Porsarp

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

Arne Ivarsson Porsarp en gammal by i Holaveden. I Porsarp finns idag tre gårdar. De har inga speciella namn. En av dem kan kallas Östergården. I en av gårdarna finns åretruntboende. De övriga har fritidskaraktär. Allmänt om Porsarp Porsarp består av 3/4 mantal. Samma gäller även för Holkaberg, Hårstorp och Sunneryd. Av de 19 byar som jag räknar till Stavabygden är åtta byar på ett helt mantal, fyra på 3/4 mantal, de övriga på 1/2 mantal eller mindre. En tumregel säger att de som omfattar ett helt mantal kan vara äldre än de övriga. Porsarps areal är 64 hektar. Porsarp gränsar i norr till Narbäck, i öster till Lakarp och i söder till by arna Norra Kärr och Kleven i Gränna landsförsamling, Jönköpings län. Por sarp är således en gränsby till Småland. Porsarp skatteköptes den 29/5 1759. Skiften i Porsarp Porsarp har blivit kartlagt vid fyra lantmäteriförrättningar i äldre tider. Den första var den geometriska ägoavmätningen 1639. Andra gången var vid en arealavmätning 1694, tredje gången vid storskiftet 1786 och fjärde gången vid laga skiftet 1840. Bakom arealavmätningen låg en gränstvist mellan Narbäck och Lakarp. Kartan från 1639 visar bara åkrar och ängar, inte skog eller utmark. Hus tomten var belägen där östra gårdens hus ligger idag. Västergärdet hade två åkrar utmed landsvägen och utsädet uppgavs till 6 1/8 tunna. Den södra åkern i Västergärdet var den största åkern. Jordarten uppgavs vara svartmyl la och örsand. Östergärdet på östra sidan om landsvägen hade nio åkrar, den största utmed landsvägen i norr och utsädet uppgavs till 6 % tunnor. Ängen lämna de 20 lass hö. Vidare uppgavs att det inte fanns skog eller utmark. På kartan från arealavmätningen 1694 ser vi samma åkrar, utan några större skillnader. Västergärdets åker utmed landsvägen var fortfarande den största. Östergärdet hade fortfarande sina små åkerlappar samt en lite större åker i norr utmed landsvägen. På denna karta var också soldattorpet inritat, men där fanns ännu inga åkrar. Kanske var soldattorpet så nytt att inga åkrar hunnit röjas eller odlas. På storskifteskartan från 1786 har nya åkrar tillkommit vid soldattorpet men i övrigt var det inga stora skillnader. Tomtplanen låg kvar vid Öster gården men hade delats i två hustomter. Bäcken rann över markerna längst i sydost. Just utanför Porsarps gräns, in på Narbäcks marker, var inritad en kvarn med texten Porsarps kvarn. Detta är troligen fel eftersom Per Persson iNarbäck 1772 anlagt en kvarn just där, enligt vad som framgår av dombo ken. På kartan från laga skiftet 1841 känner man fortfarande igen åkrarnas figurer. En del utökningar av tidigare odlingar har skett. Det var vid detta skifte som gårdarna flyttade ut från den ursprungliga tomten. Något av detta hade påbörjats redan innan skiftet. På den ekonomiska kartan från omkring 1940 kan vi se att åkrarna ytter ligare har utökats, till större delen förmodligen under senare hälften av 1800talet. Soldattorpets åkrar är då inte kvar. Redan 1620 hade Olof i Porsarp fyra hästar, två oxar, tre kor, två stutar, en kviga, 12 får, fyra svin och fem tunnor utsäde. Redan då hade således ett omfattande odlingsarbete gjorts, med enkla redskap bör tilläggas. Porsarp hörde vid mitten av 1600talet till Brahes grevskap. Sedan ägdes det av släkten Ribbing och gick därefter till kronan. Porsarp skatteköptes 29/5 1759. Torp och torpare I Porsarp har funnits ett soldattorp. Här har bott indelta soldater från 1680talet och fram till omkring år 1900. Många soldatnamn finns i läng derna, Pors, Bergman, Blomqvist, Hedenberg, Pahngren, Porslin, Styv och Pahn samt fram till den senaste soldatfamiljen Lundqvist. I rusthållet deltog Öjan och Stora Smedstorp. Utöver soldattorpet har också funnits andra torp. Vi börjar med soldattorpet. De soldater som jag har antecknat är följan de: Per Bengtsson Pärra 1678, rymde 1685 Måns Larsson Pors 1687 Per Månsson Bergman * 1699 171435 Korpral Nils Persson Palmberg * 1719 174043 Johan Olsson Pahngren * 1723 174781 Isak Porslin * 1758 17811806, hemsänd pga. sjukdom Sven Porslin * 1758 1781 Lena Jonsdotter. Hon födde fyrlingar här den 23 december 1826. Mera här om längre fram i texten Lilla Lyckan kallades ett torp eller egna hus som låg på soldattorpets mark. Här bodde troligen Samuel Palm och hans hustru efter hans avgång ur tjänsten. En gissning kan vara att soldaten fått nya hus och att Samuel Palm och senare även hans son med sin familj fick bo kvar i de gamla husen. Plat sen är vacker. På huskullen står fortfarande (2003) rester av järnspisen som fanns i Palms stuga. Två foton finns från detta torp, tagna omkring 1910, ett grupp foto med bl.a. Frans och hans hustru samt ett foto som visar huset. Åtskilli ga ättlingar till Palms finns i bygden. Mera om torp och torpare finns att läsa längre fram i texten. Släktgård Porsarp är en gammal släktgård. Vi kan från nuvarande ägare följa släkt tråden bakåt i tiden ända till början av 1700talet i byn. Förmodligen går den ännu längre bakåt i tiden. En släktutredning har gjorts av Hugo Båge i Salt sjöbaden 1950. Hans farfar var Andreas Petersson från Porsarp. Flera av hans syskon flyttade också till Stockhohn. Två blev grosshandlare och en blev specerihandlare. Släkten fick härigenom en ganska omfattande Stock holmsgren. Landsvägen Genom byn har den gamla landsvägen gått, oförändrad i sin sträckning i kanske tusen år, från början ridstig och från 15 och 1600talen vagnväg. Husen i byn byggdes från början inte utmed landsvägen utan på lite avstånd. Detta gällde alla byarna i bygden. Inga hus låg utmed vägen, frånsett ett och annat soldattorp. Först på 1840talet uppstod bebyggelse utmed landsvägen i Porsarp. Utöver landsvägen har också funnits stigar över markerna. Det gick stigar till grannbyarna, till Kleven och ner till Vättern. En stig gick från Narbäck upp över Porsarps ägor, förbi Lidhohns och till Porsarps soldattorp och sedan till Norra Där fanns en lanthandel. Där kunde man köpa det mesta. Min mor har från Narbäck gått dit många gånger. Innanför dörren stod en sirapstunna. Handelsmannens katt balanserade vid något tillfälle på kanten till sirapstunnan och råkade givetvis falla i tunnan och drunknade. Katten återfanns efter en tid. Då såldes sirapen lite billigare. Någon har sagt att det var den första realisationen som inträffade i bygden. Apropå stigen, nej den slutade inte i Den fortsatte till Ingefrearp och sedan vidare. Min mor och mormor har gått denna stig via Björstorp och Sutarp till gården Kärra i Adelövs socken, där min mormors föräldrar bodde. Ännu i början av 1900talet var stigarna mer använda än vägarna. Den så kallade norra Tranåsvägen via Vendelstorp, Kvatarp, Björstorp och Duvebo fanns inte förrän i början av 1920talet. Den tillkom som AKarbete. Gränsby Porsarp är en gränsby till Småland. Människorna i Porsarp har haft för bindelser med sina grannar på andra sidan länsgränsen. Detta märks i dop längden, många av dopvittnena är från byar i Gränna landsförsamling. Många av Porsarps inbyggare har också kommit från andra sidan länsgrän sen. Detta framgår av följande sidor, under avsnittet Människorna i Porsarp. Människor i bygden kunde i gamla tider omtala var gränsen mellan Ös tergötland och Småland gick. Vid tinget i Gränna 1657 blev det tal om var gränsen gick. Då kunde Bengt i Havrekullen omtala att gränsen har sedan länge följt Narbäcken, vidare via Tykaberg, Blåhallsberget, Rösten, Seglarö och Bråtaro. Narbäcken känner vid till. Tykaberg var ett berg på Porsarps ägor, Blåhall låg vid Gyllingesjön, eller Stavsjön. Porsarp har inte varit någon särskilt folkrik by. Mer än tre, fyra bonde familjer samt soldatfamilj och någon torparfamilj har inte samtidigt bott i byn. Kanske det högsta antalet människor i byn har varit omkring 40, i slutet av 1800talet. I flera av byarna i Stavabygden bodde då mer än dubbelt så många människor. Ur domböc kerna Jag har studerat de domböcker som är äldre än 1845. Det jag funnit har inte varit några stora brottmål. Något slagsmål har förekommit i Porsarp, annars har det mest varit tvistemål. Dessutom innehåller domboken köpe kontrakt mm Vad jag funnit i domböckerna hittills om Porsarp har jag inarbetat under respektive personer på följande sidor om Porsarp. På samma sätt har jag gjort med uppgifterna ur bouppteckningar. Emigrationen till Amerika Från Porsarp emigrerade enligt mina anteckningar fem personer till Amerika. Kanske jag missat några och kanske någon flyttat via någon annan ort. Intressanta männis koöden i Porsarp Under denna rubrik vill jag gärna nämna Lena Jonsdotter. Dagen före julaftonen 1826 födde hon fyrlingar i en torpstuga på Porsarps ägor. De var svaga och dog efter nöddop. Hennes historia i övrigt är också intressant. Den handlar till stor del om fattigdom. Vidare kan jag nämna J aen Svensson. Han var bonde i Porsarp. Det är inte på grund av sin skötsamhet som jag vill nämna honom. Tvärtom var han, eller blev han ett exempel på spritens förbannelse. Han var gift med Karin Andersdotter, en bonddotter från Öninge. J aen Svensson gjorde kon kurs i Porsarp och slutade sina dagar som inhyseshjon i Visjö. Se mera om dessa, och andra människor, längre fram i denna berättelse. Människorna i Porsarp 1600talets uppgifter är få och grundas till större delen på uppgifter ur domböcker, mantalslängder och jordeböcker. De sistnämnda upptar som regel endast förnamn på husfadern. Övriga familjemedlemmar omnämns oftast inte. Jag vill börja med en tabell över de äldsta uppgifterna som jag har om Porsarp. År Namn mm Källa 1571 Mårten i Possetorp (1 lispund koppar, 2 oxar, 2 stutar, 2 kor, 5 får, 1 svin, 1 häst) Älvsb Nils (0,5 lispund koppar, en ko, ett ungnöt och tre får). 1678 Jon i Porsarp åberopad som vittne, se domboken 1679 Måns i Smedstorp och Gustaf i Porsarp i lönskaläge, se domboken 1681 Joen och hustrun, M 1684 Joen, livgrenadjär Erik Bengtsson Pärra, värvad 1678, Mil han efterträddes 1684 av Måns Larsson Pors 1685 Jon, räntan 130016 J 1687 Joen o hustru, dr Lars, p Ingrid, soldat Månses hustru Marit M 1688 Joen o hustru, s Nils, dr Joen, p Karin, sold Månses hustru Marit M 1689 Joen m hustru, dr Per, p Maria, p Elin, sold Månses hustru Marit M 1690 Joen med hustru, s Nils, dr Per, p Elin, sol Månses hustru Marit M 1691 Jon i Porsarp anklagad för att ha huggit ned en ek, se domboken 1691 Nils m hustru, dr Anders, p Maja, sold Månses hustru Marit M 1692 Nils i Porsarp hade ingen piga vid mantalsskrivningen, se domboken 1693 Nils med hustru, dr Jöns, p Anna, soldat Måns, hustru M 1693 Per Håkansson och pigan Maria i Porsarp i lönskaläge, se domboken 1693 Soldaten Måns Larsson Pors försummat gudstjänsten, se domboken 1693 Nils iPorsarp bötar tre daler för uteblivande, se domboken 1694 Jon Nilsson Pors och Måns Larsson Pors är edgärdsmän, se domboken 1694 Karin Jonsdotter på Porsarps ägor, begånget lägersmål, se domboken 1695 Porsarps rote, skulder till soldatehållet, se domboken 1697 Sven Månsson i Porsarp om skuldfordran, se domboken 1697 Sven Månsson i Porsarp om en häst, se domboken 1697 Bönderna i Porsarp anklagas för dålig bro, se domboken 1699 Bonden Sven Månsson i Porsarp om boskapssjuka, se domboken 1699 Bonden Sven Månsson i Porsarp m.fl. i en arvstvist, se domboken 1700 Sven Månsson i Porsarp instämd för olaga stånghygge, se domboken Förklaringar: Älvsb = Älvsborgs lösen BU = boskaps och utsädeslängd RU = Roterings och utskrivningslängd J = jordebok Mil = militära källor M = mantalslängd Detta var 1600talet i tabellform. Jag skall här lämna lite kommentarer till tabellen. Mårten i Porsarp är vår första porsarpsbo. Han tycks ha funnits där 1571 och ännu 1595. Detta år var han med vid tinget den 28 mars i Reaby i Vista härad. Lasse i KaXtorp hade råkat illa ut genom att hans hustru var misstänkt för trolldom. Lasse hade lämnats möjlighet att fria sig och henne genom att låta 12 edsvurna män gå i god för dem. Dessa män var förutom Lasse själv, Håkan i Björstorp, Olofi Hult, Olof i Dårbo (Duvebo), Nils i Sten, Olof i Tug garp, Habol och Nils i Barnarp, Vigsten i Boeryd, Per och Lasse i Mörstorp och Mårten i Porsarp. Nils kom till Porsarp 1621 och han var kvar där ännu 1651, om det var samma Nils. Vi ser där också efternamnet Knutsson och att han var gift med Marit Pedersdotter. De hade en son som hette Nils. År 1622 klagade Nils vid tinget på sin granne, Anders Svensson, för att denne med Lars Jönsson hade överfallit Nils och givit honom fem blånader, dels på huvudet och dels på handen. Rätten dömde Anders att böta 21 daler. Nils Knutssons son Nils kom inför tinget 1645 med anledning av att han hade belägrat sin faders legopiga, Gunilla Persdotter. Hon var av äkta säng och för detta otidiga sängalag dömdes han att böta 40 daler. Nils Knutsson var ensam bonde i Porsarp fram till år 1648. Då kom ett nytt namn, Jon Amundsson med hustru Marit Nilsdotter. Kanske kan vi gis sa att Marit var dotter till Nils Knutsson och Marit Pedersdotter i Porsarp. Under några år förekommer både Nils och Jon som bönder i Porsarp. Nils omnämndes sista gången år 1659. Jon Amundsson , bonde i Porsarp, död 1691 Marit Nilsdotter , död 1679 Barn: Anna , gift med Måns Larsson i Kopparp (?) Gustaf (1665), bonde i Öninge Nils (1667), bonde iPorsarp, se nedan Maria (1642 ?), gift med Anders Olofsson i Öninge. Jon var son till Amund Vigstensson, bonde och sexman i Boeryd, och hans hustru, som var från Glassås i Adelöv. Marit var troligen dotter till bonden Nils i Porsarp. De hade förmodligen övertagit Porsarp efter hennes föräldrar. Jon Amundsson och hans hustru dog troligen 169192. Dottern Maria blev gift med Anders Olofson i Öninge och bosatt där. Hon dog där 1708 och hon hade 11 barn. Vi skall nu titta lite i domböckerna. Den 13 juni 1645 hölls laga sommarting i Gränna, Vista