Släkten Berzelius och Lysing

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

Berzelim” födelregârd i Vävemømdø, Släkten Berzelius och Lysing Av H. G. Söderbaum Den världsberömde kemisten Jöns Jacob Berzelius föddes i Väversunda Södergård 20 augusti 1779 och avled i Stockholm 7 augusti 1848. Per sonlexikonet Svenska män och kvinnor, tryckt i Stockholm 1942, skriver om Berzelius: ”B. är näst efter Linné Sveriges mest berömde naturveten skapsman och är en av de främsta kemister, som någonsin levat”. Fadern var läroverkslärare Samuel Berzelius och modern Elisabeth Dorothea Sj östeen. Hon var dotterdotter till den berömde prosten Fredrik Bagge i Stora Ãby. Både på mödernet och fädernet hörde Berzelius släkt hemma i flera av Lysings socknar. Förutom Stora Ãby kan nämnas Heda, Rök och Västra Tollstad. Kungl. Vetenskapsakademin vårdar minnet av Jöns Jacob Berzelius och har många föremål från hans liv och verksamhet i ett specialmuseum i den stora anläggningen vid Frescati, Stockholm. Akademin har utgivit en diger avhandling om Berzelius, författad av professor H. G. Söder baum. Från första bandet, som utkom 1929 och trycktes av Almqvist SL Wiksell i Uppsala, har redaktionen fått akademins tillstånd att återge delar av ett kapitel som handlar om Berzelius släkt i socknarna i Lysing. Ur texten har uteslutits några hänvisningar till andra delar av boken. Underrubrikerna i texten har gjorts av redaktionen. H. B. Jac. Berzelius. Levnadsteckning av H. G. Söderbaum. SV. Vetenskaps akademin 1929. 65 En släkt av präster Man kan med fog säga, att Berzelius tillhörde en prästsläkt. Utom hans far, farfar och farfars far hade en farbror och en hans fars farbror ägnat sig åt det prästerliga kallet. Dessutom voro tvenne av hans fastrar gifta med prästmän.3 Allt inom Linköpings stift. Anmärkningsvärt nog synes emellertid denna släktens böjelse för det andliga ståndet ha ut slocknat med den tredje generationen: Bengt Jönssons sonson, den nyss nämnde Anders, kemistens farbror, död 1801, var den siste av namnet Berzelius, som axlade prästkappan. Längst hava förbindelserna med kle resiet vidmakthållits på spinnsidan: Berzelii egen syster och åtskilliga (minst fem) av hans kvinnliga kusiner trädde i brudstol med Östgöta präster. Däremot hava de manliga släktmedlemmarna efter 1700talets slut med förkärlek slagit sig på de borgerliga yrkena utan att likväl, på det enda lysande undantaget när, någonstädes nå fram till mer än lokal bemärkthet. Familjen kan liknas vid en jämnvuxen småskog, över Vilken ett enda skyhögt träd höjer sin jättelika krona mot ryktets himmel. Detta om fädernesläkten. Men även på mödernesidan har Berzelii stam träd att uppvisa gamla prästerliga anor. Han ledde sin härkomst i rakt nedstigande led från tvenne präster, som under Sveriges politiska stor hetstid var för sig tillvunnit sig en viss berömmelse. Den ene var Andreas Olavi Lysing, klockareson från V. Tollstad i Östergötland, hovpredikant hos drottning Ulrika Eleonora d ä, kyrkoherde i Jakobs församling i Stockholm och även riksdagsman. Han skildras såsom ”en väl studerad man med gott huvud, frimodighet och lyckliga predikogåvor”.1 En hans dotter Emerentia blev gift med prosten och kyrkoherden i Gryt, seder mera i Söderköping, Peter Lithzenius, och i detta äktenskap föddes dot tern Anna Christina, Jöns Jakob Berzelii farmor. Den andre av dessa prästerliga stamfäder var den icke mindre bemärkte Fredrik Nilsson Bagge, ”Bohuslänska prästerskapets berömdaste namn från förra tider”. Bördig från Marstrand, vann denne magistergraden vid universitetet i Wittenberg och blev efter återkomsten till