Stava

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

Arne Ivarsson Stava en gammal by i Holaveden I Stava f1nns åtta gårdar. Alla utom en är bebodda året runt. Dessutom finns ytterligare några hus som är bebodda året runt. Några speciella gårds namn finns inte. Allmänt om Stava Stava är en gammal by. Hur gammal vet vi inte. Kanske blev det en fast boplats här under vikingatiden men långt dessförinnan hade människor pas serat här, gående eller ridande, eller stigit i land från sjön. Stava har en spännande historia. Kanske kopplingen till sjön är den älds ta, annars borde den gamla boplatsen, eller hustomten ha lagts ovanför ber gen, nära den blivande landsvägen. Kan gissa att det var fiskare som från början byggde ett hus för övernattningar här? Detta är ett försök att skriva lite historia för Stava för de senaste fyra hundra åren. Vad som hände under tidigare århundraden, med danska krig, med dackefej den och annat, det är till större delen okänt. Stava omfattar 1 mantal, ett hemman. Mantal är ett gammalt mått på skattekraften på jordegendom i Sverige. Ett mantal avsåg i gamla tider ett hemman av sådan storlek att det kunde ge uppehälle åt en familj samt därutöver betala skatt. Av de 19 byarna i Stavabygden är åtta av denna storlek. De övriga är mindre. Detta kan vara ett tecken på att Stava är en jämförelsevis gammal by i vår bygd. Byar som upptas till mindre än ett mantal kan antas ha till kommit senare. Stava har varit ett begrepp i långa tider. Namnet har betydelsen gräns och här var kanske i gamla tider östgötarikets södra gräns. Detta var innan vår skrivna historia började. Vid Stava korn Stavabäcken, gränsbäcken, rinnan de från Stavsj ön, gränssj ön, senare kallad Gyllingesj ön. Bosättningen i Sta va är kanske tusen år gammal. Att boplatsen blev utmed bäcken är inte svårt att förstå. Där blev det med tiden också en kvarn. Där på denna plats låg denna ensamgård fram till nå gon gång vid mitten av l700talet. Då hade den gamla hustomten ökats till två gårdar. Från denna plats har människor i kanske tusen år blickat ut över Vättern. De har sett Vättern i storm och de har sett den lugn som en spegel. De har sett sj öfarten på Vättern, från segelbåtar till ångbåtar. I öster går bygränsen längs med den gamla landsvägen, kungsvägen. På ett ställe har Stava lite mark öster om landsvägen. Denna mark kallades i gamla tider för Rödjelyckoma. Gränserna mellan byarna var länge osäker. Detta gällde särskilt det som kallades utmarker, det som låg utanför åkrar och ängar. Detta framgår av den ägotvist som på l700talet uppstod mellan Holkaberg och Stava och som avsåg just Rödjelyckorna. Denna mark uppodlades till åker under 1700 talet och därmed blev tvisten mera aktuell. I norr gränsar Stava till Hårstorp, i öster till Lilla Krokek och Munkeryd, i söder till Holkaberg och i väster ligger Vättern. Stava var gästgivargård i äldre tider, innan denna flyttades till Holkaberg. I en förteckning från 1649 uppges att det i Ödeshögs socken fanns gästgi vargårdar i Stava och i Sväm. Kanske har här i Stava legat något slag av gästgivargård ända sedan 1400talet. Stava blev skatteköpt 1760. Om skiftesförrättningar mm Den första kartläggningen i Stava utgjordes av den geometriska ägoav mätningen 1639. Den omfattade bara åkrar och ängar. Skog och utmark in gick inte. Kartan uppvisar tre gärden, Östergärdet, Mellangärdet och Söder gärdet med vardera fyra tunnors utsäde, sammanlagt 12 tunnors utsäde, = 12 tunnland åker. Ängarna gav 30 lass hö med gärdesängen. Fiskevatten fanns i sjön Vättern. Det fanns nödtorfti g skog och utmark. Vidare fanns humlegård till 200 stänger. Åkrarna låg samlade nära gårdshusen och var relativt stora, bara fyra åkrar. Stava var som tidigare nämnts ännu vid 1700talets början en ensamgård. Senare under 1700talet blev det flera ägare och 1791 genomfördes storskif tet. Detta innebar att byn delades i två halvgårdar, Norrgården och Söder gården(eller kanske kvarngården) med i stora drag sammanhängande mar ker. Den gemensamma hustomten utökades. År 1834 genomfördes laga skiftet. Det innebar egentligen bara vissa ägo justeringar. Byn var fortfarande delad i två halvgårdar, den norra och den södra. Vid båda dessa skiften upprättades kartor. De är ganska lika varandra. Vid mitten av 1800talet börjar bilden förändras. Då fanns plötsligt sex jordägare. En hemmansklyvning genomfördes 1862 och ytterligare en sådan 1883. Det var först då som gårdar tillkom i byns norra del. Av de första kartorna kan vi se de två hustomterna väl samlade på Far mans hustomt och något norr om denna. På laga skifteskarten kan man se hur den norra hustomten flyttats något men ändå kan vi där se Stavabyn samlad. På ägorna fanns tre torp inritade redan på storskifteskartan från 1791, nämligen soldattorpet uppe landsvägen samt ytterligare ett torp utmed landsvägen längst norrut. Detta torp är bara inritat på kartan men nämns inte i handlingarna. Det tredje torpet var Lussebo. År 1571 redovisade Sveni Stava 31/2 lispund koppar, tre oxar, tre stutar, tre kor, tre ungnöt, 12 getter, tre svin och en häst. Det var enligt den skatte längd som vi kallar Älvsborgs lösen från 1571, den första gången som vi köpte Älvsborgs fästning av danskarna. Varje bonde skulle bidra med en skatt som motsvarade en tiondedel av vad han ägde. År 1621 redovisade Per i Stava att han hade åker till sex tunnor utsäde. Detta motsvarar lika många tunnland öppen, odlad jord. Vi kan dock anta att Per också hade åkeri träda. Ensidig växtföljd i det äldre jordbruket medför de krav på att jorden måste vila, annars blev skördarna bara sämre och säm re. Om vi utgår från 910 tunnland åkeri början av 1600talet kan vi jämföra detta med 1940talets åkerareal i Stava som uppgavs vara 52 tunnland. Ibörj an av 1600talet fanns mindre än 10 personer mantalsskrivna i Sta va. Medellösa eller utfattiga upptogs inte i mantalslängden. Jag tror ändå inte att 1600talets invånarantal i Stava var flera än 1520 personer. Vid mitten av 1800talet bodde 6070 personer i byn. Vid sekelskiftet 1900 bod de här ett 50tal personer. År 2000 bor här ca 20 personer permanent. Hamnen i Stava Före tillkomsten av Stava hamn eller Stava brygga hade holavedsbön dema fraktat sina skogsprodukter till Blå port. Blå port utgörs av ett ca 30 meter högt tvärbrant klippstup. Någon hamn kunde inte anläggas där, men där fanns god ankarbotten. Därför kunde skutoma ligga för ankar en bit ute i sjön, medan man lastade. Virket släpptes utefter en stor trätrumma ned till vattnet, och sedan roddes det ut eller släpades med roddbåtar till skutoma. På bergssidan fanns långa stegar för att klättra på från vägen ned till botten av stupet. Där kunde roddbåtar angöra. Lussebohamnen tillkom inte förrän mot slutet av 1800talet. Den första bryggan eller lastkaj en byggdes 1892. Om det funnits något provisoriskt dessförinnan är osäkert, men ganska troligt. Då bildades även ett hamnbo lag och hamnen hade en intensiv men relativt kort varaktighet. Här har åt skilligt med ved och andra produkter från bygden skeppats ut, till Göteborg, Stockholm och andra platser. Här hade Konrad Hård ett sågverk. Han hade under ett antal år omfattande affärer och bidrog med arbete för åtskilliga människor i bygden. Det berättas att bönder ända från Adelöv och Linderås kom med sina produkter till Stava brygga. I en skrivelse, troligen från 1920talet, uppges att minst 3000 transporter årligen kom vägen från Småland via Rödjarp, Öj an och Munkeryd till Stava. Det uppges också att transporter skedde såväl med oxar som med hästar. Oxar kunde inte användas vid nedfarten till bryggan. Bönder från Adelöv och Linderås hade två lass, ett med oxar och ett med hästar. Hästarna var snabbare och denna last kunde lossas vid bryggan. Därefter mötte de oxlas set i Öj an, där hästarna fick överta detta lass och göra en ny resa till Stava. Vi kan anta att kanske lika många transporter kom på vägen via Börstabol och Krokek. Vid Vätterns stränder har totalt funnits 6570 bryggor och lastplatser. Några av dem fanns redan på 1600talet, andra tillkom när Vättern började trafikeras med ångfartyg. När Göta kanal var färdigbyggd 1832 blev sj ötra fiken på Vättern ännu intensivare. Regulj är trafik till och från Stockolm och Göteborg ordnades från Jönköping och dessa båtar angiorde också övriga större hamnar vid Vättern. En resa mellan Jönköping och Stockholm tog på 1840talet ca 36 timmar. Från bryggans tillkomst i början av 1890talet och under 4045 år framåt i tiden var här en intensiv verksamhet. Den som på 1920talet gjorde en vandring ned till bryggan kunde se ett stort område med brädstaplar, ytveds och sågspånshögar. Här hördes tjutet av sågklingor, hästamas gnägganden och körkarlamas rop till hästarna. Den branta nedfartsvägen kunde lätt orsaka skenolyckor, trots att man hade sinnrika bromssystem på kälkar och vagnar. En doft av kåda och hästspillning låg över området. Fordon med timmer letade sig hit till lussehamnen som man också sade, från många andra socknar i Holave den. Det är två bäckar som rinner ut i Vättern vid Stava. Det är bäcken från Gyllingesjön och dels den andra bäcken lite längre norrut. Den kom rin nande från Gåsabol, Stora Smedstorp, Öjan och Munkeryd. Slutligen rann den över Lilla Krokeks marker innan den kastade sig utför branten ned mot Lussebo. Denna bäck gav kraft till Konrad Hårds sågverk på 1920 och 30talen. Skenolyckor inträffade ibland i backen ned till bryggan. Verner Falk var fredagen den 11 juni 1920 på väg nedför backen med ett stort vedlass. Två hästar var förspända. Det gick bra ända ned till avlastningsplatsen. Där hän de det. När han skulle börja avlastningen föll veden framåt på hästarna. De blev skrämda och rusade ut på hamnkajen. Där fanns människor i arbete och det var trångt. Men hästarna rusade ut med vagn och allt och hamnade i sjön. Hästarna var intrasslade i remtyg och kunde inte själva simma i land. Verner försökte skära loss dem från remtygen men lyckades inte. En ångare från Jönköping låg vid kajen och lastade ved. Man fick en tross om den ena hästen och för sökte lyfta upp den. Men den var intrasslad i seldon och remtyg och försöket misslyckades. Hästarna drunknade. De tillhörde arrendatom Oskar Karlsson i Bankaby. Den muntliga traditionen nämner at det var Verner Falk som körde hästarna. Händelsen är omnämnd i ÖstgötaBladet den 17 juni. Oskar Karlsson var nytillträdd arrendator i Bankaby och gjorde enligt tidningen en kännbar förlust. Nere vid bryggan låg ångbåtar redo att ta hand om ved och virke. Sågat virke gick i stor utsträckning till Göteborg. Där omlastades virket för vidare frakt till England, Holland och Danmark. Men det hände också att man tog virket direkt till någon hamn utomlands. De större ångbåtarna fick ankras upp på redden. Vattnet vid bryggan var endast nio fot djupt, trots att bryg gan förlängdes år 1920. Den ursprungliga bryggan från 1892 tillät endast anläggning av mindre båtar. Vedskutoma brukade komma framåt kvällen och lasta på natten, för att så fort det ljusnade segla iväg till Jönköping eller Vadstena för att avyttra sina laster. Före första världskriget fick man 12 kronor famnen för veden. En skuta lastade normalt 1520 famnar, så förtjänsten kunde bli god. Men vid depressionstider kunde priset sjunka till fyra kr famnen. Det var hård konkurrens om veden. Bryggan hade inte plats för mer än tre skutor, så det gällde för skepparna att hålla sams, när man låg på tur och väntade på att få lasta. Men skepparna Fältskog på slupen Thyra, Arvid Sabel på Neptun, Gottfrid Rydberg på An na, Fägersten på Framåt och Gustafsson på Vicktoria kände varandra sedan gammalt, även om mycket skilde dem åt i sätt och sinne. Ibland, när vind förhållandena var ogynnsamma, kunde man få ligga stilla upp till en vecka, och då var det bra med lite sällskap. Likaså var det tacksamt om någon kom ut med en julle och bogserade in skutan till bryggan när kvällsbrisen dött ut. Det förekom också en del persontrafik från Stava hamn. Ångfartyget Östern stannad till vid Stava på sin trad mellan Jönköping och Motala, tre gånger i veckan i vardera riktningen på fastställda tider. Från Motala kunde man sedan ta kanalbåten till Stockholm. Det var kanske mest under ham nens första tid, på 1890talet och under 1900talets första decennier. Däref ter kom landsvägstrafiken. Stava hamn krävde också goda vägar till hamnen från bygderna runt om kring. År 1902 beslutades att en ny allmän väg skulle anläggas från Stava hamn förbi Lilla Krokek, Stora Krokek och Börstabol, vidare förbi Kläm mestorp, Amundeby, Boet, Äng och Krisseby. Den skulle sedan dras fram till häradsvägen i Trehörna. Vägen skulle ha 3,6 meters bredd. Vägen blev anlagd men då och då skymtar i handlingarna lite diskussio ner om underhållet av vägen. Det framgick 1908 att vägkassan betalar un derhållet av vägen. Vid vägstämma i Bultsbol 1912 framhölls att den östra vägen som går genom Ödeshögs socken till Stava hamn behövde omläggas. Knappast nå gon väg inom häradet är så trafikerad som denna. Oaktat detta är den allt för smal, så att endast på vissa ställen fordon kan mötas, och dessutom finns flera besvärliga backar. I ÖstgötaBladet skrevs i februari 1912 att Stava hamn i motsats till and ra hamnar om sommaren har en död säsong. Men övrig tid av året är där ett myllrande liv. Redan är nedkörda 3 00 famnar ved dit. Det normala plä gar vara 3 000 famnar, har man sagt oss. De håller dock på att komma dit, dessa alla, ty vägarna myllrar av vedåkare. F abrikör A L Bäck avver kar några skogstegar i trakten och har ångsåg uppsatt i Sunneryd Därifrån avgår dagligdagsförsågat virke som upplägges i Stava. Avsevärda massor av ekvirke och ännu mera asp lägges uppför avnämare i Jönköping. I ÖstgötaBladet kom den 14 februari 1920 en ny artikel om läget vid Stava hamn och vägarna dit. Jag tar med hela artikeln. Från skogsbygden skrives till ÖstgötaBladet: Nyclg'ull kan man säga att denna vinter varit. Den ena dagen blåsigt och kallt, den andra lugnt och kallt. Skogsborna har haft snö och gott före näs tan hela vintern. T ill följd att ved och virke kommit i ett ganska högt pris ha skogsbönderna i år tagit väl vara på veden, tiden och det goda slädföret. Resultatet har ock blivit det att minst dubbelt så mycket som förr om åren blivit avverkat. Även om vintern ännu är bara halvliden och många bönder knappast hunnit börja sin vedkörning, har det likväl kommit tusen och åter tusen fam nar ved till Stava hamn. Alla de gamla platserna är upptagna och nu få de välvilliga Stavaborna släppa till åkrar, ängar och vad de har till upplags platser. Skada blott att hamnen är så liten att båtarna svårligen kunna läg ga till och lasta ved denna tid på året. Men mycket större skada är att ingen järnväg går fram till dessa skogrika trakter, ty nu tar bönder och skogs handlandena endast reda på det prima virket som finns och låta tusentals lass ruttna bort. Skogsbornas behov av säd, foder, gödningsämnen, kalk mm måste som en följd av dåliga kommunikationer begränsas till det minsta möjliga. Nu har folk och dragare fått några dagars frihet från körslor, sedan snön gick bort. Men kommer det bara lite snö igen så är de säkerligen snart i rörelse igen utmed vägarna. År 1928 (eller 1926) fanns i ÖstgötaBladet en ny artikel om Stava hamn. Den är också intressant och jag låter även denna artikel komma med i sin helhet. Skall Stava hamn förintas? Starka skäl för hamnens iståndsättande. Vi ha från en av våra läsare iLysing mottagit nedanstående artikel, som i dessa dagar kan påräkna ett aktuellt intresse. Den vid Vätterns strand naturskönt belägna Stava hamn och lastplats som under årtionden tjänat Ödeshögs och närgränsande socknars skogs bygder såsom en välbelägen avyttringsort för skogsprodukter, visar nu den tillfällige besökaren en dyster anblick och är för hela ortsbefolkningen en sorglig företeelse. Den oberäkneliga Vätterns starka vågsvall har nämligen här, i förening med de rasande höststormarna, utfört ett hämnandeförstö relseverk mot människoandens sega tro på rätten att till sin nytta tillvarata naturtillgångarna. En kort hamnhistorik torde här vara på sin plats: Redan 1912 visade hamnen hotande tecken till att vilja förfalla. Hamn bolaget, bestående av jyra närboende småbrukare, kunde inte med blida ögon se sjöns jämna men säkra underminering av deras kära brygga utan beslöt att göra en kraftansträngning mot luften och vattnets förenade kraf ter. Hamnen hade nämligen förut flera gånger fordrat mer eller mindre om fattande reparationer. Sommaren 1922 skulle också hamnarmen genomgå ett grundligt reparationsarbete, men därtill fordrades penningar och ingen reservkassa fanns. Ett tioårigt amorteringslån kunde mot delägarnas borgen anskafas. (Detta står ännu delvis kvar, men bryggan har inte visat samma ståndaktig het). Byggnadsmaterial anskafades snabbt nog. Sand i pråmar från Vising sö, sten och trä från egna marker och cement från Västergötland Med upp lånade medel, egen och delvis lejd arbetskraft hade bolagsmännen inom en för ett så vittomfattande arbete på jämförelsevis kort tid återställt sin bryg ga i brukbart skick Segelskutor och motorfartyg började ånyo trafikera hamnen. Gubben Hård, den ständige hamnfogden, fick brått att fastgöra trossen och sammankalla lastningspersonalen. Det glada och rörliga livet, det trägna slitet vid Stava hamn hade där med återkommit i sina gamla gängor. Väderbitna skeppare hälsades med kraftiga handslag välkomna av de kärnfulla Stavabönderna med löfte att inom några timmar ha full last ombord Skuta efter skuta klarerades och avseglade. Vid större virkesleveranser från Viktor Andersson eller från Konrad Hård löpte ståtliga Göteborgsångare an Stava hamn utan risk för bottenskrap, ty så djupt är vattnet vid Vätterns östgötastrand Under vinter tiden framforslad björk, al och barrved skeppades till städerna runt Vät tern, aspvirke till tändsticksfabrikerna, massaved till Munksjö pappersbruk och de i standard räknade staplar av exportplank, bräder och pitprops vida Göteborg till England Från andra orter levererat gods, såsom byggnads material, cement och tegel mm lossas här att av förbrukare avhämtas till billiga fraktkostnader. Av denna korta situationsbildframgär att Stava hamn och dess fortfarande bestånd är av stor betydelse för den vidsträckta skogsbygden. Men nu ligger hamnen raserad och ägarna av området känner föga lust att på nytt upptaga kampen mot de övermäktiga vågorna. Nytt kapital är de efter vad som sports inte villiga att ofta, och ingen fär förtänka dem olysten, då de nu skådar ner på ruinerna av sitt verk. Skall den rörliga trafiken, den av arbetslust mättade livaktigheten, kam ratändan mellan leverantörer, uppköpare, skeppare och hamnarbetare för framtiden upphöra, tystna och försvinna? Vi hoppas att så icke blir fallet. Nya krafter skola gripa verket an. Ett yngre släkte med blick för framtiden inser sannolikt den omistliga fördelen av hamnens iständsättande. Nu är ett sammanträde