Om Tåkern och dess sänkning

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

,rå'C « , \ *_ _ [#7 C ?(H /áê'fr'f'z'i (VL/K “47455 Jaa/“Hd (I I ._/ W __ width/“3:7 /S/,WENSKA MOSSKULTURFÖRENINGENS TIDSKRIF T ,ø/” ÅR 1903 (SJU'JTONDE ÃRGÃNGEN) [W ;_r W' ' * LM “makaAkademien; 'ilH.. L... .4 u . '.v L\ m . .“ | 'AHJIUH'LVGEUGEVR JÖNKÖPING 1903 H. HALLS BOKTRYCKERlAKTJEISOLAG. 346 Transport 55,428: 60 Diverse inventarier ................................................ .,. 9,402: 86 Spannmål, rotfrukter, hö och halm m. m .................... .. 2,956: 42 Utestående fordringar .............................................. .. 1,143: 63 Summa kronor (18,031: ñl Skulder: Till diverse personer .............................................. .. 6,385: 6? Tillgångar utöfver skulder vid årets slut ................... .. 62,545: 84 Summa kronor 68,931: 51 Tillgångar utöfver skulder vid årets slut utgjorde så ledes ............................................................... .. 62,545: 84 Under det att motsvarande vid årets början uppgick till 53,707: 84 hvadan skillnaden kronor 8,838: \ sammanfaller med här ofvan i kapitalräkningen anförda siffror. Under gångna sommaren hafva revisorerna besökt mossfältet vid Flahult och därvid befunnit allt i bästa ordning. Såvidt vi kunnat utröna, är i öfrigt intet att anmärka mot förvaltning och räkenskaper, hvadan vi få tillstyrka ansvarsfrihet. Jönköping den 16 April 1903. E. W. Levén. (i'ml Ribbing. Ernst L. Hmtmmm. J. Södergren, På Ordförandens förfrågan beviljade Föreningen Styrelsen full ansvarsfrihet för nämnda år. Därefter godkändes Styrelsens förslag om afslcrifningar irä kenskaperna för innevarande är, nämligen 3,000 kronor ä experi mentalfältet vid Flahult och kronor 1,082: 10 å Granarps mosse, hvarigenom den förra fastigheten kommer att bokföras i 12,000 kronor och den senare oodlade hvitmossen i 100 kronor. Styrelsens förslag rörande underdånig framställning om 15,000 kronors statsanslag till Föreningen för år 1905 godkändes äfven. Frågan om lämplig plats för ordinarie sonimarsammanträde år 1004 föredrogs, men då man ännu ej erhållit något definitivt förslag därtill, uppsköts ärendet till stundande Novembersamman träde. 347 Därefter skulle enligt programmet föredrag hållas Om sjön' Tåkern och dess sänkning af landtbruksingeniör G. Sjöberg, men som han af sin tjänst var förhimlrud nLL infinna sig, hade friherre 771,. Hermelin i stället välvilligt åtagit sig detsamma. Hans anförande, hvari äfven ingick en skriftlig uppsatsi frågan af ingeniör Sjöberg, var af följande lydelse: Tåkern är belägen inom Lysings, Göstrings och Dahls hära der af Östergötlands län. Den har en omkrets af något mer än 31/2 mil, en vattenyta af omkring 0,44 kvadratmil_ samt ett flod område af 3,18 kvadratmil. Dess höjdläge är omkring 18 fot öfver Vättern. Sjön bildar en oregelbunden, skåll'ormig fördjupning med längdutsträckning i väster till öster eller något mot nordost. Det ursprungliga sjöbäckenet är nu till största delen uppfylldt af slam, så att två tredjedelar af nuvarande sjöbottnen ligger inom fyra fot under sjöns fixpunkt, hvilken inhuggits nedanför Svanshals kyrka, 37,3 fot lägre än Topografiska kårens fixpunkt vid samma kyrka. Sjöns största djup är ej mer än 7,8 fot. Täkern är ingen sjö i vanlig mening, utan en träsksjö, som helt och hållet saknar djup. Den är så grund, att den i_ flera' riktningar tidtals ej kan befaras med båt, och år från år igen vallas den mer och mer, så att om ett eller annat årtioende är hela den stora vattenytan förvandlad till ett träsk. Tdkerns botten. Enligt den är 1883 af geologen doktor A. Blomberg på för ordnande utförda undersökningen utgöres berggrunden under Tå kern och den omgifvande trakten delvis af granit och gneis och till större delen af kalk och skiffer. De närmast detta underlag liggande jordlagren utgöras hufvudsakligen af krosstenslera, stun dom sandblandad, alltid kalkhaltig, samt af glacial, hvarfvig lera. Den nuvarande sjöbottnen består till största delen af den allra hördigaste jordmån. Enligt de noggrannaste undersökningar, som möjliggjorts genom sjöns ringa djup, utgöres botten först och främst af samma goda mergellera, som finnes i den omgifvande orten; vidare af förmultnade vattenväxter, hvaraf den rikaste vegetation synes öfver allt; af exkrementer efter de otaliga skap ror af sjöfåglar, som i århundraden haft sitt tillhåll i sjön; af upplösta skal och lämningar af kiselinfusorier, snäckor och andra större och mindre vattendjur; vidare hafva dit nedrunnit genom diken och bäckar delar af matjord och lera från de kringliggande 348* åkrarna. Denna innerliga blandning af organiska och oorganiska beståndsdelar, i dagligt tal kallad dy eller gyttja, förekommer till ett betydligt djup å sjöns botten, mängenstädes till flera tiotals fots djup, och lofvar att blifva den bördigaste jord, när sjön blif vit torrlagd. En sådan jord hohöfvm' i långa tidor ingen gödsel, emedan den har en nästan outtömlig växtkraft. Sj'öbotmens airca l. KommissionsIandtmätaren A. Th. Galen har i förteckning af den 14 Februari 1881 angifvit sjöbottnens areal sålunda: sämre sjöbotten ................ .. 754 tnld bättre (1:0 . . . . . . . . . . 7,766 70 81520 tnld äldre landvinning, som gellan sjöns sänkning skulle förbättras ............. .. 1,598 » eller tillsammans ............................ .. 10,116 tnld nyvunnen och förbättrad mark. Denna areal är fördelad på 85 5/3 mantal inom socknarne Hof, Väderstad, Kumla, Svanshals, Väfversunda, Rogslösa, Källstad, Herrestad och Strå, ungefärligen på sätt här nedan visas: Areal tunnland Antal Nuvarande strandägare landvinning Sjöbouen Rehnstad in. fl. ägendomar 1 319 821 Svanshais ...................... .. 9 90 734 Öfverby ......................... .. 2 9 111 Glänås ........................... .. 5 45 423 Kylohorg och Lorhy ....... .. 1 42 237 Åsby i Lysings härad .... .. 4 5 48 Sjötuna ......................... .. 1 49 545 Gärdslösa ...................... .. 9 110 362 Hygnestad ...................... .. 11 '40 . 220 Furåsa .......................... .. 4 61 205 lIofgården ..................... .. 1 4 i 271 Säby ............................ .. 4 37 206 Sandby ......................... .. 1 85 425 Svälinge ........................ .. 8 92 305 Broby ............................ .. 1 7 40 Täkerns kanalbolag ........ .. 1 5 Herrestad ................. 16 60 423 Valla, Husberga och Torp 3 11 50 'l'ransport 82 1,080 tnld 5,491 tnld. .w .___._ ..massage _as_ I _349 Transport 82 1,068 tnld 5,491 tnld. Källstad 14 101 715 Åsby i Dahls härad . . . . . . . .. 7 40 708 Hänger ........................ .. 2 137 880 Lnndtm'p . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. l :i 205 V iil'versunda ................... .. 14 248 441 Nyby ............................ .. 2 1 80 Summa 122 1,508 tnld 8,520 tnld. Vattentilloppen till sjön utgöras af de naturliga men obetydliga vattendrag, som frainrinna vid Hygnestad, Kyleberg, Åsen, Ramstad och Omberg, samt de gräfda större afloppsdikena, liufvudsakligen från Elfvestad, Sand by, Säby, Hofgården, Åsby, Källstad och Herrestad. Afloppet från Täkcm till Vättm'n består för närvarande till en längd af 9,800 fot af en vid 1843 års sänkning gräfd kanal med en bottenbredd af 34 a 40 fot, samt därefter till 23,470 fots längd af den mer eller mindre buktande s. k. Mjölnaän, hvars bottenbredd är mycket olika, nedgäende till. 15 a 10 fot och därunder. Från ofvannämnda kanal till Nykvarn, 10,780 fot, och från' Nykvarn till Mjölna kvarn, 3,200 fot, genom löper denna :1 delvis lågt liggande åkergärden och s. k. mader Nedanför Mjölna kvarn till Lankarbron, 1,800 fot, och isynnerhet från denna bro till Vättern, 7,690 fot, är än mycket trång och förorsakar vid flöden och vid högt vattenstånd i Vättern öfver svämningar ä kringliggande odlingar och ängar. Al'loppets lutning'sförhäHanden voro den 22! Juni [874, från fixpunkten räknadt, följande: ' till Nykvarns skidbord ....................... .. 4,48 fot, till Mjölna skidbord ............................ .. 9,43 » till Vätterns vattenyta, som då stod 10,9 fot öfver Motala slusströskel, ........... .. 18,49 ›» Fallet vid Nykvarn var samma dag ..... .. 3,77 >› och vid Mjölna kvarn ......................... .. 5,39 » Medelvattenstdndet 'i .sjön efter vårvattnets afrinnande är van ligen 2,5 fot. Historik Öfver sjösånkningsfrágan. Tákerns första sänkning. Det är ej underligt, att en sådan sjö som Tåkern, med en sjöhotten af allra ypperligaste beskaffenhet och som för odling 350 erbjuder de största fördelar, länge varit föremål för strandägares och spekulanters tankar och funderingar att få densamma sänkt för att därigenom vinna 10,000 tunnland odlingslam' jord af bästa beskaffenhet. Redan är 1823 ifrågasattes undersökning för sjön Täkerns sänkning, men först är 1829 blef denna undersökning verkställd af herrar Modigh och Printzcnskjöld, och uppsatte på grund al' densamma öfverste G. Lagerheim den 10 November 1839 ett för slag till Täkerns sänkning, som är 1840 antogs af strandägarne. År 1842 uppgjordes kontrakt med kapten Reutersvärd om detta förslags utförande, som fullbordades år 1844. Ändamålet med denna sänkning angifves i förslaget vara att förekomma sjöns höga stigning om våren och den skada, som härigenom tillskyndades den närbelägna äkerjorden. I och för detta företag inköptes och raseradcs den i utloppet varande för sta eller öl'versl.a kvmnon vid l'irohy, och gräl'dcs en kanal med all) fots bottenbredd frän dåvarande sjöstranden till förenämnde kvarns dammfästc, vid hvilken punkt vattnet från denna kanal leddes in i det gamla afloppet, eller den s. k. Mjölnaän. Från sjön till Kols bro inköpte