Ombergstraktens flora och geologi

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

ENSFLORA ?00 _ TILL LEDNING FÖR DEN OMBÄRGSBESÖKANDE ALLMÄNHETEN . _ FBAMSTÄLDA AFY P.DUSEN, CiVlLINGENIÖR, FOLKHÖGSKOLELARARE. MED EN KARTA OFVER OMBÄRG. › STOCKHOLM 'w ' ' L * ADOLF JOHNSONS FÖRLAG< . ' , (BOKFÖRLAGSBYRÅN.) 'Lindö *i 1' f; »1; 1: . u. . _ 'Iu v. .4 .w h...] Lou i; A G 5 230.1 '13 SÄTT 2 .L 5 L. /. Z W änq: L, li' L TM" LL ( ,in 8. d 'C › 1 ilandc (iv (rår .._ . A I x.: 1 Vsmajiám kan 5.' J 5). *min "1C 1: m 1" 1'3 ”7 CA' 7. .r a.. x öv L_ x ' 'L .J :4 (1 H ”07: \, L LQI :Y :3: C' l? und umdx 131, 771; ,2 [72' f .7" ,J J, 4 .UM /L' “112135 .0 i'm Ä :UCL 'Sej1” '4 (AJ) 1.”, ;Wu » 1,, L (ri/ÄN ,1 nu _ 3 in. h f r L E “V N. J 1 1,. . _jga/14,7 ii' J ,. ; HA,... (4 :1:: 'VU KIM? r' 1. lg.: A7* /ufø d: _..hm mm! ifs' sömn IHLSH'p .amg 1 mh *mlmm '.11' H x" 11 3, in' :Razzt LV FJ; ,. ; rb ”ÄV (3 ( . w in* '1; _LLCUL H nrg \, ? 321315 m .MJ fm 151 f. / L: i'm/'I r. 7 nu / .4 x A' ?i 1,, 1.. h 5 L 1 _ 4_ i I › 4 < .2. L : i! :(1 i; rf n; N." (27 ;VL/:ü . 7: Om l". i :Huai/,1x [T x 'Jm S .5 in FX: ( 'IJ \ :Uwaxiâm : ": ?Uf/'s 7h .IH ll? 'lill/'H' / 1 in' .› H '721, i' 173 / strul. / fx: < ,lf/CIA' 1,7. '9 .w .lr ,y m är .4 ,_r/ , .V2 ni”, n: 13 /, 6 M .U H , J ,. .1 V. 4 x W, T VL fx A I..v› 1 L; nu.: (Y 0/ “th” / . .6 . i. n; . fw Y Å , g KV?! (21' 1 a v Pal_ ygan 7A 1/2 71 all/zp/zz'åz'zmz [3 terresü'e. Alvastra, Borghamn. Zzyâczl/zzfalz'mnÅ Allmän. Fc7*sz'carzkz. Dagsmosse åñercstädcs., \ . \ mile. Dagsmosse vid_ Holmen enl. A. F. HOLMGREN l i Bot. Not. 1851, 13. 237. ,, *st/7164*sz Stocklycke, nära skogsskolan vid Höje. ,[ñldrthlfm". Allmän. ' aw'rzzlam. Allmän. dmnetørmzz. Rogslösa, Borghamn. COIZTJUZTJZAZZAS. Allmän. Klimax dmuøstz'czøs. ,, mmjwrsm. Borghamn; fordom vid N. Djurledet. ,, crz'spm. Allmän. I ,, _al/imgfolz'zøs. Allmän. . ,, marüz'mm. Tåkcrns strand vid Hänger; fordom Djurledef och i Dagsmosse nedanför Chan. lottenhorg. ,, Actions. Allmän. ,, Aaron/la. Allmän. 0015/1728 Mizzcrcm/z.. Stocklycke, Elvarum, Michelstorp, erna, V. Väggar, Bor'ghamn m. fl. 7I Fam. T/zyørzeløte. 7 3 F am. Ulmacøze. U/mzzs møøztmza.. Sjöhärgen. 74 Falu. Urtz'mceø. Uriz'ca' mms. Allmän. ,, dz'øz'ca. Allmän. 76 F am. C/zeøzopadz'aaece. 711411*szch fatala. Allmän. C/zeøzopodz'møz Calbum. Allmän. 37 71 polyåpermmn. › Höje enl. Not. 1851, p. 2738. Måkel.›ärgen, branlerna nära vid N. Mullskrä s . A. F. HOLMGREN i Bot.. rzøårzrm. Lindön i Tåkern, Djurkälla 111.16. st; Bmw Ifeøzrz'czøs. Allmän. p 7! H 17 Alma glzølz'zzøm. V. Väggar, Stocklycke, Mörka hål m. fl. st. :rm/rim Gala. Dagsmosse. 59' 77 Fam. Cupde ene. V Quermsv Robur. Allmän. Fagus sz'l'uatz'm. Ombärgs södra del. Cam/lm Ave/lama Allmän. 78 Fam. Sczlz'cz'zzøcê. Pop/[us frcmula. Allmän. Salix pcøztmzdra. Allmän. fragi/z's. Allmän. w'ø/zz'nalz's. Lindön, [lerestädes planlerad. caprea. Allmän. 5292624642. Allmän. aztrz'ta. Allmän. mgams oc Zz'w'afa. Östra bärgssidan mellan Borghamn och Charlottenborg. * 76158725. Allmänl ?ngn'z'an Allmän. Mmmm. .Lindöm llrøby; Holmen på en udde vid Tåkcrn enl. N. C. KINDBERG, Östg. Fl., tredje uppl., p. 290. muitarepa” (: S. zzmåzgna). Dagsmosse enl. H. DAHLSTEDT. mprmaurz'm. Nära Borghamn. _ 79 F am. Bel'ülz'new. Bra/'ala varmcom. Allmän. odøraml Allmän. ,, *E*z'zzsz'z'. Dagsmosse. inta/za. Allmän. 80 Farn. IHJ/where. 8 I Fam. Cømfé'ø'áz. l Pz'øzus sz'lwstrz's, Dagsmosse, Mullskräerna, mellan Måkebärgen .{ och Anudden. VAbz'es. Allmän. _ 4 ' [3 zxz'iøzzäzalis; Ej sällsynt, t. ex. söder om N. Djur. ledet, Elvarum, Swartzwald :11. H. st. ” felizzperm mmmzønis. Allmän. :3 Cyazfåjáøhñz dcmeiåmm. Tåkern enl.) N. v C. KlNDBERGJJÖSthH I : Opårysl myødes. Borghamn,_Ost1nossen, Charlottenlmrg, DagsÅk'l , n “t 82 iFar'nl ;i ållå;tåéz'chz'låecjá.' ,\ Ca(vlgzv'lhfz'c/;erlI ?J'çl'nalz'n Allmän. '4 a l. duhø7zglzalz's. Tåkern." ' 8 3 Fam. Ceratøp/zyZ/cce. FL; tredje uppl., 1).?85.: Pam. . Orc/zz'dere. ;Öl/01433" anglmiz'falia. Elvarum, Stocklycke, All/astra' Borghaln , _ Dagsmosse (med hvita. blommor). ' › , maculqztcz. Allmän' ' ' i' a 17 Gyørmadmz'a cørzøpsca. Charlottenberg, Höje, Stdcklyokelnlñlçsl \ ,, odorczfz'ssima. I några fålaf Ombärgs kalkkärr; fo_ och DjurkällaQ ( Cbs'lcøgløsszzm Elz'rz'rie. Mellan Stocklycke och Hjässátorrgetf' J › Plaiarzt/zera Izzfdz'a. Allmän. ' ,, » c/zlarmzt/za. Borghamn (högst sällsynt). 7 \ mosse, Mörka hål, Stoclçlyclço. . Herr/zz'rzz'zmzrMizorcåzlv. Borghamn, Ostmossen, StocklyckéLATå kerns strand norr om Väfvérsunda. ' Gøadycra rcpens. Omkring Elvarum samt nära Surmossen" enl. F. HOLMGREN i Bot. Not. :851, p. 24h” \ Epápactz's'laiäolz'a. V. Väggar. _ m ' rubz'gz'rzøm. Borgs uddet Måkebärgen, V. Väggar, skräerna, V. Djurledets branten: ,, v , palmtrz's. Borghalnn, Ostmossen, DagsmOSse, Stocklypke, . 7 \ Mörka hål, Charlottenberg. I “ Lz'sterar mata. Allmän. ,,. tordøtø. PyskkärretLDagsmosse. › 7 _ i _ Neøtlz'a .Mim aw's. I skogen ofvanför Alvastra, branten* f 'Coø'a/Zøn'åz'zcz z'mzam. Mellan Alvastra branter och V; Djnrledeté.: , Jlfzzlaxis mozzøp/zy/løsQ Ombärgs kärr, \ t. ex. Pyskkärrel; fordom* äfven i Surmossen. dom' vid Stocklyçke, *Charlottenborg VäsL rlö'sçp,iCharlottenbor :Holmen: *."87' Pam. Ifydøfoc/zariq'éé. ' i, 1. V E men 1 'diken 'livldivTåkerns strand; “åkern \ yd; _c/_zam's jllqmzlk Åm V 7 “bland vass. ' 'v \ * , 1.89 Fa111._Lz'lz'acecE. z ;Støi'adøpmzszmzl Ä Alvastm bränter. ' olaifacczmz. _Allmäng . V . i l' l' \ ;Garn.Al Emmy/anala. i Strandvallen , mellan _Häs't ' ,i '| V “ohlolmen och Ombärg. A, L,,; ' var. cølzizalz'øzdam.:Borghamn,Alvastrabranter_.' ursz'øzmiz.,V. Djurlcdot ofvan brantema, Stocklycke, El* V' . r ;varnm'sudda Miohelstorp, ofvanför Mullskräcma. Gagijlz."lutea._ Allmänf V › › ' 'l L' ' ' " o 3".: ?izz'øzz'mm Alvastl'a; *Borghamn m. fl. st. C ørzvalfarz'cz 7Jzaj'alz';..lA11n1än. , V17 l.› a _ Pub/gmmltman." Väggâår, Stoçlilycke m. st. ' V ,, l *_ .,77214_Zf2]207*a,_iStocklycke, Höje. l l ' Majant/zgmmiz;':byfoliwia Allmän. ' \ u v Farlig ;guádmfgh'a ' Allmän. Au _ ' 91 üFam. :A/z'mwccce. Butmnm ;ti/;bellmanD'agsmosses aflopp mellan landsvägen och \ i l ' L ' 'VättermlTåkerns stränder. I Alz'smá_ Plantagø'. Allmän. ' 'St/zzuc/'zzerz'a pqlustrz's. Dagsmosse. T rzlgløclzlz'øz pczlustre. ”Allmän 93 Pam. szcaceø. 247275243: coøzglø7nemtzlk._:Allmän I ' 7 I' Allmän. “ N \ filz' 0771253;.Alvastra,“Dag51nosse om. fl" st. ÄJz'thz'øäøQ.(Källstad, 'Borghamna Dugsmosse, \ Alvastra. artz'czølqtu;i;Allmän I 1 V *' * 44252)sz Borgl1a1nn, Dagsmosse; “' supz'mzs. Allmän. \ {_ Ä lmen VÅStockIyçke', Bokrgha nn, D' gs \'lpa?åicgqv› ._ \ _ázl'lgdzfcjxa;ll*löjvéi 4111. ' 4 " . _ fl'zgzybzlztézåáai Allmän. f". ” 'V pärmar.. Allmänllk ei'z'cêtarzmzlv"Alvasfra' m; 11. st. *dzlg'z'mtmVAHmän.” i ' I . J \ _ bänk/;Maxim Höje,h“l\'lörl(g hål, _'Elxviarums'fludde küwlst, .' itredje :upij p; .2771. \ ' « _. 1 gumman): N. DjurledetjehL N:._C.*Kmbgmác,' östg. 171; Goøçüêzoywü'y. Allmän., sthlm. ›A11män'{ . v 7 cwspz'tøgai_ Allmän; › > _ AV \' muta; Allmän. › (x 1 * › “ ' V i remøiade. Djurledet'ofvan branterna, Mörka hål; ElvaV' 4' * rums udde, Germundsstall; .ofvan Mullskräélrna; och' V. Väggar, Marbürgskärret, Charlotté borgs äng. * › › :telia/am. Hästholmen, Dágsniosse _m_ ti. st. alm/gala. Kärrmark ofvgnför V. Väggars södra del. canescmk. AllmänÅ i ' ' ^ ' V \ Zeporz'øzczh Allmän. V ' arøzarz'a. Sandstranden norr öm'HofvauäS. \ _ 2475/12/24, Hästhohneln, \ “kerns strandÄVid".Källlstad1111. ñgivst. choridorrâz'za, Dagsmosse: “ :i '4 vulpz'zm. Hästholmén. Imzørz'mta. Allmän' (lim/sa. V. Väggar enl. A. F, HOILMGRE'IrNbi BOtv Nöt. 1851; p. :1246. pmzz'czølata. Alvastra; Broby; * _ ,r feretz'zøsculå. Alvastr'a, Mörka hål, VDagsmosse. ,, var. cras:zbr._Dagsrnosse.W ' *'pautüora. Dagsmosse. S ' pulz'mrzk. Allmän. 