härad, Visings borgs grevskap, dit bygden då hörde. Olofi Sväm ålades att betala 6 % daler till Jon i Porsarp, förmodligen en gammal skuld. Vid hösttinget i Gränna 1659 klagade Jöns i Angseryd till Jon i Porsarp om en oxe som han köpt av Jon men som han inte kunde använda till vår bruket. Rätten pålade Jöns att ändå betala oxen. Vid vintertinget 1662 klagade Hans Nilsson i Gyllinge över Rangel i Stavreberg för att hon stulit från honom ur en bod i Gyllinge en mängd sa ker, silver, kläde, fläsk, kött och bröd. Tjuvkonan Rangel erkände stölderna. Mattias i Stavreberg klagade också över att Rangel stulit från honom två får samt vadmal. Jon i Porsarp fram höll att Rangel var skyldig honom för spannmål, som hon med sin salig man av honom borgade. Rangel erkände också detta. Rätten dömde henne att återbetala allt samt dömde henne dessutom till böter. Vid vintertinget 1670 anklagades drängen Anders Pedersson i Krokek för att ha mökränkt Marian Jonsdotter i Porsarp, född i äkta säng. Bägge erkän de lägersmålet inför rätten. Drängen begärde att få taga konan till äkta, men hennes fader vill inte samtycka därtill. Konan vägrade också att gå i äkten skap med drängen. Därför dömdes drängen Anders Pedersson för mökränk ning att böta 40 daler i treskiftes. Uttrycket äkta säng är ett ålderdomligt ord för äktenskap. Barn född i äkta säng, eller inom äktenskap hade större möjligheter till arv, till offentli ga ämbeten och andra privilegier. Oäkta barn hade i gamla tider inte rätt till arv ens efter sina föräldrar. Vid sommartinget i Gränna 1673 klagade Jon i Porsarp över att han lånat ut fem riksdaler till Lars Bengtsson i J ättingstad och av honom i pant fått ett pergamentsbördebrev. Lars Bengtsson har inte förmåtts att återbetala sin skuld. Lars erkände skulden men sade att han hade noga varje år betalat rän tan till Jon. Rätten tillsade Jon att visa tålamod med Lars, emedan han är en fattig man. Vid hösttinget 1674 erkände Peder i Kopparp inför rätten att han var skyldig Jon i Porsarp 88 daler kopparmynt. Han hade därför givit Jon tre kor för 28 daler kopparmynt, varefter återstår på skulden 60 daler kopparmynt. Rätten pålade honom att betala denna sin skuld före jul. Vid sommartinget i Heda hade Jon i Sjögetorp och Jon i Porsarp instämt änkan hustru Kerstin i J ättingstad rörande någon skuldfordran. Vid vintertinget i Heda 1676 hade Jon i Porsarp åter instämt Lars Bengtsson i J ättingstad rörande en skuldfordran, härrörande från ett lån 19 år tidigare. Ett gammalt pergamentsbrev uppvisades. Skulden tycks ha något ursprung då parterna möjligen hade någon samägande eller sambruk. Vid sommartinget i Vista härad den 89 juni 1577 framträdde Jon Amundsson samt hans hustru och sonen Gustav. Det hade utkommit ett ryk te om att sonen Gustav inte skulle betalt för hästskosöm som han köpt vid S:t Birgitte marknad i Vadstena. De fick vid rätten en attest om sin redlighet och blev friade från detta elaka rykte. Vid höstetinget i Gränna 1678 beklagade sig gästgivaren Arvid Svensson i Narbäck över den svåra missväXt han i år haft på säd, så att han omöjligen förmår att med den försörja sig och sitt husfolk och än mindre lämna för plägning till vägfarande. Han ville därför ha möjligheter att upphandla sig spannmål för gästgiveriets räkning. Peter i Tällekullen, Måns i Erstorp samt grannarna Måns i Kopparp och Jon i Porsarp intygar Arvids uppgifter. Det rådde missväXt, åkrar var osådda och beväXta med ogräs. Vid vintertinget 1679 i Gränna anklagades Måns i Smedstorp och Gustaf i Porsarp, båda ogifta, för lönskaläge med löskekonan Ingeborg Mårtensdot ter i Porsarp. De var frånvarande och målet uppsköts. Länsmannen Peder i Bankaby och ryttaren Anders Björnsson i Sväm berättade att denna lättfär diga löskekonan för dem bekänt att ovannämnde Måns skall först ha haft lägerskap med henne och därefter drängen Gustaf Jonsson i Porsarp 14 dagar därefter. Gustaf nekade alldeles. Nämnden uppsatte ärendet till vidare rannsak ning. Målet uppkom därför på vintertinget den 26 januari 1680. Måns Pe dersson nekade även då till att han haft något med henne att göra. Men han medgav att han vid den tiden under fyra nätter legat i Porsarp, dock icke i samma stuva. Ingeborg uppgav att hustrun Karin Jonsdotter i Narbäck samt pigan Margareta Bengtsdotter i Mark kunde styrka hennes uppgifter. Målet uppsköts igen och uppkom vid sommartinget 1680. Ingeborg vid höll även då sina uppgifter. Hon säger också att en annan dräng i Porsarp, Gustaf Jonsson, haft otukt och hävdat henne 14 dagar därefter, vid mid sommaren 1878. Men hon sade att skomakaren Måns skall vara barnafa dern. Ingeborg tillstod också att hon för sex år sedan för Lysings härads tingstuvudörr i Heda blivit hudstruken. Hon hade då dömts för enfalt har med gifta Peder Guldring i Ön i Åby socken. En annan vanfrejdad kona, Karin Hindriksdotter i Klöverdala, som var hos Ingeborg Mårtensdotter när hon födde barnet, betygade att hon i sin svåraste plåga vid bamafödseln bekände att skomakaren Måns i Smedstorp var rätta barnafadern. Hon uppgav också att hon bara en gång haft otuktigt umgänge med Gustaf Jonsson. Nämnden fann att Måns kunde med edgång på nästa ting fria sig från anklagelserna. Men Måns sade sig inte kunna åstadkomma sådan edgång. Han dömdes därför till tre daler. Drängen Gustaf Jonsson i Porsarp dömdes för otuktigt umgänge med denna löskekona till 12 öres böter. Vi kan fundera över 1600talets kvinnosyn. Här förekommer ord som kona, vanfrejdad kona och löskekona. De män som ändå varit med i verk samheten har inte fått några nedsättande epitet. Vid hösttinget 1679 klagade Gustaf i Porsarp till Sigge i Lyckan för att denne orsakat att en kvartermästare obefogat tagit en skjutshäst i Porsarp. Sigge åberopade krögaren Clas i Ödeshög samt sin legopojke Håkan Step hansson som vittnen. Bägge var frånvarande och målet uppsköts. Jag har inte sett någon fortsättning på målet. Vid sommartinget 1687 framträdde gästgivaren Nils Bryngelsson i Hol kaberg. Han beklagade sig över att åtskilliga av grannarna och särdeles åbo arna i Narbäck sålde öl samt förplägning vid skjutsningar. Han begärde att han som lagligen förordnad gästgivare måtte få detta åtnjuta. Därför upplästes Kongl. Gästgivareordningen, vederbörande till efterrättelse, vid förbud, vid 40 daler silvermynt. Ingen må understå sig att gästgivaren däremot gravera, skolandes han allena vara förtänkt att åtmin stone själv hålla åtta goda hästar för den resande, varmed han såväl till Ödeshög som till Gränna skall skjutsa, på såväl onda som goda vägar. Dessutom beslutades att han till hjälp under gästgiveriet skall ha Stava slottskronohemman och Porsarp. Åboarna där skall hjälpa gästgivaren att befordra resande för betalning, vid pliktav 40 daler silvermynt. Som gäst givaren Nils icke har flera än dessa två hemman under gästgiveriet till hjälp, alltså önskar han att de måtte bliva förskonade från kronoskjutsning ar, det herr hauptman lovade. Vid vintertinget 2 mars 1691 blev Jon i Porsarp anklagad av hejderidaren Staffan Christoffersson för att han huggit ned en ek samt bränt två ekar. Jon svarade att han inte huggit ner någon ek. Den höggs ned en natt för ungefär två år sedan. Det var en liten ek av ungefär en mans tjocklek. Jon berättar att när vi hörde huggandet sprang vår pojke ut och då sprang de sin kos. Eken var då halvhuggen och jag körde hem den för jag var rädd att de skulle stjä la den. Om de två brända ekarna berättar han att hans två legoflickor räfsat ihop löv och smått ris på ängen och bränt detta. Detta råkade vara på ekröt terna som då blev brända, men Jon tror inte att det skadar ekarna. Nämn demannen Hans i Syllerstorp berättade att den huggna eken var en liten ek av en mans tjocklek och de andra ekarna var brända på rötterna. Rätten uppsköt målet för att Jon skulle skaffa vittnen. Målet uppkom på hösttinget den 1 oktober 1691. Då var Jon i Porsarp död. Hejderidaren anklagade denna gången änkans, hustru Annas son, Nils Jonsson i Porsarp för ekhygget. Nils uppgav att den ena eken var en bränd ek som kommit sig igen. Det ta intygades också av nämnden. Den andra eken ville han visa att den höggs om natten av två främmande karlar, som de inte kände eller vetat av förrän eken var huggen. Jöns Persson i Tingsmaden intygade att uppgiften var sann. Därefter blev hustru Anna och hennes son frikända. Ekar fick man inte hugga. De tillhörde kungen. Hejderidaren var en skogvaktare som skulle hålla ögonen på ekarna, och på en del andra träd. Hejderidaren stämde alla misstänkta 10 Nilsson i Stora Krokek. Från arvslängden efter Jon Amundssons hustru från 1679 framgår att denna tillgång tillföll sonen Gustafi Öninge. Tyres hävda de dock att han betalat skulden till Jon Amundsson 1676. Han avlade ed på detta och blev därigenom friad. Nils Jönsson (1667), bonde iPorsarp efter fadern, död 1695. Sven Månsson (1660), st Måns i Kopparp Kerstin Andersdotter (1670) Barn: (Per) . (Jöns) , (Marit) , Arvid 16940524, Lars 16970514, Segri 17000117, Måns 17030601, Nils Jönsson var son till Jon Amundsson och Marit Nilsdotter i Porsarp. Kerstin Andersdotter var dotter till Anders Svensson i Hårstorp och hans första hustru. Kerstins farfar var Sven Månsson i Narbäck. Kerstin var först gift med Nils Jönsson och hade med honom några barn, möjligen Per, Jöns och Marit men vi känner inte deras födelseår. Den 29 maj 1695 dog Nils Jönsson i Porsarp, 28 år gammal. Kerstin Andersdotter gifte sig 1696 med Sven Månsson från Kopparp och de bodde i Porsarp till omkring 17070 då de flyttade till Kopparp. Vid tinget 1692 kom upp ett ärende om mantalsskrivningen. Därvid kon staterades att Nilses piga Maria inte varit med vid mantalsskrivningen. Som vi sett handlade domstolarnas arbete under 1600talet till stor del om brott mot sedligheten, om horsbrott. Lönskaläge och lägersmål är ord som ofta återkommer i domböckerna. Vid hösttinget den 3 oktober 1693 kom ytterligare ett sådant mål upp vid häradsrätten. Det var drängen Per Håkansson och konan Maria Nilsdotter i Porsarp som anklagades för begånget lönskaläge med varandra. Porsarp var nu ett Vadstena slottsgods framhålles det i anteckningarna. Brottet hade ägt rum förra vintern. Maria blev havande. Bägge tillstod lägersmålet och de dömdes båda till böter och att undergå kyrkoplikt. Det sägs att Maria tubbat och lockat denna unga pilt. Han var endast 15 år och han var medellös. Därför befriades han från barnets uppfostran. Eftersom båda saknade medel till böter, alltså pliktar de med kroppen. Att plikta med kroppen innebar spöstraff. Det innebar ett visst antal par spö med ris mot bar hud. Det förekom även prygel vid skampåle inför all mänhetens åsyn. Spöstraffet avskaffades 1855. Vid vintertinget 1694 hade länsmannen instämt Henrik Stensson från Råby ägor, Måns Jonsson i J ättingstad och Måns Jonsson i Sväm. De ankla gades för stöld. De hade för ungefär 14 år sedan skjutsat Kongl. Majt:s saker och kläder. De hade första gången vid Holkaberg och andra gången vid Kle va Brink uppbänt ett kistlock med piskskaftet. Locket hade enligt uppgift en gång förut varit uppbrutet. 11 Ur kistan hade de upptagit nio alnar rött kläde av dubbel bredd. Henrik och Måns tillstod gärningen men Måns i J ättingstad nekade. Men han över tygades av Henrik och Måns. Bonden Nils Mårtensson i Knäpperyd i Åby socken berättade att för un gefär 14 år sedan, då vår allernådigste konungs kläder fördes neder åt lan det uti en stor kista och var med tre järn över, men det en gång förut var avgånget vid vredet. Henrik Stensson i Haninge hade sedan samma kista på sitt lass. Vid Holkaberg bände han första gången upp kistlocket på den ena ändan med piskskaftet och tog så ut något kläde. Det var rött kläde och han lät oss se det men då tog han inget. Sedan vi kommit förbi Porsarp till Kleven, däri Gatukroken (Getakroken) stod han upp i sin vagn. Han hade stora byxor. Han drog ut klädet ur kistan och stoppade in i byxorna och sprang därmed till skogen och kom sedan till lasset igen. När vi sedan på hemvägen kom till Gränna, körde både Henrik och Månsama ifrån mig och sedan hade de bytt klädet i Sväm sig emellan. Härvid avlästes också de över detta hållna rannsakningar, såväl vid Gränna ting som sedermera vid Heda 1681. Rättens resolution: Henrik Stensson på Råby ägor, Måns Jonsson i Sväm och Måns Jonsson i Jättingstad är nu i rätta övertygade att ha för ungefär 14 år sedan ur en kista stulit nio alnar rött kläde, som tillhörde hans Kongl. Maj.'t vår allernådigste konung. Detta kläde är värderat á fyra daler silver mynt. De dömes efter Kongl. Strajfordning alla tre dessa tjuvar att först betala samma stulna kläde med 36 daler silvermynt och böta tvådubbelt som bli ver 108 daler silvermynt. Och dessutom dömes de skyldiga att betala rätte gångsexpenser till hustru Margareta Farmansdotter i Knäpperyd, tre daler silvermynt vardera. Och dessa personer hade långt före detta avlagt ed för denna tjuvnaden å Gränna ting. Därför dömdes de att böta nio mark silver mynt vardera och envar aldrig mera ting eller vittnen bära samt skyldige att undergå skrift som vederbör enligt Tingsmålabalken. Och som Henrik och Måns i Sväm inte kan betala sina böter så pliktar de med gatlopp efter nämnda Kongl.Stra]fordning. Gatlopp var ett straff där den dömde fick springa med bar överkropp mellan två rader av män försedda med spön eller käppar och ta emot ett slag av varje person. Enligt saköreslängden för 1693 fick Nils i Porsarp betala tre daler i böter, som möjligen avsåg uteblivande vid tinget. Vid vintertinget 1694 inställde sig Per Svensson i Narbäck med sina ed gångsmän, som var 1) Jon Nilsson i Öjan, 2) Måns Persson i Smedstorp, 3) soldaten Måns Larsson Pors, 4) Bonden Nils Jonsson i Porsarp, 5) rusthål laren Lars Jonsson i Erstorp. Alltså avlade huvudmannen Per Svensson sitt sacramentum