sjösänkningsbolaget mark ut efter kanalen till jordupplag. Genom denna sänkning af närmare 6 fot, som uppgick till en kostnad af 108,740 kronor, hvartill statslän delvis erhölls, vun nos följande fördelar: först blef den nära intill den dåvarande Sjöstranden belägna vattensjuka marken till en areal af 1,041 tunnland fullständigt torrlagd, och vidare erhölls som landvinning från sjön en areal af 3,327 tunnland, hvaraf s. k torr mark 2,469 tunnland och något vattendränkt mark 858 tunnland. Åtgärder för sjöns andra sån/aning. A. Under 1824 års lag. Till följd af friherre A. IIermelins den 13 Februari 1873 in lämnade ansökan om sjöns sänkning erhöll kommissionslandtmä tarcn, ingcniör A. Th. Galen den 6 Mars samma är Konungens llefallningshafvandes för0rdnande att verkställa sådan undersök ning för sjön Täkerns förnyade sänkning, som Kongl. Förord. den 20 Januari 1824 bestämmer, och afslutades denna undersökning i Augusti 1879. På grund af hvad därunder förekommit tillstyrkte landtmä tare och gode män den föreslagna sänkningen af 4 fot, eller så mycket som genom Nykvarns utrifvande och detta falls tillgodo görande kunde tillåtas, genom hvilken sänkning enligt deras vär 351. _ dering skulle vinnas 2,612 tunnland 1:sta gradens mark. Beträf fande sättet för denna sänknings utförande tillstyrkte de därjämte antagandet af ett under tiden på friherre Hermelins begäran af Chefen för Östra Väg och Vattenbyggnadsdistriktet, sedermera aflidne öfverstelöjtnanten Grafström planlagdt och af adjutanten i samma distrikt, löjtnant G. Hammarström nppgjordt förslag, som aflämnats i Maj samma år, enligt hvilket blifvande afloppet från sjön skulle hafva en bottenbredd af 15 fot, samt totalkostnaden för sjösänkningen uppgå till 340,000 kr. Detta förslag var dock ej det första som på samme sökandes begäran upprättats. Redan är 1874 hade nämligen civilingeniören IIammarsköld erhållit hans uppdrag att utarbeta alternativa för slag för sänkningen af sjön till olika djup, och framlades dessa följande år för strandägarne. Nämnda förslag, hvaraf det första alsäg sänkning med lägsta vattenytan (i fot under fixpunkt, dä Nykvarn skulle inlösas, kanalens lutning vara 1 fot på 10,000 och bottenbredden 70 fot samt kostnaden uppgå till 924,000 kronor; det andra med inlö5en af båda kvarnarne, lägsta vattenytan 7,5 fot under fixpunkten, kanalens lutning 1 fot pä 4,000 samt botten bredden 28 fot och kostnaden 970,000 kronor; och det tredje med total sänkning eller lägsta vattenytan 11,95 fot under fixpunkten, kanalens lutning och bottenbredd likasom föregående och kostna den uppgående till 1,745,000 kronor: dessa förslag blefvo emeller tid säsom allt för dyra af såväl sökanden som öfriga delägare förkastade. Som sökandena m. fl. nu ansägo, att i och för Sjösänkningen strandägarne borde bilda bolag, begärdes och erhölls den 19 De cember 1879 Kongl. Maj :ts sanktion af bolagsordning för »Tåkerns Sjösänkningsaktiebolag». Men då samtlige strandägare ej i godo kunde förmäs att förena sig om Täkerns sänkning, instämdes de den 5 December 1879 af friherre A. Hermelin jämte två andra strandägare till särskild Häradsrätt för behandling af sjösänk ningsfrägan enligt 1824 års förordning. Denna särskildt förord nade IIäradsrätt höll syn ä stället är 1880, och föredrogs dä äfven löjtnant Hammarströms härofvan omnämnda förslag till sjösänk ning. Den 31 December 1879 erhölls Konungens Befallningshafvan des i länet resolution, att hinder från det allmännas sida ej mötte för Tåkerns sänkning. Häröfver anfördes klagomål af företagets motståndare, och undanröjde Kongl. Majzt den 30 September 1880 på grund af dessa klagomål det lämnade tillståndet och återför * 352 Hr visade ärendet till Konungens_Befallningshafvande för undersök ning angående klagomålens befogenhet. Till förrättande af denna undersökning förordnades den 11 November 1880 af Konungens Befallningshafvande' Chefen i ofvan nämnda distrikt, dåvarande majoren O. Zander och till dess bi träde geologen dzr A. Blomberg samt provinsialläkaren da' 0. Fr. Almgren. Först i Mars 1883 aflåmnade major Zander sitt betän kande angående undersökningen, i hvilket det af löjtnant Ham marström uppgjorda förslaget förkastades och grunderna för ett annat framlades, under det kraftigaste förordande af .sjösänkningen I följd af förenåmnda betänkande hänsköt Konungens Befall ningshafvande frågan till Kongl. Majas egot al'görande, hvarjiä Kongl. Mnjü. anliol'alltln Kungl. Viig och Vattenl›_yggnmisstyrolann att ul'gil'va utlåtande öfver nämnde betänkande. I September samma år aflåmnades detta utlåtande, hvari förkastades Hammar ströms förslag om 4 fots sänkning såsom otillräcklig, samt god kändes Zanders grunder för ett nytt förslag, afseende fullständig torrläggning. På grund af ofvannämnda betänkande och utlåtande blef första förslaget af Kongl. Majzt