Sjön Tåkern

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

,_ 72 _ * Lybeck, Carl, Godsegare, Windö, Eds bruk. jNettelbiladt, Hjalmar, lngeniör; Falun.. Norman, E. J., Länsbokhållare Östersund. i'Sjunnesson,jE., Förvaltare, Svaneholm, Skurup. Sjögren, Knut, Skeppsklarerare, NVestervik. “i von Strokirk, W. Th., Godsegare, Tunboholm,,Sandsjö. AWachtmeister, C., Grefve, Kristinelund, Helsingborg. VVieslander, W., Landtbrukare, Ekhagen, Jönköping. Wikström, Sven, Inspektor, Brattbäcken. Witt, Fredr., Jägmästare, Grenna. *mmm Tillkännagitvande. r Af Svenska lVIosskulturföreningens tidskrift ñnnas annu; .fLillständiga årgångar'tillgängliga från åren 1891, 1892; 1893, 1894, 1895, 18948,* 1897, 1898 och kunna hos redaktionen reqvi rerasi mot 2 krono'n postförskott'pr årgång. Dessutom tinnas åtskilliga defekta wåargångaig hvarur, i mån af tillgång, lösa häften för komplettering kunna erhållas mot 20 öres postr förskott pr häfte; Jönköping i December_ 1898.' iWilh; Kylberg. Sekreterare; Innehåll: Anmälan, sid. 1. Stadgar för Svenska Mosskulturföreningen, sid. 2. Tillkännagifvande, sid. 6. » Proftagning af mossjord, sid. 7. 'Redogörelse öfver undersökningar i Westmanlands län sommaren 1898, at Rotholf, sid. 8. Svenska Mosskulturföreningens Novembersammanträde i Jönköping, '1898. Referat af' Hjalmar von Feilitzen, sid. 30. Om högmosseodling. Af Carl von Feilitzen, sid. 56. P. A. Ribbing. Af Carl von Feilitzen, sid. 70. Matrikel, sid. '71. w Annonser. W' Annonser för' nästa häfte af Svenska. Mosskulturför aningens Tidskrift höra insändas till undertecknad före den 15 Febr. 1899. Annonspriser pr petitrad är 25 öre för en gång, med 25 proc. rabatt för qvarstående annonser. i j _ v ' i *› ?Vilhelm Kylbeø'g, anwa/*tg utgrfoçirer, V › Jönköping, Nya Torget Nzr ti. Jönköping 1898. Tryckt hos H. Halls BoktrvckeriAktiebolaQJ ; w: ,1. SVENSKA MOSSKULTURFÖRENlNGENS ] TIDSKRIFTI q mm»va W Nzr 2. Mars. 1899. man. va» www AApWMMNVW Innehållsförteckningen återfinnes i slutet af häftet. Sjön T åkern. Af Rob. Tolf. Den som från höjden af Omberg blickar ut öfver landskapet nedan för1 skall dervid svårligen kunna undgå att fästa uppmärksamhet vid den olikhet i form, hvilken råder mellan sjöarne Vettermoch Tåkern_ › Vettern w lång ochsmal, likasom hade en jättes yxa klufvit den bädd, hans vatten intager; Tåkern oregelbundet och längsträckt rund, som 'hade detta jätteväsen i marken lemnat ett spår af sin klumpiga fot, i :hvilken fördjupning vatten derefter samlats. Vid en närmare bekantskap med de båda nämnde sjöarne Visa sig ännu större olikheter dem emellan. Den ene är djup, har ofta branta stränder, sandig eller stenig botten med ett snarare fattigt än rikt växt och djurlit. Den andre är grund, så att man ej sällan har svårt att taga sig fram derpâ i båt; stränderna ligga öfverallt Hacka; botten ut göres at lergytja; vattnet är föga genomskinligt, men det organiska lif, som frodas deri och derpå, torde kunna räknas till det rikaste, någon_ sjö i vårt land har att uppvisa. För den, som sysslar med studier öfver var jordytas beskalienhet, eller med *andra ord för en geolog, blir det snart nog begripligt, att dessa båda, hvarandra så olika sjöbäcken icke kunna hafva uppkommit på. samma sätt. Och så. är nog äfven förhållandet. Vi nämnde nyss, att Tåkern liknade aftrycket af ett jätteväsens vanskapliga fot; den är i sjelfva verket. också ett spår afenjättes verk samhet, och den jätten bär ijordens häfdeböcker namnet Jökul. Tåkern än nemligen bildad