Ellen Keys Strand

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

S T R A N D ELLEN KEYS HEM AF MARY T. NATinicmsr. frivilligt faller Bellniansstrofen en i min net, när man från sjösidan nalkas lillen Keys hem. Det är ju en Djurgårdsidyll från tredje Gustafs dagar, tänker man, detta Strand med sin ljusa, skiftande löfträdsgrönska, inramadt af gulnande sädesfält på den ena sidan, mörk barrskog på den andra Uppifrån backen, där boningshnscts hvita murar skynita mellan lummiga trädkronor, väntar man sig nästan höra de spröda tonerna af en clavecin, och hvarför tar inte ett ungt par, hon i niusch och styflçjol, han i stångpiska och knäbyxor, sirliga danssteg på pclarbron, som så trolskt speglar sina gula och hvita pelare i Vätterns glittrande blå? [yli/'1'le Wii/gm! .ry/15 ju? [lagd Kommer man däremot från landsidan, blir första intrycket af Ellen Keys hem helt annor lunda: nutida och personligt, De moderna gula ingångsgrindarna i solform st'åla på långt håll sitt Välkommen mot besökanden, medan ansla get därbredvid, att böcker lånas ut i bygden, redan här minner om ägarinnans varma hjärta och hjälpande hand. Från dessa grindar för en slçuggig gångstig . den genuina skogsnaturcn har här uppe helt bibehållits utför den brant sluttande terrängen ned till boningshuset, på hvars andra sida den egentliga trädgården är förlagd. At detta håll däremot, men något åt sidan, ligger köksträdgården, där lillen Key själf \ PE LA R I: N ON. OLJRMÃTÄIING AF EINAR NIELSEN I NATIONMNUSEUM. SVENSKA HEM. X. 1916. to 0 10 garna arbetar, när tiden tillåter. Den är uppodlad direkt ur skogsmarken och intill den gain» la t'adgården, om hvars ganr maldags frodighet fotografier] af bikuporna ger en talande bild. Lika yppig och vild våixande, utan stela rabatter och med en mångfald växter, bl. a. samma, som funnos på föråildragården Sundshohn, ter sigr också trädgården nedanför den hvitrappade byggningen, mot hvars södersida högstam miga plantor bryta af. Anlagd i terrassform på ganska stenig mark sänker den sig sakta ned mot Vättern, där pelar bron, i närmaste grannskap till asken Ygdrasil, Mimers brunn och Urdarbrunnen, ger den en värdig afslutning. Idén till denna pelarbro detta utsökta spänne på en kostbar ked'ñ ñck Ellen Key på Sicilien, men där var det antika pelare, mellan hvilka Medelhafvet skymtade. Men kunde det vara vackrare? Det är detta fagra stycke svensk jord, som Ellen Key förvärfvade, när hon efter sjuårigt vand rarlif kom tillbaka till Sverige. Att hon skulle kvarstanna var då ej säkert, tvärtom ämnade hon återvända till Italien och hyra en villa of van Nervi, * men när hon kom hem, slogs all tanke på Italien bort och Sverige fångade henne helt. Sjalffallet var, att hennes hem skulle för läggas på riktiga landet »A få 'are väl så inner VYER AF BYGGNADEN PÅ STRAND. SV [CNSKA lllCM BIKUPORNA. ligt förbundna med naturen som hon men af sikten var först att välja ett sydligare läge: trakten af Båstad eller Arildsläge. Där kunde hon emellertid ej som här erhålla en tomt, som på en gång uppfyllde hennes fyra oeftergifliga egna hemsfordringar: slätt, skog, berg och vatten, allt i riklig mängd och med lugna, stora linjer. Och med stora triid vid Sjön. Ty så var det på Sundsholml Valet föll därför på denna plats vid Vättern och har, på Ombergs sluttning och i Alvastratraktens sägnerika angd, byggde hon sitt hem. Och hon har ej ångrat sig. lin iigt hennes egen utsago fordras det naranog stenkastning för att förmå