Boken om Per Brahe

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

FÖRORD. Avsikten med föreliggande lilla häfte är att i all an språkslöshet ge en sammanfattande skildring av det ihärdiga, alla matiglzeter övervinnande bärgnings arbete, som i Hästholmen helt nyligen krönts med en lysande seger. Per Brahes bärgning är en prestation väl värd att överlämnas ät minnet på ett varaktigare sätt än som kan ske genom de dagliga tidningarna, lästa i dag och andankasiade och förgätna i morgon. Ett dåd förtjänar sin rana Och att Per Bra/tes bärg nz'ng är ett dåd, så vackert som nâgat annat, det ha de tiotasental bevisat, som med spändaste intresse och djupaste. medkänsla följt varje fas av det djärva fören taget., Vadstena i augusti 1922. Författaren. “dammasaim” »x .4 i A, <1 HÄSTHOLMENS HAMN. Längst till vänster: bärgningsfartygen i arbete. OL YCKOR PÅ VÄ TTERN. en oroliga Vättern med sitt lätt upprörda vatten 1 och sina nyckfulla stormbyar har intet gott rykte bland sjömän. De» olyckor av större omfång som ägt rum äro dock, dess battre, lätt räknade och en tragedi sådan som Per Brahes undergång är enastå ende i sjöns olyckskrönika. En liten återblick: , Den 1 juli 1855 avgick från Vadstena en ångare kallad Kommendörkaptenen. Den skulle söderut. Re dan i Vadstena hade en liten eldsvådennge uppstått 8 under däiek, men man tog för givet, att man utan svarighet skulle övervinna densamma. Vid Kam. 7 udden på Ostnässja slege lågorna upp och passagå räknas liv strävade i den största fara. Emellertid fanns nagon ombord, som kände till ett djupt ställe vid stranden och båten stavade dit, de omberdvarande fingo sa kasta Sig i. vattnet, och de ieke siinkunniga slapades i land av ett par goda simmare. Med båten foljde bl. a. ett resande teatei'sallskap somrlvekades barga största delen av sin rekvisita, dock i betydli t nedblött tillstånd. Kulisser och mer eller mindre Lpr liga kostyi'ner hangdes på tork. En person som l'id tillfället_ var vid Nässja, lär ha sagt, att “så vacker, åjajssjaskegen den gången var, har den aldrig c Kappt ett år senare, den 6 juni 1856 råkade angaren Erik Nordevall vara för närgången mbt Juno" :trim med påföljd att den sjönk på 20 l'amnars din; Vid denna olycka torde alla oniberdvarande hunnit radda sig. Vi l, i. i 4 .. , xbll pa lHSlDOSOS ostra sida. Fartyget blev sittande fast på stranbden utan Vidare men :för de einbordvarande. i i i 7 Under en stormig höstnatt 1895 sjönk ano'aren Guldkroken invid västra stranden.. Ängaren. befinna hprande i Jönköping, var på väg; från Hjo, då den rakade 'ut för katastrofen. Den [omberdvarande be sättningen lyckades med knapp nöd .radda siof enar angaren som var alltför l'iårt lastad. sjönk påblnårrra minuter. Först på värsidan kunde det bli tal :in bargnmgsarbete, och det var främst numera avlidne _Sjekaptenen O. F. Larsson i Göteborg. vilken tog ini tiativ .till detta och släppte till allt nödigt bar'onino'sà material. En kapten Lind, som på deff tideif föräle fartyg på Vättern, deltog också i arbetet, i vilket hans ,erfarenhet från nio seglats på den svårltiegriplio'a VSJÖII kom till sin rätt. Hans berättelse härom förtjä 9 .nar att återgivas på grund av de paralleller som lätt nog kunna dragas mellan Guldkroks och Per Brahe bargningarna : i “ Vi började i maj månad, och voro då försedda med dykare, begserängare, kraftiga bargningspumpar och annat smått och gott, som var brukligt på, den tiden. Och dessutom ett par jättar till pråmar, vilka vi kanske mest satte vår lit till. Av fartyget syntes endast några fot av mastteppen, då vi började. Det första, som gjordes var, att ett par dykare efter en del besvar'liglieter finge två jarnkåttingar under kölen på den. sjnnkna ångaren, en i fören och en i aktern. Sedan förlades en pråm på vardera sidan om ångaren och mellan pråmarna sex tjocka ekstannnar, på så satt, att de sträckte sig utanför pråmarnas bortre sida. Den under ångaren dragna järnkåttingen fastgjerdes i eksteekarna och fylldes pråmarna med vatten samt fingo sjunka nästan till vattenytan. Däref ter kem det högtidliga ögonblicket då vi skulle börja lyfta ångaren. Bargningspnn'iparna började arbeta med att lansa pråmarna, och vi sågo noga till, att de arbetade jämt, för att få samma lyftkraft båda sidorna. Men nu kom bakslagetv Angaren låg där den låg, men prån'iarna började viska över. Det var ingenting annat att göra än att börja ;om med den sista proceduren. Att principen var rik tig och skulle hålla, tvivlade vi alls inte på. Pråmar ana fylldes på nytt med vatten och kättingar, som sam manleundo den stora kättingen placerades vid sidorna av pråmarna. Alla tre, både pråinarna och ångaren .på djupet, komme således att vila som igunga. Så försökte vi igen. Pumparna komme på nytt i verk .samhet och efter hand hade vi tillfredsställelsen att .se mer och mer av masttoppen. Nar pråi'narna lan sats, hade vi ju inte kommit så värst långt upp med ångaren, men :metoden var tydligen riktig och det ,gällde bara att arbeta vidare. Angaren med sina anar begserades in mot land, tills kölen tog emot. lO Sedan började samma historia igen med prämarnas vatten fyllning ooh länspumpning, varje gång med lyckligt resultat Slutligen hade vi nått så långt, att vi kunde börja tänka på att pumpa läns själva båten. och därmed var bäigningsarbetet praktiskt taget l yek ligen fört i hamn, liksom också. fartyget. Jag förde själv denna ångare sedan och kan intyga att det inte var något fel med den.“ En av de första dagarna i_ december är 1918 för liste lastångaren “Kung Ring* vid den lilla ögruppen Erkerna utanför Motala.. lntet människoliv gick för lorat. Och två, veckor tidigare hade Vättern ryckt åt sig det byte, som den först efter fyra långa år tvangs att ge äter Per Brahe. KA TASTROFEN. isdagen den 19 november 1918 vid lltiden på aftonen lämnade Per Bralie i rykande storm Gränna, med .Hästholmen som destinationsort. Den skulle h a anlänt dit vid 1tiden på natten _ men timmarne girigo och ångaren hördes aldrig av. Per Brahe var försvunnen i stormen ooh mörkret. Pa onsdagsmorgonen var det fullt klart, att en fruktansvärd olycka måste ha inträffat och budet här om spred sig snabbt över bygden och hela landet. Redan vid 3tiden på onsdagsmiddagen lyckades man fastställa platsen för katastrofen: då löpte näm ligen ängaren Trafik in iHästholmons hamn efter att vid de s. k. “Markerna“, 44500 meter utanför Häst holmen ha upptäckt en del vrakgods, fruktmosfat, klädespersedlar, livbojar m. m., flytande i vattnet. , mal som ångaren själv d. v. s. jämt 60 ar. 11 Några personer i Hästholmen uppgåyo sig under olveksnatten ha hört ett starkt brus utifran slöon, mo] ligen härrörande från utrusande änga'eller fran vatt nets nedsugning i skorstenen och ventilerna. Ex'akta iakttagelser hade emellertid ingen gjort, intet Vittne fanns till den gamla ängarens dödsfärd _ mer än de, som icke längre kunde tala. Om orsaken till katastrofen bröto sig meningar na. Man förmodade den till en början vara förorsa kad av en pannexplosion, en åsikt som kunde ha visst fee; för sig, då. enligt uppgift ängpannan var lika gam L L ' Man gissa de även på bottenskada men stannade slutligen för den hypotesen, att Per Brahe måste ha kantrat under giren in mot Hästholmens hamn, utsatt som den da var för den rasande stormens och vågornas förenade anlopp. Den stora 47 alltför stora __ däckslasten måste ha råkat i glidning åt styrbord och sa dJupt pressat ned fartyget, att det sedan e] mera kunnat resa sig. Det hela hade varit några korta, fasansfulla ögonblicks verk. _ _ På grund av den förfarande snabbhet, med Vil ken olyckan ägt rum, lyckades ingen av deombord varande att rädda sig. Vättern, den rovglriga sago sjön, skördade i denna dystra höstnatt ett större an tal offer än någonsin: 25 personer fölgde dödsskeppet i djupet. Bland dessa voro väl de mest kända John Bauer, den blide, högtbegåvade sagotecknaren, samt Per Brahes egen befälhavare, den runt Vätterns strän der bekante kapten Teodor Berga. Dödslistan upptog följande namn: I Artisten John Bauer, född 1882, Stockholm, fru Lisa Bauer, född Ellqvist, en fyraårig son till paret Bauer, deras tjänsteflieka Brinkman, fröken V. Allard, Gränna, född 1883, handelsresanden Svante Falk och fru Hanna Falk, Linköping, tjänsteflickan Greta Ståhl, Gränna, född 1900, Per Brahes befälhavare kapten Th. Boija, född 1878, Stockholm, styrmannen E. G. 12 A. Blanke, född 1892, Norrtelje, förste inaskinisten C: B. Johansson, född 1888, Stockholm, andre maski nisten E. M. Almkvist, född 1895, Häverö, rorgänga ren F. O. Andersson, född 1887, Jönköping, däcks mannen 0. H. Karlsson, född 1878, Szt Anna, däcksx mannen .1. H. Sundin, född 1891, N. Sandsjö, däcks mannen G. G. J. Karlsson, född 1893, eldaren L. L. Björklund född 1899, Häverö, inatrosen R. E Sund berg,_ född 1897, Stockholm, restauratrisen fröken A. Backlund, född .1872, Sundsvall, uppasserskan E. Hag berg, född 1896, Stockholm, staderskan E. Holmberg född 1888, Stockholm, däcksmannen K. A. Johansson) Jönköping, kokerskan Hilda Band, Vetlanda, disker: skan S. Johansson, Jönköping, och 14›årige skepps gossen Gunnar Lind från Jönköping. 