Blästerbruk i Östergötland.

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

RAPPORT 2014:34 BLÄSTBRUK I ÖSTERGÖTLAND EN FORSKNINGSRAPPORT ERIKA RÄF i ÖSTERGÖTLANDS MUSEUM Blästbruk i Östergötland En forskningsrapport Innehåll Förord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 Det övergripande projektets syfte . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 Delstudiens syfte . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 Nedslagi senare års blästbruksforskning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 Blästbruk kontra masugnsbruk exemplet Norberg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 Bergs studie av frälsejord i Östergötland . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 Blästbruk under medeltiden om Sunnerbo härad och målanamn . . . . . . . . . 6 Målanamnen, östgötsk frälsejord och Sunnerbo kort diskussion . . . . . . . . . . 7 Tidigare forskning om blästbruk i Östergötland . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8 Förhistoriskt blästbruk enligt studien 2008 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8 Ytterligare sammanställningar av östgötskt blästbruk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 Sammanfattning av 2008 års publikation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 Förhistoriskt blästbruk iJärnstad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16 Förhistoriskt blästbruk i Motala . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18 Delprojektets struktur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19 Genomförande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19 Utvalda studieomräden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19 Urvalet av lämningar inom respektive områden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .20 Undersökningsområdena presentation och forskningsresultat . . . . . . . . . . . . . .21 Kort introduktion till landskapet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21 Hällestad socken, del av Östergötlands bergslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .22 Nykils och Ulrika socknar, sydväst om Linköping . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .34 Kort beskrivning av Trehörna socken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .46 Sammanfattande diskussion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50 Åter till Hällestad tankar inför det fortsatta arbetet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 53 Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 5 Bilaga 1. Slaggvarparna SöcH 8699 och 8713 Erika Räf . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 58 Bilaga 2. Framtagning av järnslaggbut Östen Pettersson . . . . . . . . . . . . . . . . . . .60 Bilaga 3. Järnframställningi Hällestad Lena Grandin . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .67 Bilaga 4. Ugnsväggar från Frillesbo Ole Stilborg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .94 Bilaga 5. Ugnsväggsrester från RAà 175, Trehörna Ole Stilborg . . . . . . . . . . . . 95 Bilaga 6. Ugnsväggar från RAà 284, Törnevik Ole Stilborg . . . . . . . . . . . . . . . .97 Bilaga 7. Kalibrerade 14Cdateringar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .100 Omslagsbild: Detalj av skälla '194272 Finskartorpsgárelet. Foto: Anders Persson, ÖM U ÖSTERGÖTLANDS MUSEloJM ARKEOLOGI OCH BYGGNADSVARD Box 232 ° 581 02 Linköping ' 013 23 03 00 ' www.ostergot|andsmuseum.se Förord Att leta slagg är stort att hitta slagg är större! Under de senaste åren har jag haft möjligheten att fortsätta mitt arbete med den äldsta järnframställningen i Östergötland. Mina tidigare studier i ämnet utgick i första hand från skriftligt källmaterial. Denna gång har det dock rört sig om mer praktiskt fältarbete i skog och mark. Väl ute i fält insåg jag snabbt att jag var en ren nybörjare i den ädla konsten att leta slagg inte ens i närheten av en LarsErik Englunds eller en Gert Magnussons mångåriga och breda erfarenhet inom facket. Därför har detta arbete varit helt beroende av hjälp från andra personer, kunniga i mångahanda ämnen inte bara blästbruk och slagg. Följaktligen vill jag framföra mitt varma tack till alla hjälpsamma och entusiastiska människor, som visat mig runt i sina östgötska hembygder. Ett lika stort tack går till alla hjälpsamma och entusiastiska kollegor! Jag vill särskilt nämna Lena Grandin, mineralkemist på UV GAL, arkeologerna Ole Stilborg och Anders Persson, liksom JanEric Karlström, ivrig hembygdsforskare i Hällestad, utan vars hjälp detta arbete inte hade kunnat genomföras. Stort tack också till arkeologerna Karin Lindeblad och Eva HjärthnerHoldar, som utifrån sina specialämnen, medeltidsarkeologi respektive metallurgi inom arkeologi, har faktagranskat rapporten. Varmt tack också till Lasse Norr för layout och tryck. Studien har kunnat genomföras genom generösa medel från: Berit Wallenbergs stzftelse Claes och Greta La geøfelts stzftelse Prytzz'ska'ñmlen, jemkontoret Claes och Greta Lageøjfelts stzftelse har även bekostat en jämförande analys av bläst slagg respektive bergmalm från Hällestad, vars resultat redovisas i denna rapport. Tryckningen av rapporten bekostas till stora delar av Westman W emerska stzftelsen. Slutligen vill jag tacka för det generösa stödet jag har fått för mitt arbete från min arbetsgivare Östergötlands museum. Sturefors 20140713 Erika Räf Det övergripande projektets syfte Detta är en delstudie i ett större projekt, Östergötlands äldre järnframställning, där även publikationen Vari fân komjø'imet? från 2008 ingår. Målsättningen med projektet är att ge en fördjupad bild av blästbruket i Östergötland. Studien ska utmynna i en analys av hantverkets spridning i tid och rum, med siktet inställt både på lokal och på regional nivå. Frågeställningarna är följande: 1 Var finns länets lämningar av blästbruk, och vilken arkeologisk kontext har de? 2 Vilka regionala skillnader vad gäller blästbrukets ålder, teknologi och organisation finns inom landskapet? 3 Kan det östgötska blästbruket ses som en tekno logisk föregångare till det storskaliga bergsbruket i länet? Vilka aktörer och incitament fanns till det begynnande bergsbruket? Frågeställningarna ska självklart sättas i relation till den nyare forskning som har utförts om blästbruk och bergsbruk i övriga Norden. Delstudiens syfte Utan kunskap om handfasta och konkreta lämningar och dateringar blir det mesta spekulationer. Förelig gande delstudie tar därför vid där den inledande studien V 4271:1942” komjáimet? slutade. Den senare var en genom gång av de kända blästbrukslämningarna i länet. Detta delprojekt går nu vidare med frågorna var och när och i viss mån hur. Syftet är således att delvis besvara de övergripande frågeställningarna ett och två (se ovan), i akt och mening att skapa en grund för vidare forskning. Konkret innebär det att lokalisera och i relevanta fall datera lämningar av blästbruk i Östergötland. Delpro jektets frågeställningar kan spaltas upp på följande sätt: 0 Var i länet finns det blästbrukslämningar? Här åsyftas både de redan kända och på nyfynd som kan göras genom delprojektet. 0 Vilka dateringar har de? Att få fullgoda date ringar av de olika järnframställningsplatserna är av stor vikt, då det i de östgötska markerna bör finnas både förhistoriska och historiska järnframställningslämningar. 14Canalyserna är också nödvändiga med tanke på att slaggens utseende inte kan användas för datering. 0 Finns det teknologiska skillnader mellan bläst brukslämningarna? Här avses i första hand oku lär besiktning av slag och annat material, t ex rester av ugnsväggar, bl a för att välja ut material till eventuella framtida arkeometriska analyser. Nedslag i senare års blästbruksforskning Under de två senaste decennierna har ett flertal arbeten om det förhistoriska och historiska blästbruket i Sverige publicerats (t ex Larsson 85 Rubensson 2000; Englund 2002; Strömberg 2008; Helgesson 2009; Med hammare och fackla XLI 2010) I denna korta översikt ska emel lertid enbart två centrala problemområden tas upp. Det första rör den ständigt aktuella frågan om hur (eller om) blästbruket har lett till masugnsbruket med bergmalm som råvara. Var det en nyordning från kon tinenten eller en inhemsk teknisk utveckling? Senare års forskning verkar luta åt att inhemska experiment med ugnstyper och malmer i samband med blästbruket, har lett fram till uppfinningen av masugnen (se t ex Pettersson Jensen 2012:2629, 243249; Forenius 85 HjärthnerHoldar 2013:6982). Denna frågeställ ning hör också samman med frågan om drivkrafterna för masugnsbrukets uppkomst. Kom resurserna och därmed också initiativet från aristokratin? Eller var det blästsmederna och de blivande bergsmännens experimenterande som var avgörande? På vilket sätt samverkade dessa aktörer? Det andra problemområdet handlar om den under de senare decennierna ackumulerande kunskapen om det medeltida blästbruket och dess samhällsekonomiska betydelse, främst som del i en medeltida kolonisation (jmf t ex Berg 2003; Strid 2006; Törnqvist 2008; Strömberg 2008). Dessa problemområden belyses nedan genom två exempel, som har direkt bäring på mina egna öst götska resultat. De är hämtade från forskningen om Norbergs bergslag respektive det småländska bläst bruket i Sunnerbo härad, det senare med utblickar till ortnamnsforskaren Jan Paul Strids diskussion om målanamnen. Blästbruk kontra masugnsbruk exemplet Norberg Sedan undersökningen av Lapphyttan i Norbergs bergslag genomfördes under åren 19781983, har Nor bergsområdet stått i fokus för mycket av forskningen runt den äldre järnframställningen i Sverige. Lapp hyttan, som visade sig ha varit i bruk från andra hälften av 1100talet till slutet av 1300talet, ledde bl a till att en fullskalig rekonstruktion av hela hyttområdet byggdes upp nära Norberg samhälle. Här har Foreningen jø'z'r netpå Lapphyttan bedrivit experiment under flera år, med att framställa järn under de senaste säsongerna med lyckosamt resultat (www.jarnetpalapphyttan.se; PetterssonJensen 2012: 150ff). I Norbergs bergslag som helhet har också flera forskningsinsatser gjorts, vilket bl a har resulterat i två avhandlingar av kulturgeografen Anders Törnqvist (2008) respektive arkeologen Ing Marie Pettersson Jensen (2012). Båda har arbetat med i stort sett samma källor: den samlade fornlämnings bilden och resultaten från arkeologiska undersökningar, ortnamnsforskning, skriftligt källmaterial, historiskt kartmaterial samt resultaten från olika miljöhistoriska undersökningar, självklart med olika tyngdpunkt uti från deras skilda discipliner. De drar också delvis olika slutsatser i sina respektive avhandlingar. Anders Törnqvists avhandling I sin avhandling ”Bergsbruk och nristokrnti. järn hantering, jordbruk och landskap z' Norbergs bergslag 8001580” (2008), utmanar kulturgeografen Anders Törnqvist uppfattningen att järn bröt bygd, d v s att det var självständig ”allmoge” som låg bakom etableringen av hyttor för framställningen av järn från bergmalm. Han anser att det snarare var jord som bröt bygd, d v s bergsbruket föregicks av en agrar förhistoria med per manent bebyggelse i omgivningarna kring de medeltida gruvfälten. Den tidiga etableringen av såväl hyttor i utmark som i mer centrala lägen i Norbergsbygden bör, enligt Törnqvist, ha initierats av frälsesläkter; bara de har haft tillräckliga resurser för detta. Hans släktutred ningar utifrån dokument rörande försäljningar av mark och liknande, från senare delen av medeltiden, visar också att dessa släkter hade ett gemensamt ursprung, som kan ledas tillbaka till Birger Brosa och Magnus Minnesköld, d v s folkungaätten. Huvudaktörerna för bergsbrukets genombrott i Norbergsbygden återfinns alltså, enligt Törnqvist, bland det högsta sociala skik tet med direkta östgötska förbindelser, ska tilläggas.1 Törnqvists historieskrivning för Norbergsbygden från den yngre järnåldern fram till och med 1500ta let kan sammanfattas på följande sätt (Törnqvist 2008:178ff): Under den yngre järnåldern var det stormannagår dar (lokal aristokrati) som kontrollerade jordbruk och blästbruk. De hade trälar som utförde det mesta av arbetet; de administrerade ett omland med underställda gårdar och gjorde dessutom anspråk på ett större land område som betraktades som utmark. Under 900 och 1000talen blev istället trälarna landbor, underställda stormannagården. De bröt ny 1 Törnqvists resonemang kan också jämföras med Eva Skyllberg (2001), som i sin avhandling hävdar att det var det jordägande frälset som på 1300talet initierade Nävebergs bergslag i Sörmland. mark eller bosatte sig på redan odlade landområden. I Norbergstrakten finns det också bevis på att man har försökt bryta bergmalm redan omkring 950 e Kr. Spe cialister med försörjning från stormannagården skötte prospektering och brytning. Under senare delen av 1100talet och i början av 1200talet skedde så bergsbrukets genombrott i Nor berg. Ett stort antal hyttor uppfördes under en kort tidsperiod, vilket krävde massiva insatser ekonomiskt, arbetsmässigt och organisatoriskt. Anders Törnqvist menar att enbart högaristokratin hade resurserna till allt detta. Under denna period blev det också viktigt för högfrälset att kontrollera markinnehav, liksom framställning och handel med järn och jord, istället för att som tidigare kontrollera arbetskraften. Troligtvis övertog högfrälset lokala stormannakomplex i bygden. Omkring 1250 ägde en expansion inom jordbruket rum. Etableringsfasen var avslutad; landbosystemet formaliserades, vilket också innebar en mer självständig relation till godset och ägaren av jorden. Vid sekelskiftet 1300 hade en stark kungamakt växt fram, som tog över det markbundna kapital som aristokratin hade byggt upp. Med kungens övertagande rämnade grundvalen för hyttorna i utmarkerna, som var beroende av för sörjning av ett godssystem. Därför ödelades de, bl a den bekanta Lapphyttan. Kungen grundade istället sin skattläggning på verksamheten vid byhyttorna och jordbruket. Genom kungens agerande påbörjades också en eman cipation av allmogen som kan sägas vara avslutad vid sekelskriftet 1500. Ett skikt med självständiga bergsmän växer fram. Aristokratins inflytande minskade succes sivt med kungamaktens framväxt, men aristokratin behöll ägandet över platser med bästa förutsättningar för att utveckla järnproduktion. Under senare historisk tid utvecklades dessa till starka bruksrörelser. IngMarie Pettersson Jensens avhandling Arkeologen IngMarie Pettersson Jensen har i sin avhandling Norberg oc/ajø'z'met (2012) en delvis annan historieskrivning av bergsbrukets framväxt i Norbergs bergslag. Hon lägger större vikt vid bergsmännens betydelse, d v s hantverkarna som hade kunskapen om järnframställningen. Som jag har uppfattat Pettersson Jensens argumentation, anser hon också att den svenska masugnen har utvecklats utifrån blästugnsmästarnas kompetens och experimenterande, i kombination med förändrad samhällstruktur när kristendomen infördes, samtidigt som efterfrågan på järnet ökade (Pettersson Jensen 2012:243249). Enligt Pettersson Jensen har den övervägande delen av blästbruket i Norbergsbygden skett inom ramen för de förhistoriska gårdarna, samtidigt som det har funnits ett blästbruk knutet till utmarksområdena. Hon anser att det kan ha rört sig om komplementära ekonomier, där även utmarksområdena har bebotts och brukats för jakt, fiske och inte minst blästbruk. Men hon menar också att de storgårdar som bör ha funnits i Norbergsbygden under sen järnålder både har framställt järn på den egna gården och samtidigt gett möjlighet till avsättning av utifrån kommande järn, särskilt med tanke på att specialiserade hantverkare/ smeder bör ha funnits på dessa gårdar. Storgårdarna har också haft ett omfattande kontaktnät både för varuutbyte och för utbyte av nya idéer och kunskap. Sammantaget anser Pettersson Jensen att det i Norbergsbygden tidigt fanns en organisation och en ekonomisk struktur där utmar ken och deras produkter utnyttjades, vilket bidrog till den extremt snabba utvecklingen av bergsbruket i Norbergs bergslag (Pettersson Jensen 2012:243249). Pettersson Jensen pekar på flera faktorer för bergs brukets stora expansionsfas på 1200talet, bl a en kraftig befolkningsökning, som ledde till större tillgång till arbetskraft. En annan faktor är den nya kristna ideo login, som hon menar bröt upp de gamla stormännens makt som utgick från gåvoutbytet och därmed deras kontroll av både hantverket och järnets väg till konsu menterna. Det bidrog till att järnhanteringen kunde utvecklas kvantitativt och att hantverkare och järn framställare kunde förstärka sin sociala position. Dessa aktörer blev också starkare under medeltidens lopp och lierade sig även med den framväxande kungamakten. Till skillnad från Törnqvist anser dock PetterssonJen sen att det nya frälset, som i regel hade sina huvudsäten längre söderut, aldrig blev några stora hyttägare; de var iförsta hand intresserade av jordinnehav. Hon påpekar också att de äldsta beläggen som rör bergsbruk handlar om byten eller köp (mellan frälsemän) av gruvandelar och inte hyttor. Hon menar att malmen från gruvorna kanske i den äldsta fasen var den naturliga vägen för frälset att kontrollera järnproduktionen, utan att de för den skull hade full äganderätt över hyttorna. Frälsets nätverk och storgårdar innebar visserligen att det fanns förutsättningar för att utveckla ny teknik. Dessutom kunde stormännens gårdar skapa ett livsmedelsöver skott för de som arbetade med järnhanteringen. Men trots det ska man, enligt PetterssonJensen, inte glömma att de som sysslade med blästbruk i Dalälvsbygderna hade sina egna gårdar, och därmed en relativt jämlik och fristående position till stormännen som i regel befann sig längre söderut i Mälardalen (Pettersson Jensen 2012:243254). Sammanfattningsvis har Törnqvist och Pettersson Jensen delvis skilda uppfattningar om de olika aktö rernas i första hand aristokratin och de blivande bergsmännen betydelse för uppkomsten av ett bergs bruk i Norberg. Enligt min åsikt har Pettersson Jensen förmodligen rätt i att de speciella förhållanden som gäller i Norbergstrakten där blandekonomin har varit nödvändig för överlevnaden också har styrt framväxten av detta bergslag. Däremot anser jag att den utvecklingslinje som Törnqvist redovisar, mycket väl kan appliceras på östgötska förhållanden, särskilt med tanke på de stora jordinnehav, med åtföljande makt, som högfrälset under 1100 och 1200talen hade i Östergötland (jmf Skyllberg 2001; Berg 2003; Tollin 2010). Frågan man naturligtvis också ställer sig är vil ken roll framväxten av Östergötlands bergslag kan ha spelat för utvecklingen av gruvdrift och masugnsbruk; kan det till och med har föregått de bergslag som ligger längre norrut? Bergs studie av frälsejord I' Östergötland Kulturgeografen Johan Bergs avhandling, som berör jordägande, bebyggelse och samhälle i Östergötland under åren 10001562 (Berg 2003) kan ge en relief till ovanstående resonemang. Berg har dels översikt ligt kartlagt frälsets jordinnehav i fem härader i södra Östergötland, dels detaljstuderat ett antal socknar i häraderna med avseende på jordägoförhållanden och bebyggelsestruktur under medeltiden. I undersökning en representerar Kaga socken den centrala slättbygden, Skärkinds och Örtomta socknar företräder landskapets södra småbrutna mellanbygder och Kättilstad, Västra Eneby och Hägerstad socknar är representanter för de södra skogsbygderna. För att klargöra ägostrukturerna använder han sig främst av jordeböcker, frälse och rust tjänstlängder och medeltida brev (Berg 2003:5055). Resultatet av hans undersökning visar att frälset vid 1500talet ägde en betydligt större andel av gårdarna i Östergötland i allmänhet och i de fem studerade hä radena i synnerhet, jämfört med Sverige i genomsnitt. De flesta frälsegårdarna (64 procent) ägdes av personer som inte bodde i närområdet det var snarare frågan om strögods, där jordägarna bodde på annan ort. De frälsepersoner som bodde inom de undersökta områdena var lokalt/ regionalt förankrade också sett till jordinnehavet. Bergs kartläggning av ägoförhållan dena i socknarna visar också att den frälseägda jorden som framkom i 1500talsmaterialet kunde föras till baka till åtminstone 1300talet som frälseägd (Berg 2003:204205). Bergs studier av medeltida släktförhållanden gör det också högst sannolikt att de undersökta socknarnas centralbygder har ägts av några få släkter under äldre delen av medeltiden. Det rör sig främst om Svantepolk Knutssons och/ eller hans hustru Benedikta Sunesdot ters släkt, och företrädare för Folkungaätten samt under ännu äldre tid möjligen den kungliga Sverker ätten. När Berg följer släktlinjerna bakåt hamnar han i andra halvan av 1100talet, möjligen till Sverker den äldre eller Folkungaättens anfader Bengt Snivil (Berg 2003:208). Bergs resultat, som också kan överföras för landska pet som helhet, tyder på att några få släktgrupper ur högfrälset kunde göra anspråk på att äga större delen av Östergötland, under den äldre delen av medeltiden. Ursprunget till de stora godsinnehaven kan sannolikt också spåras bakåt till den yngre järnåldern. Bergs un dersökning visar även att godsinnehaven ligger i de olika socknarnas centralbygder; kanske var det ett sätt att kontrollera dessa. Samtidigt ger Bergs studie vid handen att det också existerade lokala/ regionala godskomplex inom de olika bygderna.(Berg 2003: 231241). Blästbruk under medeltiden om Sunnerbo härad och målanamn I samband med projektet Småländsk järn/aantering under 1000 är påvisade LarsOlof Larsson och Leif Rubensson att Sunnerbo härad i sydvästra Småland har varit ett viktigt område för blästjärnproduktion under medeltid och tidig historisk tid; något som inte tidigare har uppmärksammats. Utifrån anteckningarna i en jordebok för Sunnerbo härad från 1500talets mitt kunde LarsOlof Larsson redovisa 72 uppgifter om det som i jordeboken kallas ”järnsmedjor”, d v s möjliga järnframställningsplatser. Det är ett långt större antal än de tidigare totalt 52 järnframställningsplatserna i häradet som finns registrerade i fornminnesregistret. Noterbart var också att endast sex av ”järnsmedjorna” var identiska med tidigare registrerade lämningar. De flesta av ”järnsmedjorna” har med andra ord varit okända tidigare. Jordeboken från 1500talet visar också att en överväldigande majoritet av ”järnsmedjorna” har ägts av självägande bönder (Larsson 85 Rubensson 2000; se även Åstrand 2010; Englund 2013). Järnframställningen i Sunnerbo har varit en del av ett sammanhängande blästbruksområde, som även omfatta de norra Skåne och sydvästra Halland. Och till skillnad från majoriteten av andra blästbruksplatser i övriga Småland ligger den största delen av Sunnerboplatserna vid vattendrag, vilket bör innebära att vattenkraft har använts vid framställningen av blästjärn. De dateringar som hittills har redovisats från området visar på att produktionen i Sunnerbo inleds senast under 1300talet och fortsätter fram till andra hälften av 1600talet (Lars son & Rubensson 2000; Åstrand 2010b). En forskningsundersökning av en av dessa ”järns medjor” i Sunnerbo härad (Stäket, RAà 214, Göteryds kommun) utfördes för några år sedan avjohan Åstrand, Smålands museum, i samarbete med Lena Grandin, GAL. Ett huvudsyfte med undersökningen var att få fram lämpligt material i form av slagger för analyser. GALzs analyser visade att det hade utförts järnframställ ning genom en reduktionsprocess på platsen. Processen har varit effektiv, med en högre andel utvunnet järn än vad som är vanligt vid normalt blästbruk. Slaggernas sammansättning visade också likheter med motsva rande slagger från Tvååker i Halland, där vattenkraft har använts. Därför kan man utgå ifrån att man även vid Stäket har använt vattenkraft, en slutsats som också stärks genom lämningarnas läge intill vattendrag. Vissa större bottenslagger var deformerade på ett sätt som antydde att de dragits ut ur ugnarna i halvflytande till stånd. Analyserna visade vidare att slaggen stelnat inne i ugnen och att man inte tappat ur slaggen i rinnande form; slaggerna antyder således att det inte rör sig om rännverkssmide,2 vilket har föreslagits (se Larsson 85 Rubensson 2000:53). Dateringarna från platsen visar att reduktionsugnen vid Stäket har använts inom perio den 1200 till 1650, med en tyngdpunkt på 1400 och 1500tal (Åstrand 201013; Grandin 2010). Den relativt nya kunskapen om det medeltida bläst bruket i Sunnerbo, visar med all önskvärd tydlighet att det finns mer att upptäcka i skog och mark, inte minst från kolonisationsfasen under den tidiga medel tiden, företrädesvis i områden utanför förhistoriska centralbygder. Till skillnad mot Sunnerbo, har ett äldre blästbruk i större delen av övriga Småland varit känt sedan länge av forskningen. Blästbruket har även gett upphov till en bruksbygd, som ivissa avseenden fortfarande är livaktig. Senare års arkeologiska undersökningar, inte minst i Tabergsområdet, har även gett oss nya kunskaper om järnframställningens betydelse i landskapet (t ex Kal lerskog 2009; Lorentzon 2012). Enligt ortnamnsforskaren Jan Paul Strid finns det ett klart samband mellan den småländska bebyggelsen med målanamn och äldre blästbruk, liksom det finns en lika tydlig relation mellan målabebyggelse och frälsemark (2006:151156, figur 15). Strid tolkar forn svenskans male (ursprunget till ortnamnstypen måla) 2 Rännverk, som är en form av blästbruksteknik, var den mest spridda metoden i Centraleuropa under medeltiden. Den förekom i Sverige och Norge under 1500talet, men fick aldrig någon stor spridning här (Sveriges Nationalatlas, Bergsbruk 2011:38). som en term för arrendekontrakt. Målabebyggelsen är i stort sett begränsad till de delar av Sverige där kungen hävdade rätten till en tredjedel av allmänningsmarken den s k kungstredingen. Det kostade på att hålla hus och hov, både för frälse och kung, och arrendena blev därför en inkomstkälla. Genom att kungen donerade ut sin jord till stormän, kunde de senare organisera och genomföra kolonisationsföretag, som på sikt gav medel för rusttjänstfrälsets uppbyggnad. Under medeltidens första århundraden kunde på så sätt en snabbt ökande befolkning sättas in på nyodling i obebyggda, men för riket betydelsefulla områden. Arrendatorerna var inte bara frigivna trälar; förmodligen var de för få för att uppodla all jord, utan även hantverkare och militärt manskap m fl som tog upp nyodlingar på frälsemark (2006:155156). De medeltida målanamnen har sin största utbred ning i södra Småland. Men trots att förekomsten är störst i Småland finner man också namnformen norrut i Östergötland, med flera exempel utmed Stångån och sjöarnaJärnlunden och Årlången. Enligt Strid bör flera av de östgötska namnen ha samma eller rentav högre ålder än i Sydsmåland. I Linköpingstrakten avtar de dock snabbt och norr om sjön Roxen finns bara enstaka exempel. Strid menar emellertid att utbredningsområ det bör ha varit större och att ett inte obetydligt antal namn har försvunnit. ”Vi lär knappast kunna slå fast var målearrenden tillämpades för första gången, men uppmärksamheten riktas mot inflytelserika kretsar med internationella kontakter bland de större jordägarna. En kvalificerad gissning är att det skett inom Östgöta lagens område.”, skriver han (2006: 1 114, 155156). Målanamnen, östgötsk frälsejord och Sunnerbo kort diskussion De ovan nämnda studierna Strids diskussion om målanamnen liksom kulturgeografen Johan Bergs avhandling om frälsets jordinnehavi Östergötland ger en tydlig bild av att frälsets jordinnehav har varit av görande för den medeltida kolonisationen av områden utanför förhistoriska centralbygder. Den relativt nya kunskapen om det medeltida blästbruket i Sunnerbo, visar också med all önskvärd tydlighet att det finns mer att upptäcka i skog och mark, inte minst från kolonisationsfasen under den tidiga medeltiden i äldre utmarker. I denna studie skärskådas tre socknar i södra Öst ergötland närmare: Nykil, Ulrika och Trehörna. Det visar sig att det finns ett målanamn i Nykil socken, två i Ulrika socken och inte mindre än sju målanamn i Trehörna socken.3 Socknarnas målanamn indikerar att de har varit föremål för kolonisation under olika tidsepoker. Men vilka perioder det kan röra sig om är svårare att svara på; målanamnen har använts som benämningar på nyodlingar in i början på 1800talet (Strid 2006:156). För att vara intressanta i det här sammanhanget måste de sammanställas med eventuella arkeologiska spår liksom andra ortnamn med äldre belägg i respektive socken. Tidigare f0r§kning om blästbruk i Ostergötland Östergötland har en lång historia av järnframställning. Från medeltiden och långt in på 1800talet bedrevs omfattande gruvdrift 0ch järnframställning i norra Östergötland, närmare bestämt i Hällestad, Gode gårds och Vångas bergslag. I södra Östergötland ligger Åtvidabergs kopparbergslag, skriftligt belagd från år 1413 (Nilsson 1990). Men trots att bergmalm från gruvor, hyttor med masugnar och hammarsmedjor har dominerat landskapets järnframställning under histo risk tid, har användningen av myr och sjömalm inte varit helt bortglömd. Så sent som i mitten av 1800talet bärgades över 1000 ton myr och sjömalm per år i Ydre, Östergötlands sydligaste kommun. Ruinerna av Sunds bruk 159, Sunds sn) inre, som lades ner under första halvan av 1900talet vittnar om den epoken (Filen 1960:378380). Det historiska bergsbruket i norra Östergötland är förhållandevis väl beskrivet, särskilt århundradena efter medeltiden (Bergsten 1946; Pettersson 1995; Nilsson 1990; Helmfrid 1990; Hörfors 2005, 2010, 2011). Däremot är östgötabergslagens förhistoria och dess framväxt under den tidiga medeltiden fortfarande till största delen ett oskrivet forskningskapitel. Även det förhistoriska