keramikkärl. Därutöver har föremål av flinta påträffats på platsen. Vid förundersökningen drogs sammanlagt 29 schakt utmed gravfältets förmodade utbredning. Sökschakten lades från väster mot öster och i väster framkom lösfynd av brända ben i flera av 1445000 25 12,5 0 schakten utmed en ganska begränsad sträcka. Dock påträffades inga gravgömmor. I den östra delen fanns ett brandlager (A10) med en längd av 2,9 m och en bredd som fortsatte utanför schaktet. Anläggningen utgjordes iytan av brända ben, sot och kol med fynd av keramik. Ytterligare anläggningar påträffades i angränsande schakt. De utgjordes av fyra sotfläckar med en diameter på 0,13 m (A11 A14). Vid den antikvariska kontrollen var två sträckor aktuella och de omfattade 65 m respektive 80 m (figur 33 8:36). Område 23 Åsby kul/e, RAA 7, 8, 25 Intill Asby kulle och de resta stenarna drogs åtta schakt och inne på bytomten drogs tre långschakt. Intill de resta stenarna framkom två härdar (A1 och A2) och en större ränna eller möjligen dike (A3). I ett schakt något längre norr ut påträffades ett stolphål med stensko ning i kanten (A4). På den norra sidan om bytomten framkom en mörkfärgning med en något sotig fyllning i plan (A5). Inne på bytomten drogs tre långschakt som uppvisade sotiga kulturlager (L1 och L2). Dessa lager hade ett innehåll av mer recent material i form av tegel, kalkbruk, spik och fönsterglas. De kan med 1445150 N " AnI vid utredning i., . 1 _ l AnI vid förundersökning _ i . !' r AnI vid antikvarisk kontroll ' ' Sökschakt © Lantmäteriverket MSZOOS / 06551 1445000 i 1445150 Figur 19. Karta över Område 23. Inmämingar av Azimut. Skala 1.'1500. 27 6467600 Arkeologisk förundersökning andra ord tolkas som lämningar efter Åsby bytornt som gårdar. Denna del aV bytornten ska ha utgjort Åby enligt arealavrnatningskartan från 1728 och storskif Skattegård. Kabelstrackningen justerades till att gånorr teskartan från 1793 Över Åsby, Kumla socken (Ll\lM om gårdskornplexet och aV den anledningen krävdes 05KUM2 respektive 05KUM10) utgjordes aV fem inga ytterligare arkeologiska atgärder (figur 1921). 28 v ru'â'_ Figur 20. Område 23. Söksc/m/et över Åsby bytomt RAÄ 25. Foto mot Ö. Figur 21. Område 23. Bild överÅsby bytomt RAÄ 25. Foto mot NÖ. Arkeologisk förundersökning Område 28 RAA 21, Hov sn Nordväst om Furåsa drogs fem schakt utmed vägen intill den registrerade treudden RAA 21. I ett av schak ten påträffades en stenpackning och trots att schaktet utvidgades kunde stenpackningen inte begränsas utan hade en ansenlig storlek. Anläggningen tolkades som en stensättning (A3). För att kunna komma förbi stensättningen beslutade länsstyrelsen att arbetet skulle stå under antikvarisk kontroll i samband med schaktningsarbetena och att schaktet skulle följa en befintlig telekabel över stensättningen för att göra minsta möjliga skada på fomlämningen (figur 22). Område 32 RAA 72, Hov sn På en markant höjdsträckning öster om torpet Sjövik drogs 37 schakt. På höjden finns en stenåldersboplats registrerad med osäker ut bredning 72). Vid specialinventeringen påträffades bitar av slagen kvarts och en mal stenslöpare. Vid sökschaktningen framkom kulturlager och anläggningar i ett flertal schakt utmed höjdsträckningens västra sida samt på dess krön. l schakt 10 framkom en oval mörk färgning (A434) med något sotig, humös och sandig lera med stenar i ytterkanten. l schaktet öster om detta (81 l) påträffades ytterligare två mörkfärgningar (A441 och A447) med samma innehåll och stenar i kanten av anläggningen. Ytterligare några schakt mot öster framkom en mörkfärgning (A492) med samma innehåll Slutsats av arkeologisk förundersökning De fyra fornlämningarna förundersöktes varvid det konstaterades att antikvariska kontroller var nödvän diga utmed samtliga förundersökta lämningar. Figur 22. Område 28. Söksc/øu/et varvid stensättningen A3 påträffades. Foto mot 5. som de övriga anläggningarna. Alla anlägg ningar framkom i samband med kulturlager som utgjordes av något sotiga lager av sandig lera. De verkade inte vara så innehållsrika med fynd. De hade en varierande tjocklek på några centimeter upp till mer än en decimeter. En iakttagelse som gjordes var att matjordslagret och de underliggande kulturlagren varierade i tjocklek. Det verkar som om den ursprungliga topografin på höjdsträckningen varit mer småkuperad vilket fått till följd att lagren be varats i svackorna och nästan helt odlats bort på de svaga förhöjningarna. Lämningarna gick vidare till förundersökning utmed en ca 450 m lång sträcka utmed hela höjdsträckningen. Inför den aktuella undersökningen justera des kabelsträckningen och följde en befintlig telekabel. Länsstyrelsen beslutade att arbetet skulle stå under antikvarisk kontroll i samband med schaktningsarbetena (figur 23). Figur 23. Område 32. Söksc/øu/etrzirzg utmed RAÄ ZZ, H07) su, varvid flertalet unläggrzirzgurfrum/eom. Foto mot O. 29 Antikvarisk kontroll Resultat av antikvarisk kontroll Vid de antikvariska kontrollerna Öppnades längschakt utmed de nio aktuella områdena som framkommit vid utredningarnas etapp 2 och förundersökningarna. Samtliga anläggningar som påträffades i schakten ut med kabelsträckningarna undersöktes och dokumente rades. Nedan redovisas resultaten av den antikvariska kontrollen inklusive fynd, dateringar, analyser och i vissa fall en kortare diskussion. Delsträcka 3 Delsträcka 2 Delsträcka 1 © Lantmäteriverket MSZOOS / 06551 Figur 24. Utdrag ur Gröna Kartan med utredningssträckorna markerade. Skala 1:75 000. 30 6467000 Antikvarisk kontroll Område 2 väster om Stora Svanegården Vid den antikvariska kontrollen upptogs ett längre schakt utmed den sträcka där det vid utredningens etapp 2 framkom mörkfärgningar och kulturlager. Det aktuella schaktet var ca 43 m långt. Den antikvariska kontrollen resulterade i att kulturlagren som framkom ide olika schakten vid utredningen kunde knytas ihop till ett sammanhängande lager som dock hade olika karaktär och därför har fått behålla lagerbenämning arna från utredningen (L119 och L120). Lagret hade en omfattning av ca 30 m i schaktet men fortsatte in i 1440600 | tomtmark där kabeln dock skulle gå i vägbank. Lagret hade en mäktighet av ca 0,10 0,16 m och utgjordes av sotig, något sandig lera i väster och ändrade karaktär mot öster med en ökad sotighet och något kompaktare sammansättning. Någon tydlig övergång fanns inte. Över lagret fanns ytterligare ett kulturlager bestående av sotig sandig lera i väster för att i öster bli mer kom pakt humös, något sandigt lera utan sot (L1 och L2). De mörkfa'rgningar (A1 17 A1 1 8) som påträffades vid utredningen kunde vid förundersökningen konstateras utgöra kulturlagerrester och ska alltså inte tolkas som enskilda anläggningar. AnI vid utredning l AnI vid förundersökning AnI vid antikvarisk kontroll Sökschakt = Kabelföriäggning I 1440600 6467000 © Lantmäteriverket MSZOOS / 06551 H Figur 25. Karta över Område 2. Inmämingar av Azimut. Skala 1.'1000. 31 6467200 Antikvarisk kontroll Område 3 öster om Stora Svanegården Vid upptagandet av långschaktet intill stenålderst platsen 146) påträffades ett kulturlager med en mäktighet av 0,10 0,22 m som utgjordes av sotig, något sandig lera (L29). De mörkfärgningar (A121 och A122) som påträffades vid utredningen var inga anläggningar utan rester av kulturlagret. Vid förunder sökningen påträffades iutkanten av lagrets västra del en anläggning som vid undersökning visade sig utgöra två intill varandra liggande anläggningar (A26 och A27) i form av en grop och en mörkfärgning. Gropen hade en diameter på 1 m och ett djup av 0,38 m. Den hade en fyllning bestående av sotig något sandblandad lera med enstaka bitar kol och bränd lera. Mörkfärgningen hade en diameter på 0,38 m och ett djup av 0,15 m. Den 1441000 I hade en fyllning av något sotig och sandblandad lera med enstaka bitar kol och bränd lera. Under kulturla grets östra del framkom ytterligare en anläggning (A28) som utgjordes av en nedgrävning med en fyllning av sotig, något sandig lera. Anläggningen har sedan varit föremål för viss omgrävning genom förekomsten av ett omrört lager i den östra delen. Kulturlagret avtog sedan men hade en längd i schaktet på ca 7 m. Datering och tolkning Gropen A26 daterades till 5480 5220 f Kr (Ua24084) d v s senmesolitikum (se bilaga 3). Den väl samman hållna koncentrationen av anläggningar gör att de tolkats tillhöra samma boplats. AnI vid utredning l AnI vid förundersökning l AnI vid antikvarisk kontroll Sökschakt = Kabelföriäggning 1441000 '11 _ _ i'" © Lantmäteriverket MSZOOS / 06551 Figur 26. Karta över Område 3. Inmämingar av Azimut. Skala 1:500. 32 6467200 6466800 Antikvarisk kontroll Område 16 Ky/eberg (OM 1) Vid utredningen framkom anläggningar som tolkades som stora härdanläggningar och kulturlager (A21/ 24 A25). Anläggningarna dokumenterades i plan, men undersöktes inte vid utredningen. Vid den antikvariska kontrollen utökades schaktet för att få fram anlägg ningarnas och lagrens begränsningar i både bredd och längd. Vid schaktningen framkom ett mönster med anläggningar utan synbara begränsningar över hela schaktytan. Anläggningarnas komplexitet gjorde att undersökningen först koncentrerades till de stora härdanläggningama. Vid undersökning av härden A21 framkom en komplex anläggning med flera nedgrävningar. l bot ten fanns en grop med en fyllning av humöst, något sandig lera med inslag av kolbitar (A29). Sedan har anläggningen utvidgats något åt öster och fyllts med 1443300 1 AnI vid utredning l AnI vid förundersökning l AnI vid antikvarisk kontroll Sökschakt = Kabelförläggning 1443300 skärvsten (A21). 1 toppen av gropen låg ett omrört lager med små skärvstensbitar, kol och sot (A24). Vid utredningen framkom i plan ett stenfritt humöst lager i anslutning till gropen. l profil visade det sig att lagret påträffades över en större yta vid anläggningarna. Intill skärvstenslagret fanns en samling med stenar (A23) som visade sig innehålla tegel bland stenarna och därmed tolkas som recent. Väster om A21 /A24 framkom vid förundersök ningen en sotig yta med otydliga begränsningar främst mot söder, utanför schaktets bredd. Vid un dersökning av anläggningen framkom en brunn med ett skärvstenslager (A31). Brunnen var trattformad med ett lager humös lera mot botten, ca 1,1 m under anläggningsytan. l botten trängde rikligt med vatten fram. Brunnen hade fyllts igen med ett ca 0,3 m tjockt skärvstenslager som utgjordes av kraftigt sotig lera 1443400 1443400 Figur 27. Karta över Område 16. Inmämingar av Azimut. Skala 1.'1000. 33 6466800 Antikvarisk kontroll innehållande rikligt med skärvig och skörbränd sten, kolbitar samt stänk av bränd lera. Skärvstenslagret i sig täcktes av ett i det närmaste stenfritt lager med humös sotig lera, som även täckte stora delar av un dersökningsytan (L25). I toppen av detta odlingslager var A30 nedgrävd. Den andra stora härdanläggningen (A22) utvidga des vid den antikvariska kontrollen till att omfatta ett gropsystem (A37). Vid profilgrävning framkom fyra gropar varav A32 gick att skilja från de övriga genom tydliga nedgrävningskanter i det omkringliggande sotiga lagret (L25). Anläggningen hade en fyllning av något humös sandig lera med enstaka stenar och kolbitar. I botten fanns flammig gul sandig lera på 0,8 m djup. Figur 28. Område 16. Profil över nedgråvning A31 i form av en brunn med ett intilliggande s/eårvstenluger (brunnen till vänster i bild med upptrångånde vatten i botten). Figur 30. Område 16. Detalj åv gropsystemet A3 7 och gropen A33. 34 Den intilliggande gropen (A33) hade ett djup av 0,5 in med ett innehåll av sotig sandig lera med inslag av kol, skärvig och skörbränd sten. I toppen återfanns det sotiga lagret (L25). Intill A33 låg ytterligare en anlägg ning (A34) med ett innehåll av sandig, något humös, sotig lera med inslag av kolbitar. Fyllningen var något flammig med ljusare och mörkare partier. Ovanpå denna anläggning fanns ytterligare en anläggning (A3 5) i form av kraftigt sotig sandig lera med inslag av skärvig och skörbränd sten och enstaka kolbitar. Öster om groparna fanns en härd (A36) med inne håll av sotig lera och skärvsten. Figur 29. Område 16. Profil över gropsystemet A3 7 omfåttunde A32 A35. 'uk .._. *l_l' _' 5 Figur 31. Område 16. Hården A36 låg i en sluttning öster om de andra låmningurnu. Antikvarisk kontroll Anläggningarnas stratigrafi Vad gäller kronologin på dessa ovan beskrivna anlägg ningar gäller att det överst ligger ett lager med humös sotig lera som var i det närmaste stenfri (L25). Detta skulle kunna tolkas som ett odlingslager. Gropsyste mets (A37) stratigrafi innebär att A32 är grävd genom lager 25, eftersom den var synlig i plan, vilket också syns i profil. A35 är även den gran genom lager 25 och ligger ovanpå A34. Stratigrafiskt sett medför det att an läggningarna är yngre än odlingslagret. Groparna A33 och A34 borde vara samtida och har blivit överplöjda av L25, vilket gör dem till de äldsta anläggningarna i gropsystemet. Det går inte att kronologiskt skilja på brunnen och den intilliggande härden, men brunnen har fler lager både i botten och toppen. Eventuellt tillkom A31 samtidigt som brunnen lades igen varför lagret med skärvig och skörbränd sten från härden även finns i brunnen, men inte med lika stor koncentration med sten. Brunnen och skärvstenslagret hör alltså, rent stratigrafiskt, samman med gropsystemets gropar A33 och A34. Datering Två kolprover analyserades, varav det ena var ett skärv stenslager på kanten till brunnen som daterades till 170 40 f Kr (Ua24081) och det andra en grop (A33) i det intilliggande gropsystemet A37 som daterades till 190 50 f Kr (Ua24082). Dateringama ligger alltså i förromersk jämålder och visar att de stratigrafiskt sett äldsta anläggningama är samtida (se bilaga 3). Fynd Tre bearbetade stenar påträffades vid den antikvariska kontrollen. I skärvstenslagret iA31 påträffades en sten som använts både som löpare och uppfriskningssten (C4401z3). I gropen A33 påträffades del av en mal stenslöpare (C4401z4) och i den intilliggande gropen A34 hittades en intakt löpare med intensiva krosspår runt om och antydda fasetter med mjuka övergångar ((344015). Diskussion Det som arkeologiskt sett tolkas som gropar är egent ligen en samlingsterm för en hel rad olika aktiviteten som medfört att man grävt en grop i marken. De kan vara av en tillfällig eller långsiktig karaktär. Gropen kan även vara resultatet av en arbetsprocess som i sig medförta att målet var att införskaffa ett material så som exempelvis lera (Streiffert 2001:119). Det är inte möjligt att avgöra de nu aktuella gropamas karaktär, men de är inte igenfyllda med samma material som man tagit upp ur gropen vilket skulle kunna tyda på att groparna är sammankopplade med någon form av aktivitet, antingen som täktgropar eller möjligtvis att gropamai sig haft något syfte för exempelvis förvaring. Hur som helst så brukar denna anläggningstyp finnas representerade på boplatser, vilket gör det troligt att det finns ytterligare boplatslämningar utmed höjd sträckningen söder ut mot Lorabäcken. Figur 32. Malstenslöpama (C4401s35) som påträffades vid den antikvariska kontrollen. 35 6466000 6465900 | Antikvarisk kontroll Område 19 RAÄ 14, Särtshöga Vid den antikvariska kontrollen av gravfältet vid Särtshöga drogs ett långschakt genom hela fornläm ningen vid sidan om en befintlig mindre grusväg som går mellan de intilliggande gårdarna Särtshöga och Västergården. Vid schaktningsarbetet framkom delar av två härdar (A15 och A16) i schaktkanten väster om det överplöjda brandlagret A10. Brandlagret finrensades varvid ett fåtal stenar påträffades ovanpå brandlagret. De tolkades som en rest efter en gravöverbyggnad i form av en stensätt ning. Den förmodade stenpackningen har troligtvis haft en diameter på ca 3,2 m och utgjordes, av de stenar som återstår att döma, av ca 0,1 0,3 m stora stenar. l packningen har det sannolikt ingått större stenar, men dessa har under århundradernas lopp odlats bort. Brandlagret var rundat till formen och hade en storlek av 1,9 X 2 m. I brandlagret fanns flera koncentrationer med olika innehåll. De två största låg i den södra respektive norra delen av anläggningen och hade ett innehåll av fet kol och sotmättad lera och rikligt med brända ben samt enstaka bitar bränd lera. Väster om dessa fanns två mindre koncentrationer 1442000 I Am vid utredning l AnI vid förundersökning AnI vid antikvarisk kontroll Sökschakt = Kabelförläggning S10 S12 Figur 34. Område 19. Plando/eamentation av brandlagret (A 10) i snöovader. Foto mot V. bestående av bränd lera. Övriga fynd i anläggningen var flinta och två oidentifierade mindre järnföremål. Brandlagret var tunt och hade en tjocklek på ett par centimeter. De två områdena med brända ben hade 1442100 1442200 | | 6466000 S18 820 S16 S14 6465900 ::_ © Lantmäteriverket MSZOOS / 06551 30 15 0 30m 'Ei' | | | 1442000 1442100 1442200 Figur 33. Karta över vastra delen av Område 19. Inmatningar av Azimat. Skala 1.'1500. 36 Figur 35. Område 19. Brandlagret (A 10) i profil. Antikvarisk kontroll De två ben/eorzcerztratiorzerrza syns tydligt som två nedgravrzirzgar. 6466000 | 6465900 I en något större mäktighet på ca 0,06 m. Detta innebär att om man skulle ha djupplöjt över graven skulle den ha försvunnit helt. 1442300 | Datering Ben från gravgömrnan skickades iväg för 14Canalys. Benet daterades till 615 665 e Kr (Ua24134) vilket innebär vendeltid (se bilaga 3). Osteologisk analys Den osteologiska bedömningen av de brända och några obrända ben var att graven förutom människa även innehöll häst, nötkreatur, hund, gris, får /get och höns. Benen av människa som identifierats visar att det är en vuxen person som tillhör åldersgruppen adultus d v s 18 44 är. Könsbedömning var inte möjlig men utifrån de brända benen kunde man konstatera att lärbensfragmentet var mycket kraftigt. Detta tillsam mans med det faktum att graven även innehöll häst som vanligtvis, men inte alltid, är ett manligt attribut gör att det är mer sannolikt, men inte avgörande, att graven innehåller en man än en kvinna. Förutom häs ten är hund, fär/ get och hönsfågel vanliga attribut i gravar från vendeltid. Bland djurbenen fanns även två obrända täben från får/ get och då ett ungt djur. Det är inte vanligt med obrända ben av fär/ get, speciellt inte när det rör sig om fragment av fötter. Grisen är 1442400 l AnI vid utredning l AnI vid förundersökning AnI vid antikvarisk kontroll Sökschakt = Kabelförläggning S21 822 323 S24 © Lantmäteriverket MSZOOS / 06551 | 1442300 l 1442400 Figur 36. Karta över östra delen av Område 19. Irzmatrzirzgar av Azimat. Skala 1.'1500. 37 6465900 6466000 6466000 Antikvarisk kontroll inte lika vanlig i gravar men när den förekommer är det oftast fråga om ben från unga djur vilket stämmer väl överens med benen från denna grav. Nötkreatur brukar vanligtvis förekomma i gravarna i form av obrända tänder. De har kanske lagts ned i graven som en offergåva eller en symbolisk gåva (Sigvallius, Appendix 1). Diskussion I gravfältets närområde finns få undersökta vendeltida gravar. Här följer en ofullständig genomgång av några av de undersökta gravfälten med vendeltida gravar. I Östervarv, Varvs sn undersökte Hjalmar Stolpe ett antal höggravar från vendeltid. I en av dem påträffades ett fragment av fint cloisonnéarbete från 500talet. I gravarna fanns även andra högstatusföremål såsom guldtrådsfragment, fint ornerade bronsbeslag och en importerad glasbägare (Arbman 1941). Ytterligare vendeltida gravar undersöktes 1936 nära Veta kyrka. Åtta högar undersöktes och förutom ett ganska torftigt gravgods fanns en grav med rikt innehåll. Inga upp gifter finns dock om benmaterialet genomgått någon AnI vid utredning l AnI vid förundersökning AnI vid antikvarisk kontroll Sökschakt = Kabelförläggning osteologisk analys. Vid den arkeologiska undersök ningen vid Abbetorp påträffades ett gravfält med ett tjugotal gravar från romersk järnålder till övergången folkvandringstid/vendeltid. Flera av gravarna hade rika gravgåvor i form av smycken och dräkttillbehör, redskap och verktyg och glasbägare. I två av gravarna påträffades förutom människoben (vuxna individer, ej könsbestämda) djurben i form av mellanfotsben från får/ get och flertalet delar från en häst, vilket innebär att en hel häst lagts på bålet (Pettersson 2002). Ibland ligger vendeltida gravar på gravfält med lång användningstid såsom på gravfältet vid Västra Bö kestad påträffades ett mindre antal gravar som kunde dateras till vendeltid. De hade gravgåvor i form av pärlor, bronsföremål varav ett ryggknappsspänne och ett bleck med djuromering i Dstil som förekommer under 700talet samt en enkelskalig spännbuckla. Ingen osteologisk analys har dock utförts (Helander & Zetterlund 1997:15ff). Avsaknad av osteologiska bedömningar gör det svårt att veta om gravarna under denna period i Östergötland innehåller djurben. © Lantmäteriverket MSZOOS / 06551 Figur 37. Karta över del av .SC/?akt 21 i Område 19. Inmämingar av Azimut. Skala 1:100. 38 6466000 Antikvarisk kontroll Område 20 Runnestad (ÖM 2) Vid den aktuella förundersökningen framkom på en svag förhöjning i landskapet en härd (A16) med en diameter på 0,86 m och med ett djup av 0,2 m. Dess fyllning bestod av något sotig, humös lera med kolbi tar, skärviga och skörbrända stenar. Schaktet vidgades mot söder och norr men inga ytterligare lämningar påträffades. Ca 50 m söder ut framkom vid utred ningen fem anläggningar i form av käpphål, stolphål och en mörkfargning (A17 A21) som undersöktes vid den antikvariska kontrollen. Vid undersökning av käpphålen utgick A20. Schaktet vidgades i båda längdriktningarna men inga ytterligare anläggningar påträffades. Datering och diskussion Vid undersökningen togs kolprov i härden (A16) som skickades för 14Canalys till Angströmslaboratoriet i Uppsala. Provet gav en datering till 50 f Kr 50 e Kr (Ua24083), d V s övergången mellan yngre för romersk och äldre romersk jämålder. Denna datering stämmer mycket väl överens med ett intilliggande bo platsområde som påträffades inför uppförandet av tre vindkraftverk med tillhörande serviceväg och elkabel (RAÄ 139, Röks sn). Undersökningen utfördes av Öst ergötlands länsmuseum i flera omgångar (Björkhager 2003a och 2003b). De arkeologiska undersökningama resulterade i att delar av en boplats påträffades intill det västra vindkraftverket 139). Boplatsen på träffades dels vid utredningen för fundamentet och servicevägen och dels vid förundersökningen för den tillhörande elkabeln. Vid undersökningama framkom anläggningar i form av härdar, ett stolphål samt ett antal mörkfärgningar med dateringar till yngre för romersk respektive förromersk jämålder (Björkhager 2003a och 2003b). 1440600 AnI vid utredning .5 AnI vid förundersökning l AnI vid antikvarisk kontroll Sökschakt _ Kabelförläggning 6465100 I 6465100 © Lantmäteriverket MSZOOS / 06551 1440600 Figur 38. Karta över Område 20. Inmämingar av Azimut. Skala 1:500. 39 6471000 Antikvarisk kontroll Område 28 RAA 21, Hov sn Vid den registrerade treudden RAÄ 21, nordväst om Furåsa, framkom vid sökschaktningen delar av en stensättning (A3) som delvis skadats av en befintlig telekabel och grusväg. Inför den antikvariska kontrol len beslutades att elkabeln skulle följa den befintliga telekabeln genom stensättningen för att göra minsta möjliga skada på fornlämningen. Vid undersökningen framkom flera anläggningar varav en nedgrävning med dåligt brända ben (A2), en skadad nedgrävning (A1) innehållande keramik och brända ben. Nedgrävningen med djurben (A2) låg alldeles öster om ett större stenblock som var synligt ovan mark. Benen, som var från nöt, var väl samlade och troligtvis nedlagda i en behållare av organiskt material. Intill den na anläggning påträffades en nedgrävning med delar av ett keramikkärl samt brända ben som analyserats som ben från gris. Kärlet var väldigt skadat och en stor del av det saknas. Anledningen till skadan är att man lagt ned en telekabel utmed vägkanten rakt genom graven. Det gick inte att avgöra om anläggningen låg under en stenpackning eller inte. Det fanns stenar intill kärlet men inte i en sådan omfattning att det kan röra sig om en överlagrande stenpackning till en stensättning. 1448800 | Ca 20 m från dessa anläggningar påträffades redan vid utredningens etapp 2 en stenpackning som tolkades som en stensättning med anledning av att stenpack ningen var av ansenlig storlek och att den inte kunde begränsas vid sökschaktningen samt att den påträf fades alldeles intill den registrerade treudden 21). Stenpackningen hade en längd av ca 11 m utmed vägen och fortsatte även norr om, utanför, kabelsträck ningen. Inför den antikvariska kontrollen bestämdes i samråd med länsstyrelsens handläggare att man skulle följa telekabeln genom stensättningen för att inte göra ytterligare skada på anläggningen. Förhoppningen var att man inte skulle igenom någon gravgömma utan att schaktet gick igenom utkanten av graven. Vid rens ning av stenpackningen framkom två koncentrationer med keramik. Vid utvidgning av schaktet framkom en begränsad yta med en mycket stor mängd keramik (ca 10 kg) från sammanlagt nio kärl varav ett s k silkärl. Vid sidan om denna keramikkoncentration under sten packningen framkom en del av en gravgömma (A6). Den visade sig som en nedgrävning som var delvis fylld och i den övre delen av denna låg en dubbelgrav med ett skelett tillsammans med kremerade ben. Teleschak tet hade med andra ord gått igenom gravgömman och AnI vid utredning l AnI vid förundersökning .x AnI vid antikvarisk kontroll Sökschakt = Kabelföriäggning 1448800 © Lantmäteriverket MSZOOS / 06551 Figur 39. Karta över Område 28. Inmämingar av Azimut. Skala 1:500. 40 6471000 Antikvarisk kontroll förstört underbenen på skelettet så att det endast var lårbenen som stack ut i profilväggen. Den nedre delen av skelettet hade gått förlorat och eventuellt merparten av de brända benen. l profilen framkom att det under graven fanns ett 0,15 0,20 m tjockt kulturlager som utgjordes av något sotig och humös sandblandad lera med enstaka kol och småsten (LS). Under skelettet fanns en igenfylld grop i kulturlagret Det verkar som om man varit medveten om den och tagit hänsyn till den vid anläggandet av den ovanpåliggande graven (se profilritning). Intill gropen A7 fanns en liknande, dock mindre grop, A4. Det faktum att gravgömman var skadad och att större delen av den fortfarande var ostörd medförde att hela graven måste tas upp för att få ett helhets grepp Figur 41. Område 28. Undersökning av nedgravningen om StenSätmingens kontext med dess dUbbelbeng_ A2 med innebåll av keramik ocb branda grisben. Med ning och keramikkoncentration. Stensättningen blev efter samråd med länsstyrelsen och uppdragsgivaren föremål för en delundersökning. på bilden ar antik7_2_arierna Anna Börjesson och Ingrid Gastin. Foto mot O. Figur 40. Område 28. Sebaktning atmed den befintliga Figur 42. Område 28. Antikvarisk kontroll av telekabeln, som tidigare lagts ned rakt genom nedgravningen A2. Foto mot O. stensattningen A3. Foto mot V. 41 Antikvarisk kontroll N. Figur 43. Område 28. Antikvarie Petter Nyberg rensar fram en keramikkoncentration intill gravgömman med 10 kg keramik från minst 9 olika ka'rl/ Foto mot 5. .'EL EM Figur 46. Område 28. Grop A 7 under stensattningen A3. Det var i toppen av denna som skelettet och de branda benen påtra'jjrades (A Foto mot N. "i '. mål. Nä* ... Figur 47. Område 28. Vid den antikvariska kontrollen framkom att det stack ut ben i profilkanten i toppen av ' ' gropen A 7. Det visade sig att det var manskliga ben som Figur 44. Område 28. Utökad antikvarisk kontroll med stack ut ur profilen tillsammans med branda ben. Foto borttagande av keramikkoncentration. Foto mot N. mot N. I 42 Antikvarisk kontroll Område 30 Hov (Kungs/yckan), RAÄ4 1, Hov sn Vid sökschaktsgrävningen påträffades fornlämningar utmed hela kabelsträckningen vid Hov. Till den anti kvariska kontrollen hade kabelsträckningen ändrats för att undvika att beröra fornlämningarna i den omfatt ning som annars var nödvändig. Kabeln kom att ligga i kanten av åkerytan bakom Hovgårdens parkanläggning för att sedan fortsätta i åkermarken Öster om alléen upp till Hovs kyrka. Innan korsningen med Bjälbovägen lades kabeln ut i dikesbottnen samt ivägkanten genom Vägkorsningen. Utmed Bjälbovägen lades sedan kabeln i vägkanten intill elkabeln för gatubelysningen. I åkermarken påträffades flera tjocka kultur lager (L109, L118 och L123) med en mäktighet på 0,9 1,3 m. Kulturlagren var humösa med inblandning av sot med ett innehåll av obrända djurben, tegel och enstaka bitar fajans. Norr om detta område, längre upp i sluttningen, på en svag platå i åkermarken fanns ett mindre antal anläggningar av boplatskaraktär. De utgjordes av en härd (A141), en ränna (A146) med en fyllning av något sotig sandig lera och två mörkfärgningar (A147 och A157). Inga kolprover är analyserade från dessa anläggningar. Alla anläggningarna undersöktes och borttogs vid den antikvariska kontrollen. Figur 49. Område 30. Undersökning av kultur lågret L109. Arkeologhitråde Låsse Norr visår lågrets måktighet, som uppgick till 0,9 m och innehöll ohråndå djurhen 0ch tegel. Foto mot V. Figur 48. Område 30. Antikvarisk kontroll på åkermårken utmed Hovsvågen. Foto mot SV. 43 6472900 Antikvarisk kontroll 1448100 | AnI vid utredning ' '.|' I: Am vid förundersökning l AnI vid antikvarisk kontroll Sökschakt = Kabeiföriäggning 311 310 | 1448100 Figur 50. Karta över Område 30. Inmámingar av Azimut. Skala 1:500. 44 © Lantmäteriverket MSZOOS / 06551 I 6472900 6473100 6473000 Antikvarisk kontroll 1448100 | E. ...I Ill_ I' EI AnI vid utredning I: Am vid förundersökning [ AnI vid antikvarisk kontroll Sökschakt = Kabeiföriäggning ;I 812 10 1448100 819 © Lantmäteriverket MSZOOS / 06551 J."' Figur 51. Karta över Område 30. Inmámingar av Azimut. Skala 1:500. 45 6473100 6473000 AnI vid utredning .› AnI vid förundersökning .A AnI vid antikvarisk kontroll 53? Sökschakt = Kabeiföriäggning 6473200 Antikvarisk kontroll 1448200 © Lantmäteriverket MSZOOS / 06551 ' i 6473100 i 73 01 C 8 3 | 1448200 Figur 52. Karta över Område 30. Inmámingar av Azimut. Skala 1:500. 