veritatis och de andra som edgärdsmän Juramentum Creduli tatis, således blev Per Svensson friad. Målet gällde olaga ekehygge. Vid sommartinget den 4 juni 1694 anklagade länsmannen Harald Arvids son pigan Karin Jonsdotter på Porsarps ägor för begånget lägersmål med drängen Anders Andersson . Lägersmålet hade skett i Porsarp. Hon blev havande och barnet var redan fött. Anders som nu är bortrest har varit hos 12 kyrkoherden två gånger och tillstått sig lova henne äktenskap. Rätten fann att legodrängen Anders Andersson under äktenskapslöfte och försäkran belägrat Karin Jonsdotter. Karin blev havande och har fött deras bam. Bägge har varit hos prosten och begärt att få sammanvigas. Men eftersom de icke kunnat läsa eller förstå sina kristendomsstycken blev de tillsagda att först däri lära sig bättre, varefter de skulle kunna vigas. Anders har därefter rest bort, möjligen som värvad soldat. Rätten förklarade Karin för Anders Anderssons trolovade fästmö. Därför bör hon ock på van ligt vis kyrkotagas, ock är Anders Andersson skyldig att fullgöra sitt äkten skapslöfte med Karin. Hur gick det då för Anders och Karin? Av saköreslängden till domboken för 1694 framgår att drängen Anders Andersson som förut tjänat i Porsarp var bortrymd. Karin Jonsdotter på Porsarps ägor bötade för otidigt sänga lag till Ödeshögs kyrka, två daler. Jag har inte funnit några vigselanteck ningar om dem. Deras son Jon dog i Porsarp den 26 mars 1696, två år gam mal. I ett mål som befallningsmannen Anders Folling drev vid tinget 1695 förekom en lista över rotebönder som efter ett avräkningsmöte i Östad den 23 april hade skulder till soldatehållet. Bland de uppräknade återfanns Por sarps rote med Nils i Porsarp, Joen i Öjan och Sven i Smedstorp. De var skyldiga soldaten fyra daler och dessutom fick de böta tre daler vardera. Vid vintertinget den 11 februari 1697 framträdde inför tinget änkan hust run Karin Jonsdotter i Erstorp i ett skuldfordringsmål mot bonden Sven Månsson i Porsarp. Målet gällde betalning för en häst som Sven Månssons hustrus förra man köpt. Sven hade påstått att hästen varit dålig. Rätten åla de Sven Månssons hustru att betala hästen. Målet återkom vid sommar tinget samma år, den 17 maj 1697. Då hade det framkommit att Karin Jons dotters man Lars Jonsson i Erstorp lovat att Nils Jonsson i Porsarp skulle få hästen som gåva. Som vittnen till detta åberopades 1) torparen Jöns Persson på Bankabys ägor, 2) Nils Andersson på Starrbergs ägor, 3) Olof Björnsson på Fagerhults ägor, 4) Jöns Månsson i Kråkeryd. De hördes och berättade följande: Jöns Persson berättade att Jag var uti gästabudet i Stavreberg då jag hörde när salig Nils Jonsson besvärade sig över sin fattigdom. Då sade Lars: Jag skall giva dig den hästen som du köpt. Men hustru Karin var då inte med inne. Nils Andersson berättade att vid gästabudet i Starrberg satt Nils i Por sarp och grät över sin stora fattigdom, och då jag inkom om morgonen frå gade folket honom varföre han gråtit, då Nils svarade: Jag är skyldig dig Lars för en häst. Då sade Lars: Den töhr jag giva dig. Då svarade de andra folket som var med: Om du skänker honom hästen så tag honom i hand där på! Det gjorde de också och sedan när hustrun Karin Jonsdotter kom in sade Lars åt henne: Jag har skänkt Nils den hästen, han av mig tagit. Då svarade Karin: Det du har gjort kan jag inte göra tillbakes. Samma berättade också drängen Jöns Månsson, men sade att när Nils och hans hustru tackade henne för hästen sade hustru Karin: Jag har intet varit med däröver. 13 Olof Björnsson berättade att det var om måndagsmorgonen i gästabuds stugan jag såg att Lars tog Nils i Porsarp i hand därpå att han skänkt ho nom hästen. Därpå inlade hustru Karin sina skriftliga svar. Därav framgick att hon inte visste att hennes salig man skänkte hästen till Nils i Porsarp, och att han inte kunde bortgiva det som var hennes. Hon menar att hästen efter senaste dom måste betalas. Målet var dock inte färdigt ännu. Sven Månssons hustru blev hastigt sjuk. Sven uteblev och fick böta för det. Målet slutade med att Sven Månsson fick betala hästen. Det var vid ett bröllop i Stavreberg som detta hände. Det var Nils Svens son från Bultsbol och Karin Bengtsdotter i Stavreberg som gifte sig. Vi kan anta att bröllopsgästerna till stor del var släktingar. Bruden var dotter till Bengt Svensson i Stavreberg och sondotter till Sven Månsson i Narbäck och vi kan anta att det kanske var några från den släktkretsen. Karin Jonsdotter i Erstorp hade tidigare varit gift med Arvid Svensson från Narbäck, en farbroder till bruden. Nils Jönsson från Porsarp var där. Han hade också släktband. Hans hustru Kerstin Andersdotter var sondotter till Sven Månsson i Narbäck. Mera från domböckerna. Vid ting 1697 klagade bonden Per Gustafsson till samtliga bönder i Por sarps rote för deras dåliga bro på stora landsvägen mellan bägge backarna vid Holkaberg. Där hade bonden Per ridit från kvarnen över denna bro och hans häst hade brutit högra benet. Detta skedde åtta dagar före Olsmässan och sedan hade hästen stått ofärdig hos Nils i Holkaberg. Rätten beslutade med stöd av Byggningabalken värdera hästen till 10 daler kopparmynt. Detta skall roten betala till Per Gustafsson jämte hans stämningspenningar. Dessutom var nu hästen läkt igen och den får Per till baka. Vid sommartinget den 29 maj 1699 beskyllde Sven Månsson i Porsarp bonden Jon Nilsson i Öjan för att denne förra året haft boskapssjuka på sina får. Han åberopade följande vittnen: 1) Soldaten Jöns Kyhl på Gyllinge ägor, 2) pigan Brita J önsdotter i Pylahult, 3) tjänstepigan Ingiäl Andersdot ter i Vantekullen, 4) konan Karin Carlsdotter i Vallstorp i Aby socken. Jon Nilsson ville inte godkänna vittnena men åberopade andra vittnen till sin egen fördel, nämligen 1) bonden Sven Persson i Holkaberg, 2) dennes bro der bonden Nils Persson i Stora Smedstorp, 3) bonden Lars Knutsson i Staffanstorp, 4) Nils Larsson i Glasfall, 5) bonden Joseph Jönsson i Haddå sen. Dessa var samtliga ärliga bönder. Ingen av dem hade hört att det hos Jon i Öjan skull funnits någon smitto sam boskapssjukdom. Samtliga erbjöd sig avlägga eden. Inte heller Ösiö socknemän hade hört något om boskapssjuka hos Jon i Öjan. Pigan Brita berättade att när hon var hos Jon i Öjan för fyra år sedan hade Jon begravt en levande ko som hade kosjukan. Därtill nekade Jon. Bri ta erbjöd sig därpå avlägga eden. Hon uppgav vidare att Jon sålt en ko som haft samma sjuka. Pigan Ingiäl hade tjänt hos Jon i Öjan samma år som Jon sålde den sjuka kon på Skänninge marknad. Hon uppgav att samma ko det året varit sjuk i rödsjukan. En ko som var sjuk hade Jon den hösten slaktat. 14 Härvid inställde sig Sven Månssons fader, Måns i Kopparp, och uppgav att många andra flera känner till att Jon i Öjan haft sjuk boskap. Härpå sva rar Jon i Öjan att Månses son Sven i Porsarp givit fadern en ko för att han skulle vittna mot honom. Därpå svarade Sven Månsson att fadern köpt en ko av honom. Soldaten Jöns Kyhl sa att Jons hustru Kerstin Svensdotter i Öjan för någ ra år sedan skickat sin piga till honom, men också själv kommit till honom och begärt bot och läkedom för sjuka boskap som haft kosjukan. Hon fick också av honom läkemedel. Han hade också hört att en av Jon Nilssons kor dött av rödsjukan. Detta mål medförde inget beslut av rätten. Möjligen återupptogs målet senare. Vid hösttinget den 16 oktober 1698 förekom en arvstvist. Ryttaren Sven Andersson i Hårstorp och hans svågrar, bonden Per Jonsson i Orrnäs, bon den Sven Månsson i Porsarp, Joen Nilsson i Frebol och bonden Jöns Måns son i Lilla Krokek hade instämt rusthållaren Per Svensson i Narbäck. Det gällde arvet efter deras hustrurs halvsyster, Sigrid Andersdotter ett barn om 3 1/4 år gammal, och modern hustru Elin Jonsdotter i Hårstorp. Per Svensson hade från jul och till sistlidna Persmässa haft henne hos sig efter som han är hennes farbroder. Hans hustru var också hennes moders syster, och då Per Svensson var hennes målsman tog han både flickan och hennes arv till sig. Anders Svensson i Hårstorp överlevde sin hustru Elin Jonsdotter med 11/2 dygn och lämnade efter sig en dotter, Sigrid Andersdotter, även hon nu av liden, och samtliga hennes halvsyskon ansåg sig ha rätt till någon del i deras avlidna halvsysters arv. Läs mera om detta under Narbäck och Hårstorp. Mera om detta kan vi läsa under Narbäck. Vid vintertinget den 14 februari 1700 anklagade hejderidaren Olof Hjort bonden Sven Månsson i Porsarp för olovligt stånghygge av bärande träd, och påstod att Sven Månsson hade bränt 13 stycken ekar i sin äng. Sven Månsson erkände detta men sade att det skett av våda, när han avbränt det löv och barr som han rensat ihop i ängen. Han ansåg också att det inte skadat ekarna. Hejderidaren påstod också att Sven Månsson borthuggit en färsk hägg som ock är ett bärande träd efter den kungliga stadgan. Dessutom hade han huggit av en ek till hälften samt bränt ett stort hål i en ek. Men Sven Månsson påstod ändå att ekarna inte tagit någon skada. Alla skulle komma sig igen. Han begärde ny syn och rannsakning. Rätten fann skäligt att hejderidaren tillika med nämndemännen Jon Jönsson i Ösiöby och Gunmund i Lyckan och någon av grannarna näst om kring Porsarp borde närvara vid ingående syn och på bonden Sven Måns sons bekostnad värdera noga, syna och rannsaka om de nämnda ekarna är utan skador, så att tingsrätten därefter så mycket säkrare döma kan. Men för den borthuggna häggen bötar Sven Månsson efter Kongl. Stad gans sjunde artikel nio daler silvermynt i skadestånd till Kongl. Maj:t. och Kronan 12 daler silvermynt till målsägaren och häradet femton och planter ing av två unga häggar i stället igen som vederbör. Och som det berättas att 15 Sven Månsson inga pengar till böterna har, därför pliktar han med kroppen med häkte på Vadstena slott. Vid sommartinget den 3 juni 1701 åtalades bonden Sven Månsson i Por sarp för att han inte inställt sig för att göra dagsverken på Sjöstorp. Han blev därför instämd till sommartinget 1701. Han inställde sig inte heller till tinget och han dömdes då att böta, dels för olaga uteblivande från tinget och dels för sin olydnad och tredska att inte inställa sig på dagsverken på Sjöstorp. Vi har tidigare sett att Sven Månsson hade det svårt ekonomiskt. Vid vintertinget 1704 kom en ny påminnelse om detta. Bonden Jöns Nilsson i Kärra i Adelövs socken hade låtit instämma bonden Jöns Månsson i Lakarp och dennes syskon rörande skuldfordran. Det var deras broder Sven Månsson i Porsarp som hade denna skuld till Jöns Nilsson. Beloppet var 30 daler kopparmynt och hade något med sol dathållet iPorsarp att göra. Jöns Nilsson hävdade att deras moder, Anna J önsdotter i Kopparp, nume ra avliden, hade lovat att betala skulden. Jöns Månsson vägrade att betala broderns skuld. I målet hördes också ett par vittnen, Maria Larsdotter från Kulltorp och Anna Tyresdotter från Krokek. Maria berättade att Jöns Nils son varit i Kopparp och att matmodern Anna då lovat att betala skulden. Rättens utlåtande tycks ha blivit så att Jöns Nilsson skulle få sina pengar. Vid vintertinget 1704 hade bonden Gustaf Jonsson i Öninge instämt sin brorsons styvfar, Sven Månsson i Porsarp. Instämda var också hans broder Jöns Månsson i Lakarp och samtliga de övriga syskonen och arvingarna efter deras moder Anna J önsdotter i Kopparp, som för några veckor sedan avlidit. Gustaf Jonsson var förmyndare för sin avlidne broder Nils Jönssons lilla omyndiga son Arvid Nilsson. Målet gällde resterande arvspenningar. I anteckningarna skymtar också deras fader, Måns Larsson i Kopparp, som möjligen varit någon garant för pengarna. Det handlade om arvet efter Anna J önsdotter i Kopparp. Var möjligen Anna J önsdotter från Porsarp dotter till Jon Amundsson ? Olof Håkansson , bonde i Porsarp Ingrid Nilsdotter , Maria 17020720, död 1703 Elin 170405??, död 1705 Håkan 170603??, död 1707 Ingrid 17080822, Håkan(Johan ?) 