Rahmbergstorp i Stora Åby

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

Rabmbergrtorp 1925. Rahmbergstorp i Stora Åby berättar Av Holger Edlund Trakten kring Bonderydssjön i St. Åby socken stenig, bergig, höglänt Man märker den höglänta bergiga terrängen redan några kilometer från Stora Ãby kyrka. Vid Kroxeryds kvarn börjar den markanta stig ningen. Jag minns det särskilt, när jag som ung cyklade från Ödeshög. Det var oavbruten stigning ända till avtagsvägen vid Hällemon. Här börjar en 4 kilometer slingrande väg, som leder till Bonderydssj öns norra ände. Nog märker man på denna lilla byväg, att man är i Holavedsbygd. Bortom Månsabola går vägen uppför en brant backe. Man är genom denna branta stigning uppe på en ännu högre platå i denna bergsbygd. Här och där ligger stora stenbumlingar sedan inlandsisen. I Hällemon ligger en väldig baddare, som man tyvärr skjutit sönder en del av för att göra vägen framkomligare. Ibland ligger de där stora stenarna på en sluttning med en sten inkilad nertill, så att den inte ska rulla ner. Det ser ut, som om någon skulle ha passat in den där bromsstenen pre cis på rätt ställe, så att den stora stenen ligger stadigt kvar. Så är det vid Rahmsbergstorps Norrgård. En stor sten ligger högt bakom bonings huset, så att den kunde rulla ner. Men en spärrsten är skickligt inpassad vid ena sidan av jättestenen. Två kilometer till slingrar sig den gamla vägen, upp och nerför backar till dess den genom en väldigt brant ner försbacke är framme vid den gamla stamgården. I en husförhörsbok från slutet av 1700talet kallas den för ”ett Nybygge Rahmbergstorp”. Att bygga, odla och bo här var ett rent nybyggarliv i en oländig, stenig trakt. I dälden nedanför nerförsbacken blev boplatsen för ett nybygge, kallat Rahmbergstorp i slutet av 1770talet Den, som anlade detta nybygge hette Anders Rahmberg, född 1735 i Herrestad. Hans efternamn blev också gårdens namn. I husförhörsläng derna står, att han var från Bonderyd och nämndeman. Här i dalen 128 byggde Rahmberg en ryggåsstuga med knutar. Inne i stugan står ännu den stora, öppna spisen kvar sedan hans tid. Det var ett otroligt hårt arbete, som Rahmberg fick ta itu med. Han fick röja, bryta sten för att få små åkerbitar i stenhargen. Ett år i detta nybygges historia var 1785, Genom utslag 18.3 samma år hade Kungl. Maj:ts Befallningshavande i länet behagat tillåta Anders Rahmberg att utav de s. k. Kohlsjöfällorna, Mostuvukärret och Mostuvubacken från Allmänningen infreda och upp taga ett 1/4 hemman. Dessa tre områden skulle alltså läggas till de små torplägenheter, som förut fanns. Dessa tre nyodlingsområden blev för R. ett hårt och slitsamt arbete. Han tänkte: Kanske kunde jag få vissa fri hetsår, d. v. 5. slippa att betala någon skatt till Kronan. Det dröjer, in nan nyodlingarna kan ge någon god avkastning. Rahmberg hade läst eller hört talas om Kungl. Maj:ts Plakat av år 1695, vari tillförsäkrades nyodlare något, som kallades frihetsår. Man befriades från att betala skatt under vissa år till dess nyodlingar gav någorlunda avkastning. När R. fick tillstånd att uppodla de nämnda områdena, erhöll han 15 frihets år för detta uppodlingsarbete. Besiktning .av Rahmbergs nyodlargärning på Rahmbergstorp Den 17 aug. 1793 företog man en besiktning av Rahmbergs nyodlingar, trots att inte 15 år förflutit. Myndigheterna ville se på ort och ställe, hur det gått för R. med den svåra uppgiften. Genom Kungl. Maj:ts Befall ningsmans Resolution sammanträdde man hos Anders Rahmberg i Rahm bergstorp den 17 