O Hermelins sägner och sagor - om troll och andra naturväsen

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

42. KlockarHans hos trollen. Han skulle följa brud hevet till Flallult från Torpa kyrka, där Vigseln hade iörsiggätt. Han hade något att syssla med i kyrkan, som gjorde, att han blev efter de andra. men hade »seeknetygem (nattvardsmedlen) med sig, då han äntligen blev färdig att gå åstad. Kommen till Svalebärget blev han där intagen av trollen. De Vero mycket talrika, förde oväsenmock'kokade kål i en stor kittel. Kleekaren hällde något mäSsevin i koket, just som det skulle förtäras. Tmllen blevo därav så yra Del; galna, att de började slåss med varandra, ock ett troll, som hette Kålsupen, föll i elden 00k brände upp sig. Hans passade sig under den nppståndna förvirringen, kom ut ur bärget, anlände till bröllops gården, innan bröllopSmältiden var slut, 0131; fick berätta sitt även tyr lör gästerna. Ur L. Rääfs anteckningar. 43. »Var är min mössah På Sommenäs härregård i Tirse mms socken klagade folket över att de ej blevo mätta. Det iyektesi som om de fingo åål'dêlltlits, ock härrskapet var ej snålt men likaväl Nu hände sig, att en torpare, medan han gick åt hårre gården, kom upp på pärabäi'get samtidigt därmed att det ring (les i matklockan ü'alilniedsid gården. 2 6 HERMELIN, NATU uvärm e. den för att därmed häva möjligen inträffad förtrollning, men det jälpte inte. Nu framförde den nyss inkoinne ryttaren budskapet från bärget: . »VidVäli ska gå hem, för Kålsupen har fallit i elden!» Då vart trollet synligt. Det började att jämre sig 00k kröp på. händer och fötter ut genom dörren. Så stort var det, att ryggen nådde upp till donposten. Men en stor grann kopparkittel, nästan full med rört, blev kvar efter trollet. Efter den dagen hade hustrun icke vidare någon otur med sina. sysslor, oek hännes man blev beskedlig. Han förstod för stås, att det inte var gummans. utan trollens skuld, att allt Förut hade varit vanpaokat ock avigt. Liknande sägner berättas även om Ãlle oek Svalebärget. U1' L. Rääfs anteckningar. 42. KlockarHans hos trollen. Han skulle följa brud hovet till Flahult från Torpa kyl'ka, där vigseln hade försiggått. Han hade något att syssla med i kyrkan, som gjorde, att han blev efter de andra, men hade »seeknetygem (nattvardsmedlen) med sig, då han äntligen blev färdig att gå åstad. Kommen till svaleh'árget blev han där intagen av trollen. De vore mycket talrika, förde oväsennoekkekade kål i en stor kittel. Klockaren hällde något mässevin i kokat, just som det skulle Förtäras. Trollen blevo därav så yra ock galna, att de började slåss med varandra, ock ett troll, som hette Kålsupen, föll i elden ock brände upp sig. Hans passade sig under den nppstândna förvirringen, kom ut ur bärget, anlände till bröllops gärdeu, innan bröllopsmåltiden var slut, oek fick berätta sitt även tyr för gästerna. Ur L. Rääfs anteekninger. 43. :Var är min möss:mh På. Semmenäs härregärd i Tirse rums socken klagade folket över att de ej blevo mätta. Det tycktes, som om de ñngo gärdentlitx, oek härrskapet var ej snålt _ men likaväl Nu hände sig, att en terpare, medan han gick åt bärre gärden, kom upp på pg'abär'get 'samtidigt därmed att det ring des i matklockan frammed'vid gården. 