4 dz'oz'ca. Allmän. '; Bvoi'ghelrgin; . Tyskeryd, Charlöttenborg: ÄN; iDj'uiledet; " Alvastrá'branterl' _Sçgék V v I.flyckeylVgVäggar. ' V * 3 szláalziczcrisz'\rV.Tji D jurledcts branter, 'Oxbåsém _ 'i V Stqçklyçke,l Höje; Borghamn "'m. H: _5th I . .V 'Agløå/zefgztkçzk :Allmän: 7 *V \ ^ › '.:gzgazçlm Ofvaq “Väggañ AIX/astra. branten' östra :bäligs › Å 'sidan näirja'häradsgränseq. '" ' ”Oxbåusenh' ' I; ' ' \ § , Anman. * rubrayv Allmän] V,,|: H ' H .Allmänt '. Seåédonaxå 451M EV.. Väggar, V. ;Djurledets branten' _ j" r *fgeføtz'øiuar V.Djt1rledets brantcr. Braquåçcfseiáilz .usu'Allvmänn H 1 › ' y \ :karájenlzln?Rpgslösárfenhsgud C. LUNDBORG. n. ,' t ' namn; (Hästholmen, \ Stockiycke,' 'Alyasçrrajq i I i Broby kulletgçusgropar vid Hedamk fl 'SL ,, ,ng Vq*/zqr__deaçem.xCháqçttenborgs äng. ' '"' < _Brz'zø media. *Allmän firatensçv. _ _ ? graf? a; Alllmänä ' ;qzzzoå'QZz'J.“_'Allmän: › › åulbgåm. 'Ahastraxbránten V *cgáçârçssa.: \Alvzêls_tra,kl Sjlöbärgen, grusgropar vid Heda., pøznámjAllmäáQ I* 3 i I .' e Ö 2" < *Gb/;crz'zjszlz'mkaf"Dágsmosse, N; ijurledet; i\ en bäcklvidl'Väfvçr ? “Årsunda” Norrgård. : \ ' \ 'I _ I. ji'uz'iam. (.Ailmän.. 7 V, , M _HTHÖLMGBJEIÃIli:Bö|tv _ ' '1 / ^ . 43_ ngçzbrøm'; çzguatz'm.: Stocklyçke, V 0521513055611; H"'ssakärfet., . , aêz'izz'á .tøfzdcm Allmän: *115: _ ' ' *Trzr'øløfm demmbmrs. nytsbäfgen', Borgs ' udde Ä' _Azzeåzalfztual Omkring Röáslösa och'VYXsladf › lv fraiømz's. Allmän. " ' V * “,, U pzøbésåem. Allmän.: 7 A _ i 4 ",, l elatz'ar.Allmän. ' ' k › I ' 'h Trixez'mzz femma/ZS., Höje, vid landsvägen mellan Alvast'ra'qch \Hästholmeñ.. ' v Az'ra awpz'føsa. Allmän. ,, já'exáasa. Allmän. V \ Hakan Amalias. 'Alvastrá nära Ålebäcken. › ' _ ., '* mollz's. »AÅVid en bergsfot upp i skogeh, till höger då man"1 går från Elvarum ned till strandená_ 6111.] lBQH» . MAN, Omberg och desseomkgifningart p.: 35., .Mélz'ca 7224163725. IAllmän. , ' _' r < Y ' i 7 r ._ ,, , may/Zara. V. Djurledet, V. Väggen: Måkebärgen. › ,, . (22mm. Alvastra branter, 'Rödgañ/el,^ Stocklyçke, VMåke Ö “bärgen ' ' . * l " ,f/n'agirzz'iek commum's. Tåkern, Dagsmosse. Calamagrøxtz'x arzmdz'nacea. Sjöbärgen. V ,Q audi/Zara. Uppgifvcn för Ombärg i *HARTMAM 7_ 'Handbok i Skand. Fl., elfte upplL, p. 5165 _vrida_ Vätterns strand vid och söder om Häst:k V holmen m. fl. st. › ' V Zanaeoløzáz. Dagsmosses östra. del. . ' p/zragmz'tøz'des. Dagsmosse enl. N. C. KINDBERG., Östg. Fl., tredje uppl., p_ 77, . z , ,, engq/ás. Lindön m; ll. st. Apera spz'az mntz'. Allmän: Agrostz's albav. Allmän. ,, vulgaris. Allmän. ,,_ mama. Allmän.= ' .Il/51574771 qfusum. Marbärgen; Mullskräerna, V. Väggar. r Setaria viria'zlv. S. Djurledet, Alvastra branter, Vädertorpet, åker \ mellan Alvastra och V. Djurledet.1 \ _ * ' Seslcrz'a mrulea. Höje, Rogslösa, Alvastra. › oe/zigierz'. Grüsbackqax; mellan,_Nofrö och Broby, Alvast 9. A_ '_V 5 V 4 ,Rpgslöåseu U V i_ l “ ” aldz'gzglefa. airmzdümcm, Allmän) : z '_n 1 ,,,g '5 ' 3161sz Nära. ›B0›rgl1amn (förvildad).lk_l z'çroç/zløaç'åareqlz'sf Dagsmosse (enll J. ÅBOHMAN, Ombefg _qch ° ' Å dess omgifningar, p. 35. k Afzt/;øxant/zzmz ødøratum. Allmän. 100' \ Faml Polypøa'z'acm. 'Fab/poäz'zwz vulgara Alllnän. 4 ' P/zegojlvlerzk..Allmän.“ V _ pryopterz's. Allmän. l V ,r r '“'^ ;, *Iføácrtz'aøzuøy VidÅStörpissans öfre lopp; queçtz'ç/mm T/zleljpzferzlr, Dagsmosáe, Mörka. häl. A 7 v ' ' mørzmnámÅMarbärgen:enl. I. BOHMAN, Omberghch . I jw'dess omgifningar. p. 44. ' I L .Ezá'âagváasåAllmänz _, v. , *^ ' j _ ;pizza/0:247”. Allmän” ' › l' M 4 " *dz'lamtum _Höje, Mörka hål, nära. Elva rums udde, V. Väggar. ' 'm i sttofterzk 'frqgflz'm Allmän. ;Asplem'zmz Fz'lz'x 'femz'zzm Allmän. I ' ;'Trz'c/mmanes. Allmän. I gernicmz'cum.'AlVastra branter, V. Väggar. sepigntriønalø, Allmän* V \ . 1 1 :67:23 éguz'lz'øzá. ?åj' skuggiga ställen vid V. Djurledet, Dagsmosse 1.103 Fam. Opåz'øglassew. ' *Batrch/zzlzmz Lunqrz'a. Hjässan, Chaçlottenborgsv äng, lgrusgropar vid Heda'. I mqtrz'mrz'øfolz'zm. V. Väggar enl. N.. KINDBqu V_ 1 Östg. Fl., tredje uppl., p. 299. l. '4 I 1 V ijfV/'u'øglossmn ZJMZgáç'uziz. Borghamn, Charlottenbergs äng. i i. §041Fám Email4225711' Allmän. . " prazczzsevallnfani i \ “Jfløqta'cmzzu Allmän." v 3 palzzsz're. Allmän. \“ fia/.maffia Allmän' \ ',, ' [3 Zz'øzzøs_zø72z.< Dagsmosse. härma/c. Borghamn m. fi. st. i L 107 Fan). _Lycapodz'aceca 'Zyrøpødz'zmz Selago. Mörka hål, Charlottenborgs äng m. fl. st. > ,, i amzoz'z'zmm. Allmän. ' V ,, I 'dai/arma. Ofvanför Borghamn. v I . 1 Det torde'ej vara olämpligt att _såsom bihang till ofvan5. v stående växtförteckning meddela ensammanställning'afde arter, hvilka ej numera'tillhöra OmbärgstraktensHöra, men: *först i senaste tid försvunnit ur densamma: "Vid :upprättad: det af en sådan förteckning möta dock stora svårigheter." rDet 'förhåller sig nämligen så, ,att i den förteckning ,öfver Ombärgstraktens sällsyntare växter, hvilken BOHMAN lem, nat, en. del arter uppenbarligen inkommit'antingen genom misstag af hnnom eller danigenom1 atthan erhållit vilseledander ' y_ uppgifter. Svårt, för'att icke sägaiomöjligtgar,.detfinågra: .fall att afgöra, om en arts frånvaro i Ombärgstrakten beror på .ett 'af BOHMAN begånget misstag eller, därpå1 att den.) ' verkligen förr funnits där, men sedermera af en eller' annan anledning dött ut. Under sådana förhållanden' har jagvej'? kunnat upptaga alla de. arter, hvilka BOHMAN anför och som 'nu för tiden ej förekomma inom Ombärgstraktemszåsom . därifrån försvunna, utan har jag uppdelat dessa arter i tvänne i. grupper, den ena upptagande sådana, omhvilka det ej kan råda något tvifvel, att de nyligen försvunnit ur Ombärgsri traktens flora1 till hvilken grupp äfven någraiaf HOLMGREN anförda arter ansluta sig, den andra sådana, om hvilka jag" anser det sannolikt, att de genom misstag inkommit iBOIIá i' l MANS växtförteckning. i . ”_ '< Fordon? 1* Svallä '_BQHMANi* w . = .\ mat/za? ;172/215erka 4 Fordom * vid ':;_Väfversunda kvarnbäck i ' ' I'_I'HOLMGRENL” I ,nSçepfz/umi Caralz'nmn. Fordon] i Dagsmossc nedoni Charlottenhorg f envaHOLMGREN." \ r r Lysz'mac/zz'çz 'Mammalariå 'Fordom i' Dagsmosse itäpporna utmed . p . landsvägen enl. BOHMAN. Rumex Hydrølapat/mm. Fordom vid Broby enl. BOHMAIS. V 'Cypri'pcdz'um iCaAZceøZzøs: .Fordom i en boklund vid .Höje Henl. _v < BOHMAN. \ V . i Cladç'mrz'izllai'iscm. Fordom i Dagsmosse enl. HOLMGREN. 