genom medverkan af den inlandsis. som en gång _nr/4._ 'täckte vårt land och som antingen sjelf i den mjuka kalkstenshällem urgr'äft det bäcken, hvilket nu upptages af Tåkerns vatten, eller ock vid sin framskridande rörelse bortfört de under seknlur forvittring upp . komna jord* och grusmassor, ,hvaraf denna insänkning fore Skandina ' ' 'i 'i'stai nedisnin :f lts. . _ » mens êetterbassängegn deremotrhar uppstått på det sätt, att den del af jordytan, sjön nu intager, sänkt sig, antingenlplötshgt och .med ens eller i hvilket' torde vara det sannolikaste _ småningom samt under langre tids perioder. Ja, våra geologer vilja till och med påstå, att denna sanknlng af sjöns botten 'fortfar och försiggår ännu 1 den dag, som_ ar, hvxlket antagande på grund af många skäl väl också torde'vara riktigt. ' ' Båda dessa sjöar äro således, hvar och en på sitt satt, markliga i många afseenden, och flera af deras olikheter bero uteslutande pa de ' skilda sätten för deras uppkomst, hvarför dessa, om ocksa endast an.. ' ' " åst vidröras. _ D tdemÖgiIilsifålftern w den i alla afseenden intressantaste af de bada sjöarne _ hafva vi nu_ ingen anledning att tala vidare indenna ndskrlft. Deremot synes en redogörelse öfver Tåkerns naturhgauforhallanden val. förtjena ett rum på dess blad, då ju denna SjOS sagkmng och dess b'ottens tillgodogörande för kultur varit frågor, hv11ka gang efter annan, stått på dagordningen och särskildt i våra dagar med forokad styrka, ' its. v , åteâpilpdlegt följande skall .sålunda lemnas en redogörelse förlresultatenw af'de undersökningar af denna sjö, som jag, på uppdrag af"Svenska MOKSSknlturföreningen och på dess bekostnad, utfördev' fastan under f'temligen ogynsamma väderleksförhållanden_ månad sistlidne år. d d " "'n Tåkern u ta er en go _ e hvilkeêytian kommerpfårâast något söder om Väfversunda_ kyrka, hvarest afståndet från bergets fot ej uppgår till fullt halfannankilometer. Sjons I' “' :.störstailängd utgör ungefär en gammal svensk mil; storsta bredden l *ii iimiellan'Kållstad kyrka och Renstad herregård J ar en .styt' halfmil., .Å 'Genom den udde, hvarpå byn Hånger 'är belägen, delas"j5jon i tvenne, .ungefär lika stora vikar, den ena i vester, den andra 1 oster. F *Till Tåkern rinna 7 stycken vattendrag; blott tvenne af dessa aro " emellertid mera nämnvärda: det största 'är den å, som * kommande I uppifrån Stora Äby socken utrinner vid Renstad 1 Suvanhals. Sjöns yta ligger, öfver hafvets yta och 5,4 meter öfv _ sistnämnda sjö sitt vutlon genom den vid Starhy ntrmnande ån. ' “Vattenrätten är delad mellan 9 kyrksocknar. _ > Redan på fyrtiotalet underkastades denna sjö en partiet sänkning. er Vetterns samt afbördar till denna i slutet 'af Septembery l at' slättbygden nedanför Omberg, enligt 'Topografiska kårens kartblad, 93,5 meter: Den härigenom torrlagda stranden visar flera olikheter och utgöres än af torfbildningar, än af ler eller klapperstensblandad jord. Bland klappern' antrâffas ej sällan platta knlkstensflisor, försedda med skållika. tätt in vid hvarandra stående insänkningar, hvilkas uppkomst man ännu ej lyckats fullt tillfredsställande förklara. Dylika kalkstenstlisor har jag iakttagit äfven nära Martebo på Gotland, der de bland allmogen voro kända under namnet «Martebo getingbon›>, till följd af den likhet man tyckt dem ega med getingarnes nästen. Vegetationen å den klapperstensblandade jorden vid Tåkern är visserligen egendomlig, men ej öfver sig rik eller frodig och beståri allmänhet af glesa och lågväxta