Studier öfver Ombergsflorans papilionaceer

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

12e Fuekelska namnen, i Ascom. Lojkani deiemot sam manslå. de båda namda slagtena i .Dasyscyphm l Gonspect. gen. Discom. *) för SACCAano Limhamn Klins'l'. under slåigtet Lac/malm Fa. em. fördelande de Kar stenska arterna pa nnderslagten skilda på konsistens7 samt närvaro eller frånvaro af stipes. Dessa ka 'ak tarer synas mig emellertid ingalunda ega samma sy stematiska värde som parafysernas beskaffenhet, isyn het som apotheoia sessilia, subsessilia, snbstipitata ooh stipitata, liksom afven orassinsonla, sat tenera, tener rima, sinsemellan bilda en massa Öfvergångsf'ormer ofta beroende på ganska tillfälliga, lokala förhållanden; då deremot .den Karstenska karaktären pa parapliy serna i'Lr fullkomligt konstant ooh genomgaemle. l: Revisio monogr. atqne synopsis Ascomycetnm har KARS'I'EN tydligare 'framhållit denna Laclumms slagt karaktär, och i de senare fasciklarne af sina Asco Inycetes har också Rnun börjat använda detta namn för arter med långa, tillspetsade och tjocka parafyser. Om sålunda denna slagtbegansning är riktig, synes det mig som om man ej borde tveka att följa KAILS'J'nNs exempel i nyss namda arbete äfven med afseende på .Lac/zmle li'lc. S. veg. Se. 1). 3(35. Hnrn» vida sedan med eller utan skaft, hard eller mjuk kon sistens bilda lämpliga indelningsgrumler för hvarje slägtes underafdelningar må, lemnas at hvarje förfat tare att a'l'göra. *44) 2. llruf. Tu. M. Fun:s höll föredrag öfver ”Slmm'limr viens 'l'ryl'llar ooh tryflelliknande svampar“, som på. annat ställe kommer att oftentliggörus. låtitE'Edralblatt resa. xvm, p. em. TM) Man jemfüre för Öfrigt: BoUnn:n: Nouvelle olassiiiuatioix des Discomycétes oharnus, oomms generallement sons le nom de Pezizes; p. *29. Qmiu:i: lljnohiridion f'mlgorum in 'Europa media et prxusertim in Hallin vigentium: pp. ?SOL (under lärindie) och 3312 (under Luc/mcllrt). Punurs l. o. Bål). « Rus'nuw: ,li'uugi Groenlandiu: p_ 5337 använder Juurlmum i olikhot mot andra für fattare. Den 5 Dec.. 1889. .I. Studier öfver Ombergsñorans papilionaceer. * Af A. G. KELLGREN. Ombergs norra sluttning, bergets sjösida samt för öfrigt hela den närmaste omgifningen aro lokaler med rik papilionaeéllora. Slnttningarne i norr vid Borghamn likna i floristiskt hänseende den omgifvande slättten, men förete manga fysiognomiska egendomlig heter. Som bekant är Omberg bevaxt med granskog, men förekomsten a't' ekstnbbar i djupa skogen och gamla ekar i skogsbrynet och vid bergets fot tyder derna, att granen ar temligen ung, och att den in kommit omedelbart efter eklloan. Östra långsidan al' Omberg är delvis kladd med ung granskog ooh utgöres delvis af hagmarker, i hvilka granen rastlöst ntbreder sig på bekostnad af hvarjehanda löl't'adsbu skar. De ofvannamda slnttningarne vid Borghamn hafva langst bibehållit ekfloran, och utgöras af ett slags ekbaokar med en karaktai'istisk umlervegetation al? törnsnar, mellan hvilka dock rum lemnas'for en _yppig gras ooh Örtavegetation. Snarens stomme bildas af (Jury/?us Anal/ana '7), men utgöres 'Jöröl'rigt nästan uteslutande at' tornbevapnade buskar7 såsom (Jratccyus, Jüch alpina och (Jrossulru'iu, Primus eyinoscø, Rusta ww'li'z'ssima och (Zumctumm m. 