henne att aflägsna sig från det kära Strand, och endast en gång under dessa sex' år, sedan hemmet på hennes födelsedag invigdes, har hon varit utom Sveriges *wwww A'Wuwwmf S'I'RA N'l) 20 3 gränser: 14 dagar i Norge för att där hålla föredrag. Dock, det skulle ej vara likt Ellen Key » den personiñerade altruismen att bygga ett hem blott åt sig själf. Hon är så att säga bara pensionär här på lifstid á efter hennes död blir Strand ett hvilohem för kroppsarbetande, obe medlade medelålders kvinnor. Det skall hållas öppet mellan den 15 April15 Oktober och mot taga fyra gaster åt gången, som få kvarstanna 4 veckor. Och delvis har detta redan börjat' praktiseras hvarje sommar mottar Strand nägra af dessa hvilobehöfvande och dess utom året rundt en myckenhet andra gäster, .så att hon får rikligt tillfälle att Visa sitt utsökta våirdinneskap, detta arf efter Smålandsgodsens gåistfria anfruar. Boningshuset, hvars utmärkta' proportioner ej alls komma till sin fulla rätt på fotografierna _ är ritadt af lillen Keys svåger, arkitekt Yngve Rasmussen, Göteborg. Samme johanson i Odes hög, som nu byggt Örgården åt prins Eugen, byggde Strand, och entreprenör var den nu af lidne store hedersmannen A. L. Bäck, Ödeshög, hvars träförädlingsfirma fortgår och nu lämnar. material till prinsens bostad. Själf säger sig Ellen Key ej ha gifvit just andra riktlinjer, än »att hon ville ha ett lågt, hvitt hus, _ föräldra hemmet hade då föresv'rifvat henne # innehål< lande åtminstone ett par stora rum, där hon kunde trafva på gångmattornal» Om hon således haft mycket att göra med de yttre konturerna af sitt hem. har hon där_ emot gjort mer af det inre, än de flesta andra FÖRSTUGAN. »Inte passar Strand i Svenska Hem, det är ingenting märlwärdigt», säger hon. jo, det är just det det är! Visserligen inte ett dyrbart hem, inte heller ett antikt hem, inte ens ett fullöcligt vackert hem _ där finnas några möb ler, som inte skulle finna nåd inför en estetikers Ögon, men det är något former än detta, det är ett personlzgr hem, som individualisten fram för andra, Ellen Key, har skapat åt sig. Det är inte något normalhem för hvem som helst, det är för litet luxuöst för den ena, för dämpadt för den andra, men det passar henne som en handske, det är så sammanväfdt med hennes lif, henne själf, att man ej kan tala om det ena, utan att nämna det_ andra. Ett hem, där hvar sak fyller ett ändamål eller är förknippadt med ett minne, där intet a'r gjordt afsiktslöst, där inga döda punkter finnas, ett enkelt, naturligt, försynt hem, utan all pose, utan tillkrånglade möbler eller andra raffinemang, där ingenting gör väsen af sig, det som ligger så fjärran hennes egen ärliga, ratlinjiga natur. Ett hem, hvilket som starkaste intryck lämnar flärdlöshet _ minnesgodhet ett hem, som mer än volymer talar om, hvilket oänd ligt värde Ellen Key _ på sina håll kalla hem mens upplösare just sätter på begreppet hem. Redan förstugan, den s. k. röda ingången, är helt Ellen Key. Denna uppfattning får man inte endast genom de betecknande motton, som stå ofvan ingångsdörrarna: jlfw/zrirm viner: i (2713/11er dagen pil* lg'f, utan också därigenom, att hon här visar, hur nära sammanv'afda hennes båda fosterland Sverige och Italien äro för henne, ja, hon rent afjamför dem med hvarandra; ofver utgångsdörrcn mot Vättern hänger t. ex. en vy af St. Ilario vid Nervi (där hon tänkte hyra) för att Visa, att /zz'z'r är Zita vackert! Det röd målade tegelgolfvet, de hvitstrukna