46 | 6473200 6473100 6473200 Antikvarisk kontroll 1448300 j AnI vid utredning I: Am vid förundersökning [ AnI vid antikvarisk kontroll Sökschakt = Kabeiföriäggning ..._I! ::_ © Lantmäteriverket NISZOOS/OÖSSl I 10 5 0 10m W | 1448300 Figur 53. Karta över Område 30. Inmámingar av Azimut. Skala 1:500. 47 6473200 6473200 AnI vid utredning I: Am vid förundersökning l AnI vid antikvarisk kontroll Sökschakt = Kabeiföriäggning Antikvarisk kontroll _ S45 1448400 “iii _ A28889 ? i | 848 846 347 © Lantmäteriverket MSZOOS / 06551 b I 1448400 Figur 54. Karta över Område 30. Inmámingar av Azimut. Skala 1:500. 48 6473200 Antikvarisk kontroll AnI vid utredning I: Am vid förundersökning AnI vid antikvarisk kontroll Sökschakt = Kabeiföriäggning 6473200 | 6473200 ::_ © Lantmäteriverket MSZOOS / 06551 10 5 0 10m _ Figur 55. Karta över Område 30. Inmámingar av Azimut. Skala 1:500. 49 Aniikvarisk kontroll Område 32 RAA 72, Hov sn Vid RAÄ 72 ändrades kabelsträckningen något vid den antikvariska kontrollen. l vägkanten fanns en telekabel som det beslutades att schaktningen skulle följa i möjligaste mån för att minimera intrånget i fornlämningen. Men trots detta framkom det ganska snart att man vid nedläggandet av telekabeln skadat ett antal anläggningar. Vid den antikvariska kontrol len påträffades sammanlagt 24 anläggningar, från den östra foten av höjden till den västra. Anläggningama utgjordes av härdar, stolphål, mörkfärgningar och kulturlager. I den östra delen framkom en anläggning med en längd av ca 9 m och med en obestämbar begränsning ut i åkermarken (A16). Anläggningen utgjordes av ett sotigt lager med skärvsten men även enstaka natursten. Innehållet utgjordes av ställvis kraftigt sotig moig lera med inslag av kol och söndersmulade skärvstenar. Innehållet tyder på att anläggningen utsatts för intensiv hetta. Den har tolkats som en typ av bålplats. Läget för ' ' i ' ' anläggningen var väl valt och lågi ett skyddat läge mot Figur 5 7. Område 32. SkårvstenpåC/eningen A 16 låg en vinden på den nedre delen av den östra sluttningen. Ett bit upp på sluttningen mot H07) och dåterådes till senare delen av åldre bronsålder. Foto mot NV. 1446900 1447000 1447100 i i i I' Am vid utredning l AnI vid förundersökning l AnI vid antikvarisk kontroll 8 Sökschakt 8 E; 4 = Kabeiföriägning , 5, v v (0 (O A441,A447 O O O 0 ä 5 v v (0 (0 © Lantmäteriverket MSZOOS/06551 I ' ' ' i i 1446900 1447000 1447100 Figur 56. Karta över Område 32. Inmåtningår d?) Azimut. Skåla 1.'1500. 50 6473100 6473000 Antikvarisk kontroll makrofossilprov togs i anläggningen, men det visade sig vid analysen inte innehålla några lämningar efter makrofossil (Heimdahl muntligen). Dateringar Anläggningarna var av olika karaktär med olika typer av fyllningar, vilket medförde att det var ganska lätt att se vilka anläggningar som hörde samman med var andra. Slutsatsen blev att det kronologiskt sett funnits flera boplatser på höjdsträckningen. Detta bekräftades även av 14Canalyserna som togs i några av de olika anläggningarna. De visade att man föredragit denna plats framförallt under yngre delen av mesolitikum men även under äldre bronsålder och äldre järnålder. Den äldsta fasen utgjordes av en härd (A24) som låg vid den västra sidan av höjden. Den hade en datering till 5610 5480 f Kr (Ua34514), d V s övergången till senmesolitikum. Nästa fas i kronologin var en annan härd (A9) som låg på den östra sidan av höjden och gav en datering till 4045 3965 f Kr (Ua34511) d v s övergången till tidigneolitikum. Därefter fanns ett stort 1447200 | glapp fram till äldre bronsålder som utgjordes av den stora skärvstenspackningen A16 som daterats till 1260 1110 f Kr (Ua34513). På höjden, den västra delen av området, fanns anläggningar varav en härd (A14) som daterats till 90 f Kr 30 e Kr (Ua34512), d v s övergången förromersk järnålder och romersk järnålder. Den yngsta fasen i det daterade materialet utgörs av en härd (A1) som visade att man utnyttjade även det lägre partiet på höjdens östra sida under yngre romersk järnålder, 240 380 e Kr (Ua34510) (se bilaga 3). Diskussion Att höjdsträckningen varit bebyggd under en så lång tidsperiod gör det inte förvånande med en så hög an läggningsintensitet som det faktiskt fanns på platsen. Till de 24 anläggningar som påträffades vid den anti kvariska kontrollen ska även läggas de 13 anläggningar som påträffades vid utredningen endast några meter från den nu aktuella kabelsträckningen. 1447300 | AnI vid utredning l AnI vid förundersökning .x AnI vid antikvarisk kontroll Sökschakt = Kabelförläggning 6473100 6473000 _I_ © Lantmäteriverket NISZOOS / 06551 30 15 0 30m 1 I I 1447200 1447300 Figur 58. Karta över Område 32. Inmátningøzr av Azimut. Skala 1.'1500. 51 Antikvarisk kontroll , __\ .. il. Figur 59. Område 32. Antikvaris/e /eontroll utmed RAÄ Figur 60. Område 32. På böjdryggen, intill torpet Sjövi/e, 72. Nedanför den östra sidan av sluttningen mot H07) påtra'jjrades /eulturlager både vid utredningen etapp 2 barjust en hård (A 1) framkommit och den daterades och den antikvaris/ea kontrollen. Fotot visar /eulturlager senare till yngre romers/e jarnålder. Foto mot V. L20 som alltså tol/eas böra samman med det tidigare påtra'jjrade /eulturlagret L412. Foto mot O. Figur 61. Område 32. På den nedre delen av sluttningen Figur 62. Område 32. I sluttningen mot Hovfram/eom mot H07) undersö/etes stolp/øåletAS i profil. flera anlaggningar i en /eoncentration (A3 A9) och en av dessa, barden A9, daterades senare till senneoliti/eum. 52 Antikvarisk kontroll Område 33 Säby (OM 3) I en beteshage mitt emot huvudbyggnaden till Säby gård påträffades en boplats med flera anläggningar. Fornlämningen var dock skadad av flera kablar i form av en el och en telekabel. Boplatsen låg på en svagt sluttande platå. Utmed kabelsträckningen undersök tes åtta anläggningar och ett lager. Anläggningarna utgjordes av härdar, stolphål, mörkfärgning, nedgräv ning samt ett kulturlager. Två av de tre härdarna var små och med ett innehåll av sotig något mjälig lera. Den tredje härden var något större i omfattningen och utgjordes av motig lera med kol och skörbränd sten (A328, A329 och A334). Stolphålet var grovt och stenskott (A335). Intill denna anläggning kom ytterligare en mörkfargning eller möjligen ett stolphål men utan stenskoning i så fall (A333). Mellan härdarna och kulturlagret kom en större nedgrävning med en diameter på 1,8 m och ett djup på 0,58 m bestående av något sotig mjälig lera med innehåll av obrända (L332). Längst ned i sluttningen, mot öster, kom ett sotlager utmed en ca 3 m lång sträcka som utgjordes av sotig något mjälig lera med innehåll av kolbitar (L33 l). 6473200 6473100 Figur 64. Område 33. Utanför infarten till Säby gård ligger i betesmarken boplatslåmningår, bl å dennå grop (A330) med en bredd på 1,8 m och ett djup 47) 0,58 m. djurben och enstaka skärvstenar (A330). Kulturlagret hade en utbredning av 1,3 m och bestod av sotig nå got mjälig lera med enstaka kolbitar och skärvig sten 1446200 1446300 1446400 I I ' " . _ AnI vid utredning m. __ _| .x AnI vid förundersökning ” r . . I» Am vid antikvarisk kontroll Sökschakt = Kabelförläggning 6473200 6473100 © Lantmäteriverket M82008 / 06551 | | 1 1446200 1446300 1446400 Figur 63. Karta över Område 33. Inmåtningår d?) Azimut. Skåla 1.'1500. 53 Antikvarisk kontroll Datering Vid undersökningen togs kolprov i en av hardama och 33 Visar det sig att olika delar av mesolitikum finns (A394) och provet (Ua34517) gav en datering till 4790 representerade i materialet, Vilket Visar på områdets 4610 f Kr, d V s den äldre delen av senmesolitikum betydelse under äldre stenålder. (se bilaga 3). I en lokal jämförelse mellan Område 32 m ' .. 5414. " Figur 65. Område 33.__DenflaC/ea nedgravningen A332 /øade en kraftigt solig jñlllning. Foto mot NO. Figur 66. Område 33. Harden A334 i plan, skadad av den befntliga tele/eabeln. 54 Antikvarisk kontroll 55 Arkeologisk delundersökning Resultat av arkeologisk delundersökning Petter Nyberg Område 28 RAÄ 21, Hov sn, A3 Bakgrund Den aktuella stensättningen (A3) ligger i en fulläkers bygd där fä fornlämningar är synliga ovan mark. Det närmaste gravfältet är beläget mellan Strä och Kloster orlunda och består av 58 runda stensättningar, tvä hö gar och en rest sten 6, Hov sn). Gravformerna tyder på att gravfältet nyttjats under i stort sett hela järnåldern. Pä platsen för den aktuella delundersök ningen fanns redan tidigare en registrerad grav i form av en treudd 21). Den nyfunna stensättningens gravgömma visade sig vara skadad av en befintlig telekabel. Gravgömman var speciell eftersom den förutom kremerade ben även inne höll obrända människoben och keramik. Vid utvidgning av schaktet framkom inom en begränsad yta en mycket stor mängd keramik från flera kärl. Ett av dessa var ett perforerat kärl (s k silkärl). Detta medförde att gravgöm man inte kunde undersökas utan att hela graven måste tas upp för att förstå stensättningens sammansättning. Delsträcka 3 Delsträcka 2 Delsträcka 1 © Lantmäteriverket MSZOOS / 06551 Figur 67. Utdrag ur Gröna Kartan med utredningssträckorna markerade. Skala 1:75 000. 56 6471000 Arkeologisk delundersökning Gravens konstruktion Innan avbaning syntes inga spår av stensättningen. Den del som avbanades, d V s den del som ligger nordnordväst om vägen, är 11 X 7,5 m (V SVÖNÖ). Stensättningens form och storlek är osäker eftersom den fortsatte in under vägen mot sydsydöst. Om man förutsätter att gravgömman ligger centralt i stensätt ningen rör det sig sannolikt om en oval stensättning med en storlek av ca 14 X 11 m (NNVSSÖ). Stensättningen var flack, ca 0,20 0,40 m hög. Den innehöll ett till två skikt sten. Den bestod centralt, närmast gravgömman, av ett undre skick av ca 0,30 0,40 m stora stenblock, som till stora delar täcktes av ett övre stenskikt bestående av 0,10 0,15 m stora stenar. Längre ut från gravgömman fanns endast ett skikt sten, ivissa fall bestående av stenblock och ivissa fall av den mindre stenar. Större delen av stenmaterialet bestod av naturlig grästen, men ett mindre antal stenar var eldpäverkade. l stensättningen förekom även en mindre mängd kalksten. Fyllningen mellan stenarna bestod av mörk gulbrun sandig lera. 1448800 | Anläggningen hade ingen tydlig avgränsning i form av kantkedja. Stenpackningens yttre kant var något oregelbunden. Trots detta kunde stensättningens avgränsning betraktas som relativt säker. Närmast vägen, centralt i VSVÖNÖ riktning, vid vad som sannolikt var mitten av stensättningen, päträffades den nedgrävning som utgjorde själva gravgömman. Gravgömman Gravgömman (A6) bestod av en nedgrävning >1,20 X 0,90 m stor, troligen oval. Den var avgrävd i söder av ett tidigare grävt ledningsschakt och därmed är nedgrävningens fulla längd okänd. Nedgrävningen var ca 0,2 m djup. l botten läg ett obränt skelett lig gande på sidan med huvudet i nordväst och ansiktet mot sydväst. Kroppen låg med något krökt rygg, men med relativt raka ben. Underbenen saknades dock på grund av den tidigare nedgrävda telekabeln. Det ena lärbenet tillvaratogs redan vid förundersökningen. Ovanpä skelettets överkropp läg ett 0,42 X 0,42 m AnI vid utredning l AnI vid förundersökning .x AnI vid antikvarisk kontroll Sökschakt = Kabelförläggning 1448800 Figur 68. Utdrag ur Fastighets/emma Skala 1:5 00. © Lantmäteriverket MSZOOS / 06551 57 6471000 Arkeologisk delundersökning stort rött sandstensblock. Sandstensblocket läg dikt an mot skelettet. Detta är den enda sandsten som påträffades i stensättningen. Mellan lärbenen hittades 28 fragment brända människoben. Detta är betydligt färre brända ben än vad som konstaterades Vid den första antikvariska kontrollen. Vid delundersökningen konstaterades att schaktet bliVit vattenfyllt. Sannolikt har således lejonparten aV de kremerade benen sköljts bort och försvunnit. De döda Det obrända skelettet var tämligen komplett ned till och med knäskälarna. Den nedre delen aV skelettets nedre eXtremiteter saknades helt, det fanns varken bevarade ben frän fötter eller vader. Alla ben var starkt fragmenterade Vilket innebar att inga mätningar kunde göras, varken för könsbedömning eller för kropps längdsberäkning. Figur 69. Stensättningen A3 snett uppifrån. Gruvgömmun A 6 markerad. Foto mot SV. Figur 70. De grow stenurnu under de mindre i stenpuC/eningen A3. Foto mot SV. 58 Arkeologisk delundersökning Skelettet var kraftigt och robust men kraniet saknar entydiga könskarakteristika. Individen bedömdes ändå vara av en man p g a robusticiteten. Åldern bedömdes till adultus, d V s 18 44 år. Bedömningen gjordes dels på kraniesuturernas utveckling, dels på tandslitaget. På tänderna fanns svaga spår av tandsten, men efter som den inte har bevarats i sin helhet går det inte att bedöma omfattningen. Tandhalskaries har registrerats på två kindtänder i underkäken. Inga skador eller sjuk liga förändringar har påträffats på skelettet. De fåtal brända ben som påträffades mellan lårbe nen på den obrända individen kommer från en vuxen person (Sigvallius, Appendix 1). Figur 71. Den röda stenen iA6. Foto mot ÖNÖ. 59 Arkeologisk delundersökning Fynd Fynd framkom både vid rensning av stensättningen samt vid undersökningen. Den övervägande andelen fynd var en deposition av keramik. Keramik Det keramiska fyndmaterialet bestod av 539 skärvor (ca 7 8 kg), knappt 1 kg spjälkade skärvor och 2 kg fragment. Ovanpå stenpackningen, ovanpå grav gömmans nordvästra hörn samt precis nordväst om gravgömman påträffades en koncentration av keramik (F12). Från denna koncentration tillvaratogs 332 kera mikskärvor med en totalvikt av 1760 gram. Koncentrationen innehöll delar av totalt sju skilda kärl (kärl 1, 2, 3, 4, 5, 6 och 8). Ett av dessa kärl (kärl 1) var resterna av en perforerad behållare/ cylinder. Ungefär 1/3 av kärlet påträffades. Perforerade behål lare /cylindrar är ovanliga i gravsammanhang. På ett gravfält 1719) inom Saabflygfältet, Linköpings kommun, påträffades i en kvadratisk stensättning ett keramikfynd som innefattade två perforerade cylindrar (Molin & Menander 2003). Andra perforerade kärl har påträffats främst i fornborgar och i smideskonteXter (Stilborg, Appendix 3). Förutom keramiken som framkom i koncentra tion påträffades även en del keramikskärvor spridda i stensättningens stenpackning. Några av dessa keramik skärvor härrörde från ytterligare två kärl (kärl 7 och 9) utöver de som identifierats i keramikkoncentrationen. Övriga/Sina' Ytligt i stenpackningen påträffades en kniv (F14), hästskosömmar (F3, F4 och F21), delar av slagg (F6) och harts (F10). De flesta av dessa fynd framkom relativt ytligt i stenpackningen och kan inte med be stämdhet kronologiskt knytas till graven. Dessutom hittades brända och obrända djurben, härrörande från nötkreatur, får/ get, mus/ sork och groda/ padda i stenpackningen (Nyberg, Appendix 2). Figur 73. Skelettet iA6. Foto mot NN V. 60 Arkeologisk delundersökning Datering Det obrända skelettet 14Cdaterades till 330 420 e Kr (Ua34507), d V s yngre romersk järnålder/folkvand ringstid. Även de brända benen som låg mellan benen på det obrända skelettet “Cdaterades. Dessa brända ben fick en datering till 250 400 e Kr (Ua34508). De brända och obrända benen kan således betraktas som samtida (se bilaga 3). Diskussion Den röda stenen Den röda sandstenen som var placerad på det obrända skelettets överkropp har blivit placerad där medvetet. Denna sten är den enda sandsten som fanns i sten sättningen. Således är valet av stenmaterial medvetet och bör ha en meningsbärande betydelse. Vilket denna betydelse är kan endast spekuleras om. Vid arkeologiska undersökningar 1999 vid Kungs bro, Vreta kloster socken, Östergötland, påträffades och undersöktes en kvinnograv från romersk järnålder (Hörfors 2001:61ff; Hörfors 2007:24f). Kvinnan låg på rygg i en nedgrävning. Över brösten hade två kalk stenar lagts. Detta är ett bruk som genom etnologiska paralleller är känt för att förhindra att en person går igen. Möjligen kan detta vara även en förklaring till varför det röda sandstensblocket placerats på den döde i Hov. Möjliga orsaker till dubbelgravar Begravningar med en eller flera individer uppträder närmast i alla arkeologiska perioder, men är aldrig speciellt vanliga (se t eX Gejvall 1948, 1955, 1961, 1974; Lisowski 1968:80; Janzon 1974:23f; Gräslund 1980:75 och Larsson 1988:109ff). L Skaarup drar utifrån danskt material slutsatsen att bakgrunden till dubbelgravar kan sökas i två skilda bruk, där den ena innebär en offerhandling och det andra en återförening av familjen (Skaarup 1989). Iregren (1972:40) har föreslagit tre punkter på hur man ska kunna särskilja orsakerna bakom varför det finns flera individer i en gravkonstruktion: Förekomsten av en gemensam bålplats där flera individer bränts och där fragment från flera in divider av en tillfällighet har kommit att ingå i uppsamlandet av benen. Om detta är fallet borde den ena individen vara svagt representerad och man kan inte iaktta någon förändring av gravens konstruktion. Förekomsten av sekundärbegravningar. Detta borde medföra synbara följder som en viss förstö relse av graven, skillnad i stratigrafisk belägenhet mellan två benfynd, möjligen två uppsättningar av gravgåvor som kan uppvisa kronologiska skill nader samt väsentlig ökning av benmängd. En samtidig bisättning av flera individer innebär sannolikt att någon förstörelse av graven inte kan observeras. Har individerna bränts på samma bål torde man inte heller kunna se någon skillnad i stratigrafisk belägenhet mellan olika benfynd. Gravgåvorna borde visa en entydig datering och kan möjligen utgöra två uppsättningar. Benmäng den bör bli större. Den första punkten kan inte gälla de gravlagda indivi derna i Hov eftersom den ene är obränd. Det finns inte heller någon synbar förstörelse av graven som skulle indikera att det rör sig om en sekundärbegravning. 14C dateringarna indikerar vidare kronologisk samtidighet. Detta tyder således på samtidig bisättning. Om det är möjligt att avgöra att de skilda indivi derna i en anläggning är begravda samtidigt, så är det intressant att söka utröna orsaken bakom detta. Änke bränning har diskuterats som en möjlig förklaring till dubbelgravar (Hemmendorff 1984:8) I det skriftliga källmaterialet finns några ofta citerade beskrivningar av människooffer. En av de mer berömda är den arabiska skrivaren Ibn Fadlans ögonvittnesskildring till hur vikingar begraver en storman vid Volga. I samband med denna dödas en slavinna för att följa den avlidne på brandbålet tillsammans med en mängd olika djur (Ibn Fadlan 1978:65ff). I en stensättningi Bollstanäs i Uppland påträffades skeletten efter två män liggande på mage inbäddade i ett brandlager. Båda hade blivit halshuggna. Brand lagret innehöll bränt skelettmaterial efter en man, samt ben från häst, hund och fågel. Detta har tolkats som att de två obrända männen var trälar som offrats i samband med högläggningen (Hemmendorff 1984). Det finns ett antal ytterligare arkeologiska fynd som tolkats som att det rör sig om offer av människor. I Lejre i Danmark undersöktes en vikingatida grav med två mansskelett. Den ena var placerad på rygg medan den andra låg på mage omedelbart ovanför den förste. Den på mage liggande mannen var hals huggen (Anderssen 1960:26). En annan dansk grav från 900talet har påträffats i Stengade på Langeland. I den låg skeletten efter två män utsträckta på rygg bredvid varandra. Ett spjut som låg diagonalt över dem visade att de begravts samtidigt. En av männen hade blivit halshuggen och hans fötter låg så tätt ihop 61 Arkeologisk delundersökning att man tror att de varit bundna (Skaarup 1972). I Gedrupsgraven vid Roskilde låg skeletten efter en man och en kvinna. Kvinnan var försedd med vapen medan mannen begravts med sammanbundna fötter och sannolikt även med bundna händer. Det syntes tydligt att hans hals brutits. Man har tolkat det som att mannen var en offrad träl (Birkebaeck 1982:93). I Birka har en medelålders man lagts under en stensättning i en nedgrävning med vapenutrustning. Delvis ovanpå honom har lagts en yngre man som fått huvudet avskilt före nedläggandet. Den yngre mannen har tolkats som en offrad slav (Holmquist Olausson 1990:175ff). Ett annat exempel är från Fjälkinge i Skåne. Här låg ett skelett ovanpå den andra i en nedgrävning. Det Översta låg med uppdragna ben och huvudet avskiljt depone rat i bäckenhöjd. Det Övre skelettet saknade fötter, underbenen var helt avskurna (Holmquist Olausson 1990:178 med anflitt). Samtliga ovan nämnda exempel härrör från vikinga tid, d v s är betydligt yngre än Hovgraven. Att män niskooffer dock inte var främmande för människor under den tid som Hovgraven anlagdes visar bl a of ferfynden i Skedemosse på Öland, där ben från inemot 30 individer av båda könen påträffats (Hagberg 1961). Det finns dock inga tecken på skelettmaterialet i Hov som indikerar på vilket sätt de två begravda i Hov har dött. Offerteorin kan således inte styrkas. På ett gravfält iJämtland har en dubbelgrav med en obränd och en bränd individ påträffats. I graven har först en man nedlagts obränd. Efter en tid har plats beretts mitt på graven och en kvinna begravts bränd. Det har föreslagits att det rör sig om man och hustru och att mannen har begravts enligt samisk sed och kvinnan enligt nordisk (Zachrisson 2006:24). De två skilda begravningsskicken i Hov kan således tyda på en kulturell skillnad mellan de döda. Man bör dock iaktta att även om brandgravar är vanligast under den aktuella tidsperioden så förekommer samtida skelett gravar ofta på samma platser som brandgravarna, om än i farre antal. Detta bör tala emot att orsaken ligger i kulturella skillnader. Man kan dock konstatera att de obrända gravarna är i minoritet mot de brända. Endast vid Smörkullen iAlvastra (Browa112003296ff) utgör de mer än någon enstaka på hela gravfältet. Det är således sannolikt att gravarna lämnats obrända i ett syfte och att orsaken finns att söka i det sociala sammanhang som dessa personer verkade i när de levde. Personer som har levat nära varandra (man och fru, föräldrar och barn, herre och tjänare) kan ha dött samtidigt på grund av smittsamma sjukdomar, en gemensam olycka eller på grund av ett anfall. De två personerna i Hovgraven kan ha dött inom en 62 kort tidsintervall oberoende av varandra. Båda kan ha dött av naturliga orsaker. De kan sedan ha begravts tillsammans av någon anledning, t ex därför att de var släkt eller hade något annan sorts socialt förhållande (Sigvallius 1994:124). I detta fall är det viktigt att man tar hänsyn till tiden mellan dödsfall, bränning och bi sättning. Många faktorer, både religiösa och praktiska betingade, kan inverka på dessa förlopp. Ju längre det är mellan dessa förlopp, desto större blir sannolikheten för att ännu ett dödsfall sker, vilket kan föra med sig en dubbelbegravning (Iregren 1972:37 med anf litt). Vad gäller Hovgraven kan samtliga av ovan nämnda förklaringar till att det ligger två individer i graven vara giltiga. En förklaring tycks inte vara mer sannolik än den andra. På grund av avsaknandet av gravgods som direkt kan kopplas till ena eller den andra individen kan inte heller några uttalande angående eventuell skillnad i status mellan de gravlagda i graven göras. Att det är ovanligare med obrända än brända personer under denna tidsperiod kan dock antyda att den obrända personen hade en mer ovanlig position i samhället. Den påträffade keramikkoncentration som låg närmare den obrända individen kan antas ha en koppling till den obrända individen. I denna koncentration fanns bl a en perforerad behållare / cylinder, vilket är ovanligt i gravsammanhang. Dubbelbegravningar med en obränd och en bränd individ har påträffats vid de arkeologiska undersök ningarna vid Köpetorp (SAABflygfältet), 125, Linköpings stad. Vid tre av begravningarna fanns det både obrända och brända individer i samma grav. I en skelettgrav (A100485) hade ett benlager (A34445) lagts ovanpå individen. Det låg dock högre upp i anläggningen vilket gör att gravarna var åtskilda. I en annan ganska grund skelettgrav (A102091) fanns ett benlager (A102075) relativt direkt ovanpå den obrända individen och ytterligare högre upp i anläggningen påträffades en brandgrop (A30434) med fynd i form av en skära. Graven dateras mellan 130 330 e Kr. Vid ytterligare ett tillfälle påträffades en grav med två obrända individer (A102132 och A102045), liggandes sida vid sida, med gravgåvor i form av en skära och en krumkniv med bevarade träskaft. Betydligt högre upp i anläggningen påträffades en brandgrop (A3 8465) ovanpå den ena individen med glasfragment. En annan gravsättningsdetalj var att det låg en klumpsten över den ena skelettgraven. Den hade avsiktligen placerats där. Detta visar att dubbelbegravningar med en obränd och en bränd individ kanske inte är så ovanligt i länet, men att detta begravningssätt bara förekommer på vissa gravfält såsom exempelvis vid Köpetorp och vid Hov, RAÄ21. Arkeologisk delundersökning 63 Sammanfattning Sammanfattning av fynd, analyser och dateringar Nedan följer en sammanfattande beskrivning av de fynd som tillvaratogs och prover som analyserades utmed samtliga tre delsträckor. De enskilda fynden och proverna har tidigare redovisats under respektive undersökning. Fynd Fynd påträffades utmed alla tre delsträckor vid special inventeringarna, utredningarna etapp 2, förunder sökningarna, de antikvariska kontrollerna samt vid delundersökningen av stensättningen vid Hov. Kvarts Slagen kvarts framkom främst vid specialinventering ens ytinventering av delsträckorna 1 3, men även vid undersökningarna. De utgjordes av avslag och kärnor i form av plattformskärnor och bipolära kärnor. De bipolära kärnorna påträffades intill varandra i den nordvästra delen av Kungslyckan (Område 30) vid ytinventeringen. Plattformskärnorna påträffades söder om Tåkern intill (Område 24) och (Område 26). FIinta Flinta påträffades vid ytinventeringen av delsträckorna såsom Öster om Stora Svanegården vid 146 (Om råde 3), på gravfältet vid Särtshöga, 14, (Område 19), inom Kungslyckan och 41, (Område 30), på boplatsläget intill 72 (Område 32) samt på bo platsen vid Säby (Område 33). Sammanlagt framkom 10 bitar flinta och de utgjordes av avslag förutom två kärnor som påträffades på boplatserna vid 72 och Säby. Figur 74. Flints/eárøzfrån Område 30 H07) (Kungslyc/ean), RAA 41 (C4403s20). 64 Malstenslöpare Vid ytinventeringen och undersökningarna framkom sammanlagt 8 malstenslöpare och uppfriskningsstenar vid Kyleberg (Område 16), Särtshöga (Område 19), Gärdslösa (Område 26), Kungslyckan (Område 30) samt intill boplatsen 72 (Område 32). Vid Kyleberg framkom två malstenslöpare och en löpare / uppfriskningssten i och intill anläggningarna i gropsystemet. Stenredskapen var väl använda med intensiva krossytor och flera malplan. På gravfältet vid Särtshöga (Område 19) framkom en löpare med intensiva krossspår runt om och antydda fasetter. Det är möjligt att löparen ursprungligen lagts i en sten packning till en grav, men genom odling förlorat sin ursprungliga kontext. l åkermarken på Kungslyckan påträffades en skörbränd löpare täckt med krosspår. Vid Gärdslösa påträffades en löpare vid ytinvente ringen med vittrade krosspår och antydd åsbildning. Utmed höjdsträckningen intill 72 framkom en löpare och en löpare / uppfriskningssten. Löparen var skörbränd med vittrade krossytor och påträffades på bålplatsen (Fendin, Appendix 4). Keramik Keramik framkom på olika platser utmed kabelsträck ningarna, både förhistoriskt och historiskt. Den största fyndkoncentrationen av förhistorisk keramik påträf fades i stensättningen vid 21 (Område 28). En blandning av både förhistorisk keramik och historisk keramik framkom vid ytinventeringen av åkermarken som omfattar Kungslyckan, 41 (Område 30). I den undersökta graven vid Särtshöga (Område 19) hittades en bit keramik. Figur 75. Flint/eárnafrån Område 32 Säby (C4403.45). Sammanfattning En närmare analys av keramiken från RAA21 har utförts (Stilborg, Appendix 3). Inom ett begränsat område intill gravgömman påträffades inte mindre än 10 kg keramik från minst 9 kärl. Vanligtvis påträffas keramik i gravarna i samband med gravgömman, men så är inte fallet i denna anläggning. Keramiken påträf fades i olika koncentrationer i stenpackningen, men analysen visar att koncentrationerna dels innehåller skärvor från mer än ett kärl och att skärvor från samma kärl förekommer i minst två olika koncentrationer. Sammansättningen av kärlen i form av kärltyper, storlekar, grad av sotning och sekundärbränning visar att det är frågan om ett typiskt hushållsavfallsmaterial. Av den keramik som påträffades vid Kungslyckan i Hov var fyra bitar förhistoriska och sex bitar utgjor des av BH:4 med klar glasyr. En av de förhistoriska kerarnikbitarna framkom i ett kulturlager (L250). Den yngre keramiken framkom främst i den östra delen av Kungslyckan. Ben Benmaterialet som framkom utmed de olika delsträck orna utgjordes till största delen av bränt benmaterial och påträffades företrädesvis på gravfältet vid Särts hö ga, 14 (Område 19) och vid gravarna vid Hov, 21 (Område 28). Enstaka ben framkom även vid Kungslyckan i form av ett bränt ben i kulturlager (L301) och obrända ben påträffade vid schaktning. Vid boplatsen 72 påträffades ett bränt ben i sotlagret i skärvstenspackningen (A16) och ibrandlagret (A10). Samtliga ben, både obrända och brända, som påträffades på gravfältet vid Särtshöga och vid Hov har genomgått en osteologisk analys. Analysen av benmaterialet från dubbelgraven vid Hov visade att den obrände individen hade ett robust skelett och be dömdes därmed sannolikt vara skelettet av en man 18 44 år. Mellan skelettets lårben låg en mindre mängd brända ben som bedömts vara lämningarna efter en vuxen individ 18 89 år. Vid rensning av stenpack ningen påträffades mindre mängder, både obrända och brända ben. De flesta av benen gick inte att identifiera men det fanns ben både från människa och nötboskap i form av tandfragment. I det intillliggande keramik kärlet (A1) öster om stensättningen påträffades brända ben av gris. I koncentrationen med obrända ben (A2) intill A1 framkom att benen kom från nöt (Sigvallius, Appendix 1; Nyberg, Appendix 2). Graven vid Särtshö ga innehöll kremerade ben även om de var ojämt och dåligt förbrända. De ben av människa som identifierats visar att det är en vuxen person (18 44 år). Könet gick inte att avgöra, men det konstaterades att benfragmenten var mycket kraftiga. I graven fanns även flertalet djur såsom en häst, hund, får eller get nötkreatur, gris och höns. Denna kombina tion är vanlig i mansgravar under vendeltid. På grund av robustheten i människobenen och kombinationen av häst, hund, får eller get samt fågel i graven har det tolkats som att den begravne sannolikt var en man (Sigvallius, Appendix 1). Järn slagg Endast få föremål av järn påträffades. De framkom i graven vid Särtshöga 14 (Område 19), vid rens ning av graven vid Hov 21 (Område 28) samt vid Sandby (Område 34). Vid Särtshöga påträffades en spik och en smidd spetsig järnten vid undersökning av graven. Vid rensning av stenpackningen tillhörande stensättningen A3 påträffades flera hästskosömmar. I åkerytan vid Kungslyckan, 41 (Område 30) påträffades en bottenskålla vid ytinventeringen. Järn kula Vid ytinventeringen intill Sandby gård påträffades en järnkula i åkerytan. Den intilliggande gården Säby var sommaren 1521 skådespel för ett vapenskifte mellan Gustaf Vasa och den danske fogden, varvid fogden fördrevs. Under början av 1900talet hittade man en större mängd fotanglar på ägorna, som vittnar om att det förekommit militära aktiviteter i området (Östgö ten 1/10 1945). Bränd lera Enstaka bitar bränd lera framkom vid Kyleberg (Om råde 16), utmed kabelsträckningen inom Kungslyckan (Område 30), vid RAA72 (Område 32) samt vid Öde gården Strömslund (Område 39). I graven vid Särts höga (Område 19) och graven vid RAA21 (Område 28) framkom mindre koncentrationer med bränd lera. Figur 76. [dm/aulafi'ån Område 34 Sandby (C4403.50). 