arter. Nedanför Rogslösa jernvägsstation, der förhållandena voro ganska typiska, bestod således vtixtlighoton af kryphven, brunhven, hundhven, fårsvingel, ängsdarr, bladvass, åtskilliga starr och tågarter, röd och hvitklöfver sparsamma och förkrympta exemplar. med få och abnormt bildade knölar på rötterna käringgigel, hvitmelot, humlelucern samt ett trettiotal andra fanerogama växter. *) Bland de vid Tåkern uppträdande växterna är det i synnerhet tvenne, hvilkas förekomst, derstädes är mera egendomlig. Den ena är en med senapsväxterna beslägtad art, Erucastrum Pollichii, som inom vårt land finnes endast vid denna sjö. Plantan tillhör egentligen Medel Europa, der den räknas till åkertegarnes och trädans floror. Sannolikt har den tlerl'öre kommit till sin svenska vttxtplats med utländskt klöfver eller gråsfrö. Detta är så mycket sannolikare, som man med bestämdhet vet, att växten i fråga på så sätt kommit till en annan likaledes utom dess naturliga utbredningsområde liggande lokal, nemligen den ungefär 16 km. nordvest om Köpenhamn belägna. Söndersöen. Denna sänktes i midten af 1860talet, och på dess bäst torrlagda del verkstäldes ins_å› ningar, till hvilka fröet inköptes från Tyskland, Holland och England. En mängd för den danska floran främmande växter framkommo i dessa insåningar och bland dem Erucastrum, som nu i sådan mängd upp träder kring Söndersjön, att den torde trotsa alla utrotningsförsök. ' Äfven närmast Tåkern blir Eruoastrpm ett rätt besvärligt ogräs. . Den andra för Tåkerfloran mera egendomlige växten klådriset (Myricaria germanica), som hos oss förekommer vild på Indals och Ånger mannaelfvens sandiga eller'grusiga stränder samt på'holmarne i dessa floder, men söderut äfven odlasi trädgårdarne. Från någon sådan torde klådriset antagligen hafva spridt sig till Tåkerns stränder, ty det är föga sannolikt, att spridningen skulle egt rum från någon af de aflägsna nordliga växtplatserna, ehuru plantan har utmärkta spridningsmedel. m) Fullständigan förteckningar Et vegetationen vid Tåltcrn förefinnas i en till Östergötlands läns Hushållningssällskap inlemnad redogörelse. _76* Öfvergå. vi nu till de s. k. lägre Växter. som förekomma på Täkerns I ,klapperstenssträden 'så 'märka vi bland dem åtskilliga mossor, hv11ka genom sin förekomst tyda ,på en afsevärd kalkhalt/ hos Sitt underlag. VFläckvis var marken öfverdragen med en hvit skorplik krusta, som 1 enligt ' *hvad kemisk analys visat M på ytan utgjordes af kalciumsulfat (gips), men för öfrigt af kalciumkarbonat (ekolsyrad kalk»). Denna krusta, som under somrar med mera normal väderleksäkert torde förekomma i ganska stor utbredning, syntes med förkärlek utvecklaszg. på ›tufvor eller smärre mattor af den kalkälskande mossan Tortula inclinata samt pâ'en'Cladonialaf; i synnerhet den sistnämnde var städse mer eller mindre öfvertäckt deraf. , _ u Närmare strand egde antagligen på grund af periodiska ofver svämningar en svagare dybildning rum, och vegetationen blef mera slutenlsamt ej obetydligt yppigare. Här bestod växtlighetens hufvu'd I massa. afigräsformer: storväxtare starrarter, höst och berggroe, madror * 0. s. v.; i öfrigt var gåsmuraniPotentilIa anserina) den allmännast fore kommande örten. \ _ På klapperstensstranden nedanför Hänger gjordes ännu en ständ ortsanteckning. Äfven här var växtligheten gles och förkrympt samt bildad af ungefär samma arter som i det föregående blifv1t uppräknade; åtskilliga nya tillkommo dock, deribland nâgra nödvuxna stånd af björk och