Porsarp Westergård under 100 år

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

Version I. Senaste skrivning oktober 2012 PORSARP WESTIçRGÅRD UNDER 100 AR Detta är ett försök att sammanfatta livet på och omkring fädernegården Porsarp (i fortsättningen benämnd Westergården) under 1900tal. Jag Curth Ragnarsson ägare till Porsarps 1:4 Westergården sedan 1987 01 01 har hållit i pennan. Till min hjälp både att komma ihåg och skriva en del har min syster Siv Axelsson varit. Jag tackar för den hjälpen. En sådan här skrivning blir egentligen aldrig färdig det dyker ständigt upp nya minnen och händelser som man kanske skall dokumentera. Vi får se om det blir någon vers II. De källorjag använt mig av är bl a 0 Förord av Claes E Båge till sin fars släktregister skrivet omkring 1950 0 Carl J Andersson Memoarer skrivna omkring 1920 0 ”Ett litet bidrag till släktkrönikan” skrivet av C Fritz Eelde 18/1 1942 0 Stamtavla från släkten Peter J aensson omfattande 8 generationer från 17041950 skriven av Hugo Båge i augusti 1950. 0 Intervju sommaren 2003 med moster Lisa 0 Intervju med kusinen Marianne Södergren (moster Annas dotter) sommaren 2003 0 Reseskildring från resa till USA av Carl J Andersson skrivet sommaren 1920 0 Minnesbok skrivet av mor Astrid ° Gårdshandlingar/kartor över Porsarp (bl a insamlat av Anna Eelde) 0 Intervju med Rune Andersson, Narbäck ° Stavabygden Gränsbygden. Författare Arne Ivarsson 0 Släktregistret Dis gen (mitt datorstödda släktregister) ° Gårdshandlingar 1835 1999 för Porsarp och Gärdsslätt (sorterade och dokumenterade 2004.) 0 Anna Eeldes bearbetade kartmaterial från olika skiftesförrättningar ° Skrivelse av PO Hjertstedt om Klevens kvarn ° Siv berättar bamdomsminnen 0 Arne Ivarssons forskningari Östgötabladets arkiv 18902012 0 Arne Ivarssons skrivningar ”Porsarp en gammal by i Holaveden” (juli 2009) Jag har valt att dela upp texten i 10årsperioder och systematisera texten i följ ande rubriker: 0 Gården ° Människorna Bilaga I: Släkttavla för 10 generationers ägare av Porsarp Bilaga II: Några ord om byggnationen i Porsarp och dess uppkomst under de senaste 200 åren Innehållsförteckning Före 1900 Gården 4 Ski ftesförrättnin gar i Porsarp 4 Människorna 9 1900 1 9 1 0 Gården 15 Människorna 16 19 1 0 1 920 Gården 17 Människorna 17 1920 193 0 Gården 20 Kvarnen i Kleven 21 Människorna 23 193 0 1940 Gården 28 Människorna 29 1940 1950 Gården 33 Människorna 34 Siv berättar bamdomsminnen 35 1950 1960 Gården 43 Människorna 45 1960 1970 Gården 47 Människorna 47 1970 1980 Gården Människorna 1980 1990 Gården Människorna 19902000 Gården Människorna 200020 10 Gården Människorna 20 10 Gården Människorna Bilaga I SläkttaVla för 10 generationers ägare aV Porsarp Bilaga II Några ord om byggnationen i Porsarp och dess uppkokmst under de senaste 200 åren. . . .. 49 50 51 51 52 52 53 53 54 54 55 56 Först gör jag en del nerslag i Porsarps historia före 1900 eftersom jag fått tag i en del mycket intressant litteratur (se litt hänvisningen) före 1900 Gården Denna bild hittades bland gårdshandlingarna för Porsarp. Troligen från 1800 talet. Fädernegården Påssarp står det med darrig stil på bilden. Skiftesförrättningar i Porsarp. Skiftesförra'ttningar i Porsarp har förekommit 3 gånger, den första möjligen med anledning aV en gränstvist under 1600 talet, andra gången Vid storskiftet 1786 och tredje gången Vid laga skiftet 1840. Porsarp (hela byn) består aV 3/1 mantal eller 64 hektar. Karta från 1600 talet är troligen upprättad i samband med någon gränstvist På 1600 talskartan ser man den odlade jorden till större delen bestående av den stora åkern väster om landsvägen (vid nuvarande Westergården) därutöver endast mindre och utspridda åkrar norr om Östergården. . Husen på Östergården samt soldattorpet är markerat. Däremot finns inte Westergården (eller Södergården) med. Längst i väster ser man Klevaberget markerat och bäckens sträckning samt huset på Narbäcks Westergård markerat. Denna karta omfattar hela Porsarp d v s alla nuvarande 3 gårdar. Genom byn har den gamla landsvägen gått oförändrad i sin sträckning i kanske tusen år eller mera. Från början en ridsti g och från 15 1600talen vagnväg. Husen i byn byggdes från början inte utmed landsvägen utan på lite avstånd (se Östergården) för att bättre kunna skydda sig från objudna resande på vägen. Först på 1840talet uppstod bebyggelse utmed landsvägen i Porsarp ( se nedanstående karta från laga skifte 1840) Utöver landsvägen har också funnits stigar över markerna ända in på 1950 1960 talet .Det gick stigar till Norra Kärr (där det på 1900talet fanns lanthandel och vidare mot Ingefrearp och Kvatarp (där det finns äktenskapli ga kopplingari flera led), Kleven, Palmatorpet och ner mot Vättern (och ”länsgränsen” ) /â/O 05,53 :man: m3 342%., ylva ,MW/...2.5, ; vån/;234, .Läxa " \ Mtâänh »MD/'77:14:er ä/ávåzf... v JMMfJWW ,mmm mä? P 0” S S 0 RP SJEGOR /ø rø ., l; › »Odvåáwråé fyáñaamü wii/”WW C7 .5 ,f K y o'rrczcuw: 1 är .å / 5 ; ü/måimøøs Elina Är”55:%l v of Z . ; mig'th \ (ao<4 ” _ a t lysa” ,LW 0,1' /_ 4 , 'I f: , E .F ,, 4" 9:00 1 S \ 'a i l i \ alm milf_ , r Denna karta är från Storskiftet 1786 Storskifteskartan från 1786 påminner vad gäller odling om den äldre kartan . Några nya mindre åkrar har tillkommit, Vägar har markerats upp mot Lidholms, mot Torpet och mot Narba'cks Westergård. Va'gen mot Väster kan tyda på att det kan finnas en bebyggelse där eller är det bara en väg ut till de odlade markerna men Vägen är dragen mera norrut eftersom ”Norra tampen” är markerat just där Vägen går. OBS grönmarkeringen för Norra Tampen, ”ön” som låg nedanför nuvarande hönshuset och som far tog bort 1952 samt den gröna området ner mot ”Fårakullen” nere i ängen. 'T / _ 7/ , › J/J/.lfø/ f/V cÃ//ádønéøf/åáj/M/l \ f V/.V/ '/// /yÃ///Å l) . ,G :4; l ' /Ã/JÃI/ År". Karta från Laga Skifte 1840 Här har Westergårdens bebyggelse tillkommit. OBS att både mangårdsbyggnaden och ”Boa” är markerad mycket nära Vägen och nära varandra. Tillhörande markområden för gårdarna har tydligt markerats med A (Porsarp 1:2) för Östergården och B (Porsarp 1:3) för Westergården Ba för Lidholms samt husen på Grenaldja'rstorpet. Va'gen mot Väster på den förra kartan är borta men ett grönt stråk syns Väster om ” Norra tampen”. I de senare kartmaterialen känner man igen stora delar aV den uppodlade marken. Viss utökning har skett genom åren. Anna Eelde som tagit fram kartmaterialet från de olika skiftesförra'ttningarna och tillsammans med mor Astrid har hon satt namn på ett stort antal aV åkerte garna. Det har varit svårt att här illustrera åkramas namn på karta varför har enbart uppra'knas namnen och en markering Vilken gård de tillhörde: Tillhör gården: Äkern namn Åkers ung placering: Östergården Flatåkern Mitt emot Narba'cks gård Leringen Innanför Flatåkern i norr Stensåkern ” Nyland ” Långlindeåkem ” Veteåkern Strax norr om husen Kålåkem ” Tykalinderna Öster om husen Nilslyckan Vid Lidholmshusen Stolpåkem Öster om Vägen mot Narbäck Gutadalsåkem ” Rumpåkern ” Gaffelåkern ” Kålgårdsland Söder om Vägen upp till Östergården Humleåkem Vid fjäringspån Westergården Landsvägsåkern Wester om fjäringspån Västra gärdet Stora gårdet Väster om stora Vägen Norra tampen ”Ö” i åkern norr om bebyggelsen Palmatorpet Grenaldj ärstorpet i Öster Porsarp hörde fram till mitten aV 1600 talet till Brahes grevskap. Sedan ägdes det aV släkten Ribbing och gick därefter till kronan. Porsarp skatteköptes 29/5 1759 ( källa: Stavabygden) Skatteköptes betyder att gården bleV en egen enhet som betalade sin egen statliga skatt. Westergården är belägen i Västra delen aV byn Porsarp och som sista gård närmast smålands gränsen med 1A mantal. Efter Peter J aensson som ägde hela gården (1784082018570611) delades gården och Anders (Andreas) Petersson ärVde 4 delar , Lidholm 2 delar och Carl Gustaf (en bror till Andreas) 1 del. ( Nuvarande Landingården) Uppgifterna hämtade ur Carl J Andersson Memoarer. Tyvärr har jag inte hittat någon bild på ”gamla stugan ”på Westergården (jag har för mig att jag sett en sådan hemma i fá'rå'ldrahemmet men nu kan jag inte hitta någon (Efterlysesll). Vad som är oklart är varför det finns byggnader med på 1840talskartan ovan. Om gården skiftades 1857 efter Peter J aensson död borde det inte finnas med byggnader på denna kartan? Men troligtVis bebyggdes Westergården innan den skiftades och innan Peter J aensson dog 1857. Det gamla boningshuset stod troligen något Vid sidan om nuvarande boningshuset. De stenar son syns i gräsmattan norr om matkällaren är enl min far Ragnar grundstenar från gamla huset men om dom flyttats dit går inte att säga. På gräsmattan söder om ”boa” kan man Vid torrperioder ana fyra grund/hörnstenar som ligger grunt i gräsmattan. Kanske dessa är gamla grunden från det första bostadshuset? I en anmälan till Brandstodsbolaget inom Östergötland med Wadstena län?? den 15/8 1864 av Andreas Petterson om försäkring kan man få en uppfattning om bebyggelsen storlek på Porsarp 3/8 mantal: Fot Bredd Höjd Bredd 1. Manbyggnaden i två våningar med 4 rum, 3 eldstäder med förbättrat tegeltak 30 1 1 12 2. Flygelbyggnad, nybyggd under spåntak, under visthusbod och snickarverkstad även spannmålsvind med väggfasta säderlårar (nuvarande ”boa”?) 