28 ' HERMELIN., NATURVÃTTAR. L höl'ke 0 inmarie, 'som Väjjötte allti ä blaml folk, säunamer då blann troll. Ner di så hade komme i larm, fQI' gemene å. dem burdus te Igglikemi Rokslöse, för di visste, att där hade vart barndop, 0 så Eek): _di'klokkern te fly sä dapyfattne, som hade bien viet ..0...ll_§:1_j__t_ijönum_limpa, begrips. B'Iälfveest fekk di hetale klekkern för dän tjänsta! " Mä väj'jöttetl'olla höll på. mä tekke nträttniger, hade trolla i Ombärj brått mä te jöre fmt e grant ini bärje, 0 där i Rögavels grette hade di dgr,th ihop en förfaslihçaper mat, som gi hade stelenfrå folk. ' ' ' N01' di hu va församlatei bärje alla. öjjöttetrella 0 satt runterikrigg bmle, så va di just inte så värst hävlie te si på, fast di hade Sie bäste klär. Män äte kunne di, 0 munne hade di, som rakk frå ene öra te dä annre. Höjfärdie 0 store pät__ va di ändå., för si di va öjötte kantägke. ' Män nu sta dä. tjokkt mä väjföttetroll utaför 0 gladde üönum dörespriggera. En kann tägkm att så svoltne som Väjfötte '21 för mästigen, di sulle öänne sä sugna i mage, nor di så där: möne goe maten. Klokkern i Rekslüse 0_ Here Rekslösebmr 0 anna folk hade lakt sällskap te bärje, för di tykkte, dä Helle bli mlit te si, hur trolla levde. Di kasta unna trolla för te få en titt i däre spriggera di ej. Män nu spragg di små väjföttetrollan ehone 0 sig: _dep Yaltne_ i öja på di are trolla. 0 nu må en tre dä;____l_)_l_ç__ett epextakel! ' _ Iiiiylattue_ förvände syna på trolla, så di sia: ijäl valara. Ja då ble ett väsen 0 levan'e i bärje, så 'dä va rent för dant, 0 där ble inte mer kvar 51 hela där: stämma än e gammel öärg, Möe hade 110 vart mä om, sa han, för ho *få éångammel, så hm hadeuhsitl: ju ekeskçaje rettne ner, sa ha), män make te mmolane 0 halla hade 110 inte sport förr, sa 110. Men väjjöttetrelle di for i väg mämaten te ara sia jöm; 0 va inte lite katie, ner di'kommuhemm te sitt. O låglislüeebea, di va 0j_inmarie. Mä trolla jøle äv mä, valara imfêwi_ bäl'je, t_e____(__li_ (glögg frå _svin'e'tli'ä' deres, 0 såna så Sa'tié""'di"']iä_1_i_ee te dör_i si öörke. Så star va sviuhusdöra, så. hf) b'aééa' dit ha: kommg 0 där sitter ha allt än, 0 så översta faller BÄRGM'ROLL. 29 åv lea gubbe o anna satetg å ha, s§____e_r_1w__l:§nnu Inkl; jäms te I Så nggö. dä sant, att 'á komma frå trolla, Sågen' I I..fröknarnemináeboré .ock Iilelena Holek, satt på östgötamål av 0.' H. " " ' ' " ' 46. Pigan oek troliets barn. I Eksjö tjänte i början av århundradet hos en rådman en piga, som hade värd om hans kreatur, Vilka betade på den illa beryktade' Soåsen. Där bodde ett troll, som hade namn, heder oek värdighet såsom »Soåsei'l'uli». Pigan hade mycket besvär med skrifterna, ty de voro ibland svåra att linne, och än svårare var det att få dem hem. De voro liksom förtrollade, tyckte hon. En söndagsefton gick hon i sälISkap med sin lilla hund utåt betesmarkerne för att få reda på de betande kokreaturen. Dä började hunden att skälla häftigt, liksOm hade han råkat ut För något »ohemligt». Pigan, som var djärv, skyndade frem ock fick se två små barn, som sutto på en stock ock voro sysselsatta att äta smör gås De hade breda munnar ock store huvuden ock sågo trol ska ut Flickan hntade till hunden i alla fall ock bannade honom för hans ilska mot de små. Då hörde hon en röst ur skogen, som uttalade dessa orden: »Tack för din barmhärtighet mot barnen! Hädaneiter skall de inte behöva leta efter era kor. Gå hero! De äro före dig _ i fägatanm. . Pigan gick och fann djuren enligt löfte på. anvisat ställe. Efter den dagen behövde hon aldrig mer gå till skogs, korna kommo hänne alltid till mötes vid »le'et». Enligt den s. k. »Mormorsm berättelse (Sinålnndsgnmme, 'på annat ställe eiterod); aflemnades av 0. H. 1878 till Red. ev »Förr och Hur, som sålde den till H. Hofberg. Han införde den i sin samling av »Svenska folksägner» (s. 39). 