aug. nämnda år för att inspektera hans nyodlararbete. De som besiktigade var v. häradshövdingen och domaren i orten, ordi narie lantfnätaren, kronobefallningsmannen och häradsskrivaren med bi träde av häradsmännen Jonas Håkansson, Bonderyd, och Jonas Anders son i Stora Åby. Ärendet och avsyningen var att förrätta s. k. skatt läggning. Trots att 15 år inte förflutit, så ville man undersöka, om detta nybygge kunde prestera någon avkastning. Eller som det också kallades ”utge någon Jordeboksränta”. Först konstaterade man enligt gammal ordvändning: Östergötlands och Wadstena län, Lysings härad, Stora Ãby socken, Rahmbergstorp, ett nybygge på Häradsallmänningen, beläget 3 3%; mil från nämnde städerne Schenninge, Grenna samt en mil från sockenkyrkan. Man tog sig en rundvandring på nyodlingsområdena och bestämde, att Krono och Jä "geribetjenten skulle på marken utmärka Rahmbergs områden. Skatt läggningsmånnen konstaterade vid synegången, att nyodlingsarbetet hade gått raskt framåt. På 8 år hade han hunnit mycket i sitt mödosamma och idoga arbete. Det heter, att då skattläggningsnämnden tagit lägen heten i ”ögnasikte”, så blev deras första omtanke, huruvida detta ny bygge, ännu ej fullkomligen odlat, kunde skattläggas. Rahmberg hade hunnit uppodla 41/2, tunnland. 129 Den odlade jordens beskaffenhet Synemännen såg efter jordens beskaffenhet. De fann, att på vissa stäl len var bättre örmylla. Sedan utsädet avgått, så kunde utsädet ge 3:e kornet. Sämre örmylla var på 21/2 tunnland och kunde bara ge efter utsädet 2:a kornet. Man besåg ett kärr, beväxt med al och björkbuskar. Hela 3 tunnland var dess yta. Det gav ett lass bättre starr på tunnland. Det beräknades ge 3 lass, sedan inbärgningen och kostnaden avgått. Ett sänkt kärrs avkastning i foder uppskattade man till 6 lass. Därav en del starr. Hela kärret var på 12 tunnland. Vad avkastningen på de olika åker styckena, ängs och kärrmarken blev i skattepengar räknade man ut. Man kom till en summa av 2 riksdaler, 46 skilling och 4 öre. Nybygget Rahmsbergstorp uppskattades alltså till ett fjärdedels mantal med föl jande Jordeboksränta och skulle utbetalas till kronan och socknen 2 riks daler, 46 skilling och 4 öre årligen. Detta kallades, att nybygget skatt lades. Varifrån nybygget skulle få dessa pengar till skatt, var en annan sak. Kanske Rahmberg kunde sälja smör och djur för att skrapa ihop till skatt. Detta var ett förslag från skattläggningsmännens sida ifråga om den skatt Anders Rahmberg skulle erlägga. Hur gick det då med Rahmbergs 15 frihetsår? Anders Rahmberg hade ju av Konungens Befallningshavande fått 15 frihetsår sig tillerkända, då han tog itu med sitt odlingsarbete. Fick han dem alla, innan han skulle ut med den s. k. Jordeboksräntan eller mera tidsenligt skatten? Trots skattläggningsmännens delade meningar an gående de 15 frihetsåren att 10 skulle räcka, innan skattläggningen skulle börja, så beslöts dock, att 7 ytterligare skulle behövas. Det hette, att de 7 återstående arbetsåren var erforderliga, innan nyodlingen genom åkerns utvidgning och kostsam stenbrytning samt ängskärrens fullkomliga be redande till höslåtter kunde ge någon ränta. Man ansåg, att 10 år inte kunde ge tillräcklig avkastning för Anders Rahmberg. Sålunda fick han sina 15 frihetsår för fortsatta nyodlingar av dessa skattläggningsmän. Fredrik Andernon med dot tern Anna. Sven Svemxøm : undantagnl/zga :éymtar till höger. Fotot är från 1890 ; tala. Synegången och detta förslag till skattläggning tycks ha justerats sam ma dag efter slutad förrättning