underkändt, men erhöllo sökan dena rätt, efter förut gjord framställning, att få inkomma med ett nytt förslag, hvilket sökandena därpå anmodade major Zander att uppgora. _ ' I Mars 1884 anhöllo sökandenas motparter hos särskilda Hä radsrättens ordförande om Råttens sammanträde för slutbehand ling af ansökan om sjösänkningen, »enär förslaget därtill redan blifvit af Kongl. Majzt underkändtaø. I följd häraf sammanträdde nämnde rätt och afslog då på samma grund begäran om sjösänk ningen. På häröfver anförda klagomål stadfästade Göta Hofrätt i hufvudsak nämnde beslut och ådömde sökandena att betala mot jnlrtnrnn 8,000 kr. i orm'il.i.ning, Iwillmt Ilnl'riil.l.nnn lnonlnt nl' Kongl. Maj:t den 14. September 1885 i allo stadfüstcs. Härigenom afklipptes möjligheten att, i enlighet med nya vattenlagens af den 20 Juni 1879 tydliga föreskrift så lydande: »Denna lag skall lånda till efterrättelse från och med den 1 Janu ari 1880; (lock skola endl, som vid nämnda tid redan äro vid dom* stol anhängiga, behandlas enligt äldre lag» möjligheten afklippn tes att vidare fullfölja sjösänkningsfrågan på grund af 1824 års. förordning, enligt hvilken för genomförande af dylika företag ej, erfordras pluralitet, utan endast tillstånd från det allmännas sida.. .4 p ;44 M 444 4 _#353* B. Under 1879 års lag. Sjösänkningsföretagets motståndare försunnnade ej heller att begagna sig häraf, då major Zander iMars 1885 aflämnat sitt nya förslag, som afsåg att nästan fullständigt torrlägga hela sjön för en kostnad af 562,000 kronor, förutom sökandenas utgifter, och för detta ändamål tillgodogöra sig båda kvarnfallen samt anlägga en kanal af 12 a 18 fots bottenbredd med bottenlutning af 1 fot p 5,000 och sidolutning af 1 fot på 1,5; och skulle kanalen utgå från djupaste stället i sjön samt ligga 2,5 fot under dess botten. Då nämligen sökandena i Maj 1885 till Konungens Befall ningshafvande inlämnat nämnda förslag för erhållande af tillstnd från det allmännas sida till sjösiinkningen, och strandiigM'ena ge llnlll kronofogden i orten erhållit del Lliiral', ai'iiimnntle 48 strand ägare i Juli och Augusti samma år anmärkningar mot hufvudbe stämmelserna i detsamma och anhöllo om undersökning angående_ förslagets ändamålsenlighet m. in. samt erinrade därjämte, att sö kandena ej styrkt sig äga den pluralitet af strandägare, som § 13 i nu, gällande vattenlag bestämmer. För afgifvande ai' påminnelser crhöllo sökandena del af de gjorda anmärkningarnc, och aflämnades dessa påminnelseri Mars 1886 genom major Zanders särskilda yttrande öfver de gjorda anmärkningarne mot förslaget. _ I April samma år fattade Landshöfdingeämbetet det beslut, att sökandenas begäran ej kunde upptagna till pröfning, förrän de styrkt sig äga pluralitet för Sjösänkningen. IIåröfver anfördes besvär hos Kongl. Maj:t, som återförvisade frågan om tillståndet från det allmännas sida till sjösänkningen till Konungens Befallningshafvande för att efter vederbörandes hörande lagenligt behandlas. Tliil'oftcr upptogs frågan först 180!? då förordnande lämnades ingeniör Sjöberg att på basis ai' förth lämnade föreskrifter upp göra förslag till sänkning. På grund af den år 1844 företagna sänkningen har sjön se dan dess väsentligen föråndradt natur, hvarföre vi få skärskåda densamma under de olika tidsperiodcrna, har den har varit, hur den är och hur den troligen kommer att blifva. IIuru Tåkern varit i förhistoriska tider är vanskligt att yttra sig om, men troligen har den utgjort en del af Vättern, i hvilken Omberg då uppskjutit såsom en 6, samt efter hand som fastlandet höjt sig eller till följd af andra geologiska företeelser skiljts däri 5254 från och bildat ett eget bäcken. Antagligen har den nu s. k. Dagsniosse utgjort en del af sjön, fast den genom hvitmossbild ning höjt sig flere meter öfver dess yta. Härför talar äfven den sägnen, att Tåkern i forna tider haft sitt utlopp åt detta håll och att dess vatten afrunnit genom den bäck, som upprinner i Dags mosses sydvästra del och faller ut i Vättern söder om Omberg efter att hafva passerat under landsvägen där Sverkerstenen nu står. Hur härmed förhållit sig är, som sagt, endast ett antagande och en sägen, men hvad man med visshet vet är, hur sjön var, innan dess sänkning. Hade vi före denna tidpunkt stått vid kerns strand skulle den gifvit oss ett helt annat intryck än nu, alla de nuvarande hundratals meter långa vassarne, som utgå från land, såväl som de ständigt tillväxande och nybildade vassban karne ute i sjön funnos ej då. Sjön gick klar upp till fastmarken och gårdarna Renstad, Hofgärden, Säby med flere af byarne så som Hygnestad och Säby läge nästan nere vid sjöstranden, från hvilken man hade en fri utsikt öfver en ren och klar vattenspe gel. På grund af det större vattendjupet höll sig vattnet i sjön åtminstone jämförelsevis friskt och bottenfrös aldrig på