6 4 HERMIleN, M'rnnvi'rmn. 9:3. Förvillelsel' i Skogen. Även i Ydre händer det, att folk bliva. förrillade i skogen, ock detta särskilt på. vissa platser 001; trakter. .Det är skogsräet som förorsakar sådant. I hästhngen Tid Böstöi'p (Sunds socken) har man fått era fam sådant; vid Travede emellan Mofnll vek Olycksliden på. Fundhults ägor rn. ii. ställen. ' Det enda sättet att komma ut från sådant består däri, att man vänder nt 00k in på kläderna, tröjan, mössan 0. s. v. 96. En inspekter på. Österby gård i Råby socken (Söder rnanland),blev i'örrillnd på sockentorpsnloen. Han gick skogen runt Hera gånger ock kunde icke hitta nt. Slutligen krängde han på sig ytterroeken vrängd'oek satte sig utmattad på en sten. Då hördes i fjärran gårdens matklöeka, han steg upp. gick efter ljudet 00k kom fram. Nr 3596 _ur L. Räiifs anteckningar. 97. Skogens rån i Kinda härad äro enligt A. R. Alvins uppgift av Hem slag. De som bo i lövträd, lövjerskor, äro i allmänhet litet små kitsliga. De skrämma hästar 00k människor, de heppe upp i förbifarandes fenien, Son! då bliva tunga ock svåra att draga. De egentliga skogsråna bo i barrträd, äro vänligare ock hava vart sitt område i skogen; de uppenbara sig dels som små gubbar med tonltnlössor, dels såsom sköna flickor. Den jägare, som ställer sig väl med den]1 kan skjuta vad han vill, till ock med andra rån. En gång fick en sliugvaktare norr om Björken (en sjö), när han var ute för att skjuta »topptb (tjädertuppar), se en liten gubbe med tonltemössa gå i mensen uek blåsa i ett hem, stigande: »Så långt detta [ljudet] hörs, ä dä :nitt!» Då lade skogvnktaren en med sin bössa nek sade: »Så långt det här räcker, å då också ditt!? Elan sköt? ock gubben stöp. Si han stod i kompakt med skogsjnngfrnn. . . Turistför. ärsskrift 1905, s. 269. ssossrann om: annas snoanns vässa. 65 98. Hatten ock hans vederlikar omtalas i »Värend och virdarnes av HylténOavallins. Han är skogens manlige härskare, uppehåller sig, såsom namnet angiver, i Smålands Iüvskogar eller shillb. Även i Södermanland har man sett någonting liknande, men han håller till i barrskogen. Han är såsom en skugge, liknar vid hastig anblick en avbruten gran med slokande grenar, från vilka skäggartad mossa hänger ned. Han är slankig i benen ock pallrar sig i väg, då man kommer inpå honom, glor argt och försvinner snart. 99. Manligt skogsrå i Södermanland. På Nävrings bärget (Edeby ägor, Harads socken) har folk ofta sett en gubbe, som vallar två getter. Han har väl ingenting annat att livnära sig med, 11] lingen, så vida han inte äter skogsbär. Kommer någon honom nära, så försvinner han. Han är god till att göra sig osynlig, när han så vill. Bäst att inte bry sig om honom. »Han får leva, som han har råd till» 100. Den förtrollade granen på Ornbärg. Jo det var så, att drängarna från härregården därnere på slätten skulle upp i bärget for att hugga_ "nok klyva »Minnes (gärdsei), för se härregården hade anpadTTskogen dårupfie. Jaha, de hüggo både trinne ock »stavars (stor) för gårdens behov, ock det redigt ändå, så att svetten lackade av dem. De hade heting, ock de ämnade sig på aftonen till en lekestuga i en av granngårdarna. De voro högt uppe på »Eggen » det kallas endast så i dagligt tal, ty något annat härg finnes inte inom synhåll (EE'slätten' låg som en karta under dem å ena sidan, medan de emellan träden hade en skymt av Vätterns blå yta å den andra. Rättal'en gick före oek »slog på), (i. .v. 5. märkte träden med gårdens hammarst'ampel, sedan han »blekab förut, d. v. s. med yxan täljt av något av barken. Drängarna gingo efter och ställde». Nu kom rättare till en aaasramaal..1aasa,..xri.ss granar_ Den växte högst upp farhåirgklyfta ock såg_ just likasgm »apartevnañ'esñjsas;:s' " Hermelin, Saigrser, seder ock sagor. 