blästbruket, som har föregått bergsbruket, har varit i stort sett outforskat, även om vissa, viktiga insatser har gjorts, t ex HjärthnerHoldar, som i sin avhandling 1993 behandlar mycket tidiga lämningar av järnframställning i Östergötland (se även Kjell 1993; Pettersson 1997). Det var en av anledningarna till att jag för några år sedan initierade en första, mer övergri pande studie av landskapets förhistoriska blästbruk: 3 Nykil: Måla gård med ågomarken Gråbbmålen och sjön Målasjön. Ulrika: Såvsjömåla, Ösjömålen. Trehörna: Boamå len, (1685) Bråmålen (och Bråmålagölen), Klämmesmålen (från terrängnamnet Klåmman?), skogmarken Håradsmålen, grånsmårket Lårkemåla sten, gården Haddemålen, Lönne målen (SOFI, ortnamnsarkivet) ”Varg/94272 komjø'imet? Får/distoriskjämfümstállningi Östergötland” (Räf 2008). Ett värdefullt komplement till denna studie är publiceringen av resultaten från undersökningen av järnframställningsplatsen iJärnstad (Räf 85 Norr 2009) ivästra Östergötland. Förhistoriskt blästbruk enl/'gt stud/'en 2008 Studien om det förhistoriska blästbruket från 2008 var ett samarbete mellan Östergötlands museum, docent Ole Stilborg, då verksam på Keramiska Forskningslabo ratoriet (KFL), Lunds universitet och Geoarkeologiskt laboratorium (GAL), UV Uppsala. Arbetet hade sitt ursprung i frågan om varifrån smederna på den äldre järnåldersboplatsen Kallerstad 397, Linköpings stad och kommun; Karlsson 85 Räf 2006) hade fått sin järnråvara. Därför inbegreps även förhistoriska smides platser inom Linköpings kommun i projektet. KFLzs och GALzs insatser innebar också en käll kritisk granskning av förutsättningarna för att påvisa järnhantering. Studiens syfte var att besvara frågorna om vilka relevanta lämningar som finns i Östergöt land och vilka kriterier de ska uppfylla för att kunna bedömas som järnframställningsplatser. Ytterligare en viktig fråga var vilka kriterier som krävdes för att säkert kunna påvisa förekomsten av järnhantering i de fall där själva processanläggningarna (blästugnarna) saknades. I Linköpings kommun granskades 17 tidigare un dersökta möjliga järnframställningsplatser och/ eller smidesplatser från bronsålder järnålder. Granskningen resulterade i att 14 smidesplatser från i huvudsak äldre järnålder folkvandringstid identifierades. Samman fattningsvis visade dessa platser att smide har varit vanligt förekommande på gårdarna runt nuvarande Linköping. Endast en möjlig järnframställningsplats i Linkö pingsområdet återstod efter granskningen. Det rör sig om en mycket speciell lämning från yngre bronsålder förromersk järnålder i Tallboda, nordöstra Linköping (RAà 258, Rystad sn; Ãijä et al 1996; Hjärthner Holdar 1993:54, 98ff). Lämningen ingick i en större undersökning åren 19801982, som bl a innefattade hus, spår av bronshantverk, skålgropar samt gravar. Den aktuella anläggningen hade tolkats som en gropugn (MCdaterad till 850250 fKr, 2 sigma, St 7969; Ãijä et al 1996zfig 36) för metallframställning, vilket kan vara ett steg i utvecklingen från bronsgjutarens härd till reduktionshärden för järnframställning. Den främsta anledningen till att jag trots allt inte tog med Tallbodaugnen i den slutliga sammanställningen av Östergötlands förhistoriska järnframställningsplat ser, i vår studie från 2008, var det stora tidsglappet mellan Tallbodaugnen (möjlig yngre bronsålder) och länets dåvarande säkra järnframställningsugnar från järnåldern (romersk järnålder folkvandringstid). Det kulturhistoriska glappet ansåg jag vara för stort även om man har framställt järn i Tallbodaugnen under bronsåldern, är det inget bevis för att järnframställ ning i större skala har etablerats i landskapet vid den tiden. Så länge vi inte påträffar fler östgötska järnfram ställningsplatser från bronsåldern i länet får därför Tallbodaugnen ses som en tillfällig, främmande fågel, kanske ett experiment utfört av skickliga bronsgjutare. För landskapet som helhet återstod endast två säkra järnframställningsplatser efter granskningen: Järnstad (RAà 159, Stora Åby sn, Ödeshögs kommun) 0ch Öringe (RAà 332, Ekeby sn, Boxholms kommun). Järnstad, där ett 15tal järnframställningsugnar påträf fades presenteras längre fram i texten; Öringe var ett boplatsområde från romersk järnålder, som undersök tes år 2001 inför en utbyggnad av Riksväg 32. Enstaka slagg och ugnsväggsfragment liksom malmrester och korroderat järn framkom i härdgropar. Säkra blästugnar eller andra anläggningar som kan knytas till järnhante ring påträffades dock inte (Grandin et al 2002; Eklund 85 Larsson 2002). Studien från 2008 visade också att det fanns ytter ligare två områden med indikationer på förhistoriskt blästbruk: Dels två platser i Mjölby kommun: boplat sen Veta 45, Veta sn, Mantorp), Viby Bosgård (gravfält, datering till äldre järnålder och underliggande boplats, Viby sn, Mjölby kommun; HjärthnerHoldar 1993:51fmed ref), dels sju platser i Horn, Hycklinge och Oppeby socknar, Kinda kommun med 14C dateringar från slagg, tagen ivarp. De senare redovisas iJanOlov Petterssons uppsats ”7000 är 1' How ocla Hycklinge. Forntida bosättningsmiljo'er i två socknar z' .vädra Östergotlømd” (1997) och spänner över äldre järnålder, folkvandringstid/vendeltid, 1000 1100tal och 1300 1400tal. JanOlov Pettersson anger i sin uppsats totalt 26 fyndplatser med slagg i sitt under sökningsområde socknarna Horn och Hycklinge, varav sju är platser med flera kubikmeter slagg. På de övriga platserna varierar mängden mellan enstaka slaggbitar till något hundratal. Även om uppsatsen lider av vissa brister i redogörel sen, främst vad gäller beskrivning av lokalerna, har jag ändå valt att i föreliggande arbete valt att ”uppgradera” sex av de sju dateringarna4 från indicier till klara bevis 4 En av de sju dateringarna gav en nutida datering, varför jag har valt att ta bort den i min redovisning (se även Pet tersson 1997:25). för blästbruk i sydöstra Östergötland. Jag gör det bl a därför att de går att direkt jämföra med liknande platser och dateringar på andra sidan länsgränsen, i Småland (Åstrand 2010a med ref, se även kapitlet Sammanfa tomle diskussion). I den totala bilden av järnframställningsplatser in gick också länets 20tal registrerade blästbruksplatser i fornminnesregistret (FMR) samt de tio nyupptäckta slaggvarpslämningar som dokumenterades genom Skog 85 Historiaprojektet (här förkortat SöcH), ett arbetsmarknadsprojekt i slutet på 1990talet. I stort sett var inga av dessa lämningar daterade; i något fall fanns dock en medeltida eller senare datering.Till den sammanlagda bilden lades även GALzs genomgång av äldre uppgifter om platser med myr och sjömalms förekomster i länet (se även figur 1 och tabell 1). Ytterligare sammanställningar av östgötskt blästbruk Eftersom studien från 2008 enbart gällde förhistoriskt blästbruk, berördes Östen Petterssons viktiga lokalhis toriska verk ,Hällestads bergslag”( 1995 [1979]) mycket kortfattat. Emellertid visar hans publikation att det även finns blästbrukslämningar i Östergötlands norra bergslag (Pettersson 1995:60ff). Dessutom undersökte han 1974 en blästugnslämning som 14Cdaterades till 12501530 e Kr (2 sigma, ST4564; RAà 8, Hällestad sn). Petterssons arbete diskuteras närmare längre ner, i samband med redovisningen av resultaten för Häl lestad socken. Ytterligare en mycket viktig genomgång, som inte berörs alls i studien från 2008, ges i Tore Kjells upp sats ”Forlaz'storiskjärn/conteringi Sodm Östergotlonds skogsbygder” (1993). Han redogör för de då kända slaggförekomsterna i den södra landskapsdelen, och uppsatsen är särskilt värdefull eftersom författaren själv har besiktigat 22 av de 30 lokaler som redovisas. De 30 lokalerna är uppdelade på fem i Boxholms kommun, tretton i Ydre kommun, tio i Kinda kommun och två i Linköpings kommun (se även tabell 1). Sammanfattning av 2008 års publikation Ifigur 1 sammanfattas publikationen 2008 i form av en karta. Här ingår dels de undersökta säkra förhistoriska blästbrukslämningarna; dels de i FMR registrerade blästbrukslämningarna; dels nyupptäckter gjorda i samband med Skog 85 Historiaprojektet; dels de av JanOlov Pettersson (1997) dokumenterade slaggföre komsterna. Slutligen har Tore Kjells (1993) redovisade slaggförekomster införts på den ursprungliga kartan från 2008. I tabell 1 redovisas östgötska blästbruksl'amningar och/ eller slaggförekomster som bedöms härröra från blästbruk, tagna ur fornminnesregistret 2008. I tabel len ingår också blästbruksl'amningar som har påträffats i samband med Skog 8C Historiaprojektet. Till dessa har dessutom lagts de blästbruksl'amningar som Tore Kjell redogör för i sin uppsats 1993. Sjömalm Järnutlällningar Myrmalm Järnframställningsplatser Lokal enligt Fornminnesregistret 4 st lokaler enligt Fornminnesregistret lnventerade lokaler, Skog & Historia 4 st lokaler, Skog & Historia Tore Kjell, 1993 x.o.oo›lo Figur 1. Översiktligkarta o'oer Östergötland indelad i kommuner, från publikationen 2008. Kartan oisarfo'rbistoriska jarnframstallningsplatser ( sa'kra platsersamt platser med starka indikationer), noteringar om myrmalm ocb sjo'malm enligt GAL, bla'stbruksplatser enligt fornminnesregistret samt in oenterade bla'stbrukplatser inom Skog & Historia projektet. Till den ursprungliga kartan har lagts till de bla'stbruksplatser som redovisas av Tore Kjell i hans uppsats 1 993, och som inte finns med i fornminnesregistret. Observera att janOlov Petterssons (I 997) daterade lokaler enbart a'r markerade med en röd punkt vid Horn, Hycklinge ocb Oppeby. w RAÄnr/ Lämningstyp Antikvarisk bedömning Beskrivning/ Kommentar Skog 8: Historianr/ i FMR Oreg blästbruksplats i Kjell 1993 Bläviks socken RAÄ 53:1 Slagg/slaggvarp Fornlämning l Jmf Kjell 1993: 1 5 Ekeby socken RAÄ 309:1 Slagg/slaggvarp Bevakas Slaggförekomst, inom ett 2X1 m st (NS) om råde iakttogs slagg. De flesta synliga bitarna var smidesslagg, ett fåtal var av lågteknisk karaktär. (FMR) Fivelstad socken RAÄ 70 (2) Slagg/slaggvarp Undersökt och ”Inom området påträffades rester efter en smed borttagen a...Inne i smedjehuset fanns lämningar efter j ärnhantering i form av slaggrester, ärnföremål, ämnesjärn, bottenskållor, ugnsväggar, bläst munstycke, samt yngre rödgods och obrända djurben...(RAÄ dnr 3212242008)” (FMR) Horns socken RAÄ 1 Fyndplats för slagg Uppgift om fyndplats Slaggförekomst. Enl inv 1944 hade enl uppgift ”enstaka slaggstycken” påträffats i 2 åkrar. Enl uppgift 1978 har ”malm” ganska rikligt påträf fats i dessa åkrar. Vid inv 1978 kunde ingen slagg påträffas Jmejell 1993:26 Falla, intill sjön Fyndplats för slagg Kjell 1993:27 Hemsj ön RAÄ 38 Fyndplats för slagg Uppgift om fyndplats Slaggförekomst. Enl uppgift från Helge Karls son, Lindhult, har vid vägbygge påträffats en slagghög, innehållande rikligt med slagg. En slaggbit finns på Lindhult. Denna är rödbrun, tung, fluten och något blåsig. Vid besiktning kunde ingen slagg påträffas. (FMR) Jmf Kjell 1 993 : 27 Hycklinge socken RAÄ 28 Fyndplats för slagg Övrig kulturhistorisk Slaggförekomst, inom ett 15x10 m stort område lämning (NS) finns sparsamt med slagg 0,010,03 m st av brun, kompakt sort. Kan vara transporterad till platsen i samband med vägen. (FMR) Jmf Kjell 1993:29 Målbäck Slaggvarp ell 1993:29 Nättjerum Slaggvarp Kjell 1993:29 Hällestad socken (för ytterligare nyuppta'ckta lokaler efter 2008, se tabell 2, sidan 31) RAÄ 8:1 Blästugn Undersökt Undersökt blästugn. Se RAÄ nr 9:1 (Pettersson 1 98 6) Tabell 1. I tabellen redovisas östgötska blastbrukslamningar ock/eller slaggfirekomster som bedöms karrörafran blastbruk, uti/Qan'ñrnminnesregistret 2008. I tabellen ingår också blastbrukslamningar som karpatrafats i sam band med Skog är Historiaprojektet (Raf2008 Till dessa har dessutom lagts de blastlöruksla'mningar som Tore Kjell redogör för isz'n uppsats 1993. Observera att janOlov Petterssons (I 997) uppgifter om Horn, Hycklz'nge och Oppelöy inte ar medtagna i tabellen. 11 RAÄnr/ Lämningstyp Antikvarisk bedömning Beskrivning/ Kommentar Skog 8: Historianr/ i FMR Oreg blästbruksplats i Kjell 1993 RAÄ 9:1 Finskar Blästbrukslämning Fornlämning Järnframställningsplats inom ...område 140x40 torpgärdet (Österby 90 m (NS) har påträffats 2 större slaggbitar 0,5 Gästgivaregård) och 0,7 m diam ..en ugn blivit föremål för ut grävning. Den utgrävda ugnen är återuppbyggd inom hembygdsområde se nr 8...(FMR) RAÄ 145:1 Hårketorp Fyndplats Övrig kulturhistorisk Sot och slaggförekomst inom ett ca 40x30 m st lämning (NS) område. I området finns större mängder sot och kolfragment. I området finns sparsamt med 0,020,08 m st bitar av svartbrun till röd brun, lätttill relativt tung, fluten och blåsig slagg. Flera slaggbitar bärspår av tegel eller bränd lerklining. Flera slaggrester har glasartade, grå, blågröna och blåfärgade silikatinslag... (FMR) RAÄ 299:1 Slagg/slaggvarp Fornlämning Järnframställningsplats. Inom markerad område 30x20 m (ÖV) har hittats 3 slaggbitar intill 0,5 m diam och vilka 2 förvaras hos Östen Pet tersson, Mossen, Hällestad . ..Sann0likt plats för primitiv järnframställning. (FMR, 1980) Skog 86 Historia 11058 Slaggvarp Slaggvarp runt 4 m diam och 0,6 m h bestående Malmstorp, Hällestad av blästbruksslagg (SöcH) sn x 6506240 y1486710 (RT 90 2,5 gon V) Kisa socken Sandviken l Slaggförekomst Kjell 1993:26 Kristbergs socken RAÄ 83 Fyndplats Övrig kulturhistorisk ...Vid en besiktning i maj 1984 konstaterade lämning Dagmark Hinze, Östergötlands länsmuseum, att det i åkern ned mot sjön Stråken finns ”mängder av ärnslagg och ärnmalm samt kol.” Dessutom förekomst av bränd lera m m. (FMR) Malexanders socken RAÄ 106:1 Slagg/slaggvarp Fornlämning Slaggförekomst, enligt uppgift förekommer rikligt med slagg i åker, 70x20 m st (SSVNNÖ) och särskilt i dess NV del i sluttningen mot kärr. ...(Slagg) påträffades liggande kring stenar och i mindre röjningsrösen... (FMR).Jmf Kjell 1 993: 17 Axsjöhult, intill RAÄ Slaggvarp Kjell 1993:18 19 124 (husgrund) Månhult, intill RAÄ Slaggvarp ell 1993: 19 162 (uppgift om slaggförekomst) Långsjögölen, Slaggvarp Kjell 1993:20 intill RAÄ 139 (torplämning) 12 RAÄnr/ Lämningstyp Antikvarisk bedömning Beskrivning/ Kommentar Skog 86 Historianr/ i FMR Oreg blästbruksplats i Kjell 1993 Nykils socken (för ytterligare nyupptá'ckta lokaler efter 2008, se tabell 3, sidan 39) RAÄ 22 1 :1 Slagg/slaggvarp Bevakas Fyndplats för slagg Skog 86 Historia 1157 Slaggvarp Slaggvarp 6 m l och 4,5 m br (ÖV) samt 0,45 m Krankebo h. Innehåller blästerslagg. (S86H) x 6452931 y 1478002 (RT 90 2,5 gon V) Skog 86 Historia 8687 Järnframställnings Järnframställningsplats 25x35 m st (ÖV) be Frillesbo plats: stående av: 1. Slaggförekomst oval 6 X 5 m st x 6454908 y 1479051 1. Slaggförekomst (NS belägen i svag sluttning mot SÖ. Innehåller (RT 90 2,5 gon V) 2. Kolningsgrop blästerugnssslagg och bitar av bränd och sintrad 3. Kolningsgrop lera. 21 m VNV om 1. är: 2. Kolningsgrop rund 4,6 m diam och 0,9 m dj, ställvis omgiven av en svagt synlig vall 1 m br och intill 0,1 m h. 27 m NÖ om 2. är: 3. Kolningsgrop rund 2,9 m diam och 0,5 m dj dock något djupare i SV pga läget i en sluttning. Intill norra kanten är en vall 1 m br och intill 0,15 m h. (S86H) Skog 86 Historia 8699 1. Slaggvarp 1. Slaggvarp närmast bågformat 13 ml (NS) 5,5 Frillesbo 2. Koj grund 6,5 m br och intill 0,5 m h, högst i Ndelen, x 6455921 y 1478671 innehåller blästerugnsslagg samt bitar av bränd (RT 90 2,5 gon V) och sintrad lera. 18 m N om 1. är: 2. Kojgrund... (S86H) Skog 86 Historia 8713 Slaggvarp Slaggvarp närmast runt 7 m i diam och intill 0,7 Frillesbo m h, högst i Ndelen. Innehåller blästerugnsslagg x 6455391 y 1478910 samt bitar av bränd och sintrad lera. På slaggvar (RT 90 2,5 gon V) pen är tre avverkningsstubbar.(S86H) Skog 86 Historia 11054 Slaggvarp Slaggvarp närmast runt 5 m diam och intill 0,15 Frillesbo m h bestående av blästslagg med inblandning av x 6455475 y1478782 bränd och sintrad lera (S86H) (RT 90 2,5 gon V) Skog 86 Historia 11055 Slaggvarpar (3 st) Blästbrukslämning 13,5x9 m st (ÖV) bestående Lilla Rom av: 1. Slaggvarp runt 4,5 m diam och 0,8 m h. x 6458322 y 1481029 2,5 m SV om föregående är: 2. Slaggvarp runt (RT 90 2,5 gon V) 2,3 m diam och 0,3m h. I slaggvarpets centrala del är en fällsten. 2 m NV om 2. är: 3. Slaggvarp ovalt 4X3,5 m st och 0,45 m h med inblandning av stenblock. All slagg är av blästerbrukstyp. (S86H) Skog 86 Historia 11056 Slaggvarp Slaggvarp närmast triangulärt med sidorna Lilla Rom 5,5X7X7 m och 0,9 m h bestående av blästerugns x 6458404 y 1480763 slagg. (S86H) (RT 90 2,5 gon V) Oppeby socken Sätertorpet \ Slaggvarp \ Kjell 1993:30 Skedevi socken RAÄ 157:1 (12) Fällsten Fornlämning Fynd av fällsten (med beläggning av ärnslagg) indikerar primärsmide. (Sandberg 86 Rasch 2004). Jmf Räf 2008 för bedömning. 13 RAÄnr/ Skog 8: Historianr/ Oreg blästbruksplats i Kjell 1993 Lämningstyp Antikvarisk bedömning i F MR Beskrivning/ Kommentar S unds socken RAÄ79:1 Slagg/slaggvarp Fornlåmning Slaggförekomst i trådgårdsland, på en yta ca 30x15 m. Slaggen som påträffades rikligt i större och mindre bitar år gråsvart, tung, fluten. Vissa delar har avtryck av kol och lerrester. San nolikt blåstensslagg. (FMR) Min kommentar: Avtryck av kol och lerrester talar för att det år blåstbruksslagg. RAÄ80 Fyndplats Övrig kulturhistorisk låmning Slaggförekomst inom en yta 2X2 m st. Slaggen förekommer i små bitar 25 m stora. Slaggen år fluten med lerrester och kolavtryck synliga, tung. Även blåglansig. Platsen och förekomsten talar för att jorden med slagg blivit uppvråkt på stållet. (FMR).Jmf Kjell 1993:20 (som inte åter fann platsen) RAÄ91 Fyndplats Bevakningsobjekt Slaggförekomst i åker, slaggen förekommer spritt i åkern. Vid besiktning påträffades en bit 0,2 m st, mattsvart...fluten något blåsig. Gert Mag nusson såg biten i förbigående och trodde att det kunde vara blåsterugnsslagg...(FMR) Jmf ell 1993:21 (som inte återfann någon slagg) RAÄ159 Hytt och hammarområde Fornlåmning Låmningar av Sunds bruk, grundat på 1800ta let, dår sjö och myrmalm användes. Jmf Kjell 1993:22 RAÄ201:1 Slagg/slaggvarp Fornlåmning Slaggvarp ca 9 m diam och intill 0,6 m h, utfal len åt SÖ, i NÖ skadad av grusvåg. I varpens VNV del år flera flata stenar som kan ha utgjort del i (ugns( konstruktion. Runt varpen år sot och kolfragment. Slaggen år intill 0,25 m st, mycket rödrostig, fluten, tung. Kolavtryck och lerrester förekommer, jorden är röd omkring varpen. 48 m ÖSÖ år en rest efter kolarkoj a, bestående av en ugnsrest 3x4 m (NÖSV) och 3 m dj. (FMR). Jmejell 1993:21 RAÄ 203 Fyndplats Övrig kulturhistorisk låmning Uppgift om fyndplats för slagg. En man i Ax efallsboda talade om slaggfynd på platsen vid vågbygge omkring 1940. Vid besiktning påtråf fades ett litet slaggfragment med kolavtryck, svart, matt, fluten, på vågens NÖ sida...(FMR). Jmf Kjell 1993:21 (som ej återfann platsen). S vinbults socken RAÄ 37:14 Slagg/slaggvarp Fornlåmning Låmningar efter 4 slaggvarp Jmf ell 1993:22 RAÄ38:1 Slagg/slaggvarp Fornlåmning Slaggvarp, oregelbundet ca 4 m diam och 0,3 m h. Övertorvat. Slaggbitarna år 0,020,05 m st, rödbruna och flutna, årnhaltiga...(FMR). Jmejell 1993:23 14 RAÄnr/ Lämningstyp Antikvarisk bedömning Beskrivning/ Kommentar Skog 8: Historianr/ i FMR Oreg blästbruksplats i Kjell 1993 RAÄ 68:1 Slagg/slaggvarp Fornlämning Slaggförekomst. Spridd i åker (50x10 m) enstaka till måttlig förekomst av gråbrun, tjockt fluten slagg... (FMR).Jmejell 1993:23 RAÄ 138:1 Slagg/slaggvarp Fornlämning Slaggvarp 10x6 m st (120/ 320cg) och 0,8 m h. .. Bränd lera (ugnsrestP) påträffades i varpet... (FMR) Jmejell 1993:23 RAÄ 139:1 Fyndplats för slagg Uppgift om fyndplats Slaggförekomst i åker, uppgift om av ägaren till gården Österås1:8...Vid besiktningen 1987 påträffades ingen slagg... Jmejell 1 993 : 23 RAÄ 140:1 Slagg/slaggvarp Fornlämning Slaggvarp ca 10x6 m st (NNÖSSV) och 0,5 m h... (FMR). Jmejcll 1993:2324 RAÄ 141:1 Fyndplats för slagg Övrig kulturhistorisk Slaggförekomst inom ett ca 25x15 m st område lämning ...Slaggen har sannolikt framkommit i samband med vägbygge då man troligen skadade ett slagg varp. (FMR) Jmejell 1993:24 Tidersrums socken RAÄ 31 Fyndplats för slagg Övrig kulturhistorisk (Man har) ...vid plöjning funnit ...skörbränd lämning sten möjligen indikerande härdar eller ugnar... (Man har) ...också funnit järnslagg, däribland en stor (0,40,5 m diam) klump av slagg...(FMR) Jmejell1993:25 26 RAÄ 36:1 Blästugn Övrig kulturhistorisk Ugn, bortodlad på 1950talet (FMR) lämning varstad socken RAÄ 284, Törnevik Fornlämning Beskrivs som ”Slaggvarp, närmast runt. 15 18 m i diam och 0,2 1,5 m h. Iytan talrikt med 0,05 0,3 m st brunsvart, blåsig slagg...” (FMR) Fornlämningen är registrerad som hyttlämning, men bör omregistreras som blästbrukslämning. Vid besiktning utförd av mig 2013 påträffades blästbruksslagg och ugnsrester i varpet. Se bilaga 6. Jmejell 1993:3132 Trehörna socken (för ytterligare nyuppta'ckta lokaler efter 2008, se tabell 6, sidan 47) RAÄ26:1 Slagg/slaggvarp Fornlämning Slaggförekomst, 35x20 m På en åkeryta har man påträffat rikligt med brunsvart, delvis blåsig och trögt fluten järnrikslagg. (FMR) RAÄ 167:1 (23) Blästplats Fornlämning ”Järnframställningsplats...I ledningsschakt låg en härdgrop, en härdbotten och en gropugn med slagg bredvid... I ugnen låg ärnslagg, bränd lera och något som liknade tegel.” (FMR; Elfstrand 2001) Va'stra Ny socken RAÄ112:1 Blästugn Övrig kulturhistorisk lämning ”Järnframställningsplats med rester av bläs terugn samt små slaggklumpar.Dnr 3749/ 83 Anmälan från Östergötlands länsmuseum. / 19830916.” (FMR) 15 RAÄnr/ Lämningstyp Antikvarisk bedömning Beskrivning/ Kommentar Skog 8: Historianr/ i FMR Oreg blästbruksplats i Kjell 1993 Ulrika socken Stensstugan, Viprössle Slaggvarp Kjell 1993:3132 by Madan, Sävsjömåla Slaggförekomst Kjell 1993:32 stugans ägor Skog 86 Historia 463 Slaggförekomst ”Slaggförekomst, på en sträcka av 12 m längs Talltorpet vägslänten förekommer slagg” (SöcH) x 6447696 y 1475322 (RT 90 2,5 gon V) RAÄ 105, Åsorp Slaggförekomst ”Slaggförekomst ca 7X7 m st och 0,2 m h. Slag (fd Skog 86 Historia gen befinner sig under ett tjockt torvlager, men 2562) finns i dagen vid rotvälta.” (SöcH) Se även tabell 4, sidan 40. Förhistoriskt blästbruk I' Järnstad Sammanfattningen av blästbrukslämningar i Öst ergötland från 2008, som redovisas i figur 1, ger vid handen att intressanta forskningsområden finns i södra och norra delarna av landskapet. Samtidigt visar erfarenheterna från undersökningen av boplatsen och järnframställningsplatsen Järnstad (RAà 155, 159, Stora Åby sn, Ödeshögs kommun; Räf 85 Norr 2009) dels att även slättlandskapet kan innehålla blästbruks lämningar, dels hur svårt det är att endast genom inventeringar i landskapet finna järnframställnings platser på uppodlad mark. Själva platsnamnetJärnstad anses, enligt ortnamns forskare inte ha något med järn att göra. Namnet som är belagt från 1309 som hiemistaa'um, syftar istället troligen på byns krönläge, då förleden är ordet ”hjärna” i betydelsen ”höjd, huvud, kulle, hjässa” (Räf 85 Norr 2009:10). Järnstad ligger i övergångszonen mellan östgöta slätten i norr och den mer småbrutna och kuperade jordbruksbygden i söder, som är början på det små 1ändska höglandet. Undersökningsområdet bestod till största delen av hagmark och åker, bla ett stort utdikat våtmarksområde. Före avbaningen fanns inga indicier i området som tydde på järnhanteringi allmänhet eller järnframställning i synnerhet, t eX i form av upplöjd slagg. Förmodligen hade eventuell slagg utplånats genom en kombination av vittring och mekanisk påver kan. Detta pekar på problemet med att återfinna dessa lämningar vid inventeringar och utredningar. Vid en utredning bör därför främst läget, t ex i utmarksläge invid en våtmark kunna fungera som möjlig indikation för järnframställningsplats. 16 IJärnstad undersöktes ett boplatsområde från sen förromersk järnålder/ romersk järnålder med samman lagt 16 (möjligen 17) slaggropar till schaktugnar, sju möjliga ässjor samt ett antal 1ösfynd relaterade till järnhantering. Två processer har kunnat identifieras, järnframställning och primärsmide. Det finns även indikationer på sekundärsmide, d v s produktion av järnföremål. Hur stor produktionen har varit är inte möjligt att beräkna; det kan dock ha varit frågan om framställning som har överskridit behovet för en en skild gård. IJärnstad finns inget skäl att anta att man använt något annat än myrmalm, med största sannolikhet från den närliggande våtmarken. Lokaliseringen av järnframställningsplatsen har inte varit avhängig av boplatsens läge utan det är råvarutngången, m a 0 myrmalmen i våtmarken som styrt. Sammantaget visar de kemiska analyserna av slagger från Järnstad, som utförts av GAL, att en del av dem liknar slaggprover från östra Danmark och sydvästra Skåne. Det stämmer väl överens med lokalens geografiska läge vid randen av östgötaslätten, med kalciumrika och aluminiumfattiga jordar och bergarter, d v s liknande geologiska förut sättningar som finns i de sydskandinaviska lokalerna. Jämförelsen visar således att en lokal malmråvara bör ha använts påJärnstad (Andersson m fl 2008:73ff). Dateringsresultaten på materialet från blästugnarna visar huvudsakligen en kontinuitet i järnframställning från romersk järnålder till folkvandringstid/vendeltid, med en möjlig fortsättning in i vikingatid. Det är oklart om det har varit en helt kontinuerlig järnframställning på platsen under hela den aktuella tidsperioden, kanske som en årligen återkommande aktivitet eller om fram ställningen har skett vid enstaka tillfällen. Det förefaller dock som om kunskapen om processen har levt vidare under århundradena eftersom det finns stora likheter i såväl ugnarnas konstruktion som slaggernas utseende. Dateringsresultaten från de provtagna anläggning arna är delvis överlappande och det går inte uppenbart att göra någon specifik fasindelning. En del enskilda resultat spänner över ett större tidsintervall än andra, och det är till viss del också olika träslag som har date rats. Därför är det troligen inte rimligt att göra en för detaljerad indelning med alltför många faser. I stora drag kan man ändå föreslå en äldre och en yngre järnframställningsperiod med en flytande övergång däremellan. Två av schaktugnarna var belägna i anslut ning till ett av de påträffade husen. En av ugnar har en datering som ligger i intervallen yngre romersk järnålder folkvandringstid, vilket delvis är samstämmigt med husets dateringar. Möjligen kan de två schaktugnarna ha ingått som en del av gårdskomplexet kring detta hus. Därefter föreligger ingen kronologisk korrelation mellan boplatsen och järnframställningen. Under 500 och 600talen verkar järnframställningen troligen varit gårdsanknuten endast i så motto att den bedrivits som ett lokalt utmarksbruk av en eller möjligen flera gårdar i närheten. Figur 2. Tre modeller for organisationen av jårnframstållnin gen: I Detgårdsnåra bruket, såsom det kan ha sett i ]årnstad under romerskjårnålder. 2 Det lokala utmarksbruket, såsom det kan ha fett sig under den yngrejårnåldern i ]årnstad. Möjligen har då en eller flera gårdar redan flyttat till en gemensam bytomt, ca 400 m norr om underso'kningsområdet; idag platsen for Vitmansgården och det tidigare laget for ]årnstad by fore laga skiflet Rafá Norr 2009:1 0 3 Det regionala utmarksbruket, dår flera gårdar går samman, på långre avstånd från råvaran. Illustration: johan Levin. 17 Förhistoriskt blästbruk i Motala Under senare års stora arkeologiska undersökningar vid Verkstadsvägen i Motala har förutom enastående lämningar från äldre stenåldern även bl a förhistoriska blästbrukslämningar påträffats. Undersökningarna har frambragt fyra lämningar av blästugnar, vars material har granskats av GAL. Tre av ugnarna är funna i fält, den fjärde identifierades i samband med GALzs genomgång av dokumentationsmaterialet. Vid undersökningarna, som genomfördes av Riksantikvarieämbetet UV Öst, påträffades också ett kulturlager med bl a slagg. Både järnframställning och smide har utförts på platsen. GAL har, tillsammans med Ole Stilborg, dock en bart analyserat material från järnframställningen; för Stilborgs del rörde det sig om teknisk keramik, företrä desvis från blästugnarna (Willim m fl 2012). De tre ugnslämningarna som påträffades i fält har daterats till 260540 e Kr, 600690 e Kr respektive 460650 e Kr (2 sigma). Samtliga är blästugnar med underliggande slagguppsamlingsgrop. Troligen har varje ugn använts flera gånger. Dateringarna och konstruktionen möjliggör en jämförelse med de samtida ugnarna iJärnstad, som också var blästugnar med underliggande slagguppsam lingsgrop. Även ugnsväggarna av keramiskt material har kunnat jämföras mellan de två platserna. Sammantaget visar GALzs analyser av främst slagg, att variationen av materialet i varje ugn är litet, däremot finns det en skillnad mellan ugnarna. Bl a varierade halten av mangan i slaggerna, vilket kan bero på varia tioner i den använda malmen. Dock är variationen av den storleksordningen att den möjligen endast visar den naturliga variationen inom en malmfyndighet. Även i Järnstad har slagger med hög manganhalt påträffats. Dessa har dock i flera fall så extremt högt mangan innehåll att en direkt korrelation inte kan göras. Man kan dock konstatera att vissa av slaggerna indikerar att malmer med liknande sammansättning kan ha använts. Till skillnad från Järnstad har den lokala malm förekomsten vid Verkstadsvägen inte lokaliserats åtminstone inte i skrivande stund. Som exemplet Järnstad emellertid visar är närheten till malmråvaran betydelsefull för placeringen av järnframställnings platsen. Genomgången av slaggmaterialet från Motala pekar också på att det kan ha funnits föregångare till de nu upptäckta ugnarna, vilket även kan tala för att malmen kan ha funnits i närheten. 