28,5 9 16 3. Stall fähus, foderlador med skullar 40,5 10 21 4 Loge med 2 lador 49,5 9 19 Anm: 1 fot är lika med lá aln eller 0,2969 m. Mangårdsbyggnaden var alltså ca 9x3,6 meter. Inget stort hus jämfört med dagens normalhus. Människorna Porsarp var fram till Peter J aensson död 1857 ett begrepp som omfattar hela nuvarande byn Porsarp Ur Carl Andersson memoarer (mormors halvbror) har vi de äldsta ögonblicksbilder nedtecknade. Där kan man läsa om hans farfar (Peter Jaensson 17841857) att han bodde sista åren i ett litet rum en trappa upp (i nuvarande Östergården) , satt framför spisen och bakade plättar av ärtmjöl och smörjde plättpannan med ett stycke ister. Han var lång och resli g men en krokryg gig gubbe klädd i knäbyxor med rem att knäppa i sidorna samt skinnkaschett på huvudet. Gården födde 4 kor, 1 häst och gris och några får samt rätt många höns. Peter var född i Bollkälla och gifte sig till Porsarp.. Före Peter J aensson har vi en komplett stamtavla i rakt nedsti gande led över dem som ägt och bott i Porsarp bakåt till Nils Jönsson (16671695). Från Peter J aensson tid och framåt kan man bilda sig en uppfattning om hur människorna i Porsarp och bygden levde. Peter J aensson hade 7 barn där Anders (Andreas) Petersson tilldelades Westergården och är vår anfader. De andra barnen var 0 Peter Johan (18131873) som vid uppdelningen efter Peter J aensson död 1857 tilldelades Östergården 0 Anders (Andreas) Pettersson (19151900) tilldelades Westergården 0 Carl Gustav (18201882) tilldelades Södergården (nuvarande Landins) 0 Hans Fredrik (Peter) (18241873) blev gästgivare i Sjöberga. Han skildes 1855 då det uppenbarades att han hade 3 uä barn med en piga från Narbäck. Han gifte sig med henne på sin dödsbädd. ° MajaStina (18271908) tilldelades Lidholms lilla gård ° Malkus (1829) Stockholm 0 SvenOtto (1831)vedhandlare i Stockholm Andreas Petersson (18151900) gifte sig 1852 med Stina Andersdotter från Ingefrearp och bosatte sig i Porsarp. Därefter bodde de i Krokek och Sjöberga där han en tid skötte postdiligensen. Sjöberga gästgiveri var utbyggd efter att nya landsvägen blivit klar 1852 (Se inskription i berget vid Blåport). Det är oklart om Andreas Pettersson bodde hela tiden i Porsarp eller om han några år bodde i Sjöberga (eller Krokek) Hur som helst så bodde han i Porsarp 1865 då första fru dog och han gifte om sig 1868. Andreas Petersson var gift 2 ggr och i sitt 2:a giftemål föddes vår mormor Teresia. De andra barnen var 1 :a giftemålet (Stina Andersdotter 18311865) 10 0 Carl Johan (18531934) Grosshandlare i Stockholm (släkten Båge) ° Augusta Mathilda (1854 1939) 0 Fritz Alfred 1857 1927) (släkten Eelde) ° Axelina (Lina) Josefina (1859 död i Amerika) ° Frans Herman (18611933) Grosshandlare i Stockholm 2:a giftemålet (Maja Lotta Johannesdotter (] 832] 9] 6) 0 Sven Otto (] 869] 885) drunknade i Vättern ° Teresia (] 873] 948) Vår mormor! I det sammanhanget skall nämnas ett mycket intressant dokument skrivet 13/11 1942 aV C Fritz Eelde son till Fritz Alfred Andersson . Han beskriver bl a om stämningen i hemmet sedan andra hustrun anlänt med egna barn. Det var mina barn, dina barn och Våra barn där första hustruns barn bleV lidande. Han beskriver på ett engagerande sätt hur han rekommenderar sina söner att söka sig till Stockholm och stå på egna ben och Vilket lyckligt liV hans föräldrar ficki Stockholm. Man kan Väl säga att Andreas Petersson är Vår anfader som lämnat de tydligaste spåren efter si g. Han var mångbetrodd i socknen bl a som auktionsförrättare. Han finns som förstanamn på Vår familjegraV på Ödeshögs kyrkogård. Däremot finns inga uppgifter om var hans första eller andra hustru ligger begravd. Hans andra hustru kommer från Kvatarp i Grenna landsförsamling och det kan vara rimligt att gissa att hon begravts där hennes första man ligger begravd. Hans första hustru var född i Ingefrearp (nästgårds till Kvatarp) i Grenna landsförsamling och dog i barnsäng 1865. Andreas Petersson dog 1900 85 år gamal. Då hade yngsta dottern Teresia (min mormor) gift sig med Eve Andersson från Rinna. 11 Mormor och morfar Teresia och Eve Andersson gifte sig 18980623. Morfar kom från Rinna. Anledningen till att han träffade mormor var att han hade en syster Matilda Sofia (1857 01 05 )som var gift med folkskolläraren i Munkeryd och bodde i Munkeryds skola sedan 1881 01 10. Här är boningshuset på Skrälleberg. Huset är enl nuvarande ägare utvändigt intakt. Takhöjden är mycket låg inomhus. En viss tillbyggnad har skett bakom huset. Detta uthus är helt intakt både utomhus och inomhus från 1800talet. Troligtvis ett svinhus 12 Detta är en bild på morfars far och mor taget någon gång i slutet aV 1880 talet. Morfar var född 18691003 på litet ställe som hette Skrälleberg Vid Ljungstorp i Rinna socken. De var 6 syskon varav 4 utvandrade till Amerika. Han arbetade på olika gårdar i Rinna och Ekeby socknar. Han var snickare också och byggde ladugårdar och mindre hus. (En kunskap som han kom att ha mycket nytta aV då han flyttade till Porsarp.) Vid ungefär 25 års ålder träffade han mormor (Teresia) . Han gick den långa Vägen mellan Rinna och Munkeryd där hans syster bodde för att hälsa på mormor Teresia . Det går rykten att han inte var så väl sedd i bygden. Enl. Gösta Eriksson i Lakarp stod ungkarlarna en kväll och passade på honom Vid fjäringspån. Da'r rök de ihop men morfar var en stark karl och han klådde upp antagonisten så han försvann och lär inte kommit tillbaka. Enl en skröna som Ingrid Hjerstedt (min kusin och dotter till moster Anna) hade hört som barn var att morfar åkte på en hö ghj uli g cykel från Rinna till Munkeryd och Porsarp. En gång hade han kört på en dam i Ödeshög. I vart fall var morfar känd i bygden för sitt raska satt. 13 Efter giftermålet 1898 bosatte de sig i Rinna. Det var en katastrof. Dels hade mormor aldrig varit utanför föräldrahemmet dels var stugan trång och svärmor inte så snäll. Något barn föddes tydligen också (enl moster Lisa) och mormor vantrivdes. År 1900 dog Teresias far Andreas i Porsarp och mormor och morfar köpte och flyttade tillbaka till Porsarp De betalade 5000 kr i köpeskilling och Teresias halvbröder i Stockholm var mycket snälla och hjälpte dem med pengar. De kom sedan att ge ekonomiskt stöd till Porsarp långt in på 1950talet. Se vidare nedan. En spekulation/tanke: Mormors far Andreas dog 10/5 1900 och köpehandlingarna på Porsarp för morfar/mormor är daterade 23/ 1 1901. Den 6/2 1901 dog morfars far (modern var troligen död sedan något år) en månad efter att köpehandlingarna hade skrivits på Porsarp. Vad hade hänt om han dött ett par månader tidigare och innan de bestämt sig för att flytta till Porsarp (de bodde ju nu i Rinna)? Då hade de med all säkerhet bott kvar i Rinna och släktgården i Porsarp hade idag bebotts av någon annan!! Det som nu har redovisats är närmast en bakgrund till 1900 talet i Porsarp. Nu har Teresia och Edvard Andersson (min mormor och morfar) tillträtt gården och 1900 talet skall jag nu försöka sammanfatta: 14 1900 1910 Gården På gården fanns vid deras tillträde enbart gamla fallfärdi ga hus både boningshuset och ladugården. (Troligen byggda under 1840talet Se ovan) Det gamla boningshuset stod troligen något vid sidan om nuvarande boningshuset. De stenar son syns i gräsmattan nordväst om matkällaren är enl min far Ragnar grundstenar från gamla huset men om dom flyttats dit går inte att säga. Tyvärr har jag inte hittat någon bild på de gamla husen. Morfar fick börja planera för nybyggnader och skaffade fram virke som han på vintrarna körde med häst från Allmänningen i St Aby (drygt 3 mil! !) direkt efter att han tillträtt fastigheten 1900. Först byggde han ladugården som blev färdig 1905. Boningshuset var slitet och gammalt Här är en bild på ”nya huset”. Originalbilden hittade jag ”av en händelse” på väggen i moster Lisas sängkammare. Det nya boningshuset var klart 1910 och bestod första åren av 1 rum och kök. (enl mors minnesbok) På ovanstående bild ser huset större ut så det 15 kan vara ett minnesfel av mor eller så inreddes inte hela huset från början. Vid ombyggnaden av huset på 1990talet hittades en timrad vägg mellan köket och ”salen” som talade för att detta kan ha varit en ytterväg g en gång i tiden. Personerna på bilden är morfar längst till vänster, bakom troligen moster Hedda, mormor Teresia och mormorsmor Charlotta. Längst fram Anna, Elsa, Astrid och Lisa. Bilden tagen midsommar 1915 om man ser till bj örkama på verandan (Charlotta dog 19160222) Observera häcken i bakgrunden och körsbärsträdet till höger som p g a röta togs ner sommarn 2003. Lönnträdet och plommonträden framför huset är några år och fruktträden (päronträden) i södra trädgården verkar fullvuxna och har antagligen funnits i trädgården sedan tidigare. Människorna År 1898 gifte Teresia och Edvard sig och flyttade till Rinna och morfars föräldrahem. Den 16/5 1900 dog mormors far Andreas Pettersson och mormor och morfar fick överta gården Porsarp och flyttade hem för att bl a ta hand om Teresias mor Charlotta (min mormorsmor). En fundering är vad som hänt om Peter Andreas Andersson (mormors far) levt ytterligare något år. År 1901 02 06 dog nämligen morfars far. De var 6 syskon varav 4 vari Nordamerika och hans syster var gift med folkskolläraren Nilsson i Munkeryd. Mormor och morfar bodde ju där efter att de gifte sig 1898. En fundering Och barnen kom, först Anna 1902 sedan Elsa 1904 och därefter Astrid 1908. Mor skriver i sin minnesbok att med mormorsmor var de 6 personer i 1 rum och kök. Under de år nybyg get pågick skriver mor att barnen skickades till släkten bl a bodde mormorsmor och Astrid hos moster Hedda i Kvatarp. När Lisa föddes 1911 låg hon och Astrid i mormormors (Charlotta) säng och Elsa och Anna låg i köket. Detta årtionde präglades säkert av hårt arbete. Virke till nya hus skulle anskaffas och både ladugård och mangårdsbyggnad byggdes. Morfar Eve var ända in i sin ålderdom känd för att vara en praktisk man och mycket arbetsam. 