med intresserade planerat att hållas i Stava nästa lördag i avsikt att bilda ett hamnaktiebolag. Intresset lär vara livligt i hela skogsbygden. Vi hoppas anslutningen blir stor och vilja uttala värt hopp om förslagetsförverkligande. Så långt denna artikel från 1928. Något osäker är jag. Det kan ha varit 1926. Det blev ändå en reparation av hamnen. Gunnar Hård har berättat att en sådan reparation skedde 1926. Som vi sett var även vägen till Stava hamn en allmän väg. Den upphörde att vara allmän 1937. Då ansåg vägstämman att vägen från Stockholmsvä gen till Stava hamn icke hade sådan betydelse för den allmänna samfärdseln att den bör bibehållas som allmän väg. Det var vid denna tid som verksam heten i hamnen upphörde. Något enstaka besök av en ångbåt skedde även senare, men det är en annan sak. Kvarn vid bäcken Stava kvarn är av gammalt datum. Platsen var idealisk. Bäcken hade god vattenföring och högt fall nedför sluttningen. Under 1840talet förekom tvister mellan Stava och Holkaberg. I Holkaberg fanns en kvarn som då var nedgängen och krävde mycket vatten. Det blev därför tvister om vattenupp dämning. Stava kvarn var effektivare och bygdens folk skrev framställning ar om att denna kvarn borde gynnas eftersom de annars fick åka långa vä gar för att mala. Från 1860talet finns också titeln mjölnare angiven i hus förhörslängderna. Mjölnaren hette Lars Adolf Johannisson och var född i Vireda 1825. När kvamverksamheten upphörde har jag ingen uppgift om. Kanske 1920talet? Ivar Andersson i Holkaberg har berättat om hur bönderna från Getinga ryd och Boeryd i äldre tider klövjade till kvarnen i Stava. De använde då en stig som från Getingaryd gick ovanför Tongaberget vid länsgränsen. Stigen gick sedan vidare ovanför bergsbranten fram till i höjd med Blå Port. Där utmed stigen finns en mystisk stenformation, ännu synlig. Sedan vek stigen ned för bergssluttningen till kvarnen i Stava. Ivar visade mig stigen somma ren 1990. Vid storskiftet 1791 antecknades att de båda halvgårdarna i Stava hade var sin kvarn. Samma var förhållandet vid laga skiftet 1834. Släktgård? Stava kan på sätt och vis sägas vara en släktgård. Visst har ägogränser ändrats, hus har flyttats och hemmansklyvningar skett men fortfarande bor i byn ättlingar till den Håkan Svensson och hans hustru Ingrid Jönsdotter som bodde i Stava på 1600talet. Troligen hade Ingrid någon sorts arvsrätt till Stava eftersom gård och släkt förr i tiden hörde samman. Även krono gårdar gick i släkten, men det gällde att sköta hus och betala räntor, så att det inte blev tal om vanhävd. Håkan var född 1631 och Ingrid 1667. Hon var möjligen dotter till Jöns Bengtsson i Stava. Stava var en kronogård in nan den kom att tillhöra Visingsborgs grevskap. Torp Flera torp har funnits på Stava ägor, soldattorpet utmed landsvägen, yt terligare ett torp utmed landsvägen lite längre norrut samt slutligen torpet Lussebo. Soldattorpet har under årens lopp rymt många soldatfamilj er och många människoöden. Här följer en uppräkning av de soldater som jag har uppgif ter om. Gustaf Håkansson Gullring 1676 ? Per Örbom (16951715) Måns Larsson Drake 17151729, därefter torpare i Stava en tid Anders Larsson Mogren * 1627 17291742, bodde en tid i Börstabol Johan Håkansson 1742 död i Finland Måns Blomkvist * 1712 17431758, till Holkabergs ägor 1758 Peter Bollgren * 1733 17581776, blev bonde i Kanikenäs Nils Lilja * 1754 177799, sedan bonde i Stora Krokek Joel Huggert * 1765 1796, fl. till Munkeryds soldattorp Karl Blom * 1777 1800 till Pommern, fånge 1807, Jonas Blom * 1787 180736 Fredrik Fält * 1810 183647, död 1847 Nils Johan Fält * 1825 184749 Adolf Fredrik Stav * 1829 184981 Oskar Emil Stav * 1863 18821904 Många familjer bott i soldattorpet. Närmare uppgifter om dem redovisas längre fram. Vid storskiftet 1791 var Lussebo ett torp. Markema till torpet bestod både av åker och betesmarker och vid senare skiftesförrättningar delades torpet Lussebo så att därav blev två gårdar om vardera 1/ 16 mantal. Till Lussebo hörde också Kofällan, en betesmark som sträckte sig i ett par hundra meters längd utmed den gamla landsvägen och omfattade således även marken vid den torpstuga som låg utmed landsvägen i nordost. Efter som det ibland tycks ha funnits flera torpare samtidigt kanske det var så att Lussebo då varit uppdelat i två mindre torp, varvid stugan i nordost kan ha varit bostad för den andra torparfamiljen. De redovisas längre fram under avsnittet Människorna i Stava. Vägar och stigar Om Vägarnas utveckling kan berättas mycket. På Stavas marker finns hela utvecklingen dokumenterad i landskapet. Vi kan börja med sjön. Där gick den äldsta vägen, sjövägen. De första människorna kom kanske sj övä gen till Stava och sjön har ända in i sen tid förmedlat kontakter. Så små ningom uppstod behov av att ta sig fram till lands och då uppstod ridstigen, gångstigen, senare vagnvägen, landsvägen. Den lades kanske redan för tu sen år sedan ovanpå höj derna, ovanför rasbranterna, så högt och torrt som möjligt. Den gamla landsvägen, Holavedsvägen eller kungsvägen, har gamla traditioner. Vi kan anta att den från början endast var en ridstig. Sedan blev den vagnväg någon gång under 1600talet. På 1800talet uppstod så behov av bättre väg och 1852 blev den färdig, ett gigantiskt arbete, med den tidens mått, med handkraft och enkla redskap och i svår terräng, på ett sätt ett stör re arbete än motorvägen drygt hundra år senare. I gamla tider fick bönderna svara för underhållet av vägarna. Vad 1852 års väg beträffar har jag anträffat protokollet från 1854 där vägdelningen fastställes. På sträckan från Ödeshög till länsgränsen, 14.039 meter fick går dama i Stava en sträcka av 390 meter att underhålla. År 1891 företogs väg delning av vägen mellan Stava och gränsen mot Småland vid Rödjarp. Där ingick också vägen mellan Munkeryd och Smedstorp. I delningen ingår överenskommelse om såväl sommarunderhåll som snöplogning. Stavas an del av denna väg var 259 meter, räknat från "nya landsvägen i Stava". Be träffande vägen mot Börstabol har jag inga uppgifter. Stigar vari gamla tider de närmaste förbindelseledema mellan gårdar och byar. Om klövjestigen från Getingaryd till Stava kvarn har jag nämnt förut. Stava missionshus Vi bör också nämna Stava missionshus, färdigt 1866. Vi kan anta att det under lång tid funnits behov av en samlingslokal. Härvid vill jag visa föl jande anteckningar ur domboken för 1844. Att ha religionsövning var för behållet sockenprästen om den inte hölls inom den egna familjen. Vid sommartinget 1844 hade kronolänsman Nelson instämt änkan Lotta Persdotter i Öninge för att hon hållit olovliga sammankomster för religi onsövning. Det blev 66 riksdaler i böter, eller fängelse 28 dagar på vatten och bröd. Det var stora böter. Missionshuseti Stava byggdes utmed den gamla landsvägen, något hundratal meter söder om soldattorpet. Bonden Sven Viktor Jonsson i Stava skänkte tomten. Idag är både det gamla missionshuset och soldattorpet rivna men det nya missionshuset kallas fortfarande Stava missionshus trots att det nu ligger på Lilla Krokeks marker. Sven Viktor Jonsson var även han en sentida ättling till Håkan Svensson i Stava. Många medlemmar av Stavas läkten har gjort stora insatser i Stava Missionsförening. Ur domböckerna Det mest dramatiska som jag hämtat ur domböckema om Stava är givet vis mordet på nämndemannen Samuel Svensson från Lilla Krokek. Det in träffade den 27 april 1864 utmed landsvägen mitt för BilAntons gård i Sta va. Mördaren var en bonde från Glänås i Svanshals, Erik Johan Svensson, och mordet var planerat. Det tillgick så att han med en hammare slog Samu el Svensson i huvudet, många och kraftiga slag. En beskrivning av mordet finns längre fram i texten. Men mordet i Stava år 1864 är inte det enda som hänt av sådant slag. År 1622 hölls det julkalas hos Per i Stava och detta julkalas slutade med ett knivdråp. Lasse Toresson i Kopparp blev hårt trängd av Olof i Lilla Krokek och det slutade med att han tog till kniven. Olof dog tre dagar därefter. Mera om detta finns längre fram i avsnittet ”Människorna i Stava”. Alla anteck ningar ur domböckerna har jag så långt det gått samlat i anslutning till be skrivning av respektive personer. Emigrationen till Amerika Från Stava emigrerade enligt mina anteckningar ett 15tal personer till Amerika. Kanske jag missat några och kanske någon flyttat via någon annan ort. En av dem som emigrerade var Karl Andersson, son till Oskar Fredrik Andersson. Han gifte sig i Amerika och återkom senare och blev bonde i Glasfall. Ur hembygdslitteraturen Ur boken "Ödeshög genom seklema" hämtas bl. a. följande: När di skulle bränna brännvin förr i tiden, så skulle di ha ett mänskeben i kara, för att brännvinet skulle bli rektit bra. Av Mor Andersson i Sta H va Dä va ett folk i Stave som VävaTilda tjänte hos. Di hade sia kor oppe i berga. De hade e lita fé som körde hem kora, när di skulle mjölka. Å ho va så skön, den där, men när ho vände sej om, så va ho ihälier. Om kvälla sä lämna di e lita skvätt i bytta, men om möra sä va bytta sä sku rader äfiner sä". Berättat av Fredrik Johansson, hemmansägare i Sta va, född 1839. Dä va e i min ungdom, som di sa vart bergtagen. Dä va ute ve en gård som heter Södra Bråten. Dä ä ett stort berg där. Å ho va borta i tre dar sen kom ho igen. Di hade behällt 'na där i berget ä hade velat haft 'na te ä äta, men när ho inte ville äta, så hade di inga makt mä 'na. Ho hette BritaStina ä ja va bekanter mä 'na". Meddelat av grenadjär Stav. Skälvan botades genom att låta barnet dricka ur en sko, som ägdes utä en person som di kunne misstänka för te bedriva olovli kärlek". Berättat av grenadjär Stav, född 1829 i Linderås. Intressanta människoöden i Stava Ur kyrkoboken hämtar jag följande uppgifter: Den 23 maj 1 7 72 fanns död, sittande i ett kärr pä Pikatorps ägor i T olls tads socken, vanartiga och svagsintafattighjonet, flickan, soldatdottern Annika Jonsdotter Berggren frän Stava, som olovandes gått ut från modern att tigga, 18 är gammal. 10 Jag skulle gärna Vilja veta mera om denna flicka men uppgifterna om henne är sparsamma. Hon hade en broder, Anders, som senare var hovsmed och bodde i Stava. Människorna i Stava 1600ta1ets uppgifter är magra och grundas till större delen på uppgifter ur mantalslängder, jordeböcker mm. De upptar som regel endast förnamn på husfadem. Övriga familjemedlemmar omnämns oftast inte. Därför har jag försökt studera 1600ta1ets domböcker för att få lite mera ”kött på benen”. År Namn mm Källa 1571 Sven. (3,5 lispund koppar, 3 oxar, 3 stutar, 3 kor, 3 ungnöt, 12 getter, 3 sVin, 1 häst) Älvsb 1606 Töres i Stava dömd för enfalt hor med konan Lussi. Se domboken. 1613 Per och Bengt Älvsb 1620 Bengt BU 1620 Bengts son Jöns gjorde sin fars legopiga ed bam. Domboken 1621 Jöns Bengtsson och Per Mil 1621 Per(2 hästar, 5 oxar, 10 kor, 32 getter, 2 sVin, 4 får, 6 tunnor utsäde). BU 1622 Julkalaset hos Per i Stava slutade med dråp, se domboken 1625 Jöns Bengtsson målsman för Olofs barn i L Krokek Domboken 1627 Per och Bengt (sex mantalsskrivnai Stava) M 16271647 Peri Stava är nämndeman, se domboken 1629 Jon i Stava vari löfte för Nils Svenssoni Osteräng, se domboken. 1630 Peder i Stava nämndeman i Lysings härad enligt domboken 1631 Per (3 tunnor utsäde) BU " Jöns (3 tunnor utsäde) 1637 Per BU 1637 Per Mil 1639 Peri Stava hade instämt Jöns i Tällekullen, se domboken 1640 Per M 1641 Peder och hustrun samt piga M 1642 Götari Holkaberg mökränkte Brita i Stava, se domboken 1643 Peder, hustrun och son M 1643 Peri Stava Vittne rörande en stöld i Lakarp, se domboken 1643 Per i Stava anklagad för att han ej inlevererat tiondet, se domboken 1644 Anders Jonsson i Stava lägrade pigan Elin Håkansdotter, se domboken 1645 Per med hustru och son samt Jöns med hustru och son M 1646 Per med hustru och son samt Jöns med hustru och piga M 1646 Jöns J 1646 Jöns Bengtsson Mil 1647 Peder, dotter och en inhyst man, Jöns med hustru och son M 1648 Per Andersson m h, dräng Per Jönsson, Jöns med hustru Kerstin L dotter M 1648 Per i Stava angående fyra stulna liar, se domboken. 1648 Peri Stavai ett mål Vid tinget, arv i Visj ö, se domboken 11 1649 Stava är gästgivargård 1649 Målet angående stulna har åter uppe vid tinget, se domboken. 1651 Jöns, fem mantalsskrivna personeri Stava M 1652 Jöns JW 1655 Jöns med hustru Kerstin JW 1658 Jöns med hustru Kerstin, dräng, son B JW 1658 Jöns i Stava vittnade om ett uppbördsmöte i Krokek, se domboken 1659 Jöns med hustru Kerstin 1659 Jöns i Stava kallad att vittna rörande räntor, se domboken 1660 Jöns i Stava anklagad för mened, se domboken 1660 vigdes (Lars Larsson) i Narbäck med J önses dotter Brita i Stava 1661 5 apr föddes Peder, Håkans soni Stava 1661 Jöns i Stava klagat över en vägkrog, se domboken. 1662 3 aug föddes Karin, Håkans dotteri Stava 1664 Håkan i Stava nämnd som vittne i domboken. 1666 bötar Håkans dräng i Stava för att han varit drucken i kyrkan 1666 Sven i Narbäck var gästgivare redan när det hölls i Stava, domboken 1673 Håkan Mil 1675 Per J 1675 Anders i Stava hjälpt hustru Kerstin i Stava att skriva, , se domboken 1677 Stava hade hästar till gästgiverieti Holkaberg, se domboken 1678 Håkan Svensson målsman för Karin Svensdotteri Stava, se domboken 1678 Håkan Svensson är löftesman för drängen Per Jonsson, se domboken 1679 Håkan i Stava i tvist om respengar till Stockholm, se domboken 1681 Håkan i Stava antecknad som vittne i en tvist om skatter, se domboken H 1681 Håkan och hustrun, Anders och hustrun (4) M 1682 Håkan och hustrun, Anders och hustrun (4) M 1684 Anders Jonsson i Stava vid ting i Holkaberg, se domboken 1684 Håkan och Anders, livgr Gustaf Håkansson Gullring Mil 1685 Håkan och Anders J 1686 Andersi Stava i klagomål om syneförrättningar, se domboken 1687 Håkan m h, sonen Per, Anders J oensson m h, dr Per M 1688 Anders Jönsson köpt 1/5 av Skattegårdeni Ödeshög, se domboken 1688 Håkan m h, sonen Per, Anders J oensson m h, dr Per M 1689 Håkan m h, sonen Sven, Joen och p Marit M 1690 Håkan m h, sonen Sven, d ? M 1691 Håkan m h, s Sven, Jöns, M 1691 Håkan Svensson i Stava åberopad som vittne, se domboken 1692 Drängen Påvel Påvelsson klagar mot Arvid Persson, se domboken 1693 Håkan m h, s Sven, Joen, på ägorna sold Nilses hustru M 1694 Håkan m h, s Sven, Joen , på ägorna sold Nils hustru M 1697 Håkan Svensson i tvist med Per Eriksson, se domboken 1700 Håkan Svensson och två nedhuggna ekar, se domboken. Förklaringar BU = Boskaps och utsädeslängd, J = jordebok, M __= mantalslängd, Mil = militär källa, JW = jordebok Wisingsborg, Alvsb = Alvsborgs lösen Detta var i tabellform mina äldsta anteckningar om människorna i Stava. Jag skall försöka förklara och förtydliga vissa av uppgifterna ovan. 12 Vid tinget i Heda den 15 maj 1606 tingsfördes Töres i Stava för att han hade bedrivit enfalt hor med en kona som hette Lussi. Han skulle normalt böta 30 daler, enligt konung Johans stadga, men för hans stora fattigdoms skull och allemansförbön blev beloppet minskat till ära daler i konungssa ken och 20 daler vad gällde häradet och häradshövdingen. Vem Töres var vet vi inte. Han var förmodligen inte bonde i Stava. Lussi påminner om Lus sebo. Kan hennes namn ha något att göra med namnet på torpet? Per Andersson , bonde och gästgivare i Stava (Karin Bengtsdotter) , Peri Stava är omnämnd i handlingarna under åren 1613 1649. Han var nämndeman i Lysings härad under åren 1630 1647, kanske längre. Han var gift och hustrun hette möjligen Karin Bengtsdotter och hade en syster, Brita Bengtsdotter, i Lilla Krokek, gift med Olof Svensson. Vi har inga namn på bam. Efter 1647 hörde bygden till Visingsborgs grevskap och då ingick våra byar i Vista härad. Där fanns inte Per med som nämndeman. Utöver uppräkningen av nämndeman möter vi hans namn i några andra mål vid rätten. Vi skall börja med det mest intressanta av dessa, nämligen julka laseti Stava 1622 Julkalaset i Stava år 1622 Detta hände vid julkalaset hos Per i Stava julen 1622. Det var bygdens människor, grannar och vänner, som hade samlats i Stava. Det var jul och de hade fått både mat och dryck. Det började bli sent på kvällen och många hade gått hem, men åtskilliga var ändå kvar. Värden, Per i Stava, hade gått avsides för att sova i en kammare. Kvar i gästabudssalen var bl. a. Lasse i Kopparp, Olof i Krokek och Per Olsson i Krokek. Olof och Lasse hade börjat en ”ordkastning” om en legopoj ke och Olof fällde några okvädinsord och kallade Lasse en padda och gick sedan sina ärenden ut på gården. När han kom in igen satte han sig inte på försätet, där han förut suttit utan stod upp i bänken framför Lasse och sa till honom: Jag vill nu sitta hos dej, min bror. Ja väl, sade Lasse. I detsamma slog Olof Lasse på mun nen och i ansiktet många hårda slag och förde honom under sig i bänken och höll honom med den ena handen och slog honom med den andra. Lasse kunde inte komma upp, ty Olof var starkare. Vi kan anta att blev Lasse pa nikslagen och drog sin kniv och stack Olof i buken. Olof sprang upp och sade: Du stack mig din skälm. Sedan levde Olof i tre dygn och därefter dog han. Att slagsmålet gått till så som beskrivits, det kunde Olofs granne, Per Olsson berätta, ty han var med och såg allt. Han vittnade härom under ed. Hustrun i gården vittnade också. Hon var syster till den dödas hustru Karin. Hon berättade också att slagsmålet hade gått till på detta sätt. Flera personer fanns då inte i stuvan. Den 11 mars 1623 hölls ting i Heda om dråpet. Efter att allt noga hade rannsakats och skärskådats tog de tolv i nämnden saken under betänkande. Hur skulle de döma, antingen till livet eller efter kapitel 12 iDråpabalken till penningböter? Nämnden bedömde sedan att själva trångmålet, som drå 13 paren befann sig i, när han låg under Olof i bänken, det var ändå inte riktigt rätt livs nöd som lagen säger i berörda kapitel, eftersom Olof inte brukade något vapen. Därför kunde inte nämnden värja hans liv. Återstod att döma Lasse Thoresson från livet. Då steg den dödes hustru, Brita Bengtsdotter fram. Det var hon som med sina barn var målsägande. Hon bad för dråparen, att han måtte av höga överheten bli förskonad till livet och att han måtte utlägga en kristlig bot. Lasse Thoresson var av häradsrätten dömd att mista livet, men fallet skulle underställas den kungliga hovrätten. Denna var då belägen i Stockholm. Göta Hovrätt hade ännu inte inrättats. Ärendet drog ut på tiden. Den 5 september 1625 dömde häradsrätten Jöns Bengtsson i Stava som rätt målsman för Olof Svenssons barn i Krokek. Han skulle uppta mansbo ten av Lasse Thorsson i Kopparp på deras vägnar. Det vari reda penningar 200 daler i bötespengar och därutöver vänskaps gåva till hustrun, två lis pund koppar. Den 13 mars 1626 togs på tinget i Heda det sista steget i denna rättspro cess. Då meddelades domen från den kungliga hovrätten i Stockholm. Den hade förskonat Lasse Thoresson till livet, att han skall giva målsäganden full mansbot, konung och häradsbot