65 Sammanfattning Analyser Inom ramen för de arkeologiska undersökningarna har flera typer av analyser utförts i form av osteologi, kerarnisk analys och makrofossil. Den osteologiska analysen av benmaterialet från de båda gravarnai Särts höga och Hov utfördes av Berit Sigvallius på Riksantik varieämbetet, UV Mitt och en kompletterande analys av ett mindre benmaterial som inte kom med vid den första analysomgången analyserades av osteolog Petter Nyberg, Östergötlands museum (Sigvallius, Appendix 1a & 1b samt Nyberg, Appendix 2). Det omfattande keramiska materialet som påträffades i den undersökta stensättningen vid Hov analyserades av docent Ole Stilborg, Arkeologiska Forskningslaboratoriet, Lund (Appendix 3). Kolprovema analyserades av Ångström slaboratoriet i Uppsala. Ett makroprov skickades iväg för analys tillJens Heimdahl på Riksantikvarieämbetet, UVMitt, från skärvstenspackningen A16 (Område 32), men det visade sig att provet inte innehöll några lämningar efter makrofossil (Heimdahl muntligen). Datering Utmed de tre delsträckorna analyserades sammanlagt 14 kolprover vid Angströmslaboratoriet i Uppsala. De kom från Område 3, 16, 19, 20, 28, 32 och 33. Kronologiskt sett ger de en god spridningsbild, varvid den äldsta dateringen ligger i övergången mellan mel lan och senmesolitikurn och den yngsta dateringen i vendeltid. l tabellen nedan har dateringarna ställts upp i kronologisk ordning och kopplats till respektive anläggning (se även bilaga 3). Område AnInr Anityp Datering Uanr 32 A24 Härd 56105480 f Kr Ua34514 3 A26 Nedgrävning 54805250 1 Kr Ua24084 33 A394 Härd 47904610 f Kr Ua34517 32 A9 Härd 40453960 1 Kr Ua34511 32 A16 Skärvstenspackning 1260111 01 Kr Ua34513 28 L1 (A3) KIager underA3 210501 Kr Ua34509 16 A33 Grop 20050 f Kr Ua24082 16 A31 Nedgrävning/brunn 160 Kristi födelse Ua24081 32 A14 Härd 90 i Kr30 e Kr Ua34512 20 A16 Härd 451 Kr50 e Kr Ua24083 28 A3 Skelett (individ I) 330420 e Kr Ua34507 28 A3 Brända ben (ind. II) 250400 e Kr Ua34508 32 A1 Härd 240380 e Kr Ua34510 19 A10 Brandlager 615680 e Kr Ua24134 Figur 77. Tabell öve714Cdøzteringar. 66 Slutsatser Slutsatser Vid de aktuella arkeologiska undersökningarna i sam band med nedläggandet av elkabel mellan Runnestad och Strå, utmed den Östra delen av sjön Tåkern> har kunskapen om kulturlandskapets framväxande från mesolitikum fram till vendeltid ökat väsentligt. Problemet med att gräva i en fullåkersbygd är att det inte längre finns så många lämningar kvar ovan mark. Innan den systematiska faltinventeringen som pågick mellan åren 1978 och 1982 då inte mindre än 33 stenåldersboplatser påträffades runt Tåkern var källmaterialet tämligen sparsamt. Vid inventeringen framkom att många av boplatserna låg på svaga mark förhöjningar på ungefär 95 m ö h och på ett avstånd från den nutida stranden på ungefär 100 200 m (Browall 1999:297). Dessutom fanns ett mindre antal boplatser högre upp i terrängen på väldränerad jord och omkring 1 km från stranden. Boplatserna närmast Tåkern innehåller vanligtvis föremål från både äldre och yngre stenålder, medan de högre upp belägna boplatserna hitintills visat fynd från bara den senaste perioden (Browall 1999:289f). Vid schaktningsarbe tet var det även varit möjligt att bekräfta en av de av Browall inventerade stenåldersboplatserna genom att kulturlager och anläggningar påträffades i schakten som senare även daterades (Område 3). Browall skriver att uppodlingen av slätten de senaste 350 åren medfört att betydande delar av det fornläm ningsmaterial som fanns kvar i mitten av 1600talet har förstörts. Han menar att man ute åkermarken inte kan vänta sig att finna bevarade boplatslager från mesolitisk tid. Det är bara på impediment med sandiga jordar eller i Tåkerns strandzon eller i sent uppodlade delar av den småbrutna övergångsbygden mot Hola veden i öster och söder som det finns möjlighet att finna någorlunda bevarade boplatsstrukturer såsom vid Högby i Högby socken, Mörby i Hogstads socken och Storlyckan i Väderstads socken (1999:290). Den nu aktuella undersökningen visar med all tydlighet att detta inte stämmer överens med verkligheten. Även i de mest uppodlade delarna av fullåkersbygden har det nu framkommit tydliga boplatslämningar från mesoli tikum, men även neolitikum. En av anledningarna till att kunskapen om dessa fornlämningar inte framkom mit tidigare är att exploateringsgraden i denna del av Tåkernbygden är tämligen låg. Detta förhållande visar vikten av att genomföra arkeologiska undersökningar i samband med ledningsdragningar. En viktig del i den arkeologiska undersökningen är att göra ytkartering för att hitta fornlämningarna i åkerytorna. Även om ingreppen i samband med kabelsträckningen är små och endast ger ett litet ”titthål” så är de om de är så omfattande som denna kabelsträckning var en stor källa till ny kunskap om det geografiska område som den passerar. Vid den aktuella undersökningen var det av den anledningen viktigt att lägga ned tid på att vid speci alinventeringen även ytkartera hela kabelsträckningen för att få en uppfattning om fornlämningsbildens omfattning. Tidigare ytkarteringar hade som tidigare nämnts varit framgångsrika och medfört att många nya fasta fornlämningar kunnat registreras. Detta var viktig av två anledningar. Den gav tillsammans med tidigare registrerade fornlämningar i området samt det topografiska läget en ganska tydlig bild av vart läm ningarna fanns placerade i landskapet. Specialinven teringen gjorde det även möjligt att få en uppfattning om den ytmässiga utbredningen i kabelsträckningens riktning. Ett exempel på ett topografiskt läge som an nars lätt hade förbises om inte hela sträckan inventeras var en ganska kraftig norrsluttning söder om Åsby (Område 24). Vid specialinventeringen påträffades en malstenslöpare och vid den efterföljande utredningen framkom ett mindre antal boplatslämningar. Utmed hela kabelsträckningen framkom även flera tidigare okända fornlämningar och förutom den ovan nämnda boplatsen vid Åsby påträffades hitintills okända meso litiska boplatslämningar vid Säby (Område 33). Mel/anmeso/itikum (6800 5500 7' Kr) Under atlantisk tid (ca 6500 4000 f Kr) var klimatet fuktigare och årsmedeltemperaturen var 23 grader varmare än idag. Världshavens yta steg till följd av in landsisens snabbare avsmältning, vilket fick till följd att salt havsvatten bröt igenom Öresund in i Ancylussjön som ombildades till ett innanhav Litorinahavet. Det fuktigare klimatet gjorde att insjöarnas vattenytor steg. I Tåkern var höjningen hela 3 meter vilket innebar en kraftig expansion av sjöytan ut över den omgivande terrängen. Under denna period låg Tåkerns strand på ca 95 m ö h som är ungefär 1 m högre än idag. Linden fick en snabb spridning på slätten och även ek samt ask vandrade in som tillsammans med alm och lind bildade högstammiga och täta ekblandskogar på de bördiga jordarna (Browall 1999:292 & 2003:25). Vid område 32, väster om Hovs samhälle, intill torpet Sjövik påträffades anläggningar som visade sig utgöra delar av en mellanmesolitisk boplats (Hov RAÄ72 (A24) 5610 5480 f Kr). Intill denna finns yt terligare en anläggning i form av ett stolphål med en liknande fyllning som tolkas tillhöra samma boplats. Anläggningarna ligger vid foten av en höjdsträckning, på kanten till en trolig strandvall och har haft ett myck et strandnära läge i den innersta delen av en liten vik till Tåkern. Vid specialinventeringen påträffades flera 67 Slutsatser kvartskämor och avslag på platsen, men det är omöjligt att föra ytfynd från denna plats till de underliggande anläggningarna eftersom hela höjdsträckningen är en enda stor sammanhängande boplatslämning bebodd under stora delar av förhistorien. Vid Stora Svanegården, RAÄ 146 (Område 3), påträffades en boplatslämning med flera tydliga och djupa anläggningar i form av mörkfärgningar och en grop. I en av anläggningarna togs ett kolprov (A26) som gav en datering mellan 5480 5250 f Kr. Vid specialinventeringen av fornlämningen påträffades lösfynd i form av kvarts och flinta. Denna boplats hade ett liknande geografiskt läge som boplatsen norr om sjön. De låg båda inom ett bekvämt avstånd från vattnet. Browall ansåg att de äldre boplatserna borde ligga i mer strandbundet läge medan de yngre var mer flexibla och lika gärna kunde ligga högre upp i terrängen, intill ett vattendrag (Browall 1999:2896. Detta stämmer väl överens med dessa båda mellan mesolitiska boplatser. Tom Carlsson påpekar att det finns få boplatser som daterats till perioden kring 5500 5000 f Kr och att det beror på att det finns en brist på identifierbara kronologiska markörer i den bevarade materiella kulturen, vilket gör det svårt att kronologiskt skilja fynd som påträffas vid exempelvis inventeringar (Carlsson 2007:81). Detta förhållande har vi nu lyckats ändra på genom att bidra med två nya dateringar och ett mindre antal anläggningar inom två begränsade områden. En av de mer intressanta boplatserna ligger vid Holmen på en moränförhöjning omgiven av Dags mosse och Tåkern. Inom ett relativt stort område har ett stort antal föremål samlats in, bland annat en större mängd trindyxor, lihultsyxor och ett mikrospån av Kinnekulleflinta. Bland fynden finns tolv ben/ hornföremål, varav ett utgjordes av en hornmejsel som var ornerad med ett geometriskt mönster samt spetsredskap, möjliga hornhackor med mera. 14C analyser av några av föremålen gav en datering mellan 5600 och 4800 f Kr. På samma plats, men vid Tåkerns strand upptäckte markägaren i samband med odling ett rödfärgat område ”av en människas storlek” och ett fragment från en människoskalle har påträffats i närheten. Skalltaket daterades till 5720 5580 f Kr (Browall 1999:297). Även på den norra sidan av Tåkern har markförhållandena varit fördelaktiga för bevarandet av skelettmaterial. Vid Hånger i Källstad socken har ett påträffat skalltaksfragment daterats till 4830 4670 f Kr. Ett mer välbevarat skelett är den s k Alvastramannen som påträffades i en megalitgrav på den södra sidan av Omberg, men som har en datering till 6300 f Kr. Hur denna grovlemmade manliga individ hamnat i denna anläggning är förbryllande eftersom 68 han är mer än 3000 år äldre än den gravkonstruktion han påträffades i (Browall 2003:24f). Den låga exploateringsgraden i området har medfört att de närmaste större arkeologiska undersökningarna av mesolitiska boplatser ligger i sent uppodlade delar av den småbrutna övergångsbygden mot Holaveden i öster och söder såsom Riksantikvarieämbetets arkeo logiska undersökningar vid Högby i Högby sn, Mörby iHogstads sn och Storlyckan i Väderstads socken. Vid kanten av en forntida sjö vid Mörby i Hogstads socken har en tidigmesolitisk boplats påträffats med dateringar som varierade mellan 8326 och 6751 f Kr. Anläggningarna utgjordes av härdar, härdgropar, kok gropar, stolphål och rännor. Några av stolphålen och rännorna tolkades som hyddlämningar. Fyndmaterialet utgjordes främst av föremål av lokala bergarter där kvarts är vanligare än flinta. Koniska mikrospånkärnor av hälleflinta, kvarts och mosten, små runda skivskra por av hälleflinta mosten och granit samt knackstenar tillhörde fyndkategorierna (Kaliff et al 1997). På en sandig ås vid kanten av en sjö eller en våt mark vid Högby i Högby socken påträffades en tidig/ mellanmesolitisk boplats med anläggningar i form av härdar, härdgropar, gropar och stolphål. Några av stolphålen ansågs kunna ha tillhört ett par hyddor. Föremålen som kunde knytas till den tidigmesolitiska fasen utgjordes av mikrospån och handtagskärnor av flinta (Larsson, M 1996). I samband med att man planerade ett nytt dubbel spår mellan Mjölby och Motala gjordes en arkeologisk undersökning vid Strandvägen i Motala. Istället för att finna lämningar efter det medeltida Motala och Gustav Vasas kungs gård påträffades en mycket intressant och kunskapsuppbyggande stenåldersboplats från mesoliti kum med ett stort och anmärkningsvärt fyndmaterial. Den största fyndkategorin var den bearbetade kvart sen men där fanns även flinta samt redskapen som användes för att tillverka kvarts och flintföremålen. Där påträffades även ett 80tal yxor. Det välbevarade organiska materialet bestod av blamd annat harpuner, ljustrar och en fiskekrok. En bit horn var dessutom dekorerad med ett triangelmotiv. Vad benen beträffar så påträffades ben från kronhjort och vildsvin men även fisk såsom abborre, gös och gädda. Vid under sökningen framkom även lämningarna efter ett större hus och en mindre hydda. I vattenbrynet hittades ett par bitar skalltak från en människa (Carlsson 2004). Vid den aktuella undersökningen gör den allt för be gränsade undersökta ytan att det inte går att dra några som helst slutsatser om boplatslämningarnas struktur eller omfattning. Det inte att avgöra några säsongs mässiga mönster eller om man tillverkat föremål på platsen. Det går inte heller att avgöra om och vilken Slutsatser typ av byggnader som funnits. Har man återkommit till samma boplats vid upprepade tillfällen eller är de använda under en säsong? Senmeso/itikum (5500 4000 fKr) Till den senare delen av mesolitikurn kan ytterligare två boplatser föras. Den äldsta av dem lågi en beteshage mittemot mangårdsbyggnaden till Säby Västergård (A394) 4790 4610 f Kr (äldre senmesolitikum). An läggningarna tyder på att det ligger en boplats inom ett ganska begränsat område som utgörs av tydliga härdar, grop, mörkfärgning, stolphål och kulturlager. På höjd stråckningen Öster om Såby, inom RAÄ 72, framkom i östsluttningen en hårdanlåggning (A9)som hade en datering till 4045 3965 f Kr (yngre senmesolitikum). Detta betyder att det finns två mesolitiska boplatser på denna höjdstråckning en mellanmesolitisk på den våstra sidan intill torpet Sjövik och en senmesolitisk på den Östra sluttningen mot Hovs samhälle. Ytterligare stenålderslämningar finns inom 41 inne iHovs samhälle men det finns inga dateringar från denna plats. Vid karteringen av området påträf fades en hel del fynd av stenålderskaraktär såsom en mängd kvarts och flintaföremål och en borrkårna till en stenyxa (skafthålsyxaP). En föremålskategori som är värd att nämnas är de två bipolära kärnor som påträf fades iden nordvästra delen av fornlämningen, alldeles söder om korsningen mellan vågarna till Vadstena och Bjälbo. De utgör den enda kronologiskt bestämbara kategorin i fyndmateriälet. Under stenålder domineras Syd och Västsverige helt av verktyg av flinta och det år endast i undantags fall som man påtråffar föremål av andra material på boplatserna. I östra och norra Sverige finns inte någon naturlig förekomst av flinta utan den var förd hit av Figur 78. Tappen från bowbålet i en skaft/oålsyxa, Område 30 H07) (Kungslyc/ean), RAA 41 (C4403.25). människor. Här har man istället använt andra lämpliga bergarter som råmaterial till redskapen så som kvarts, kvartsit och andra bergarter. Detta råmaterial går att hämta lokalt från ådror i marken eller längs med Våt terns stränder. På Strandvägen i Motala dominerade andelen kvarts men flinta var inte på något sätt sällsynt förekommande. Detta tillsammans med andra typiska föremål från de båda kulturella områdena tyder på att Strandvägen låg i gränslandet mellan å ena sidan den östra och andra sidan den våstra kultursfären (Carls son 2007z80). Frågan år om det går att utlåsa något av detta i det mesolitiska material som nu framkommit. Med tanke på den ringa omfattningen av undersök ningarna är det inte mycket som går att säga, men vid inventeringen i fält dominerade andelen lösfynd av kvarts jämfört med en ganska magra förekomst av flinta. Det går inte att dra några slutsatser från detta magra material som givetvis måste sättas in i ett större sammanhang och jämföras med andra föremål som år typiska för de olika kultursfärerna. Det år den sammantagna bilden av fyndmateriälet på en boplats som kan ge kunskap om de nu påtråffade boplatsernas påverkan från omgivningen. Aldre/yngre bronsålder (period lll/l V) Utmed höjdstråckningen vid 72 framkom som tidigare nämnts ett flertal anläggningar från hela förhis torien. Den kanske märkligaste av dessa var en anlägg ning av ansenliga mått. Den hade en längd i schaktet på 9 m och en bredd på 5 in men fortsatte utanför schaktet utan att någon begränsning påträffades. Inne hållet utgjordes av sotig lera med inslag av skörbrånd sten och naturstenar. Den skörbrända stenen var så sönderbrånd att det till största delen endast återstod ”grus”. Blandat med detta hårt brända material fanns Iiigm 79. Skaftbålsyxa medl tappen kvar i hålet (m OM'S samlingar). 69 Slutsatser även stenar som inte var eldpåverkade. Anläggningen var placerad på höjdsträckningens östra sida, neddra gen från krönet i lä från väder och vind. Ett kolprov gav dateringen 1260 1110 f Kr, d V s Övergången äldre /yngre bronsålder period HI / IV. Det är inte helt klart hur anläggningen ska tolkas. Det är dock klart att man eldat på platsen, vilket brandlagret med den hårt skörbrända stenen tyder på. Den ringa andelen skärvig och skörbränd sten tyder dock på att det inte borde handla om någon skärvstenshög. Det skulle i och för sig kunna vara så att det Övre skärvstenslagret har odlats bort. I sådana fall borde det finnas en bety dande mängd skärvsten i odlingslagret, men så är inte fallet. Det fanns dock inga indikationer vid schakt ningsarbetet som gör att en sådan tolkning är trolig. Den mest troliga tolkningen är att det är fråga om en bålplats, men inte i ett sammanhang tillsammans med gravar i form av en kremeringsplats. Denna bålplats har ett annat läge och har troligtvis fyllt en funktion på en boplats. Ett makroprov togs i anläggningen som skickades på analys. Provet innehöll förutom färska rottrådar endast kol varför det inte gick att säga något om jordens histora (Heimdal, muntligen). Förromersk/romersk järnålder Till tiden förromersk järnålder och Övergången till romersk järnålder finns hela fem dateringar i det undersökta materialet. Lämningarna utgör olika an läggningstyper och tolkas som fornlämningar med olika funktioner. Fornlärnningarna har även olika geografiska placeringar i närområdet, vilket kanske kan vara en hjälp vid tolkningen av dem. Vid Kyle berg påträffades två gropsystem där en anläggning i vardera systemet daterades till förromersk järnålder, 170 40 fKr (A31) och 190 50 fKr (A33). I samband med groparna påträffades även två malstenslÖpare. Anläggningarna hade en ganska intressant placering på en svag platå i en sydsluttning i åkermarken ome delbart söder om ladugårdsbyggnaderna till Kylebergs gård. Det var tydligt att anläggningarna inte var vända mot Tåkern utan låg väl skyddade för väder och vind bakom en höjdsträckning i väst/ östlig riktning. Det är möjligt att anläggningarnas användningsområde gjorde att de kanske var hänvisade till att ligga i när heten av vatten eftersom Lorabäcken ligger i platsens omedelbara närhet. En annan liknande datering är ett kulturlager under den delundersökta stensättningen vid 21. Lagret daterades till 210 50 f Kr, vil ket gör det samtida med gropsystemet vid Kyleberg. Vid Pryssgården, Östra Eneby socken i Norrköpings kommun, fanns en diffus anläggningskategori som gick under samlingsnamnet ”gropar”. De uppträdde i 70 huvudsak under yngre bronsålder och äldre järnålder och påträffades direkt i anslutning till bebyggelsen och anses som ett karaktäristiskt element i tidens bosätt ning. Trots detta är grop grävandet problematiskt som förhistorisk företeelse. Detta på grund av att de har ett mycket varierande utseende, är svåra att klassificera och funktionsbestämma. Man frågar sig varför det uppstår ett behov av att gräva gropar på boplatserna under denna period. Vid den arkeologiska under sökningen vid Pryssgården påträffades ett stort antal gropar av olika utseende, karaktär och funktioner som kategoriindelats. En av dem var gropsystemen som karaktäriseras av ett antal gropar som grävts ner inom ett rumsligt väl sammanhållet område. Gemensamt för dessa är att de grovt daterats till yngre bronsålder (LindgrenHertz 1998:94ff) Vid Kyleberg påträffades två gropsystem intill varandra och en friliggande grop. De båda systemen var olika varandra till karaktär och funktion. Det ena gropsystemet (A37) utgjordes av en brunn som hörde samman med en grop. Brunnen hade ett djup av 1,1 m med en trattformad sida. Den var flerskiktad där bot ten utgjordes av humös lera med inslag av kol och bränd lera. Vid undersökningen trängde genast vatten upp ur marken. De båda anläggningarna hade sedan de tagits ur bruk blivit fyllda med sot, kol, skörbränd sten och bränd lera. Detta fyllnadsmaterial tyder på att avfall från en intilliggande boplats kastats i brunnen samt gropen. Ovanpå detta lager var inblandningen av sot och skärvsten betydligt minde till förmån för lera. Det andra gropsystemet utgjordes av tre gropar av liknande storlek med raka sidor och plana bottnar som mer eller mindre låg intill eller tangerade varan dra. Man hade tagit hänsyn till de andra groparna vid grävandet. De hade alla en ganska likartad fyllning som påminner om det övre lagret i det föregående gropsystemet med en övervägande del lerblandad fyllning med inslag av kol, skärvig och skörbränd sten. Detta gör att de borde ha blivit igenfyllda inom en ganska kort tidsrymd. Groparnas form i profil gör att de mest liknar förrådsgropar med en distinkt plan och profilform med en nedgrävningskant som är rak eller svagt lutande med vanligtvis plan botten. Dessa är oftast en eller flerskiktade med varierad sam mansättning med en ibland riklig mängd skärvig sten och kol (LindgrenHertz 1998:896. En intilliggande friliggande grop hade den omvända lagerföljden med lera i botten och skärvig sten i toppen. Vad groparna haft för ursprunglig funktion är svårt att avgöra med denna begränsade arkeologiska insats. Den friliggande gropen (A29) skulle kunna falla in under Pryss gårdens kategori ”täktförrådsavfallsgrop” som betecknar en friliggande stor och djup (större än 0,6 m djup) grop Slutsatser med sluttande eller trappformad stegsida samt skiktade fyllnadslager av mo men även skärvstenslager med sot. Dessa kan ursprungligen ha grävts i ett syfte som täkt men har sedan fått nya användningsområden som förråds och sedermera avfallsgropar (LindgrenHertz 1998:826. Sammanfattningsvis kan man säga att hu sens nedgrävda element såsom exempelvis stolphål och härdar tillsammans med groparna arkeologiskt sett konstituerar boplatsen (LindgrenHertz 1998:72). Med andra ord innebär detta att det här är en boplats och att huslämningar bör finnas i dess omedelbara närhet. Vid Runnestad var anläggningarna av en helt annan karaktär och där daterades en härd (A16) till 50 f Kr 50 e Kr. Denna var boplatsindikerande och omfat tade även ett flertal stolphål. Denna lämning hör (med största sannolikhet) samman med de boplatslämningar som påträffades på samma vidsträckta platå, hundra talet meter från kabelsträckningen, i samband med undersökningarna inför uppförandet av vindkraftverk med tillhörande elkablar (Björkhager 2003a; 2003b; Magnusson 2007:83). Anläggningstätheten har vid alla tre undersökningarna varit ganska hög. Detta betyder att det antingen är fråga om en och samma boplats med en vidsträckt omfattning, men den kan även utgöra två intilliggande boplatser eller möjligtvis samma boplats som utgörs av olika bebyggelsegrupper utspridda över en större yta. Hur som helst är detta svårt att avgöra i nuläget, men faktum är att det finns ett flertal för romerska lämningar inom ett större område. I ett helt annat topografiskt läge fanns ytterligare en boplats indikerande lämning som daterats till förromersk/ romersk järnålder, (A14) 90 f Kr 30 e Kr. På en väl markerad höjdsträckning på den norra sidan av Tåkern ligger 72 som utgörs av boplatslämingar från hela förhistorien och så även denna tidsperiod. Detta läge är mer strandbundet än de övriga lägena och skiljer sig därmed från de övriga boplatserna. Romersk järnålder/fo/kvandringstid De gravfält som ligger närmast undersökningsområdet återfinns söder om Klosterorlunda och utgörs av två gravfält och några enskilda gravar inom ett begränsat område bestående av sammanlagt 24 fornlämningar. De utgörs företrädesvis av runda stensättningar och enstaka resta stenar 9, 10, 11 Hov sn). Något längre norr ut mot Vadstena, mellan Strå och Klos terorlunda, finns ett större gravfält som utgörs av 58 runda stensättningar, två högar och en rest sten 6, Hov sn). Gravformerna tyder på att gravfäl tet nyttjats under i stort sett hela järnåldern. Vid den arkeologiska undersökningen representerades den romerska järnåldern dels av den undersökta graven vid Hov/Furåsa 21) men även från en anlägg ning inom 72, väster om Hov. Graven ligger på en höjdsträckning med ytterligare två kända gravar och där ett okänt antal fortfarande ligger dolda under markytan. Graven som undersöktes har ingående be skrivits ovan. Den utmärks genom det i Östergötland ovanliga gravskicket med en obränd och en kremerad individ i samma gravläggning. Vid undersökningen påträffades inga boplatslämningar som är samtida med graven. Under stensättningen kom dock ett kulturlager som beskrivits ovan, men det är daterat till förromersk järnålder. I samband med kabelschaktningarna utmed den östra sidan av höjdsträckningen vid RAÄ 72 påträffades en härd (A1) som är samtida med graven A3, 240 380 e Kr. Vid schaktningsarbetet påträffades ytterligare lämningar intill denna med samma typ av innehåll som troligtvis hör till samma boplatslämning. Detta visar att den romerska järnåldern förekommer på flera platser i närområdet, men att den liksom andra fornlämningar i fullåkersbygden inte har fångats upp vid arkeologiska undersökningar eftersom de inte är så omfattande i denna del av länet. Vende/tid Vid Västra Bökestad undersöktes ett gravfält med lång användningstid från bronsålder fram till vikingatid, ett brons gjuteri från yngre bronsålder och under gravfältet påträffades boplatslämningar från yngre järnålder/ förromersk järnålder. De senare var dock störda av de ovanpåliggande gravarna. Gravarna från vendeltid utgjordes av stensättningar lagda ovanpå brandlager eller benlager och med ett rikt gravmaterial i form av keramik, kammar, pärlor och en mängd olika metall föremål bland annat i form av dräktföremål. I vissa av gravarna fanns tecken som tyder på att kremeringen skett på plats (Helander & Zetterlund 1997). Graven vid Särtshöga 14) hade en i stort sett bortodlad överbyggnad i form av en stensättning. Under denna fanns ett brandlager med två tydliga koncentrationer. De brända benen påträffades nästan uteslutande i de två sotkoncentrationerna. Brandlagrets utbredning och de brända benens placering tyder på att kroppen inte kremerats på plats. Ett av benen daterades till 615 665 e Kr, d v s vendeltid. Vid undersökningen av Alvastra kloster gjordes fynd av dräktspännen från järnålder. Ett av dem var ett likarmat spänne från tidig vendeltid. De antas härröra från gravar som förstörts i samband med byggnadsarbeten i klostret. Vid ”Sverkersgården” ska Otto Frödin ha undersökt ett kraftigt och innehålls rikt boplatslager som han daterade till vendeltid och framåt. Dessa resultat vidimerades sedan 1992 genom 71 Slutsatser projektet Det medeltida Alvastras provundersökning (Browall 2003: 1 15f). Vid Alvastra har man funnit flera spridda fynd som visar att det finns boplatslämningar och gravfält på flera platser såväl vid klosterområdet som i området vid ”Sverkersgården”. Det verkar som om bebyggelsens tyngdpunkt förskjuts från det förra området till det senare under loppet från yngre ro mersk järnålder och folkvandringstid till vendeltid och vikingatid. Det hela anser Browall startar med att man slutar att använda det stora gravfältet vid Smörkullen och börjar begrava sina döda närmare den befintliga bebyggelsen vid ”Sverkersgården”. Det verkar alltså som om Alvastra följde det gängse mönstret för om lokalisering av bebyggelsen som sker i början av yngre järnålder (Browall 2003:1166. Hur är då förhållandet vad Zgäller äldre och yngre järnålder vid Särtshöga? Om teorin stämmer borde bebyggelsen och gravfältet ligga tillsammans och vid denna tid förflyttats in till den medeltida och historiska bytomten. Gravfältet vid Särtshöga ligger på ett strate giskt läge geografiskt sett, på den norra kanten av en flack platå i landskapet. Detta är ett typiskt förhistoriskt läge där man skulle kunna förvänta sig att påträffa äldre järnålderslämningar. Det verkar inte ha förflyttats till något medeltida gårdsläge utan det skulle möjligen kunna vara så att gravfältet ännu inte varit föremål för omstruktureringen utan att detta skett någon gång efter det att graven anlagts, d v s 615 665 e Kr och att det är de vikingatida gravarna och boplatsen som ska sökas på den historiska bytomten. 