16 1910 1920 Gården Jag har inga direkt uppgifter om hur gården utvecklades eller och vad som hände dessa tio år. Troligen pågick fortsatt utbyggnad av husen, uppodling av mera åkermark sarnt stenbrytning. Människorna Detta årtionde växte familjen och barnen gick i skolan. Jag väljer här att göra en direkt av skrift ur mors minnesbok: ”Något om skolan i Munkeryd Jag minns nar jag började skolan 1915. Mamma var med inskrivningsdagen, en lite blyg flicka som aldrig varit ensam borta. Jag hade sa'llskap från Holkaberg med Karin som sedan flyttade. Va'gen var lång och något att åka fanns ej, vi fick traska och gå vinter som sommar. Dåliga la'derka'ngor på fötterna, ullstrumpor var vi så genomblo'ta når vi kom fram, då torkade vi kla'derna vid den stora ja'rnkaminen som vi själva fick bara ved och elda i men frysa fick vi göra mycket. I andra klass brann skolhuset ned sen ho'll vi till i gårdarna 2 år innan den nya skolan blev fa'rdig. La'rarinnan hette Judit Lundkvist. La'raren fo'rst hette Elfin Johansson och sedan Einar Gustavsson. Vi började la'såret 1 mars, gick varannan dag till midsommar, 1 augusti 1 december så da'ref'ter var vi hemma de kallaste månaderna. Då var det fortsa'ttningsskolafo'r dem som gått ut 6 klasser men den var frivillig. Jag har gått 2 år, 6 veckor per år. Jag minns skolan som ljus och mycket god, bra lärare och mycket fick vi lära oss. Men nog var de stra'nga och kunde både vara arga och ibland slå pojkarna men de var rättvisa och bra. Kamraterna var bra, fast jag var ensam flicka i klassen. Vi var 2 klasser i samma sal. Utflykterna var inte långa på den tiden. Till Stava hamn eller upp i den stora skogen kunde vi få gå på la'stimmen. En gång var vi så långt som till Isgårda såg och Klevens kvarn, då tror jag vi fick kaffe eller saft av mamma har i Porsarp. Det var en sommarutflykt! Men skoltiden var rolig och gick allt för fort även jag skulle sluta skolan 1922 Jag får nog skriva att mina barndomsminnen är både ljusa och goda ja mycket goda. . .. 17 Minns inte några mo'rka minnen just, då vi alla var friska, frånsett spanska sjukan som ha'rjade 1918, då låg de sjuka i varje hem. Många hem fick lamna sina ka'ra, som doden sko'rdade. Ha'r låg vi alla på en gång utom pappa. Jag hade lunginflammation det var en tråkig vinter men även den gick och det blev battre. År 1 922 fick jag min första cykel, det var en dag som jag kande mig stor. Aven år 19221923 gick jag och läste och konfirmerades i maj 1923 ” Den här bilden är intressant. Troligen tagen mellan åren 19101916 och Visar mormorsmor Charlotta med sina döttrar mormor Theresia med morfar Eve samt till Vänster Hedda i Kvatarp (dotter från Charlottas första äktenskap) och hennes man August Andersson. Jag tror att detta är den första bilden på mormor och morfar. Någon bröllopsbild har jag inte hittat. (Kan det vara samma fotograf som tog bilden framför huset Se sid 14. I så fall är bilden från 1915.) Den 29 februari 1916 dog mormorsmor Charlotta. Hon var alltså mormorsfars hustru (Andreas Petersson) i andra äktenskapet. Hon hade 3 18 barn i ett tidigare äktenskap och en son utöver mormor i 2:a äktenskapet (Sven Otto) som drunknade i Vättern 1885. En av hennes döttrari 1:a äktenskapet moster Hedda bodde i Kvatarp och umgicks mycket med sina halvsysters barn (Mor Astrid, moster Lisa etc.) Moster Lisa talade hela tiden om ”moster Hedda”. Efter maken Andreas död 1900 hade Charlotta bott inneboende hos mormor och morfar på andra våningen. Vid boupptecknin gen tilldelades mormor och morfar alla hennes tillhörigheter till ett värde av 164,50. Därtill tilldelades morfar en ersättning för underhåll o vård under 10 år på 1065 kr. ( enl bouppteckning och arv skifteshandlingama) På tal om att yngste sonen Sven Otto drunknade har det sagts att han var förståndshandikappad och sprang före föräldrarna ner till Vätterns strand där han drunknade eftersom han inte kunde simma. På en fråga till min mor varför hon inte kunde simma svarade hon alltid att de som barn inte fick bada i Vättern för sin mor eftersom hennes bror hade drunknat. Annars växte familjen med de fyra flickorna. Denna bild är troligen tagen 1918 och visas från vänster Elsa, Astrid, Anna, mormor, morfar och lilla Lisa 7 år. Vilket fint kort på hela familjen! 19 1920 1930 Gården Så här såg troligen mangårdsbyggnaden ut i slutet av 1920talet. Nu har huset fått en veranda på framsidan, tegel på taket och brådfodrin g på väggarna. Vem som står på verandan har varit svårt att se men troligtvis år det morfar och mormor sitter på bänken till höger. ' i* 'wF/4..: v "01' _ 1928 fick morfar Eve Andersson detta diplom från Östergötlands hushållningssållskap. Morfar har alltid varit känd i bygden för sin stora arbetsförmåga. Diplomet har hängt i hallen i Porsarp alla år. Jag har för mig att jag hört någon gång att det var en belöning för den stenmur som har byggts från ”Norra tampen” bort emot gränsen till Narba'ck. Muren finns kvar än dag även om den förfallit något. 20 Kvarnen i Kleven Detta avsnitt handlar inte direkt om Porsarp utan mera om granngården Kleven och den kvarn som funnits där. Vi hade bett PO Hjertstedt (död i jan 2010) skriva ner sina minnen från kvarnen i Klev a. Under hösten 2009 hade vi en träff i kvarnen da'r PerOlof Hjertstedt, Magnus Lundberg i Kleven, Rune Andersson i Narba'ck, StenEgon Granstrand i Kaxtorp och Arne Ivarsson sarnt Siv o jag deltog. Inför denna tra'ff hade vi bett PO skriva ner sina minnen från kvarnen Här är hans skrivning: Jag som skriver detta heter Per Olof Iüertstedt. Jag fråntager mig också ansvar för eventuella fel som kan uppstå. Något om Klevens Kvarn sedan 1920. Här fanns ju vatten som man kunde då'mma upp och använda. Det byggdes två stycken dammar, Ängadammen och Kvarnadammen. Hå'r kunde man då reglera vattnet med olika fo'rdåmningar och luckor att oppna och stänga för. Att få hjulen att rulla vattnet var på den tiden mycket vå'rdejullt att kunna använda. Här var ju ett högt vattenfall, vattenhjul i gamla kvarnen som år öster om vägen. Att bara upp så'ckarna till Ö'vervåningen där kan man tänka sig hur tungt det var, men då var man stark och visste inte om något annat. Kan tyvärr inte visa den invå'ndigt på grund av allt vatten och regn vi fick i somras. Det kom ju 335 millimeter på en kort tid. Den vå'rsta o'versvå'mningen jag varit med om, som inte ännu är helt reparerad. Då var det inte lätt att vara här, grus och sten ligger på åkern här nedanför å'nnu kvar. Se Arne Ivarssons bild på utsidan på kvarnen kan ni förstå hur vi hade det. I 3 veckor var vå'gen inte farbar, tur att Roger, min pojk, hade grå'vmaskin. År 1928 blev det exekutiv auktion på både Kvarnen 1.12 och gården 1.14. Då kopte Emil Johansson i Ölmstad allt samman inne i Jönköping fo'r 13,000 kronor. Då det inte fanns fler som var intresserade slog de for 21 honom. Då han kom hem och sa det höll det aktenskapet på att gå sonder. Det var inte la'ttfo'r honom, men han var en mycket driftig person. Han flyttade aldrig hit, då han hade familj och 2 gårdar i Ölmstad. 19301932 byggde han den nya kvarnen. Med hjälp av byggma'stare och redigt folk klarade han det. Då fick man folk att jobba för nästan ingenting långa dagar. Här bor också en mjo'lnare som heter Arvid Svensson och Ester. De hade 6 barn, de fick också ställa upp och hjälpa till med olika arbeten. Till kvarnfastigheten fanns det också en ladugård det är också 23 tunnland jord till. Arvid hade både kor och grisar. Han lamnade också mjo'lk till Granna Mejeri samtidigt som han malde åt Emil. F är han malde hade han 80 kronor i månaden och allt jobb i kvarnen. Alla bonder åkte hit och malde, både till djuren och brodsad. Kvarnen drevs av vatten. En tunnel byggde Emil också från ladugårdsdammen anda ner till nedre kvarnen, da'r satte han också dit en turbin. Ha'r sattes också dit en råoljemotor i ett särskilt rum vid kvarnen. Den var svår att få igång dessa kalla vintrar på den tiden. Mycket att mala, hela kvarnen var full med sa'ckar från olika bonder. Dessa fick ma'rkas upp med namn så det inte blev fel. 1941 fick vi har i Kleven elektrisk strom. En elmotor sattes in i nedre kvarnen på 35 ha'stkrafter. Detta blev en väldig skillnad för Arvid att starta en elmotor och lyse att mala vid. Na'r strommen kom 1941 inkopte Emil ett sågverk och placerade det rakt o'ster upp, ovanfo'r ladugården. Plintarna da'r finnes kvar an i dag. Han sågade då allt virke själv med hjälp av en sågare som kom på våren. Den tunga råoljemotorn flyttades från kvarnrummet