18 Samtidigt ska man vara medveten om att malmen är den råvara som är lättast att transportera, jämfört med ved och kol. Närheten till skog för ved och kolning är minst lika betydelsefull som en malmförekomst, särskilt i beaktande av att det volymmässigt går åt mer bränsle än malm vid järnframställning. Särskilt träkolet är ömtåligt, då det kan gå sönder och delvis bli till pulver vid längre transporter med t ex skrindor eller vagn. Med andra ord kan man inte utesluta att malmen till ugnarna i Motala har transporterats till platsen. Analyser av slagg från kulturlagret på Verkstadsgatan visar, till skillnad från materialet från blästugnarna, på en anmärkningsvärd hög andel magnetit. Magnetit bil das om temperatur och syretillförsel har varit tillräcklig när slaggen bildas, t ex när slaggen tappas ut ur ugnen och kommer i kontakt med luftens syre. Slaggtapp ningsugnar är hittills inte kända från Östergötland, men GALzs analyser visar att det inte går att utesluta en sådan på Verkstadsvägen. Resterna av ugnsväggarna från Motala har spår av pinnavtryck och är relativt tunna, jämfört medJärnstad. Stilborg anser att det är troligt att ugnsschakten över slaggroparna har bestått av 2,5 till 4,0 cm tjocka lerväg gar, formade över ett tunt vidjeflätverk, kanske i sin tur täckt med ett yttre hölje av grästorv, jord eller sand. Trots skillnader i ugnstjocklek tillhör Motalaugnar na samma ugnsbyggnadstradition somJärnstadugnarna. Järnstadugnarnas relativt tjockare schaktväggar har å ena sidan krävt mer råmaterial och mer arbetstid, men har å andra sidan kunnat ge en bättre järnreducerings process. Stilborg anser därför att Motalaugnarna kanske representerar en produktion av mindre skala och/ eller mindre avancerad produktion. Sammanfattningsvis har undersökningarna iJärnstad och Motala ökat våra kunskaper om den förhistoriska östgötska järnframställningen, inte minst när det som i det här fallet, finns möjlighet att jämföra samtidiga material från relativt närliggande platser. Samtidigt visar resultaten och de frågeställningar de ger upphov till, att vi förmodligen hittills bara har skrapat på ytan, vad gäller kunskapspotentialen om det förhistoriska blästbruket i Östergötland. Delprojektets struktur Genomförande Genom min tidigare nämnda studie av det förhisto riska östgötska blästbruket (Räf 2008) lärde jag mig att enbart generella översikter, t ex utifrån fornmin nesregistret (FMR) inte är tillräckliga. Tillsammans med arkeologiska rapporter gav det visserligen en första överblick. Men när jag gick vidare med studier av relevanta material vilka i flera fall följdes upp av expertanalyser visade det sig att verkligheten var en annan än vad FMR gav vid handen. Delprojektet har därför krävt fortsatta fördjupade lit teraturstudier (både äldre och yngre litteratur i ämnet, liksom hembygdsbeskrivningar, arkeologiska rapporter m m) liksom studier av både äldre och yngre kartor, som t ex beskriver myrmarker med möjliga malmföre komster, platsnamn med anknytning till blästbruk m m. Ytterligare källor har varit ortnamnsarkivet (SÖFI) och Svenskt Diplomatariums huvudkartotek (SDHK). Min avsikt var också att ägna viss tid åt magasin studier, för att studera tillvaratagen slagg vid grävningar, förhistoriska smidesprodukter m m. Det visade sig dock snabbt att mycket värdefull kunskap fanns bland aktiva personer inom hembygdsrörelsen och andra amatör forskare, som hade intresserat sig för sina hemtrakter. Jag valde därför att istället lägga ner en stor del av mitt arbete på dessa kontakter; vilket också lönade sig. Nya slagglämningar har kunnat identifieras liksom flera intressanta dateringar har genomförts, genom detta samarbete. Jag har också utfört har fältinventering av möjliga järnframställningsplatser inom de utvalda områdena, både tillsammans med hembygdsfolk och andra intres serad; inte minst tillsammans med Anders Persson, mångårig inventerare vid Östergötlands museum. Vid fältinventeringarna togs relevanta ytprov av slag, som i några fall ledde vidare till 14Canalyser. Relevanta slagg prov har också okulärt besiktigats av mineralkemist Lena Grandin eller arkeometallurg Svante Forenius vid UV GAL, Uppsala och/ eller docent Ole Stilborg, expert på arkeologiska keramiska material. Grandin och Forenius har främst avgjort om det har rört sig om reduktionsslagg från blästugn; Stilborg har oku lärt undersökt eventuella rester av lerfordringen av ugnsväggarna. För att få fullgoda kolprov för 14Cdateringar har jag också utfört mindre grävningar i två slaggvarp. Undersökningarna har utförts med vederbörligt tillstånd från Länsstyrelsen Östergötland och berörd markägare. Arbetet har slutligen utmynnat i föreliggande rap port. Resultaten har dessutom presenterats i populär form i tidskriften Arkeologi i Östergötland 2013 och 2014. Utvalda stud/'eområden För att om möjligt få överblick över ett så diversifierat landskap som Östergötland, bestämde jag mig för att koncentrera mina studier på några lämpliga områden, med redan kända blästbrukslämningar. Efter inledande arkiv och litteraturstudier valdes följande två områden ut för en fördjupad granskning: Hällestad socken (del av Hällestad bergslag), Fin spångs kommun. Hällestad bergslag, där Hällestad socken ingår är ett av tre bergslag i norra Östergötland, som tillsammans med Vånga och Godegård bildar Östergötlands norra bergslag. Förutom förhistoriska fornlämningar, bl a gravar från järnåldern, liksom rika lämningar från bergsbruket, finns här även ett antal blästbrukslämningar, främst beskrivna av lokalhisto rikern Östen Pettersson (1995 [1979]). Nykils och Ulrika socknar, sydväst om Linköping, Linköpings kommun. Området är intressant på flera sätt. Dels finns här flera slaggvarp från blästbruk, upptäckta i samband med Skog 85 Historiaprojektet på 1990talet. Dels kan området beskrivas som en när liggande skogrik utmark till den rika slättbygden vid Roxen. Området har i huvudsak, till skillnad till slätten, mycket få fornlämningar från järnåldern och bör ha koloniserats relativt sent, troligen under medeltiden. Jag har också gjort ett nedslag i Trehörna socken, Ödeshögs kommun i sydvästra Östergötland. Markus Lindberg, museichef för Birgittamuseet/ Slotts och Domkyrkomuseet, gjorde mig tidigt uppmärksam på en ej tidigare registrerade lämning. Lämningen är intressant, inte minst p g a närheten till den tidigare undersökta järnframställningsplatsen vid Järnstad (se ovan). Även Trehörna är en socken med få förhistoriska fornlämningar, och kan ses som en utmark, söder om en mycket rik slättbygd. 19 Urvalet av lämningar inom respektive områden ;Först skall fastslås nttjng med med klillkritik avser dl! kritisk granskning av kdllninterinls nn viindbnrlaet i förhållande till den stdlldnfdgnn. ” (fanken Myrdal 2012:13) Mina huvudsakliga frågeställningar gäller var ilänet det finns blästbrukslämningar; hur gamla de är och om det finns några teknologiska skillnader mellan dem. De lämningar som jag har valt ut i min redovisning för respektive undersökningsområde är tagna från Formminnesregistret (FMR), lämningar påträffade inom Skog 85 Historiaprojektet samt oregistrerade lämningar som Tore Kjell redovisar i sin uppsats från 1993. Dessutom tillkommer några nyfynd som gjorts under projektets gång. Bland fornminnesregistrets redan granskade och registrerade lämningar, har jag valt att ta med de lokaler, som enligt min mening, med stor sannolikhet är bläst brukslämningars. Vissa av dem har varit relevanta för provtagning/ datering eller frågeställningar runt teknik. Till exempel togs slaggprov från bottenslaggen från den medeltida ugnen 8) i Hällestad socken, för att jämföra med lokal bergmalm. Från en slagglokal (RAà 105) i Ulrika socken togs kol för datering. I övrigt har jag inte haft anledning att gå vidare med upplysningarna i FMR:s register. Skog 85 Historiaprojektet, ett arbetsmarknadspro jekt under 1990talet, har betytt att en stor mängd nya blästbrukslokaler har blivit kända i länet. Samtliga, utom en6, har besiktigats av mig, och där det har varit möjligt har jag tagit prov för datering/slaggbestämning. Eftersom Skog 85 Historiaprojektet väsentligt utvidgat antalet blästbrukslokaler har jag också ansett det viktigt att kvalitetskontrollera upplysningarna. Upplysningarna om oregistrerade lokaler i Tore Kjells uppsats (1993) har visat sig svåra att kontrol lera på samma sätt, huvudsakligen därför att hans 5 Av den anledningen har inte RAÄ 304, 305 och 306 tagits med i sammanställningen för Hällestad socken, även om de är registrerade under blästlämning/blästplats i FMIS. Lokalerna har ursprungligen legat intill Hällestadsän, men ligger numera under vatten efter ett dammbygge. Enligt Hörfors 2005 ska det röra sig om möjliga platser för hyttor eller hammare, sannolikt med medeltida datering (Hörfors 2005; 136137). 6 Skog 85 Historia nr 463, Talltorpet, i Ulrika sn, som beskrivs som ”Slaggförekomsm på en sträcka av 12 m längs vägslänten förekommer slagg” (S85H). 20 beskrivna lokaler saknar koordinater. Att eftersöka dem skulle kräva omfattande inventeringsinsatser, vilket låg utanför detta projekts ramar och möjligheter. Hans upplysningar verkar dock, enligt min uppfattning, mycket trovärdiga för en generell fråga om blästbrukets allmänna förekomst i södra Östergötland. År 1979 sammanställde lokalhistorikern Östen Pet tersson sin mångåriga forskning om Hällestad bergslag till en publikation. Den har utkommit i flera utgåvor sedan dess. Boken är en guldgruva för alla intresserade, samtidigt som den bjuder på vissa källkritiska svårighe ter för den som letar efter möjligt blästbruk i Hällestad bergslag. I senaste upplagan från 1995, sidan 6869, redovisas Petterssons förteckning över platser där han har upp gifter om mindre förekomster av järnslagg, som han menar kan indikera blästbruk (eller gropsmältning, enligt hans terminologi). De 14 platser han redovisar har hänvisningar till en översiktskarta över Hällestad bergslag, som ingår som en av bilagorna i boken. Tyvärr är skalan på översiktskartan 1:50 000 samt består beklagligtvis av mycket få detaljer bl a saknas koordinatangivelser vilket gör det i princip omöjligt att återfinna de angivna platserna. Av de 14 platserna är det dessutom bara två som utifrån beskrivningen bör vara säkra blästbruksplatser: Finskartorpsgärdet, (Österby Gästgivaregård) och Gulltorpet. De är också registrerade i FMIS som RAà 9 och RAà 299 (se även tabell 1). För Gulltorpets del refererar Pettersson dess utom till en sagesman, född på 1890talet, som hade hört berättas att malm hade tagits upp ur Hässjön och smälts vid på platsen (1995:6869,106). Utifrån de ovan beskrivna källkritiska svårighe terna, har jag därför gjort bedömningen att inte ta med Petterssons förteckning i min sammanställning av blästbruk i Hällestad socken, med undantag av blästbrukslämningarna som är registrerade i fornmin nesregistret. Petterssons redovisning är dock inte på något sätt ointressant. Även om de flesta av platserna i princip är mycket svåra för att inte säga omöjliga att återfinna idag, visar de tydligt att flera blästbruksplatser bör finnas i Hällestad socken. Undersökningsområdena presentation och forskningsresultat Kort introduktion till landskapet Östergötland är ur flera synvinklar ett mycket varie rat landskap; i mångt och mycket kan det ses som en kulturell smältdegel, där influenser från alla fyra väder strecken förenas. Även Östergötlands geografi kan ses som ett Sverige i miniatyr, där det enda som fattas är kalfjäll. Centralt i landskapet återfinns en mycket rik lerslättbygd, där Vättern och Östersjön på var sin sida, tillsammans med förbindande åar och sjöar, är väsent liga vattenvägar. Några mil söder om slätten höjer sig höglandet, som fortsätter i Småland. I norr breder en närmast norrländsk skogsbygd ut sig. Här växte under medeltiden ett betydande järnbergslag fram. Under årtusenden har kulturströmningar från Sveri ges alla hörn mötts i länet. Inom arkeologin ser man det i så skilda företeelser som stenteknologi, metallimport, keramikframställning, gravmonument och boplats skick. Under järnåldern och den tidiga medeltiden tillhörde Östergötland de centrala götalandskapen, där grunden lades för kommande kungadöme och statsmakt. Under den tidiga medeltiden hade här de ledande släktena sin maktbas, manifesterad i stora jord egendomar, på vars centralgårdar en mångfald kyrkor och i vissa fall kloster uppfördes. (För översikter, se t ex Carlsson 2014; Kaliff1999; Berg 2003; Browall 2003; Gruber 2005; Lindeblad 2008; Tollin 2010; Rundkvist 2011.) Traditionellt brukar man prata om tre förhistoriska centralbygder i landskapet, med förankring i jordbruks markerna på slätten: Västra Östergötland runt Omberg, Tåkern och Ödeshög; slättbygden runt Linköping samt bygden runt Norrköping och Vikbolandet. Uppdel ningen har främst gjorts utifrån mängden forn och kulturlämningar som de avspeglas i FMIS. Under senare år har dock denna treenighet till viss del satts under debatt, då nya arkeologiska undersökningar visar på en större diversitet än vad man tidigare har varit medveten om. Till exempel har de stora undersökningarna vid strömmen i Motala, liksom ett flertal undersökningar av lämningar från alla tidsperioder i västra Öster götland, gett nya perspektiv (t ex Kaliff2009z511). 21 Hällestad socken, del av Östergötlands bergslag Topografi och historia; kända fornlämningar och arkeologiska fynd Hällestad socken, som tillhör Finspångs kommun, ligger i nordligaste Östergötland (figur 1 och 3). Den centrala delen av socknen är en jordbruksbygd, beläget på slättmark kring kyrkan och Hällestadsån, en del av Finspångsåns många flöden. Förutom kyrkbyn är även de gamla bruksorterna Borggård och Sonstorp belägna i den centrala delen av socknen. Ljusfallshammar och Grytgöl är ytterligare två industriorter i norra delen av socknen, även dessa med gamla anor. Utanför den centrala slätten består bygden av kupe rade skogsmarker, rika på små och stora sjöar. Sjöarna Lien och Stora Tron är belägna i förkastningsbranten som löper i östvästlig riktning vid den västra gränsen till Tjällmo socken. Finspångsån, med sina olika flöden, rinner vidare bl a åt sydväst, mot kommunens centralort Finspångi Risinge socken. I nordost gränsar Hällestad till Regna socken och i norr till Bo socken i Närke7. Förutom Hällestad socken räknas även den söderut belägna Stjärnorps socken samt den östra delen av Tjällmo socken till Hällestad bergslag. Även byar och hemman i Risinge, Regna och Ljungs socknar har in gått i bergslaget. Tillsammans med bergslagen i Vånga och Godegård bildar Hällestad bergslag Östergötlands norra bergslag (Hörfors 2005; 2010; 2011). Hällestad bergslag nämns först gången 1377 i ett köpebrev, där Johan Holmgersson (Rosenstråle) över lät ”ene bytta, som kallas Bottabod/M t/aemneast alla Bagga/ayttoma item nio stänger i Malmberg köpen!) oe allan min ag/aolot bad/70m gruu/uomen ” till Bo Jonsson (Grip). När Hällestad bergslag fick sina bergsprivile gier är en omtvistad fråga, som i denna rapport inte kommer att diskuteras närmare. Det bör dock ha skett senast någon gång mellan åren 1428 och 1525, men möjligheten finns att Hällestads invånare lydde under bergsrätt redan i början på 1400talet (Hörfors 2005:27; Helmfrid 1990). Även åldern på de övriga två bergslagen i norra Östergötland, Godegård och Vånga, är inte helt klarlagt. Godegård brukar på oklara 7 Bo socken är en utbrytning ur Svennevads socken. År 1589 utfärdade hertig Karl bergsprivilegier för Svennevads bergslag. I nuvarande Bo socken ska ett flertal bönder ha skattat i järn under 1500talet; två gruvor i socknen: JMÃUX och 'Bärxiø"”, anges som nedlagda på en karta från 1704 (Eriksson 1940:9496). 22 grunder anses som det äldsta; men det enda medeltida belägget på bergsbruk i Godegård är ett omnämnande 1489, där platsen ”bytta” ”i Godegård nämns (Hörfors 2010:2021). För Vångas del omtalas ”Lada bytta” år 1386, som det första skriftliga beviset för bergsbruk Hörfors 2011: 24). Olle Hörfors, som har författat Hällestadsdelen i Jernkontorets och Riksantikvarieämbetes serie Atlas över Sveriges bergslag, delar upp Hällestad bergslags historia i fem delvis överlappande tidsperioder (Hörfors 2005:2223): 1 Troligt blästbruk under järnålder och tidig medeltid. 2 Introduktion av bergshanteringen på initiativ av frälset med hjälp av utifrån kommande män niskor från och med 1300talet, fram till och med 1500talet. 3 Bergsmansbyar har existerat från mitten av 1300talet fram till nedläggningen. 4 Hällestad bergslag läggs ned år 1820. 5 Bruken har sin storhetstid under 1600 och 1700talen. Som synes överensstämmer Hörfors historieskrivning i stort sett med den som Törnqvist ger för Norbergs bergslag. Den stora skillnaden är att Hörfors placerar introduktionen av bergshanteringen i Hällestad till en senare tidpunkt, än vad som anges för Norberg. Av de många små bruken som etablerades under 1700talet försvann flera med järnet. Trots det över levde Borggårds bruk, som med rötter tillbaka till 1550, räknas som ett av Sveriges äldsta ännu existe rande företag. Bruket anlades av familjen Rosenstråle på Sonstorp, som senast under slutet av 1300talet hade etablerat industriverksamhet på den sistnämnda egendomen. Sonstorp är idag enbart jordbruk, medan Grytgöl, Ljusfallshammar, Lämneå och redan nämnda Borggård lever kvar som mindre industriorter (Hörfors 2005:2223). Den nuvarande kyrkan i Hällestad kyrkby är från 1895, men den har haft en medeltida föregångare. Namnet på kyrkbyn är skriftligt belagt första gången år 1292: ”in b laestaa'” (stället är skadat). vilket antyder att orten bör ha en tidig etableringsfas. År 1316 nämns Hällestad socken: ”in paroe/aia herkzstad/foch år 1331 skrivs det ”in haelkxstaa'um”. Förleden är ett forntida mansnamn, möjligen Hazrleg/ael, med kortversionen Haerle. Efterleden är stad/air, som kan uttydas ställe, gård eller plats (SOFI; Fridén 1945) Ortnamnsleden stad är förmodligen en av de mest omdiskuterade inom ortnamnsforskningen. Enligt Jan Paul Strid utgör namnen på sta eller stad ofta ett ESpång" '\ :in ffnmgpu'ürn i t 'x a' Bievêqgsm Kotw owman “ajwthrpç ;ia J . _ J .| çv . . . \. \ Svarmmr J .\ r 4 \ . 1 I. utannl _ I 'LK /"' ' i 5 m : c “Iqu . \ .Irs \ =5§ä77n_:\ .35% I mist;att . [5: ägg / I i ' .T a' . ”J J.. ar I!!F$IDH\1._I_E[ _ = I. ”§5” I ,Jah 'Ga sym: ut. I amma", f. _:_ ' .. _ M Im! \ J , . x_ H 4 """r.s_urjn Vi t ' '2.1' _ |L\ Mr'msrcrfIKLP. 1 'In' _ I ' setup . . _._.;, 1: HF _. ° . al_ ág Dr: .' __ __ a , 1:_Nghnd \ :1 'N i. . .briamnhiéuu # . Låugbcbgn. r| .gem | Dumma sig . 1; man . R»srcç _fmfngrlöagcin ' r'Süáralund % raw; _ 3 ' _jshr ' mmm Figur 3. Kända fornlämningar i Hd'llestad socken. Skala 1:125 000. 23 dominerande inslag i Mellansveriges gamla kulturbyg der; inte minst på östgötaslätten. Ofta betecknar de stora byar och inte sällan har de blivit sockennamn. Strid pekar dock på att stadbyarna inte är de äldsta; enligt honom verkar det som om de betecknar byar, upptagna på äldre bebyggelseenheters mark. Denna nykolonisation är emellertid av gammal ålder; Strid anser att namntypen har använts flitigast under äldre järnålder (Strid 1987:4950). Modellen passar bra in på kyrkbyn Hällestad, dels med tanke på dess relativt perifera läge på en isolerad jordbruksslätt, som kan ha blivit koloniserad jämförelsevis sent under järnåldern, dels att socknens gravfält från järnåldern är belägna på slätten runt kyrkbyn. Kända fornlämningar Fornminnesregistret innehåller 466 registrerade forn lämningar, fyndplatser eller kulturhistoriska lämningar för Hällestad socken (figur 3). Av dem är ungefär hälf ten relaterade till bergsbruket, iform av hyttlämningar, övergivna gruvor, kolningsanläggningar och dylikt. En stor del av övriga lämningar kan räknas in bland torplägen, milstenar och liknande. På den centrala slättbygden återfinns emellertid fyra gravfält 12, 16, 40, 303) från järnåldern, med mellan sex och tolv gravar. Ett av gravfälten (RAà 12) återfinns vid Hällestadsån cirka 800 m öster om kyrkan, ett annat finns norr om Sonstorp 40). De övriga två ligger ca 3 km söder 16) respektive ca 3 km nordöst 303) om Hällestad kyrka. Gravfälten visar att den centrala jordbruksbygden i Hällestad varit bebodd under järnåldern, långt innan man byggde en kyrka. Hällestad sockens centralbygd utmärker sig också genom att vara fyndplatsen för en silverskatt från vikingatiden. Totalt 50 sönderklippta bitar av islamiska silvermynt från vikingatiden påträffades här i början på 1930talet. Fyndplatsen är dock okänd; mynten ska ha hittats i ;Mossen ” några mer exakta fynduppgifter finns inte, varken hos Kungliga myntkabinettet, som har granskat mynten, eller hos Östergötlands museum, där de förvaras (Forsberg 19671968; Malmer 85 Wi séhn 1982; Malmer 1983). Mynten påträffades som sagt redan på 1930talet, men det var först år 1958 som 36 av dem såldes vidare till dåvarande Östergötlands och Linköpings stads mu seum. På 1980talet kunde museet förvärva ytterligare fjorton bitar (Dnr 56/85, Östergötlands museums topografiska arkiv). Mynten, som alla är klippta i stycken, har granskats och registrerats av Kungliga Myntkabinettet. Av de mynt vars inskriptioner går att tyda är det äldsta en 24 arabisksassanidisk drachm från 697/98 e Kr och det yngsta är en islamisk dirhem från åren 862/63 eller 863/64 e Kr (Malmer 1983). I Östergötland som helhet finns det ett drygt 20tal vikingatida skattfynd, d v s guld och silverföremål och/ eller vikingatida mynt. I arkeologiska sammanhang brukar vikingatida guld och silverskatter ses som en markör i regel en bland flera för att området, där skatten påträffades, har varit en central plats i bygden; många gånger är det frågan om en huvudgård för en inflytelserik och välbärgad stormannasläkt. I stort sett alla av landskapets skattfynd har också återfunnits på den rika slättbygden i mellersta Östergötland (Forsberg 19671968; Rundkvist 2011). Vid första påseendet verkar därför Hällestad inte passa in på en trakt, lämplig för en välmående huvud gård eller släkt. Men ortnamnets ålder, förekomsten av gravfält, en tidig medeltida kyrka liksom ett tidigt omnämnande av socknen talar dock för att den centrala jordbruksslätten i socknen har varit en levande bygd redan under järnåldern, förmodligen så tidigt som un der periodens äldre del. Den vikingatida silverskatten kan därmed vara en signal för att det har funnits en inflytelserik stormannasläkt här. Arkeologiska undersökningar Till skillnad från Östergötlands centralbygder har inga mer omfattande exploateringar, t ex i form av större vägbyggen eller bostadsområden, genomförts i Hällestad socken under de senaste decennierna. Därför har socknen inte heller varit föremål för några större arkeologiska undersökningar. Samma sak gäller Öster götlands norra bergslagi sin helhet. Detta gäller inte minst dateringar av järnframställningslämningarna. Hittills finns bara en enda datering av en äldre hytta i det norra bergslagsområdet, nämligen Tidingshyttan i Godegårds bergslag 67:1, Tjällmo sn), som har 14Cdaterats till 1170 1290 e Kr (2 sigma, Ua34518). Kolprovet är taget i samband med schaktning för en ny elkabel, i botten på ett kraftigt kollager, i gränsen till jordfast sten (Björkhager 2008; Björkhager muntligt). Tidingshyttan finns omnämnd första gången 1552, men dateringen visar att det kan ha funnits en hytta på platsen redan under 1200talet. Det är en rimlig hypotes, med tanke på att Godegårds bergslag anses ha haft väl utvecklad verksamhet redan under medeltiden (Björkhager 2008; Hörfors 2010). Även en 14Cdatering till 1220 1410 e Kr (2 sigma, Ua 8554) från en trolig smidesplats invid Godegårds kyrka bör nämnas i sammanhanget. Dateringen gjordes i slutet på 1990talet i samband med en utredning inför nytt dubbelspår mellan Godegård och Mjölby. Det Figur 4. Reinhold jansson oebjanErie Karlstro'm på den nngeyü'rligafjlndplatsen for blästngnarna, Finskar torpsgz'z'rdet, Hdllestzzd. Foto: Anders Persson, ÖM Figur 5. En tydlig märk fzz'rgning i åkern, kanske platsen för järnframstdll ning? Området ligger intill filndplatsenfo'r blästngnar i Finskartorpsgz'z'rdet. Foto: Anders Persson, ÖM Figur 6. En av de två botten skdllornafrdn Finskartorps ge'z'rdet, som idag finns på Österby ge'z'stgivaregdrd. Foto: Anders Persson, ÖM 25 Figur 7. Den rekonstrueradegropen med bottenskallan RÅÅ 8: I, flyttad fan Finskartorpsga'rdet till Hallestad hembygdsgård. Foto: Anders Persson, ÖM Figur 89. En av bottenskallorna som patra'fadespa Finskartorpsgardet i Hallestadfo'roaras nu /aosforrejordbrukaren Reinhold jansson, till hoger. Till vanster starjanErie Karlstroni, sedan många år drivande i föreningen Gruvstugan iHallestad. Den stora stenen till hogeri bakgrunden kommer också/rain Finskartorpsgardet, och kan vara en fa'llsten. Foto: Anders Persson, ÖM 26 daterade materialet kommer från en anläggning som beskriv som en ugn i rapporten (Lindeblad 85 Stålbom 1997). Det samlade slaggmaterialet från platsen, som fn förvaras på UV Östzs kontor i Linköping, besiktigades okulärt av mig våren 2014. Enligt min åsikt rör det sig både om trolig slagg från masugnsbruk och slag från smidesverksamhet. Dateringen är med andra ord intressant i diskussionen om det tidiga masugnsbruket i Godegård. För Hällestads del finns det en medeltida datering av en blästbrukslämning. År 1973 undersökte lokalhisto rikern Östen Pettersson en slaggrop från en blästugn, som året innan hade upptäckts i samband med jord bruksarbete på en åker (Finskartorpsgärdet), tillhörig Österby gästgivaregård i Hällestad kyrkby. Träkol, taget från slaggen,14Cdaterades till 1250 1530 e Kr (se även Pettersson rapport, Bilaga 2). Blästbrukslämningen 8), flyttades från åkern till Hällestad hembygdsgård, där den nu kan beskådas. Slaggen i den restaurerade gropen kan beskrivas som i det närmaste cylinderformad, och av den typ av slagger från järnframställningi blästugn där slaggen har stelnat i en slagguppsamlingsgrop rakt under ugnen. Slaggen har runnit ner och stelnat runt kol eller ved som fun nits i uppsamlingsgropen, vilket också lämnat avtryck i slaggen. Vidare har slaggen formats efter uppsamlings gropens väggar; man också se att flera rännilar av slagg har runnit fram efter hand och format den stora slaggen (figur 7; GAL:s rapport Bilaga 3). Petterssons rapport från undersökningen år 1973 ger ytterligare informa tion om hur blästugnen, där slaggens formades, kan ha sett ut. Han skriver följande: ”under butens (bottenslaggen, min anm) bogsta punktframtråder en utanpåliggande stenbe klådnad av stenflator 3 8 cm tjocka oeb konade nedåt. I springorna ombåndertas ett gråsvart kolimpregnerat material, som före/åller vara rester efterfogsmetning (slaggbutenlö/ller inte helt utrymmet inom stenskoningen, vars utvåndiga diameter år e:a 70 cm Vidare iakttas bår ett rakt neråt sluttningen och rakt ut från buten gående mullimpregnerat stråk i sanden Det efterföljes ut till ett avstånd på e:a 2, 1 m fån 'öln det, dår deti nårbeten av markytan tonar ut i en triangel Allt synes tala for att detta år resterna efter en luftkanal av trå eller annat formultnande material (nåverlur) ” ( se bilaga 2) Ytterligare blästslagg påträffades på ovannämnda åker (RAà 9) under 1970talet, och flera stora bottenslagger förvaras nu på Österby gästgivaregård respektive hos förre jordbrukaren Reinhold Jansson, även i Hällestad (figur 8 och 9). Då bergsbruket i norra Östergötland åtminstone kan förläggas tidigast till 1300talet, ställer dateringen av slaggropen frågor om blästbruket kan ha föregått bergs bruket, eller om det rör sig om parallella verksamheter. Begreppet rinkebläster/rinkeblåster Under mina efterforskningar om Hällestad har jag vid flera tillfällen stött på begreppet rinkebläster. ”Inom Hållestads bergslag finns åven ett stortantal lokaler med låmningar efter blåstbruk och då åven s k ”Rinkeblås ter...”, skriver Hörfors (2005:74), och hänvisar som första källa till Broocman (1760). Hos Br00cman kan man läsa att ,Torutom åfu/annåmnda Masugnar, bafu/a bår i Soeknen oek u/arit tbe så kallade Rinkeblåster, efter bwilka ånnu rudera ses på åtskilliga stållen ”. Huruvida dessa Rinkeblåster är blästugnar eller inte, kan man, enligt mitt förmenande inte utläsa från Broocmans korta notering. I Sven Rinmans Bergwerkslexieon från 178889 beskrivs begreppet på följande sätt: Rinkeblåster kallas den inråttning til blåsbåljors eller pustars drifvande, som gores med lavo stång gång och vinkarmar, samt kan således gora sin verkan på lån gdistanee iåån blåsbjulstoeken, når ej mycket stark blåster erfordras, såsom vid knip oeb spikbammarbårdar, samt vid drifugnar, m m ( wwwjernkontoret.se/om_oss/ vart_ bibliotek/ bergu/erkslexieon/ index. pbp ) I Svenska akademiens ordbok förklaras ordet Rinke blåster, som ”... blåster som år så anordnad, att kraft over/lores fån ett vattenbjul till bålgar l. pustar medelst vev, stånggång o. vinkarmar... ” med vidare hänvisning till Rinman. Förleden är sanno likt ordet rinka, som beskriver stånggångens gungande rörelser (SAOB 1958, spalt: R2099). Sammantaget talar detta emot att rinkebläster skulle vara detsamma som blästugnar, särskilt med tanke på att de blästugnar som hittills har påträffats i Hällestad troligen är någon form av gropschaktugnar, vilka med största sannolikhet inte har drivits med vattenkraft. 