72 Referenser Referenser Tryckta källor Anderssen, H. 1960. Hovedstaden i riget. Nationalmuseets arbejdsmark. København. Arbman, H. 1941. Östgötska storbondegravar från 700talet e.Kr. Meddelanden från Östergötlands fornminnes och museiförening 193941. Linköping. Birkebaeck, F. 1982. Danmarksbistorien. Vikingetiden. Z /Rejselystne bønder. København. Björkhager, V 1995. Fynd. I Ringebyrapporten red Kaliff, A. Riksantikvarieämbetet Rapport 19952X. Linköping Björkhager, V. 2003a. Rannestad 1:1 Vinkraftverk. Ar keologisk utredning etapp 2, Röks sn, Ödeshögs kommun, Östergötland. Östergötlands länsmuseum Rapport 3122003. Björkhager, V 2003b. Rnnnestad 1:1 Elkabel. Arkeologisk utredning etapp 2, Röks sn, Ödeshögs kommun, Östergötland. Östergötlands länsmuseum Rapport 8222003. Browall, H. 1999. Mesolitiska mellanhavanden i västra Östergötland. 1: Glyfer ocb arkeologiska ram en vanbok till ]arl Nordbladb. Red. Gustafsson, A 8: Karlsson, H. Gotarc Series A vol 3. Göteborg. Browall, H. 2003. Det forntidaAllvastra. Statens historiska museum. Stockholm. Gejvall, N.G. 1948. Bestämning av de brända benen från gravarnai Horn. I: Sahlström, K. E. & Gejvall, N.G. Gralvjçiltetpao kyrkbacken iHorns socken, Västergöt land. Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Aka demiens Handlingar. Del 60:2. Stockholm. 5 153199. Gejvall, N.G. 1955. The cremations at Vallhagar. 1: Vall bagar. A Migration period settlement on Gotland / Sweden. Part II. (Ed: Stenberger, M.) Copenhagen. S 700723. Gejvall, N.G. 1961. Anthropological and osteological analysis of the skeletal material and the cremated bones from Simris 23, Simris parish. I: Stjernquist, B. Simris H. Bronze age problems in tbe ligbt oftbe Simris excavation. Bonn 8: Lund. Gejvall, N.G. 1974. Description of the human skeleton from graves and some associated animal bones. I: Jansson, G. 0. Gotlands mellanneolitiska gravar. Stockholm. Gräslund, A.S. 1980. Birka IV. ?be barial custom. A study oftbe graves on Björkö. KVPLÅA. Stockholm. Dis s. Hagberg, U. E. 1961. Skedemosse en första presentation. Fornvannen 1961. s 237255. Hemmendorff, Ö. 1984. Människooffer. Ett inslagi järn ålderns gravritualer, belyst av ett fynd i Bollstanäs, Uppland. Fornvannen 79, nr 1. s 412. Holmquist Ölausson, L. 1990. ”Älgmannen” från Birka. Presentation av en nyligen undersökt krigargrav med människooffer. Fornvdnnen 85. Stockholm, 5 175182. Hörfors, 0. 2001. Täby och Kungsbro två av Öster götlands fornlämningsrikaste boplatser. I: Hemmet trakten världen. Arkeologi i Östergötland. (Red: Feldt, A.C. & Mörkfors, (3.). Meddelanden från Öst ergötlands länsmuseum. Hörfors, 0. 2007. Kangsbro Motor. Vapengrav i tre niva°er. RÅÅ 197, Vreta kloster socken, Linköpings kommun, Östergötlands län. Arkeologisk unders ökning. Rap port 200726. Östergötlands länsmuseum. Ibn Fadlan. 1 978. I: Wikander, S. Araber vikingar varingar. Uppsala, 5 3172. lregren, I. 1972. Va°rby ocb Va°rberg H. Studie av kremerat mannisko ocb djarbensmaterial fan jarna°ldern. Theses and papers in NorthEuropean archaeology Stockholm. Janzon, G. 0. 1974. Gotlands mellanneolitiska gravar. Acta Universitatis Stockholmiensis. Studies in North European archaeology 6. Stockholm. Kaliff, A. 1999. Arkeologi i Östergötland. Scener ar ett landskapsfirbistoria. Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet. Uppsala. Kaliff, A, Carlsson, T, Molin, F & Sundberg. 1997. Mörby. Östergötlands aldsta boplats. Arkeologisk slutun dersökning, RÅÅ 168, Hogstads socken, Mjölby kommun, Östergötland. Riksantikvarieämbetet. Av delningen för arkeologiska undersökningar. Rapport UV Linköping 1997:38. Linköping. Larsson, L. 1988. Ett fingstsamballe får 7000 a°r sedan. Signum. Larsson L Z, Jönsson B 8: Ulfhielm A. 1997. Riksväg 50, Arkeologisk utredning, etapp 1.]önköping Örebro, delen Ödesbög Motala. Riksantikvarieämbetet. Rap port UV Linköping Larsson, M. 1996. Högby. Arkeologisk slatnndersökning. Mesolitiska ocb senneolitiska boplatser vid Högby i Östergötland Riksantikvarieämbetet. Avdelningen för arkeologiska undersökningar. Rapport UV Linköping 1999:1. Linköping. 73 Referenser Larsson, T. B. 1993. Vistad. Kring en befast gård i Östergöt land och Östersjökontakter under yngre bronsålder. Umeå. Lisowski, F. P. 1968. The investigation of human cremaiions. l: Bielicki, T.; Boev P., Degenhardt, K.H., Ferem bach, D., Hiernaux,›].,›]örgensen, G.,›]ürgens, H. W, Kadanoff, D., Koch, G., Lehnert, KF., Lisowski, F. P., Maestri, D., Martiny, M., Mutafov, S., Necrasov, Ö., Oliver, G., Rauh, F., Strouhal, E., Tobias, P. V, Tor gensen, J., Vallois, H. V 8: Walter, H. Antløropologie und Humangenetik. Stuttgart, s 7683. Molin, F. & Larsson, M. 1999. Mesolitikum vid Storlyckan kyddlam ningar ocløjñlndmaterial. Arkeologisk slut undersökning Riksantikvarieämbetet. Avdelningen för arkeologiska undersökningar. Rapport UV Linköping 1997:38. Linköping Molin, F. & Menander, H. 2003. Arkeologiska undersök ningar vid Linköpings flygplats. Arkeologisk under sökning SAABprojektet. ILÅA123, 125 i Linköpings stad, lLÃA 1718, 19, 267 i Vårdsbergs sn, Linköpings flygplats /Saabfältet, Tannefors 1:107, Linköpings kommun, Östergötland. Riksantikvarieämbetet, UV Öst, dokumentation av fältarbetsfasen, DAFFrapport 2003:3. Natur Kultur. 1986 Miljöeri Östergötland. Naturva°rdsplan ock kulturminnesva°rdsprogram. Länsstyrelsen i Öst ergötlands län 1983. Linköping. Nordén, A. 1925. Östergötlands bronsålder 1. Linköping. Nordenskjöld, C. F. 1873. Östergötlands minnesmarken upptecknade afC. Fr. Nrd. År 1873. Petersson, M. 2002. Abbetorp ett landskapsutsnitt under 6000 a°r. Arkeologisk undersökning av en boplats, ett gravfalt, en offerplats, stenstrangar ock fossil a°ker mark. Rinna och Väderstads socknar, Boxholm och Mjölby kommun, Östergötland. Riksantikvarieämbetet rapport 2002:43. Linköping. Riksintressanta kulturmiljöer i Förteckning. Underlag för tillämpning av NRL 2 kap Sverige. 1990 6. Riksan tikvarieämbetet. Uppsala. Rundkvist, M. 2008. Prospektering vid Hovs kyrka. Hov gården, 1:3, 1:6. 1:11, Hov socken, Östergötland. Rapport 24 april 2008. Räf, E. 2004. Arkeologi i blåsväder. Vindkraftverk ock anslutande elkablar. Arkeologiska utredningar och förundersökningar, Väderstad, Hov, Svanshals, Rök, St Aby, St Per, Strå och Ekebyborna socknar, Motala, Mjölby, Ödeshögs och Vadstena kommuner, Öster götlands län. Östergötlands Länsmuseum Rapport 2004:21. 74 Sigvallius, B. 1994. Funeral pyres. Iron age cremation in North Spaonga. Theses and papers in osteology 1. Stockholm. Diss. Sigvallius, B. 2007. Östergötland, Hov socken, lLÃA21. Östeologisk undersökning av brända och obrända ben från tre gravar. Östeologisk rapport, Riksantik varieämbetet, UVmitt. Skaarup,›]. 1972. Rejsekammeraten. Skalk, nr 3, s 49. Skaarup,›]. 1989. Dobbeltgrave. Skalk, nr 3. Streiffert, J. 2001. Pa° ga°rden. Rumslig organisation inom bosattningsytor och byggnader under bronsålder och äldre jarndlder. Riksantikvarieämbetet Arkeologiska Undersökningar Skrifter 35. Gotarc. Serie C. Arkeo logiska Skrifter 37. Strid, J. P. 1993. Kulturlandskapets spra°kliga dimension. Ortnamnen. Riksantikvarieämbetet. Uppsala. Zachrisson, I. 2006. Väskan från Röstahammaren i As och gravfältets etniska tillhörighet. Fornvannen 101. Stockholm, s 1928. Wigh, B. 1989. Gravar med bäst och nöt fån jarna°ldern. En studie av Ånd ock djursammansattning i jarna°l dersgravarna med bäst ock/eller nöt i Södermanland OClø Uppland. Uppsats i påbyggnadskurs i arkeologi vid Stockholms universitet. Kartor och arkiv Diplomatarium suecanum Svenskt diplomatariums huvudkartotek för medeltidsbreven. Riks arkivet. Östergötlands museums arkiv. Akter från Lantmäteristyrelsens (LMS) arkiv LMS OSHÖV8. Storskifte. Furåsa. Hov sn. 1753. LMS 05HÖV22. Storskifte. Furåsa. Hov sn. 1791. LMS 05SVA7. Arealavmätning. Svanshals. Svanshals sn. 1695. LMS 05SVA8. Arealavmätning. Svanshals. Svanshals sn. 1732. Rikets allmänna kartverks arkiv HogstadJ1124410. Häradsekonomiska kartan. 186877 Hov›]1338E4j50. Ekonomiska kartan. 1948. Tekniska uppgifter Tekniska uppgifter, delsträcka 1 Lokal Socknar Kommun Län och landskap Fo rnlämningsnummer Ekonomiska kartans blad Koordinater Typ av undersökning Länsstyrelsens diarienummer ÖLM diarienummer ÖLM kontonummer Uppdragsgivare Kostnadsansvarig Projektledare Personal Fältarbetstid Fynd Foto Analyser Grafik Renritning Grafisk form Runnestad Solberga Överby Västergård Lund Särtshöga Krongärden Överby Mellangärd Glänäs Kyleberg Hallberg Kullen Kvarntorp samt Svanshals kyrkaSköntorp Rök och Svanshals Ödeshög Östergötland 37 (Rök sn) 4, 14, 16, 66, 111, 126, 127, 128, 133, 135, 137, 146 och 117 samt ÖM 1 och ÖM 2 (Svanshals sn) 084 38 (8E 3i SVANSHALS) X6465200, Y1441000 Arkeologisk utredning etapp 1 och Antikvarisk kontroll 4311343604 551/04 (etapp 2) och 660/04 (AK) 530171 och 530190 Vattenfall Eldistribution AB Vattenfall Eldistribution AB Viktoria Björkhager Petter Nyberg, Rikard Lindberg 20041014 (etapp 1) 20041018 1104 (etapp 2 & EU) 20041108 1112 (AK) C4401:1143 Digitala bilder 14C, osteologi, bearbetad sten Viktoria Björkhager Lasse Norr Lasse Norr Dokumentationsmaterialet förvaras på Östergötlands museum. Ur allmänt kartmaterial ISSN 14039273 © Lantmäteriverket MS2008 / 06551 Rapport 2013:13 © Östergötlands museum 75 76 Tekniska uppgifter Tekniska uppgifter, delsträcka 2 Lokaler Socken Kommun Lan och landskap Fo rnlamningsnummer Ekonomiska kartans blad Koordinater Typ aV undersökning Länsstyrelsens diarienummer ÖLM diarienummer ÖLM kontonummer Uppdragsgivare Kostnadsansvarig Projektledare Personal Faltarbetstid Fynd Foto Analyser Kyleberg Furåsa Kumla Mjölby Östergötland 7, 8, 21, 24, 25 och 116 084 39 (SE 3j VÄDERSTAD) X6467272, Y1444590 Arkeologisk förundersökning 4311343604 660/04 530190 Vattenfall Eldistribution AB Vattenfall Eldistribution AB Viktoria Björkhager Anders Lundberg 20041111, 12, 16 C4402215 Digitala bilder Osteologi, keramik, bearbetad sten, makrofossil Tekniska uppgifter Tekniska uppgifter, delsträcka 3 Stracka Socknar Kommun Lan och landskap Fo rnlämningsnummer Ekonomiska kartans blad Koordinater Typ aV undersökning Länsstyrelsens diarienummer ÖLM diarienummer ÖLM kontonummer Uppdragsgivare Kostnadsansvarig Projektledare Personal Fältarbetstid Fynd Foto Analyser Furåsa Hov Strå Hov och Strå Vadstena Östergötland 21, 41, 44 och 72 samt ÖM 3 (Hovs socken) 084 49 (813 31 HOV) X6470352, Y1447898 Arkeologisk utredning, förundersökning och delundersökning 431485206 (etapp 2 & FU) 4311243306 (AK & delund) 145/06 (etapp 2 & FU) 294/06 (AK & delund) 530431 Vattenfall Elnatservice AB Vattenfall Elnatservice AB Viktoria Björkhager Anna Börjesson, AnnCharlott Feldt, Ingrid Gustin, Johan Levin, Lasse Norr, Mats Magnusson, Petter Nyberg, Fredrik Samuelsson och Kjell Svarvar 20060515 0517 (Et 2 & FU) 20060805 1020 (AK) 20061107 1115 (delund) C440321100 Digitala bilder 14C, osteologi, keramik, bearbetad sten 77 78 Appendix 1a. Osteologisk analys Berit Sigvallius Osteologisk undersökning av brända och obrända ben från tre gravar. Hovs socken, Östergötland. RAÄ 21 Berit Sigvallius, juli 2007 Östergötland, Hov socken, RAÄ 21, Anläggningarna 1, 2 och 3 Under november till december 2006 undersöktes tre anläggningar i Östergötland, Hov socken, RAÄ 21, av Östergötlands länsmuseum, under ledning av arkeolog Petter N yberg. De ben som tillvaratogs har analyserats av osteolog Berit Sigvallius, Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar, UVmitt, i juli 2007. MATERIAL Materialet kommer från tre anläggningar där endast en, anläggning 3, är en grav. I både anläggning 1 och 2 finns endast djurben. Benen i anläggning 2 har klassiñcerats som brända, men är på sin höjd svedda. Anläggning 3 utgörs av en skelettgrav, kallad ”Individ 1” samt diverse smärre benfynd i anläggningens övre delar. I en av de fyndenheterna har ben från människa påträffats. I skelettgraven finns även ett fåtal brända ben från en kremerad människa. METOD Benen har sorterats och bestämts till art, benslag, sida och del av ben. Fynden har speciñcerats i katalogen nedan. Könsbedömning Kraniet har bedömts utifrån ögonbrynsbågarna (arci superciliari) och på muskelfästet i nacken (protuberantia occipitalis externa). Denna bedömning är morfologisk och innebär en registrering av den relativa storleken på karaktärerna. Eftersom skelettet var starkt fragmenterat har inga mätningar för könsbedömning eller kroppslängdsberäkning kunnat göras. Ãldersbedömning Åldersbedömning hos vuxna sker genom registrering av tandslitaget efter Brothwell (1972). Att använda tandslitage som ålderskriterium kan i vissa fall vara den enda möjligheten för åldersbedömning; tänder bevaras ofta bättre än ben och i vissa fall finns inga andra ålderskriterier tillgängliga. Tandslitaget är dock vanskligt att använda; även om en tand slits mer ju längre tid den används att tugga med, så är slitaget även beroende av vilken sorts föda som tuggas. Därför riskerar tandslitaget att variera starkt mellan olika populationer och även tidsperioder. För skelettet i anläggning 3 har tandslitaget använts som ett komplement. Dessutom har åldersbedömning gjorts på skalltaksfragmenten efter Gejvall (0publ.). Detta är en mycket grov metod som ger vida åldersintervall pga. den individuella variationen i kranieväggens utveckling. Hänsyn tas till tre olika variabler: suturernas grad av sammanväxning, det porösa mittskiktets (diploê) omfattning samt tjockleken på de båda 79 80 kompakta ytterskikten (tabula interna och externa). Individerna kan delas in i olika ålderskategorier: adultus = 1844 år, maturus = 3564 år och senilis = 5089 år. Ålderskategoriernas gränsvärden har satts efter Sjøvold (1978), med en modifiering av den högsta åldersgränsen från 79 år till 89 år (Sigvallius 1994). De ben som används för åldersbedömning är främst hj ässbenen (ossa parietalae), men också pannbenet (osfrontale). Graden av sutursammanväxning har registrerats, och utslagsgivande för åldersbedömningen har varit sammanväxningen i suturen mellan pannben och hjässbenen (sutura coronalis) samt mellan hjässbenen (sutura sagittalis) (Perizonius 1984). Klassificering av åldersgrupperna Adultus: En individ bedöms höra till ålderskategorin 1844 år i de fall då suturerna ännu är helt öppna, då diploes omfattning är 1/3 av den totala skalltakstjockleken och då båda tabulae är tämligen liktjocka. Maturus: Till åldersgruppen 3564 år anses individen höra om suturernas sammanväxning påbörjats i tabula interna och om diploes omfattning är mer än 1/3 av den totala skalltakstjockleken och tabula interna är tunnare än tabula externa. Senilis: Till åldersgruppen 5089 år anses individen höra om sutursammanväxningen är framskriden i tabula externa, d v s endast mindre spår av suturerna kunnat iakttagas, om diploes omfattning är mer än 1/3 av den totala skalltakstjockleken och om båda tabulae är tunna. Övriga åldersindelningar: Kombinationer mellan dessa olika kriterier kan resultera i åldersbedömningar över kategorigränserna. RESULTAT I anläggning 1 har endast ben från gris påträffats och i anläggning 2 finns endast ben från nöt. Anläggning 3 är dock en grav med ett obränt skelett och ett fåtal fragment av brända ben av människa. Från stensättningens fyllning finns ett flertal fyndenheter, delvis numrerade, delvis med benämningar. Alla fyndenheterna har speciñcerats separat i katalogen nedan. Det obrända skelettet är tämligen komplett till och med knäskålarna, men nedre delen av de nedre extremiteterna saknas helt, det finns varken ben från fötter eller vader. Alla ben är starkt fragmenterade vilket inneburit att inga mätningar kunnat göras, varken för könsbedömning eller för kroppslängdsberäkning. Skelettet är kraftigt och robust men kraniet saknar entydiga könskarakteristika. Individen har ändå bedömts vara av en man p.g.a. robusticiteten. Åldern har bedömts till adultus, d.v.s. 1844 år. Bedömningen är gjord dels på kraniesuturernas utveckling, dels på tandslitaget efter Brothwell (1972). På tänderna finns svaga spår av tandsten, men eftersom den inte har bevarats går det inte att bedöma omfattningen. Tandhalskaries har registrerats på två kindtänder i underkäken. Inga skador eller sjukliga förändringar har påträffats på skelettet. Mellan skelettets lårben påträffades ett fåtal brända ben. De kommer från en vuxen individ och kan antingen vara rester av en äldre grav som skadats när jordandet skedde, eller avsiktligt nerlagda i graven. Betonas bör dock att det rör sig om en mycket liten mängd brända ben. LITTERATUR Brothwell D.R. (1972) Digging up Bones. The excavation, treatment and study of skeletal remains. British Museum, Natural History, London. Perizonius W.R.K. (1984) Closing and nonclosing sutures in 256 crania of known age and sex from Amsterdam (AD 1883 1909). Journal of Human Evolution, 13. Sigvallius, B. (1994): F uneral Pyres. Iron Age C remations from North Spånga. Thesis and Papers in Osteology I. Stockholms Universitet. Sjøvold T. (1978) Inference concerning the age distribution of skeletal populations and some consequences for paleodemography. Anthrop. Közl. 22, 99117 81 82 KATALOG Östergötland, Hov socken, RAÄ 21, Anläggningarna 1, 2 och 3 Anläggning: 1 28 fragment brända ben, 5,3 gram, av varierande, och dålig, förbränningsgrad, varav 3 fragment, 2,9 gram, kunnat identifieras. Gris (Sus scrofa): (2,9 g) Identifierade fragment från: Tänder 3 fragment (dentes) av krona/kronor Anläggning: 2 124,5 gram ben varav 30,5 gram kunnat identifieras. Benen är troligen inte brända, de kan vara lätt påverkade av eld, men mer troligt är mörkfärgningen ett resultat av humussyror. Nöt (Bas taurus): (30,5 g) Identifierade fragment från: Skulderblad 1 fragment (scapula sin) Rullben 2 fragment (talus sin/dx) Fotledsben 2 fragment (tarsi: centrotarsale och tarsale 2+3, sin) Tåben 1 fragment (phalanx I) Anläggning: 3 Södra kärlet Obrända ben. Nöt (Bas taurus): Identifierade fragment från: Tänder 3 fragment (dentes) av en eller fiera tänder. Får eller Get (Ovis aries/Capra hircus): Identifierat fragment från: Lårben 1 fragment (femur sin/dx, lös proximal epifys) Krossat kärl 2 obrända, oidentifierade fragment I stenpackningen till stensättningen 1,6 gram brända ben, 2 fragment, oidentifierat. ”Klo”. Låg tillsammans med ryggkotorna Mus eller sork (Microtidae/Muridae): Identifierat fragment från: Tand 1 fragment (dens) En framtand (insiciv) Brända ben mellan skelettets lårben 14,5 gram brända ben, 28 fragment, varav 4,9 gram, 4 fragment, kunnat identifieras. Människa (Homo sapiens): (4,9 g) En vuxen individ (= 1889 år) vars kön ej kan bedömas. Identifierade fragment från: Skalltak 4 fragment (calvarium) Rensfynd Fyndnummer 17, SV kvadranten 3,6 gram 0brända ben, 6 fragment, 0identif1erade. Benen är gnagda, troligen av hund. Fyndnummer 18, SÖ kvadranten BRÄNT 2,6 gram brända ben, 3 fragment, varav 2,0 gram, 1 fragment, kunnat identifieras. Nöt eller häst (Bos taurus/Equus caballus): (2,0 g) Identiñerat fragment från: Revben 1 fragment (costa) OBRÄNT 0,3 gram 0bränt ben, 1 fragment, 0identif1erat. Fyndnummer 22, SÖ kvadranten 0,2 gram brända ben, 2 fragment, 0identif1erat Fyndnummer 26, SÖ kvadranten 0,5 gram bränt ben, 1 fragment, 0identif1erat. Fyndnummer 27, SÖ kvadrantens topp 3,8 gram 0bränt ben, 1 fragment, identifierat. Nöt (Bos taurus): (3,8 g) Identiñerat fragment från: Ta_nd 1 fragment (dens) Fyndnummer 30, SÖ kvadranten 41,0 gram 0brända ben, 4 fragment, identifierat. Nöt (Bos taurus): (41,0 g) Identifierade fragment från: Tänder 4 fragment (dentes) från tre tandkr0n0r Fyndnummer 31, i gravfyllning 3 fragment 0brända ben, varav 2 kunnat identifieras. Människa (Homo sapiens) En vuxen individ (= 1889 år) vars kön ej kan bedömas. Identifierade fragment från: Kranium 1 fragment (cranium: frontale, vid näsr0ten) Ryggrad 1 fragment (vertebra lumbale) Kommentar: Det har inte kunnat avgöras 0m fragmenten kommer från Individ 1 eller utgör rester av en egen begravning. Fyndnummer 32, SÖ kvadranten BRÄNT 5,1 gram brända ben, 0identif1erat. OBRÄNT 1 fragment av ett långt rörben av en gr0da eller padda. Fyndnummer 34, i gravfyllning 2,5 gram bränt ben, 1 fragment, 0identif1erat. 83 84 Individ 1 Ett robust, obrånt, skelett. Tåmligen komplett men starkt fragmenterat. Kraniet ger inga könskarakteristika men skelettet är sannolikt av en man, p.g.a. robusticiteten. Åldern har bedömts till adultus, d.V.s. 1844 år. Bedömningen är gjord dels på kraniesuturernas utveckling, dels på tandslitaget efter Brothwell (1972). Inga hela ben finns bevarade och någon kroppslångdsberäkning har därför inte kunnat göras, inte heller mätningar för könsbedömning. Ingenting finns kvar av skelettet under knåskålarna. Identifierade fragment från: Skalltak 76 fragment (calvarium) Kranium 15 fragment (cranium: petrosum dx 1 fr, frontale med margo supraorbitalis där kanten år rund men inte kraftig sin 1 fr och dx 1 fr, zygomaticum sin 1 fr och dx 1 fr, temporale från öronöppningen porus acusticus och leden mot underkäken sin 2 fr och dx 1 fr, ansiktsskelettet 7 fr) Överkåke 2 fragment (maxilla) med tVå kvarsittande tänder Underkäke 7 fragment (mandibula) Tänder 18 hela (dentes) förutom de tVå som ännu sitter kvar i överkåken. Tandslitage på sexårstånderna (16, 26, 36 och 46) år (4) efter Brothwell (1972), Vilket ger en åldersbedömning på 2535 år. Knappt synliga spår av tandsten på samtliga bevarade kindtånder. Kariesangrepp på höger sidas sexårstand (46) och tolvårstand (47) i underkåken. Båda angreppen är tandhalskaries och det största finns lateralt på sexårstanden, det mindre mesialt på tolvårstanden. Ryggrad 55 fragment (atlas 1 fr, vertebrae cervicale 8 fr, vertebrae thoracicae 16 fr, vertebrae lumbale 8 fr, ospecificerade vertebrae 22 fr) Revben 74 fragment (costae) N yckelben 3 fragment (clavicula sin 2 fr, dx 1 fr) Skulderblad 5 fragment (scapula sin 2 fr, dx 3 fr) Överarmsben 14 fragment (humerus sin: diafys 4 fr, distalt 1 fr, dx: proximalt 1fr, diafys 3 fr, sin/dx: distalt 5 fr) Strålben 6 fragment (radius sin: proximalt 1 fr, diafys 2 fr, dx: diafys 3 fr) Armbågsben 10 fragment (ulna sin: proximalt 1 fr, diafys 3 fr, dx: proximalt 1 fr, diafys 5 fr) Handledsben 3 fragment (carpi capitate dx, scaphoideum sin och dx) Mellanhandsben 7 fragment (metacarpi sin: Mc II 1 fr, ospecificerade diafyser 2 fr, dx: ospecificerade diafyser 3 fr, distalt 1 fr) Fingerben 10 fragment (manis: phalanx I 3 fr sin och 3 fr dx, phalanx II 2 fr sin och 1 fr dx, phalanx Ill 1 fr dx) Båckenben 14 fragment (os coxae sin: 1 fr, dx 1 fr, sin/dx 12 fr) Lårben 21 fragment (femur sin: diafys 8 fr, dx: proximalt 1 fr med helt fuserad epifys, diafys 11 fr, distalt 1 fr) Knäskål 2 fragment (patella sin och dx) Appendix 1b. Osteologisk analys Berit Sigvallius SÄRTSHÖGA Östergötland, Svanhals socken, RAÄ 14. Osteolagisk analys av en vendel'rida brandgrav Q 0% Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UVmitt Berit Sigvaliius Osteolog juni 2005 Osteologisk analys av en brandgrav från Särtshöga, RAÄ 14, Svanhals socken, Ostergötland Under senhösten år 2004 undersöktes ovanstående brandgrav av Östergötlands Länsmuseum under ledning av arkeolog Viktoria Björkhager. De ben som framkom har analyserats av osteolog Berit Si gvallius, UVmitt, Avdelningen för arkeologiska undersökningar, Riksantikvarieämbetet. Graven har daterats till 615 680 AD, dateringen är en 14Cclatering utförd på brända ben. Material Utgrävningen gjordes i kvadranter och i två lager eftersom det kunde tänkas att anläggningen (A 10) innehöll två brandlager. Det innebär att åtta fyndenheter skapades. Tillsammans vägde benen 1 965 ,2 gram, merparten var bränt, endast enstaka obrända fragment har påträffats. De åtta fyndenheternas identifierade fragment återfinns i Appendix l, ordförklaringar i Appendix 2. Metod Benen har undersökts okulärt och så långt det varit möjligt identifierats till benslag och art. Fragmenten är identifierade först när både benslag och art har kunnat avgöras. De identifierade benen från varje fyndenhet harjämförts med samma art i de övriga fyndenheterna för att undersöka om en eller flera individer fanns i brandlagret och om det var en eller två begravningar i anläggningen. Identifieringsarbetet har utförts på UVmitts kontor i Hägersten. Resultat Av materialet har totalt 141,5 gram kunnat identifieras vilket innebär 7,2 % beräknat på vikt. De arter som påträffats är människa, hund, häst, nötkreatur, gris och höns. Människoben har påträffats i alla kvadranter. Vid jämförelse mellan de identifierade fragmenten har inga bevis påträffats varken för att det skulle vara samma individ i alla fyndenheter, eller att det skulle vara olika individer och alltså fler än en begravning. Benens utseende, fragmenteringsgrad och förbränningsgrad har jämförts och likaså de arter som påträffats i lagren och kvadrantema. Med stöd av denna jämförelse kan det hävdas att sannolikheten för att det skulle vara fler än en grav är mycket liten. Materialet består genomgående av relativt stora fragment. Den maximala storleken är 4,4 cm och den vanligaste fragmentstorleken är ca två om i alla fyndenheter. Man kan också konstatera att benen är ojämnt och dåligt förbrända. Det gäller särskilt för den fyndenhet som innehöll mest ben, nämligen det undre lagret av den VSV:a kvadranten. Genomgående kan det konstateras att de flesta mycket dåligt förbrända fragmenten kommer från ett stort däggdjur och eftersom hästen är det enda stora däggdj uret i graven är det troligt att de allra flesta av de fragmenten kommer från häst. Det kan också säga en del om placeringen på bålet. Möjligen är gravplats och bålplats densamma, och den VSV:a kvadranten kan vara hästens ursprungliga placering på gravbålet. Dessutom kan det berätta en del om själva kremeringen. Eftersom hästen är så dåligt förbränd har kanske mängden ved på bålet inte varit tillräcklig. Ett annat alternativ är att det var en ovanligt blåsig dag då bålet brann. De ben av människa som har identifierats visar att det är en vuxen person i graven. Den åldersgrupp individen tillhör är adultus, d.v.s. 1844 år. Någon närmare åldersbedömning har inte varit möjlig. Den begravdes kön har inte heller gått att avgöra. Man kan dock konstatera att flera av de identifierade fragmenten av människa är mycket kraftiga, detta gäller särskilt för lårbensfragmentet i undre lagret i OSO:a kvadranten. Detta tillsammans med det faktum att graven innehåller häst gör att det är mer sannolikt att den begravde är man än kvinna. Hästen är ett av de få djur som kan kopplas till människans kön, hästen är vanligtvis, men inte alltid, ett manligt attribut (Sigvallius 1994). Hund, får eller get och fågel, framförallt hönsfågel som i detta fall, är vanliga attribut tillsammans med hästen i gravar från vendeltid. Den stora mängden ben och antalet arter bekräftar dessutom dateringen. Grisen hör inte till de vanligaste djuren i gravarna, men när den förekommer är det ofta ben från unga djur. De ben av gris som identifierats kommer genomgående från ett ungt djur. Av fåglarna är hönsfågel den allra vanligaste arten (Sigvallius 1994). Tyvärr saknas här de ben som skulle ge möjlighet till en könsbestännüng. men rent allmänt kan sägas att tappar är vanligare än hönor. I graven finns dessutom ett fåtalobrända ben. I det undre lagret av den OSO:a kvadranten finns tandemalj av nötkreatur och i det övre lagret av den VSV:a kvadranten finns två obrända tåben av får eller get. De senare är från. ett ungt djur. Det är vanligt med obrända tänder av nötkreatur i brandgravarna. länge ansågs de vara inblandning från boplatslager, men fynden är så vanliga och tänderna ligger alltid i själva brandlagret, att detta måste innebära att de är avaiktligt nerlagda i graven. Kanske som en offergåva eller en symbolisk gåva (Wig111989, Sigvallius 1994). Obrända ben av får eller get är däremot inte vanliga, framförallt inte när det rör sig om fragment av fötter. Sammanfattning Anläggning 10 innehåller en begravning av en vuxen individ, 18 44 år och sannolikt mm. De djur som lagts till den döde på gravbålet är häst, hund, får eller get, nötkreatur, gris och höns, en kombination som är vanlig i mansgravar under vendeltid. Benen är dåligt förbrända vilket de normalt inte brukar vara under den aktuella tidsPeiioden. Referenser Sigvallius, B. (1994): Funeml Pyres. Iron Age Cremarz'ansfram North Spånga. Thesis and Papers in Osteology 1. Stockholms Universitet. _ ' _ Wigh, B. (1989) Gravar med häst och nötfrån järnåldern En studie av fynd och djurswnnwwärming i järnåldersgravama med häst och/eller nät i Södermde och Upplmd. Uppsats i påbyggnadskurs i arkeologi vid Stonkholms Universitet. Appendix: Appendix 1: analyspmtokoll för alla åtta fyndenheter Appendix 2: OversäUning från latin till svenska 1: Svanhals RAÄ 1 [ml 1 050 kvadranten s. , c. 