fädernes landet kyrkoherde i sin födelsestad. Då Marstrand under Karl Xl:s danska krig erövrats av fienden (1677), utmärkte sig Bagge för sin ut präglat svenskvänliga hållning. Befalld av erövrarne att hålla te deum och uppläsa böner för Christian V och de danska vapnens seger, höll han i stället i de danska krigshövdingarnas närvaro en varm förbön för sin egen konung och de svenskes vapenlycka. Denna dj ärva frimodighet hade så när kostat honom livet: han dömdes i varje fall till döden, men und slapp till sist med dryga böter. I egenskap av riksdagsman bevistade han sedermera flera av den karolinska tidens riksmöten. Han berömmes för stor teologisk lärdom och var en flitig skriftställare.2 Den modige prosten i Åby En son och namne till denne Bagge, till åtskillnad från fadern kallad Fredericus Frederici, blev 1702 kyrkoherde i Ske i Bohuslän. En egen 66 domlig parallellism äger rum mellan hans och faderns levnadsöden. Un der Karl Xllzs krig råkade nämligen även han i delo med danskarna och blev av dem tillfångatagen samt förd till Fredrikshalls fästning, så som det uppgives bl. a. på den grund att han vid gudstjänsten vägrade följa det danska böneformuläret. Lössläppt ur fångenskapen erhöll han 1717 transport till Linköpings stift, där han blev prost och kyrkoherde i St. Ãby församling. Det var ett kärnfriskt virke i dessa gamla ka rolinska präster. Stora voro ock de barnaskaror, som i tukt och Herrens förmaning fostrades i deras låga tj äll. Det uppgives om denne sistnämnde Fredrik Bagge, att han, då han 1762 vid 86 års ålder avled, efterläm nade icke mindre än 81 avkomlingar: barn, barnbarn och barnbarns barn.1 Bland barnbarnen befann sig även dotterdottern, den då femton åriga Elisabeth Dorothea Sjösteen, som sjutton år senare blev Jakob Berzelii moder. Hon var dotter av vice häradshövdingen Jakob Sjösteen i hans äkten skap med Florentia Bagge. Om den Sjösteenska släktens tidigare öden är föga bekant. Den nyssnämnde Jakob S. var son av en kronofogde Magnus Sjösteen och född i Örberga församling av Linköpings stift. Han synes hava tillbragt åtminstone de 10 sista åren av sitt liv på sin vid sjön Tåkern belägna egendom Väversunda i socknen med samma namn. Vid 45 års ålder avled han hastigt, som det uppgives av ett slaganfall, efterlämnande två söner och tre döttrar. Ytterligare en dotter föddes ett par veckor efter faderns död. Sönerna ägnade sig båda åt jordbruket; döttrarna blevo alla gifta. Flera av dessa Berzelii modersyskon kommo att spela en ingripande roll i hans barndomsröden och skola, i den mån så blev fallet, i det efterföljande ytterligare omnämnas. A. De Candolle har framhållit, hurusom i de protestantiska länderna prästsläkterna, åtminstone under de senaste århundradena, lämnat en i förhållande till övriga samhällsklasser alldeles påfallande stor kontingent till de framstående naturforskarnes led.2 W. Ostwald har i anslutning härtill ansett sig kunna konstatera, att stora vetenskapsmäns föräldrar i regel tillhöra medelklassen, men sällan bördsaristokratien och även jäm förelsevis sällan proletariatet i egentlig mening _ detta senare i en viss motsägelse till den mångenstädes gängse uppfattning, som gärna tänker sig geniet framsprunget ur yttersta armod och ringhet.3 Vad som kunnat utrönas angående Berzelii släktförhållanden, jävar icke dessa iakttagelser. Hans stamtavla, genomförd fyra släktled tillbaka i tiden, har icke mindre än sju prästerliga förfäder att uppvisa och skulle bevisligen haft ännu flera, därest genealogien kunnat genomföras för ytterligare ett led. Däremot innehåller den intet enda adligt namn, och å andra