Rökstenen - Conny L A Peterssons forskningsresultat av Rökstenens mysterier

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

FÖRORD Rökstenen borde vid det här laget vara fullt uttydd och tolkad tycker man, med tanke på alla forskningar som orts. Den Språkliga delen är sedan långt tillbaka översatt. De ord, som fortfarande är olösta eller tvek samma, får tydas på det sätt, som bäst passar in i helhetstolkningen. Vad runristaren hade för syfte med sin runsten, och inskriftens inne börd, där har fortfarande, enligt min mening, ingen tillfredsställande för klaring framkommit. En del forskare har endast plockat vissa bitar i in skriften, och tolkat dessa. För att få en så säker tolkning som möjligt, så måste hänsyn tas till hela innehållet, och strofernas inbördes relationer. Ett av mina mål är att få med allt, som kan ha samröre med runstenen, men möjligheten att något saknas finns givetvis. Boken inleds med en allmän beskrivning av runorna; avsikten är att någ ra speciella förkunskaper ej skall behövas, för att förstå boken. Mantorp ijanuari 1981 Conny L A Petersson RUNORNA Runalfabetet eller futarken som den egentligen kallas, härstammar troli gen från sydosteuropa, där det förmodligen uppstått genom påverkan från de grekiska och romerska alfabetena. Därifrån spreds runorna norrut, och kom till Norden på 200talet. De skriftlärde under vikingatiden trodde däremot på Oden som upptäcka ren av runorna. En inneboende magisk kraft hade de också, antog man då, vilket vissa runstenar omtalar. Sten lär inte ha varit det huvudsakliga ristningsunderlaget, även om det nästan är det enda som bevarats till vår tid. Trä, näver och skinn torde ha varit de vanligast förekommande för runskriften. Säkert var det en och annan ristare, som fick idén att forma till lerplattor och stämpla in run tecken med ett skruvmejselljknande verktyg. Den metoden borde ha gått betydligt fortare än ristningsarbete i trä. Lerplattoma behövde inte brän nas, varför de med tiden upplöstes och återgick till lerstadiet. Runstenar restes av flera orsaker, det mest vanliga: en minnessten efter någon död anförvant. Ibland var den ett äreminne över en persons goda gärningar. Ett gott eftermäle var särskilt viktigt på den tiden. En vädjan till Gud att efter döden bli mottagen i hans rike var en annan orsak. Rist ningar tillblivna före den kristna tiden, kunde vara riktade till Asarna. Mytologiska händelser i ord och bild förekom också. Mycket möjligt är att folk med lägre anspråk och mindre resurser reste »runstenan av trä. Men monument av det slaget har i så fall givetvis för störts av röta. Närmare tre tusen bevarade inskrifter avslöjar en hel del om dåtidens språk, samt hur de förändrades under den nästa tusenåriga runskrifts epoken. n. FMFMP HH PNY? TWWFDNQ fubarkgw hnijpeRs the mlng d 0 Den urnordiska runraden Det urnordiska runalfabetet eller futarken som det egentligen kallas efter de sex första runorna. Sannolikt har det uppstått i sydöstra Europa, ge nom påverkan från romarnas och grekernas alfabet. På ZOOtalet e. Kr. hade runskriften spritt sig till Norden. WWW *MM TBTM CP fuparkhniastbmlR m Normalrunor Danska runor Ovanstående futark med sexton runtecken, började under ?00talet er sätta den urnordiska. Det fornnordiska språket ändrades under denna tid, och runornas många olika ljudvärden var ej behövliga, varvid en om arbetad futark togs i bruk. Språket blev nu mera lättstavat än tidigare, med det skulle senare visa sig svårläst också. Flera av runorna fick täcka mer än ett ljud.l\ läses även som 0, y, ö och v. I' läses även som g. l läses även som e ochj. i nasalerat a (näsljud)k palatalt r (tungrotsr). De flesta av våra runstenar har ristats med normalrunor. ?MPH HH' WTF: ubçrkhniastbmlR Kortkvistrunor Svensknorska runor Kortkvistrunorna kallas ibland även Rökrunor, på grund av Rökstenens stora innehåll av denna skrift. De är en förenkling av normalrunorna, och underlättade därför ristningsarbetet. SCHIFFER Futarken uppdelas i tre ätter, med nummer ett till höger. Varje ätts runor numrerades. Med hjälp av detta system kunde man lägga upp olika slags talschiffer. 3 2 1 FMin *HM TBTM Iubçrkhniaatbmln 1234561234512345 Några. exempel: i = 332 = 11 = 2:3 = 1 LÄSNINGEN Då ett ord slutar med samma runa som nästföljande ord börjar med, ute sluts den ena runan. Ofta saknas någon runa i inskrifterna och ibland hela ord. Flera förkla s ringar finns: utrymmesskäl är ett. Bristande kunskaper hos ristaren är ett annat. Språket kan ibland vara svårförståeligt,men de flesta runstenarna är rela tivt lättlästa om inte vittring eller mossa ställt till problem. i 00 A I».(1 fuparkhniastbml Hälsingerunor \ A I Dessa runor förekommer' sällan på stenunderlag. Kortkvistrunor, vilka saknar stavar i princip. Eventuellt kanske skinn eller näver tjänat som un derlag för skriften, där skriften målades dit. Hade dessa runor skurits ini trä, så måste dess yta ha varit någorlunda planbearbetad för att tecknen skulle kunna urskiljas, vilket gör att vitsen med snabbskriften försvinner, som den väl var avsedd för. RUNSKRIFTENS SLUTSKEDE Mot vikingatidens slut modifierades futarken, för att bättre passa språket. Resultatet blev de stungna runoma, lika användbara som vårt nuvarande alfabet. Men snart kom munkar och präster, och med dem det latinska alfabetet, som trängde ut runorna. För vissa ändamål levde de vidare,i runstenar bland annat ända in på sjuttonhundratalet. lBWlf/FHIHY abdöaefgnghiklm H BRRH hVM n o p r R 5 t u v y 3 Stungna runor användes från och med mitten av tusentalet Med tiden försvann respekten för förfädernas runmonument. En och annan sten togs till byggnadsgrunder eller brobyggen. Stora stenar slog man sönder till lätthanterliga block, därom vittnar bland annat inmur ningar i kyrkor och en del slott. Runstenarna hade ju bra propotioner och stod oftast utefter vägarna, nära till hands att släpa iväg till ett kyrkobyg ge. Andra föll omkull, gömda under jord och växtlighet. Ändock återstår cirka tvåtusen runstenar, som berättar om vikingatidens folk, deras resor till främmande länder likaså religion, personnamn och ortsnamn. På tusentalet kulminerade seden att resa runristade stenar. Avtog sedan för att helt upphöra så sent som på trettonhundratalet. RÖKSTENEN Ett dokument från 800talet berättar CONNY L A PETERSSON OI x AR '. 77.. t. \ . l \ '\( i_ fy, ›' 5=” mm vw. AH M] // , /çyf /_ MH) D \ , .