7 ,I En av de sista dagarna i november påträffades hket av däcksmatrosen G. G. J. Karlsson flvtande i närheten av olycksstället. De övriga förblevo borta. êc :›,= VARSEL OCH RYKTESSMIDERIER. er Brahes mystiska undergång kunde icke undgå P att kraftigt påverka folkfantasin, starkare än an norstädes levande på stränderna kring det mvt omspunna Våtterhavet, som för intet fått sitt namn ,av folktrons vättar. Det föreföll omöjligt, att en så uppskakande och ödesdiger olycka kunnat vållas på ett självfallet sätt som av en dånande jättevåp och en däckslast i glidning, likaså att alla. de olvekliga ombord kunnat försvinna utan ringaste spår ; Vät tern och dess traditioner krävde mera! Legendbild ningen kring katastrofen tog otroliga proportioner, Per Brahe blev ett sagoskepp, vars öde antagligen i gene 13 rationer kommer att sysselsätta hjärnorna i Hästholmsm trakten. I Flera personer påstodo sig t. ex. ha haft för av sikt att följa med på olycksfärden men avstått i sista stund, varnade av obestämda aningar om en förestå ende fara. Sådant hör emellertid ingalunda till säll syntheterna efter en tilldragelse som denna och det “övernaturliga“ inslaget skulle kanske vid närmare eftertanke kunna reduceras till något så naturligt som rädsla för sjösjuka. Men man tror gärna det man vill tro, har ingenting emot den angenäma övertygel sen att stå under högre maktens speciella beskydd. Märkligare berättelsen om “va1*slet“, vilken lär härflyta från fullt trovärdig källa. Den lyder sålunda: Dagen före katastrofen, vid 12 1tiden på mid dagen, befann sig ett litet sällskap på en höjd invid Gränna, varifrån man hade utsikt över Vättern. Nå gon pckar ut mot sjön och utropar: “Se där Per Brahel"L men får till svar, att ångaren vid den tiden bor de ligga i Jönköping. Alla se emellertid fart Yget, som ångar framåt med god fart. Plötsligt sjunker det i djupet med aktern före och staven några ögonblick pekande mot skyn . . . och blir borta . . . Skildraren av denna underliga upplevelse förkla» rade sig beredd att bekräfta sin sannfärdighet med ed. Härmed må förhålla sig hur som helst, detta års dykarundersökningar ha faktiskt givit vid handen, att Per Brake gått till botten med aktern före och att staven måste ha varit så pass länge över vattnet, att besättningsmännen i den i förpiken belägna skansen hunnit ta sig ut. Vättern. . . sagosjön. . . trollsjön . . . Åtskilliga kringflytande klädespersedlar bärgadcs, däribland kapten Boijas päls, och man kunde därav sluta, att några av besättningen måste ha kommit fria från ångaren och i vattnet. Som nyss nämnts åter» fanns emellertid blott ett enda lik. Vart ha de övriga tagit vägen? Strax sattes fantasien i rörelse: än ha 14: de den ene lyckats rädda sig, än den andre, t. o. m. från Amerika kom underrättelse, att en av de på döds listan uppförda blivit sedd. Behöves det påpekas, att alla dessa historier kunna rubriceras som rena fan tasifoster “P Det var i synnerhet kapten Boija, vilken på detta sätt skulle ha dykt upp litet varstades. På det hela taget var f. ö. han den av de omkomna, vars öde gav mest näring åt gissningar otaliga äro t. ex. de gånger hans lik i sommar ryktats som återfunnet. Rätta förhållandet torde ha varit, att han befunnit s1g på kommandobryggan vid kantringen och efter en kort, förtvivlad kamp uppslukats av de rovgiriga vågorna och för evigt sjunkit i djupet. i Men folkfantasin godkänner ej en så enkel, om än aldrig så sannolik förklaring... . Många funderingar ha ägnats möjligheten för de 1_ hytterna instängda olyckliga att längre eller kortare tid överleva själva katastrofen. Så ha personer med uppriktiga anspråk på att bli trodda uppgivit, att passagerarna i hytterna skulle ha varit vid liv ännu v1d de första dykarenedstigningarna, i december. Dv karna skulle ha sett människor röra sig darnere men bllVlll så upprörda av den fasansfulla synen, att de först långt efteråt förmått berätta om skräeksvnerna. Nonsens av denna art är givetvis knappast värt en axelryekning. › Under loppet av innevarande års bärgningsarbete nådde ryktessmideriet sin höjdpunkt, och tog allt mera kuriösa former ju längre bort man kom från händelsernas brännpunkt. Vederbörande iHästhol men ha otroliga ting att berätta om de förrvokta upp gifter, varpå man från skilda delar av landet sökte bekräftelse per brev, telefon och telegraf: om omfånge rika vapenfynd i lasten, om väldiga penningsunmior etc. etc. lntet var för vanvettigt att ej vinna tilltro hos den sensationsliungriga allmänheten. Katastrofens direkta orsak var som förut antytts 15 däckslastens förskjutning, vilken å andra sidan måste ha berott på bristfällig surrning eller 'bristfällig stuv ning; eller bådadera. Allmänna meningen var också att båten varit illa och för hårt lastad och att rederiet, Göta Kanal A.B., därför i första hand bure ansvaret för det timade. Om skuldfrågan så utan. vidare kan lö sas torde vara ovisst, det har dock ådagalagts, att lastens stuvning och storlek kunde ha givit anledning till allvarlig kritik. Rederiet vände i varje fall genom sina åtgärder i övrigt i eller snarare genom sin brist på åtgärder opinionen emot sig även härut innan och blev i allmänhetens ögon syndaboeken, på vilken allt ansvar borde vältras. Förmodligen sköt man över målet i ivern att nå rättvisa och förmod« ligen äro även flertalet av de i svang varande ryktena om rederiets försummelsm: att beteckna som mer eller mindre grundlösa. Full klarhet torde aldrig vinnas, Den hetsiga stämningen mot Göta Kanal A.B. är emellertid ett slående bevis för den intensitet, var med Per Braheaffären satte lidelserna i svallning. 5% ê'i' DYKAREN jOHANSSON OCH BÄRGNINGS FÖRSÖKET AV ÅR 1921. början av december månad 1918 anlände till Häst holmen två dykare från Stockholm, hrr F. Gill ström och E. Lagerström, vilka företogo en rad ned stigningar till vraket. Något egentligt nytt utöver re dan uppgjorda teorier bragte icke undersökningarna, lastförskjutningshypotesen bekräftades emellertid un der det att antagandet om en pannexplosion visade sig vara felaktigt. Båten konstaterades ligga på rät köl med fören 0:a två meter högre än akterskeppet. Ur djupet hämtades bl. a. Per Brahes ringkloeka, som 16 rederiet enligt gammal plagsed varit särskilt angelä get att få upp. “Arbetena installdes, då hr Gillström på grund av överanstrangning mäste avstå från vidare dykningar. Under två år gjordes ingenting åt vraket, man talade på sina håll om n'löjligheterna av en bärgning men fann riskerna vara för stora och den eventuella vinsten särdeles problematisk _ Per Brahe var ju lindrigt sagt något ålderstigen och skulle dra alltför stora summor i reparation. Det hela vore för våg samt. Men i Gränna bodde en gammal man, som icke fick någon ro för 'Per Brahe, han räknade ooh kal kylerade ooh kom slutligen till det resultatet, att före taget borde kunna bringas i hamn och löna sig. Han beslöt att våga sitt under ett helt, stravsamt liv hop sparade lilla kapital på experimentet. Han beslöt att trotsa alla huvudskakningar och alla' olycksprofetior, vilka delvis komme från så omdömesgilla håll som t. ex. från den kande bargningsexperten kapten Ed lund i Neptunbolaget. Hans namn var E. M. Johansson och han var i. d. dykare, ej främmande alltså för ett företag som det beramade. Sjalv kunde han ju deltaga i ar« betet, dels för sina 68 års skull, dels därför att han saknade båda händerna, vilka han en gång mist un der utövandet av sitt farliga yrke. Men utom sin lilla förmögenhet ägde han. en brinnande tro på sina planers framgång och hade han endast vid sin sida haft verkliga faekmän och man med hans egen en tusiasm, så hade det val varit han, som firat triumfen att få rycka Per Brahe ur Vätterns grepp. Han miss lyckades _ men det vilar, trots all hans hans sjalvn överskattning och trots all hans brist på förutseende, något storvulet över honom, något betvingande i den äldrigo invalidens järnhårda förlitan på sin lyckliga stjärna. “Det ar skönare lyss till en sträng, som brast, än att aldrig spänna en båge. . .“ xeessivt släpa hoan mot land. 17 * I slutet av juni började han med sina förbere: delser och i mitten av juli var han klar att satta ;1 gång. Till sitt förfogande hade han två galeaser, lön hyrda av ingenjör Giöbel i Bastedalen2 vilka IIIIBllELII . ' d lst s irs Del skulle höja haveristen 001 sunw Elg me 6 p 1 För arbetet nere Vid vraket stodo dykarna Andersson från Stockholm och Bild från 1921 års bäir'lg'rz'ingsm'bete. :Melin från Vargön, vilka dock inom kort avlöstes av* :dykaren Gustafsson från Vargön. " . ' h Lördagen den 16 juli gjordes en iorberedande nedstigning, varvid en av lastens manga symaskiner fick 'följa dekaren upp i dagleuset. Man trampade på dess pedal w och si! den gick. Symaskmen blev genast riksbekant. _ _ i_ ' Redan under första dagarna Visade Sig vadret ogint mot bargarna och_ man måste avbryta arbetet innan man egentligen hunnit någon vart. Det ett dåligt omen, menade gammalt folk, “som forstar i. I 2 EEE 18 sig på sådant“ och det talet besannado sig Också se nare. “ * '› 7!? Den 26 juli tog man under tillslutning lrånfhun dratals åskådare nya tag och grep"sig r'o'inedelba'rt an med att vid vraket fästa de ståltrcssar: 'varilyftlihoåna skulle fästas. En sådan tross hann man med' anbragtes i fören och var den första av fvra. 'V dare upptäcktes på sjöbottncn ett lik, vilket nian ibörjan antog 'vara kapten Boijas men som sedan,det bliVit upptaget, befanns vara kvarlevorna'e'fter fröken .Velis Allard från Gränna. : i › Otnren hängde emellertid i: dykaren 'l\»Telin›över ansträngth sig, angreps' av den s. k. dykaresjukan och inlades, svårt medtagen, på Vadstena lasarett. Onsdagen den 3 augusti var man klar för en första lyftning, alla fyra lyitlinorna voro fastsatta och Vättern visade för ovan lighetens skull' sin nådi gaste nppsyn. Frågan var bara, om de båda, tvärs över galeaserna ?placerade spirorna skulle uthärda den väldiga tyngd av närmare 2057 ton, varmed man rnåstr räkna. De voro visser ligen av grövsta och gaste virke , . . nun ändå ! Pessimistiska förut sägelser saknades inga lunda, men hrr Johan: 'Son och Gustafsson. \il ken sistnämnde börjat ta ledningen i sina kraftiga, nävar, voro beslutna at försöka e det månde bara eller brista. Byggare” Johansson från Gränna. 19 i' Det brast ! 1 Till en början gick allting bra, vraket restes upp på rät köl och förskeppet höjdes någon meter från ,bottnen Men så knäcktes den akterliga spiran, den :som hade den största tyngden att bara, och ingenting annat var att göra än att släppa trossarna i vattnet 1 en. 