Sägner från bl a Omberg

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

i . al_ WJWZZÄMÃ/i'øäääa . I . Ö?? * _ S.. ååh QR _ A _ _._ . 4\ å nivå.. kåxfkirÄ®®Å4 :sä x... :m .våg N§MW§N§$\KÄ (sym K \Y. k? _ .N›§.. _ _ , .Nå _. ,V _ ._ . M Ä? 9._ »Så ., : $<>vkaa§9.$› kämnm ,, N, .. ._ .. \ i. E ,. a 0 N? N ANY.. I : Landsm Uppsala 15110 ; Sv 'Rot 1912* _ q ägs: _ Nå; .N _ i . __ §§§\§._., åwååä w , _ F _ _ gå. sk§åågåå ååå. _, . så. .. _ V . _ §3wå _ .åxiåäs F _ _ i. __ .Nêååáååå .Våêáåêkåfå \ . . _ ._.§§§§§e§\ñ êgêNåês . ( \ v ES A ä H _ gx§üx§x§1v§ A. \\ ÖGL. _\§,“§m»\\§vsüm§.üw\\åxwñ g _ å ' Landsm.Upps.4892 Åmxwwwwåêå å» sä >G.Peüersson.1932. AP P U_NA WN åwå e Läxa så å xå , .\.\_ _ N § ÅNWX gåNwQ .Ö 6%., _.\ va . “§.\% NN .Nm gämwx \( \ .. äNâN w _;\. Lan dsm.Upp's.48.94'4 W G.Peüersspn.1932.HfOV öGL. i I å .wc åk å .I \\ u . i . Q .. §\ MQ. ÄN. .Q Qä . . Ö . .x . ål _ .Nå \&wv väv ;väv ä \.3\ ?MW , Va.le 4:24vagam;u:i,m7“Watê'äuuw .gå.4._9W*w{$$?*'á=$?ü;›h“øn\2f\ 317: _. i , V ,: ,. i. A, ,_ _. " _ _ _ bl, .Veg _ _ _ _ W M W "' Ä " _ " 7"”'iláiiaåiåi'ügggiêâê'álé _ iw*'*fh?ettmson71928:*fiTOi ø '.yfd _ A 7.7. K __ A __ _ _Vi _ __ ._._ ' I ___ _ M_ _ ,u Lamhm üppS.1836:8 * " R.Pettersson.19“28,V.T0LLSTA1j " ” V ..._1625 ,M .__.__%Lra__ åra/f o' sår/4! A _ V P MW” I ./ P .Q › . “W _, ,fog Mm .IW 4% _, .__,_§ád:(4'/Lo;0 de; . a: › .lm/?å _____ _. 7 'Landsm.Upps›.1836:8 . Riketterasbnlggs, V.TOLLSTA A" “ ' qui: u ' :gsat'sddnguxspmm _v . , ._ Å _ , __ i “____øwnçurnjrlps*I'IOL'A'SZGI'UOBUaneJ'H I _ _ A_ 3 :9881'566n WSPU'Q'I _ . ..... ,_ i, , ___ A A _ ' › 1 / = ' ' x _ * ,W127 ' yra ._._ V A ,.. ,A i _ GV . ' ,J 1 'v , .› N p _v /y 2 # / 7 ' " ' ' “ __ _ / ' a ,/ p 'rov/?WW Mh * 1 Lanasmfupgsussezi _ “ m ' _ * "“ ;1,;vvetteráon.1928.VÃVEESSN A ,_ (Landsm.Upps*1183 Ei: ......,:____.,.,._....›_.._....__...,7... _ 1 . _......,...., ......uuu....u..unu 4 nssnunuu nnnununAUEI andra hemligheter. Hannes moder påstod bestämt, att dagen därpå syntes på hännes kropp märken, som skulle hon blivit sla gen med spön. Vid samma tid berättas två personer, som gingo från kyrkan till Holsåker, ha sett mitt på landsvägen en blå eld omkring vilken hopar av trollkäringar dansade, \ \J De gamla sägnerna om klockgnagning, ridande på djur, nattliga kyrkbesök m. m. levde upp igän, ock en ock annan gång kunde trollen t. 0. m. rida på människor. Så berättas, att två gummor en kväll satto ock talade om att de om natten skulle som ridtyg använda den enas man, varför han den kvällen ej skulle få något bröd. Detta hörde mannen, som befann sigi ett angränsande rum. Han uppsökte genast matskäpet ock fick tag i en brödkant, som han ›knarvade» isig, Därmed var trollens makt bruten. På många ställen i socknen rådde stor oro, ock föräldrar uppsökte namngivna troll ock forehöllo dem deras brott. Inbördes hat, trätor, slagsmål ock misstroende rådde länge mellan