väggarna, de romerska vestallamporna, s. k. lucernor a som användas m? om sensommaren de hamracle italienska kopparkrukorna på hörnbänkarnas hyl lor » detta är Italienl Men det blir dock Sverige som dominerar, ty intresset fängslas starkast af sidoväggarnas i breda hvita lister inramade kartor: den ena Sveriges karta, den andra en specialkarta Öfver Vättern, af Vättern» .barnet Georg Pauli sammansatt af tre general, stabskartor och sedan målad med djup blå färg, som 'ar af utmärkt dekorativ verkan mot rum. mets hvita och röda Öfver den förra kartan står textadt: Vår frJ/wz'áir Irma'. 71år f/'m/zz'z'rzir [(27er _ öfver den senare: där [jfr/pix /zaf oss ge!? :11 .rf/711107. Och man inser då, att detta namn ,Sf/'117207, som man hittills blott tagit i bok statlig mening, har en djupare innebörd, det 'ar fästet, hamnen, (let iir lefnadsaftonens stillhet och" ro. At ena hållet från röda ingången ligger ett litet gästrum i blått och hvitt, och köksafdel ningen, åt det andra öfver husets hela bredd sällskapsrummen: matrum och bokrum, som sammansmalta till ett helt, skilda som de äro endast af en hvalHik dörröppning och båda med väggar i ljust grönt och hvitt trävirke. En af orsakerna till hemtrefnaden i detta rum 'är dess 204 SVENSKA HEM enda ingång, man befarar således ej att störas från höger och vänster *w det vanliga ödet i Våra dörrika sällskapsrum, en annan orsak de eosycorners eller interiörer, som möbleringen bildar och som gör, att hvarje kotteri får en ostörd plats för sig, där de andra ej störas, slut ligen en tredje: norra vaggens fönster äro pla cerade så högt, att man knappt lägger märke till dem, och det ger rummen ett ytterligare in* tryck af intim afstängdhet ›_ så svårt att annars ernå i rum åt tre väderstreck. Iquvudmomentet i matrummet, som är be lagdt med färgglada trasmattor »4 detta hufvud villkor för att ägärinnan skulle trifvasl i är den öppna, hvita spisen. Ofvanför dess nisch, där en statyett af Cá/'z'rzzr har sin plats, står i hjärtat (mellan lågor och strålar) (zur/mt? ut artig, tänd och brinn. Det är de båda eldarna, bra san w_ kroppens värmekälla, Och människokär leken « själens. Nu, sommartid, pryda eklöf härden _ liksom blommor intagit oljehusets plats i. den hamrade svarta taklainpan. »Ni mä tro, att det är en högtid, när vi få utbyta oljan mot blommor», säger lillen Key i och man förstår henne, hon som vill inlägga mening i människans minsta handling, betydelse och helgd i hvarje dag som går. › Midt emot spisen är en låg bred hörnbänk _ en utmärkt utläggning af den lätt banala du chatelen # kladd med grönt och fullsatt med iär madonnabilden från kyrkan i Giorgiones MATR U M M ET. kuddar. i hörnet, litet högre än sina medsyst rar, tronar en relik från en svunnen tid, den har broderats af Ellen Keys farmor, de andra kudddarna, skiftande till form och färg, äro alla verk af senare tiders barn, gåfvor af vänner i olika land. Ofvan soffan taflor. l'Iedersplatsen i hörnet intages af en madonna med barnet _ detta hennes centralintresse så i lifvet. som i konsten. Detta är emellertid någon af de men kända bilderna af modern med barnet, det födelsestad Castel Franco. På ena sidan därom George Sand, Romain Rolland, Tavaststjerna i och andra, som personligen eller andligen stått henne nära, på den andra etsningar och mål ningar dessa, liksom öfriga konstverk på Strand, skänker af konstnärerna själfva af Carl Larsson, Richard Bergh, Zorn, Kristushufvu det från Lionardos nattvard m. fl. När