tall. " Det torde icke vara godt att uppgifva rätta orsaken, hvarfor denna vegetation, .som *till sin utveckling i så mycket erinrar om väktlighets förhållandena på den öländska Alvarn, blir så förkrymptoch nodvuxen. *Betning kan icke vara anledningen härtill, ty äfven sådana. arter, som delbetande djuren rata eller hvilka de till följd af deras ringa storlek icke komma åt, blifva klent utvecklade. Brist på näringsämnen kan näppeligen 'råda i en jord så rik på lera och förvittrad" kalksten. lilj r heller torde den klena utvecklingen vara att tillskrifva narvaron af "for 'växtligheten skadliga .ämnen till exempel fri svafvelsyra, hvari jag forst ville se orsaken härtill; den jemförelsevis ringa mängd, hvari kalksulfat anträtfades i nyss omnämnda saltskorpor, gör väl detta mindre antagligt. Troligast är väl, att markens fysikaliska beskaffenhet lagger hinder 1 vagen / för växternas normala utveckling på jorden i fråga. › Att emellertid denna utveckling kan under vissa förhållanden be tydligt förbättras, visades af följande omständighet. Ett från fastmarks › " åkern ofvanför «gallstranden» kommande dike slutade 1 en af .de nyss Skildrade sterila ytorna med den verkan, att hela'växtligheten t1ll saval , \ sammansättning som frodighet blef en helt annan och bättre. Så bestod V 'här gräsbeslåndets hufvudmassa af tätväxt kryphven med massor af utlöpare. * r 4 .Jag har en smula uppehållit mig vid växllighetsförhällandena å. klapperstensstranden, emedan de syntes mig vara ej utan betydelse för en eventuel odling af den en gång torrlagda Tåkerns botten, På de torfartade strandpartierna blef emellertid växtligheten både frodig och rik. Vid Holmen till exempel funnos vidsträckta ytor, täckta med titta och höga bestånd af madrör, kryphven. höstgröe, rörflen, mannagryne, bladvass, sjöfräken, blåsstarr samt en mängd fuktighetsäl skande tvåhjertbladsväxter, en vegetation, hvars flesta arter och hvars utveckling i sin helhet talade om riklig tillgång på näringsämnen. Denna mark är sålunda, hvad torfsubstansen angår, af förodlingsändamål sär deles god beskaffenhet. Sjelfva sjön kantas nästan rundt om af väldiga vassur, omöjliga att genomtränga med båt, hvarför genom dem ordentliga, breda rodd gator blifvit upptagna, på det att man skall vara .i stånd att sommar tiden komma ut på vattnet. Den hastighet, hvarmed dessa gator igen växa, är ett bevis på den intensitet, med hvilken vassarne framtränga. Sjelfva igenväxandet synes alltid inledas genom Lemnavarter, som i tjocka lager täcka botten. ” Vassarnes bestånd utgöres hufvudsakligen af bladvass, som allmänt tillgodogöres såsom ett i'sanning icke föraktansvärdt fodermedel. ln blandningen består af en mängd mera storväxta arter, förekommande i vatten: svärdla, svalting, strätta, sprängört, sjöranunkel, kasekolf bil dar äfven ensam smärre vassbankar * igelknopp. fräken samt några andra. Dessa vassars utbredning försiggår allt jemt, och särskildt i sjöns vestliga del förekomma en mängd under bildning varande kolonier. I de flesta af dessa inledes kolonisationen genom igelknopp (Sparganium ramosum) eller kasekolf (Typha). På sjöns sjelfvahotten är växtlighelen ovanligt yppig och täcker, alldeles, få ställen undantagna, hela bottenytan. I P. Duséns acOmbergs traktens flora och geologi», uppgifves att den täckande växtarten delvis skulle utgöras af Callitriche,_Dautumnalis Och Batrachium confervoides Så var dock, åtminstone i är, icke fallet, utan bestod bottenvegetationens vida öfvervägande hufvudmassa