'Hg vidare Cotoneaster vulgaris och Lønicem thmlcmn. Mellan snaren frodas en yppig gräs och ortvegeta tion, som lemnar ypperligt bete eller listörd. DM? tj/h's _r/Iomcmla.) Feslum pratensis, l'ua prafønsis 0. fri m'a/z's, Aim (rrcspitusa m. il. gas förekomma har be ståmlbildande. På de torraste lokalerna bildas g'â's mattan at' Anthoxmztnm oduratmn, Avslut plz/;asccns och przzlmsis saint Alopccurus lurm'ensis. Följande papilio naoeer .förekolnma mer eller mindre rikligt: 'Il'vÃ/bh'um i"") Slimldnklaturen är densamma som i senaste Pointsförtouk ningen Lund 1883. ' pratense, reports, hybridum, agrarium. 0. aøzontamem, La thyrus prata/”5275, Lotus (JamieMata, Viola sepmm 0. Graeca, samt Astmgalus ylycz'phyllas, Amin/?It's Vil/ZHCI'U Ma 'o. Medicago lamt/lina. Karakteristiska för vissa ståndorter 'aro Ccrcfolz'mn* silvestre, (lamm (Jam/á samt Alehcmilla vulgaris, hvilka bilda rikliga bestånd. Dessa marker hafva ej länge varit använda till bete, utan tjänstgjort såsom slätterangar, ända till dess snarens raska utbredning lade hinder i vägen för skördens inhöstande, och ännu are vissa partier inhägnade. Men ingen väsentlig skilnad har tills date af betandet åstadkommits. Äfven bottenskiktets mössor aro de samma Öfver allt, och utgöras hufvudsakligen föl jande arter: Hylocomium probs/femma, petMätdatum, squar rosam och triguctrmn, Hypnmn latcscena 0. Schwartzii. Ombergs vestra sida begränsas omedelbart af Vettern, oeh berget stupar an lodrat ned i sjön an sanker det sig terassformigt mot vattenytan. Men .de branta partierna afbrytas af talrika bergsskrefvor med omvexlande vegetation. Synnerligen artrik flora förete de partier, hvilkas berggrund bildas af Visingsö« formationens skiffrar, såsom vid Vestra Väggar m. fl. stallen. Granen beklader i norr afven sjösidans slutt ningar, men vid Vestra Väggar hafva bibehållit .sig flera af eki'lorans löftr'ad, sasom lind, alm, lönn, orxel In. fl. Papilionaeéfloran företer också liarstades stora olikheter mot norra sluttningen. Har hafva vi Ahufvudsakligen Gretasarter, Lathyrus silvestris, Visia silvatica och pisáfzwmis samt Omg/trains 22270811. Slätten nedanför Omberg ar en af' 'Östergötlands bördigaste trakter och följaktligen mycket uppodlad. De lokaler, der man har att söka papilionaeeer aro skogsdungar, sanka marker samt vagkanter oeh (likes renar. Förutom de för Borghamnssluttningarne an tecknade arterna 'tralfas nere på slatten Onowás hir Jl/[eli/olus Q/f750'ázmlis 0. alba. / Gina, P. DuSén *) uppgifver för Omberg och trakten deromkring 33 papilionaeeer. 'Af dessa tillhöra 5 uteslutande södra iiorområdet (bokregionen) och före« komma der mycket sparsamt. Äfven en del arter inom det föreliggande omradet hafva antraifats, så sparsamt att de omöjligen kunnat blifva föremål för speciella studier. Det ar derföre endast Omkring 20 arter, som i det följande komma att behandlas. Leifby/rus pratcnsis förekommer spridd öfver hela florområdet med undantag af granskogen samt sjösi dan. Synnerligen ymnigt förekommer denna art på. strandvallen mellan Berghamn och Hofvanas samt på de sandbankar, som uppkastats vid kalkbrotten på det förstnamda stallet.. I törnsnårformationen