17110519, Jonas 17140714, Olof och Ingrid bildade familj i Porsarp 1702 eller något tidigare. Deras bakgrund är okänd, men någon av dem fanns redan tidigare i Porsarp, efter som det var arvejord. Kanske var Ingrid dotter till Nils Jönsson i Porsarp? Olof Håkansson dog före 1725. Deras andel i Porsarp var 1/4. Enligt ett köpekontrakt undertecknat i Läg garp 1720 sålde Olof och Ingrid sin skatterätt på % mantal i Porsarp till Ös ten Jonsson för ett hundra riksdaler. Eftersom det var arvejord måste detta köp uppbjudas tre gånger vid tinget innan Östen Jonsson 1722 fick lagfarten 16 klar vid sommartinget 1720. Den 28 december 1726 gifte sig Ingrid Nilsdotter med drängen Måns Larsson. De bodde kvar i Porsarp till i början av 1730talet. Därefter saknas uppgifter om dem. Vid sommartinget 1704 var Håkan Nilsson och Olof Håkansson i Porsarp åberopade som vittnen rörande ett slagsmål som förekommit i Lakarp mel lan J öns Månsson och hans svåger Jöns Larsson i Lilla Smedstorp. Se vidare under Lakarp om detta. Östen Jonsson (1657), bonde i Porsarp, Kerstin Månsdotter (1669), Barn: Brita (17020229 i Adelöv), g 1724 m Per Persson i Torp Johan 17090824, död 1707 av kopporna, sex år gammal Jonas Östensson (1701), "huvudsvag", död 1773. Måns 17040224 i Adelöv, död 1706 i Porsarp Maria 17080717, gift, se nedan Elias 17100313, gift, se nedan Östen och Kerstin kom från Adelöv till Porsarp 1705. Deras bakgrund är okänd. En titt i Adelövs äldre historia visar att namnet Östen förekom i slu tet av 1600talet i flera byar i Adelövs socken. Östen och Kerstin bodde tro ligen i Bollarp i Adelöv innan de kom till Porsarp, möjligen också Botils torp. Östens andel i Porsarp var troligen 3/4. Som nämnts ovan förvärvade Östen Jonsson 1/4 från Olof Håkansson. Kerstin Månsdotter dog 1728. Ös ten Jonsson dog 1750 vid 93 års ålder. År 1709 var Östen Jonsson och Olof Håkansson i Porsarp instämda för att de huggit virke på häradsallmänningen och sedan sålt detta. Vittnet Lars Jonsson i Bunkabola hade sett hur de huggit där och sedan låtit en köpare hämta timmer och sågstockar. År 1709 dömdes bonden Östen Jonsson i Porsarp att böta för två blåna der som han efter egen bekännelse givit sin granne Olof Håkansson. Vid vintertinget 1710 förekom en tvist mellan Olof Håkansson och hans granne Östen Jonsson rörande flera ekonomiska krav. Det rörde sig om pengar för soldaten och det var husrötepenningar men det talades också om misshandel. Olof Håkansson påstod också att Östen inte vill lämna honom halva delen i gården, som tillkom honom. Där påstods också att en lycka i Södergärdet tillkommer svärfadern. Håkan krävde också kvitto på de pen ningar som han betalt för Porsarps halva skattelösen. Hur målet slutade har jag inte funnit något om. Grannsämjan var inte den bästa i Porsarp. Olof Håkansson och Östen Jonsson kom inte alltid överens. Vid vintertinget 1710 instämde Olof sin granne med sex olika påståenden. Det gällde mest ekonomiska frågor men det gällde också sambruket i Porsarp. Hur detta mål slutade är okänt. Vid sommartinget 1715 anklagade Östen Jonsson sin granne Olof Hå kansson för det han överfallit honom med hugg och slag den 22 maj inneva rande år, en söndag. Östen berättade att när han kom hem från kyrkan hade Olof insläppt några västgötahästar i gärdet. När han gav Östen hans andel 17 av betalningen av detta hade Östen sagt att det lär inte gå mera att släppa in så många hästar i gärdet. Våra egna kreatur kommer att lida därige nom". Då hade Olof börjat bråka och när Östen skulle gå in kom Olof efter ho nom i förstugan. När han skulle se sig om stod Olof över honom med en stång och slog honom därmed två slag över ryggen. Sedan tog han honom i håret och drog honom upp. Därefter skrek han och kallade honom för tjuv och skälm, så att Östen av räddhåga måste stänga sig inne för honom. Olof Håkansson hade från sin sida instämt Östen Jonsson och förklarade att vad Östen berättade om hästarna och betet var riktigt. Men när Olof givit honom penningarna hade Östen några gånger bett den onde fara i honom. Olof hade svarat: Fare han i dig och inte mig. Därpå hade Östen sprungit till och sparkat honom, och då hade Olof tagit en stockestång och slagit Östen ett slag över ryggen. När de sedan drog varandra i håret stod både Östens hustru och hans son kring Olof och slog på honom. När de löst varandra hade Östen tagit en sten och därmed slagit Olof ett stort hål över ögat. Olof visade också ärret efter detta. Han uppgav också att Östen under slagsmålet svurit åt honom åtskilliga skällsord. Östen åberopade sig vittnet, ryttaren Arvid Stroot och Harald Bank. Olof protesterade mot Arvid Strot det han inte måtte vittna. Dejta medan han var hans avundsman, men Harald Bank vittnade liksom även Per Svensson i Lakarp, den senare åberopad av Olof Håkansson. I rättens utslag dömdes Olof Håkansson att plikta för att han med en stång givit Östen ett slag samt att han dragit honom i håret. Men Östen bör också plikta för hårdrag och för att han slagit Olof över ögat, men för sab batsbrott bliva de befriade eftersom detta hänt mot solens nedgång vid pass kl 9. För det övrigt förelades de 10 daler vite om de eller deras hustrur åter börjar sådant oväsende. Vid sommartinget 1718 hade åboarna Östen Jonsson och Olof Håkans son i Porsarp ansökt om tillstånd att få hugga ned åtta eker, som de beskrev som alldeles odugliga till publik nytta. Skogvaktaren Per och nämndeman Nils Hansson i Öninge hade på rättens befallning besiktigat ekarna. De upp gav att ekarna inte dög till något, utom en. Den kunde tänkas till brobygg nad. De andra sju stod allt för nära åkern och säden däromkring blev allde les fördärvad. Östen Jonsson och Olof Håkansson begärde fördenskull att tingsrätten skulle efter noga undersökning lämna dem ett tingsbesked häröver. Den vid tinget närvarande allmogen svarade att ekarna var till stor skada. Jöns Hansson i Gåsabol och Nils Hansson i Gyllinge uppgav detsamma. Den begärda attesten beviljades men innan ekarna fick nedhuggas måste ärendet först angivas hos hauptman. Vid sommartinget 1720 fick bl. a. Per i Börstabol, Johan och Per i Hårs torp och Östen i Porsarp böta för uteblivande vid vargskall i häradet. Östen Jonsson och änkan Ingrid Nilsdotter i Porsarp hade vid höstetinget 1724 hos rätten beklagat sig över att de lidit förlust på grund av svår miss växt på deras säd. De har också drabbats hårt av den gångbara boskapssju kan. De har dock inte ingivit någon specifikation över förlustens storlek. De vill med anledning av förlusten ha lindring av skatten. 18 Nämndemannen Nils Hansson i Gyllinge, Nils Jönsson i Kopparp samt allmogen vid tinget intygade uppgifternas riktighet. Vid höstetinget 1725 androg Östen Jonsson i Porsarp, Jöns Jönsson och Anders Jonsson i Ersbola för tingsrätten att det vid deras åkrar fanns stora ekar som orsakade stor skada. De anhöll om tingsrättens attest att hos höga vederbörande få lov att ta bort ekarna. Vid hösttinget 1733 krävde Östen Jonsson redovisning av ryttaren Sven Vetterberg på Narbäcks ägor rörande en märr som Östen lämnat till honom för försäljning vid Brittmässomarknaden i Vadstena 1732. Priset var satt till 12 daler silvermynt. Märren är såld men Östen hade inte fått några pengar. Vetterberg förklarade att han inte fick det pris för märren som Östen önskat utan att han i stället bytt bort märren mot en häst, varvid han fick ge 16 daler silvermynt emellan. Han har erbjudit Östen denna häst men denne ville inte ha den. Han har därefter givit Östen tre daler men Östen vill ha nio. Det överenskoms att Vetterberg skall giva Östen sju daler ytterligare, före nästa midsommar. Ös ten skall ha Vetterbergs rödbruna ko i vinterpant. Denna förlikning gillades och stadfästes av rätten. Vid vintertinget i Ödeshög 1734 framkom att vid ting i Hullaryd den 20 januari 1734 hade torparen Elias Börjesson och hans hustru Anna i Äskefäl lan på Sunneryds ägor gjort sig skyldiga till stölder, bl.a. hos Johan Måns son i Stenkilstorp i Adelövs socken. Därför rannsakades här huruvida de begått några stölder här i häradet. Torparen Lars Nilsson från Maltmossens ägor berättade att han för två år sedan bortmist åtta rullar tobak, som han tror att tjuven Elias har stulit. Lika ledes angav Östen i Porsarp att år 1732 har en kviga kommit bort för ho nom, vilken han menar att Elias hade stulit. Gästgivaren här på krogen, Johan Bruun, gav härefter tillkänna att han vid Stava, inte långt från Elias Börjessons hemvist år 1732 förlorat en geta kidde och år 1733 en annan kidde. Han trodde att det var Elia som tagit dem. Men Elias Börjesson nekade härtill och menade att han inte begått någon stöld mera än i Vendelstorp. Vid vintertinget 1742 uppvisades en löftesskrift av den 13 november 1741. Av den framgick att förra nämndemannen Nils Hansson i Gyllinge och Östen Jonsson i Porsarp gått i borgen för Jöns Nilsson i Kopparp röran de halva kronorusthållet Lilla Krokek. Det hade han köpt av rusthållaren Per Månsson. Borgensåtagandet gällde rusthållet. Soldater fanns det i Porsarp. Soldaten i Porsarp underhölls av bönderna i Porsarp, Lakarp, Öjan och Stora Smedstorp. Indelningsverket tillkom 1682. Om det funnits soldater i Porsarp dessförinnan vet vi inte. Den första solda ten hette Erik Bengtsson Pärra och blev värvad 1678. Han rymde från tjäns ten 1685 och efterträddes av Måns Larsson Pors. Soldat Måns Larsson Pors hustru Marit dottern Maria 16950508, g m dr Jöns Jonsson i Gyllinge 19 Denna soldatfamilj har bott i Porsarp från 1684 men är inte omnämnda efter år 1700. De har troligen flyttat från socknen, eller om Måns dött i kri gen och Marit då fått flytta. Sådana var villkoren. Vem som var soldat för Porsarp vid Karl XII:s krig iTyskland och Ryssland, med finalen vid Polta va, det är jag inte säker på. Vid hösttinget 1693 blev soldaterna Måns Larsson Pors och Jöns Gud mundsson Kyhl instämda av länsmannen Harald Arvidsson för att de på första böndagen försummat gudstjänsten och suttit hemma hos Jon Nilsson i Öjan och druckit. Läs mera om detta under Öjan. Per Månsson Bergman (1684), soldat för Porsarps rote Karin Månsdotter (1684), från Porsarps ägor, dt sold Måns Pors (?) Barn: Margareta 17161011, Jöns 17190219, Måns 17201126, Ingrid 17230225, Anders 17250922, Jonas 17281017, Peter 17310423, Sven 17340807, Per och Karin gifte sig 1715. Där anges Per Månsson, soldat för Por sarp med Karin Månsdotter på Porsarps ägor. Vi är inte säkra över deras bakgrund, men kanske Karin var dotter till soldaten Måns Pors. Soldaten Per Bergman hade 1717 instämt Olof Håkansson med anledning av bl. a. skuld fordran. Olof åberopade sin stora fattigdom som orsak till att han inte kun nat göra rätt för sig. Skulden var till Bergmans svärmoder. Per uppges ha varit soldat för Porsarp under åren 1714 1735. År 1740 kom en ny soldatfamilj. Familjen Bergman flyttade därifrån, möjligen till Sestorps ägor. Där dog Karin, Per Bergmans hustru på Sestorps ägor den 13 maj 1757 i en ålder av 73 år. I vigselboken kan vi läsa att år 1758 vigdes avskedade soldaten Per Bergman med änkan Maria J ohansdot ter på Amundeby ägor. Den 13 april 1781 dog avskedade soldaten Per Bergman i Öninge i en ålder av 97 år. Det kan nämnas att hustrun såväl Per som Karin vid flera tillfällen var dopvittnen i Stora Smedstorp, och dopvittnen från Stora Smedstorp var med i soldattorpet i Porsarp. Fanns där möjligen någon släktkoppling? Jonas Olofsson 17140724, bonde, Ingeborg Larsdotter (1716), Barn: Peter 1739 död 1739, Olof 17430516, Lars 17450904, Nils 1748, död av hetsig sjuka 1770 Sara 1750 Maria 17510315, Sven 17550912, död av hetsig sjuka 1770 20 Jonas var son till Olof Håkansson och Ingrid Nilsdotter. Han hade på det sättet förmodligen en tråd tillbaka till Jon Amundsson i Porsarp. Ingeborg kom från Stora Smedstorp och var möjligen dotter till Lars Hemmingsson och Brita Nilsdotter. Viss tveksamhet kan det vara om detta. De gifte sig 1736, Jonas Olofsson i Porsarp och Ingeborg i Stora Smedstorp. Jonas och Ingeborg ägde och brukade 1/4 mtl i Porsarp. Jonas dog 1779 och Ingeborg dog 1789. Elias Östensson 17100313, bonde, st Östen Jonsson ovan Kerstin Nilsdotter (1713), dt bonden Nils Hansson i Gyllinge Barn: Östen 17361106, Jonas 17390203 Jöns 17440915, Lars 1743 gift, se nedan Sara 17500327, g m bonden Hans Andersson, Sunneryd Elias var son till Östen Jonsson och Kerstin Månsdotter i Porsarp. Kers tin var dotter till Nils Hansson och Maria Larsdotter i Gyllinge. Elias och Kerstin gifte sig 1736 och bodde därefter fyra fem år i Börstabol men kom 1740 tillbaka till Porsarp. Elias och Kerstin ägde och brukade 3/4 av Por sarp. 1754 köpte Elias 1/3 iGyllinge. Han dog av hetsig sjuka 1771. Kerstin Nilsdotter dog troligen 1786. Kornetten, välborne Erik Gustaf Boije hade till höstetinget 1730 instämt Jon Nilsson i Frebol, Östen Jonsson och Måns Larsson i Porsarp, Lars Knutsson i Staffanstorp, Jon Jönsson, Jonas Jönsson och Bryngel Persson i Sväm. Orsaken var att de inte fullgjort den mängd dagsverken till kungsgår den Sjöstorp som de var skyldiga att göra. Det rörde sig också om ökedagsverken, nämligen Jonas Nilsson i Frebol 11/2, Östen Jonsson i Porsarp 11/2, dito Måns Larsson i Porsarp 1/2, Jon Jöns son, Jonas Jönsson och Bryngel Persson i Sväm vardera ett ökedagsverke. Det var förmodligen oxar som avsågs. Här skymtar en Måns Larsson i Porsarp. Det fanns en bonde med detta namn i Porsarp 1730 men förmodligen bodde han här med sin hustru myck et tillfälligt. Kyrkoböckerna har inget att berätta om honom eller hans fa milj. Vid vintertinget 1763 hade skattebonden Elias Östensson i Porsarp in stämt sin gårdst Jonas Olofsson med yrkande att laga storskiftesdelning skulle ske i Porsarp. Vid upprop hade parterna skriftligen ftillkännagivit att de träffat överenskommelse om att storskiftesdelning av detta hemman skul le göras. Håkan Nilsson (1710), bonde, Maria Östensdotter 17080717, dt Östen Jonsson. Död 1737. Son Lars 17371207, Håkan och Maria gifte sig omkring 1735, men någon vigselnotis har jag 21 inte anträffat. Jag har inte heller anträffat födelseuppgift för Håkan, men hans bakgrund är säkert belagd på flera andra sätt. Han var son till Nils Hansson och Maria Larsdotter i Gyllinge. Maria var dotter till Östen Jonsson och Kerstin Månsdotter i Porsarp. Den 7 december 1737 föddes sonen Lars. Maria Östensdotter dog kort efter födseln och Håkan gifte sig 1739 med Maria Jonsdotter och flyttade 1740 till Börstabol. Samtidigt flyttade svågern Elias från Börstabol till Porsarp. Av bouppteckningen efter Maria Östensdotter framgår bl. a. att de hade en rödbläsig häst, ett par rödbrokiga oxar, tre kor, en kalv, fyra baggar, nio får och en svartfläckig sugga. Tillgångarna uppgick till 178 riksdaler. 