'Cai'ejaicipalzødøsa Bispadz'rm. Vid' en bäck i Väfversunda ängar \ , . enl, HOLMGREN. I laZz'acea..'Ford0m i' Surmossen enl. HOLMGREN. '13 För; Ombärgstrakten sannölikt medlorätt af Bohman; “ i ' 7 'uppgifna arter. : i: _ \ Följandeiiarter, hvilka samtliga anföras ij. BOHMAN; “i [Omberg och_ dess 'omgifningan anser Jag genom misstagr *hafva 'kommit ,'attljiinflyta i BOHMANS växtförteckning. iDe *upptagas här tillika med de af BOHMAN angifna fyndställena. .'Cahzjámmlm Ceraz'cam'a. Nära Germundsstall; 7' " v ,fullüzoøzaria angavzfalz'a. Nära V. _, Väggar. ånpntz'cøzsmølzTfngere. Mellan iGermundsstall och Mullskraerna. Draba 'imanen Sjöbärgen. › , V v * “Szellazrz'a hyrlarm/ra" Flerestädes på skuggrika ställen. “iBzøZZz'arda agzçatzkai Dagsmosse vid Tåkern. ,./szziz'a fmmna.”Bärgetsivattenhålor, Dagsmosse. x _[202qu sguarroms._Dagsmosse vid '.Fäkern. Carex mz'rrøgløc/zz'øz. :Dagsmosse ' zu'Ppblgfz'c/êunrz Varia/aim”. fMarbärgen. .IDessaÖarter 'hafva förgäfves eftersökts så väl af HoLM: "GREN 50m af_ mig7 och de hafva ej7 så vidt jag'har mig' Albekant, blifvit afiandra botanister iakttagna i Ombärgstifalci_ 7 r' han _“ Ö'tgöta V Floras tredje j_upplaga ,såsomi bärgåeller vdeslvsinärhetii "Det vore; dock ingenting; *Öfve askaxldel,ii om; åtminstone några '_bland .vrderriifordoxnfnnnits på: 4 »Ombärg cllerjskulle visa; sig ännu: växla'idär; Oväntadt'cch I _7 atlstorti 'intresse' vore ;däremot att inom Ombärgstraktenñhna › r ' ' ' _WJPzølnzmzargia augusnfølz'a; ?mmm SgaarforusnochjCaféåpäøhz'_. i ' i.. i i» L' H I i i 'icrçgløcfzz'ng hvilkarså 'vidt kändt är7 ej tillhöra Östergötlands "Ö Ombargstraktens GeOIOgl' Hora. 1.. Inledning. 4 Redan .i. det föregående har det blifvit omnämdt7 att: 'meärgs ,hufvudinassa bestârl af urbärg och att utefter en '_ _ tracka. af, västra :sidan skiffrar skjuta högt upp och stöda? 5Sigvi starkt upprest ställning mot de lodräta granitvaggarna. r' ' Vid* bärgets norra_ och östra sida uppträda äfven lagrade* bärgarter, hvilka i nästanhorisontalt läge stöta an mot ur. bärget. Delgeologiska förhållandena vid Ombärg äro 531. V ledes ganska ' märkliga och hafva tidigt ådragit sig geolo ' gernas uppmärksamhet. »Redan HISINGER försökte'i början_ _ af' detta århundrade tolka Ombärgs geologiska byggnad... "Han ansågiyatt:_skiffrarne på Västra sidan mycket tidigt blifg V vit" afsatta: och" att'efter deras bildning Ombärgs granitmassa igenom" en eruption skjntit upp och därvid släpat skiffrarne_ imed* sig och] gifvit dem deras uppresta ställning samt att ' ide' lagrade bärgarterna vid Ombärgs norra och Östra sida; :blifvit afsattani en senare tid och beñnna sig i ett 0rubbadt läge' Dessa,senare skulle således'vara yngre än skiffrarne i på bärgets västra sida. Denna tydning af de geologiska förhållandena v vid Ombärg har sedermera gång efter annan framhållits som nära nog oomtvistlig och återfinnas också' i: iir.några af våra geologiska läroböcker 1). Helt nyligen har' 'dock G. HOLM uppvisat, att skiffrarnes uppresta ställning_ *utefter Ombärgs västra sida icke alls står i samband 4116le *ett* förmödadti granitntbrottj utan att de erhållit sin starka ;1) SCACIVEJBERGSTRVÄND, Lärobok i geologien med särskild tillämpning påSverige och desslandtbruk, Stockholm 1868,? 300, samt L. HOLMSTRÖM, :Populär framställning 'Iaf geologien med särskild tillämpning på svenska_ 'fö ihållanden, Lund 1877, p. 213. ' i '7 › 617 ,I vara” :Vätté ba' kenet't uppkommigi't, dn ast ., . , i . , ' [2. '; Urbärget. ' _. . 7;_ 3 Cmbärg, liksom_ öfver llnfvud taget allabärg, har helt visst . “forde vvarif ivid'á störfe nn; det här genivomföitvkittring o'ç * . denudation' i.:tidernas'31|ängd lidit en_ fölminskning:;Äfvenom ,'_bOrtse ifrån \ denna noirsafk'ii till.: bärgens _ifçji'minskningiaoeh fö'fsviiinaiide, ' låter *det :7 doekjpâvisa ;sigjiatf'_L1rbärgáet 'förr egt_ i :dessa trakten en"vidsträcktarezf'utbredning 2111:3_ . i tande» 1 'Det r :nuvaránde 'Ombärgii utg del af, *en E'bäi'ginássa, :so rn forçipm Jinth? Vättiernsivátten: utbredersig; e f i 7' A I " Till:) 'Väsentlig 'del :beståi'vgbäi'get 'af 'en'“gi'ofkoi'nigütili Älmçdelkornig'igi'anitr'som ,Herestäd'es men efter :hvad det vill V'synas,“'_ endast i” närheten af de ;brottlinierfförhvilka jag 'längrez framü kommer ett, redogöra; visar; stgr. 'benägenhetlüll .förklyftningk 'Tydligast fi'ámstårf:denna'ábenäge hetf 'kebärgen *och VästrerÄággaii'7 “där ansenliga,bärgstaipe Tuppkommit genom granitens förklyftningf ?Andra bärgarter_ “_upptr'gida* äfven på Ombärg. vidtager vid södra delen ?af Grytsbärgen en gneislik bärgart7 som äfven: förekommer i, ” (Rödgafvelsbärgen. Obh ofvanför ,dcssaLÅtOmkring ,Södra iDjurledet Åär bärgartenwmycket finkornig* ochinärmarisig; ,hög grad hälieñintgneis, .Bege viloiss till Stroeklycke båts :hamni påträffa Vi där en bärgárt, som sparsamt förekommer* _'vid Ombärg7 men' utefter Vätterns södradel: har större 'utv bredningü Denna. bärgart är en glimmerrik prötogingneis* såsom ett' tunt lager beklädande bärgväggen. Äfven klipf _ porna söder om Stocklycke saknaicke helt och hållet denn'ai'ø Ö* L betäckning af protogingneis. Uteftei', bärgets östra sida 'Ä \ i , 'n Häll: _ V, . V ,. ,V äro 'utfylldajvjlñédmbi'oitstycken kaffuiij' .et 'och 'ejs 1123111: tycken'Vafiden»protOginaIÃtade*berg '* .' .\ ?Claire känna'vidriå'Stöçklvcke. Ytan ipå iädé's's rpttstyçkenfiäril (ofta full I af "'jämnlöpande repoi', stundom" V'agtwintiyçktgi"pch gl'ättadjilnästan. polerad (så kalladfglidJ yta:) därigenom V angifvande; ›att Vbärgarten' ^ varit utsatt" för táfk: pressrning's_Vi'ir'samband med glidning. “1 de yttre delarne p A'Clcoirna“ligga;brottsty'ckena vanligen fria, men äro längre: ;såminánlçittadebiill'eng fastå'ébärgart. Den sprickan utfyl ' iüåifnyásnämvdax sätt bildade bärgarten kallas breccia” Sem??bekantsrfu_tgörf* frågan * om urbärgéts bildning' myeket genitvistadti spörsmål. Om granitenv känner l' attw':'.vdenvz' _mångenstädesg"innehåller | brottsçycken JaF ndfa bärgarteriech att *denlgenombi'utit skiktadefaflag 'igen'1 ;somjde'na'bäddfoximigt vibetäcker; ,Där ärjförrhålav andefDkan* maneickeAbetviñaf att graniten som smält mass ' ' igj ' 'gitiuêjqrdytam:ilDetfäadock långt ifrån afgjörçi tt'» allfgi'anit :luppkommitr påeruptiv iväg. Huru Ombärg '\ 7 " *Vbiida'tsfvetásviv därfözflej: med visshet. "Antagrg geni. 'xOmpäigsttaktens' granit brutit frami redan* i' tiden'föeh långtinnan Ombärg bildades, hvilketfskedde ömfviilängrefifram få se, i'en vida senare tid. 'år * IIunijavida': den gneislika bärgarten vid Grytsbärgeil. _cichg Rödgafvelq är' gneisi ellerirkomkden icke snarare ärie genem'pxässning förändra'dimassformig bärgart, må* för när” iarhande lemnas ^;oafgj01'dt.r Det senare förefaller ingalunda” * enigneisuka 'bärgartenr synes intagaiettEgansk Å utefter=4r10mbärgs sjösida och invid den förkase u :isomillängre fram beskrifves. Bärgartens skiffrig effskuliermöjligenl'hafva uppkommit på grund af* det inom' '_bärggrixnden.rådande starka trycket1 när förkastningen egde_ rum.= ÖAntagligen;ghar' samma orsak legat tilly grund. följ, i kiffrigheten? hesV protogingneiSen.. . i ' i 4 3 KambriSRsiluriska formatlonen, H .ring:delbart:ivid'VHOJmljärgs no.rra'_ocl ostralsid 'dessaatlagringarfoch_'fortsätta ,mot norr4,* . _ 'underlaget'\ för *östgötaslättenu "*Ãt* söder fortsätta?? de.. u efter.r.VOmbiärgr med' visshet till Charlottenbergocliiantagligen något" längre. " Gränsen för deras_ utbredning; torde framgåxnågot söder'om1 sjön Tåkern. Ett utmärkt tillfälle. att lära känna åtminstone en'delj af dessa añagringar erbjuder sig' .vid Borghamn, där de silul ?riska _ lagren sedan lång tid varitbearbetade och blifvit .__genombrdtna' till betydligt djup. Den bargart; som där är , föremål för brytning, utgöres af en omväxlande grå och, ' röd kalksten 1). Vid ett besök i brottet faller det genast i, ögonen, .att Ni? ”lr/,kalkstenen ligger 'is bankar_ eller ,lager det ena öfver de; andra, hvarigenom dess utbrytning i stora hallar möjliggöres.) [Granskar man närmare de lösbrutna,kalkstenar,.somrliggai ihopade här och hvar “i brottet, upptäcker man :lätt/i dem' förstcnade skalrester »af djur .