\< \. V ä 'W\ .Unmg K” Mm \' > .0 W* ' : \› u_ ,. II INLEDNING På 800talet restes runstenen i Rök. Mannen bakom inskriptionen Varin reste den till minne av sin son Vämod. Men efter minnesrunan följer ett flertal »sagor», som endast är dunkla antydningar av det Varin kände till. En del av dem har han dolt med lönnrunors hjälp. I många år har det funnits olösta gåtor kring Rökstenen. Ordet NIT som inte kunnat anknytas till någon mening, är en sådan gåta. De tjugo ko nungarna har också satt myror i huvudet på forskarna. Ett annat problem är när runristaren plötsligt hoppar från »det andra» till »det tolfte» när han uppräknar händelser, som nämns på stenen. J ag hoppas, att i denna bok, kunna ge svar på nämnda mysterier. Inskriften har jag valt att fördela på nio sagor, en indelning som för mig verkar naturlig, för att sedan tolka varje saga separat innan slutresultatet presenteras. 12 RUNSTENEN VID RÖK Uppställd utanför kyrkogården vid Röks kyrka, Ödeshögs kommun, Ly sings härad i Östergötland. Med tanke på att världens längsta runskrift finns inristad i Rökstenen, så förstår man det stora intresset för densamma. Sommartid har prosteni Rök ordnat med daglig guidning, för det stora antal turister, som besöker platsen, både kyrkan och runstenen ingår däri. Lämningar från sten, brons och järnålder vittnar om tidig mänsklig aktivi tet i och kring Rök. Runstenar finns i Heda fyra kilometer öster om Röks kyrka, liksaså drygt tre kilometer österut. En nu försvunnen runsten lär ha påträffats under gamla kyrkgolvet vid tiden för nya kyrkobyggnaden. Under medeltiden murades Rökstenen in i en då uppförd tiondebod på kyrkogårdens sydvästra hörn. 1843 revs gamla kyrkan och boden, varvid runstenen murades in i södra väggen i nya kyrkans vapenhus. Men redan 1862 togs den ur kyrkan och restes utanför ingången till kyrkan. 1933 var det dags för femte uppställningsplatsen den nuvarande. Samtidigt upp fördes ett tak vilande på fyra spånklädda pelare, över runstenen, som skydd för vädrets makter. Vintertid omges det hela av löstagbara väggar: det gäller att bevara detta märkliga monument med världens längsta run skrift. ' Runstenen omnämnd första gången 1624 av Buraeus. Broocman skriver 1760: af gamla minnesmärken är uti kyrkobodsmuren en runsten insatt, som är alldeles obegriplig och oläslig. År 1862 började forskningen, men först 1910 var den språkliga översätt ningen nästan fullbordad i och med att normannen och språkprofessorn S. Bugges avhandling »Der Runenstein von Rök» utgavs postumt. Sedan dess har åtskilligt skrivits i form av tidningsartiklar och korta inlägg i böc ker. Varin framför sin dikt om Tjodrik ifornyrdislag, det allittererande episka versmått, i vilket den isländska Eddans flesta dikter är avfattade. Även i övrigt förekommer poetiska omskrivningar och allitterationer. 13 De flesta forskare är överens om Rökinskriftens ålder. Runorna har jäm ,al/rm “fm” gang, förts med runristade föremål från det i Norge framgrävda Gokstadskeppet, 'I 57.. (rmhim", °_ som i sin tur kunnat ålderbestämmas. De många ålderdomliga språkfor ruggig/H \ merna styrker ytterligare tidsbestämningen. 40 ”M ;1b u R_ ' ":':l'z_'y '1" F.” . 830talet har ansetts som en trolig tidpunkt för ristandet men kan också wmvs; K ,mic :I _ _gå5?" V M31, ha ristats mot slutet av samma århundrade. . ?ägna AL.) , V . MM” älñgåilf ' ”bf mmm LI. '. tüswrüsa , “.I ;"srlii stig; : . få* Fyndplatsen för stenblocket är en annan intressant fråga. Varin har nog : *i* * _fl_ ; 414:”. “J ;1% duädd ' :1A . ' knappast funnit stenskivan fritt liggande i naturen. Om så varit fallet, q .f' Frelzrn) I I' . ' '1; borde inlandsisen på någon sida ha rundslipat blocket. Det mest troliga :1:: ,ä n, .. 'mega/Å \\ är att det hängt ihop med ett bergmassiv, men varit mycket löst kopplat i; “31.11 "A 1534;? \ till detsamma. Norr om vägen E4 är stentillgången obetydlig, medan M v' 1' \\ bergsknallarna ligger relativt tätt söder om vägen, bestående av en rödgrå “8 '7 i". 7,, ". porfyrisk granit. Men 1,8 kilometer sydost om Rök finner man samma . kg? \\ finkorniga granit som runstenen består av. I'. i* ,'7 i i' _ X ' ' ' ' ' ' ' ' ' m :wei sunda 35,5., 'Y › nä r 3 t i, › Runstenens höjd är 3,82 meter därav 1,25 meter under mark, dess största 'få *i Ja i _21' 1,_ bredd 1,38 meter och genomsnittliga tjockleken 0,32 meter. Det ljusgrå ,rr”f” 'i “ stenmonumentet väger nära 4,5 ton. * *I m I i i “VI1071110' i ' ' I 1 i ' g Svans_ 44444 _\m§100;,.«zev 2./ h . 'r , . i_ 41me . I / r. * . \ ' .. 5.:, ,, v 09.: 7, z ' *\ låRMumaa .a * enstml ç ç'm' ”y 0 _äêradsêräns . V ?ku [ul w Lina: '_Vr I. 1, ,1 m. _; ' 5 ' ›\ :'35 nu??? av; I r i i lir: M, I › ' 41' N ) 2 i n / ' :7,7: * ' ;672%th m :in :_ :lr/t" ”flying 6 ,_= « “ II: (di _71.) ' 7 'Meg › LN, : ) \ " '7 I (rg?Ill \ n' ' *LC/0?? :hv/r' › \. Ett sedan lange övergivit stenbrott vid torpet Eje, där samma granitart, 80m Rokstenen består av, påträffats. , Kartan innefattar de platser, som kan ha samröre med Rokstenen. 14 15 'EllBSJQAQ 139.111) BUJOUU'H 'HPESIIIEJJ SUDUQlSUU'H T! 'NI 51mm! ' va i i ° 'A' I I 6 rim [ M 5 MM sz' TLED s 2 3510601125134 M, // W D06 > ,. , “^ "7 Hmmm” J 'I I. 7541.”, mini!” 5 ,d SKULD '§[1021CIS Bppnu [[11 åugunçsnAQ LI 61 81 'EllBSJOAQ 1)[9I_[p 'ELIJOIR'I'H SUGUQlSUHH 'Suads uppnu [m äugunçson .34530 #03 kr '{ :P r N 15 Mimi :nu I ELLKNINNET VW JAG S' 'GER DET 9608!? dgolrn Jn gonaR [4051.] F . l l . ' 4 a ' t “ dum' umuMaR W ' . lan' .HUWÅD wnyEf AGD " K 565' I ”4 5 I. l : UL'SSONER F5. '. UG DV BJÖRNS _52 5, u al: DE NIO SAGORNA De tolv stridsbytena Sagum mogminni pat hvaeriaR valraubaR vaRin tvaR paR, svaö tvalf sinnum vaRin numnaR at valraubuR baöaR saman a ymissum mannum. Jag säger det folkminnet vilka de två stridsbyten voro, som tolv gånger togos som stidsbyten, båda på en gång från ömse män. Förmodligen var det folk inom Varins hövdingadöme, som då för länge sedan utfört de krigiska bedrifterna. Men med tiden förvrängdes händel sen och bättrades på, allt för att skapa ett gott eftermäle. Han som miste livet hos Reidgoterna pat sagum annart hvaR fur niu aldum an uröi fiaru meör Hraiögutum, auk do meör hann umb sakaR. Jag säger som det andra, vem som för nio släktled sedan miste livet hos Reidgotema, och han dog hos dem till följd av sin skuld. Hämnd hade blivit uttagen; en farlig fiende hade mist livet avrättad av Vämods förfäder i tjänst hos Tjodrik. Nio släktled hade passerat, troligen en symbolisk tidsrymd. I gamla tider kunde enligt folktron, ett sagoväsen kallad bjäran suga ur bonden och hans folk och få i nionde led. Tjodrik Reö bioörikR, hinn purmoöi, stilliR flutna, strandu HraiömaraR. SitiR nu garuR a guta sinum, Skialdi umb fatiaöR, skate Maeringa. Tjodrik den djärve, sjökrigares hövding, rådde över Reidhavets strand. Nu sitter han rustad på sin gotiska häst med skölden i rem, Märingars främste. 