djupen; detta gjorde att fisken trifdes väl och lämnade både god vara och riklig afkastning. Om de nuvarande förhållandena vore de samma som de då vore, så skulle det verkligen varit svårt att ej biträda och gilla såväl den aflidne skulptören Nyströms så varmt omfattade och försvarade estetiska synpunkt som ock de kring boende fiskarenas uppfattning af sänkningsfrågan. Resultatet af den föregående sänkningen kan betecknas som både lyckadt och misslyckadt. Den föregifna uppgiften att ned bringa högvattenytan ernåddes visserligen, men förvärfvandet af ny mark var nog äfven en stark driffjäder till företaget, och häri blef man delvis besviken. På den tiden funnos nämligen endast få framsynta män, som hade klart för sigr vär dy och mossjords stora alstringsförmäga och den källa till inkomst den kan blifva för sin ägare. Det stora flertalet däremot ansåg sådan jord om ej oduglig så dock af mycket ringa värde. Detta framgår af vär deringen af den vid föregående sänkning vunna jorden, då de nu såsom nästan värdelösa ansedda s. k. gallstränderna upptaxerades högre än den bästa dy och mossjorden. De, som ägde af den senare sorten, gjorde en god affär, men flertalet, hvilka fingo den dyrare, hårda, stenbundna lerjorden, där mylla nästan alldeles sak nades, hade ej skäl att resa marknaden. När man nu undersöker bottnen i sjön och finner, att, med få undantag, öfver allt i sjön på ett afständ från stranden af högst Aasam: * 100 meter finnes ett dylager af mer än 1 meter, så mäste man antingen antaga, att undersökningen af bottnen gjorts mycket knapphändigt, eller ock att man, såsom ofvan sagts, ansett dyjor den värdelös. Hvad man däremot ej bör förvåna sig öfver är, att större delen af strandägarne fattat en nästan oöfvervinnerlig misstro till en ytterligare sänkning af sjön, då de nämligen fått den föreställningen, att hela sjöbottnen är af samma beskaffenhet som deras gallstränder, och denna deras öfvertygelse är så fast, att de ej en gång kunna fölmås att ro ut på sjön och själfva un dersöka förhållandet och därigenom konstatera sitt misstag. Huru är då den där gallstranden beskaffad? Uppriktigt _svaradt, den är ej af bästa beskaffenhet. Jordmänen består till allra stöilsta delen af styf stenbunden lera, krossten och glaciallera, någon gang sandblandad (vid Hofgården) åkerjord, och torde den således icke böra användas som åkerjord, utan är den lämpligast till skogs kultur. Att ingen skog nu växer på' större delar däraf, är bero ende på att den användes till bete, så att kreaturen förstöra plan terna och hindra dem att utvecklas. Å andra sidan bör det ej förbises, att den genom ängsvattning på jämförelsevis kort tid kan betydligt förbättras och lämna rikligt och närande bete. Komma vi så till frågan, hurudan är Tåkern nu. Jo, sjön betäeker till oza 0,5 meter medeldjup vid medelvat tenstånd en yta af omkring 4,250 hektar jord, hvaraf minst 4,000 hektar utgöres af 13 meters djup dy pä lös lera; den uttorkar vid långvarig och stark torka, så att stora sträckor af bottnen ligga bara, samt bottenfryser vid något så när sträng vinter. På grund af sitt ringa djup är den ofta svår om icke omöj lig att taga sig fram öfver, äfven i s. k. flatbottnad ska' Under .sommaren upphettas vattnet och får en dyaktig, obehaglig smak' af de från bottnen uppstigande gaserna från förruttnande vatten växter och andra organiska ämnen. Bottnen är nämligen till största delen betäckt af ett tätt bestånd af många slags sötvattens våixter, hvilka hafva en sällsynt frodighet och på sina ställen nå upp till vattenytan och bilda bankar, ogenomträngliga för båtar. På alla ställen, där dylagret går intill stranden, växa nästan oge nomträngliga vassar, hvilka från land dölja utsikten öfver sjön och från sjön hindra tillträdet till land. Fisk, såsom gädda, abborre och mört, förekommer somliga 'är mycket talrikt, men har under sommaren en obehaglig smak af gyttja, hvilket 'gör att man ej får vara finsmakare för att tycka om den. Den säljes därför helst på aflägsnare orter, där den går under namnet Vätterfisk; i utbyte häremot får Vätterlaken gå “356 under namnet Tåkerlake, ty den senare är så fåtalig och så liten, att fast den har ett stort namn om sig, fångas ej stort mera än som uppätes på platsen. Att laken är så liten och förekommer så sparsam, äfvensom att braxen ej mera finnes isjön, beror därpå att vattnet bottenfryser, så att massor af fisken dö. Dzr Ekman har verkstiillt utredning af hvad fisket i Tåkern kan inbringa ooh har kommit till det resultatet, att bruttoinkom sten under de bästa fiskären kan beräknas till omkring 11,175 kr. eller 3,725 kr. netto. Jakten i sjön torde ej kunna betecknas såsom något i nämn värd mån inkomstbringande näringsfäng för traktens innebyggare, ehuru den för herrar jägare och naturvänner bereder så mycket större nöje, dä nämligen Tåkern i afseende