oförsummat. Så konstaterar rätten, haver Lasse fiill mansbot erlagt. Därför fälldes nu Lasse uti Konungssaken till 13 daler och åtta örtugar, sammaledes ock häradet efter det 13 kapitlet i Drå pabalken och fick av målsägandenfridsbrev. Vid sommartinget den 23 juni 1629 uppgavs att Joen i Stava och Måns Jonsson i Österäng var i löfte för Nils Svensson i Österäng. Denne hade vid föregången häradsdom blivit av hovrätten biltog lagd. Därför blev de detta sitt löfte kvitt och för Nils Svensson ogild. Vem Nils Svenson i Österäng var, det vet vi inte. Vi vet bara att han blivit dömd biltog, det vill säga dömd fredlös. Både av häradsrätt och hovrätt. Sådant hände i gamla tider. På grund av begånget brott kunde man bli dömd at stå utanför rättssamhället, rättslös. Vid sommartinget i Heda den 8 juni 1643 kom Torkel Månsson i Lakarp för rätten och beskyllde Nils Brånd för stöld av ett par spannar i Lakarp. Per i Stava hördes som vittne. Mera om detta mål finns att läsa under Lakarp. Vid samma ting androgs av tiondeinspektören att Per i Stava inte inleve rerat hela sitt tionde. Kyrkoherden var inte närvarande. Därför upp sköts må let. Jag har inte sett något mera om denna sak, varför vi kan anta att Per be talat sitt tionde. Per i Stava anklagade vid tinget i Bunnström den 6 juni 1648 Håkan i Visjö för att ha tagit fyra har från honom i skogen förliden sommar. Håkan nekade. Per hänvisade till två vittnen, Lars i Pilgården i Ösiö och Per i Gammalsby. Båda dessa kallades till nästa ting. Per i Stava hade till nästa ting inte kallat dem och då fick länsmannen i uppdrag att göra detta. Jag har inte funnit något slut på detta mål. Måns i Visjö klagade vid tinget 1648 till Per i Stava om något arv som Per skulle ta till sig efter hans styvfader. Per svarade att han inte hade mera härav än ett stop. Detta stop ålades Per att utlämna till Måns. Vid tinget 1649 fick Per i Stava stå till svars för några skällsord på Habor i Skälaby. Hur målet slutade är jag inte riktigt säker på. Detta var sista 14 gången som Peri Stava förekom omnämnd i böckerna. Kanske Peri Stava nedlade sina jordiska verktyg detta år. Gården i Stava övertogs av Jöns Bengtsson och hans hustru Kerstin. Jöns Bengtsson , bonde och gästgivare i Stava H Kerstin , Barn: Ingrid (1667), gift med Håkan Svensson, bonde i Stava Anders Brita Jöns Bengtsson var bonde i Stava efter sin fader Bengt, vilken är om nämnd i domboken 1620. Då blev Jöns instämd för lönskaläge med en piga på gården, Kerstin Persdotter. Han fälldes till 40 daler i treskifte, fadern, konungen och häradet. Jöns Bengtsson är första gången omnämnd i dom boken 1620, sedan i mantalslängd och jordeböcker, se ovan. Han är om nämnd sista gången 1661, dåi en dombok. Här följer så några anteckningar ur domböckerna om Jöns. År 1620 hade Bengts son i Stava, Jöns, lockat, belägrat och rått med barn sin faders legopiga, Kerstin Persdotter, men han ville inte gifta sig med hen ne. Därför dömdes han att böta 40 daler i treskiftes mellan fadern, konungen och häradet. Götar i Holkaberg sakfälldes 1642 till 40 daler för att han hade mökränkt Brita i Stava. Nämnden vittnade om att inget var uppgjort om äktenskap. Han ville inte gifta sig med henne. Jöns hade en dotter som hette Brita. Hon blev år 1660 gift med Lars Olofsson (?) i Narbäck. Omnämnd i domboken 1675. Vid vintertinget 1644 tingsfördes Anders Jonsson i Stava, en ogift dräng, som belägrat Elin Håkansdotter, en piga i äkta säng född, vilket bägge er känner. Lägersmålet hade skett i Holkaberg. Han fick böta 40 daler för mö kränkning. Var Anders möjligen en son till Jöns i Stava? Vid hösttinget i Gränna den 45 december 1658 förekom något mål om ett uppbördsmöte som hållits i Krokek. Jöns i Stava uppgav därvid att grev skapets befallningsman Anders Ingemarsson i Kushult, tagit sju daler 24 öre av Per i Krokek och av Götar i Krokek åtta daler och 21 öre. Vidare uppgav Jöns att Håkan i Näteryd levererade till Anders Ingemarsson vid uppbörds möte i Kråkeryd tre daler 25 öre och att Håkan lånat dessa penningar av Jönses son Per. Dessa frågor om uppbörden kan ha berott på att Anders Ingemarsson hade avlidit och kanske fanns det oklarheter i hans redovisning. Jöns i Stava hade vid detta tillfälle förmodligen också sagt något om Anders Ingemars sons änka som rörde räntebetalningar. Vid tinget i Gränna den 1 mars 1660 fick Jöns stå till svars för mened rörande något som sagts vid ett uppbördsmöte den 5 januari 1654. Upp bördsmötena kunde tydligen vara storrni ga. Vid tinget i Gränna den 11 februari 1661 besvärade sig Jöns i Stava över att Per och Bengt i Krokek på sina ägor ville sätta upp ett torp som skulle 15 vara krog för resande på landsvägen. Jöns menade att detta skulle störa grannar och skada gästgivargården i Holkaberg. Med anledning härav beslu tade rätten med stöd av 25 stycket i Gästgiveriordningen att det varde kro kekaboar alldeles förbjudet att uppsåtta ett sådant torp och krog. Gästgivargården i Stava flyttades 1649 till Holkaberg och Narb äck. Sven Månsson i Narbäck hade under åtskilliga år hjälpt till med skjutsar och logi för resande på landsvägen, redan då gästgiveriet var kvar i Stava. Narbäck var då gästgivargård för resenärer som färdades norrut på landsvägen. Mera om detta finns att läsa under Holkaberg och Narbäck. Här följer så ett antal domboksnoteringar där Stava eller människor från Stava på ett eller annat sätt varit omnämnda. Vid vintertinget den 2223 februari 1664 framställdes konan Ingrid i Nä teryd som hade låtit råda sig med barn. Hon bekände att drängen Bengt i Holkaberg hade hävdat henne tre veckor före midsommaren och därefter åtskilliga gånger, samt att hon blivit havande vid midsommartid. Bengt nekade helt till detta och nämnde i stället som misstänkt för detta en gift man, Jeppe i Kärr. Han var nu frånvarande men han hade 14 dagar före midsommaren be skyllt Bengt f'ör nämnda kona och ville få honom att bekänna, att han hade belägrat Ingrid. Bengt uppgav vidare att Bengt och Håkan i Stava skulle hört detta. Ef tersom varken de eller Jeppe i Kärr var närvarande vid tinget uppsköts målet till nästa ting. Målet var därefter uppe flera gånger. Slutligen gavs Bengt möjligheten att med värjomålsed fria sig från lägersmålet. Han antog inte detta och dömdes då till böter. Mera härom under Näteryd. Från 1693 började kyrkoböcker komma till användning i Ödeshögs sock en. Det är uppgifter om födda, vigda och döda. Husförhörslängder finns inte förrän från 1805. Vid denna tid var Karl XI konung i Sverige och Sverige var en stormakt. Östersjön var ett svenskt innanhav. Håkan Svensson (1631), bonde, död 1701, Ingrid Jönsdotter (1667), död 1737, Barn: Sven , upptagen i mantalslängdema Jon 1666, g 1701 m änkan Annai Holkaberg Kerstin 1680, g 1700 m Jon Andersson i Munkeryd Elin 1688, g 1707 m Jon Andersson i Ösiö Skattegård Maria , g 1709 m Håkan Siggesson i Lyckan Bakgrunden för Håkan och Ingrid är inte helt klar, men troligen var Hå kan son till Sven Månsson och hans hustru i Narbäck. Ingrid var förmodli gen dotter till Jöns Bengtsson i Stava. Håkan Svensson dog 1701. Han hade varit gift två gånger och han hade varit bonde i 42 år. Så uppger kyrkobo ken. Hans hustru, gamla änkan Ingrid Jönsdotter i Stava dog 173 7, 69 år gammal. Domboken för Vista härad berättar 1678 att drängen Erik Björnsson i Narbäck och Karin Svensdotter, syster till Håkan Svensson i Stava, hade 16 haft lägerskap och cohabitation i halvfjärde års tid, och fått barn i maj 1678. Drängen nekade först att ta konan till äkta men blev övertalad av nämnden. De skulle gifta sig den 13/10 1678. Erik Bj ömssons morbroder var Tore Larsson i Kulhult. Erik Björnsson kan vi läsa om längre fram. Vid sommartinget i Gränna den 31 maj 1675 sattes vite mellan Arvid och Peter Svenssöner i Narbäck, Bengti Stavreberg, Anders i Hårstorp och Hå kan i Stava. Det innebar att vilken den andre i ord eller gärningar kväljer, skall hava 40 daler förbrutit. Vi kanske kan anta att de alla var bröder, och söner till Sven Månsson i Narbäck. Möjligen var Håkan i Stava en halvbro der, från ett tidigare äktenskap. Av domböckema framgår att det varit en del oenigheter mellan syskonen och detta utmynnade därför i detta vite. Vid vintertinget den 1 mars 1678 avhandlades ett lägersmål mellan pigan Ingrid Larsdotter i Näteryds Hybbeln och drängen Peder Jonsson i Sjöstorp. Målet uppsköts till nästa ting, Därvid gick Gustaf Larsson i Skrädeberg, Håkan Svensson i Stava och Anders Månsson i Angseryd i löfte för den angivne att han skulle inställas för rätten vid nästa ting. När jag för ett par år sedan började studera 1600talets domböcker var en av orsakerna till detta att jag ville se om det i våra bygder förekommit några häxprocesser. Här kommer så en anteckning från 1671 års dombok. Då framkom för rätten en ryttare Nils Månsson i Svanshals och klagade över att frälsebonden Olof Larsson i Kamsta hade påstått att hans hustru Barbro Svensdotter sysslat med trolldom. År 1671 var mitt i häxperioden i Sverige. Jag törs nu påstå att i våra bygder förekom inga häxprocesser, men där emot förekom en och annan beskyllning för trolldom. Se mera härom under Staffanstorp, Gyllinge och Stora Smedstorp. Det var där Brita Nippertippa i Haddåsen och Ingeborg Nilsdotter från Långlidens ägor som beskylldes för trolldom. Kanske var de bara kloka gummor? Måns i Kopparp hade under hösten 1679 rest till Stockholm för att, dels för sig själv men också på uppdrag av Arvid i Narbäck och Håkan i Stava. Hans uppdrag var att av riksdrotsen, Per Brahe söka få frihet från utställda rustningar. Måns hade i respengar av Arvid och Håkan fått sex daler silver mynt. Måns hade återkommit från sin resa, dock utan att kunna redovisa något resultat. Arvid och Håkan ville då ha sina pengar tillbaka, men Måns hävda de att han gjort så gott han kunnat. Att hans ansökan blev avslagen kunde han inte hjälpa. Han hade också haft stor möda och kostnad under den långa resan. Han menade också att hans Grevli ga Nåde icke hade lämnat honom ohörd. Arvid och Håkan hade stämt Måns inför häradsrätten för att återfå sina pengar. Men häradsrätten beslutade att Måns kunde behålla pengarna. Skatter och uppbörder var förmodligen även i gamla tider sådant som vållade bekymmer och oenigheter. Vi har hört att fogdar och befallningsmän var hårda mot stackars bönder. Här har vi från domboken 1681 ett fall där fogden, Anders Skog i Kushult, av bönderna Sigge och Lars i Lyckan beskyllts för att ta ut för höga skatter. De skatter som nämns är kröningshjälp samt gärd till krigsfolket, förmod 17 ligen några extra skatter under femårsperioden 16751680. Anders skog bevisade med hjälp av länsmannen Per Anders i Bankaby att han mottagit pengarna och lämnat dem vidare. I anteckningarna i målet nämns också Håkan Svensson i Stava, Anders Larsson i Klämmestorp och gästgivaren Arvid Svensson i Narbäck. Rätten uppsköt målet till en laglig revision av uppbörden. Vid vintertinget den 2 mars 1691 åberopades Håkan Svensson i Stava som vittne i ett tvistemål mellan Per Hansson i Holkaberg och gästgivaren Nils Bryngelsen i Holkaberg. Det rörde besittningsrätten till en tredjedel av Holkaberg. Per Hansson var gift med en styvdotter till Nils Bryngelsson och hävdade att Nils lovat honom en tredjedel av såväl gårdsbruket som skjuts ningen vid gästgivargården. Se mera härom under Holkaberg. År 1693 åberopades Håkan Svenssoni Stava som vittnei ett tvistemål mellan Hans Nilsson i Gyllinge och hans hustru Kerstin Jonsdotter på ena sidan och på den andra sidan deras före detta måg Jon Nilsson i Öj an. Se mera om detta under Öj an eller Gyllinge. Vid hösttinget 1697 klagade Håkan Svensson i Stava över att torparen Per Eriksson på Lilla Krokeks ägor 14 dagar före midsommaren detta år slagit ihjäl en sugga för honom. Nämndemannen Anders i Hårstorp intygade det skedda. Torparen Nils Andersson på Stavrebergs ägor intygade att han sett Per Eriksson slå åtskilliga slag med yxhammaren då suggan inkommit i Måns Nilssons äng i Lilla Krokek. Rätten beslutade att torparen Per Eriksson skall betala Håkan Svensson fem daler kopparmynt för suggan och dessutom böta tre daler i treskiftes. Dessutom fick han böta för uteblivande. Vid vintertinget den 14 februari 1700 hade hej deridaren Olof Hjort in stämt bonden Håkan Svensson i Stava för två olovligen nedhuggna unga ekar. Håkan Svensson sade sig ha tingsattest av välbome herr haputman Peder Kvist av den 13 maj 1696 för att få hugga bort två ekar som stått hans åker till skada. Förre hej deridaren Stefan hade märkt dessa för honom, och säger att det står ännu två unga ekar kvar där märkta och ohuggna. Detta var inte rätt ekar som Håkan huggit. Rätten dömde därför Håkan Svensson till böter för de nedhuggna ekarna, samtidigt som rätten i nästa mening på nytt lovade Håkan Svensson att nedhugga de två ekar som han 1696 fått löfte till. Vid sommartinget den 12 juni år 1700 dömdes änkan, hustru Anna An dersdotter i Holkaberg för att hon mot förbud och mot Kongliga Stadgan till sig intagit sin fästman Jon Håkansson från Stava. Denne fick också böta för samma sak. Kärlek var tillåtet endast efter vigseln. Anders Jönsson , bonde i Stava, H ? , S Jon , gift med Elin Håkansdotter och bonde i Stava S Lars ,bonde på Skattegården i Odeshög 18 Anders Jönsson eller Anders Jonsson, namnet stavas lite olika, före kommer omnämnd några gånger och jag vill gärna ta med vad som finns i mins anteckningar. Han kanske har en central roll i stavasläktens äldre hi storia. Första gången vi möter honom är 1644 när han enligt domboken mökränkt Elin Håkansdotter. Det hade skett i Holkaberg och Anders fick böta 40 daler för detta. Anders var möjligen en son till Jöns Bengtsson i Stava och född omkring 1625. Sedan harjag inga mer uppgifter förrän 1684 och 1685 då han till sammans med Håkan tycks bo och bruka i Stava. Om hans familj har jag inga uppgifter, men han var gift. År 1688 redovisas i häradsrätten ett köpe brev, daterat 12 juli 1682. Där hade Anders Jönsson i Stava köpt en femte del av Ödeshögs skattegård för 40 daler av Per Svan och Jonas Håkansson samt systern Karin. Vi kan anta att Anders med sin familj därefter flyttade till Ödeshögs Skattegård. Vi kanske också kan anta att det var hans son, Jon Andersson i Ödeshögs Skattegård som år 1707 gifte sig med Elin Håkansdotteri Stava och sedan blev bonde i Stava. En annan son, Lars Andersson gifte sig med Margareta Siggesdotter och övertog Skattegården i Ödeshög. Ur domboken den 10 april 1684 kan vi läsa att då hölls extra ordinarie ting i Lysings härad och platsen för tinget var Holkabergs gästgivargård. Ärendet för detta ting var ett dråp i Börstabol. Närvarande förutom härads hövding och skrivare var länsmannen Harald Arvidsson samt häradsnämn den, som bestod av Måns i Göleryd, Bengt i Runnersta, Lars i Åsby, Jöns i Norrö, Per i Tällekullen, Nils i Särtzöga, Jon i Egbola, Jöns i Haningetorp och Lars i Bunkabolal. Nämndemännen Anders Nilsson i Skedeby, Jon i Ryket och Måns i Åsby var sjuka och i deras ställe insattes krögaren Nils Bryngelsson i Holkaberg, Anders Jonsson i Stava och Nils Andersson i Lorby. Från Vadstena slottstom fördes inför rätten en fängslad pojke och dråpa re, Sven Månsson, 1617 år och han hade med bössa råkat skjuta pi gan An na Stensdotter till döds. Det var på palmsöndagens förmiddag som detta skedde. Sven Månsson dömdes senare till böter för att han av våda råkat skjuta henne till döds. Se vidare under Börstabol. Vid vintertinget den 25 februari 1686 anklagades Anders i Stava för att denne vid en husesyn i Stava i höstas kommit med beskyllningar mot nämn demannen Hans Raelsson i Syllerstorp om oriktiga syner. Jag har ingen uppgift om hur målet slutade. Jon Andersson , från Ösiö Skattegård, bonde i Stava Elin Håkansdotter 1688, d t Håkan och Ingrid ovan Barn: Håkan 170802??, Maria 17110214, g 1742 m Johan Svensson från Kopparp Håkan 1713 1021, g m Anna Persdotter, bonde i Gåsabol Kerstin 17160226, g 1731 m Anders Månsson i L Krokek Jonas 17190614, Anders , g m Kerstin Svensdotter och bonde i Gåsabol. 19 Jon var son till Anders Jonsson i Skattegården i Ödeshög, tidigare bonde i Stava. Elin var dotter till Håkan Svensson och Ingrid i Stava. Jon och Elin gifte sig 1707 och övertog hennes föräldragård i Stava som då var den enda gården i byn. Ivigseluppgiften uppges Jon vara från Ödeshögs Skattegård. Jon dog i Stava 1758. Elin Håkansdotter dog 1767. Helt säkra kanske vi inte vara på deras ovan angivna bakgrund. Låt det vara en ganska säker hypotes. 1726 var Jon Andersson instämd till rätten i ett mål som gällde mantals skrivning. 1728 hade pigan Karin Olofsdotter från Stavrebergs ägor instämt Jon och Elin för att de inte lämnat tillbaka en kjortel som Karin hade pant satt. Rätten trodde inte på hennes uppgifter och dömde Karin för oanständig beskyllning. Från 1736 har vi i domboken anteckningar om kvarnen i Stava. Det var Jöns Nilsson i Kopparp som vid sommartinget den 24 maj hade instämt Jon Andersson i Stava för att denne låtit mala för tull. Jon Andersson var sjuk och kunde inte inställa sig. Målet uppsköts. Det uppkom vid hösttinget och det framgår att tingsrätten tidigare förbjudit Jon Andersson att mala vid sin kvarn. Jon Andersson uppvisade nu åtskilliga attester på att ingen malt hos honom vid kvarnen i Stava efter att tingsförbudet meddelats. Då inkom Jöns Nilsson i Kopparp med en förlikningsskrift mellan ho nom och Jon Andersson, upprättad av nämndemännen Jöns Ingelsson i Stora Lund, Per Jonsson i Kushult och Per Jonsson i Stastorp. Denna förlikning fastställdes av rätten. Tingsförbudet rörande kvarnen i Stava kvarstod. Vid sommartinget 1738 förordnades dannemannen Jon Andersson i Sta va att jämte Håkan Si ggesson i Munketorp åta sig förrnynderskapet för Hå kan Si ggessons tre omyndi ga barn, vilka han med Jon Anderssons systrar sammanavlat. Det var inte bara bondefamilj er som bodde i Stava. Vi kan anta att när gästgivargården fanns i Stava fanns här många pigor och drängar, inte bara för ett vanligt bondehem utan även för att hjälpa till med skjutsar och för att sköta den krog och det logi för resande som fanns. Men, på Stava ägor har under lång tid bott människor. Vi skall försöka göra en liten redovisning av dessa. Sven och Karin var inhyses i Stava. De fick en dotter, Anna 1697. De är inte omnämnda mera. Möjligen flyttade de till Ösiö Skattegård. Jöns och Ingrid på Stava ägor fick en dotter Karin 1695. En dotter till dem, Kerstin, blev 1710 gift med Lars Jonsson i Öj an. Möjligen flyttade Jöns och Ingrid senare till Brodderyds ägor. Från mitten av 1690 talet bodde ryttaren Per Örbom med sin hustru Ing rid Persdotter på Stava ägor. Ingrid dog 1716, 65 år gammal. De hade en son, Per, född 1695 och död 1696. Om Ingrid uppgavs att hon var från Väs tergötland. Någon uppgift om Per Örboms död finns inte i kyrkoboken. Kanske dog han ute i krig. Kanske var det Örbom som var med i Karl XII:s krig i Tyskland. Var han kanske med i Potava och blev krigsgånge i Ryssland? 