1737 var ett år med höga dödstal. Det har i kyrkoböckerna för Ödeshögs församling inte angetts vilken epidemi eller vilka sjukdomar som förekom. Möjligen var det "frossan" som är omtalad det året på andra håll i Sverige. I Ödeshögs församling dog 109 personer, en siffra som var ca tre gånger så hög som under ett normalår. I Stavabygden dog 20 personer. I Porsarp dog två personer. Nils Persson Blomqvist , soldat, (Pahngren) Maria Persdotter , från Glasfall Barn: Daniel 17420113, Lisbet 17450109, Nils och Maria vigdes 1740. Då var han redan soldat för Porsarp och hon uppgavs vara från Glasfall. Mera vet vi inte om dem Ar 1745 befordrades Nils till korpral. Familjen är inte omnämnd efter 1745. Johan Olsson Pahngren 1723, soldat Greta Andersdotter , gifta 1748. Barn: Maria 17490830, död ? Elin 17521007, (Sara 1754) Stina 17560107, g m torparen Peter Abrahamsson Bakgrunden för Johan och Greta är okänd. Jag funderade över om Johan möjligen kunde vara son till Olof Håkansson och Ingrid Nilsdotter, men det har inte kunnat klarläggas. Johan och Greta vigdes 1748 och i vgiselnotisen uppgavs båda vara från Porsarps ägor. Johan kom som soldat till Porsarp 1747 och var soldat där ända till 1781. Johan dog den 20/7 1781 av bröstsjuka, 63 år gammal. Gretas vidare öden är okända. De finns inte omnämnda i domböckerna. Bonden Elias Östensson från Porsarp uppvisade vid höstetinget 1754 en köpeskrift från den 18 oktober 1752. Den visade att han av bonden Nils Hansson i Gyllinge köpt en tredjedel av skattehemmanet Gyllinge. Detta sitt 22 köp hade han uppbjudit den 21 januari, 3 maj och 12 september 1753. Rät ten, under Israel Trolle, förklarade köpet för fast ståndande. Bonden Nils Persson i Stockseryd hade till vintertinget 1755 instämt bonden Sven Arvidsson i Gåsabol, drängen Lars Eriksson i Öjan och drängen Israel Svensson i Porsarp. Han yrkade att de skulle visa var de fått den säd som de utfodrat sina hästar med i Skansbacken förra hösten. Tvisten gällde ett antal sädeskärvar som Nils Persson misstänkte dem för att ha tagit med från Stockseryd under hemresa från Sik i Heda. I målet åberopades vittnen, Per Paulsson och Märta Jönsdotter samt soldathustrun Kerstin Månsdotter på Sunneryds ägor. Vittnet Karl Svensson i Kushult berättade att han vid tillfället varit i Ros sholmen när Nils Persson kommit dit. Han beklagade sig över att hans sä deskärvar var borta, och att han gått utmed landsvägen. I Skansbacken hade han funnit rester av sädeskärvar. Per Persson och Jonas Persson i Rosshol men berättade också detta. Jonas Persson från Knopparp i Gränna hördes och berättade att han nat ten mellan 22 och 23 september under sin hemresa från Norrköping gjort vissa iakttagelser i ärendet, liksom Olof Johansson i Hårstorp. Vad rätten sedan beslutade i målet är obekant. Vid vintertinget 1756 hade gästgivaren Castensson i Holkaberg instämt Johan Svensson i Stava och Jonas Petersson i Narbäck för försummad hjälp skjuts. Flera andra var samtidigt instämda. Det var Anders Månsson i Lilla Krokek, Per och Abraham i Stora Krokek. Håkan Jonsson i Munkeryd, Elias och Jonas i Porsarp, Per Persson i Lakarp, Jon Svensson i Lakarp och Per Johansson i Kopparp. Längre fram i målet upptogs flera namn i bygden, i Klämmestorp, Västra och Östra Haddåsen, Fogeryd och Öjan. Jag har inga noteringar om rättens beslut. 1) Vid sommartinget 1757 blev det något av en arvstvist inför häradsrät ten. Jöns Nilsson i Kopparp, Elias Östensson i Porsarp och Håkan Nilsson i Börstabol hade instämt Hans Persson i Gyllinge med sin hustru Karin Nils dotter, vidare Lars Nilsson med hustru Maria Eriksdotter i Gyllinge, och pigan Maria Nilsdotter i Hårstorp. Dessa instämda avkrävdes att styrka bo uppteckningen efter deras avlidne fader och svärfader Nils Hansson i Gyl linge. Det krävdes också att Hans Persson skulle betala sin andel för bruket i Gyllinge. Han skulle också böta för att han hade getter i Gyllinge. Så var yrkandena. Stämningsyrkandena var hårda. Men målet slutade i förlikning. Se när mare härom under Gyllinge. Vid vintertinget 1758 hade änkan, hustrun Margareta Persdotter i Lakarp instämt förra gästgiverskan på Holkaberg, hustrun Anna Catharina Berg i Hårstorp, för tjuvabeskyllning. Elias Östensson i Porsarp var därvid åbero pad som vittne. Se vidare under Lakarp. Vid hösttinget 1758 förekom ett mål rörande hållskjutsar vid Ödeshögs och Holkabergs gästgivargårdar. Därvid beslutades att Porsarp vid vissa tillfällen skulle hålla tre hästar för hållskjutsar vid gästgivargården i Holka berg, se vidare under Holkaberg. 23 Vid sommartinget 1761 hade kronolänsmannen Jonas Fellbom på ämbe tets vägnar instämt bonden Lars Eriksson i Öjan för att han kommit drucken in i Ödeshögs kyrka på fastedagen. Elias Östensson i Porsarp och Anders Johansson i Skälaby åberopades som vittnen. Lars Eriksson nekade till åklagarens påstående och därför hördes de åberopade vittnena. De intygade att när Lars Eriksson kom in genom kyrkdörrarna och skulle gå in i stol rummet var han drucken. Vittnena ville inte gärna ha in honom till sig i stolen men Lars Eriksson tog sig in i sin stol och ville sjunga. Därefter hade han somnat. Någon förar gelse hade detta inte väckt enligt kronolänsmannen. Tvärtom hade ganska få i kyrkan märkt Lars Erikssons annars lastbara förhållande. Lars Eriksson hade inte förut pliktat för dryckenskap. Jag har inte funnit något beslut av rätten i detta mål. Lars Eliasson (1743), bonde, H1) Anna Svensdotter (1745), död 1773 i barnsäng H2) Brita Olofsdotter 17530913 i Gränna, Barn: Elias 17730523 iPorsarp, se nedan Peter 17750714 i 24 Gyllinge för vilket Porsarp skulle vara vederlag och att hon därför inte kun de sälja någon del av Porsarp till sin måg Hans Andersson. Lars yttrade inför rätten att om han inte får rätt här, får han väl rätt på ett annat ställe. Rätten ansåg detta vara vanvördnad och missfirmelse av rätten och dömde honom till böter för detta. Hans moder, Kerstin Nilsdotter ansåg sonen vara olydig och hon ville ha honom från hemmanet. Rätten konstaterade dock att det brukningskontrakt som Lars hade från 1772 inte kunde hävas utan förklarade detta fast stån dande. Detta var en sorglig familjehistoria. Omkring 1780 flyttade familjen till Norra Bråten. Där föddes den yngsta sonen, Johannes. I domboken för 1788 finner vi att Lars Eliasson då var inhyses i Sunneryd, där för övrigt hans syster bodde. Han hade då instämt Kaisa Persdotter i Sunneryd rörande tjuvabeskyllning. De förliktes dock innan tinget. Av domboken för hösttinget 1794 framgår att Lars Eliasson då var avli den samt att han senaste tiden bott på Sväms ägor. Det var deras äldste son, Elias Larsson som då instämt Sven Persson i Norra Kärr angående dennes åtkomst till hans föräldragård i Porsarp. Det framkom då att Lars Eliasson sålde gården, 3/16 mantal den 11 maj 1780 till Sven Persson i Norra Kärr för 200 riksdaler. För att skydda sig mot börds anspråk hade Elias Larsson fått 25 riksdaler mot löfte att avstå från bördsrät tigheten. Hur gick det sedan för Brita Olofsdotter och deras barn? I en husförhörs längd från 1788 finner vi Brita och hennes barn i en backstuga på Isgårda ägor. Enligt en husförhörslängd från 1806 bor Brita Olofsdotter då ensam kvar i sin backstuga. 1799 födde hon ett 25 Köpebrevet framtogs och korsades. Därmed upphörde rättegången och hä radsrätten lät därmed bero. Vid hösttinget 1764 skrevs tingsbevis på att Holkaberg, Porsarp och Staf fanstorp hade lidit av missväXt. Två nämndemän hade synat detta och inty gade missväXten. Det ankommer därefter på höga vederbörande om någon lindring i skatten kan bli för dessa lidande åboar. Under något eller några år omkring 177778 fanns på Porsarps ägor en torpare som hette Per Månsson. Han var gift med Katharina Larsdotter. Per Månsson hade varit bonde i Ãeryd, i Klämmestorp och i Lilla Krokek. Se dan var han torpare på Holkabergs ägor och därefter på Porsarps ägor. Där efter flyttade de tillbaka till Lilla Krokek för någon tid, sedan till Erikstorp och sedan till ett torp på Ödeshögs Skattegårds ägor. Per Månsson var en man som ofta råkade i svårigheter. Det var slagsmål och det var tvister av olika slag. Mera om honom finns att läsa under Holka berg, Lilla Krokek, Stava och Börstabol. Under den tiden de bodde på Por sarps ägor hade han en tvist vid tinget med nämndemannen Gudmund Lars son i Åby som hållit en auktion i Lilla Krokek när Per upphörde med gårds bruket där. Kronolänsmannen, välaktade Anders Lindgren hade till höstetinget 1789 instämt bonden Lars Johansson i Berg och drängen Johan Håkansson i Upp gränna Bultagård för slagsmål på allmänna vägen vid Porsarp i början av sistlidna sommar. Lars Johansson berättade att han och Johan Håkansson varit följeslagare från Skänninge till Uppgränna. Johan Håkanssons fader, bonden Håkan Persson i Uppgränna hade bett Lars Johansson att hjälpa den endast 15 år gamla Johan Håkansson till rätta, med vad som under resan kunde behövas. På landsvägen mitt för Porsarp hade Johan Håkansson uppfört sig näsvist, varför Lars Johansson av häftighet tillfogat honom ett slag i huvudet med en tagelpiska. Johan Håkansson erkände vad Lars anfört men påstod att han icke vidare förolämpat Lars Johansson än med ett oskyldigt yttrande som gällde Lars och pigan Maja. Lars Johansson slog då Johan Håkansson i huvudet med sin piska så att blodvite uppkom. Detta hade han visat för vittnena. Kronoåklagaren åberopade sina instämda vittnen, bonden Sven Persson i Uppgränna Gästgivargård och Lars Jonsson i Norra Jonstorp, Gränna sock en. De berättade följande: Sven Persson att han med Lars Johansson och Johan Håkanssons vid nämnda resa sistlidna dömelonsdag till Skänninge stad kommit i dennes följe. Det hade då blivit en ordväXling vid Stora Åby. Den uppstod därav att Johan Håkansson inte ville köra oxspannet på landsvägen. Då hade Lars Johansson skuffat Johan Håkansson åt diket. Sedan förstärktes denna osämja både på den övriga bort och hemvägen. När de kommit mitt för Porsarp hade Johan Håkansson yttrat till Lars: Jag minns n0g då du ej var likare än jag, och doppade 26 på blev Lars Johansson förnärmad och han slog Johan Håkansson två slag i huvudet med skaftet på tagelpiskan. Vid andra slaget föll Johan av vagnen på landsvägen och blev liggande. Vittnet och hans följeslagare blev bekymrade och gick tillbaka samt bar Johan Håkansson till sin vagn. Efter framkomsten till Uppgränna by blev han besiktigad. Då hade Johan efter piskslaget åtminstone ett blodvite i huvudet. Både håret och mössan var blodiga. Senare har vittnet hört att Lars Johansson och Johan Håkansson ingått förlikning, att den senare emot någon ersättning inte skulle stämma honom. Lars Jonsson berättade lika med Sven Persson men tillade att han inte sett huruvida Johan Håkansson haft blodvite i huvudet. Lars Johansson till stod nu att han orsakat Johan Håkanssons blodvite i huvudet. Vittnena begärde ersättning för denna tingsresa med 16 skilling. Kronolänsmannen fann inte skäl fullfölja sina påstående emot Johan Hå kansson. Men han yrkade att Lars Johansson måtte plikta för vägafridsbrott och slagsmål enligt lag. Det blev böter för Lars Johanson. Vi har här i vår berättelse kommit in en god bit på 1700talet. Porsarp ägdes av adeln. Det hörde vid mitten av 1600talet till Brahes grevskap. 1673 står Agneta Ribbing som ägare. Ett av de uttryck som detta tog sig var att åboarna i Porsarp bl. a. skulle göra dagsverken på Sjöstorp. Detta fram går av domboken för höstetinget 1730. Det är troligen så att dessa människor som brukade jorden vid sekelskif tet år 1700 och framåt mot mitten av 1700talet hade släkttraditioner i Por sarp. Porsarp skatteköptes den 29/5 1759. Vid storskiftet i Porsarp 1785 hade Hans Andersson i Sunneryd 3/8 ge nom gifte med Sara Eliadotter från Porsarp. Den andra hälften ägdes av Sven Persson i Kärr och Peter Jonsson i Porsarp med 3/ 16 vardera. Av ägar na var det endast Peter Jonsson som bodde i byn. Hans Anderssons och Sven Perssons gårdar brukades av arrendatorer. Ytterligare ett ärende från häradsrätten: Kronolänsman Sundelius hade till sommartinget 1793 instämt bonden Sven Persson i Kärr för att han försummat att deltaga i snöskottningen på landsvägen den 20 januari och 5 mars. Sven Perssons förklarade att snö skottningen skulle skötas av de övriga ägarna, nämligen Lars Persson i Uppgränna samt Peter J aenssons i Porsarp. Möjligen slapp han efterräk ningar. Kronolänsman Sam Sundelius hade till höstetinget 1804 instämt Olof Larsson och Jonas Andersson i Porsarp med anledning av bristfälligt vägun derhåll. Straffet blev böter. 27 Peter Jonsson (1739), bonde, Maria Larsdotter 17481117, Barn: Stina 17800512, utflyttad till Åby, död Sara 17830425, gift med torp.Jonas Jonsson på Åby ägor Ingrid tvill. 17871025, gift med bonden Peter Johansson i Porsarp Nils " 1787, död så Peter var son till bonden Jonas Olofsson och hans hustru Ingeborg Lars dotter i Kopparp. Peter och Maria gifte sig 1779. Maria uppgavs då vara från Uppgränna Gästgivargård och var då sannolikt dotter till Lars Jönsson och Ingrid Jonsdotter. Någon födelseuppgift för Peter har inte anträffats. Det finns dock uppgifter som visar att han var son till Jonas Olofsson. Peter in nehade 3/16. Han dog av bröstsjuka 1794. I födelseboken uppges att Peter och Maria 1787 fått två barn, Nils och Maja. Däremot finns ingen födelse uppgift för Ingrid. Maria Larsdotter dog 1816. Gården övertogs av dottern Ingrid och hennes man. Den 17 mars 1794 företogs bouppteckning efter bonden Peter Jonsson i Porsarp som avlidit och efterlämnat hustrun Maria Larsdotter samt tre flickebarn, Stina 13, Sara 10 och Ingrid sex år. Deras rätt bevakades vid tillfället av Jöns Nilsson i Stora Smedstorp. Änkan Maria Larsdotter i Porsarp hade till vintertinget 1805 instämt drängen Peter Andersson på Ödeshögs gästgivargård. Hon yrkade att han skulle återlämna en ljus ungbock. Hon hade förra sommaren haft den på bete i Stockseryd. Där påstods den vara bortgången. Rättens utslag blev att Peter Andersson ålades att återlämna bocken. Bouppteckningen efter Maria Larsdotter 1816 upptog bl. a. en ko och en bagge men ingen fastighet. Den hade då tydligen sålts eller överlåtits. Till gångarna uppgick till 123 riksdaler. Anders Johansson 1726 i Gränna, bonde Maria Eliadotter 1732, dt Elias Östensson i Porsarp Barn: Jonas 17550813, (1 Sara 1757, död 1761 ikopporna Maria 1758 Kaisa 17600216 (1 Stina 17620830, (1 Sara 17641121, Johan 17670108, död 1769 i kopporna Nils 17690603, Stina 17710826, Kerstin 17750521, Elias 17770516, Anders och Maria gifte sig 1755. Anders var troligen från Uppgränna, men jag har inte kunnat utreda hans bakgrund där. . De brukade efter gif termålet en gård i Uppgränna fram till slutet av 1770talet då de kom till Porsarp. Maria dog i rödsoten den 1 september 1781. Därefter har troligen Anders flyttat från Porsarp. 