(fossil), någon gång'ifullstän :_ 1 'diga skal af sådana. Om det tillägges, ,att dessa djurle'rna 'ningar'tillhöra arter, som lefvat i hafsvatten, bör det ej vara ;svårt att inse, hur kalklagren uppkommit. De kunna ej vara: ,en landbildning, enär de innehålla lemningar efter hafsdjur, utan måste uppstått i ett haf, som en gång itiden utbreddep sig öfver dessa trakter. Vid en mikroskopisk" undersökning af kalkstenen visar. det sig, att den till allra största delen består af krossade skal af de djur, som lefde i det forntida. Vhafvet. Af en eller annan orsak sönderbrötos skaleneller jfölld i sar efter sina fogar och leder, i, tidernas längd 110: *i *I pande sig till mäktiga lager. x H Då hafvet i nuvarande tid icke når upp tillOmbärgså'*“ 1) Kalkbrottet disponerades och bearbetades en tid ,af GÖtakanalbolag, som därifrån hämtade sten till kanalbyggnaden. För närvarande eges brotw tet af'staten. _ Betydliga .massor af kalksten hafva. under de senare åren' brutits och användts vid uppförandet af Karlsborgs fästning, till beklådnad af yttre sidan af Nationalmusei väggar, vid restaureringen" af Linköpingsh'l domkyrka m. m. .inotvwsöder . 'sig upp tillx.'l_1afvets ;yta ellerdäröfver. :vi _kunnafda 'föridärçej »vinna någon kännedom *om* d 7, ,som ;bildats'före 'kalkstenem och som' således'jundei_ _ ^' ' brottets' södra "del är visserligen ettuschakt' upjptaggeti",›men, “då'1'4detsannnavför närvarande iirvattenfyldt; :kunna _ej komma åt de undre lagren. Möjligen finna vidisdessimynning smärre block af en bärgart, hvars luty _' ?högv'llgrad 'afviker från kalkstenens. Dessa block .elstå ;afgstörreçeller niindre, afrundade stenar, sammanhållna fjeittfbindemedel, som »i detta_ fall utgöres af kalk., Det är aledesi'_:en::fbrottstyckebärgart, ett konglomerat vi hafva att önaltned.” ;Derundade stenarne eller bollarne iidetsamima' Mb ' r ' ' f) . i q \ ,likna tillpvformen _fullständigtde stenar v1 patraffa nere, v1d Vätternsistrand;*och hvilkaskväl »afrundadc form har' sin __0 5 ;denifnötning*ide genom vågsvallets inverkan utöfvadp ' ' .Bollarne"i; konglomeratet 'hafva otvifvelaktigt: f'undning'på_ liknande sätt. Konglomeratetáan saw ge därför en:strandbildning"ochgutvisar, att hafsbottnenllvid' viss tidpunkt: under den 'kambrisksiluriska tiden 'höjde H Fullt :horisontalt ligga kalkskikten ej;i de stupa svagt? .mot nordost?? Vid 'en vandring från Borghamn åt' Söder .öfver densjämna terrängen möta alt äldre och äldre añag? ringar, V'hvilkagityi/ärr äro täc1<ta af lösa jordslagoch därför tillgängliga.. Först vid Charlottenborg visar sigr i dikena5 '› ›, åkrarue en svart* lerskiffer (alunskiffer), i hvilken förste' ningarfknappastståiatt finna. Sådana förekomma'däremot, Arogerhördimängd i de bollar.af mörk kalk (orsten), som häl, V 'Åhvaráligga?inbäddade 'i skiffern, dock endast en enda, ,medlinutyidaikräftdjur närmast beslägtad art, åt'hvilken LINNE .gaf namnet ' Agyinstus pz'sz'fm'izzzlr. 7 . Utefter,i Stranden mellan Borghamn och Hofvanäs samt :21 'inom i de; ,l 'i lägre V hafyavfsåledesr' Y ›_ i _ 1 M tyanneaañágiringa \ '4 i 4 ' hyiiiçagtnihör'agtväs iida _› ., ?de ;formationerri källáätédclidai;Siluriekg, alun§1§iffei'n ”ka'mbriskal I *i ' _Dessá liksoiniåföfrigagformatione .skiljasjåt _ _cke blott genom Volikhçt i'añargringarlvutan äfyeni oehr'icvfrämsjta v rummet genom de olika' fosSil,"son1'upptriädali ,lager .efter lager. De kambriska' och siluriska aflagringárna tillhöra'lde? älsta fossilförande' vi känna; de'förra'underlagra de senare ,i och: ärosåledes_ de äldre. * ' “ ' ' ' * " Då_ lagren ej äro genombrutna och* naturliga skärnin» “gansaknasi kunna vi ej inom denna trakt lära känna lager följden; (Någon anledning att antaga, det den' skulle afvika 'Aifråniilagerföljden vid andra punkter inomk Östergötlands; lçambi'islçgsilurisl<a område1 därdensamma, l<ntitiat_'fastställas, föreñnnes ej. Den är nedifrån uppåt sådan, som öfversigten Vå'lfföljande sidayhtvisar. i g h ' ' Häraf 'framgår, att :det är en ganskagofulls'tändig _kän nedom vi i denna traktkunna vinnaom idekáxnbrisksilur :ska iaflagringama. Dock'återstår oss: en 'utyägghvarigenom kunna något vidga Avår kännedom ;om dem, nämligenlien* f'granskning afrde lösa blocken. ' PålOmbärgsnorrágslntt 'ning träffas ej eå sällsynt block *af konglomerat: och. sand i *sten_,' :hvaraf en" del, äro 'fossilförande' samt/enligt fossilens vittnesbördbmåste härstainma ifrån ett' sandstensV*Och'kon gloxneratlager1 liggande i 'Öfredelen af alui151<iffeii'1 ?),;“Sán noliktc motsvarar denna bildning det tnnná lagerlafikalk 'lj'haltig éándsten, som längre löster ntvpåträffats VidjblfOttCll vid'fKnifvinge och Storbärg..strnx' under Dz'çZJ/qgçrgmçzVskifå ;fem '2). › *Då* ;konglomerati och” sandstensbloçkldigga ,talrikt ihoplade ”inom ett föga vidsträckt områdeE ungefär'I kilo ;meter söder om Borghamn'och vid pass 0,5 kilometenfrån bärgets' fot, är det antagligt, att i fråga varande saiidéteiis . konglomeratlager där .förekommer fast avnstående underviden; 'lösa jordbetäckningenfi ' i' i i' A i _1)*En12gt meddelande ar'G.,H0LM. , 2) Jämför G. LINNARSSON och 8. A. TULLBERG, Beskrifning till kartJ' ›. bladet Vreta Kloster. < Sveriges Geol. Unders., Ser. Aa., n:oi83, pylgizov . :Nuruozzsn Upplysningar :till geologiek öfversigtskarta öfver Sverige. Södra. 'bladet' H' Sveriges Geol. Undersökning, Ser. Ba., n:0 4, p. 2425. ' PMádbáz'çiey : 1. ?72.57% V i. ' ” :Glenns giååøsus..l I' \ "Pa Habo/257m; och ' Oki/tis › Burj/cafe' och Leptaplaktu: i Peltum Och S/J/zzwrøp/lzt/MZ man. i ?Pi/?gagna l"änágt.g.ütYeSklade.* V .Un elgrnptolitskifferl_ V i H 5, : :toce kaliki: Omyäxlande grå; och. rödá. kzilklag.. (Ofpga'w'.silurlager saknas: helt* Och hållet :inom 01 bärgstråkfén)12)m j ' :5 '5 i. , _ " ?Vi kännakvisåledes 'tvänner konglomeratbäddar,f den ' en.. ihváráf. *vi *fnnnit * biödc *vid :elchaktet ›i kaikbmttetkéideg'r o gjrän'Sen: mellan de' kambriska oeh deeilnriá arna den: 'andre ' belägen. inom» den “kanibrieka fre: äfdelningf'lmellan"laget med :Péltzgfaw ' V ' i I 'i I.chfåDz'áø/'mzeømskiffern.l 'Dessaiivkonglo _ \ ; att :Ahafsbottnen under kambriskSilnriska idenisgångk:efter'ainnan ;höjdelsig upp till. eller Öfver., 1* r iDek'uöfver'. hafvet. uppstickande urbärgspartiernazoeh, \ a 'demilafslattadlågteni blefyotdå utsatta för Vittringvoeh _enudåttionÃhÄVarigenom strandljldningan'konglomeran kunde 1Kaimbrisksilnriska^“allagfingar ñnnas i Lapplendji Järnt and DlálarneyNärike; Västergötland, Skåne, på Oland' oc otlalnydfi2;ÖstersjöproirinsernayirTyskland, Norge, England “Öetl'hafi hvøári' de kambriskvsiluriska lagren afsattes, i' .\ .11) Olenidekiffrzlrne; uppträda alltid såsom alnnskiñ'er med .lager oçh. _bollar af orsteiigdeltta kan stundom vara händelsen med Paradoxz'desskiil'ra *esvyngsta afdelningar. Y . › r l 2) Jämför med afseende på denna Öfversigt af lagerfüljden A.v G. i) På “VisingsöÄligga _formationensplager horisontalticllcr › föga rubbadej och detta torde ock vara fallet utefter störref delen af Vätterns botten. ' Annorlunda är förhållandet vid sjöns östra sida, Med ens höja sig där urbärgets lodräta *.väggar, nedanför hvilka Visingsöformationens lager utbreda sigj sandstenen iföga' afvikande från horisontalplanet1 ler ' skiffern däremot mer eller mindre starkt upprest och stöd jande sig mot urbärget. Denna skifferns uppresta ställning v kan omöjligen hafva uppkommit därigenom, att formationen s i 'afsatt sigm sådan den nu befinner' sig, i ett bäcken af ungefär samma omfång ;'som den nuvarande Vätterns; den kan ej häller hafva uppkommit därigenqm,' att graniten utefter sjöns östra sida frambrutit 'efter formationens afsättning, ty rubb ; ningarna inom densamma äro ej sådana, som man, därest; ' en eruption försiggått, haft skält att' vänta, och för öfrigtj'] saknas alla de företeelser, som åtfölja eruptioner af en _bärg art; den kan ej hafva uppkommitpå annat sätt, än atttVij singsöformationensi lager blifvit sänkta.