20 Från Omkring 1715 fanns en ny ryttare på plats. Han hette Måns Larsson Drake och var gift med Anna Larsdotter. De fick en son, Lars, 1718. När Måns slutat sin ryttartjänst omkring 1729 blev han torpare i Stava någon tid. På 1720talet fanns i Stava en båtsman, Joen Larsson med hustru och en dotter, Maria, född 1713, död 1724. De bodde möjligen i en torpstuga utmed landsvägen i norr vid gränsen mot Hårstorp. Efter dem kom en annan båts mansfamilj, Nils Larsson med hustrun Ingiäl Bengtsdotter. De fick en dot ter, Elin, år 1724 men har troligen inte bott någon lång period i Stava. Lars Knutsson var troligen dräng i Stava. År 1696 fick han och hans fästekvinna, Anna Nilsdotter, ett oäkta barn, som dog. Anna var tjänstepi ga i Stavreberg. De gifte sig 1700 och flyttade senare till Holkabergs ägor. Lars uppgavs vara från Gränna. Vid denna tid bodde här också Ingiäl Nils dotter, född 1663 och död 1727. Mer vet vi inte om henne. Måns Larsson Drake , ryttare Anna Larsdotter , Sonen Lars 17180717, Måns var soldat i Stava från omkring 1715 till omkring 1729. Därefter var han torpare i Stava men troligen även på andra platser. Anders Larsson Mogren , soldat Elin Månsdotter 1700, Barn: Ingrid 17250118, föddes i Tyrsabola, Anders 17270123, föddes på Tyrsabola ägor Elin 17290314, föddes på Stava ägor Nils (Måns) 17301219, Karin 17351111, död 1736, Son (?) 173702??, död 1737, Per 17380317, Nils (?) 17400527, Nils 17410512, Nils 17490521, Anders och Elin gifte sig 1717 och i Vigseluppgiften står också att de skall bo på Tyrsabola ägor. Anders uppgavs vara soldat. På Tyrsabola ägor föddes också de två första barnen. Familjen bodde sedan någon tid på Börs tabols ägor. De kom till Stava 1729 och bodde här fram till omkring år 1750. Han var således soldat för Stava i drygt 20 år. Sedan flyttade de från byn. Soldat änkan Månsdotter Mogren dog 1778 på Sandstugubacken. Så uppger kyrko boken. Om Anders Larsson Mogren har vi ingen uppgift. Han har kanske dött på slagfältet. 21 Måns Blomqvist 1711, soldati Stava, Maria Larsdotter 1712, Barn: Lars 17450703, Anna 17480401, Måns och Maria gifte sig troligen 1740 och båda var då troligen från Ödeshög. Jag känner inte bakgrunden för någon aV dem. Familjen Blom qvist har kommit till Stava omkring 1745. De flyttade till Holkaberg i slutet aV 1750talet. Måns dog 1769 aV vattusot, 58 år gammal, och Maria Lars dotter dog 1 maj 1776 aV bröstsjuka, 60 år gammal. Lars Eriksson (1726), vargeringssoldat Li sken Johansdotter (1716), Barn: Maria 17540212, Uppgifterna om Lars och Lisken (Elisabet) är inte särskilt omfattande. De gifte sig förmodligen 1752 och Lisken uppgavs då vara från Brodderyds ägor. De bodde sedan troligen på Norra Bråtens ägor. Det är bara nedanstå ende notis från domboken som Visar att de bott på Stava ägor, och det kan ha varit bara någon kort tid. Vid hösttinget 1757 hade kronolänsmannen Jonas Fellbom instämt gifta vargeringssoldaten Lars Eriksson på Stava ägor och qVinspersonen Maria Jönsdotter på Sj ögetorps ägor. De hade med varandra begått enfalt hor, varav hon blivit havande och åtta dagar före påsken 1 7 5 7 fött ett flickebarn. Båda erkände lägersmålet. Ingen aV dem hade förut dömts för något sådant brott. Lars Erikssons hustru, Lisken Johansdotter, hade förlåtit honom. Med stöd aV Missgäming abalken fälldes de för enfalt hor att böta, han åttio daler silvermynt och hon fyrtio daler. Om de inte kunde betala sina böter skulle han straffas med tju gosju par spö och hon med tio par ris, tre slag aV vardera paret. De skulle också betala till Ödeshögs kyrka, Lars fyra och Maria två daler silvermynt samt där undergå enskild skrift och avlösning. Han förklarades också skyldig att årligen betala fyra daler silvermynt till barnets underhåll, till dess det sig själv kan förtjäna födan. Håkan Jonsson 17131021, bonde, Jöns Månsson 1740, bonde, s t bonden Måns Larsson i Öninge H1) Anna Persdotter 17240314, d t bonden Per Jönsson i Ösiö Gatugård H2) Maria Israelsdotter 17640323, d t bonden Israel Håkansson i Lakarp Barn: Anders 17431210, gift och bonde i Tyrsabol, död 1807 Peter 17480612, g m Katharina Jönsdotter från Hålan Stina 17501213, g m bonden Peter Månsson i Öninge Maria 17530515, Jöns 17551128, bondei SVäm Jonas 1765, g m Anna Persdotter, bonde i Stava, se nedan Johan och Maria 17670621, döda efter nöddop Sara Lena 17970522, död 1798 Sara Lena 17990131, 22 Håkan var son till Jon Andersson och Elin Håkansdotter i Stava. Anna var dotter till Per Jönsson och Anna Jönsdotter i Ödeshögs Gatugård. Håkan och Anna gifte sig omkring 1742 och flyttade till Gåsabol. Anna Persdotter var nämligen dotterdotter till bonden Jöns Hansson i Gåsabol och det var förmodligen därför som de bodde och brukade där. Omkring år 1750 flyttade de åter till Stava, till Håkans föräldragård. Den 24 mars 1752 dog deras dotter i kopporna, 81/2 år gammal. Hon återfinns inte i födelseboken kan vi konstatera. De ägde och brukade då ena halvgården i Stava. Håkan dog 1764, troli gen på hösten. Död och begravningsboken nämner inget om detta. Boupp teckningen upprättades den 2021 december 1664. Troligen fick Anna Persdotter en son Jonas i början av 1665 men detta framgår inte heller av kyrkoböckerna. Bouppteckningen redovisar 1200 riksdaler för lösöre samt 200 för 1/2 mantal Stava. Anna Persdotter gifte sig 1766 med Jöns Månsson från Öninge. År 1793 dog Anna Persdotter. Gården hade vid denna tid övertagits av sonen Jonas Håkansson. Ett undantagskontrakt upprättades 1794, se nedan. Jöns gifte sig år 1796 med Maria Israelsdotter från Lakarp och flyttade till Stora Kro kek. Där dog Jöns 1799 av värk. Detta var en krånglig familj ebild Vid höstetinget 1794 uppvisades vid rätten ett undantagskontrakt, teck nati Stava den 17 juni 1794 innehållande bl.a. följ ande: Jag, Jonas Hä kansson med min kära hustru Anna Persdotters ja och samtycke utfäster mig att till min kära styvfader Jöns Månsson i hans livstid samt årligen till un dantagsförmånerfä begagna: Till husrumfär han begagna den västra kammaren i norr samt vinden över denna såväl som över den västra tillika tvä bodar, en under och en över uti östra vinden, nödig vedbrand samt skjuts till kyrka och marknad med mera när nödvändigheten det fordrar. Skattebonden Jöns Månsson i Stora Krokek hade till höstetinget 16 nov 1798 instämt sin styvson Jonas Håkansson i Stava med yrkande att utfå 1/2 tunna råg, 1/2 tunna stritt korn samt 3/4 tunna blandsäd såsom återstod på de undantagsförmåner han förbehållit sig i Stava. Vid upprop kom parterna personligen. Jonas Håkansson företedde en genstämning med yrkande att Jöns Månsson måtte visa med vad rättighet han utkräver spannmål. På tillfrågan tillkännagav Jöns Månsson att han nu icke innehade det undantagskontrakt varpå hans fordran grundade sig. Han anhöll om rådrum med målet till nästa ting. Vittnen hördes i målet och de uppgav följande: Gästgivaren Peter Persson att han var närvarande vid en likvidation par terna emellan sistlidna augusti månad. Då betalade Jonas Håkansson till Jöns Månsson ersättning för det undantag denne innehaft av Stava hemman. Därvid hörde vittnet ingen skiljaktighet parterna emellan mera än att Jöns Månsson önskade erhålla skälig ersättning för några röajaplätar som han på Stava ägor besätt med räg. Detta bestreds och sedan hörde vittnet inte mera om detta. Jöns Lantz, var närvarande vid samma tillfälle som förra vittnet och gjorde med honom alldeles lika berättelse. 23 Jöns Månsson begärde ytterligare anstånd med saken, vilket häradsrätten skäligen inte kunde förvägra. Hur tvisten slutade är obekant. Vid hösttinget 1787 hade Jöns Månsson instämt inhyseskvinnan Maria Nilsdotter på Stava ägor och hennes dotter Kerstin J önsdotter på grund av tjuvabeskyllningar. När målet uppropades berättade båda parterna att de i vänlighet hade blivit förlikta och rätten lät med detta saken bero. Olof Jonsson var utsedd att vara förmyndare för avlidne Håkan Jonssons barn i Stava. I sterbhuset fanns fordringar att utkräva från Anders Månsson i Lilla Krokek. Efter att denne avlidit krävde Olof Jonsson vid sommartinget 1773 att dessa fordringar skulle indrivas. Fjärdingsmannen Holmström hade redan tidigare fått detta uppdrag. Han fick nu en påstötning och lovade att inom fjorton dagar leverera de 105 daler silvermynt som fordran uppgick till. Johan Svensson 17170713 i Adelöv, bonde, Maria Jonsdotter 17110214, Barn: Sven 17440709, Johan 17450823, utfl. ? Maria 17480125, g m Olof J onssonfrån Kushult 1767, Kerstin 17510613 (1749 ?) Hans 17531229, död 1763 Anders 17570622, g.m. Katharina Persdotter, se nedan Anna 1760 Sven 17640614, ? Johan var son till Sven Persson och Brita Larsdotter i Kopparp. Han föddes i Dockarp i Adelöv men föräldrarna flyttade från Dockarp till Kop parp 1718 eller 1719. Fadern, Sven Persson, dog 1720 och modern gifte sig därefter med Jöns Nilsson. Johan växte upp i Kopparp. Johan och Maria gifte sig 1742. Maria var dotter till Jon Andersson och Elin Håkansdotter i Stava. Födelseboken visar dock ingen uppgift om hen nes födelse. Husförhörslängden från 176673 visar dock detta faktum. J 0 han och Maria verkade sedan som bönder i Kopparp fram till början av 1750talet då de flyttade till Stava. De bodde dock i Kopparp även under åren 17671772. Johan dog av bröstsjuka 1793. Maria dog av ålderdom 1798. Gästgivaren i Holkaberg, Jakob Castensson hade till vintertinget 1756 instämt ett antal bönder i bygden, bl. a. Johan Svenssoni Stava, för för summad hjälpskjuts vid gästgivargården. Sådana stämningar var inte ovan liga. Målet slutade i ett påpekande till parterna att följa reglerna. Vid vintertinget 1766 hade bonden Johan Svensson i Stava samt änkan Annika Persdotter i Stava instämt gästgivaren Johan Jönsson i Holkaberg och begärt att denne skulle visa med vilken rätt han hade tillägnat sig den sk. Rödjelyckan. Den hade i alla tider hört till Stava. Johan Jönsson ville ha uppskov med ärendet men Johan Svensson önskade ändå få sina vittnen hörda, bonden Per Jönsson i Uppgränna, torparen Sven Eriksson i Råby och änkan Maja Nilsdotter på Sunneby ägor. 24 Gästgivaren Johan Jönsson invände att Per Jönsson var hans ovän och vederdeloman. Gästgivaren hade i början av februari månad angivit Per Jönsson hos landsfi skalen Schölin i Småland för utsädes lämnande till tjäns tehjon och olovligt slg'utsande. Han visade också landsfiskalens skrivelse om detta. Vidare uppgav Johan Jönsson att Sven Eriksson var syskonbam till Johan Svenssons hustru Maja Jonsdotter, såväl som till andra käranden Annika Persdotters i Stava avlidne man Håkan Jonsson. Detta godtogs av rätten, så att endast ett av Johan Svenssons vittnen, nämligen Maj a Nilsdot ter fanns kvar som vittne. Hon var inemot 80 år gammal. Hon avlade eden och berättade att när hon var mellan 20 och 30 år gam mal hade hon varit i tjänst hos Jon Andersson och Elin Håkansdotter i Stava. De hade ofta sig emellan talat om att Elin Håkansdotters fader, Håkan Jons son gett bort Rödjelyckan till dåvarande gästgivaren Nils i Holkaberg. Den ne skulle där bygga upp ett torp, vilket likväl nu i senare tider blivit förstört. Från Stava kom hon i tjänst i Holkaberg hos Sven, men där aldrig hört omtalas att åkerlyckan hört till Stava. Av Jon och Elin i Stava hade hon ock så hört att något stycke i Munkeryds äng förr lytt till Stava. Men hon visste inte på vilket sätt det skulle ha skingrats från Stava, inte heller hur stort detta ängsstycke var. Efter detta vittnesmål blev detta tvistemål uppskjutet till nästa ting. Målet uppkom vid vintertinget 1767 och då var båda parterna företrädda av ombud, på Johan Svenssons sida av häradshövdingen Gabriel Torpadius och på Johan Jönssons sida vice häradshövdingen Mattias Trolle. Även den na gång var Per Jönsson åberopad som vittne eftersom saken mellan honom och Johan Jönsson då skulle vara avklarad. Dock fanns inget bevis på att detta mål var avslutat, varför detta vittne även nu förklarades jävi gt. Då skulle ett annat vittne höras, änkan Karin Andersdotter på Barnarps ägor. Hon ansågs av Trolle vara okänd och han krävde därför att hon skulle förhö ras om sina kristendomskunskaper. Därvid höll hon inte riktigt måttet och dessutom kunde hon inte läsa i bok och därför tilläts hon inte vittna. Däref ter uppsköts målet. Som min egen kommentar till denna rättegång får jag nog uttala min misstanke om att det inte var full rättvisa som skipades vid denna rättegång. Det stora flertalet människor vid denna tid kunde inte läsa i bok. Om bara läs och skrivkunniga skulle få vittna hade häradsrätterna inte haft mycket arbete. Förmodligen hade Karin Andersdotter åsikter som kunde missgynna Johan Jönsson. Målet uppsköts och vid nästa tillfälle när målet kom upp hade Johan Svensson i Stava avsagt sig sina anspråk på Rödjelyckan. Vi kan här se en skymt av att Stava i äldre tider omfattade mera mark än vad som senare ti der visade. Kanske kan det vara så att närliggande byar bildats på mark som i äldsta tider hörde till Stava. Den 6 juni 1769 hölls den sedvanliga Sandstufvumarknaden, strax norr om Ödeshög. Marknader var för bönderna en möjlighet att sälja sina pro dukter och det var dessutom för de flesta människor ett trevligt avbrott i vardagen. På hemvägen från marknaden var det vanligt att åtskilliga tittade in på krogen i Ödeshög. Stämningen var tydligen hög och det kom dessutom att medföra stäm ningar till tinget och därpå blev det anteckningar i domboken. 25 Bonden Per Månsson i Åeryd var spritpåverkad och hade på krogen kommiti ordväxling med skogvaktaren Sundvall och det hade även gått till handgripligheter. Håkan Nilsson i Börstabol, hans son Jöns Håkansson med flera hade varit med och avstyrt vidare slagsmål. Per Månsson blev liggan de i förstugan, ganska blodig. Han hade fått åtskilliga sår men kvicknade till så småningom och tog sig hem till Åeryd. Hästen hittade som vanligt vägen. Per Månsson hade därefter instämt gästgivaren Johan Jönsson i Holka berg, bonden Håkan Nilsson i Börstabol och hans son, Jöns Håkansson, vi dare Olof Jonsson i Stava och Per Andersson i Mark för att de överfallit honom med hugg och slag på krogen i Ödeshög. Det var många besökare på krogen i Ödeshög den kvällen den 6 juni 1769 och det blev många vittnen att höra. Målet blev uppskjutet för ytterli gare vittnes förhör, men vid vintertinget den 10 mars 1770 kom häradsrät tens utslag. Rätten ansåg det klart utrett och bevisat att Per Månsson var berusad då han från marknaden kom till krogen i Ödeshög. Efter en ordväxling med skogvaktare Sundvall hade Per överfallit drängen Jöns Håkansson, fattat honom i håret och slagit honom under sig. Sedan kom han ihop sig med Jonas Eriksson i Fogeryd men dennes granne Nils Persson kom emellan och gav Per åtskilliga slag av en läderpiska i huvudet. En stund senare hade Per överfallit Nils Persson med en käpp, dock utan åkommor. När Sven Persson och Elin Persdotter från Narbäck frågat Per om hans skador hade Per svarat med lättsinniga ord: Herren gav och Herren tog, förbannat vare hans verk. Inför rätten hade Per sökt hävda att han med Herren menat skogvaktaren Sundvall. Därför dömde rätten Per Månsson för gäckeri med Guds ord till 50 daler silvermynt i böter, för svordom och lättsinnighet en daler, för slag och hårdrag tre daler, för okvädinsord och för fylleri sex daler. Tillhopa blev bötesbeloppet 60 daler silvermynt. Per Månsson hade fått åtskilliga skador och rätten ansåg kanske att det var för mycket för att vara resultatet av enbart självförsvar. Därför dömdes Jöns Håkansson i Börstabol, Olof Jönsson i Stava och Nils Persson i Foge ryd mot sina nekanden till böter för deras del i detta, Jöns till fyra daler och de övriga till åtta daler vardera. Om Per Månsson och hans bravader finns mera att läsa under Lilla Krokek och under Börstabol och Holkaberg. Per Månsson är omnämnd på åtskilliga ställen i domböckerna. Av domboken för vintertinget 1790 framgår att Johan Svensson förutom sin del i Stava även ägde 3/4 i Råby Mellangård samt 1/4 i Råby Norrgård. Detta framgår bl. av nedanstående. Vid vintertinget 1788 återupptogs ett mål från förra tinget, mellan Johan Svensson och hans hustru Maria Jonsdotter i Stava å ena sidan samt deras förra måg bonden Sven Olofsson i Forsby å andra sidan. Målet gällde den hemföljd som Johan Svenssons dotter Anna haft med sig vid giftermålet med Sven Olofsson i Forsby. Johan Svensson och Maria Jonsdotter hade hos rätten begärt att Sven Olofsson, efter att Anna dött, skulle återbetala hemfölj den. Rätten gick dock inte på denna linje. 