på sitt fågellif torde vara enastående i sitt slag. Den enda numera i större myckenhet förekommande matnyttiga fågeln är gräsanden; och särskildt tal rik förekommer denna under sträcktiden på sensommaren och förhösten. Dock Iärer äfven denna är från år aftaga, beroende på den starka tillökningen af dopping och sothöns. Af den sistnämnda fågelarten finnas enorma massor, hvilket man lätt kaniakttaga om man en lugn dag far ut på sjön, då de i oräkneliga flockar ligga ute på vattnet. En fråga, som beträffande Täkern låtit mycket tala om sig, är den s. k. vattenfrågan eller rättare vattenhämtningsfrågan. Man har påstått, att stora delar af den omkring Tåkern belägna trakten använda sjön till vattenhämtning och att dess befolkning skulle blifva olycklig och få nedslakta sina kreatursbesättningar samt att ett tillstånd hardt när liknande det i nåddistrikteni Norrland skulle inträffa, därest sjön uttappades. Faran i detta 'hänseende har emellertid påvisats ej vara af någon betydelse, enär vattenhämtningen är af ganska inskränkt omfång. Detta framgår bäst däraf, att inga vägar eller anläggningar finnas vid sjön för vattnets upphämtande, och torde med säkerhet kunna pä stås, att ingenstädes utmed sjöns stränder några anordningar för regulier vattenhämtning torde kunna uppvisas. Återstår så den estetiska sidan eller bedömandet af den skön het, sem sjön förlänar trakten. Ja, förnekas kan ej., att sedd från höjderna omkring eller på något afstånd gifver sjön åt landska pet ett mera måleriskt och omväxlande utseende än om det vore en jämn slätt, men kommer man ned till stranden, i synnerhet om där finnas vassar, försvinner genast denna föreställning. För öf rigt är detta en sak som lika litet som jakten torde böra på all i'm_ _357_ var uppställas som skäl mot ett för jordbruksmiringen så ytterst betydelsefullt och vinstgifvande företag. 0 Slutligen föreligger den viktigaste och ännu ej afgjorda fra; gan, hur Tåkern kommer att blifva i en framtid? Svaret pa detta spörsmål är beroende på, om det nu föreliggande förslaget till sänkning blir utförclt, eller om naturen själf skall blifva den kraft, sem förintar sjön, eller i en aflägsen framtid tvingar de kringboende att verkställa ett arbete, som af många nu ansaes onyttigt för att ej säga skadligt. Säkert är emellertid, att far sjön förblifva i sitt närvarande skiok, kommer den allt mer och mer att uppgrundas genom ständigt nya massor af slamämnen, som tillföras från omkringliggande bygder; härför hafva vi ett faktiskt bevis genom att jämföra vattendjupot i sjön vid den se nast skedde undersökningen med det som framgick af undersök ningen 1879. Det visar sig nämligen att vissa delar af sjöns bot ten höjts öfver 0,3 meter, och särskildt i de s. k. djupen har en aflagring skett uppgående från 0,6 till 1 meter. Naturen arbetar således på att genom aflagring och slam planera Och höja sjö bottnen, under det att den samtidigt genom vassens utbredning låter den igenväxa till ett verkligt träsk. Förebygges ej detta genom utgräfning och uttappning af sjön, kommer med all säker het innan detta århundrades slut sjön Täkern att ha öfvergått från sjö till ett fullständigt, för omgifningen skadligt och afskräckande träsk. Går däremot sänkningsförslaget igenom, skall vid förut nämnda tidpunkt den nuvarande sjöbottnen förste en af vårt lands bördigaste nejder. Alla teoretiska beräkningar och sifferkalkyler, som ligga till grund för det nu föreliggande förslaget, torde här förbigås och hör då endast nämnas, att förslaget afser att genom reglering af den s. k. Mjölnaån från Tåkern till Vättern, fullständigt uttappa .förenämnde sjö saint för att möjliggöra en torrläggning af själfva sjöomrädet att ett nät af kanaler skulle upptagas inom samma område, af hvilka kanaler de större gifvits en horizontal botten och ett djup ända till 3 meter under nuvarande sjöbottnen. Den horizontala bottnen och det stora djupet hafva blifvit tagna för att åstadkomma den största möjliga torrläggning, som genom den föreslagna regleringen af Mjölnaån kan åvägabringas, äfven som att möjliggöra uppdämning af 'vatten i dessa kanaler för att tillgodose vattenbehofvet. För sistnämnda ändamål skall jämväl * en regleringsdamm inrättas vid Mjölna och en _del vattenbord an läggas på olika platser, Man har härvidlag varit så tillmötesgå ende mot den kringboende vattenhristfruktnnde befolkningen, att _3582 dessa vattenbord ej blifvit förlagda vid sjöstranden, där dessa trakters invånare förut, som de påstå, hämtat vatten, utan långt upp i land vid de allmänna vägarne; detta till stor kostnad för delägarne i sjösänkningsföretaget, men mycket välbetänkt, alldenstund vattenhämtningen i sjön för icke strandägare hittills varit mindre beroende af vattentillgången än af strandägarnes goda vilja, att låta vattenhämtning ske. Oaktadt alla dessa åt gärder