Ruiner i Alvastra

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

K E T 0 BIBL| ÖDESHÖGS KOMMUN WW\\\\\\\\\\\\\\\\\\\ ||l '\ \| \ l 'I'll \.\ \ ||||I| “W 49 0509 78 \\\\\\\\\\\\\\\\\\\\\ 02 201 Rainer 1' alvasüâ CONNY L A PETERSSON INNEHÅLL Förord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 Klostret . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 Konung Sverker den gamle . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19 Sverkersätten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 20 Kung Sverkers död . . . . . . . . . . . . . . . . . . , . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26 Hästesvennens avrättning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29 Alvastra kyrka . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32 Fyra konungars grav . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39 Sarkofagerna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 43 Ekonomiska förutsättningar när klostret bildades . . . . . . . . . . . . . . . . 45 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 46 Kring Ålebäcken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 49 Kartor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 50,51,52 Vad hände sedan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 54 Stenåldersboplatsen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 55 Litteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57 Register . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 58 RUINER I ALVASTRA BERÄTTAR Copyright ©1982 by Noteria förlag och författaren. Teknisk produktion: Anders Trygg, Klockrike ISBN 9185694169 Omslag, ritningar och foton av författaren Tryck: Noteria tryckeri, Klockrike, 1982 4 FÖR ORD När namnet Alvastra nämns, tänker säkert de flesta på de befintliga klosterruinerna, som en gång utgjorde det första cistercienserklostret i Sve rige. Det finns dock flera andra ruiner i dess omgivning, vilka âsamkat fors karna en del huvudbry. Har de tillhört munkarna, eller den med trakten starkt förknippade kung Sverker. I den här lilla skriften framlägger jag flera nya teorier, likaså detaljer i Alvastras omgivning, som förut inte beaktats, men som kan ha samröre med Sverkersätten. Munkarnas liv har behandlats mera flyktigt då ämnet redovisats mera in gående i annan litteratur. Större vikt har lagts på Sverkers samband med trakten, samt de ruiner, vilka det skrivits mindre om, men är nog så intres santa i historiskt avseende. Då skriften också vill tjäna som turisthandbok, anserjag det lämpligt att här också nämna något om den berömda stenåldersboplatsen i klostrets närhet, som grävts ut under l970talets sista år. Mantorp ijanuari 1982 CONNY L A PETERSSON ,i KLOS TRE T Munkarna i Alvastra tillhörde cistercienserorden, vilken grundades 1098, och stadfästes aV påven 1119. Orden var en utsöndring från bene diktinerorden. Från klostret Clairvaux i Frankrike korn munkarna till Sverige är 1143, och slog sig ned i Alvastra på inbjudan från kung Sverker och hans drott ning. Även biskop Gislo i Linköping var involverad i ärendet. Munkarna hade inte fått sin klosteranläggning i Alvastra utan stor upp offring. Flera tusen ton sten släpades fram under byggnationen, som på gick i 42 år innan klostret kunde invigas. Kalkstenen, som var det huvud sakliga byggmaterialet, bröts i Borghamn och fraktades den en mil långa vägen till Alvastra. Mängder av stenar höggs sedan för hand till geometris ka former. Arbetsglädjen förbättrades knappast av att arbetshandskar var förbjudna. Men det blev rejäla byggnader, som kontrasterade hårt mot den omgivande bygdens enkla trähus. Någon större utsmyckning tilläts dock inte. Dörrarna skulle vara vita eller omålade. Färgat fönsterglas var förbju det. Kyrkan fick inte ha torn, endast en liten takryttare fick förekomma. Anläggningen uppfördes efter ett av cistercienserorden bestämt möns ter, där ett visst antal hus med bestämda funktioner skulle ingå. Vi kan därför få en god uppfattning om vad ruinerna en gång varit, när de jämförs med något av de kvarvarande cistercienserklostren på kontinenten. Utöver kyrkan ingick två stora flyglar, inrymmande arbetsrum, sovsalar och kapi telsalar. Mellan flyglarna fanns kök och matsalen, där klosterfolket intog sina enkla måltider. Kött var inte tillåtet, däremot öl och vin, som späddes ut med vatten. Vidare fanns det gäststuga, portvaktsstuga samt olika slag av ekonomibyggnader. Till klostret hörde också en sjukstuga, där patien terna bl a behandlades med åderlåtning, vilket framgrävda sugkoppar vitt nar om. Det fanns inte bara munkar i klostret. En stor grupp av invånarna ut gjordes av de olärda lekbröderna. De levde liksom de förra i avskildhet, men hade en friare klädsel och fick bära skägg. Deras uppgift var att sköta jordbruket och ta hand om hantverkarsysslorna. De tre karpdammama inom klosteromrâdet skulle också skötas. Fisken odlades däri tre utveck lingssteg innan de blev en del av födan för klosterfolket. I kyrkan fick lekbröderna endast beträda en mindre del, väl avskännad med en mur. Inte heller deras sovsal och arbetsrum fick vara gemensamma med munkarnas motsvarande utrymmen. 7 NNNNNNNN QOONÄWNNQVDOOQMNN , 3, 4 Gaststuga PLANRITNING A V AL VASTRA KL ÖSTER Rekonstruktion (efter Frödin och Swartling) Sju ks tu ga Portstuga A bbo thus Kapell Ulf Gudmarssons kapell Kyrkan Bibliotek Sakristia Kapitelsal Arbetssal Gården Korsgângen Tvättrum Varmestuga Matsal Kök Lekbrödernas kapitelsal Lekbrödernas matsal Lekbrödernas arbetssal ALVASTRA KLOSTER Rekonstruktion av klostret. Teckning av I war Andersson. Klostret stod under påvens beskydd, men inom klostermurarna var det abboten, som var den verklige påven. Han var den som bestämde, och brö derna fick lyda honom blint, utan att ifrågasätta hans beslut. Varje mor gon samlade han sina munkar i kapitelsalen. Härifrån gav han order om vad som skulle utföras under dagen. Någon skulle sköta gudstjänsten. Andra deltog i praktiskt arbete. Stundtals satt de i korsgängen, försjunkna i studier och meditation. Att skriva böcker hörde också till deras sysslor. Ständigt avbröt de fastställda bönestunderna klosterbröderna i sin verk samhet. Även under natten ringde klockan till dessa tidegärder, och gav dygnet en speciell indelning. Framgrävda fynd såsom hammare, fingerborg, radbandspärlor och spel tärningar är andra exempel, som berättar lite om klosterfolkets liv innan för murarna. När någon munk begått en förseelse, kunde kroppsstraffutdömas. l ka pitelsalen fick han dra upp kappan för att sedan gisslas. Vid grövre brott blev han förvisad från klostrets trygga hägn. Någon mil från Alvastra ligger en gård vid namn Munketorp. Är det möjligen en fördriven munk, som där slagit sig ned! Munkarnas kapitelsal, sedd från korsgangen. Arkaden tillät en viss kom munikation mellan de nämnda utrymmena. 