26 Rusthållaren Olof Jonsson i Kushult och hans son drängen Jonas Olofs son i Sj ögetorp hade till vintertinget 1790 utverkat skriftlig stämning å den senares morföräldrar Johan Svensson och Maria Jonsdotter i Stava samt modersyskon Anders Jansson och Sven Jansson där. Även Peter Nilsson i Getingaryd och Johan Jansson i Bjällebäck var instämda. Yrkandet gällde uppvisning av handlingar rörande den gårdsaffär, där Johan Svensson hade bortskiftat sin arvej ord, halva kronorusthållet Kopparp emot 3/4 krono rusthållet Råby med undfången mellanavgift. Samtliga parter hade inställt sig. Rätten gav följande utslag: Eftersom tvisten rörde arvsrätt till Kongl Maj ats och Kronans rusthålls jord kund häradsrätten icke pröva avgöra detta mål. Kärandena fick sedan anmäla sin sak hos Kongl. Maj ats befallningshavande. Hur det slutade vet jag inte. Skattebönderna Peter Jonsson och Lars Larsson i Lyckan hade till som martinget 1790 instämt sina grannar angående stängselskyldigheten. Det gällde pastorskan Åstrand i Stora Åby, Magnus Andersson i Haninge, Jonas Larsson i Haningetorp, bönderna Anders Larsson i Råby, Johan Svensson i Stava och Sven Persson i Sonaby. Målet uppsköts. Hur det sedan gick har jag ingen uppgift om. Deras dotter, Maria J ohansdotter, gift med Olof Jonsson från Kushult, bodde efter sitt giftermål med honom några år i Stava men flyttade sedan till Kushult. Där dog Maria J ohansdotter 1775. Vid hösttinget 1760 omnämndes vid tinget ett antal hemman som skulle skatteköpas. Där var bl.a. augmentshemmanet Stava. Det hade värderats för Johan Svensson och Håkan Jonsson till 300 daler silvermynt. Vid vintertinget 1761 var Jöns Nilsson i Kopparp och Johan Svensson i Stava kallade som vittnen i ett mål mellan drängen Jöns Svensson i Ödeshög och bonden Johan Svensson i Klämmestorp som gällde bruk och panträtt till Lakarp. Se mera härom under Lakarp. Vid sommartinget 1762 hade kronoskogvaktaren Johan Sundvall låtit instämma bönderna Johan Svensson och Håkan Jonsson i Stava samt drängen Lars Eriksson för olaga ekhygge. Johan Svensson var förhindrad att inställa sig på grund av timring åt Jöns Nilsson i Kopparp. Håkan Jonsson och Johan Svensson erkände frivilligt. De dömdes till böter. Gästgivaren Johan Jönsson i Holkaberg hade till sommartinget 1763 in stämt Håkan Jonsson i Munkeryd. Orsaken var att denne icke efterlevat en överenskommelse om enbetsskjuts vid gästgivargården. Gästgivaren klaga de över att han förorsakas stor olägenhet. Rusthållaren Håkan Jonsson i Munkeryd hade återstämt gästgivaren J 0 han Jönsson för ohemul instämning. Han hade inte åtagit sig någon enbets slgutstavlasfortställande och så icke heller de övriga reservhemmans åbo ar. Dessutom hade han i våras när han på sin hålldag skjutsat med en häst icke fått samma skjuts med ett par hästar utan gästgivaren tagit den skjutsen själv. Därefter hade han på 7 a 8 veckor då det var gott väglag, icke blivit uppbådad till skjuts förr än tredje stora Bönedagen då gästgivaren sökt 27 skjuts med tre hästar, vartill han varit budad. Gästgivaren hade då överfallit Håkans son, drängen Anders, med oanständiga ord och utlåtelser. Parterna var närvarande, såväl som drängen Anders, vilken självmant inställt sig. Håkan Jonsson nekade till att ha lovat någon enbetstavlas kringgående. Han hade bara lovat att på vissa dagar ha sina hästar hemma i beredskap till skjutsning. Om han även dess emellan skulle bliva budad ge nom enbetstavlan, så skulle han inte kunna sköta hemmansbruket. Av reservhemmans åboar hade inställt sig Johan och Håkan J onssöner i Stava och Anders Månsson i Lilla Krokek samt Nils Persson i Stora Krokek. Dessa såväl som Håkan Jonsson i Munkeryd hade nära till gästgivargården. De instämde med Håkan Jonson att de utom sina vissa dagar då de bör ha sina hästar i beredskap till skjutsning, icke vilja vara bundna med någon enbetsskjuts eller bry sig om den så kallade enbetstavlan som gästgivaren skall ha inrättat. Håkan Jonsson anhöll att hans inkallade vittnen måtte höras, varföre rät ten förekallade drängarna Johan Andersson i Ödeshög och Nils Andersson i Brännegården på 17 år. De berättade: Johan Andersson att stora bönedagen strax efter middagen hade Håkan Jonsson i Munkeryd och drängen Anders kommit till Holkaberg med tre hästar. Då hade gästgivaren sagt honom vart han skulle skjutsa, och Anders svarat honom att det vore en trehästvagn. Gästgivaren hade då sagt att hans egna hästar skulle vara för den och att Anders kunde sätta för parvagnen som även var där. Härom hade de kommit i ordväxling. Båda hade flera gånger kallat varandra för hundsfott och på ömse sidor brutit uti eder. Nils Andersson berättade gästgivaren och drängen Anders kommit i ordkastning. Han hörde gästgivaren kalla Anders skälm men kan inte på minna sig flera skällsord. Rätten konstaterade att Håkan Jonsson och de övriga reservböndema förmodat sig vara fria från enbetsskjuts. De hade aldrig samtyckt till denna. De ville vara bundna att ha hästar i beredskap endast på vissa dagar. Rätten ansåg dock denna inrättning vara nyttig och säkraste medel till de resandes forthjälpande. Rätten förklarade likväl bönderna skyldiga att även utföra enbetsskjuts och därefter fortskaffa tavlan till den som i ordningen följer. Men eftersom gästgivaren Johan Jönsson och drängen Anders Håkans son på tredje stora böndagen under ordväxling om slg'utsningen, bägge i eder och svordomar samt skällsord utbrutit, fördenskull dömdes de att böta 12 daler silvermynt vardera. Vid hösttinget 1782 hade överj ägmästaren herr von Olthoff instämt J 0 han Svensson och J öns Månsson i Stava för att de olovligen fällt ekar på sina ägor. Ekar tillhörde kungen och fick inte röras. Den 22 juni 1782 hade överj ägmästaren med biträde av två nämndemän inspekterat ekarna i Stava och kunde då konstatera att några ekar i Ekängen på Stava ägor blivit ned huggna. Två var ruttna och en var bränd, men färsk i ytan. Dessutom hade en ek i östra gärdet nedhuggits. Johan Svensson och Jöns Månsson uppgav att salpetersjudaren Klocksten hade förrättat salpetersjudning på en plats i Ekängen och där hade han hug git några ekar vid sitt arbete. Klocksten var icke närvarande vid tinget och därför uppsköts saken till nästa ting. Domboken för detta ting saknas och vi 28 får därför sväva i ovisshet om vilket straff som drabbade Johan Svensson och Jöns Månsson för dessa ruttna eller brända ekars nedhuggande. Vid vintertinget 1783 hade kronans länsman, Jonas Fellbom, instämt drängen Anders Håkansson och qvinspersonen Ingj ärd Persdotter i Stava för lönskaläge. Båda var ogifta. Hon erkände frivilligt och berättade att detta tilldragit sig två veckor före Michaelismässan i Stava. Anders Håkansson kunde inte vara med vid rättegången på grund av sjukdom men han hade för nämndemannen i Pilgården och tre andra vittnen berättat att han också er kände sitt brott. Rätten dömde dem att böta för första resan lönskaläge till böter, han tio och hon fem daler silvermynt. De skulle också betala till Ödeshögs kyrka, han fyra och hon två daler samt där undergå enskild skrift och avlösning. Dessutom dömdes Anders skyldig att till det oäkta barnets underhåll, intill dess det själv kan födan förtjäna, årligen utlägga fyra daler silvermynt. Peter Boll gren (173 3) i Gränna, soldat för Stava H1) Sara Larsdotter (1727) H2) Kaisa Persdotter (173 9) Barn: Maria 17630628, död 1764 son 17671224, dödfödd Peter Nilsson (1769), styvson, död på Öninge ägor 17770630, Maria 17730628, död samma år av massel, Sara 17750424, död 1777 på Öninge ägor av magplåga Peter Boll gren kom som soldat till Stava omkring år 1758. Han var först gift med Sara Larsdotter. De hade gift sig i Heda 1758 och Sara uppgavs då vara från Tjugby i Heda. Hon dog av lungsot 1774, 44 år gammal. Han in gick 1773 nytt gifte med Kaisa Persdotter. Bakgrunden för Bollgren och hans hustrur är okänd. Familjen Bollgren bodde möjligen kvar till 1776 men ersattes då i Stava soldattorp av familjen Lilja. Familjen Boll gren flyttade först till Öninge, därefter till Kanikenäs. Där var han bonde. Han dog där 1807. Om hustrun Kaisa Persdotter har jag inte funnit någon dödsnotis. I de sista noteringarna från Öninge ägor, år 1777, tycks hans hustru då heta Stina Svensdotter. Vigselboken har inte kunnat ge några svar på detta. Från domboken vid hösttinget 1770 finns en notering om att Peter Boll gren vid marknaden denna sommar vid Sandstuvubacken anträffat en del persedlar till vilka ingen ägare anmält sig. Komministem i Åby hade låtit kungöra fynden från predikstolen i kyrkan och sedan också vid tinget. Hur det sedan gick har jag ingen anteckning om. På Stava ägor bodde också soldatänkan Kerstin Andersdotter Berggren. Hon var änka efter soldaten Jonas Berggren i Munkeryd. Hennes man hade troligen dött ute i kriget. Hon själv dog någon gång i början av 1770talet. Dottern Annika var inhyst hos familj en Bollgren. Ur kyrkoboken hämtas följ ande anteckning. Den 23 maj 1 7 72 fanns död, sittande i ett kärr på Pikatorps ägor i T ollstads socken, vanartiga och svagsintafattighjonet, flickan, soldatdottern Annika Jonsdotter Berggren 29 från Stava, som olovandes gått ut från modern för att tigga, 18 år gammal. Vilken tragik rymmer inte denna notis. Hos Bollgrens bodde troligen också två systrar, Lisken och Maria Lars dotter, födda 1755 och 1760. Magnus Jonsson 1729, torpare Marta Persdotter 171 1, Katharina 17540809, utfl 1767 Maria 17570610, Magnus och Marta gifte sig 1754. Han uppgavs då vara från Öninge. Där föddes också dottern Katharina 1757. De flyttade sedan till Sunneryds ägor. Till Stava ägor kom de troligen på 1760talet. Deras bakgrund är okänd. De brukade troligen torpet Lussebo och bodde kvar där till sin död, 1797 och 1801 . Kronolänsman Sundelius hade till höstetinget 1796 instämt torparen Magnus Jonsson och hans dotter, pigan Maria Månsdotter på Stava ägor med yrkande om böter för olovlig brännvinsförsälj ning. Maria Månsdotter inställde sig inte. Hennes far uppgav att hon rymt från orten, så att ingen visste var hon fanns. Magnus Jonsson nekade till brottslighet. Kronolänsman berättade att några bevis icke fanns. Målet mot Magnus Jonsson blev då nedlagt. Målet mot pigan Maria Månsdotter skulle återupp tas när hon kunde anträffas. Jag har inte sett någon fortsättning av målet. Maria Månsdotter gifte sig med Jonas Larsson, se längre fram. Daniel Lundgren 1720, avskedad soldat, död 1771 Kerstin Månsdotter 1713, Barn: Anna 17421007 i Gränna, Peter 17470130, Nils 17551205,utf1 1771 Kristina 17500727, Daniel var en avskedad (pensionerad) soldat från Jönköpings regemente. Han hade troligen varit soldat för Kaxtorp i Gränna socken. Enligt en hus förhörslängd från 1757 för Gränna socken fanns familj en Lundgren då på Isgårda ägor och de hade då fyra barn, Johannes 13, Peter 11, Stina 8 och Nils 21/2 år. Familjen kom till Stava i början av 1760talet. Daniel avled 30 oktober 1771 av lungsot. Kerstin Månsdotter bodde kvar i Stava någon tid men har därefter troligen flyttat. Vid vintertinget i Ödeshög den 7 mars 1764 hade Daniel Lundgren in stämt ryttaren Nils Herrbrander på Hårstorps ägor för skällsord och tillvitel ser. Nils Herrbrander nekade. Jonas Petersson berättade att han vid ett tillfälle hört Lundgren och Herr brander i någon ordväxling om Johan Jönsson i Holkaberg som då suttit i häktet i Linköping. Därvid hade Herrbrander sagt att Lundgren vore väl så värd att ligga där som gästgivaren, och att om Lundgrens hus vore ännu större så skulle det nedrivas, något vidare har vittnet icke hört, icke heller av vad orsak Herrbrander på sådant sätt yttrat sig mot Lundgren. Förra vittnets son , drängen Peter Jonsson, hade hört Herrbrander säga att Lundgrens hus skulle nedrivas om det vore aldrig så stort, och att Lundgren 30 vore beryktad såväl som gästgivaren för olovligt umgänge med ryttarhust run Maria Hansdotter på Munkeryds ägor och att Lundgren vore så väl värd att sitta på häktet i Linköping som gästgivaren i Holkaberg, men något vidare har vittnet icke hört. Herrbrander försökte förklara sina utlåtelser med att de kommit från nå got löst rykte om Lundgren, men som Herrbrander nu inför domstolen åter kallade. Rätten dömde Herrbrander för tre ohöviska utlåtelser till tre daler sil vermynt i böter, samt att för rättegångskostnaden ersätta Lundgren med fyra daler silvermynt. I Stava bodde på 1760 och 70talet också ett antal inhyses personer. Bland dem var Maria Persdotter, född 1694, fattighj on, död av ålderdom 1769. Där var också rotegumman Maria Månsdotter, född 1699 och rote gumma för Sväms rote. Hon dog av ålderdom 1769. Vi bör också nämna inhysta kvinnfolket Maria Nilsdotter, född 1720, ofärdig och svagsint, samt hennes dotter Kerstin Jonsdotter, född 1759. Dessa kvinnor hörde till Stavas befolkning omkring 1770. Kerstin Jonsdotter blev förmodligen gift med Anders Berggren, se längre fram. Jonas Håkansson (1765), bonde på 1/2 mtl i Stava, Annika Persdotter 17640106 i Heda, Barn: Anna Maja 17890305, död samma år, Maria 17900524, g 1805 m Jöns Petersson i Glasfall Jonas 17930126, död av hetsig feber 1816. Jonas var son till Håkan Jonsson och Anna Persdotter i Stava. Någon uppgift i födelseboken finns visserligen inte men ett undantagskontrakt säk rar denna uppgift. Anna var dotter till Per Eriksson och Maria Bengtsdotter i Jättingstad. Jonas och Anna gifte sig omkring år 1788. År 1789 fick de en dotter, Anna Maria, som dog samma år. Jonas och Anna innehade och brukade ena halvgården i Stava, som var hans föräldragård. Jonas dog av förstoppning 1802. Annika Persdotter bod de kvar och brukade gården i Stava till dess att hon dog 1835, även hon av förstoppning. Vid Vintertinget 1788 uppvisades ett köpebrev, daterat 27 mars 1786, av vilket framgår att beskedlig man Jonas Håkansson i Stava, för 138 riksda ler specie av sin broder Jöns Håkansson och hans hustru Katharina Pers dotter sig tillhandlat 1/6 efter helt räknat uti halva kronoskatte augment shemmanet Stava, och erhöll han därpå fastebrev. Sonen Jonas Jonsson dog av hetsig feber den 13 juni 1816, 23 år gam mal. Av ett testamente framgår att han muntligen kort före sin död testamen terade sin lösa egendom till sin mor, Anna Persdotter. Vid hösttinget 1819 hade jägmästaren Sjösten instämt Annika Persdotter med yrkande om ansvar för att två ekar blivit kvistade på hennes ägor. Det hade drängarna Peter Jakobsson och Jaen Persson gi ort. Annika Persdotter 31 hävdade sin okunnighet om brottet. J ägmästaren Sjösten hävdade att hon som jordägare måste veta vad hennes tj änstefolk gör. Rätten gav henne möjlighet att vid nästa ting fria sig från målet genom värj omålsed. Målet uppkom vid vintertinget 1820 och då dömdes Annika Persdotter att böta 20 riksdaler i treskifte samt att ersätta jägmästaren för dennes besvär. Vi kan anta att denne jägmästare, som ju dessutom fick en tredjedel av alla böter, hade goda inkomster detta år. Många bönder i bygden fick böta detta år för skadade, eller kvistade ekar. J ägmästaren hade goda inkomster. Anders Johansson 17570622, bonde på 1/2 mtl i Stava, H Katharina Persdotter 1761103 0 i Heda, Barn: Peter 17890419, död s å av slag Peter 17900526, boende i Forsby, omyndigförklarad Jonas 17940507, bonde i Stava på 1/2 mtl, se längre fram Johan 17961217, utfl. till Vallby i Heda 1823 Maria 1799, död av kikhosta 1801 Anders var son till Johan Svensson och Maria Jonsdotter i Stava, och Kopparp. Katharina var dotter till Per Eriksson och Maria Bengtsdotter i J ättingstad i Heda. Anders Johansson var kusin med Jonas Håkansson ovan och de övertog efter sina fäder var sin av de båda halvgårdarna i Stava. De gifte sig dessutom med var sin syster från J ättingstad i Heda. Möjli gen var det Anders Johansson som startade kontakterna med Heda. Anders dog 1800 av bröstfeber. Katharina Persdotter dog i Stava 1818. Till sommartinget 1788 hade Jonas Jonsson i Erikstorp instämt bonden Anders Johansson i Stava angående skuldfordran, åtta riksdaler, efter auk tion i Forsby den 5 november 1787. Anders Johansson medgav riktigheten i fordran och ålades att betala. Till sommartinget 1788 hade Sven Olofsson i Forsby blivit instämd av sin svåger Anders Johansson i Stava. Orsaken var skuldfordran, bestående av hållskjutspengar för 1786 och 1787. Olofsson ålades att genast betala. Skattebonden Anders Johansson i Stava hade till sommartinget 1788 efter fullmakt på sin fader Johan Svenssons vägnar instämt fjärdingsmannen Peter Alvin. Alvin hade i slutet av november månad 1787 mottagit två riks daler 24 skilling för att överlämna dem till Kronobefallningsmannen Knat tingius. Pengarna avsåg Johan Svensons kronoutskylder. Alvin hade dock behållit pengarna och därför krävde Johan Svensson pengarna tillbaka. Rät ten ålade Alvin att ofördröjli gen återbetala beloppet, jämte ränta. Kronolänsmannen Anders Lindgren åtalade vid höstetinget 1789 bonden Anders Johansson i Stava för att han söndagen den 9 augusti varit berusad och okvädat artillerikarlen Anders Berggrens hustru Stina Larsdotter. An ders Johansson erkände förseelsen men hoppades undslippa vidare olägen het eftersom han med Berggren och hans hustru överenskommit om förlik ning. Berggren intygade att en sådan förlikning skett. Efter Berggren framträdde ett vittne, pi gan Stina Håkansdotter från Stockseryd. Hon berättade att söndagen den 9 augusti vid pass kl. fyra på 32 eftermiddagen uppkom någon ordväxling och misshällighet mellan Anders Johansson och Berggren. Anders Johansson kallade Berggrens hustru hora och uttalade flera eder. Anders Johansson var välplägaa' av starka drycker och hade varit näsig. Anders Johansson erkände till alla delar sanningen av Stina Håkansdot ters berättelse. Rätten dömde honom för att han på en söndag överlastat sig med starka drycker, vidare för svordom och lättsinnighet. Han dömdes för fylleri till en riksdaler 32 skillingar för svordom 16 skillingar för sabbats brottet tre riksdaler16 skillingar, tillsammans fem riksdaler 16 skillingar spec1e. Bönderna Jan Hansson i Bjällebäck och Peter Nilsson i Getingaryd samt drängarna Sven Johansson i Stava och Jonas Olofsson i Sj ögetorp hade vid vintertinget 1790 instämt brukarna av deras gemensamt ägda halva krono rusthåll Råby och underliggande 1/4 augmentshemman där, Jonas Persson med diverse krav. Av målet framgår att Johan Svensson i Stava (Sven Johanssons fader) 1784 upplåtit Råby Mellangård och 1A mtl Råby Norrgård på arrende till Jonas Persson. Kontraktet undertecknades i Stava 29 oktober 1784 av Johan Svensson. Vittnen var C Holmström och Johannes Larsson i Maltmossen. Ett nytt kontrakt undertecknades i Råby den 15 nov 1785 av Anders Johans son å hans faders vägnar samt av Jonas Persson. Något utslag i tvisten är ej anträffat. Skattebonden Anders Johansson i Stava hade till sommartinget 1790 instämts av nämndemannen Sven Jönsson i Ödeshög. Orsaken var en skuld fordran efter en auktion i J ettingstad den 24 april. Anders Johansson ålades av rätten att betala en riksdaler till Sven Jönsson. Vid höstetinget 1809 klagade änkan Karin Persdotter i Stava över att åverkan skett på hennes åkerskifte vid ett där befintligt grustag. Krono länsman fick i uppdrag att undersöka saken. Storskiftet i Stava företogs 1791. Skiftet bestod i att marken kartlades och värderades efter sin avkastning samt att markerna skiftades i två halv gårdar. I praktiken hade detta skett redan tidigare men nu blev detta även formellt fastställt. Byggningstomterna låg intill varandra, uppdelade i den södra och den norra, ungefär något ovanför den plats där Farmans hus är belägna idag. Markerna i övrigt delades också i två jämnstora lotter. Så mycket mera är inte att säga om skiftet, mera än att de båda gårdarna hade sina ägor ganska utspridda, inte på något sätt samlade. Båda gårdarna hade var sin kvarn i bäcken. Ägarna vid detta skifte var Anders Johansson Jonas Håkansson. Anders erhöll den södra lotten, den som låg närmast bäcken, längst söderut. Stor skiftet fastställdes vid vintertinget 1792. 33 I Stava dog 1783 bondeänkan Ingrid Olofsdotter. Hon var möjligen änka efter en bonde i Lilla Krokek och hade flyttat till Stava efter mannens död. Nils Lilja 1754 i Bjälbo, soldat Maria Håkansdotter Barn: Anna 1778, död aV bröstsjuka 1789 Stina 1780 Peter 1782 Katharina 1785, död 1786 aV koppoma Maria 1788, död 1790 aV magplåga Kaisa 1792 Katharina 1794, sjuklig, bodde kvar som inhyses i Stava. Margareta 1797 Bakgrunden för Nils och Maria är okänd. Någon Vigselanteckning har inte anträffats i Ödeshögs församling, inte heller i Gränna. Hon föddes i Gränna socken 1757 men nämnare än så har jag inte kunnat komma. De har kommit till Stava 1777. År 1799 flyttade familj en till Stora Krokek där Nils bleV bonde. Maria Håkansdotter dog 1790 och Nils gifte sig 1791 med Ingrid Bengtsdotter. Hon var född i Gränna socken men jag har inte kunnat utreda heller hennes bakgrund. De flyttade till Kulltorp omkring 1805. Där dog Nils aV svullnad och Värk 1807. Flera aV Liljas döttrar omnämnes åtskilliga år i husförhörslängderna som pigor i Stava. Nästa soldat för Stava var Karl Blom. Vid Vintertinget 1787 hade Nils Lilja såsom fullmäktig för kaptenen Sjö sten instämt organisten TollkVist i ett skuldfordringsmål. Lilja var tydligen en betrodd man som kunde sköta tingssaker eftersom han fått detta uppdrag. Rätten ålade organisten TollkVist att betala skulden. Vid Vintertinget 1787 hade soldaten Nils Råberg på Råby ägor instämt sina svågrar, förre rusthållaren Gudmund Persson i Uppsala och soldaten Nils Lilja på Stava ägor. Han begärde att de skulle styrka beloppet aV det fäderne och mödemearv som de erhållit efter deras aVlidna föräldrar och svägerska. Gudmund Persson förklarade sig inte minnas något men soldaten Lilja förklarade att hans del bleV 17 riksdaler och 32 skillingar. Mera före kom inte Vid detta mål. Det är ändå intressant att se släktskapen, även om Vi ändå inte helt kan klarlägga detaljerna däri. Vid hösttinget 1787 hade Nils Lilja instämt fjärdingsmannen AlVin i Ödeshög på grund aV skuldfordran. Alvin var skyldig Lilja sex riksdaler 32 skillingar specie. Han ålades aV rätten att betala sin skuld. Gästgivaren Peter Persson i Holkabergs Sörgård hade till höstetinget 1801, mål 36, instämt grenadj ären Lilja för att utfå fyra riksdaler för inköp ta varor Vid auktion i Stava den 24 oktober 1800. Mera uppgift er om familj en Lilja finns under Stora Krokek. 