till sågplan. Det var Far och jag som fick köra upp den med våra ha'star. Den var verkligen tung, men ha'starna var vana att dra tunga lass på den tiden, så vi klarade av även det. Far och jag körde fram all stock till sågen i många år. Sedan sålde han sågverket till Svenarum nere i Småland. Råoljemotorn hade ju varit roligt att haft kvar har i kvarnen. Idag finnes inga sådana kvar. Det ar samlare som tagit hand om dom Emil kom ofta hit och stannade hela veckor ibland olika arbeten som skulle göras här. Han fick då bo inne i stugan han också då. Arvid var en mycket snäll och hjälpsam person, också den övriga familjen. Dom ba'sta grannar man kunde tanka sig. Arvid malde anda fram till den 15/4 1954 , då hade Emil Johansson blivit sjuk och ville sa'lja båden gården 1.14 och kvarnen. Gården köpte min fader Oskar Iüertstedt vilken han tidigare arrenderat sedan 1943, alltså i 11 år. Kvarnen kopte Arvid då bonderna så gärna vill ha honom kvar som mjo'lnare har på Kleven. Den 19/4 1954 avled helt hastigt (drankte sig i kvarnadammen) Arvid Svensson till mycket stor sorg för familjen och hela bygden har omkring. Klevens Kvarn blev då utannonserad till salu varvid Vilhelmsson i Kvarntorp hade en drang som han tyckte skulle köpa kvarnen i Kleven. Han heter Sven Sund och han köpte den också. Han kom hit 5 maj med familj och körde igång här. Han var mycket bra på att mala och sköta kvarnen men hade inget intresse för jordbruket. Den fina slåtterangen va'xte igen som Arvid håll så fin. Ladugårdens tak sto'rtade in en sno'rik vinter och fördes bort av en granne har i Östergötland. Endast grunden är kvar här uppe i angen. Det var synd. Arvids familj flyttade till Granka'rr, Öster om Granna där de köpt ett hus tidigare. 22 Sven Sund malde ha'r fram till 1979.1 oktober lades malningen ner här då han fick pension och fick det bättre ty lo'nsamheten var nog inte så stor. Bo'nderna kopte kvarnar själva och malde hemma på gårdarna. Sa'ckhanteringen hade ju nästan helt uppho'rt och år får tungt nu för tiden. Sven Sunds bodde kvar har till 1995, hans fru Maja dog den 12/2 1995. Kvarnen blev då ytterligare en gång utannonserad till salu. Då kommer många hit. En var mycket intresserad. En var har varje dag en hel vecka. Han skulle bygga om kvarnen till ett bostadshus, det sa han själv till oss. Den 28/3 1995 blev det auktion på kvarnen ännu en gång inne i Jonkoping. Jag åkte då in till Jönköping och ropade in och köpte Kvarnfastigheten. Det var ju då na'rmast marken , dom 23 tunnland som jag tänkte på då vi behövde mera betesmark till våra djur. Samtidigt ra'ddade vi ju kvarnen från ombyggnad då vi tyckte den skulle bevaras och passade inte till bostadshus. Ta'nker nu visa kvarnen, många har varit här och malt och har minnen ha'rifrån. Ha'starna som kom på 1940talet var ju mest intressant då fanns ju inte en traktor här. Alla bonder ko'rde då med hästar. En mycket fin men jobbig tid. Jag som skrivit detta heter Per Olof Hjertstedt, Kleven den 3/7 2008. Människorna 23 Denna bild Visar morfar Eve med sin häst. Det är oklart Vilket år den är tagen men kanske någon gång på 20talet. Då jag Visade moster Lisa kortet blev hon mycket irriterad eftersom morfar inte hade knappt gylfen?? Detta är mors konfirrnationskort Vid Ödeshögs kyrka pingstafton 1923. Hjälppra'st är Hedlund. Mor sitter 3:a från vänster. Det här är väl en vacker bild på mor 1925. MorArid* i ng ár1925 24 1920talet är en tidsperiod som mor har beskrivit utförligt i sin minnesbok. Jag Väljer igen att direkt skriva aV det hon valt att berätta om i sin minnesbok: På hösten 1923 fick jag resa till mina morbro'der i Stockholm. Tänk att få åka tåg alldeles ensam. Jag minns hur jag raknade stationerna hur jag skrev upp dem det var en härlig känsla. Jag var där från 15 nov till nyår så nog hade jag roligt ovh vad sna'lla morbro'derna var mot mig. Jag såg Va'rmla'nningarna annandag jul Det glommer jag inte. Så var vi på Stortorget på Julmarknad morbror Frans och jag. Da'rifrån har jag min ljusstake kvar a'nnu. Att sen vara i deras jina hem och få deras jina mat, det var något för mig landjlicka en upplevelse. Jag hörde radio med ho'rlurar hos morbror Alfred. Vi fick ha den en stund var de spelade nån musik. En fin upplevelse från barndomen var att få gå med mat till de fattiga de som bodde i små stugor 1 rum och kok med små fo'nster. Stugorna var ofta byggda på ett berg ett sådant var Frans Palm o Alida. Han var snickare gjorde ra'fsor och lieorv m m. På vintern kunde han ha sin hyvelba'nk och Alida sin va'vstol i det enda rum de hade. 6 barn växte upp där i stugan så tala om tra'ngsel och fattigdom. Då skickade mamma oss med lite mat ibland korv, mjölk eller en kaka bro'd det var så va'lkommet. Stuga låg på torpmark till vår Porsarp och revs någon gång på 1950 talet. Det fanns många sådana backstusittare eller torpare i min barndom , Lindbergs (sonen Samuelssons) Fritz?? i Kopparp alla dessa hade det inte lätt, inga pensioner, knappast några kontanter utan ganska fattigt. De yngre jickfo'da och ta vara på de äldre och sjuka i hemmen eftersom trångboddheten var svår och hygien dålig Sko'tsel var dålig och smuts ja lo'ss o loppor trivdes i hemmen. Dessutom jick hustrun ofta arbeta på de större gårdarna tillsammans med mannen. De gamla lamnades ensamma med barnen ofta utan annan mat a'n bröd och mjölk De fick arbeta för att ha sitt torp det var hårt arbete, sko'rd eller sta'dning o tvätt och mjo'lkning. Det fanns ju inte maskiner. Så fick de sko'ta sitt eget på nätterna. Något om mors ungdomsår på l920talet: Då jag hade vuxit upp till ungdom fick jag börja arbeta både hemma och borta. Betalningen var 2: eller 1,50 per dag. Ma'nnen betaldes med 3: kr när de var borta och slådde gra's eller mejade sa'dfo'r hand med lie. Då fick vi börja kl 07 00 åt fo'rst frukost sen 1 1 kajfe, middag kl 1300 och kajfe kl 1600. Da'remellan var hårt arbete det gällde ra'fsa, 25 binda sad, tva'tta för hand eller stada. Jag tog vad arbete som helst för få några kronor. Så arbeta jag hos far på gården vissa dagar när han beho'vde mig. Det fick jag inte betalt för. På vintern var det mest arbete inne. Vi spann lingarn och va'vde långa va'var varje vinter, både lakan, o'rngott, handdukar och mattor. Det var att sitta i va'vstolen hela dagarna. På kvällen brodera vi engelskt broderi. Enda ljus var fotogenlampa. (Hur kunde vi se?) Vi sticka våra vantar o strumpor sja'lva. Våren 1928 tog jag tjanst i Kopparp, hade 25: kr i månaden för allt arbete jag fick göra, mjo'lka, ra'fsa, binda sad, vara med vid tro'skning. Så skulle det vara stadat och fint inne, ba'ra ved och vatten. Inte trivdes jag där, men hösten kom och 1 november flyttad jag till Uppgranna. Där var jag i 2 år trivdes mycket bra trots hårt arbete på åker och ibland djuren. De hade mejeri också. Jag fick lära mig mycket där Jag tror lo'nen var 30 kr i mån. Men allt vi köpte var ju inte dyrt vi tyckte nog vi hade gott om pengar. På hösten 1930 tog Lisa plats i Jönköping så jag måste komma hem Jag började arbeta hemma och på gårdarna igen. En gård jag var mycket på var Kleven där var mycket arbete både på gården ochinne med tva'tt, bakning och stadning. Så alltid lärde jag mig ordning och att arbeta. Varje vår och höst gick jag i gårdarna och stortva'ttade (bykte) 2 st varje vecka. Varje gård tog 2 dar, första dagen tva'ttade vi kladerna och nästa dag klappa och hangde vi kladerna. Vad arbetsamt det var. På 192030 talet var det arbetslo'shet. Det kom unga man från staderna på vagarna. De hade varken hem eller mat utan tiggde sig fram. Så fanns det ett slags vandrare som vi kallade lujfare. De gick och tiggde kajfe och smo'rgås av bonderna hela sitt liv. De ville nog inte ha arbete, låg i ladugårdar, dem var vi barn radda fo'r såg inte gärna att de kom in. Några sålde lite småsaker, sakerhetsnålar och skosno'ren. Under krigsåren 19141918 kom kvinnor ända från Jönköping och drog en barnvagn, tiggde något a'tbart hem till barnen eller apple. Det var bistra tider de åren ingen hjälp av stat eller kommun. Många fro's och svalt sig till döden i fattigdomen. På sommaren 2003 träffade vi vår kusinen Marianne f Hj ertstedt som berättade om livet i Porsarp under 1920 30 talet. (Marianne avled sedan på hösten 2003) Hon var född 1926 och vistades långa tider hos mormor o morfar i Porsarp. Bl a var hon med oss upp på ”boavinden” och identifierade en mängd gamla redskap som sparats från dessa tider. Bl a en ”smörbytta” som morfar tillverkade smör i och som sedan såldes eller byttes till andra varori Uppgränna lanthandel. Någon mjölk levererades inte förrän in på 30talet. 26 Mormor Teresia och Porsarp hade nära kontakt med sina halVbröder i Stockholm. Mor var ju tex darl923 (15 år gammal som aldrig varit utanför Porsarp! !). Denna bild som är ett tidshistoriskt dokument kan vara ett besök från Stockholm där morfar varit i Stava eller Gränna hamn och ha'mtat ” Stockholmarna”. I bakgrunden syns Östergården. 27 1930 1940 Gården Omkring 1937 kom telefon till bygden. 