Några minnen från 1880-talets Ödeshög

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

”Handelsman Johanna”, fra Johanna Peterson, född 1807 i Brodderyd, död 1899, är en känd och ofta omskriven personlighet. Hon ägde nio gårdar och fostrade 13 barn! Början var en liten affär i kyrkbyn. På grund av en bankkrasch dog hon utan nämnvärda tillgångar. Några minnen från 80talets Ödeshög En ovanligt färgrik berättare om gamla tider var Fredrik Rask, född i Ödeshög 1872. Han flyttade i unga år till Stockholm, var över 40 år anställd i Frälsningsarméns Högkvarter, men återvände ofta till hem bygden. Vid Ödeshögs municipalsamhälles 25årsjubileum 1947 skrev han en artikel för ÖstgötaBladets jubileumsnummer, införd den 7 november, och den återges här. Fredrik Rask hade ända till sin sista stund han avled 1951 en mycket varm känsla för Ödeshög. Jag minns Ödeshög som ett litet bysamhälle med ett 3540tal byggna der och omkring 500 invånare. I slutet av 1870talet var Riddaregården ej så vackert bebyggd, endast två bostadshus funnos, nämligen ett vitrappat envåningshus, som kallades för Riddaregården, och en byggnad, i vilken sergeant Wittfeldt med familj bodde. I detta hus var också en liten handelsbod, som innehades av ”Kalle i mjölboa”, Karl Fredrik i Kulltorp, hette handelsmannen. På ena sidan av gatan låg Gatugårdens ladugård och lador och på den andra hade Riddaregården sina. Utmed torget var det tre garvarestånd. Det ena innehades av en garvare från Stora Åby och de andra två av garvare från Grenna, vilka på torgdagarna hade sina affärer där med lädervaror. Duktiga affärskvinnor i Ödeshög Ödeshög hade på den tiden endast tre speceriaffärer förutom ”Kalle i mjölboa”. Den ena och största affären vid Storgatan _ och den första i samhället innehades av en handl. Landeberg. Chefen stod själv i affä 128 edierade, men han hade dessutom tre biträden, nämligen frök ;ZIinoetc 1Säffller, Pyk och Anna Carlsson, den senare blivande fru Werner, som efter några år öppnade egen speceri och manufakttrfaffar v1d Stor gatan. Affären hade startats av ”handlingsrnan Johanna , kand som en mycket driftig människa, som bl.a. tog 1n1tllat1v 'lilll att bygga hamnenul Hästholmen. I min barndom hade hon mjölaffar och pa vararna fro handel. Den andra affären var även vid Storgatan, närmare bestämt 1 det roda och fyrkantiga huset _ sedermera Lej ons affar samt inneflêades av en fröken Hultgren, som inflyttat från _Yadstena Den tredje a aEn,leivep den vid Storgatan, ägdes av en fru Sjoberg. .H'ennesubltrade' var ar 0 , som sedermera blev egen affärsinnehavare 1 Odeshog.nAffaren drivesh nu av dennes son. Efter något år byggdes ett nytt hus, aven det affåars us, utmed Storgatan, vars ägare och affärsmnehavare var en froken asmus sen från Danmark. I det huset är nu hatt, moss och modeaffar. När 'Ödeshög hade endast två gatlyktor Med gatubelysningen var det klent på 1800talet. Den första och enda gatulyktan med en fotogenlampa uti uppsattes Vld Svangen. och bekostlit des av husets ägarinna « mor Lovis på Svängen.°Sedan tlllkomoen 11 nande lykta vid Lejons hus, så Ödeshög kunde da stata med tva gatu lyktor. r a arna var'e tisda var livligt besökta, ty då kom ju folk från såvIäl sgliioäsbygden :om St. áby, Heda, Rök och V. Tollstads socámar for att både sälja och köpa. Kommersen gick utmarkt och handlan 1:nävar många, ty affärsmän kommo från både Grenna, Vadstena och S _erlllrllge och tom. Tranås och slog upp sina tältdukar och salubord.,Allt glc 1v ligt och glatt till väga. Ödeshög hade på denutlden sex kafeer och dessla voro mycket välbesökta från morgon till kvall. Det fanns aven fyra o serveringar, vilka även de var