28 Någon tid i slutet av 1700talet bodde Olof Jonsson med hustru Maria i Porsarp. De bodde här tillfälligt. Olof var son till Jonas Olofsson i Porsarp. På 1790talet bodde också under någon tid Sven Andersson och Kaisa Larsdotter i Porsarp. De fick en son, Johannes, 1797, som dog året därpå. De är i övrigt okända. Sven Porslin 1759 i Stora Åby, soldat H1) Lena Persdotter 1749, död 1793 H2) Kerstin Larsdotter 1769, från Tällekullen, död 1803 av bröstsjuka, H3) Maja Hansdotter 1770,från Stora Smedstorp Barn: Maria 17820202, död s å av magplåga. Peter 17830422, död i mässlingen s å Anna Greta 17840913, död 1785 av kopporna Johan 17860527, Maja Stina 17881001, död av venerisk sjukdom 1808 Peter 17920308, Peter 17930914, död i kikhosta 1793 Ingrid 17991003, död 1801 av venerisk sjukdom Hans Peter 18040329, Peter 18080603, lösdrivare Johanna 18110326, Sara Lena 18140514, Sven och Lena kom till Porsarp omkring 1781. Sven Porslin antecknas vid mönstringarna vara fem fot och nio tum lång, gift och östgöte. Han var född i Stora Åby församling 1759 men helt klar över hans bakgrund är jag inte. Lika okänd är Lena Persdotters bakgrund. Lena Persdotter avled den 17 september 1793 ibarnsäng, 44 år gammal. Den 1 november 1793 var det bouppteckning i soldattorpet på Porsarps ägor efter Sven Porslins avlidna hustru. Hon efterlämnade maken, Sven Porslin, samt två små barn, sonen Johannes sju år och dottern Maria Stina fem år. Av bouppteckningen framgår bl. att de på soldattorpet hade en ko och en kviga. Där fanns diverse skulder, till grenadjären Lilja, till Isak på Kälkebo ägor och till drängen Johan i Gyllinge, Hans Håkansson i Munkeryd, Peter Persson i Vantekullen, Måns Eliasson i Havrekullen och till Peter J aensson i Porsarp. Bouppteckningen sköttes av Jonas Håkansson i Börstabol och Jöns Nilsson i Stora Smedstorp. Sven gifte sig efter hustruns död med Kerstin Larsdotter. Hon var dotter till Lars Persson och Ingrid Andersdotter i Tällekullen. Hon avled den 11 mars 1803 av bröstsjuka. De hade fått en dotter tillsammans, Ingrid född 1799, men hon dog 11/2 år gammal av venerisk sjukdom. Sven ingick nytt äktenskap samma år, då med Maja Hansdotter från Sto ra Smedstorp. Maja Hansdotter, var dotter till Hans Johansson och Kathari na Göransdotter i Höghult i Stora Åby. Efter att Hans Johansson dött flytta de Katharina Göransdotter till Stora Smedstorp, där hon köpt en gård. 29 Efter avslutad soldattid flyttade familjen Porslin 1807 till Stora Smeds torp. De innehade där 1/ 16 mantal som var Maja Hansdotters arvslott. De flyttade efter några år till Sunneryds ägor. Där dog Sven Porslin av slag den 26 november 1817, 58 år gammal. Maja Hansdotter dog som änka och fat tighjon i Stora Krokek den 27 mars 1853. Sonen Hans dog genom självmord 1835. Han var då tjänstedräng i Tälle kullen. Sven Porslin hade många barn. Flera dog i unga år men åtminstone sex uppnådde vuxen ålder och fanns runt om i bygden. Jag tror att en roman skulle kunna skrivas om familjen Porslin. Sven Porslin förekommer omnämnd i domböckerna på åtskilliga ställen. Här nedan följer detta: Vid vintertinget 1797 samt under några ting därefter förekommer Sven Porslin i ett mål rörande en arvstvist i Tällekullen. Hans andra hustru, Kers tin Larsdotter, var från Tällekullen och det var hennes arv som tvisten gäll de. Efter ett antal rättegångstillfällen slutade allt i förlikning. Målet omfattar åtskilliga sidor men här medtas inte detta mera. Änkan Katharina Göransdotter i Smedstorp hade till höstetinget 1806 instämt livgrenadjären Anders Karlsson Styf med påstående att denne lånat en häst av henne och sedan bortbytt den och därefter sålt den erhållna häs ten. Hon anhöll att han måtte åläggas att ersätta henne. Vid upprop var inte Katharina Göransdotter närvarande men för Styf infann sig skrivaren Lars Stenmark, som visade ett så lydande skriftligt be vis. Stämningen som min kära måg Anders Styf har fått av mig i mitt namn har Porslin tagit utan min vetskap. För hästen har jag riktigt bekommit fullt ut av grenadjären Anders Styf som honom till bevis lämnas, Stora Smeds torp den 23 oktober 1806. Katharina Göransdotter Vid sommartinget 1807 hade livgrenadiären Anders Styf instämt förra livgrenadjären Porslin i Stora Smedstorp. Detta med anledning av Porslins sanningslösa påståenden, se ovan. Porslin hade utan sin svärmoders bifall instämt Styf. Uppgift stod mot uppgift. Målet slutade i förlikning. Vi kan se att sämjan inte var särskilt god mellan Porslin och Styf. Till sommartinget 1807 hade skattebonden Jonas Andersson i Porsarp instämt förra livgrenadiären Sven Porslin och hans hustru Maja Hansdotter uti Stora Smedstorp. Porslin påstods under sin tjänstetid ha orsakat skador på ett ladugårdstak vid soldattorpet. Porslin och hans hustru nekade till skadorna på taket och påstod att det vid deras avflyttning var i laga skick. Därför åberopades de vittnen som va rit med vid besiktningen. Det var Håkan Månsson i Kopparp, Håkan Israel son i Lakarp och hustrun Christina Kellberg på KaXtorps ägor. Av vittnesuppgifterna framgick att taket över ladan var ganska dåligt. Där syntes halmen vara urdragen inifrån. Det beräknades att minst tjugo kärvar halm skulle åtgå till att reparera taket. Maja Hansdotter erkände att hon någon gång till foder åt kreaturen tagit av taket. Utslaget blev att Porslin fick betala ett mindre belopp för skadan 30 på taket samt rättegångskostnaderna. Vid sommartinget 1807 hade också Sven Porslin instämt sina rotebönder. Han yrkade att de skulle snarast utbetala ogulden så kallad slagsäd för de senaste åren som han gjort grenadjärstjänst. De erkände kravet och ålades av rätten att betala detta. Vid sommartinget 1810 inlämnades följande överenskommelse: Som jag Karin Göransdotter nu på min ålderdom inte kan försörja mig och min svagsinta dotter Greta Hansdotter, så har jag för min del och för myndaren för min dotters del med mina svågrar Anders Styf och förra sol daten Sven Porslin överenskommit följande: Jag flyttar nu genast till min måg Styv och hos honom till min död njuter kläder och föda samt anständig skötsel. Häremot skall Styv disponera mina 3/9 mtl uti Stora Smedstorp. Efter min död kommer SM att behålla dessa 3/9 till evärdelig ägo, som det nu befinnes. Som min dotter Greta Hansdotter nu är hos min måg Pors lin så kommer hon att hos honom åtnjuta kläder och föda samt anständig skötsel till sin död. För detta skall Porslin disponera 2/9 uti ovannämnda hemman. Efter hennes död tillfaller det Porslin till evärdelig ägo, som det nu befinnes. Skulle jag, Karin Göransdotter med döden avgå före min dotter, så skall hon av båda mina svågrar njuta kläder, föda och skötsel till sin död, hälften hos var. På lika sätt skall det förhålla sig om min dotter skulle dö före mig. Då skall jag njuta likaledes kläder, föda och skötsel, hälften hos dem var. Även kommer Styf och Porslin att till min dotters begravning bestå hälften var. Vad min nu varande lösa egendom beträjfar så skall mina båda mågar dela den sig emellan, hälften var, sedan jag för min del undantagit vad jag kan behöva. Som det är ovan nämnt att min måg Styf skall till evärdelig ägo behålla mina 3/9 i Smedstorp så gälla även detta till hans hustru Katharina Hansdotter samt barn och arvingar. Likaledes med min måg Porslin att han och hans hustru Maja Hansdot ter samt barn och arvingar skall behålla min dotter Gretas 2/9 till evärde lig ägo. Detta stadfästes med mitt namn som skedde i Stora Smedstorp den 5 januari 1810. Karin KGD Göransdotter Som förmyndare för Greta Hansdotter förklarar jag mig till alla delar nöjd med förestående ingångna förening. Nils Persson i Maltmossen. F örestående förening är med oss och våra hustrur avgjord och förklara vi oss härmed nöjda samt förbinda oss uppfylla vad här nu anförts och oss tillkommer att fullgöra. Anders Styf AS, Katharina Hansdotter, KHS, Sven Porslin, SP, Maja Hans dotter, MHD Som vittnen underskriva Karl Gabrielsson i Långliden, Johannes Kolf, sol dat. Som efter uppläsande på begäran i protokollet fick ordagrant inflyta till framtida säkerhet med den kraft och verkan lag förmår, däröver bevis å ori ginal föreningen kommer att delas. 31 Jonas Andersson 17510626 i Gränna, bonde, Stina Andersdotter 17570226 i Linderås, Barn: Anders 17870309 i Gränna, utfl. död Johannes 17900613 i Gränna. Brita 17981017 i " Jaen Svensson 18080120 i " , fosterson, övertog gården Gossen Anders Bengtsson 1792 i Gränna, Jonas var son till Anders Esbjörnsson och Stina Andersdotter i Vendels torp. Stina var dotter till Anders Eliasson o Margareta Gustafsdotter i Jords fällan i Linderås socken. De gifte sig omkring 1785 men någon vigselnoter ing har jag inte funnit. De bodde först i Gränna stad, sedan brukade de Örse rums Västergård innan de 1802 kom till Porsarp. De innehade här 3/8 mtl. Jonas förekommer ibland i domböckerna, se nedan. Bouppteckningen efter Jonas Andersson 1821 upptar ingen fastighet. T illgångarna uppgick till 585 riksdaler, skulderna till 108 riksdaler. Kronolänsman Sam Sundelius hade till höstetinget 1804 instämt bl. a. Olof Larsson och Jonas Andersson i Porsarp med anledning av bristfälligt vägunderhåll. Straffet blev böter. Kronolänsmannen Samuel Sundelius hade till höstetinget 1805 instämt bönderna Jonas Andersson och Måns Davidsson i Porsarp för slagsmål med varandra den 29 juli 1805. Vid detta slagsmål hade de råkat tillfoga Jonas Anderssons hustru Stina Persdotter en blånad under ena ögat samt blodvite. Jonas Andersson hade slagit en blånad och Måns Davidsson ett blodvite. De åtalade erkände men anhöll om att slippa böterna eftersom de ingått förlik ning om slagsmålet. Rätten beslutade med stöd av Missgärningabalken att Jonas Andersson skulle böta 32 skillingar för en blånad samt Måns Davidsson för två blåmär ken fyra riksdaler 16 skillingar allt banco specie till treskifte mellan kronan, häradet och åklagaren. Detta kan sägas vara en intressant slagsmålshistoria. Två bondgubbar blir osams och råkar i slagsmål. Hustrun till den ene försöker skilja dem åt men åker ensam på de snytingar som utdelades. Bondgubbarna tycks ha klarat sig hyfsat. Historien är nästintill komisk. En tröst är ju också att parterna efter slagsmålet kom överens igen. Men jag tycker synd om Stina Persdot ter. Om fostersonen J aen Svensson bör vi säga något. Han var son till bonden Sven Petersson och Maja Karin Jonsdotter i Norra Varför han var fos terson hos Jonas och Brita vet jag inte. Jag återkommer senare till J aen. Peter Jaensson 17840820 i Adelöv, bonde, H1) Ingrid Persdotter, 17871025, H2) Anna Brita J önsdotter 17940822, dt Jöns Lantz i Stavreberg, H3) Greta Persdotter 17710929 iEgby, g 1842 Barn: Maja Lisa 18111010, död 18120622 av magrev Peter Johan 18130512, bonde i Porsarps östra gård, se nedan Andreas 18151220, bonde i Porsarp 32 Karl Gustaf 18200914, bonde iPorsarp, se nedan Hans Fredrik 18240405, till Stockholm, gästgivare i Holkaberg Maja Stina 18270305, gift med Gustaf Lidholm, se nedan Mårten Peter 1829 103 1 , till Stockholm 1851 (Malcus Peter) Sven Otto 18310719, t Narbäck 1849, till Sthlm Peter J aensson var från Bollkälla i Adelövs socken, son till bonden Jan Persson och hans hustru Maja Hansdotter. Han gifte sig 1811 med Ingrid Persdotter. Båda uppgavs då vara från Porsarp. Han var förmodligen tjäns tedräng där och hon var dotter till Peter Jonsson och Maria Larsdotter i Por sarp. Ingrid Persdotter, dog av skärvan den 3 maj 1834. De hade fått åtta barn tillsammans, av vilka en dotter dött. Peter ingick nytt äktenskap 1836 med Anna Brita Jönsdotter från Stavre berg. Hon var dotter till soldaten Jöns Lantz och Brita Stina Svensdotter på Hårstorps ägor, senare boende i Stavreberg. Hon avled 1837 den 27 septem ber av vattusot. Peter gifte sig 1842 med Greta Persdotter, en änka från Kushult. Hon var född i Ekeby och hennes bakgrund är okänd. Hon dog 1849. Han dog 1857. Vid höstetinget 1810 uppvisade Peter J aensson en förbindelse som visa de att han av sin svärmoder fått 3/16 mantal i Porsarp. Sedan fick han ge nom sin hustru och genom köp av sin svåger så att han därefter skrevs för 3/8 mantal. Därför lämnade han till sin svärmoder ett undantag. Peter blev vid vintertinget 1820 instämd av jägmästaren Sjösten och be skylld för att ha skadat en ek som växte på Peters ägor i Porsarp. Ekar till hörde Kronan. Peter hävdade att han var oskyldig och visste inget om hur eken skadats. Han gavs då möjlighet att vid nästa ting med edgång värja sig från åtalet. Den 25 maj 1820 stod han åter inför tinget, försedd med intyg från vice komministern Viberg i Ödeshög, vilka visade att Peter Jansson ägde försvar lig kunskap i salighetsläran och förde en hedrande levnad. Han hade också av komministern undervisats om edgångens vikt och värde. Trots ytterligare föreställningar av rätten ville han icke avstå från edgången, varför han med tio fingrar på bok avlade den föreskrivna eden och anhöll om befrielse från åtalet. Rätten beslutade därefter att Peter J ans son enligt 17 kapitlet 31 § iRättegångsbalken befriades från åtalet. Vid vintertinget 1832 hade Jan Svensson och Peter Jaensson inlämnat en skriftlig överenskommelse och hänvisade till den gjorda lantmäteriförrätt ningen. Någon sådan lantmäteriförrättning har i övrigt inte omnämnts och finns inte i lantmäterimyndighetens anteckningar. Jan Svensson och Peter J aens son hade här överenskommit om hur hustomten skulle fördelas. Av över enskommelsen framgår att Jan Svensson ägde Östergården och Peter Jaens son Västergården. Är det tänkbart att denna lantmäteriförrättning var någon föregångare till det laga skiftet som skedde i Porsarp 1840. Bouppteckningen efter Peter J aenssons första hustru 1834 visar att de hade sju barn. Tillgångarna i boet uppgick till 1360 riksdaler, inkl. 3/8 man tal Porsarp för 845 riksdaler. Skulderna uppgick till 1224 riksdaler. 