Stenåldersfolket vid Svemb

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

Stenåldersfolket vid Svemb (Yngre stenålder, senneolitisk tid, 0:a 18001500 Kr.) År 1948 undersöktes en stenåldersgrav, _en hällkista, :Id Säemh 1t högs socken_ 3) Graven var, som bengmnmgen, anger, ygg aår s e ent_ lar. Den innehöll två rum, ett mindre forrum och ett storre, del äng nit liga gravkammaren. I hällkistan fanns skelettdelar av_1nte min orteuHats i ton individer. Detta är det rikhaltigaste.skelettnraterllak somkpalra bear_ en hällkista i Östergötland och som bllVltnfor'emal for vetplrzls ap t Vid betning. Vad säger oss då denna undersoknlng om stena ers 0 e , Svemb? ' A A n . Av de nitton individerna kunde åtta bestämmas tlll mapårgt kon... digare fynd från andra delar av landet har Visat_ att sitelrlra errås gnagpnb. skor var förhållandevis småvuxna._5a var dock lcke auet mek . v 190 borna. En man har varit en verklig. rese, inte mlndre 8111110818 ring cm lång. F.ö. har kroppslängden varit mellan c:a 165 oc cm. 1 av ett kranium med lzuggmärløe efter en stenyxa, H ugget sit ter på insidan av skallen och det torde ha til/delats individen efter döden och se dan huvudet skills från kroppen. Det kan ge antydan om ritne/lt offer eller 13. 0. m_ kannibalism, en företeelse som inte är okänd från, vår forntid. Det kan, i detta sammanhang erinras om att vid stenåldersboplat sen på Dags masse påträffades ett kra niam av en ung man med en rits runt skal/en, vilket kan tyda på att mannen skalperats, Foto: A TA_ Sá] särskilt gamla, eller vårt sätt att se, hade inte Svembborna blivit. De undersökningar, snm gjorts, visar att alla, utom en, avlidit i åldrar mellan ungefär 30 Ot'll 60 år. Undantaget är en individ, vars ännu inte utvuxna visdomståinder, visar att han icke uppnått 18 års ålder. Skelettdelarna var av olika anledningar mycket skadade men tre kra nier har gått att helt sammanfoga. De uppvisar primitiva drag. Hjässan iir toppig, pannan låg, näsroten djupt liggande, ögonbrynsbågar och käk partier kraftigt utvecklade. Sl'enålclersfolket vid Svemb var lyckligt okunnigt om nutidens svåra lzandsjukdomar. Karies fanns ej. Tandbetten var dock kraftigt nedslitna, beroende på att födan oftast förtärts rå eller mycket enkelt anrättad. De tandåkonnnor som funnits har mest haft sin orsak i mekaniska skador, som uppstått i samband med nedslitningen och som lämnat tillträde för infektioner. r ' “ Q En sjukdom, som åiwn nu är vanlig, 'men till sina orsaker föga känd, lcd även folket vid Swml) av, nämligen sjukliga _ och för ägaren syn nerligen plågsainnfa förändringar av ryggkotorna. Denna diskdege neration, förslitning ax l›rosk mellan ryggkotorna, återspeglar säkerligen det strävsamma liv slrmáldersfolket måste föra, med hårda kroppsliga an strängningar, med primitiva bostäder och ett i allmänhet påfrestande levnadssätt. . De fåtaliga och enkla förernålsfynd, som gjordes i hällkistan, har inte mycket, men dock rlågnh att berätta om Svembfolkets liv. Där fanns en spjutspets av flinta, ett vapen för jakt och strid, där fanns några kruk skärvor: rester av husluillskärl, där fanns några redskap, som talar om 5 Slac/ettdelar av några ödes hiögsbor, som Pemle i Svemb . för omkring 4.000 år se dan, nu ut ställda på Länsmuseet i Linköping. Foto: lager wall. arbete i skinn, nämligen en pryl av ben och en skrapa av flinta. Skrapan' kan ha använts vid rengöring av de hudar, som var materialet i Svcmb folkets kläder, och prylen kan ha kommit till användning, när hudarna sömmades ihop till kläder. Hällkistan var en massgrav, kanske en släkt eller familjegrav för en bofast befolkning av bönder. En mängd mal stenar, som påträffats i åkrarna vid Svemb bestyrker detta. Ett femtiotal fynd av hällkistor har gjorts i de västra delarna av Öster götland, därav 11 i Lysings härad, nämligen vid Isberga Södergård, Stora Jussberg och Tjugby Brunnsgård, Heda socken, Stora Kullen, Svansllals Västergård och Svanshals Svanegård, Svanshals socken, Svemb, Lyckan (2 st) och Gummesberg, Ödeshögs socken, samt vid Alvastra i Västra _Tollstads socken. F å av dessa kistor har blivit sakkunnigt undersökta orh innehållet i dem har varit skiftande. Gravgodset visar dock bl.a. att gran formen använts in i bronsåldern. Hällkistan vid Svemb innehöll, som ovan nämnts,'två rum. Mellauviig gen mellan dessa hade ett i stenarna uthugget runt ingångshål. Donna säregna konstruktion är kännetecknande för de flesta av de Västliga häll kistorna i landskapet och den återfinnes i ännu större antal på andra sidan Vättern, i Västergötland. Den vittnar vältaligt om att Vättern varit' en samfärdsled och kulturförmedlare. F.ö. är denna grupp av gravar ('n isolerad och i många avseenden gåtfull företeelse i vårt land. De när maste motsvarigheterna till denna typ av gravar finns i norra Frankrike.. Hur denna gravform kommit att utvecklas kring Vättern är ovisst. Kan ske är det här frågan om en direkt kulturpåverkan, som burits upp av ,J m ÅXÄafÄvøetällninøar. Det kan kanske t.(›.m.* Åke, //ømsaørf //b/'e a J14/ > 7» ner/;Ma ox, 44/ 7/ 1; Å ,/ \ *Ãoj//nj'e ' f q/Äfl/ ;avg/4.10” (råväggen 1 V_ ,Plan och profil av 'häll/ristasz vid Svemb. Uppmätning 1948 av förf. Fynd från häl/kistan vid Svemb. Överst t. 11. hängsmycke av skiffer, längst ned fragment av ytteqlligare ett sådant, däremellan. en skrapa av flintm i min ten en spjutspets av flinta och längst t. h. en pryl av ben, Foto: ATA. .