› Därvid liafva'slciffe '.rarne på grund “af sin seghet blifvit kvarhängande pålde ' . kvarstående *bärgväggarna ' och sedermera 'vid "sin nedglid› “ning intagit sin nuvarande mer eller mindre branta ställning. 7 g 5 G. HOLM, som närmare utredt denna sakrhar härför kunnat'L ” anföra fullt afgörandc bevis; sänkningensp storlek uppskattar ' ' .han till minst 560mmieter. \ V En väldig_förkastningsspricka « eller snarare Here pa rallela har genomsatt' bärggrunden på ömse ' sidorfomg* " I *Vättern Den mellanliggande bärgmassan sjönkp Visingsö formationen kom därvid att i det stora hela bibehålla sitt i; 'ursprungliga lägei förhållandetill Sitt underlag, och endast invidförkastningssprickan blefvo lagren uppresta., 5 “Att så tillgått är tydligt redan däraf, att utefter Vätp ?items östra strand urbärget nästan öfveralt uppstiger med branta, lodräta väggar. 'Fullt afgörande är emellertid den otvetydiga förkastningsbreccia, som blifvitpåvisad flerestädes i' vid sjöns östra sida7 såsom vid Huskvarna, flerestädes vid \ i Grenna,'i Rödgafvels grotta Och vid Stocklycke båthamn på_ 4 'I ' Ombärg 1); det vill till och med synas, som om'större delen ' , 1) Jämför G. HOLM, Vettern _och Visingsöformationen. Biliang till i' as a ett lager af breccia 1). Förkastningssprickan har 'dock allestädesv blifvit utfyld med breccia. Den är stundom, . m på en och annan punkt af Omb'arg, öppen; Mycket yåligr 'kan detta iakttagas vid Västra Väggars ändpunkt' if' “lrijjiidär kontakten mellan skiffern och urbärget är blottad; .pri'vkan visar sig där vara till större delen utfyld medzplat Abrottstycken af urbärget. tefter'7 Vätterns östra strand framträder såledesåubrott pm (lifullkomligttydlighet; lika tydlig är' icke 'den mot påi sjöns Västra sida. Den synes i allmänhetick H stlandens omedelbara närhet. Först etti'stj/'ickx '31.1'1öjervsig urbärget, ehuru ej fullt så brant Som pia" sidan, och lemnar mellan sig och Vättern en smalare .Ab edare _landremsa, som upptages af'Visingsöformatior I lageriphvilka där 'merendels 'äro täckta af kvartära; :Hagr'n'gari'f'Afgörande bevis, att en brottlinie framgå' _ tefteru Vätternsv'astra sida, saknasuicke helt och hål Straxbsöder' om Granvik (Undenäs socken),' där stran ' ' 'fen' kortare 'sträcka framgår i nästan'ifrät'linie "rgväggarna brant; ehuru de ej nå någon'betyd “..De bestå *af gneis, hvars skikt'äro starkt'nupp stüpandej utåt Sjön. Ztt tuntlag'er af eniprotogin blärgart bekläder gneisem innanför hvilken lerskiffe ler'skiffer?) 'anstår i” upprest' ställning såsom gneisenjji'. På: uppstigande, bärgväggarna har breccia blifvitfanträffadQ ”samband härmed må nämnas, att de förut omtalad »Ömbärgsifvästra sida iakttagna och af brecciaåutfyld _rsprickorna 'i sannolikt : uppkommit samtidigt med *längd :i kanp'då spänningen ibärggrunden helt visst var ofant Sådana 'brecciefylda sprickor hafva blottats straxsöâlden m Bröttsledet genom den sprängning, som verkstälts för; .amjdragandet af en ny körväg utefter Ombärgs sjösida i* i, närheten af Storpissan, där sprängningar ock eg ' hafva: ett par brecciefylda tvärsprickor iakttagits. Tvår KongläVetÃakQ Iha'ndl., Band 1.:; 11:0 7. samt A. G. NATHORST, Någraord ' isingsörserijkm. Sveriges Geol. Undersökning, Ser. C, n:o 79. *, l)ii]:".nligt 'G. HOLM, Vettern och Visingsöformationen. » Bihang til Klonglr'.Vet.ak.vhandl., Band 11, :1:0 7, p. 13. i » sprickorna,äro“ofta sina yttre delar'ilutfylda endast afkros sadt urbärg7 hvilket torde bero därpå1 attförvittringen v'err ' kat förstörande på äfven här förut befintlig breccia. En förkastning framgår således utefter Ombärgs västra ' sida, en annan utefter dess norra och östra; en tredje synes 'i framgå på dess sydöstra 1). Ombärg är således fullständigt kringskurct af förkastningar och utgör ett kvarstående parti., v på alla sidor 'omgifvet af sänkta områden7 eller hvad geo logen med ett lärdt uttryck kallar en horst. ' ' j Stora svårigheter möta, då det gäller att bestämmaui :formationcn's ålder: Så vidt mig är kändt, hafva inga be ”stämbara fossil hittills blifvit anträffade inom 'densammau Visserligen har en liten otvetydig organism blifvit funnen i wlerskiffern så väl vid Mullskräerna på Ombärg som vid* t 'Grenna, 'men man känner intetnärmare om naturen af detta › ifossil, om det varit' djur eller växt eller någon del deraf. i FIcke häller innehålla formationens lager brottstycken af an :*drai bärgarter7 hvarigenöm dess ålder skulle kunna faststäl“i' las; den kommer ingenstädes i beröring med andra forma _ \ tioners aflagringari'bortseclt från de kvartärafhvarigenom etti' › “ stöd för frågans lösning skulle vinnas7 ioeh dess högre* läge . r i förhållande till det”närliggande.kambrisksiluriska området i' TidÖstergötland bevisarpingenting, då en förkastningpsåsom :i tvi'sett, framgår 'så väl på västra som på östra sidan om i. "Ombärg och lagren på Ömse sidor om detta bärg_ således ärohsänlcta. ' ' i 'i i ' Högst olika falla därföromdömena om, formationens ålder. Under det att LINNARSSON ärujbenägen att anse den ' 'äldre än de kambrisksiluriska añagringarna och NATHORST bestämdt anger den vara äldre än dessa, ñnner HOLM for ",;imationen yngre än silurlagren. 'NATHORST har ,nusenast f uttalat' följande' åsigt: »Den nuvarande Vetterns plats uppk jtogs ursprungligen af urbergjhvars yta' bildade fortsättning' »af Omberg. På .detta urberg hade ,Visingsöserien afsatt ii sig i horisontala lageryoch betäckte då 'äfven Omberg. Näe_ J ' 3 Vetterbäckenet instörtade7 blef en del af Visingsöseriens lager 1) :Jämför A. G. NATHORST, Några ord om Visingsöserien. Sveriges '5 Geol. Undersökning, Ser. C, nzo 79, p. 11. Sjunknal"rännan1 medan de i denna Vetterbäckenet 4 oroiskydizlads och der kunde bibehålla sig till våra dagar. etterns bäcken var då helt och hållet fyldt af ifrågavarande . serie. .Derefter afsattes silurlagren på såväl Visingsöseriens som iurbergets genom abrosion jämnade yta. Sedermera, i? inträffade 'den tilldragelse1 genom hvilken östgötaslätten nedax _ Å' i“förhållancle till omgifvande urberg, och det är "ani tagligtatt'_0mbergs norra och östra isidoriangifva en del af;' i gränsen'y'förg det sänkta silurområdet. Silurlagren bortsväm? ;Lades ,sin f tur från \ höjderna och finnas numera 'i behåll Eendasti'._på :den lägre belägna östgötaslätten». 