10 Piscina i en valtenskál infälld i norra korsgângens vägg, där munkarna kunde tvâ sina händer. I Holavedens ödsliga marker bedrev munkarna nyodling och anlade flera gårdar, vilka sedan sköttes av lekbröder. Även på Visingsö och i Västergöt land hade munkarna röjt och byggt gårdar. Över 200 sådana gårdar åstad kom klosterfolket under mödosamt arbete, vilka Gustav Vasa senare kom att beslagta. I klostret dog 1344 lagmannen Ulf Gudmarsson efter det han tillsam mans med sin hustru, den heliga Birgitta, uppehållit sig där en tid. Birgit ta kom även i fortsättningen att stanna där långa tider innan hennes av färd till Rom 1349. På en kulle nordväst om klosterruinen, finns läm ningar efter ett hus, som hon troligen bott i. Det var under den här tiden, som hon började få uppenbarelser. Den intelligenta kvinnan drog väl en del logiska slutsatser och anpassade sina uppenbarelser därefter, vilket övertygade munkarna om hennes märkliga förmåga. Flera av munkarna sökte sig till henne med både andliga och mera vardagliga problem. En blev botad efter 30 års huvudvärk, sannolikt nervös spänningsvärk. Ibland använde hon sina ingivelser till att läxa upp klostrets invånare. En av påven bannlyst person, begravdes av en prior i ll klostret. Birgitta som tydligen ogillade detta fick genast en uppenbarelse, och förklarade att begravningsförrättaren var den som först skulle komma i jorden efter den bannlyste. Prioren blev besatt av skräck inför spådomen och avled efter fjärde dagen, antagligen av en hjärtattack. Genom sina uppenbarelser styrde hon munkarna och påverkade klost rets angelägenheter. Märkligt nog hade Birgitta tillträde till klosterkyrkan, som normalt var stängd för utomstående. Man kan undra hur munkarna kände det när den vackra och tilldragande kvinnan var i deras närhet. De fick inte ens prata med kvinnor utan en annan munks närvaro. Det berät tas om en munk, som fick kätterska och orena tankar när han uttalade jungfru Marias namn. Det stora trädet, som möter klosterbesökaren, flankeras av två minnesste nar med namninskriptioner av Oskar I! 0ch Gustav V. Den högra harför modligen haft Rökstenen som förebild. I bakgrunden syns »Birgittas kulle» 12 N \OOO\10\LnÅWI\) lJ_L T :1 :U ;1 3; 1 i' 4 G H '. : = 2 5 M 7 38 l: 1 6 1 6 1 “ 14 1 7 :115 Utgång till yttre klosterområ 10 Kapell det 11 Ulf Gu dmarssons kapell Munkarnas altare (högaltaret) 12 Muren, som skiljde munkar Ingång till sakristian och lekbröder Uppgång till munkarnas sovsal 13 Lekbrödernas altare Bibliotek 14 Lekbrödernas ingång till kyr Munkarnas ingång till kyrkan kan Piscina 15 Trappa till lekbrödernas sovsal A bottens sittplats i korsgången 16 FÖrrum Sverkersáttens gravplats 1 7 De dödas port 13 Klosterkyrkan. De återstående höga murarna utgör kyrkans mirzskepp. Högra bilden : kyrkans sö dra Ivarskeppsgavel. Innanför den nedre ingången ligger sakristian, vars golv ligger under marknivån. Trappan leder upp till munkarnas sovsal, där dessa intog sin sömn på enkla halmba'ddar. Längst upp hängde klockan, som kallade till bönestunderna. Nedersr till höger syns grundmuren för biblioteket. 14 15 I kapitelsalen ligger denna gravtumba. Den har troligen tjänar som under lag för en gravsten av skalp turell utformning. Vi vet inte hur mycket folk som levde inom klostret, men är 1350 dog där 33 munkar i digerdöden, och säkert strök lika många lekbröder med. Uppskattningsvis torde minst ett hundratal personer funnits där. Gravarna under och omkring klosterruinen är säkert långt över tusen till antalet. Flera hundra hittades i samband med de arkeologiska undersök ningarna. Begravningsformerna var ingalunda desamma för klostrets be folkning. Under kapitelsalens golvplattor begravdes abboten vars döda kropp var lite för mera än de övrigas. I norra korsgången jordades mun karna. Lekbröderna, de lägst stående, bars efter döden ut till kyrkogården, där de fick sin sista vila. Med tiden fick även utomstående personerjor das inom klostret. Det var då frågan om bönder, som donerade sina gårdar till klostret. I gengäld krävde de en gravplats åt sig själva och sina familjer. De på detta sätt begravda bönderna, räknade med att komma undan skärs elden på ett lindrigare sätt. På sikt blev klostrets rikedomar mycket stora genom denna byteshandel. Under 1500talet låg över 900 gårdar i dess ago. Även klosterkyrkan upplåts för gravplatser, men då endast för kunglig heter och biskopar. Förutom Sverkersätten vilar Bjälbojarlen Birger Brosa i kyrkoruinen, som även döljer benen efter Sveriges förste ärkebiskop, Ste fanus och riksdrotten Johan Vasa, för att nämna några av landets dåtida högheter. Ulf Gudmarsson fick sin grav i ett eget gravkor, där man också fann hans skelett vid utgrävningen, likaså kvarlevorna efter hans söner Bengt och Gudmar, som dog i barnaåren. 16 quawâaagspeuââzig o ning 0 BMJÄMJÖÄIX .|. U Aalñlemweauaas 0 q 99993 09 EJlSBAIV SHEIEHAIO 17 KLOSTRET OCH KUNGSGÄRDEN lGOOTALET .p (1) '0 H :(0 C» .K CD H [I] (järnåldern) Sank ängsmark KON UNG S VERKER DEN GAMLE De litterära källorna från Sverkers tid är inte många, och då endast av utländsk härkomst. Vi vet därför inte mycket om honom. Visserligen ned tecknades en del långt efter hans död, men dessa uppgifter kanske inte är helt pålitliga. Östgötarna valde honom 1125 till sin konung. Efter några år blev han även antagen av svearna, och hade därefter, i förhållande till andra medel tida kungar, ett tämligen långt regeringsinnehav. Sverker fick vara med om den tid då kristendomen konfirmerades i Sve rige, och många av Östergötlands stenkyrkor blev till på hans inrådan. Till sammans med drottning Ulfhild banade han väg för klosterbygget i Alvast ra. Aven klostren Nydala i Småland och Varnhem i Västergötland grundla des under denne kungs tid. Efter Ulfhilds död gifte Sverker om sig med en polsk prinsessa, Rekissa, änka efter Magnus Nilsson av den västgötska Stenkilsätten. Men Sverker blev änkling för andra gången, och en ny kvinna vid namn Benedikta intog platsen som hans tredje hustru. VAR BODDE HAN? Det finns inga bevis, men mycket talar för att Sverker bodde i Alvastra eller dess närhet. Vi vet att han ofta vistades här, och att fädernegärden fanns i trakten. Likaså begravdes han i Alvastra. En kilometer söder om Sverkerskapellet ligger idag det lilla samhället Hästholmen, men under l300talet låg där en stad. Både sigill och egen kyrka fanns. I staden låg också en borg där den kunglige fogden Gert Sna kenborg höll till och regerade över västra Östergötland. Han var säkert inte den förste styresmannen, som hade sitt säte i Hästholmen. Av gammal hävd hade nog makten utövats härifrån. Låg möjligen Sverkers borg här? I den äldre litteraturen talas om förskansningar norr om Hästholmen. Plat sen kallas också för Kungsbacken. Där vägen mellan klostret och Häst holmen passerade Ålbäcken, finns spår efter en medeltida broanläggning, av stort format, värdig en konung. Slott och borgar har ju alltid lagts intill sjöstränder av försvarsskäl. K'om angriparen från land, så var det inte så lätt för honom att följa efter på sjön om slottsherren flydde. Sverker var säkert också i behov av en borg. Som kunglig person var han givetvis medveten om den fara han ständigt var utsatt för. Kungarna blevju ofta mördade under medeltiden. Sverker ägde i Östergötland ett flertal gårdar, där han förmodligen vis tades emellanåt för att konsumera det bönderna producerat. Stark bind ning verkar han ha haft till Kaga socken där hans fader blev begravd. Riksintressena låg kvar i Alvastra även efter det Sverkersätten dött ut. År 1229 utkämpades där en strid mellan Erik Läspe och folkungarna. 