SKS

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

S K S SVENSKA KYRKANS STUDIEFÖRBUND Under 1960talet började studieförbunden inom Svenska Kyrkan att växa fram. Linköpings stift var indelat i 8 regioner. Ledare för distriktsstyelsen var Erakjonsson, som också var ordf. i Mjölbyregionen, dit hörde även Skänninge, Mantorp och Ödeshög med omnejd. Jag kom in i styrelsen omkr. 1965. Det ordnades kurser i nästan alla tänkbara ämnen, mångai samband med kyrkan. I konsthantverk såsom vävnad, broderi, knyppling mm. Språkkurser mest engelska på alla stadier, franska och spanska. Handledare utbildades på löpande band och en kursplan måste alltid finnas och helst följas. Det var tävlan mellan olika studieförbund att få de flesta kurserna och många deltagare. Studieförbunden fick statsbidrag och bidrag från kommunen efter antalet elever och kurser. Det var ett sätt att förena nytta med nöje och folkhumorn kallade det för: 'isubventionemt umgängesliv”. Många år var jag med i styrelsen, samtidigt som jag var kursledare. Det var en balansgång, men det gick bra att sitta på två stolar. Mjölbyregionen var på den tiden en mönsterförening under Doräsjonssons ledning för hela Sverige. Det kom ofta långväga besök, för att se och lära hur det hela hade växt fram. Ekonomin var under många åri toppen, det gjordes studieresa åt olika håll och åt olika länder. Jag var ibland i broms för styrelsen, jag tyckte det växte för., fort och för stort, och plötsligt ändrades allting. Marknaden blev liksom mättad. Kurserna minskade såväl i antal, som med deltagare och därmed också både statsbidrag och bidrag från kommun. Jag slutade som kursledare 1975, var med några år till i styrelsen, och innan det vände ned i slutet på 1970talet, avgick jag. Det gick fort tillbaka, med hela SKS regionen i vårt stift. Studieförbunden finns fortfarande kvar, med arbetar på ett annat sätt i mindre skala och mindre antal anställda.