1) Enligtdenna asigtiskulle således Visingsöformationen vara äldreän Öster götlaiids :kambrisksiluriska atlagringar', hvilketförutsätter, :attt _förkastning'en väster om Ombärg är äldre änförkastningen, oster därom. vidt jag kan finna7 tala dock förhållandena id ,Gmbärgiicke till fördel för en sådan uppfattningj utan' snarare' tvärt om. *Vid Ombärgs västra sida uppstigai ur bärgets väggar öfveralt' lodrätt och jförete 'knappast några afrundade' former. På östra :sidan däremot möta sällan lod ,räta bärgväggar. Bärget är där afrundadt och visar gansk' ijuka konturer. Orsaken därtill kan ej gärna vara den1 at isen' under glacialtiden kraftigare bearbetat bärgetsäöstrar'an: dessvästra sidaj eller med andra ord att' bärgets östra sidan utgjort en stötsida, dess västra en läsida, ty'isen har, så vidt< man kan finna, haft en rörelseriktning, parallel med' Om bärgs längdriktning 2). “Den afrundade formen på Ombärgsj ostra sida synes, mig därför vara beroende däraf, att den_ ostra förkastningen är mycket gammal, hvarigenom vittring, och denudation i tidernas längd kunnat afrunda denna sida af bärget och .till stor del utplåna spåren efter förkastningen. Förkastningen på västra sidan har däremot uppkommit iivenv 1) *Enligt A. G. NATHORSTS meddelande i “Nordisk Familjebok",BandJ '12, art; Omberg, spalt 229. i . i 2) Jämför_A. ERDMANN, Bidrag till kännedomen om Sveriges qvartära* bildningen, tab. 3. ' › Övida senare tid; Vittring Öoclr denu'dation har, där mindre kuin.: i' »gnat'i'äildragden form, som bärgväggarna genom förkastningen erhöllo; förkastningen*'framstår där med full tydlighet. i En annan omständighet synes mig också antydapatt denna se , nareli förkastningslinie är den yngre] Af det föregående år ' det bekant, att breccia är funnen flerestädesiutefter Onl .bärgs ' västra 'sida och till 'stor utsträckning ännu ,bekläder déusamma'U; Då; denna' breccia'i allmänhet synesgvara föga ,motståndskraftig mot is ochvatten, ärdetrsvårt attförstå, v ' att :den fortfarande ?finnes i behåll,,0m ifrågavarande föra ; i 'kast'ning vore urgammal; detta' förhållande antyder snarare,_' att den västrabrottlinien uppkommit under entämligen sen tid' På östra sidan af Ombvärg saknasfså vidtkändt är, , “breccia eller finnes endast i högst ringa utsträckning fastn; I="enl lokal mörän “I mellan Alvastra och: Södra Djurleclet har 'jag' funnit block af en breccia; huruvida »idenifmnes fast på' * bärgväggen ofvanför. fyndställe't kunde, då fyndet. gjördes, “ej :« undersökas, pch tillfälle till sådan undersökninghar se dermera ej” erbjudit sig. Jag är dock böjdatt tro, det breçcian 'ej 'finnes fast på, bärgväggens yta, utan är anátåeude i någon, tvärsprickaf På grund af hvad jagnu anfört, hyser jag den g förmodan; .att den västra förkastningen utefter Ombärg harv tillkommit senare än den östra, i hvilket fall Visingsöforma :tionen ej gärna_ kan vara äldre än de kambrisksiluriska afq' i 'lagringarna i Östergötland, utan måstelansesyngrepän dessa; '“ i Fullt afgörande bevis vare sig för den ena eller» andrafåsig.: .Å ten om 'i formationens ålder står oss icke till buds, .och kloi 4. kast, torde därför vara att icke för närvarande uttala en, be .::stämd mening i saken, utan afvaktaiytterligare upplysningar, landeaf'formationens ålder. U i. i i. som :möjligen kunna. tjäna som, hållpunkter för ett [faststäl i › 5. *' Kvartära rformationen; _ Ehuruväl kvartaltiden och dess bildningar utförligt ,be_h_ i, nohandlasigde geologiska läroböckerna, och ehuru jag föruti" 7 1) Jämför G. HOLM, Vettern och Visingsöformationen. Billang till ,7 .KongL Vetpak. handl., Band 11, 11:0 7, p. 13. iska 'afdelningemi om an i_ korthet, Vidrort nagv , i U › \› ' ' L' . ' i lO I ' ensamma, kan Jag BJ underlata attgnu;ate4 början af' detta århundrade fästes uppmärksamhetei ovanliga, ingalunda» godtyckliga :form, sonika, ;Skandinavien egg.. De' äro, soml bekant,;g,oftas oeh* företc mjuka' former på sin norra sida" (stö en: påSinsödra'lläsidan) hafva, de bibehållit sin skrot" chbjämnhet. Den afslipade ytan visar cleSSutom'en , 'arallelaqrepor ,eller refflor, hvilka för stora dela ätitglaud'mafva en samstämmande riktning. Deniafrun. formen: f'oclrrefflorna hafva »ej uppkommit samtidig . llarna,»uta11 i en 'långt senare tid. i g H lart 'insåg man, att man i dessa företeelser hade? t , . enimånga'hundra meter'mäktig isb'add. , . .' Detäxtlemningar från den tertiära tiden, som påHere' ställen? inom . det' arktiska området blifvit funna, gifvanvvid: ' “dén;›4,om' ide jämföras» med samtidiga tertiära Växtfossi ' 'yädl'igareg trakter, att klimatet under_ dennalftidgsom, Sti'föregick den'kvartära, icke var så likformigtjocl om'lunder föregående tidsskeden. En uppdelningg › . iliklimatiska soner kan nu spåras; Mot tertiärtidens lvu'çhtilltggi'I'"temperaturnedsättningeni alt jämt och blefje'i anledning'tillatt vidkvartärtidens början isen inom. polar trakterina, åtminstone på det norra halfklotet, vidgade sittg» område ochisträckte ut sig till lägre och lägre breddgra'c . den 'iIsmassornai' nådde :Slutligen:framtill Och öfver_täckte_* i 5 , fullständigt, med undantaglmöjligen af de" högsta fjällen1 ,den ' »skandinaviska halfön, Finlandoch'närgränsande delar af Ryss , '" land. Vid tidpunkten för sin största utbredning nådde den' nordeuropeiska isen väster ut fram öfver Skottland och en . 1a a t i i 4 tbl k ' 9 . _, .. \ > 1.” del *af E igland, rnot söder hade den sin gräns i mellersta * , hafvä* blåa; :år: Svlââdtrafüd snalt Sagdt OfVCralt ii. › v ; 1 _ « . . . v :' ,o , g * 1 ' . , > I i. .'1 yskland och 1 Ryska riket skot den djupt ln.. v . . r 'i ägaåüUnder degli: tid aliaLjnt_l?kdeà 156" Val' Staldd_a \ i ' Norra Europa var således fullständigt nedisadt, och 11k “ ' ' 1 l 1 a ufvudmassanfaf' ' _ _ sa 9116519. en. u I i' , . < artadt var förhållandet med Norra Amerlka; äfven A51ens.! _ nerñiiaruxâfk depä:?mllltn Dessa hafva blldats *liksom norra .del undgick ieke att beröras af den allmänna temperatur» * V 4 e ei mmdrfg Sonderbl'utna bärgä 7 ' \ Smassorna medforde. Det på detta sätt bil ›, , Vnedsättningen, om än glacierernaldär ej egde någon nämn ' N o . _ L : värd .utbredning eller bildade .en sammanhängande landis. siâåléläçsäêáâåalâzntlfa ene.” kfuimfjtta Stenár att: ,Genom de noggranna iakttagelserv som i senare tider' i , kallar denna bildninu :HA Sklktmng ett ñnt grus ;.'blifvit gjorda pågmçierer och landisar, sådana som Grön» Öfver urbärg därg_ 11 osstensgrus .<Däl' isen. :landsn Och Spetsbärgens, V har det blifvit kändt, att .isen ' ;sens underzla 11:1" (tfssteiisgiuset skarptapçhr :i 'en “glaeierx eller landis ständigt befinner sig i ett sakta, :Bandet bläfvitgmhäåtm kalkêtenar “och le!" framglidande* ,och daiunder bearbetar sitt underlag samt Sénakérikrosstenslår GÅ dârlgtå gâOIOgen"ka ,tillika medför massor af större och mindre stenblock1 grus_ alla/e uppkommo äfvea' :I 1? bildningari full H och; slam, 'hvilket alt aflastas vid isens ändpunkt ochigeri 7 De: ;ååh/á efter .alt at? ;_11 er det isen drog 51' i›_upphof till större eller mindre långsträckta kullar (moränerkg i. lsnmga sisista'tila Oéhvi lade .alfomå uppkommit under, uti hvari alt material ligger hopvräkt utan spår af skiktning. attrjlletsfrån iandisens fa gålzaipa som mataflesfaâ, y Stora voro de förändringar vårt land undergick, under , fame ;och så' väl' då S'mf.r K nmgen af matenaletzh i \ det Skandinavien var isbetäckt. Genom de i de högre de x ' ning ;tyda ;afgjordt 'å atta Tensfm :le Stone Stenarnes_ * , larne af landet sig ständigt hopande lismassornas tryck var' \ 'inhand »med rinnanFile vatt;u S lenslasêmäs uppkomst' isen stadd in ett 'oafbruten om än 'sakta framryckande, och i* J _V .och stenar hvilka af t acxeralfvama ned* . besinna vi att den tid, under hvilken detta framryckande 0 iseioch därunder afrundadee Ill/:nalqu vattna höll* :.