19 S VERKER SÄTTEN Litterära källor från medeltiden har olika uppgifter om Sverkers börd. Av det tidigare sagda förstår vi att han var östgöte, vilket även hans när maste förfäder var. En man vid namn Kol figurerar både som hans far och farfar. År 1137 byggdes kyrkan i Kaga, där Sverker döpte Kol « sin nittioârige fader. Ef tersom Sverker troligen var född i början av llOOtalet, så passar det bättre att Kol var farfadern. Detta styrks av en annan uppgift där en man Conica * var hans far. BlötSven, den hedniske konungen från 1000ta lets senare del, har också nämnts som hans farfar. Sven var en mäktig öst götahövding, som åtog sig den hedniska offerslakten i Uppsala och blev därmed deras konung. Erik Årsäll, Tove Jarl och en Kättil Okristen är ytterligare namn som nämnts som hans förfader. Det är svårt att bedöma vilka uppgifter som är mest trovärdiga. Kol, är nog ett av de mera tillförlitliga namnen. Om vi studerar namngivningspraxis under medeltiden hos de kungliga personerna, och även andra, så finner vi att farfaderns namn var norm givande vid namnsättningen. Sverkers far borde då ha hetat Karl. Det i namnet ingående rljudet var troligen redan då stumt, och uttalades Kal eller Kol. Några kilometer från Alvastra ligger Heda kyrka. I dess mur finns en runsten, som härstammar från ca år 1050. Inskriften är tydlig, utom de första tre runorna, vilka ingår i inskriptionens första namn. Stenflisor har lossnat på detta ställe. Brate Översatte texten i början av seklet, och lyder: »Torger reste detta kummel efter Anund Kamp, fader sin.» Översättningen är nog riktig med undantag för »Torger», där tveksamhet kan råda. Första runan läste Brate som 13, men det är svårt att vid en rekonstruktion få en övre stapel på runan. Ett närmare studium av stenen visar att den mera lik nar ett S. Vi får då fram ett namn: Svrker (Sverker). Visserligen saknas ett e, men det hörde till vanligheterna att ibland utesluta vokaler. Nu stämmer ju inte Sverkers levnadstid mot stenens ristningstillfälle. Hur kan det då hänga ihop? Om Sverkers farfar hade samma namn som sonsonen, så stämmer detta rätt väl med tiden för runinskriftens tillkomst. Stenens andra namn, Anund, var Också ett namn som förekom bland kungarna. En Anund Ja kob regerade i Götaland under mitten av tiohundratalet. 20 Tidigare läsning Författarens läsning Runstenens inskrift lyder: s(?)urkiR rispi : kuml : pusi : eftiR : anut : konb : fapur : sin :, vilket kan läsas som: »Sverker reste detta kummel efter Anund (Jak0b?), fader sin» Under 1000talet existerade enligt isländska berättelser en sjökonung, SÖrkver Karl. Kan det vara en förfader till Sverker? Fotnot. Runan h användes till både v, u och o. 21 Hur kom det sig då att just Sverker blev kung? Tidigare hade makten legat hos Stenkilsätten i Västergötland, men det är möjligt att de inte hade något större grepp över östgötarna. Men från Västergötland hade kul turimpulser nått sydvästra Östergötland innan Sverkerstiden. Sverker mås te ha haft kontakter med Stenkilsätten före han blev kung. Han måste ha känt till deras metoder att hålla ett helt rike i sitt våld, och deras organisa tion. Vidare gifte han sig med en änkedrottning till Inge i kung av Sten kilsätten. I över femtio år regerade Sverkersätten. Men det var ingen samman hängande tid. Tre gånger avbröts deras maktinnehav av andra rivaliserande stormän. Upplänningen Erik den helige tog makten efter Sverkers död. Fyra år senare tog en Magnus Henriksson livet av kung Erik, men redan året därpå blev han själv mördad. Det var Sverkers son Karl, som röjde ho nom ur vägen. Erik den heliges son, Knut, strävade givetvis att återta den maktposition som hans far tidigare haft. Karl Sverkersson höll ofta till på Visingsö, beroende på oroligheterna som rådde i landet, men Knut lycka des ändå söka upp honom för att verkställa sina mordplaner. Karl kunde inte undkomma, men däremot hans gemål och sonen Sverker, som flydde till Danmark. Kol och Burislev kungens halvbröder tog upp kampen mot mördaren, men de gick snart samma öde till mötes som brodern. Efter Knut Erikssons död tog Sverker Karlsson upp striden med Knuts söner, och gick segrande ur den. En av Knutssönema hade dock överlevt striden och flytt till Norge. Denne son i Erik skulle senare komma till baka, vilket skulle bli Sverkers död. Efter konung Knuts död, ställde Sveriges fem biskopar upp mangrant på Johan Sverkersson. Den ñortonårige konungen hann inte med så många levnadsår. Endast 21 år gammal slutade han sina dagar på Visingsö. Därmed hade den kungliga dynastien i Alvastra dött ut. 22 I Heda kyrka finns denna stenrelieffrân 1100talet. Klädedra'kten vittnar om mannens höga ställning. Han är ingen krigare, svärdet endast under stryker hans höga rang. Den lyxiga stolen och de inramande tornen förstärker intrycket av att det är en mäktig storman, som avporträtterats. Det [är knappast röra sig om någon annan än kung Sverker sjalv. Långt före Sverker kom till, hade mäktiga småkungar regerat Lysings härad, som omgav Alvastra. Runstenen i Rök visar detta. Men redan under bronsåldern finner man att Alvastratrakten skilde sig från övriga Östergöt land på flera punkter. Stora monumentala gravhögar från bronsåldern där 23 forna småkungar ligger höglagda, finner man i stort sett bara i Östergöt lands sydvästra del, som ses på nedanstående bild. Det verkar som häradet eller hela Östergötland styrdes från Heda en gång i tiden. Bronsâlderns storhögar ligger koncentrerade där. Vidare finns en gård, Tuna, där förmodligen någon småkonung hållit till. Ytterligare en gård i socknen är intressant. Den bär namnet Sik, som osökt leder tanken till Sverkers son Sune Sik_ "217 . ' J. 74 'L 'A ' “ lady: ii ( 4 tj_ y › 'män i l . i _ pl.) 2; f i.: a? ' _l " ' . .i .v / I N : 7 E ' *111,1 , N ' _ vil. ;få ' , , ' * 'mb' / lillr'luwi , 1 ;s ' l . . v ._ t . ,3 v e 4 . u _ I 14 E wa» ' ° I 1 r , \ ' 7. tlflu a'la/L ' " * ' [Irlln'l .'m i '. '/ p. _ j '?.1. ' , . q: ,I .41 › ; _. , I .men 1» l v ' . 1= 'K “ › i' ' 11". (2.. ' i ' " x: 2 ; 4 V ,' V ' I v .“31 ;rf'X 'KÄ 7 2 Ä'P e 24 Pilarna utmärker plat ser, som varit tillhåll för smákungar en gång i tiden. DEN SVERKERSKA DYNASTIENS REGERINGSPERIODER Sverker den gamle Karl Sverkersson Kol och Burislev Sverker Karlsson Johan Sve rkersson 1130 1156 (i östergötland från 1125) 1161 1167 1167 1169 1195 1208 1216 1222 GE NEAOLOGISKA FÖRHÃLLANDEN Birger Brosa Ingegärd Kol (Cornica) Sverker l . Karl Kol Burislev Sune Sverker Johan 25 KUNG SVERKERS DÖD Julen stod för dörren. Året var 1 156. Sverker skulle komma att göra sin sista resa. Tidigt på morgonen begav han sig i släde tilljulottan i Tollstad, men hann inte längre än till Ålebäcken. Sverker hade sin baneman med sig i släden och denne, som var hans stallmästare, tog nu ett betsel med vilket han tog sin herre av daga. Så lyder den gamla traditionen. Här återges de äldsta urkunderna: Ericus Olai skiver att konung Sverker blev dräpt av sin stalldräng om ju lenatten, emellan Alabeck och Tolffstad, då han skulle gå till ottesången i kyrkan. Kan Alabeck ha syftat på ett torp med samma namn? Olaus Petri hade samma uppfattning som den förre: Så blev då konung Sverker slagen av sin stallsven om julnatten emellan Ålabeck och Tolff stadh, då han skulle fara till ottesång. Saxo påstår däremot att Sverker mördats under sin nattsömn. Påven Innoventius III meddelar i brev, år 1208, att mordet förövats av en tjänare. Uppgifterna har han fått från sverkerska kretsar. Även Hadrianus IV har lämnat uppgift på dödssättet: Sverker mördades i sängkammaren av sin tjänare. Västgötalagen, som nedtecknades under 1200talet, säger att Sverker dödades när han var på väg till ottan i Västra Tollstad. Ovanstående uppgifter är allt som går att få beträffande Sverkers död och mordplatsen. Ingen av de uppräknade var ögonvittnen. Påven Hadrianus och Saxo var de som låg närmast i tid till Sverker, vil ket inte behöver göra deras uppgift mera tillförlitlig än de övrigas. Alla har dock gemensamt att det var någon i Sverkers hov, som dråpt kungen, och att det skedde under den mörka delen av dygnet. Oavsett vem som gjorde mordet, så kunde knappast någon av tjänama haft motiv för mordet. De ras försörjning var ju endast tryggad så länge deras kung levde; mördaren måste således ha blivit rejält mutad. Endast en blivande kung borde kun nat ge