personer, som förut varit goda vänner ock trogna grannar. Så småningom avstannade dock oroligheterna utan något särskilt ingripande av andliga eller världsliga myndigheter. En ock annan efterdyning kunde dock märkas ända in på 1880 talet. I Lövsjön bodde en tid en hyttarbetare, Karl Johan Andersson (f. 1855). Han lär ännu leva fast på annan ort. Denne man pâStOd sig bestämt kunna se av vissa kännetecken, som han höll hemliga, om en person var med trollen eller ej, varför dessa voro mycket förbittrade på honom. En julkv'all på 1880talet ñck han i sitt hem se tre personer .från den flere mil avlägsna Syrholnshy. I nästa Ögonblick voro de försvunna. Då” de strax därefter visade sig utanför fönstret, gick han ut, men blev då av dem överfallen ock misshandlad. De tre omnämnda per sonerna hade vid denna tid ej varit på trakten. Flere andra berättelser hava anförts om samme man, som förövrigt gjort sig känd för ett supigt ock oordentligt leverne. / svetsa» ,4 W ;m 5045;.;5 :12:4 › ; .›:r\å;g1^›g;:r11 ;Vihr, naiva* (s. 5...._8'54/4 /L'sk Zaøoc 4 414,42/ 1 AJ' (Sr/2244 /; få [tkr /7'12 A. .2 Anders Värmes historier. Sägner från Vätterns kust (V. Tollstad i Lysings här., Östergötland). Ur minnet upptecknade av AUG. HEFFNER år 1878.1 " å ra är sedan bodde i Hästholmens by en gammal ar betarâbbalrliliggen kallad »Anders .Värmen eller blott›Va1rnen». Han var barnfödd i Värmland ock tjänade 1 yngre är som lotslarling på. Vänern. Sedan tog han hyra på en 1 Hästholmen hemmahörande galeas, som han även en tid förde som skeppare, tilludess bolaget,, som ägde skutan, blev oense inbördes ock lat hanne ruttna l hamnen. Som äldre bodde Anders inne hos en gammal gumma, å Väster ärdens ägor. . _ Am] guidad: gubbengatt förmå att förtälja srna äventyr, men Jag lyckades dock att lösa hanls turtigas baândvdftls v1d en »gokottm el under seor in s urer a ern. . på oåbagåt't djasg minnes, ar g'ag i fölijande berättelser sökt bi behålla gubbens egendomliga åde föreställmngssatt ock språk. .Men som hans mål var en blandning av östgöta ock värmlands l k det föl'ande ej anses som något Språkpl'OV., utan blott :då ofåägnei.o'bi de hemlighetsfnlla väsen, som driva sitt spel i sjöar ock vattendrag, bärg ock skOg. 2, Om sj öfrun. På fämtitalet, började Anders, då. ja ännu förde skuta, som X. ruttne därinne i hamn för si dän va inte byggd än då, för då börja kaftin på Alvastra ä klokkar Svenertsmä komm ja en gågg frå Berghamn mä skuta tomm ä ble driven änna ner WW 1) Ur Småländska landsmålsföreningens i Uppsala samlingar. 