1938 hade telefonstationen i Munkeryd 11 abonnenter där Viktor i Narbäck hade nr 2. Troligtvis installerades telefon i Porsarp ungefär samtidigt som elen. Numret på vår telefon var 24. Porsarp elektrifierades 1942. Karbidlampor och fotoskenlampor kunde ställas undan. Porsarp, Narbäck och Lakarp fick el före gårdarna längre norrut eftersom elen levererades från Småland (Gränna kraftbolag) Radion kom också under dessa år. Morfar Eve hade en kristallmottagare tidigt. Jag har faktiskt minne av hur han satt uppe i köket med lurar på sig och sökte stationer. Mor och far skaffade nog sin egen radio runt 1950 från vilket jag har en tydlig minnesbild från den dag den installerades. (Jag tror vi tröskade den dagen på logen) År 1936 övertog mor och far gården. Först arrenderas den varefter den övertogs med äganderätt den 14 mars 1943. Vattenfrågan har alltid varit ett problem i Porsarp. Fram till omkring 1940 (möjligen straxt efter bröllopet 1937) skaffades en egen brunn efter att ha haft den tillsammans med Östergården. Brunnen grävdes i ”betet” och har i alla tider varit en dålig lösning. På sommaren torkade den ur så att vattnet inte räckte till, på vintern frös ledningarna och på våren bestod vattnet av snösmältning och dålig kvalité. Det första jag gjorde då jag övertog gården 1987 var att djupborra en ny brunn. Den 20 juli 1934 slog åskan ner. . Mormor berättade att det kom en kulblixt och korsade rummet de satt i utan att det uppstod brand. Efter detta var mormor livrädd för åskan och satt alltid ute på verandan då åskan gick. I de anteckningar som Arne Ivarsson gjort från Östgötabladets arkiv har åsknedslaget beskrivits i tidningen den 21 juli 1934: ”Hos lantbrukare Edvard Pettersson (namnet är felaktigt. Skall vara Evald Andersson) i Porsap slog blixten ned i jordledningen till en radioapparat. Sedan delade sig blixten åt tre håll. En fo'ljde ledningen, den andra gra'vde djupa hål i trädgården, den tredje krossade 17fo'nsterrutor. Slet loss tapeterna, splittrade golv och tak samt kastade ett par fo'nsterbågar ett tiotal meter uti tra'dgården. De personer som befann sig i omedelbar närhet av blixten skadades inte.” Det var inte underligt att mormor sedan var livrädd för åskan. ”Jordledning till radioapparat” kan det varit morfars kristallmottagare? 1934 var ju ännu inte Porsarp elektrifierad. 28 Människorna Jag fortsätter att citera direkt ur mors minnesbok: Ja så var jag då hemma åren 1931 1933. Under denna tid lärde jag känna Ragnar som då var dra'ng i Narba'ck. Det var både lyckliga och roliga år. Men de gick så fort. Våren 1933 bytte jag plats med Lisa. Och hon kom hem. Vi var alltid hemma i 2 år var. Elsa gifte sig den våren. Det var en stor familj som jag tog tjänst i med stor villa och 9 personer, och efter att ha varit 2 flickor tidigare skulle jag nu klara det ensam. Jag hade 35 kr i mån betald. Familjen skulle serveras i stora salen. F är mig blev det om fanns något över att äta eller om jag fick tid. Det var inte så noga med Jungfrun som fick heta. Ett litet rum innanfo'r koket var dock mitt. Där hade jag dock en plats jag stängde om mig och mina vänner som kom. Ragnar cyklade ofta den långa vägen från Gra'nna. Kom in på lördagskvällen och var kvar över helgen. Jag kunde sen vara fri på so'ndagsem då vi gick ut på stan. Vi gick på möten eller något trevligt. 1935 flyttade jag till Sjoberg på Nygatan] 1. Det var bara 2 personer så jag trodde det skulle bli bättre. Men vilken snål tant. Jag höll på att sva'lta ihja'l och magrar bort. De ljusa stunderna var när Ragnar kom in till mig. Vi var på det lilla rummet. Vi kunde komma dit ra'tt osedda. Och så gick tidens tills jag flyttade hem igen nyåret 1936. Sommaren 1933 var jag med familjen till va'stkusten där de hade en stuga som var full av folk hela sommaren men någon gång blev det tid även för mig. Att bada och det var skönt det var en härlig sommar trots allt arbete. Jag sydde och brodera mycket under dessa år. Jag tänkte på att kanske vi kunde gifta oss snart. Ragnar var ju en mycket fin person som sto'dde mig även då. 29 1936 förlovade mor och far sig. Denna bild har inte funnits i Porsarp vad jag vet och det var en stor överraskning då jag fick den från faster Alice dödsbo. Observera hur de visa upp handen så att ringarna kunde ses. 1937 den 12 juni stod så bröllopet dubbelbröllop i Porsarp da'r moster Lisa och Evert också gifte si g. Vigsel skedde i salen i Narba'ck. 30 Här är kortet på dubbelbrudparet. Uppvaktande är från Vänster: Sara Abrahamsson (en syster till far) Moster Annas barn Ingrid, Lars och Marianne. Längs fram står moster Annas son Ingvar och längs till höger moster Elsas äldsta dotter IngBritt. Brudparet vandrade så hem till Porsarp där över 100 personer var bjudna och pågick under tVå dagar. 31 Så i oktober 1938 föddes jag. Mor brukar alltid berätta om hur lönnlöven föll som stora ”dasslock” på Vägen då de åkte taxi på natten till Motala. Far var hos Viktor i Narbäck och lånade telefon för att beställa taxin. Viktors son Rune i Narbäck (död 2011) har berättat flera gånger för mig om hur far kom och knackade på fönstret för att få låna telefon och ringa efter en taxi. Rune har sedan i alla tider kommit ihåg min födelsedag. H' ' . Denna bild är från Våren/sommaren 1939. Mormor och Morfars familj hade vuxit under dessa 10 år. Här är hela ”släkten” samlad i Porsarp Våren/sommaren 1939. Är det inte en härlig bild från södra trädgården i Porsarp? På bilden saknas moster Lisas och Everts förstfödda. Maj är född i nov 1939 så hon är ändå med!! Moster Lisa ”gömmer” sig lite där bak?. 32 1940 1950 Gården 1948 genomgick Porsarp en omfattande ombyggnad. Man gårdsbyg gnaden fick indraget vatten och avlopp, centralvärme, badrum m m. Centralvärme och badrum var mycket sällsynt vid denna tid på landsbygden. Trädgården omdisponerades, en altan byggdes framför huset, bersån togs bort, den stora lönnen framför huset togs bort och en grus gång med sjösten, som far bar upp vid läns gränsen och körde hem med häst och dygnvagn, byggdes från huset ner mot vägen. Flaggstång anskaffades. Jag tror att första flaggstången var en välväxt gran. Nytt staket sattes upp utmed vägen. Mor berättade om hur bekymrad far var över deras ekonomi ”vi kommer aldrig att få råd med något efter detta.” (två år senare köpte de sin första bil! ! !) På 40talet förekom också en del uppodling av åkermark och mycket stenbrytning. Valteri Hultsjö hade konstruerat en stenbrytningsbil som enkelt via en ögla som borrades i stenen lyfte bort stenarna i åkrarna. I slutet av 40talet odlades ”västra renen” upp nere i ängen så att än gagärdet och västra åkrarna fick en sammanhängande yta. Stenama från dessa uppodlingar och från stenbrytningen kan man tydligt se utmed åkrarna än i dag. Här är en bild på gården tagen 1947. Originaltavlan hänger i Porsarp Här syns också brunnen som grävdes 1937 som jag omnämner tidigare. ' Ebrsarp 1947 ,1 .v 33 Människorna Hösten 1941 (ev 1942) höll på att sluta i en olycka. Jag var med far upp i ”övre betet” för att kvällsmj ölka. Då upptäckte far att en av korna måste till tjuren för beta'ckning. Klockan var sent så för att spara tid bad far mig gå hem själv så skulle han ta stigen upp till Kaxtorp med kon. När far kom hem efter mörkrets inbrott så fanns inte jag hemma. Var fanns jag? Far rusade upp mot skogen men kunde inte hitta någon pojk. Grannarna budades och skall gångskedjor bildades men nu var det höstmörkt. Efter midnatt lade sig far och mor på köksgolvet och vilade någon timma tills dagsljuset kom. Letandet fortsatte men ingen pojk hittades. Någon gång på fm hade Anna i Lakarp gått sja'lv mot torpet och hittat pojken liggandes intill Palmatorpet. Stor glädje i huset!! Själv har jag kanske något vagt minne av vandringen i mörkret. Eller är det återbera'ttat?? Eftersom det var sent på hösten var markerna vattensj uka och händelsen kunde ha slutat med en katastrof!! Den 3 juni 1941 föddes så Siv det andra barneti Porsarp. Mamma gick då (ensam) ner till länsgränsen. Dit kom taxin och skjutsade henne till Motala. Det var gen gastider och taxin hade troligen svårigheter att åka i Stavabackama. Far kunde ju inte heller följa henne eftersom han var tvungen att stanna hemma och se efter Curth. 