af sträifse [Characéer), så godt som öfver hela sjön. Batra'chium såg jag blott i få., från botten lösryckta stånd; ej ens «utanför Lundtorp» lyckades jag anträtfa den rotfast. Callitriche uppträdde endast på smärre ytor. Det är sålunda antagligt, att botten växtligheten under olika är vexlar till sammansättning och fördelning. Utom de nämnda förekommo iläckvis nate eller andra möjearter. Vid kemisk undersökning visade sig characeerna hålla 29,22 proc. kalk, 0,58 proc. kali, 0,13 proc. fosforsyra och 1,03* proc. qväfve. W st. sid. 24. .m 78 __ 7:':;_:'21Vid'characéerna sutto fästade massor af grönalger (conferver); dessutom vem de öfverhöljda af Slam, som vid storm uppröres från den' grunda sjöns botten. Då detta slams beskaffenhet var i* viss mån upplysandeför bottnens, företog jag* en mikroskopisk undersökning af detsamma,'hvarvid det visade sig till hufvudsaklig del bestå af mineral partiklar, fleragoch sand, bland hvilken senare glimmar ej var sällsynt. , Utvecklingen af gasbläsor vid tillsats af saltsyra ådagalade, att kalksten '. lemnatbidrag 'till dessa denuda'tionsprodukter. (Närmast i ymnighet förekomma exkrement af större eller mindre › Vattendjur. Diatomaeeerna räknade jemförelsevis fä ställföreträdare (i slammet): en mindre art fans dock rikligt fästad pä characeernas sjelkar och grenar samt företrädesvis i grenvecken. Af Palmellaceer iakttogos flera såväl lefvande som döda exemplar af en vacker Pediastrumart. l öfrigt innehöll detta slam dels bestämbara delar af högre växter, dels fragment, omöjliga att identifiera; mycket sparsamma bitar af brun mossor; ymnigar delar af conferver; pollen at åtskilliga slag (sparsamt af barrträd). Vidare iakttogos epidermer ut' larver eller af smärre kräft Vdjur samt till sist lefvande eller döda murdjur» (infusorier). Ytor utan nämnvärd bottenväxtlighet funnos midtför Mellgården, mellan Lindön och Hängers udde, på djupet utanför Herrestadsviken, utanför Sandby samt i Hofgärdsviken. Mellan Sandby udde och Oskar , Fredriks kyrka var botten betäckt af endast conferver. ' 'm All denna bottenbetäekning kallas af strandboarne med ett gemen , samt namn för «mossa», och i denna mossa, rör sig en skiftande mäng ; :faldixafghögre *och lägre vattendjur'. : Täkern är bekant bland annat för sin ,efter svenska förhållanden ovanligt rika Iisk och fågelfauna. Ett bevis på den förras rikedom lemnar den omständigheten, att om man med äran i ^ _ upplyfter mossan från botten, sä medfölja ej blott en massa larver och Vkräftdjur, utan ock vanligen nägra smärre fiskar, som i hottenbetäek .ningen ega sitt tillhåll och för den täta växtlighetens skull ej kunnat undkomma. * uAf de exkrement och de epidermisdelar, alla dessa djur under årets lopp aflemna, stannar naturligtvis en myckenhet qvar på botten vegetationen och blir qvarhängande der för att efter längre eller kortare tid* falla till botten och öka lergytjan.. På bottenbetäckningen fastnar väl äfven en del af de synnerligen talrika simfäglarnes exkrement, och den,'som pä ort och ställe haft tillfälle se Tåkerns öfverdädigt rika fågelfauna, skall helt visst till sitt fulla värde veta uppskatta den bety ., delse, densamma har för uppkomsten af sjöns gytja. v ' Sjöns djup är i allmänhet ringa, och ehuru vid mitt besök derstä I des i September månad vattenståndet, på grund af sommarens starka vi t _ 79 .. mederbördpvar ovanligt högt, kunde. det .ej sällan befinnas vara rätt 'kinkigt att taga sig fram pä densammamed bät. Under regnfattiga somrar ligga