34 Jonas Larsson 1756 i Gränna, torpare, ofärdig Maria Månsdotter 17570610, Ingrid 17791225, död av bröstsjuka 1781 Här återkommer Vi till Maria Månsdotter, dottern till Magnus Jonsson och hans hustru Maria Persdotter på torpet Lussebo. Maria gifte sig med Jonas Larsson 1779. Jonas uppgavs då vara från Kopparp. Han var förmod ligen tj änstedräng där, men sitt ursprung hade han troligen i Broxvik i Grän na socken. Jonas och Ingrid bodde först troligen på torpet Lussebo, sedan på Brodderyds ägor och sedan kom de tillbaka till Lussebo i Stava när hennes far dött 1801. De fick en dotter 1779 men hon dog 1781. Jonas uppgavs vara ofärdig. 1816 bodde de i en backstuga på Stava ägor och var då antecknade som fat tighj on. Jonas dog 1820. Maja bodde kvar en tid men flyttade 1831 till Skrädebergs ägor och bodde där tillsammans med sin syster Katharina en tid. De var änkor båda två och utfatti ga. Systern Katharina flyttades till Ödeshög och Maria bodde ensam kvar på Skrädebergs ägor. Den 5 maj 1836 aVled extra ordinarie fattighjonet Maja Månsdotter från Stava ägor. Hon aVled aV ålderdoms bräcklighet, 79 år gammal. Hur mycket fick hon ut aV livet kan man undra? På Stava ägor bodde 178485 Peter Gustafsson och Lena Jonsdotter. Peter var torpare och skräddare. Han gifte sig med Lena Jonsdotter 1778. Han var då torpare på Maltmossens ägor. Från Stava flyttade de till Bankaby ägor. 1791 återfinns de på Fogeryds ägor. Deras bakgrund är okänd. Det har under årens lopp bott många människor på byns ägor, som Vi inte vet sär skilt mycket om. Anders Jonsson Berggren (1747), smed, död 1797 Kerstin Jonsdotter (1759), Barn: Ingrid 17890305, dödi koppoma 17 maj 1795, Jonas 17920113, död 1796 Anders 17950520, Anders Jonsson Berggren var smed och bodde på Stava ägor, åtminstone 1788 då han gifte sig med Kerstin Jonsdotter, som också bodde här. Anders var möjligen son till livgrenadjären Jonas Berggren i Munkeryd. Anders var hovsmed, han skodde hästar. Kerstin Jonsdotter var sannolikt dotter till inhysta, svagsinta qvinfolket Maria Nilsdotter på Stava ägor. Var de bodde är osäkert, men kanske var det utmed HolavedsVägen. Anders fanns liggande död ute på marken 6 feb 1797. Kerstin Jonsdotter dog den 1/9 1810 aV venerisk sjukdom. AV familjen återstod sedan endast sonen Anders. Han var dräng på olika håll i bygden, Porsarp, Holkaberg, Lilla Krokek, Han flyttade 1822 till Stora Åby. På Staffanstorps ägor fanns år 1785 en piga som hette Katharina Johans dotter. Vid sommartinget 1785 hade hon instämt smeden Anders Berggren på Kopparps ägor för att han hade haft lägersmål med henne och gjort henne 35 med barn. Anders Berggren erkände att han i oktober 1784 gjort henne med barn och att det skett utan äktenskapslöfte. Båda dömdes till böter, han tre riksdaler och 16 skillingar, hon en daler och 32 skillingar. Dessutom skulle de båda böta till Ödeshögs kyrka, han en riksdaler 16 skilling och hon 32 skillingar. Där skulle de också undergå enskild skrift och avlösning. Till det väntade barnet och dess uppehälle dömdes han att årligen betala två riksdaler 32 skilling fram till dess att barnet själv kan för sörja sig. Om det blir tvillingar skall han betala dubbla summan. Så besluta de häradsrätten. Jag har inte funnit Katharina J ohansdotter omnämnd i kyrkoböckerna eller någon annan stans, mer än vad domboken om detta mål berättat. Jag vet därför inget om fortsättningen av denna ”kärlekssaga”. Anders Berggren är troligen identisk med den smeden Anders Jonsson Berggren som med sin hustru Kerstin Jonsdotter senare bodde på Stava ägor. Kanske kan Kerstin Jonsdotter vara identisk med Katharina J ohansdotter. I så fall fick väl kär lekssagan också ett lyckligt slut. Sven Isaksson 1766 i Byarum, torpare och skomakare Kaisa Olofsdotter 17550314 i Stora Åby Barn: Anna Maja 1789, död 17900716 Stina 17901130, död 17911003 av slag, Johanna 17920405, död 1812 på Stockseryds ägor av lungsot, Anders 17940517, död 17951219 i tvinsot Katharina 17960705, gift, se nedan Sven Isaksson uppgavs 1790 vara ryttare i Hårstorp, 1792 torpare och 1796 skomakare. Bakgrunden för Sven är okänd. Han uppges vara född 1766 i Byarum, men födelseboken i Byarum har ingen sådan uppgift. Kaisa var dotter till sågaren Olof Jonsson och hans hustru Johanna Eriksdotter på Ingemarsbacken i Stora Åby. Sven och Kaisa bodde troligen i Hårstorp under åren 1790 1796 och därefter i Stava, kanske på det torp som låg utmed Holavedsvägen, snett emot Lilla Krokeks soldattorp. Sven dog den 1 juni 1822 av inflammation och feber. Kaisa Olofsdotter dog den 8 maj 1829 av ålderdom och var då antecknad som fattighj on. Dottern Katharina gifte sig 1822 med torparen Peter Nilsson, född 1796 i Stora Åby. Han och Katharina bodde i Stava något år men flyttade 1823 till Östra Haddåsen. Joel Huggert 17660119 i Stora Åby, ryttare för Munkeryd Katharina Larsdotter 17670115, Barn: Lars 17940407, Maria 17960521, död 17980803 Joel var son till torparen Lars Knutsson och hans hustru Karin Månsdot ter på Krisseby ägor i Stora Åby socken. Katharina var dotter till Lars Le onhardsson och Maria J ohansdotter på Gyllinge ägor. Joel och Katharina gifte sig 1792. Joel var då nytillträdd ryttare och Katharina var tj änstepi ga i Munkeryd. De bodde sedan på Munkeryds ryttartorp, Nyttorp. Joel Huggert 36 dog den 27 mars 1807, troligen under krigen i Tyskland. Mera om familj en Huggert kan vi läsa under Munkeryd. Jonas Andersson 17940511, bonde på 1/2 mtl i Stava, nämndeman, Anna Kaisa Larsdotter 18021 118 i Heda Anders M Petersson 18150312 i V Tollstad, bonde Barn: Anders Johan 18220529, g m Sofia Gustafsdotter,utf1. t St Åby Karl Gustaf 18240522, till Heda 1841, Per E A 18280316, död s å Anna Sofia 18300204, g m Johan Aug. Gustafsson i Kopparp Sven Victor 18321227, gift och bonde i Stava, se längre fram August 183 51 108, gift och bonde i Stava, se längre fram Oskar Fredrik 18401013, gift och bonde i Stava, se längre fram Alida Mathilda 18430522, död 1849 Emili Augusta 18470908, död 1848 Jonas var son till bonden Anders Johansson och hans hustru Katharina Persdotter i Stava. Anna Kaisa var dotter till bonden Lars Jönsson och hans hustru Anna Jonsdotter i J ättingstad i Heda. Jonas och Anna gifte sig 1819. De innehade och brukade den ena halvgården i Stava, troligen kvarngården, vilken var den nedre gården. Jonas Andersson var nämndeman. Han dog 1836, endast 42 år gammal, och Anna Kaisa gifte 1839 om sig med Anders Magnus Petersson De dog båda år 1862. De uppgavs då äga och bruka 11/30. Efter deras död gjordes ett skifte av deras gård, angivet som laga skifte men ändrat till hemmans klyvning. Vid höstetinget 1819 hade jägmästaren Sjösten instämt Jonas Andersson med anledning av skador på en ek. Jonas Andersson hade givit sin torpare löfte till plåtning och därför hade eken blivit skadad av risdragning. Jonas Andersson dömdes till tio riksdaler i böter samt två riksdaler i ersättning till jägmästaren för dennes besvär. Vid sommartinget 1827 hade nämndemannen Anders Jonsson i Tuna i en skrivelse till häradsrätten klagat över att Jonas Andersson i Stava samt hans broder Johan Andersson i Vallby, i egenskap av förmyndare för sin broder Peter Andersson i Forsby Kullagård, inte skött detta uppdrag. Brodern och och hans hustru fick lida brist på nödigt uppehälle. Johan Andersson bestred påståendet. Vad rätten kom fram till har jag inte sett något om. Jonas Andersson ansökte flera gånger om att få husbehovskvarnen i Sta va skattlagd för att därigenom kunna mala även åt övriga byar i bygden. Möjligen var detta tillstånd tidsbegränsat eller om det blev återkallat. En tid var ärendet vilande i avvaktan på laga skiftet. När skiftet var klart upptogs ärendet igen. Kvarnen i Stava blev skattlagd. Kvarnen i Stava var flitigt använd av byarna i närheten, även om en kvarn i Munkeryd under någon tid också var skattlagd. Jonas Andersson dog 183 6, endast 42 år gammal. Vid vintertinget 1838 hade skattemannen Peter Andersson i Disevid och rusthållaren Jan Andersson i Vallby instämt gästgivaren Erik Nilsson samt jägmästaren J oakimsson i Holkaberg för att de inte släppte fram vattnet till kvarnen i Stava. 37 Dessutom inträffade det att från sågen i Holkaberg kom ibland spånor flytande med vattnet. De orsakade skador på ängsvallen i Stava. Denna ska da uppgavs till några lass hö. J oakimsson menade att Stavaboma fick passa på och använda det vatten som kom vid de tillfällen när sågverket i Holka berg användes. J oakimsson menade för övrigt att om vattnet utsläpptes skul le detta orsaka förlust av foder för Holkaberg. Erik Nilsson hade inte inställt sig, endast insänt en skriftlig inlaga. Målet uppsköts till sommartinget. Hur målet slutade vet jag inte. År 1834 företogs laga skifte. Stava var fortfarande delati två gårdar och detta ändrades inte heller nu. Det enda som hände vid laga skiftet var att de båda gårdarnas ägor och marker blev mera samlade. En förenkling av kartan kan man kalla detta skifte. De båda ägarna nu var Jonas Andersson, som efter sin far övertagit den södra byggnadstomten och Jonas Håkanssons än ka, Anna Persdotter. Under någon kort tid omkring 1830 bodde sockenskräddaren Gustaf Fri berg i Stava. Han hade en skräddardräng som hette Johan Berglund. De flyt tade 1831 till Skälaby. Vid sommartinget 1846 förekom återigen ett tvistemål vid häradsrätten rörande vattnet i bäcken. Det var kvamägama i Stava som instämt J oa chimsson i Holkaberg för att denne inte medgav något vattenflöde till kvar nen i Stava. Sådana tvistemål förekom då och då. Johannes Jonsson 17880514 i Adelöv, torpare på Lussebo, Maja Nilsdotter Råberg 17911214, Barn: Johan Alfred 18300717, se nedan Maja Stina 18231226, utfl. till Stora Åby 1844 Inga Lotta 18320408, död 1833 Anna Brita 18270524, till Hjo 1870, trolovad 1865, se nedan Jenny Matilda 18650518, Amanda Rosina 18670905, död av bröstsjukdom 1868 Karl Johan Albert 18690611, Oskar Fredrik 18600630, Johannes var son till bonden Jonas Eliasson och hans hustru Ingrid Svensdotter i Äskeryd, Adelövs socken. Jonas Eliasson i Äskeryd kom näm ligen till Stora Krokek som bonde omkring år 1800. Johannes och Maja gif te sig 1823. Under åren 18231860 var han torpare på Stava ägor, sannolikt då på torpet Lussebo. Krafterna avtog dock och från 1840 var han inhyses och fattig, men troligen ändå boende på Lussebo. Johannes dog 1862 av plågor mellan bröst och underliv. Maja Stina Nilsdotter dog av ålderdom 1863. Dottern Anna Brita trolovades 1865 med sj ömannen Karl Fredrik Sund berg från Hjo och flyttade till Hjo 1870. Sonen Johan Alfred gifte sig inte. Han var dräng på gårdarna i Stava och bodde på äldre dagar som inhyst fattighj on i Stava. Han dog den 1 mars 1884 av lungsot, 53 år gammal. 38 Johan Persson 17800826 i Heda, torpare Ulrika Olofsdotter 17810218, Anna 18030306 Johan var troligen tj änstedräng i Stava och Ulrika tj änstepiga i Holkaberg när de gifte sig 1803. Ulrika var dotter till Olof Friberg och Maria Fågelberg i Sjöstorp. Hennes föräldrar var också en tid gästgivare i Holkaberg. Johan och Ulrika bodde efter giftermålet en tid på Stava ägor. Sedan flyttade de till Sjöstorps ägor där de står som torpare. Där föddes flera barn. Någon gång på 1820talet flyttade de till Sestorp där de hade en gård på arrende. År 1830 kom de till Åeryd där de hade ett torp. Där dog Johan 1834. Ulrika Olofsdotter dog den 29 maj 1858 på Skrapegårdens ägori Ödeshög. Karl Blom 17761115, soldat. Maja Abrahamsdotter , Barn: Sara Lena 18110609, död 1811 på Häggesta ägor Anna Maja 18130221, död 1814, på Häggesta ägor. Karl var son till torparen Zachris Persson och hans hustru Maria Svens dotter i Näteryd. Hans morfar hette Sven Broberg och var av den urgamla tyska adelssläkten von Brobergen. Karl och Maja vigdes 1802. Maja var ett syskonbam till Karl och det var efter Kongl Maj :ts tillstånd som giftermålet kunde ingås. Karl var troligen någon kort tid soldat för Lilla Krokek innan han kom till soldattorpet i Stava. Karl uppgavs 1807 vara i fransk fångenskap. Han var förmodligen däri sällskap med soldaten Stark från Kopparp och Lantz från Hårstorp. De fick under fångenskapen troligen arbeta med kanalgrävning i Frankrike. År 1811 var han åter i Sverige. Då fanns en ny soldat i Stava soldattorp. Därför blev det Häggestads ägor för familjen. De fick två döttrar men båda dog i späd ålder. Jag har inga mera uppgifter om Karl och Maja. Jag har inte heller lyckats utreda hennes bakgrund. Hon var ett syskonbam till Karl. Under något år, omkring 1812, bodde torparen Jonas Andersson med sin familj på Stava ägor. Han var född i Rogslösa 1772, hustrun Anna J onsdot ter, född i Ölmstad 1778, och sonen Jonas, född 1812. De flyttade sedan till Siggeryd, möjligen 1817. De bodde sedan som inhysta och utfattigai Sig geryd. Anna dog 1843. Jonas, eller Jöns som han också kallades, dog något senare. En son till dem, Johannes bodde sedan med sin familj i Siggeryd. Peter Persson 1777 i Gränna, arrendator, Kerstin Larsdotter 17780330, Barn: Maja 18090326, ofärdig, död 1836 av vattensot Kerstin 18111112, Karl Johan 18201219, 39 Peter och Kerstin gifte sig 1808. Båda tjänade då på Mellby Börj esgård. Deras första gemensamma bostad blev en backstuga på Börj esgårdens ägor. Den låg ut med landsvägen. År 1818 kom de till Kopparp där de arrendera de den ena halvgården. 1832 flyttade de till Klämmestorp där de arrendera de % mantal. De kom därifrån till Stava 1835. Här arrenderade de i tio år den ena halvgården. 1845 flyttade de till Gränna socken, förmodligen till Vendelstorp. Där dog Kerstin Larsdotter den 2 oktober 1857 i rödsoten. Peter dog den 24 februari 1858. Deras efterlevande barn, sonen Karl Johan Petersson och dottern Kerstin Petersdotter bodde sedan i en backstuga på Kvatarps ägor. Jag har inte redovisat deras bakgrund. Jag är inte heller helt säker på den, men jag tror att Peter var son till Per Persson och Lisa Danielsdotter i Örserums Mellangård. Kerstin var sannolikt dotter till torparen Lars Måns son och Kerstin Arvidsdotter i Västra Tuggarp. Jonas Blom 17861212 i Stora Åby, soldat Maja Abrahamsdotter 17850201 i Säby, död 1836 av gikt Johan 18211217, Jonas var son till soldaten Jonas Fogelkvist och hans hustru Stina Olofs dotter på Skogs ägor i Stora Åby socken. Jonas kom till Stava 1808, troligen för att där ersätta den förra soldaten, Karl Blom, som då var fången i Frank rike. Jonas gifte sig 1811 med Maja Abrahamsdotter. Jag trodde först att det var företrädarens hustru, eftersom hon hette så. Men tydligen var det inte så. Denna Maja Abrahamsdotter var född i Säby 1785 och kom hit 1808. När hon gifte sig med Jonas Blom var hon förmodligen piga i Östra Had dåsen. Hon dog 1836 av gikt. Jonas gifte sig då med pigan Maja Greta Pers dotter från Lilla Krokek. År 1837 erhöll Jonas Blom avsked från sin soldat tjänst och flyttade till Haddåsen. Han blev senare bonde i Kopparp. Vid urtima ting i Ödeshög den 14 juli 1817 åtalades den förrymde volon tären Gustaf Stålberg för att han den 4 juni detta år gjort inbrott i soldattor pet på Stava ägor. Där hade han från soldaten Blom stulit ett fickur med ett värde av 13 riksdaler. Inbrottet hade skett genom att bryta upp ett fönster. Stålberg överlämnades till krigsrätten för att där dömas. Fredrik Fält 18100925 i Gränna, soldat Greta Jonsdotter Falk 17970311 i Adelöv Karl Fredrik 18290126 Fredrik kom med sin familj till Stava 1835 från Rossholmen, där de varit i två år. Han var son till korpralen Karl Svan och hans hustru Maria J onsdot ter på Bunnströms ägori Gränna socken. Han gifte sig 1837 med Greta Jonsdotter Falk. Hon var dotter till soldaten Jonas Falk och Greta Nilsdotter i Folkarps soldattorp i Adelöv. Hon hade tjänat piga i Ödeshögs Brännegård och där födde hon sonen Karl Fredrik. 40 Fredrik dog på Vadstena kurhus 1847. Hustrun Greta flyttade då till Hårstorps ägor. Där gifte hon sig med bonden Anders Nilsson. Hon dog av lungsot den 16 augusti 1858 i Hårstorp. Nils Johan Fält 18251919 i Åsbo, inflyttad från Åsbo 1847. Nils Johan Fält var den livgrenadj är som avlöste Fredrik Fält. Nils Johan var dock inte särskild långvarig. Efter tre år lämnade han bygden och flyt tade tillbaka till Åsbo. Nästa soldat hette Stav. Adolf Fredrik Stav 18290713 i Linderås, livgrenadj är, h Maja Stina Svensdotter 18201205 i Svartorp,från Fogeryd 52, g 52 Barn: Johan August 18531107, död 531207 Kristina Josefina 18550604, död i rödsoten 1857 Frans Oskar 18571129, till Hårstorp 1878, Hulda Aquilina 18591219, död av ansiktsros 1915. Johan Albin 18611029, till Hakarp 1882, Adolf Fredrik Stav var son till socknemannen Jöns Eliasson och Kathari na Svensdotter i Hakebo i Linderås socken. När Adolf var 10 år gammal flyttade familjen till ett förpantningstorp på Fogeryds ägor. Adolf kom till Stava 1849 och Maja Stina kom något senare. Maja Stina var torpardotter från Haraldstorp i Svarttorps församling. Hon var piga på olika håll, kom från Stora Åby till Klämmestorp 1839, sedan var hon i Fogeryd. De gifte sig 1852. Adolf var sedan soldat för Stava fram till 1881. Maja Stina dog 1885. I husförhörslängden 18861890 är för Adolf Fredrik Stav antecknat Kommendörsgatan 6, Stockholm. Möjligen har han en tid bott där. Adolf byggde vid sin pensionering ett hus utmed den nya väg som bygg des 1852. Stugan gavs namnet Stavlösa. Där bodde han tillsammans med dottern Hulda. Hon dog i ansiktsros 1915. Han dog i början av 1920talet. En av hans stora sysselsättningar som pensionär var fiske i Vättern. Han har berättat åtskilliga historier om bl. a. skrock och vidskepelse förr, som intagits i boken "Ödeshög genom seklema". Johan Grip 18050925 i Gränna, arrendator Stina Greta Andersdotter 18090113 Barn: Kristina 18321208, nöddöpt, död samma dag. Maria 18350326, g m Johan Fredrik Johansson i Stava Johan 183 7 121 1, arbetare vid Skärblacka pappersbruk Johan och Stina gifte sig 1831 när de båda tjänade som dräng och piga i Lilla Krokek hos Samuel Svensson. Johan var son till soldaten Johannes Grip och hans hustru Kerstin Nilsdotter på Uppgränna Knutagårds ägor. Stina var sannolikt dotter till bonden Anders Jonsson och Stina Hansdotter i Kopparp. Från Lilla Krokek flyttade de 1734 till Kopparp där de var hälf tenbrukare på Katharina Hansdotters gård. 41 De kom 1836 till Stavreberg och här arrenderade de förmodligen 1/ 16 mtl, från 1841 arrenderade de 3/32 mtl. År 1845 flyttade de till Lilla Krokek och där var de hälftenbrukare på Samuel Svenssons gård, Norrgården. De arrenderade 1847 eller 1848 en aV gårdamai Hårstorp. 