27 Blästbrukslämningar i Hällestad socken resultat Resultatet redovisas i tabell 2 och figur 17 Datering av bottenslagg Låmningen i Båtstorp (RAà 350) upptäcktes på 1980talet vid jordbruksarbete. Gösta och Per Gustaf Andersson, Frånntorps gård plöjde då upp minst tre stora stycken av en slaggskålla från blåstugn. Två av bitarna från bottenslaggen förvaras på Frånntorps gård, den tredje biten förvaras i på Gruvstugan, Hållestad (figur 10). Vid min besiktning av fyndplatsen våren 2013 kunde jag konstatera att det rör sig om l'amningar från blåstbruk. Förutom slaggbitar iakttogs också enstaka kolfragment på åkerytan. Slaggen och kolen, tillsam mans med den tidigare tillvaratagna skållan, indikerar att det kan finnas en eller flera låmningar av blåstugnar under matjordslagret på platsen. Åkerområdet sluttar mot sydöst, ner mot en numera utdikad sankmark, intill sjön Mörtsjön. Öster om plat sen för låmningen rinner ett dike mot ner mot sjön. Diket innehåller starkt rödfargat, j'arnhaltigt vatten. (figur 14). Den del av bottenslaggen från Båtstorp som förvaras i Gruvstugan, innehåller mycket tydliga kolbitar, som utan tvekan härstammar från produktionstillfallet. En av dessa kolbitar togs tillvara för datering. Den satt fast på ytan på skållan; när jag tog loss den syntes ett tydligt avtryck i slaggmaterialet. Dårför anser jag att dateringen av kolet också gäller för slaggen. Någon vedartsbedöm ning utfördes inte före dateringen. Kolbiten har 14Cdaterats till410 560 e Kr (2 sigma, Ua45185: 1578+32 BP). Blåstbrukslåmningen i Båtstorp bör därför vara folkvandringstida, vilket ger bevis för att blåstbruket i Hållestad socken år äldre än vad vi tidigare har känt till. Dateringen st'ammer 'aven v'al överens med blåstbruket iJ'arnstad och Motala, i västra Östergötland, d'ar folkvandringstida dateringar också har erhållits. Den skålla som påträffats i Båtstorp indikerar dessutom att det bör röra sig om en liknande teknik som den som har använts på dessa platser, d v s någon form av blåstugn med schakt och med en grop för slaggen. 28 Bergmalm eller myrmalm? Sammanfattning av GAL:s analys Östen Pettersson menade i sin översikt av blåstbruks låmningar i Hållestad att man har använt sig av bergmalm ibl'astbruket (Pettersson 1995:6061). Med tanke på den medeltida dateringen av bottenslaggen från Finskartorpsg'ardet 8 och 9) år det också fullt t'ankbart, då bygdens bergsbruk bör ha varit en realitet, åtminstone från 1300talet. Det finns även andra fall då bergmalm har använts i blåstbruk. Ett exempel är blåstbruksl'amningar från Fullerö Söderbyn, Figur 10. Blästsluggfrán Båtstorp, daterad till 410 560 e Kr. Sluggsgleketfårvuruspá Gruvstugan, Hällestud. Foto: Anders Persson. Figur 1 1. Ett styckefrán bottensluggen, som Östen Pettersson undersökte 1973, un mindes till GAL:sjámfb'runde analys. Foto: Erika i I A I I" 'I I. . . ' I ". '. * i ifs. .' .15.ij . 5.A'..!.'.1' * Figur 12. RAÄ346, V alstørp, Hallestads socken. Fotot ar taget pa Jâlndplatsen får slaggen. Omedelbart mot sydva'st fran filndplatsen finns en vdtmark. Foto: Erika Raf Figur 13. RAÄ346, V alstørp, Hallestads socken. P ga Figur 14. RAÄBSO, Batstørp, Hallestads socken. Platsen markberedning lag slaggen á'ppetpaytan. Mot norr. får slaggñlndet i bakgrunden. I förgrunden ett dike med Foto: Erika Raf rädfargat vatten. Mot naster. Foto: Erika Raf 29 nära Gamla Uppsala i Uppland. Lämningarna var från äldre järnålder och analyser av slag och malm visade att bergmalm från Vattholmatrakten hade använts på platsen (Karlenby 1993; se även Forenius 8C Hj ärthner Holdar 2013 med ref). För att utröna huruvida Östen Pettersson hade rätti sina antaganden utförde mineralkemist Lena Grandin på UV GAL en jämförande analys av blästslagg respek tive bergmalm från Hällestad. Slaggen togs från den daterade bottenslaggen, som numera kan beskådas på Hällestad hembygdsförening (RAà 8). Några kubikcentimeter stora stycken slogs 30 Figur 15. janEric Karlström pa slaggvarpet S ÖH I I 058, Malmstørp, Hallestaa' socken. Som synes hindrar inte en ond fzt en skogskarl att leta slagg. Foto: Erika Raf Figur 1 6. Utsikt över elen lilla galen som ligger omedelbart intill slagvarpet i bakgrun den. M ot sydost. Foto: Erika Raf loss med hammare, från en del av slaggens ytterkant. Ett lämpligt malmprov, tidigare utvalt av geologer, fanns tillgängligt i Storgruvan i Hällestad. Lena Grandin konstaterar i sin rapport (se bilaga 3) att analyserna, som genomfördes på malmen res pektive slaggen, delvis var komplicerade att tolka. Det var många punkter att ta hänsyn till, bl a om malmen kunde ha använts i en renare form; som en kombina tion av malmmineral och befintlig sidobergart; och/ eller om annat material också har tillsatts under pro cessen. Dessutom visade malmen från Storgruvan, som förväntat, likheter med sjö och myrmalmer i regionen. RAÄnr/ Skog Lämnings Antikvarisk Datering Beskrivning/ Kommentar Provtagning i 8: Historianr typ bedömningi samband med FMR projektet Hällestads socken RAÄ 8:1 Blästugn Undersökt 1250 1530 e Kr Undersökt blästugn. Se RAÄ 9: 1(Pettersson Slaggprov taget Hällestad (St4564) 1986; Nilsson 1990) för jämförande hembygdsgård analys med lo kal bergmalm. RAÄ 9:1 Blästbruks Fornlämning 1250 1530 e Kr Järnframställningsplats inom område 140 Finskartorp lämning (St4564) x 40 90 m (NS) har påträffats 2 större gärdet (Österby Se RAÄ 8:1 slaggbitar 0,5 och 0,7 m diam en ugn blivit Gästgivaregård) föremål för utgrävning. Den utgrävda ugnen är återuppbyggd inom hembygdsområde se RAÄ 8: 1...(FM R) RAÄ 145:1 Fyndplats Övrig kultur Sot och slaggförekomst inom ett ca 40 x 30 Hårketorp historisk m st (NS) område. I området finns större lämning mängder sot och kolfragment. I området finns sparsamt med 0,02 0,08 m st bitar av svart brun till rödbrun, lätttill relativt tung, fluten och blåsig slagg. Flera slaggbitar bärspår av tegel eller bränd lerklining. Flera slaggrester har glasartade, grå, blågröna och blåfärgade silikat inslag (FMR) Enligt Hörfors är RAÄ 145 är blästbrukslämningar och anger att Hårketorp saknar historiska uppgifter om bergsbruk (Hörfors 2005:115). RAÄ 299:1 Slagg/ Fornlämning Järnframställningsplats. Inom markerad om slaggvarp råde 30 x 20 m (ÖV) har hittats 3 slaggbitar intill 0,5 m diam och vilka 2 förvaras hos Östen Pettersson, Mossen, Hällestad. Enligt uppgift skall inom området vara en kraftig kolimpreg nering. Platsen besökt men inget kunde ses pga snö samt att åkern ej var uppodlad. Sannolikt plats för primitiv järnframställning. (FMR) RAÄ 346 Blästbruks Fornlämning Slaggförekomst, ca 3,5 x 2 m (NS). Slaggbi Slaggprov. Oku Valstorp lämning tarna, 0,1 0,3 m st, utgörs av blästugnsslagg lärt besiktats av och kan iakttas i markberedningsfåror och GAL och be markskador i den sandiga sydsluttningen. (Ny dömts vara slagg fynd i samband med projektet) från blästugn. RAÄ 350 Blästbruks Fornlämning 410 560 e kr Fyndplats för bottenslagg, sannolikt från någon Slaggprov och Båtstorp lämning (Ua45185) form av blästugn med slaggrop. Lämningen kolprov. Oku upptäcktes på 1980talet vid jordbruksarbete. lärt besiktats av Vid besiktning av fyndplatsen våren 2013 på GAL och be träffades inom en åkeryta, ca 20 x 20 m stor, dömts vara slagg enstaka centimeterstora slaggbitar. Enstaka från blästugn. kolfragment iakttogs också. (Nyfynd i sam band med projektet) SkogêcHistoria Slaggvarp Slaggvarp runt, 4 5 m diam och 0,6 m h bestå Slaggprov. nr 11058 ende av blästbruksslagg. Övertorvad. Belägen Malmstorp i barrskog på en liten holme, omedelbart söder X6506240 om en mindre tjärn/våtmark, ca 10 x 15 m stor. Y1486710 (RT Våtmarken avvattnas i söder av mindre bäck 90 2,5 gon V) med rödbrunt vatten. (Besiktigad i samband med projektet april 2014) Tabell 2. Blåstbrukslámningøzr z' Hållestaa' socken. 31 Därför är det viktigt att ha i åtanke att lokalt bildade sjö och myrmalmer speglar den lokala och regionala berggrundens kemiska sammansättning. För att få en bättre uppfattning om vilken samman sättning den analyserade slaggen hade, utförde Grandin en jämförelse med slagger från två andra östgötska blästugnar som redan finns i GALzs databas, och där sjö eller myrmalm med största säkerhet har använts. Det visade sig att slaggen vid Hällestad hembygdsgård låg inom samma sammansättningsramar som slaggerna från de två andra järnframställningslokalerna. Det vill säga det finns inget i slaggen från Hällestad som skiljer ut sig markant, vilket i så fall skulle medföra en annan tolkning. Kombinationen av ett flertal jämförelser, som också innefattade en statistisk behandling, ledde till slutligen till tolkningen att det är mindre sannolikt att bergmalm av den typ som nu har analyserats har använts iproces sen där Hällestadslaggen bildades. Med andra ord sannolikt har den medeltida blästugnsmästaren, som framställde järn på Finskar torpsgärdet i Hällestad kyrkby, använt sig av lätt åtkomlig, lokal råvara från myrar och/ eller sjöar; en råvara som har bildats genom olika utfällningar från den järnrika berggrunden i Hällestad. 32 Sammanfattning blästbruk föregår bergsbruk Sammanställningen i tabell 2 visar klart att blästbruk har bedrivits i Hällestad. Även om det hittills bara exi sterar två dateringar från området folkvandringstid i Båtstorp respektive medeltid på Finskartorpsgärdet ger de ändå en fingervisning om att blästbruket san nolikt har föregått bergsbruket, liksom att det bör ha förekommit parallellt med det senare under medelti den. GALzs analys indikerar också att myr och sjömalm troligen har använts i det medeltida blästbruket, paral lellt med bergmalmen i masugnsbruket. Som jag nämnde tidigare är Petterssons redovisning från 1979 av slaggförekomster betydelsefull även när det gäller en teknologisk diskussion. De flesta av hans redovisade platser består av observationer om slagg, malm och/eller större mängder kol, i åkermark eller tomtmark. Som jag har uppfattat hans beskrivningar rör det sig inte om slaggvarp, utan om utspridda slagg förekomster eller fynd av enstaka, stora bottenslagger, sannolikt från gropschaktugnar (Pettersson 1995 [1979]:6869, 106). Samma observation gäller också för de nyfynd som gjorts inom projektets ramar. Ett exempel på motsatsen finns dock; Malmstorps lokalen (Skog 85 Historia nr 11058), som består av ett runt slaggvarp, 4 m i diameter och 0,6 m högt. Slaggprov från varpet, med fastsintrad lerfodring, in dikerar emellertid att det bör röra sig om någon form av gropschaktugn, där lera ingår i konstruktionen (Ole Stilborg, muntligt 20140404; jämför också med slagg proven från Ulrika och Nykils sn, nedan). Bottenslagg från gropschaktugnar är en välkänd arkeologisk blästbrukslämningi Sverige. Ibland rör det sig om mycket stora slaggblock, på flera hundra kilo (Englund 2001:256ff; Forenius SC HjärthnerHoldar 2013). Den daterade bottenslagg som påträffades på 1970talet i centrala Hällestad, är en sådan rejäl klump. Pettersson anger i sin rapport att dess diameter är ca 0,55 m; jag har uppskattat höjden till ca 0,45 m. Un gefär samma storleksförhållanden gäller för de övriga bottenskållorna som hittades på samma åker (figur 6, 8 och 9. Slutsatsen är att de redovisade blästbrukslokalerna i Hällestad indikerar att gropschaktugnar bör ha varit vanliga i socknen, till skillnad mot de lokaler med slagg företrädesvis slaggvarp som påträffas i södra Öster götlands skogstrakter (se nedan Nykils och Ulrika sn). .. ; tilll ' Anitaatiliråh' ' / _pul r 5!_HOYJIMM a B.. : . u.. .e\åfáqg|n< Kartor rumJ ”ik _ . få Haåggön \ _ c \ © Lantmäteriverket M32008/06551 "I' .1. I Jllua'Å a. . u. han I. 1 Figur 1 7. Blästbmkslámningari Figur 18. Detalj med S áH 11058 markerad. gällafjgøcâgâ Skala 1:10 000. a a . 5 . 33 Nykils och Ulrika socknar, sydväst om Linköping Topografi och historia; kända fornlämningar samt arkeologiska undersökningar Nykils och Ulrika socknar ligger i den sydvästra delen av Linköpings kommun (figur 1 och 19). Nykils socken bildades under medeltiden som en utbrytning ur Gam malkils socken, och omnämns med egen kyrkoherde första gången år 1346 (SOFI: Ridderstad 1918:838) År 1736 överfördes delar av socknens södra delar till den då nybildade Ulrika socken. I Ulrika socken uppgick då även delar av Gammalkil, Kisa och Västra Hargs socknar. Nykils socken är topografrskt uppdelat i två landskaps typer; en mindre, nordlig jordbruksbygd, som är en del av den centrala slättbygden runt Linköping. Här ligger även huvudorten med kyrkan. Den större södra delen av socknen består främst av kuperad skogsmark, med flera sjöar och vattendrag. Den medeltida kyrkan tycks inte ha uppförts i en befintlig by, utan där markerna till byarna Boarp, Dvär stad och Ullstorp möts. Inga jordbruksenheter under namnet Nykil kan beläggas under medeltiden och har med ett undantag heller inte funnits i nyare tid. Un dantaget utgörs av vad som i det äldsta kartmaterialet benämns som ”Cappellansgården” och vars tillhörande marker utgjorde en mindre ”ö” på omgivande byars marker. Inom denna ”ö” är även kyrkan med kyrkogård belägen och det är även inom denna som kyrkobyn Ny kil primärt växt fram (Lundberg 85 Samuelsson 2008). Bland de 263 kultur och fornlämningarna, som är registrerade i FMR för Nykils socken, är 33 gravar 0ch gravfält. De senare är tydligt koncentrerade till sock nens norra slättbygd, samma sak gäller lämningarna av förhistorisk odling. På många av impedimenten och höjdsträckningarna strax norr om kyrkbyn Ny kil återfinns stensträngar och stensättningar samt mindre gravfält och gravgrupper. Merparten av forn lämningarna kan hänföras till den äldre järnåldern men gravfälten hyser även gravformer med fortsättning in i yngre järnålder. Även ortnamnsbeståndet norr om Nykil, med ändelser på stad och by, indikerar en järnåldersetablering. Söder om Nykil blir det glesare mellan fornlämningarna och ortnamnsbeståndet med ändelser på torp, bo och Sø'z'ter indikerar ett till stora delar medeltida kolonisationsområde (FMIS: Lundberg 85 Samuelsson 2008). 34 För gravarna finns dock några mer sydliga undantag: vid Stora Bjärsvik, intill sjön Bjärsen är en stensättning (RAà 51:1) belägen, i trakten runt Åserum, ca 3 km öster om Stora Bjärsvik finns en stensättning (RAÃ41), en möjlig stensättning (RAà 43) och en hällkista 83). Vid sjön Bjärsens södra ände ligger en hög (RAà 150), benämnd Jättekullen. Bland övriga lämningar visar fem äldre kvarnar 147, 152, 181, 192,197) att vattendragen har varit betydelsefulla i socknen. Ulrika socken, som är Linköpings kommuns sydli gaste socken, består av utpräglad kuperad och stenig skogsbygd, med flera sjöar, vattendrag och kärrmarker insprängda mellan höjderna. Socknen har fått namn efter drottning Ulrika Eleonora och bildades sedan bygdens invånare ett flertal gånger hade klagat över att de hade alltför långt till angränsande kyrkor. Socknens utmarksläge, i skogstrakter flera mil söder om den bördiga slätten runt Roxen och Linköping, märks också bland fornlämningarna. Endast fyra fynd platser för olika stenredskap frnns registrerade, medan gravar och gravfält saknas helt i socknen. Det sista talar för att socknen har koloniserats sent, kanske först un der medeltid. Skogens och vattendragens betydelse för socknens försörjning märks också bland de registrerade lämningarna; sju äldre kvarnar och sex kolningsanlägg ningar finns med i fornlämningsregistret för Ulrika. Precis som Hällestad socken har Nykils och Ulrika socknar legat utanför de stora exploateringarna i länet. Inga arkeologiska undersökningar har genomförts, som kan vara av intresse i detta sammanhang. Kort om sambandet mellan blästbruks lämningar, medeltida ortnamn och medeltida skriftliga källor i Nykil och Ulrika socknar Jag har i det inledande kapitlet sammanfattat vissa delar av Jan Paul Strids studie ;Train Mumsmålm till Duvemåløz. Den svenska målakolonisationen under medeltiden. En topolz'ngvistisk studie” (2006). Strid ser bl a ett samband med målanamnen och blästbruksläm ningar. Jag har också redan konstaterat att det i Nykils och Ulrika socknar finns tre målanamn, men om de ska vara intressanta i min studie måste de sammanställas med eventuella arkeologiska bevis liksom med andra ortnamn med äldre beläggi respektive socken. Gården Måla i Nykils socken ligger en dryg mil sydost om Nykils kyrka och ca 1,5 km öster om en fyndplats för slagg, inom fastigheten Rösätter 1:21 221; se tabell 3). Cirka 3,5 km nordväst om Måla återfinns *I :häll . u Sügjdslmp .liI: ut' _s rfaebo _" Gm' . I I ÅSLÖ c 'x _.Tnllla 24:4 . ' f'\{rwi31çegri 'J' __ _..§ 1 p I Sygåhr'ñivh Sjü'åtugfgl' Figur 19. Kända fornlämningar i Nykils (rädgrám) och Ulrika (gr/in gräns) socknar. Skala 1:125 000. också blästbrukslämningar på fastigheterna Alviken (SkøgáHistøria nr 1 1055, intill Lilla Rom) respektive Lilla Bjärsviks ägor (se tabell 3). Med andra ord finns det lämningar av blästbruk i gården Målas relativa närhet. För Ulrika socken föreligger en direkt koppling mellan slagg och malanamnet. I Sven Jacob Carlsons hembygdsskildring Anteckningar om Ulrika socken (1958) finns en uppgift om en slaggförekomst "...på Sävsjömålastugans ägor i norr om den odlade madan i norr.” Tore Kjell besiktigade platsen, i samband med sitt uppsatsarbete, och anger att slaggen är belägen i brinken av en platå, som ligger i en sluttning ca 10 meter utanför en åkerkant. Kjell anser att slagglokalen också är själva järnframställningsplatsen, och noterar att den påträffade slaggen är fluten, tung och kompakt, svart i färgen, vilket kan tolkas som reduktionsslagg. Han observerar också att det i sluttningen ner mot åkern finns flera stenkretsar som kan ha samband med ugns anläggningar (Kjell 1993:32). Jag har inte kunnat finna någon uppgift om medeltida uppteckningar av malanamnen i Nykil och Ulrika. Dä remot har många av de omgivande ortnamnen i Nykils och Ulrikas skogsbygder ett medeltida ursprung, vilket bör indikera en kolonisation av dessa utmarkstrakter under denna period. Intressantast i denna studie är Nykilsnamnen Frillesbo, Krankebo, Bjärsvik och Al viken, som alla har belägg från mitten eller slutet på 1300talet, liksom Åsorp från Ulrika, som återfinns i en text från 1423 (SOFI). Som redan nämnts, anser Strid att det också finns en tydlig relation mellan malabebyggelse och frälsemark, där arrendena för nyodlingarna var en viktig del av finansieringen av frälsets hushåll och rusttjänst. Han föreslår dessutom att malaarrenden tillämpades för första gången inom området för Östgöta lagsaga. Och vi finner också indicier för högfrälsets intressen i Nykil och Ulrika, via bevarade medeltida dokument. Ett av de äldsta från år 1327 redogör för hur Birger Persson, lagman i Uppland, (och den heliga Birgittas far) tillskiftar Ulf Filipsson sin gård Tuna och sin gård Vinäs (numera Duseborg) med sina kvarnar i Nykils socken i Östergötland mot 17 öresland jord i Irsta, 1/2 markland jord i "Tangaestm”, 1/2 markland i ”Wal lum” och 5 1/ 2 örtugland i ”Skyastum” iVästmanland i Kärrbo socken. Birgers måg Ulf Gudmarsson och dennes bror Magnus beseglar dokumentet från 1399 (SDHK 3451). Ett något yngre dokument beskriver resultatet av en tvist om huruvida bl a Vinäs är gammal frälsejord eller häradsjord. Fogden Esbjörn Djäken har yrkat på att Vinäs (nu Duseborg), Gebbabodha (=Gävbo), Lodda, Gäddenäs, Kycklingstorp, Smedstorp (nu i 36 Ulrika socken) och Fagerdal i Gammalkils socken, Val kebo härad, var häradsjord. Riddaren Sten Bengtsson, kungsdomhavande, och Peter Tomasson, underlagman i Östergötland, kungör därför att de på räfsteting i Söderköping förklarat dessa gods för riddare Staffan Ulfssons (Ulv) arvegods och gammalt frälse. Staffan Ulfsson (Ulv) är sonen till ovan nämnde Ulf Filipsson. Tolv nämndemän uppräknas i dokumentet. Utfärdare är riddaren Sten Bengtsson, kungsdomhavande, och Peter Tomasson, underlagman i Östergötland. (SDHK 15158) Det ligger utanför denna rapports syfte att gå vidare med en utredning om ägandeförhållandena i nuvarande Gammalkils, Nykils och Ulrika socknar under 1300ta let. Men med tanke på resultaten från dateringarna av blästbrukslämningarna i bygden (se nedan) kan jag så här långt konstatera att Strid troligen är något mycket intressant på spåren, när han anser att malabygdernas medeltida kolonisation hör samman med arrenden från nyodlingar på frälsemark. Blästbrukslämningar i Nykil och Ulrika socknar resultat Resultatet av min studie rörande blästbrukslämningar i Nykil och Ulrika socknar redovisas i tabell 3 och 4 samt figur 30. Figur 20. S ÖH 8713, Frillesbø, Nykils socken. Anders Persson pa slaggvarpet. M ot norr. Foto: Erika Raf Figur 21. Slaggvarp SáH 1157i Kraukebø, Nykils socken. Foto: Erika Raf I :I Figur 22. Ole Stilbørgislaggvarpeti Kraukebø. Foto: Erika Raf Figur 23. S ÖH 868 7, Frillesbø, Ny kils socken. Mot norr. Foto: Erika Raf 37 Figur 24. Markagaren Sven Bergman och Erika Rafviil S ÖH 8699, Fril lesbo, Nykils socken. Mot norr. Foto: Ole Stilborg Figur 25. S ÖH I 1055, Nykils socken. Pa platsen star Anna Ulfhielm och Lars Åke Gustafsson, boende i Lilla Bjarsvik. Utan Lars Åke Gustafssons markering hade det varit mycket svårt att ;återfinna slaggvarpet. Foto: Erika Rai Figur 26. Via' RM' 105, Ulrika sock en mot oster. Anders Persson gor note ringar om platsen. Foto: Erika 38 RAÄnr/ Skog Lämnings Antikvarisk Datering Beskrivning/ Kommentar Provtagning i 85 Historianr/ typ bedömning i samband med Nyfynd FMR projektet Nykils socken RAÄ nr 221 :1 Slagg/ Bevakas Järnframställningsplats ?, ...fynd av slagg, påträf slaggvarp fat på tomten invid väg. (FMR) Skog 85 Historia Slaggvarp Slaggvarp 6 ml och 4,5 m br (ÖV) samt 0,45 Slaggprov nr 1 157 m h. Innehåller blästerslagg. (Besiktigad i sam Krankebo band med projektet) x6452931 y1478002 (RT 90 2,5 gon V) Skog 85 Historia Slaggvarp Slaggvarp oval 6 x 5 m st (NS belägen i svag Slaggprov nr 8687 Fril sluttning mot SÖ. Innehåller blästerugnssslagg lesbo x6454908 och bitar av bränd och sintrad lera.(Besiktigad i y1479051 (RT samband med projektet) 90 2,5 gon V) Skog 85 Historia Slaggvarp 11851280 e Kr Slaggvarp närmast bågformat 13 ml (NS) 5,5 Slaggprov, un nr 8699 Fril (Ua46079) 6,5 m br och intill 0,5 m h, högst i Ndelen, dersökning och lesbo x6455921 innehåller blästerugnsslagg samt bitar av bränd kolprov y1478671 (RT och sintrad lera. (Undersökt i samband med 90 2,5 gon V) projektet) Skog 85 Historia Slaggvarp 11801280 e Kr Slaggvarp närmast runt 7 m i diam och intill 0,7 Slaggprov, un nr 8713 Fril (Ua46080) m h, högst i Ndelen. Innehåller blästerugns dersökning och lesbo x6455391 slagg samt bitar av bränd och sintrad lera. kolprov y1478910 (RT (Undersökt i samband med projektet) 90 2,5 gon V) Skog 85 Historia Slaggvarp Slaggvarp närmast runt 5 m diam och intill 0,15 Slaggprov nr 1 1054 Fril m h bestående av blästslagg med inblandning av lesbo x6455475 bränd och sintrad lera. (Besiktigad i samband y1478782 (RT med projektet) 90 2,5 gon V) Skog 85 Historia Slaggvar Blästbrukslämning 13,5x9 m st (ÖV) beståen Slaggprov nr 11055 Lilla par (3 st) de av: 1. Slaggvarp runt 4,5 m diam och 0,8 m Rom x6458322 h. 2,5 m SV om föregående är: 2. Slaggvarp runt y1481029 (RT 2,3 m diam och 0,3m h. I slaggvarpets centrala 90 2,5 gon V) del är en fällsten. 2 m NV om 2. är: 3. Slaggvarp ovalt 4x3,5 m st och 0,45 m h med inblandning av stenblock. All slagg är av blästerbrukstyp. (Besiktigad i samband med projektet) Skog 85 Historia Slaggvarp ”Slaggvarp närmast triangulärt med si nr 11056 Lilla dorna 5,5x7x7 m och 0,9 m h bestående av Rom x6458404 blästerugnsslagg.”(S85H) Kunde inte återfinnas y1480763 (RT vid besiktning 2012, p g a stora mängder träav 90 2,5 gon V) fall och körskador efter skogsavverkning. Lilla Bjärsvik Fyndplats Slaggförekomst omedelbart intill gårdens Slaggprov x6457759 för slagg vedbod, ca 60 m sydväst om bostadshuset, i y1480365 en västsluttning omedelbart intill en våtmark (RT 90 2,5 gon V) (Nyfynd) Tabell 3. Blästbrukslämning” z' Nykils socken. 39 RAÄnr/ Skog Lämnings Antikvarisk Datering Beskrivning/ Kommentar Provtagning i 8: Historianr/ typ bedömning i samband med Nyfynd FMR projektet Ulrika socken Stensstugan, Slaggföre Besiktigat av Tore Kjell (1993:31) Kunde ej Viprössle by komst återfinnas 2012 Madan, Sävsjö Slaggföre Besiktigat av Tore Kjell (1993:32) målastugan komst Skog 85 Historia Slaggföre Slaggförekomst, på en sträcka av 12 m längs nr 463 Talltor komst vägsl'anten förekommer slagg (SêcH) pet x6447696 y1475322 (RT 90 2,5 gon V) RAÄ 105 Åsorp Blästbruks Fornlämning 12801430 e Kr Slaggförekomst, 12x8 m (NVSÖ). Slaggen som Slaggprov och (fd Skog 85 His lämning (Ua45183) består av blästslagg befinner sig under ett tjockt kolprov toria nr 2562) torvlager, men finns i markytan vid en rotvälta. (FMR) (Besiktigad i samband med projektet) Tabell 4. Blåstbrukslámningøzri Ulrika socken. Översiktlig okulär besiktning av slagg, utförd av Lena Grandin, GAL Genom olika former av analyser av bl a slaggprov och ugnsväggslämningar, som utförs på Geoarkeologiska laboratoriet (GAL), Uppsala, kan man t ex avgöra vil ken ugnstyp som har använts när järnet framställdes. Även kemiska analyser används för att bedöma vilken malm, som har brukats. De kemiska analyserna är också användbara för jämförelser med eventuella tidigare analyserade slagger i närområdet. Jag har tyvärr inte haft några medel för att låta utföra någon kemisk analys och/ eller undersökning i mikro skop av slaggproven från Nykils eller Ulrika socknar. Trots det har mineralkemisten Lena Grandin på GAL, haft vänligheten att göra en översiktlig okulär besikt ning av samtliga slaggprov från Nykil och Ulrika. Enligt hennes bedömning utifrån utseende, är majoriteten sannolikt reduktionsslagg och har likartad karaktär; flera av dem har ”tappslaggsliknande” drag, utan att vara typiska tappslagger. 40 Intressant nog är de hittillsvarande arkeologiskt under sökta östgötska blästugnarna någon form av schaktugn, med en underliggande grop där slaggen samlas. (Se t ex avsnitten om undersökningarna iJärnstad och Motala i denna publikation, liksom ovanstående diskussion om blästugnstyper i Hällestad.) I en tappugn tappas slag och järn ut genom en ränna från ugnen. Denna ugnstyp är tidigare inte känd från Östergötland. Enligt Grandin påminner slaggerna från Nykil och Ulrika också om de slagger som hon analyserade vid undersökningen av Stäket i Sunnerbo härad, Småland, vilken har beskrivits ovan (Grandin, muntligt 2012 1115; 20130605). Dateringarna från småländska Stäket låg inom perioden 1200 1650 e Kr, med en tyngdpunkt på 1400 och 15004211 (Åstrand 201013; Grandin 2010). Figur 27. Slaggfau S drH 8913, Frillesbo. Foto: Erika Raf Figur 28. Slaggfau _ S drH 8699, Frillesbo. Foto: Erika Raf Figur 29. Slaggfau SÖH 11055, Lilla Rom. Foto: Erika Raf 41 Dateringar av slagg från Nykils och Ulrika socknar För att kunna få tillförlitliga dateringar av de genom Skog 85 Historiaprojektet kända blästbrukslämningar na i Nykils och Ulrika socknar, utförde jag 20130506, tillsammans med Ole Stilborg, två mindre under sökningar (SöcH nr 8699, SöcH nr 8713, Frillesbo). Undersökningarna utfördes efter vederbörligt tillstånd från Länsstyrelsen Östergötland och markägaren Sven Bergman. Lämpligt kol för datering påträffades i botten på bägge lämningarna (se även bilaga 1). På grund av begränsade ekonomiska ramar utfördes ingen vedarts analys på något av kolproven före datering. Förutom kolproven från Nykils socken har även ett kolprov från slaggförekomsten RAà 105, Ulrika socken analyserats. Det senare togs från ytan av en liten slaggbit från RAà 105. Slaggbiten hade i sin tur påträffats ca 0,1 m under torven på fornlämningslokalen. Inte heller här utfördes någon vedartsanalys före dateringen. SöcH nr 8699 och SöcH nr 8713 gav nästan identiska resultat, medan provet från RAà 105, Ulrika socken är något yngre. Alla tre proven visar dock att medeltida blästbruk har bedrivits i Nykils och Ulrika socknar och redovisas i tabell 5. SSCH nr 8699 118512806Kr Nykils sn (2 sigma, 788i30 BP, Ua46079) SSCH nr 8713 1180 1280eKr Nykils sn (2 sigma, 799i30 BP, Ua46080). RAÄ105 1280 1430 6 Kr Ulrika sn (2 sigma, 592i 52 BP, Ua45183) Tabell 5. “Cdateringar. 42 Okulär besiktning av ugnsväggsmaterialet från F rillesbo Ugnsväggsmaterialet från de två provschakten i Frilles bo har okulärt besiktigats av Ole Stilborg. Hans slutsats är att materialet är likartat och karakteriseras kanske främst av det som saknas i förhållande till andra ugns väggsfynd, bl a gropschaktugnar i Östergötland. Inget av fragmenten har den förglasade zonen på insidan, som oftast uppstår åtminstone nära blästeringången som en effekt av hög värme och järnets flussande effekt. Bristen på förglasning, även i de fall där slagg har avsatts på ugnsväggens insida, kan teoretiskt bero på lerans värmetålighet, men är snarare ett uttryck för att lera inte ingått i den delen av ugnen, där de högsta tempe raturerna har nåtts. Bristen på vidjeintryck tyder också på att ugnskonstruktionen har varit en annan än det traditionella lerschaktet byggt kring en vidjeflätning. Det finns dock inte heller några tydliga stenavtryck som kan peka på en stenramskonstruktion. Förekomsten av ett fragment med avstruken yta (Frillesbo, SöcH 8699) visar att leran åtminstone på något ställe utgjort en utsida på konstruktionen. I övrigt tyder tjockleken men främst fragmentens smala reducerade zon på att de lerbyggda delarna av ugnsväggen var ganska tunna (4 till 6 cm). Detta ger en viss indikation att ugnarna inte har haft några större dimensioner. Det finns inte heller några spår av reparationer som skulle kunna peka på flera körningar av ugnarna. Dessa indikationer är dock mycket osäkra eftersom leran tydligen utgjort en begränsad del av ugnarnas konstruktion (se Ugnsväggar från Frillesbo, bilaga 4). Sammanfattning medeltida blästbruk byggd på ny teknik? Med tanke på att slaggen från Nykil och Ulrika påmin ner om den medeltida slaggen från Stäket i småländska Sunnerbo, passar de medeltida östgötadateringarna ganska väl in i mönstret, även om östgötadateringarna antyder en något äldre fas. En viktig skillnad mellan de småländska lokalerna och de som återfinns i Nykil och Ulrika är dessutom att de senare inte ligger vid vattendrag, som kan ha drivit bälgar. Stilborgs besiktning stödjer också Grandins be dömning att det kan röra sig om en ny ugnsteknik för Östergötlands del. Det traditionella lerschaktet runt en videflätning verkar ha ersatts av vad? Troligen kan enbart mer omfattande arkeologiska undersökningar tillsammans med expertanalyser liksom experiment med ugnstyper ge svar på den frågan. 