20 Framsidan avslutas med minnesrunan över Tjodrik, hos vilken personerna i sagorna ett och två tagit värvning. Men när stenen ristas, har konung Tjodrik för länge sedan, nio släktled, intagit sin plats i Odens Valhall. I Östgoternas rike styrde i slutet på 1100talet och fram till år 526 kung Teoderik den store. I de nordiska sagorna blev denne konung ihågkommen under namnet Didrik av Bern Bern var nordbornas namn på det Verona, som var centrum i det östgotiska riket. Rökstenens Tjodrik, hör av allt att döma vara identisk med Teoderik. De senare årens utgrävningar av Helgö i Mälaren vittnar om svenskarnas förbindelser med kontinenten under 400 och SOUtalen. Ett sjuttiotal ro merska mynt från den tiden har hittats, flera av dem är präglade av Teode rik den store härskaren i det östgotiska riket. Därför är det mycket möj ligt att även Varins förfäder haft kontakter med Teoderiks folk. Där valkyrian ser föda pat sagum tvalfta, hvar haestR se GunnaR etu vettvang'i an, kunugaR tvaiR tigiR svaö a liggia. Det säger jag som det tolfte var gunns häst ser föda på Slagfältet, där tjugo konungar ligga. Slagfältet där Odens utsända väljer ut djärva kämpar. Med häst avses här en varg. Enligt dåtida tro kom nämligen Valkyrian ridande på en varg. De tjugo konungarna pat sagum prettaunda, hvariR tvaiR tigiR kunungaR satin at Siolundi fiagura vintur at fiagurum nampnum, burniR fiagurum brøörum. ValkaR fim, Raöulfs syniR, HraiöulfaR fim, Rugulfs syniR, HaislaR fim, Haruos syniR, GunnmundaR fim. BiarnaR syniR. Det säger jag som det trettonde, vilka tjugo konungar som sutto på Själ land under fyra vintrar, med fyra namn, söner av fyra bröder. Fem valke, Rådulvs söner, fem Reidulv, Rugulvs söner, fem Haisl, Hords söner, fem Gunnmund, Björns söner. Striderna utkämpades på Själland. Om Östgötarna inte varit inblandade 21 så hade väl händelsen inte upptagits på runstenen; det hade knappast hed rat Vämod eller hans ätt. Vi vet att svearna hade kontakter med danskarna under forntiden, och Östgötarna torde inte ha varit annorlunda. Östergötland skall ha haft en särställning i Götariket, och Östersjöstranden möjliggjorde en sjöresa på cirka fem dagar till Själland. . Kung Anund skall med danskarnas hjälp ha plundrat Birka någon gång t1 den mellan Ansgars två besök i Sverige. I början av BODtalet flyr en del danska stormän och deras konung Godfred till svearna på grund av tron strider i Danmark. Svear och danskar var tydligen goda vänner. Kan de verkligen ha plundrat svearnas eget Birka? Samtida med Varin var Ansgar, som då anlände till Birka. Av gammal hävd har detta Birka placerats på Björkön i Mälaren, men det finns en del fors kare som anser att det var till Östergötland han kom. Det finns en hel del, som pekar på detta. Bekant är det ju att kung Björn tog emot Ansgar. Om teorin stämmer, fanns det alltså en kung i Östergötland, kung Björn, sam tida med Varin. Det kanske var Östergötland, som de båda plundrat, tyranniserat och försökt ta herraväldet över. Fyra mil öster om Rök ligger Valkebo härad. Under medeltiden förekom stavningen Walkarbo, vilket kan jämföras med Rökstenens »Valkar» de fem konungarna med namnet Valke. Är det östgötska häradshövdingar Varin återger i sin ristning? Kungarna har fyra namn. Östergötland måste någon gång bestått av fyra härader, för att från början ha varit noll. Under medeltiden fanns tjugo härader, kanske så också under Varins tid. Är det här ifrån som kungarna blivit tjugo? Kan det ha varit tjugo östgötska häradshövdingar, som enligt Varins åsikt drog ut i strid mot danskarna på Själland. I fyra år höll striderna på och en plats i Odens Valhall var given ansåg Varin. Händelsen kan ha ägt rum en mansålder innan Varin ristade in densamma. Runristaren har väl sedan bättrat på sagan ur poetisk synpunkt. Ingvaldsättlingen Sagum mogrninni pat, hvaR Inguldinga vaRi guldinn at kvanaR husli. Jag säger det folkminnet, vem av Ingvaldsättlingarna som blev gäldad ge nom en hustrus offer. 22 I en bys utmarker fick vem som helst nyodla och anlägga gård, som fick namn efter anläggaren och ofta slutändelsen torp. När en gård hade flera söner så flyttade väl en del av dem ut till utmarkerna. Ingvaldstorp kan ha varit en utgård, och i så fall till det närbelägna Hejla, vilket är ett uråldrigt namn. Det saknar de yngre ortnamnens ändelser på stad, torp, ryd etc. Nybyggaren Ingvald har troligen kommit från Hejla. En av hans söner blev gäldad genom en hustrus offer. De övriga lönnraderna talar om guden Tor och de övernaturliga män niskorna Sibbe och Vilen. Det ligger därför nära att även uppfatta Ing valdsättlingen och hans hustrus offer, som något över vanliga människors möjligheter. En kvinna offrade för att en man skulle få någonting. Varför gav mannen ej själv offret? Varför denna enda kvinna bland stenens ader ton manspersoner. Kan det ha varit en jungfrufödsel, som hade hänt i Ing valdstorp? Var denna händelse Varins önskedröm, eftersom den åberopa des? VARINS ANVÄNDANDE AV DE URNORDISKA RUNORNA Strofen om Ingvaldsättlingen uppdelas på två rader, den första med elva runor på vardera sidan om ett trädliknande tecken. Andra raden har tjugo fyra runor, alltså samma antal runor som den futark varmed raden är skri ven. Men egentligen är det bara sex skrivtecken som helt överensstämmer med den umordiska futarken av de tretton olika sorters tecken, med vil ka sagan har blivit inristad. Med två av gammelrunoma har Varin tillämpat förskjutningschiffer. Alla Y (a) har utbytts mot P (b) vilken då blir den umordiska futarkens fram förvarande runa. l (i) har utbytts mot Ca 0) enligt samma system. Ristaren använder gammelrunorna efter samma stavningsprinciper som med kortkvistrunorna, X som 0, u, och v osv. Varin äger god kännedom i futarkens uppbyggnad. Han kände till runor nas placering i den umordiska runraden. Vidare använder kan sig av både normal och kortkvistrunor. Runan P hade en demonisk verkan, och var ett fruktbarhetstal enligt då tida uppfattning. De runor som ej överensstämmer med umordiska futarkens runor eller dess fonetiska ljudvärden. Runa kantal l, runa Hantal 2, runa* antal 3, runa l' antal 3, runa 8 an tal 5, runa P antal 6. 