33 Vid vintertinget 1836 hade rusthållaren Jonas Persson i Häggestad in stämt Peter Johansson i Porsarp rörande en skuld på 48 riksdaler, med stöd av ett skuldebrev från den 13 maj 1825, upprättat i Porsarp. Peter inställde sig inte vid tinget, trots att han nåtts av kallelsen, och dömdes därför att böta för uteblivandet. Målet uppsattes därefter till nästa ting. Då förnekade Peter det omnämnda skuldebrevet och målet uppsköts. Hur det sedan gick med detta mål är okänt. Den 29 januari 1838 var det bouppteckningen efter hans andra hustru, Anna Brita J önsdotter. Denna bouppteckning upptar under rubriken 34 daler banko om året för soldatens underhåll och att därmed alla andra krav skulle upphöra. Denna överenskommelse inskrevs i protokollet. Johannes Jonsson 17900613 i Gränna, arrendator H Maja Johansdotter 17871026 i Adelöv, död 1864 Barn: Johan 18170805 i " t Gränna 38 Johanna 18200828 i Adelöv , piga på olika håll i bygden, Anna Brita 18230623 i " Jonas 18251209 i " Gustaf 18290223 i " Hilda Matilda 1851, oä dotter till Johanna, t Sväm 1868 Jenny Olivia 18711211, oä dotter till Hilda Matilda Johannes och Maja gifte sig omkring 1813. Hans föräldrar var Jonas Andersson och Stina Andersdotter i Örserums Västergård, senare Porsarp. Maja var från Adelövs socken, dotter till Jan Persson och Maja Hansdotter i Bollkälle. Hon var därmed syster till Peter J aensson i Porsarp, som ju också kom från Bollkälle. Johannes och Maja brukade först hennes föräldragård i Bollkälle. De fick sex barn i Bollkälle innan de 1833 flyttade till Porsarp. Där arrenderade de J aen Svenssons gård. År 1839 flyttade familjen från Porsarp till Kushult, eller om det var Näte ryd, som ibland står under Kushult. Där innehade de en gård om 1/ 16 mtl, senare 1/24 mtl. I mitten på 1850talet uppges de vara "till hus". Kanske hade krafterna börjat avta och arbetsförmågan minskat. Familjen flyttade till Hårstorps ägor i slutet av 1850talet och uppges där ha en liten förpant ning, men är "utfattiga". Maja dog 1864. Barnen flyttade hemifrån. Johannes dog 1874 av ålderdom, på sitt förpantningstorp. Nils Jonsson 17821 1 16 i Gränna, förpantningstorpare Lena Jonsdotter 17861 107 i Gränna, Barn: Maja 18170223 i Gränna, Stina 18190331 i 35 Det var änkan och barnmorskan Maja från Ingefrearp som hjälpte till vid födseln. Alla fyra barnen var svaga och dog senare. En fyrlingfödsel är en märklig händelse och blev säkert uppmärksammad. Nils dog den 20 juni 1834 av förstoppning, 51 år gammal. Lena Jonsdotter uppges i husförhörs längden vara fattig. Hon dog 4 oktober 1857 irödsotsepidemin. Av bouppteckningen efter Lena Jonsdotter framgår att hon efterlämnade fyra barn, sonen Johan i Amerika, dottern Maria, gift med torparen Bäck man vid Bultsbol, dottern Stina omyndig, dottern Lotta gift med Johan Svensson vid Bläsarp i Linderås. Tillgångarna i boet uppgick till 29 riksda ler, därav en gammal stuga för åtta riksdaler, skulderna till 11 riksdaler. Un der gångkläder upptogs två ullkla'nninar, två sämre dito, två gamla tröjor, två förkla'den, fem näsdukar, fyra lintyg, strumpor och skor, ett par vantar, ett förkla'dstyg. Bouppteckningen upprättades av Johan Andersson i Lakarp och Johan Petersson i Porsarp. Det finns skäl att nämna något mera om denna familj. De hade under ett antal år ett torp vid Västra Tuggarp. Hos dem bodde också hennes mor, Kerstin J önsdotter. Fadern hade dött redan när Kerstin var barn. Om Kerstin Jönsdotters död kan vi läsa i kyrkoboken. 36 1838 dog inhyste änklingen Johannes Larsson på Isgårda ägor av vattusot. Under några år omkring 17051708 bodde torparen Sven Persson, född 1783 i Adelöv, med sin hustru Brita Håkansdotter, född i Gränna 1753, och deras två söner i Porsarp, eller på ägorna. Jöns Andersson 1778 iHarstad, bonde, död 1807 Johan Larsson 17741115 i Gränna, bonde på 3/16 mtl Brita Persdotter (17770526) i Gränna Barn: Peter Jönsson 18020927 i Örberga, styvson, dräng iPorsarp. Maja Stina 18050603 i 37 Vi kan här se att deras barn utflyttade till Stockholm, med början 1830. Denna utflyttning till Stockholm har möjligen gett upphov till flera flytt ningar till Stockholm, senare. Endast hennes son i första äktenskapet, Peter Jönsson, tycks ha stannat kvar och det var han som övertog föräldragården i Porsarp. Vi kan då fråga oss huruvida möjligen Brita Persdotter hade någon släktrot i Porsarp. Peter Jönsson, son till Jöns Andersson och Brita Persdotter, gifte sig 1825 med Stina J önsdotter. De bodde några år i Rosshohnen, sedan kanske några år i Porsarp igen och därefter i Stavreberg. Från domboken 1832 är antecknat att Peter Jönsson och hans hustru Stina J önsdotter hade instämt Peter J aensson i Porsarp och hans hustru med anledning av att dessa beskyllt Peter och Stina för att ha tillgripit en sedelbok med pengar som tillhörde snickaren Lantz. Peter J aensson hade å sin sida lämnat in en motstämning med samma påstående. Parterna blev dock förlikta inför sittande rätt. Anders Styf 1781 i Linderås, livgrenadjär Katharina Hansdotter 1780 i Stora Åby Barn: Maja Lisa 18061230, t Gränna 1823 Inga Katharina 18071029, död 1810 Anna Brita 18091210, död 130201 Andreas 181 10926, till Holkaberg 1829, Johannes 18180114, till Narbäck 1836 Kristina 18160204, till Bodebol 1831, Greta Hansdotter 1785 i Stora Åby, svagsint, syster till Katharina Anders var sannolikt son till Måns Andersson 0 Maja Andersdotter i Hö gemålen i Linderås. Katharina var dotter till Hans Johansson och Katharina Göransdotter i Höghult i Stora Åby. Efter faderns död bodde modern, Kat harina Göransdotter i Stora Smedstorp. Anders var därmed svåger till den förre grenadjären, Sven Porslin. Anders hade kommit till Porsarps soldattorp redan 1798 men gifte sig med Katharina först år 1806. År 1836 flyttade fa miljen Styf från Porsarp till Smedstorp. Då kom en ny soldat till byn. Han hette Pahn. Greta Hansdotter var syster till Styfs hustru. Hon var svagsint och bodde hos sin syster och svåger i Porsarps soldattorp. Greta Hansdotter avled den 23 april 1836. Bouppteckningen efter henne upptar 1/24 mantal Stora Smed storp för 63 riksdaler samt därutöver hennes gångkläder, en kjortel med trö ja, ett förkläde, två särkar, två näsdukar, ett par strumpor och ett par skor. Hennes mor, Katharina Göransdotter hade särskilt förordnat om hur Greta skulle få sin vård. Under Stora Smedstorp finns åtskilligt ur domboken om detta. Styf var flera gånger instämd till tinget av Jonas Samuelsson, först bonde i Stora Smedstorp, senare bonde i Gumby. Det rörde sig om ersättningskrav. Styf var ofta borta på olika tjänstgöringar. Han var på arbeten för Göta Ka nal, han var i Stockholm osv. Se närmare om dessa tvister under Jonas Sa muelsson i Stora Smedstorp. 38 Vid sommartinget 1828 hade Styf och hans hustru instämts till tinget med anledning av ett auktionsinrop i Vallby. Det var Styfs hustru som inro pat 30 kg korn. Styf var på regementsmöte på Mahnen och kunde inte in ställa sig. Målet blev därför uppskjutet, men Styf betalade skulden innan påföljande ting och målet blev nedlagt. Laga skiftet i Porsarp genomfördes 183940. Ägare av Porsarp var då Peter Jaensson och Jaen Svensson. Johan P Petersson 18130512, bonde på 3/8 mantal i Porsarp Maja Stina Nilsdotter 18110210, dt bonden Nils Jonsson i Sunneryd Barn: Anders 18260921, t Gränna 43, Anna 18290209, g m Karl Johan Petersson i Råby Maja Stina 18311124, g m Anders P Andersson, Ödeshög Johanna Sofia 18350919, gift till Basliden i St Åby Johan August 18370321, Slaktare i Stockhohn. Maria Kristina 18400725, g m Johan Johansson i Stavreberg Karl Edvard 18420213, till Amerika 1868 Per Emil 18440210, död 1848 Emeli Mathilda 18460415, död s å Mathilda Vilhelmina 18470310, g m Anders Aug. Danielsson, Emma Aug.Josef1na 18490527, g m Gustaf Jakobsson i Kushult, Johan var son till bonden Peter J aensson och hans första hustru Ingrid Persdotter i Porsarp. Maja var dotter till bonden Nils Jonsson och hans hust ru Stina Andersdotter i Sunneryd. Maja Stina var först gift med bonden J 0 hannes Larsson i Narbäck, i hans andra gifte. Johannes Larsson dog den 14 september 1838 och därefter gifte hon sig med Johan P Petersson som då kom från Holkaberg till Narbäck. Johan och Maja Kom till Porsarp från Sunneryd 1845 och uppgavs då äga 3/ 16 mantal iPorsarp. I Sunneryd hade de varit endast 12 år. Johan var nämndeman. Han dog av maglidande 1873. Maja Stina dog 1896. Deras dotter Maja Stina och hennes man övertog gården och Maja Stina Nilsdotter bodde hos dem mot slutet. De tre första barnen var från Johannes Larssons första äktenskap med Brita Larsdotter. De därpå följande två barnen var barn till Johannes Lars son och Maja Stina Nilsdotter. Barnen därefter är gemensamma för Johan och Maja Stina. Bouppteckningen efter Johan Petersson uppvisade tillgångar för 10 131 riksdaler, därav 3/8 mantal Porsarp för 5500 riksdaler, skulderna till 3672 riksdaler. Behållningen 6439 riksdaler. Under 39 J aen var son till bonden Sven Petersson och Maja Karin J ohansdotter i Norra Han kom 1817 som fosterson till Jonas Andersson och Stina Andersdotter i Porsarp, se ovan. J ans far ägde 3/16 mtl i Porsarp. J aen gifte sig med Karin Andersdotter från Öninge. Hon var dotter till bonden Anders Håkansson och Maria Persdotter i Öninge Brännegård. Hon var änka efter bonden Anders Larsson i Visjö när J aen och Karin gifte sig 1832 och de bodde sedan en tid kvar i Visjö. De bodde också en tid i Öninge, men kom till Porsarp 1839 och innehade 3/8. Han gjorde konkurs och därefter flyttade de till Narbäck 1845, sedan till Visjö 1846. Där hade de ett undantag. Karin Andersdotter ägde nämligen 47/207 mantal i Visjö. Ka rin Andersdotter avled i Visjö den 17 mars 1871 av bröstlidande, 79 år gammal. J aen Svensson flyttade därefter till Stora Åby socken och jag vet inte mera om honom. J aen är omnämnd i domboken, bl. a. för fylleri 1833 och för slagsmål 1845. Anteckningarna från domboken redovisas här nedan. Kronolänsmannen hade till vintertinget 1840 instämt bönderna J aen Svensson i Porsarp och Lars Håkansson i Narbäck för att de den 12 oktober 1839 varit berusade och slagit rusthållaren Samuel Svensson i Hårstorp. Lars Håkansson hade inte inställt sig vid tinget och målet uppsköts till sommartinget. Målet upptogs då den 15 juni. Håkansson friades från fylleri och från att ha slagit Samuel Svensson i Hårstorp. Men han dömdes för svordomar och okväden till böter, eller fängelse fyra dagar på vatten och bröd. J aen Svensson friades från fylleri med dömdes för att ha utfarit mot Sa muel Svensson med svordomar och okväden samt givit honom tre skuff ningar. Vidare ett slag utan och tre slag med åkommor samt fyra sparkning ar. För detta dömdes han till böter eller åtta dagars fängelse med vatten och bröd. J aen Svensson dömdes dessutom för oskickligt uppförande inför rät ten. Slutligen ålades J aen Svensson och Lars Håkansson att till vittnena Gustaf Nilsson i Hårstorp, Jonas Hård i Sunneryd och Håkan Styv i Sunne ryd betala 24 skilling vardera. Vid vintertinget 1841 dömdes rusthållaren J aen Svensson i Porsarp att böta för uteblivande, 32 skilling, enligt saköreslängden. För Svensson har skrivits Väversunda men detta har strukits och ändrats till Porsarp. Någon gång under våren 1841 hade J aen Svensson blivit misshandlad av bröderna Johan Petersson och Nils Petersson i Ödeshög. Händelsen hade inträffat i ett vagnslider i Ödeshög. J aen Svensson hade fått flera sår i huvu det. Målet förekom flera gånger vid rätten. Domen föll på vintertinget 1842. Bröderna Johan och Nils Petersson dömdes då till böter, eller 11 resp. 10 dagars fängelse på vatten och bröd. De skulle vidare ersätta Svensson för läkelön, sveda, värk, tidspillan mm. De skulle också betala vittnesersätt ningar samt betala rättegångskostnaderna. J aen Svensson blev senare försatt i konkurs. Mellan makarna dömdes till boskillnad. J aen Svenson hade till höstetinget 1843 blivit instämd för skador genom odling, grävning och borttagande av vattenbord som hörde till Narbäck. J aen Svenson befann sig då i konkurs och målet blev nedlagt. 40 Samuel J Eriksson Palm 18160919 i Vireda, soldat Maja J ohansdotter Vetter 18151203 i Gränna Barn: Lovisa Sofia 18390825, död i rödsoten 1857, Anders Erik 18420114, död 1857 irödsoten Johan August 18440415, död i rödsoten 1857 Mathilda Josefina 18510322, död i rödsoten 1857 Karl Gustaf 18570110, död i rödsoten 1857 Otto Leonard 18470830, död 1862 av lungsot Frans Herman 18530907, g m Alida fr. Börstabols ägor Mathilda Josefina 18581122, g m skom. Karl Svensson Tallberg Samuel Palm var född 1816 i Vireda, son till soldaten Erik A1 och Stina Jonsdotter i Lilla Björkenäs soldattorp. Samuels äldre bror, Jonas Adolf blev soldat för Munkeryd, med soldatnamnet Mård. Samuel Palm kom till Por sarp som soldat 1837. Han gifte sig samma år med Maja J ohansdotter Vet ter, som då var piga i Öjan. Hon var född 1815 i Gränna, dotter till soldaten Johan Vetter och hans hustru Maja Stina Petersdotter på Bjällebäcks ägor. Det kan nämnas att soldaten Johan Flink var en bror till henne. Här fanns omfattande soldattraditioner i släkten. Samuel Palm var kvar i tjänst till år 1872. De fick åtta barn. Det äldsta, dottern Lovisa Sofia, flyttade till Frinnaryd och dog där i rödsoten 1857. De fem nästa barnen dog i unga år, fyra i röd sotsepidemin 1857 och ett i lungsot 1862. De två återstående var sonen Frans, som blev snickare och stannade i Porsarp samt dottern Mathilda Jose fina som gifte sig med skomakaren Karl Svensson Tallberg. Soldatfamiljen Pahn har således satt spår i vår bygd. Om Frans Palm och Mathilda Josefina, se vidare längre fram. Samuel och hans hustru dog 1890 resp. 1887 på Porsarps ägor. Sonen Frans bodde med sin familj i hus på soldattorpets mark. Möjligen byggdes nya hus för soldaten, varvid Samuel Pahn och sedan hans son med sin familj fick överta de äldre husen. Bouppteckningen efter Maria Vetter 1887 visade på en behållning av 467 kronor. En hel del snickareverktyg ingick. Under byggnader upptogs en stu gubyggnad, en liten ladugård, ett skqu och ett svinhus. Sonen Frans gjorde till begravningen en likkista för två kronor. Jonas Peter Håkansson i Börsta bol gjorde bouppteckningen för tre kronor. . Rödsoten härjade hårt i våra bygder 1857. I Stavabygden avled ett 50tal människor på lika många dagar under hösten detta år. I Porsarp dog då sex personer, fem barn till livgrenadjären Palm samt vidare fattighjonet Lena Jonsdotter, hon som 1826 födde fyrlingar. Nödåren 186768 innebar stor svält på många håll. 1867 var ett blött år och 1868 ett torrt år och vintrarna var mycket kalla. Människorna eldade hela nätterna i sina öppna spisar och låg i sängarna med kläderna på. Så har det berättats. 