Vård åt länets milstolpar

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

't ,. ?eggJ”. ?543V* »ru,M34 551.419 SMÃRRE MEDDELANDEN. __ VÅRD ÅT LÄNETS MILSTOLPAR. iksom ett ordnat vägväsen är ett romerskt kulturarv år anordningen av milstolpar vid de större vägarna en efterbildning av romerska förhållanden. Vid de stora romerska härvägama restes för varje mil en sten, som var försedd med avståndssiffror samt namnet på den kejsare, som byggt eller reparerat vågen. Via Tyskland, där milstenar voro vanliga under 1600talet1), kom denna sed till Sverige under stormaktstiden. Enligt en kunglig förord ning ”Is 1652 beordrades landshövdingama att låta mäta vägarna och för 1) Gasner, Zum deutschen Strassenwesén, Leipzig 1889 s. 121. na? . Lz» 1' i 132 ' varje mil uppsåitta stenstolpar, som skulle ange miltnlen. De milstolpar av trä, som funnits tidigare, skulle utbytas mot sådana av sten. I Linköping gjciide boktryckare Daniel Kämpe tavlorna på miltnlen för 6 mk. silvermynt, enligt ett kvitto till landshövding .lohan R0$enhane, daterat ”In 16581). De äldsta milstolparna voro rödmålade runda påtar. I slutet av 1700talet funnos flera sådana kvar i G'odegårds sockeni). Men även i senare tid kom trä till användning; lriitavlor finnas ännu bevarade i Kisa socken vid vägen till Ulrika samt i Tidersrums socken. De härstamma efter allt att döma från 1700talet. De milstolpar, som tillk'ommo under Karl XI:s tid voro breda, halvrunt avslutade stenar försedda med årtal och konungens namnchiffer. Endast några få stå ännu kvar t. ex. på vägen Sjökumla_Vinnerstad, TranåsAsby och i Mjölby (1054). Samtidigt användes milstenar av en annan typ, vilka uppsattes i samband med de stora vägförbättringar, som Per Brahe d. y. företog i sitt grevskap. Nära Ödeshög står t. ex. en sten av granit med följande inskrift på två sidor: ' 11: MlIL PET. BRAHE Czl WP) A10 1030 Den italienske diplomaten Lorenzo Magalotti, som reste genom landet 1674, prisadcordningen och konstaterade, att det icke fanns något land, där de resande finna bättre anordningar än i Sverige. »För att angiva fulla mil uppresa de ist. f. en milsten eller milstolpe tvänne, mellan _vilka den resande lar.... I Östergötland göra de på samma sätt,›men stolparna iiro 7 eller 8 alnar höga, och på toppen sättas en solvisare, något som man i Sverige får se i varje stuga; varje bonde kan göra en dylik›“). De flesta milstenar hiirstamma emellertid från 1700talet och äro en följd av 1734 års gästgivareordning, som emellertid endast är en upprepning av 1649 års gästgivareförordning. (Se sid. 78). Här bestämmes, att vid »allmänna la'ndswägar skola, där det icke är allaredan skedt, mätas med snöre, så att alla milar bliva lika långa, och räknas 18000 ainar på en mil. Vid hvarje hel mil bör af Häradet upsättas stolpar, eller stora stenar, och mindre vid hwarje 1/2 och 1.'4 dels, därå miletalet utmärekt är. . ., alle sådana i milstolpar . .I . höra, när. nödvändigheten så fordrar, betalas av Härads sakörcn; iiro de ei tilräckclige, då giöres der til sammanskått af dem, som äro skyldige, 'ivägen at underhålla, och Cronobetiäntcrna hålle der räkning öfwer, som i Landsboken inflyta bör»5). * ' I Östergötland företogosde stora vägmâtningarna på 1750talet: Stock holms och Kalmarvägen 1755, vissa smärre vägar 1756 och 1757. vägen SöderköpingGryt.176566 och V. HusbySöderköping 1772. Med dessa 1) Kammararkivec, Ög., verifik. 