42 ANDERS VÄRMES HISTORIER te Jo, inna ja kunne ligge opp Hästholmen. Dä va ett jävla: före. julafta, å då ä..t,_r911,a alltl snappe opp från .människera nåra bita te hälja, å så_ jör de te var hälj, Dä va ren skumt, då. ja komm in i vika mittför där jenjörns nu bor, män kunne inte komme in te lann, för då va is, utan lae fast skuta ve isbånne. Dän are ja hade mä mä, han jekk in i byn ä to mä sä mi lella kupperflaska, vi skulle hihihi _ förstås ha lite brännvin te jnla hi, män si när han 'jekk tebaks, yre då så, att han höll på å gå ner så låggt frå skuta., å han ,te poe på må, så ja fekk ut å jälpe'n. När vi komm'in i skansen, kunne vi.th jör opp ell i spisen, för hela rökfägge va fullt â is a snö, utan för 51 värme oss to vi oss . ett par supa hihihi män hihihi va'ke dä faen, inna vi, visste om å, så va kupperflaska tomm ä kamraten lå döfuller på; k jytgolve. ' a lae mä mä, män vakne på natta, ve då att nån kle opp i retsen te mä. Ja trodde a förstås _ hihihi _ att då va nån ä.pigera, som ja spagkulere lite för, :3. lät 'na hälles, å då dröjde inte lägg stnnn, förrn vi va ihop förstås; män då då va jort, så öänne ja, ho va så slabbi å kåll, som om ho legat i jön. Dä fräjde ja hanne om ho jort, män bo svarte allri ett enna 01', utan to bara tag i mä. ä velle häve sä ur bretsen. Då försto ja, att då va nåt jäkelsty å fáre, å beynnte l'áse alle böner ja kunne, män ho höll mä kvar ändå. Dä komm ja ihä, att ja hadde fällekniven i bök sera, å ja va så sömnier, då ja lae mä, att ja int to å mä däm,_utan bara dra å jakka ä lae mä som ja va. Ja som tusan ner i böksefekka ä fekk tag i kniven å släggde där] mot a, :1 si då ble dä liv i 'a. H0 på dörra som attan ä, _ jäkeln anodra mä! ' va ho int bak som en bygke vass å alldeles grön som e granrisruska. ' Män si framm hihihi va ho skapt som e rikti människe, för sid'á, dä. ha så å öänne ja. Sen dän tia har ja allri vatt ute för 3 mer; män rädder va ja, för si, hadd ja int hatt nät. stål å dägga ätter'a mä, så hadd ha nu draet mä ner må så te jöbotten, å då hadd allt vatt e kusli jul för mä dä. Kamraten si han mätte iggentigg, utan bara söv å påsto, att' 'ja jög för'n, då ja talte om'et for'n på märan. SJÖFRUN. JÄTTEN RÖDGAVEL 46 Jätten Rödgavel. På färd båtledes mellan Hästholrnen ock Stocklycke far man tätt under bärget, ock bland de många o'rott0r, som finnas på de släta bärgväggarna, tilldraga sig två, de s. k. Stora,..ng gilla, Rödxgavelsmgrqttgr, synnerlig uppmärksamhet. Av dem ser man dåêñmiätsöiä» till liela sin utsträckning, men av den »lillüplott m n umreança.senare, Isa.lt.,.eslj§t folkth g,.sun,larväreea ,dämmáääFöFhonom är naturligt vis denna gång alltför trång, ock han har även till sitt förfogande en annan, som mot Vättern slutar med den s. k. »Rödgavelsü ggg, vilken dock jätten håller noga stängd för att smet männis ors nyfikenhet. Huru man, oaktat jättens misster ock ogästvänlighet, kan eller skulle kunna intränga i gnigåçgsmgndçrjqrdiskatav skatter mgggggaálghlär följande berättelse av unnars?" ' '› För mågga år sen komm ja åt ett par pojka frå Hästholmen . Olagus va mä, som bor nu på ättigen ä har unnantag där, frå Älvarumm, där vi vatt på dansjille hos Ekströmmen. va natta före_ midsommardan, å (län torskdgpfölj :ingääåhágélåwdäünté;.gåttgsolñil Dä va straks inna sola ?inn opp å va så töst, att inte fåjla sagg ens, utan en höre väl droppa som föll å ärblaa, då man löfte däm ur vattne. Vi hadde allt supet lite på natta, för Ekströmmen då va en katier kär, när han' skulle te å. bju på nåt, så vi vaintriktit klarei knoppen; män se ro dä. jore vi rejält, å ja satt ve roret. Vi satt å prate å tänte inte på nåntigg, män när vi komm förbi Stokkelykkeägga å vänne um te Hästholmen, så fekk ja. syn på Rögavels portâ _ faen ta mä! _ tökkte ja inte, bo sto liksom lite på glänt. Dä sae ja og te kamratera, å då tökkte de mä, män bae mä för Jessu skull hålle bätter ifrä bärjet, så faen inte kunne nå däm. Dä. jore ja, för ja va allt lite kuslier mä; mnsääiêemiaintejsis,jaså,fêflsiêi Sön' dasmåran, justsorn de beynnte å rigge teéörka, å söndübanüláå ” ' Dä hukse ja, man dr are rodde, å ja sae int te dâm, utan lae te å skrike: Rögavel! så möe ja orke mä. Män nu ble då ett jäkla liv å i bärjet. Dä te knake som i en gammel dörr, som int vatt öppnader på mågge är, å sen så skrek da, så då rågge i bärjet. Ja vänne mä um, för ja velle si, va då va; män ja vänne mä. snart um ijänn, så rädder ble ja, för ja kunne int se 44 ANDERS VÄRMES HISTORIER näet å hele bärjet, utan så. bara liksomwen stor kappe å grått vannnei, som flakse, ;är Vinnen, som nu beynte hlåse i' ett nu. Kamratera däm så ja int te, för di va så rädde, att di krnpet unner toftera, å jälver va ja int stort likere. Män ja bae dåm för guds skull te ro, så vi komme hemm te Hästholmen, inna Rögavel hann fatt oss, å satte mä jälver te a m mä. Vi rodde, såsknmmet yre krng oss, män tores int se opp, för då hadde vi 'väl blett så. rädde, att vi int kunne ro, um vi fått se på'n hele tia, utan vi bare rodde å tores int öppne öjena, fdrn båten floj opp på stranna ve fiskarJeans stuva. . Nu va vi glas ä takke Gu för räddniga, á sen to vi oss ett par doktia klugka, för vi hadde rett, så vi va änna Ivetta. Å dä håriga är rena sanniga, för då kann härrn nokk få hörs å Olagus. Män han tökker int um, att: man taler mä homen nm'et, för han '21 kavatier nu å tökker, han va en _fiter då, som int ble ärjer å så ätter, va då va, ntanbare som en haraknlsig lae iväj, tess han komm utanföre stueknuten. Rödgavel 00k Omma. Dän håriga Rögavel si så kaller di'n, för'n sarhmgåtå rött [ägg han bodde förr inte, ingrottaagtsn .tilielkhöiåen Sika äter. Han komm en 'gråggfrän j'öh å hadde feskat, äjekk på Stokkellkkeägagar, å där ble han ståenes, för han fekk se, dronnig_ inmava där mätte/gin fotgääåågånge. H0 rådde då om bärjet, 0 Rögavel hadde inte sett 'na forr, för han tores förstås allri va ute i soljin, dan attan, för då hadde'n runnet ihøp te en sten. Män' Omnia, sier diLsknllevatt då. sä, om › ha *mat va hästen. män dä ggullg okk nu, för Kristusvau la inte t'ödder än ve dän tigga RögaveT han glodde på, hur di danse, å hadde allri