något som lockade tillräckligt, vilket stämmer väl med den danske prinsen Magnus Henriksson, som dåtida observatörer ansåg låg bakom mordet. Magnus hade nämligen såsom ättling till Stenkilsätten, anspråk på kungatronen. Varifrån har Ålebäcken kommit in i sammanhanget om han inte mör dades där? Någon gång mellan 1300 och 1400talet bör Ålebäcksversio nen uppstått, och de som fått för sig att Ålebäcken var mordplatsen, bör själva ha bott i omedelbar närhet till denna. De bör också ha bott i när heten av mordplatsen, eftersom kung Sverkers lokala förhållanden var så intressanta för dem. I stuganhopningen vid Ålebäcks bro fanns en befolk ning, som säkert var i stort behov av lite spänning utöver vad de monotona bymötena kunde ge. Sverker, som tidvis hade bott i deras närhet, mordet, 26 som skett någonstans i deras omgivning, och järtecken kring Sverkerska pellet, var säkert omtyckta samtalsämnen. De lokala uppgifterna är kanske mer trovärdiga än de som kom från den i Rom sittande påven och den danske Saxo. Om Sverker blev mördad vid Ålebäcken, så skulle detta skett där en trekantig sten varit rest enligt Broocman. Han skriver år 1760: Vid Åle bäcks bro, Norr ut, vid pass en sextondels mil, til höger, när man reser ifrån kyrkan, tätt utmed vägen på en Åkerslätt, har stådt en trekantig Sten, af en och en halv alns högd, som gamle Män berätta sig hafva sedt: hvilken sten nu är bortförd, at icke var Åker man till hinder: men som man här håller före, att samme Sten varit upprest åfannämnde konung SVERKER till åminnelse, och at han på thet rumet blifvit dråpen. Frödin och flera efter honom har tolkat Broocmans ord, att stenen skulle ha stått 500 meter söder om bron. På en 1600talskarta finns den omnämnda stenen utmärkt 85 meter norr om bron. Längden stämmer ej med en sextondels mil. Den har dock inte stått omedelbart intill vågen. Hade den gjort det, så hade väl stenen inte heller varit till hinders för odlaren. Större stenar är generellt utmärkta på kartan. Även stenkammargravens tre stenblock är utmärkta, som har tecknats runda, medan den trekantiga stenen har ritats romboidisk. Stenens form var sannolikt pyramidisk. Stenen avlägsnades år 1731 enligt en annan uppgift. Vid Ålebäckens bro restes, år 1896, en minnessten där Sverker skulle ha slutat sina dagar, men stenens plats stammer varken med 1600talskartan eller Broocmans uppgift. 27 Tege lf ragment Trekantig sten Kvarn Aivastra by nFOONH ALVASTRA 1600 talet 28 HÄS TES V ENNENS A VRÄT TNIN G Folket fick tag på kungens baneman och gav honom det straff som de tyckte att han förtjänade. Mördaren skulle levande sänkas ned i en kittel med sjudande bly. Efter första klockknäppet sänktes han ned till vristerna, vid det andra till knäna och när tredje klockslaget hördes stod blybadet vid midjan. Då drog han sin sista suck. Så berättar den gamla folktraditio nen, som också kunde peka ut den plats där gärningsmannen togs av daga. Denna plats (se sid. 17) utgrävdes av arkeologer sommaren 1981, då man misstänkte att stensamlingen var en stenåldersgrav. Det konstaterades att så också var fallet. Där hittades skelettdelar, föremål av flinta, bärnsten och ben från både tamdjur och vilt. Det märkliga med graven är att den är den enda i sitt slag i Östergötland, och tillhör typen stenkammargrav. Däremot finns den på många ställen i Västergötland. S tenkammargraven avrättningsplatsen. Fotot taget vid utgrävningen 1 981. Sett från södra sidan. 29 I” Från början var graven täckt med jord, och ingången låg mellan de två stenblocken mot sydväst. Skelettrester efter ett femtontal personer hitta des vid utgrävningen 1981. Tidigare hade Frödin grävt ut platsen. Då un dersöktes skeletten samtidigt, men några blysalter eller dylikt kunde man inte finna. Stenarna på den här platsen fick enligt gammal folktro inte rubbas ur sitt läge. En bonde i Alvastra hade dock en annan tro. Stenarna hindrade odlingen, och han beslöt att spränga bort dem. Men när dynamitladd ningen brann av så regnade det skelettdelar. Efter den händelsen, år 1916, ansåg Frödin att det här var bevis nog för att vara en avrättningsplats. 49.9 '. 4 Stenkammargraven. Golvet täcktes med klappersten, som stenåldersfolket hämtade nere vid Vätterns strand_ Pâ planrz'tningen är också inritat det fly ttblock, som fanns innan sprängningen. 30 Då graven förmodligen var intakt under kung Sverkers tid, kände säkert traktens folk till den, och visste nog också om de sittande skeletten i gra ven. Men vad trodde då människorna om gravinnehållet? De visste ju inte om att den var från stenåldern. De kanske trodde att det var en fängelse håla, där fångarna svultit ihjäl. Men nu existerade så vitt vi vet inte något frihetsstraff på den tiden. Östgötalagen talar inte om dylikt straff. Folk borde alltså förstått att det rört sig om någon slags gravkammare. För att kunna utföra en avrättning enligt den traditionen berättar, be hövdes minst 3500 kg bly, vilket säkert låg utanför folkets möjligheter att skaffa fram. Grytan var kanske fylld med kokande vatten, ett straff som tillämpades i 1500talets England. Även om sägnen är felaktig frågar man sig var klockeknäppet kom ifrån. Det kan knappast varit klockan i Toll stad kyrka, som åsyftas. Klockan måste ju ha hängt i omedelbar närhet till avrättningsplatsen. Klockslagen har styrt nedsänkningsproceduren, varvid ögonkontakt var nödvändig. Om kyrkan och avrättningsplatsen inte legat i närheten av varandra, så hade folket knappast fått uppslaget att över huvudtaget blanda in klockeknäppet. Mycket riktigt har det också funnits en kyrka ett par hundra meter väster om den förmodade avrättnings platsen. 31 r. AL VA S TRA KYRKA År 1916 fann Otto Frödin, en kilometer väster om klostret, lämningar efter en stenbyggnad. Genast antogs denna för att vara kung Sverkers palats. På kartor och liknande har den sedan dess fått gå under benäm ningen >›Sverkersgården». Men senare har man konstaterat att »gården» egentligen är ruinerna efter en kyrka, som under golvet hade en stor grav krypta. Man ansåg också att denna kryptkyrka fungerade som gårdskyrka, och då med gårdens folk begravda i den. Som argument, mot att det varit en sockenkyrka, har det anförts att grannkyrkorna Heda och Västra Toll stad legat alldeles för nära, men vi behöver bara förflytta oss en mil norr ut, så finner vi tre kyrkor som ligger precis lika nära varandra. Vidare har kyrkan ansetts för liten för att tjäna som sockenkyrka. Kyrkan var inte stor, men Västra Tollstads gamla kyrka var mindre, lik som Väversunda grannkyrkan i norr. Guds hus kanske inte var byggt för socknens alla invånare. Trälarna som utgjorde en stor del av befolkningen fick säkert inte tillträde till kyrkan. Därför räckte de små kyrksalarna till. Om man jämför de äldsta kyrkorna i den här delen av landskapet så är deras yttennått i stort lika med kryptkyrkans. Vidare så ligger alla kyrkor ungefär mitt i socknen utom västra Tollstad (se sid. 33). Drar man en linje mitt emellan Tollstad och kryptkyrkan, och ser linjen som socken gräns hamnar kyrkorna i centrum i två tänkta socknar! Visserligen är det bara två kilometer mellan helgedomarna, men exakt samma avstånd finner man mellan Rogslösa och Källstad, norr om sjön Tåkern. Kyrkan måste alltså ha varit en sockenkyrka. Men vilket namn hade den? De flesta av omgivningens socknar har även en gård med samma namn. Svaret blir då: Alvastra socken. Mäktiga kulturlager runt kyrkan och under, avslöjar att platsen där den uppfördes inte valdes på måfå. Redan under stenåldern höll människor till där. Väster om kyrkan ligger ett gravfält från den kristna tiden. Den kyrka som måste ha funnits där torde ha legat i centrum på fältet, och eftersom den nya stenkyrkan lades i utkanten av gravfältet, så revs inte träkyrkan förrän den nya var färdig. Den gamla kyrkan förstördes således inte av brand. Kyrktypen var kanske representerad på flera ställen i Östergötland, men försvunnit i samband med ombyggnader under medeltiden. 