34 Jag har bett Siv och Hans att skriva några barndomsminnen från Porsarp. Här kommer Siv's inlaga: Siv berättar barndomsminnen. Ett av mina fo"rsta minnen år när Curth och jag lekte i vår syrenberså. Jag var ca 1 1h år då. Troligen var väl pappa någonstans i närheten också med lien. Curth fick i ett obevakat o'gonblick tag i lien och fo"rso"kte använda den. Jag kom ivagen och blev skadad i benet. Det var inte tal om att uppsöka lå'kare. Mamma la om det blo'dande såret. Jag minns att jag kunde inte gå på några dagar. Vi hade en sandho'g bredvid ladugården och där satt jag och lekte på dagarna. Jag minns väldigt väl hur glad jag blev nar jag upptäckte att jag kunde gå igen. Våra jular var stora ho'gtider. Mamma och pappa fo"rberedde mycket info"r julen. Grisen slaktades och mamma gjorde korv och sylta. De kavlade judebro'den, med den krossade kanelen, var populå'ra kakor. På julaftons morgon gick pappa till skogen och ho'gg julgranen. Mamma kokade skinkan och bruna bo'nor. Även en kola, mycket god, gjorde mamma på en stekpanna. Mitt på dagen doppade vi i grytan, åt skinka och bruna bo'nor. En kokt fla'sklågg och grisfo"tter fo"rekom också. Klockan 3 på eftermiddagen gick pappa ut till ladugården och ”olyckligtvis” kom alltid tomten just då. På kvållen åt vi varmkorv med bröd. Jag minns ån hur gott det var. . En dag strax efterqu var Curth och jag i ladugården. Där fick vi se korgen som tomten haft julklapparna i. I den fanns ett jå'ttefint rosa papper som vi tog. Någon dag efter når vi var i ladugården igen, o'ppnade ”tomten” luckan i taket och frågade oss ”var är mitt papper”? Gissa om vi blev radda! Jag kan nästan kå'nna det än! En jul fick jag en dockså'ng som pappa snickrat av en ”spikalåda Mamma hade sytt en docka så jå'ttefin. Dockan blev fo"rsto"rd på sommaren nar jag hade med den till betet når vi mjo'lkade. Jag la den ifrån mig och en kossa ”åt på den Vi gick till Kvatarp genom skogen på so"ndagarna till so"ndagsskolan. Vi fick lyssna till tant Ester som talade ”både lange och val”. Jag minns att det var ganska tråkigt att lyssna till henne. Sedan kom Marianne Ander och vilken skillnad det blev. Det blev så roligt. Men mamma hon skickade med oss bullar så vi skulle orka gå hem. Vi la bullarna under en gran i närheten av Norra Kå'rr. Det smakade så fantastiskt gott på hemvågen. Mormor och morfar bodde i samma hus som vi på o"vervåningen. Jag gick ofta upp till mormor och hon lärde mig lå'sa. Mormor hade sockersjuka som det hette på den tiden. Mamma gav henne den dagliga insulinsprutan. 35 Morfars gång minns jag tydligt, och hans uttryck ”jag kan inte begripa var hacken och yxan år” som vi ha'rmade. På julafton 1948 ringde telefonen på morgonen. Eftersom Hans var nyfodd bodde mormor hos moster Elsa tillfa'lligt den vintern. Mormor hade dom på julaf'tonens morgon. Morfar levde ytterligare en tid han begravdes på sin 80årsdag. När jag var sju år började jag skolan. Jag gick i Mo'rstorp och hade 3,5 km till skolan. I början fick jag sällskap med Go'sta Landin. Men han fick inte gå kvar där eftersom han hade inla'rningssvårigheter och vi ho'rde egentligen till skolan i Östergötland. Han fick börja i Munkeryd istället. (Det var na'rmare till Mo'rstorp en anledning att vi fick gå där) Det var tråkigt att inte längre få sa'llskap till skolan och så saknade jag nog de supergoda mariekexen med smör emellan som Go'sta bjod på. 3.5 km till skolan var långt att gå eller cykla. På vintern minns jag att pappa kom och hamtade mig med häst ibland. Mo'rstorp var en Bskola och vi gick klasserna 1 3 i samma rum och 4 7 i ett. I min klass var vi tre elever. Vår lärare i 1 3 var Hanna Johansson. Hon var nog ganska gammal tror jag och tänk hon åkte skidor i kjol. Sedan i 4 7 hade vi Bjo'rn Rydman, även han ganska gammal. De sista åren kom Boo Hansson, en nyutexaminerad la'rare, vilken skillnad!!!! När jag var 10 år kopte pappa bil. En Opel Olympia (E 13039). Curth, Hans och jag fick gå och mäta pappa när han var och hamtade den. Det var verkligen en stor upplevelse. Något år efter åkte vi på semester till Råå. Där hade pappa varit som inkallad och han ville visa oss var han varit. Vi packade in oss med stor packning i den lilla bilen. Bak på bilen hade pappa gjort en låda där all mat packades. Vi hade också med oss en jättestor fall som vi låg på. Vilken upplevelse att få åka på semester!!! Jag minns inte hur lange vår ta'ltsemester varade men den blev snabbt avbruten av ett kraftigt regn med åska. Allt blev genomblo'tt och vi fick packa ihop och åka hem. Någon gång mitt i natten kom vi till Rottne. Ha'r bodde pappas bror Olle och hans fru Greta. Ha'r fick vi sova några timmar innan vi åkte vidare hem. 36 Kriget hade brutit uti Europa och far var inkallad långa tider. Pappa Ragnar som infanterisoldat Far var inkallad ibland flera månader i taget från Skåne i söder till Norrland i norr. Mor fick sköta gården och djuren själv trots sina två små barn. Fars berättelser och erfarenheter från sin tid i lumpen var omfattande. Jag minns tydligt hur ”gubbarna” på kalasen berättade sina lumparminnen. Tyvärr har vi inga anteckningar från dessa erfarenheter. För en lantarbetare som knappt varit utanför hembyn var säkert militärtj änsten och de resor de fick göra i landet en upplevelse inkl den spänning som fanns i luften om Hitler skulle komma in i landet. Här har en fotograf besökt Porsarp sommaren 1942 och tagit ett par bilder ett med vardagskläder (se byxorna över stövlarna) med sina arbetshästar och en bild med på hela familjen i trädgården framför mangårdsbyggnaden. 37 (Är det någon som vet vad hästarna heter?) Dolly och Pontus var troligen hästar som levde senare kanske å 50 och 60 talet Barnen i Porsarp har gått i skolan i Mörstorp trots att den skolan tillhörde Småland. Vi hade 3,5 km skolväg utan skolskjuts från Porsarp. På Vintern förekom det att pappa skjutsade oss med häst och släde. Jag har fortfarande minnen aV hur han stoppade ner oss i någon sorts fäll för att skydda oss mot snö och kyla. Annars tillhörde Porsarp Munkeryds skola i Östergötland. Varför Vi gicki Mörstorp skola har egentligen aldrig motiverats. Skolan var en s k B2skola d V s årsklassema 13 undervisades i en grupp och klasserna 4 7 i en annan. Småskollärare var Hanna Johansson och Folkskollärare var Björn Ryman. Detta är den första bilden från 1:a klass i ”småskolan” Våren 1946 med Hanna Johansson som småskollärarinna. Hanna var en för tiden sportig typ som bl a åkte skidori kjol. 38 Denna bild är från andra klass 1947 39 Denna bild är troligen från 1952 och innehåller Siv som då gick i storskolans första klass (4 klass). Och jag i den sista klassen (7:an) ll Denna bild är nog från samma klass och taget samtidigt på Våren 1952. Vi har samma kläder på båda korten. 1945 kom Rigmor från Norge hit som krigsbarn. Hon kom med en söndertuggad adresslapp om halsen, gra't och sa ” mi mamma mi, mi mamma mi. . . ” Även hennes mamma Inga kom till Porsarp och hälsade på. 40 Vi förlorade sedan kontakten med dom men Siv letade sedan rätt på Rigmor på 80talet och har fortfarande kontakt med henne. Moster Anna som då bodde i Rinna fick vi åka till. Hon var handikappad p g a polio. Hon var duktig på att sy och hon klädde upp oss med nya omsydda kläder. Särskilt minns Siv en grå dräkt med snäv kjol och figursydd jacka omsydd av en gammal herrkostym. 1948 föddes Hans. Boningshuseti Porsarp moderniserade. Centralvärrne installerades. Badrum och ”innetoalett” byggdes. Det var nog inte så vanligt att man på landet hade badrum och toalett inne. Under ombyggnadstiden använde vi ”brygghuset” i boa som kök. Här var vanligen vår tvättstuga där den handdrivna ”tvättmaskinen” Blenda användes. Brygghuset användes också som badrum och slakteri när jul grisen skulle skållas. Här fanns en sorts ångpanna som värmde vattnet i stora träkar. I detta rum fanns också en separator som man använde för att ta fram grädde ur mjölken. Separatorn finns ännu på boavinden. 41 Vid midsommar 1948 firade mormor och morfar guldbröllop. Ett klassi gt kort taget på altan framför mangårdsbyggnaden i Porsarp. Till jul (julafton 1948) dog så mormor. Hon vistades långa tider hos sina döttrar Anna 0 Elsa. Mormor dog hos sin dotter Elsa i Korparp, Ölmstad. I Östgötabladets arkiv har Arne Ivarsson hittat mormors dödsruna: I Ödeshogs kyrka jordfa'stes på söndagen stoftet efter Teresia Andersson i Porsarp, Ödeshog. Kistan var i förväg placerad i koret, omgiven av blommor och levande ljus. Den hogtidliga akten inleddes med ps 586:] 2, varefter pastor Losjo' höll ett anslående griftetal Ö'ver orden i 1:a Korintebrevet 13:78 samt fo'rra'ttade jordfa'stningen. Till sist sjo'ngs ps 595 och under stilla orgelmusik utbars kistan och sa'nktes i familjegraven på gamla kyrkogården. En rik och vacker blomsterga'rd agnades den avlidna och tal ho'lls bl a av sva'rsonen Gunnar Iüertsted, Rinna. Sedan lyste pastor Losjo' frid o'ver graven och den avlidnas barnbarn sjo'ng Tryggare kan ingen vara. Mormor och morfar hade en lägenhet på andra våningen i Porsarp men det verkade som om de inte trivdes så bra efter att dom överlåtit gården till far och mor. På våren 1949 sålde morfar ut hela sitt hem på en aktion i Porsarp. Då skingrades den generationens ägodelar ( och kanske ägodelar som kom från tidigare generationer?) Jag vet att det grämde mor många gånger att hela deras bamdomshem skingrades på detta sätt och att hon inte hade pengar att köpa in några av ägodelama. Morfar dog sedan på hösten 1949 och begravdes på sin 80årsdag Han dog hos sin dotter Anna i Rinna. En liten detalj: Mor var ledsen att hon inte hade råd att ropa in en del av morfar/mormors ägodelar på aktionen. Ca 20 år senare var hon på en aktion hos Engbloms i Norra kärr. Där hittade hon ett av morfar/mormors skåp som hade stått i Porsarp. Hon ropade in det för 25 kr och skänkte det till Brigitte och mig. Vi har det fortfarande som en huvudmöbel i vårt vardagsrum. I slutet av 40talet drabbades bygden av en polioepidemi. Mor och far hade goda vänner; Albert och Astrid i Kopparp som miste sin enda dotter Ines i polio. Ines vari Siv och min ålder och var lekkamrater med oss. 42 1950 1960 Gården Ett av de sista arbetena med att ta bort stenrör och bryta sten på åkrarna gjordes 1952. Då togs en stor ”Ö” bort som låg öster om hönshuset ner mot landsvägen (syns på kartorna ovan). Det har sagts att detta var det sista arbetet jag utförde på Porsarp innan jag flyttade hemifrån. Fars och mors första radio köptes 1950 (tror jag det var). Före detta hade morfar en radio och under kriget på 40talet lyssnade han in nyheterna och hur kriget utvecklades. Den 16 juni 1953 slog åskan ner igen i Porsarp. Den gick neri en björk uppe i betet och hackade sönder tag gtråden i småbitar och följ de den ner till landsvägen. (det var samma dag som DC3:an sköts ner av ryssarna utanför Gotska Sandön.) 