vid Borg hamn förekommer Lathyrus pratensis tillsammans med Trilbliumarterna, Vieia Graeca m. fl. redan uppraku nade arter. Vidare på en del sanka lokaler vid bergs foten. Lather pratmzsis, View U/*avcca och Träd/rum pmtcnsc förekomma .liarstades i sällskap med Carinas. ,E'rz'epkmwm angustszlium, Primula farinasa, lipzpactis ,put/using, Oplw/s 772y0des., OrcMs angaszfifblia, Hermia/in mn Jlsfmzw'chis, Lister'a (mata, Potentan Qbrøncmilla samt, enstaka Iifavnmac'ulus acris och Rhámmthas major in. ii. >1*Ol_J8111Cl(3 mossor aro betecknade för denna lokal: Amblystegiam intermedium 0. stellatzøm. _ Lathyras siluestm's ar inskränkt till Visingsöfor mationens skiffer, men förekommer harstades i stor ymnighet och bildar väldiga bestånd, saint binder med . sina djupgående starka rötter det lösa skiffergrns, i ' livilket den vaXer. Visingsöformationens lerskiiferlager . :' a v 3 0 < ' I luta lm_ omkung 45 mot horisonten, och täta ras intraffa, hvarföre någon gras eller mossmatta svår llgen kan blldasr Vegetationen utgöres mestadels af enstaka ,R'zrzbas cci/rus, Tø'ø'ticmaz øøpms samt Lat/torra?? sill/astma och Vicm silvatica. Emellertid inkomma aspplantor, liVilka *föra med sig en undervegetation af *) VP. Dnsén, Ombergstraktens flora och geologi, Upsala 1888. Artemis/áa campastris, Tussilago Farfam, Biemme samt enstaka Verbascum Thapsus, Epilobimn august»foHimi, Hyparicum montmmm, Viola silvetáca, Dich'ch ”umns, Aim ccespétosa, P00, ncmomüs, Carex Hornsclmch/imna. och montmza, Luzula pilosa m. ii. Mossvegetatlonen utgöres hufvudsakligen af Hypnum Zutcscms 0. ;ommn samt Tozr'tulcø Moralis. Snart inkomma granplantor samt oxel och hagg m. il. i grannskapet förekom mande löitrad. ,Det går dock ganska långsamt med koloniseringen af dessa skiiferbranter, och ett tu tre inträffaf ett ras, som blottar gruset på'nytt. Det är ganska beteoknande, att det är en papilionaeé(Lot/»y ø'us sz'yloestrz'a), som uppträder först på detta skiifergrue, likasom nybyggarne på sandbankarne Vid Borghamns kalkbrott till stor del aro papilionaoeer. Om man tager i betraktande den ringa gvafvehalten hos dylika enformiga gruslager, finner man ett bevis derpa, att papilionaceerna hehöfva föga qvafvehaltlg Jordman, och det ligger också n'ara till hands att antaga, det de tjena som (lvafvebildare för en ny Vegetation. *) mm Graeca har ungefär samma utbredning som Lathyrus pratensis, men utom det att den finnes på. alla af Lat/bwins prcøtensis bebodda platser, förekommer den derjemte rikligt på vägkanter och på tradesåkrar._ Synnerligen karaktäristiek är dess förekomst vid de Vägar, som leda förbi Borghamns kalkhrott och 1 all mänhet Vid de vägar, som 'are grusade med groit kalkgrus. 'Från en nyanlagd vag vid Borghanin kan följande ståndortsanteckning anförasi Tussølago lihøjlalrd, Tcøraxacum offcZnalc, Acli'illcea mil/oful'imn, _Arten/usla, vulgaris., Tragopogon pmámw, (Jamm Cor/avi, Flamingo major, Vieira Graeca., Jlfcd'icago Irwul'ina, Bromus molhs, .POLL compressa. .Dessa kolonister bilda ej. bestånd, men. på 'aldre vagkaiiter får man se vackra beståndet ungefär följande sammansättning: riklig w ymnig: *MTJmfr. Nilsson. Om ursprunget till växternas qviif Vokalt. Landtbruksakadem. Handl. o. Tidskrift 1886. 