1849 kom de till Stava där de arrenderade en gård. De flyttade 1852 till baka till Hårstorp. Där arrenderade de 3/8 mtl. Från slutet aV 1850talet upp gavs de vara inhyses i egen stuga i Hårstorp. Stina uppgavs då i husför hörslängden vara sjuklig och oduglig. Båda dog 1878, Maria aV lungsot den 5 maj och Johan den 4 december aV samma sjukdom. Oskar Fredrik Andersson 18401013, bonde, Johanna Sofia Persdotter 18440113 i Stora Åby Barn: A Gideon V 18651030 i " , bonde i Holkaberg Jenny A M 18670601 i " t Amerika 1892, Amanda Cecilia 18690304, flötte till Amerika, fick det bra C Konrad T 18701112, t AdelöV 1890, tN Amerika 1892 Hilma S 18730721, t N Amerika 1897, Helga Josefina 18750925, död 1878 Hilda Antonia K 18780220, död 1882 aV charlakansfeber Helga Frenanda 18801005, död 1891 Hilda Alfrida T 18830605, gift med skomakaren Axel Fransson Farman B V 18870721, gift med Nanny, övertog gården Oskar Fredrik var son till bonden Anders Magnus Petersson och hans hustru Anna Kaisa Larsdotter i Stava. Johanna var från Väsjötorp i Stora Åby, närmare uppgifter om hennes bakgrund har jag inte. De gifte sig 1864 och bodde första tiden på Väsjötorp i Stora Åby socken. År 1868 flyttade de till Stava. De uppgavs äga 7/24, som tillföll honom i skiftet redan 1862. Detta var det som Vi kan kalla Kvamgården. Flera aV barnen emigrerade till Amerika. Om Amanda Cecilia har uppgi Vits att hon fick det bra i Amerika. Om Hilma har uppgiVits att hon var hemma ett par gånger och hälsade på. Jenny återkom från Amerika och gifte sig med en grannpojke i Stava, nämligen Axel Augustson. De bosatte sig i Skrädeberg. En son till dem var Erik i Skrädeberg. Med tiden blev Oskar Fredrik begiven på spritdrycker och detta ledde till att han omyndigförklarades. Han dog i början aV 1920talet och hustrun dog 1926. Det grå, omålade, timrade bostadshuset byggdes 1868 aV Oskar Fred rik. Timret till huset hade huggits på häradsallmänningen och huset byggdes först upp i Väsjötorp, togs sedan ned och transporterade till Stava, där det fortfarande står. Det var en sonson till Oskar Fredrik, nämligen Ivar Andersson i Holka berg, som berättade detta. Han har också berättat att Oskar var en storvuxen man, snäll och omtyckt aV sina barnbarn. Han var kunnig och duktig. Han byggde sj älV den sista kvarnen i Stava, med vattenhjul, juta samt lager aV oxelträ. Bredvid lagret lades ett stycke tal g. Om lagret började gå varmt bör jade talgstycket automatiskt att smälta. 42 August Jonsson 183 51 108, bonde på 7/72 mtl, Johanna J ohansdotter 18290928 i Säby, Barn: Amanda Josefina 18620618, gift och utfl. till Frinnaryd 1886, Axel Fredrik 18630815, död av bröstlidande 1868 Karl August 18650118, död s å Emilia Serena 18660225, gift och flyttat till Stora Åby socken Edla Dorotea 18680206, g m Gustaf Johansson i Holkaberg Axel Hjalmar 18700209, bonde i Skrädeberg August var son till Jon Andersson och Anna Kaisa Larsdotter i Stava. Johannas bakgrund har jag ingen uppgift om. August och Johanna gifte sig 1861 . De brukade först 1/2 mantal i Stava. Senare uppgavs de inneha 1/24. Fa milj en flyttade 1886 till Angseryd men August Jonsson hade kvar gården i Stava i sin ägo. 1894 återkom August och Johanna till Stava. Johanna dog 1907 och August dog 1909. Den gård de ägde och brukade var troligen den som Einar och Ingegerd Jakobsson innehade, belägen utmed gamla landsvägen. Ingegerd är för öv rigt en dottersondotter till August och Johanna. Sonen Axel Hjalmar blev bonde i Skrädeberg. Han gifte sig med en granndotter, Jenny Oskarsdotter. De blev föräldrar till bl.a. Erik i Skräde berg. Sven Viktor Jonsson 1 832 1227, bonde, Johanna M J ohansdotter 18320203, Barn: Gustaf Alfrid 18550106, utfl omkring 1870 ? Emilia Mathilda 18590301 i Vadstena, t Åby Fyrbondegård 1877 Albin Antonius 18620103, t Börstabol 1879, åter 1884 Hilding Felix 18631020, t Kopparp 1881, t Gränna 1884 Karl August 18680128, död i mässlingen 1869 Elin Teresia I 18720527, till Askersund Sven Viktor var son till Jonas Andersson och Anna Kaisa Larsdotter i Stava. Johanna var från Öninge och var dotter till Johannes Johansson och Anna Brita J önsdotter. Sven Viktor och Johanna gifte sig 1857. De bodde först i Vadstena, sedan arrenderade de en gård i Kopparp 185964, i Hårs torp åren 186972 men kom därefter till Stava. De uppgavs inneha 3/24 mantal men 2/24 nämns också. Sven Viktor uppges i husförhörslängden 18661870 vara fanatisk, vilket kan antas ha bestått i att han var engagerad i Stava missionsförening. Husförhörslängder na vid den tiden innehöll sådana noteringar. Han skänkte också en tomt till det första missionshuset i Stava. Han dog 1898. Hustrun Johanna dog 1917. De innehade sannolikt den gård som Hel ge och Ethel Björn senare hade i Stava. 43 Anders Johan Jonsson 18220529, bonde, Anna Sofia Gustavsdotter18291021 i Säby, Barn: Ida Sofia 18510619 i Stora Åby, g 1872 m Augusti Öjan Tekla Axelina 18550103 i ", till Amerika Emilia Mathilda 18590227, till Varv 1879 Frans Herman 18620522, till Varv 1880 Amanda Josefina 18640327, död 1865 Jeanna Olivia 18660308, död s å Karl Edvard 18690629, till Amerika Oskar Anton 18710801, skomakarmästare Hedin i Sj öberga Johan var son till bonden Jonas Andersson och hans hustru Anna Kaisa Larsdotter i Stava. Anna Sofia var dotter till bonden Gustaf Johansson och hans hustru Maja Lisa Ekelund i Löverhult i Säby, senare boende i Kop parp. Johan och Sofia gifte sig 1849. De brukade under åren 184957 en gård i Ruskilsby. Sedan köpte de en gård i Öj an. År 1864 flyttade de till Stava där de innehade 1/24, en nybildad gård vid Holavedsvägen, på höjden norr om Kyléns. Johan dog 1896. 1901 flyttade Sofia till sin dotter Ida, i Öj an. Hon dog där den 3 juli 1914 av ålderdom. Vi kan se att två av barnen flyttade till Varv, Emilia och Frans. Deras yngste broder, Oskar, var också en tid i Varv. Han blev sedan skomakarmäs tare i Sj öberga. Lars Adolf Johannisson 18250923 i Vireda, mj ölnare h 1) Maja Greta Petersdotter 18240207 i Sandhem, död 1874 h 2) Maria Elisabet Holm (1826) i Jönköping, död 1897 Barn: Johan Gottfrid 18530326 i Gränna, t Amerika 30/4 1869 Jenny Mathilda 18611022, Beda Vilhelmina 18660318 Amanda Josefina Wahlström 18581104 i Gränna, piga, från Sthlm 1878, Anna Ottilia 1879, oä dotter till Amanda Josefina. Lars var från Vireda men jag är inte helt säker över hans bakgrund. Möj ligen var han son till mjölnaren Johannes Vir och hans hustru Anna Stina Palm från Rupphults kvarn i Vireda. Lars Adolf gifte sig 1852 med Maja. Han var då dräng i Röttle i Gränna. Hon var hemmadotter vid sågen i Gränna, dotter till Peter Andersson och hans hustru Stina. Hon var född i Sandhem och på fädernet hade hon sina rötter i Utvängstorp och på mödemet i Yllestad. Från Röttle flyttade de till Munkeryd 1861 och därifrån till Stava 1864. Lars står sedan skriven som mjölnare. Familjen bodde i eget hus som låg i nära anslutning till kvarnen, i Larsa backen. Larsabacken har då förmodligen blivit uppkallad efter honom. Många olyckor har hänt här i denna backe efter biltrafikens tillkomst. Maja Greta dog av maginflammation 1869. Lars gifte sig därefter med Maria Elisabet Holm, änka efter smeden Johannes Vahl ström från Holka bergs ägor. Amanda Josefina var dotter till Maria Elisabet Holm i hennes äktenskap med smeden Johannes Vahlström. Hon rymde till Amerika 1881. 44 Hennes dotter Anna Ottilia bodde kvar i Stava ännu under 1890talet men utflyttade till Amerika år 1900. Lars Johan Petersson 18150428 i V Tollstad, bonde på 1/2 mantal H Anna Brita J önsdotter 18090214, d.t. Jöns Persson i Börstabol Barn: Karl Alfred 18270701, hemmansägarei Sväm, död 1845, Gustaf 18291130, bonde på Öninge Jonsgård, Johanna Maria 18320203, g m Sven Viktor J onsson,ovan Johan Fredrik 18360908, g m Maria Grip, bonde i Stava,se nedan Johannes 18470215, rymde till Amerika 13/11 1869 Matilda 18500418, g m Karl Johan Johannisson, se nedan Johanna Maria 18320103, t Öninge oä son Gustaf Alfred18550706, " Vi börjar denna familj ebeskrivning med Anna Brita J önsdotter. Hon var dotter till bonden Jöns Persson och hans hustru Maja Jonsdotter i Börstabol. Maja Jonsdotter var kommen från Stava. Anna Brita gifte sig 18 år gammal 1826 med bonden Johan Johansson i Öninge J onsgård, som var 12 år äldre. De fick fyra bam. Johan Johansson dog 1844 och Anna Brita gifte sig 1846 med Lars Johan Petersson som i flera år varit dräng på gården i Öninge. De kom till Stava troligen 1850. Anna Brita J önsdotter hade genom sin morfar, bonden Jonas Håkansson i Stava, bördsrätt här. De ägde ena halvgården i Stava, vilket bör ha varit Norrgården som i början av 1880talet ännu inte var skiftad. Det blev den dock, troligen 188384. Lars Johan Petersson dog 1883 och Anna Brita dog 1898. Lars Johan Håkansson 18150401 i Ölmstad, arrendator, död 1857 Johanna Nilsdotter 18180925 i Svartorp, Barn: Augusta 18450328 i Skärstad Mathilda 18461020 i ? Johan Aron 18480630 i ? Alfred 18520202 i Svenljunga Kristina 18540511 i Gränna, Gustava Charlotta 18561230,, död 18570215 av slag Lars Johan och Johanna gifte sig 1845. Han var då dräng på Skärstads prästgård och hon var pi ga i Berghem i Skärstad. De brukade ett torp, kan ske under prästgården i Skärstad och där föddes deras första barn. Var de sedan bodde har jag ingen uppgift om, mer än att år 1852 var det i Sven ljunga. De kom därefter till Gränna socken och då uppges Lars vara dräng i Norra Kärr. De flyttade sedan till Stava 1855. I Stava arrenderade de 1/2 mantal, vilket kanske var den södra halvgår den, Farrnans gård. Efter att mannen dött i rödsoten den 18 september 1857 flyttade Johanna med sina barn till Gränna 1858. 45 Johan Fredrik Johansson 18360908, först arrendator, sedan bonde Maria J ohansdotter Grip 18350320, Barn: Hulda Axelina 18610718, till Amerika 870419 Axel Reinhold 18640202, död av vattusot 1889 Karl August 18660725, övertog föräldragården, Johan Evald 18791003 i VT, till Amerika 1898 Jenny Matilda 18690517, död 1908 Alma Josefina 18720601, t N Amerika 1889 Selma Olivia 18750210, död av slag samma år Fredrik var bondson från Öninge, son till Anna Brita J önsdotter, se ovan, i hennes äktenskap med Johannes Johansson i Öninge. Han tjänade dräng i Stava i slutet av 1850talet. Han gifte sig med Maria 1860. Hennes föräldrar, Johan Grip och Stina Andersdotter, arrenderade gårdar på flera ställen i bygden, någon kort tid även i Stava i början av 1850talet. Fredrik och Ma ria arrenderade ena halvgården i Stava åren 18601868. 1868 flyttade de till Kråkeryd. År 1884 återkom de till Stava och hade då förvärvat 1/ 16 mantal. Vi kan anta att det var det gamla torpet Lussebo som nu brutits ut och sedan kluvits i två gårdar om vardera 1/ 16 mantal. Maria dog 1897. Fredrik dog 1920. Johan är omnämnd i boken "Ödeshögs genom seklema", vilket har nämnts i inledningen till denna skildring av Stava. Karin Bergsbo i Stava minns Fredrik och har uppgivit att Fredrik trodde på att tomtar och småknytt vaktade korna på gården. Vi kan anta att han var inte ensam om detta. Tron på sådant var säkerligen allmän på den tiden. Karl Johan Johannisson 18491023 i Vireda, bonde på 1/4 mtl, Matilda Larsdotter 18500418, Barn: Gustaf Hj almar A 18710531, bonde i St Krokek, gift med Jenny Edla Josefina 18720915, t N Amerika 1891 Johan Teodor B 18740728, fiskhandlare, FiskaTeodor Karl Ernst 18770401, sjuklig , död 1924 Anna Albertina 18790812, sömmerska, avfl. 1906 Oskar Anton 18811206, gift med Anna från L Krokek Ester Matilda 18830810, g m Oskar fr Kopparp, se Börstabol Selma Maria 18850302, sömmerska, till Ödeshög 1910 Hulda Helena 18870831, g m David Fransson, Ödeshög Gunnar Ossian 18920522, bodde i Stava, ”Tj ockeGunnar” Henrik Gotthard 18940505, till Rogslösa 1913 Karl Johan var son till Johannes Alexandersson och Kristina Danielsdot ter i Grankärr i Vireda, senare Holkaberg. Karl Johan och Matilda gifte sig 1871. Hon var dotter till Lars Johan Petersson och Anna Brita J önsdotter i Stava. De bodde först i Holkaberg men kom till Stava 1872. De arrenderade till en början 1/2 mantal, vilket kanske var den norra halv gården, före klyvningen. Från början av 1880talet står de som innehavare av 1A mantal. Karl Johan drunknade den 26 maj 1896 i Vättern. Matilda Larsdotter dog omkring år 1920. Sonen Karl Ernst var sjuklig och bodde hos brodern Gunnar och dog 1924. 46 Mordet i Stava Undantagsmannen, förra bonden och nämndemannen, Samuel Svensson på norra gården i Lilla Krokek blev ihj älslagen den 27 april 1864 utmed nya landsvägen i Stava. Han kom fredligt gående utmed vägen mitt för den plats där BilAntons gård senare skulle byggas. Samuel var på väg söderut mot Stavabyn i något ärende. Från Gränna hållet kom en vagn rullande, och stannade till. En för honom okänd man gick helt plötsligt av sin vagn och slog Samuel i huvudet med en hammare. Den okände fortsatte sedan sin resa. Nämndemannen Gustaf Sjöstrand i Åby Jutegård i Ödeshög, hans broder Karl Sjöstrand och August Petersson, båda från Järnstad, norr om Ödeshög, hade också varit i Gränna och var på hemväg, åkande i sin vagn mot Ödes hög. Det var mellan kl. 2 3 på em. som de kom till Stava. Gustaf Sjöstrand såg något på vägkanten och tittade närmare. Där låg en människa i lands vägsdiket. De gick av vagnen och undersökte. Där låg en gammal man. Han låg framstupa med ansiktet nedåt. Till sin förskräckelse såg de att mannen var illa skadad. På huvudet var en stor bula, varur det flöt blod. Mannen visade svaga livstecken men var inte vid medvetande. Tillsammans lyfte de försiktigt upp mannen på vag nen, vände och åkte till närmaste gård i Stava, ett par hundra meter från platsen. Där träffade de bonden Lars Johan Peterssons hustru, som i hast tog fram en madrass och sedan lades försiktigt den gamle mannen på denna. Då kände Gustaf Sjöstrand igen mannen. Det var förra nämndemannen Samuel Svensson från Lilla Krokek. Gustaf var väl bekant med honom men på grund av allt blodet hade han inte genast känt igen honom. Strax efter att de lagt mannen på madrassen konstaterade de som stod runtomkring att livstecknen upphörde. Samuel Svensson gav upp andan och dog. Han var känd och uppskattad av alla för rättrådighet och hade inga fiender. Vem var den skyldige till detta hemska dåd. Ingen av de närvarande kunde svara på detta. De kom överens om hur brottet skulle anmälas för myndigheterna. Mördaren anmälde sig själv efter några dagar. Mördaren hette Erik Johan Svensson. Han bodde i Glänås i Svanshals. Han var på hemresa från torget i Gränna. Han hade varit där och sålt spannmål. Mordet var planerat. Han hade bestämt att han skulle slå ihjäl den första människa som han mötte på hemvägen från Gränna. Tingsrätten dömde honom till straffarbete men Göta Hovrätt ansåg att han begått dådet i ett tillstånd av vansinne och därför blev han helt fri från straff. Han flyttade senare med sin familj till Jättingstad i Heda. Där har länge gått en sägen om att en bonde på "Hammargården" i Jättingstad bestämt sig för att slå ihjäl den första människa som kom på hans infartsväg. I Stava bygden har förr varit omtalat att det spökade på vägen mitt för BilAntons. Människor brukade där möta ett liktåg har det sagts. Så kan händelser i det förgångna sätta spår i människors vardag. Händel ser kan bli bortglömda och kvar finns en spökhistoria. 47 Under några år i början av 1870talet bodde torparen Anders Jonsson med sin familj på Stava ägor. Det var Anders och hustrun Hedvig Persdotter samt sex barn. De kom till Stava från Glasfall. Efter några år flyttade famil jen tillbaka till Glasfall. Kan de möjligen ha bott på Lussebo? I Stava skedde 1883 en hemmansklyvning. Den avsåg främst den norra delen av byn samt ett ägoutbyte. Johan Svensson Tallberg 18400824 i Gränna, skomakare Edla Kristina Mell 18430914 i Gränna Barn: Gustaf Alfred 18650612 i Gränna Karl Viktor 186703 10 i Gränna Theodor 18700127 i Gränna Aron 18711209 i Gränna, Hugo Ferdinand 18760606 i Gränna, Fritz Gottfrid R 18781108, Familj en Tallberg flyttade från Gränna till Stava 1877 och flyttade 1879 till Gyllinge. Johan var son till torparen Sven Månsson och Katharina J 0 hannesdotter i Tryggatorpet under Jordstorp i Gränna landsförsamling. Edla Kristina Mell var dotter till soldaten Johannes Mell och Kristina J önsdotter i Gränna landsförsamling. Från Gyllinge flyttade familjen tillbaka till Grännasocknen men de åter kom några år senare. Då bodde de i Munkeryd. Där dog Johan Tallberg 1884. Sonen Karl Viktor emigrerade till Amerika samma år. Två år senare, 1886, flyttade hela den kvarvarande familjen dit. Johan hade en yngre broder, Karl Svensson Tallberg, född 1852. De kom till Stava lite senare. Oskar Hedin 1871081 1, skomakarmästare Klara Andersdotter 18760211 i Varv Barn: Olga 18931220, gift och bosatt i Ödeshög Verner 18960822, hade skoaffär i Ödeshög, Manne 18980902, skomakare, bosatti Ödeshög Oskar var son till Anders Johan Jonsson och hans hustru Sofia Gustafs dotter, se ovan. Oskar och Klara gifte sig 1895 och bodde några år i Stava, troligen i hans föräldrahem utmed Holavedsvägen. De flyttade sedan till Sj öberga omkring 1900 och startade skomakeri. Se vidare under Holkaberg. Karl Gustaf Karlsson 18530902, bonde på 1/ 16, Anna Karolina J ohansdotter 18541 1.08 i Stora Åby Barn: Helena Maria 18780129, t Sväm 1894 Klara Matilda 18790829, t N Amerika 1897. Hulda Josefina 18871121 Karl Gustaf och Karolina gifte sig 1876, troligen i Stora Åby. Han var bondson från Öninge, son till Karl Alfrid Johansson och hans hustru Johan na Svensdotter, men om vi säger att Karl Gustafs farmor var Anna Brita J önsdotter, då ser vi att han hade djupa rötteri Stava. 