mycket frekventerade: sa gubbasna Vill: ganska yra i mösan, då de skulle gå eller åka hem fran torget pa mar naderna. Två hedervärda kantorer Bland de mest framstående personerna i samhället var .direktör Rlchard Pettersson, som var allt i allo för Ödeshög, och mycket fin, god och gedi; gen personlighet. God sångare var han ocksånoch dartlll muslkahlik 1:e ägde humor. Direktör Pettersson var folkskollarare och organlst 1 yr an under många år. Han hade fem söner och enndotter. Barnen tog .namnet Björkegren efter modern. Sonen Axel blev .läkare och bosatte s1g 1 ut landet. Emil blev chef för spårvägsbolaget 1 Stockholm och bosatte älg sedan utrikes. Dottern är nuvarande fru Gerda Hedfeldt, gift med harla: s skrivare Hedfeldt och numera bosatt i Rök. Efter d1rektor Pettersson om 129 folkskollärare Augustinsson, som sedermera blev kantor. Jag minns, då han ett par gånger i veckan övade sina musikaliska anlag på kyrkoorgeln, och jag som skolpojke fick tjänstgöra som orgeltrampare. Det tyckte jag var mycket både viktigt och roligt, fast jag ibland måste stå med båda fötterna på trampan för att få ned densama. Avlöningen blev 25 öre i fickpengar varje gång. På tal om kyrkan så minns jag ju väl, när den byggdes om av kyrko byggmästare Runqvist från Tranås. Före ombyggnaden var altaret, där orgeln är nu, och orgeln på altarets nuvarande plats. Stora gången var i mitten av kyrkan åt gamla kommunalrummet till och så fanns det en in gång genom sakristian. Då väckelsen kom till 'Ödeshög På det religiösa området var det statskyrkan som dominerade, där komminister Snellman och kyrkoherden dzr Håhl predikade den senare blev ju pastor primarius i Stockholm _ samt ett missionshus, som låg strax vid Pilgården och mitt emot Skattegården. Predikanterna i missions huset kom från Jönköping och från länets Ansgarieförening. Ãr 188889 kom den så beryktade Nelly Hall och hade en serie möten med stora åhörarskaror, såväl inne i missionshuset som utanför, så att fönstren måste öppnas att alla skulle få höra hennes sång och predikan. Många blevo genom hennes möten omvända till Gud. Efter fröken Hall kom tre evange lister från Helgelseförbundet, vilka verkade en lång tid och blev till stor välsignelse. 1896 öppnade Frälsningsarmén en kår i Ödeshög. Jag var dess förste soldat och denna korporation tillhör jag fortfarande. Som brevbärare och prenumerantsamlare Brevbärare i Ödeshög var under många år gamla Adolf Hektor, vilken bar posten i en stor korg. Frågade man Hektor om det var brev i dag, så blev alltid svaret: ”Ja, det finns många brev!?7 Efter Hektor var jag brev bärare och var det i många år och fick då en stor postväska och uniforms mössa med posthornet i. Orrnäs och Backasand ingick i utdelnings området. All posten till skogsbygden lämnades hos Britta Norin, som hade en liten affär med snus, cigarrer och karameller strax intill, där metodist lokalen nu ligger. Som brevbärare hade jag ingen avlöning men uppbar 50 öre om året för varje tidning och 3 öre för varje brev, som adressaten fick ta emot. Posten hos Britta delade vi inkomsten för. När ÖstgötaBladet började utkomma blev jag prenumerantsamlare och lösnummerförsäljare. För varje gång jag kom in till Vadstena och redovisade lösnummerförsälj ningen, fick jag en bok av gamle redaktör Wallin. ÖstgötaBladet är fort farande en kär gäst i mitt hem, och ag har haft tidningen även sedan jag för 50 år sedan flyttade till Stockholm. Artikeln infördes i ÖstgötaBladets specialnummer vid Ödeshögs municipalsamhälles 25årsjubileum, vilket utkom 7 november 1947. Det kan nämnas, att dem omnämnde direktör Petterssons son Emil blev chef för Berlins spwårvägar. 130 *to 41,. A