man ser Ellen Key glädjestrålande ut peka alla de gåfvor, som skänkts hennes hem från när och fjärran och som väl till största de len ytterst bottna i givarnas tacksamhet för hvad /zzm skänkt dei/z. måste man önska sig till» höra deras antal. Ty omsorgsfullarc bokförd kan säkert ingen gåfva, ingen minsta vänlighet bli än i Ellen Keys hjärta, som så omvärderat dessa värden, att. när hon gör andra en tjänst, är det, som om hon mottoge en skänk. Vid fönstret på motsatt sida åt Vättern _ L »man 1 till stola likso Stjär ticka måla hvitr och af \ gen och skåp skyn snar; delar skän en 5 Flon gaml härlig först; man gång kom; kallat på 6 vackr skött; enda säHsy et .NHL3* PH t s i l »nwu rr rr|\. i ; l l k till em har matbordet med sina stolar sin plats. Denna möbel, liksom det bredvid stående gamla Stjärnsundsuret, hvars manande tickande föranledt ägarinnan att måla ordet Dag/år! därpå är hvitmålad. Midt emot klockan och dess granne, en Skagentafla at Viggo johansen, på kortvåig gen till bokrummet, står pianot, och fönstret flankeras af två höga skåp med glasdörrar. Dar bakom skymta kristall och porslin ä eller snarare fajans. Ty här förvaras delar af den servis, som vänner skänkte henne på 60årsdagen › en servis från fajansfabriken nära Florens, där man nu upptagit de gamla vackra modellerna med deras härliga djupa Järgrrkedom. Det första man ser af bokrummet, när man står i dörren från röda in gången, är den stora mattan _ komponerad af Selma Giöbel, som efterámotivet kallat den Ombergsmattan, också den en skänk på 60årsdageu » och tondfönstrets halfrunda vackra blomsterbord med dess rikedom af väl skötta växter blommor och växter äro Strands enda lyx! Hedersplatsen i midten intages af en sällsynt planta: de korintiska pelarnas akantus w ett litet betecknande drag, ty är Ellen Key ej BOKRUMMET OCH MATRUMMET. mer en forma än en fa'rgmänniska, står hon ej skulpturkonsten närmast, dras hon ej mer mot linjer, former, marmor, än mot färg, mot deko rativ kontrastverkan? På Ömse sidor om blombordet rumshöga bokw skåp. Dessa äro inte väggfasta, men så skick ligt anpassade till de djupa fönsternischerna, att de ge illusion däraf. Lika skåp Hankera också ISOKRUMMET, 206 SVENSKA IllCM fönstret utåt Vättern och i hörnet mellan båda väggarna bildas en nisch, där en byst af Eros, den s. k. Vatikanens genius, står. Nedanför den en medaljong af Rahel. I skåpet inunder för< varas alla bilder och fotos, som röra Strand. Vid Vätternfönstret står ett litet hvitt skrif bord ä en gåfva af morfadern, då hon fyllde 12 år, med förbehåll, att hon skulle kunna laga en middag vid 16. middagen blef aldrig så utmärkt, som bordet befanns vara. . . . Nu intar det en hedersplats och där placeras gifvet hvarje besökande på Strand, ty där har främ lingsboken sin plats. Denna plus bläckhornet 'och den rnajestätiska pennan af fasan äro skänkta just för detta ändamål af en österrikisk väninna. Det är många namn __ tidvis går ingen dag utan ett eller flera besök i; som möta här, namn från alla länder, åldrar, partier, namn som till sammans bilda en kedja af vänner, menings fränder, släkt, beundrare, banala turister, ja, äfven af motståndare 4 något som endast kan förklaras däraf, att Ellen Key i stridens hetta förmått hålla sitt vapen blankt och aldrig besudlat det genom att ej skilja person från sak. På ena kortväggen mot matrummet en liten soffa med mormoderns sybord framför. Men som ett sybord 110g är någon betecknande möbel på Strand, är