125 Egoiseium awense, rikliga: Wcz'a, Graeca, Poteøztilltn rg; tcms, Dcmcus Carola, Dactylz's MamaMia., Plzlcmn pm tcnse, Pom comprcssa, spridda: Lathyms proteinsäs, TM' _/'olium regions 0. prata92.90, lezmgo major, Polygmmm røzziculare samt Rebus masz'us, enstaka llfclüotus (31711097 amlø's m. il. Till växes'att afviker Visaercca betydligt från Leifby/rus pmtensis.' Den förras skott aro mycket längre och klanga antingen på huskvaxter eller krypa utefter marken med meterslånga grenar. Derjamte skiljer sig Vicia Graeca från Lathyrus pratensis dernti att den förra oftare uppträder som kolonist på. nyligen blottad .mark än den senare. Vicia silent/.im förekommer ymnigt ,flerestödes ut efter Ombergs vestra sida och ej blott på Visingsö formationens skiffrar såsom Lott/grus Sävastris, som den mycket liknar, och till hvilken den står i unge far samma förhållande som Vic/ie Orarca till Latin/ms pmtcnsás. Oftast förekommer View siloatim nära Vet tersstranden till sammans med höga gräs såsom Cala mamomls m'mzdmacca och Dactg/Zis glmncmm ooh öfver skuggad af unga oxeltrad, aspar eller alar (Alnus ineana). Men den går sällan upp i granskogen eller granblandskogen. Endast vid Vestra Väggar kan man få se bestånd af densamma under granskog. Ymni gast förekommer den i sjelfva skogsbrynet. Vic/[rt siloatica är af alla Ombergs papilionaoeer den, som har det rikaste skottsystemet, och den som fruktifi eerar rikligast. Frömognaden inträffar något tidigare' än för Lammus silwstris, redani midten af Juli. Visia sepium förekommer här och der inom flor området, t. o. ni. i skogsformat'ionerna undantagandes den rena granskogen, som kläder bergplatan. Den uppnår emellertid 'ingenstädes någon högre ymnighotâä grad och bildar aldrig bestånd. Denna omständighet Jamte det faktum, att den fruktiiioerar mycket klient, 126 talar derför, att Viola sqnmn är stadd i utdöende hämtades. Detta är ännu tydligare förhållandet med 'Vicia pimlformis, som numera blott antrall'as på, en enda lokal l110111“'l18la florområdet. Denna vackra artvaxt, som uppnår storleken af vanliga sookerátrtan, antralfas vid Vestra Väggar i gles granskog med enär af Rosa, (L'ohmcastcr samt dvergexemplar af Telia (amn pdzo. Fältskikten bildas af spridda _ enstaka Örter 00h gräs: förutom mm pm: oømis, Orobus ?tiger 0. ocrnos, CZiøzopodium vulgare, Origmwm vulgare, Lif/m spernmm offcinale, Gamo/?Zaria polygonatmn, Aspcmln. oderam, Viola mirabüz's, Pimp/z'nclla Soxáfmga, Jl[cl'zim Halens, Schcdcmorus (regler och Lando piloso. Botten» skiktet utgöres af följande mossor: JTI/;pmm sem'ceum, Miasccns, pmm” o. deore, T1'0rz'ulo ruralm, JTohnm 'trø'rhzmm;Midas, Barbulo 'rr/(bella, ' Gynmosfmnmn mitro stnmmn 0. A_7›z.l;7yst(7/iMn folcoümn Viola pisiformis antraffades blommande i medio af Juli, men mognar först mycket långt fann på, hösten, enligt Gnst. Viden först i September. De nu omnamda 4 Vioiaarterna de för Om bergsflorai'i Vigtigaste. I åkrar på slrälttlandet före komma Virrz'u '2727/0565 och sotám samt_ inomrs{jdra flor området l'l'cirø Laila/roides ooh (almost/Jolie. Ingendera af' dessa har på grund af sin ringa utbredning och sparsamma 'förekomst kunnat blifva föremål för studier. Det samma år lörhållandet .med några zur/oem" arter samt Frohmarterna. Äfven Ombergarterna före» komma mycket sparsamt., och om dem 'är ej mycket att säga. ' Oral/us rubelasus är blott antralfad på några björkbaokar nere på slêiyttlandet. lllöjligen har. kunnat 'förbise denna varvaxt, då. mina exknrsioner företogos i Juni oeli Juli. Men tämligen Visst är emellertid, att Orolms tuberosm; ej förekommer i någon af de vilxtformationer, som belilåida sjelfva Olnlmrg. 