i Rahmbergs ryggåsstuga. Bara det att ta sig upp till nybygget Rahmbergstorp var ju ett företag. Kom syne männen ridande, åkande eller gående är svårt att avgöra. Att återvända i augustimörkret till bebyggda trakter var nog ett Vågsamt företag. Det sannolika är, att synemännen fick övernatta för att på morgonen dagen därpå återvända till sina respektive hemorter. De som undertecknade syneprotokollet var: P. Ashan, domhavande, M. Wallberg, lantmätare, C. G. Cnattingius, kronobefallningsman, samt en man vid namn I. Bäckman, hans titel ej nämnd. Men därmed var inte de 15 frihetsåren klara för Rahmberg. Handlingarna skulle även tillstäl las Lysings Härads lagtima hösteting. Den 17 oktober samma år på höste tinget i Ödeshög blev denna skattläggning granskad och befunnen utan anmärkning. Ännu en myndighet skulle godkänna skattläggningen, näm ligen Linköpings Landskontoir (numera länsstyrelsens Landskontor). Så skedde också den 28 mars 1794, då Rahmberg tillerkändes 15 frihetsår för sina nyodlingar. Ända till ock med år 1800 sträckte sig hans frihets år. Den sista myndighet, som skulle godkänna denna skattläggning, som inte skulle börja förrän 1801, var Kongl. Majtts och Rikets Kammar Collegio. Detta skedde 23 april 1801. Då fastställde Samuel af Ugglas, Överståthållare, President uti nämnda myndighet, att 14 dels Rahmbergs torp skulle under s. k. Skattemanna Börd och Rättighet utgiva den före slagna skatten. I sirliga ordalag lyder detta beslut så: ”I wåto och torro, närby och fjerran, intet undantagandes af alt thet som thertil lyder med rätta ligga bör och lagligen tillvinnas kan, at njuta och behålla under Skattemanna Börd och Rättighet till everdelig ägo, som lag förmår”. Anders Rahmberg fick i alla fall lugnt fortsätta 7 år till efter 1793 med sitt mödosamma nyodlararbete i denna så steniga och oländiga mark. Till sist kan nämnas, att Rahmberg avled i Rahmbergstorp 75 år gam mal 1810. Nybygget Rahmbergstorps vidare öden Rahmberg lämnade efter sig en till ytan stor skogsgård men med liten åkerareal. Huvudgården blev, där Rahmberg byggde sin ryggåsstuga. Efter att ha varit i mellanhänder köpte år 1825 den 8 oktober en man vid namn Sven Svensson från Trehörna gården. Han var född vid Hägna i Trehörna den 22 april 1788. När Svensson övertog gården, var den gamla ryggåsstugan från Rahmbergs tid mycket bristfällig. Redan 1826 gjorde Sven Svensson vissa reparationer på den. På den tiden var det blyinfattade fönster med små rutor. Ännu på 1920talet fanns det lilla vindsfönstret kvar. Men det blev sönderslaget av klåfingriga förbipas serande. På vintern 1840 avverkade Sven Svensson, jag citerar honom ”skogseffecter för att kunna uppbygga en bättre stuga än den usla vilken svårligen kan skydda mig och barn från köldens härjningar. Men den obarmhärtige skogvaktaren Olof Friborg gjorde genast beslag på de af mig avverkade skogseffecterna under den falska tanka, att de voro 131 gott pris. Vid den auktion han förrättade af dessa skogseffecter uppvi sade jag för honom mine 22ne Utslag, som tillerkände mig full ägande rätt till såväl marken som skogen. Det fanns hos honom intet medlidande, ingen skonsamhet. Jag skulle behandlas som Skogstjuf. Jag förbigår att omnämna de hårda uttryck H de skamliga hotelser jag af honom vid detta tillfälle fick uppbära”. Detta citat är från Sven Svenssons inlaga till Kongl. Maj :ts och Rikets Höglofliga Götha Hof Rätt. Sven Svensson var en duktig skrivkarl och vann processen mot den mäktiga grannen, Lysings Härads Allmänning. Den gamla