'g Det stora ögonblicket flöt ut i ett fiasko och åskådarna, av vilka många väntat i dagar, hade ing« enting för sin uthållighet. De 25 tidningskorrespon denterna i så gott som varje större tidning hade sin representant i Håstholinen fingo nöja sig med att skicka sina blad detaljerade redogörelser för missa ödet, avslutade och uppifiade med dykaren Gustafs sons eviga: “Pello skall opp :“ Han var av battre virke än den brustna spiran från Smålands skogar, ' Gustafsson, han gav sig inte e inte ens, då t. 0 In. hr Johanssons till« iörsikt ibland sviktade. L*Pelle skall opp“ blev ett ordstäv och en lön sen i Hästhohnen, och med den lösen på lap parna segrade man ju också i tidens fullbor dan. Förstårkningsanorde ningar vidtogos orne' delbart, två kraftiga tjat kar plaöerades i den brustna spirans ställe, och deras motståndskraft battrades på med en järnråls. Också förut anbragtes en räls. På lördagskvällen 'Dylamn Gustafsson från Vargön. den 6 augusti 'var man .29 redo att lyfta igen. Stämningen var hoppfull _ då. hördes under en paus i arbetet ett dovt dån nedifrån1 ungefär som knallen av ett i fjärran avlossat spräng skott. Lyftlinan på förens styrbordssida måste ha brustit på något ställe. Den halades genast upp Och man blev mycket riktigt varse, att den krok som påhäktats lyftanordningarna i vrakets ventiler rätats ut och slitit sönder Wiren. Händelsen, ledsam nog i och för sig, var dessutom iså måtte betänklig, som den gav belägg för tvivlen på den otillräckliga styrâ kan hos materielen överhuvud. De övriga krokarna skulle ju lika lätt kunna ge efter och alltsamman väckte även hos lekmannen misstankar om alltför stor vekhet och sprödhet. ›' Ett par dagar senare träffades de käeka dykarna av ett ännu hårdare slag: de båda galeasernas skepâ .pare förklarade sig ha för avsikt att lämna Hästholm men, sade sig ej vilja ligga i det oändliga och vänta till ingen nytta, Alla föreställningar tjänade till intet;i och följda av Hästholmsbornas hotfulla blickar fore: fartygen sina färde, utan vidare lämnande hrr Johanse son 0011 Gustafsson och Per Brahel ' i sticket.: Företaget hade på allvar kommit in i en åter?? vägsgränd. Ny materiel och nya pråmar måste anf skaffas, Oeh därtill kom, att hr Johanssons resurser= i det närmaste voro uttömda: cza 6,000 kr. hade offret utan ringaste vederlag, och vad som återstodi av hans surt förvärvade slantar, var inte mycket att, bygga på. 1 V Hr Gustafsson reste till Göteborg :för att sökagé skaffa nya bärgningsfartyg och nya redskap. Hansi underhandlingar med Götaverken och andra firmofi därstädes ledde dock ej till resultat. Utsikterna för”, dödsskeppets upptagande syntes mörkare än någonsin* _ Då, i medio av augusti, bildades i Hästholmena där intresset för' företaget vuxit sig allt' starkare, samförstånd med hr Johansson en andelsförening me'dtl Per Brahes bärgning som syftemål. Den trädde ome 7:_ .. , 21 delbart i verksamhet, rekvirerade ny materiel och gick i författning om förhyrande av två galeaser: . g ' Det ljusnade åter. I spetsen för andelsforeningen stodo några av samhällets mest kända och aktade per soner, den ekonomiska sidan av saken behövde icke länge vålla bekymmer, man hade erfarenheter att byg ga på och begärde icke bättre än att fa ta ett nytt nappatag med den nyekfulla Vättern. (Allt var pa sin plats, endast galeaserna läto vänta 'pa Sig. Den ena anlände visserligen smanmgom, men dagarna och veckorna gingo utan att något hördes om den andra Augusti led mot sitt slut och 1 sep tember hade man höststormarna att vänta, 'vilka skulle göra varje tanke på bärgning omöjlig. Andelsforeo ningen beslöt att för året inställa arbeteot men ocksa att återupptaga det i god tid följande var. i' Så slutade 1921 års ansträngningar att lyfta Per Brahe med dess dystra last av döda ur Vätterdjupet. I mångas, kanske de flestas, ögon var resultatet lika med noll och lätt räknade voro väl de,_v1l_ka efter detta fruktlösa försök hoppades att någonsm få se den gamla ångaren dyka upp över vattenytan # deras antal begränsade sig kanske till en handfullnman Hästholmen, vilka visste vad de ville och ansago det vara en hederssak att driva sin vilja igenom. u Och sålunda hade dykaren Johanssons insats, hånad och förlöjligad på sina håll, icke varit förga ves. Den gav impulsen till innevarande sommars bragd, den pekade på möjligheten att na_ malet. Det gällde bara att gripa den möjligheten .och att, trotsande alla motigheter och all misstro, icke släppa taget. l . ,l s 2.2 ANDELSFÖRENINGEN GRIPER SIG VERKET AN. medio av maj hade andelsföreningen hoppats vara i stånd att ta upp arbetet på olycksplatsen, men vinterkylan hade hållit i sig allt för länge och vattnet hade varit för kallt för dykarna att arbeta i. Man fick jamka på beräkningarne ingenting ovan ligt ifråga om Per Brahe. Det brådskade ju heller inte. I början av juni började bulletinerna från Hästm holrnen dugga tätare. Planerna för sommaren lades fram. Dykarna Ernst Lagerström och G. G. Bergmark från Stockholm engagerades % Lagerström hade re» dan 1918 varit nere vid vraket och kände det till punkt och pricka och i samråd med dessa man, som inom kort skulle erna en så enastående popular ritet, anskaffade andelsföreningen nödigt materiel. Vis av skadan ämnade man denna gång inte gå till, verket med den av sekunda beskaffenhet, allting måste vara prima och kapabelt att stå rycken. De två grova Wirer, på vilka största ansvaret vilade, voro starka nog att vardera lyfta över 100 ton. Ett par stadiga galeaser f'orhyrdes från samma håll som förra året och förseddes med taljor och spelanordningar i stil med de då använda, endast mycket bastantare och byggda med mycket större omsorg och förutse ende % en jämförelse mellan fotografierna av 1921' och 1922 års pontonfartyg ådagala'gger tydligt nog den väsentliga skillnaden härvidlag. Fyra stycken sexskurna block skulle underlätta lyftningcn, som alltså komme att utföras av 48 linor, vardera upp bärande en tyngd av 17,5 ton. Lyftlinorna skulle i 23 olikhet mot förraåret icke fästas i vra'kets ventiler., utan man åimnade sticka en sökkatting under foren och sålunda låta linorna löpa runt fartygets botten. I <› 1922 'års bärgøzüzg : lyftmzordningama. Defrent tekniska förberedelserna handhades av andelsföreningensv ordförande, byggmästaren K. Jo» 'i ;n'f'ån Ödeshög, som sedan blev företagets allt i alle: 'samt :de båda dykarna. Mera framträdande rollerlifledningen Spelade dessutom medlemmarna av föreningens styrelse, hrr E. Fredriksson 1 Hasthol men Och A. :Thunberg iOdeshög. Deras namn gmgo 24 under bärgningens lopp via pressen utöver hela Sverige. ' ' Onsdagen den 14 juni anlände de två galeaserna. Bryggor och spel började genast upjim'ionteras på de samma, och några dagar senare rådde livlig verksam. het på olycksplatsen. Dykarna gjorde upprepade ned? stigningar och efter diverse missöden kom sökkättin gen på sin plats. Några symaskiner och en del an nat gods fördes upp i* sjöbottnen kring vraket var som beströdd med Per Brahes bervktade däckslast som på sin tid orsakat katastrofen. " 7* f . Dykaren Lagerström konstaterade vid en förbe redande nedstigning, att Per Brahe icke låg med stä' ven rakt in mot Hästhclmen utan mera snett utåt sjöm mot Omberg. Manga anslöto sig av denna an ledning till den åsikten, att kapten Boija visserligen skulle ha varit på väg in mot Hästholmen men ansett det omöjligt att under den våldsamma stormen för' töja i hamnen, vars laga pir oripphörligt överspelades av vågorna och därför hade föga skydd att bjuda. Han skulle ha styrt ut igen och mitt under denna manöver skulle kantringen ha skett. Denna teori låter' ganska trolig men ve 5 derlägges därav, att Per Braheännu i dju« pet låg för .styrhords noder, ett roderläge, som vore etänkloart, ifall katastrofen inträf fat vid gir ut från ham nen i stället för in mot densamma. Per Brahe gick säkerligen under Vid kursförandringen mot land men vred sig under färden nedåt i dçn rüitnmogv van dçn Lagenszfröm md Per Brahes stannade pa botten. simma” 25 Det arbetades under högtryck några veckor. Tid efter annan lade sig dålig väderlek hindrande emellan7 tid .efter annan inträffade små kalamiteter. Men sön dagen den 2 juli var man så vitt kommen, att det första större slaget kunde slås. Vättern var lugn och tidigt på morgonen gick bärgningsflottiljen ut. Dykarna hegävo sig ett tiotal gånger ned i sitt våta element och fäste wiren vid förloroken. Under oheskrivlig spänning sattes spelen ;så sakta i gång och efter en stund hade man lyckats lyfta vrakets förskepp cza en halv meter i höjden, så att akterhroken kunde föras ett stycke vidare 4 det var dennas anbringandc det närmast gällde. Emeller tid snodde sig ett par av Wirens tolv länkar och man blev nödsakad att sänka fören igen för att avhjälpa felet. . Trots allt väcktes den dagen de bästa förhopp ningar hos dykarna och alla övriga intresserade.. Vis serligen hade man inte kommit mer än ett tuppfjät framåt . . . men grejorna hade hållit för den hårda pä frestningen! Och vidare hade förskeppet lossats ur hottenle'ran, vilket väsentligt borde underlätta arbetet i nästa gång. “Nästa gang“ lät ine te vänta länge på sig, endast ett par dygn. Onsdagen blev en lyc kodag av första ord ningen7 och utsikterna J och med dem ansike tenaI mi ljusnade allt* mera i Hästholmen. V'd 3tiden på mer_ gonen voro dykarna i farten7 det ombord på. galeaserna logerande manskapet purrades samtidigt. Hr Lager Dykrzren går med till øralmf. ' ' 26 ström gjorde en nedstigning och fann allt vara ganska gott: “spela nu, gubbar 1“ var hans korta kommando, så snart han fått kopparhjålmen av huvudet. Och, “gubbarna” spelade. Tum för tum steg Per Brahes förskepp för att slutligen befinna sig närmare 2 meter' över bottnen. Allt gick förträffligt i lås. “Nu Per Brahe såld“ dekreterade Lagerström: stolt i hågen. Nu var han viss om framgången. Men ännu återstodo många svårigheter att över Så brast t. eX. kättingen, då man på onsdags* kvällen höll på att föra fram Wiren under akterskep pet, ett missöde, som dagen darpå upprepadesinte mindre än fyra gånger. Deck _ svårigheter aro till för att övervinnas och Per Brahes bärgare tappade' icke modet vare sig vid första eller tjugoförsta mot hugget. * .De fällde icke humöret ens för det svåra* slag, som drabbade dem natten mellan den 9 och 10 juli, det hotfullaste tillbudet under denna sommars barg ningshistoria. Söndagen den 9 var stämningen hoppfullare än någonsin, galea'semas lyftbryggor voro förstärkta ge nom dubbla spånnbockar i för och akter, linor och: block voro i tadellös ordning och man varvfardig till; den avgörande nppgörelsen med Vättern. “ * Vinden var sydostlig med obetydlig sjö. på söndagskvällen började lyftningen, 'wirerna hämtaf des in sakta men säkert och tidigt på måndagsmÖrV goncn var båten i det_ närmaste fri från bottnenf Blåsten friskade i, men man hade nu hunnit allt'f långt för att vara hågad'att ge upp i förstataget Våldsammare och våldsammare blev emellerti vinden och allt besvärligare _sjöhavningen ' Bris'en över i storm, stormen i tjutande _orkan " * Mellan 8 och 9 på mergenen'blev situati_ q ohållbar. Det gällde bara att 'räddasjvad som faddas kunde., " ' ' ' . 