t. o. m. stora ytor af Täkern. särdeles idess vestra del fullständigt torrlagda, och uppstår då storm, så lösryckes och sam' manrullas det förtorkade växttäcket och kan af vinden föras till andra .delar af sjön, i Tåkerns botten utgöres af en lergytja, hvars mäktighet, jag ej hade anledning undersöka, och som derföre är mig fullständigt obekant. Gyt _jan ligger icke lös, utan är tvärtom så fast, att den gör motstånd, då man deri vill köra ned en stång eller åra. Här och hvar anträifar man enstaka stenblock eller smärre stensamlingar, mer eller :mindre täckta af gytja. Dennas färg vexlar mellan svartgrä och ljusgrå; den är i olika grad sandblandad och reagerar nästan alltid på kalk. Vid kemisk undersökning af 26 stycken af mig tagna prof har halten af organiska ämnen vexlat mellan 46,01 och 0,67 procent. Kalk halten har skiftet mellan 5,60 proc. (i ett prof från sjöns djupaste del) och 0,15, Kalihalten, som bestämts i 8 prof, visade ett maximum 'af 002 (vid llofgården) och ett minimum af 0,04 proc. Samtliga profven hafva undersökts på svafvelsyra, som flerestädes förefans i en mängd, hvilken mäste kallas afsevärd. Så .t. ex. höll ett prof, taget utanför Väfversunda', 1,33 proc.. svafvelsyra; ett annat, upphemtadt från sjöbotten straxt utan “för Årby, 1,12 proc. Ett prof från Hofgår'dsviken, som höll 0,45 procent svafvelsyra, hade pr har till 20 cmzs djup 3,580 kg. sådan. i medeltal vhöllo dessa 26 prof 0,27 proc. svafvelsyra, Man tyckes i närmaste omnejden kring Täkern hafva något öfver» .drifna tankar om gytjans qväfverikedom. Sä hörde jag uttalas fruktan för, att, efter sjöns eVentuela torrläggning och dess bottens uppodling, faran för liggsäd just af denna anledning skulle vara synnerligen stor., 'Emellertid Visa 7 större, på qväfve undersökta prof en halt häraf, i medeltal utgörande blott 0,711 proc.; maximum 1,15 och minimum 0,44, Vid mikroskopisk undersökning visade sig. bottengytjan, hvad be ständsdelarne beträffar, utgöras af samma ämnen, som täckte botten växtligheten, fastän de mineraliska partiklarna voro ännu mera öfver *vägande rikliga. , “ Förvånande är den ringa intensitet, hvarmed nybildning af torf foreiggår i och kring Tåkernp. Man skulle kunna känna sig frestad att i denna omständighet finna ett stöd för professör H. von Posts bekanta äsigt, att torfi afsevärdare 'mängder bildas blott i sådana stagnerande vatten, som i sig innehålla upplösta ulmin och huminämnen samt fär igas bruna af dem. Af en sådan brunfärgning finnes i Tåkerns vatten intet spar: får det stå i stillhet, tills de uppslammade partiklarne hunnit ,afsätta sig, så beñnnes vattnet i sig sjelf vara klart 'och färglöst. _ 80'_ I de' stora vassarne pågår naturligtvis en energisk igenväxningr .men rötterna och rotstockarne ligga alldeles friska och osönderdelade, ,utantecken till förtorfning t. o. m. på. ganska stort djup. _ i \ De äldre, vid sjöns sydvestra ända belägna torfbildningarna utgöras (aftjfögalmultnade starr och Phragmitestorfbäddar. 