Ãfortgick, måstenppskattas i årtusenden, såiinse _vi utan svåM ' i och 'Vvskiktningen up kom ' Menalm ordnales' .1 righet7 att de af isen föranledda förändringarna måste hafva varit? ' fsniältel T kvarstannadep det i ° :li ls'en" sadan funsmn .Vy genomgripande.) De genomvittrade delarne af' urbärgen de_ . g _ gruset på den, Lmderli alá: 23 ac1eiälfvarnas hottenv :ahflätt förstörbara ' aflagringarna af lerskiffer och kalksten1 så: *' káfubphöjñingar hvilka iår efgruil en 0911 bildade' som.: de iSiluriska›aflagringarnai”kritlagren m. fl., förstördes' i 11'* ° __ :unna ' ortsattas utan afbrott och bortfördes1 så fraint de ej af'en eller annan orsak, t. ex_ ' " i ' ' " ' igenom sänkning, voro skyddade. ,7 Urbärget'bearbetades ooh _ ;.'afrundades af isen, företrädesvis på den sida, mot hvilken_§ _ Å \ I _ » lsellätötte :Cln lystötSidanl På hånarnes yta inni'jttesihärl'lndeä g V :13, i eller A. E: TÖRNEBOHM, Grunddragen af Sveriges. geolo i v *de forut namda treporna (glamalrefflorna), hv1lka angifva, ; > a514,414. I V ä_: ' 1' ' .. . . , ' u . s 1 (lv'Ettwald t a n , . _ ' hv11ken uktmng men mitt sig ). 66k] Cke 1. h låg yttblock, kalladt Pers sten', ligger vid vägen mellan _ . ti e. oc lvarums udden Det berättas, att en jätte ska” hafva från \ . I i . u u v' . Vassiotasvidan Slungat detta block, i afsigt att kullslå Heda k rka n (1 I' 1) Se A. ERDMANN, Bidrag till kännedomen om Sveriges qvartara blido . en ,höll på att uppföras' y , n er det 1 å grund, af 'stigande.temperatiir' 01: 1' maltaüaskareän de framryckte, añastades de 'block ssprangda af' _15 och frost, thedfördes inbäddadei _knngsprldda på dess yta. De talrika, ejisällan › Ingeraturen hade nu varit i stigande,.klimatetdär m Inrldrats, ochisen dragit sig tillbaka till fjälleni och? nordliga trakter, Än en gånginträffade dock en temperatur( nedsättning, än en gång ryckte isen an, men nådde nuej \ _åpå långt när samma vidsträckta utbredningisom ,under den * › »förstaj den stora nedisningen. Den andra: nedisningen är för. oss af särskildt intresse7 'emedan isen under densamma inom Östergötland nådde fram till* Ombärgstrakten. Inom Norge * _synes isen hafva* ryckt fram till jhafvets inom Västergötland till trakten af LidköpingJSkara och Sköfde, och inom Österü 7 3 götland synes dess begränsning mot söder kunna angifvas i» genom en linie, 'som från Ombärgs midt fortsätter mot österl I'Östersjön, där motståndet för isens framryckande antagligen var jämförelsevis litet, kunde isen “ utbreda sig vida längre mot söder än på den skandinaviska halfön. I Östersjöns › _södra'del böjde den af mot väster och bröt slutligeninord »7 västlig riktning in öfver de lägre och' sydligare delarneaf Skåne." Äfven 'delar af Finlahd, Danmark och norra Tysk IV: land; voro under denna tid Vnedisade 1).] 7 'Är ”det då så alldelesivisst, att isen under den andra' inedisningen' haft 'den'ofvan anförda' utbredningen? Bevisetjf därför utgöra de moränmassor, som "'isenuaflastade vidisin' ., ' ändpunkt7 under det den 'skenbart var stillastående, hvilket be: H ' rodde därpå1 att" afsmältningen höll järnna steg med frama ryckandet. Isen synes, efter att .en tid stått stilla, hafva rycktf tillbaka en kortare sträcka och så af brutit återtåget, och detta ' har Vupprepatsr gång “efter annan. Också hafva i de ofvan an gifna gränstrakterna för isens utbredning Here, linier af moräm kullar blifvit iakttagna. ' Äfveni Ombärgstrakten, såsom söder 'om jTåkaa hal' isen gifvit upphof till ändmoräner; kullarne 'vid Sik, Norrö och _Brobyäro sådana. Bröby kulle är delvis , gen'omskuren, och linan* kanivdärför lätt 'löfvertygak sig, att man med afseende på den 'haratt' göraÖmed en typiskänd morän. '\ ' ' '4 ^ 1) Jämför G. DE GEER, Om den skandinaviska landiscns andra nthredi ' ning, Med två tallor. Sveriges Geol. Undersökning, Ser. C., 11:0 68. Under de båda nedisningarna synes landet hafvalegat Å högt och högre i förhållande till hafsytan än i närvarande: tid. 'Efter nedisningen blef* förhållandet ett annat.. Den'Ö' skandinaviska halfön sänkte sig, hafvet bröt in och öfvertäckte “ ] ekon V Lands'änkningen: var' dock. niyclcet.,_väx olikai trakter. 'Af Skåne, lågendast denüsydliga': afsband: förenade öfver_ de stora sjöarnei södra Sverige* .stersjön med'Västerhafvet, och norr ut egde Östersjön för_ ”bindelsejmed Ishafvet 1). Det haf7 som under denna tid ' onlis'polader' Skandinaviens kuster1'var ett kallt" ett arktiskt: hafgnppfyldtiaf en djurverld af arktiska former. '7 .Under denna sänkningsperiod uppkommo vid stränderna * snäCkbankar och strandvallar, hvilka ej sällan ligga ända: 111112150 meter Öfverde nuvarande kusterna. Grusañagrina gagnar"vivaOmbärgs 'södra' fot* utgöra sannolikt en dylik, I strandVall; ?På nhafsbottnen afsattesr märgel' (kalkhaltiglera) 'en *skiktad ;lera (glaciallera)1 som eget en mycket vid ,kt (utbredning i' vårt'landi Så väl dessa bildningarx Som : örut n'amda7 krosstensgrus, krosstenslera och rullstensgrusn örekommaiinom Ombärgstrakten eller i dess närhet och äro _' ' I ,isst så allmänt kända, 'att några fyndorter för desamma; behöfvahppgifvasJ ' '; _Dekbåda ' nedisningarna och sänkningsperioden, med_ , ndantag af dess sista Skede, tillhöra kvartärtidens förra del i ' ch:'knnnalsarnmanfattas underibenämningen den glaciala' iden eller istiden, hvilken efterträddes af kvartärtidensil' enare del eller den postglacialaz) tiden. V Den .jpostglaciala tiden .utrnärker sig ej för så genom i ripandeförändringar i naturfö'rhållandena som den glacialai enjinleddes med' en redanrunder istiden börjad landhöjning" i ) Jämförlpag. 2627? i :2)“Med detta uttryck [postglacial] bör ej förväxlas det ofvan, sid. 31:36 'i'ÅanVända uttrycket subglacial. Subglaciala har jag kallat de växter, vilka 'med klimatets tilltagande förmildring inkommit i vårt land näst efter den* ' i Vörsta“vinvandrargruppen, glacialväxternas grupp. Subglaciala äro således'deik 'hardigaste och först inkomna träden, sådana som tallen, björken, aspen, och i de: samtidigt ,Åmed dem invandrade orterna. Ännu senare än de subglaciala äxterna hafva eken, boken och mångi'aldiga andra inkommit, alla i post' . gláçial tid. ' * Senare inträdde en'ytterligare landsänkning, söm syneshafva sträckt :sig åtminstone öfver delar Iaf* södra, och .mellersta Sverige' och. för öfrigt varit af vida' mindre betydelse än den' glaciala. _ Under denna sänkningsperiod afsattes en' oskiktad lera, den så kallade åkerleran. Fram till Ombärgstrakten har hafvet under denna tid helt visst nått. Föga utredd är dock för närvarande frågan om den postglacialalandsänk: ningen, hvilken efterträddes af en ännu fortgående landhöjningf Här må dessutom tilläggas, att de bildningar, som uni _dcr'den postglaciala tiden uppkommo, utgjordes af svämlera och svämsand, gytja och torf, hvilka bildningar ännu'i dag fortsättas. I . › Den'postglacialatidcn, ,under hvilken klimatet blef; än" iblidare och blidare, öfvergår'utan begränsning i nutiden. 6. Vättern och Tåkern. M _ ,På grund af hvad som förut yttrats om Visingsöforma tionen, möter det nuinga svårigheteratt inse, hur Vätter bäckenet uppkommit. Det har bildats åtminstone till väl” sentli del Tenom den sänknincr som Visin söformationens 5 237 lager varit underkastade. Delvis har ”det utbildats under: glacialtiden, då isen fullständigt utfylde detta bäcken och antagligen .därur bortförde en del af Visingsöformationens skiffrar. Motala och Vadstenabugterna tillhöra likväl ej Vätternssprickdal, utan hafvaenligt NATHORST tillkommitf' * senare 1). › . Den sänkning, genom hvilken Vätterbäckenet uppkom, .. .. . . o o , synes annu, om an 1 ringa grad, fortga. Gang efter annan uppstå sättningar ,eller glidningar i bärggrunden på sjöbott? nen och invid förkastningslinierna. Dessa rubbningar åtföljas af ett doft mullrande, ,liknande ljudet af ett på afstånd »arg lossadt kanonskott, och kunna understundom ge upphof till en märkbar vågrörelse i Vätterns vatten. Dennal företeelse, är ofta iakttagen vid Vätterns kuster och känd under namnet * '»vattenskott» eller »sjöskoth 2). 