till att bevara vatten åt de behöfvande, ha dessa likväl gripits af en sådan panik, att, efter som det berättas, de frukta, att det möjligen kunde finnas hål i bottnen på Tåkern, så att vattnet, som var ämnadt att uppdämmas i kanalerna, skulle taga sig ut den vägen och försvinna i Vättern eller någon annorstädes. Ja, man lär verkligen ha påfordrat undersökning för att få klar het äfven i denna sak. Skada att dessa hål ej kunnat upptäckas, ty genom litet upputsning hade då kunnat sparas mycken gräf ningskostnad för intressenterna, och skulle äfven varit det enkla ste och billigaste sättet att tappa sjön. . Den föreslagna sänkningen af sjön är för tillfället ej afsedd att fullständigt torrlägga densamma till för odling nödigt djup, utan är förutsatt att genom torrläggningen marken skall sätta sig omkring 33 ;i af höjdskillnaden mellan nuvarande bottnen och blifvande lågvattenytan i kanalerna, hvilket motsvarar omkring 0,60,1 meter. Under denna förutsättning skulle en del af mark ytan i medeltal endast kornma att ligga' 2 meter öfver den före slagna bottnen, oeh då det beräknade vattendjupet är 2,2 meter, komma följaktligen stora vidder af densamma att vid större flö den öfversvämmas och kunna därför ej fördelaktigt användas till åkerkultur. Den del af den i företaget ingående vattensjuka mar ken, som anses blifva fullt torrlagd, är beräknad till omkring 3,000 hektar och ,den del af sjöbottnen, som kommer att öfver svänimas, till 2,000 hektar. I sammanhang med det nu föreliggande förslaget är jämväl utarbetadt ett, hvilket afser en torrläggning af sjöbottnen i dess helhet till åkerkultur, men ehuru det nog endast är en tidsfråga, när en sådan grundligare torrläggning kommer till stånd, torde dock icke för närvarande en sådan kunna förordas. Både i sani tärt och ekonomiskt afseende torde det vara nödvändigt och för delaktigast att utlägga hela sjöbottnen till äng och så drifva den en följd af år. Härigenom bindes det i början lösa och lättfly tande dylagret, och jordytan får genom grästorfven stadga och fasthet. Dessutom är dyns alstringsförmåga allt för stor för att man under de första åren kan påräkna en önskvärd kärnbildning, _359 fråns'eclt att marken först måste vinna sådan fasthot, att den kan bära dragarne, innan man börjar kultivera den såsom åker. Un der den följd af år, hvilken erfordras för att bringa endast de väl diga arealer, som nu äro ämnade att fullt torrläggas, till fullgod åker, hinner det kapital, hvarmed ett mera omfattande torrlägg ningsförslag skulle öfverstiga det nu påräknade, att mer än för dubblas, och kommer således vidden tidpunkt, då man verkligen kan känna behof af en fullständigare sänkning, att vida öfverstiga kostnaden för att verkställa en sådan. Med tanke på en ny sänk ning ha ock brobyggnaderna nu föreslagits så, att de ej behöfva rubbas eller ändras vid en ytterligare fördjupning af kanalerna. På grund af sjöbottnens beskaffenhet dylagret där utgö res af en innerlig blandning af oorganiska och organiska ämnen, de förra ditförda såsom slam genom de till sjön rinnande vatten dragen, de senare äfven delvis ledande sitt ursprung från de om kringliggande trakterna, men i hufvudsak dock bestående af för ruttnade vattenväxter, inmängda med rester af snäckskal och kiselinfusorier samt af exkrementer från de otaliga skaror af sjö fågel, som i århundraden haft sitt tillhåll här, och alfven inom sjöonn'ådet består af mergellera har man alla skäl att efter skedd torrläggning vänta sig en jordmån. som för växtligheten bör blifva af allra yppersta beskaffenhet. En invändning, som de tvehågsne framhålla, är fruktan för att sjöbottnen ej skall blifva af tillräcklig fasthet för att kunna brukas med dragare, men härpå hafva vi här i Östergötland ett praktiskt exempel i den lilla uttappade sjön Laxfjärden, belägen i närheten af Okna station. Denna sjö har nämligen varit en Tå kern i miniatyr, och här kunna vi med visshet bilda oss ett be grepp om hur förhållandena vid denna komma att blifva. Ehuru. Laxfjärden på grund af det höga vattenståndet i Glan ej kunnat fullt torrläggas, förrän för några år sedan på ingeniör Sjöbergs förslag uppsatta ett af ingeniör Löttigers Niagarahjul, utan öfver svämningar tidt och ofta förekommo, har dock marken vunnit så dan stadga, att den här dragarne obehindradt, och den kan godt räknas till traktens bästa jord, ehuru bottnen fortfarande är så lös, att man i kanalerna utan ringaste ansträngning kan köra ned en stång 67 meter. En fördel, som äfvenvisat sig vid denna sjö, och som vi otvifvelalctigt äfven få se förenad med 'räkorna torrliiggning, är alfvens förmåga att gonomsläppa vatten; detta är troligen beroende därpå, att då leran torkar uppstå sprickori densamma, hvarigenom vattnet sjunker undan liksom i en täck dikad mark. Säkert är emellertid, att vid Laxfjärden, där man 360 strax