sidan kan, trots de befintliga luckorna, med tämligen stor säker het påstås, att avståndet mellan den blivande friherren och hans i egent lig mening kroppsarbetande förfäder i intet fall understiger tre genera tioner. Märkligt är att se, hurusom Berzelii härstamning ur dessa syn punkter företer en omisskännelig likhet med Linnés. Ty även denne ”räknade bland sina förfäder visserligen inga högtuppsatta, men väl red bara, till medelklassen hörande män, företrädesvis präster”.1 67 II. ”På det näs som skiljer Vättern och Tåkern” 7,Jag är född den 20 augusti 1779 i Väversunda socken belägen i Östergötland på det näs, som skiljer sjöarna Vättern och Tåkern.” Så börjar Berzelius de korta biografiska uppgifter, vilka han omkring 1820 sammanställde i anledning av sin introduktion på Riddarhuset. Vän och minnesrik är den nejd, där Berzelius första gången skådade dagens ljus. En urgammal bygd, där skilda tidsåldrar satt märken efter sin odling. Från Ombergs östra sluttning sträcker den sig som ett bör digt slättland runt omkring Tåkerns vassbevuxna stränder. Närmast ber get, blott en halvmil från Väversunda kyrka, ligger Alvastra med sina i en senare tid framgrävda lämningar av stenåldersfolkets boplatser, med sina märkliga gravfält från järnåldern och med sitt medeltida cistercien serkloster. Icke långt därifrån, vid Ãlebäcks bro, utmärker en minnes sten det ställe, där enligt sägnen konung Sverker den äldre under färden till julottan dräptes av sin stallare. Ett stycke längre ut på slätten skymtar Röks kyrka, vars griftegård hyser den berömda Rökstenen med dess svårtydda runor, ”den germanska forntidens största och säkerligen också märkligaste inskrift”.2 Öster om Tåkern, halvvägs mellan denna sjö och det i medeltidens krönikor så ofta omförmälda Skenninge, ligger en ort, vars blotta namn för tanken framkallar F olkungarnes lysande men oroliga tidevarv: det är Bjälbo. Och tre kvarts mil norr om sjön höjer slutligen Vadstena sina torn och tinnar, ruvande på minnen från den heliga Birgittas och Vasa konungarnas dagar och drömmande om den svunna tid, då den nu oan senliga småstaden utgjorde ett kulturcentrum i Norden och ett världs berömt mål för fromma skarors pilgrimsfärd. Sådan är den bygd, i vars förut rika minneskrans Berzelius skulle infläta ännu en oförvansklig lager. 68 Att denna trakt ännu icke förlorat sin gamla dragningskraft för kul turens banérförare, därom vittnar det välbekanta förhållandet, att även representanter för det nutida Sveriges mest uppmärksammade konstnärer, siare och skalder där tidtals slagit ned sina bopålar fjärran från storsta dens buller. Såväl på fädernet som på mödernet hade Berzelii stamträd djupa röt ter i denna jord. Den är i själva verket lika rik på minnen för hans släkt som för Sveriges rike. Strax söder om Omberg ligger Västra Toll stad, den lärde hovpredikanten Andreas Lysings hemsocken.1 Närmaste grannsocknar åt nordost äro Rök och Heda, där Jöns Berzelius, kemistens farfar, i ett fjärdedels århundrade verkade som själasörjare. På Röks kyrkogård ses ännu hans gravsten, försedd med följande för den tidens smakriktning betecknande inskrift: ”Här uti denna kammar Sig hvila nu hans ben, Som med Guds ord och hammar Samt helig lära ren För Ulfven grym och leda Sökt skydda Jesu får Så väl i Rök som Heda, Til des han lads på bår”. Rök och Heda blev för övrigt en tid bortåt ett slags fideikommiss i den Berzeliska släkten H på spinnsidan. Jöns Berzelius fick nämligen till efterträdare sin måg Leonard Kinman gift med Berzelii faster Gertrud Helena. Och ännu i mitten av 1800talet innehades pastoratet av en Carl Hedmark, gift