32 ____\._ _i_ _l__ VÄTTERN / / I //* // ,1 Åáâäøøv"“/ 4 KYRKORNAS PLACERING I SOCKNARNA KRING OMBERG ,4 ///, 4_ Alvastra _I_ +_ Heda Västra Tollstad + / Láá/trarte/ I .10 meter Den Övre bilden visar kryptkyrkans grundmur, som den ser ut idag. Själva kryptan har i senare tid blivit överbyggd med ett tegelkla'tt sadeltak till skydd för Vädrets makter och annan förstörelse. Den nedre bilden är en rekonstruktion av kyrkans plan. Fick Sverker förslaget att uppföra kryptan av sin förtrogne, biskop Gis 10 i Linköping, som hade mycket närstående förbindelser med Lunds ärke biskop, Eskil. Gislo invigde t 0 m sidoaltaret i dennes domkyrka. Linkö pingsbiskopen måste ha haft god kännedom om kryptan i Eskils kyrka. 34 Rekonstruktion av Alvastra kyrka. Kryptan igenomska'rning. Det fanns även andra kyrkor kring Omberg, som hade korta lánghus. Käll stad, avritad 1 6 70 av Brenner. 35 Vid utgrävningen av »Sverkersgårdem fann man ornamenterade grav hällar av runstenstyp. Dessa hällar togs från den gamla kyrkogården, trots att de blivit huggna endast kanske femtio år eller mindre före kyrkobyg garna lade in dem som underlag för kryptans kolonner. Det här kan tyckas som bristande vördnad inför de dödas minne, men tar man en titt på bak sidan av dagens kyrkogårdar, så finner man även där uppryckta gravstenar, som inte är speciellt gamla. Hade byggnaden varit en gårdskyrka så hade väl knappast frändernas stenar behandlats så. Ett hundratal meter väst om kyrkan hittades ytterligare ett fragment från en s k eskilstunakista. Även i klostret påträffades ett dylikt fynd. 36 › \ l / / /7 i båda socknarna. de största fynden gjorts i Östergötland.) Ä Runhá'llsfragment, vilket härstammar från Västra Tollstad, uppvisar sam ma ornamentik som Alvastrahällen. Samma runma'stare verkar ha anlitats Rekonstruktion av en eskilstunakista. (Namnet har uppkommit genom att forsta fyndet gjordes i Eskilstuna. Namnet är dock något missvisande då 37 n , bis :g r_ / Rekonstruktion av den äldsta kyrkan och kyrkogården i Alvastra. 38 FYRA KONUNGARS GRAV l hundratals är låg vid Vätterns strand en kulle. Den benämndes Oxla kullen. Under vårt sekel sattes spaden i den och en ruin kom i dagen. När rasmassorna avlägsnats från ruinen, trädde en rektangulär byggnadsgrund fram, uppbyggd av både natursten och huggen kalksten. Innanför murarna stötte utgråvarna på en låda av kalksten, vilket visade sig vara en sarkofag. Frödin, som var projektledare vid undersökningen, antog att munkarna uppfört byggnaden såsom gravkapell åt kung Sverker. Det finns dock en del som talar mot detta. När munkarna kom till Alvastra var de strängt upp tagna med att bygga upp sin egen klosteranläggning, Vilket säkert tog många år i anspråk. Endast nio år efter det klostret påbörjades blev det tillåtet att begrava kungligheter i klosterkyrkan, och då försvann ju även motivet för att bygga ett särskilt gravkapell. Det var inte avsett för mun karna, då cistercienserorden förbjöd gravar ovan jord. Ett altare måste ha funnits, vilket styrt placeringen av sarkofagerna, eftersom den kvarvarande står i riktning norr i söder, tvärtemot dåtida sed. Kapellet har således inte byggts för att passa till sarkofagerna. Först sommaren 1157 skulle kapellet ha påbörjats om Sverkers död varit anledningen till byggnationen. Men cistercienserordens munkar tilläts inte deltaga i arbeten utanför klostret. Trots detta verkar det sannolikt att munkarna varit byggherren. Stenhuggningstekniken är densamma som i klostret. Byggnaden torde också ha varit en kyrka. Storleken och dess orientering i öst väst talar för den möjligheten. Har ruinen möjligen varit munkarnas första klosterkyrka? För att kunna avgöra den saken måste vi exakt ta reda på var Alvastra låg från början. Vi vet nämligen att drottning Ulfhild gav Alvastra by till mun karna, och där byggdes klostret. Men det är okänt var denna by låg. Jean De Rogier ritade på 1600talet en karta över Östergötland, där alla gårds Och bynamn sattes ut. Generellt satte han namnet mitt ovanför hus eller bymarkeringen, och enligt honom bör Alvastra by ligga vid Ålebäcken, Strax intill bron. Namnet Alvastra i sig själv styrker ytterligare antagandet. Första stavelsen Al är densamma som i Alebäcken, vilket var den tidigare benämningen på Ålebäcken. Sista stavelsen vastra innebär ett vadställe, som då ledde över bäcken. Det ursprungliga Alvastra låg alltså någonstans utefter bäcken. 39 L; Sverkerskapellet sett från sy dväst. Jämför kvaderstenarna med nedanståen de bild från klostret. Det var inte bara ruinen som kom fram vid utgrävningen. Vid kapellets södra ingång hittades både nyckel och nyckelskylt till den dörr, som en gång satt där. En nedfallen fönsteromfattning och gulgrönt fönsterglas fanns också. Ett större antal sänken till metrevar blottades ikulturlagret, och tillhörde tiden före kapellets tillblivelse, vilket tyder på att en fiskare befolkning en gång funnits på platsen. Många andra fynd i kapellets närhet, vittnar om livlig verksamhet under medeltiden. Dels finns grunden kvar efter en byggnad bestående av kalk stenskvadrar. Ett litet stycke därifrån ärjorden rikligt bemängd med me deltida tegelrester. Kanske har där funnits ett tegelbruk. Strax intill ka pellet finns också spår efter byggnadsverksamhet. Endast 150 meter nordost om kapellet fanns en medeltida vattenkälla. Den var under 1800talets början fortfarande användbar, men är sedan i dess igenlagd. GH] .se 1 dränerkanal 2 del till sarkofag 3 nyckelskylt 4 nyckel 5 sarkofag 6 fönsteromfattning 41 Kapellet har stora likheter med klostret. Kvaderstenarna är huggna på exakt samma sätt. I de nedre murskiften är granitblock inlagda enligt sam ma byggteknik, som i klostrets byggnader. Även murtjocklekarna är lika. Vidare skiljer det endast sju centimeter mellan kapellets bredd och måttet på klosterkyrkans mittskepp. Om kapellet var den första klosterkyrkan, så räknade munkarna kanske med att senare bygga till sidoskepp. I Gud hems cistercienserkloster byggdes från början en mindre kyrka, som se nare byggdes till på båda sidor om mittskeppet. Klosterkyrkan. Den prickade ytan motsvarar Sverkerskapellets format. Det som idag återstår av kyrkan stämmer således överens med kapellets må tt. När ruinen grävdes ut 1916, fann man i botten på sarkofagen en li ten hoprullad blyremsa. Den decimeterlånga remsan var på båda sidor fullristad med runor. Inskriften är på latin och betyder: I berget Celion och i efesiemas stat där vila de sju heliga sovarna: Mal kus, Maximianus, marcianus, Dionysius, Serapion, Konstantinus, Jo hannes. Sålunda må här vila vår herres Jesu Kristi tjänarinna Bä(n)dikta (Benedikta), om hon dukar under av sjukdomen! I faderns, sonens och den helige andes namn, amen! Sverkers tredje hustru hette ju Benedikta, och torde säkert ha varit mycket yngre än kungen själv. Runinskriftens åldersdatering stämmer rätt väl med den tidpunkt, då man kan antaga hennes sista levnadsdagar. 