27: Den fraggande sjön bröt med oerhört raseri mot bargningsfartygen, det brakade som kanonskott 1 de 'sviktande bryggorna, linorna spändes intill bristnings punkten. Flotten, på vilken blocken skulle läggas av. skadades, de som pontoner fungerande tunnorna revos loss och flöto i land. Endast två av de väldiga blocken kunde bärgas, de övriga två maste, samman kopplade med en stållina, sänkas i djupet och lyft linorna kapas. ' v . Galeaserna fördes i land, ratt skamfilade _ det främre spånnbocksparet hade t. ex. betydligt förskju tits och kunde förmodligen inte hållit ihop så mycket längre. De övriga anordningarna hade i det stora hela väl bestått sitt prov. _ q Natten hade tillbragts under spänning och'angest, men då Hastholmen frampå måndagseftermnldagen vilat ut efter strapatscrna, stod luften av rykten och gissningar. Telefon och telegrafhnjer voro over belastade: är allt förlorat? skall bargnmgen avbrytas? Ingen tanke på den saken! sade Fredriks* son, Johansson och Thunberg, och på tisdagennsade hela föreningen detsamma. Den bestämde Sig for att fortsätta. “Per Brahe skall upp !“ var parollen, nu som alltid. Vad som behövde repareras, skulle repareras. Vad som gjorts förgäves, skulle göras om på nytt# och Per Brahe skulle upp ! _ Detta blev resultatet av Vätterns försök att avskräcka de energiska bargningsm'annen. Det yar, som om den ej velat slappa sitt bytentan ett Sista, förtvivlat försvar men därefter insett sm underlagsen het i kampen mot människornas orubbliga Vilja och resi erat. , ' gj'lly efter denna hotande, farofyllda stormnatt gick företaget framåt med jättesteg. Bladet hade vant sig, missödenas och de svikna förhoppmngarnas period gick över .i framgångeifil ?och den slutliga segerns. a.: a .'28 « Pà VÄG MOT LAND. n vecka efter stormnatten hade dykarna rett ut den trassliga härva7 vari wirorna befunna sig på _ bottnen och bargat de båda blocken. Allt var på sin. plats igen, alla mankemang avhjälpta. så Det definitiva angreppet förestod g och för att vara så mycket bättre rustad hade man till de båda bargningsfartygen lagt en tredje7 en stor pråm, som skulle bara upp en del av det besvärliga akterskep puts tyngd. Hål slogos i två av haveristens akter ventilerp en ters fästes i varje, tillsammans bildande liksom en grep över fartyget och via ett block och en wire stående i förbindelse med pråmen, där ett par mindre spel monterades upp. Under sitt arbete med 'Wireharvan gjorde dykarna. en glädjande npptaelit: Per Brahes akterskepp hade lossnat ur leran och skrovet låg någon meter från sin förra plats. Denna omständighet ökade naturligtvis i hög grad förutsättningarne för ett lyckligt resultat av den stundande lyftningen. Det första försöket hade alltså ändå inte vaiit helt förgäves. " Per Bralie skulle upp, säkrare nu än någonsinl Fredagen den 21 juli lmngjordes som den stora dagen.. Och blev det också _ den första av många, stora dagar för de okuvliga bargarna. Det drog svagt från sydväst7 men ej så mycket7 att man hade skal befara en ny storm med ty åtföl jande iörödelse. Spänningen var oerhörd, ej minst hos allmänhe ten. Mitt på blanka vardagen slogo sig hundratals åskådare ned på Hastliolmens kala strandlglippor, den senare otroliga turistflodens förelöpare. 29 Per Brahedy/'carna Lagerström (á. la) orlz Den]an (f. 7).). I mitten mas/cinist Uno Larsson. 80 Talrika _roiddbätar' sagan*tassarna imellan: 'stranden och den sakta yaggande lilla fartygsgruppen ,några hundra meter ut if'sjön. Hästholmens yngsta generation lade en god grund till ett üamtida lysande ;välstånd på den trafiken: 75 Öre per person kostade turen, och var det någon som knorrade över priset, så kunde han ju stanna på landbacken. Affärerna girigo med glans ändå. i Den s. k. Per Brahesiebern hade redan slagit sina klor i litet var! * Det är alltså ingenting annat att göra än att ta skeden i vackra hand och vara glad att alls få vara med på ett hörn. v ;7 ' Att komma upp på galeaserna går inte för en; yanlig dödlig, stora ting stunda och ingen får vara i Vägen. Byggmästare Johansson för befälet me häftig hand, ingen slipper ombord, som inte har där att göra. _ Ett exempel 1 En liyperelegant lyxmotorj akt drej bi på något hundratals meters avstånd. Dess ägare ros över i. en jolle och anser det tydligen som tämli gen självklart, att han skall få taga sevärdheterna i närmare betraktande. Nix ! Harute och i detta ögon* blick betyder en stenrik Stockholmsdirektör mindre än den enklaste man vid Vinscharna byggmästare Johansson gör en myndig, awarjande gest och för klarar kategoriskt : i “Hit kommer ingen! Vi ska lyfta Per Brahe l” . Och med det beskedet får hr direktören snöpligen bege sig tillbaka till sin ägande “mahognyläda“, som troligen representerar dubbla Värdet av Per Brahe och bärgningstlottiljcn tillsamman. * 1, 4 På dykarbäten är man mindre härdhjärtad mot den åt yrkets vägnar nyfikne och efter något parla menterande kryper jag över relingen lagom för att bevittna, hurusom hr Lagerström gör sig färdig till en, sista nodstigning före lyftningen. Han skall fästa' en extra Wire i haveristens akte “skepp 31 (Han drar på sig den ena tjecka islandströjan efter den andra, det ena paret långa, rejäla yllestrumpor efter det andra det är svalt därnere på 32meters :djupet ! ldyper i sin vattentäta dräkt och får skorna med tum stjocka blysulor pä. sa döljs hans bronsbruna, kraftigt skurna ansikte under kopparhjälmen och han 'försvinner ned till den förlista ängaren, där han Vid 'detta laget bör känna sig lika hemma s0m i sin egen stuga. i De två männen Vid syremaskinen sköta mekar niskt och resonnerande om ditt och datt sin syssla och yid. vattenbrynet låter en tredje besättningskarl helt likgiltigt sugande på en cigarett den. röda luitslangen Öfot för fot ringla ned i vattnet. De bära dykarens eller ve i sina händer, men detta är en vardags 'Sak för dem och de fäste sig ej därvid. Det gör inte heller dykaren han sätter dagligen sitt liv på spel och ägnar inte många tankar åt risken. Den hör till yrket. Efter en kvarts timmas förlopp är Wiren pä ort och ställe, den klotrunda, glänsande hjälmen Visar sig en bubblande vattenyirvel. 1,;sthykaren ser ut som belätenheten själv, hans för_ nöjda leende säger mer än ord. Allt' har förutsetts, ingenting kan, klicka! Per Brahe kommer att Vila i sina linor som i en häng matta, när som helst kunna Vinscharna sättas i rörelse. Det blir liv ombord. De femtio man, vilkas kraf tiga armar skola slita Per Brahe ur Vätterns döds ,bringande famn, få sina instruktioner, grupperawsig :kring de olika spelen. .. 1 Och en obetydlig pennfäktare har ingenting an nat att göra än att fortast möjligt ta sin Mats 'ar skolan. Ingen pardon ges mera han är obehövlig och skall alltså bort. Per Brahe skall lyftas! 32 Vid 5tiden på eftermiddagen sattes spelen i funk' tion. Man gjorde sig dock ingen brådska utan avlyss nade noggrant .varje misstänkt .knäppning i talj'or, linor ooh lyftbryggor. Brådska bringar ringa vinst:) Vid 7tiden anlände passagerareångaren Trafik från. Hjo för att assistera, förbands medels en Ek med Per Brahes för och lät med staven vand “ land sina maskiner arbeta. En av dykarna steg timmar senare ned för att avhjälpa ett mindre In mang och bragte det lovande budet att haveristen kommit så pass fri att propellerbladen skymtadier de hade förut varit dolda i leran. Det avgöri: momentet nalkades. Ooh sa7 strax före kl. 11 på kv'allen7 irntra'i äntligen det, som man, varnad av så många före' ende besvikelser, trots allt knappast hade vågat he pas: Per Brahe släppte bottnem galeaserna höjde V med ens åtskilligt, som hade de befriats från en tyngd. Pa fartygen höjdes rnngande hurrarop, besvara av jublet han massorna på stranden åskådar' hade troget hållit ut. f I sakta takt vidtog nu lo'ogseringen, som avbro ,i först då. ett missöde med ett av spelen inträffade. Felet var snart avlägsnat men då Trafik skulle ut på sin dagliga tur till Hjo och manskapet behövde nöjde man sig med de redan vunna resultaten. Per Brahe hade lyfts 6 meter och förts 0:a 2; närmare land. Bargarne kunde äntligen anse sig var? på den säkra sidan. På måndagen fortsattes bogseringen, nu utf _ av en av galeaserna och på tisdagskvällen utsand' följande kommunike han Hastholmen: r ; “Lyftningsarbetet med Per Brahe har nu förtskri* *dit så långt7 att haveristen förts in på 15 meters vatten. Masttoppen höjer sig tre meter över vattene ytan. Svenska flaggan har hissats på toppen'.“ i 33 Målet var nu så gott som natt. Intet kunde vi dare aventyra det slutliga resultatet praktiskt taget var Per Brahes bargning ett faktum. Blott den slutliga triumfen återstod. PER BRAHEFEBERN OCH MARKNADSLIVET. * v dykaren Johanssons bargningsförsök år 1921 ' gjordes onekligen ett ganska stort nummer7 såväl, bland allmänheten som i tidningsspalterna de 25 journalisterna i Hästholm en ha redan blivit oninamnv da. Man resonnerade hit och dit om möjligheterna att få, 'upp den gamla båten7 de som inte bodde alltför långt ?borta kestade kanske oeksa pa en Hastholmsvisit. ?Men abnormt stor var tillströmningen av nyfikna i alla fall inte m några hundra per dag betraktades som .mycket höga siffror. 