5. la " Jl ' I_ _." I vi. tith " . .a _ _ 'gg Vismer b° állead ' _ ..; noppe or_ . 'ñárljagen TMS ' \. ,I ' . / sa V: i " " ' 6 nätter s \ '5 WS. . .__FJ I . :5 [1 M u L' _Norrgården J . : skam" Il; stugan I | 4,, I I' I_ I _ _. :mäns f ahu|3\ . , . f 5.___ I _ \ / ' :Talllc ;g = . IA . '\ ._ ;W ' n .J' °'_\({“"551ç°mlx › 'r m1 J (J J »._âkl i “ Klinker :HW. f 7 " 4 r \ 4 M se ' ' . m. J pga ' J | ;FF'lir Fi lägen M ?R ”en ,M/ ' ml_ .'j. “F.Gilleraf fåöcgård Lue *viswii . I' . J Sv »än : ' ?'(Osynn | i' J Sjöåuggqrr: \__._ 3" 8 se?! '7 “Kylan” _oltebo Figur 30. Blästbmkslámningar i Nykils (rädgrá'm) och Ulrika (gr/in gräns) socknar. Skala 1:125 000. 43 13_ Figur 31. Utdrag ur digitala Fastighetskartan med dej/ra S ÖH løkalerna i Friilesbø markerade. Skala 1:10 000. ' .r|r_ _. . \.“x 27! , . 'j _ \_ 1 r' r än» ivcrkct MSZOO8/O6551 .linoruu omm" . ' Figur 32. Utdrag ur digitala Fastighetskartan med S ÖHiøkalm i Krankebo markerad. Skala 1:10 000. SKINNAR HAGEN 0 © Lantmäteriverket MSZOO8/O6551 .515% En rr n: Figar 33. Utdrag ur digitala Fastighetskartan (8F1f 8F1g) med de två S ÖH løkalema vid Lilla Rom samt lokalen vid Lilla Bjarsvik markerade. Skala 1:10 000. 45 Kort beskrivning av Trehörna socken Trehörna socken ligger i sydvästra delen av Östergöt land och tillhör Ödeshögs kommun (figur 1 och 34). I väster och nordväst gränsar socknen till Stora Åby, i nordöst till Rök och i öster till Rinna socken. I söder gränsar Trehörna mot Småland. Socknen har fått namn efter säteriet Trehörna, som nämns i skrift år 1321. Själva socknen är emellertid inte alls så gammal. Den bildades år 1652 av delar av Stora Åby socken och Linderås och Säby socknar i Småland. Senare har även ytterligare fastigheter från ovan nämnda socknar, samt från Rinna, införlivats i Trehörna (sv.wikipedia.org/ wiki/ Trehörna socken). Socknens naturförhållanden präglas av Hålaveden, den höglänta och sjörika skogsbygden som breder ut sig på båda sidor av gränsen i väster mellan Östergötland och Småland. Trehörna liknar också ovan beskrivna socknar i södra Östergötland, dels genom sin närhet till fornlämningsrika slättbygder i norr, dels genom att socknen själv har relativt få fornlämningar, vilket kan tolkas som att den har koloniserats förhållandevis sent. Till exempel är bara tre lokaler med gravar registrerade i socknen. Samma indikationer för en sen nyodling får man genom de tiotal registrerade röjningsröselokalerna på äldre odlingsmark, även om man inte kan utesluta att det i vissa fall kan röra sig om förhistoriska agrara lämningar. Förutom nedan beskrivna blästbrukslämning, finns ytterligare två blästbrukslämningar registrerade i Tre hörna (tabell 6). Båda två ligger i anknytning till gården Klämmesmålen, en liten enklav av socknen som ligger insprängd i Rinna socken. Som synes återkommer även här sambandet mellan malanamnet och blästbruk. Figur 34. Sockenkarta över Trehörna socken men' kandafzrnla'm ningar inlagda samt blastlamningarna sarskilt markerade. Skala 1:125 000. 46 RAÄnr Lämnings tYP Antikvarisk bedömning i FMR Datering Beskrivning/ Ko mmentar Prov i samband med projektet T rebärna socken RAÄ 26:1 Slagg/ slaggvarp Fornlämning Slaggförekomst, 35x20 m På en åkeryta har man påträffat rikligt med brunsvart, delvis blå sig och trögt fluten järnrikslagg. (FMR) RAÄ 167:1 (23) Blästplats Fornlämning Vid en undersökning i samband med grävning för ledningsschakt påträffades en härdgrop, en härdbotten och en gropugn med slagg bredvid. I ugnen låg järnslagg, bränd lera och något som liknade tegel. Enligt undersökningsrapporten gav härdarna intryck att vara förhistoriska men deras närhet till gropen med slagg kan indikera att lämningarna hör ihop. Gropen var skadad och härrörde, enligt undersökningsrapporten förmodligen från en blästugn. Ugnen daterades inte (FMR; Elfstrand 2001) RAÄ 175 Blästplats Fornlämning Blästbruksl'amning 60x10 m st (NVSÖ), bestå ende av två blästugnar.(Nyfynd) Slaggprov Kolprov Tabell 6. Bláktbrukslámningøzri Tre/döma socken. Beskrivning av blästbrukslämningen RAÄ 1 75, Trehörna socken Kort bakgrund I slutet av 1990talet medverkade arkeologen Markus Lindberg vid undersökningarna av järnframställnings platsen iJärnstad, Stora Åby socken. Resultaten från Järnstad har beskrivits i det inledande kapitletJärnstad ligger för övrigt endast en knapp mil från den nedan beskrivna blästbrukslämningen. När Markus Lindbergs svägerska flera år senare påträffade slag, i samband med skogsplantering på ett hygge, intill gården Djupvadet i Trehörna socken, var det därför inte svårt för honom att identifiera fynden som blästbruksslagg. Han besiktigade även platsen till sammans med sin svägerska. Besiktning Jag och Markus Lindberg gjorde en förnyad besiktning av lokalen 20121118, dels för att samla uppgifter för en registrering av lämningen till FMR, dels som ett led i min pågående studie. Lokalen ligger inom Lysings häradsallmänning, på ett ca fem år gammalt större hygge, idag beväxt med smågranar. Topografm är mycket kuperad, med bergs knallar upp mot 175 m 6 11 och består till största delen av delvis stenig och blockig moränmark. Det visade sig att lämningen består av minst två bläst ugnar, som ligger på nordvästra respektive sydöstra sidan av en bäckravin. Bäcken i ravinen rinner norrut mot lägre belägen våtmark. Rödfärgat, d v 5 järnhaltigt, material syns tydligt både ivattendraget och den siltiga/ sandiga jordmånen runt bäcken. Lämningarna återfinns på avsatser i respektive sluttningar ner mot bäcken. Materialet påträffas direkt under torven och består av koncentrationer av stora stycken av slag och tjocka blästugnsväggar. Eftersom materialet påträffades på bägge sidor om bäcken, bör det röra sig om minst två blästugnar. Det är dock troligt att det finns ytterligare blästugnar i området. Vid besiktningstillfallet kunde inte lämningen klart avgränsas, till det krävs avtorvning av platsen, var för avgränsningen av lämningen får anses vara osäker. Okulär besiktning av keramiskt material från Trehörnalämningen, RAÄ 175 Prov från materialet från blästugnarna togs tillvara. Det visade sig bestå av blästugnsväggar; ett konglomerat av slag och bränd/ sintrad lera. En okulär besiktning av materialet, utförd av Ole Stilborg, visade att variationen i godset representerar minst tre olika ugnskonstruk tioner, varav två enbart är representerade av vart sitt fragment medan övriga fragment kan härröra från samma ugn. Godset i de senare fragmenten, som kan 47 Figur 35. Markus Lindberg men' 51m, på platsen för blästlámningarna väster om bäcken som går genom omrâdet. Foto: Erika Rizf härröra från samma schakt, bestod av en mellangrov lera med tillsatt finfördelat organiskt material möjligen halm vilket känns igen från andra ugnskonstruk tioner, främst i Västergötland. Ugnsväggsfragmenten betecknades också av att de var ovanligt tjocka. En jämförelse med ugnsväggsfragment frånJärnstad, visar att de senare hade tydliga avtryck från ett vidjeflätverk. På Trehörnafragmenten observerades varken vidje el ler stenavtryck trots deras storlek och tjocklek. Det är därför möjligt att schaktet i detta fall har byggts enbart av lera, vilket skulle passa logiskt med de kraf tiga dimensionerna. En liknande tolkning har gjorts av massiva ugnsväggsfragment från medeltida ugnar från Insjön, Dalarna respektive Markaryd i Småland (se vidare diskussion Bilaga 5). Trehörnalämningen medeltida vattendrivet blästbruk byggd på äldre teknik? Ett försök att datera lämningen har gjorts. I samband med mikroskopering av ett prov på mycket små slagg rester från lokalen, togs ett litet kolfragment från 48 samma prov. 14Cdateringen gav dock ett heterogent resultat, med tre toppar mellan 1690 1730 e Kr, 1810 1920 e Kr respektive 1950 1960 e Kr (2 sigma, Ua45184: 47i30BP); ett resultat som jag anser är missvisande. Sannolikt härstammar kolfragmentet från en senare händelse på platsen. Enligt min åsikt bör bläst brukslämningen vara äldre. Ole Stilborgs besiktning, tillsammans med hans jämförelser med annat liknande material (se ovan och bilaga 5), ger vid handen att det möjligen kan röra sig om medeltida ugnar, byggda uti från en mycket gammal beprövad teknik. Förhoppningsvis kan en förnyad datering utföras i framtiden. Vad man dock kan konstatera är att blästbrukslämningen i Trehörna ställer flera intres santa frågor, som är relaterade till dess ålder. Är den samtida med de i sammanhanget relativt närbelägna blästugnarna iJärnstad, och hör den därmed ihop med ett blästbruk under järnåldern? Om lämningen är medeltida, reser den istället frågor som är relaterade till lämningarna i Nykil och Ulrika. Man bör emellertid vara medveten om att Trehörnalämningen sanno likt representerar en för Östergötland ”traditionell” I: 1 “ IJ_ o _, . J . _ :. ; ' I _J' . 'I . 'i' _ › _ ' _ ' I 'i' '_ '. . I _ _ g 4 I' _ " 1. . .JI i* I 1 '_ H_ . . _' I. 1'_ I; _ 4..... 1 a, a 5._ . _ .j J ,1 › . g: 4_ _22_ I : ..i fp ., , .u . l i . . _ ._ I _ I \ ._. _ "1 i. §' ' " l li " ' |'\' t x 43 I_ ._ _ .. I' I i I. I :i 4" : 'I .r'l “5 1 r 1..... ' 1 ': n n t. .u . ..1_/ '..f' "Tan _| fl] I . I . . › _ ...__i_ J__ _ f g_ |“ _› ' '.› ' I ?versgöln . /'r ; 'i .1 _ ._. ' ' .la _ E _. › _ . . vi' I ' " 3 pp... 'r i R n ./+"' _\.'x' . .i I .| :y'. ' \ I . ' ' ' . “ . ?jfäKlel ' '_ “_i ›_ ' . I_ I I._: ' .. .I _. ' *fa/:å .(#...Swnä m |_ _.. = _ E _530m_ _ ›. ' b \ \ . s I . I .. . ›:'. ._ ___HV . _n_ \. _. r _ __› K ' . "i . _ ...M . _ "3.2.2 _TIeHPJqêoå l'1 \_ . '. . ' _Jur' Iehör 1* .3 › _ | .,_'I,r_. ' müwmåh mil. .p . I .'“. .' u.›.' r . . x, ' “1 l 'ah74" i_e u! * 5..:1, då : . 1:5 5 o r ' :.IiEclgiHyr.alr ,' h. " . I_ . _ut_ _ ;'“""'_'1:'é.1; in *I ' "" .m m! i. _.T. ”BMW” __ 'k'\ ;] I _ . _. ai _\ › _ :Manspåzgw _. _ u . I' '' i I;' ' I , \' R :_:E' 13.:: __; I 5%_ © Lantmäteriverket MSZOO8/06551 . a:'."",'.'' 1"' . ...___...,:.. ".. _ _. är. . l . J' . . . . _ ._ . .. L ,. . .2; Figur 36. Utdrag ur a'igitala Fastighetskartan men' platsen för RÅÅ I 75 markerad. Skala 1:15 000 teknik, med schaktugn ovanför en grop för slaggen, till blåstbruk? Sannolikt kan bara arkeologiska under skillnad mot Nykil och Ulrika, där den tappliknande sökningar på platsen, tillsammans med inventeringar slaggen bör komma från en annan ugnstyp. Dessutom i närområdet liksom expertanalyser, ge svar på ovan år Trehörnalåmningarnas låge på varsin sida om en stående frågor. bäck intressant. Är det frågan om ett vattendrivet 49 Sammanfattande diskussion Även om man vet att slaggvarpet bara ar den avskra'des/aág som finns kvar efter en verksam /aet som omfattar flera olika moment sd ar a'ndd slaggvarpet i de flesta fall det enda synliga tecknet på vad som skett på platsen. (Åstrand 201 0a:34) Tabell 7 visar samtliga, av mig kända, 14Cdateringar från östgötska järnframställningsplatser. Det rör sig om 31 dateringar; 29 av dem härrör från blästbruk, endast en kommer från ett hyttområde i Godegårds bergslag. Ytterligare en datering kommer från en trolig järn hanteringsplats invid Godegårds kyrka. Dateringarna, som samtliga är (om)kalibrerade i Öxcalprogrammet, är utförda under flera årtionden, där den äldsta är från 1970talet (Hällestadsugnen, RAà 9) och de yngsta härrör från 2013. De är också utförda på tre olika laboratorier. Nästan hälften av dateringarna härstammar från Järnstad, där blästbruk finns dokumenterat från romersk järnålder fram t o m folkvandringstid, tro ligtvis längre. Det ger sannolikt figurframställningen en snedvriden bild av Östergötlands blästbruk; både dateringarna från sydöstra delen av landskapet, liksom en från Hällestad respektive tre från Nykil och Ulrika visar att även medeltida dateringar existerar. Intressant nog sammanfaller de två dateringarna från hyttområdet (Tidingshyttan, RAà 67: 1, Tjällmo sn) respektive järnhanteringsplatsen invid Godegårds kyrka (Lindeblad 85 Stålbom 1997), både med den ena blästbrukslämningen i Hällestad, och med de tre dateringarna från Nykil och Ulrika socknar. Samtidigt utgör fem av dessa sex daterade lämningar exempel på tre delvis olika tekniker för att framställa järn. Tidings hyttan representerar det vattendrivna masugnsbruket; i Hällestad har man använt sig av en gropschaktugn och i Nykil och Ulrika ger slaggens utseende vid handen att någon variant av slaggavtappning möjligen kan ha använts. Under förutsättning att dateringarna är korrekta, visar det på den stora diversitet som tydligen har gällt för den östgötska järnframställningen under medeltiden. Sammanfattningsvis kan det östgötska blästbruket delas in i fyra geografiska områden. Jag vill dock starkt betona att denna indelning i fyra områden är mycket hypotetisk. Bl a saknas helt blästbrukslämningar i östra Östergötland, där Åtvidabergs kopparbergslag är belägen, vilket bör vara en felsyn. Min erfarenhet så här långt är att den samlade bilden av blästbruk i Östergötland snarare visar hur mycket som finns kvar att upptäcka i östgötaskogarna. 50 Följande områden kan emellertid urskiljas: 1. Nordvästra Östergötland gropschaktugnar under äldre järnålder (gula kurvor i tabell 7) Längs det västra slättlandskapets södra randzon ner mot skogsmarkerna ligger platser som Järnstad och Öringe med klara bevis för blästbruk under äldre järn ålder, liksom Veta och Viby där starka indicier finns. Till dessa ska lägga de fyra nyupptäckta blästugnarna i Motala, som är samtida med dem iJärnstad. Både i Järnstad och i Motala är det frågan om blästugnar med underliggande slagguppsamlingsgrop. Ugnarna på båda platserna har också haft handdriven bläst. Stilborgs okulära besiktning av ugnsväggsmaterialet från Trehörnamaterialet ger vid handen att det uppvisar likheter, både med järnålderns ugnar iJärnstad och med medeltida ugnar från andra landskap. Den än så länge odaterade Trehörnalokalen, kan därför med sitt läge intill en liten bäck möjligen representera en kombina tion av gammal och ny teknik, där vattendriven bläst inte kan uteslutas. 2. Centrala slättbygdens södra utmark okänd ugnstyp mellan åren 1 180 och 1430 (gröna kurvor) Lokalerna med slaggvarp i skogsmarkerna i Nykils och Ulrika socknar indikerar att något nytt händer inom blästbruket, någon gång i slutet av 1100talet eller under 1200talet. Slaggen liknar sådan som kommer från slaggavtappningsugnar, och bör ha producerats i en för Östergötland ny ugnstyp. Med största sannolikhet finns här en förbindelse med andra förändringar i samhället. Min utgångspunkt är Strids studie av målanamnen, dess samband med blästbruk och med arrenden för nyodlingar av frälse mark under medeltiden. Strid föreslår dessutom att mdlaarrenden tillämpades för första gången inom Östgötalagens område. Vi har förutom det även indicier för högfrälsets intressen i Nykil och Ulrika, via bevarade medeltida dokument. Min hypotes så här långt är därför att de daterade lokalerna i Nykils och Ulrikaskogarna kan visa på ett av flera sätt för nyodlarna att betala för sitt arrende: genom att producera järn. Frågetecknen är dock än så länge många. Och de kräver både fler dateringar och arkeologiska undersök ningar. Hur ser tidspannet ut sett utifrån fler daterade lokaler? Hur ser ugnarna ut? Likheterna med slaggen i småländska Sunnerbo pekar ändå på intressanta kopplingar. I Sunnerbo, där vattendriven bläst verkar ha använts, tycks dateringarna ligga något senare än i Nykil och Ulrika. Kan rentav blästmästarna i Sunnerbo ha fått sin kunskap från Östergötland? Atmospheric data from Reimer et al (2004);0xCal v3.10 Bronk Ramsey (2005); cub r:5 sd: 12 prob usp[chmn] UaI300g5 l649'i30lp \ I I \ \ I Motala Ua:306å4 1:489AEE3OEP 1 : g 1 g E 1 : : Motala Ua:306åz l370=i30lP 1 å : 1 E g 1 å : Motala GrN23734 \1670i4 BP\ \ \ I I Jämstad (tm23727 1162013 BP: 1 1 Jämstad GrN23726 \1590i5 BP\ \ Jämstad Ua:123ê1 lsoslsslp 1 : g 1 : g : : Jänstad Grå2317181155:0i3 BP: : E 1 E 1 E : Jämstad Grå23530 1153:014 BP: : E 1 g 1 å : Jämstad GrN23725 \1455i2 BP\ \ \ Jämstad GrN2372411450i3 BP: i 1 Jämstad UaI12358 l420450lp \ I 1 \ I \ I 1 Jämstad Ua_:123o2 11420:i55[P 1 : g 1 E 1 E : Jämstad (tror2332241142613 BP: : E 1 E g 1 å : Jämstad GrI\1123I733\138IOi2 BP\ I I \ I \ I \ I I Jämstad (tm23729 113255 BP: 1 1 Jämstad Ua13120 l300i65lP \ \ Jämstad St7'969' 24MLÅE2 V 1 I 1 I 1 Tallboda,RAÄ258 Ua46080 799501313 \ \ \ __LÅ_ Nykil,Frillesb0,S&H 8713 Uaa460å9 788i30BP \ \ \ \ __A; \ Nykil,Frillesb0,S&H 8699 Uaa451é3 5924521313 \ I 1 \ I 1 \ \ I Ulrika,RAÄ 105 Stl3894 1690i45BP Oppeby, Hagalund Stl3895 12170445BP \ I I \ I \ \ I Oppeby, Sätra 1:19 St13890 1335145BP Å_ Horn, Kvarngöl Stl3s9l 975145131) \ \ _é_\ \ Hycklinge,Målbäck Stl399å öåSiÄSBP \ I 1 \ I 1 \ \ I Oppeby,Dämgöl Sti388é 6(55i45BP \ I 1 \ I 1 \ \ I Horn, Börsmåla Ua45185 1578i32BP +4 Hällestad,Frännst0rp St4564 560i100BP __.ézå Hällestad,RAÄ9:l Uaa34518 785i40BP \ \ \ __LL \ G0degård,Tjällm0,RAÄ67,Tidingshyttan(masugn) Uaa8554 68.5i65BP \ I 1 \ I 1 \ \ I G0degård,jämhanteringsplats vid Godegårds kyrka 2000CalBE 1 I löOOCalBJC I I calBC/CalÄD I i löOOCalAID i J 2(|)00Ca1AD Calibrated date Tabell 7. ”Cdateringarfân östgötska 121'memstállningsplatser. 51 3. Sydöstra Östergötland slaggvarp från äldre järnålder fram t o m medeltid (röda kurvor) Slaggvarpslokalerna i sydöstra Östergötland repre senterar återigen något annat än de övriga områdena. Som tidigare har nämnts lider dateringarna från Horn, Hycklinge och Oppeby socknar av vissa brister, främst vad gäller lokaliseringen av lokalerna. Det som ändå går att utläsa är att proverna har tagits på kolbitar från slagg, tagna i slaggvarp och att det dessutom utan tvekan rör sig om rester av b1ästbruk (Pettersson 1997: 8,23, 25). Dateringarna är också mycket intressanta, då de repre senterar ett stort tidspann: yngre romersk järnålder, folkvandringstid/vendeltid, tidig medeltid ( 1000ta1 och 1100ta1), liksom 1300 och 1400ta1 (se bilaga 7) Horn, Hycklinge och Oppeby socknar ingår i Kinda härad som under medeltiden var ett av smålanden, de som senare bildade landskapet Småland. Sedan 1600ta1et räknas dock häradet som en del av Öster götland (http:/ / sv.wikipedia.org/ wiki/ Kinda_härad). Bara någon mil söderut, i smålandska Kalmar län, ligger Södra Vi socken. I länet som helhet fmns närmare 1000 kända blästbrukslämningar, främst i form av slaggvarp, vilket förmodligen är en av de största anhopningarna av äldre järnproduktion i norra Europa. Större delen av dem är belägna i skogsbygderna och med utgångs punkt i den översiktliga kunskap som finns om dem, brukar de huvudsakligen dateras till medeltid (Åstrand 2010a:10f) Det finns dock ett antal av dem som har förhistoriska dateringar, däribland fem från äldre järn ålder från Södra Vi socken (Åstrand 2010a38ff). Min tolkning så här långt är att lämningarna i Horn, Hycklinge och Oppeby, bör ses som en del i samma järn framställningstradition som finns i skogsbygderna på andra sidan länsgränsen. Jag gör den bedömningen de1s p g a att det i Horn/Hycklinge/Oppeby precis som i Södra Vi tycks röra sig om relativt tydlig slaggvarp, d v s spår av samma teknik, dels att tidspannet på läm ningarna passar ganska väl in på dem från Kalmar län. 52 4. Östergötlands norra bergslag gropschaktug nar, järnålder medeltid? (orange kurvor) För närvarande finns det två 14Cdateringar av b1äst bruk från Hällestad bergslag: Finskartorpgärdet (RAà 8: 1290 1490 e Kr) och Båtstorp 350: 410 560 e Kr, Hällestad sn): en datering från ett hyttområde från Godegårds bergslag 67:1: 1220 1270 e Kr, Tjä11m0 sn). Till dessa ska läggas den medeltida dateringen av en trolig smideslämning invid Godegårds kyrka (1220 1410 e Kr, Godegårds sn). De fyra da teringarna visar på en intressant spännvidd, både vad gäller ålder och teknik. Självklart är de dock för få för att man ska kunna dra några mera långtgående slutsat ser om b1ästbruk kontra masugnsbruk i Östergötlands norra bergslag. Emellertid kan man konstatera utifrån dateringen till folkvandringstid att b1ästbruket har existerat i området innan masugnsbruket introducerades i vilken om fattning går dock inte att säga. De små ”stickprov” jag har gjort, tillsammans med Östen Petterssons tidigare iakttagelser av b1ästbruk i trakten liksom registrerade b1ästbruksp1atser i FMIS, visar dock att det finns en stor potential för vidare undersökningar i bygden; både i form av fler dateringar och arkeologiska grävningar. Som redan har konstaterats verkar b1ästbruks 1ämningarna i Hällestad bestå av mer utspridda slaggförekomster e11er enstaka, stora bottenskåHor, sannolikt från gropschaktugnar. Som också har påpekats är sådana här stora bottenskållor från gropschaktugnar är en välkänd arkeologisk blästbrukslämningi Sverige. I Östergötland kan de säga representeras av lämningarna frånJärnstad, Motala och Hällestad. Rent generellt brukar gropschaktugnen höra järn åldern till. Det senare gör att man kan ifrågasätta den medeltida dateringen av Hällestadsskållan. Emellertid är datering av b1ästugnar enbart utifrån funktion, ut formning och byggnadsmaterial närmast omöjlig; de olika varianterna verkar inte följa några klara kronolo giska linjer. Andra faktorer, som regionala traditioner, organisation, behov/ efterfrågan och malmens kvalitet tycks ha större inverkan på vilken ugnstyp som har använts (Forenius 85 HjärthnerHoldar 2013). Man kan därför tänka sig att den till medeltid daterade b1ästugnen i Hällestad är en sen ut1öpare av en äldre b1ästtradition i bygden. Åter till Hällestad tankar inför det fortsatta arbetet Som jag redan har nämnt är kunskapen om det allra äldsta bergsbruket i norra Östergötland fortfarande ett i stort sett outforskat kapitel. Vi vet ännu inte när de första gruvorna bröts eller när de äldsta masugnarna uppfördes i det som senare ska bli Godegårds, Hälle stad och Vånga bergslag. Men som jag också skriver i avsnittet om Hällestad socken, bör den centrala jord bruksslätten i socknen ha varit en levande bygd redan under järnåldern, möjligen med en styrande inflytel serik stormannasläkt. Kanske kan det jämföras med kulturgeografen Anders Törnqvist bild av Norberg, där det var jord som bröt bygd. Det vill säga att bergsbruket föregicks av en agrar förhistoria, där stormannagårdar kontrollerade jordbruk och blästbruk, med underställ da gårdar och utmarksområden. Det mesta av arbetet utfördes av trälar (Törnqvist 2008: 178ff). Redan under 900 och 1000talen anser Törnqvist att trälarna blev landbor, underställda stormannagår den (Törnqvist 2008: 178ff). För Östergötlands del vill hans kollegor Johan Berg och Clas Tollin se en senare tidpunkt för övergången från träldom till landboväsen. IJohan Bergs modell sker övergången under 1 100talet fram till ca år 1300 (Berg 2003:239f). Clas Tollin, å sin sida, menar att storgårdarna successivt ersattes med landbor och skattebönder under 1200talet (Tollin 2010:1440. Under senare delen av 1100talet och i början av 1200talet skedde så bergsbrukets genombrott i Nor berg, enligt Törnqvist. Ett stort antal hyttor uppfördes under en kort tid, något som bara högaristokratin hade resurser till. Troligtvis övertog högfrälset också lokala stormannakomplex i bygden (Törnqvist 2008: 178ff). Frågan är då kan man se något liknande i Häl lestad? Den centrala järnåldersbygden fanns där, som en utgångspunkt för att utnyttja utmarkernas resurser, bl a järnmalmen. Åtminstone sedan 1300talet fanns det också en betydelsefull lokal frälseätt i Hällestad Rosenstrålarna i Sonstorp, vilka definitivt var inblan dade i den medeltida järnhanteringen i bygden. Ätten Rosenstråle hade sitt huvudsäte på Sonstorp och Borg gård, vilka var i deras ägo under tio generationer, från 1300talet fram till 1700talet. Det ärJohan Holmgers son (Rosenstråle) och hans hustru RamborgJonsdotter (Öxhuvud) som år 1377 överlät ”ene bytta, som kallas Bottabod/M themneast alla Bagga/ayttoma item nio stänger iMalmbergká'pmo ot allan min ag/aolot bad/70m gruwuomen ” till Bo Jonsson (Grip) (Helmfrid 1990:4 5; Hörfors 2005:2425). Enligt Hörfors verkar köpet ha genomdrivits under hot om våld. I ett klagobrev till kung Albrekt av Mecklenburg år 1414 har Johan Holmgersson uppgett att BoJonsson vid affären ”laøgfa'e honom qáftmengt/a hamgodz...met/a wa! ok ordet/a, wtan lag/a... ” Bo Jonsson ska också ha hotat att kasta Johan Holmgersson i fångtornet på Nyköpingshus om han inte signerade uppgörelsen (Hörfors 2005:2526, med reftill Öjring 1992 och Lundberg 1981). Vad gäller högfrälsets intressen för Hällestad kan vi också återkomma till Bergs avhandling. Hans studie gör gällande att några få släktgrupper ur högfrälset kunde göra anspråk på att äga större delen av Östergötland, under den äldre delen av medeltiden. Godsinnehaven ligger i de olika socknarnas centralbygder, samtidigt som det också existerade lokala/ regionala godskomplex ide olika bygderna (Berg 2003: 231241). Bergs studie visar vidare att det främst rör sig om släkt till Svantepolk Knutsson (död 1310) och/ eller hans hustru Benedikta Sunesdotter (död 1261), och företrädare för Folkungaätten samt under ännu äldre tid möjligen den kungliga Sverkerätten. När Berg föl jer släktlinjerna bakåt hamnar han i andra halvan av 1100talet, möjligen till Sverker den äldre eller Folk ungaättens anfader Bengt Snivil (Berg 2003:208). Även professur emeritus Ola Kyhlberg lägger ton vikten på Svantepolk Knutsson och hans ätt, i boken Den långajámåldem (2012). Kyhlbergs resonemang är också ett starkt indicium för de tidiga frälseätternas intresse av järnhanteringen, inte minst i Hällestad. Hans utgångspunkt är ortnamnsuppgifterna i den danske kung Valdemarsjørdebok, angående det stora godskomplexet Sz'grz'dlev. Bl a nämns där ett Halløestøzt/aøe och Kyhlberg anser att det är detsamma som Hällestad. Genom slingrande släktled följer Kyhlberg arvet från Szgridlev, med början i Sverker den äldres stora jordin nehav. Släktlinjen går vidare till Svantepolk Knutsson och fram till den sistnämndes barnbarnsbarn Märta Knutsdotter. Med henne hamnar vi åter i Hällestad. Hon ska ha ägt gods i socknen och var också gift med Erik Karlsson (Örnfot) som år 1381 lämnar hyttor i Hällestads berg som säkerhet för ett lån till kung Albrekt av Mecklenburgs förtrogne Herbert von Kö nigsmark (Kyhlberg 2012:232ff). 53 Ovanstående resonemang ska ses som ett första utkast inför mitt fortsatta arbete med projektet Östergötlands dldrejámfamstállning. Visserligen har tankegångarna sin tyngdpunkt på Östergötlands norra bergslag, eller snarare Hållestad bergslag. Men under arbetet med föreliggande studie har två ting blivit tydliga. Dels att Östergötland håller sin ställning även vad gäller blåstbruket, som ett landskap där många influenser möts, och där de regionala skillnaderna kan vara stora, 54 både i tid och i rum. Dels att jag hittills bara skrapat på ytan; att detta blott år början på en mycket spännande historia om den äldre jårnframstållningen ilandskapet. En historia som också med största sannolikhet hör ihop med Östergötlands centrala betydelse för framvåxande riksbildning och kungamakt. Dår troligen både det medeltida blåstbruket i de södra landskapsdelarna och det begynnande bergsbruket i norr har spelat betydande roller. Referenser Berg, J. 20003: Gods och landskap. jordagande, bebyggelse och samha'llei Östergötland 10001562. Meddelande 120. Kulturgeografiska institutionen. Stockholms universitet. Bergsten, K.E. 1946. Östergo'tlands hergslag En geografisk stndie. Meddelanden från Lunds universitets geogra fiska institution. Avhandlingar X. Lund. Björkhager, V. 2008. Medeltid vid Tidingshyttan. Arkeologisk förundersökning. RAÄ 67. Tjällmo socken. Motala kommun. Östergötland. Rapport 2008:68. Östergöt lands länsmuseum. Björhager, V. Antikvarie, Östergötlands museum. Muntliga uppgifter 2013. Browall, H. 2003. Det forntida Alvastra. Stockholm: Statens historiska museum Carlson, S J. 1958. Anteckningar om Ulrika socken. Ulrika Carlsson, T 2014. This must be the place: perspectives on the MesolithicNeolithic transition in Östergo'tland, Eastern Middle Sweden. Riksantikvarieämbetet Eklund, S. 85 Larsson, L. 2002. Stena'ldershygd och ja'rn a'ldershygd i Svarta'dalen. Arkeologisk utredning, Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar. UV Öst Rapport 2002:39. Elfstrand, B. 2001. Två ha'rdar och en ngn vid Klammesma' len. Arkeologisk utredning. Riksantikvareiämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar. UV Öst Rapport 2001:76. Englund, L.E. 2002. Bla'sthrnk. Myrja'rnhanteringens fora'ndringar i ett la'ngtidsperspektiv. Jernkontorets Bergshistoriska skriftserienr 40. Stockholm. Englund, L.E. 2013.Jordebokens järnsmedjor. I: Bera'ttelser fra'n markerna. En antologi om ja'rn, skog och knltnrarv. En va'nhok till Gert Magnnsson. (Red. Pettersson Jen sen, IM, Berg Nilsson, L 85 Karlsson, C.). Skrifter från Bergslagens medeltidsmuseum 1.Avesta. Eriksson, M. 1940. ja'rnra'ntor under 1500talet. Jernkon torets Bergshistoriska Skriftserie Nzr 11. Stockholm. Filen, Th. 1960. Ydreboken. Linköping. Forenius, S. 85 HjärthnerHoldar, E. 2013. Bergslagens bläst smeder förhistoriens bergsmän. I: Bera'ttelserfra'n markerna. En antologi om ja'rn, skog och knltnrarv. En va'nhok till Gert Magnnsson. (Red. Pettersson Jensen, IM, Berg Nilsson, L 85 Karlsson, C.). Skrifter från Bergslagens medeltidsmuseum 1.Avesta. Forsberg, C. 1967 1968. Östergötlands vikingatida skatt fynd. TOR. Vol XII. 1967 1968. Geijerstam, J, af, Nisser, M, Wastenson, L 85 Arnberg, U (red.). 