42 i; Blyremsan styrker teorin att gravkapellet tillhörde Sverkersätten. Den latinska inskriften måste ha ristats av en person som behärskade latin och dessutom kunde runfutarken! En munk torde inte ha gjort det. Han före drog säkert sina egna skrivtecken istället för de i hans tycke hedniska ru norna. Blyremsans text innehöll flera stavfel, vilket kan tyda på ovana att behandla språket i skrift. Munkarna hade stor skrivvana, vilket en svensk präst däremot inte hade, och någon annan än prästerna behärskade säkert inte det latinska språket. Benedikta var sjuk. Med hjälp av runmagi, i Jesu namn, förde runrista ren över sjukdomen till den i sarkofagen redan döde. Den slarvigt ristade blyrullen, som inte var avsedd att läsas, kastades ner till liket i hopp om att Benedikta skulle tillfriskna. I Västergötland, Gudhems härad, har ett runristat bronsbleck med sam ma propotioner och nästan samma längd hittats i en grav från 1100ta1et, vars inskrift är en besväijelse mot gengångare. Runristningar i bly är en sällsynthet, vilket kanske berodde på metallens svåråtkomlighet. Men i Alvastra verkar den ju ha varit vanlig, om vi ska tro på den tidigare nämnda avrättningsmetoden. Sarkofagerna var hopfoga de med bly. Var det där man tog material till runinskn'ften? SARK OF A GERNA Frödin ansåg efter sina undersökningar att fyra sarkofager funnits i ka pellet. Man har svårt att tänka sig någon annan än kung Sverker och hans ätt, som har vilat i dem. Men det finns forskare som tvivlar. Bevarade ur kunder omtalar att Sverker blev begravd vid altaret i Alvastra klosterkyr ka. Ett femtontal skelett grävdes fram vid detta altare av Frödin. Enligt honom är samtliga nedlagda samtidigt. Det måste ju betyda att Sverkers ättens kvarlevor flyttades dit. Varken femton kungligheter eller femton biskopar har dött samtidigt, och det var ju de enda som fick begravas i kyrkan. Sverkersätten och deras anhöriga kan mycket väl ha flyttats Över till klostret. Inga skelettdelar fanns i sarkofagen när den grävdes fram. Om inte kvarlevorna flyttats, så borde dessa påträffats vid utgrävningen. Var för ägde då flyttningen rum? Under l400talet märks de första urkunderna, som omtalar Sverkersät tens placering i klosterkyrkan. En tysk furste vid namn Albrekt av Mecklenburg, som kom att bli myc ket hatad, blev kung i Sverige undet 1300talets senare del. Albrekt och 43 J; 11* hans fogde i Hästholmen såg säkert med oblida ögon på allt som påminde folket om deras tidigare infödda konungar. Ättlingar till Sverker ansåg det kanske säkrast att flytta de kungliga kvarlevorna. Möjligheten att benbitar stals som reliker får väl inte heller uteslutas, vilket då kan ha bidragit till flyttningen. Sverkerskapellet blev sannolikt en kultplats för traktens folk. Utanför ingången hittades nämligen resterna av stolpar med klöverformade hållare, där kan någon form av facklor satts upp. Sverker betraktades av folket såsom ett helgon. I ett påveligt brev till kung Knut Eriksson och folket i Götaland anklagar påven Alexander III vissa av dem vara förledda av djävulens ranker, då de vördar en man som ett helgon, som har blivit dödad under dryckeslag och rus. Det är säkert Sverker som avses. Vidare användes platsen för sjukdomars botande, vilket runinskriften vittnar om. Sverkerskapellet med dess sarkofag. 44 #7 “#430 EKONOMISKA FÖR U TSÄTT NIN CAR NÄR KLOSTRET BILDADES Cistercienserorden spreds snabbt i Europa. År 1119 fanns åtta kloster och 32 år senare hade antalet stigit till 500. Clairvaux var moderkloster till Alvastra, som i sin tur bildade dotterkloster på olika platseri Sverige. När en ny anläggning skulle bildas, gavs uppdraget till tolv munkar och en abbot. Tillsammans med lekbröderna skulle dessa bygga upp klostret. De var tvungna att söka upp ett markområde som kunde försörja gruppen, som kanske bestod av ett trettiotal personer. Idag behövs ca 1000 kvadrat meter odlingsbar mark per person och år för att klara födan, men för 800 år sedan behövdes säkert minst det dubbla. Grödorna gav mindre avkast ning då förädlingen inte drivits så långt som nu. Kolhydratrika växter som potatisen fanns inte heller. Munkarna åt inte kött, och höll därmed inga djur, som gav gödsel, vilket försämrade skördarna ytterligare. Det här betyder att ett tiotal hektar od lingsbar mark behövdes till att börja med. Runt själva klostret fanns under 1 lOOtalet ingen bra åkerjord. Det intilliggande Omberg var utslutet. Mar ken på andra sidan klostret bestod av sankmark och remsan mot öster var bemängd med stensättningar från järnåldersgravfaltet. Området mot Åle bäcken var det enda tänkbara, som kunde ge munkarna vad de behövde. Där fanns också möjlighet att bygga en kvarn i bäckens strömdrag. Klost rets ekonomiska centrum låg av allt att döma alldeles norr om bäcken, och troligen också själva klostret till att börja med. 45 [Att SAMMANFATTNING OCH SLUTSATS (enligt författaren) Vi förflyttar oss bakåt i tiden, till tiohundratalets senare del. Bönderna i Alvastra reser trästavar till den första kyrkan. Enligt den sed de tagit över från utländskt håll, jordar de sina döda i kyrkans omedelbara omgivning. Över somliga reses huggna kalkstensmonument, där den avlidnes namn ris tas med runor. Den som utfört minnesmärket passar samtidigt på att få dit sitt eget namn. Inte långt från kyrkan håller benediktinermunkar till. Ge nom dessa förstärks den kristna gudstron och med tiden uppstår behovet av en ny kyrka. Året är 1125 och traktens mäktigaste storrnan, Sverker Kolsson, har tagit makten i Östergötland och låter sig utropas till konung. Enligt Östgötalagen är det han som bestämmer när en kyrka ska byggas. Sverker, som är barnfödd i Kaga (hans far kom ju att begravas där) får överta sin farfars gård i Alvastra. Där låter han också uppföra en kyrka av sten, som förses med en krypta, avsedd för honom själv och hans familj. (Kaga kyrka, som byggdes av Sverker, har även den en krypta, vilken togs i bruk på 1600talet. Det är möjligt att den fanns redan vid byggnationen, men förföll till dess den Gyllenramska ätten behövde en gravkammare, och då rustades upp.) Men kungen skulle aldrig komma att begravas i den av honom uppförda gravkammaren. År 1130 lyckades Sverker få makten över hela Sverige, och bara några år senare inbjuds cistercienserrnunkarna till Alvastra. Av drottningen får de Alvastra by. Munkarna kör givetvis inte iväg folket som bor i byn, utan för upp sina byggnaderi byns utkant, i närheten av Vätterns strand. Husen byggs av timmer. Att från början använda stenmaterial hade tagit alldeles för lång tid. De var ju tvungna att få tak Över huvudet innan vin tern kom. Året därpå påbörjades kyrkan, som byggdes i sten. En kyrka utan absid och andra utsmyckningar precis så som Generalskapitlet kräv de. Den gjordes också enskeppig, vilket var det normala i cistercienser munkarnas första kyrkor. Källan som låg norr om kapellet grävdes av munkarna. Någon bebyggelse, som källan tillhört, har inte funnits de sista 300 åren, och folket tog nog före dess sitt vatten direkt ur Vättern. Klosteranläggningen blev aldrig färdig. Av någon anledning flyttades den till nuvarande plats. Den gamla klosterkyrkan överlämnades till Sverker, den kung som gjort så mycket för munkarna. Inom socknen fanns ju redan en kyrka, så Sver ker utnyttjade möjligheten att använda klosterkyrkan till ett blivande gravkapell för sig och sin ätt. Visserligen fanns kryptan i sockenkyrkan, men det här kapellet var både större och vackrare. Det blev den tredje gravkammaren i Alvastra. Först stenkammaren, sedan kryptkyrkan och till sist Sverkerskapellet. Den förstnämnda gav kanske irnpulsen till kryptan, som i sin tur var förebild för den tredje. 