41 Gustaf Lidhohn 18280630 i Lidköping, Maria Stina Petersdotter 18270305, Barn: Hulda Josefina 18580306, gift iBoeryd 1900, Johan Alfred 18601229, skollärare, död 1906 av lungkatarr Karl Oskar Edvard 18630921, till Gränna 1880, Sven Albin 18660222, död samma år Sven Anton Philip 18700327, utflyttad före 1891, Gustaf Lidhohn, född i Lidköping 1828, kom till Porsarp 1852 och gifte sig med Maria Petersdotter samma år. Hon var dotter till bonden Peter Ja ensson i hans äktenskap med Ingrid Persdotter. De övertog ett torp 1857 och avstyckade detta till en egen, om än liten gård, och bodde sedan där livet ut. De fick fem barn. Om sonen Karl Oskar Edvard är noterat att han var vedgårdsarbetare i Hedvig Eleonora, Stockholm, år 1900. Det var möjligen hos någon farbro der, som tidigare flyttat till Stockholm. Om Sven Anton Philip är noterat att han blev rättare i L.Garn, Össeby Garn i Uppland, enligt en notering från år 1900. Döttrarna utflyttade till Gränna landsförsamling. Gustaf Lidhohn dog 1905. Sonen Johan Alfred utbildade sig till skollärare men dog 1906 av lungkatarr i Porsarp. Maria Petersdotter dog 1908. Därefter har ingen bott på Lidhohns lilla gård. Den brukades och ägdes en tid av Lidhohns måg i Boe ryd. Husen revs, okänt när. Platsen för Lidhohns gård är högt belägen och har fin utsikt. Karl Gustaf Petersson 182009 14, bonde h 1)Anna Brita Johansdotter 18230624 i Adelöv,död av magsår 1875 h 2) Kristina Charlotta Jonsdotter 18460401, g 1877,fr Adelöv 1877 d Matilda 18710519 i Adelöv, övertog gården d Beda Olivia 18791106, till Mark 1907 Fd Anna Charlotta Johansdotter 18591002 i J ärsnäs, fosterdotter, Karl Gustaf var son till Peter J aensson och Ingrid Persdotter i Porsarp. Karl Gustaf flyttade från hemmet i Porsarp 1842 och var dräng på olika platser, först i Holkaberg och sedan i Heda. Han var också i Stockholm en tid. Han återkom till Porsarp 1855 och uppgavs då äga 3/36 mtl. Han gifte sig 1861 med Anna Brita Johansdotter. Hon var dotter till Johannes Jonsson och Maja Jansdotter i Bollkälle i Ade löv. Därmed var de kusiner om jag inte räknat fel. Karl Gustaf ingick nytt äktenskap 1877 med Kristina Charlotta J onsdot ter, dotter till bonden Jonas Persson och Maja Stina Nilsdotter i Stora Smedstorp. Karl Gustaf dog av magsår 1882. Hustrun bodde kvar i Porsarp och dog på 1920talet. Dottern Beda Olivia bodde kvar i Porsarp till 1907 och stod skriven för 5/ 182 mtl. Hon flyttade 1907 till Mark. 42 Andreas Petersson 18151223, bonde, H1) Stina Andersdotter 18310424 i Gränna, död 1865 i barnsäng H2) Maja Lotta Johannisdotter 18320821 i Gränna, infl 1868 Barn: Karl Johan 18530425, t Sthlm 1871, grosshandlare Augusta Mathilda 18541110, g m G A Jansson i Getingaryd Alfred Fritz 18570114, t Sthhn 1875, specerihandlare Axelina Josefina 18590628, t Amerika (Belgrade, Minneapolis) Frans Herman 18611024, t Sthhn, grosshandlare Johan Aug Johansson 18571121, (Maja Lottas barn)t Heda 1873 Hedda Sofia 18600708, (Maja Lottas barn), till Adelöv 1886 Sven Otto 18690218, död 1885 Hilma Teresia S 18730209, g m Anders Edv. Johansson fr Rinna Andreas var son till Peter J aensson i Porsarp och hans hustru Ingrid Persdotter. Han tjänade som dräng på olika håll och återkom till Porsarp 1851 och gifte sig 1852 med Stina. Han stod då som innehavare av 3/8 man tal, vilket senare ändrades till 20/91. Stina var dotter till Anders Jonasson och Kerstin Larsdotter i Ingefrearp. Stina avled 10 december 1865 i barnsäng och han gifte sig 1868 med Maja Lotta Johannisdotter från Höge målen i Gränna, dotter till bonden Johannes Andersson och Anna Brita J 0 hannesdotter. I första äktenskapet föddes sju barn och i andra äktenskapet två barn. Andreas dog 15 maj 1900 av ålderdom och Maja Lotta dog den 29 februari 1916 av kallbrand i ena benet. Bouppteckningen efter Stina Andersdotter visade att de hade fem omyn diga barn. Under rubriken Kreatur upptogs ett par oxar 111/2 kvarter, sju kor, två kalvar, två får, ett lamm, två baggar en sugga med grisar, en galt, fyra hästar, summa 1046 riksdaler. Den avlidnas gångkläder upptogs till 90 riks daler, Fastigheten 20/91 mtl Porsarp 4000 riksdaler, summa tillgångar 6208 riksdaler. Skulder 3698 riksdaler. Bouppteckningen upprättades av Johan Andersson i Lakarp, Johan Alexandersson i Munkeryd och Johan Johansson i Holkaberg. Under åren 18741878 bodde Gustaf Jakobsson med hustru och en dotter i Porsarp. Han var född i Adelöv 1838 och han skrevs här som arrendator av 3/8 mantal. Hustrun, Emma J ohansdotter var född 1849 och dotter till bon den Johan Petersson i Porsarp. De flyttade 1878 till Stora Åby socken. Johan A Johansson Skog 18480425 i Yllestad, livgrenadjär h1) Emilia Math.Johansdotter 18420113, h2) Ida Matilda Gustafsdotter 18621005 i Gränna, d Edla Batseba 18740530, till Sthlm 1879 (1 Amanda Olivia 18750809, till Västervik 1879 d Hulda Charlotta 18771115, död 1885 Johan kom från Skärstad till Porsarps soldattorp 1872. Hans bakgrund är okänd. Han gifte sig 1873 med Emilia, dotter till bonden Johannes Johans son och Inga Stina Håkansdotter från Sunneryd. Hon hade efter faderns död bott med modern och syskonen i en backstuga på Hårstorps ägor. 43 Makarna Skog fick tre barn. Ett dog i unga år. De övriga två lämnade bygden. Hustrun dog den 20 april 1878. Johan Skog gifte sig igen 1885, då med Ida Matilda Gustafsdotter från Uppgränna, dotter till Gustaf Johannes son och Kristina Persdotter. Makarna Skog flyttade 1891 till Hakarp. Bouppteckningen efter Emilia Mathilda J ohansdotter upptog tillgångar för 482 kronor. Behållningen efter avdrag för skulder uppgick till 236 kro nor. Det framgår att de på torpet hade en ko samt höns. Bouppteckningen upptar också en stugubyggnad på Hårstorps ägor för 50 kronor. Gustaf A Svensson 18440818 i Adelöv, torpare Hilda Math.Johansdotter 18511102, Barn: Jenny Olivia 18711211, Karl Reinhold 18731004, Gustaf Georg 18760620, Oskar Richard 18780507, Ernst Agaton 18801211, David Vilhelm 18830119, död 1885 Anna Viktoria 188412 14, Eda Mathilda 18870525, Johanna Ottilia 18890920, Gustaf kom 1862 till bygden som dräng, iLilla Krokek, Lakarp, Sunne ryd och Staffanstorp. Han och Hilda gifte sig 1872. Gustaf och Hilda bodde först i Lakarp, möjligen på torpet Maden där. De kom sedan till Porsarps ägor 1876. Han arrenderade här soldattorpet under åren 1878 1891. De flyttade därefter till Kråkeryd. De står där som brukare av 3/16 mantal ännu år 1900 men år 1910 stod de angivna som hemmansägare i Kråkeryd. Om Hilda kan sägas att hon var oäkta dotter till pigan Johanna Johans dotter från Kushults ägor. Hennes morfar och mormor var Johannes Jonsson och Maja J ohansdotter som under åren 1833 1839 arrenderade J aen Svens sons gård i Porsarp. Hilda hade också släktingar i Porsarp. Vid sekelskiftet, år 1900, bodde 18 personer i byn. Anders August Danielsson 18350128 iVireda, bonde på östra gården Matilda V J ohansdotter 18470810, Barn: Emil Teodor 18730512 i Vireda, till Adelöv 1912 Jenny Vilhelmina 18760206 i " g m Karl Strand i Boeryd 1909 Hulda Olivia 18780912, g m skrädd. Henning Sigfrid Blom Anna Matilda 18810613, till N Amerika 1909 Amanda A J 18840310, ogift, bodde kvar i föräldrahemmet Oskar A R 18880420, flyttade på 1920talet till Vetlanda Anders och Matilda gifte sig 1871. Anders var son till Daniel Andersson och hans hustru Lena från Släthult i Vireda. Matilda var dotter till Johan P Petersson och Maja Stina Nilsdotter i Porsarp. De innehade och brukade först Släthults Södergård i Vireda. De kom till Porsarp 1878 och innehade här 5/16 mantal. Detta var den östra gården i Porsarp. Matilda dog 1931 och Anders dog 1932. Deras gård övertogs 1936 av dotterdottern Anna Strand och hennes man, Eskil Anders 44 son. Om dottern Anna Mathilda är antecknat att hon 1909 emigrerade till Amerika. I ÖstgötaBladet för år 1936 fanns en liten notis om henne enligt följande: I sitt hem i Rochelli, Newyork, avled den 11 maj fru Anna Anders son, bördig från Porsarp, Ödeshög. Hon var född i Porsarp 1881 och ut vandrade till Amerika 1909. Närmast sörjes den avlidna av make och barn samt av syskon i Sverige. Rune Andersson i Narbäck har berättat att Tilda i Porsarp bröt lårbenet, kanske var det 1928. Ingen telefon fanns, inga ambulanser heller. Budet gick till Runes far Viktor som hade bra hästar. Han spände hästarna för en flakvagn och Tilda med säng och allt sattes på vagnen. Sedan körde Viktor hela vägen till Ödeshög med Tilda liggande i sin säng. En vagn med järnhjul och på steniga vägar. Hur mådde Tilda då? I Ödeshög bars sängen med Til da över till en godsfinka och transporterades sedan på järnvägen till lasaret tet i Vadstena. Tilda överlevde. Som nämndes ovan övertogs Östergården av dotterdottern Anna Strand och hennes man Eskil Andersson. Eskil var en tekniskt mångkunnig man som hjälpte många i bygden med ett och annat. Vagnar med gummihjul i stället för hjärnjul blev modernt på 1940talet. Sådant flxade Eskil. Efter dem har gården övertagits av en dotter. Enligt boken Gods och gårdar från omkring 1840 omfattade gården 29 hektar, därav 7 hektar åker. På gården fanns två hästar och tolv nötkreatur. Bostadshus och ladugård var båda från 1854. Frans Herman Pahn 18530904, snickare Alida M.Andersdotter 18561123, från Börstabol Barn: Edla Josef1na 18801122, g m målaren Karl August Gustafsson Anna Serena 18830513, gift med Oskar Samuelsson,Holkaberg David Konrad 18870620, till Gränna ö1905 Algot Valfrid 18931202, bonde i Kushult Gerda Linnea 18970413, ogift, hushållerska i Kushult Alma Olivia 18980806, gift och utflyttad till Gränna. Frans var son till livgrenadjären Samuel Pahn och Maja J ohansdotter Vetter och hade sålunda vuxit upp iPorsarps soldattorp. Han gifte sig 1879 med Alida, dotter till torparen Anders Johansson och Maja Stina Nilsdotter på Börstabols ägor. Frans Pahn var snickare och han hade sin snickeriverkstad i ett särskilt hus på en kulle invid torpstugan. Han var en god yrkesman. Många har lov ordat hans redskap. Ingen kunde göra så fina ra'fsor som han. Så har det sagts. Men han tillverkade inte bara redskap. Han tillverkade också möbler, såsom byråar och pigtittare. Han var en duktig möbelsnickare. Alida dog 1926. Frans dog 1935. Dottern Gerda disponerade möjligen torpstugan en tid. Enligt kyrkoböckerna bodde hon kvar där till 1943 men har troligen flyttat därifrån dessförinnan. 45 Karl Svensson Tallberg 18521007 i Gränna, skomakare Matilda Josefina Pahn 18581122, dt Sam. Pahn ovan Helga Serena 18790605, g m Frans Jakobsson i St Krokek, David Reinhold 18810425, Karl var son till Sven Månsson och Katharina J ohannesdotter i Trygga torpet på Jordstorps ägor i Gränna landsförsamling. Matilda var dotter till soldaten Samuel Pahn och Maja J ohansdotter Vetter i Porsarps soldattorp. Karl och Matilda gifte sig 1879 och bodde därefter en tid i Porsarp. De flyttade till Holkaberg 1881, till Stava 1883 och till Munkeryd 1886. De flyttade till Gyllinge 1895, till Stava 1898, till Stora Krokek omkring 1900 och några år senare till Stavreberg. Denna familj har bott i många torpstugor i bygden. Gustaf L Lundkvist 18680725 i Gränna, livgrenadjär Anna Ch.Johansdotter 18680131 i Gränna Anna Emilia 18970707, död s å Nanny Ester Josefina 18990828 Lundqvist var den siste soldaten i Porsarps soldattorp. Indelningsverket hade upphört. Nu gällde allmän värnplikt, men de gamla soldaterna fick gå kvar en tid och fick bo på sina soldattorp. Lundkvist kom till Porsarp från Säby 1892. Han var son till soldaten Johan Lund och hans hustru Maja An dersdotter i Hultsjö soldattorp i Gränna socken. Han gifte sig 1896 med Anna. Hon var dotter till arbetskarlen Johannes Johannesson och hans hustru Inga Maja Bard, Uppgränna Södergård. Famil jen flyttade till Adelöv 1907. Soldattorpets jord blev därefter uppdelat mel lan de olika jordägarna i byn. Otto Ferdinand Karlsson 18620218, arrendator, Johanna S Nilsdotter 18610604 i Visingsö Fritz Teodor 188704 14, Oskar Valfrid 18900506, Ernst Robert 18940906 Otto var son till Karl Johan Forsander och Anna Sofia Persdotter på Staf fanstorps ägor. Johanna var från Visingsö och dotter till arrendatom Nils Johannesson och Lotta Jonsdotter på Näs. Otto och Johanna bodde i Lakarp under åren 1887 1891 varefter de flyttade till Porsarp och arrenderade troli gen soldattorpet. Enligt uppgift bodde de alldeles utmed gränsen till Småland, vid Kärr, med ladugården i Gränna socken, enligt vad barnbarnen berättat. Familjen flyttade till Visingsö någon gång vid sekelskiftet, där barnbarn ännu finns kvar. 46 Anders Edvard Andersson 18691003 i Kinna, bonde på 47 Detta är min berättelse om byn. Det har mest handlat om äldre tider. Om senare tid och nutid överlämnar jag till människorna i byn att själva berätta. Jag har på liknande sätt skrivit om övriga byar i Stavabygden samt en särskild berättelse om bygden. Jönköping i juli 2009 Arne Ivarsson 48