'ELL v häst metacarpalia metataxsalia fr. size: usual fr. size: 2 cm 1864 år omo sex: = öppen sutur: Inamrus = ** = 1 frag av condylus occipitalis sim'dx *** = MP är mycket dåligt förbrända **** = mLfragment BS 25."5 2005 RAÄ 1 Ani 10 050 kvadranten S. C' 1: Svanhals metacarpalia metatarsalia I 11 III fr. sin: usual fr. size: 2 cm 18189 år * = 3 fr varav ett av lemporale. *M* = phalanx II med öppen metafysyta ** = 1 frag med linea a5pera: mycket kraftigt WW* = Troligen G. gallus *** = 4 rotfragmeut + 1 fragment av krona: M2 max sinfdx BS 255 2005 RAà I A11] 10 VSV kvadrantcn övre s. 7 c. 1: Sva nhals metacarpalia metataxsalia usual fr. sin: ' omo sex: *'= fuserad ** = öppna metafysytor BS 305 2005 RAÄ 1 Anl 10 VSV k'måranten 5. c. ]: Svanhals humerus metacarpalia metalarsalia usual fr. size: 2 cm * = rotfragment med del av krona **** = enbart ett kronfrag. ej ñ'arnbruten ** 2 dåligt förbrända frag ***** = ungt djur *** = distal epifys fuscrad BS 30.15 2005 RAÄ 1 Ani 10 UNO kvadranten övre om:) 5. . c. 1: Svanhals metacarpalia ñbuia metatarsalia I II III 3 1 cm ost usual fr. size: omo sex: * = rotfragment med rest av krona, framtand ** = Iotfmgment *** = rotfragment varav ett med rest av kronan oid tand BS 1;'6 2005 RAÄ 1 Anl 10 ONO kvadranten övre S. . YES 1: Svanhals humerus metacarpalia metatarsalia 1] [E rörben fr. size: 3 cm Most usual fr. size: 2 cm 1844 år 01:10 sex: * = 4 fragment varav tre splittrade . fjärde fragmentet med kraftiga tabulae. Diploäs omfattning < än 1,53 av den totala skall takstjockleken = Adultus = 1844 år. Inga sutunester ** = rotñ'agment BS 116 2005 RAà 1 A11! 10 VNV kvadranten S. . C. 1: Svanhals fynd råinda ga radius metacarpalia metatarsalia I II III fr. sin: usual fr. size: 2 cm 1844 är 011111 sex: * = Tum fragment, < än U3 av den totala tjockleken = Adultus = 1844 är. ingen suturrest ** = pedis *** = condylus oscipitalis **** = Iotfragment BS 1!6 2005 RAÄ 1 Anl 10 VNV kvadrantcn 5. c. 1: Svanhals tända radius metacarpalia ñbula 'um metatarsalia fr. sin: Usual fr. size: * = rotfragmem BS 116 2005 Appendix 2 namnöversäitning.xls Bone element Benslag [[Species Arter Förkortning Latin Svenska "Latin Svenska ccrnu horn ||Hcmc sapiens människa Homo s. calvarium skalltak "Canis familiaris tamhund Canis f. cranium kranium IlEquus caballus häst Equus c. maxilia överkäke ||Sus domesticus tamgris Sus d. mandibula underkäke Ovis arieleapra hircus fårlget OviCa dentes tänder Aves fågel hycid tungben Gallus gellus iamhöns G.gallus atlas 1:a halskotan axis 2:a halskotan ve. cerv. halskoter ve. thcr. bröstkotcr ve. iumb. Iändkotor ve. caud. svanskoior ve, unspec. ospecificerade koior sacrum korsben costae revben ”ÖVRIGT sternum bröstben "Latin Svenska clavicuia nyckelben "sin (sinister) vänster scapula skulderblad ||dx (dexter) höger prox. Övre del" humerus diaf. Överarmsben mittde] Fedis fot dist. nedre del condylus occipiialis leden huvud1:a helskotan prox. radius diaf. sirálben dist. prox. ulna diat. armbágsben disi. carpalia handledsben prox. metacarpaiia diaf. mellanhandsben dist. ccxae bäckenben prcx. femur diaf. Iårben dist. patelia knäskål prcx. tibia diaf. skenben dist. prox. iibula diaf. vadben dist. ialus rullben (sprängben) calcaneus hälben tarsalia folledsben mesopodium handffotledsben prox. metatarsaiia diaf. mellanfotsben dist. metapcdium mellanhandsffotshen phalanx I 1:a iingerftáben phalanx II 2: fingerfiåben phalanx III 3:e fingerltåben unspec. phalanx ospecificerade fingerftáben sesamoidea sesamben Sida 1 av 1 Appendix 2. Osteologisk analys Petter Nyberg Kompletterande osteologisk undersökning av brända och obrända ben från A1. Hovs socken, Östergötland. RAÄ 21 Petter Nyberg, juli 2008 Östergötland, H0v socken, RAA 21 Under november till december 2006 undersöktes tre anläggningar i Östergötland, Hov socken, RAÄ 21, av Östergötlands länsmuseum, under ledning av antikvarie Victoria Björkhager respektive antikvarie Petter N yberg. De ben som tillvaratogs har analyserades av osteolog Berit Sigvallius, Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar, UVmitt, i juli 2007. I juli 2008 konstaterades dock att inte hela skelettmaterialet från Al hade skickats till Berit Sigvallius. Således hade endast delar av skelettmaterialet från Al genomgått osteologisk analys. De överblivna ben analyserades därför av Petter Nyberg, som är Östergötlands länsmuseum osteolog. MATERIAL Skelettmaterialet kommer från en anläggning, benämnd A1. Denna innehöll både bränt respektive obränt skelettmaterial. De brända benen var dåligt förbrända, i Vissa fall endast svedda. Delar av skelettmaterialet har tidigare analyserats av osteolog Berit Sigvallius. Dessa utgjordes av 28 fragment brända ben, med en totalvikt av 5,3 gram av varierande och dålig förbränningsgrad. Endast tre fragment kunde identifieras. Samtliga identifierade fragment var fragment av tänder från svin (Sigvallius, Appendix 1). Det av Petter Nyberg analyserade skelettmaterialet hade en totalvikt av 144,3 gram och antalet fragment uppgick till 619. METOD Benen har sorterats och bestämts till art, benslag, sida och del av ben. Fynden har speciñcerats i katalogen nedan. I katalogen har Sigvallius resultat slagits ihop med resultatet från den nu aktuella analysen. 97 98 RESULTAT Det analyserade skelettmaterialet från A1, inklusive det som analyserats av Sigvallius, hade en totalvikt av 149,6 gram och antalet fragment uppgick till 647. Materialet var kraftigt fragmenterat med en snittvikt av 0,2 gram per fragment. 496 fragment var brända vilket utgjorde ca 77 % av totalantalet. Det brända skelettmaterialet vägde totalt 99,3 gram, vilket motsvarar ungefär 67 % av totalvikten. Både viktmässigt och vad gäller antal utgjorde de brända benen således en större del av totala antalet analyserade fragment. Viktmässigt har 15 % av materialet varit möjlig att identifiera till art, familj eller grupp av arter. Övriga ben har om möjligt delats in i klass. Antalsmässigt har 30 % av fragmenten varit möjliga att identifiera till art, familj eller grupp av arter. Bland de obrända benen i anläggning 1 har endast ben från svin påträffats. Samtliga svinbensfragment härrörde från tänder eller käke. De samtliga obrända benfragmenten, förutom ett som härrörde från en sork/mus, var från människa. Varken köns eller ålderbedömning var möjlig på grund av materialets höga fragmentering. Det förekom dock skelettfragment från många olika benelement, bl a fanns fragment från kranium respektive vadben. KATALOG Östergötland, Hov socken, RAÄ 21, Anläggning 1 Anläggning 1 (Sigvallius) 28 fragment brända ben, 5,3 gram, av varierande och dålig förbränningsgrad, varav 3 fragment, 2,9 gram, kunnat identifieras. Gris (Sus scrofa): (2,9 g). Identifierade fragment från: Tänder (dentes), 3 fragment (2,9 g) av krona/kronor Anläggning 1, Brända ben (Nyberg) 468 fragment brända ben, 94,4 gram, av varierande och dålig förbränningsgrad, varav 16 fragment, 8,3 gram, kunnat identifieras till art. Gris (Sus scrofa): (8,3 g). Identifierade fragment från: Tänder (dentes), 8 fragment (4,0 g) av tänder, varav 6 fragment av krona/kronor och två fragment av rötter. Kronorna uppvisar inget slitage vilket tyder på att det rör sig om en ung gris. Lake (maxilla/mandibula), 8 fragment (4,3 g) av alveoler från under eller överkäke. Däggdjur, ej människa (Mammalia): Identifierade fragment från: Skenben (tibia), 1 fragment (4,4 g) från diafys. Rörben (ossa longa/brevia), 7 fragment (2,9 g) från diafys. Spongiösa ben (ossa spongiosa), 17 fragment (13,3 g). Anläggning 1, obrända ben (Nyberg) 151 fragment obrända ben, 49,9 gram, varav 81 fragment, 33,8 gram, kunnat identifieras. Människa (Homo sapiens): (33,7 g) Identifierade fragment från: Tinningsben (os temporale), 1 fragment (0,6 g) av vårtutskottet (processus mastoideus) Skalltak (calvarium), 3 fragment (2,4 g). Korsben (sacrum), 1 fragment (0,5 g). Lårben (femur), 2 fragment (2,1 g) av diafys. Skenben (tibia), 1 fragment (0,2 g) av diafys. Vadben (flbula), 2 fragment (2,0 g) av diafys. Långa rörben (ossa longa), 23 fragment (14,5 g) av diafys. Rörben (ossa longa/brevia), 47 fragment (11,4 g) av diafys. Sork/mus (Microtidae/Muridae): 0,1 g Identifierade fragment från: Lårben (femur), höger, 1 fragment (0,1 g) av proximal led samt del av diafys. 99 100 Appendix 3. Keramisk analys Ole Stilborg Lambohov och Hov keramik bland stenar I n led n i n 9 På uppdrag av Titti Fendin och Petter Nyberg har keramik från utgrävningar av Lambohov 2:20, Slaka sn. och Hov, Furåsa 7:2, RAà 21, Hov sn. undersökts vid Keramiska Forskningslaboratoriet, Lunds Universitet. På Lambohov 2:20 har delar av en boplats med ett större skärvstensområde grävts ut. Majoriteten av de keramiska fynden härrör från denna del av boplatsen. RAÄ 21 på Furuåsa 7:2 är en stensättning med en skelettgrav. (A3). En större mängd keramik i flera koncentrationer hittades mellan stenarna samt i anknytning till själva graven. Ytterligare keramik påträffades vid ännu en gravanläggning (A1) ca 20 m öster om RAÄ21. Järnålderns keramik i Östergötland. Från Östergötland norrut in i Mälardalsområdet domineras keramikproduktionen av vad man kan beteckna som renodlad funktionalism. Längre söderut finner vi en annan tradition vars väsentligaste karakteristika är uppdelningen i polerat, reducerat bränt fingods och glättat, oxiderat bränt grovgods. Enstaka fyndplatser i Östergötland som tillexempel gravarna vid Linneberga, Å sn och några gravar på Fiskebygravfältet har fingodskärl i den sydligare traditionen, men produkterna från den designfattiga nordliga traditionen dominerar de östgötska fynden (Lundström 1965; Stilborg 2006a). Denna rena funktionalism innebär inte bara brist på dekor och polerade ytor, men även dålig uppbyggnadsteknik som försämrar keramikens bevaringstillstånd samt osymmetriska kärlprofiler och ofta total brist på ytbehandling. De två förstnämnda förhållandena påverkar möjligheten att urskilja och rekonstruera formen på kärl som är representerade i fyndmaterialet medan de obehandlade yt och insidorna snarare är en fördel. Det är dock helt klart ett svårt material att arbeta med. Till exempel krävs en större del av mynningen för att kunna göra tillförlitliga bestämningar av mynningsorientering och beräkningar av diametrar. Osäkerheten i den teknologiska registreringens resultat blir i allmänhet större. Båda dessa fynd omfattar delar av perforerade behållare, vilket är en inte helt ovanlig men desto mera gåtfull fyndgrupp inom östgötsk järnålder. Nordén pekade på fynden från fornborgarna och i ett fall från en smedja, där de perforerade skärvorna i nästan alla fall utgör de enda keramiska fynden (Nordén 1929; Stilborg 2004b; Stilborg 2004a; Stilborg 2006c). Perforerade behållare har tilldelats en rad olika funktioner och med tanke på ”ad hoc”karaktären i gods, form och själva hålens utförande samt de skif tande bruksspåren och olika fyndkontexterna är det rimligt att anta att denna kärlgrupp verkligen har använts till en rad olika ändamål. Det enda som håller ihop gruppen är just förekomsten av perforering. Den karakteristiska perforeringen och de speciella egenskaper den medför bör betyda att denna fyndgrupp innehåller en stor kunskapspotential för insikt i såväl hantverks och matlagningsprocesser och andra hushållsfunktioner som i kultiska sammanhang. Frågeställningar De två fynden delar till en viss del fyndkontext. I såväl Lambohov som Hov påträffades keramiken i stenansamlingar. För Lambohovs del (fig. 1) rör det sig om en skärvstenshög (A1) respektive ett större komplext skärvstensflak (A5344A9120), medan huvudkontexten på Hov är en stor rundad oregelbunden stensättning, som till delar består av skärvsten (fig. 2). Den senare innehöll en skelettgrav medan skärvstensflaket kan knytas till det närliggande boplatsområdet eller en 101 102 MH ...nu *width .hänga u FUT @ inni 'i'm 3: W Figur 7. Översiktskarta över skärvstensflak på Lambohov 2:20. Dnr :WE I . 3 3 a i' P1anritnlng 31m mo Du 20069120 Raul'm'mg .hamn Laui| Figur 2. Översiktskarta över stensättning A3 på Hov, Furuåsa 7:2. annan boplats ca 1 km bort (Ekberg 1991). En stor del av de keramiska fynden från Lambohov består vidare av teknisk keramik och bränd lera, medan detta inte uppträder på Hov med undantag för delar av ett perforerat kärl/ cylinder. Även på Lambohov finns rester av en perforerad behållare. De omedelbara frågorna till båda fyndmaterial en gäller materialets sammansättning: Hur många kärl och vilka typer uppträder bland skärvorna? Har materialet en primär eller sekundär avfallskaraktär (Stilborg 2006b,125) eller likhet med keramiska gravgods (Stilborg 2004)? Med förbehåll för materialets karaktär kan keramikfynden bidra till dateringen av aktiviteterna? Kan skillnader i spridningen av olika keramiska fyndgrupper ge underlag för att påvisa olika stadier i/typer av aktiviteter på respektive område? Jämförelsen mellan de två platserna och med resultaten av tidigare studier av järnålderskeramik från ett gravfält vid Tannefors och från ett offerområde på Abbetorp (Stilborg 2004b) ger vidare tillfälle att diskutera keramikens roll i profana och religiösa sammanhang under järnåldern. Metoder Lambohov Mikroskopering av tunnslip i polarisationsmikroskop Tunnslip är 0,03 mm tunna preparat av i detta fall keramik, som kan analyseras i ett polarisationsmikroskop. Med denna metod kan man bedöma mängden, kornstorleksfördelningen och arten av naturligt grovmaterial (silt och sand). Vidare kan man urskilja samt bedöma mängden och kornstorleken på eventuell tillsatt magring. En mineralogisk bestämning av grovfraktionerna i leran kan göras. Lerans innehåll av bl.a. järnoxid, glimmer, malm och andra mineral kan uppskattas. Vid förstoringar på 6001000 X studeras eventuella förekomster av exempelvis diatomeer (kiselalger) och kalkfossil. Termiska analyser Genom att bränna redan brända keramiska fragment i hundra graders steg upp till 1000°C och registrera färgutvecklingen med Munsell Soil Color Chart, kan den ursprungliga bränningstemperaturen bestämmas med ca. 100°C noggrannhet Thermal Colour Test (TCT) (Hulthén 1976). När den ursprungliga bränningstemperaturen överskrids resulterar detta i en tydlig ändring av den ursprungliga färgen. Bränningstemperaturen har då legat mellan den senaste avläsningen av en oförändrad färg och avläsningen då en färgförändring har inträtt. Över 1000°C registreras sintringsförloppet fram till provets smältpunkt i 50°C intervall (Lindahl 2002, 48). Registreringens resultat Lambohov Fyndkontexterna för det keramiska materialet har uppdelats i tre huvudområden. Det första utgörs av den högre liggande, välbyggda skärvstenshögen A1, medan det lägre liggande skärvstensflaket söder om A1 har delats i två områden på bas av materialets spridning och varierande sammansättning av olika materialgrupper. Den centrala och norröstliga delen av skärvstensflaket med lagret A5148, rännan A5953 och anläggningarna A9237 och A9261 med flera fyndkonteXter utgör den ena delen. Den andra delen omfattar den sydvästra hälften med lagren/anläggningarna A5492, A8875, A8899 och A9120 som de fyndrikaste. Till dessa tre grupper kommer enstaka fynd från andra anläggningar runt skärvstensstrukturerna samt från enstaka anläggningar på boplatsytan längre österut. Figur 3 viser fördelningen av fyndgrupperna skärvor, bränd lera (inklusive rester av vävtyngder) och sintrad lera. Härav framgår att spridningen av skärvor respektive teknisk keramik har olika tyngdpunkter, som tyder på olika deponeringstillfällen och kanske olika typer av deponering. Skärvor av kärl finns i alla tre huvudområdena av skärvstensområdet. Däremot har det inte gjorts några fynd på boplatsytan. Den totala 103 104 3350 100 M = 3459 g 4156;] 90 92 31 80 ?U 60 Ibr.|era Isintrad lera 40 Dskrarutur 30 2D .h 10 0.; . IJ M ,95143 :95953 A54Q2 :049133 Figur 3. Histogram Över fördelningen av fyndgrupperna skän/or, bränd /era (inklusive rester av vävtyngder) och sintrad /era i skärvstenshög och skärvstensf/ak på Lambohov mängden uppgår till 113 skärvor samt en del spjälkade skärvor och fragment varav de flesta hittades i A9120. Skärvtjockleksfördelningen för keramiken inom de två delarna av skärvstensflaket visar på ett relativt tjockväggigt, normalfördelat mate rial från den nordöstra delen av skärvstensflaket och ännu lite tjockare väggar på keramiken från den sydvästra delen med en mer ojämn fördelning (fig. 4). Det senare beror antagligen på materialets begränsade storlek. De få skärvorna från skärvstenshögen A1 hör till den tunnare delen av hela materialet. Alla typer av kärldelar förekommer med en naturlig övervikt för buk skärvor. Halsskärvor är underrepresenterade på grund av den dominerande kärlformen med inåtböjda mynningar (fig. 6). De 10 mynningar och seX bottenskärvor för vilka det var möjligt att beräkna en diameter (fig. 5) fördelar sig från små (6 cm) till stora kärl (24 cm) med huvudvikt på mellanstora kärl (1519 cm). Det minsta och det största kärlet härrör från en anläggning (A3885) några meter öster om skärvstensflaket respektive en anläggning i den västra utkanten av skärvstenskoncentrationen (A9237). Därutöver har det inte observerats några skillnader i kärlens dimensioner mellan de två analysdelarna av skärvstensflaket. Kärlet från A9237 är det enda i materialet som med säkerhet har kunnat påvisas vara fullrepresenterat dvs minst en mynningsskärva, en bukskärva och en bottenskärva från samma kärl. All keramik i anläggningen innefattande en mynningsskärva, seX bukskärvor (1013 mm) samt en bottenskärva och några spjälkade skärvor och fragment kan hänföras till samma kärl. Botten till kärlet har en utskjutande fot och en ståyta som rabbats med ett sandrikt material. Ett helt kärl eller alla delar av ett trasigt kärl kan i princip ha deponerats i anläggningen, men mängden av skärvor är för liten för att detta ska vara sannolikt. Alla andra kärl i skärvstensflak och skärvstenshög är representerade med från någon enstaka mynningsskärva upp till 14 buk och halsskärvor (F8 821, A5953). Skärvmaterialet är ganska likartat fragmenterat. Som helhet avviker kärlmaterialet således inte från ett normalt järnål dershushållsavfall. Detta understryks av de nästan utan undantag kraftigt sotade insidorna på kärlen och ofta förekommande genomsotade skärvorna. Storleken på kärlen och det dominerande grov magrade godset (1525 %, maxkorn 24 mm) stämmer väl överens med en funktion som kokkärl eller som behållare till andra typer av N=68;8;2? E .5953+ 5 8 IA1 DQ12ü+ 6 4_ 2 I u. . H. .||1. . . .L F5 ? 8 9 10 11 12 13 14 15 16 1? 18 19 Skäwtjocklek i MM Figur 4. Histogram över skärvU'ock/eksförde/ningen för keramik från de två delarna av skärvstensf/aket och skärvstenshögen, Lambohov 2:20. matlagning eller konservering. bergartsmagring (1015 %, maxkorn 2 mm) är Delar av ett eller två perforerade kärl/ cylindrar intill 17 mm tjock och försett med 2,5 3,1 mm påträffades i båda halvorna av skårvstensflaket. I stora hål med ett inbördes avstånd på 14 mm lagret A5 148 framkom den största delen (F9186) (fig. 6). Utsidan och brottytan samt en mindre samt en mindre skärva (F5 545). Mynnin g mynningsbit med passning till den större skårvan bukskårvan av ett gods med en begränsad andel är oxiderade, men en polering av en brottvta på 4 M = 6: 10 3 E 2 n. 6?89101112131415161?18192D Diameter i cm _1 Figur 5. Histogram Över beräknade botten och mynningsdiametrar för Lambohovkeramiken. 5 105 ? I i' ä F3916 * ?i / \ F5548 ac .. 50 .20 ;G i g.) 01'. _ av Q 0 :erosion .a °o°°a°o | / i g F 1 [_ _ | _ _ F5533 9 86 : * F9301 F8822 \ F9252 Figur 6. Rekonstruktionsförsök för kärl från Lambohov 2:20. 7:3. 106 den större skärvan visade att denna har en bred, nästan svart kärna. OXideringen av brottytorna och genomoxideringen av ett mynningsfragment med passning till den större skärvan är således resultat av en sekundär bränning. Sannolikt har den perforerade behållaren ursprungligen blivit bränd ganska kortvarigt, vilket har lämnat en bred, ooxiderad kärna. Man kan dock inte bortse från möjligheten att kärnan är en rest av en genomsotning i samband med användningen av det perforerade kärlet. En mindre, lite tunnare, perforerad bukskärva (F3092), som påträffades mellan anläggningarna A3060 och A9120 är genomoxiderad och av ett liknande gods och skulle kunna härröra från samma perforerade kärl. Hålen är dock lite mindre 2,22,4 och stämmer bättre överens med den lilla skärvan (F9258), som hittades i rännan A5953. Godset i denna senare är jämförbart fintmagrat (dock med enstaka lite större magringskorn upp till 23 mm) och den oxiderade skärvan har en bred mörk kärna. Det eller de perforerade kärlen/cylindrarna utgör ett fenomen, som kan tillskrivas såväl hushålls som hantverksaktiviteter. Vävtyngder hör entydigt till hantverkssfären men innebär ändå en dualism. De runda föremålen med centrala hål av olika storlekar kan inte bara användas som vävtyngder utan även som blästerskydd m.m. (Stilborg 2002,142;150; Stilborg 2006d med ref.). Vissa av de vävtyngdsformade objekt, som har haft den senare användningen, är gjorda av magrat gods och en del ursprungligen obrända vävtyngder är gjorda av kalkhaltig lera, men i de flesta fall tycks det inte finnas några produktionstekniska skillnader mellan objekten ämnade för de två olika funktionerna (Stilborg 2006d). Således är det enbart bruksspåren i form av sintrade/glasiga ytor som identifierar blästerskydden. Fragmenten av ”vävtyngder” har en stor spridning i skärvstensområdet på Lambohov. De finns således i A5148, A5344, A5492, A8875 och A9120 i de centrala och sydvästliga delarna av skärvstensflaket samt i alla fyra kvadranter av skärvstenshögen A1. De senare kan vara delar av samma objekt. Ytterligare ett fragment påträffades i den senare störningen A6007 SÖ om skärvstensflaket. Inga fynd har gjorts i boplatsytans anläggningar. Fragmenten, som alla är ganska små, är naturligt magrade eller med en ringa mängd krossmagring och oxiderade i de flesta fall med en mörkare kärna. Enstaka är genomoxiderade och bitar från A5492 (F6001) och A8875 (F3013) är sekundärt sintrade. Detta kan inte tas som en säker indikation på att de har använts som blästerskydd, eftersom det även finns skärvor, bl.a. av det eller de perforerade kärlen, som är sekundärt brända. Det kan således röra sig om fragment av vävtyngder, som har hamnat i en smideshärd (se dock resultaten av tunnslipsanalysen nedan). Den blåsiga/glasiga ytan, som skulle vara ett säkert tecken på att föremålet använts som ett blästerskydd, saknas (Stilborg 2006d, fig 1). I rännan A5953 påträffades även resterna av en eller två pyramidformade/koniska vävtyngder, som inte kan ha fungerat som blästerskydd, men istället kan ha haft andra alternativa funktioner (F5968?, F9084). De två största fyndgrupperna av teknisk kera mik utgörs av bränd lera och sintrad lera med mängder på ca 3,4 respektive 4,2 kg. Gränsen mellan de två grupperna är flytande eftersom bränningstemperaturen ett objekt har varit utsatt för kan variera inom någon centimeter. Båda grupper förekommer såväl inom skärvstensområdet som på boplatsytan. Dock har inget sintrat material observerats under registreringen av de keramiska fynden från skärvstenshögen A1. Som det framgår av figur 3 finns det en tydlig koncentration av båda materialen till den sydvästliga delen av skärvstensflaket och särskilt A9120. Bland den sintrade leran hittar vi enstaka fragment, som har en tydlig glasig yta (F5425,A5148; F8563,A8509; F8102,A3159). Dessa kan härröra från blästerskydd eller ässjefodringar. Speciellt F8102, som är det enda påtagliga keramiska fyndet från boplatsytan, har ett utseende med en oxiderad del och en reducerad, kraftigt sintrad del, som påminner om fragmenten av ässjafodring som tidigare analyserats från Kallerstad 1:1 (Stilborg 2006e,f1g. 4a). Den största delen av såväl de brända som de sintrade fragmenten består av samma typ av naturligt magrad lera. Många av fragmenten har 107 108 dessutom ofta flera avlånga, rundade avtryck med diametrar mellan 0,8 och 2 cm (ñg. 7). Avtrycken är som oftast parallella och uppträder ibland med mindre än en cm7s mellanrum. På en större bit från A9120, som är ca 4 cm tjock, finns två avtryck (ca 1,5 cm i diameter) som korsar varandra. Den motsatta sidan i förhållande till dessa avtryck är en jämn, lätt konkav yta som är tydligt sintrad och grågrön i färgen. Formen stämmer i princip överens med vad som kan förväntas av ett ugnsväggsfragment från en järnreduceringsugn. Dock är det sintrade lagret mycket tunt såväl på detta som på alla de andra fragmenten med pinnavtryck och de glasiga ytor, som är vanliga på delar av järnreduceringsugnar, förekommer inte. Däremot finns det åtskilliga exempel på sintring av pinnavtryckens ytor, vilket mest sannolikt är en effekt av sekundär bränning. På de flesta av fragmenten är avståndet mellan den sintrade ”insidan” av väggen och pinnavtrycken inte mer än en till två cm, vilket innebär en stor risk för att flätverket skulle fatta eld under ugnens funktion. Oavsett att detta kanske inte skulle vara någon större risk för konstruktionens stabilitet så har avståndet på hitintills studerade järnreduceringsugnar nästan alltid varit större. Det skulle kunna vara rester efter en av annan anledning felkonstruerad ugn, som har kollapsat under reduceringsprocessen, som således inte har nått de temperaturer som förglasar keramiken. Det kan emellertid också vara rester av klinelera från en del av en annan Figur 7. Foto av k/ine/ers/ugnsväggsfragment, Lambohov 2:20. konstruktion som medvetet eller av slump har utsatts för höga temperaturer. Det kan också vara frågan om klinelera, som har återanvänts som fodring i en härd, som har använts vid höga temperaturer. De sintrade delarna av prov från A9120 har utsatts för omkring 1100°C. En liknande tolkning har föreslagits för sekundärt bränd klinelera från platsen Lövstaholm, Uppland (Stilborg 2005). Fragmenten av denna typ är med några få undantag (bl.a. F5428, A5148; F8699, A8642; A3) koncentrerade i och omkring A9120. Det finns inget sammanfall med fynden av fragment med glasiga ytor som skulle kunna tolkas som ässjafodringsfragment. Som helhet representerar det keramiska fyndmaterialet en serie separata deponeringar av material med olika spridningar. Kronologi En detaljerad, typologiskt grundad kronologi saknas för järnålderskeramiken i området och är med tanke på kvaliteten i formgivningen och bristen på dekor inte att förvänta heller. Från de metallfyndsdaterade gravarna på Fiskebygravfältet, som täcker det mesta av järn åldern (Lundström 1970, 85), kan vi få vissa indikationer om generella utvecklingstendenser i kärlformerna. Dock måste man ta förbehåll för variationer i gravriterna, som oavhängigt av keramikutvecklingen i övrigt kan föreskriva 'o % L '8 C q ,<3 : 3 § 0 C nu 2 17» 5 25' 2 v: Kos <1: Fä |\s Fä ;J OFFNNN '^ >|3|JOlSUJO>| xew x å :ä wwâåääåå E k >|3|JOlSUJO>| 'xew M + mm_ mm GJ 8 0/C,'|0/\ pöuew 00 F F N N E 'E fb 8 ä 3 L L L L E 0000 E dÄJ_ zz Åag) k §9 |eualewlxç^ ' .E ”G N 0: H (\. §2 r* 2 * |eiaugw :2 då E)|S!JOSS$33V ä å så? p!XOUJe.r + + * + * + fg'å åa r\)< )< )< )< )< * Jawwug ut || .* L pUPS . E ,E sås | CU puesuH * ' I '* ' :15:1 MWL E “0 )< )< )< V1\ l|!S + + + ggg EEE OGJru öuualiog OOWWWV” :gg (U '38% L “5 |_|_|_|_ |_|_ Qlls 3 >|a|^0J9 E E E .90 g I\Lnk0NLn leg" F :kk agwmgasng F LL Jawwnupu/(j ch C» C» C» C» C» ä 3 c, (3193 ovoorxcno ElmE vam ChN (DE _mrmmr g;II 6ugu66e|uv m m m cm 00 cn % E N 9555 A 'E " 2 .N :O 3%: g mc» äs: :ro Cmm c c “eQ > xx'_'_ ;EkC 01 >\ _ m C C \Ouu 8 Cätx C C än0 C Ä mm (1) :3 >“>“ §30?) ' pUdD>mm§§ _..B 5 “13:9 “U ?MSE å dllsuunl_ _vamko §8?? \I ändringar i vilken typ av kärl som ska användas som gravgods. Ett terminus post quem som anges av Fiske bygravarnas keramik, är att kombinationen inåtlutande mynning och utskjutande fot börjar uppträda från och med period VI/ Folkvandringstid och blir vanligare sedan (Lundström 1965, pl. 18:6, pl 1925; Lundström 1970, 59). Just denna form tycks dominera formförrådet i Lambohovfyndet. I övrigt är formutvecklingen inom järnålderns keramik i Östergötland och längre norrut för dåligt belyst för att en närmare datering ska låta sig göras. 