2011. Sveriges nationalatlas. Bergshrnk gruvor och metallframsta'llning. Stockholm. Grandin, L. Geoarkeologisk undersökning. ja'rnprodnktion vid Staket. En inledande arkeometallnrgisk analys av slagger. Småland, Göteryds socken, Hästberga 1:14, fornlämning 214. UV GAL Rapport 2010:3. Grandin, L., Englund, L.E. 85 Stilborg, 0. 2002. ja'rnframsta'll ningi Örin ge nnder a'ldreja'rna'lder. Arkeome tallurgiska analyser. RAÄ 332, Ekeby sn, Boxholms kommun, Östergötland. Analysrapport nummer 52002. Gruber, G. (red.) 2005. Identities in transition: Mesolithic strategies in the Swedish province of Östergo'tland. Riks antikvarieämbetet. Stockholm. Helgesson, B. (red.) 2009. ja'rnets roll: Ska'nelands och so'dra Sma'landsjarnframsta'llning nnderfo'rhistorisk och his torisk tid. Kristianstad. Regionmuseet Kristianstad/ Landsantikvarien i Skåne. Helmfrid, B. 1990. Sonstorp. Det gamla ja'rnhrnket vid Em maa'n. Föreningen Gamla Norrköping. Norrköping. HjärthnerHoldar, E. 1993. Järnet och järnmetallurgins introduktion i Sverige. Aun 16. Uppsala. http/ / sv.wikipedia.org/ wiki/ Trehörna_socken http : / / sv.wikipedia.org/ wiki/ Kinda_härad Hörfors, 0. 2005. Hallestads bergslag. En sammansta'llning o'ver de hergshistoriska la'mningarna i Hallestads och Stja'rntorps socknar samt o'stra delen av Udllmo socken, med en o'versiktlig redovisning av Ljnngs och Regna socknar. Atlas över Sveriges bergslag. Jernkontoret. Riksantikvarieämbetet. Hörfors, 0. 2010. Godega'rds bergslag. En sammansta'llning o'ver de hergshistoriska la'mningarna i Godega'rds socken och va'stra delen av Udllmo socken, samt en o'versiktlig redovisning av Kristhergs socken. Atlas över Sveriges bergslag. Jernkontoret. Riksantikvarieämbetet. Hörfors, 0. 2011. Vånga och Risinge Bergslag. En samman sta'llning över de hergshistoriska la'mnin garna iKimstads, Kullerstads, Risinge och Vånga socknar. Atlas över Sve riges bergslag.Jernkontoret. Riksantikvarieämbetet. Kallerskog, L. 2009. jo'nko'ping och ja'rnet. Lunds universitet. Institutionen för arkeologi och antikens historia. C uppsats i historisk arkeologi VT 2009. Lund. Karlsson, E 85 Räf, E. Vagen till ja'rna'ldern. RAÄ 397. Kal lerstad 1:1 och 1:4. Linköpings stad och kommun. Östergötlands län. Östergötlands länsmuseum. Kul turmiljöavdelningen. Rapport 2006:35 55 Kaliff, A. 1999. Arkeologi i Östergötland: scener ar ett land skapsfo'rbistoria. Institutionen för arkeologi och antik historia. Uppsala universitet. Kaliff, A. 2009. Förord. I: Sknggor i ett landskap. Va'stra Östergo'tlands sla'ttbygd nnderja'rna'lder ocb medeltid. Resultat av ett tva'rvetenskapligt projekt. (Red. Kaliff, A.) Riksantikvarieämbetet. Skrifter nr 75. Karlenby, L. 1993. Ett tva'rsnittgenom Gamla Uppsala socken. Arkeologiska nnderso'kningar infor gång och cykelvagen mellan Gamla Uppsala och Storvreta. Med bidrag av Peter Kresten och Berit Sigvallius. Rapport UV 1993:3. Riksantikvarieämbetet och Statens Historiska Museer. Kjell, T. 1993. Förhistorisk järnhanteringi Södra Östergöt lands skogsbygder. HT 1993.Uppsats i päbyggnadskurs i arkeologi vid Stockholms universitet. Kyhlberg, 0. 2012. Den la'ngaja'rna'ldern. Sociala strategier, normer, traditioner. Uppsala universitet. Larsson, L.Ö. 85 Rubensson, L. 2000. Från bla'stbrnk till brnksdo'd. Sma'landskja'rnbantering under 1000 Är: H. Jernkontorets Berghistoriska Skriftserie 35. Lindeblad, K. 2008. Landskap ocb nrbanisering: Östergo'tland ar ett centralortsperspektiv. Licentiatavhandling. Lunds universitet. Lindeblad, K. 85 Stälbom, U. 1997. Nytt dnbbelspa'r Go dega'rd JVIjo'lby, Godega'rds socken, Motala kommun, Östergo'tland. Arkeologisk utredning, etapp 2. Riksan tikvarieämbetet, Avd. för arkeologiska undersökningar. Rapport UV Linköping 1997:25. Lorentzon, M. 2012. Med fokus på järn och kolmarksutnytt jande. I: Tabergs Bergslag XXHI. Utgiven av Tabergs bergslags hembygdsförening. Jönköpings län. Lundberg, A. 85 Samuelsson, P. 2008. Ullstorp 8:1 och 11:1. Nykils socken. Linköpings kommun. Östergötlands län. Arkeologisk utredning etapp 1 och 2. Rapport 2008:32. Avdelningen för arkeologi. Östergötlands länsmuseum. Malmer, B. (red.) 1983. Corpns Nnmmornm Saecnlornm IXXI ani in Snecia Reperti Sant. Catalogne of Coins from tbe VikingAgefonnd in Sweden. 8. Östergötland 1. Kungl. Myntkabinettet. Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien. Stockholm. Malmer, B. 85 Wisehn, I. 1982. Myngñlndfra'n Östergo'tland. Sveriges myntbistoria. Landskapsinventeringen I. Kungl. Myntkabinettet. Numismatiska institutionen. Med bammare ocbjbckla XLI. 2010. Sancte Örjans gille. Stockholm. 56 Myrdal, J. 2012.Boskapssko'tseln under medeltiden: en ka'llpln ralistisk stndie. Nordiska museet, Stockholm. Nilsson, 0. 1990. Östergötlands norra bergslager. En över sikt. I: Heliga Birgittas trakter. (Red. Dahlbäck, G). Uppsala. Pettersson, ].0. 1997. 7000 Är i Horn ocb Hycklinge. Forntida bosattningsmiljo'eri tva' socknar i so'dra Östergo'tland. HT 1997. Uppsats i päbyggnadskurs i arkeologi. Stockholms universitet. Högskolan Gotland. Pettersson, Ö. 1995 [1979]. Ha'llestads Bergslag. Vreta klos ters hembygdsförenings skriftserie nr.11. Linköping PetterssonJensen, I.M. 20 12. Norberg ocbja'rnet. Bergsman nen och den medeltida industrialiseringen. Jernkontorets bergshistoriska skriftserie 46. Avesta. Rinman, S. 17881789. Bergwerkslexicon=www.jernkon toret.se/om_oss/vart_bibliotek/bergwerkslexicon/ index.php Ridderstad, A. 1918. Östergötland. 2, Östergo'tlands beskriv ning med dess sta'der samt landsbygdens socknar och alla egendomar, 2. Stockholm. Rundkvist, M. 2011. Meadballs of tbe Eastern Geats: elite settlements and political geograpby AD 3751000 in Östergo'tland, Sweden. Stockholm. Kungl. Vitterhets historie och antikvitets akademien Räf, E.(red.) 2008. Varifra'n kom ja'rnet? Forbistorisk ja'rn framsta'llningi Östergo'tland. Östergötland Fakta 8. Östergötlands länsmuseum. Räf, E. 85 Norr, L. 2009. ja'rnstad. ja'rnframsta'llning ocb boplats.Arkeologisk undersökning. RAÄ 155 och 159. Järnstad 2:3. Stora Åby socken. Ödeshögs kommun. Östergötlands län. Rapport 2009:1. Avdelningen för arkeologi. Östergötlands länsmuseum. Skyllberg, E. 2001. Sodermanlands medeltida bergsbrnk en feodal angelagenbet. Sörmländska handlingar 50. Nyköping. Strid, J. P. 2006. Från Mnmsma'len till Dnvema'la. Den svenska malakolonisationen under medeltiden. En topolingvis tisk stndie. Sällskapet Runica et Medixvalia. Stockholm. Strömberg, B. 2008. Det förlorade ja'rnet. Dansk protoindnstri ell ja'rnbantering Riksantikvarieämbetet. Stockholm. Svenska Akademiens ordbok =http://g3.spraakdata.gu.se/ saob/ www.sofi.se = Institutet för språk och folkminnen Svenskt Diplomatariums huvudkartotek (SD HK) = http :/ / sok.riksarkivet.se Tollin, C. 2010. Ägodoma'ner ork sookenln'ldnz'ng z' va'stra Östergo'tland: en rnmslzgstndz'e om kyrklzga npptagnz'ngs områden och agarforka'llanden vid tiden for Aloastra klosters grnndande. Avdelningen för agrarhistoria. Institutionen för ekonomi. Sveriges lantbruksuniver sitet. Uppsala Törnqvist, A. 2008. Bergsbrnk ork aristokratz'. ja'rnkanterz'ng, jordbruk och landskap z' Norbergs bergslag 8001580. Meddelande 138 från Kulturgeografiska institutionen. Stockholms universitet. Willim, A., Ogenhall, E., Forenius, S. 85 Stilborg, 0. 2012. Geoarkeologisk undersökning. Järnhantering vid Verkstadsv'agen i Motala. Arkeometallurgiska analyser av slagg, järn och ugnsv'agg. Östergötland, Motala kom mun, Kanaljorden 3:3 och 3:38, RAÄ 188, Motala stad. UV GAL Rapport 2012: 14. www.jarnetpalapphyttan.se Åstrand, J. 2010a. Slaggvarp ork stormskador. Vård och in formationsz'nsatser 2009 for slaggvarp z' Sma'land efter stormen Gndrnns karjnz'ngar, Algntsboda, Barkeløo, Karlslunda och Södra Vz'sotknar. Kalmar Läns Museum. Arkeologisk rapport 2010:11 Åstrand, J. 2010b. Staket. Arkeologisk forskningsundersök ning. Ra'a 214, Göteryds socken. Smålands museums rapport 2010: 12. Växjö. Äija, K., Lindborg, H. 85 Schönbeck, M. 1996. Iallboda. Riksantikvarieämbetet. Avdelningen för arkeologiska undersökningar. Rapport UV Linköping 1996:46. Östergötlands museums topografiska arkiv, dnr 56/85 57 Bilaga 1. Slaggvarparna S&H 8699 och 8713 Erika Räf Arkeologisk undersökning, för provtagning i slaggvarp Skog & Historia 8699 och Skog & Historia 8713, Frillesbo, Nykils socken, Ostergötland För att kunna få tillförlitliga dateringar av de genom Skog 8C Historiaprojektet kända blästbrukslämning arna i Nykils och Ulrika socknar, Östergötland, utförde jag 20130506, tillsammans med docent Ole Stilborg, två mindre undersökningar i två av dem (SSCH 8699 och SSCH 8713, Frillesbo). Undersökningarna utfördes efter vederbörligt tillstånd från Länsstyrelsen Öster götland och markägaren Sven Bergman. Syftet var att finna lämpligt kol för datering. S&H 8699 Beskrivning SSCH 8699 är belägen i skogsmark, med granar som planterades på 1980talet. Terrängen består av omväx lande moränytor och berg i dagen, med sandigjordmån. Varpet ligger på en sluttning mot sydväst, knappt 100 m norr om en våtmark. Varpet är fritt från buskar, men är övertorvat med gräs och mossa. Det finns spår av vildsvin, som har bökat i den. Slaggvarpet beskrivning i plan överenstämmer väl med SöcHbeskrivningen, d v s det var närmast bågfor mat, ca 13 m lång (NS), 5,5 6,5 m brett och intill 0,5 m högt, högst i norra delen. Vid undersökningstillfället ; .. . ...u ...'. _.. “_1412 ”I Figur 2. Slagg i nndersäkningssebaktet inom S Ö H 8699. Foto: Ole Stilborg. . r Figur 1. I västra delen av S Ö H 8699fanns en grop. Hiz'r lades ett mindre under säkningssebakt. Foto: Ole Stilborg. 58 201305 06 kunde vi dock konstatera att avgränsning en mot söder var oklar, p g a att en skogsväg som skär varpet i östvästlig riktning. Vid östra delen av varpet är en större sten (0,6 X 0,4 X 0,25 m) belägen, som kan vara en möjlig fällsten. I östra delen syns också tydliga hjulspår i nordsydlig riktning. Vid den västra delen finns en större, jordfast sten. I västra änden är också en ca 1,4 x 1,1 bred och 0,4 m djup grop belägen, där slagg syntes på ytan. Undersökning Ett mindre schakt (ca 1,0 m långt och 0,4 m brett) gräv des med hjälp av hacka och skärslev i varpets västra ände, från den jordfasta stenen, genom den stora gropen, in mot varpets högsta punkt i öster. Schaktet grävdes i slaggmaterialet, ner till ca 0,6 m djup, där undergrunden bestående av gul sand och tätt liggande, upp till 0,3 m stora stenar, tog vid. Ome delbart ovanför stenarna observerades slagg. Kolprov togs precis i övergången mellan slaggvarp och stenarna i undergrunden. Slaggvarpets material bestod av humös, sotig sand, rikligt med mindre slaggbitar (0,01 0,15 m i diam) samt enstaka sintrade, delvis smälta bitar av bränd lera (0,01 0,02 m i diam) och enstaka större, slaggbitar (0,1 0,2 m i diam). Två gråstenar (0,1 0,2 m i diam) noterades. Figur 3. Erika Rafvia' nna'ersz'ikningssebaktet inom S ÖH 8 71 3. Foto: Ole Stilbørg. S&H nr 8713 Beskrivning S&H nr 8713 är belägen ca 600 m sydsydöst från S&H 8699. Även S&H nr 8713 ligger i skogsmark, med granar som planterades på 1980talet. Den omgivande terrängen består av omväxlande moränytor och bergi dagen. Jordmånen är sandig. Varpet ligger nära krönet på en bergsknalle, ca 5 m från en skogsväg. Ett tiotal meter åt nordväst och sydväst finns ett lägre, sankare terrängparti, idag be växt med granar. Varpet är övertorvat och beväXt med en mindre björk och buskar. Slaggvarpet beskrivning i plan överenstämmer väl med S&Hbeskrivningen, d v s varpet är närmast runt, 7 m i diam och intill 0,7 m högt, högst i norra delen. Vid undersökningstillfället 20130506 kunde vi konstatera att en ca 0,8 m i diam och 0,3 m djup grop fanns i sydvästra delen av varpet. Undersökning Ett mindre schakt (ca 1,0 m långt och 0,2 m brett) gräv des med hjälp av hacka och skärslev i varpets sydvästra ände, in mot varpets högsta punkt. Ett övre lager (lager 1), med kraftigare slaggmaterial, grävdes ner till ca 0,45 m djup. Materialet i lager 1 be stod av humös, sotig sand, rikligt med mindre slaggbitar (0,01 0,15 m i diam) samt enstaka sintrade, delvis smälta bitar av bränd lera (0,01 0,02 m i diam) och enstaka större, slaggbitar (0,1 0,2 m i diam). På ca 0,45 m djup vidtog lager 2, som var ca 0,15 m djupt. Det bestod av röd aktig sand, med sot och kolinslag, enstaka inslag av slaggbitar (0,01 0,15 m i diam) och centimeterstora bitar av förglasad lera (0,01 0,02 m i diam). Kolprov togs på ca 0,55 m djup under en gråsten (ca 0,2 m diam). På ca 0,6 m djup övergick det sotiga lagret i enbart röd aktig sand, vilket bedömdes vara undergrunden. 59 Bilaga 2. Framtagning av järnslaggbut Östen Pettersson 60 e' Iakttagelser vid framtagning av Järnslaggbut(smältgrop) Fxndet: En vid ekördearbete hösten 1973 iakttagen i markytan uppsti gande spets av en större järnslaggsbut. Fxgdplatsen: Österby Göstgiveregård,üsterby 4:1,Hällestads socken.P1atsen utgöres av åker,Finskartorpsgärdet,sam enligt skitteekartan av år 1855 troligen uppodlate efter nämnda år.ryndet ligger c:a 100 meternerifrån räknat i en c:a 400 m lång sydslutt ningjbegränsad i norr av bergmark och i söder av en efter 1855 dränerad och odlad mossmark,Rävkärret.Lutningen är vid fyndplatsen ungefär 1:4 m.Jordraset efterodlingen synes ringa och Uppskattas till 10 20 om.Fyndet som nu råder över mar ken med oss 5 Om,svnes således ursprungligen ha nått nästan upp till dåvarande markyte.Två liknande slaggbutarhar tidi gare plöjts upp inom ett avstånd av c:a 75 m. en lägre ned den andra högre upp i sluttningen.(bild 1 o 2) Uppgiften: Blaggbuten skall friläggas och därvid skall den försöka utröna ?ör det första: Om den bildats på platsen vid järnsmältning, i vilket fall smältgropens storlek,anordning o.dyl skall etu deras. För det andrasRåmsterialet och smälttskniken.Detta skall ske genom eftersökande av malm och limstensspill,bränslerester och utsmält järn.Eventuella fynd skall omhändertas för analy ser. Teknik: Inom en cirkel med fyndet i centrum avtäckee och undersöka jorden i skikt om högst 10 cm.Varje skikt rensopas och bett nen iakttas.Sedan alven nåtts,eller opåverkad mark kan kon stateras frilägges fyndet helt med den försiktighet som för hållandena anvisar.3ärskillt iakttas vid botten spår efter eventuell luftkanal.Efter upplockning av fyndet bearbetas . bottenlegret ned till opåverkad mark för eftersökande av rent Järn och iakttagelser om eventuell luftkanal mm. Arbetet: Inom en cirkel med 1,3 m radie och enligt förutsättningarna eran avsänkes marken ned till 25 om.Trots genomsökning visu ellt och med magnet av det uppgrävda materialet hittas inga som helst spår av malm och av kol endast diminutiva rester i form av sot.Vid detta djup består bottnen helt av alv hård packan fillersand i gråvit färg.0:a 15 om under butens högsta punkt framträder en utanpåliggande stenbeklädnad av stenflator 3 8 cm tjocka och konande nedåt.I springorna omhändertas ett gråsVart kolimpregnerstbmaterial,som förefaller vara rester ef ter'Iogsmetning. I markytan inom en radie av 5 m.omhändertas flera större slagg styoken,varav två kan inpassss i brottställen på butens över» sida och således bortrivits därifrån vid jordbearbetningen. På detta djup tas bilder från tre håll ( bild 3,4 9 5 a),samt rakt ovanifrån (bild 6 ).Slaggbutens diameter uppmätes till c:a 55 om.Den fyller inte helt utrymmet inom stenskomingan,vars ut vändiga diameter är c:a 70 cm.Det tas för gifetatt tjälskjutnim fjärmat skoningen från buten.Det iakttas även att buten troli gen genom påverkan av Jordbruksredskap vridit sig cis 1/6 varv kring sin horisontella axel och därvid höjt sia ska 10 om i förhållande till skoningen.Tidigare antagande om höjdförhâllsn det till ursprunglig mark bör således korrigeras med detta mått Vidare iaktas här ett rakt neråt i sluttningen och rakt ut från buten gående mullimpregnerat stråk i sanden.Det är c,a 10 om brett,och ,vilket syns vid lodrät avskärning lika djupt och har nästan cirkelrunt tvärsnitt.Det efterföljes ut till ett avstånd på c:a 2,1 m.från fyndet,där det i närheten av markytan tonar ut i en triangel 30x30 cm.Vid efterföljande på djupet visar sig den sten i skoningen,varemot stråket pekar; sluta c:a 10 en högre upp från botten än de övriga (bild 5b).Allt synes tala för att detta är resterna efter en luftkansl av trä eller an nat förmultnande material (näverlur) Ytterligare avsänkning göres runtoa fyndet ned till 65 om inom en cirkel med 80 om radie och fyndet i oentrum.Ings som helst fynd av malm eller kol göres.8metmaterialet fortsätter dock vid fogarna.8tenskoningen konar här kraftigt inåt,varav slutes att botten är i_det närmaste nådd.Genom “luftbâlet” i skoningen har under buten ganska mycket dfbppslagg och sot omhändertas.nå art betet kunnat ske utan att stenfordret i någon detalj rubhats avbrytes arbete för att ev.konservering skall kunna ske.5ammsnu hållningen säkras med järntråd.Anmälan sker till länsmuséet. i _ i_ 'fä:T 'årHH" ;cr/3:! §77??? Å 61 62 Efter tvättning av omhändertaget material iakttas i slaggen sä: egna trekantiga stickhål med upp till 3 cm sidor.Liknande stic] hål finns även i butens översida och har iakttagits i andra kän da slaggbutar.Väggarna i hälen visar tydliga gjutmärken efter årsringar i trä.Detta torde betyda att bränslet varit trä och att ved nedstuckits i smältan för att underhålla förbränningen.Den totala frånvaron av kol i ytlag ret måste betyda att värmningen helt underhållits med'ved. Ett par mindre slaggetycken innehåller insprängda järndropparz metallen visar vid slipprov vit färg och förhållandevis stor hårdhet hårt motstånd mot fil. Ett litet stycke nästan helt förkolnat trä hittas inneslutet i ett slasSBtycko. “Smetmaterialet viaar sig vid upphettning innehålla kolpar tiklar,som förbrinner och kvarlämnar ett ljusgrått om lera påminnande materia1.Detta är dock brännt och mjuknar ej i vat ten.Kan man medvetet ha blandat kol i materialet och vad har man velat vinna härmed? I ytan av buten och ett par mindre slaggstycken förekommerxn insprangda partier av ett grâvitt material med pulvorstruktur men mycket kompakt.Det är inte sintrat.Kan det vara limstens inblandning?Detta material liksom kolet(sotet),järnet och slaggen bör analyseras för tidsbestämning och klargörande av vilket malmelag som använts och om limstensinblandning före kommit Hällestad den 17/11 1973 'I 1 ."l i _. _IJ“I / R K' _. L 2. 1ng/ IH; ° * k “» “i '?.].].t3;)'l;.. ant. .' u". :....J :J I; L. 63 §0 (2:0. '(0 1"" 1 Hleestad sn. Österby Gästgivaregård 5 b. Bilden tagen från U0. Jrävuingen nere vid 60 cm djuu. “ildm :men “rån II'V'. [11"72.vr.li'.r1r»::111 :393: 5 cm. I bildens nedre högra här Apiänati a, som tydcr gå luft_ :38': Hr. 1. b. Bild 50: i a. Grivningen nwre vid 60 cm..Mulliñpre5natiunun är vid det* ta djup helt borta. 64 Hälleätud sn. Österhy 'ästgivaregârä Biléen tagen från 8. Grävningen nerc vid 25 cm. I bildens nedkant kl 6 mullimprenaoion, som ka1 vara resiur efter luftkanal. 5 b. Bilden tswun 80m 5 a. Gr vningun nere vid 60 cm. Den rakt mot söder vcttande stenen mot vilken mu1;5.råkct på 5 a. pekade, när som synes ej nad lika långt som övriga. Här finns platå för en 3:a 10x15 cm lufttrummu. Bilden tagen nästan rakt DVLnifTån från NV. Unster om mitten vid övre bildkgnten det förut omtalade mullstråket. Foto Datan Pettersson _ s_ .5 ...in .3. v :caucx:wmrcå.52§8ö .cenigñmøz .. 055232. ?592. :02:25 :: .Emm :§0 »0:5 .EEacøbmcm .mctwäu ...cis 06.: .2 5:22.03.. :z 35m 0:322 :3% 33:35 in 0550:030 uu: .amma 89 ...m .09.6 mm Emvê . E. ...2032328353 Ena :minnas cmäzöxmøo .wEmåm .won n wmmm :mozwmctøzg :En: Eøväå mc_:xw._mn::... m:ExåE::.... M muspmoaan: “FJ hpuopmn mumñnfsn nu.. 1. thöam EmHM .Hog Hfmn: n %nhopmp mr;r....um;..xu :mm: pm ._mEEnum.._ i. a. "4 mwx :m :cm 441>x ;03. ?ann m. um ...En tonumäämca .10 _\I . . . .awHun0QEHUwwdäñfupnmwxä. . . . . . . . . . . . . . . . . .BH.QMUM.QOH.W. _.. H. . . .Marby . .....mumdüdn UTSWQ. .awudkwwmw §3.. “mäk/mmmmmüu m. å .mer .cxcm cv mo m..me ._m._. .Om Ewocxooum mo v9. “mmmåmumoa _UOJOMOEOkOm_ :Du ...m _mükdmOmdn_ ...mmmDwaE <V_m__m0.rw_ImD._.dZ . camp .Dlw 84 ._m 08 .32,... .:› . 00_ H omm amLmaa.. ._m co_.__.._...rmmLJ.. mm :unomw Unemp . 2 .ms omm 33.1.. __ Tummapmmampmn hêJ .HHmu 66 Bilaga 3. Järnframställning i Hällestad Lena Grandin db SWEDISH NATIONAL HERITAGE BOARD RIKSANTIKVARIEÅMBETET UV GAL PM 2013:13 GEOARKEOLOGISK UNDERSÖKNING Järnframställning i Hällestad Analyser av slagg och malm Östergötland, Finspångs kommun, Hällestads socken, Dnr 311024872013 Lena Grandin Geoarkeologiskt Laboratorium 67 68 InnehåH Sammanfattning .................................................................................................. .. 5 Abstract ............................................................................................................... .. 5 Inledning .............................................................................................................. .. 7 Undersökningens förutsättningar ........................................................................ .. 7 Material och metod .............................................................................................. .. 8 Material .......................................................................................................... .. 8 Okulär granskning slagg och malm ................................................................ .. 9 Provtagning slagg och malm .......................................................................... .. 9 Petrografisk analys av slagg och malm i mikroskop ..................................... .. 10 Totalkemi slagg och malm ........................................................................... .. 11 Resultat ............................................................................................................. .. 12 Slaggprov frän Hällestad .............................................................................. .. 12 Malmprov (nr 208) från Storgruvan .............................................................. .. 14 Kemisk sammansättning .............................................................................. .. 17 Huvudämnen .......................................................................................... .. 17 Spärämnen ............................................................................................. .. 19 Jämförelse med andra slagger och malmer ............................................ .. 22 Diskussion och tolkning ..................................................................................... .. 25 Referenser och källor ........................................................................................ .. 26 Administrativa uppgifter ..................................................................................... .. 27 69 4 UV GAL PM 2013:13 70 Sammanfattning En bottenslagg från järnframställning från Hällestads socken, daterad till 12901490 e.Kr. har analyserats tillsammans med en bergmalm från gruvorna i samma socken. Frågan som skulle utredas var om denna bergmalm hade använts i järnframställningen istället för sjö eller myrmalmer som normalt förknippas med en äldre järnframställningsteknik. Det finns en del kemiska likheter mellan slagg och malm men också skillnader som är av sådan art att tolkningen blir att det är mindre sannolikt att den undersökta bergmalmen har använts i den aktuella tillverkningen. Abstract The chemical composition of a sample from a large slag block from bloomery iron production in Hällestad°s parish in Östergötland, south central Sweden, dated to AD12901490, has been determined by bulk chemical analyses. A magnetite ore from a mine in the same parish was simultaneously analysed by the same method to try whether this ore type was charged in the bloomery furnace in contrast to limonitic ores that generally are related to this type of technique. Although there are some chemical similarities between the slag and the ore, there are also discrepancies, in maj or as well as minor element composition. The current interpretation is therefore that magnetite ore of this type was not used for the iron production of interest. 71 6 UV GAL PM 2013:13 72 Inledning På uppdrag av Erika Räf, Östergötlands museum, har Geoarkeologiskt Laboratorium (GAL) vid Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska uppdragsverksamheten, analyserat en slagg och en malm från Hällestads socken, Östergötland. Analyserna bekostas med erhållna medel till Erika Räf från Claes och Greta Lagerfelts stiftelse. Analyserna ingår som en mindre del i ett större forskningsarbete om järnframställning, Östergötland som genomförs av Erika Räf. Den huvudsakliga frågeställningen för denna analys är att se om det är möjligt att avgöra vilken malmtyp som har använts i den järnframställning som representeras av en stor bottenslagg som finns på Hällestads hembygdsgård. Undersökningens förutsättningar Den analyserade slaggen är en så kallad bottenslagg från järnframställning. Slaggen påträffades på 1970talet i en åker, Finskartorpsgärdet (RAÄ 9) och flyttades, efter undersökning och 14C datering till Hällestads hembygdsgård (RAÄ 8), där den nu kan beskådas. Den stora slaggen, i det närmaste cylinderformad, är av den typ av slagger från järnframställning i blästugn där slaggen har stelnat i en slagguppsamlingsgrop rakt under ugnen. Slaggen har runnit ner och stelnat runt kol (eller ved; se Pettersson 1974) som funnits i uppsamlingsgropen, vilka också lämnat avtryck i slaggen. På bilderna (Fig. 12) från dess nuvarande placering på hembygdsgården i Hällestad kan man också se att den har formats efter uppsamlingsgropens väggar. Längs denna kant kan man också se att flera rännilar av slagg har runnit fram efter hand och format den stora slaggen. En del av slaggens ytterkant har av Erika Räf provtagits för analys genom att några kubikcentimeter stora stycken slogs loss med hammare. Kol från bottenslaggen 14Cdaterades, i samband med den arkeologiska undersökningen, till 1290 1490 e Kr (Pettersson 1974; Räf i manus). Andra slagger från järnframställning i Hällestads socken har daterats till 410560 e.Kr. (Räf i manus). Vanligtvis användes limonitmalmer i blästbruket, dvs. sjö och myrmalmer eller rödjordar. I Hällestad finns dock tillgång på bergmalm i form av magnetit, med inslag av hematit, och frågan från uppdragsgivaren var om denna malm hade kommit till användning i detta fall. För att undersöka om så är fallet görs kemiska analyser av såväl slaggen som en bit malm för att se om det finns likheter, till exempel i förekomst av specifika ämnen som kan knyta slaggen till malmen. Ett malmprov från Storgruvan i Hällestad, som tidigare framtagits av geologer, analyseras därför för att jämföra med slaggen. Storgruvan, som började bearbetas år 1646, är en av de gruvor som ingår i Storgruvefältet, som i sin tur ligger inom den sk. Sörskaten. Den äldsta skriftliga uppgiften om gruvor i Hällestad är från år 1377, och kommer från ett köpebrev mellan Jon Holmstensson i Sonstorp och Bo Jonsson Grip, i vilken den senare köper in sig i hyttor och två gruvor. Var dessa ligger uppges inte. De enda platsnamn som nämns i köpebrevet är Järnframställning i Hällestad 7 73 8 UV GAL PM 2013:13 74 Bagghyttan och Bottebo, båda också belägna inom Sörskaten. (Pettersson 1979; Hörfors 2005). I detta PM ger vi endast en mycket kortfattad beskrivning av malmen. Enligt uppgift domineras malmmineralen av magnetit (Fe3O4), men även hematit (Fe203) förekommer. Andra gruvor i området ingår i Åsebrogruvefältet. Även där dominerar magnetit som malmmineral, men uppgifter om förekomst av svavelkis finns också. Svavelkis kan ha negativ påverkan på järnet och göra det rödbräckt ett problem som också beskrivs för Åsebrogruvan (Pettersson 1979) varför denna malm användes med urskiljning, framförallt i den modernare masugnen. Provbitar från varp vid Åsebrogruvan ingick i leveransen till GAL, men dessa visade sig vid granskning innehålla huvudsakligen sidoberg, och väldigt liten andel malmförande delar. För denna undersökning valdes därför magnetitmalmen från Storgruvan, för jämförande kemiska analyser, då denna bedöms bäst motsvara en eventuellt använd malm. Material och metod Material Prover från bottenslaggen (Fig. 13) vid Hällestads hembygdsgård togs av uppdragsgivaren i fält. Ett malmprov, tidigare utvalt av geologer, fanns tillgängligt från Storgruvan. Figur 1. Bottenslagg som är utställd vid Hällestads hembygdsgård. Slaggens höjd är ca 0,45 m. Foto från sidan, Erika Räf. Figur 2. Bottenslagg som är utställd vid Hällestads hembygdsgård. Slaggens diameter är ca 0,40 my. Foto ovanifrån, Erika Räf. Okulär granskning slagg och malm Slagg granskas inledningsvis okulärt och karaktäriseras med avseende på bland annat form och typ. Slaggen karakteriseras även med avseende på grad av magnetism. Den delas och tvärsnittet undersöks för att få ytterligare information om sammansättning och om den är homogent eller heterogent uppbyggd. Malm karaktäriseras på liknande sätt, bl.a. med avseende på innehåll och fördelning av malmförande mineral, delvis med hjälp av magnet, och omgivande gråberg (vanligen silikatmineral). Provtagning slagg och malm Slagg från järnframställning provtas för kemisk analys genom att ett avsågat eller bortslaget stycke skickas till ett kemilaboratorium (ALS i Luleå). Slaggen undersöks även i mikroskop (tunnslip) för att exakt se vad som analyserats kemiskt och hur den är uppbyggd (se separat beskrivning). Tunnslip tillverkas (externt av MINOPREP i Hunnebostrand) av en skiva av slaggen och malmen som limmas på ett objektglas och slipas/poleras ned till ett mikroskopiskt tunt prov (ca 0,03 m). Sågsnittet placeras och orienteras vanligen så att tunnslipet kommer att innehålla både slaggens