23 m.. .3. MF Nr 2. o.. m . .någon . ...då »0 “53.33 . och??? u ouøøhoÃu :än SCHUHSM .som mona :008 333.. :en p.: FNFCOF m m 30:31:50: 3055035*va a 85:53 aonsAn :I .Axcxww Han Hâwñmos 5 M 0 a “08.30me Så” "som 000.5. .H :much damuwm› :av ”555 ämHâosz mms Samandi <>a mn a än?! a t t' å. En av gårdarna i Ingvaldstorps by. femton tecken, och den nedre följs av lika många tecken. Slumpen? Döl nor med samma ordningsföljd som den nedre raden. Den övre föregås av jer lönnrunorna ytterligare lönnrunor utanför sitt eget system? De två raderna där Ingvaldsättlingen omtalas visas grafiskt på nästa sida. Samtidigt visas en numeriskt intressant detalj. På övre raden finns sju ru 24 Vilen, som kunde slå en jätte. Sagum mogminni, hvaim se burinn niöR dreengi Vilinn es pat. Knua knatti iatun. Vilinn es bat. Nit. Jag säger ett folkminne, åt vem en frände är född åt en ung kämpe. Vilen är det. Han kunde slå en jätte. Vilen är det. Nit. Tre olika skriftsystem ingår i ovanstående strof. Den börjar med ett för skjutningsschiffer, varje runai schifferraden läses som den nästföljande ru nan i futarken. PIRFFFRFlllYIlFtllftttth airfbfrbnhnfimbantfanhnu sakumukminiuaimsiburinib »J ag säger ett folkminne, åt vem en frände är född åt en ung . . .›> Resten av meningen, skriven med Rökrunor, är följande: » . . . kämpe Vi len är det» Efter ett litet skiljetecken fortsätter sagan med förskjutningsschiffret RtFDRlI' rhfprhis knuaknat »Han kunde slå en . . .» Nästa rad med upp och nedvänd text fortsätter med >›jätte>›. Rökrunor har återigen blivit använda. % »Nit» avslutar sagan, ett talschiffer bestående av urnordiska 0 och kort kvistrunan s. XJP'XQWI Kan också läsas som: oossoossse, men ger dock inget vettigt ord. Kan Varin ha åsyftat jätten i Jättingstad. En gård fem kilometer från Rök. Gårdens namn finns dokumenterat på en runsten, inmurad i Heda kyrka. Följaktligen beboddes gården under sen forntid, vilket knappast varit fal let om jätten ansetts hålla till där. Alltså hade han blivit ihjälslagen. Vilen var hans baneman, han kände ju till jättens namn: Nid! De som trodde på jättar, var nämligen övertygade om att ha jätten i sitt våld, när dennes namn var känt. NIT kan tydas som NID. I Eddadikten Rigsthula omtalas enjarlason med detta namn. Här någonstans höll jätten till. Björkbestånd vid Jättingstad, med Omberg i bakgrunden. W KVARNVINGESCHIFFRET Varje kors bildar två runor, en i de två övre vingarna och en runa i de ned re. I vissa av korsen är kortkvistrunor inlagda. Varje enskilt kors läses ihop med dess löst inlagda runor, som framgår av de följande bilderna. Ovansidan 'II ätten 5 m ätten 2 III: ätten 2 215: 5 3:2: u 332: u ° '3 I: ätten 3 II ätten 4 1:1: ätten 2:3 1 2:3: 1 2:4: a b i a a n r 1 1 i Runstenen i Heda, som lyder: Holmsten reste sten denna, bro gjorde efter Myra fader sin, bodde J ättestad. Rökstenens IATUN har samma stavning, som Hedastenens IATUNstabum. , 29 vilket läses som: Sibbi Viavari: Sibbe nån V1 28 Baksidans övre fält. www” III ätten 2 322: 1.1 W 4 I ätten 1:4: 1 u 1 11W III ätten 2:2: :1 3:5: r W 3 1:: ätten 2 III ätten _ 2:3: 1 3:2: u r n 11 1 P R vilket läses som: 01 nirøöR = avlade nittioårig. Sibbe Sibbi viavari ol nirøoR. Sibbe från Vi avlade nittioårig. Runstenens toppdel har tolkats på flera olika sätt: »Sibbe ristade stenen» har framförts, men det är svårt att då tolka resten av meningen. Till de vanligaste översättningarna hör: »Sibbe viföreståndarem› och »Sibbe från Vi». Det som här måste gälla, är det som bäst passar in efter den slutliga tolkningen. Norr om sjön Tåkern i Dals härad ligger Väversunda, vars namn, av somli ga forskare, har jämförts med Rökstenens viavari. Dialekten i Dals härad är vad beträffar amålet detsamma som i Lysing. De två nämnda häraderna hade under medeltiden gemensam häradshövding. Det här styrker givetvis ovanstående hypotes. Men Dal tillhörde likväl Aska härad under denna tid. Det är kanske mera troligt att Sibbe hört hemma i Lysings härad. På 1600talet fanns 2 1/2 kilometer söder om Röks kyrka, en gård med namnet Sebbery, en dialektal form av Sibberyd. Ryd betyder röja an lägga. Ortsnamn med slutändelsen ryd har troligen börjat användas under vikingatiden, men först under medeltiden har namnet spritts mera all mänt. Namnändelsen ryd har tidigare även stavats ri. Kan möjligen de två sista runorna ri i ordet uiauari tolkas som ryd: det ryd som senare fick namnet Sibberyd efter den man som hållit till där Sibbe den nittioåri ge avlaren? Idag finns lämningar i form av en gråstensgrund kvar av det nu utradera de Sibberyd. Måttet på sockelns minsta längd verkar vara 4,2 meter. Lite tegelstensrester efter murstocken finns också; ett handort sådant, lite större än nutida tegel. De sista människorna som hade sin boning här, skall ha varit två föräldra lösa barn, men ingen verkar idag veta vad stället hette. Idag växer full vuxna granar i det som en gång var gården Sibberyd. Om Sibbes vi legat där Röks kyrka nu ligger, så hade nog inte Varin upp gett Sibbes hemort. Det står ju inte på stenen var Vämod eller hans far bodde. Deras hem låg givetvis i närheten av runstenen. Stenens plats om talar alltså var de hörde hemma. En gård vid namn Disivid, 3 kilometer från Röks kyrka, är det enda orts 31 namn i trakten där namnändelsen vi ingår, vilket betyder kultplats. Vid detta Disevid finns också en stor gravhög där någon mäktig man måste va ra höglagd. Sibbe var en mäktig man . . . Över fyrtio år torde kvinnan inte ha varit då hon födde barnet åt Sibbe. Om han sammanlevt med henne sedan hon var femton år gammal, så var Sibbe i sextiofemårsåldern när han träffade henne. Hade han varit yngre, så hade kvinnan blivit för gammal, för att kunna föda honom något barn, när han blev nittio. Alltså måste Sibbe ha varit en man med hög rangställ ning, enär denne åldring kunde erövra en så pass ung hustru. Sibbe, forndansk kortform av Sigbjöm. Mäktiga ekar inringar den höglagde stormannen. »Disevi kulle». 32 . ?7(17 CIL' *m7 Ö 1 .› .\ 'á\ .\I ' . “x :fwåå ' pd* 'n' ar. Mai/em \\_ Mim/312? :2 ia ,ggg :m ' 2 ' i . 9 L ' ' I' Uppförstoring av Rogiers karta. Pilen visar Sibberyds läge. 33 VÄSTRA KORTSIDANS TALSCHIFFER _mn.I I: "lrI' :ÄELELUÃL r" E u.._|.ll 2:5 2:4 3:6 3:21:3 3:2 3:6 1:3 2:3 2:2 2:3 "FJ a a R 11 111 1.1 1: m i n i 'IFhl . . nur"I sagummogmmm jag säger ett folkminne S '1...' ”_11 limittilü “3 *Aes 1 t 1 J J J J J “7; 3 5 L, '1 3:3 3:2 3:5 '747 *vtv . b u bur Tor w JLMJLW 34 Tor Sagum mogminni: por. Jag säger ett folkminne: Tor. Varin menar av allt att döma här guden Tor. Ett 0rd räcker här. Om nam net Tor åsyftat en mänsklig varelse, borde en händelse ingått i meningen, som visat de gärningar, vilka föranlett hans upptagnng på runstenen. De övriga sagorna däremot, framhåller individernas gärningar. I motsatsför hållande står också läsriktningen. All möda som är nedlagd på ett sådant monument som Rökstenen, talar för Varins åtgärd. Guden Tor ansågs under forntiden vara en beskyddare över runstenar. Ett skydd för en minnesstens bestånd har alltid existerat. Ett tidigt exem pel är Björketorpsstenen, skriven med urnordiska runor på 400talet där ristaren uttalar förbannelser över den som vågar