ryggåsstugan blev också i början av 1840talet återigen reparerad. Sven Svensson höjde den låga ryggåsstugan. Sådan, som han byggde om den, är den alltjämt. Denne man var en dugande jordbrukare och utökade Rahms bergs odlingar. Sven Svensson kallas nu även ”Skattemannen”. Den vid sträckta ytan gjorde, att han ej själv kunde hinna med att bruka alla de små åkerstyckena. Han skaffade sig torpare vid de små kringspridda odlingarna. Torparna hade en liten torpstuga och en ladugård och så vad åkrarna kunde ge till bärgning. För dessa förmåner fick de göra dagsverken. De torpare, som hade mera jord, kallades jordtorpare. Fem sådana jordtorp hörde till gården, nämligen Norra Sjötorpet, Evalycka, Drabo, Gransjökulla, Södra Sjötorpet. Alla torpen upphörde på 1880 90talen och byggnaderna är för länge sedan rivna. Glimtar ur Sven Svenssons torparkontrakt En jordtorpare på Norra Sjötorpet hade åtskilliga förpliktelser att iakttaga. Så här lydde kontraktet för jordtorparen Gustaf .lansson på Norra Sjötorpet: Jansson skulle hålla fredhållning till hälften kring ägor na. Virket därtill skulle han få från hemmanets skog efter anvisning. Den å ägorna varande lövskogen skulle torparen noga vårda. Efter jord ägarens anvisning skulle Gustaf Jansson få ta något röjebränsle. För Norra Sjötorpet skulle Jansson betala 40 Riksdaler Riksmynt. Hälften skulle han erlägga 20 september och den andra hälften den första dagen påföljande mars som kontraktet föreskrev. Vidare föreskrev kontraktet, att allt virke till stängsel skulle torparen själv framföra. Varje år skulle han lämna sex kannor ”krösa”. För torparen vid Södra Sjötorpet uppställde Sven Svensson följande villkor. Här upplät han till torparen Carl Svanberg från Säby socken på 20 års tid, räknat från den 14« mars 1842 till samma tid 1862, en "jord park”, som det hette. För det första skulle Svanberg betala det första året i skatt 4 Riksdaler Banco och för de återstående åren 8 Riksdaler Banco varje år. För det andra skulle dagsverke göras vid tillsägning såväl av mannen som av kvinnan mot 10 Skillingar om dagen för mannen och 5 för kvinnan. För det tredje skulle erhållas mat och kaka vid går den. För det fjärde skulle Svanberg själv på egen bekostnad uppsätta så dana hus, som han ville och kunde. När de avtalade åren var förbi, skulle husen tillhöra honom eller hans arvingar. Till hägnad omkring lägen heten fick han ta på gårdens ägor, om det inte fanns material på ”par ken”. Vid årets slut skulle hägnaden tillhöra gården. 132 Rakt fram Sven SL'EIZJJOIZI ryggåJJ/zrga, till vänster en bod som uppförda 1877. Personer: Fredrik Anderuoa med barnen Viktor och Anna. Bilden togs 1895. Ännu i dag kan man se de väldiga stenmurar Svanberg uppförde som hägnad av torpet. Vilket jättearbete han utförde. Man står i stum beund ran inför denna hägnad. Och vilka enkla medel han hade till hjälp! Kon traktet mellan Sven Svensson och hans torpare slutar med följande 0rd: 7”Trohet och rättvisa förbehålles. l annan händelse upphör kontraktet genast. Sålunda är överenskommet och avslutat, som skedde i Rahmbergs torp den 7 augusti 1841. Sven Svensson. Med ovanstående kontrakt för klarar jag mig nöjd och förbinder mig detsamma fullgöra. Carl Svan berg”. Ännu ett kontrakt är värt att skriva några rader om. Det gäller jord torpet Evalycka. Kontraktet har följande lydelse: Till min broder Anders Svensson och dess hustru Eva Fredriks dotter upplåter jag, undertecknad en ”odlingsplan” på Rahmbergs torps ägor att i Anders Svenssons lifstid få odlas och begagnas mot följande villkor och förbindelser: 1. Såsom skatt för denna lägen het skall betalas varje år den 29 september En riksdaler Banco samt göras fyra dagsverken, när det tillsäges, då mat erhålles vid gården. Skulle hustrun lefva efter honom skall hon bibehålla hasa plan i sin lifstid samt en liten kålgård emot ofvan skrifne villkor. 