1953 installerades mjölkmaskin i Porsarp. Det var säkert en stor händelse. Dom flesta gårdarna runt Porsarp var mj ölkbönder. Mj ölken levererades till Gränna Mejeri. Mjölkskjutsarna var en daglig kommunikation till centralorten som då var Gränna. (Vi hade t ex Gränna som postadress.) I retur med mjölkbilen kom vassle till grisarna och smör och ost från mejeriet. En annan inkomstkälla för äggförsäljning. Äggalådan skickades till Gustavssons lanthandel i Uppgränna och byttes mot olika livsmedel. En annan typisk sysselsättning under 4050talet var nyponplocknin g. På kvällarna hade man ”nypagille” där nyponen rensades för att sedan torkas över vedspisen. Nyponen såldes och bidrog till en del till familjens försörjning. Under 4050 talet hade man också linodling. Kanske to m tidigare? Upp vid berget i betet finns en tograv där man eldade och på någon sätt värmde linet för kunna ”bråka” det (hette det så?). Förr i tiden kardade, spann och vävde man tyger av detta lin. Det finns vissa redskap kvar på boavinden från den tiden även om vi idag inte vet så mycket om hur man använde det. Vi har av mor fått dukar, handdukar och gardiner som kommer från dessa linodlingar. Ett tydligt minne från barndomen på gården är slakten. Rune i Narbäck kom och hjälpte till med att ta livet av grisen, mor var med och tog hand om blod, inälvor etc. Köttet saltades ner, konserverades och allt togs om hand. Mor var också suverän på ostkaketillverkning och ystning. Vi känner fortfarande smaken av hennes hemystade ostar till jul för att inte tala om ostkakoma som fanns på alla kalasbord i släkten långt in på 6070 tal. 43 Mors intresse för vävning och sömnad skall heller inte glömmas. Rena konsthantverket som kanske ärvdes till en del av min syster Siv som sedan sysslade med porslinsmålning. Uppe på ”köket” stod alltid väv stolen laddad. Här har vävts åtskilliga meter trasmattor, vackra dukar och gardiner etc. Ett ex på sömnad är de broderade stolar som vi barn har fått vardera två av. De är daterade 195355. Till stolarna följ de kuddar och dukar som var broderade med samma mönster som stolarna. Även stramaljtavlor syddes och ryamattor tillverkades. Hur hade man tid till allt? Men det fanns ju ingen TV på den tiden. Dessa bilder visar lite av liveti Porsarp 1959/60 Ett par kommentarer till bilderna: Bild 1: Tröskning Bild 2: Far undervisar Hans i fiolspel. OBS fars typiska fattning av fiolen Bild 3: Julen 1959 då Brigitte, hennes syster Monica och hennes svenska mammor Ellen och Dagny besökte Porsarp första gången. Bild 4: Slädfärd Bild 5: Inkörning av säden för tröskning Bild 6: Hans mekar med sin motordrivna bil Ett minne jag har som är från början av 50talet. Släkten i Stockholm (mormors halvbröder) hade alltid värnat om Porsarp (bl a då morfar och mormor köpte Porsarp 1900) och hela 4050 talet (kanske längre) fick vi 5: kr i julklapp från släkten Båge. Någon gång 195051 tror jag det var fick far och mor ett kylskåp (eller var det ett frysskåp?). Det var mycket exklusivt på den tiden att ha kyl eller frysskåp. Människorna 1950 tog far körkort. Han och Rune i Narbäck gick i körskola tillsammans. De hämtades upp av körskolan vid läns gränsen. 1951 köpte far sin första bil. En Opel Olympia av 1938 års modell. Bilen hade varit avställd under kriget. Året därpå tog familjen sin första bilsemester som gick till Västkusten och Råå utanför Hälsingborg. Pappa tillverkade en låda som han monterade bak på bilen där förvarade vi maten. En stor fäll togs med som vi låg på i tältet. I Råå tillbringade vi många timmar för att far skulle kunna berätta militärminne från kriget (jag är inte säker på att vi barn var så intresserade av hans berättelse. Han hade vistats i bunkrama i Råå under kriget. (man skall ha i minnet att det var ju inte så många år som förflutit sedan kriget) Denna bilsemester är nog en av mina starkaste minnena från min barndom. 1952 slutade jag skolan i Mörstorp. Vintern 1952/53 gick jag i en fortsättningsskolai Örserum som bestod av hushållsgöromål. Här fick jag första intresset för att bli bagare. 1953 den 1/ 10 flyttade jag därför till faster Stina och Hans Alsbo i Tibro för att börja som lärling på ett bageri. I Porsarp gick tiden. Siv började realskolan i Gränna och Hans började skolan i Mörstorp. 45 Ett par minnen från 50talet är hur vi sålde bär och blommor nere vid läns gränsen utmed gamla riksettan. Nere vid riksettan vid Sjöberga bodde en gammal gumma (var hon en gammal gumma?) som hette Fina Lindberg. Hon band vispar av björkris. Dit gick vi med ”smakekorv” när vi hade slaktat. Sommarbarn från Stockholm vari Porsarp under flera somrar. 1950/51 gick jag i simskolai Bunnström. Inga skolskjutsar utan här gällde det cykel via Gränna. Då tror jag att jag första gången smakade på cigaretter (Boy och Bill) som jag köpte eller fick av pojkarna i simskolan och som jag gömde i stenröset nere i ängen. Gården Porsarp hade svårt att försörja familj en så far började arbeta allt mer utanför gården. Han var bl a med det andelströskverk som ägdes av bönderna i bygden. Han var ”kassör” i föreningen. Till att börja med var det nog mest som lantarbetare men efterhand tog han anställning i Ödeshög som snickare i en snickerifabrik som mest tillverkade köksinredning. (Oklart vilket år han började med detta men det var troligtvis först efter att han köpt bil.) Efter fortsättningsskolan i Örserum våren 1953 började vi tala om vad jag skulle försörja mig med. Att fortsätta i realskolan var vad jag kan komma ihåg aldrig något tal om. Sommaren 1953 träffade vi faster Stina och Hans Alsbo som lovade fixa ettjobb i Tibro ochjag skulle få bo hos dem. Den 1 oktober flyttade jag därför till Tibro som bagarlärling på hembageriet som låg i källaren i Smyrnakyrkan. Där fick jag mitt andliga hem, började spela i musikkåren och deltog aktivt i deras ungdomsverksamhet. 1955 flyttade jag så till Gränna och Haglunds konditori. 1957 ryckte jag in i lumpen som vapenvägrare hos Luftfartsverket som brandman. Först i Stockholm på utbildning sedan placering på flygfältet i Visby. Hösten 1957 träffade jag så Brigitte på en gata i Visby. Det var inte så ovanligt att Visbytjejerna ”jagade” militärgrabbarna och jag var en. (men detta är en annan historia). Sommaren 1958 var så Brigitte första gången i Porsarp. Hösten 1958 efter militärtjänsten började jag jobba som bagare på Konsumbagerieti Visby. Hösten 1959 började jag så Folkhögskolan i Hemse. Mina teoretiska kunskaper var minimala (6åri g folkskola i Mörstorp). Efter 2 år på folkhögskolan fortsatte studierna med kommunal ekonomi och sociallagstiftning på Kristinehamns praktiska skola. 46 19601970 Gården Någon gång i början av sexiotalet (eller möjligtvis i slutet av 50talet) började man odla svarta vinbär i bygden. Far var en av de första odlarna som Findus skrev kontrakt med. Från början plockade man alla bär för hand. Det blev en stor verksamhet i bygden och många förtjänade sig en extrainkomst. Jag möter än i dag folk som då var barn och var här och tjänade en slant. Så småningom gick man över till att ”slå” av vinbären med batong och samla upp dom i en plastskärrn. Ett sätt att rationalisera plockningen. På tal om rationalisering så kom så småningom den maskinella tröskorna för vinbärsskörden. All tröskning tog några timmar och vinbärsodling gick över från special gröda till jordbruksodling. I slutet av 80talet upphörde kontrakten med Findus och viss vinbärsodling har förekommit hos vissa lantbrukare i mindre omfattning ända in på 2000talet. I Porsarp sa Findus upp kontraktet i samband med att jag tog över gården 1987. Sammanfattningsvis kan man nog säga att far hade goda förtjänster på sina vinbär och att han var förutseende som utnyttjade de trender som kom i och med att man började odla grönsaker i stället för lantbruksprodukter. Människorna Under 60talet hände det saker i Porsarp. Barnen var utflugna och mor hade vant sig vid att förtjäna en del pengar genom hemarbete (sydde bl a.). Far jobbade i Ödeshög på en snickerifabrik. Vad som är sant eller inte sant vet jag inte med säkerhet men en dag (1968) hade mor åkt till Gränna (utan fars vetskap sägs det) och sökt och fått jobb på Rifafabriken. Hon var ju då sextio år, hade inte haft någon förvärvsanställning sedan hon var ung. Hon vantrivdes av att gå hemma, och på Rifa hade bl a moster Lisa börjat jobba. Detta kan ha varit en bidragande orsak till att hon sökte jobbet. Hon hade ju inte körkort. Troligtvis tänkte hon åka buss från läns gränsen. Mor hade ju hela sitt liv varit hemmafru och hur det nu var med initiativet så visar det ju att hon kände behov av att bryta sig ur. Att söka och få jobb i den åldern var ju något som idag känns helt omöjligt. Far fick acceptera mors beslut och han slutade sin anställning i Ödeshög, sökte och fick jobb även han på Rifa. Nu kunde de åka tillsammans i bilen. Här var de kvar båda två till pensioneringen 1973. Här fick de arbetskamrater (många från utlandet) var med på personalfester och vi som barn upplevde att våra föräldrar fått ett nytt liv. Båda var medlemmar i Betaniaförsamlingen i Hult Adelöv där far spelade fiol i strängmusiken. 