röra minnesmärket. Grav stenar har långt senare hotat med Guds vrede över dem som rubbar kvar levorna och därmed stenen. Även idag förekommer åtgärder för att skyd da minnesstenar från utplånande, men på ett annat sätt. 35 36 DE NIO SAGORNAS PLACERING PÅ STENEN 1 2 3 4 5 6 7 8 9 @ . “ De tolv stridsbytena Han som miste livet hos Reidgoterna T jodrik Där valkyrian ser föda De tjugo konungarna Ingvaldsättlingen Vilen, som kunde slå en jätte Sibbe Tor URNORDISKA RUNOR LÖNNRUNORNAS PLACERING TALSCHIFFER 37 LÖNNRUNORNA Varin har först använt sig av flera olikformade sätt för att som man först föreställer sig, göra texten så svårläslig som möjligt och därmed dölja vissa saker. Det är inte vissa ord som döljs, eftersom »sagumogmini» sättsi schiffer på tre ställen, men visas ju helt öppet i Rökskrift på framsidan. Händelsens plats i tiden spelar heller ingen roll, Vämod tillhörde nuet, men Tjodrik det förflutna, båda i Rökskrift. Det var inte för att briljera eller visa sina kunskaper, som Varin 0rde det här. Kände folk redan till schiffer, så beundrade de väl knappast detsamma, och kände de inte till det så fanns det heller inget att imponeras av. Att rista några »kråkor» kunde ju vem som helst göra. »Vilen är det» vänds sista gången upp och ner, vilket inte försvårar läsningen. Eftersom det egentligen inte fanns något att dölja, varför använde han sig då av lönnskriften? Man får uppfattningen att stenen var rest för att läsas, och hela inskriften då skulle varit så lättläst som möjligt. Den enda förklaringen är magiska orsaker. Användandet av runor och bokstäver utan läsbart sammanhang har även i senare tid förekommit i lönnformler, men avtog väl i och med att läskunnigheten började bli all män. Bokstäver var givetvis mer magiska på den tiden, då folk som regel var analfabeter. Det okända förde tanken till trolldom och magi. Slutsatsen blir följande: Minnesrunan över Vämod och Häradsmedbor garnas forna gärningar, ristat med Rökrunor, var avsett att läsas av vanligt folk. Lönnrunorna däremot var riktade till gudarna. Runorna var ju från gudarna komna, och de förstod givetvis all slags runskrift. Runstenens toppdel, 2 1/2 meter över mark, kunde folk överhuvudtaget inte se, vilket ytterligare styrker ovanstående teori. I viss mån utnyttjade Varin också schiffret för att uppnå talen elva och tjugofyra. TAL SOM ÄR SÄRSKILT FRAMTRÄDANDE Följande tal är särskilt framträdande inom inskriptionen: fyra, nio, elva och tjugofyra. Texten i de lodräta raderna med Rökrunor fördelas på fyra sagor. Fyra rader innehåller tjugofyra runor. Fyra lönnrader där lönnskriften är baserad på runornas placering i ätterna. Fyra övriga lönnrader. 38 I lönnskriften döljs fyra namn: Sibbe, Ingvald, Tor och Nid. Fyra folkminnen med fyra olika skrifttyper, riktade åt fyra olika håll. Vidare omtalas fyra bröder med fyra namn. De tjugo kungarna med fyra namn som vistades på Själland fyra vintrar. Fyra taget fyra gånger är sexton, vilket var ett magiskt tal. De rader där Vilen och hans bragd omtalas, delas runorna upp så att 24 ru nor hamnar på varje rad. När han kommer till tredje upprepas »Vilen är det» för att fylla ut raden. »Nit» sätts om till talschiffer på ett sådant sätt att talet 24 bildas även här. Därmed har Varin tre gånger upprepat det ma giska talet 24, samma antal runor som i den urnordiska futarken. En trefaldig inristning av samma runa förekommer på en del andra runste nar och runinskrifter. Trefaldig upprepning förekommer ofta i trollformler, uppteckande i magi böcker, som kloka gummor och liknande förr använde sig av. Tre uppräkningar av talet tre förekommer i gamla svartkonstböcker. Tre taget tre gånger ger (analogt med talet fyra) alltså nio, vilket jag ska gå in närmare på. TALET NIO Vid offerritualer under vikingatiden var iakttagandet av talet nio särskilt allmänt. I Uppsala forna hednatempel offrades nio stycken av allt levande hankön vart nionde år i nio dagar. Vid offerplatsen på Själland offrades nittionio människor, och lika många hästar. I mytologin förekommer detta tal på åtskilliga ställen, likaså i de forntida sagorna. Här följer några exempel. Odens ring draupner, som var nionde natt alstrade åtta nya ringar. Efter nio nätter i Borres lund stämde Oden möte med Frö. Vidare lät Oden hänga sig i nio dagar och nätter i det väldiga trädet Yggdrasil med de nio världarna, för att få reda på runornas hemlighet. Nio kvinnor födde guden Heimdall. På yttersta dagen, Ragnarök, stapplar Tor nio steg innan han kvävs av Mid gårdsormens andedräkt. Man får uppfattningen att ingenting kunde göras utan någon form av in blandning av talet nio. Även Rökinskriften genomsyras av ovanstående tal. 39 RÖKSTENENS SAMBAND MED TALET NIO Såväl fram som baksidan har nio lodräta rader med rökrunor. Hela rist ningen består av nio sagor. På stenens framsida talas det om nio släktled, vilket torde vara en symbolisk tidsrymd. Varin numrerar denna saga som den »andra», men hoppar sedan över nio tal för att sedan fortsätta med det >›tolfte>› och »trettonde». Drar man sedan nio ifrån det »tolfte» respektive det »trett0nde>› återstår tre och fyra, vilket ger en korrekt nummerföljd efter det >›andra>›. Sibbe avlade nio tiotal år gammal. Det hela tyder på att även Varin använde sig av det magiska talet nio, och förstärkte därmed runstenens syfte. De två raderna om Sibbe innehåller elva runor på vardera raden. Den ne dersta raden avdelas med ett trädliknande tecken, så att sagumogmini hamnar på ena sidan med sina elva runor, och resten av texten på andra si dan med elva runor. Runstenens kortsida börjar: sagumogmini, elva tec ken, raden byter sedan schiffer. Detta schiffer ger namnet Tor, uppdelat på två rader, så att övre halvan består av elva tecken. Även här verkar det som Varin lagt ner ett oerhört tankearbete för att uppnå liksom en ram bestående av »elvabitar». De två raderna med urnordiska runorna med fel ljudvärden utgör tillsam mans elva runor. Rader med elva och tjugofyra runor eller tecken. 41 DE FYRA FOLKMINNENA Ett av de märkliga inslagen på stenen är SAKUMUKMINI. Om det ska be tyda: Jag säger ett folkminne eller Jag säger de unga männen, därom är ej klarlagt. Men det förstnämnda är mest troligt med tanke på den övriga tolkningen. I den fortsatta texten kommer jag att kalla dem för »minnen». Fyra minnen förekommer, med fyra olika skrivsätt. Vi tänker oss stenen som en låda, och får då en utbredning när den vecklas ut som bilden visar på sidan 43. Minnena bildar då tillsammans en kvadratisk formation, med läsriktningen åt fyra håll. Allt läses medsols. Dessutom börjar alla minnen vid kanten och ej inuti en runrad. Sagorna som omslutes av minnena, skulle antagligen fjättras inom kvadra ten. Syftet med sagorna fick en större magisk verkan. Att Varin och Vä mod hamnar utanför är naturligt, de tillhör nuet vid ristningstillfället och inte sagorna. Sibbe är också utanför, vilket då möjligen kan bero på att han var en förfader till Vämods ätt. Följande runrad ingår inte som saga, den är endast en sammanfattning av minnena. Tyvärr har stenen här blivit skadad, stenflisor har förmodligen lossnat vid dess urtagning från kyrkan på 1800talet. auto.. Y '1 \nJi' . nukmini alu " =.'”"