46 4., 4_ __ “HLWMHLUU 104 \ \I ' r. Y L L // 7 * E ?ae F N_ X / xud # _/ ._/ Munkarnas första klosterkyrka? Rekonstruktion av Sverkerskapellet. _; + 47 Att munkarna inte direkt slog sig ner på platsen för nuvarande kloster ruin, kan bero på att platsen redan var upptagen av benediktinerna, som sedan inlemmades med cisterciensermunkarna. Benediktinennunkarna kanske ställde som villkor för sammangâendet att den gemensamma an läggningen skulle ligga vid deras kyrka, där flera av deras bröder låg begrav da. Flera äldre källor omtalar benediktinermunkars tillvaro i Alvastra innan cistercienserna kom dit. Kan möjligen benediktinerna varit envolverade i kryptkyrkans byggande? Samma murningsteknik som använts i denna, på träffas nämligen i Vretas äldsta klostermur, och även där höll benediktiner till innan cistercienserna anlände. Fotnot. Enligt E Ortved skall cisterciensermunkarna inbjudits till Alvastra senast 1134. 48 4_,.'m4 “'“n'” KRING ÅLEBÄCKEN På sidorna som följer efter denna, återfinnes tre kartor, visande föränd ringar i det som en gång var klostrets ekonomiska centrum. Det är här vi hittar resterna från Sverkerskapellet, lämningar efter en medeltida kvarn och spåren efter ett tegelbruk. Av äldre kartor, som ritades endast hundra år efter klostrets stängning, kan vi skönja hur de små vägarna eller stigarna gått fram. Sverkerskapellet verkar ha haft direkt förbindelse med både om rådet vid klostret, som med Alvastra by. Ett litet fält vid Ålebäcken bär namnet Skinnarvrån, Vilket bör tyda på att ett garveri har funnits på plat sen. Goda sköljmöjligheter fanns ju i bäcken. På den gamla kartan märks också en liten hamnpir vid Vätterstranden. Går man över till l800talskartan har en kvarndamm helt plötsligt dykt upp. Mjölnarna hade säkert svårigheter att hålla en jämn rotation på kvarn stenarna, vilket föranledde dammanläggningen. Idag finns endast en ravin kvar, som förmodligen inte byggdes för kvarnverksamheten. Sannolikt tog man lera härifrån till det angränsande tegelbruket. Den övre bäckfåran kallades sedan gammalt för »kanalen», men enligt den äldre kartan borde den nedre bäckstumpen varit grävd. Området kring den här delen av bäc ken är svårtillgänglig, men på den södra sidan syns en märklig rad med stenblock, vilka lagts dit innan dammen togs ibruk, men knappast tidiga re än 1200talet. Det kanske har funnits flera kvarnar vid denna del av Ålebäcken? Kvarnarna är borta, men kvarntorpet ligger fortfarande kvar om än i om byggt skick. 49 09 IS : D Sverkers kapellet Kvarntorpet 0/ .Sverkerstenen 8 Ämäck” ..... . E ALVASTRA 1981 Lä.. 100 meter E O Oxla kullen Kvarnen Kvarnängen Q O Köllo Alvastra 1800talet Skinnarvrån Alvastra Rekonstruktion av det medeltida Alvastra 1047 1125 1130 ;I 1134 r 1137 1 1 1143 , 1150 i' 1152 1153 1156 1157 1159 1161 1185 1195 1229 Alvastra by Telgelbruk O 1312 * 1344 1350 1415 * 1527 Sverkerskapellet HÄNDELSER UNDER KLOSTERTIDEN OCH S VERKERÄTTENS MAKTINNEHAV (kronologisk ordning och med tyngdpunkt på den första tiden) Kol föds. Sverker tar makten i Östergötland. Sverker blir kung i Sverige. Cisterciensermunkarna bjuds in till Sverige. Sverker bygger Kaga kyrka. Munkarna anländer till Alvastra. Alvastras två munkordnar sammanslås. Kungliga personer och biskopar får begravas i klosterkyrkan. Kyrkomöte i Linköping. Sverker mördas. Munkarna förbjuds deltaga i byggnadsarbeten utanför klostret. Strider i Bjälbo. Karl utropas till kung. Klostret invigs. Sverker Karlsson blir kung. Strider i Alvastra. Blyremsan med runor ristas. Munkarna uppför ett tegelbruk. Klostret har sin storhetstid, men orden som sådan är på tillbaka gang. Sverkerättens kvarlevor överförs till klosterkyrkan. Klostret härjas av eld. Ulf Gudmarsson dör i klostret. Digerdöden drabbar klostrets invånare. Klostet härjas av eld. Klostret stängs. 53 VAD HÄN DE SEDAN? I hela 384 år läste munkarna sina mässor i Alvastra. Sedan kom den mäktige Gustav Wasa, och hade en annan åsikt om klosterliv. Klostret skulle stängas, det låg i linje med den nya protestantiska läran. Munkarna skingrades. En del av dem vände kappan efter vind, och blev snabbt om vända, för att sedan få bli präst. Torkil blev den siste abboten i Alvastra innan det stängdes 1527. Åren gick. Slottet i Vadstena började ta form. Mängder med sten behöv des för bygget, men kung Gustav visste var den skulle ta”s. Han gav order om att sten skulle hämtas i Alvastra, men kyrkan skulle sparas. Han kanske rev den sämsta av Alvastras två kyrkor i kryptkyrkan. I Skänninge rev han den minsta kyrkan, eftersom en borde räcka. Även Sverkerskapel let fick släppa till sten. I dess rasmassor hittades nämligen ett silvermynt från 1543, som någon tappat under rivningen. När Gustav Wasa tagit vad han behövde, så tog andra vid. År 1573 gav Johan 111 en tillhutning åt Per Brahe för att denne hämtat tegel från ett hus i Alvastra. Stenen fraktades till Visingsö. Hela västra längan på hans slott Visingsborg är uppförd med det stulna materialet. Förmodligen var det tegelhuset vid Ålebäcken som beslagtogs. Storleken på detta hus bör alltså ha varit lika stort som den västra längan på Visings borg. Men förstöringen fortsatte. 1797 kom västgötarna och ville bryta sten till sin blivande kyrka i Hjo, vilket emellertid avslogs. Inte ens under 1800 talets mitt hade man slutat använda ruinen som stenbrott. Man hittar fak tiskt kvaderstenar, inmurade igrundsockeln, i den till klostret angränsande ladugården. I och med att gravstenar också bortfördes, försvann viktiga historiska dokument. Endast den över Ulf Gudmarsson blev kvar, och förvaras nu på Historiska museet. Vid reforrnationen försvann det mesta av böckerna från klostrets biblio tek, vilket var landets största. Endast ett par volymer har räddats till efter världen. Det är möjligt att en del förstördes när klostret härjades av eld 1312 och 1415. Under 1921 påbörjades den arkeologiska utgrävningen och restauratio nen av klosterruinen, som skulle ta över 30 åri anspråk. Utgränlingsledare var fil dr Otto Frödin, som ägnade mycken tid till undersökningarna. Över 30 000 föremål hittades i klostrets anläggningar, vilket avslöjar åtskilligt om munkarnas liv, liksom den medeltida kulturen rent allmänt. 54 s TENÅLDER SB OPLA TSEN En kilometer nordost om klostret, alldeles intill vägen, som leder till Rök, hittar man stenåldersboplatsen av pålbyggnadstyp. Den är den enda i sitt slag i Nordeuropa. Först nere i Alpområdet återfinns samma slags an läggningar. Redan 4000 år före munkarna satte sin fot i Alvastra hade stenålders folket slagit sig ned i det som då var ett träsk. Här slog de ner, kanske tu sen stolpar inom ett område på cirka 1200 kvadratmeter. Ovanpå stol parna vilade stockar och käppar, vilka bildade ett slags golv över vatten ytan. Från den konstgjorda ön ledde en spång över till fast mark. Mängder av lösa fynd har framgrävts, bl a benredskap, stenyxor, före mål av bärnsten, skifferpilspets och keramik. Även bearbetat trä har beva rats till vår tid. Vad deras kost bestod av får vi också besked om. Ben från olika slags djur, massor av hasselnötsskal och förkolnade äpplen, så väl be varade att man kan se hur ett har klyvits med kniv. Hela tjugo liter säd från sexradigt korn har sällats fram, vilket är mycket anmärkningsvärt. I det 'övriga Sverige har totalt hopsamlats endast någon deciliter. Overst i kulturlagret har skelettdelar efter ett trettiotal människor grävts fram. Vid spången låg ett huvud, där skalperingssnitten efter skarpa flintverktyg var fullt synliga vid utgrävningen. Pålbyggnadens invånare var inte kannibaler eftersom benen inte var sönderslagna. Stenåldersfolket skrapade nämligen ur märgen ur benpiporna. Det är väl inte heller troligt att de begravde sina döda här. Den tidigare nämnda stenkammargraven är ju från samma tidsepok som boplatsen. Av vilken anledning folket bosatte sig just i kärret är inte helt klarlagt. Försvarsskäl är en möjlighet, men det verkar mera troligt att träskbyn var avsedd för kultverksamhet, och då varit ett komplement till en idag utra derad stenåldersby. En orimligt stor mängd eldstäder påträffades, vilket kan tyda på offerverksamhet. Skalperingsceremonien kan ha varit ytter llgare en ingrediens i deras religion. Det mest märkliga med platsen är kanske att fyra stenålderskulturer från fyra väderstreck möts här. Nordlig fångstkultur, sydlig bondekultur, Västlig trattbägarkultur och östlig gropkeramikkultur. Är det möjligen så att det är den enda platsen där alla fyndkategorierna bevarats? Redan under 1900talets första decennier utgrävdes två tredjedelar av J; 55 t__J 100 meter u... Pálbyggnaden I 0 S tenäldersboplatsen. Det svarta omrâdet visar det parti, som utgrävdes fö re 1930. Den streckade linjen markerar den troliga utbredningen på an läggningen. 