47 De stora händelserna detta årtionde är Väl annars mitt och Sivs bröllop. Jag gifte mig med Brigitte Scharf i Smyrnakyrkan Visby 1962 och Siv gifte sig med Erling Axelsson i Betania Hult, AdelöV 1963. 1964 föddes så Vårt första barn dottern Therese i Slite köping på Gotland och 1966 föddes så Vår son Thomas i Gamleby dit Vi hade flyttat på Våren 1966. Jag fick min första kommunala tjänst som kommunalassistent i Slite Köping 1963. I Gamleby fick jag tjänst som drätselkamrer 1966. I slutet aV 60talet jobbade jag som kommunalkamrer innan jag Vid kommunsamman läggningeni Västerviks kommun 1970 började jobba som redovisningschef. 48 19701980 Gården 1975 byggde Siv och Erling sin sommarstuga och 1978 föddes deras dotter Helga. I samband med att Sivs och Erlings tomt avstyckades så avstyckades också en tomt åt Hans. Denna tomt fick beteckningen Porsarp 1:8 och var på 4 260 2m. Hans har inte bebyggt sin tomt utan 2012 över (åter)lämnade han tomten till Porsarpsgården. Någon gång i mitten aV 70talet såldes djuren och hästarna och gården utarrenderades till PerOlof Hjertstedt i Kleven. Detta är sista bilden på hästen Pontus och den är tagen 1975 med Vår dotter Therese 49 Människorna 1972 gifte sig så Hans 1973 slutade far och mor att förvärv sarbeta på Rifafabriken i Gränna. Far var ju sedan sin ungdom en intresserad jägare. I Porsarp sköt han flera älgar under sjuttiotalet som de sedan delade med sig av till barnen. 50 1980 1990 Gården Vinbärsodlingen fortsatte så länge far var ägare till gården. Kort efter att jag tagit över gården sa Findus upp kontraktet på vinbärsodlingen. Jag hade ju heller inga möjligheter att sköta odlingen. Nu hade man också börjat med skördetröskning av bären och detta krävde speciellt skötsel av buskarna. Resten av gården var utarrenderad till PerOlof Hj ertstedt i Kleven. Efter att gården skrivits över på mig 1 jan 1987 (se nedan) var det första jag gjorde att ordna med ny vattentäkt. I februari kom så brunnsborraren och borrade en 45 m djup brunn. Därmed var alla vattenbekymmer lösta (se tidigare skrivningar om vattenfrågan i Porsarp). Hösten 1988 byggdes nytt badrum där gamla badkaret togs ut och dusch installerades. Hösten 1990 satte Telia och Tele2 upp en radiomast. Standarden på husen i Porsarp vari övrigt dålig och underhållet var eftersatt. Människorna I mitten på 80talet började far bli sjukli g. Efterhand fick han vistas på sjukhus och 1990 avled han. 1987 blev det aktuellt att besluta hur man skulle hantera gården i framtiden. Far var sjuk och något måste göras. Siv hade ju sin sommarstuga i Porsarp och var inte intresserad att ta över. Hans hade företag i Linköping och min bestämda uppfattning var att något ”gemensamhetsägande” var inte aktuellt för min del. Därför beslutades enhälligt att gården skulle överlåtas på mig som personlig egendom. Mor bodde ensam kvar i Porsarp sedan far tagits in på sjukhus. Hon hade haft en mycket arbetsam tid från det att far blev sjuk tills han togs in på sjukhus. 1985 följde jag med far på älgjakt i Släthult. Jag hade då inte någon jägarexamen. Jag stöttade far och konstaterade att han inte längre kunde bära vapen. Vintern 1986 tog jag därför jägarexamen och skaffade vapen. Hösten 1986 var far med första dagen på älgjakten men han var då i så dåligt skick att han inte fick fortsätta. 51 1990 2000 Gården Som na'mdes ovan så var standard och underhåll eftersatt. Skulle vi få någon glädje av Porsarp var vi tvungna att höja standard till dagens standard. 199091 började vi därför att bygga om. Vi började med nytt kök, toalett och badrum med bastu på andra våningen, nya fönster på hela huset. Vi la't sätta upp ny fasadbekla'dnad och isolering av boningshuset. Under sommaren 1993 lades nya plåttak på alla uthus inkl ladugården. Människorna 1990 avled far. Mor bodde kvar men så småningom med hemhja'lp. 52 20002010 Gården Under dessa år fortsatte underhållet. Nytt yttertak lades på bostadshuset och jordkällaren 2007 och nytt staket utmed landsvägen byggdes. J ordvärme installerades också 2007 Avloppsanläggningen som var sedan 40talet var utdömd av kommunen. Nytt avloppssystem byggdes därför också 2007. Ytterbelysningen kompletterades. 2008 byttes/renoverades alla dörrar på ladugård och uthus. Totalt har jag investerat 1,2 milj kr i Porsarp sedan jag tog över 1987. 2003 planterades en ny häck i södra delen av trädgården. Trädgården minskades ca 50 m och alla gamla fruktträd i södra trädgården togs bort. (Delvis med hjälp av två stormar under dessa år Gudrun och Per.) Människorna 2003 avled mor på äldreboendet i Ödeshög. Där hade hon bott 4 år. Både jag och min hustru hade blivit pensionärer år 2000. Vi hade sålt vår segelbåt och satsade nu på att vistas längre tider i Porsarp. Sedan 2000 tills idag 2012 har vi vistats upp till 6 månader varje år i Porsarp och firat jul och nyår här. 53 2010 Gården Så härser gården ut 2012 5.' ' I 54.. Människorna År 2012 firades guldbröllop i Porsarp för tredje gången. Detta är ett unikt dokument där Vi i Porsarp har firat 3 generationers guldbröllop på samma trappa framför huvudbyggnaden. Treyenemfiønmyuøârä//øp i Parrarp Curfñ Ä: Brigiffe Røjnømøn Gi/Qa (§62 BMJ/8: 72mm ?lm/emma GW; (ägg 67%' '937 54 Bilaga I SLÄKTTAVLA FÖR 10 GENERATIONERS AGARE AV PORSARP I I Curth Ragnarsson gift 1962 Brigitte Scharf * 1938 * 1940 I I Ragnar Abrahamsson gift 1937 Astrid Andersson * 1913 + 1990 * 1908 + 2003 Evald 'Andersson gift 1898 Teresia Anderslson *1869 + 1949 *1873+1948 I ' I Andreas Pettersson gift 1868 Charlotta Johannesdotter * 1815 +1900 * 1832+ 1916 | _ I Peter J aensson g1ft 1811 Ingrid Persdotter * 1784 +1857 * 1787 +1834 Peter J or7sson gift 1779 Maria Larsdcitter * 1739 +1794 * 1746 + 1816 I I Jonas Olofsson gift 1736 Ingeborg Larsdotter * 1714+ 1779 * 1716 + 1789 I I Olof Håkansson gift 1702 Ingrid Nilsdotter + 1725 I I I Nils Jönsson gift 1696 Kerstin Andersdotter * 1667+ 1695 * 1670 I I Jon Arnundsson Brukade Marit Nilsdotter + 1691 Porsarp 1648 1691 + 1679 55 Bilaga II NÅGRA ORD OM BYGGNATIONEN I PORSARP OCH DESS UPPKOMST UNDER DE SENASTE 200 ÄREN ....... .. På den första kartan vi har på Porsarp, daterad 1639, är husen på Östergården markerade samt vägen upp från genomfartsvägen. Byggnationen ligger av säkerhetsskäl en bit från genomfartsvägen ( se t ex Narbäcks Westergård som också ligger en bit upp från genomfartsvägen). Kartan från 1694 (sid 5) har samma markeringar men soldattorpet har tillkommit. Kartan från 1786 (sid 6) är från storskiftet. Bebyggelsen är samma som 1694 års karta. Under Peter J aenssons tid började det hända saker. Redan 1810 uppvisade han en förbindelse att han av sin svärmor fått 3/6 mantal av Porsarp (det måste ju vara Maria Larsdotter som då var änka efter Peter Jonsson.) I Maria Larsdotters bouppteckning 1816 upptogs en ko och en bagge men ingen fastighet. Senare fick han en gåva av sin hustru och genom köp av svågern 3/8 mantal av Porsarp. Vid tinget 1832 inlämnades en skriftlig överenskommelse om hur hustomten (Porsarp) skulle fördelas. I lagfartshandlingarna från 1832 står att Peter J aensson ägde Westergården och J aen Svensson Östergården. J aen Svensson vare fosterson till Jonas Andersson som kom till Porsarp 1802 År 1832 uppstod alltså Westergården för första gången. Troligtvis påbörjades byggnationen av bostadshusen och ekonomibyggnader under dessa år. På kartan vid Laga skifte 1840 ( sid 7) har husen markerats tydligt. På kartan för Laga skiftet finns också husen på Lidholms och Greneldjärstorpet (Palmatorpet) inritat. I bouppteckningen efter Peter J aensson 1857 har skrivits in ”att gårdsbruket hade övertagits av sönema” och ingick således inte i upptagna tillgångar efter Peter J aensson. I Carl Anderssons memoarer (sid 9) skriver han att farfar Peter J aensson sista åren bodde i ett litet rum en trappa upp. (det är ju fantastiskt att vi har en ögonblicksbild så långt tillbakai tiden! !). 56 År 1854 byggdes nya bostadshus och ladugård på Östergården. Huruvida nuvarande hus i Östergården är från denna tid eller några omfattande upprustning skett genom åren är för mig oka'nt. Andreas Pettersson tjänade som dräng på olika håll men återkom till Westergården 1851. År 1852 gifte han sig med Stina Andersdotter och fick sju bam. I gårdshandlingama har jag funnit försäkringshandlingar från 1864 (se sid 9) . År 1865 dog Stina. Andreas gifte om sig 1868 med Charlotta J ohannisdotter (som är min mormors mor.) Andreas dog 1900 och gården övertogs av min morfar/mormor. År 1905 byggde så min morfar ny ladugård och 1910 blev det nya bostadshuset klart. Några av de uthus som finns på gården kan vara från 1830talet. Den södra gården i Porsarp (Landins gård) har för mig en lite oklar bakgrund. Det finns uppgifteri boken Gods och gårdar att mangårdsbyggnaden byggdes 1860 och ekonomibyggnaderna 1921. Ka'nt är att Karl Andersson och ett barnbarn till Peter J aensson Mathilda Karlsdotter gifte sig 1901. Vem som byggde mangårdsbyggnaden och bodde där fram till 1901 är inte utrett. 57