127 Orobns oeør'øms o. mir/cr likna i fysiognomiskt han seende hvarandra .samt Vic/[a (9013272177212. Dessa tre arter hafva också ungefär samma utbredning inom flerom rådet. Sällsyntast ar Orobus' Niger, som svårligen ai'itraffas annat än vid sjösidan, der den är att söka. på, samma lokaler som Vieira samma. Orobus weinns ar ,karaktäristisk för lnnddaldformationer i allmänhet, frnktiñcerar klent, men bibehåller sitt bladverk oför ändradt hela sommaren, oaktadt frömognaden inträffar i början af Juli. Orobzøs någe? deremot mognar först in i Oktober. Lotus cormimlota förekommer allmänt på slatt landet nedanför Omberg samt på bergets norra och östra sluttningar. Äfven vid siöbergen förekommer denna kosmopolitiska papilionaeo, men har hunnit spridas till Visingsöfhrmationens llorområde annu, 0ak« tadt den finnes på öppna platser i granskogen ofvantör Vestra Väggare branter. Lotus oornicnlata förekom mer ytterst sallan bildande egna bestånd, såsom för hållandet i allmänhet är med växter, som hafva ett ntbredt vaxesätt, men är det oaktadt en af de allra lifskraftigaste af Ombergsflorans papilionaeeer. Ofta träffar man exemplar med ända till. fotslånga skott och hvad skottrikedomen betrall'ar, så. öfvertrallas denna raxt blott af Vicm .vil/(wine. och möjligen af Lttt/t_l/)“HS sämst/4.9. Äfven rotsystemet mycket kraftigt nt veokladt hos dessa tre arter. Tvanne ettåriga pallili onaceer, .som i lysiognomiskt hänseende mycket likna Larus eornáculota och ännu mera hvarandra äro JVM?" (Fago Kamel/ma och Trzjblimn proøumbnøzs. Men då den sistnämda ar .inskrankt till några få lokaler, .finnes den förstnamda snart sagdt öfver allt. T. 0. m.i granskogen, hvar halst en gångstig finnes, träffas Jlfe (l/z'mgo ?wall/ina. Så är ock förhållandet med Jmf/blinda??? 773120728, som har en eminent spridningsförmåga och är kosmopolit i ännu högre grad än 110/213. Troligen äro dessa artväxtor tillpassade för spridnng genom 128 betande kreatur. Ofriga Tri/blilzømarter, undantagan des T. pratensc och "2865107227 spela i Oinbergsiioran en underordnad rol och ingå egentligen blott i bildandet af ört och gräsformationerna vid Borghamn. Sådana äro Trifolizmz agrm'rmn., montmmm, liga/bricksz och (rr vense; Trifoh'um medium gör såsom klöfverart betrak tad skäl för namnet skogsklöfver. Förekommer be ständbildande här och der i skogsbrynen, i synnerhet på bergets vestra sida. Denna vackra växt, som i motsats till klöfverarterna i allmänhet har lång vaga; tationsperiod, eger också ett rikare och framförallt varaktigare bladverk än sina samslägtingar. Trifolimn pratcøzse förekommer rätt allmänt i. syn nerhet på sluttningarne vid Borghamn, der den bildar huf'vudmassan i en del formationer. Är derjenite spridd på och omkring berget, undantagandcs