1658 har 78. 2) C. Grill, Anteckningar om Godegårds socken s. 10. H) Comes (hertig) Sn “'isingsborg. 4) Magalottl, Sverige under :lr 1674, Stockhol *12 sid. t) Moder, Utdrag ur publique handlingar, Stockholm 1 utgöra de CU. Värdenzit material Fig. 2. Gränssten mellan Östergötland och Närke 1766. årtal iir oekså den nya typen av milstolpar försedda, vilkardå uppsattes. De äro av kalksten och avslutas uppåt antingen runt eller spetsigt. Denna form.varierur i allmänhet alltefter miltalen: 1 mil med spetsig avslutning, [2 mil uppåt rundad med två rundade .intag och 1/5 milen rundad eller kanske friare spetstg. Stenen mäter i regel 1,20 m. i höjd, vårtill kommer en bas i jorden på c:a 0.50 111. Den står på ett fyrkantigt stort röse av hullersten, vilket l regel mäter 1,50 m. i fyrkant och 1 m_ i höjd. .Det är givet, att tiden farit illa med dessa gamla minnesmärken. Nya vägtörhâllanden ha gjort dem omoderna, och mångenstüdes ser man dem sönderslagnn vid vägkanten gamla trotjånare, som ingen längre bekymrar sig om. “ * På initiativ av folkskollârare Gustav Lind beslöt därför Styrelsen för Öster götlands Fornminnes och Museiförening redan år 1026 att söka bereds bättre vård åt länets gamla milstolpar. För att emellertid först utreda all männa förhållanden angáende stenarnas utseende, belägenhet och tillstånd utskickades en förfrågan till föreningens samtliga sockenombud. Under år 1928 inflött aren, vilka l det fall voro synnerligen utförliga.. I sin helhet ' bara angående milstenar och andra IK/ a' ,om 43.:: s.. 5.., vs ...avw man.: . . 1 v 11%. 5 .har w 134 vägmärken ntan också rörande Vägarnas historia._Beträffande milstenarnas tillstånd gåvo de i allmänhet en ganska nedslående bild. Många milstolpar med sina rösen voro försvunna, andra hade apterats till vägmärken och rhänga voro skadade på ett eller annat sätt.,Frân en socken i södra Öster götland omtalades t. ex. ursprungligen 12 milstolpar; av dessa voro nu 3 försvunna, på 6 voro rösena skadade, i ett fall var röset helt spolierat och på _en annan plats var stenen sönderslagen. Av de sju milstolparna i en socken på Linköpingsslätten kunde icke en enda återfinnas på ursprunglig plats. Fornminnesvârdarnas rapporter innehöllo emellertid också glädjande upplysningar om hur milstolparna på sina håll'blivit förernål för skydd och vård. och hur både enskilda och i vissa fall även vågstyrelserna sörjt för deras restaurerinv. Som exempel må :införas Ekeby, Torpa, Viby och Vårdnås socknar. Efter denna nndersökning avsånde Styrelsen en skrivelse till Kungl. Maj:ts Befallningshavande i länet med anhållan, att de våghållningsskyldige måtte uppmanas att .sörja för vården av de gamlamilstolparna samt att vederbörande kronobetjåning måtte heivra sådan skadegörelse, som kan uppstå. på dessa minnesmärken. Länsstyrelsen upptog välvilligt Styrelsens förslag och framställde i skrivelse till vâgstyrelserna en vädjan att iståndsätta skadade eller eljest bristfälliga milstolpar och att för framtiden ägna den uppmärksamhet_ åt milstolparnas underhåll, som för deras bevarande i vär digt skick kan anses erforderligt I en skrivelse till landsfiskalerna i länet anmodades sarntidigt dessa att i möjligaste mån verka för tillgodoseende av sådana åtgärder. Resultatet" av dessa åtgärder har redan visat sig, i det många vägstyrelser redan tagit skadade milstolpar om hand och restaurerat dem. Bengt Cnattingius.