4* i Först i år blev Per Brahefebern akut. , Redan ?under bargningens tidigare skede kunde åskåidareantav *let ibland överskrida tusendet och mot slutetsvallde .turistströnimen ut till en hel syndaflod. Bekorden slogos från söndag till söndag7 enligt dagspressen skulle t. ex. under en av de “stora“ dagarna inemot 20,000 människor varit samlade i Hastholmen. Pru tar man ned denna siffra till hälften vilket förmoda ligen inte är ur vägen, det lilla samhällets utrymmen äro dock ej obegränsade i har man emellertid. skal nog att vittna om en formlig folkvandring. Hundratals privatautos7 representerande alla Sveri ges lan från A allt intill X för att tala med de bilis ters tungomå.l_, tröngdes om kvadratmeterna, långa rader av tunga ornnibussar parkerade har och var och extratagei'i7 vilka för en tid vore' att betrakta som 3 mera extra an ordinarie, bragte tusendehövdade till skott till den oerhörda massan av nyfikna_ _ läliâstholmen översvävmmadee av skadelystna med ett ord sagt »i och beklagade förmodligen inte. Ty dropparna i denna flod voro människor med hung riga magar att matta och törstiga strupar att fakta » och litet var kom underfund med möjligheten att Marknadslz'zv 'vid Hâástho/mmzs hamn. Skaka fram en kallarm'astare i miniatyr nr egen kappa. “Kaffe, smörgåsar och läsk", . , . den skylten har hängt på vartannat hus i Hästholmen. “Läsk“ 4 ja, laskdryolrerna! Det skulle vara roligt att veta, hur många tiotusental “lask“ och “Klass :LIu eller vad gndadryoken pilsnerdrieka nu officiellt heter, som konsumerats i Hastholmen denna sommar ! Eller skulle det förslåä det med tiotusentalen? Vid hamnen upphlomstrade ett sannskyldigt markw nadsliv. Grosshandlare i kaffe, frukt, karameller, 335 “glaeélt och läsk, natuidigtvis, etal:›lerade sig tjogvis oçh stånden växte upp som svampar ur j<n:'den, var helst en möjlighet fanns. ' Här gör en lysande affärer i Per Brahefotografier, och en annan med porslinsmalning, motiv Per « 'Bralle, där har en tredje fattat posto med en ambu lerande bokhandel: “Visor för i dag” och “Drömhe *kent* kursas gladeligen till höger och vänster. Framför ett 4“Världspanorama“ står en väntande kö med slanten färdig i. näven i hela världen :för tio öre, det är ju billigt! “Här se vi fästningen Port Artur med regnando japanesiska bomber, här se vi den stora staden Vene dig, där spårvagarna äro kanaler och vagnarna kallas gondoler . . .“ l“Naturdilrtareifi 'Wallin från Jönköping stegar högtidligt omkring, prydd med mässingsplât i mössan och täta rader av skrmnlande medaljer på bröstet. Han bjuder ut sin garanterat hemgjorda Per Brahe poesr: “Minnes än den punkt i fjärran varest Vätterns böljor bla, annu lnriska och falska, våldsamt emot stranden slå, minnes än den mörka natten jämren ibland vänner mang Stockholmsresan med Per Brahe, börjad under fröjd och sång. Lyckans dag dock snart är inne, målet hnnnits, 0, hur stort, dykare med arbetskarlar, 'aras bör för vad som gjorts, kättingarna hållit taget, en och var, belåten, nöjd, nu vid Hastholmen i hamnen skådar ångarn under fröjd.“ 36 Det var egentligen bara karusellerna oeh skjut banetälten, som saknades för att göra marknadsillusio nen fullständig. Per Braheai'fåren var bliven ett folk nöje _ den hade dock sin upprinnelse i en ohygglig olyckshändelse, som krävde många människoliv. . . Hur många av de tiotusen tänka på den saken nu P Ekot av den bullrande tingeltangelglådjen rullar ut över den vida vattenytan, under vilken de döda sova. Vid själva hamnen blev trängseln tidvis så riska bel, att ett större område måste avspärras. Länspoli sen hade ett styvt arbete att hålla massorna tillbaka från den förbjudna rayonen ' I ett magasin vid hamnen hade anordnats ett litet Per Brahemuseum, som aldrig behövde stå tomt. De två livbåtarna, hinkarna, symaskinerna 0. s, v. utw övade en oemotståndlig dragningskraft, det fingrades girigt på de mårkvårdiga föremålen, “som man inte alls kunde se på, att de legat år på sjöbottnen.“ Men den naturliga nyfikenheten tog sig även di« rekt osmakliga uttryck: så stals t. eX. en av de all bekanta symaskinerna, knackades sönder och bjöds bitvis ut till salu, ä 1 kr. biten. Men det motbju dande är inte i första hand stölden, utan att dessa egendomliga souvenirer verkligen lunno köpare! Ofoget avslöjades emellertid snart av vederböran de myndigheter och stoppades självklart ögonlohekh gen. Men det utgjorde länge det tilläts florera ett ytterligare bevis för den föga framträdande försynt heten hos en avsevärd del av de “Per Brahebesatta“ Mr om nu ett dylikt var av nöden. Bärgarna själva voro förtjusta över den sen sation, deras strävanden åstadkommit, och förklarade mycket hellre ha velat arbeta utan denna oanade invasion av skädelystna. Det kan man inte förtänka dem, det måste ha varit ganska prövande att i vecko tal bestormas med de .mer eller mindre besvärliga nr' 0 utslagen av allmänhetens vetgirighet och nästan lika besvärliga hjälpsamliet » varom mera senare. Sedda på avstånd liknade klipporna vid st "anden jättemyrstaekar, myllrande av människor som de vore. Man kom med matsäekskorgar, kaffehurror och ler mosflaekor och etablerade sig för hela dagar därute, ville inte gå miste om en enda minut av skådespelet. 'Detta alltifrån mitten av juli, då lyftningarne och bogseringen började. Många dröjde kvar nätterna igenom, kamperande i tält eller som våra vördade urfäder sökande skydd i en bergsskreva eller under “ en lummig buske. Vad väntade man på? Trodde man, att Per Brahe helt plötsligt skulle stiga upp ur djupet och 'mellan de eskorterande galeaserna stolt i hamn änej, bättre underrättad var man nog. Det fanns bara en förklaringsgrund och den var _ Per Brahe febern. Som. borde ha varit ett tacksamt studieobjekt lör psykiska forskare. Något motstycke i Sverige har den knappast haft. Hur som helst, övermåttan populärt har företaget varit och folk har gärna velat stå. bi både med dåd och råd. Arbetet vid vinseharna var en ytterligt eftersökt sysselsättning och brokig var också den skara, som vid spelen brottades med Vättern om Per Brahe. _ De flesta voro väl arbetslösa, som, traskat de många, ,tunga milen till Hästholmen, lockade av möjligheten att tjäna en slantoch få ro för brödbekymren några *: dagar, men där :funnos också andra, sådana som inte Stort behövde bry sig om timpennmgen utan ställde sig i de arbetsvilligas led för att få följa det hela på nära håll ett par timmar e turister av alla yrken och stånd. Hur som helst: göra skäl för sig fingo sannerli» gen alla de1 som trampade “Don Carlosm och “Karl Gustafs“ däck. Där fanns intet latmansgöra och in gen plats för “maskarañ i), 08 .*ljälpverksamheten tog sig ävenledes mera ide ella uttryck, andelsföreningen har sålunda isitt arkiv en hel packe brev, vari personer från skilda trakter av landet mot eller utan vederlag erbjuda sina tjän ster. En del äro rena affärsförslag, som exempelvis 'från ingenjör Waller, vilkens bekanta “tub“ användes vid Södra Sveriges bärgning 1897, och som ansåg sig kunna lämna :företagets män många goda uppslag. En affärsman 'från Eskilstuna skrev och anhöll om att få vara med om länspumpningen och lossningen av “det sista i lasten emedan detta för mig är av alldeles särskilt intresse“. Vad detta intresse bestod i talade han däremot icke om. Men det :ianns också komiska förslag. Sålunda skrev en man från Norra köping, som sade sig vara född med segerhuva, och undrade varför det förstörts så mycket pengar på bärgningen, då den i alla fall måste misslyckas efter som den påbörjades i september, och eftersom man arbetat före klockan 6 på kvällarna. Vänd er till. mig, skrev han, för mat och husrum skall jag snart ha Per Brahe på det torra. En annan visste ett mye* ket bra sätt att få upp båten, och mot mat och ringa pekuniär ersättning var han villig att lära bort knepct. De många vänliga själarna hade förgäves gnug gat geniknölarn a och nött pennorna: andelsförcningen besvarade aldrig skrivelser av denna art. Den hade helt enkelt inte tid. Och dessutom ville den sköta bärgningen själv. Då och då ordades ock man och man emellan samt i pressen om lämpligheten att anordna en natio nalinsamling till de ihärdiga bärgarnas förmån, att tilldela dem statsunderstöd 0. s. v. Kostnaderna för företaget hade under arbetets gång vida överskridit de beräknade, aktiekapitalet måste i flera omgångar utökas. Det fanns duktiga poster på, debetsidan: dykarna skulle t. ex. ha 150 kr. om dagen, hyran för galeaserna gick likaså lös på 150 kr., arbetsmanska pet hade en timpenning på 64: öre etc., etc. Dags utgifterna gingo i medeltal upp till 800 kr., och när Per Bral'ie äntligen låg i hamnen, hade dess ditilors ling från olycksplatsen 500 meter längre bort dragit den lilla nätta summan av 0:a 50,000 kr. Man hade visserligen inte räknat med någon vinstmarginal, ens den allra blygsammaste. Men ändå . . . Det enda påtagliga utslaget av allmänhetens er känsla för den duktiga bedriften blev en av Stock holmsTidningen anordnad insamling, vars medel skola användas till ett guldur, en “dykarekloeka“, åt var och en av de båda on'ityckta dykarna, jämte hrr Fredriksson, Johansson och Thunborg, företagets cen traliigurer. ' SE GERN. öndagen den 30 juli vid 6tiden på kvällen lades Per Brahe till ro på endast 9 meters djup, skor stenen stack upp två meter över vattenytan och bä tens konturer kunde tydligt skönjas. Den befann sig då på den plats där lossningen skulle företagas, en dast ett par stenkast avlägsen från stenpiren. Så gott som i hamn alltså. Entusiasmen var allmän och det av lir Fredriks son utbragta lyrfaldiga levet för företaget besvarades med rungande hurrarop från den väldiga åskådar niassan som förvisso inte heller sparade på sina röst :resurser vid nästa leve det gällde dykarne. En av okända beundrarinnor i Motala skänkt svensk flagga hissades på haveristens mast och på masttoppen placerades en från samma håll iörärad sejnlallsknapp av förgylld metall. 