5 66 HEllMELIN, NATURVÄ'I'I'MR. I Jgppen____entt tgçwngglor oek hligade på honom. Men det gjorde honom ingenting, tyckte han, utan hnnwlgogg undan nägqg___ grenar, så att han kom åt granen ookbörjade bleka. Då kom däár fram “tre små, hamr, de tittade på honom, de ocksäfuhm . . Nu hade rättarn en bror, som hette Gustav. Han var en styv ock' stark karl, han som bror hans, ock inte var han håller rädd av sig. Allt skulle vika för honom, tyckte han, genom »tjockt ock tunt» skulle han gå, i »hete eller kyla). Rättarn han gick längre fram, ock näst efter honom kom Gustav oek skulle till att fälla den där leongtiiggpggnnen. Han gick. in under grenarna 001: såg :Epât stammen. äggula; lika som wreen» (vriden) nerifrån_ ock ända upp. Uek så började han att hugga. Men vid första hugget 159m de små linrarna item igän ock tittadepä'teaem. 'Uggloraätiueej ;gener hmmm, de tittade på honom fortfañäåêf Då blev Guståv'likasom :får: ggdypwty him' lgüfjade att Sprinäñâfe'r Lemma, 'glät'ste ock . elgällde __ som eln'uhündT'Háijáfgé dé'é'piEfigia rätt fram i skogen; och allt éháéiláñäå' vände de sig om ock tittade på honom, men följdes åt gjorde de och gpijnngo tätt_ tillhopa, 'jämte varandra. Gustaf_ fällde trädet han: Men seddnudet var gjort, började han infon, fast det 'var en varm dag,bock hem' blev tvungen att gå ner'ook lägga'sig i en stuga därnere i bärgslänten. Där bodde en ilin känd gubbe, som hette Täcktström, far till den Täektström ftir rästen som blev avrättad för ett mord, som han begick i Södermanland. Om ånlgben, som hade namn om sig att kunna trolla ock förgöra folk, hade_ gjol'wtmiiäâotwåt 'Geistan; 'är 'inte Så 'gotthåtpf §äga;"'tten“ñär rättäfnl br'o_r_"__hnt__1§:koni ner till honom frnmpä nftonen, så rnkt från vettet. H I Han .fördes 'hem till sist, ock"där låg hon i Hereyeelçors ock bara matnilolgoin grgngn, om heting; ock om ogåleboet. En gång sprang han '01313 ur sängen ock skrek åt fait" Sin, som hette Gurmen: »Sir I inte, far, att ja ä vreen som_ e gran nerifl'å o änna opp?» Oek så drog han av sig skjortan med detsamma. SKUGSPRUN OCK ANDRA SKOGENS YÄSEN. 67 Men så ägglgguheg, fa__si [Jin hade Egijgjigg så länge, att han tog hela__jgçgerüngegegfullt med vatten, som det var, ock En gång kom en av kamraterna till honom ock frågade: »Känner dg__ijäuii“j51§§›' ' ' " "_"uJáidct gjorde han nog. »Nåq vem ä. ja då.?› . de, du ä' dän iilålçel» »Män du ska tro», tillade han, sen han :eggen áiunå, »att ja ñklç___he___(l_3_ud) över slättmeseml. »Hur då?” . _ _ »Jo där va me trinner* som skrämde me, 0 ja mätte gniañ der_ meseinráäijá_Hanne*'allfmhåfes I ,' ' »Hur ska du få ijänn den, . »Ja sa 1a. gå ätter't, när bredden4 kommer (ppm, sa han. E_n___:_mn_e_n“gâng, när k'annaten satt hos hmmmI sa han: ›Ja' Ei Uggleäuüár nätt ñä ka.las.»' ' " ' »V'Wâ'f 'ååhdå temätáh' " »Ã'gå'öm'ñäék eh'iiåiiáelängab, sa han. ETannåfl'_§ånghååhbånQ'átt han fick oskalade potatis, men dem måste'han äta oskalade. ' »Varför då 1151?» Mo, för då va lösa i därm, sa han. De där lössen hade han väl i minnet, sedan han låg 1103 gubben i bärget. Ja, Gnejsgljçem _npp igän och arbetade sem förr, men sitt förra humör ficlg_ _han_ inte igä11_. I Diiufmnåi'mfådande i granen, ock h_g1_1___jiek straff för att har. högg Mhänne. "Mmm, .II_Mimedtiielende_ ;_w f. 6. rättaer Jonsson., numera torpnre i Söder Illanlañä:_..._.... _. _ _ .. \ .