48 Karl Gustaf och Anna Karolina kom till Stava från Ödeshögs Gatugård år 1883 och hade då förvärvat 1/ 16 mtl. Familjen flyttade till Rossholmen 1898. Hos dem bodde också hans mor, Johanna Svensdotter. Oskar Emil Stav 18630118, livgrenadj är, från V Tollstad 1882 Amanda Josefina Björn 18650924 i Stora Åby, g 1885 Barn: Helga Maria 18861006, Hulda Josefina 18880603, Karl Henning 18891221, död 18940314, Signe Florentina 18911013, Anna Regina 18930909, Olga Lovisa (Linnea) 18960930 Karl Gunnar 18980918, Ester Amalia 19000316, Oskar Emil Stav var son till livgrenadjären Hj ert Vilhelm Roth och Brita Lena Svensdotter i Gumby. Han kom till Stava 1882 från Västra Tollstad. Han stod kvar som soldat för Stava till 1904 men flyttade vid sekelskiftet år 1900 med sin familj till Tingstad. Soldattorpets hus såldes 1902 och flytta des. Marken såldes på auktion och köptes av Mathilda Larsdotter. Ladugår den står kvar. Karl J ämström 18500908 i Heda, byggmästare, Em. Matilda Johansdotter 18570518, Barn: Jenny Amanda 18870801, till Landskrona 1907, Oskar Leander 18890227, utflyttad till Elfsborgs län Anna Maria 18901128, död s å Karl Teodor (Tore) 18960805, polisman i Jönköping Johan Johansson J ämström 18130306 i Heda Maja Stina Larsdotter 18200513, Karl och Matilda gifte sig 1886. Hon var dotter till Johan Gustafsson och Anna Jonsdotter i Kopparp. De bodde första tiden på Åby fyrbondegård och Karl J ärnström står skriven som snickare. Till Stava kom de troligen 1888 och ägde 5/72, som de övertagit efter hennes föräldrar. Hos dem bodde också hans föräldrar, Johan Johansson J emström och Maja Stina Larsdotter. Dessa dog 1898 resp. 1899. Karl J ernström var byggmästare och han hade en särskild snickeriverkstad vid sin bostad. I Öst götaBladet för 1903 kan vi läsa att nästan hela hans verktygsuppsättning hade stulits. Förmodligen var det var några kringvandrana'e på vägen som stulit verktygen. Om verktygen kom tillrätta är okänt. Karl J ärnström var också nämndeman. Han avlade domareeden 1905 och tog sitt säte i rätten, allt enligt en notis i ÖstgötaBladet. Han var också ord förande i Stava Blåbandsförening, som bildades 1905. J ärnström dog 1920 och hustrun, Matilda, någon gång senare på 1920 talet. 49 Karl Svensson Tallberg 18521007 i Gränna, skomakare Matilda Josefina Palm 18581122, Barn: Helga Serena 18790605, g m Frans Jakobsson i Stora Krokek, David Reinhold 18810425, Karl August Valfrid 18830106 Hulda Albertina 18901226, dövstum, på Manilla Henrik Valentin 18941226, handlande i L Krokek Birger Sigfrid Edvin 18960710 Gulli Ingeborg 19020319 Karl var son till Sven Månsson och Katharina J ohannesdotter i Trygga torpet på J ordstorps ägor i Gränna landsförsamling. Matilda var dotter till soldaten Samuel Palm och Maja J ohansdotter Vetter i Porsarps soldattorp. Familj en Tallberg bildade bo i Porsarp efter giftermålet 1879. De flyttade till Holkaberg 1881, till Stava 1883 och till Munkeryd 1886. De flyttade till Gyllinge 1895, till Stava 1898, till Stora Krokek omkring 1900 och några år senare till Stavreberg. Denna familj har bott i många torpstugor i bygden. Se mera om familjen Tallberg under Stavreberg. Albin Antonius Svensson 18620113, bonde på 1/8 mantal h Klara Vilhelmina Karlsdotter 18540921 i Rök, g 03 Albin var son till Sven Viktor Jonsson i Stava och övertog föräldragår den, vilket sannolikt var den gård som Helge och Ethel Björn senare inne hade. Albin och Klara gifte sig 1903. Klara var då änka efter livgrenadjären Karl Johan Palm i Mark. Albin och Klara flyttade från Stava 1932. Hos dem bodde också under många år hans mor, J ohanna. Karl Konrad Andersson 18701 1 12, timmerkarl, Anna Severina Borrbäck 18750618 i Ö Aker, Norge Ethel M S 18970803 i Brooklyn, New York Karl var son till Oskar Fredrik Andersson och hans hustru Johanna Sofia Persdotter i Stava. Han reste till Amerika 1892 och gifte sig där med Anna. De återkom till Sverige i november 1909 och bodde sedan hos hans föräld rar, Oskar och Johanna i Stava. 1818 flyttade de till Glasfall. Under åren 19081913 bodde i Stava en fd. hovslagare, Frans Oskar Sandelin, född 1836 i N Ljunga. Han flyttade 1913 till J önköping. Han tycks ha bott hos Oskar och Johanna på ”Farmans gård”. Oskar T Samuelsson 18820415, arrendator Anna Serena Palm 18830513, Barn: Arvid Reinhold 19080508 Oskar Bertil 19091203 Greta Märta Linnea 19120609 Hugo Alvar 19110412 50 Oskar var född på Smedtorpet på Holkabergs ägor, son till smeden Sa muel August Petersson och hans hustru Maria Lovisa Lord. Han gifte sig 19071908 med Anna, dotter till snickaren Frans Palm och hans hustru Ali da Andersdotter och de arrenderade därefter, åren 1909 1912, den gård som Gustaf i Holkaberg ägde i Stava, den som Ingegerd fortfarande innehar och bor på, år 2006. Efter Oskar och Anna kom Oskar Tell och Anna J ohansdotter dit. De kom från Adelöv. Efter något år flyttade de till Stora Åby. Gustav Kaxe 18320527 i Stora Åby, hemmansägare Anna Maria Larsdotter 18330310, Hilda Josefina 18630427 Emilia Augusta 18650127, Gustaf Kaxe kom med sin familj till Stava 1901. Han hade då av Johan Anders Jonssons sterbhus köpt 1/24 mantal i Stava, den gård som låg högst uppe utmed gamla Holavedsvägen. De står som ägare och brukare av denna gård fram till 1913, då de flyttade till Holkabergs ägor, till Kyléns gamla torp, bara hundra meter längre söderut. Karl August Arvid Björn 18800621 i Stora Åby, bonde på 1/8 mtl H Selma Ottilia Johansson18840324 i Adelöv, Sonen Karl Helge 19210413, Karl och Selma kom till Stava från Stora Åby 1932. De övertog då den gård som tidigare sannolikt innehafts av Sven Viktor Jonsson. Gården över togs senare av sonen Hel ge. Han var gift med Ethel. Gustaf Marcellus Hård 18600223, hemmansägare på 1/ 16 mantal, Matilda Andersdotter 1850 1 013, d t Anders Johansson i Börstab 01 Barn: Karl Teodor 18860906, gift, se längre fram under Stavlösa, Oskar Konrad 18890102, trävaruhandlande, bodde i L Krokek Eda Albertina 18910708, gift, avfl. till Visingsö Gunnar Efraim 18990204, gift med Alma Lord, övertog gården. Gustaf Marcellus Hård var son till soldaten Jonas Ross och hans hustru Anna Karin Häggberg på Kråkeryds ägor. Matilda var dotter till Anders Magnus Johanson och Maja Lisa Nilsdotter i Stora Smedstorp, senare Börs tabols ägor. Gustaf hade varit soldat för grannbyn Hårstorp under åren 18781910 och flyttade därefter till Stava. Där hade han redan på 1890talet förvärvat 1/16 mantal. Gustaf dog 5/11 1926. Matilda dog 1938. Karl Alfred Jonsson 18441230, hemmansägare på 1/24 mtl Anna Axelina Jonsdotter 18561226, 51 Karl och Anna var kusiner. Karl var son till Jonas Samuelsson och J 0 hanna Charlotta Håkansdotter i Gyllinge. Anna var dotter till Jonas Peter Håkansson och Maja Stina Andersdotter i Börstabol. Båda hade en bak grund i Hans Nilssons släkti Gyllinge. De kom från Gyllinge till Stava 1913. De hade då av Gustaf Kaxe förvärvat den gård som låg högt uppe utmed Holavedsvägen. De hade haft en son, Johan Teodor men denne dog tre år gammal. Karl hade smeknamnet ”Kalle Lener”. De bodde inte särskilt länge i Stava. Efter dem övertogs gården 1931 av Verner och Edeborg i Börstabol. Edeborg var en brorsdotter till Anna. Stavlösa, en stuga på G M Hårds ägor, äger Teodor Hård 18860906, arbetare, h1 Jenny Olivia Axelsson 18910320 i Stora Åby, sjuksköterska h2 Frida Elisabet Kall 18870227 i Väderstad, d Maj Britt Elisabet 1924, Teodor och Jenny gifte sig 18 maj 1918. Jenny dog samma år den 7 no vember av spanska sjukan. Teodor ingick nytt äktenskap med Frida Elisa bet Kall. Teodor arbetade i många år vid Vägförvaltningen. På senare tid, på 1950 och 60talen hade Teodor en servering åt resenärerna utmed vägen. Farman Andersson 18870721, bonde på 7/24 mantal, Nanny R Karlsson 18950922, Farman var son till Oskar Fredrik Andersson och Johanna Sofia Persdot teri Stava. Farman och Nanny gifte sig 1924 och övertog hans föräldragård. De fick inga egna barn. Hos dem bodde Johanna Persdotter, hans mor. Hon dog 1926. Efter att Farman och Nanny dött köptes gården omkring 1970 av Skute. Farman övertog också kvarnen. Om han drev den eller om den var ned lagd när han övertog gården är okänt. Farman var enligt uppgift den förste i bygden som innehade en slåtter maskin. Detta har berättats av Lars Petersson från Skansen, som var dräng hos Farman i början av 1940talet. Gustaf Alfred Johansson 18610217 i Vireda, bonde på 43/456 mantal, Edla D Augustsdotter 18680206, Gustaf var son till bonden Johannes Alexandersson och Kristina Dani elsdotter i Holkaberg (född i Grankärr i Vireda) och hade efter föräldrarna ägt och brukat Holkabergs Norrgård under åtskilliga år. Han var gift med Edla Dorotea Augustsdotter, dotter till August Jonsson och Johanna Johans dotteri Stava. Edla, kallad Eda, dog av lunginflammation 1922. De kom till denna gård, hennes föräldragård, i Stavai början av 1920 talet. Han brukade själv gården men hade åtskilliga pigor och drängar samt hushållerska. Han dog 1940. En son till dem var David Gustavsson i Holka berg. Efter Gustafs död arrenderades gården av David och Ebba, se nedan. 52 Anton T Karlsson 18850115, bonde på 33/456 mtl i Stava, Gulli Ingeborg Tallberg 19020319, Maj Ingeborg 1927, Hilmer Roland Teodor 1929, Anton var son till Karl August Johansson och Emilia Augusta Anders dotteri Stavreberg. Han gifte sig 1926 med Gulli Tallberg, dotter till sko makaren Karl Svensson Tallberg och Matilda Josefina Palm i Stava, senare boende i Stavreberg. Anton var en aV de första i bygden som skaffade bil, kanske i slutet aV 1920talet. Han kallades därför BilAnton, till skillnad från ”BondAnton”. Den gård som de innehade var den som J ämström tidi gare innehaft. Oskar Filip Kall 1885 1 23 0 i Väderstad, Vägarbetare, Elsa Maria Gustafsson 18980222 i Ödeshög Barn: Nils OskarV 1919, utfl 1926 Karl Gösta Leonard 1920, bonde i Stora Krokek Kurt Valdemar 1925, Oskar och Elsa gifte sig 1919. Han var född i Väderstad men kom till bygden från Rogslösa 1919 till Daglösa. Hon var född i Västra Tollstad men hade rötter i Stora Smedstorp. Familjen bodde först i Daglösa, sedan i Hårs torps soldattorp. Det var möjligen 1921 som familj en Kall kom till Stava. De hyrde i Stava ett hus som låg norr om ”Villan”. Det var den gamla mangårdsbygg naden på 1/24 mantal, som då ägdes aV Johan i Börstabol. Filip Kall var Vägarbetare. Familjen flyttade sedan från Stava till Näteryd. Verner Gustafsson 19000105, g 1926, hitfl 1931 Edeborg D V Håkansson 19020219, Barn: Jean Arne 1928 i Vadstena Elsy 1930 i Vadstena Under åren 1931 1942 bodde och brukade Verner och Edeborg från Börstabol den övre gården i Stava. De gifte sig 1926. Han var från Kläm mestorp, son till Gustaf Adolf Johansson och Amanda Matilda Gustafsdot ter. Edeborg var dotter till Johan August Håkansson och Amanda Serena Johansson i Börstabol. De flyttade sedan tillbaka till Börstabol. DaVid Andersson 18900612 i Säby, sågverksförman, g 1925 Ebba A ? Klasson 18990928 i AdelöV Barn: Sture 1925, Rune 193 0, Berit 1932, DaVid och Ebba bodde i Stava några år i slutet aV 1920talet. DaVid var sågverksförman och kallades David sågare. De flyttade 1931 till Grönäng, som de då förvärvat. 1940 kom de åter till Stava. De arrenderade då 43/456 mantal, som ägts aV Gustaf Johansson. De hade tre barn, Sture, Rune och 53 Berit. Familjen flyttade därifrån 1952. Då övertogs gården av Einar och Ingegerd, se nedan. Oskar Anton Karlsson 18811206, bonde, g Anna Maria Jonsson 18850112, Inger Ragnhild 1927, Anton och Anna gifte sig 1921. Han var son till Karl Johannisson och Matilda Larsdotter i Stava. Hon var dotter till skräddaren Johan Jonsson och hans hustru Johanna J ohansdotter på Stora Krokeks ägor. Anna drev i gamla tider T allbergs afär, innan Tallberg gjorde detta. Anton och Anna hade en tid en gård nere i Stavabyn, innan de kom till ”Villan”, eller 1/24 mantal, utmed Holavedsvägen. Dit kom de 1944 då Verner och Edeborg flyttat till Börstabol. Anton och Anna bodde kvar här till dess att de 1947 köpte Åkersberg och flyttade dit. Anton och Anna odla de grönsaker, köpte upp grönsaker och sålde grönsaker. Dottern Inger flyt tade till Stockholm och blev rikstelefonist på Televerket. Emilia Augusta Gustafsson 18650127 i Stora Åby, ägare av Åkersberg Hilda Josefina 1863 i Stora Åby, död 1931 Emilia och Hilda var döttrar till Gustaf Kaxe och Anna Maria Larsdotter, tidigare omnämnda i denna berättelse. De kom hit 1926. Det var Emilia som 1926 byggde Åkersberg. Hon dog 1947 och därefter kom Anton och Anna dit, se ovan. Gunnar Hård 18990204, bonde, Alma Lord 18910921 Sigbritt 1927, Gudrun 1929, Gunnar var son till bonden, förre soldaten Gustaf Hård och hans hustru Mathilda Andersdotter. De flyttade från soldattorpet i Hårstorp omkring 1910 till denna gård i Stava. Alma Lord var dotter till soldaten Uno Lord i Brodderyd och hans hustru Hulda Lindbom. Alma dog 1967 och Gunnar dog 1994. Dottern Gudrun och hennes man Gösta bor numera i ett hus på gården. Så gör också dottern Sigbrit och hen nes man Arne, men för deras del är det bara fritidshus. De bor annars i Hus kvarna. Flera andra fritidshus har också uppförts här på sluttningen ner mot Stava hamn. Om Gunnar bör kunna noteras att han var en god berättare av minnen och hågkomster från gamla tider. Han var en god bärare av muntlig tradition. Karl August Johansson 18660725, bonde på 1/16 mantal, H Jenny Johansson 18691221 i Gränna, Jenny 18890321, g m Sigfrid Kullerstrand Karl Birger 18910309, död 1918 Ivar K E 18921020, bonde i Skorperyd 54 Nanny R 18952224, Sigurd Verner 19010511, Elsa Lydia I Andersson 19031202, t Sthlm 29 Karl var son till Johan Fredrik Johansson och Maria J ohansdotter Grip och var uppvuxen på denna gård, som egentligen var en del av det gamla torpet Lussebo. Han kallades allmänt "Karl Fredrik". Jenny var från Boeryd i Gränna socken, dotter till Johan Andersson och Anna Brita Petersdotter. Hon hade under åren 1888 1906 varit gift med bonden Anders Peter Hansson i Skorperyd och hade från detta äktenskap sex bam. Efter att man nen dött bodde hon kvar i Skorperyd fram till 1912, då hon gifte sig med Karl och flyttade till Stava. Karl dog 1938. Gårdens marker var belägna i anslutning till Stava hamn. På denna mark har under årens lopp ättlingar till Jenny och Karl byggt fritidshus, och även åretrunthus. En dotterdotter till Karl August och Jenny är fru Bergsbo. Hon har åtskil ligt av minnen från gamla tider i Stava, av människor och ett och annat rö rande Stava hamn. Axel Henning Fransson 18870518 i Gränna, skomakare, g 1924 Hilda Alfrida T Andersson 18830604 Axel var son till Frans Oskar Karlsson och Emma Lovisa Fredriksdotter i Gunnemålen i Gränna socken. Axel hade i åtskilliga år arbetat hos skoma karmästaren Hedin i Sj öberga. Efter Hedins död 1937 upphörde verksamhe ten där. Axel arbetade vidare som skomakare. Hans hustru Hilda var syster till Farman Andersson och dotter till Oskar Fredrik Andersson och Johanna Sofia Persdotteri Stava. De boddei den sk. Larsastugan invid Stava kvarn. De flyttade i mitten av 1940talet från Stava till Grönäng i Sunneryd. Henry Johansson 19000425, bonde på 1/2 mtl, Märta E Karlsson 18990702 i Grankärr, Vireda, Henry var son till Ernst Johansson och hans hustru Selma Andersdotter i Öj an. Märta var från Grankärr i Vireda. Märta var från Grankärr i Vireda, dotter till Simon Karlson och Amanda Kristina Gustavsdotter. Henry och Märta kom från Munkeryd till Stava 1963. De övertog då den gård som Valfrid och Eda Sten tidigare innehaft, den gård som vid storskif tet 1791 var den norra halvgården i Stava. Henry dog 1972. Han hade under sin tid på gården hästar och ungdj ur. Märta bodde kvar på gården fram till 1984, då hon flyttade till Solgården i Ödeshög. Märta stod skriven som ägare till gården fram till sin död 1992, då gården förvärvades av sonen Bo. Bo och hans hustru AnnMarie flyttade dit 1999. AnnMarie dog 2008 men Bo bor kvar på gården. Låt oss konstatera att Henrys farmor var Ida, dotter till Anders Johan Jonsson som i sin tur hade rötter i Stava ända tillbaka till 1600talet. 55 Einar Jakobsson och Ingegerd Davidsson gifte sig 1952. De övertog då den gård som tidigare ägts av hennes farfar, Gustaf Johansson, och som fram till 1952 arrenderats av David och Ebba, se ovan. Efter Einars död bor Ingegerd fortfarande kvar på denna gård år 2009. Ingegerd har rötter tillbaka till gamla tider och släkteri Stava. I Stava bodde år 1945 ett 40tal människor. I Stava fanns då åtta gårdar samt tre mindre fastigheter med följande ägare: 7/24 Farman Andersson 43/456 Gustaf Johansson (Holkaberg) 11/152 Anton Karlsson (BilAnton) 1/24 Verner Gustavsson 1A Valfrid Sten 1/ 8 Karl Björn 1/16 Gunnar Hård 1/16 Karl August Johanssons änka, Jenny Johansson Åkersberg Emilia Gustavsson Kaxe Stavlösa Theodor Hård Vilhelmsro Vilhelm Karlsson i Ödeshög För att sköta verksamheten vid Stava hamn hade bildats ett hamnbolag. Ägare av detta bolag var förmodligen de som hade intressen att bevaka i hamnen. Det var troligen markägarna i Stava samt också de som drev verk samhet i hamnen. Hamnbolagets vidare öden är okända. Finns det någon som kan berätta? Stava Kvarn ägdes enligt församlingsboken för år 1920 och ännu 1945 av Oskar F Andersson i Stava och Gustaf Johansson i Holkaberg. Kvamstenar na hade dock slutat sjunga, kanske någon gång under 1920 eller 1930talet. Stava var omkring 1950 fortfarande en bondby. Här fanns ännu en le vande landsbygd. På dessa gårdar fanns ett 10tal hästar, som gjorde arbete i lantbruket, skjutsade människor till kyrkan, till torget i Gränna och i Ödes hög, till marknader och till kalas och andra begivenheter. Här fanns ett 30 tal kor och annan boskap som höll markerna öppna. Det var fortfarande mu lens marker. Det var mjölkstrålens sång mot hinkbotten varje morron och varje kväll, när korna skulle mjölkas. Nu spänns inte längre någon häst för vagnen. Ingen ko kommer fram till grinden och vill bli mjölkad. Ingen kvarnskjuts kommer längre till Stava kvarn. Ingen ångbåt kommer längre till Stava brygga. Den tiden är förbi. Nya tider har kommit. Mjölkkoma är alltså borta sedan länge men betesdjur kan man ännu se på ängama, kanske någon häst. Öppen jord finns fortfarande varje år. Marker na är ännu till stor del öppna. Till stor del är det Henryssons i Staffanstorp, 56 här som i flera andra byar i bygden, som brukar jorden, sår och skördar. Alla hus i byn är ännu väl bibehållna. Annu har inga ladugårdar rivits. Fortfarande bor det människor i de flesta husen i Stava. En del nybyggda hus finns också. En del av dem är ättlingar till 1600ta1ets Stavabor, andra har inflyttat senare. År 2000 bodde i byn 15 20 personer permanent. Stava har alltid varit en by utmed allfarvägen. Det är den idag också, mer än nå gonsin. Aldrig förr har så många resenärer passerat Stava som nu. Det är bara färdsättet som förändrats. Åtskilliga fritidshus har byggts i Stava. Antalet människor i byn ökar på vårsidan och minskar på hösten, men i Stava finns ännu många ännu en by med bofasta människor. På den plats där den ursprungliga gårdstomten i Stava låg, där står idag fyra timrade, grå, omålade hus, två ladugårdar och två bostadshus. De fyra husen är förmodligen alla från 1868 och 1870. De är byggda av kämfuru från häradsallmänningen av Oskar Andersson. Platsen för denna mycket gamla gårdstomt är mycket vacker. Det är en plats där vi kan känna hi stori ens vingslag. Där låg också det gamla gästgiveriet. Detta är min berättelse om Stava och människorna här. Den har mest handlat om äldre tider. Att skriva om senare tider är svårare. Om senare tid och nutid överlämnar jag därför till människorna i byn att själva berätta. Jag har på liknande sätt skrivit om övriga byar i Stavabygden samt en särskild berättelse om bygden. Jönköping i maj 2009 Arne Ivarsson 57