med Anna Sofia Berzelius, kemistens kusin. Söder om Heda, på gränsen mellan slätten och det skogsområde, som ännu längre söderut övergår i Holavedens obygder, ligger Stora Ãby. Här var den oförskräckte Fredrik Fzson Bagge, Berzelii mors morfar, kyrkoherde i fyrtiofem års tid. Hit kom i samma egenskap ett sekel längre fram i tiden hans kusin, årsbarn och intime umgängesvän Daniel Leonard Kinmanson, en son av den ovannämnda Gertrud Helena Berzelius. Stora Ãby blev ock det ställe, där Berzelius själv fick säga hembygden sitt far väl, då han 1847, redan märkt av den begynnande helsoten, för sista gången gästade Östergötlands jord. F ärdas man från Rök rakt österut, kommer man efter en mil eller så till Ekeby och Rinna, styvfaderns, den vördnadsvärde Anders Ekmarcks pastorat. På Ekeby skulle Berzelius komma att i Ekmarcks hem tillbringa de kanhända sorgfriaste åren av sin i övrigt rätt glädjelösa barndom. Komminister härstädes blev för övrigt sedermera svågern Normelli, gift med hans syster, den hjärtegoda Flora. Beger man sig åter från Rök i nordvästlig riktning, har man icke långt till Väversunda, den Sjösteenska familjens stamgård, belägen i socknen av samma namn, på 77näset”, d. v. 5. just på det ställe, där avståndet mellan Vätterns och Tåkerns vattenspeglar är som kortast. Här hava ut om Berzelius själv åtskilliga av hans modersyskon och syskonbarn på mödernet gjort sitt första inträde i världen. 69 2 Detta fam av Berzelius torde ha tagit: omkring 1845 genom den J, é. daguerrotypimetoden. R I , , ((Åwvc/ww ,, ' o « « "b Väversunda, där, såsom ovan nämnts, Berzelii yngste farbroder Anders var komminister, är annexförsamling till det strax norr därom belägna Rogslösa. Kyrkoherde här var 18081827 hans kusin och gode vän, prosten och riksdagsmannen Jakob Ek, den i familjebreven ofta omtalade ”Eeken i Roxlösa”, en son till ”moster Eek i Norrköping”. Fortsätter man från Rogslösa mot nordost, åt Vadstenahållet till, kom mer man slutligen till Örberga, som var morfadern Jakob Sjösteens fö delseort. Efter att tidigare hava haft sin verksamhet förlagd till Småland var Sjösteen, såsom redan anförts, under senare delen av sitt liv bosatt i Vä versunda; möjligen flyttade han hit vid sitt giftermål med kyrkoherde dottern från det närbelägna Stora Äby, Florentia Bagge. I alla händelser äro redan makarnas äldsta barn, sönerna Magnus och Ernst Fredrik, födda här. Vid Sjösteens tidiga frånfälle hans förstfödde var då en dast tio år gammal stannade gården i familjens ägo. Sedan även än kan, fru Florentia, avlidit, vilket inträffade 1772, synes ett skifte hava ägt rum, så att äldste sonen Magnus övertog den s. k. Norrgården, me dan Sörgården kom på systrarnas del för att slutligen helt och hållet inlösas av den yngsta bland dem, Jacobina, vilken redan 1799 enligt Berzelii uppgift ägde 7/9 därav. Magnus Sjösteen ägnade sig ursprung ligen åt krigstjänsten och avancerade till konduktör vid fortifikationen, men tog 1776 avsked med löjtnants titel. Samma år ingick han äktenskap med häradshövdingedottern Hedvig Beata Trolle från Hageby vid Sken ninge och slog sig ned som lantbrukare på fädernegården. Av systrarna voro vid slutet av 1770talet två redan gifta: Charlotta Sofia med handlanden och rådmannen i Norrköping Johan Ek samt Eli sabeth Dorothea med kyrkoherdesonen från grannsocknen Rök, magister Samuel Berzelius.1 Väversunda fortfor dock allt jämt att utgöra en samlingsplats för sys konkretsen, i synnerhet om sommaren; och särskilt makarna Berzelius uppehöllo sig mellan läseterminerna gärna på den unga fruns fäderne gård. Så begav det sig, att deras förstfödde kom till världen i Väversunda och icke i det egna föräldrahemmet i Linköping. 