1 det vita fältet togs de nya schakten upp. In te långt ifrån ligger ett järnåldersgravfält, där arkeologerna i seklets bör jan grävde fram fem skelett med trepanerade kranium. Hälen hade också börjat växa igen, vilket visade att de stackars människorna Överlevde in grep pe t. anläggningen, men dokumentationen blev alltför dålig, vilket föranledde de mycket noggranna undersökningarna åren 19761980. Man tog då upp tre mindre schakt. Man har i dessa utgrävningar inte lämnat något åt slum pen. Även icke arkeologiska vetenskaper har varit involverade i den omfatt ning som erfordrats. Med avancerad teknik har den tidsrymd på 42 år, som träskfolket utnyttjade platsen lyckats fastställas. Så småningom lär vi väl också få se vilka slutsatser man kommer till när fynden organiserats. 56 LI TT ERA TUR Anjo, Sten: »Sverkersgården i Alvastra en kryptkyrka» Fornvännen 1933. Broocman, C F: »Östergötland». 1760. s 75. 637638. Frödin, Otto: »Alvastra kloster. Ett 800ârsminne» STF:s årsbok 1942. Frödin, Otto: »Alvastra under medeltiden» Meddelanden från Östergötlands fornmin nes och museiförening 19181924. Frödin, Otto: »Från det medeltida Alvastra» F ornvännen 19181928. Geografiskt Lexicon över Sverige. 1859. Hall, Frithiof: »Bidrag till kännedomen om cistercienserorden i Sverige» 1899. Hildebrand, Hans: »Sveriges medeltid, del III». 18981903. Malmer, Mats P: »Forskningsprojekt Alvastra Pâlbyggnad» 1978. Ortved, Edward: »Cistercienser og dens Klostre i Norden» 1933. Stolpe, Sven: »Birgitta i Sverige» 1973. s. 107116. Swartling, Ingrid: »Alvastras kloster» 1955 . (Svenska fornminnesplatser). Tunberg, Sven: »Götarnas rike» 1940. Videgren, P D: »Försök till ny beskrivning öfver Östergötland» 18171829. 57 REGISTER ORTSNAMN Alvastra . . . . . 7,10,12,20,22,23,30 32,35,38,39,43,45,46,48,49 Borghamn . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 7 Clairvaux . . . . . . . . . . . . . . . . . 7,45 Danmark . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 22 Frankrike . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 Gudhem . . . . . . . . . . . . . . . . . 42,43 Götaland . . . . . . . . . . . . . . . . . 20,44 Heda . . . . . . . . . . . . . . 20, 23, 24,32 Hjo . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 54 Holaveden . . . . . . . . . . . . . . . . .. 11 Hästholmen . . . . . . . . . . . . . . . .. 19 Kaga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20,46 Källstad . . . . . . . . . . . . . . . . . 32,35 Linköping . . . . . . . . . . . . . . . . . 7, 34 Lysing . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 23 Lund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 34 Munketorp . . . . . . . . . . . . . . . .. 10 Norge . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 22 Nydala . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 19 Omberg . . . . . . . . . . . . . . . . . 35,45 Rogslösa . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 32 Sik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 24 Skänninge . . . . . . . . . . . . . . . . .. 54 Småland . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 19 Sverige . . . . . . . . . . . . ..7, 19, 43, 45 Tuna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 24 Tåkern . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 32 Uppsala . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 20 Vadstena . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 54 Varnhem . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 19 Visingsö . . . . . . . . . . . . . . 11,22, 54 Vreta . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 48 Västergötland . . . . . 11, 19,22, 29,43 Västra Tollstad . . . . . . . . . . 26,32,37 Vättern . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30,46 Väversunda . . . . . . . . . . . . . . . .. 32 Ålebäcken . . . . . . 19, 26, 27,39,45,49 Östergötland . 19, 22, 23, 24, 29, 32, 37 PERSONER Albrekt av Mecklenburg . . . . . . . . . 43 Alexander . . . . . . . . . . . . . . . . .. 44 Anund . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20,21 58 “% Benedikta . . . . . . . . . . . . . 19,42,43 Birger Brosa . . . . . . . . . . . . . . . 16, 25 Bigitta . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11,12 BlotSven . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 Brate . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 Broocman . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27 Bun'slev . . . . . . . . . . . . . . . . . 22, 25 Comica . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20, 25 Ericus Olai . . . . . . . . . . . . . . . . . 26 Erik Läspe . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19 Erik den helige . . . . . . . . . . . . . . . 22 Erik Årsäll . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 Eskil . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34 Frödin,0 . . . . . . . . . 27,30,32,43,54 Gert Snakenborg . . . . . . . . . . . . . 19 Gislo . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7, 34 Gustav Vasa . . . . . . . . . . . . . . . 11,54 Hadrianus . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26 Inge . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22 Ingegärd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25 Innocentius . . . . . . . . . . . . . . . . . 26 Jean de Rogier . . . . . . . . . . . . . . . 39 Johan III . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39 Johan Sverkersson . . . . . . . . . . 22, 25 Johan Vasa . . . . . . . . . . . . . . . . . 16 Karl . . . . . . . . . . . . . ..20, 21, 22, 25 Knut Eriksson . . . . . . . . . . . . . 22,44 Kol . . . . . . . . . . . . . . . .. 20, 22,25 Kättil Okristen . . . . . . . . . . . . . . . 20 Magnus Henriksson . . . . . . . . . . 22, 26 Magnus Nilsson . . . . . . . . . . . . . . 19 Olaus Petri . . . . . . . . . . . . . . . . . 26 Per Brahe . . . . . . . . . . . . . . . . . . 54 Rekissa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19 Saxo . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26, 27 Stefanus . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16 Stenkilsätten . . . . . . . . . . . 19, 22, 26 Sune Sik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24 Sverker . . . . . . 7, 19, 20, 22, 23, 24, 25 26,27,31,32, 34, 39, 42,43,44, 46 Sverker Il . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25 Torger . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20, 21 Torkil . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 54 Tovejarl . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 Ulf Gudmarsson . . . . . . . 11, 13, 16, 54 Ulfhild . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19,39 Alvaslra klosters sigill. 59