40 Lossningen av lasten. kunde börja i och blot tandet av de dystra hemligheter, Per Brahe så länge dolt inom sitt skamfilade skrov. Man satte omedelbart i gång för fullt med de moleringen av lyftningsanordningarne. De väldiga, grova blalkarne, järnbalkarna och vindspelen hade gjort sin tjänst och bestått sitt hårda prov med glans, nu skulle alltsammans ned och bort, så fort sig göra lat. Sedan skulle den ena galeasen fara sin farcle mot mindre romantiska och mindre omfattande upp gifter, den andre daremot stanna för att biträda 'vid lossningen. För att kunna arbeta i fred och slippa störas av nyfikna avspärrade man det närmaste området kring haveristen. En rad små vita flaggor markerade gränsen. Onsdagen den 2 augusti lossades de första kolli na; några stycken av de talrika fruktmosfaten, en del. Symaskiner samt en låda, innehållande kläder och filtar. I de sistnämnda voro köttstyeken invirade _ minnen från kristiden och ransoneringen. Lämning ar av kött, smör, mjöl och andra de årens sällsynta lac kerheter fann man f. ö. litet varstans i passagerarnas gepåck. Proeeduren vid godsets upphamtande i dagslju set var ganska besvärlig, då varje särskilt kolli blev sitt eget lilla kapitel och krävde åtskilliga omsorger. Detta gäller isynnerhet lastrummets innehåll, som stycke för stycke måste följas av dykaren på vägen uppåt. Fartyget hade nämligen slagsida och värmen elementen, syniaskinerna etc. måste därför ömt lotsas fram för att icke fastna i den trånga passagen och bli sittande. En tulltjånsteman anlände från Motala med upp drag att tillsvidare ta de bärgade artiklarna i förvar, stort som smått, även de omkonmas privattillhörig heter. Lagen stadgar så. Fruktinosfaten slapp han dock till sin egen lycka TMMWMWWWF 41 PER BRAHEBÄRGNINGENS TRE STORA MÄN. eribmdmmn 0, E. Fredriksson. Handlam/øn Avel Wai/;7100719 BZ/.Wnlästm'en K. Johansson. Övriga medlemmar i styrelsen: Lantbrukarna E, Fredriksson, Tollstad, och A. P. Svensson, Ödeshög. 42 att ta befattning med. De flesta brusto i vattenbry net, stadda i jasnii'ig, som de vore och det klara Vattervattnet förorenades till den grad av den rutt nande massan, att dykaren måste upp. Han kun de inte se. . . 5 Några av Jäglarna höllo emellertid ihop och vin schades upp på galeasen för att sedermera fortast möjligt sänkas i sjön på det ställe, där Per Brahe förolyckades. Dit komma 'anda inte Vätterns fiskare. Men dessförinnan hunno marmeladfaten förljuva de närmaste luftlagren med sin outhärdliga stank, kryddad av den tvivelaktiga odören från bl, a. en stor lår, som imiehållit kött. Bärgningsmanskapet hade sannerligen intet angenanit arbete just då. På onsdagen hittades på mellandack det första liket, en kvinna, av vilkens kläder endast några frag ment återstodo. Den döda lades genast i en av de för ändamålet rekvirerade zinkkistorna, som omedel» bart hoplöddes, Flaggan på Per Brahes mast hissades på. halv stång den hängde oftast så under de närmaste dagarna i och arbetet avbröts. På torsdagsförmiddagen återfanns ännu ett lik på mellandaek, också det av en kvinna. Det lades i sin kista, som genast fördesli land, övertäckt av en svensk flagga. Det, verkade beklämmande, skrev en tidning, att se, hurusom icke ett enda huvud blot tades eller böjdes, då den okända döda fördes tätt förbi åskådarmassorna, som ej ens "i detta ögonbliek kunde återhålla sina högljudda 'reflektioner och an i i'iarkningar. ' I detta sergliga förhållande inträffade dock senare en vändning till det bättre. oeh de döda hälsades fran'ideles aktningsfullt oeh värdigt av allmänheten på stranden. Vördnaden för döden tog överhand över _sensationslystnaden Aven manskapet på bärgningsbåtarnevar syn lmrh'gen djupt gripet av den ohyggliga stämning, som vilade över dessa dagar, de mörkaste i företagets hi storia. Intet onödigt buller förekom, inga friska hejarop och mantra visor, som så många gånger för ut. Männen gjorde sin plikt, det var allt. Döden stod mitt ibland dem, ofattlig och skrämmande. De båda dykarne, som förut verkat så öppna och tillgängliga, gingo tystna och slutna. Deras liv hade varit 'rika på skiftande upplevelser men detta sorge spel blev även dem för mycket. På. fredagen bärgades ytterligare två lik, dessa flytande i rökhytten. › De döda voro en man och en kvinna och iden tifierades snart som handelsresanden S. Falck, Linkö ping, och hans maka. Antagligen hade de ämnat stiga av i Hästholmen och l'lÖllO sig beredda härför _ båda voro nämligen iförda ytterklader. Vid kata strofen måste hyttens dörr ha blookerats av utanför uppstaplat gods och motstätt de olyckligas förtvivlade ansträngningar att komma ut. Den har tydliga spår av att ha blivit utsatt för uppbrytningsförsök. Lastanhop'ningen på passagerardacken var i själva verket så stor, att dykaren Lagerström sade sig aldrig ha sett maken i överallt symaskiner och fat, som rullat om varandra och bildat veritabla förskansning ar framför de redan förut abnormt trånga passagerna. Och livbältslådorna voro absolut oåtkomliga under godsmassorna, måste ha varit så från första början. Passagerarna voro sålunda tillspillogivna, även om ieke olyckans snabba förlopp hade berövat dem varje möjlighet till räddning. En tidning riktade till komn'ierskollegiums sjö› tekniska biträde, kapten Frankman, följande fråga: › Anser Ni det vara fullt bevisat, att proportio nerna mellan däckens och rummets last varit felak tiga ? Kapten Frankman svarade ett obetingat och bestyrkte i detta sammanhang, att lasten varit otill “Wäfäfi'FrTuWWüi'FWWW 44 fredsställande sur "ad på däcken och över huvud taget oriktigt stuvad. Tillvaron av ännu ett lik konstaterades av dy karna M i gången ned till akterhytterna men med hänsyn till risken att skada den döda kroppen under transporten genom den smala gången vågade de sig Laget den 30 juh' 1922. icke på försöket att ta' den med upp. Det fick ligga kvar till dess ångaren blivit lanspumpad. Dykarna begränsade sig i stället till lossning av det gods, de kunde komma åt, och fingo så småning om akterdaeket fritt i så när som på lagret av sug lera, tre tum tjockt, vilket vällt in över fartyget, då detta under olycksnatten med aktern före borrade sig ned i bottenslammet. Hr Lagerström sökte med en skovel skyffla undan leran, men denna. visade sig vara så fast, att han måste resignera och skicka upp sko veln igen. I lastrummet påträffades bl. a. de evigt återkom mande fruktlz'iglarna1 vidare symaskiner, värmeelement 45 m. m. Med hjälp av vinsch fraktades åtskilligt av rummets innehåll upp i dagsljuset, Undersökningen av kaptenshytten, eller rättare sagt kaptenshyttens skrivbord, gav ännu ett bevis för den hastighet, varmed katastrofen förlnpit. I skriv» bordet återfanns nämligen kapten Boijas plånbok med Hazrerz'szfen på, *mg upp * lyfta/ingen den 12 augusti. inneliggande 580 kr. och en del för honom värdefulla papper1 aktier i Göta Kanal A.B. etc. Kaptenen, som väl uppehållit sig i hytten eller på kommandobryggan strax framfön hade sålunda icke hunnit fram till skriv bordet, vars innehåll han säkerligen varit angelägen om att bärga. Egendomligt nog var allt fullkomligt oskadat ef ter fyra år i vattnet : sedlar, tryckta eller maskinskrivna handlingar och handskrivna brev, en sparbankshok på 2,000 kr.7 ett B. K.tillstånd för erhållande av bränsle A ett talande dokument från kristidenl * och några fotografier, bland dem en bild av Per Brahe, tagen vid ångarens sista besök i Hastholmen före olyckan. 4h' Vidare innehöll skrivbordet två revolvrar, en kråsnål, en växelkassa med liksom allt övrigt välbevarade silver oeh kopparmynt m. m. ' Inemot slutet av augustis andra vecka ansåg man s1g1 ha fått undan så pass mycket av lasten, att den definitiva lyftningen kunde företagas * man ville också äntligen komma i tillfälle att'bärga de ännu kvarliggande liken. Vraket tätades provisoriskt, bl. a. genom att i ventilerna, vilke nu befriats från wirer och krokar, koniska träpluggar indrevos. . Från Motala Kraftverk rekvirerades tre kraftiga pumpar för länsningen, kapabla att sammanlagt pressa fram 1,400 liter vatten i minuten. En liten transfor mator för den nödiga elektriska kraften. monterades upp. Fem assisterande ångare anskaffades, Nellv, Skatt kärr, Nya Hermes, Vänern och Wille. V Tidigt på lördagsmorgonen den 12 augusti inled des sistca kapitlet i berättelsen om Per Brahes bärg ning. Angarna Skattkärr och Nelly angjordes vid haveristens babordssida, vid styrbordssidan placerades ångarna Nya Hermes och Vänern och akterut förla des m 0 torfartyget Wille. Fältmarskalk i dagens drabbning, så att säga, var dykaren Lagerström, uppflugen ien av Nellys vantstegar, under det att “staben“, hrr Johansson, Thunberg, Bergmark och förste maskinisten Uno Lars son fördelats på den övriga eskadern. _Vid 8tiden fingo de vid de fem spelen, ett på varje fartyg, otåligt bidande männen order att hugga in. Långsamt reste sig haveristen på rät köl, mast och skorsten pekade rakt upp Per Brahe stod på bottnen i riktigt läge. Då blev det stopp: gångspelet på Nya Hermes krånglade. Lyftningen måste avbry tas men 1 1/2 timme senare hade byggmästare Johans son ersatt den för hårt ansträngda axel, på vilken missödet berodde, med en ny, och lyften kunde gå 47 igen. Muskler ooh senor spandes _ så steg ett sorl. från massorna på stranden, inom ett par sekunder stegrat till ett brusande bifall. Skorstenen höjde sig tydligt, Per Brahe var på väg upp I Nu styrde hela flottiljen med den ännu sålänge osynliga Per Brahe i mitten helt sakta in mot pirens ytterspets. Man måste in på grundare vatten för så kerhets skull, ville icke riskera att i händelse av nå got nytt mothugg förlora vad man redan vunnit. Muskler ooh senor spandes alltjämt ivrigare, svet ten pärlade på solstekta pannor, breda bröst hävdes tungt och flämtande, men _ decimeter för decimeter steg Per Brahe upp över vattenytan, förstäv, fördäok, styr, kaptens oeh rökhytterna och till slut även ak terdäck med dess tjocka skorpa av lera. Då kommenderades det halt vid spelen för en stund och hrr Lagerström, Johansson och Thunberg gingo ombord på haveristen, ännu drypande blank av den övervunna Vätterns vatten, ännu skamfilad och smutsig, men ändå drömskeppet, vars åsyn tvinga de segerstamningen i åskådarnas bröst att utlösa sig i en brusande bifallSstorm. Hurraropen skallade med en kraft som aldrig förr, vida över Vättern buro de budet om människans och människoviljans triumf. Flaggan flög åter i topp på Per Brahes mast. De många seniga armarna höggo i på nytt och inom kort låg Per Brahe i hamn, säkert skyddad av pirens stenbarriär. l hamn efter fyra långa år! På lördagskvällen började länspumpningen. Pum parna arbetade för full kraft, vattnet forsade istrida kaskader men en tum höjde sig Per Brahe. Man funderade hit och dit, utan resultat. Slutet blev