70 Unikt från Fifflefall i Tre/värna. Foto Harry Beø'genblad. Dubbelt barnsöl i Väversunda Tillfället fogade det så, att man i augusti månad 1779 kunde fira dub belt barnsöl inom familjen på Väversunda. Den 3 augusti föddes på Norr gården Magnus Sjösteens andre son Jakob Fredrik och 17 dagar senare, den 20, nedkom på Sörgården systern, fru Elisabeth Dorothea Berzelius med ett gossebarn, den sedermera världsberömda Jöns Jakob.2 Enligt tidens sed skyndade man sig att redan ett par dagar efter födelsen upp taga de nyfödda i kyrkans gemenskap. Jakob Fredrik döptes sålunda den 5:te och Jöns Jakob den 22 augusti. Likaså var man mån om att vid namngivningen Visa hänsovna förfäder en skyldig hågkomst. Jakob Sjö steen fick lämna sitt namn åt båda barnbarnen, Jöns Berzelius sitt åt sin sonson, och det lider väl icke något tvivel, att namnet Fredrik avsåg att i minnet återkalla syskonen Sjösteens ansedde morfader, den oförfärade prosten Bagge i Stora Äby. Dagen för Berzelii födelse har angivits olika. Utom här anförda rik tiga datum finner man, i synnerhet i den äldre Berzeliuslitteraturen, mångenstädes felaktigt den 29 augusti. Misstaget insmög sig redan under Berzelii livstid och synes ursprungligen hava berott på ett skriv eller tryckfel i Sackléns Svenska läkares historial, där för övrigt även födelse orten oriktigt uppgives vara Linköping. Det övergick härifrån bl. a. i Pontins allmänt kända Berzeliusnekrolog2 och har sedan med seg livs kraft bibehållit sig, särskilt i utländska biografiska eller historiska ar beten.3 Redan Pontin själv beriktigade emellertid felet i ett tillägg till en senare, något förändrad version av sin nekrolog, intagen i första ban det av hans Samlade skrifter (Stockholm 1850), och meddelade där även ett utdrag ur Väversunda församlings kyrkobok, som ställer både födel se och dopdag utom allt tvivel. I en av Berzelii efterlämnade skrivböcker finner man om hans allra tidigaste levnadshändelser följande anteckning, av honom själv egenhän digt nedskriven vid sex års ålder: "1779 den 20 augusti kom jag till verlden. Strax derpå blef jag genom Döpelsen GUDS nådebarn. HER ren hjelpe mig altid lefva som Hans barn, gudfruktig och lydig. Mina Faddrar voro: Herr Lieutenanten Magnus Sjösten, min hulde Morbror, Herr Fänrik Enander och Herr Magister Hertsman, Fru Majorskan Blix, Fru Enander och Mamsell F lorentia Sjösten, mina vördnadsvärda Most rar.” Dessa Berzelii uppgifter bekräftas av Väversunda församlings dop 71 bok; denna undanröjer på samma gång en oklarhet i fråga om den per son, vilken betecknats såsom ”fru Enander”. Man skulle möjligen kunna tro, att härmed avses Berzelii verkliga moster Jacobina Sjösteen, gift med ryttmästaren 1. F. Enander. Men deras äktenskap ingicks först 1782; hon var således vid tidpunkten för Berzelii dop ännu ogift. Dopboken upplyser också om, att de makar Enander, vilka vid nämnda tillfälle fun gerade som dopvittnen, voro 7”fänrik C. C. Enander och hans fru Enan der”. Denne Carl Gustaf Enander, en yngre broder till ryttmästaren, var fänrik vid Östgöta infanteri och bosatt på Rogslösa rusthåll; han var sedan 1776 gift med Christina Margareta Trolle, dotter av häradshöv dingen Israêl Trolle och alltså en syster till Magnus Sjösteens fru. Den bland vittnena även uppräknade majorskan Blix var de bägge bröderna Enanders moder Maria Elisabeth Bagge, gift första gången med löjtnanten Daniel Enander i Väversunda och sedermera omgift med ma joren Abraham Blix.1 Hon var för övrigt dotter till prosten Bagge i Stora Ãby, följaktligen