109 110 Resultat av mikroskopering av tunnslip Tunnslip av ugnsvägg/klinelera, vävtyngd, perforerat kärl samt av tre vanliga kärl av olika storlekar och gods har analyserats i ett petrograñskt mikroskop. Resultaten som redovisas i tabell 1, visar på grundläggande skillnader ivalet av råmaterial till teknisk keramik respektive kärlframställning. Till de två objekten av teknisk keramik har valts olika siltrika, osorterade, mellangrova leror, medan kärlen har gjorts av fina till mellangrova sorterade leror utan inslag av sandkorn. Skillnaden motsvarar de förväntningar man kan ha med utgångspunkt i analyser av de två produktgrupperna i olika järnålderskonteXter i södra Sverige (Stilborg 2003 m. ref), men med tanke på det dåliga keramiska hantverket som Figur 8. Mikroskopfoto av godset i ugnsvägg/k/ine/ersfragment F92 7 7 v, '' (A9720). den makroskopiska genomgången av kärlen kan belägga, skulle även råmaterialvalet ha kunnat vara sämre än längre söderut. Resultaten av mikroskoperingen av godset i Lambohovkärlen illustrerar emellertid att det offras energi på att leta upp bra keramiklera även om det slarvas ordentligt med andra delar av hantverket. Ugnsväggen/klineleran (TS 1) har gjorts av en mellangrov, osorterad lera. Den är inte så sandrik som ugnsväggsmaterial ofta är och den maximala kornstorleken är bara 0,9 mm. Att homogeniseringen är dålig med sliror och klumpar av finare och grövre lera är ingen brist som allvarligt påverkar godsets funktion som ugnsvägsmaterial, om inte den finare leran är mycket järnoXidrik. Därmed innehåller godset . Figur 9. Mikroskopfoto av godset i ”vävtyngd” F9055 (A5344). en rad områden med lägre smältpunkt som allvarligt kan försvaga godset. Det är också tydligt i tunnslipet (fig. 8) att just detta har hänt. De mest blåsiga och därmed mest sintrade/ smälta områdena ligger i dessa koncentrationer av järnoxid inne i godset. Det faktum att de sintrade områdena verkar vara fördelade tyder på att den höga temperatur biten har varit utsatt för (se nedan) har kommit från alla sidor och inte bara en riktning som skulle varit fallet om bränningen hade ägt rum medan biten var en del av ugnsväggen i en järnreduceringsugn. Sintringen av just detta stycka är således tydligt sekundär. Med tanke på materialval och sekundär bränning är en tolkning av fyndet som klinelera snarare än ugnsvägg mest sannolik. Det vävtyngdsformade objektet som analyse rats som TS 2, är också gjort av en mellangrov, osorterad lera, men med ett större innehåll av upp till 2,6 mm stora sandkorn av granitisk sammansättning (Tab. 1). Det finns en klar hiatus i kornstorleksfördelningen mellan finsanden och dessa sandkorn (fig. 9) och det kan därför inte helt uteslutas att det rör sig om tillsatt sand i en mängd av ca 8 % (volym). Emellertid är sandkornen mycket ojämnt fördelade och det finns t.ex. från Öland (Stilborg 2006f, 300) exempel på leravlagringar med liknande bimodal sortering. Mest sannolikt är råmaterialet till vävtyngden en naturligt magrad lera. Även detta prov är delvis sintrat, men i detta fall är sintringen begränsad till och klart utgående från den ena sidan av preparatet. Den höga värmepåverkan 11 Figur 70. Mikroskopfoto av godset i det perforerade kär/et F9786 645748).Ett snitt av ett hål fyllt med träko/sb/andad jord syns i vänstra . delen av bilden har således kommit från ett bestämt håll, vilket kan styrka tolkningen att föremålet har använts som blästerskydd. Det perforerade kärlet T33 är gjort av samma lerkvalitet som två av de analyserade kärlen (TS 4 och 6). Den fina, sorterade leran har magrats med 16 % krossad granit med en maximal kornstorlek på 2,1 mm (fig. 10). Att magringen i detta gods är något mera finkrossad än magringen i de tre andra kärlen kan ha den rent praktiska orsak att det gör det relativt lättare att göra perforeringarna. I tunnslipet ser man tydligt deformeringen av materialet utmed sidorna av hålet, som gjordes när leran fortfarande var tillräckligt mjuk för att utföra perforeringen utan större svårigheter. De tre kärl, som har analyserats, representerar dels ett stort kärl (24 cm mynningsdiameter) av mediumgrovt magrat gods (TS 4, F9252, A9237) dels två grovt magrade gods från ett större kärl med 19 cm i mynningsdiameter (TS 5, F9025, A8999) respektive ett litet kärl med 12 cm i mynningsdiameter (TS 6, F9301, A9120). Kärlen TS 4 och 6 är gjorda av fina leror medan leran i TS 5 innehåller mera silt och finsand (fig. 11, 12). Med hänsyn till mineralogi och förekomsten av en del små lerkörtlar främst iTS 4 och 5 finns det dock tillräckligt med indikationer på ett gemensamt ursprung, som antagligen är ganska lokalt. Variationen i magringskvalitet bekräftar förekomsten av mellangrovt och grovt magrade gods, men visar också på att det först och främst är den maximala kornstorlek, som är relaterad till kärlets dimension (fig. 13). De 111 112 båda stora kärlen (TS 4 och 5) har mycket olika magringsmängder (11 och 25 0/0) men samma maximala kornstorlek, samtidig som det hälften så stora kärlet (TS 6) har en hög magringsmängd men klart mindre maximal kornstorlek. Detta är i full överensstämmelse med vad som har iakttagits för annan järnålderskeramik och är vanligt även för annan förhistorisk keramik. Som det var fallet med råmaterialvalet är det lika intressant att denna regel med hänsyn till magringskvaliteten beaktas även om hantverket i övrigt är av ringa kvalitet. Resultaten av tunnslipsanalysen gör det sannolikt att det rör sig om ett lokalt hantverk såväl när det gäller kärl som teknisk keramik. Det står också klart att de grundläggande delarna av hantverket val av råmaterial och komposition av 12 Figur 77. Mikroskopfoto av godseti Stort kärl F9252. (A9237). godsen håller god och traditionell standard. Det är först från och med homogeniseringen av godset över formgivningen av kärlet till ytbehandlingen av samma att kvaliteten sjunker. Detta är delar av hantverket där dålig kvalitet inte nödvändigtvis beror på bristande kunskap, men snarare på, att man inte har velat offra den tid som behövdes för att utföra dessa element på ett ordentligt sätt. Resultatet har blivit estetisk undermåligt men funktionellt. Resultat av termiska analyser Två prov av kärl samt två prov av runda ”vävtyngder”, ett prov av en pyramidformad vävtyngd, två prov av perforerade skärvor och slutligen två prov av obestämd bränd lera har blivit analyserade med TCT och Figur 72. Mikroskopfoto av godset / Stort kärl F9025. (A8999). 25 å á 213 ä :n C 15 I I Perf ä 0 Karl E % E 0 “IEI 5 U . . . . . . IJ 0.5 1 1.5 2 2.5 3 3.5 4 Max.k0rnstor|ek.h1m Figur 73. Diagram Över magringskva/iteterna iana/yserade gods från Lambohov 2:20. sintringstest för att bestämma den ursprungliga bränningstemperaturen och jämföra materialens refraktiva egenskapar. De två oxiderade skärvorna från A5953 (F8822 och F8829) hade bränts upp till 600 och 700°C, vilket är vanliga bränningstemperaturer i öppet bål. Fragmenten av de två runda ”vävtyngderna” F9055 (A5344) och F? (A1) och den pyramidformade vävtyngden (F5968) har bränts inom det samma temperaturintervallet. Den större skärvan av det perforerade kärlet (F9186) hade bränts kortvarigt upp till 600°C, medan det genomoxiderade fragmentet (F3092, mellan A3060 och A9120) hade utsatts för ca. 100 grader mera och sannolikt en längre bränningstid. De ickesintrade partierna av de brända lerproven med pinnavtryck från A9120 hade utsatts för temperaturer mellan 600 och 800°C. De sintrade partierna bör däremot ha upphettats till mellan 1050 och 1 150°C beroende på om det har funnits metalloxider inblandade i processen med en flusseffekt som följd. Sintringstesten visar på vissa skillnader i lerornas värmetålighet (refraktivitet). Medan båda kärlproven, den pyramidformade vävtyngden och materialet i den större perforerade skärvan smälter mellan 1200 och 12500C, klarar de 13 andra proverna 50 grader mer. Det är ingen stor skillnad, men kan vara väsentlig när det gäller teknisk keramiska objekt som ugnsväggar och blästerskydd. Resultatet talar således inte emot att de sintrade bitarna från A9120 kan vara delar av en ugnsvägg eller annan pyroteknisk konstruktion. Vidare antyder skillnader i såväl färgutveckling som sintringsbeteende mellan de två proverna av perforerade kärl att det sannolikt rör sig om två olika objekt. Sammanfattning Lambohov Det är upplagt att se ett samband mellan den nästan fyndtomma boplatsytan och det fyndrika skärvstensflaket. Kärlen är använda brukskärl av storlekar från små bägare (6 cm i diameter) till stora kärl (24 cm i diameter). Extra stora kärl är inte representerade bland mynningsskärvorna, och med undantag för en nära 2 cm tjock bottenskärva och några mycket grovt magrade, 1415 mm tjocka bukskärvor inte bland de övriga kärldelarna heller. I övrigt utgör fynden sannolikt ett representativt urval av ett keramiskt hushållsinventarium samt avfall med anknytning till metallhantverk. Fyndet av en ässjefodringsrest från A8509 antyder att metallhantverk också kan ha ägt rum på själva platsen men annars finns det inte några 113 114 säkra tecken på primära hantverksaktiviteter i områdets keramiska fyndmaterial. C14 dateringarna tyder dock på att aktiviteterna på den närmaste boplatsytan är senare (vendeltid) än bildningen av skärvstensflaket (romersk järnålderfolkvandringstid). Cirka 1 km mot norrväst har UVÖst tidigare undersökt en delvis samtida boplats med fynd av kärl, perforerade behållare och bränd klinelera (Ekberg 1991). Här dominerar dock utåtböj da mynningar och bara ett kärl (ibid 7) har på morfologiska grunder kunnat jämföras med ett kärl i en folkvandingstida grav på Fiskebygravfältet. De utåtböj da mynningarna tycks väl närmast bekräfta den huvudsakliga romartida dateringen av platsen, som Ekberg kommer fram till. Det keramiska fyndmaterialet i skärvstensflaket kan utmärkt vara ett representativt urval av keramiskt avfall från hushålls och hantverks aktiviteter på en senare fas av denna boplats. Om det fanns 1 km öppen mark mellan boplats området och skärvstensflaket är det senare dock inget naturligt integrerat avfallsområde för boplatsen. Det är alldeles för långt att transportera dagligt avfall. Dateringen av träkol från A9237 till sen yngre bronsålder har inte någon motsvarighet i det keramiska fyndmaterialet från denna anläggning eller andra delar av skärvstensflaket. Det fullrepresenterade kärlet, som påträffades i A9237, är det kärl som typologiskt med störst säkerhet hör till under Folkvandringstiden (fig. 6). Skärvorna ligger överst i anläggningen och kan snarare höra till en rest av lagret A5148 som har en folkvandringstida datering. Redan detta avstånd till det möjliga ursprunget för det avfallsmaterial som deponerades på Lambohov 2:20 sätter ett stort frågetecken vid den enkla tolkningen av fynden som boplatsavfall. Med utgångspunkt i fynden från gravarna i Hov kommer Lambohovkeramikens bakgrund att diskuteras ytterligare. 14 Hov, Furuåsa 7:2 Registreringens resultat Det keramiska fyndmaterialet bestående av 539 skärvor (ca. 78 kg), knappt 1 kg spjälkade skärvor och 2 kg fragment har insamlats i fyra fyndenheter (Huvudkoncentrationen (HK), ”Södra kärlet” (SK), ”Norra kärlet” (NK) och ”A3”) och som inmätta fynd (F5F33 övriga i tabell 2) i stensättningen A3. Ett keramiskt material från A1 i ett schakt 20 m öster om stensättningen har inkluderats som jämförelse. Registreringens huvudmål är att identifiera de olika kärl som är representerade i materialet och materialets generella sammansättning. Keramiken i den största fyndenheten (HK) är mycket fragmenterat vilket tilldels beror på den ringa godskvaliteten, men främst är förorsakat av den väderutsatta deponeringsmiljön. De 250 skärvorna med tjocklekar mellan 7 och 16 mm och ofta grovt bergartsmagrade gods härrör från minst 11 olika kärl. Kärlen har mynningsdiametrar mellan 10 och 25 cm och bottendiametrar mellan 6 och 25 cm (fig. 15). Två av dessa kärl verkar vara fullrepresenterade men som högst 1/3 av den övre delen av ett kärl har kunnat identifieras i materialet. Fem bukskärvor med tjocklekar på 1116 mm är gjorda av mycket grovmagrade gods (>25 % magring, max.korn 58 mm), men härrör från minst tre olika kärl bedömt utifrån godsets sammansättning i övrigt. Långt de flesta av skärvorna har sotlager på insidan, sot en bra bit in i kärnan eller är helt genomsotade, som ett resultat av användningen av kärlen. Två mynningsskärvor tycks vara delvis sekundärt brända antagligen efter att de har separerats från den övriga delen av kärlet. Kärl 1. I HK hittades vad som motsvarar ca 1/3 av övre(?) delen av en perforerad behållare/ cylinder med en mynningsdiameter på 12,5 cm (fig. 14, tab. 2). Större delar av skärvorna kunde sättas ihop. Behållaren/ cylindern är gjord av ett finmagrat gods. Skärvtjockleken varierar mellan 8 och 13 mm och uppbyggnadstekniken varierar mellan N och U. Utsidan är vittrad. Hålen är 2,64 mm i diameter med ett inbördes avstånd som varierar mellan 2,6 och 5,9 mm. Godset är genomsotigt och på en bukskärva finns kollager i flera hål, vilket påminner om de bruksspår 115 15 _ __.____ ___._ ... 116 \ x2 ä, 3. « 4 xxx?) // Å.” ./ ,'x ' ' X5 Figur 74. Rekonstruktionsförsök för kärl från Hov, Furuâsa 7:2. 7:3. som observerades på rester av två cylindrar i en kvadratisk stensättning från Tannefors (Stilborg 2004a; 2006c). Ytterligare en mynningsskärva (utan hål) och en bukskärva från kärl 1 hittades i fyndenheten SK. Kärl 2. En del av den inåtböjda mynningen med en diameter på 24,5 cm; ett 20tal bukskärvor och en bukbottenskärva med tjocklekar mellan 9 och 13 mm har kunnat föras till det fullrepresenterade kärl 2 (frg.14). Godset är grovt bergartsmagrat, har en obehandlad utsida med svaga skrapspår och har bränts i en oxiderande atmosfär. Insidan har sotats i samband med användningen av kärlet. Det kan frnnas flera skärvor från detta kärl bland bukskärvorna från de andra fyndenheterna och gruppen ”övriga”. Gods och utseende är dock inte tillräckligt karakteristiska för att en koppling med säkerhet kan göras. Kärl 3. Sju, möjligen 11 mynningsskärvor, närmare 30 bukskärvor och en bottenskärva med tjocklekar mellan 7 och 11 mm kan Mängd/Kärl E 8 *6 *6 8 ?E ?E A4 A4 ;4 å ä s :3 ;O 0 > I m Z (3 Antal skärvor 250 98 48 34 109 Fragm. i gram 1250 190 320 190 90 Sp.sk. I gram 310 54 240 138 70 Kärl 1 * * Kärl 2 * Kärl 3 * *7 Kärl 4 * Kärl 5? * Kärl 6 * *7 * Kärl 7 * Kärl 8 * * Kärl 9 * Tabell 2. Översikt Över materialet från fyndkoncentrationerna i stensättningen Raä 27, Hov, Furuâsa 7:2. 16 N=6;11 Antal _1 I Borhan I [min ning 2 | U] . . . . 6 i' 8 9 Min” 1011121314151611181920212223242526228330?33 Diameter i cm Figur 75. Diagram Över mynnings och bottendiametrar för kärl från Hov, Furuâsa 7:2. hänföras till kärl 3, som därmed är det andra fullrepresenterade kärlet i stensättningen. Det grovmagrade kärlet är byggt i Nteknik, men med dålig kontroll av profilen och ingen behandling av in och utsida vilka bär kraftiga spår efter formningen av kärlväggen. Den låga kvaliteten i utförandet innebär att det inte är möjligt att beräkna en diameter på den ojämna, raka till inåtböjda mynningen. Den medför även en osäkerhet i bedömningen av godset. Skillnader i mängden av glimmerkorn från den krossade magringen har här förklarats som ett resultat av dålig homogenisering, men kan betyda att det rör sig om två olika kärl. Kärlväggen är genomsotig. Några få bukskärvor i fyndenhet SK kan höra till kärl 3. Kärl 4. Fem mynningsskärvor med en tjocklek mellan 9 och 13 mm av en inåtböjd mynning i mellangrovt gods med glättad utsida samt möjligen en bukbottenskärva med en diameter på 12 cm utgör resterna av det fullrepresenterade kärl 4. Godset är genomsotigt. Kärl 5.Två mynningsskärvor (9 mm) av mellangrovt gods härrör från ett kärl av klart högre kvalitet än det övriga materialet. Mynningen är inåtböjd med en diameter på 15 cm och utsidan är glättad (fig.14). Godset är genomsotigt. 17 Fyndm/oet SK omfattar ett något mindre material, men med samma grad av fragmentation som i huvudkoncentrationen (Tab. 2). Bland de 48 skärvorna med tjocklekar mellan 7 och 20 mm finns minst 8 kärl representerade, däribland två skärvor av kärl 1. De flesta gods är grovt bergartsmagrade. Två mynningsdiametrar på 9 och 36 cm och en bottendiameter på 25 cm har kunnat beräknas (fig. 15). Inga fullrepresenterade kärl har kunnat identifieras i materialet. En bukskärva med en tjocklek på 13 mm är gjord av ett mycket grovmagrat gods (>25 % magring, maX.korn 34 mm). Långt de flesta av skärvorna har sotlager på insidan, sot en bra bit in i kärnan eller är helt genomsotade, som ett resultat av användningen av kärlen. En bukskärva tycks vara delvis sekundärt bränt. Kärl 6. Fyra mynningsskärvor med passning samt 17 bukskärvor från 820 mm i tjocklek av ett grovmagrat gods kan härröra från samma kärl. Den inåtböj da mynningen med en diameter på 36 cm har en karakteristisk omviket kant på insidan av mynningsläppen. Utsidan är obehandlad och mynningen ojämn med skiftande profil. Godset är genomsotigt. Ytterligare en mynningskärva har identifierats i F24 (SöKv). Kärl 8. Sex bukbottenskärvor utgör resterna efter botten på ett stort kärl med en bottendiameter 117 118 på 25 cm och en tjocklek på den nedre delen av buken mellan 14 och 18 mm (fig.14). Det grovmagrade godset är oxiderat bränt men sotigt från insidan. Utsidan är obehandlad och på själva ståytan finns tydliga spår efter trimning. En bukbottenskärva från HK har passning med den största skärvan från SK. Andra delar av detta kärl har inte observerats. Fyndm/øet A3 omfattar ett mindre material med samma grad av fragmentation som i huvudkoncentrationen (Tab. 2). Bland de 98 skärvor med tjocklekar mellan 5 och 15 mm finns minst 6 kärl representerade. Bland dessa finns två kärl med en rak mynning och minst tre med utåtböjd mynning, men ingen inåtböjd profil som annars dominerar i de andra fyndenheterna. De flesta gods är grovt bergartsmagrade. Två mynningsdiametrar på 13 och 17 cm har kunnat beräknas (f1g. 14, 15). Inga fullrepresenterade kärl har kunnat identifieras i materialet. Två bottenskärvor med tjocklekar på 13 och 15 mm är gjorda av samma, mycket grovmagrade gods (>25 % magring, maX.korn 34 mm) som en bukskärva i SK. Långt de flesta av skärvorna har sotlager på insidan, sot en bra bit in i kärnan eller är helt genomsotade, som ett resultat av användningen av kärlen. En grupp på 12 bukskärvor (59 mm) och en halsskärva samt 15 spjälkade skärvor och några fragment av ett mellangrovt magrat gods kan föras till samma kärl som dock saknar mynnings och bottenskärvor. Flera av skärvorna och de flesta av de spjälkade skärvorna är sekundärt brända. Kärl 7. Enheten utgörs av en mynningsskärva och två halsbukskärvor (9 mm) av ett grovt magrat gods med obehandlad delvis sotig in och utsida. Bland annat ses tydliga fingerintryck i halskonkaviteten på utsidan och på insidan av skuldern. Kärlet har en kort rak hals och en tydlig skulder. Fyndm/oet NK har det minsta och kanske mest fragmenterade materialet (Tab. 2). Bland de 34 skärvorna med tjocklekar mellan 6 och 11 mm finns minst 3 kärl representerade. En mynningsskärva har en sned avfasning på insidan, som inte har någon parallell i 18 det övriga materialet. De flesta gods är grovt bergartsmagrade. En inåtböjd mynning är fintmagrad. En mynningsdiameter på 18 cm har kunnat beräknas (fig. 14, X4; f1g. 15). Just denna mynning påminner i gods och med hänsyn till strukturer på insidan om kärl 6, men den beräknade diametern är bara hälften så stor som mynningen i enhet SK. Sannolikt rör det sig om ett självständigt kärl. En halsbukskärva på 6 mm är av samma gods som de 12 bukskärvorna i fyndenhet A3. Inga fullrepresenterade kärl har kunnat identifieras i materialet. Långt de flesta av skärvorna har sotlager på insidan, sot en bra bit in i kärnan eller är helt genomsotade, som ett resultat av användningen av kärlen. Gruppen ”övrzga” består av de inmätta fynden F5F33 samt fyndet som har betecknats ”Krossat kärl”. De mer än 100 skärvorna med tjocklekar på mellan 7 och 15 mm representerar minst 7 olika kärl, däribland en del av mynningen från kärl 6. De flesta gods är grovt bergartsmagrade. En mynningsdiameter på 23 cm och två bottendiametrar på 6,5 och 17 cm har kunnat beräknas (f1g. 14, X3,X5; f1g. 15). Inga fullrepresenterade kärl har kunnat identifieras i materialet. Bland skärvorna i F15, F29 och F33 finns 16 bukskärvor (712 mm) och en bukbotten med diameter på 6,5 cm av ett grovtmagrad gods med sekundärt bränd utsida. Dessa kan komma från samma kärl, men det är mer troligt att det främst är den sekundära bränningen som förenar dem. Långt de flesta av skärvorna har sotlager på insidan, sot en bra bit in i kärnan eller är helt genomsotade, som ett resultat av användningen av kärlen. Kärl 9. Sex mynningsskärvor (81 1 mm) av grovt bergartsmagrat gods kan hänföras till samma kärl. Kärlet har en inåtböjd mynning med en diameter på 23 cm. Utsidan är obehandlad och godset genomsotigt. Gran/en A] i telesc/M/etet. Det keramiska fyndmaterialet omfattar 77 skärvor, 20 sp jälkade skärvor och några fragment. En större och en mindre mynningsskärva samt möjligen en grupp på 25 bukskärvor med tjocklekar mellan 8 och 13 mm hör till ett stort kärl (29 cm i N=6;11 Antal 1_ i El] . . . . . |:| . F5 i' 8 9 10 11 12 13 14 15 16 1"." 18 193321 22232425263282933>33 Diameter i om Figur 76. Diagram Över mynningsdiametrar för kärl från Hov, Furuâsa 7:2 jämfört med kärl från Lambohov 2:20. mynningsdiameter) med en inåtböjd mynning. Godset är grovt bergartsmagrat. Utsidan är obehandlad och godset genomsotigt. Minst tre av de övriga skärvorna är av andra gods och representerar tre olika kärl. Även i detta avgränsade fyndet finns således mera än ett kärl representerat. Bristen på bottendelar från det större kärlet ovan är också anmärkningsvärd. K ro n o I 0 9 i Den vanligaste formen på kärlen från Hov är en jämn Skurvig buk som övergår i en inåtböjd mynning med en läpp med mycket varierad profil. Det finns inte lika markerade utskjutande fötter på bottnarna från Hov som på materialet från Lambohov. Kombinationen inåtlutande mynning och utskjutande fot som i analogi med förhållandena på Fiskebygravfältet skulle kunna användas som ett terminus post quem i period V1/ Folkvandringstiden kan således inte omedelbart användas här (Lundström 1965, pl. 18:6, pl 19 25; Lundström 1970, 59). Formurvalet är dock så pass likt Lambohovfyndets att de två fynden mycket väl kan vara från samma period. I övrigt är formutvecklingen inom järnålderns keramik i Östergötland och längre norrut för dåligt belyst för att en närmare datering kan göras. 19 Sammanfattning Registreringens resultat visar helt klart på att de olika koncentrationer av keramik i stenpackningen, som observerades under utgrävningen, dels innehåller skärvor från mer än ett kärl dels att skärvor från samma kärl har hamnat i minst två olika koncentrationer (Tab. 2). De utåtböjda mynningarna i fyndkoncentration ”A3” skulle dock kunna tyda på att detta är en självständig deponering. Antalet fullrepresenterade kärl är bara tre ut av nio identifierbara kärl och totalt minst 30 kärl, som är representerat med någon kärldel i fyndmaterialet. Placeringen istenpackningen är självklart mera utsatt för nederbörd, frost och andra naturliga processer som kan nedbryta keramiken. Speciellt de dominerande grova, dåligt homogeniserade och överhuvudtaget lågkvalitativa godstyperna kan relativt lätt förstöras. Dock är det anmärkningsvärt att även i de fall där godset är av bättre kvalitet saknas ofta antingen de övre eller de nedre delarna av kärlet. Detta gäller till exempel den bättre skyddade och bättre bevarade keramiken från A1 i teleschaktet, där det fanns en hel del bevarad av ett kärls övre delar men ingen skärva från botten, trots att denna del med sina mera bastanta dimensioner bör ha haft de bästa chanserna att 119 120 bevaras. Just denna deponering av keramik kan mycket väl vara ett exempel på omfattningen och sammansättningen av de enstaka deponeringar som har gjorts i stenpackningen. Ett liknande fynd av keramik i en stenpakning utan någon direkt kontakt med en gravgömma känns även från Fiskebygravfältet (Lundström 1965, 104(F514)). Här tycks det dock bara röra sig om skärvor från ett enstaka kärl. Om vi tittar på Hovmaterialets samman sättning av kärltyper och storlekar; den vanliga kraftiga sotningen som ett resultat av användningen av kärlen; de enstaka sekundärt brända skärvorna samt fragmenteringen framstår det som ett typiskt hushållsavfallsmaterial. Hovfyndet har således en stor likhet med Lambohovfyndet och omfattar åven rester av de eXtra stora kärlen (omkring 30 cm i mynningsdiameter, f1g. 16) som efterlystes bland Lambohovkeramiken för att hela hushållsinventariet skulle vara representerat. Som Lambohovfyndet också visar på, är förekomsten av resterna av ett perforerat kärl inget som skiljer keramikfyndet från en hushållsavfallsmiljö. Dock är vissa av hålen i det perforerade kärlet från Hov igensatta av förkolnat organisk material, vilket tills vidare enbart har paralleller på kvadratiska stensättningar på en gravplats i Tannefors och på Kallerstad (Stilborg 2004a) samt invid offer(?)stenarna på Abbetorp (Stilborg 2004b). Det enda som saknas helt och hållet i Hov är resterna efter den tekniska keramiken, som ju är framträdande i Lambohov. Ändå kan man inte klart skilja Hovmaterialet från ett vanligt avfallsmaterial. Diskussionen nedan kommer att peka på svårigheterna att dra en klar gräns mellan avfall och meningsfull rituell deponering. Keramik bland stenar en diskussion Det följande kommer att bli en skiss till en diskussion som kommer att utvidgas och breddas på en senare tidpunkt och i ett annat forum. Lösa skärvor av kärl och delar av andra objekt av keramik har i ett antal fall påträffats i konteXter, som hamnar emellan de två traditionella fyndkonteXterna för keramik: boplatsen och graven. Under de senaste åren har flera sådana material från olika platser varav flera i östra Sverige studerats. Under detta arbete har det 20 blivit klart att keramiska objekt och delar av dessa kan ha spelat ganska komplexa roller. Järnåldersgravarnas slutna konteXter har gjort det klart att enstaka skärvor ibland är en del av det keramiska gravgodset antagligen som en parsprototorepresentant för det ursprungliga hela kärlet (Henriksen 1998). Detta kan vara förklaringen till att största delen av den offertolkade keramiken runt de två stora stenarna på Abbetorp består av enbart delar av varje enstaka kärl (Petersson2004; Stilborg 2004b). Att antalet fullrepresenterade kärl (minst 1 mynnings/ halsskärva och 1 bottenskärva) är lågt kan dock också bero på att skärvor istället har tagits bort från platsen och använts som parsprototo på andra håll på grund av deras heliga ursprung vid offerstenarna. Denna tolkning har sin grund i den katolske uppfattningen av reliker. Om klassificeringen av sådana står det bland annat i Wikipedia under ”Relik”: Tredje /ekzssem reli/eer är föremål eller tygdekzr som bar varit i koma/et med första eller andra /ekzssem reli/eer. Dessa /eedkzs därför ”koma/etreli/eerå Man skulle kunna tänka sig att man även under järnåldern har trot att skärvor som har varit en del av en helig handling och varit i kontakt med de heliga stenarna skulle kunna föra denna helighet med sig och därmed välsigna det ställe där de återdeponerades. Att enstaka skärvor har deponerats av siktligt i annat än gravar ses i några yngre järnåldersanläggningar på ett gravfält vid Tannefors (Stilborg 2004a). Bland enstaka skärvor och fragment i skilda anläggningar finns i minst två fall uppsättningar på fem små skärvor från minst fyra olika kärl av klart olika godstyper. De samma fyra olika godstyperna finns i båda anläggningarna. Detta tyder på att även den minsta skärvan kan representera något mera och större. Kanske är det inte bara kärlet som den representerar, men även godstypen verkar ha betydelse. På samma gravfält vid Tannefors fanns en kvadratisk stensättning med keramikfynd som innefattade två perforerade cylindrar där en hel del av hålen var igensatta av förkolnat organiskt material (Stilborg 2006c). En analys av materialet vid Arkeologiska Forskningslaboratoriet, Stockholms Universitet bestämde det förkolnade materialet till spannmål. Liknande igensatta hål på perforerade behållare har som ovan nämnts observerats bland fynd från en stensättning på Kallerstad samt bland keramiken runt stenblocken på Abbetorp. Andra perforerade kärl har påträffats främst på fornborgar (Nordén 1929) och i smideskonteXter. Även på Lambohov kan det vara frågan om en smideskonteXt med tanke på fynden av fragment av ässjafodring och vävtyngdsformade objekt som har använts som blästerskydd. Emellertid kan inte heller denna tekniska keramik ges en entydig profan tolkning. Fynden i Lunden på Lundaplatsen i Södermanland (Andersson et al 2004, 14f) innefattar utöver vapen m.fl. objekt som tolkats som offrade även ”vävtyngder” varav några hade använts som blästerskydd (Stilborg 2006d). Skärvor av perforerade skärvor har också påträffats inom detta område (Eva Skyllberg pers. medd). Ovannämnda stenpackning på Kallerstad 1:1 är en möjlig mera direkt parallell till fyndet i Hov (Rudh SC Elfstrand 2006). Mellan stenarna påträffades 2,6 kg keramik från minst åtta kärl (ibid, 47). Två av dessa kärl var perforerade cylindrar. I den delen av stenpackningen som utgrävdes hittades ingen central grav, men det fanns spridda fragment av brända ben i toppen av packningen (ibid,22). Denna innehöll även hårt brända fragment av klinelera/ugnsvägg, vilket snarare knyter an till Lambohovfyndet. I Kallerstad låg boplatsområdet dock omedelbart in till gravområdet och det kan inte uteslutas att avfall hamnade här mer av en slump än som deponering. Med bakgrund i dessa olika exempel kan man välja en minimal tolkning av keramikfynden från Lambohov och Hov som innebär att vi inte med säkerhet kan bestämma om någon av dem ska tolkas profant eller religiöst. En mycket mera intressant möjlighet är att acceptera att även udda skärvor av trasiga, dåligt gjorda kokkärl kan spela olika roller allt efter situation och konteXt. En indikation att keramiken på Lambohov inte enbart ska uppfattas som avfall tycks fynden från den välbyggda skärvstenshögen A1 vara. Såväl kärl som vävtyngder är representerade bland stenarna här så väl som i skärvstensflaket och delar av samma eller olika vävtyngder finns i alla fyra kvadranter av högen. Om det bara hade varit ett hastigt ditslängt avfall skulle man tro att det hade hamnat i en koncentration på en av sidorna 21 av högen. Här verkar det snarare avsiktligt deponerat. Anders Kaliff citerar L. Lundquist 1991 för tanken att trasiga och förbrukade föremål kanske förärades en begravning i skärvstenshögar (Kaliff 1992,96). Detta nämns i förbindelse med diskussionen av begravningar i skärvstenshögar, som också innehåller det vi klassificerar som avfall. Denna tanke tror jag är grundläggande för förståelsen av dessa två ensartade material i sina olika konteXter i Lambohov och Hov. Om avfallsdeponering sågs som en begravning eller åtminstone omfattades av formella ramar med rituella konnotationer är steget inte långt till att uppfatta de ”döda” föremålen även som en naturlig del av begravningsritualet för en människa eller i samband med senare offer. Litteratur Andersson, G., Beronius Jörpeland, L., Duner, J., Fritsch, S. SC Skyllberg, E. 2004. Attfo'ra gudarnas talan. Fignrinerna fra°n Lunda. Riksantikvarieämbetet. Arkeologiska Undersökningar. Skrifter nr. 55. Ekberg, A. 1991. Boplatsen i Mjärdevi, Slaka sn. En specialrapport over boplatsdelen på formlämning 73, 74 Mjärdevi 12:1, Slaka sn. (opubl.) Henriksen, M. B. 1998. ”Pars pro toto” begravelser i romersk jernalder et aspekt af jernalderens begravelsesritualer. IA. Ballegaard Petersen SC A. Sommer (red) Doden: rum. Odense. Kaliff, A. 1992. Brandgraosskiek oe/ø fo'restallningsoarld. Occasional Papers in Archaeology 4. Uppsala. Lindahl, A. 2002. Analysmetoder. I Lindahl, A., Olausson, D och Carlie, L. eds. Keramik i Sydsverige en handbok för arkeologer. Monographs on Ceramics 1. Lundquist, L. 1991. Undersökta skärvstenshögar iVästsverige. Arkeologi in Sverige. Ny följd 1. Uppsala. Lundström, P. 1965. Graofa'lten vid Fiskeby i Norrköping U. Fornlämningar oe/ø Fynd. Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets 121 122 Akademien. Stockholm. Lundström, P 1970. Graofa'lten uid Fiskeöy i Norrköping 1. Studier kring ett totalundersökt komplex. Kungl. Vitterhets, Historie och Antikvitets Akademien. Stockholm. Norden, A. 1929. Östergötlands ja'rna°lder 1. Enskilda fyndgrupper och problem. Norrköping. Petersson, M. 2004. Aööetorp ettlandskapsutsnitt under 6000 a°r. Arkeologisk undersökning av en öopkzts, ett graofalt, en ojferpkzts, stenstra'nger oc/o fossil a°ker7nark. Rinna och Våderstads socknar, Boxholm och Mjölby kommun, Östergötland, UV Öst Rapport 2002:43. Arkeologidk undersökning Våderstadsprojektet. Rudh, S SC Elfstrand, B. 2006. En öoplats väster om Kallerstad öytomt. RAÄ 139:] Ö 139.'2. Kallerstad 1:1, St. lars sn., Linköpings stad ock kommun, Östergötland. UVÖst Rapport 2006:57. Arkeologisk Undersökning. Riksantikvarieämbetet. Stilborg, 0. 2002. Klinelera och Våvtyngder. I Lindahl, A., Olausson, D och Carlie, L. eds. Keramik i Sydsverige en handbok för arkeologer. Monographs on Ceramics 1. Stilborg, 0. 2003. Pottery as a source of structural information Internal structure and external contacts of Uppåkra 0400 AD. in L. Larson (ed.) Centrality Regionality. Tke Social Structure of Sout/oern Sweden during t/ae 1ron Age. Uppåkrastudier 7. Acta Archaeologica Lundensia. Ser in 80, no 40. Stockholm. Stilborg, O. 2004a. Spridda skårvor och gravar. Tannefors 1:107, RAÄ 17, 18, 19 och RAÄ 267 (Vårdsbergs sn, Linköpings stad). KFLrapport 04/0618 Stilborg, O. 2004b. Abbetorp. Från skårva till kärl. KFLrapport 04/1025 Stilborg, 0. 2005. Ugnar och bränd lera på Lövstaholm. KFLrapport 05/1005. Stilborg, O. 2006a. Gravkeramik och gjutformar? KFLrapport 06/1 129. Stilborg, O. 2006a. Pottery and Space. In A. Carlie red jarna°kler uid Öresund Band 2. Metod och materialstudier. Skånska Spår arkeologi längs 22 Västkustbanan. Riksantikvarieämbetet. Stilborg, O. 2006c. Holes. A Review of the Interpretation of Vessels With one or more Extra Holes from the Late bronze Age and Iron age of Scandinavia. In A. Gibson ed. Prehistoric Pottery: Some Recent Researc/o. Prehistoric Ceramics Research Group: Occasional Paper 5. BAR International Ser. 1509. Stilborg, O. 2006d. Teknisk keramik från Lunda. KFLrapport 06/0216 Stilborg, O. 2006e. Teknisk keramik och kärl från Kallerstad. KFLrapport 06/ 1016. Stilborg, O. 2006f. Clays and tempering in wares from Köpingsvik and Ottenby. In L. PapmehlDufay. Skaping an identity. Pitted Ware pottery and potters in sout/oeast Sweden. Theses and Papers in Scientific Archaeology 7. Stockholm. Appendix 4. Analys av bearbetade stenar Titti Fendin Bearbetade stenar från Hov Titti Fendin, 20090513 Krongården, Kumla sn, Mjölby kn, Ög ÖLM 04402.5 Obj 26 Löpare P34 Två tredjedelar kvar av stenen. Stenen har rundade ytor med Vittrade till kraftigt Vittrade krosspår. En plan yta med krosspår och antydd åsbildning. Två äldre råa brottytor. Kyleberg, Svanshals sn, Ödehögs sn, Ög ÖLM C4401:3 Obj 16 Löpareuppfriskningssten A30 Brunn + hörd i skärvstenslager Skörbränd sten vars ytor genomgående är Vittrade. Intensiva krosspår runtom förutom Vid de tVå malplanen. Malplan 1: 0,67 x 0,60 med brungula färgningar. Malplan 2: 0,60 X 0,60 med brungula färgningar. Krosspåren överkorsas aV slip/malspår. Färgningarna på malplanen kan ha uppstått Vid bearbetning, men kan även vara påverkan aV fyndplatsen, exempelvis järnutfällning. ÖLM C4401:4 Löpare, 1/3 fragment 1ntillA33 Genomgående kraftigt Vittrad, nernött sten med intensiva krosspår runt om. Slipspår överkorsar krosspåren. Inga direkta fasetter förutom ett fragmentariskt malplan 0,60 x 0,34 med gulbrun beläggning (jmf C4401 :3). En rå brottyta. ÖLM C4401:5 Löpare Objekt 16 A 34 Sten med intensiva krosspår runt om, antydda fasetter med mjuka övergångar. Särtshöga, Svanhals sn, Ödeshögs kn, Ög ÖLM C4401:17, Löpare Objekt] 9, RAÄ 14, lösfynd. Skörbränd och något Vittrad sten med intensiva krosspår runt om. En naturlig greppyta (tumme), en aVlång greppyta (pekñnger). Finkomig kvartsit. Antydda fasetter, mjuka övergångar. Kungslycka, Hovs sn, Vadstena kn, Ög ÖLM C4403:]0 Löpare Obj 10, RAÄ 41 P10 Skörbränd sten med tydligt rundad yta helt täckt med krosspår varav några som striee. Ett plan med Vittrade krosspår, förmodligen använd som greppyta. En greppyta med Vittrade slipspår. Det Vill säga tVå greppytor. Här har man således utnyttjat äldre bearbetade ytor som greppytor. Därutöver en gammal rå brottyta. Säby, Hovs sn, Vadstena kn, Ög ÖLM C4403:38 Löpareuppfriskningssten Obj 32 P23. Sten med Vittrade krosspårplan med antydda åsbildningar. Planen fördelar sig bandformigt runt stenen mellan tVå grepplan. Ett aV planen har tydligt nernötta krosspår (jmf även ÖLM C4403: 10). ÖLM C4403:42 Löpare Obj 32, RAÄ 72, A16 (Bålplats) Skörbränd sten med sprickbildningar samt Vittrade krossytor. En gammal brottyta. 123 Bilaga 1. Anläggningsbeskrivningar Område Undersökn Anl nr Typ Storlek Djup Fynd 2 Etapp 2 A117 Mörkiärgning/kulturlagerrest 0,15 m 0,04 m 2 Etapp 2 A118 Mörkiärgning/kuIturIagerrest 1,4 m (L) 2 Etapp 2 A119 Kulturlager 1,5 m (L) 0,2 m 2 Etapp 2 A120 Kulturlager Ca 5 m (L) 0,2 m 2 Antikvarisk kontroll L119 Kulturlager 13 m (L) 0,1 m 2 Antikvarisk kontroll L120 Kulturlager 17 m (L) 0,16 m 2 Antikvarisk kontroll L1 Kulturlager 12 m (L) 0,12 m 2 Antikvarisk kontroll L2 Kulturlager 18 m (L) 0,1 m 3 Förundersökning A121 Mörkiärgning 0,2 x 0,35 m 0,08 m 3 Förundersökning A122 Mörkiärgning 0,9 x 0,7 m 3 Antikvarisk kontroll A26 Nedgrävning 1 m (L) 0,4 m Bränd lera 3 Antikvarisk kontroll A27 Mörkiärgning 0,44 m (L) 0,14 m Bränd Iera 3 Antikvarisk kontroll A28 Mörkiärgning 0,8 m 0,18 m 3 Antikvarisk kontroll L29 Kulturlager Ca 27 m 0,170,27 m 4 Etapp 2 A7 Dike 4 Etapp 2 A8 Stenpackning 1,4 x 1 m Kalkbruk (ej tillvarataget) 4 Etapp 2 A9 SyIIstensrad 2,1 x 0,7 m En bit obränt ben (ej tillvarat.) 12 Etapp 2 A101 Mörkiärgning 0,7 x 0,65 m 16 Etapp 2 L21 SkärvstensIager 2 x 0,6 m (haIvm.10rm) Br Iera (ej tillvarat.) 16 Etapp 2 L22 Skärvstens lager 1,8 x 1 m Br lera (ej tillvarat.) 16 Etapp 2 A23 Stenpackning 0,7 x 0,8 m Br Iera & tegel (ej tillvarat.) 16 Etapp 2 A24 Mörkiärning 1,1 x 2 m Br lera (ej tillvarat.) 16 Etapp 2 L25 Kulturlager 16 Antikvarisk kontroll A29 Grop 1,8 x 1,7 m 0,50,7 m 16 Antikvarisk kontroll A30 Nedgrävning 1 m 0,3 m 16 Antikvarisk kontroll A31 Nedgrävning/brunn 2,8? m 0,41,1 m Bränd lera 16 Antikvarisk kontroll A32 (L22) Grop 1,12 m 0,8 m 16 Antikvarisk kontroll A33 (L22) Grop 1,04 m 0,52 m 16 Antikvarisk kontroll A34 (L22) Grop 1,4 m? 0,66 m 16 Antikvarisk kontroll A35 (L22) Nedgrävning 1,1? 0,4 m 16 Antikvarisk kontroll A36 Härd 0,54 m 0,24 m 16 Antikvarisk kontroll A37 Gropsystem 3,48 m? 0,520,8 m 19 Förundersökning A10 Brandlager 2,9 x 1,5 m Brända ben & keramik 19 Förundersökning A11 Sotfläck 0,13 m 19 Förundersökning A12 Sotfläck 0,13 m 19 Förundersökning A13 Sotfläck 0,13 m 19 Förundersökning A14 Sotfläck 0,13 m 19 Förundersökning A112 Mörkiärgning 0,18 m 0,08 m 124 14C Fyllning/Beskrivning Något sotig sandblandad Iera Grå något sotig sandblandad Iera Grå något sotig sandblandad Iera Grå något sotig sandblandad Iera. Lagret finns i hela schaktet. Svagt sotig humös, något sandig och grusig Iera Sotig humös, något sandig Iera med enstaka koIbitar. Svagt sotig sandig Iera. Överlagrar L120. Något humös, sandig Iera Något sotig sandblandad Iera Något sotig sandblandad Iera 54805250 f Kr Sotig något sandblandad Iera med enstaka koIbitar. Något sotig sandblandad Iera med enstaka koIbitar och bränd Iera. Sotig, något sandig lera. l anläggningens kant fanns en lins med omrörd sotig lera blandad med steril lera. Sotig sandblandad Iera med enstaka mindre stenar. Svartgrå sandblandad Iera med sten och kaIkbruk. ToIkad som ev husgrund. Kalkstenar 0,10,35 m stora och en tråpIanka. ToIkad som en syIIstensrad med en bit trägolv. Grå något sotig sandblandad Iera Sotig lera, sparsamt med kol, rikligt med skårvsten. Gråbrun något sotig Iera med skörbränd sten, koIbitar och bränd Iera Naturstenar samt enstaka skörbrända stenar. Enstaka koIbitar. Gråbrun något sotig sandblandad Iera med koIbitar och bränd Iera. Grå, något sotig sandblandad Iera med enstaka koI. Humös, något sandig Iera med inslag av koI. Omrört, sotig Iera med skårvstensflisor, kol och sot blandat. 1601KrKr Överst kratrigt sotig Iera med enstaka skörbrända stenar. Under detta kraftigt sotig Iera med skörbränd sten, sot, kol och bränd Iera. I lagrets förlängning mot väster ökade inslaget av skörbränd sten. l botten av lagret tanns rikligt med kol och sot. Underst humös lera med inslag av kol och bränd lera. l botten av anläggningen trängde rikligt med vatten upp. Brungrå, sandig lera med enstaka skårvsten och kol. 20050 f Kr I toppen L25 och under detta brungrå sandig Iera med inslag av koI, skärvig och skörbränd sten. Ovanpå stenarna i Iagret fanns en tunn kollins. Brungrå, något flammig, sandig lera med inslag av kol. Gråbrun sandig Iera med inslag av koI, skårvig och skörbränd sten. Under detta gul och brunguI Iera (flammigt) med enstaka koI. Svagt sotig sandig Iera med skårvid sten och kol. Omfattar A3235 615680 e Kr BrandIager med koI, sot, Sothandad Iera Sothandad Iera Sothandad Iera Sothandad Iera Humös Iera med enstaka koIbitar 125 Område Undersökn Anl nr Typ Storlek Djup Fynd 19 Förundersökning A15 Härd 0,6 m 0,22 m 19 Förundersökning A16 Härd 0,3 m '.7 0,18 m 20 Etapp 2 A16 Härd 0,86 m 0,4 m 20 Etapp 2 A17 Stolphål 0,25x0,22 0,05 m 20 Etapp 2 A18 Stoiphåi 0,37 m 0,08 m 20 Etapp 2 A19 Käpphåi 0,06 m 0,04 m 20 Etapp 2 A20 Käpphål 0,06 m 20 Etapp 2 A21 Mörkiärgning 0,9 x 0,45 m 23 Förundersökning A1 Härd 23 Förundersökning A2 Härd 23 Förundersökning A3 Dike? 23 Förundersökning A4 Stoiphåi 23 Förundersökning A5 Mörkiärgning 23 Förundersökning L1 KuIturIager Tegel, spik, kaIkbruk & föns terglas 23 Förundersökning L2 KuIturIager 24 Etapp 2 A6 Härd 1 m 28 Antikvarisk kontroll A1 Nedgrävning 0,25 m 0,15 m Keramik, br grisben 28 Antikvarisk kontroll A2 Nedgrävning 0,15 m 0,15 m Obr nötben 28 Förundersökning A3 Stensättning 7,5 x 11 m 0,20,4 m hög 28 Antikvarisk kontroll A4 Nedgrävning 0,4 m 0,6 m Keramik 28 Antikvarisk kontroll A5 Stoiphåi 0,4 m 0,26 m 28 Antikvarisk kontroll A6 Skeiettgrav/ 0,9 x 1,2 m 0,50 m Skeiett och br ben (människa) benlager 28 Antikvarisk kontroll A7 Nedgrävning 0,7 m (L) 0,6 m Keramik 28 Antikvarisk kontroll L8 KuIturIager 16 m 0,2 m 30 Etapp 2 L109 KuIturIager Hela schaktet 0,9 m Djurben & tegel (ej tiIIbarat.) 30 Etapp 2 L118 KuIturIager Hela schaktet Kaikbruk, tegel & bränd lera. 30 Etapp 2 L123 KuIturIager Hela schaktet Djurben, tegel, iajans 30 Etapp 2 A140 Härd 0,65 m 30 Etapp 2 A146 Ränna 0,3 m 0,05 m 30 Etapp 2 A147 Mörkiärgning 0,2 m 30 Etapp 2 A157 Mörkiärgning 30 Etapp 2 A190 Skärvst.pack. 30 Etapp 2 A203 Mörkiärgning 1,3 m 30 Etapp 2 A204 Mörkiärgning 0,5x0,7 m Tegel 30 Etapp 2 A211 Mörkiärgning 0,7x1,2 m 30 Etapp 2 A212 Ränna/dike 0,5 m 0,14 m 126 14C Fyllningmeskrivning Svartgrå sotig Iera med skärvig och skörbränd sten. SotIins i botten av anläggningen. Svartgrå sotig Iera med skärvig och skörbränd sten. 45iKr50eKr Grå något sotig Iera med skörbränd sten och koIbitar Grå något sotig Iera Grå något sotig Iera Grå något sotig Iera Grå något sotig Iera Grå något sotig Iera Svan sotig Iera med skörbrända stenar Svart sotig Iera med skörbrända stenar Grå sotig Iera med naturstenar, 0,150,25 m Svart sotig Iera med stenar, 0,1 0,15 m Gråbrun humös, något sotig, Iera Gråsvart sotig Iera med stenar Gråsvart sotig Iera med stenar Svart sotig Iera med skörbrända stenar Sandeandad Iera med en koncentration av brända ben och keramik ca 0,3 m under markytan. Obrånda djurben 330 420 e Kr Stenpackning, 12 lager m 0,30,4 m stora stenar som täcktes av en övre småstenspackning m 0,10,15 m stora stenar. Ingen tydlig resp 250400 begränsning. e Kr I__botten kulturiager med brun humös sandbiandad lera, enstaka kol och småsten. Lins av sandig Iera med inslag av lera i kulturiagret. Overst stenpackning från stensåttningen som sjunkit ned i nedgrävningen. Brun något humös sandbiandad Iera 240420 e Kr SkeIett, aduItus. Ovanpå skelettet fanns en röd sandsten. Mellan Iårbenen på skelettet ianns brända ben lrån människa, aduItus. Brun något humös sandbiandad Iera m enstaka kol och småsten varvat med sandig Iera m inslag av småsten. Ovanpå gropen låg ske Iettet och de brända benen. 360401 Kr Brun, något humös sandbiandad lera, enstaka kol och småsten. Grått humöst kulturiager med tegeI i toppen och djurben i botten. Grått humöst kulturiager med kaIkbruk, enstaka tegel och bränd Iera. Grått humöst kulturiager Sotig sandbiandad Iera m skörbrända stenar, koI Grå något sotig, humös sandig Iera Grå sotig, humös sandig Iera Grå sotig, humös sandig Iera Skärvstenar, tätt packade Grå, något sotig Iera med koI Grå, något sotig Iera med koI Grå, något sotig sandbiandad Iera Grå, något sotig sandbiandad Iera m enstaka mindre stenar 127 Område Undersökn Anl nr Typ Storlek Djup Fynd 30 Etapp 2 A223 Ränna 0,1 m 30 Etapp 2 A228 Stolphål 0,4 m 30 Etapp 2 A234 Stolphål 0,3x0,35 m 0,16 m 30 Etapp 2 A235 Stolphål 0,35 m 30 Etapp 2 A236 Stolphål 0,38x0,47 m 30 Etapp 2 A237 Stolphål 0,30m 30 Etapp 2 A238 Stolphål 0,4 m 0,08 m 30 Etapp 2 A242 Mörkfärgning 0,9x1,1 m 30 Etapp 2 A245 Mörktärgning 0,45 m 30 Etapp 2 L250 Kulturlager Keramik 30 Etapp 2 A251 Stolphål 0,6 m 30 Etapp 2 A254 Stolphål 0,5 m 30 Etapp 2 A259 Stolphål 0,75 m 30 Etapp 2 A265 Stolphål 0,75 m 30 Etapp 2 A266 Mörktärgning 0,35 m 30 Etapp 2 A271 Stolphål 0,45 m 0,32 m 30 Etapp 2 A272 Stolphål 0,25x0,4 m 0,38 m 30 Etapp 2 A273 Mörkfärgning 2 m 30 Etapp 2 A277 Stolphål 0,4 m 30 Etapp 2 A280 Mörkfärgning 0,75 m Enst bitar bränd Iera 30 Etapp 2 A285 Stolphål 0,45x0,8 m 30 Etapp 2 A288 Stolphål 30 Etapp 2 A289 Stolphål 30 Etapp 2 L290 Kulturlager 30 Etapp 2 L294 Kulturlager Stora bitar bränd lera 30 Etapp 2 L298 Kulturlager 30 Etapp 2 L301 Kulturlager Br lera & djurben 30 Etapp 2 L304 Kulturlager Djurben 30 Etapp 2 L314 Kulturlager Br lera & djurben 30 Etapp 2 A315 Mörkfärgning 0,5 x 1,2 m 30 Etapp 2 A316 Mörktärgning 0,4 x 1,2 m 30 Etapp 2 A319 Stolphål 0,45x 0,4 m 30 Etapp 2 A320 Stolphål 0,4 x 0,55 m 32 Etapp 2 L412 Kulturlager 32 Etapp 2 A434 Mörkfärgning 32 Etapp 2 A441 Mörktärgning 32 Etapp 2 A447 Mörkfärgning 32 Etapp 2 A452 Mörktärgning 32 Etapp 2 A464 32 Etapp 2 L480 Kulturlager 32 Etapp 2 A492 Mörkfärgning 32 Etapp 2 A16 Skärvstensp. 32 Etapp 2 L28 Kulturlager 32 Etapp 2 L36 Kulturlager 128 14C Fyllning/Beskrivning Grå svagt sotig sandig Iera m enstaka småstenar Grå svagt sotig sandig lera m koI o stenskoning Grå svagt sotig sandig Iera Grå svagt sotig sandig lera Grå svagt sotig sandig Iera Grå svagt sotig sandig lera m stenskoning Grå svagt sotig sandig Iera Svart sotig sandig lera m kol och stora stenar Grå svagt sotig sandig Iera Gråsvart sotig sandig lera m skörbränd sten och natursten Svart sotig sandig Iera m stenskoning Grå svagt sotig sandig lera Brun, något grusig sandig Iera m stenskoning Brun, något grusig sandig lera m stenskoning Brun, något grusig sandig Iera m stenskoning Grå svagt sotig sandig lera Grå svagt sotig sandig Iera m stenskoning Grå svagt sotig sandig lera Brun något humös sandig Iera m stenskoning Brungrå något humös sandig lera m koI Grå svagt sotig sandig Iera m skörbränd sten och natursten Grå svagt sotig sandig lera m skörbränd sten och natursten Grå svagt sotig sandig Iera m skörbränd sten och natursten Gråsvart sotig sandig lera m skörbränd sten och natursten Gråsvart sotig sandig Iera m skörbränd sten och natursten Gråsvart sotig sandig lera m skörbränd sten och natursten Gråsvart sotig sandig Iera m skörbränd sten Grå svagt sotig sandig lera m skörbränd sten Grå svagt sotig sandig Iera m skörbränd sten Grå svagt sotig sandig lera med koI Grå svagt sotig sandig Iera med koI Gråsvart sotig sandig lera m stenskoning Brungrå något humös sandig Iera m kol, skörbränd sten och natursten Gråsvart sotig, humös sandig Iera Grå, något sotig o humös sandig lera m stenar i ytterkanten. Grå, något sotig o humös sandig Iera m stenar i ytterkanten. Grå, något sotig o humös sandig lera m stenar i ytterkanten. Grå, något sotig o humös sandig Iera m stenar i ytterkanten. Gråsvart sotig, humös sandig Iera Grå, något sotig o humös sandig lera Grå sotig, något humös Iera Grå sotigt 129 Område Undersökn Anl nr Typ Storlek Djup Fynd 32 Etapp 2 L56 Kulturlager 32 Etapp 2 L76 Kulturlager 32 Antikvarisk kontroll A1 Härd 0,85 m 0,16 m 32 Antikvarisk kontroll A2 Dike 0,6x? 0,2 m 32 Antikvarisk kontroll A3 Stolphål 0,4x0,5 m 0,16 m 32 Antikvarisk kontroll A4 Stolphål 0,35 m 0,1 m 32 Antikvarisk kontroll A5 Stolphål 0,5 m 0,2 m 32 Antikvarisk kontroll A6 Mörktärgning 0,9 m 0,28 m 32 Antikvarisk kontroll A7 Stolphål 0,45 0,25 m 32 Antikvarisk kontroll A8 Härd 0,7x0,4 m 0,1 m 32 Antikvarisk kontroll A9 Härd 0,7 x ? 0,14 m 32 Antikvarisk kontroll A10 Härd 0,45 m (L) 0,15 m 32 Antikvarisk kontroll A11 Stolphål 0,38 m 0,24 m 32 Antikvarisk kontroll A12 Nedgräning 0,1 m? 32 Antikvarisk kontroll A13 Nedgrävning 0,44 m (L) 0,16 m 32 Antikvarisk kontroll A14 Härd 1,1 m (L) 0,2 m 32 Antikvarisk kontroll A15 Stolphål 0,5 m (L) 0,28 m 32 Antikvarisk kontroll A16 Skärvstenspackning 8,9 m (L) 0,44 m 32 Antikvarisk kontroll L20 Kulturlager 11,6 m (L) 0,32 m 32 Antikvarisk kontroll A22 Härd 1,1 m (L) 0,14 m 32 Antikvarisk kontroll A23 Stolphål 0,3 m diam 0,14 m 32 Antikvarisk kontroll A24 Härd 0,6 m (L) 0,14 m 33 Etapp 2 L381 Kulturlager Hela schaktet 33 Etapp 2 A393 Härd 33 Etapp 2 A394 Härd 0,9 m (L) 0,14 m 33 Etapp 2 A395 Härd 33 Etapp 2 A396 Härd 33 Antikvarisk kontroll A328 Härd 0,4 m 0,08 m 33 Antikvarisk kontroll A329 Härd 0,5 m 0,08 m 33 Antikvarisk kontroll A330 Grop 1,8 m (L) 0,58 m Obrända djurben 33 Antikvarisk kontroll L331 Kulturlager 3 m (L) 0,17 m 33 Antikvarisk kontroll A332a Nedgrävning 2,2 m (L) 0,12 m 33 Antikvarisk kontroll A332b Nedgrävning 0,75 m (L) 0,1 m 33 Antikvarisk kontroll A333 Nedgrävning/Stolphål 0,45 m 0,2 m 33 Antikvarisk kontroll A334 Härd 0,85 m 0,34 m 33 Antikvarisk kontroll A335 Stolphål 0,6 m 0,36 m 130 14C Fyllning/Beskrivning 240380 6 Kr Sotig något sandig lera med kolbitar Mörkbrun, något sotigt lera Mörkbrun, något sotig mo med enstaka stenar i ytan Brun mo med enstaka stenar i ytan Mörkbrun mo med stenar (0,10,15 m stora) Mörkgrå mo Mörkbrun mo Svart sotig mo med inslag av sot och kol 40453960 f Kr Svart sotig mo med inslag av sot och kol Svart sotig mo med inslag av sot och kol Svart sotig mo med inslag av sot och kol samt stenar (0,050,1 m) Svart sotig mo med inslag av sot och kol. Endast 'A av anläggningen undersöktes pga recenta skador i form av teleschakt. Svart sotig mo med inslag av sot och kol. 901 Kr30 e Kr Svart sotig mo med inslag av sot och kol samt en mindre mängd skärvsten. Mörkbrun mo med inslag av sot och kol. 126011101Kr Sotig mo och rikligt med skärvig och skörbränd sten (smulig) men även naturstenar. Den östra delen var mer sotig hade ett större inslag av skärvsten. Svart sotig mo med inslag av sot och kol samt sten (0,030,15 m). Svart sotig mo med inslag av sot och kol. Mörkbrun, något sotig mo. 561054801 Kr Svart sotig mo med inslag av sot och kol samt enstaka skörbrända stenar. Stoig sandig lera, sot och kolbitar 47904610 f Kr Sotig, något sandig lera med skärvig och naturlig sten. Sotig, något sandig lera med skärvig och naturlig sten. Sotig, något sandig lera med skärvig och naturlig sten. Sotig något moig lera Sotig något moig lera Något sotig humös mjälig lera med innehåll av enstaka skärvstenar. Sotig något moig lera. Svart sotig något moig lera med enstaka kolbitar och skärvig sten. Svart sotig något moig lera med enstaka kolbitar och skärvig sten. Sotig något mjälig lera Sotig moig lera med skörbrända stenar och enstaka kolbitar Sotig något mjälig lera med stenskoning (0,050,1 m) 131 Bilaga 2. Fyndlista Subnr Antal Föremål Typ Del Material Teknik L B H ø Vikt Fragm Anl Ruta C4401 :01 3 Avslag FIinta Slaget 2,8 F C4401 :02 1 Bränd lera Lera Bränt 25 19 13,5 6,3 F A23 Schakt 6 C4401 :03 1 Malstenslöpare Sten 100 1188 D A30 C4401 :04 1 Malstenslöpare Sten 110 534 F A33, intiII C4401 :05 1 Malstenslöpare Sten 87 812 K A34 C4401 :06 62 Bränt ben Ben Bränt 28,5 F C4401 :07 1 Ben Ben 5,1 F C4401 :08 1 FIinta FIinta Slaget 1,3 F C4401 :09 2 Avslag Kvarts Slaget 12 F C4401 :10 4 Bränt ben Ben Bränt 1,5 F A10 C4401 :11 2 Bränt ben Ben Bränt 0,3 F Schakt 4 C4401 :12 4 Bränt ben Ben Bränt 0,3 F Schakt 6 C4401 :13 2 Bränt ben Ben Bränt 0,5 F Schakt 8 C4401 :14 1 Bränt ben Ben Bränt 0,5 F Schakt 9 C4401 :15 1 Kärl Blandat Agods Tummat 40,6 F,7 A10 Schakt 19 C4401 :16 1 Oidentifierat Kol 0,3 F Schakt 22 C4401 :17 1 Malstenslöpare Sten 88 805 K C4401 :18 100+ Bränt ben Ben Bränt 200 F A10 VNV kv C4401 :19 100+ Bränt ben Ben Bränt 175 F A10 VNV kv C4401 :20 21 Bränd lera Lera Bränt 24,2 F A10 VNV kv C4401 :21 1 Oidentifierat Agods Tummat 24 12 7 1,7 F A10 VNV kv C4401 :22 100+ Bränt ben Ben Bränt 82 F A10 ONO kv C4401 :23 100+ Bränt ben Ben Bränt 82 F A10 ONO kv C4401 :24 13 Bränd lera Lera Bränd 16,4 A10 ONO kv C4401 :25 1 Kärl Agods Tummat 18 18 6 1,7 A10 ONO kv C4401 :26 100+ Bränt ben Ben Bränt 173 A10 VSV kv C4401 :27 100+ Bränt ben Ben Bränt 750 F A10 VSV kv C4401 :28 59 Kärl Agods Tummat 78 F A10 VSV kv C4401 :29 1 Bränd lera Lera Bränt 0,5 F A10 VSV kv C4401 :30 1 FIinta Eldslag FIinta Slaget 26 23 12 6,7 A10 VSV kv ningsflinta C4401 :31 1 Spik Järn Smitt 26 1 D A10 VSV kv C4401 :32 1 Oidentifierat Järn Smitt 43 4 4 2,8 F A10 VSV kv C4401 :33 100+ Bränt ben Ben Bränt 185 F A10 OSO kv C4401 :34 100+ Bränt ben Ben Bränt 300 F A10 OSO kv C4401 :35 20 Kärl Agods Tummat 59 A10 OSO kv C4401 :36 1 Kolprov Kol 0,1 C4401 :37 1 Kolprov Kol 0,1 F A26 Schakt 4 132 Lager Anmärkning Socken Sträcka RAÄ Fornltyp Fyndomst Fyndnr Område 3. Avslag 1: 9 x 6 x 1,5 mm, 0,1 gr. Avslag 2: 23 Svanshals Runnestad Kyleberg 146 Boplats Ark förund x 14 x 6 mm, 1,5 gr. Avslag 3: 33 x 18 x 2,3 mm, 1,3 gr, slipspår. Område 16. Svanshals Runnestad Kyleberg Boplats Ark iörund Område 16. Brunn + härd i skärvstenslager. Svanshals Runnestad Kyleberg Boplats Ark förund Område 16. Endast halva löparen återstår. Svanshals Runnestad Kyleberg Boplats Ark iörund Område 16. Endast halva löparen återstår. Svanshals Runnestad Kyleberg Boplats Ark förund Område 19. Svanshals Runnestad Kyleberg 14 Grav Ark utr etapp 1 Område 19. Svanshals Runnestad Kyleberg 14 Grav Ark utr etapp 1 Område 19. Svanshals Runnestad Kyleberg 14 Grav Ark utr etapp 1 Område 19. Avslag 1: 20 x 20 x 8,5 mm, 4,1 gr. Avslag 2: Svanshals Runnestad Kyleberg 14 Grav Ark utr etapp 1 31 x 26 x 11 mm, 7,9 gr. Område 19. Svanshals Runnestad Kyleberg 14 Grav Ark utr etapp 2 Område 19. Svanshals Runnestad Kyleberg 14 Grav Ark utr etapp 2 Område 19. Svanshals Runnestad Kyleberg 14 Grav Ark utr etapp 2 Område 19. Svanshals Runnestad Kyleberg 14 Grav Ark utr etapp 2 Område 19. Svanshals Runnestad Kyleberg 14 Grav Ark utr etapp 2 Område 19. Tre av tragmenten är limmade. Svanshals Runnestad Kyleberg 14 Grav Ark utr etapp 2 Område 19. Lösiynd. Svanshals Runnestad Kyleberg 14 Grav Ark utr etapp 2 Område 19. Löslynd. Svanshals Runnestad Kyleberg 14 Grav Ark utr etapp 2 Övre Område 19. (Renslagret). Enstaka inslag av människa, Svanshals Runnestad Kyleberg 14 Grav Ark iörund hund, häst och höns. Undre Område 19. Enstaka inslag av människa, hund och häst. Svanshals Runnestad Kyleberg 14 Grav Ark förund Område 19. Svanshals Runnestad Kyleberg 14 Grav Ark iörund Område 19. Svanshals Runnestad Kyleberg 14 Grav Ark förund Övre Område 19. Enstaka inslag av människa, iår/get, häst och Svanshals Runnestad Kyleberg 14 Grav Ark iörund hund. Undre Område 19. Enstaka inslag av människa, lår/get, häst och Svanshals Runnestad Kyleberg 14 Grav Ark förund fågel. Område 19. Svanshals Runnestad Kyleberg 14 Grav Ark iörund Område 19. Svanshals Runnestad Kyleberg 14 Grav Ark förund Övre Område 19. (Renslager). Enstaka inslag av människa, iår/ Svanshals Runnestad Kyleberg 14 Grav Ark iörund get, gris, hund och häst. Undre Område 19. Enstaka inslag av människa, gris, hund och Svanshals Runnestad Kyleberg 14 Grav Ark förund häst. Område 19. Svanshals Runnestad Kyleberg 14 Grav Ark iörund Område 19. Svanshals Runnestad Kyleberg 14 Grav Ark förund Område 19. Svanshals Runnestad Kyleberg 14 Grav Ark iörund Område 19. Kraftigt korroderat. Svanshals Runnestad Kyleberg 14 Grav Ark förund Område 19. Legering? Del av verktyg? Kvadratiskt tvärsnitt, Svanshals Runnestad Kyleberg 14 Grav Ark iörund ena änden spetsig. Minimal korrosion. Övre Område 19. (Renslager.) Enstaka inslag av människa, hund Svanshals Runnestad Kyleberg 14 Grav Ark förund och häst. Undre Område 19. Enstaka inslag av människa, iågel (troligen Svanshals Runnestad Kyleberg 14 Grav Ark iörund höns), gris, hund, häst och nöt. Område 19. Svanshals Runnestad Kyleberg 14 Grav Ark förund L1, Område 2. V om Stora Svanegården. Svanshals Runnestad Kyleberg Boplats Ark iörund botten Område 3. V om Stora Svanegården. Svanshals Runnestad Kyleberg 146 Boplats Ark förund 133 Subnr Antal Föremål Typ Del Material Teknik L B H ø Vikt Fragm Anl Ruta C4401 :38 1 Kolprov Kol 0,1 F A29 C4401 :39 1 Kolprov Kol 0,1 F A32 C4401 :40 1 Kolprov Kol 0,1 F A33 C4401 :41 1 Kolprov Kol 0,1 F A31 C4401 :42 1 Kolprov Kol 0,1 F A16 C4401 :43 1 Kolprov Kol 0,1 F A20 C4401 :44 1 Kolprov Kol 0,1 F C4402:01 1 Kärna Platt Kvarts Slaget 47 38 27 44,2 F lormskärna C4402:02 1 Kärna Platt Kvarts Slaget 62 38 31 84 F lormskärna C4402:03 1 Avslag Kvarts Slaget 25,5 20 13 6,6 F C4402:04 2 Avslag Kvarts Slaget 11 ,3 F C4402:05 1 Malstenslöpare Sten 95 82 70 818 D C4403:01 1 Kärna Bipolär Kvarts Slaget 76 46 37 145 F kärna C4403:02 1 Kärna Bipolär Kvarts Slaget 60 47 34 109 F kärna C4403:03 1 Kärna Kvarts Slaget 77 58 47 207 F C4403:04 1 Kärl Agods Tummat 48 37 8,5 16,1 F, 2 C4403:05 1 Hästskosöm Brodd Järn Smitt 30 13 9,5 7,9 F C4403:06 1 Ben Ben 0,9 F C4403:07 1 Kärl Agods Tummat 31 18 ,5 10 5 F C4403:08 1 Oidentifierat 33,5 36 17 13,4 F C4403:09 1 Avslag Kvartsit Slaget 23 20,5 7 4 F C4403:10 1 Malstenslöpare Sten 75 60 60 294 F C4403: 11 1 Kärl Agods Tummat 27,5 22 ,5 10 7,6 F C4403:12 2 Pipa Kritpipa Skalt Piplera Pressat 6,9 F Sch 7 C4403:13 1 Pipa Kritpipa Skalt Piplera Pressat 27 8 2,2 F Sch 12, intill C4403:14 1 Kärl Krus Buk Dgods Drejat 75 23 6 15,6 F Sch 21 C4403:15 1 Kärl Krus Buk Dgods Drejat 85 50 7 55,1 F Sch 21 C4403:16 1 Oidentifierat Tegel Slaget 45 24 22 19,4 F Sch 50 C4403:17 1 Avslag Flinta Slaget 22 21,5 8,5 2,8 F Sch 50 C4403:18 1 Bränt ben Ben Bränt 0,2 F Sch 50 C4403:19 1 Oidentifierat Pimpsten 59 34 21 22,2 F C4403:20 1 Skära Flinta Slaget 52 26 4,5 6,8 F C4403:21 1 Bottenskålla Slagg 103 85 34 352 F C4403:22 1 Avslag Flinta Slaget 22 17 6,5 2,8 F C4403:23 1 Avslag Flinta Slaget 23 12,5 11 2,8 F C4403:24 1 Kärl Agods Tummat 37 23 9 10,2 F C4403:25 1 Yxa Skafthåls Hål Bergart Borrat 19 15 6,2 F Sch 40, yxa intill 134 Lager Anmärkning Socken Sträcka RAÄ Fornltyp Fyndomst Fyndnr Område 16. Svanshals Runnestad Kyleberg Boplats Ark iörund Område 16. Svanshals Runnestad Kyleberg Boplats Ark förund Område 16. Svanshals Runnestad Kyleberg Boplats Ark iörund Område 16. Brunn Svanshals Runnestad Kyleberg Boplats Ark iörund Område 20. N om vindkraftverk. Rök Runnestad Kyleberg Boplats Ark iörund Område 20. N om vindkraftverk. Rök Runnestad Kyleberg Boplats Ark iörund L1 Område 2. Svanshals Runnestad Kyleberg 16 Boplats Ark iörund Område 24. Ö om Åsby. Kumla Kyleberg Furåsa Boplats Ark utr etapp 1 P34 Område 26. Kumla Kyleberg Furåsa 21 Boplats Ark utr etapp 1 P32 Område 26. Fragment. Kumla Kyleberg Furåsa 21 Boplats Ark utr etapp 1 P32 Område 26. Avslag 1: 31 x 21 x 14 mm, 8,2 gr. Avslag 2: 24 Kumla Kyleberg Furåsa 21 Boplats Ark utr etapp 1 P34 x 15 x 8 mm, 3,1 gr. Område 26. Ena sidan saknas. Kumla Kyleberg Furåsa 21 Boplats Ark utr etapp 1 P34 Område 30. Lösiynd vid besiktning. Hov Furåsa Strå 41 Boplats Ark utr etapp 1 Område 30. Fragment av kärna. Lösfynd vid besiktning. H0v Furåsa Strå 41 Boplats Ark utr etapp 1 Område 30. Hov Furåsa Strå 41 Boplats Ark utr etapp 1 P3 Område 30. Fragmenten Iimmade. Hov Furåsa Strå 41 Boplats Ark utr etapp 1 P3 Område 30. Hov Furåsa Strå 41 Boplats Ark utr etapp 1 P3 Område 30. Hov Furåsa Strå 41 Boplats Ark utr etapp 1 P3 Område 30. Hov Furåsa Strå 41 Boplats Ark utr etapp 1 P4 Område 30. H0v Furåsa Strå 41 Boplats Ark utr etapp 1 P4 Område 30. Hov Furåsa Strå 41 Boplats Ark utr etapp 1 P9 Område 30. Fragment av maIstensIöpare. Hov Furåsa Strå 41 Boplats Ark utr etapp 1 P10 Område 30. Hov Furåsa Strå 41 Boplats Ark utr etapp 1 P12 Område 30. Skatt 1: 30 x 8,5 mm, 30 gr. Skatt 2: 48 x 7 Hov Furåsa Strå 41 Boplats Ark förund mm, 39 gr, i ena änden finns texten "D:ALMQVIST" inpres sad. Område 30. Hov Furåsa Strå 41 Boplats Ark iörund Område 30. l ploglagret. (2:a schaktet vid kyrkan.) Frag H0v Furåsa Strå 41 Boplats Ark iörund ment av Geneverkrus. På buken ses en del av en rund stämpel samt texten "UM NA". Område 30. l ploglagret. (2:a schaktet vid kyrkan.) Frag Hov Furåsa Strå 41 Boplats Ark iörund ment av Geneverkrus. L301 Område 30. H0v Furåsa Strå 41 Boplats Ark iörund L301 Område 30. Triangulårt tvärsnitt, en av ytorna har kalk Hov Furåsa Strå 41 Boplats Ark iörund krusta. L301 Område 30. H0v Furåsa Strå 41 Boplats Ark iörund Område 30. Hov Furåsa Strå 41 Boplats Ark iörund F201 Område 30. Halva skäran saknas. H0v Furåsa Strå 41 Boplats Ark förund F202 Område 30. Påtråtlad i åkerytan. Hov Furåsa Strå 41 Boplats Ark iörund F213 Område 30. Utmed Bjälbovägen. H0v Furåsa Strå 41 Boplats Ark förund F239 Område 30. I åkerytan. Hov Furåsa Strå 41 Boplats Ark iörund F247 Område 30. KuIturIager Hov Furåsa Strå 41 Boplats Ark förund F250 Område 30. Den del som blivit över när man med ett rörben Hov Furåsa Strå 41 Boplats Ark iörund F264 borrat hålet i en yxa. 135 Subnr Antal Föremål Typ Del Material Teknik L B H ø Vikt Fragm Anl Ruta C4403:26 1 Avslag Kvarts Slaget 30 22 7 4,3 F C4403:27 1 Pipa Kritpipa Huvud Piplera Pressat 23 10,5 2,5 0,8 F Sch 48 C4403:28 1 Ben Animalie Ben 0,8 F Sch 48 C4403:29 2 Bränd lera Lera Bränd 3 F Sch 48 C4403:30 1 Tegel Lera Slaget 31,1 F Sch 51 C4403:31 1 Oidentifierat Sten 23 20 18 9,5 F Sch 51 C4403:32 1 Hästskosöm Järn Smitt 26 6 3 9,5 F Sch 51 C4403:33 1 Kärl Mynning Bll:4 Drejat 