att man. lät alltsamman vara så länge och nöjde sig med de redan vunna framgångarna. Morgonen därpå steg emellertid dykaren Lager ström ned i haveristens innandömen för att utforska 48 mästeriet och avslöjade det också fort nog: klosett röret stod öppet ! Pumparna hade kunnat pumpa till domedag utan annan effekt än en smula oro i Häst holmhamnens vatten. Nu blev det fatala röret genast tilltäppt med en träpropp och sedan detta gjorts hade pumparna av sedd verkann Vid middagstidenv kunde man gå ned på mellan däck och företaga undersökningar i båtens inre. De återstående liken skulle sökas upp. Kistor stodo redan beredda, vilka sedan direkt forslades till V. Tollstads kyrkogård i stället för att, som tidigare skett, t. v. uppställas i det stora maga sinet vid hamnen. På förmiddagen upptogs två lik, ett av en kvinna och ett av en man. Det senare var det* som förut observerats i trappan till akterhytterna. Intet kunde till en början identifieras, men senare fastställdes mannen såsom varande konstnären John Bauer. Hytterna genomsöktes under eftermiddagen. M an. fann i dem sju lik, av vilka fam voro oigenkannliga, under det att de övriga två indentifierades som fru Bauer och hennes lille son. Dessa båda antiaffades i aktersalongen, vilket tyder på att de suttit uppe under natten. Modern hade i dödsögonblicket slutit barnet i sin fanm. Herr Bauer hade väl även vistats där, men rusat upp under villervallan vid katastrofen för att skaffa hjälp eller höra efter, vad som stod på. Han hann dock ej längre än till trappuppgången, dar möttes han av det allt vidare framträngande hind rande godset _ och vattnet... På kvallen hade akterdäeket spelats och renso pats och liken av fru Bauer och hennes son fördes i land. De vilade i en gemensam ekkista, smyekad med vilda blommor. Bland bärarna märktes hrr Thunberg och Fredriksson och bakom kistan gingo konstnären Bauers två bröder samt fru Bauers två systrarg ' 49. Antalet anträffade lik var nu 163 men i maskin rummet kvarlågo ytterligare två., varför endast sju av de tjugofem omkomna kunde finna ro i vigd jord. Liken efter styrmannen A. Blanke ooh bastemannen ' G. G. J. Karlsson hade'kort efter olyckan flut'it upp och liket efter fröken Allard bärgades under 1921 års bärgningsförsök. Under söndagen undersöktes vidare styrmanshyt ten och man hittade där den mycket omdebatterade skeppskassan. Den uppgick blott till några hundra kronor i stället för de många tuseir varom ryktena ordat. Av det. stora belopp, inemot 60,000 kronor, som. › hr .Bauer skulle ha fört med sig i och' för ett villaköp i Stockholmstrakten fanns heller icke ett spår* Det var väl också en myt, såräl som alla de andraiför n'iodade Per liraheskatterna. StoekholmsTidningens korrespondent har gjort den iakttagelseir att makarna Falks klockor stannat på 1.11 medan de hos ett par av hyttarnas döda., antagligen styrimn'men ooh förste maskinisten., funna uren hunnit fyra minuter längre7 eller till 1,14. Denna omständighet kan ju helt enkelt bero på att klockorna girigo olika? men det kan också varit så att dessa fyra minuter för de i båtens inre inspär rade olyckliga betytt en kvalfylld kamp med en lång samt men oblidkeligt annalkande död. Måndagen den 14 augusti hade författaren av detta lilla arbete tillfälle att' som en av de första ut omstående göra ett besök ombord på haveristen. Den såg märkvärdigt väl bibehållen ut på av stånd, men man behövde inte komma den alltför nära för att få ett begrepp om' den förödelse de fyra. ' åren på Vätterns botten anställt. En ruin... Kanal ângaren Viktor Rydberg, som' vit och skinande vag gade vid pirens andra sida, utgjorde en slående kon 4 #1 (i) trast 'mot den olycksdrabbade karnraten 'från Vätter hamnarne. Akterdäcket hade befriats från sitt .lerlager och man kunde göra den iakttagehen att plankorna ut* omordentligt väl motstått vattnets inverkan. Själva aktern hade däremot fått ett par duktiga buoklor, Ali/:im'IIüTrA/:af .silly/(31' omm 'I'beMU/?LFI'IL varljärnte stöden till skyddsdäekets tak höjts inåt och delvis lossnat 'från sina fästen. l rökhytten., där makarna Falk gått sitt öde till mötes låg allt om vartannat, vått annu. Dörrens glasruta 'var sönderslagen, dess handtag avbiäntet på utsidan1 hela dörren nedtill utåthänd 7 de hade kam pat 'För sina liv de därinne. . . Men akterdäckåesten hade bildat som en ogenomtränglig' mur framiör den enda, vägen till räddning. ' Mellandäckets gyttjiga golv var fritt trån gods, .men man kunde se att åtskilligt fanns kvar av last runnnets innehåll., staplar av värmeelement nrskildes i dunklet därnere. 51. Jag kastade en blick i lastrnnnnet, länspumpat för endast några minuter sedan. Ävjan låg annu tjock på golvet, stannade på lejdaren, tveksam. Alldeles invid mina fötter upptäckte jag då ett av de två liken därnere A eller rättare jag förstod, att detta måste vara ett lik . . . Per Tim/M), efter' J 127" pd, hnrefs Irnftrtn. Och jag fick en 'föreställning om identifieringens oändliga svårigl'ieter, ofattbara lör den, som icke sett. . . Överbyggnaden var svårt ramponorad7 styrhytten delvis försvunnen och navigationshytten nästan lika illa åtgângen. Taket' hade slitits loss och tycktes när som helst kunna släppa taget helt. En våldsam storm vid den tidpunkt; då haveristen låg på 9 meters vat ten hade vållat denna förödelee, som först och. mest föll i ögonen och mer än något annat gav haveristen dess utseende av ett fartyg, som varit7 av vrak Ty såg man sig noggrannare omkring, , måste man. medge7 att Per Brahe dock är en stark och bra båt., och att skadorna icke kunna vara obotliga. 52 Per Brake kommer kanske att ånyo ta upp strl» den med Vätterns stormar och vreda vågor . .. Trappan från kommandobryggan ned till fördäek var borta7 men sedan man väl tagit sig nedJ kunde man med egna ögon bilda sig ett begrepp om kata» strofens inledning: fördäekslastens förskjutning. Styr bordsräeket hade fullkomligt spolierats7 skansklädna dens övre plåtar voro lösslitna. Det bastanta räcket kring skylightet bar även spår av godsets framfart ooh slokade hårt över ät styrbord7 ehuru det på grund av sitt läge mitt på däcket ej kunnat träffas med tillnärmelsevis samma kraft och endast haft att stå rycken mot babordssidans hälft av de tunga fruktmos faten. De måste ha kommit rullande med en lavins våld het. Babordsräeket var fullkomligt oberört. Inga som helst lämningar av surrtåg funnos därpå7 ett förhalj lande som berättigar till den fast otroliga slutsatsen att den 'väldiga lasten icke snrrats fast mellan relin garna utan legat helt och hållet fri på däck. i' _ Sannerligen., Per Brahe utmanade ödet7 då den .löpte ut från Grännas hamn den stormiga november natten 1918! Och då på' aterväg ännu en gång passerade båtens inre med fabulöst tränga passager ooh präng7 slog mig tanken på passagerarna, som i dessa rätthäl icke haft den ringaste möjlighet till räddning, ens om lasten 'varit av normal storlek och icke, som då staplats upp i varje upptänklig vrå av döds skeppet. DE NAMNL ÖSAS jORDAFÄRD. llteftersom de bärgadesdiade de oidentifierade offren för katastrofen förts tillV. Tollstads kyrkogård7 där deras kistor nedsattes i en gemensamhetsgrav tätt vid kyrkans västra sida. Tio namnlösa delade slutli gen denna sista vilostad. Jordfästnmgen ägde rum söndagen den 20 juli. Överallt vajade flaggorna på halv stång, dagens sorgeakt hade satt sin prägel på hela Hästholmsbyg den. Vägarna vimlade av tysta och allvarliga män niskor, w väl 3.000 personer torde ha varit samlade7 alla behärskade av den ogripbara, högtidliga stämning7 som olyckan och dess efterspel hade skapat fram. Närmast graven stodo de dödas anhöriga samt förgrundsmännen i bärgningebolaget7 däromkring, led vid ledJ den 'väldiga menigheten, stilla och andaktsfull. Det drog sakta i de yviga trädkronorna, genom vilka en beslöjad sensommarsols strålar silade ned över ra den av blomhöljda kistorpöver de tusentals blottade huvudena. . . Jordfästningen förrättades av kyrkoherde Påhlnian i Rök. . Med ledning av orden i 69 psalmen “Fräls mig, Gud, ty vattnen tränga mig inpå livet, har sjun kit ned i djup dy, där ingen botten är7 har kom» mit i djupa vatten7 ooh svallet vill fördränka mig“ erinrade han om den gripande tragedi som föregått denna begravning7 och som väl ingen kunnat undgå att i sitt innersta uppröras utav. 'Här mera än vid andra gravar., trängde sig allvaret på. vid denna grift, gömmande så många av dem7 som en stormfylld natt mötte döden därborta. Det skulle ligga nära till hands att npprulla hemska tavlor från detta tillfälle .3% « eller skildra den kamp ,för livet som då ntkampadesv men det vore att riva upp gamla sår utan gagn_ Of fieanten begagnade tillfället att bringa ett tack till de l'iehjartansvarda man7 som i inanniskokärlekens namn oftrat ett många gånger till synes l'rnktlöst arbete, för att dessa döda skulle vila i vigd jord. Hurri hade ieke för de anhöriga sorgen ökats genom att'de icke kunnat bevisa de döda den sista kärlekens tjänst? *ty det vore 'ändå en lisa att få. tillbringa en stund vid sin närmastes grav och lägga en blomma på, kullen som gömmer den kara. 'Till de sörvjande anhöriga riktades aven ord av tröst och hngsvallelsev « Vi förstå och känna edein sorg5 och vårt hJärta klapparvav deltagande ! I, _ i De tre skovlarna innll föllo ”i "av Jord är du kommen, till jord skall du äter varda. . .