2. Höngnadsvirke omkring lägenheten får tagas på gårdens ägor efter utsyning samt ris till bränsle. 3. Äger Anders Svensson att på egen bekostnad uppsatta sådana hus som han byggt. Vid hans timade död skall de tillhöra hans barn eller rättsinnehafvare, men hängnaden omkring ”odlingsplan” tillhör jordögaren. 4. Skulle Anders Svensson vinterföda en ko skall han till densamma hafva sammarbete i gårdens norra bete, hvarför han särskilt skall be tala En Riksdaler, 16 Skilling Banco. Men trohet och rättvisa för behålles mot mig och mina, i anor händelse upphör kontraktet ge nast. Ännu omkring 1915 var denna lilla ”odlingsplan” med namnet Eva lyckan öppen. Tänk vad sten, som plockats upp där för att få de små åkerbitarna att bära någon skörd! 133 Rahmbergstorp delades i tre delar Sven Svensson hade tre barn. Han ansåg det naturligt, att han delade sin stora skogsgård i tre delar. Meningen var, att de var och en skulle få sin utkomst och bärgning av var sin del. Han kallade de tre delarna för Södergården, Mellangården och Norrgården. Södergården fick mest skog, ty den hade minst åker. Norrgården hade mest åker och fick minst skog. Själv bodde Sven Svensson på Rahmbergstorps Mellangård. Under 1860talet hade han låtit uppföra åt sig en undantagsstuga. Han hade själv sörjt för sin pensionering. Undantaget gällde honom själv. Den lilla stugan räckte gott till för honom. Han ordnade åt sig Vissa förmå ner, när han överlät de tre delarna till sina barn. Skrivkarl, som han var, skrev han ett kontrakt. Detta innehöll noga avvägda föreskrifter, hur han skulle bli försörjd. Han överlät till sina barn 1/1 hemman Rahm bergstorp, som syskonen skulle bruka och begagna i hans livstid mot följande villkor och förbindelser. Varje år skulle de betala 3 tunnor ren och strid säd samt 30 Riksdaler Riksmynt. Säden skulle bestå av en tunna och 16 kappar råg, 16 kappar korn och en tunna blandkorn. Vidare skulle de leverera 3 tunnor potatis om året. Alltsammans skulle lämnas den 24 oktober varje år. Säden skulle de låta förmala. Till bränsle måste de lämna 2 famnar björkved samt en famn tallved, vilket allt skulle sönderhuggas och lämnas på vedbacken varje år. Dessutom skulle ris och pinnar hemföras till bränsle, så mycket han behövde. En kanna söt och oskummad mjölk på gemensam del skulle lämnas till honom varje dag, från den 1 juni till den 1 oktober. Sedan i 8 månader endast 3 kvarter om dagen. Flera förmåner skulle utgå. I kontraktet står det vidare, att trädgården och ett litet land på odlingsmossen förbehöll han sig. Vår pensionär, jag kallar honom så, ordnade ytterligare för sig. Alla skulder, som fanns i sterbhuset skulle syskonen gemensamt svara för samt tillika alla utskyl der. Skulle de kunna fånga någon fisk, skulle de dela något litet åt ho nom. Än mera hade vår undantagsman i sitt kontrakt. Det heter där: Även skall det vara obetaget för mig, att på gårdens ägor plocka och repa här, var jag vill. Kontraktet slutar: Sålunda är överenskommet, som skedde den 13 februari 1869. Sven Svensson. Syskonen, som skulle iakttaga dessa försörjningsåtgärder mot sin fader, godkänner överenskommelsen med följande 0rd: Med förestående kontrakt förklarar vi oss nöjde och