efter sänkningen afdikade marken med tegdiken från 1420 meters afständ frän hvarandra, har man de senare åren äter lagt igen dem såsom onödiga och blott bibehållit diken på omkring hvar 50:de100:de meter samt där vatten från angränsande fält tillströmmar. Då genom Tåkerns sänkning jord af denna utmärkta beskaffenhet kan erhållas för en utdikningskostnad af omkring 160 kr., hvilket med tillägg af odling och tegdikningskostnad högst kan stiga till 240 kr. pr har, så är det förvånande att icke alla, spm ha del i sjön, med ifver omfatta tillfället att skaffa sig ett sa värdefullt tillägg till sina öfriga ägor. Man påstår visserligen, att den nu af förrättningsmannen gjorda beräkningen icke häller streck, ty däri äro icke inberiik nade kostnader för byggnader, vägar och kreatursbesättning. men .alla dessa saker äro ju sådana som, om de behöfvas, ha sitt sär skilda värde. Allra minst borde de jordägare, hvilkas andelar i .sjön ej uppgår till öfver ett 50tals hektar hålla på dessa påstå enden, ty deras skördar äro nog hittills 'ej så rika, att ej ladorna kunna rymma något mera, och äro de verkligen otillräckliga, så .lönar det sig nog att bygga flera, när man blott får något att .lagga i dem. Det är sorgligt att höra det påståendet framkastas, att jordägarne här redan nu ha mera jord än de mäkta sköta, ty .detta påståendet innebär en så härd själfkritik, man möjligen kan :tänka sig; något motsvarande förekommer ingenstädes i det öfriga Sverige, utan har man öfverallt önskat få så mycken jord som möjligt, och ingenstädes heller har någon odahnan afstätt en fots 'bredd af den mark han innehaft, då man däremot här i massa afsagt sig båtnaden af sjösänkningen och därigenom går miste om stora vidder af sitt ägoområde till skada för sig själf och ef .texkommande. Om denna afsägelsemani uppkommit på grund af falska föro ställningar från enskilda personer, så kunna dessa vara fullt öfver tygade om, att ej lära deras nanm komma att blifva välsignade 1 . en framtid, hvarken af de nu varande ägarne eller deras arf vingar. Nästa gång Mosskulturföreningen möter här i närheten af 'Tåkern, mä denna spädom dä gått i fullbordan, och må då Täkern med sina skördar af allehanda slag i gräs och säd vinka ett »väl komme» samt någon_ af de män, hvilka det blifvit förunnadt att leda .detta storartade arbete till slut och fullbordan, lämna delaf de 'gjorda rönen i ett längre och sakrikare föredrag, hvar :till' detta lilla anförande må få betraktas som en inledning. *361 aSedan Ordföranden tackat föredragshållaren lämnades or det åt landtbruksingeniör 0. A. Sylvan för följande föredrag: Om Östergötlands kärr och mossar i allmänhet. Att uttömmande här afhandla ett ämne så omfattande som det ifrågavarande är icke meningen utan endast att i korta huf vuddrag söka framställa en allmän bild af kärr och mossmar kerna inom detta landskap samt dessa markers omfattning och belägenhet äfvensom i viss mån deras beskaffenhet och använd ning. Enligt l'l'. Steinmetz skall inom Östergötland finnas icke min dre än 80,000 hektar kärr och mossmarker, d. v. 3. att omkring 8 prooent af hela landskapets jordareal upptages af dy eller torf jord. Utan att vilja förneka riktigheten af dessa siffror synes det, som vore denna areal dy och torfjord något högt tilltagen, och beror detta antagligen på svårigheten att bedöma, huruvida en del redan odlade eller odlingsbara sankmarkor böra räknas såsom dymarker eller icke. Kärr och mossmarkerna intaga i allmänhet icke några större sammanhängande fält, utan hör det rent af till undantagen att här träffa ett kärr eller mossområde af några hundra hektars omfattning. De vidsträcktaste kärromrädena träffa vi säsom helt natur ligt iir i de stora vattendragens floddalar. En half mil sydväst om Norrköping och omedelbart intill Motala ström är sålunda det inemot 300 hektar stora Eksundskärret beläget, hvilket kärr visar oss bilden af ett starrkärr, hvars hufvndsakliga bestånd utgöres af grof starr i en lös och lueker m'ossmatta, men äfven och syn ncrligast i kärrets sydligare delar inblandadt med pers. Vid Stüngäns utlopp i Roxen och strax norr om Linköping ligga de s. k. Tornbykärren, hvilkai areal omfatta öfver 300 hektar, och hvilka i likhet med såväl de vid Motala ströms och Svartåns ut lopp i Roxen som ock de utefter denna sjös södra strand belägna kärrmarkerna äro typiska starrkärr med synnerligen väl förmult nad torf, öfverallt hvilande pä lera och tillsammans omfattande öfver 1,000 hektar. Det är i dessa trakter som vi skola finna den bördigaste äkerjorden inom Östergötland, nämligen åkerjorden i Svartåns nedersta floddal, där svart eller lermylla intager en half meters mäktighet och däröfver. Samtliga nu nämnda kärr äro för sin torrläggning beroende af vattenståndet i Motala ström. Omkring 50 hektar af Eksundskärrets södra del är under invali 4