27 37 10 11,7 F Sch 52 C4403:34 1 Kärl Botten Bll:4 Drejat 42 23 10 10 F Sch 52 C4403:35 1 Bränt ben Ben Bränt 0,2 F Sch 52 C4403:36 1 Kärl Mynning Bll:4 Drejat 93,5 36 11,5 41 F Sch 53 C4403:37 1 Kärl Botten Bll:4 Drejat 51 59 11 27,3 F Sch 53 C4403:38 1 Malstenslöpare Sten 65 80 627 K C4403:39 1 Ben Animalie Tand Ben 6,1 D Sch 7 C4403:40 1 Avslag Kvarts Slaget 40 23 ,5 13,5 14,4 F C4403:41 1 Avslag Plattlorms Flinta Slaget 33 21 8 5,8 F avslag C4403:42 1 Malstenslöpare Sten 102 85 73 547 F A16 C4403:43 1 Bränd lera Lera Bränd 32 20 13 5,2 F C4403:44 1 Kärna Bipolär Kvarts Slaget 30 16 10 4,1 F kärna C4403:45 1 Kärna Flinta Slaget 32 15 13 6,8 F C4403:46 2 Bränt ben Ben Bränt 2,2 F A10 C4403:47 1 Bränt ben Ben Bränt 0,1 F A16 C4403:48 1 Kärna Platt Kvarts Slaget 27,5 27,5 31 33,2 F lormskärna C4403:49 1 Avslag Bipolärt Kvarts Slaget 18 12,5 5 1 ,3 F avslag C4403:50 1 Oidentifierat Järn 42 178 K C4403:51 1 Avslag Kvarts Slaget 19 16 9,5 2,7 F C4403:52 1 Avslag Bipolärt Kvarts Slaget 28 21 13 8 F avslag C4403:53 1 Bränt ben Ben Bränt 1,2 F C4403:54 1 Avslag Kvarts Slaget 18 12 4,5 1 F C4403:55 1 Kärna Kvarts Slaget 24,5 18 15 F C4403:56 1 Kärna Bipolär Kvarts Slaget 30 18 13,5 8,9 F kärna C4403:57 1 Bränd lera Lera Bränd 1,4 F C4403:58 1 Ben Animalie Tand Ben 9,7 F C4403:59 1 Kolprov Kol 50 F A242 C4403:60 1 Kolprov Kol 11 F A271 C4403:61 1 Kolprov Kol 4 F A8 C4403:62 1 Kolprov Kol F A16 C4403:63 100+ Bränt ben Ben Bränt 70 F A1 C4403:64 100+ Kärl Agods Tummat 950 F Tele schakt C4403:65 100+ Ben Ben 50 F A1 C4403:66 1 Kärl Agods Tummat 21,2 F, 2 A3 136 Lager Anmärkning Socken Sträcka RAÄ Fornltyp Fyndomst Fyndnr Område 30. Fragment av avslag. Hov Furåsa Strå 41 Boplats Ark förund F274 Område 30. Hov Furåsa Strå 41 Boplats Ark lörund F293 Område 30. Hov Furåsa Strå 41 Boplats Ark förund F293 Område 30. Hov Furåsa Strå 41 Boplats Ark lörund F293 Område 30. Hov Furåsa Strå 41 Boplats Ark förund F309 Område 30. Sten med innehåll av järn, tung. Hov Furåsa Strå 41 Boplats Ark förund F309 Område 30. Hov Furåsa Strå 41 Boplats Ark förund F309 Område 30. Grön glasyr. Hov Furåsa Strå 41 Boplats Ark lörund F317 Område 30. Klar glasyr. Hov Furåsa Strå 41 Boplats Ark förund F317 Område 30. Hov Furåsa Strå 41 Boplats Ark lörund F317 Område 30. Klar glasyr. Mynningens ytterdiameter ca 190 Hov Furåsa Strå 41 Boplats Ark förund F318 mm. Område 30. Grön glasyr. Hov Furåsa Strå 41 Boplats Ark lörund F318 Område 32. Hov Furåsa Strå 72 Boplats Ark utr etapp 1 P23 Område 33. Hov Furåsa Strå Boplats Ark utr etapp 1 F377 Område 33. Hov Furåsa Strå Boplats Ark utr etapp 1 P21 Område 33. Från spånkårna. EIdsIagning'? Hov Furåsa Strå Boplats Ark utr etapp 1 P22 Område 32. Hov Furåsa Strå 72 Boplats Ark förund Område 32. Hov Furåsa Strå 72 Boplats Ark förund P27 Område 32. Hov Furåsa Strå 72 Boplats Ark utr etapp 1 P24 Område 32. Ytrens från svart sotigt lager. Hov Furåsa Strå 72 Boplats Ark förund Område 32. Ytrens från SÖ delen. Hov Furåsa Strå 72 Boplats Ark förund Område 32. BåIpIats. Hov Furåsa Strå 72 Boplats Ark lörund Område 32. Hov Furåsa Strå 72 Boplats Ark utr etapp 1 P25 Område 32. Hov Furåsa Strå 72 Boplats Ark utr etapp 1 P25 Område 34. Kanonkula? Hov Furåsa Strå Boplats Ark utr etapp 2 P23 Område 34. Hov Furåsa Strå Boplats Ark utr etapp 2 P29 Område 34. Hov Furåsa Strå Boplats Ark utr etapp 2 P30 Område 36. Hov Furåsa Strå Boplats Ark utr etapp 1 P15 Område 37. Hov Furåsa Strå Boplats Ark utr etapp 2 P16 Område 37. Hov Furåsa Strå Boplats Ark utr etapp 2 P19 Område 37. Hov Furåsa Strå Boplats Ark utr etapp 2 P20 Område 39. Hov Furåsa Strå Boplats Ark lörund Område 39. Hov Furåsa Strå Boplats Ark förund Område 30. Hov Furåsa Strå 41 Boplats Ark lörund Område 30. Hov Furåsa Strå 41 Boplats Ark förund Område 32. Hov Furåsa Strå 72 Boplats Ark förund Område 32. Bålplats. Hov Furåsa Strå 72 Boplats Ark förund Område 28. Grav 1. Hov Furåsa Strå 21 Grav Ark lörund Område 28. Grav 1. Hov Furåsa Strå 21 Grav Ark förund Område 28. Grav 2. Hov Furåsa Strå 21 Grav Ark lörund Område 28. NV delen. Rensfynd. Fragmenten är Iimmade. Hov Furåsa Strå 21 Grav Ark förund F1 137 Subnr Antal Föremål Typ Del Material Teknik L B H Vikt Fragm Anl Ruta C4403:67 1 Hästskosöm Järn Smitt 23 3,1 D A3 C4403:68 1 Hästskosöm Järn Smitt 32 3,5 D A3 C4403:69 15 Kärl Agods Tummat 86,8 F A3 C4403:70 1 Bränd lera Lera Bränd 6,2 F A3 C4403:71 1 Slagg Slagg 196 F A3 C4403:72 10 Kärl Agods Tummat 14,8 F A3 C4403:73 1 Bränd lera Lera Bränt 11 ,6 F A3 C4403:74 4 Kärl Agods Tummat 6,4 F A3 C4403:75 Bränd lera Lera Bränt 1,9 F A3 C4403:76 18 Slagg Slagg 2,4 F A3 C4403:77 1 Oidentifierat Harts 0,7 F A3 C4403:78 1 Bränd lera Lera Bränd 0,8 F A3 C4403:79 1 Kärl Agods Tummat 4,4 F A3 C4403:80 5 Kärl Agods Tummat 57,4 F A3 C4403:81 1 Kniv Järn Smitt 130 21 3,5 31,5 D A3 C4403:82 1 Oidentifierat Järn Smitt 57 5,5 F, 2 A3 C4403:83 75 Kärl Agods Tummat 172 F A3 C4403:84 4 Kärl Agods Tummat 15,2 F A3 C4403:85 35 Kärl Agods Tummat 112 F A3 C4403:86 34 Kärl Agods Tummat 173 F A3 C4403:87 1 Hästskosöm Järn Smitt 27 3,1 F A3 C4403:88 4 Kärl Agods Tummat 3,1 F A3 C4403:89 17 Kärl Agods Tummat 76,8 F A3 C4403:90 Kärl Agods Tummat 72,7 F A3 C4403:91 Kärl Agods Tummat 35,5 F A3 C4403:92 78 Kärl Agods Tummat 493 F A3 C4403:93 6 Kärl Agods Tummat 44,1 F A3 C4403:94 16 Kärl Agods Tummat 191 F A3 C4403:95 100+ Kärl Agods Tummat 940 F A3 C4403:96 37 Kärl Silkärl Agods Tummat 275 F A3 C4403:97 100+ Kärl Agods Tummat 555 F A3 C4403:98 100+ KärI Agods Tummat 1500 F A3 C4403:99 100+ Kärl Agods Tummat 4200 F A3 C4403:100 4 Oidentifierat Ockra 3,5 F A3 C4403:101 20 Tegel Tegel Slaget 551 F Sch 48 138 Lager Anmärkning Socken Sträcka RAÄ Fornltyp Fyndomst Fyndnr Område 28. V delen. Hov Furåsa Strå 21 Grav Ark förund F3 Område 28. V delen. Rensfynd. Hov Furåsa Strå 21 Grav Ark förund F4 Område 28. V delen. Rensfynd. Hov Furåsa Strå 21 Grav Ark förund F5 Område 28. V delen. Rensfynd. Magrat. Ugnsvägg? Hov Furåsa Strå 21 Grav Ark förund F6 Område 28. V delen. Rensfynd. Bottenskålla? Hov Furåsa Strå 21 Grav Ark förund F6 Område 28. N delen. Rensfynd. Hov Furåsa Strå 21 Grav Ark förund F7 Område 28. N delen. Rensfynd. Hov Furåsa Strå 21 Grav Ark förund F7 Område 28. Hov Furåsa Strå 21 Grav Ark förund F8 Område 28. Rensfynd. Hov Furåsa Strå 21 Grav Ark förund F9 Område 28. Ö sidan. Rensfynd. Hov Furåsa Strå 21 Grav Ark förund F10 Område 28. Ö sidan. Rensfynd. Hov Furåsa Strå 21 Grav Ark förund F10 Område 28. N delen. Rensfynd. Hov Furåsa Strå 21 Grav Ark förund F11 Område 28. N delen. Rensfynd. Hov Furåsa Strå 21 Grav Ark förund F11 Område 28. SÖ kvadranten. I stenpackningen. Rensfynd. Hov Furåsa Strå 21 Grav Ark förund F13 Område 28. SÖ kvadranten. I stenpackningen. Rensfynd. Hov Furåsa Strå 21 Grav Ark förund F14 Område 28. SÖ kvadranten. I stenpackningen. Rensfynd. Hov Furåsa Strå 21 Grav Ark förund F14 Spik? Område 28. SV kvadranten. Rensfynd. Hov Furåsa Strå 21 Grav Ark förund F15 Område 28. SV kvadranten. Rensfynd. H0v Furåsa Strå 21 Grav Ark förund F16 Område 28. SÖ kvadranten. Rensfynd. Hov Furåsa Strå 21 Grav Ark förund F19 Område 28. SÖ kvadranten. Rensfynd. Hov Furåsa Strå 21 Grav Ark förund F20 Område 28. SÖ kvadranten. Rensfynd. Hov Furåsa Strå 21 Grav Ark förund F21 Område 28. SV kvadranten. I stenpackningen. Hov Furåsa Strå 21 Grav Ark förund F23 Område 28. SÖ kvadranten. Rensfynd. Hov Furåsa Strå 21 Grav Ark förund F24 Område 28. SÖ kvadranten. Rensfynd. Hov Furåsa Strå 21 Grav Ark förund F25 Område 28. SÖ kvadranten. Rensfynd. 2 fragment Iim Hov Furåsa Strå 21 Grav Ark förund F28 made. Område 28. SÖ kvadranten. I stenpackningen. Rensfynd. Hov Furåsa Strå 21 Grav Ark förund F29 Område 28. SÖ kvadranten. Hov Furåsa Strå 21 Grav Ark förund F33 Område 28. "Krossat kärl" Hov Furåsa Strå 21 Grav Ark förund Område 28. I stenpackningen tiII stensåttningen. Hov Furåsa Strå 21 Grav Ark förund Område 28. Hov Furåsa Strå 21 Grav Ark förund Område 28. Norra koncentrationen. Hov Furåsa Strå 21 Grav Ark förund Område 28. Södra koncentrationen. Hov Furåsa Strå 21 Grav Ark förund Område 28. Huvudkoncentrationen. Hov Furåsa Strå 21 Grav Ark förund Område 28. Huvudkoncentrationen. Hov Furåsa Strå 21 Grav Ark förund Område 30. Hov Furåsa Strå 21 Grav Ark förund F295 139 Bilaga 3. Kalibrerade 14Cda'teringar Atmospheric data from Reimer et al (2004);OxCa1v3110 Bronk Ramsey (2005); cub r:5 sd: 12 prob usp[chr0n] Ua3 4514 6580i50BP JL Ua2 4084 637mm* Ua3 4517 5840i50BP Ua3 4511 5200i45BP Ua3 4513 2955i40BP Ua3 4509 2125i40BP Ua2 4082 2110i40BP at. 4; I Ua2 4081 2070i40BP Ua3 Ua2 4512 2025i35BP 4083 2010i35BP 444 Ua3 Ua3 4510 1735i40BP 4508 1700i40BP Ua3 4507 1675i35BP Ua2 4134 1390i40BP [HF f? 4le 8000Ca1BC 140 6000Ca1BC 4000CalBC Calibrated date 2000CalBC CalBC/CalAD Omr 32 A24 härd Omr 3 A26 grop Omr 33 A394 härd Omr 32 A9 härd Omr 32 A16 skärvstpackn Omr 28 L8 kulturlager Omr 16 A33 grop Omr 16 A31 brunn Omr 32 A14 härd Omr 20 A16 härd Omr 32 A1 härd Omr 28 A6 ben Omr 28 A6 ben Omr 19 A10 ben Radiocarbon detennination Radiocarbon determmation Radiocarbon detennjnation 2400BP 2300131' 2200BP 2] OOBP ZOOOBP _ IQGOBP 1800BP 2400BP 2300BP 2200BP 2] OOBP ZDOOBP 1900313 ' ISOOBP ' 24UOBP ZBUOBP 2200BP ZIOGBP ZOGUBP ISIOOBP i SOOBP L :....n 'mggmmo uwmclbnjsd'llslüwlrm VL; . ' " ' m _ Område 16 . V Ua24081 : 207lkk40BP , : _. A31 brunn . 68.2% pmbabülty t' \. \ 170BC (68.2%) 4030 ; \\\ [fi;M 95.4% probability '\ “t _f/ \/\;\ 200m: (95,4%) 20AD : _ \ \'Ä ;___ ' fx _ ._ z \. ___ I . I | | | . J __ u_ 400CaJBC 2000:3ch CalBClCalAD 200mm) Calibrated date WMIMWHFIWWVMUMW[mmdálâpduaddluq_ _ 0 d “77 mrå e . Ua24082 : 2110:l=4[IBP , _ U A33 grop 68.2% probablhty \ 190130 (68.2%) SUBC /H 95.4% probability .». \. ;TL/N W 350130 ( 6. 8%) 30013c : t\ / 210m: (88.6%) 30130 _ x \ __. /xfs .L k\ 1 '\9\ |_I 1_I |_J _|_, |._ : | I i I _ I | 40%ch 200CalBC CaIBCfCalAD ZOUCalAD Calibrath date Wmurmmmrmlgoguwgmmmm[mnnmrssmmuumma " T m U 24083 2010i35BP område 20 5 \ a' ' .. A16 härd '_ _ 68.2% probabüuty :' \ ,\__ SOBC (64.1%) 30m \ / . \\_/7/'\§;x 40m ( 4. 1%) SOAD 5 '” i \ 95,4% probabiljty § "i :i: .\ \_ 11013c (95.4%) som) .F7 i “ÄN K :. 56 ?i _|_. f .. L | | | | | _ _ | 4UOCalBC ZOOCaIBC CaIBCfCalAD 200mm) 400CalAD Cah'brated date 141 Radiocarbon detennination Radiccarbon determination Radiocarbon determmation Wric :ha rm. Emm :I nl :mmm vllü Mhnwy (10351; cd: rs :§12 ;ut udqu 700013? L “kv*hä [Ja24084 : 63755101? ' I \_ 68.2% probability 6800BP \ N_ 54SUBC (59.9%) 529OBC 660031, _\_ \\._›.c›._.\ 5270130 { 83%) SZZOBC \'“5'.\ 95.4% pmbability 640051, _ Viak 55403c (95.4%) sosonc ÖZDDBP 6000313 1 SSOOBP Si J.. | I 1 I _| | l | | I | J l . GOOOCaIBC 550003ch SOOOCaIBC 4500CalBC Calibrated date Aunospheric data from Reimer et al (2004);0xCa1 v3i10 Bronk Ramsey (2005); cub r:5 sd:12 prob usp[chr0n] ”OOBP Ua24134 : 1390:|:40BP . . 68.2% probablhty l 600BP 95.4% probability lSOOBP _ l4OOBP l3OOBP * 120on 110on 615AD (68.2%) 665AD 57OAD (95.4%) 69OAD |_I \_I I i I i I i I i 400CalAD 600CalAD 800CalAD lOOOCalAE Calibrated date :numLml »MDth [3305];nbrådllpdnwfdwq _ [90on 2_ Ua34507 : 1675:1:35BP U 3 ' 68.2% probablhty ISOOBP . ?fx 330AD(68.2%)420AD ;\ .. En_ , ;..\ 95.4% probability 170on _ v' \« 250AD(95.4%)440AD 5 . '\Z\'\\ 1600319 ' “Q 150(:›13.13 : | 1400313 130031: ? I i I J . I _ CaIBCfCAIAD ZOOCalAD 4OOCa1AD 600mm Calibrated date Område 3 A26 grop Område 19 A10 ben Område 28 A6 individ 1 Radiocarbnn detennination Radiocarbon dctcnnmation Radiocarbon determinatinn 20003? 1900BP 1800BP ] 700BP 1600BP [500BP 14008P I 30013]3 2400BP 2300BP 22003P 2100BP 2000BP 1900BP 1 800813 2000BP 1900BP 1 BOOBP 1700BP I 60013]J 1500BP l400BP 52"_ __ 240AD (95.4%) 420AD I I ' :hurrun ' mjmw ' 20m_ ' ' ' ' .l' i __ _ g” '/\\§1\ Ua34508 : 1700:5:40BP :' \_ _' \ 68.2% pmbabiüty I : \ 250AD (14.7%) 290m J 3 * ;i _ _ 320AD (53.5%) 400AD : '_'. ' T_\_ 95.4% probabiljty IIII || .rm l l _ _| I _ ...l_ _..__.. J. _ CalBCfCalAD 200CalAD 400CaJAD 600CaIAD Calibrated date WWåhHullWim:iUIWJQWVE.1GMWEWGÖI5|IRIIF?MM \\ Usa34509 : 2125d:4013P : i_ 68.2% probability T 210m: (64.6%) 9030 {\ \ _, ;i ?OBC (15%) som _ “ x ;2 /' \ ' \' 'K 95.4% probabiljty : \ __\ _ 360BC (13.4%) 290BC \;_;;\\.V \\ 23013c (32.0%) 4030 “_ _. .\ '_ “ " \ | J J 1 l .__ . l_ __ _._I_ _I_ 400CalBC 200CaJBC CaIBCfCalAD 200CalAD Calibrath date '* mm 'mm M L 'u n . Usa34510 : 1735:51on 4 P Q 68 20/ probability Z . n : \ 240AD (65. 1%) 350m: R_ ' \\ 370m ( 35.1%) 380AD _' _ 95.4% probability 5 , av S\\ 210AD(95.4%)420AD _ \/ \\ :5" \..\. . x \ ' 5 '11.. ? li \ . I . _ I . l __ i I |_ CalBCfCalAD ZOOCalAD 400mm:) 600CalAD Calibrated date Område 28 A6 individ 2 Område 28 L8 kulturlåger Område 32 A1 hård 143 Radiocarbon detennination Radiocarbon dctcn'nination Radiocarbon determmalion Wade M Emm lånar :I .mmm rllll mm [2036]; ab rå 91 I 2 ;mumme 5600131) _ “ Område 32 Ua34511 :5200:b45BP , .. .. A9 hård \/\ 68.2% probame 54OOBP /\_x 404513c (68.2%) 396513c \ Åálfä\ 95.4% probabiüty \\ f \ 4230BC ( 35%) 4ZOOBC 520on x \_ 4170BC(7.?%)4090BC 4080130 (34.2%) 3940BC r xä. (är: 5000BP _ ,_\ _ ' å; \. 480an I | J | I | I | l 4400CaIBC 420002:ch 4000CalBC 380003.ch 3500021ch Calibratcd date Wanna"mmautmanavilanukmwtmxmmmmmdm ..' .' " " ' Område 32 2400BP r “ __ \ Ua 34512 . zozsissnp '_ A14 härd 2300131) '_ \ 68.2% probabthty 5 ;_\ 90BC ( 5. 8%) ?DEC 220031) ; \\\/'_'__//"§Q\ 60BC (62.4%)30AD _ \ H \_\\ 95.4% pmbability 210013P 5 'x' :::;.\_, \ 160BC(3.6%) 130130 :_ “ \ 120% (91.3%) GOAD 200on _ m 19OOBP :5 E ›."\\_ 1800BP _ \\M i *El _ _|_ _|_|_ 4 .._ ..1_ .I _|_J__l 400CaIBC 200031130 CalBCICalAD 200CalAD 400CalAD Calibrated date Warta..nunnam:u.ummvmmawmxmrjmamuuamq _ ' ' Område 32 Ua34513 : 2955cb40BP , 320031) o .. A16 68.2/3 probabIlIty __ . 126OBC (682%) 1110130 SkafVStenSPaCknmg 95.4% probability SOOOBP j “'ÃQVNK 1310Bc (95.4%) iOZOBC ' ven \:.;:§. _\ 2800BP \ Ex _ 7. §\ 2600BP \\.\\ \ x . J |. J. I | | | _ I | . _I_ l600CalBC 14OOCaIBC 120003ch lOOOCalBC 800CaIBC Calibrated date Radiocarbon determination Radiocarbon detennination MWwánnm kmualWJWuJJDnukwtmxcmdsdlluubwwwñ 6800BP 6600BP 64CIGBP 6200BP _»»H_ 5” * Usa34514 : 6580:I:SDBP \:\ Nk ' "'iiiiiv w. .J _... . J_ : J | I I | 68.2% pmbability 5610BC (41%) 5590BC 5560BC (64.1%) 5480BC 95.4% probability 5620BC (95,4%) 5470BC SZOOCaLBC SSGOCaIBC 5600CalBC 5400011130 Calibrated date Wärwafualmmhüümhm [M:ubr5d12pnhuqa(ckmj _ van34517 : 5840i5EIBP :\ 68.2% pmbabiljly öüODBP MM_ 479m: 60.0% 4650BC i /\ * . \;;\”\ 4640BC (82%)461013C ' 95.4% probability __ J \__ 4830BC ( I.1%)4810BC SSUOBP 423ch (94.3%) 4550BC ._ _ _\\ ssoosp J: 1;.: .0 540on J _J__ | | | J | J I J _ szoocalnc SGODCalBC 4300c3n3c 4600CalBC 4400CalBC 4200CaIBC Calibrated date Område 32 A24 härd Område 33 A394 härd 145 c_>®._ _, mcEEcwm 988: m_ .ömmåsñ > ::éoow 358 än_ om; sea mcêceen_ m .w m oumêo .9: ?m m0 .§5on mcmñvg ;mcxoow wñcwcgw :00 xom_ §5”. .982% uswoccê EF 0 Bilaga 4. Ritningar > 55 _coa m2 .9385535 Emm: dö_ moss; än: ?om “conz .93mm Emm: dö_ moss; ämnon dä_ __êw .55_9_ mxmacm um.: 93mm ämm: då_ moss; ?om .938 Emm: dö_ 98m Emm: does: ;mmsmoä m oumêo > 55 _coa hud. z 55 _coa 9: N mumLEO > 55 _coa m5. z 55 _coa om : Nuvoöww ._cn_ 146 c_>®._ case., mEEccwm 99:05._ _898W_ voow vQ Em än. om; 39% mEEccmE v mvngO m0 ;SEon mcmñvm> cmxoow w_mcwcm>w N aaâw b: då? wñcwcmsw EF o .umäcmäxm mn Sema ?Nääs cm ES :m 5 öm m: då_ umucmsucmm ;Ensam .F .må _ coieacoámg >m_ .§5 ;8 :ms BE Em_ umucmsucmm ämcgw .F m Emcow v Emcow m< m< 93:me ._cn_ 147 :33 :201 mcEEcom_ ömmåâm E525 goa vQ Em En_ om; mew mEEzcmE 9 02225 .F _20 00 .csEon mcowmum> :oxoom m_mcmcm>w N §90 ._S .9052? så En; så 22:_ måga: ä_ 2% ä §5 ;8 5:e_ Ume sm_ ?8 som; S53 5 .9:2me ucms 555_ ;8 Em_ ucmå E 55 cm >m EE .5:92:me >m mc__Emw mm< dö_ ucmå >m §5 ;8 5:e_ än 23% Ume sm_ §8 som; åäö Nä dö_ ucmå ;00 5:29_ um.: “EmeQO dö_ §8 Beg_ så _ ?EE .än 555% på En; Umêêaz E< ammmmmmmmm ........ 44W 44444444 4x. ....... 4 .6..".“.x.$.«.6"6.6.0..n22.663“a.ü.a............$.....u...Nää仧44 mmHuununuuuu“u“uumunu““““”N«»N«““Q%%âêâååâåu . _ \k.n.n4“.666666x46664.v ...6666866 .ävvmvvxaa 6 4 ä... : .46.”.“.“.“.“.“.“.w.§3x." 6.. z.u....“wmwuwmmuåww 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 x. “44 wuuäwâwüwä. \ 6 xzu.uuuumammumwuäwäu 666666666666666666666666666666666666666666664614 4 . §66”§§â$3ââéâ6 6666666666 ...MäwumNmNwwmumNWWWW§WW§$ 6%%3ââ%%3ââ%%%3$$?§%VWNV364 nu Ägg»«»«%nñ®vvvvvxâ$§â6 n§3.:.ämä“Nämnwä. 66666666666666666666666666666666 ...6 uvvvvvvxa.5.6.6.66 6666666666666s66 ...6.662.644 ...................5.6.6.6? 66666666666666666666666666666666 4... :4.:4:6.44.6666$66666666666%%%66...44.4.4463 666666666666%6%6666%%%3$â ?666666666 www”. u..v...wwäuwwwwwwmm..6666%66666666666 66666ugummmuämwüäxwwwwm 666666666666666666666 666644 666666 .......... ...S\ ......6.................. 666 66666666x6666666666w...3........................6 . ........ 66666666666666666666666666 (6666666 ............få...6...n.............. 66666 66666666 s666666666666.a.............n.n.......6 .......... 6666666666666666666666666666666666 , 6666 666666666666666666666665.63.6666”§6» 66666666666666666666666666 666666 6 ...446". 666%%6666666666666,....556.........664 666666666 66 66666666 666 66666666 66666 66666666666666 6666666666666 6 666666 666666666 66666666 666666664.:44:44:44:34.6:6444 666666666666 666666666 66666666, 3......u.................§.6..........<%6$§6%66666 .666666666666á.........n.......n.666666666666.. 666666666666666666666666666 66666666 a...............u.u.u.................2.5.6%?66%§66 66666666666,Q.444.N...N4.4....N.....§.....“.u.u.z 66666666666666 6666666666 66666666 .åøwøaaazgaaaaa66?6663.66.Ew666666 .6666å4u.......N.......“.§.“....$4 666666666666666666 ›6›666666666666666› ....4...................................v.666666666 .666 666666666666.6..........“......§...$4 66666666? 66666666 6666 666666 666 x 6 6. 4 4 6666666666666,....zzzzåza . 666666666\666666666 .666 666666666 64 66666666%666666666666666666666 66666666.\66666666AE66666666666 666 666464 4 4 4 4 46666666666 6666666666666666666666?5.65.366.4 666666666\.66666666 6666666666666s 66 66666666666 6666 .66 666666666 66666666666666444446 666666666 6666666666446666666666666666 666666666666666666. 66 66666666666666666666666666666 6666666666666666666666666666666666666 6666666666666.66666 66666666666666666666666666666666 6 6666666666666666666666666666666666666 66666666666666 66666 666666666666666666666. 6 6666666666666666666666666666666666666 66666666666666 6 666666666666666666666666 6666666666666666666666666666666666666 666666666 6666 6666 66 .66666666666666666 66666666666666666666666666 6666666666 666. 66666 6666666666666 .666666666666666666 666666666666666666666666666666666666666 66..66666?666%6â6666666666666666666666 6666666666666666666666666 6666666666 66 6666666666 6666666666666666666666666666 6666666666666666666 666666666666666 66 6666666 66 666666666666666666666 6666666666666 66666 666666 666666§ 66, 66666666666666666666 6666666666 666666666 6666666666666666666 66666 .666666 4666 66666666 6663666666666666666666666 6666666666666 6666 6666666 6666666666666 66666666 6. 6666666666666666666666 66666666666666666666666666666666666666! ›, 66666 66. 66 666666666666666666 6666666666666 66666666666666666666666666 666666 666666666666666666666666 666666666666666666. 66666666666666666666. 66666 66666 66666666666666666 6666666666666 66666666666666666666666666 6666 6666666666666666666666 666666666666666666666666666666666666666. › 666 666666666666 › › › ››»»»»»»!6?PÃNVV§§”M 6.6›6›6›6›666›6›6»6›6›6.6. . 66666 6.666666”. › 6.66N6N6N6. › 148 Nuvoämm .ED c_>®|_ cmcoñ mcEFEmM 92:8: 922”. 58 358 än_ om; sea mcêceen_ m: oumêo .F _20 m0 .§5on mcmñvg cwxoow w_mcwcm>w §5”. .982% E_\ 0 vm< mm< Näää: vi dä_ 928 ;30 då_ 938 än áêEmE ._9_ mxsmcm um.: Em_ _3935 ;8 _zm áêEmE .cam 225% ;8 ?2% ;9. ä 922_ 8.: Em_ 92mm danmö ._9_ >m mama_ um.: Em_ 93mm áêemc Emm: ;Ensam .cma ucmêoxm ;8 922m ge_ å 922_ 8.: Em_ 93mm ;Ensam ._9_ ;8 :mazmxm mxmacm BE Em_ 92mm ;Ensam ._9_ mxmacm um.: Em_ 928 då échv'uiço'lx'cd \ I / ;Lz \ 4 4 4! 1 4 i_ _ mm< Nm< Om EE E81 muvoöww ._cn_ 149 c_>®|_ cmcoñ mcEFEmM ömmåå E825 Eiáow §58 än_ om; små mcêceen_ m: mumêo .F _20 DC ...55on mcwwwvm> .. cmxoow wñcwcmsw §5”. .982% EF o då_ 938 då ds: .N ._9_ ;8 :mm 922m um.: Em_ áacmm ?om 656 .F ® O 8.: E91 ©m< 3.0.. : . Äxxxvuwwuâ ..0vava .wwwå.nunn.n.›...n.n§nnnw.. ..å.n.vå.' 000 050 000 4 4 4 \ 0000000000401 .55_9_ ä 922_ 8.: Em_ 92mm än; 38:: .o .cam 95:5 ?25% BE Em_ umcmsmnöv_ ?om dä_ ?En ;8 _9_ ä mama_ BE Em_ 88:: ;8 _9_ § än 225% se 3: 85 gm_ ?8 EE .§55 mucmêåm ü um.: Em_ _e_ ;8 ms_ 2% se 535: ,ä 5%; §52 åäö . .ES 95_ ämm um.: äsacmw dö_ 93mm ds: Lo'ço'rx'co'cn dä_ ?En v' “om 3:51 .m .82 ?En ;8 _9_ gem då ucmêoxm um.: Em_ :om äta.: .N .§55 mucmêåm mxmacm BE 5:8 ömmz dä_ 8:3; 8.: avgas sm ;8 _9_ äåmcmaamxm um.: Em_ ?om 60on .F Sååå: vi .. v.. a» . .i .i \ Mm... 0,4%.. : www... .... 40 00» l \ ”WWW” »x s» N 00000000000 00 0000 00N00000›000› › , 04 00090000 0 0 0 Em_ emma_ E 85 #85 onmm om< m 8.: E91 Fm< vuvoöww ._cn_ 150 c_>®._ _, mcEEcwm 988: m_ .Lägga > 38 358 än. om; mew mcE :En :00 cm_n_ wrwmeEO .3. (då .93 .v m0 ;SEon mcwñvm> .ceaås .m då_ Eg §5 mxmacm . . cwxoow w_mcwcm>w då musen um.: a_ 2 då_ umzmåom ;8 ._0x .N §5”. mmocêmw mögosxüswoccê ä_ 2% 55 :så ;8 än Såååñ Esååeä;8._e_§ .. EF o \\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\ m Om EE Eth < 02. .cam 225% ;8 932m um.: Em_ ?om émcgw .F .. . 0.” .mmaäazxn Jm Møwnrwwnwwwwämü ..\ x x Jm Jm 00000000000 0040000000000 0 000000§l 000 §20”Ö..n....<0?®000<. m2 \ . 0. . ...Six ..0 0 000 < 00......?.Öfgxsêzr 3 :000000000A°v\0000&›.§§0. 000000000000000000 s0\000l\.\.....\\\.v.000 00000000000000000Q00000°Öäüüüåz 00000000000000000000000QáNNNäNNWNVS ,000000 ,0000 ! \ .nvmávöwø 00000! 0000! 9 .s ! 0000000!00000000!0000\ .. §3/.âø/oä: . 0.......0/5å: . 0 ll0000aüüx 0000 0000000000 0 ,00% (0 “0.0.5.0 52:53 O 0 55 _coa \ m2 \ O 3: MM.. 0%' \ y' Q): 0%: .såå _ 258 8.: O dzofmesxdma ucmêâm ;8 O 0 922m um.: Em_ ?om datgw .F ?543443 . 0 En u n um : ; “NW 4! _ , , O 0 SE Eth 0 mg. 151 muvoöww ._cn_ Dnr 551/04:1 A 16 Härd PK 1. Grå, något humös och sotig lera med skörbränd sten och kolbitar Runnestad, utr etapp 2 Rök socken Vadstena kommun, Ög RAÄ 146, Område 20 Profilritning Skala 1:20 152 Dnr 551/04 2004 Viktoria Björkhager Renritning Johan Levin Dnr 660/04:1 A19 Pinnhåi. ? profil mot 0 M 1. Svartgrå, sotig lera. A18 Pinn/stolphål ? profil mot 0 M 1. Svartgrå, sotig lera. A17 Pinnhåul. ? profil mot 0 M 1. Svartgrå, sotig lera. A21 Pinn/stolphål ? profil mot 0 W 1. Svartgrå, sotig lera. _:_:_ 0 1m Runnestad, FU/AK Rök socken Vadstena kommun, Ög ÖM 1, Område 20 Profilritning Skala 1:20 Dnr 660/04 153 2004 Viktoria Björkhager Renritning Johan Levin c_>®|_ cmcoñ mcEFEmM ömmåoñ E825 2:3888 måva än_ om; 295 mEEccmE mm oumêo .5 SE m0 .§5on mcmñvg cmxoow >o_._ x<\3n_ .>0I EF o IHIHI @ e @ m 6 6 @ êQWQøø ÅUQWøGQQQmWwEE 900 @ RQ 9 2% p åá www @ @ øø G 6 0 00 av @ @ ägg”, 9? Q? ,WW G Qgåøgm @ C Nvmn_ @ 006 G G _ En o m v m N v 0 154 mñwozuww ._cn_ c_>®|_ cmcoñ mcEFEmE ömmåoñ E825 2:3888 ooâm än_ om; 295 mc_ :cci mm oumêo .a ?m m0 .§5on 35:2 cmxoow >OI §5”. 50: .=m:09_ §29_ um.: ämmtzäv_ umeå äenéos_ .N dä_ ;953m .o .ämmzasx EmmoEo; gäss; äåm .m .§55 82m E _3.on um.: :mmsczmmcma mucmñEE msåomncmä .v .Eåo ägg ;8 ämmzaäx .m .cmamsm >m mama_ um.: Em_ 92mm ömmz .N .cmamsm ;8 _9_ mxmacm då_ umucmsucmm moss; än: den um.: Am.: ämmzasx .F NF 2 m 55 _coa m4. :mn mucmño m EEE __ ,%_L _ 2 SE E91 #4. 155 wövaN ._cn_ Dnr 294/06:6 14m 12 10 9 8.5 >\> 03 .E 0300 23 C :CaI L wc 7* >°J 3:0: 8 cc (D: 5 :E n.0 ?Eggmowoj ;gg .E$r.Q“'9 ®8>55FE§EE ?wg.ggm@§ ääaåggegm :IE amount 9.4 E E 0.) x *5 a: i E NU E E E 0.) :0.5 ?va 8 E oo A 156 Dnr 294/067 Punkt 1 Punkt 3 1' 01:? m im .. O .kw 9 8.5 U, » .E 0300 23 c :ON L wc x >°J 3:0: 8 cc (D: L 37°” n.0 (D EL ñ ECEEOOQDO :§0 *cvQQ'E oxFEävF_ g0>mw ovFE ;geEgmég oofâåggêgw :IE amount > 0 N %x :5 D. A 157 Dnr 294/06: 11 Hov, delundersökning 03120 :om cv §3 EE c (DEC ;40 i 8* wEN >5=å 0._. :E Planritning Skala 1:20 Dnr 20061120 Petter Nyberg Renritning Johan Levin 158 c_>®._ case., mcêzcwm Qoâz Eon_ 84788 woêww än. om; mew mEEccmE mm mvngO .FN (då m0 .§5on 35:2 cwxoow >o_._ oscxowövcawv .>o_._ |_V v :Ei N F E0 Nröozuww En_ 159 c_>®._ case., mcêzcwm Qoâz Eon_ 84788 woêww än. om; mew mEEccmE mm mvngO .FN (då m0 .§5on 35:2 cwxoow >o_._ oscxowövcawv .>o_._ l l l l \V\ I !O\gn\v U0/ Go 00 D GUQOOQUQOQV mñwozuww ._cn_ 160 c_>w._ case., mcEEcwm Qoâz Eon_ :ågon woêmw än. om; mew mEEccmE mm mvmêo .FN (då m0 .§5on 35:2 cwxoow >o_._ oscxowövcamv .>o_._ EF conomecmE mucmñ mxâmcm_ mr mmtw+ xu mzcms_ Nr 0380 _\_\ xu ms: 3 xu 2:35: m xu maumw_ m 0980 m0 › Erwimmrm? Em EEon_ w Em maumw_ m är? Em 25 v wmrw+ Em 9:35: m 85+ miâucms_ m vmtwêor? E:_Lm>_mo _\ wöozuww ._cn_ 161 c_>®._ case., mEEccwm 9932 ;mtwm ;85820 woow woêww än. om; 39% mEEccmE mm mvngO .FN (då m0 .§5on 35:2 cmxoow >o_._ mcExowövcawv .>o_._ m Eczn_ |_V N Eczn_ xcmnEEn_ i “wozumw En_ 162 c_>®._ case., mEEccmm_ coww_®:Emw xcvmi §9:ng moon woêww En_ av; 396 mcêceen_ mm mvmêo .FN (då m0 .§5on 35:2 cmxoow >o_._ mcExowövcawv .>o_._ E_ 0 mom4m4o4u444w4 44040 .äâevzøumyuâ S? + ;så E0 7 2283553 S? + ;så Em_ _30 .m Em_ “530 .N Em_ 93mm ängen gös_ .F [540.l4l .I44 . 4® F\4Jl |l|4.4|44l I4Jl\\ö4040404044 åäâunawuwsswøâaaw; ›om.åäâåâuäåâ§uwöäåuâpåâxo§530. V0 0043008844 .va , 4 3 . \ (Ink. . ...990»an ä* 9 A 4 Q 0. 0 0/ v 6 9 'S 4 00 o 0 B» x › nåns? “Mo/»cismâuø 0208251 \_\x4_§:_å _ _ _ _ _ _ _ _ › .\»5 N m .4 m 0 N m a . âwânå a ..61 k. .Rss I . Oww .GE ___En_ 0404 I I I I I I I ...av Val 020 .DE ___En_ 9 . 4 4 4 4 4 440404 44 . i 4444440404* 4040410540544?? , .04040 \ 1! 4 4 4 4 I uçnwnononoäowfåu . ! m ;SE 7 ;SE Em oröozuww ._cn_ 163 E>®4cm50w mc=zccwm ömmåoñ 20:5 ?888 måva än_ om; sea mcêceen_ om oumêo .5 ?m m0.c:;:coxmcmñvm> cmxoow>01 §28wa .mcExowövcEâ .>OI EF o zgopzcoa vmm< _ zgopzcea _ NNN< _ zgopzcea _ mNN< _ zgoch=äha mmm< _ zgopzcea _ NFN< NÖOBE ._cn_ 164 c_>®._ case., mcEEcwm 529m x .ömmåsñ > Fwéoéoom SEN än_ om; sea mcêceen_ mm oumêo .mn ?m m0 .§5on mcmñvg cmxoow >OI §5”. 50: E _\ o då_ 52% 5:: .sasse Nääs_ .20_st W .m Om äs _coa _Egem 2 .så _ :Emm 9.323 um.: sasse 28 så; äeeäs_ .N .22st .F xw©wxwxxxmvH .så _ :Emm 9.323 um.: sasse 28 så; äeeäs_ .N .. än_st > 55 _coa ?goa _Egem .2 > 55 _coa _Egem 2. .Egmgmâzmdzj .m .sasse gås_ .N .22st .F .sasse gås_ .22st .N .F m 55 _coa Qohm 04. .53:23 6:8 Emm: gångs_ .m dö_ mgmnsm ds: .N .20,2% .F > 55 _coa _Egem 2 .23 .m .55_9_ um.: Em_ 93mm än: ?om .22st F'cxi z 55 _coa 9% 2. SE Eth 2 Nöozuww ._cn_ 165 c_>®._ case., mcEEcwm ömmåå m_ö§_> moon måva än_ om; 23m mcêceen_ mm mumêo .NN SE m0 .§5on mcmñvg .. cmxoow >OI v25”. 50: E_\ 0 .Egmgmeämdzj .m .ä ;8 _9_ å 922_ 8.: gassegäegw .N 2%: .F EE Eth ©Nm< .Egmgmåämdzj .m .ä ;8 _9_ >m mama_ um.: ååååêå .N 2%: .F > 55 _coa §2. .8:25 .v .Egmgmâämdzj .m .ä ;8 _9_ >m mama_ um.: åêågsêsw .N 2%: .F .8:255 dä_ mgmeäm ds: .ä ;8 _9_ >m 922_ 8.: gissa ?om 4.56 2%: z 55 _coa Q2. dö_ mgmeim ds: .ä ;8 _9_ >m 922_ 8.: sasse ?om 4.56 2%: > 55 Ena :282% 2. SE Eth mNm< dö_ mgmeim ds: .m .ä ;8 _e_ å 922_ 8.: sasse ?8 få .N 2%: .F >w äs _coa :28%: m4. möozuww ._cn_ 166 c_>0._ a. mc_5_._c0m_ 529m x .ömêvzâm > 3888 SEK Em om; 39% ?55:05 .maggåsmgj .m .gagåäå mm ouEEo .mn «m .sasse gå få UN .sasse ;§32 mo .csEon mc9mum> 2%: F Eozms_ :oxoom >OI v25”. .>o_._ EF o Om EE Eth 2 SE Eth garanti; NN< _En_on m2 En m m 3 3 Så .§2 ansåzm maj .m ;mamaåxm 2325 ;8 _9_ >m mama_ um.: mage.: mzom im>w .N .gås .F 2 SE Ena En; E< .mêmåzs .m ;mcme 22m Em; . 86 >m mama_ um.: mage.: mzow .v dö_ mmñâäm 2..._ .m .20.me .F E0 F N m EE Eth .N own_ vöozumw .ED 167 c_>®._ case., mcEEcwm ömmåå m_ö§_> moon måva än_ om; 23m mcêceen_ mm mumêo .NN SE m0 .§5on mcmñvg .. cmxoow >OI v25”. 50: EF o då_ 525% ms: .28 så; gasa.: ;eåå än_st Om EE Eth En; §4. dö_ mgmeäm ms: .m .93 så; gasa.: ;2252 .N .22st .F Om EE Eth ?258 _Egem 84. möozuww ._cn_ 168 c_>®|_ cmcoñ mcEFEmM ömmåoñ 2025 8888 måva än_ om; små mcêceen_ mm mumêo .mn ?m m0 .§5on 35:2 cmxoow w>OI __oêe_ chmåzåsn_ 50: EF o .233523 ._9_ Samco :8 “om EE 59%_ databas_ .wssê EE caucus EEE m_an .'cxicdvi m z 55 _coa 02 möoüi ._cn_ 169 c_>®._ case., mcEEcwm ömmåoñ 20:5 ?888 SBS än_ om; små mcêceen_ mm mumêo .m _20 m0 .§5on mcmñvg cmxoow >OI §28wa .w aamö ?_5093 .Emm EF o 2 SE _coa §2. L FövaF ._cn_ 170 c_>®|_ cmcoñ mcEFEmM ömmåoñ 20:5 8888 SEN än_ om; sea mcêceen_ mm oumêo .m _20 m0.c:;:coxmcmñvm> cmxoow>01 §5”. ämm EF zgopzcoa vmm< zgopzcoa mmm< zgopzcoa omm< ._9_ 9.325 ;8 :mm 225% um.: Em_ 90.: ?om .Så 95:a áåmxm ;8 §29_ 9.323 um.: Em_ 90e Emm: dosa; ?mi ?om .äga mmåmxm mxmacm ;8 :83% 3:20 å _§22_ 8.: ms_ 95..: gå; ?3 smmz dö_ m .E än: ;_35 E Emm: ázow .Eozws WWWWWWQPW H wa§wm§\ .w\ éaicdv' zgopzcoa mmm< zgos_çsa mmm< manpzcoa Nmm< zgopzcoa mmm< FövaN ._cn_ 171 WW Utmed de tre delsträckorna berördes Vid utredningarnas etapp 1 sammanlagt fyra fasta fornlämningar och 36 objekt. Utredningarna etapp 2 och förundersökningarna resulterade i att fast fornlämning påträffades utmed totalt 11 platser. Det var dock endast 9 platser som gick Vidare till förundersökning i form av antikvarisk kontroll eftersom kabelsträckningen kunde justeras till att inte omfatta de framkomna fornlämningarna Vid Svanshals kyrka och Åsby kulle. Vid 21, Hov sn, utfördes en delundersökning aV en skadad stensättning. Utmed de olika delsträckorna påträffades ett flertal fornlämningar frän mesolitikum fram till vendeltid. Vid Kyleberg undersöktes ett gropsystem och en brunn frän förromersk järnålder. Vid Särtshöga undersöktes en grav som daterades till vendeltid. Graven innehöll förutom människa även en mängd djurben frän häst, nötkreatur, hund, gris, fär/ get och höns. Vid Hov delundersöktes en skadad stensättning som daterats till romersk järnålder. I gravgömman fanns förutom ett skelett även kremerade ben frän människa som låg placerade mellan den graVlagdes ben. Intill gravgömman fram kom en stor mängd deponerad keramik. Graven hade anlagts på ett kulturlager från förromersk järnålder. ISSN 14039273 Ropport2013113