detta apteradt till blombord. Öfver denna soffa några tatlor, bl_ a. en af Nordström och en skizz af prins Eugen. På den andra kortväggen ett praktfullt rokokobord ihvitt och guld, flankeradt af två rokokostolar. Detta bord och den däröfver "placerade hyllan med uret (dessa båda i låoullearbete) inköptes af lillen Keys far i Paris. Ofvanför klockan en medaljong af fadern. Midtemot skritbordsfönstret intar en Karl johanssoffa hedersplatsen (i den liksom stolarna klädd med rödbrunt tyg i färg med gardinerna och. liksom alla möbler i rummet, minnen från föräldrahennnet. Ofvanför soffan har en tatla, Trädsluttning mot Vättern afprins liugen, plats. lillen Key var händelsevis närvarande, när denna tafla målades alldeles bredvid den tomt, som hon sedan skulle köpa och göra till sitt hem, ehuru hon då inte hade en tanke på att bosätta sig där, och när hon sedan Hyttade hit, sände prinsen henne taflan. Bredvid denna ett par andra taflor: Högklint vid Visby af Anna GardellErikson och Säröbergen af Charlotte \Vahlström. Ser man Ellen Key på Strand, omgifven af minnen från föräldrars och morföräldrars hem, förstår man den djupt konservativa sidan i hen nes natur, hur intimt hon hänger samman med gångna generationer. Men hennes hem, så fullt också af hågkomstcr af hennes 'änner och meningsfränder i skilda delar af världen ger äfven förklaring på hennes förhållande till nuet, hennes världsmedborgarskap. Men är det inte just på basis af dem hon känt fordom och de vänner hon nu äger, som den radikala sidan af hennes natur vågar varsla om en ädlare, ljusare framtid för människors barn Medels den helt kringbyggda spiraltrappan, kommer man från den inventiösa lilla tamburen med ett vackert hvitt rokokobord, som farfars far ägt, upp på löftet. hllidtför trappan har man då, bredvid ett halfcirkelformadt fönster, en liten grupp korgmöbler. Och bakom dem en mystifika tion, ett patent! Man tar det för två vanliga garderobsdörrar, men dessa dörrar befinnas inte ämnade att Öppnas åt sidan, som andra dörrar, utan att fällas ned och då bli de två säng bottnar! Ty Strand är ibland öfrerlupet af be sökande och bestå då dessa af skolungdom eller liknande bekymmerfria själar, så härbergeras de här. Och fordras ändå mera sofplats, så står vinden bredvid _ det s k. zigenarlägret »W också till__förfogande och ger plats åt en hel del. Ar man däremot en mera regelrätt gäst, så ñnnas vid ena gafveln ett par små gästrum, så behändiga, så gladt möblerach i gult och i rödt. Bland möblerna igenkänner man en spe cialitet för Strand, Keys blandning så att säga, en af dessa halfhöga bokhyllor, som i något exemplar återfinnas i nästan hvarje rum, men som ej äro afsedda blott för böcker, utan äfven för andra ting, och där ett par af hyllorna äro afdelade i fack « ett underlättande moment i ordningshållandet. llå loftet påträffar man också en annan detalj; hvarje dörr kännetecknas med en antydan om, hvad man har att vänta sig där bakom: t. på dörren till vinden är måladt ett tvinnadt rep, till badrummet vågv linjer, till vattenledningen en amfora, till sol badet en sol. Solbadet ja, eller soltemplet, är en af de vacki raste detaljerna på Strand både rent arkitekto SOLHADIC'I'. i n STRANI) 207 niskt sedt (se bildenl), men också ur trefnadssynpunkt. Och hur väl har det liksom de båda andra ita lienska momenten, pelarbron och röda ingången, lyckats helt sammansmälta med den svenska omgifningenl Har i. soltemplet, mellan slinger växter och höga