yttre samt dess inre så att alla ingående delar representeras. Järnframställning i Hällestad 9 75 10 UV GAL PM 2013:13 76 Tunnslipet av malmen undersöks i mikroskop för att se hur den är uppbyggd bl.a. med avseende på sammansättning och textur. Syftet med analysen av slaggen är bland annat att få kännedom om dess kemiska sammansättning vilken antyder vilken malm som har använts. När det gäller reduktionsslagger är det därför viktigt att man analyserar material som är resultat av framställningsprocessen. Det innebär att andra komponenter som bränd lera från eventuella ugnsväggar eller sandigt och grusigt material som smält fast från underlaget inte får ingå. Dessa material har inte aktivt deltagit i processen och har inte heller sitt ursprung i den malm som använts på området. Därför har allt sådant tagits bort i provhanteringen så att endast slaggkomponenten har ingått i proverna som analyseras kemiskt. Petrografisk analys av slagg och malm i mikroskop Slaggen (tunnslipet) undersöks i mikroskop för att man ska se hur den är uppbyggd bl.a. med avseende på dess mineralogiska sammansättning. Undersökning i mikroskop är också ett viktigt redskap för att särskilja järnframställningsslagg från smidesslagg då detta inte alltid är möjligt genom enbart okulär granskning. Slaggens utseende i mikroskala visar detaljer om slaggbildningen som kan avslöja under vilka temperatur och syreförhållanden som den har stelnat. Detta i sin tur säger något om slaggen har bildats i eller utanför en ugn, eller i en härd, och om processen varit homogen eller heterogen. De petrografiska undersökningarna av slaggen utförs i påfallande (planpolariserat) ljus för att identifiera materialets olika komponenter och texturella drag. Slagg består huvudsakligen av mineralen Olivin och wüstit samt av glas. Förekommande mineral är också magnetit, leucit, hercynit, limonit och ofta finns även en mindre mängd metalliskt järn närvarande. Olivin är ett silikatmineral med den allmänna formeln AZSiO4, där A oftast är järn (s.k. fayalitisk sammansättning) men även mangan, magnesium och kalcium kan förekomma i mindre mängder. J ärnoxiden wüstit, FeO, är också ett mycket vanligt inslag i slagger. Om höga koncentrationer av wüstit förekommer är slaggens totala järnhalt vanligtvis också hög. Glas utgör slaggernas ”restsmälta” och kan därför variera kraftigt i sammansättning beroende på vilka mineral som tidigare kristalliserat, slaggernas totalsammansättning och avkylningsförlopp. J ärnoxiden magnetit, Fe304, kan förekomma i stället för wüstit om temperatur och/eller syretryck är tillräckligt högt och ibland förekommer ännu mer oxiderade järnfaser som hematit/maghemit (Fe203) på slaggens yta. Detta innebär att det är möjligt att särskilja slagger som stelnat i eller utanför en ugn (bottenslagg eller tappslagg) eller avgöra om det är smidesslagger. Höga aluminiumhalter i kombination med höga kaliumhalter återfinns i mineralet leucit, KAlSiZOÖ, som i vissa slagger kan förekomma i stället för den vanligare glasfasen. Mineralens kornstorlekar är också betydelsefulla där finkorniga slagger visar snabb avkylning och grovkorniga långsam avkylning. Det senare visar vanligen på avsvalning inne i blästugnen. De petrografiska undersökningarna av malmen (tunnslipet) utförs både i påfallande och genomfallande (planpolariserat) ljus för att identifiera bergartens olika mineral och texturella drag. De flesta malmmineral, t.ex. magnetit, är inte genomsläppliga för ljus utan undersöks och identifieras med hjälp av påfallande ljus som reflekteras (uppåt), medan andra mineral, t.ex. kvarts, släpper igenom och bryter ljuset (nedåt). Undersökningarna av både slagg och malm görs i ett Zeiss Axioskop 40A polarisationsmikroskop (upp till 500x förstoring) utrustat med integrerad datoransluten kamera för kontinuerlig digital dokumentation av analyserna. Totalkemi slagg och malm Totalkemiska analyser av slagg och malm utförs hos ALS Scandinavia, Luleå. Använda analysmetoder är ICPAES (Inductively Coupled Plasma Atomic Emission Spectroscopy ) för huvudämnen och ICPQMS (Inductively Coupled Plasma Quadruple Mass Spectrometry) för spårämnen. Totalt analyseras 43 ämnen i varje prov. Hela resultatet presenteras i tabell 1 där huvudämnen anges som oxider och övriga som rena ämnen, även om dessa förekommer i mer komplexa former. Syftet med kemiska analyser av slagger och malmer är att få kännedom om ingående huvudämnen t.ex. järn och kisel, men också ämnen som förekommer i lägre halt eller bara som spårämnen. I all slagg från järnframställning (reduktionsslagg) och smide dominerar järn och kisel och halterna är ett generellt mått på hur processen fungerat; lägre järnhalt innebär bättre utvinning ur malmen. När det gäller smidesslagg (sekundärsmide) är hög järnhalt ett tecken på att metalliskt järn tillkommit till slaggen under smidet, medan hög kiselhalt kan betyda tillsättning av vällsand (kvarts, Sirik). När det gäller malm är syftet med den totalkemiska analysen bl.a. att fastställa järninnehållet, vilket avgör materialets kvalite som malm (en god malm ska ha så högt järninnehåll som möjligt), men också innehållet av andra ämnen, t.ex. mangan, fosfor och flera spårämnen, vilka kan indikera malmens ursprung. Om en malm innehåller exempelvis mangan (Mn), vilket är vanligt i sjö, myrmalm och rödjord (dvs. limonitmalmer), så koncentreras denna i slaggen under järnframställningen medan endast små mängder följer med till järnet, vilket leder till att smidesslagg (som huvudsakligen har sitt ursprung i järnet och vällsanden) knappast kan ha signifikanta mängder mangan. Dock kan slagg från järnframställning också ha mycket låga manganhalter om malmen från början varit manganfattig. Bergmalmer har vanligen betydligt lägre halter av mangan, men kan innehålla bl.a. magnesium (Mg). Kalium (K) i slaggen kan komma från bränslet (träkol) men också från lera i infodringen. Den senare kan även bidra med aluminium (Al). Slagg från primärsmide har huvudsakligen en sammansättning som motsvarar den hos reduktionsslagg. Järnframställning i Hällestad 11 77 12 UV GAL PM 2013:13 78 Resultat De båda undersökta proverna beskrivs inledningsvis var för sig. Därefter följer resultaten av de kemiska analyserna för båda proverna tillsammans med en utvärdering och kortfattad jämförelse med andra slagger och malmer i region. Slaggprov från Hällestad Vid en granskning av slaggbitarna från den stora bottenslaggen kan man notera att slaggen är uppbyggd av många små slaggsträngar som har format en större slaggvolym (Fig. 3). Slaggen har stelnat runt kolstycken (ved kan inte observeras i dessa provtagna delar). Slaggen är omagnetisk och i färsk yta tämligen svarti färgen. I snitt framträder en mestadels tät slagg, vilket är vanligt i tunnare slaggsträngar av denna typ. I mikroskop framträder slaggens uppbyggnad av flera tunnare slaggsträngar ännu tydligare. Varje slaggsträng, eller slaggflöde, är något finkornigare i ytterkanten än mer centralt, till följd av en något snabbare avkylning ytterst (Fig. 4). Slaggflödena är mycket likartat uppbyggda och består alla av olivin, wüstit och en mellanliggande glasfas (Fig. 5). Ingen magnetit kan observeras, vilket hade förväntats om slaggen stelnat utanför ugnen i en syrerik miljö. Proportionerna mellan de ingående faserna är också mycket likartad i de olika slaggflödena vilket visar att slaggen kommer från en större homogen slaggvolym. I slaggen finns också ett litet antal små droppar av metalliskt järn (Fig. 5). Slaggens utseende i mikroskala är karaktäristiskt för reduktionsslagger som har bildats i en slagguppsamlingsgrop, under en blästugn. . .1. Mi Figur 3. Provtagna slaggbitar från den stora botten slaggen från Hällestad, Östergötland. Slaggen är uppbyggd av flera pålagrade, tunna slaggflöden. Foto Lena Grandin. Figur 4. Foto från mikroskopet på slaggenfrån Ha'llestad. Kontakten mellan två slaggflöden syns som en lång bågformad linje i högra delen av fotot. Närmast den är slaggenfinkornigare än på större avstånd från kontakten. För detaljer se följande figur. Foto Lena Grandin. Figur 5. Foto från mikroskopet på slaggenfrån Ha'llestad. Detalj som visar den karaktäristiska uppbyggnaden av olivin (ljust grå), wüstit (ljus) och glas (mörkt grå). En droppe av metallisktja'rn (vit) ses i övre högra delen av bilden. Svarta fläckar a'r hålrum. Foto Lena Grandin. Järnframställning i Hällestad 13 79 14 UV GAL PM 2013:13 80 Malmprov (nr 208) från Storgruvan Malmprovet (Fig. 6) domineras av det magnetiska malmmineralet magnetit, som är omgärdat av en del sidoberg. I mikroskop framträder en textur där malmmineral ligger i flera parallella band med silikatmineral däremellan (Fig. 78). Malmmineral, som är svart i genomfallande belysning, framträder i påfallande belysning som ett ljusgrått mineral (magnetit) som dominerar i slipet, med fläckvis en ljust gul fas (sulfidmineral) som förekommer endast i liten mängd. Den huvudsakliga analysen av malmprovet är utförd enligt metoden som presenteras inledningsvis och resultaten behandlas tillsamman med slaggen. En enkel analys av fördelningen av huvudämnen mellan provets mineral gjordes också med elektronmikrosond. Magnetiten innehåller förutom järn, även lite mangan och magnesium. I silikaten (gångarten) finns järn, kalcium, mangan och magnesium. Figur 6. Malmprov från Storgruvan. Foto Lena Grandin. Figur 7. Foto från mikroskopet på malmen från Storgruvan. F0t0 taget i genomfallande belysning, rak strålgång. Malmmineralet, magnetit, är svart i bilden och förekommer i större mängd a'n silikatmineralen (ljusa färger). F0t0 Lena Grandin. 0 .2... ;1 4.' fl'üwaÄ. år Figur 8. Foto från mikroskopet på malmen i påfallande belysning, i samma utsnitt som i föregående figur. Ha'r ses malmmineralet magnetit i ljust gråfa'rg. F 0t0 Lena Grandin. Järnframställning i Hällestad 15 81 82 Tabell 1. Totalkemisk analys av malm och slagg. Den övre delen av tabellen presenterar halter av huvudelementen i viktsprocent medan nedre delen presenterar halter av spa°relement i mg/kg. Analyserna a'r genomförda av ALS Scandinavia AB, analys nr LI 322263 och L1322264. Prov Malm 208 Slagg, Hällestad Si02 15,0 22,9 Ti02 0,0233 0,167 A1203 0,773 4,88 Fe203 79,6 71,6 Mn0 1,43 0,550 Mg0 0,931 0,306 Ca0 3,1 8 1 ,49 Na20 <0,05 0,339 K20 <0,09 0,752 P205 0,0173 1,03 Glädjörlust 3,3 6,0 Summa 97,7 98,0 S 328 723 Be 1,43 2,25 Sc <1 4,95 V 6,60 77,6 Cr 35,2 59,3 Co 65,1 <5 Ni 17,5 10,5 Cu 1 1,5 5,53 Zn 5 1 ,3 17,3 Ga 4,96 3,88 As <3 <3 Rb <2 35,5 Sr 3,03 47,3 Y 6,50 34,0 Zr 16,3 95,6 Nb <5 5,78 M0 12,9 15,2 Cd 0,324 0,105 Ba 10,0 370 La 9,96 28,4 Ge 18,7 59,5 Pr 2,50 7,54 Nd 10,9 29,5 Sm 2,73 6,32 Eu 0,271 0,872 Gd 2,09 5,66 Tb 0,248 0,863 Dy 1,27 5,70 H0 0,214 1,23 Er 0,632 3,77 Tm <0,1 0,544 Yb 0,692 4,06 Lu 0,0565 0,625 Hf 0,388 2,66 Ta 0,115 0,216 W 0,431 1,94 Th 0,645 7,52 U 0,506 8,04 Kemisk sammansättning Resultaten från de totalkemiska analyserna av slaggen och malmen återges i sin helhet i tabellform (tabell 1). Huvudämnen presenteras som oxider i viktprocent medan spårämnen presenteras som element i mg/kg. För att jämföra ingående ämnen har diagram använts där huvud och/eller spårämnen jämförs parvis. Huvudämnen Såväl malm som slagg domineras av järn och kisel (i tabell 1 angivet i oxidform som Fe203 och Si02). Bland övriga ämnen kan vi notera att kalcium, magnesium och mangan förekommer i både malm och slagg (Tabell 1; Fig. 910), med genomgående högre halter i malmen än i slaggen. Teoretiskt borde dessa ämnen vara högre i slaggen jämfört med i den malm som har använts eftersom alla andra ämnen än järn (i princip) går till slaggen. Vi ska dock komma ihåg att den malmbit som har analyserats innehåller såväl malm som silikatmineral/sidoberg/gångart och om den har använts är det svårt att avgöra hur ren från gångarten den har varit, om andra tillsatser har gjorts eller om den fungerat engående, dvs. utan några tillsatser, på motsvarande sätt som sjö och myrmalmer i blästugnar. I slagg, Hällestad 0 Motala, Verkstadsvägen A A Åby, Järnstad 1,5 F205 0,5 U 5 10 15 20 25 30 35 MnO Figur 9. Jämförelse av innehållet av mangan (som MnO i vikt%) och fosfor (som P205 i vikt%) i slaggen från Ha'llestad jämfört med slagger från tva°jarnframställningsplatseri Östergötland (se text för referenser). Ettfa°tal slagger från de båda andra lokalerna har samma nivå på både fosfor och mangan som slaggen från Ha'llestad. Järnframställning i Hällestad 17 83 18 UV GAL PM 2013:13 84 4,5 I slagg, Hällestad 4 i OMGtaIa,Verkstadsvägen O AÃby, Jämstad 3,5 0 3 i A A A A 2,5 ° A 0 [I L: 2 A A 0 A 1,5 I O Ö A 1 A . A A 0,5 0 0 0 l I l I l I l I 0 0,1 0,2 0,3 0,4 0,5 0,6 0,7 0,3 MgO Figur 10. Jämförelse av innehållet av magnesium (som MgO i vikt%) och kalcium (som CaO i vikt%) i slaggenfra°n Ha'llestad jämfört med slaggerfra°n tva° järnframstallningsplatser i Östergötland (se text för referenser). Slaggen fra°n Hallestad ligger inom de variationer som de båda andra lokalerna uppvisar. Omvända förhållandet, med högre halter i slaggen än i den analyserade malmen, gäller för aluminium, kalium, natrium och fosfor, där de tre sista förekommer i nivåer i malmen som är så låga att det är nära eller under detektionsnivåerna. Det innebär att om den analyserade malmen har använts måste annat material ha bidragit med dessa komponenter till slaggens sammansättning. I teorin räcker det med andra ord inte ens att både malmdelen och sidobergsdelen i malmprovet har använts. Till viss del skulle dessa ämnen kunna förklaras med hjälp av lera från ugnsväggen och bränslet, men fosforhalten är så pass hög i slaggen att enbart bidrag från bränslet är tveksamt (se jämförelse med andra slagger nedan). Spårämnen Om man studerar spårämnessammansättningen så förekommer de flesta ämnena i högre halter i slaggen än i malmen. Förekomst av högre halter i slaggen gäller även för de sällsynta jordsmetallerna (REE Rare Earth Elements) generellt (Fig. 11), men skillnaden är större för de tyngre REE med högre atomnummer än de med lägre atomnummer (se även diskussionen nedan), vilket skulle tala mot ett släktskap då dessa ämnen vanligen följer varandra i samma inbördes förhållanden. 1000 OMalm 208 Hällestad ISlagg, Hällestad 100 .4: l '5 C 0 .i “5" 2 D. 10 1 I I I l l I I I 56 58 60 62 64 66 68 70 72 REE (at0mnummer) Figur 11. Diagram som Visar sällsynta jordartsmetaller (REE) normaliserade mot kondritreferens på konventionellt sätt. Slaggen har genomgående högre REE halter än malmprovet. Skillnaden är större mellan tyngre REE, med högre at0mnummer, än de med lägre at0mnummer. Endast ett fåtal spårämnen är högre i malmen (men inte anmärkningsvärt höga) än i slaggen, t.ex. nickel, koppar och zink; ämnen som kan vara vanligt förekommande i sulfidmineral. Några kan också förväntas gå in i det metalliska järnet och därmed inte anrikas i slaggen. Zink är dessutom ett ämne som kan avgå under processen och inte anrikas alls. Enbart dessa ämnen är inte avgörande för en tolkning om den analyserade malmen är använd i järntillverkningen där slaggen är en biprodukt, men de ger inget stöd för det. Ett ämne som är mycket lågt i malmen är barium som dock förekommer i betydligt högre halter i slaggen, men det bör påtalas att förekomsten inte på något vis är ovanligt hög jämfört med andra slagger från blästugnar, snarare normalt. I slagger ser man dessutom generellt vanligen en tydlig korrelation mellan mangan och barium, med ökande halter av båda. Motsvarande korrelation finns också i sjö och myrmalmer Järnframställning i Hällestad 19 85 20 UV GAL PM 2013:13 86 (Fig. 13). Som jämförelse kan nämns järnframställningsplatsen i J ärnstads socken med mycket varierande manganinnehåll i slaggerna. Även bariuminnehållet varierar i dessa slagger där en slagg med ca 30 % MnO har ett bariuminnehåll på drygt 9000 mg/kg. En slagg från J ärnstad med drygt 0,6 % MnO, dvs. likartat manganinnehåll som slaggen från Hällestad, har en bariumhalt på ca 300 mg/kg (Hällestad knappt 400 mg/kg). Motsvarande höga värden, på flera 100 eller flera 1000 mg/kg barium ser vi även i limonitiska malmer från Östergötland. Korrelationen mellan mangan och barium är inte unik för slagger (Fig. 12) och limonitiska malmer från Östergötland utan kan illustreras med hjälp av ett diagram med slagger och malmer från flera regioner (Fig. 13). Som nämnts ovan är mangan vanligt i såväl sjö som myrmalmer men det förekommer även i bergmalmer. De bergmalmer som finns i databasen och som inkluderar även barium visar dock inte samma korrelation mellan barium och mangan utan bergmalmer med manganhalter i nivå med limonitiska malmer visar betydligt lägre bariumhalter (Fig. 13). Vad gäller korrelationen mellan barium och mangan finns det följaktligen en diskrepans mellan malmen från Hällestad och slaggen från Hällestad. 100000 I slagg, Hällestad 0 Motala, Verkstadsvägen AÄby, Järnstad A A 10000 A A A A A 0.1 s 1000 ' A A i, 0 O 100 0 10 | I l 0,1 1 10 100 MnO Figur 12. Jämförelse av innehållet av mangan (som MnO i vikt%) och barium ( Ba; i mg/kg) i slaggen från Hällestadja'mfön med slagger från två jämframställningsplatser i Östergötland (se text för referenser). Skalan a'r l0garitmisk för att såväl la°ga som höga halter ska kunna urskiljas. Högre bariumhalt är korrelerat med högre manganhalt. 181.100 mm A 14000 1 11000 10:10:) A ll E I + anno 4 + + + 5000 + + _B_ 1 . I I + 4:110 + I I+++â + + I i. l " + +*' + ?m0 +_ +. _ # 0 0 . = _ u 5 1:; 15 :U 25 30 35 mm) 100000 100m 1000 H m lll) ' + I *4" S 0 . l i 10 .. _ 0 1 .. 0.01 0.1 1 10 Mat] + Siagam från omgivande landskap 1 Slagger från Östergötland 0 limnnitiska malmnrmorgn) I Limonitiska malmer (Sverige) 0 Ilergrnalmal I Siagg, Hällestad IMaIm, Hällestad + Shane! [lån omgivande landskap .l Slagger från Öst: rgöiland I inmniliska malmer (Norge) I limoniliska malmel [Sverige] 0 Hemmalrner I slagg, Hälle.stad 'I Mulm, I Iälleslad Figur 13. Jämförelse av innehållet av mangan (som MnO i vikt%) och barium ( Ba; i mg/kg) i slaggen och malmen från Ha'llestad jämfört med slaggerfrån Östergötland och närliggande landskap, samt limonitiska malmerfrån Sverige och Norge (GALs databas). Ho'gre bariumhalt a'r generellt korrelerat med högre manganhalt, men ej för bergmalmer. Nedre diagrammet har logaritmisk skala för bättre upplösning för låga va'rden. Järnframställning i Hällestad 21 87 22 UV GAL PM 2013:13 88 Jämförelse med andra slagger och malmer Med tanke på att endast en slagg från Hällestad har analyserats är det intressant att se hur representativ dess sammansättning är för järnframställning. Därför presenteras också en kortfattad jämförelse med reduktionsslagger från blästugnar från två järnframställningsplatser i Östergötland; J ärnstad i Stora Åby socken (Englund och Larsson 1998; Räf & Norr 2009) och från Motala (Willim m.fl. 2012) varifrån ett flertal slagger är analyserade. Inom båda dessa lokaler finns en variation i sammansättning hos de analyserade slaggerna, delvis överlappande varandra. Slaggen från Hällestad ligger inom intervallet för båda dessa vad gäller flera ämnen. Som exempel kan vi se att slaggen från Hällestad har relativt låg manganhalti kombination med en fosforhalt av storleksordningen 1 % (som P205), som förekommer i ett fåtal av slaggerna från J ärnstad och Motala, vilka i övrigt har lägre fosforhalt för samma manganhalt. Dock finns en stor variation i manganinnehåll, speciellt bland J ärnstads slagger, varför även högre fosforhalter förekommer (Fig. 9). 140 O O 120 O 100 6 Ö 80 ä 9 'G A A 60 I A 0 40 ' A A A A A A A I slagg, Hällestad 20 .i OMotaIa,Verk5tadsvägen i A Åby, Järnstad 0 l I A | l l l | l l l 0 50 100 150 200 250 300 350 400 450 Figur 14. Jämförelse av innehållet av vanadin (V i mg/kg) och krom (Cr i mg/kg) i slaggenfra°n Hällestad jämfört med slaggerfra°n tva° ja'rnframställningsplatser i Östergötland (se text för referenser). Slaggernafra°n Motala, som grupp, har högre kromhalter a'n slaggernafra°n Järnstad och slaggenfra°n Hällestad återfinns i gra'nsomra°det mellan dessa. Motsvarande gäller några spårämnen som också kan vara signifikanta. Som exempel visas krom och vanadin (Fig. 14) där slaggerna från Motala som grupp har högre kromhalter än slaggerna från J ärnstad samt att slaggen från Hällestad ligger i gränsområdet mellan dessa. Ovan nämndes såväl magnesium som kalciuminnehållet (Fig. 10) som är högre i malmen än i den analyserade slaggen, samt att dessa ämnen, i högre halter, normalt inte förknippas med limonitiska malmer och reduktionsslagger. Ämnena förekommer dock i den analyserade slaggen från Hällestad, men i figur 10 ser vi att förekomsten ligger inom den variation som också är noterad för slagger från såväl J ärnstad som Motala, varför Hällestadsslaggen har halter som inte är avvikande från andra reduktionsslagger från blästugnar. Men vad säger dessa jämförelser med andra slagger om slaggen från Hällestad i frågan om den är från användning av limonitisk malm eller bergmalm? Jämförelsen visar att slaggen ligger inom de sammansättningsintervall som är dokumenterade för en mängd slagger från regionen; från blästugnar där det förefaller säkrare att limonitiska malmer har använts. Det vill säga det finns inget i slaggen från Hällestad som sticker ut markant som medför att den bör tolkas på annat sätt. För att ytterligare utöka jämförelsematerialet är malmer av intresse. Dessvärre är antalet analyserade malmer där såväl huvud som spårämnen har ingått i analyserna betydligt färre än slaggerna som har analyserats. I vissa fall är det malmer som inte har koppling till arkeologiskt undersökta lokaler. Utan att gå in i detalj kan ändå befintliga data från databasen användas som ett bulkmaterial. Bland malmerna dominerar limonitiska malmer, men även ett fåtal bergmalmer är analyserade (se ovan i jämförelsen mellan barium och mangan). Om vi begränsar jämförelsen till Östergötland, och gör en multivariat statistisk analys (PAST; Hammer m.fl. 2001) av slagger och malmer framträder återigen den variation av sammansättning som noterats för ämnena i de parvisa jämförelserna ovan, men att även limonitiska malmer från Östergötland ingår i samma variation. Däremot skiljer sig den analyserade malmen från Hällestad från dessa sammansättningar (trots att de har stor variation). Likartade resultat får man om man jämför alla ämnen, enbart huvudämnena eller enbart spårämnen. I figur 15 visas några exempel på hur bergmalmen från Hällestad skiljer sig från övrigt material. Järnframställning i Hällestad 23 89 24 UV GAL PM 2013:13 90 ons 24 i / O \ '5 X *Q 0 <> m2 X nya . 0 /mm 0 / Na 0 0 D 4 8 3 5 2 4 \ 2 2 4 U 3 5 4 8 <> 5 2 X öm' MnO n :g ._. O o \ V54 Mgo Cao 24 (3,2. I .4,5. Component \ 24 C E |:\ Så <> O componemz .ny [än U 2 nya I O 0 X 4 2 X u 8 L C1 me .32 campanenn Figur 15. Multivariat statistisk analys av huvudämnen (övre diagrammet) och spårämnen (nedre diagrammet)i slagger och malmerfra°n Östergötland. Rött plus = slagg fra°n Ha'llestad, grönt kryss = slagg fra°n Motala, grön romb = slagg fra°n Ja'rnstad. Lila fyrkant = malm fra°n Ha'llestad, lila cirklar a'r myrmalmer och bla°fyrkanter a'r sjömalmer Goran Ö. Eneby, Mjölby och Hogstads socknar). Slaggerfra°n respektive lokal Visar en stor spridning, i vilken slaggenfra°n Ha'llestad också kan ingå, men skiljer sig tydligt fra°n bergmalmenfra°n Hallestad. Diskussion och tolkning Analyserna som genomfördes för att se om bergmalm från Hällestads gruvor hade kunnat användas i den järnframställningen där slaggen från Hällestad var en avfallsprodukt visade sig vara delvis komplicerade att tolka. Med tanke på att det finns flera detaljer att ta hänsyn till kring om malmen har använts i en renare form, som en kombination av malmmineral och befintlig sidobergart, och/eller om annat material också har tillsatts under processen var det många punkter att beakta. Eftersom malmen, som förväntat, dessutom visar likheter med sjö och myrmalmer i regionen är det viktigt att ha i åtanke att lokalt bildade sjö och myrmalmer speglar den lokala och regionala berggrundens kemiska sammansättning. För att få en bättre uppfattning om hur den analyserade slaggens sammansättning är, jämfört med andra slagger, gjordes en jämförelse med slagger från Östergötland som finns i GAL:s databas. Det visar sig att slaggen vid Hällestads hembygdsgård ligger inom de sammansättningsramar som slagger från två järnframställningslokaler varierar inom. Den utmärker sig därmed inte speciellt jämfört med dessa, vilket är en bra grundförutsättning i denna studie. Eftersom både malmen och slaggen som nu har analyserats innehåller ämnen i samma storleksordning, dvs. varken förekomst eller avsaknad av ämnen kan uppenbart särskilja dem från varandra, behövdes en mer ingående utvärdering (också med tanke på eventuella tillsatser i processen och proportioner mellan malm/sidoberg). Likheterna med limonitiska malmer är dock större än med bergmalmer i allmänhet vad gäller kombinationen av huvudämnen och spårämnen. Kombinationen av dessa jämförelser, också innefattande en statistisk behandling, leder till tolkningen att det är mindre sannolikt att bergmalm av den typ som nu har analyserats har använts i processen där Hällestadsslaggen bildades. Järnframställning i Hällestad 25 91 26 UV GAL PM 2013:13 92 Referenser och källor Andersson, D., Grandin, L. & Biwall, A. 2008. Järnframstållning i Östergötland. I: Råf, E. (red) Varifrån kom järnet? Förhistorisk järnframställning i Östergötland. Östergötlands lånsmuseum, 6579. Englund, LE. & Larsson, L. 1998. Gropschaktugnar i Järnstad en arkeologisk och analytisk studie, Stora Åby sn, RAÄ 159, Östergötland. Geoarkeologiskt Laboratorium, Analysrapport 131998. Uppsala. Englund, LE., HjärthnerHoldar, E. & Larsson, L. 1996. Rester efter järn och metallhantering från brons och järnålder. Pryssgården, Östergötland, Ö. Eneby sn., RAÄ 166/167. Geoarkeologiskt Laboratorium, Analysrapport 201996. Uppsala. Hammer, ø., Harper, D.A.T., and P. D. Ryan, 2001. PAST: Palaeontological Statistics Software Package for Education and Data Analysis. Palaeontologia Electronica 4(1): 9pp. Hörfors, 0. 2005. Hållestads bergslag. Atlas över Sveriges bergslag. J ernkontoret. Riksantikvarieämbetet. Larsson, L., HjärthnerHoldar, E. & Englund, LE. 1997. Malmer och slagg från Mörby. Östergötland, Hogstad sn., RAÄ 168. Geoarkeologiskt Laboratorium, Analysrapport 41997. Uppsala. Pettersson, Ö. 1974. Iakttagelser vid framtagning av järnslaggbut (småltgrop). Österby Gästgivaregård, Österby 4:1, Hällestad socken. Opublicerad undersökningsrapport, Östergötlands museums topgraflska arkiv Pettersson, Ö. 1979 (1995). Hållestads bergslag. Vreta klosters hembygdsförenings skriftserie nr 11. Linköping Råf, E. I manus. Förhistorisk ugn i Hållestads bergslag och blästbruk från 1200 talet i Nykil. Rapport från ett forskningsprojekt om blästbruk i Östergötland. Östergötlands museum Råf, E. & Norr, L. 2009. Järnstad. Järnframstållning och boplats. RAÄ 155 och 159, Järnstad 2:3, Stora Åby socken, Ödeshögs kommun, Östergötlands län. Rapport 2009:1 Arkeologisk undersökning, Östergötlands länsmuseum. Willim, A., Ogenhall, E., Forenius, S. & Stilborg, 0. 