sett så möe grannt förr på en gägg. Han lae å hemm å sammle sie kära ä komm över kvinnfolka som ett yrevär. De to var si utå fröknera, män Rögavel to) 4 (älva, Omnia årdöj in mä'a. i m&_ Där beynte han te å ha kolitäjjy råtta män ho järndes förstås för å ,tökke om dän röe fuligen, å tråkigt; kunne ho giggggghgigwhorridde sä, ur klora psaiçjigçn. H0 i få lite fresker luft, å när han jore dä, *32thth ?i dimma! SO . Där stej hq ogpføuAlehakkçnsdl kallar komme, _ för, han* drngkne '.dår,i:Dagsrans. 51711326; 4, . ? :3. to han hängerngkkwijägp; Män på måronsm, då sola håller så. varmt'miihldiafåjgdaê'"”jättêhgügüittai'iitegñä*döra så. ho kunne ' »nu u... . ...._ m rânn .nt över,hele Hästholmsvika, tesswh_ 7361:5 *opp “årtuáäbâiêi t H0 stiger allt sitt granne bärj, för när dä ätter en klar da talar te krng Jässen, så kann en se på natta, hur då kommer liksom folk opp ur Tåkern _ dgáå ant Onnnaå. 3911953131an å di _går .ennina.härj.etsre,t1§j§,ti ä te Stokkâz. för på natta törs ho int komme förbllRVnga , för 'äwf'ewriñhem opp: dä'drar ho sä över fön förbi Hästholmen te Tâkern, å då kann en se fullt tydelit, att då. 'a kvinnfolk som 'a ute å går på vattnet, för öola släpe ätter däm. Rödgavel ock Alvastra munkar. Rögavel liksom alla tokka där spöken å jit tökkte int möe om, när di böggde klostre i Alvastra, utan mugkeras fälleko 77 störde'n, å han fekk kantm int sove i fre om daa, å då svarte di i bå Tgiista ä Heda mä sia klokker. E natt ste han opp på bärjet över si grotta, m'án Alvastra så han int, för bärjet fyinde :\ för, män en fiskare från bygda fekk han tag i, å dän fekk lov sia, var klostre lå. Han skulle då te å kaste sten, m'a'n fekk bare tag i småsten, å di hann int fram, ntan stante i bakken ovanför Jyllenhammars, Västra Let di kallar. Då skulle'n te å drägke däm, män dän dummt'an trodde 1a, att vattnet kunne ' rinne oppför bakka, män han fekk nwkk läre sä aent. Han grävde å grävde, å rässom då va, hadde han grävt en kanal anna jenom bärjet te ö'árrpöln ve Alvastra trägår. Ä d'an gäggen träffte kaftin på, då han skulle te å ränse opp hola för te å plantere krabber 'alla nån aen sorts ñsk där, för vattnet sprute opp nr holet, å han ble räddar å. I'át täppe te't ijänn, å nu ä iggen kropp te å hitte't mer. Mugka di va allt vakne å unnre, va da va för väsen i bärjet. Män när vattnet beynnte te a rinne, grävde di gåggar frå hola ner te öäila, di har än, för di va slna di å täggte, då va bätter å få gott vatten änna in på näsa på så än te drikke dyvatten ur 46 mums VÄRMES HISTORIER Alebäkken 'alla behöve gå te [ön ätter varevelia droppe. Öälla dän Öänner härrn "la_ te, å då ä gott vatten i'a, å Iikere finns int i hela bygda, så Rögavel hadd int möe för han skulle te å V drägke mngka, utan han jmre dam bara en go éänst i stället. Då ble'n ärjer å brydde sä. int mer om däm å. krop allt lägger in i bärjet för te slippe höre piggle på de