golfplantor, har en byst af Narcissus från museet i Pompeji sin plats, och ofvanför fondväggens soffa lyser ett litet votiv hjärta. Gastrummen ligga, som sagdt, vid ena gafveln; på andra gafveln, ofvan sall skapsrummen, ligger Ellen Keys eget rum. För att komma dit, passerar man Hmm(ef, det vill säga en smal gäng, hvars ena vägg är spänd med groft blått tyg _ och behangd med reproduktioner af konstens storverk. Dessa äro ej stationära, utan ombytas esomoftast, hvilket sker helt lätt, fastsatta som de a'ro med en sorts långa stift med glasskydd. Närmare Ellen Keys rum vidgar sig gången till en arbetsvrä. Har stá ett par mahognybokskåp, där utlåningslitteraturcn förvaras, och har har också ett stort skrifbord sin plats, där Ellen Key arbetar, när hennes skrifning fordrar mycket ut rymme. I fönstersmygcn bredvid ligga massor af tidskrifter och broschyrer, vid närmare påse ende befinnas de alla beröra fredssaken och kriget. På en här har också en reproduk tion af Hanna Paulis »juntan>› sin plats. Men det egentliga arbetsrummet, som också är sängkammare, är nästa rum, hvars dörr nas tan helt täckes af en panna af Lennart Ny. blom. Det 'ar tapetseradt i gult och möblerna äro i gult och mahogny alla de utsökta mahognymöblerna ett arf afmoru'iodern M, mot detta gula och röda göra några blå ungerska vafnader, sangöfverkastet och ett par dukar, en god kontrastverkan. Till 'auster ien alkov, sängen med Toteninsel ofvanför, nära gafvel fönstret, rakt fram, en hög chiffonjé i mahogny. Här möter oss bilden af Goethe, ej den unge, utan den åldrande Goethe, och har har också en bild af Gartenhaus sin plats. Hur väl passar det ej här på Strand, Sveriges Garlenhaus, en samlingspunkt för kulturella strömningar, en mötesplats för besökande från alla länder På andra sidan gafvelfönstret porträtt af hädan gångna vanuer: Victoria låenedictson, Oscar Levertin, AnnCharlotte Leffler bland andra. 4) SOFRUMMET. På motsatt vägg, d. v. 5. till höger om dörren, reproduktioner af josephsons Strömkarlen och' Carrieres Moderskarleken och darunder har ett utsökt toalettbord i mahogny med gammalt silfver på sin plats. Framför detta, midt för fönstret mot Vättern, hvars trappafsats möble rats med lillen Keys möbler från barnáldern, står skrifbordet. Till vänster om samma fönster ett högt, vackert mahognybokskåp, afsedt ute› slutande för Ellen Keys egna böcker i original och öl'versåittningar. På andra sidan fönstret en ganska hög gul målad hylla, öfver hvilken bilder af makarna Browning, Björnson och Almqvist hänga. Of< verst på denna hylla en skulptur af Kristus och i en nisch inuncler lillen Keys älsklingsbyst: .Franciscus af Assisi. Inför hans ädla, tarda drag stannar hon en lång stund, försjunken i djupa tankar. Och då, om ej förr, inser man hur nar besläktade dessa båda själar äro, hur många beröringspunkter de äga. Bagge brinnande i anden, idealister afrenaste vatten, pilgrimer utan jordiska ägodelar. 'l'y _ hvad visar val lillen Keys hem, om inte just det, att hon inte älskar sjalfva ägandet Hon älskar det sköna i men inte för att behålla det för sig personligen, utan på ett altruistiskt sätt. Hon skulle aldrig kunna bli en samlare af något slag, af porslin, möbler, miniatyrer, ty därtill fordras kärlek till ägode thrzm. Och hur mycket har hon väl själf skaffat till sitt hem # det mesta är arf och gafvor, och hvad hon därvid sätter högst och faster sig vid, det ar det etiska momentet, minnena, vanlig heten ej sjiillva ägandet.