vestra sidan. Oftast söker denna växt solbelysta platser och blommar här mycket tidigt och riklikt. Men i och med fruktmognaden7 som vid mitt besök på Omberg 1889 började redan i midten' af Juni, upphöra de .nedre örtbladen att assimilera, 'och hela växten får \' ett förtorkadt utseende. På skuggiga lokaler blommar Trifolium pratense deremot mycket sent, hvilket visar att växten här lefver under ogynsaânma förhållanden. Egendomligt är att Trø'f'olium prrøtcnsc anträffas i starr ängarne nedanför Omberg, såsom nämdes vid beskrif* ningen öfver Latin/rus pirater/21.963. Så olika som Tritolium pratense är i vildt till stånd och i kulturtillstñnd, finnes dock vissa likheter, såsom att båda formerna hafva liten motståndskraft mot torka samt med åren blifva allt svagare. Den form, som växer vid Berghamn är föga grenig saint ' uppnår sällan fotshöjd7 men växer mycket upprät och ej nedliggande såsom kultiverad rödklöfvers Ant/:5077219 Vzdwrwrm liknar Trifolium pratcnse till sin utbredning på torrare platser, men förekom' mer aldrig heståmlhildande. Blommar liksom H'äregå 129 ende mycket tidigt och förlorar sin saftighet efter fruktsättningen. \ ' \ < ' De nu omnämda arterna äro att anse säsommer ' eller mindre goda foderväxter och hafva i allmänhet en riklig bladmassa saint icke förträadé skott. Ehuru, mina undersökningar icke gjorts i agronomiskt syfte, kan jag dock ej underlåta att anmärka7 det Viam och Lathg/rusarterna samt Lotus äro vida mera efter sökta af kreaturen än Trøfolámnarterna och Anthyllis. Hvad 'Örebrosarterna beträiiar, saknar jag om dem iakttagelser i denna riktning, men deras påfallande ,i likhet med vissa Wedaarter äfvensom uppgifter från tillförlitligt .häll 95) gifva vid handen dessa växters foderduglighet. _ Återstå nu nägra arter, som så väl i habituelt hänseende som hvad utbredningen beträffar vidt skilja sig från de ofvan afhandlade. ' Asbmgalus gZyciphg/Zlas är af Duse'n uppgifven för Vestra Väggar af mig blott anträffad vid Borghanm, dels på. de nämda sandbankarne vid kalkbrotten, dels i törnsnårformationen ofvanför Berghamn. Denna storväxta, nästan buskartade papilionacé, tyckes ej smaka kreaturen mycket väl'; möjligen torde den kunna användas såsom hö, efter hvad G. Vidén ni. ii. upp gifva. 072mm* hårdnar förekommer På gräsbackar nere på slätten. r i \ Oxytropis pil/'08a blott anträffa'd vid Vestra Väggar. Deremot förekomma , JlIcZ'ilotus ofjicmalis och (död ganska alhnäntnere 'på slättlandet7 i synnerhet den förra, som trädas på. alla dikesrenar. Den senare är inskränkt till ängarne '1 omkring sjön Täkern, och förekommer ymnigtvid Hån ,gersndde (Källstads socken). På de ofruktbaraimariâj *fker; som utefter Takern sträcka sig från Väfversunda Jmfr. Gust. Vidén, Om odling och skörd af i Sverige vildt växande mångåriga ärtväxter, Venersborg 1889. Bot. Notis. 1890. 