=“Hâ“; ainhu aips WMP/H f tinra Nu°k minni meÖr allu sagi. Ain hvaRR . . . sva . . . aeftiR fra. Nu säger jag minnena fullständigt, någon . . . det som han har eftersport. 42 FOLKMINNENAS PLACERING PÅ STENEN / HRWFRHH I_ ' Whith l H Iililllü m.Il MHUXZSLJM '1 JAG SÄGER ETT FOLKMINNE: VILKA STRIDSBYTENA VAR . . . JAG SÄGER ETT FOLKMINNE: ÅT VEM EN FRÄNDE ÄR FÖDD . . . JAG SÄGER ETT FOLKMINNE:TOR JAG SÄGER ETT FOLKMINNE; VEM AV INVALDSÄTTLINGARNA . . 43 VARIN SOM PERSON Sexton namn förekommer på stenen, samtliga mansnamn. Namnet Vämod återfinns i en del medeltida skrifter, medan namnet Varin är okänt. Varin föregås av runorna I och b . IN har hitintills tolkats som konjunktionen men. Läses däremot IN och UARIN som ett ord, så bildas ordet INUARIN Vilket kan läsas som INGVARIN, som då kan jämföras med det fornnor diska INGVARI. På en runsten i Stora Lundby, Södermanland, stavas samma namn IKUARI, i nutida språk Ingvar. I denna bok använder jag mig likväl av namnet Varin, eftersom det före kommer i tidigare artiklar om Rökstenen. Rökstenens uppförande var givetvis inget, som gemene man hade resurser till att genomföra. Här krävdes för det första, att mannen bakom verket hade gott om folk under sig, som kunde forsla fram blocket och resa det samma. Vidare behövdes runkunskap och gott om tid för att rista stenen, eller råd att leja en ristare. Varin ville säkert inte ha sin runsten alltför långt ifrån sitt hem. Hejla låg relativt nära runstenens plats. Runorna är illa ristade i jämförelse med andra runstenar, vilket kan tyda på att Varin själv ristade, och Rökstenen var hans enda inskription i sten. Varins religiösa tro var knuten till asarna. I hans inskription förekommer både Oden, Tor och en valkyria. Fruktbarhetsguden Frö var säkert också välkänd, och därmed torde Varin ha varit anhängare till phallosdyrkan. Att jättar höll till i häradets skogstrakter, det var säkert Varin helt över tygad om. Flera sägner om jättar finns omtalade i häradet. VARINS TANKE VID HANS FÖRSTA BETRAKTANDE AV STENEN En phallos kan ha varit hans första tanke, när han iakttog stenens form. Att då placera Sibbes avling på toppdelen, där phallosens skenbara fort plantningsdel finns är naturligt. På ett annat ställe i Östergötland, är en stenstod rest, som föreställer en phallos, belägen vid gården Rödsten utan för Åtvidaberg. 44 i_4_;_, Framsidans strofer hade nog Varin i stort sett klart för sig innan stenens anskaffande. Baksidans innehåll fick sin utformning, när han väl hade ste nen framför sig. Lönnraderna behöver inte ha någon speciell läsordning. De fick nog den placering på stenen, som bäst passade ur magisk synpunkt. LYSINGS HÄRAD I FORNA DAGAR Nästa sida visar två kartor, som ingår i en doktorsavhandling utförd 1953 av Einar Törnqvist. Han redogör där på ett utomordentligt sätt subs tantivböjningen i Östergötlands folkmål. Man ser hur amåldialekten i stort innesluts inom Lysings härad, vilket kan tyda på att häradet hade relativt små kontakter med det övriga Östergöt land beroende_ på självförsörjningsförmågan i häradet. Här fanns åker mark, det fanns sjöar med olika fiskslag. Tillgång till byggmaterial, såsom timmer, sten och vass skapade ytterligare förutsättningar för ett oberoen de. Häradet var också genom naturliga gränshinder åtskilt i norr, väster och skogstraktema mot söder. 45 46 :Hancsz . 'i . '3 .'›. 3 "v '. o' i ."1 : Ö . ., . Ä r : . . . . .A . _ _ :täkt *juniImmer a' ål'nj_ ' i 'irl'tikiüldlvhm " '.4 'Bakat " ::' .ggr/.zu ;mig .i ;i i 97, .M . føø'lfrinja'ä um... ' 111.nu] _E :_i : hu D I ' Osferyaf/ands “räddade/7267?, \\\\\\_\§\\ ärleryo'Z/ands mat/områden amál all_ o, emál RÖKSTENENS BUDSKAP Mitt antagande: Varin häradshövdingen, bodde i Hejla. Hans fullvuxne son Vämod hade dött. Varin misstänkte att någon, som var ute efter höv dingeämbetet, mördat hans ende son. Fadern borde ha varit minst 4050 år vid tiden för dråpet. Möjligheten att avla en ny son fanns, men Varin var gammal och var givetvis medveten om risken att gå bort innan sonen hunnit bli vuxen nog att överta hövdingadömet. En lucka skulle uppstå och Vämods baneman ta över makten. Vämods far förtvivlades över sonens död, och att ingen kunde ta över. Nå got behövde göras. Ett ståtligt minne över sonen, honom själv och förfä dernas stora gärningar nu när hans dynasti var förbi. Monumentet skulle stå för evig tid. Det över fyra ton tunga stenblocket, nedsänkt 1,3 meter ijorden, gav väl Varin en viss garanti, att runstenen ej kom bort. Naturligtvis höggs runorna in. Järnålderns folk ristade ej, de endast måla de runor på bautastenarna, men vid det här laget så förstod man, att kom mande generationer ej fortsatte fylla i färg, när inskriften åldrades. De två första raderna på framsidan skrevs med större runor än de övriga, vilket betonade att Vämod och hans död var det viktigaste och var också impulsen till runstenens uppförande. Varin tar sedan upp händelserna i Östgotiska riket. Vid sidan om detta skriver han ner en dikt om kung Tjodrik. Det var givetvis hedrande att nämna, hos vem bragderna hade ut förts. Möjligen tänkte Varin inte skriva mer än innehållet på framsidan, men fick plötsligt iden att fortsätta på de övriga sidorna och samtidigt lägga in troll dom. Baksidan blev något helt annat än framsidan. Han hoppar över nio tal innan Odens valkyria tar plats i ristningen som det tolfte. Räknar upp de tjugo konungarna som det trettonde. Fortsätter med Ingvaldsättlingen. Därefter kommer Vilen, jättekrossaren; utan hans gärning hade inte Vä mods ätt haft förutsättningar att regera enligt Varin åsikt. Varin har eftersträvat vissa talförhållanden och använt sig av lönnrunor i sin åkallan av gudarna. Samtidigt har han åberopat sina förfäders storarta de gärningar. Vad ville han då ha ut i gengäld? Önskemålet måste ju här ha samband med Vämods död. Varins högsta önskan var väl att få tillbaka sin son ifrån de döda. Varin har ju själv genom sina berättelser på stenen visat att det nästan omöjliga kunde ske. Han kanske såg en liten chans att rädda sin ätt och dess makt över häradet. Hade syftet med inskriften endast varit önskemål av magisk art, så hade ett mera lätthanterligt material än sten använts. Han hade då fått samma nytta av inskriften, men på ett enklare sätt. Minnet över ätten var alltså 47 LMM* 4 minst lika viktigt. Varin var kanske inte helt övertygad om magins verkan; slog den inte väl ut så levde minnet i alla fall vidare genom runstenen. För Varin var väl det här inte första tillfället att pröva magins möjligheter. Han hade väl erfarit att gudarna inte alltid var honom till viljes. Men det här var sista halmstrået att gripa efter . . . Inskriften börjar med ättens siste och slutar med ättens första kända med lem, vilken i likhet med den förste beredes ett stort utrymme på stenen. Sagorna, som räknas upp är händelser som inträffat mellan ättens förste och siste. .4 ' . vv u' Utsikt mot Rök, sett från Hejla. 