1) Jämför A. G. NATHORST, Om de äldre sandstens och skifferbildà ningarne vid Vettern. Sveriges Geol. Undersökning, Ser. C., 11:0 39,13. 17. 2) Äldre författare, som skrifvit om Vättern, hafva haft stor svårighet 'bVätterbäckenets uppkomst genom'fö ' V V ig'iejv lätt bestämma. Det enda vi kunna, :instängadeninom mycket vida gränser. Gifvet “jagi'enligbdet föregående anser förkastningen 'ut i 'bargs' västrasida vara yngre än förkastningen vid 1a,*och,denna senare påtagligen har tillkommit efter' den, jag måste anse förkastningen väster om Ombärgü'” ' åledes Vätterbäckenet äfvenledes hafva uppkommit efter i ilurisrkaftidenl Senare än under början af kvartärtiden kan nsankningenjej hafva egt rum. Detta framgår af de glacial efflorfhvilka'G. HOLM iakttagit på den branta bärgväggen idfçrenna Att. närmare ' bestämma tidpunkten för Vät rbäckenetsv uppkomst låter sig ej göra; Vi kunna endast ppställafisom gränsvärden för densamma silurtiden å den sidan,vbörjan af kvartärtiden å den andra. 'I i _ 'Attlp Vätterbäckenet uppkommit därigenom, att en del ', f 'ordytan' sjunkit, därför hafva vi i det föregående lemnat' ifgörande,.bevis.' Att så varit förhållandet, framstår'också . dligt, vare sig manágranskar kartorna öfver Vätterstraki I i eller från en höjd vid Vättern blickar ut öfver' dess, gång Må :vi nu tänka oss förflyttade upp till Hjässan' :Ornbärg och må vi, efter att hafva öfve'rskådat V.ättern,l' ndan'oss ,mot nordost och fästa vår uppmärksamhet vid aktern.” .Det skall då helt visst ej undgå oss, hvilken stor, ontrast detråder mellan dessa båda närbelägna sjöargdenjfz nä'långsträckt och smal, jämförelsevis djupvoch omgifven fghöga, branta. stränder, denandra af en helt annan form, * *nästan rund, endast några få meter. djup och med låga; acka stränder. Det kan ej gärna falla oss in att tänka os' ; ör: 'dessa ;båda sjöar ett likartadt bildningssätt. Tåkernkan V ppenbarligen ej hafva uppkommit liksom 'Vättern 'genomgf , ,n'lförkastning ' att, förklara; huru* dessa vattenskott uppkomma, hvarom läsaren kan Öfvertyga i' ,g 1, ett 'iaf' D. TIzELIUS utgifvet arbete: Uthförlig beskrifning öfver den stora :i swea och gioth'a sjön Wätter etc., Upsala 1723, 13. 7375. samtiLBon: MAN, 'Vettern och dess kuster, Andra resan, Örebro'184o, p. 245. I Anm. Pagineringen hos Tizelius oriktig, här ofvan rätt angifveul › .1) Jämför G. HOLM, Om Vettern och Visingsöformationen. Bihangv ll,l{o.ngl. ,Vetak. handl., Band 11,, nzo 7, p. 47. i \_ Granska' vi kartorna öfver etturbärgsområdc, finna vi ' genast, 'att sjöarne inom .detsamma äro synnerligen'talrika* och att” de, ,om de änstundom hafva'en längdsträckning,"=' 'öfverensstämmande med ,glacialrefflornm lika ofta afvika 'V'därifråin hvarför de :ej gärna kunna anses vara urhålkade af" isen .under glacialtiden. Deras form och utseende för öfrigt " 'stämmer dessutom illa'med ett dylikt bildningssätt. De , omgifvas ej 'sällan af mer 'eller mindre branta och höga bärga I 'i ,väggar äfven på den sida, därrisen måste verkat kraftigast .och de kunna i sådant fall omöjligen hafva uppkommit ge. _ i nom isens eroderande verksamhet. Efter alt att döma, hafva 1 i nrbärgsområdets sjöbäcken uppkommit på samma sätt Som Vättern eller genom förkastningar, hvilket för en del sjöar \ ' QiJämtland blifvit genom upptäckten af breccior vid deras ,stränder ådagalagdt 1). ' › " GåCvi emellertid öfver från urterritoriet till trakter “med yngre sedimentära añagringar, t. ex. silurområdena, är det ,med 'ens slut « med sjörikedomen. Afven äro sjöarne 'här af en helt annan form och annat utseende än inom ur ' nbärgsområdet. De kunna icke alls ställas i sambandlmed' 'förkastningan med undantag kanhända för de sjöar, som. äro belägna vidjsilnrområdenas gränser, där, såsom vi veta, M iförkastningar i regeln framgå. \ Tåkern, ehuru belägen helt nära gränsen af ÖStergötn .lands silurområde' och ,förkastningslinien vid Ombärgs östra sida,« står dock icke i något samband med denna, utan alt “tyder på att den uppkommit under glacialtiden därigenom, att dess bäcken blifvit urhålkadt af isen, som förmått gräfva sig ner i de tämligen mjuka och därför lätt förstörbara silura* _allagringarna Likartadt torde bildningssättet hafva varit' för de flesta' öfriga inom de svenska silurområdena belägna v sjöarne. 1) Jämför A. G. NATHORST, En ny teori om de svenska klippbäckenas uppkomst. w Gcol. Föreningens förh., Band 9. Innehållsförteckning. Företall' . 1. 7 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . , . . . . i . . . i . . . i . . . . , _ . . , . . 4 . . . _ . . . , . . , V i i . i t . . . , , . , , . . . . i . . . . .. . 2. 'Ombärgstraktens Flora . i . . . . . . , . . . . . . . V . . . . , . . . . i , . . i . i . i , i . . i . . i l i i . . . , , . . . . i . . .. ro H13 Områdets begränsning . . , . . i . . . , .. . . . . v . . . , .. ' 2.» Förändringar i vegetationen under senaste tid I.. 3. Växtområden ' 1.' Skogsomrâdet ' 2. *'Káirren Bärgssluttningarna och branterna _ a. Azoiska iormalionens område (nrbärgsområdet) V , . v V . i .. lb. Visingsöformationens område . . , . . . . , . , , . , . . . . . . . , . . . . i . . . , . .. Ängsmarken . . . . . . . . l . . . , . . . . . i , . . . . . . , . . . i . . . . . . . . . . i . . . . ...in Slättlandct nedom bärth , . . . . 4 . . . , . . . . i . . . . . . . . . . . i . . . . . . . , . , .. Tåkerns strand från Väfversunda till Hångcrs udde samt 1 Lindön 7. Dagsmosse samt Tåkcrns strand från Väfversunda till Holmen 22. 8. 'Tåkern ' 23. Växtgeograñsk studie öfver några vigtigare arter . . . . i . . . . . . . . . . 24. Sammanfattning .i 37. Växtförteckning . . . . . . . . . . . . . . , . . . . . . . . . . . . . . . . . . . i . . . , . i . . . . . . , i . i V . i i i . . .. 38., Ur Ombärgstraktens flora försvunna arter . . . . . . , . . . . . . . i i . i . . , i .i 69. För Ombärgstrakten sannolikt med orätt al' Bohman uppgifna arter . . . . . . . . , , . . . i . . . . . . . . . , i . . , . . . . . i , . . . . . . . . . . i . . . , . . . . . . . . . . . . . . . . i i . . i. 69. Ombärgstraktens Geologi i i . . . . . . i . . . . . . . . . . . . . . . . . . . i . . . t . . . i _ . . , . , i . . . . . . . . . 4 i. 71. Inledning . i . . i i . . . , , . . . . . . . . . . . . , . . . , . , . , . . . . . . . . . , . . . . . . . , . . . . i . i . . . . . . i . 4 . .› 71. Urbärget Kambrisksilnriska formationen . . i , . . . . . . . . . , . . . . . . . . . . , . . . . . . i . . . . . . . . i, 74. i Visingsöformationen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . , . . . . . . . . . , . . . . . . . . . , . . . , . . . . . .. 79.' Kvartära formationen . . . . . . . . . . . . , . . . . . . . . , . . V . . . . . . . i . . , . . . . . . . i . . i .. 86. Vättern och T åkern Innehållsförteckning l . , . . . . . , . . . i . . , . . , . . . . . . i . . . . . . . . . . i . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . , , . . i .i 95.