130 till Källstad, förekomma också spridda Melilotus alba, *och det ñnnes alltså en möjlighet, att genom odling af denna art, som ju är en god spänadsväxt, ifrån Ödemark göra en ganska vidsträckt areal fruktbrin gande. ' i En fråga, som mycket diskuterats på de senare åren, är den, huruvida de foderdugliga mångåriga ärtväxterna ej borde göras till föremål för odling på platser, som behöfva ökad qväfvehalt 0. s. v. Att döma' af papilionaoeernas sömtäligh'et och deras i all mänhet mycket begränsade utbredning, förefaller saken 'frän botanistens synpunkt sedd,rtämlige_.n svärlöslig. De resultat, hvartill studiet afofvannämda papilionaoe ers fysiognomiska karaktärer ledt, böra dock ej vara utan intresse för lösningen af frågan, huru ofullständiga de än äro. J ag har derföre försökt att i ett öfverskådligt schema ordna de ofrägavarande växterna efter de karaktärer, som äro af största betydelsen för agrono miska spörsmål. Som hufvudindelningsgrnnd har jag valt ärtväxternas större eller mindre förmåga att bilda bestånd. Underafdelningarne äro uppställda efter deras större eller mindre foderduglighet i allmänhet. V Såsom framgår af redogörelsen för de särskilda arterna, :linnas tvänne i detta afseende skarpt begrän sade grupper. En del arter blomma tidigt och sätta frukt redan vid midsommartiden, hvarpä hela örtstån det förlorar sin saltighet och får ett förtorkadt utse ende. Sådana arter äro också i allmänhet mera smä växta och hafva ett föga rikt skott och bladverk. Andra deremot äro utmärkta för en lång vegetatione period och ett rikligt skottsystem samt i allmänhet storväxta. Ännu en tredje indelning skulle kunna ifrågasättas, nämligen efter dessa växters större eller mindre vidsträckta utbredning, men denna indelning kan undvikas, genom att sätta ut för de särskilda arterna orden allmän, sällsynt 0. s. v. De ettåriga 131 och 'tvååriga arterna har jag infört i schemat, men _ inom parentes. De vigtigaste af Ombergsilorans papilionaoéerx A) arter, som ej bilda bestånd: M a) arter med'kort vegetationslaerlocl 072042115' hårdnar Jaoq. (sprldd), , Oxytmpis pilosa (L.) DC. (sällsynt), Anthyll'is VuZøzemria L. (allmän), (Tmfolø'mn (MW/'67256 L.) (spridd), ,, mmethømm L. (spridd), V myrar:Tum L. (sprldd), H (' ,, procumbms L.) (spridd), 'Astmgalus glyciphyllus L. (spridd), b) arter 'med utsträckt vegetatlonsperiod (Jlfclz'lotus ojfcinallis L.) VVllld. (spridd), Orolmsarterna (spridda), Viola' _2)'i8?_if0'7"9n"l8 L. (sällsynt), Graeca L. (allmän), ,, samma L. (allmän), Lotus (zorHin/Mata L. (allmän), (Jlfedicagok 1211321125200 L'.) (allmän), Jrofolz'mn “peng L. (allmän), ,, * hybridzün L. (spridd). B) Arter, som bilda* bestånd.: _ ia) arter med kort vegetationsperiod Trifoh'um pmácnse L. (allmän), (Madams alba Desv.).(spr1dd), b) arter med lång vegetationsperiod . \ Trifolimn medium (L.) Huds. (spridd), Visia sél'vatéca L. (spridd), Lathg/ms praiensis L. (allmän), ,, silvestris L. (sällsynt). _ . i Till sist kan jag ej underlåta att'kasta en blick Iiå, de afhandlade arternas utbredning sa val den'rengt ' okala som fördelningen på de olika Växtformationerna. Papiliomøceema I äro inga älskare af skogen, “och de: r tydligt att granskogen i synnerhet npptradt mo 77 1,82 dem fiendtligt. Man har ganska goda skäl för det antagandet, att alla på sluttningarne vid Vettern före kommande arter under senare delen af ekens period; funnits spridda öfver hela Omberg, men af den från öster eller sydost invandrande granen trängts åt vester i och nerr. Sådana arter äro Lathyms sálnestris, Visia pts/»formats ooh silmtz'ccø, Astmgalus glg/Cøphyllus