49 VARINS TANKE BAKOM RISTNINGEN . '3; r,. m ÄTTENS SISTE \ uy: . .af,g "“ › [.52 › Ö??? :50%ng ?1 03m_ §54. . 1 v " “of sååå/,i ggåáu ' 4""w ' 'Må/å" .. ' g) ' w V 0.:? Cl . ...N , M. M! // fr m ,'1 rl i" i I 'Åln Häradsmedborgare som utfört 1ärniü8âr... . . .hos Teoderik. Ingvaldsättli ;da22:' s i_ .u ›, _ _ _ _ __ :5 (lçákl .(/ILtlv 9 ./I. 1a_ ou 6%ng ,J/ 93571 ;i ., *§5 ,raw/og ;älg/L J I V ”filma 6 1,, "m 01)! ..._1:./( J] H ÄÃ\ i.. 'Qäigannr "ih" ›/Y_ 5?? S E Saga åJquApM'Y i' * w '..aå I 1.. 'Jr/;93,377 oi; \;#%f 1%525 X' \å '_ ,flka '. .3.1, 0.0 /' "o › _ .. :. 1334le5 . , , .' 1. 310sz g' L" . *.CK'A :4163:114 0 'J (Jur (rs/u .. ' 'v / r ,lf/army , . ' I. _ 'BWO/.Py ;' * I vm.'.ê/..zsxäá/r/cw=9á, W, 11 M. V V. xt 1./ 3 , i i .Jåxbn;'.l ,mná' :d Befrielsen än, 4 1 från i själländarna ›1. I 4.:) of .3 MZ,...wa _/O . / / . 'm 9 :Jr/l: mä' Röks västra omgivningar under 1600talet. Karta av Rogier. { Tor runstenens beskyddare 50 51 URSPRUNGLIGA UPPSTÄLLNINGSPLATSEN Vid Millingstorp stod stenen från början enligt ett påstående, Ingvalds torp ett annat. Det är inte troligt att stenen stått i närheten av någon av gårdarna ifråga. Min åsikt är att runstenens ursprungliga plats var i omedelbar närhet till kyrkan i Rök. Kyrkbygget i Rök torde ha tillgått på följande sätt. Enligt Östgötalagen bestämde konungen att kyrka skulle byggas, och bönderna inom ett visst område, den blivande socknen, var skyldiga att bygga den. De fick också släppa till mark. För att kyrkan skulle få marken samlad till ett enda stäl le, vilket förmodligen eftersträvades, så kanske kyrkan lades på gränsen mellan de två största byarna. Dessa sköt vardera till lika mycket mark, för att sedan ta ut mark i de grannbyar som tillhörde socknen. Alla bönder torde på det viset ha fått göra rätt för sig. Hade kyrkan fått all mark från Hejla, så hade säkert socknen fått samma namn som gården. Många av Östergötlands socknar här ju namn efter går dar, men det fick inte Rök. Någon gård Rök finns inte. Mer än en by fick alltså släppa till mark, och efter den neutrala runstenen fick kyrkan sitt namn. Ån var viktig. Man ser på kartan hur norra ängens inhägnad drogs över ån. De betande djuren fick på det viset tillgång till vattnet. Fil. dr. B. Cnattingius har tidigare i >›Fornvännen», beskrivit den medeltida vägen, som i sin sträckning mellan Svanshals och Alvastra, passerar Rök. Han skriver där: »passerade en liten å strax norr om Röks kyrka och fort satte nordväst om prästgården. Här kunde man för en mansålder tillbaka iakttaga en stenläggning, som utgjorde rester av den gamla vägen». Vägen har sannolikt haft, innan kyrkans tillkomst, sin sträckning genom kyrkogården. Runstenen bör ha haft sin plats i omedelbar närhet till vägen och stått på den sida av vägen som tillhörde Hejla. Under tidig medeltid byggdes kyrkan, sten behövdes imassor. Runstenen inom synhåll från byggarbetsplatsen vågade man inte röra. Dess annorlun da utförande och det obegripliga i runristningen avskräckte nog byggfolket från att ta stenen som byggmaterial. Men kyrkan och socknen fick namn efter runstenen Rök stenstoden. Senare uppfördes en tiondebod på kyrkogårdens sydvästra hörn, där den gamla vägen nu tog slut. Man hade lagt boden på sådant sätt, att en trans portväg fanns för byggstenarna. En alltför frestande närhet till runstenen, när kyrkoboden byggdes, 0rde att den murades in där. Stentillgången var väl inte lika god, som tidigare. Det mesta hade redan gått åt till kyrkans byggande. Under tiden för kyr kans uppförande, hade folkets kristna medvetande vuxit, kanske genom prästens väl valda ord, när bönderna klagade över det hårda slitet med stentransporten. När kyrkan väl var färdig, så förstärktes gudstron ytter ligare, och rädslan för det hedniska monumentet minskade, vilket bidrog till stenens inmuming i tiondeboden. Runstenens stora tyngd talar också för att den stod i närheten av kyrko boden. Hade stenen haft sin plats på större avstånd, så hade den väl, i lik het med många andra runstenar, blivit sönderslagen till mera lätthanterliga bitar, om den överhuvud taget blivit använd som byggmaterial. Varin placerade runstenen på den högsta punkten vid vägen, med stenens framsida vänd mot vägen. Från sitt högsäte i Hejla kunde han på avstånd betrakta stenens vackra siluett. 54 Man ser på kartan hur vägen fick krökas runt om kyrkogården och präst gårdens tomt, för att före kyrkans tillkomst, ha haft en rakare sträck n1n . Hejfa var en av de två byar, som upplät mark till kyrkobygget. Ägogrän sen kom att skära diagonalt genom kyrkogården. Prästgården fick lika mycket åker och äng, från vardera byn. Även än har samma längd på båda sidor om gränsen. Vattenståndet var mycket högre i än under 800 talet. Den har sitt utlopp i Tåkern, som har sänkts 1,7 meter efter 1844, och därmed ökat åns avtappning. medeltida väg å=åker ä=äng 55 Ro'ks kyrka och p 56 rästgård. Delförstoring av Groths karta 1640. ningsplats. Man slå än nödvändigt. ah_ boden, som var närm pade säkert inte omkri ast runstenens tidigare uppställ ng det väldiga stenblocket mer 57 ,l "°"kyrkans plats Rekonstruktion av området kring Röks kyrka, vid tiden före kyrkans till komst. Vitt fält avser Hejlas ägor. å = åker medeltida väg ä = äng ===== forntida väg gräns för åker ' vattendrag ø/+ gärdesgård o Runstens ursprungliga plats 58 VAD HÄNDE EFTER VARINS DÖD Hejla gård förlorade sin ställning som traktens förnämsta gård, medan Ingvaldstorp ökade i omfång. Var det någon storbonde, som utgått från Ingvaldsätten, som tagit makten över häradet? Varins storslagna monument blev några hundra år senare degraderat till mursten i kyrkogårdsboden, för att ungefär sjuhundra år senare åter resas i Rök. Tre hundra år efter Vämods död träder en ny härskare fram i Lysings hä rad kung Sverker, en man som fick makten över hela Svenska riket. I Al vastra, sju kilometer från Rök, styrde han landet. Kan Sverker ha varit en ättling till Vämods baneman? 