förbinder oss dess punktliga upp fyllande. Så fick den lilla undantagsstugan bli ett litet pensionärshem, där Sven Svensson kunde njuta i ro och lugn ålderns dagar. Det var ett sätt för honom att försöka ordna för sig en tryggad ålderdom. Sven Svenssons dröm, att alla Rahmbergstorpsgårdarna skulle ge bärgning åt sina innehavare, gick inte i längden. Tiderna förändrades. Ãkrarna var för små. Rahmbergstorps Mellangård ägde bestånd som jordbruks fastighet ända in på 1930talet. Ryggåsstugan från Anders Rahmbergs tid, som Sven Svensson förbättrade, finns ännu kvar som ett minne 134 Fredrik Andersson med dol tern Anna på' 1890talet. I bakgrunden ryggåutngan. från gångna tider. Alla stenrösen är minnesmärken över otrolig arbets möda för att få bärgning från de små åkerstyckena. Sven Svensson slu tade sina dagar i Rahmbergstorp den 22 september 1871. En synner ligen duktig jordbrukare och självlärd skrivkarl hade gått ur tiden. Kalle på Gransjökulla Redan under Sven Svenssons tid och sedan under svågern Fredrik Anderssons fanns en torpare, som gick under namnet ”Kalle på Gransjö kulla”. Torparstugan låg högt med utsikt över Gransjön. Kalle var sko makare och tillverkade skor till traktens folk, både gamla och unga. Skorna åt karlarna gjorde han rymliga och fotvänliga. När han till verkade skor till traktens unga flickor, gjorde han skorna så fina och nätta, att det gjorde ont i de små fötterna första tiden. Han lagade och halvsulade skor också men bara sådana, som han själv tillverkat. Inga andra. Kalle var även duktig att arbeta i trä. Han slöjdade ljuskronor, som användes att sätta på julbordet. I kronan hängde man sedan äpplen och annat gott. Fredrik och hans hustru Johanna beställde en sådan ljus krona, som de använde under åtskilliga jular. Det var innan julgranen hade gjort sitt intåg i de små stugorna i skogsbygden. Kalle på Gransjö kulla gjorde även andra välgjorda träarbeten. Än i dag finns bl. a. trä skedar gjorda av hans hand. Två kända bröllop i Rahmbergs ryggåsstuga Under Sven Svenssons sista år sköttes stamgården, Mellangården, av hans svåger Fredrik Andersson, gift med dottern Johanna. Fredrik bru kade gården till år 1900. Sedan kom det arrendatorer dit. I den gamla ryggåsstugan, som Sven Svensson förbättrade, har två bröllop firats, som är kända. År 1883 gifte sig dottern Amanda där med Johan Strand. Vid det bröllopet var ”Moster Hedda” från Rahmbergstorps Södergård ko kerska. Då bakades en tårta till denna stora dag. Troligen den första 135 tårta, som bakats i stugan. Tårtan bakades i en äggrund form, som knäpptes igen och sattes in i den stora ugnen. Ännu ett bröllop kan no teras där i stugan. År 1895 förenade Viktor Fredriksson och Alma sina öden där. Bröllopet beskrives som högtidligt. Bruden har Stora Åby kyrkas brudkrona. Bruden med kronan nådde precis till taket i den låga stugan. En orgel hade lånats och Kalle Rehndahl spelade på den. Anders Rahmbergs stamgård sover sin törnrosasömn Närmare 200 år efter Anders Rahmbergs nyodlargärning har skogen återtagit sitt herravälde. Lysings härads allmänning är herre över går den. Men det har skett med fredliga medel. Av alla de områden, som en gång röjdes upp och odlades, finns knappast ett spår. Minnesmärken finns i alla fall. De stora stenrösen ligger kvar. Av husen vid gården finns bara den gamla ryggåsstugan kvar som ett minne från Anders Rahmbergs tid. Den stora tystnaden härskar. Törnrosasömnen är djup och tung. Gammelrtugøm i Hølêaberg, Ödeshög, med Jerrim Ivanron vid trädet. Foto Harry Bergenb/dd. 136