syster till Berzelii mormor och moster till syskonen Sjösteen. Hon var vid denna tid en 66 års dam, änka sedan 7 år tillbaka. Vad slutligen ”herr magister Hertsman” beträffar, var detta den då i det närbelägna Vadstena som collega scholae anställde Carl Anders Hertz man, sedermera prost och kyrkoherde i Höreda och Mellby. Han var son till den för sin ovanliga kroppsstyrka bekante prosten i Eksjö Anders Hertzman, även kallad ”Göta lejon”.2 Faddrarnas åliggande ”att vaka över den döptes kristliga uppfostran, särdeles vid föräldrarnas frånfälle” stannade för ett par av de närvarande vittnena icke vid blotta bokstaven. Det var isynnerhet morbrodern, löjt nant Magnus, och mostern, mamsell Florentia, som längre fram skulle komma att spela en ganska viktig roll i den unge Jöns Jakobs barndoms öden. Om dessa, särskilt om de tidigare av dem, äro för övrigt underrättel serna skäligen sparsamma. Nästan inga smådrag från de första barna åren, vittnande om en tidigt vaknande intelligens eller om ovanliga anlag, hava blivit bevarade av traditionen, väl närmast emedan föräldrarna, som ju i vanliga fall pläga vara en dylik traditions främsta bärare, här så tidigt bortrycktes. Vad vi känna om Berzelii barndom är därför i hu vudsak inskränkt till hans egna efterlämnade anteckningar. Så länge fadern levde, förblev familjen boende i Linköping. Här föd des ock den 18 maj 1781 systern, den efter mor och farmoder uppkal lade Florentia Christina, vanligen kallad Flora eller FloraStina. Hur det såg ut i det enkla hem, där Berzelius tillbragte sina tidigaste barnaår, därom kan man bäst bilda sig en föreställning med tillhjälp av den ännu bevarade bouppteckning, som upprättades sex dagar efter sedan ”välärevördig och höglärde herr magister Sam. Berzelius” hade lämnat det jordiska. 72. Här har samlats de i texten förekommande nothänvisningarna i den ordning de står. 3 Gertrud Helena, gift med kyrkoherden i Rök och Heda, Leonard Kinman, och den vid 26 års ålder avlidna Rebecka, gift med kyrkoherden i Orlunda, Sven Meurnander. 1 Östgötars Minne, s. 59. 2 Skarstedt, Göteborgs stifts herdaminne, s. 583 och följ. 1 Håhl, Linköpings stifts herdaminne III, s. 240. 2 Grosse Männer 11, s. 116. 3 Grosse Männer 1, s. 326, 328. 1 Th. M. Fries, Linné 1, s. 1. 2 Otto von Friesen i Sv. Turistföreningens årsskrift 1906, s. 43. 1 Berzelii farmors morfar. 1 Angående vigselakten mellan Berzelii föräldrar innehåller Väversunda för samlings kyrkoböcker följande anteckning: "1778 29 sept. wigdes i Wäfversunda Collega Scholae Trivialis i Linköping Magister Samuel Berzelius med Mademoiselle Elisabet Dorothea Sjösten i Wäfversunda”. 2 Det hus, i vilket Berzelius föddes, finnes ännu kvar i tämligen oförändrat skick. Det har i alla händelser aldrig varit underkastat någon ombyggnad. Men väl blev det på 1800talet reveterat från att ursprungligen ha varit brädfodrat. (Lindströms personhistoriska anteckningar.) Berzeliusmuseet hyser en rekonstru erad avbildning av detsamma i olja, så som man har anledning föreställa sig dess utseende på Berzelii tid. 1 1822, s. 736. 2 K. V. A. Handlingar 1848. 3 Såsom Poggendorff, Biogr.1itterar. Handwörterbuch I, 5. 172; E. v. Meyer, Geschichte der Chemie, 1889, s. 165 (rättat i senare upplagor); C. Schaedler, Biogr. litterär. Handwörterbuch der wissenschaftlich bedeutenden Chemiker, s. 11, 0. s. v. 1 Hennes sondotter Maria Margareta Blix, alltså en syssling till Berzelius, blev moder till den framstående kirurgen Carl Gustaf Santesson. 2 Östgötars Minne, s. 152. Elvira Anderrrøn, Häri/701 men, Värm: Tollrtad, har ett eget gårdrmmeum med gamla vardagsting bevarade.