2012. Järnhantering vid Verkstadsvägen i Motala. Arkeometallurgiska analyser av slagg, järn och ugnsvågg. Östergötland, Motala kommun, Kanaljorden 3:3, RAÄ 188, Motala stad. UV GAL Rapport 2012:14. Geoarkeologisk undersökning. Riksantikvarieämbetet. Avdelningen för arkeologiska undersökningar. Geoarkeologiskt Laboratorium. Uppsala. GAL:s analysdatabas med slagger och malmer där ett urval från Sverige och Norge har använts som referens för presentation i en del diagram. Bland limonitiska malmer från Östergötland som ingår finns en myrmalmsbildning från Pryssgården, Ö. Eneby sn (Englund m.fl. 1996), myr och sjömalmer från Mörby, Hogstad sn (Larsson m.fl. 1997) samt en sjömalm från Hulje, Mjölby sn (Opublicerad). Se Andersson m.fl. 2008 för mer information. Administrativa uppgifter Riksantikvarieämbetets dnr: 31 1024872013. Riksantikvarieämbetets projektnr: 12429. Projektgrupp: Lena Grandin och Eva Hj ärthnerHoldar. Underkonsulter: MINOPREP (tillverkning av tunnslip), ALS Scandinavia (kemisk analys) Digital dokumentation: förvaras på UV Mitt, Uppsala. Foton: Erika Räf och Lena Grandin. Järnframställning i Hällestad 27 93 Bilaga 4. Ugnsväggar från Frillesbo Ole Stilborg Inledning Fyndmaterialet härrör från provundersökning i två slagghögar benämnda SkogochHistoria 8699 och 8713. Fragmenten har registrerats och bedömts av Skea utifrån arkeometrisk kunskap om schaktväg gar och annan teknisk keramik med anknytning till järnreducering. SoH 8699 Totalt åtta bitar bestående helt eller delvis av bränd lera framkom vid upprensningen av en profilvägg i ett tidigare anlagt provschakt i slagghögen. Den första gruppen utgörs av tre mindre (upp till 4x2x2 cm) och ett större ugnsväggsfragment (8X6X2,5 cm). De tre mindre bitarna är hårt brända till sintrade (blåsiga) utan några karateristiska ytor eller strukturer i övrigt. Det större fragmentet har ojämn plan sida som är sintrad (blåsig) och svart reducerad. Den motsatta, mindre värmepåverkade, oxiderade sidan, kan ha ett avlångt intryck. Det kan dock också röra sig om en avspjälk ning. Hela sidan är en brottyta. Den reducerade zonen på den mest värmepåverkade sidan övergår 1,5 cm inne i väggfragmentet till oxiderat gods. Leran, som har använts, är mellangrov med mycket silt/finsand och enstaka sandkorn. Den andra gruppen utgörs av ett litet fragment (2x2x1,5 cm) och tre större (6X3,5X2 cm), som alla har ett slagglager på insidan. På två av de större fragmenten tycks slagglagret ha medfört att ugnsväggens reducerade zon är något bredare och något kraftigare sintrad (större blåsor) än det var fallet på det större schaktfragmentet utan slagg (se ovan). Dock förekommer ingen förgla sad zon, som ofta är ett resultat av den metallhaltiga slaggens flussande effekt. På det tredje fragmentet har slaggen varken medfört någon bredare reducerad zon eller kraftigare sintring i förhållande till fragmentet utan slagg ovan. Leran är av samma kvalitet och typ som i fragmenten i den första gruppen. SoH 8713 Materialet är uppdelat i tre bitar som är rensfynd och två bitar som framkom vid grävningen av ett provschakt i slagghögen. Den största biten i den första gruppen är 10x9,5x5,5 cm stor inklusive ett 225 cm tjockt slagg lager på insidan. Denna insida består av en intill 1,5 cm tjock sintrad (blåsig), reducerad zon som övergår i 94 en intill 2 cm tjock oxiderat bränd zon. Utsidan är en brottyta utan vare sig intryck av vidjekonstruktion eller avtryck av större stenar. Leran, som har använts, är mel langrov med mycket silt/finsand och enstaka sandkorn och småstenar. På ett mindre fragment (6X6,5X4 cm) består insidan av en intill 1,5 cm tjock zon av slag och sintrad (blåsig) ugnsvägg utan att det tydligt går att avgöra gränsen mellan slagg och ugnsvägg. Denna zon övergår i en upp till 2 cm tjock oxiderat bränd zon, som avslutas i en brott yta. Leran är den samma som i det största fragmentet. Det minsta fragmentet (2x2xl,5 cm) är oxiderat bränt och har en avstruken yta som bör vara en rest av en utsida på konstruktionen. Från provschaktet kommer två fragment av oxiderat bränt lera av samma typ och kvalitet som ovan. Diskussion Ugnsväggsmaterialet från de två provschakten i Fril lesbo är likartat och karakteriseras kanske främst av det som saknas iförhållande till andra ugnsväggsfynd. Inget av fragmenten har den förglasade zonen på insidan, som oftast uppstår åtminstone nära blästeringången som en effekt av hög värme och järnets flussande ef fekt. Bristen på förglasning, även i de fall där slagg har avsatts på ugnsväggens insida, kan teoretiskt bero på lerans värmetålighet, men är snarare ett uttryck för att lera inte ingått i den delen av ugnen, där de högsta temperaturerna har nåtts. Bristen på vidjeintryck tyder också på att ugnskonstruktionen har varit en annan än det traditionella lerschaktet byggt kring ett vidjeflät. Det finns dock inte heller några tydliga stenavtryck som kan peka på en stenramskonstruktion. Förekomsten av ett fragment med avstruken yta (SoH 8699) visar att leran åtminstone på något ställe utgjort en utsida på konstruktionen. I övrigt tyder tjockleken men främst fragmentens smala reducerade zon på att de lerbyggda delarna av ugnsväggen var ganska tunna (46 cm). Detta ger en viss indikation att ugnarna inte har haft några större dimensioner. Det finns inte heller några spår av reparationer som skulle kunna peka på flera körningar av ugnarna. Dessa indikationer är dock mycket osäkra eftersom leran tydligen utgjort en begränsad del av ugnarnas konstruktion Råmaterialet är sannolikt en lokal mellangrov lera som dock inte har kunnat hittas direkt intill ugnarna och slagghögarna, som ligger på sand. Bilaga 5. Ugnsväggar från RAÄ 175, Trehörna Ole Stilborg Inledning Ugnsväggsfragmenten är uppsamlade tillsammans med slagg från lokalen RAÄ 175, Trehörna socken. Frag menten har registrerats och bedömts av Skea utifrån arkeometrisk kunskap om schaktväggar och annan teknisk keramik med anknytning till järnreducering. Väster om bäcken Totalt sex fragment från detta område har registrerats och tolkats. De har delats upp i fyra grupper beroende på utseende och förekomsten av påsmält slagg. Grupp 1 omfattar en stor bit (19X17,5X9,5 cm) och en mindre (8x6,5x7,5 cm). Båda har en ojämn förglasad, delvis blåsig, reducerad insida med flytstrukturer. Den an dra sidan av bitarna består i båda fall av en brottyta, som är rödoxiderad på den större, tjockare biten och ljusgrå, reducerad på den mindre och tunnare biten. Zoneringen i den större biten från insidan utgörs av en intill 4 cm bred förglasad och blåsig zon, följd av en intill 2 cm bred sintrad, blåsig, reducerad zon vilken övergår i en intill 3,5 cm bred hårt bränd, oxiderad zon. Bredden på zonerna varierar en hel del på olika ställen i ugnsvägsfragmentet. Det mindre fragmentet har en snarlik zonering, där dock en intill 1,5 cm bred, reducerat bränd zon följd på den sintrade zonen. Redu ceringen tycks alltså ha nått något längre in iugnsväggen i den mindre biten. Godset i båda bitarna består av en mellangrov, silt/frnsandrik lera som har magrats med en hög andel organiskt material i form av stråfragment (observerad maxlängd 2 cm). Grupp 2 består av en bit (13x9,5x5 cm) med en ojämn förglasad insida snarlik den på bitarna i grupp 1. Den motsatta sidan är en hårt bränd, oxiderad brottyta. Det som särskiljer denna bit är att insidans intill 3 cm breda förglasade zonen direkt följs av en intill 1,5 cm bred kompakt, sintrad, oxiderad zon, vilken följs av den hårt brända oxiderade zonen. Detta tyder på lika höga temperaturer som ovan men under kortare tid och med en mindre reducerande atmosfär alternativt en tunnare ugnsvägg på detta ställe som tillät att syre trängde när mare in mot insidan. Godset är samma som i grupp 1. Grupp 3 består av två jämnstora bitar (12x9x8 cm och 10X8X6,5 cm) som båda har en oregelbunden form. På det större ugnsväggsfragmentet har en 9X5 cm stor slaggklump trängt in och inbäddats i ugnsväggens in sida. Detta har deformerat väggens zonering, som ändå har likheter med den som observerats på bitarna i grupp 1. Den motsatta sidan på det 8 cm tjocka fragmentet är en brottyta i reducerat bränd lera. Godset är det samma som i grupp 1. På det mindre fragmentet har det avsatts enbart en mindre mängd slagg så orsaken till den ”hopblandade” zoneringen med förglasade delar på båda sidor ska nog sökas i en sekundär brän ning av ugnsväggsfragmentet. Sådana fynd visar på att järnhanteringsaktiviteten på platsen är mera än en engångsföreteelse. Godset i den mindre biten är snarlik det i grupp 1, men leran tycks vara mera sandig och innehåller enstaka lite större stenar. Grupp 4biten är ett konglomerat av ett 20x13x9,5 cm stort ugnsväggsfragment och en nästan lika stor slaggklump med tydliga träkolsavtryck. Ugnsväggens förglasade, delvis flutna, reducerade insida vänder dock bort från slaggen som istället ligger an mot ugnsväggens lägst brända sida. Zoneringen är snarlik den på frag menten i grupp 1. Detta bör betyda att ugnsväggsbiten är en avspjälkad bit av ugnsschaktets insida som kanat ner och lagt sig ovanpå slaggen i slagguppsamlingsgro pen. Vid sammanbränningen har slaggen tydligen inte varit tillräckligt varm för att sekundärt sintra den lägre brända delen av det avbrutna ugnsväggsfragmentet. En alternativ tolkning är att det rör sig om en utskjutande del av schaktets bas, som slaggen har flutit in under. Godset är svårbedömt eftersom den lägre brända sidan av ugnsväggen är förseglad av slaggklumpen. Det finns dock likheter med godset i grupp 1. Oster om bäcken Det uppsamlade materialet omfattar en 12,5x8x4 cm stor ugnsväggsbit med en ojämn, förglasad, reducerad insida eventuellt med en tunn slagghud. Den förglasade zonen är tunn och följs av en intill 2,5 cm bred reduce rad, sintrad, blåsig zon och en intill 1,5 cm bred oxiderat bränd zon. Denna sista slutar i en brottyta vari också finns två större stenar varav den största mäter 9X5X2 cm. Leran är grov, sandig med enstaka större stenar. De två största stenarna är sannolikt inte en naturlig del av leran men tillförda under konstruktionen av schaktet. Inga spår av organisk magring har observerats. Lösfynd från området Två ugnsväggsbitar har ingen närmare angivning av fyndplats. Den ena (10x9,5x5,5 cm) är ett konglomerat med slagg där ugnsväggsmaterialet tycks inkilat mellan två slaggansamlingar. Zoneringen är därför mycket oklar. Den lägst brända delen av ugnsväggsmaterialet visar dock ett gods bestående av en mellangrov lera och rik organisk magring snarlik grupp 1 från områ det väster om bäcken. Det är inte möjligt att avgöra om konglomeratet uppstått i samband med skador på ugnsväggen under körningen av ugnen eller det rör sig om en sekundär sammansmältning av slagg och ugns väggsrest från ett rivet schakt. 95 Den andra biten (9,5X6,5x4,5 cm) är också intressant. Här finns ett slagglager på insidan och i detta lager en 2,53 cm bred, rak ränna, som kan vara ett resultat av ett intill liggande blästerhål. Emellertid är den förgla sade zonen på själva ugnsväggen ganska smal, följd av en intill 1,5 cm bred sintrad, blåsig, reducerad zon och en intill 1 cm bred hårt bränd, reducerad zon (fläckvis oxiderad). Detta tyder inte på de höga temperaturerna som associeras med området runt blästeringången. Godset består av en mellangrov lera med rik organisk magring snarlik den i grupp 1. Tolkning Godsvariationen visar att det insamlade ugnsväggsmate rialet representerar minst tre olika ugnskonstruktioner, varav två enbart är representerade av vart sitt fragment medan övriga fragment kan härröra från samma ugn. Av de två avvikande fragmenten är det från området öster om bäcken tydligast annorlunda, bestående av en grov lera utan synlig magring men med större stenar i konstruktionen. Det andra med beteckningen grupp 3 från området väster om bäcken är visserligen orga niskt magrat som majoriteten av ugnsväggsfragmenten, men dels är leran något grövre dels är fragmentet tydli gen sekundärt sintrat, vilket tyder på att det tillhör en äldre, raserad ugn. Majoriteten av fragmenten, som således kan härröra från samma schakt, ger möjlighet att diskutera schaktets konstruktion. Godset bestående av en mellangrov lera tillsatt finfördelat organiskt material möjligen halm känns från andra ugnskonstruktioner främst i Väs tergötland (Stilborg 2008, 19). Ugnsväggsfragmenten är ovanligt tjocka mellan 4 och 9,5 cm. Som jämförelse är det tjockaste schaktfragmentet från ugnarna vid Järnstad 7 cm tj0ckt och det nästtjockaste runt 5 cm (Willim et al 2012, 480. Flera av Järnstadfragmenten har tydliga avtryck från ett vidjeflätverk som lerschaktet traditionellt byggts kring. På Trehörnafragmenten har det trots dessas storlek och tjocklek inte observerats vara sig vidje eller stenavtryck. Det är därför möjligt 96 att schaktet i detta fall har byggts enbart av lera, vilket skulle passa logiskt med de kraftiga dimensionerna. En liknande tolkning har gjorts av massiva ugnsväggs fragment från medeltida ugnar undersökta vid Insjön, Dalarna respektive Markaryd i Småland (Stilborg 2008, 9; Stilborg 85 Lindahl 2004). Såväl ugnsväggsfragmen ten från Markaryd (saknar data om tjocklek) som de 4 9 cm tjocka fragmenten från Insjön saknade tydliga vidje eller stenavtryck. I Markarydmaterialet fanns ett tydligt exempel på att en del av ugnsväggens insida har spjälkat av och vikts ner på en lägre del av ugnsväg gen medan det på ett av Insjönfragmenten syntes en tydlig spricka som förstadium till en liknande händelse (Stilborg 85 Lindahl 2004, 3 85 Stilborg 2008, 9). Ett ugnsväggsfragment som låg inbäddad i slaggklumpen i slaggropen på ugnen i Insjön är ytterligare ett exempel på bitar av insidan som spjälkat av. Detta kan vara paralleller till konglomeratet i grupp 4 (väster om bäcken). Det har diskuterats om dessa skador beror på att ugnarna återanvänts och om det inbäddade ugnsväggsfragmentet i Insjöugnen kan härröra från ett inbrott i schaktet för att ta ut järnet efter första körningen. Detta är självklart en möjlig tolkning som i så fall också kan appliceras på Trehörna, men i dagens läge saknar vi experimentell testning som skulle kunna avgöra om en annan körning av ugnen gör det mera sannolikt att sådana skador uppstår. Litteratur Stilborg, 0. 2008. Ugnar vid Insjön, Dalarna 85 Ugnar i Ledsjö, Vg. KFLrapport 08/0610. Stilborg, 0 85 Lindahl, A. 2004. Medeltida ugnar i Markaryd. KFLrapport 04/0224. Willim, A., Ogenhall, E., Forenius, S. 85 Stilborg, 0. 2012. Järnhantering vid Verkstadsvägen i Motala. Ar keometallurgiska analyser av slagg, järn och ugnsvägg Östergötland, Motala kommun, Kanaljorden 3:3 och 3:38, RAÄ 188, Motala stad. UVGalrapport 2012: 14. Riksantikvarieämbetet. Bilaga 6. Ugnsväggar från RAÄ 284, Törnevik Ole Stilborg Inledning Fyndmaterialet härrör från provundersökning i en slagghög RAÄ 284, Törnevik, Tjärstad ssocken. Frag menten har registrerats och bedömts av Skea utifrån arkeometrisk kunskap om schaktväggar och annan teknisk keramik med anknytning till järnreducering. Material Totalt består provmaterialet av två små lösa fragment, ett något större fragment samt ett mindre och ett större avspjälkat lager av ugnsväggsmaterial fastsintrat på slagg. Resultat A. Två små fragment består av siltigfinsandig mel lanlera med enstaka flera millimeter långa stråavtryck. Godset har bränts i reducerande atmosfär. B. Ett 3X3x1,7 cm stort fragment består av samma gods som A. Stycket har en tydlig värmegradient från en sintrad/ lätt förglasad, reducerat bränt insida, följd av en intill 1,5 cm bred, lägre bränd, reducerad zon, till en 0,2 cm bred oxiderat bränd zon, som slutar i en brottyta. C. Ett få millimeter tjockt, reducerat bränt lager av ugnsvägg är fastsintrat på en mindre slaggklump. God set är det samma som A. D. Ett 20X9X0,9 cm stort, reducerat bränt lager av ugnsvägg är fastsintrat på en större slaggklump. Godset är det samma som iA, men här ses stråavtryck som är flera centimeter långa. Högst sannolikt är det spåren efter en magring med tröskeavfall. varp, närmast runt. 15 18 m i diam och 0,2 1,5 m h. I ytan talrikt med 0,05 0,3 m st brunsvart, blåsig slagg...". Fornlamningen ar registrerad som byttla'mning, men blir omregistreras som blastbrakslamning. Vid besiktning utförd av Erika Rafi oktober 2013 pdtrajfades blastbraksslagg (bl a slaggbitar med tra'kølsavtrytk) otb rester av ugnem lerbekladnad i varpet. varstad ar granmøtken till Nykil otb Ulrika. jamfb'r också med Kjell I 993.'3132. Foto: Erika Raf 97 '. _ .p I' I .59:an ana_z_ ._,_4::gjfug.:a._ r › ÖHÄRTA .. _ ' _ ' , 'I' O R N 'V J K 5 . .därm'uir .1 ;mama mans. ._ 121.13", xwgwmmuw \ =Wmfmwa Ewa :zarn'muwø.. ' ,raw :§ng * ' ' 4 i_ I ;5: 'in' '. I' V. 'qu ' Figur 2. Storskg'fleskartan över T ärnevik från 1 799. På kartan ar RAÄ 284 markerad som ”Sinnerkallm ”, a' v 5 en kalle med slagg. (Lantmaterimyndigbeternas arkiv, 05tjr27, 1 799) 98 Tolkning Godset till ugnsväggen bestående av en mellangrov lera magrad med tröskeavfall har sin närmaste parallell i ugnsväggsrester uppsamlade från RAÄ175, Trehörna och de flesta parallellernai godsen som använts till ett antal järnreduceringsugnar undersökta i Västergötland (Willim et al 2012). Provmaterialet från Törnevik är mycket begränsat och omfattar tydligen inte den delen av ugnen där vär mepåverkan är som kraftigast. Det kan därför enbart ge mycket osäkra upplysningar om ugnens utseende. Överensstämmelsen i gods tyder på att det rör sig om rester efter samma ugn. Dimensionerna på ugnsväggs materialet tyder snarast på att ugnsväggarna inte har varit speciellt tjocka och det påminner därför mera om Motalaugnarna än om de kraftigare ugnarna från Järnstad (op. cit.). Objektet D bestående av en stor slag gansamling och en icke så högt bränd men reducerad del av ugnsväggen tyder på att det är en del av ugnens bas med lägre temperaturer än högre upp, men inte längre ner än att det fortfarande härskar reducerande förhållande innanför ugnsväggen. Det syns ingen eller möjligen en svag kurvatur i lagrets längdriktning, vilket antingen tyder på en ganska stor diameter på schaktet eller att det inte varit runt. Fyrkantiga rum förknippas med stenramsugnar, men det finns inga stenavtryck på något av de keramiska fragmenten från Törnevik. Ole Stilbørg Litteratur Willim, A., Ogenhall, E., Forenius, S. 86 Stilborg, 0. 2012. Järnhantering vid Verkstadsvägen i Motala. Ar keometallurgiska analyser av slagg, och ugnsvägg Östergötland, Motala kommun, Kanaljorden 3:3 och 3:38, RAÄ 188, Motala stad. UVGalrapport 2012: 14. Riksantikvarieämbetet. Notering Lena Grandin, UV GAL har via foto på epost också sett den största biten (provbit D) från RAà 284. Enligt henne härstammar lämningen med stor sannolikhet från blästbruk (Lena Grandin, muntligt 20140909). _ 1 .. .iL ..j._ " '' . :ih Figur 2. Detalj av storskg'fleskartan över T ärnevik fran 1 799. På kartan ar RAÄ284 markerad som ”Sinner kullen ”, a' v 5 en kalle med slagg. (Lantmaterimyndig heternas arkiv, 05tjr27, 1 7 99) 99 Bilaga 7. Kalibrerade 14Cda1'teringar Almospheric data from Raimar et al (2004);OxCal vs. 10 ank Ramsay (2005); aub r:5 sd: 12 pmb usp[ahmn] s GrN23718 : 1550:|:30BP 1800BP .. g 5 68.2% probability JamStad 's ; 430AD (43.7%) 490AD .å 170031): 500AD(24.5%)560AD å k 954% probability ;3 1600BP , s»a\_\\ 420AD(95.4%)580AD c : D E i /// 0 150on 5 5 K .9 140on 5 “3 : m 130on : I i 1 1 I 200CalAD 400CalAD 600CalAD 800CalAD Calibrated date Atmospheric data from Reimer et al (2004);OxCal v3.10 Bronk Ramsay (2005); aub r:5 sd: 12 pmb usp[ahmn] E GrN23724 : 1450:|:30BP __ g 17°°BP á 68.2% probability JamStad ng : 590AD (68.2%) 645AD .s 160on 5 95.4% probability ä s 560AD (95.4%) 655AD :2 \ .g 150on 5 s\\n \ 8 i 7,) e 1400BP 3 // 'ä 130on : 94 : 120on : 1_l |_l 11111111111.111I1111I111I111I1 300CalAD 500CalAD 700Ca1AD 900CalAD 400CalAD 600CalAD 800CalAD Calibrated date Almospheric data from Raimar et al (2004);OxCal vs. 10 ank Ramsay (2005); aub r:5 sd: 12 pmb usp[ahmn] GrN23725 : 1455:|:20BP 170on a .. g : 68.2% probability JamStad ng : 590AD (68.2%) 640AD .s 1600BP 5 95.4% probability g 565AD (95.4%) 645AD 4% 1500BP 5\\__ _ ä x > e i // / å 1400BP K '6 : N , “4 130on 5 1 I | 1 1 1 | 1 1 1 1 | 1 1 1 | | 1 1 | 1 | 1 | | 1 1 1 300CalAD 400CalAD 500CalAD 600CalAD 700CalAD 800CalAD Calibrated date Radiocarbon determination Radiocarbon determination Radiocarbon determination 1900BP 1800BP 1700BP 1600BP 1500BP 1400BP 13OOBP : Almospheric data from Reimer et al (2004);OxCal v3.10 ank Ramsay (2005); aub r:5 sd: 12 pmb usp[ahmn] GrN23726 : 1590:|:50BP 68.2% probability 420AD (68.2%) 540AD 95.4% probability 340AD (95.4%) 590AD CalBC/CalAD ZOOCalAD 400Ca1AD 600CalAD 800CalAD Calibrated date Almospheric data from Reimer et al (2004);OxCal v3.10 Bronk Ramsay (2005); aub r:5 sd: 12 pmb usp[ahmn] 1800131, ; GrN23727 : 1620i30BP ' ' i 68.2% probablhty a 390AD (37.0%) 440AD 1700BP :\\\ 480AD (31.2%) 540AD : 95.4% probability 1600BP ; //// 380AD (95.4%) 540AD 1500BP i 1400BP E 13OOBP E (_1 (\(|(\||(\(||\||(\((|\(|(\((|| IOOCalAD 300CalAD 500CalAD 700CalAD ZOOCalAD 400CalAD 600CalAD Calibrated date 1700BP : 1600BP : 1500BP 1400BP _ 1300BP IZOOBP Almospheric data from Reimer et al (2004);OxCal v3.10 ank Ramsay (2005); aub r:5 sd: 12 pmb usp[ahmn] GrN23728 : 1420:|:30BP 68.2% probability 610AD (68.2%) 655AD 95.4% probability 580AD (95.4%) 660AD 5 ///> ;K _i_ 1x||1x(|(x(|I((|(\(|J(||J((|J((|I( 300CalAD 500CalAD 700CalAD 900CalAD 400CalAD 600CalAD 800CalAD Calibrated date Järnstad Järnstad Järnstad 101 Almospheric data from Reimer et al (2004);OxCal v3.10 ank Ramsay (2005); aub r:5 sd:12 pmb usp[ahmn] 160031) : GrN23729 : 13255on G : 68.2% probability 150031): 650AD (54.6%) 700AD .s : 740AD (13.6%) 770AD å 1400BP \ 95.4% probability g : »V\\\ 650AD (95.4%) 770AD 3 1300BP E //) .g *5 , g 120on 5 ;5 , N : “4 IIOOBP 5 \_l |_l 111111111111111111111111111111 400CalAD 600CalAD 800CalAD IOOOCalAD 500CalAD 700CalAD 900CalAD Calibrated date Almospheric data from Reimer et al (2004);OxCal v3.10 ank Ramsay (2005); aub r:5 sd:12 pmb usp[ahmn] ISOOBP :_ GI'N23730 : 1530:|:40BP : 68.2% probability 17°°BP i ?3823 83333 23823 . 0 1600131, 95.4% probability 420AD (95.4%) 610AD 150on 1400BP Radiocarbon determination 111111111117w\\1|111 1300BP 120on | 1 | 1 | i 200CalAD 400CalAD 600Ca1AD 800CalAD Calibrated date Almospheric data from Reimer et al (2004);OxCal v3.10 ank Ramsay (2005); aub r:5 sd:12 pmb usp[ahmn] 160031) : GrN23733 : 13803on 8 * 68.2% probability '5 ; 645AD (68.2%) 665AD ISOOBP a 95.4% probability _ 0 E) \ 615AD (95.44) 675AD ru _ '=\\1_,\\ a; 140on i :> .2 : /r/ :e / g 130on 'e : N cd , 120on 5 |_Ä |_Ä 1 I 1 I 1 | 1 I 1 1 i J 1 1 I \ I 1 I 1 l 1 1 1 1 | J 400CalAD 500CalAD 600CalAD 700CalAD 800CalAD 900CalAD Calibrated date 102 Järnstad Järnstad Järnstad Radiocarbon determination Radiocarbon determination Radiocarbon determination Almospheric data from Reimer et al (2004);OxCal v3.10 ank Ramsay (2005); aub 4:5 sd: 12 pmb usp[ahmn] ZOOOBP 3 Gl'N23734 : 1670:4:40BP __ E 0 4 4 Jarnstad 1900BP , 68.25 probablhty E 260AD ( 3,3%) 280AD 1800131) ' 330AD (64.9%) 430AD §\\__ 95.4% probability 17OOBP r \\r\ 250AD (90.8%) 440AD E /,/s// 480AD ( 4,6%) 530AD 1600BP ?K// 1500BP ; 1400BP * 1300BP 3 4 4 4 4 4 4 4 CalBC/CalAD ZOOCalAD 400CalAD 600CalAD 800CalAD Calibrated date Almospheric data from Raimar et al (2004);OxCal v3.10 Bronk Ramsay (2005); aub 4:5 sd: 12 pmb usp[ahmn] 120031) 5 St4564 : 5605:10on J__ t d 1000131) » 68.2% probability ams a 4 1290AD (68.2%) 1440AD 800BP 95.4% probability a 1250AD (92.6%) 1530AD 600BP * 1570AD ( 2,8%) 1630AD _ / 4OOBP / ZOOBP * OBP ZOOBP * 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 4 800CalAD IZOOCalAD 1600CalAD ZOOOCalAD IOOOCalAD 1400CalAD 1800CalAD Calibrated date Almospheric data from Raimar et al (2004);OxCal v3.10 Bronk Ramsay (2005); aub 4:5 sd: 12 pmb usp[ahmn] , St7969 : 2420:4:110BP 3000BP s 68.2% probability TallbOda 2800BP 750BC (15.0%) 68OBC 67OBC ( 6,2%) 63OBC 2600BP * 600BC (47.0%) 39OBC s \ 95.4% probability 2400BP * 850BC (91.9%) 350BC 300BC ( 3,5%) ZOOBC ZZOOBP * ZOOOBP * 1800BP 4 4 I 4 4 4 4 4 I 4 4 I 4 4 4 4 4 4 4 4 1500CalBC IOOOCalBC 500CalBC CalB C/ CalAD 500CalAD Calibrated date 103 Almospheric data from Reimer et al (2004);OxCal v3.10 ank Ramsay (2005); aub r:5 sd:12 pmb usp[ahmn] St13889 : 605:|:45BP s 68 20/ robability Horn .9 80on ' “ p ;å 1300AD (54.9%) 1370AD .E .\ 1380AD (13.3%) 1400AD ä \\ \2 95.4% probability g 600BP ///> 1280AD (95.4%) 1420AD “ä ,8 g 40on s 8 .6 M M 20on 1_l L! |_/ . I I 1 1200CalAD 1400CalAD 1600CalAD Calibrated date Almospheric data from Reimer et al (2004);OxCal v3.10 ank Ramsay (2005); aub r:5 sd:12 pmb usp[ahmn] St13890 : 1335:|:45BP = 68 20/ b b'l' Horn 8 1600131) _ . opro a 11ty ä 640AD (54.6%) 710AD .s 740AD (13.6%) 770AD ä 95.4% probability g 1400BP *\\\, 610AD (95.4%) 780AD 0 /> g , //2 o / 'å 120on / .ä “3 “4 100on \_l |_l |_l . 1 . 1 . 1 . 1 400CalAD 600CalAD 800CalAD IOOOCaIAD Calibrated date Almospheric data from Reimer et al (2004);OxCal v3.10 ank Ramsay (2005); aub r:5 sd:12 pmb usp[ahmn] 13OOBP T St13891 : 975i45BP . 120031, 68.2% probability Hkallnge 1010AD (26.2%) 1060AD 1080AD (42.0%) 1160AD 95.4% probability 980AD (95.4%) 1170AD IIOOBP IOOOBP 2 90on , / 80on g 700BP f 60on Radiocarbon determination 1 . 1 | . 1 1 | 600CalAD 800CalAD IOOOCalAD 1200Ca1AD 1400CalAD Calibrated date 104 Radiocarbon determination Radiocarbon determination Radiocarbon determination ZOOOBP 1800BP 1600BP 1400BP 1800BP 1700BP 1600BP 1500BP 1400BP 1300BP 120on : 900BP 8OOBP : 700BP , 6OOBP : 500BP 4OOBP : 300BP Almospheric data from Raimar et al (2004);OxCal v3.10 ank Ramsay (2005); aub r:5 sd: 12 pmb usp[ahmn] * St13894 : 1690i45BP 68.2% probability Oppeby 260AD (11.4%) 290AD \ 320AD (56.8%) 410AD \\\\\ 95.4% probability ) 230AD (95.4%) 440AD ( I I | i i I CalBC/CalAD 200CalAD 400Ca1AD 600CalAD 800CalAD Calibrated date Almospheric data from Reimer et al (2004);OxCal v3.10 Bronk Ramsay (2005); aub r:5 sd: 12 pmb usp[ahmn] :_ St13895 : 1470:|:45BP 5 68.2% probability Oppeby ; 560AD (68.2%) 640AD : 95.4% probability : 440AD ( 5,1%) 490AD ;\ 530AD (90.3%) 660AD ; 7\\ s \ 2 //a/ I I i I I i I 200CalAD 400Ca1AD 600CalAD 800CalAD Calibrated date Almospheric data from Reimer et al (2004);OxCal v3.10 Bronk Ramsay (2005); aub r:5 sd: 12 pmb usp[ahmn] _ St13993 : 625i45BP 68.2% probability Oppeby \ L 1290AD (26.1%) 1325AD 1345AD (42.1%) 1395AD 95.4% probability 1280AD (95.4%) 1410AD IOOOCalAD 1200CalAD 1400CalAD Calibrated date 1 600CalAD 105 106 Radiocarbon determination Radiocarbon determination Radiocarbon determination 1700BP i j 68.2% probability : 590AD (68.2%) 660AD IÖOOBP 95.4% probability * 0 1 SOOBP :_ \\\ 540AD (95.4 A1) 680AD E \\ 1400BP ; / 1300BP 120on 5» IIOOBP \_l |_l I I I 1 I ZOOCalAD 400CalAD 600Ca1AD 800CalAD IOOOCalAD Calibrated date Almospheric data from Reimer et al (2004);OxCal v3.10 Bronk Ramsay (2005); aub r:5 sd: 12 pmb usp[ahmn] Ua12361 : 1565:|:55BP 68.2% probability _ 420AD (68.2%) 550AD 1 BP 800 1 95.4% probability \ 380AD (95.4%) 620AD 1600BP 1400BP IZOOBP Almospheric data from Reimer et al (2004);OxCal v3.10 ank Ramsay (2005); aub r:5 sd: 12 pmb usp[ahmn] Ua12358 : 1420:|:50BP CalBC/CalAD ZOOCaIAD 400CalAD 600CalAD 800CalAD 1800BP 1600BP 1400BP IZOOBP IOOOBP Calibrated date Almospheric data from Reimer et al (2004);OxCal v3.10 ank Ramsay (2005); aub r:5 sd: 12 pmb usp[ahmn] 1_Ä 1_Ä | 1 Ua12362 : 1420:|:55BP 68.2% probability 580AD (68.2%) 660AD 95.4% probability 1 1 I 530AD (95.4%) 700AD ZOOCaIAD 400C alAD 600 Calibrated date CalAD 800CalAD IOOOCalAD Järnstad Järnstad Järnstad Radiocarbon determination Radiocarbon determination Radiocarbon determination Almospheric data from Raimar et al (2004);OxCal v3.10 ank Ramsay (2005); aub r:5 sd: 12 pmb usp[ahmn] Ua13120 : 1300:|:65BP 68.2% probability JamStad 650AD (68.2%) 780AD 95.4% probability 630AD (95.4%) 890AD 1600BP IZOOBP IOOOBP 14OOBP 800BP (_1 |_/ | ( 4 . x ( i ( ( y ( . ZOOCaIAD 400CalAD 600CalAD 800Ca1AD IOOOCalADIZOOCalAD Calibrated date Almospheric data from Raimar et al (2004);OxCal v3.10 ank Ramsay (2005); aub r:5 sd: 12 pmb usp[ahmn] Ua8554 : 685:|:65BP 0 68.2% probability GOdegard 1260AD (40.6%) 1320AD 1350AD (27.6%) 1390AD xxx 95.4% probability 1220AD (95.4%) 1410AD IOOOBP 800BP 400BP & 600BP /s/ ZOOBP ( i ( | 4 . w . i 800CalAD IOOOCalAD 1200CalAD 1400Ca1AD 1600Ca1AD 1800CalAD Calibrated date Almospheric data from Raimar et al (2004);OxCal v3.10 ank Ramsay (2005); aub r:5 sd: 12 pmb usp[ahmn] 190on f Ua30055 : 1649i30BP ; 68.2% probability MOtala 1800BP 5 345AD (12.7%) 370AD K 375AD (55.5%) 430AD 1700BP 3 »a 22 \ 95.4% probability : :;> 260AD ( 2,2%) 280AD 1600BP : OAD (83.3%) 470AD / D ( 9,8%) 540AD 150on E 14OOBP 13OOBP å \_à \_à I 1 | | | L | L CalBC/CalAD 200Ca1AD 400Ca1AD 600CalAD Calibrated date 107 108 Radiocarbon determination Radiocarbon determination Radiocarbon determination 160031) : Ua30622 : 13705on : 68.2% probability 1500BP i 640AD (68.2%) 670AD \ 95.4% probability _ 0 1400BP i ,\7\ 600AD (95.4A1) 690AD : r/V//> 1300BP 120on 3 IIOOBP i |_J |_l 1I1111111I1111111I1111111I. 400Ca1AD 600CalAD 800Ca1AD IOOOCalAD 500CalAD 700CalAD 900CalAD Calibrated date Almospheric data from Reimer et al (2004);OxCal v3.10 Bronk Ramsay (2005); aub r:5 sd: 12 pmb usp[ahmn] i Ua30624 : 14895on 17OOBP 68.2% probability 550AD (68.2%) 605AD 1600BP 95.4% probablhty 1500BP 1400BP 1300BP : IOOOBP 800BP 600BP 400BP Almospheric data from Reimer et al (2004);OxCal v3.10 ank Ramsay (2005); aub r:5 sd: 12 pmb usp[ahmn] 460AD ( 1,3%) 480AD 530AD (94.1%) 650AD |_/ 1_l 300CalAD 400CalAD 500CalAD 600CalAD 700CalAD 800CalAD Calibrated date Almospheric data from Raimar et al (2004);OxCal v3.10 ank Ramsay (2005); aub r:5 sd: 12 pmb usp[ahmn] Ua34518 : 785:|:40BP i 68.2% probability 1220AD (68.2%) 1270AD 95.4% probability x\_\_rr 1170AD (95.4%) 1290AD _ r/> \_I \_Ä 1 I \ I 1 1 1 i J 1 I 1 i J 1 1 1 | 1 I 1 1 l 1 I 1 I \ 1 1 1 1 \ I 1 1 900CalAD 1 IOOCalAD 1300CalAD 1500CalAD IOOOCalAD IZOOCaIAD 1400CalAD Calibrated date Motala Motala Godegård Radiocarbon determination Radiocarbon determination Radiocarbon determination Almospheric data from Raimar et al (2004);OxCal y3.10 ank Ramsay (2005); aub r:5 sd:12 pmb usp[ahmn] , Ua45183 : 592:|:52BP . 8 ; 68.2% probability U 'r'ka OOBP \ 1300AD (50.1%) 1370AD \ 1380AD(18.1%)1410AD \\ 95.4% probability 6OOBP i /> 1280AD (95.4%) 1430AD 4OOBP s 20on \_l \_l |_l \ \ \ i i IOOOCalAD 1200Ca1AD 1400Ca1AD 1600Ca1AD 1800CalAD Calibrated date Almospheric data from Raimar et al (2004);OxCal v3.10 ank Ramsay (2005); aub r:5 sd:12 pmb usp[ahmn] : Ua45185 : 1578:|:32BP 1800BP s .. 5 68.2% probability H alleStad ; 430AD (26.5%) 470AD 170031) \ 480AD (41.7%) 540AD : \\\ 95.4% probability 16OOBP : \> 410AD (95.4%) 560AD 150on 14OOBP E 13OOBP E i i l \ u \ 200Ca1AD 400CalAD 600CalAD 800CalAD Calibrated date Almospheric data from Raimar et al (2004);OxCal v3.10 Bronk Ramsay (2005); aub r:5 sd: 12 pmb usp[ahmn] i Ua46079 : 788:|:30BP . 68.2% probability Ny k" IOOOBP _ 1220AD (68.2%) 1265AD , 95.4% probability \ 1185AD( 1,3%) 1200AD 8OOBP s \ “ \* :> 1205AD (94.1%) 1280AD /,/ 6OOBP 4OOBP |_I |_H_I I l \ 1 l \ J | l \ 1 l \ 1 I l \ i I \ 1 I I \ I l \ i I l 1 I I \ J 900CalAD 1 IOOCalAD 1300Ca1AD 1500CalAD IOOOCalAD IZOOCalAD 1400CalAD Calibrated date 109 110 Radiocarbon determination IOOOBP 800BP 600BP 400BP Almospheric data from Reimer et al (2004);OxCal v3.10 ank Ramsay (2005); cub r:5 sd: 12 pmb usp[chmn] . Ua46080 : 799i30BP 68.2% probability * 1220AD (68.2%) 1265AD 95 .4% probability \\ \ 1180AD (95.4%) 1280AD :::> /, \_l |_l \|I\\\|\|\\\|\\\||\\I\|\|\|\\\||\ 900CalAD 1 IOOCalAD 1300Ca1AD 1500Ca1AD IOOOCalAD 1200CalAD 1400Ca1AD Calibrated date Nykil Denna Forskningsrapport ingår i ett större arbete som hand|ar omiarn hanteringens a|dre historia i Östergöt|and. Förutom en översikt över |anet i sin he|het har två områden va|ts ut För en Fördjupad granskning: Ha||estad socken, som ar en de| av Ha||estad bergs|ag, samt Nyki|s och U|rika socknar, sydväst om Linköping. Rapporten visar b|and annat att det mede|tida bergsbruket i Ha||estad bör ha töregåtts av ett b|astbruk under Jarnå|dern. Men samtidigt med de mede|tida masugnarna och gruvorna i norra Östergöt|and har det också existerat ett b|astbruk i socknarna söder om Linköping. |SSN14039273 Rapport 2014:34 U ÖSTERGÖTLANDS MUSEUM