m. fl. Att deSsa växter i allmänhet icke finnas på de norra sluttningarne låter förklara' sig genom det inflytande, som åkerbruket utöfvat just på denna del af berget. *Alla de arter, som ej finnas vid vestra sidan, men deremot äro gemensamma för slättlandet och för norra delen af bergsfoten, torde hafva invandrat från slätten och ej hunnit utbreda sig, öfver Omberg, förr än granen redan afstängt vägen till sjösidan. Sådana arter äro Lathyrus pratensz's (?), många Tr'øfoliumarter, Visia Graeca m. il. Några såsom Melilotusarterna och Onom's hireimo äro fortfarande endast till ñnnandes på slättlandet. Några andra äro rätt kosmopolitiska, så som Lotus cominulata, llledz'cago Zupulz'na och' Trüolz'um repens. I sammanhang med denna utbredning torde ock stå det inflytande, som markens geologiska be skaffenhet utöfvar på växttäckets sammansättning. Emellertid synes detta inflytande vara obetydligt i förhållande till det, som betingas af trädvegetationens förändringar. 2. Kand. A. Y. Grevillius höll föredrag oh1,,Anatomien hos blomskaften och blomstållningsaxlarne hos några Oucur bitaeéeru .3. Om Salix hastata >< repens. nov. hybr. Af J. A. 0. SKÄRMAN. Förliden sommar beredde jag mig tillfälle att, visserligen endast i förbigående, besöka ett par af de *) En afhandling med titel ”Anatomiska studier öfver de flo rala. axlarna hos diklina fanerogamer” och omfattande äfven detta .föredrag är intagen till offentliggörande i Bih. till Kongl. Vet., Akad. handlingar. 138 sydligaste lokalerna för' Salix hmmm L. i vårt land, neml. Billingen och Mösseberg; Jag egnade derv1d synnerligast uppmärksamhet åt denna arts förhållande till sina _samslägtingar och väntade, efter några förut inhemtade upplysningar, att derrfinna hybridaformer. De exkursioner jag under loppet af några dagar före tog i trakten af Sköfde och Mössebergs Vattenkur anstalt lemnade dock ej stort resultat och mina för väntningar svekos fullkomligt så när som på ett nn dantag. Detta befans vara en hybrid mellan S. ha stam L. och S, repens L. Mellan dessa arter är, mig veterligen, någon hybrid förut ej iakttagen. _ Lokalen var en torfmosse belägen nedanför Mös« seberg, nordost f “ån badinrättningen. Här växte S. kastats! i stor mängd. Efter hvad jag kunde se ut veoklar den sig fullt oberoende af öfrig Salixvegetation och håller sig, om man frånser vexlingar 1 bladens storleksförhållanden, ganska konstant. Bland de tlllx åtskilliga hundradetal uppgående basistenbuskar, som jag under dessa dagar granskade, funnos högst undantag från den genuina hmmmtypen, som har ar företrädesvis utmärkt af de ljust gråludna årsskotten, de hjertlika ell. ovalt äggrunda' a alltså breda «« bladen med stora, hjertlika stipler. Salix hmmm >< Tapsa/Ls, som växte i sällskap med hastatcø, repeat' och aurita, utmärker. sig genom föl ' karakterer. JämdeOmkring 23 decim. hög buske, till habitus närmast erinrande om G'epcns. Årsskottm såsom hos kastata ljust gråludna. I Bladen förhålla sig såväl hvad form som storlek ibeträffar fullkomligt intermediärt. Enligt hvad jag fann förhålla sig resp. dimensioner i medeltal sålunda: hastata bladens längd 2,5_42 eentrm. ' i bredd 23 ,, H I hmmm >< repens ,, längd 23 ,, . bredd 11 ,5 77