4) Torfmossundersökningar inom Elfsborgs län, sommaren [898. Ai Rob. Tolf. På begäran af tvenne medlemmar af Svenska Mosskulturföreningen utförde jag under en del af Juni månad sistlidne sommar undersöknin gar af ett större antal tort'mossar, belägna inom Månstad, Åsarp, Trane mo och Mossebo socknar i Elfsborgs län. Då emellertid den ene af' 'dessa reqvirenter M och dertill den, som lät undersöka det vida öfver vägande antalet af mossarne, nemligen 70 uttalade sin bestämda ön skan, att resultaten, icke finge offentliggöras, så kan jag naturligtvis här* vidrörase'ndast det allmännaste af mossarnes i fråga beskaffenhet: I De undersökta mossarnes antal uppgick till 77 stycken. , _ Bland dem befunnos \ I i :i 23 vara m. 1. m. passande till bränntorf, 24 » » » . » torfströ, ' 4, » » » \» skogsodling, _ .16 a » » » andra kulturela ändamål och 10 för närvarande icke användbara. Lägmossarne hörde i de flesta fall till madtypen, d. v. 5. de voro bildade utmed rinnande vatten, hvarför deras torf var, om än i olika grad, uppblandad med sand och slam, som blifvit ditförda vid de årliga öfversvämningarne. Särdeles anmärkningsvärda i detta afseende voro de mvcket godartade, men för svåra öfversvämningar utsatta marker, hvilka ligga” på ömse sidor om Sämbsjöns utflöde i Lillän, 'en sträcka af vid' pass en mil. För några är sedan utfördes å dessa mader ganska om , fattande odlingsförsök inidt för Limmareds glasbruk, men åtskilliga om i_ ständigheter hafva föranledt, att dessa odlingar i sitt nuvarande skick ;måstebetraktas såsom nästan helt och hållet misslyckade. Härtill har' :äfvenii'sinimån medverkat den mindre väl valda sammansättningen af* fröblandnin gen. _81._ Undantagas enstaka fläckar, så utmärkte sig dessa lågmossbildnin gar för ett temligen ringa och likartadt djup i medeltal ungefär 0,6 meter « samt för en synnerligen ren, om än ojemnt förmultnad torf, uppkommen af gröfre starrarter med obetydlig inblandning af bläcken och fräken. Grunden utgjordes af merendels fin sand, som här och hvar täcktes af svämlera, oftast föga mäktig. De undersökta högmossarne utmärkte sig, på förmultningsgraden när, för den enformighet i bildningssättet, som kännetecknar sydvestra Sveriges torfmarker af denna typ. Deras lefvande växtlighet var lika» ledes föga skiftande och bestod vanligen af “ ljung, lafvar, tufdun eller hvitmossa.. ' Vi befinna oss hela tiden inom Eriophorummossarnes omrâde, om vi också endast_mera sällan påträffa sådana i renaste tillstånd. Fiber inblandningen i torfven var dock, med mycket få undantag, ganska af sevärd. Till följd häraf voro de mossar, som kunde sägas innehålla ett verkligt första klassens råämne, jemförelsevis sparsamma. Likväl anträll'adcs åtskilliga sådana, hvilkas torf hade den renhet och den ljusa färg, som tillkommer ett torfströ af fullgod beskaffenhet. De för bränntorfberedning användbara mossarne voro likaledes af ej så litet skiftande godhet. Flera lemnade dock ett för det afsedda ändamålet. synnerligen lämpligt råämne, ett sådant som Eriophorum mossarne i väl multnadt tillstånd städse hafva att framvisa: starkt humi fieradt, plastiskt, vid kramning säplikt rinnande mellan fingrarne samt envist vidhäftande händer och borrverktvg. Bland de så beskaffade mossarne fans särskildt en af sådan utsträckning och mäktighot, att den i. o. m. vid mycket stark förbrukning kan lemna det yppersta bränn torfmaterial under mansäldrar. _ Såsom lämpliga för skogsodling antecknades fyra, i allmänhet väl multnade bildningar, hvilkas djup ej på något ställe öfversteg 1 meter. Ungefär 11 proc. af hela antalet 'undersökta torfmossar befunnos af en eller annan anledning åtminstone ännu icke användbara, vare sig för kulturela eller tekniska ändamål. \ Jag kan till sist icke underlåta att uttala den äsigten, att egare af större mossarealer skulle handla klokt uti att låta noggrant undersöka sina tortmarker för att härigenom underlätta och möjliggöra ett säkrare uppskattande af deras värde och deras användbarhet för olika ändamål.