59 ORDLISTA Den vänstra kolumnen upptar de ord som ingår i Rökstenens inskription, direkt överförda, men med nutida bokstäver. Högra kolumnen är översätt ningen till det fornnordiska språket. a aft ain alu altum an an at auk babar birnaR burin burniR brubrum hur brita burmubi hat fabi faik ian fiakura fiakurum fiaru fim fur flutna golmjnm haislaR haruh hoaR huaR 60 a aft ain allu ald um an hann at auk , hadaR BjarnaR burinn bu n iR hroöru m borr hrettau nda hurmoöi hat faöiR faigian fiagura fiagu ru m fiaru fim fur flutna guldinn HaislaR Harub hvar hvar hin hinn hraibmaraR HraiömaraR hoslj husli hauriaR hvaariaR hraihulfaR HraiöulfaR iatun iatun is es itu etu knati knatti knua knua kunukaR kunungaR kunaR GunnaR kunmuntar Gu nnmundaR kuta guta likia liggia manum mannum miR meöR mukmini mogminni marika Maeringa nabum nampnum nibR niöR niu niu nirubR niroöR nuk nuk nu nu numnaR numnaR oaR vaRi rabulf Raöulf raib reÖ rukulf Rugulf runaR runaR saman satin sinu m skati sk ialti stanta stiliR strantu su nu su ab su niR tikiR traki tu tuaiR tu alf tu alfa tuaR uaim uamub ualkaR u alrau hu ualraubaR uaRin ub llllil] u intur uituaki ul u misu m urbi saman satin sinnum skati sk ialdi standa stilliR strandu su nu svaö syn iR tigiR draengi do tvaiR tvalf tvalfta tvaR hvaim Vaamod ValkaR valrau bu R valrau haR vaRin u ml) Vilinn vintur vettvangi ol ymissum uröi a aft ain allu aldum an at auk badar Bjarnar burinn burniR brøörum do draengi borr brettaunda burmoöi hat es etu faöi faöiR faigian fiagura fiagurum fiaru fim fur flutna guldinn gunnaR ORDLISTA Vänstra kolumnen anger det fornnordiska ordet, och högra kolumnen den nutida svenska översättningen eller tolkningen. i, på efter en alla släktled, mansålder på vid , till, åt och båda plur. av personnamnet Björn född född av bröder dog kämpe, ung bra man Tor eller var dristig trettonde djärve, dristige, hjälte det är föda skrev (skriva) fader döde fyra ack. plur. fyra dat. plur. livet fem för sjömän, sjökrigare gäldad Gunn (valkyria) GunnmundaR plur. av personnamnet Gunnmund gu ta HaislaR haruö hvaim HraiöulfaR hann hvaR hin n Hraiö mara R husli hvariaR iatun knatti knua ku nungaR liggia mannum mogminni Ma: ringa nampnum niöR niu nirøöR nuk nu numnaR poetisk omskrivning för »gotisk häst» plur. av personnamnet Haisel personnamn vem plur. av personnamnet Hraioulf han vem den där, bestämd adjektiv artikel Reidhavet (Adriatiska ha vet) offer vilka jätte kunde slå, klämma, krossa konungar ligga män folkminne eller unga män nen beteckning på Tjodriks släkt, utmärkt, framståen de namn släkt, frände, ättling nio nittio adv. ”nu7med enklitiskt pron. jag, nu tagna 61 01 Raäulf reö Rugulf ru naR saman satin sinnu m skati skialdi standa stilliR stran du su nu svaö syniR tigiR tvaiR 62 avlade personnamn rådde, styrde personnamn runor tillsamman satt sin (possesiva pron.) främste skölden stånda, står härskare, hövding, poetisk omskrivning för kung stranden sonen som söner ett antal av tio två tvalf tolv tvalfta tolfte tvaR tvenne uröi x ValkaR plur. av personnamnet Val ke valrau buR stridsbyte valraubaR stridsbyten vaRjn var, voro Varinn personnamn vaRi blev, vart vettvangi slagfältet Villinn personnamn vintur personnamn, känt från mc deltida skrifter ymissum ömse x) uroi fiaru, översättning osäker. Kan betyda miste livet eller landsteg. RÖKSTENENS PERSONNAMN Björn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .21 Gunnmund . . . . . . . . . . . . . . . . . . .21 Haisl . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .21 Harud . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .21 Ingvar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .44 Nid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .27 Reidulv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .21 Rugulv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .21 Rådulv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .21 Sibbe . . . . . . . . . . . . . . . . .31, 327 44 Vilen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26, 27 Tjodrik . . . . . . . . . . . . . . . .20, 21, 47 Tor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 347 35 Valke . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .21 Varin . . . . . . . . . . . .44, 45, 47, 48, 54 Vämod . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .47 ORTSNAMN Adriatiska havet . . . . . . . . . . . . . . .61 Alvastra . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .59 Birka . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .22 Disevid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .31 Eje . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14 Heda . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13, 27 Hejla . . . . . . . . . . . . . . . . . .53, 54, 59 Ingvaldstorp . . . . . . . . . . . . . . . 23,24 Jättingstad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27 Lysing . . . . . . . . . . . . . . . . .13, 31, 59 Millinstorp . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 52 Omberg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27 Reidhavet . . . . . . . . . . . . . . . . . . .20 Rök . . . . . . . . . . . . . . . . . .13,52,53 Röks prästgård . . . . . . . . . . . . . 52, 55 Sibberyd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .31 Själland . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21, 22 Täkern . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .55 Valkebo . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .22 Verona . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21 Väversunda . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31 Ödeshög . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .13 ÖVRIGT Ansgar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22 Anund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22 Björn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22 Eddan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13, 27 Lönnrunor . . . . . . . . . . . . . . . . 37, 38 Märingar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .20 Oden . . . . . . . . . . . . . . . 21,39,44, 47 Schiffer. . . . . 23, 26, 27, 29, 30, 34, 38 Teoderik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 Valkyria . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21 LITTERATUR: Fornvännen. 1962. Fornvännen. 1970. von Friesen, O. Rökstenen. 1920. Jansson S. B. F. Runinskrifter iSverige. Ny illustrerad litteraturhistoria. 1963. Sveriges runinskrifter. Östergötland. 1917 KARTOR Groth Larsson J. 1640. D10241 Rogier 1650 Västanstäng 63