tre store ööa. Om skogsfrun. Män notarien än hadde garn, som härrns svåger nu har, skulle. ja en gågg gå te bärje å'lete rede på ett par Öör, som hade gått ner så. Män jädrigen gm nåen får mä mer te ä gå över bäl'je, sen swla runnet ner, för så räddar ble ja då. 1 Ja jekk opp ve Nordströmmens, ve dän store linna där står, ä komm te Benestrete, di kaller, för då streter i bena å gå opp där män när ja komm oppföl' lia, fekk ja höre lik som barnskrik nerifrån öärret, där ä mella Jässen 0 Heje. Ja tökkte, då va synn te läte stakkarn mpe på jälp så läggs, å ja ga mä å ä lete 'afterat.. Män ju lägger ja komm, dess lägger tökkte ja skriket va ifrâ mä, å så jekkja å lette, tess ja kommet riktit vilse, å ble änne förfaslit rädder, för då beynnte te å storme år gny i skmgen, fast 'då inte röre så ett löv, då. ja lae å från Hästholmen.. . V Då täggte ja, _att då va la skogsfrna., som velle mä nået, å_ ja som tusan å mä rokken ä Västen 5. to däm avia på mä ijänn, å då fekk ho igga makt mä m'a mer, âja éä'nde straks ijäimnm'a1 att ja va kommen änne ner te Surmossen, emella Heje å Alm; mmm, istället för te Stokkelxkke. Lykke va dä, att ja kräggde Västen, som ja jore, annars hadde ja nokk stannet först ijälve “mossen, för där tökkte ja ja sä”a liksom ett lite barn som vinsle å ga sä. Män dä. va bare dän dära éuvkogg! skogsfrua, ska ja säjje. ' Om Germunds stans Inna patron på Hovgärden fått Svartsvald åsönnrat frå kron. parken, bodde där en bonne, en rikti önvstryker, som di kallte 1) Hskr. har" igena = ij'ánna. sett mella Heje å Västra Väggar. sxoesmun. GERMUNDS STALL 47 Järmnnd, å han hadde en farli lykke m'á. kritter, ä te sist hadde han knappt mmm mä däm. Män si sia mågge kritter fekk han i' bare mä énvkonster. Melle hans bite å de_ ares lå en mosslagg, som bärrn nokk På si ia hadde han en öur bunnen å framför dän 6 km, å éurn beynnte förstås te ä lukte pä'na å râme. När éöra på are sia höre dä, ble di topprasane å vel'le te'n förstås; män då fastne di i mossen. Då passte Jer mund på å dro opp d'am, å sen sae han te bönnera, att Qêilgaken jätte som bodde nnner mossen, å han dm ner däm te s'a. à dä Widi'düfnmejäidä;“üiäñwJermund han ble riker pâ'et han. Män tm int, han fekk si lön för'et? J00 då. En gågg ga :i han gå ut för' å dra opp e kor somrban allri sett likenmféfsöñj W ' Eääasfa'smsfi'jaa” 44 s _ d 5 1 I _ _ , 'W skaptebq) om sats, §11_ äter.,jätte,.0.dä var??? Rögavel '“ afêêr _J'iiáif'tö"fáif'iVégiü'o d›r01›_wr›lçl4"en_ masa, âsçp har en* ann rst'embble Viwbele'fniossen. Män när han komm sanne?? ,..A »rnro var: . "”“Män Que dl (så iiáñ'“§f“u1et frå bönnera, di lae ä 'hemm var te sitt, å då kann en tro, bön'nel'a ble glae, å dipästår, att när en ömt så Bakker dä liksoinwväw*egwjännij'a i hele,_där Jermnndwb t. › Å jätten. krittggwtmssgueallxi;slênpssdis.mama .år ha... yallarg i »mås ”lör då drar ,iäfgfenner dän] tesäz ?iiéifdr'âgen ä ,