“ Kyrkokören en psalm och gården av kran sar nedlades i gritten7 varpå byggmästare _Johansson a andelsföreningens.vagnar nppläste ett niinnespoein7 författat av en ortsloo och iiiyniiaiide ut i dessa okonst» lade men vackra rader: Ur varma hjärtan ifrån oss alla 'mång bön till Gud för Er frid nu går. och ininnets tårar som daggst'ank falla bland liilomsterprakten vid Eder bår. Sov ljud i kullen tills dagen bracker, då Gud ånyo till liv er vacker, och sluter åter i Faderns famn, er som 'när slninra förntan namn. Ännu en dikt npplästes, skriven av en vän till en av de bortgångna. Så tonade psalnisången åter, ofñeianten lyste frid över' gril'ten och de närvarande defilerade förbi. , Per Brahedraniats 'sista akt var andad. v y 11':) Kramar och blommor nedlades i sådan mängd att kistorna helt och hållet ta'vktes av den prnnkande7 doftande Ininnesgärden. i Ångralb. Göta kanal hade sänt en krans till varje kista (gula och blå band)7 liärg'ningsbolaget ned lade en ståtlig krans å vars lilagula hand lästes: “Nu bärgade ni hunnit hanen7 sov ljnvt i jer» dens fann?”7 kapten Boijas företrädare kapten Hellberg hade sant en krana familjen Baner en och dessutom nedlades en. mängd kransar av resp. anhöriga till de bortgångna in fl. KRING PER BRAHEBÄRGNINGEN. en tålinodigh el, son] av arbetsledare och dykare vi sades gent emot den icke alltid liansynslnlla allmanheten7 var verkligen benndransvard. Jam och ständigt voro de bestorinade av fragon mer eller mindre onödiga7 men alltid hade de ett vanligt svar7 en npplysning till hands, Vem som helst kunde ha tap pat koneepterna för mindre7 men de 'redliga mannen i Hästhohnem vilka med, ett 'Slagfnnno sig sta mitt i offentlighetens ljns7 läto ingenting bekonnna7 heröniinelsen frestade dem inte att sätta sig på sina. höga hästar. De .förblevo vad de varit blygsam in k arn sund a svenskar. Jonnialisterna, vilkas kall nödgar till. en viss grad av hansynslöshet7 äro dem i all synnerhet stor tack skyldiga för deras heredvillighet att hålla pressen a jour med händelserna. Sällan torde de under utövan det av sitt ha mött ett sådant tillmötesgående. 3= . i 1 v Pressen ägnade f. ö, ett otroligt intresse7 en otro lig massa spalter och en otrolig mängd klichéer åt bargningen. * allmänheten ville ha det Stock holmsTidningen kom väl in som god etta darvidlag7 dess signatur “Danilo“ utförde ett journalistiskt jätte» arbete i Hastholmcn och blev förresten en känd och 'popular figur därstädes. Telegrafverket har allt skäl att vara honom och de övriga tidningsm'annen tack samt, men personalen på Hastholmens telefonstation torde vara i behov av en rundlig tids semester Bland turisternai Hastliolmen märktes prins Eugen, som med synbart intresse tog arbetet i betraktande Referat av ett samtal mellan två. hederliga odal man7 indiskret avlyssnat pa tåget mellan Hästholmen och Vadstena: M_ Qi., jag tycker7 att di för omstaridiga med sina galeaser och vad det än di har allt Det vore val bättre., om di satte sina spel på, land och hala7 in Pelle direkt. # Na7 det går intev förstår dm då skulle skrovet skrapas sönder precis. Men vad inte begriper, det ar di inte purnparln lans där han ligger. Då skulle han ju flyta opp som en kork, vetjae och se7n var det väl en smal sak att fan i hamn _ . .' Konversationen utgör inte alldeles ett bevis för svenska folkets hjärnskärpa men belyser på' sitt Per Braheploblemets makt över litet var. Dykarna uttryckte upprepade gånger sin motvilja mot likbargningen men reste inga krav på att slippa från detta ohyggliga arbete, ' '57 Utom den lilla skaran man iHastholmen, var det nog inte många; som trodde på företagets framgång, Avsevarda summor, utsatta på vadliållning, bytte för modligen ägare7 däirPer Brahe äntligen förtöjdes vid Hästholmens pirr De hos de döda funna kloekorna ha, som nämnts stannat på 1,11 och 1,14 Fartygsuret på mellandaek visar emellertid 12,15 w det har antagligen skakats om för hårt av den väldiga sjögången under olycks natten och rakat i olag redan på halva vägen till .Hastholmen ' '3% Då man fått ångaren in pa grunt vatten och som bäst höll på med att taga upp många döda, som under detta skede av arbetet kunde bärgas, lät Göta Kanal A.B. helt plötsligt ,höra av sig. , Det sände en representant till Hästholmen med förfrågan om möj ligheterna att bärga de eventuellt i båten befint liga döda! Bolaget utfaste sig också att i händelse av behov anskaffa nya dykare. :Då gjorde man stora Ögon i Hastliolmen Och det var ju inte att undra på! En av de stora publiksöndagarne sände Svenska Livräddningssallskapets avdelning vid Simpnäs sin mo tordrivna livbat “Danelius“ till Hästholmen och utv förde därigenom god reklam för sin gagnerika verk samhet. Danelius gjorde passagerarturer runt bargv ningsplatsen och sällskapets kassa ökades med en obetydlig slant. ' Lyekönskningstelegrammen regnade då, till slut företaget definitivt bragts i hamn F Över andelstö'r'ew ningen7 över dykarne och t. 0. ni. över gamla Per Brahe själv som fick en speciell valkonistlialsningr lyx 11:1" 1! Förslag ha framkommit om upprättande av ett Per Brahemuseum i Hastholmen. Ett riktigt “muse unf" ordnar man väl knappast ihop men en del av bargningsattiraljen blir 'förmodligen kvar som minne av bargningsbragden. Andelsföreningens stöttepinnar drogo en förståelig lättnadens suck; då, haveristen till sist förtöjts vid Hästholinens A» Det skall bli roligt att få känna, hur det ar att sova ut en natt. sade byggmästare Johansson Jag har inte fått göra det på. två månader l . . Den 23 augusti gjordes vid Medliamra i 'Vadstena trakten ett överraskande fynd 4 konstnären John Bauers rock7 en blå jaqnette7 hittades i strandvattnet och bredvid den parmarne till en sparkassebok, ut ställd av en, enskild bank, jath en liundrakronesedel samt två delvis fördärvade tior. Något hundratal meter från platsen påträffades fragment av ytterligare en del 100 Och lOkronesedlar, inalles kr. Det förefaller egendomligt, att plagget kan ha :ilutit den långa Vägen .från Hastholmen men måste dock förhållandet vara. Vid Per Brahes bargning har det på något sätt kommit ut angaren och därefter av den ihållande sydvästliga. vinden drivits ät Vad" steua till. SLU TORD. ag hade under denna rubrik tänkt. ge en Översikt J av bärgningsplanernas och bärgningsföretagets ut» veckling under årens lopp. Men jag uppgav denna tanke, jag erinrade mig att Per Braheaifären har ännu en sida, som hittills icke behandlats och dock bjuder stoff nog till och kräver ett kapitel för sig 7: Vad gjorde Per Brahebärgningen till en nationalsak? J ag tror mig icke kunna besvara denna 'fråga bättre än genom återgivande av nedanstående lilla artikel, skriven någon gång i slutet av juli detta år. Och jag tror mig heller icke kunna avsluta detta lilla minnesarbete om Per Brahebragden på ett lämp ligare satt. “Längs vägarna rinner mot Hasthohnen en oav bruten ström av bilar och motorcyklar, vanliga cyklar och liastskjutsar. 'lleleionlinjerna till Hästholmen are nästan ständigt bloCkerade: ännu har det inte lyckats mig att få anslutning vid Första försöket knappast vid andra eller tredje. Ty Per Bralie skall bärgas Per Bralie,_som för ett par månaders tid gjort Hastholmen till Öster götlands medelpunkt. Alla tidningar, från Ystads Tidningen till HaparandaBladet aro uppfyllda av Per Brake, hela Sverige vet hur de båda berömda galeaserna se ut w som dock inte äro ett spår olika vilka andra galeaser som helst. Bara det, att där ligga någe grova bjälkar emel lan "dem, att vindspel are uppmcnterade på deras däck . . . och att de skola lyfta Per Brake! Som alla andra har jag farit till Hästholmen. Många gånger. Jag har för en ren syndaperming av smarta pojkvalpar låtit mig ros runt bärgningsilottil samaawasmmwár 60 jen, jag har suttit på strandklipporna och lyssnat på vinseharnas gnissel. Som alla andra har jag timme efter timme väntat och stilrat på den långsamt mot land glidande lilla gyttringen av oansenliga fartyg, som under vattnet släpar med sig ett annat, lika oansenligt: Per Brahe! Ingenting som helst märkvärdigt har jag sett eller ens väntat att få se, jag vet ju så väl, att det dröjer veckotal, innan Per Brahe visar sig ovan Våt terns yta. Faktiskt 'ar intet att skåda som skulle in tressera mig under normala omständigheter, absolut ingenting. Jag antar att det förhåller sig likadant med alla de andra tusentalen åskådare. Varför i all världens namn utövar då Håstholmen och denna lilla 'bargningshistoria en så dragnings kraft ? Mångdubbelt mera omfattade hårgningsföretag ha ägt rum utan att väcka tiondelen så stor upp märksamhet. Här blir varje detalj rapporterad och kommenterad av dagspressen, varje Wire, varje block, varje dykarenedstigning skildras utförligt för den ny hetshungriga och vetgiriga allmänheten. ,Det går så långt, att en stor, ansedd tidning med fullt allvarlig min, såvitt jag kan bedöma, itelegramform beskriver en av dykarnas möte med en lake och noggrannt analyserar hans sensationer därvid. Världsviktiga bud från London, Berlin, Paris, Moskva få snällt maka åt sig för den laken. Detta borde vara löjligt och år det nog också. Men man tänker inte på löjligheten, man håller tack samt tillgodo med laken, som högtidligt simmar in i historien tack vare sin visit på sjunkna Per Brahe. Hur kan detta vara möjligt? vi äro dock annars sunda människor, med sinne för proportioner och (åmdöinesförmåga. Massuggestion? Masshypnos? Aja, delvis! Man kan ju inte undgå att ta in tryck av det man hör vid varje steg, ser i varje tid" ning man slår upp. Men jag skall antyda, hur det djupast står till, 61 enligt min mening: det år sportinstinkten som rege rar oss ifråga om Per Brahe I Hade båten förlist någonstans, där man. haft till gång till moderna hargningsfartyg och förstklassig attiralj så hade det hela inte rört oss det ringaste. Men har, varest man måst gå till verket med de primitivaste redskap och nödsakats att experimentera sig fram tum för tum, här är det helt annat. Hår står naturen och människan i envig medrvarandra under samma villkor, här har inte människan tillgång till de fullkomnade tekniska hjälpmedel, som skulle ha gjort henne till segrare utan vidare. Segermöjlig heterna stå lika, människan har bara sin fasta vilja: vattnet skall ge sitt rov tillbaka, jag släpper inte ta get, kosta vad det kosta vill! Detta är årlig strid, detta år sport, detta kittlar nerverna och värmer hjärtat tillika, detta gör m eller kanske man nu törs såga har gjort M Per Brahe bargningen till en dåd, icke en bagatell, vilken blåsts upp över det tillbörligas mått. Därför följa vi den med yttersta spänning och skänka vår varma beundw .i'an åt de man som tagit upp den eviga kampen och. vunnit. Ty kampinstinkten, sportinstinkten, är väl mån niskans första och ursprungligaste men också hennes ådlaste. Och skall så förbliva !“ “"llllllv' “"Hliuw alumn.” vhzmtxgm ; i KAPITELFÖRTECKNING .' Olyakor på Vättern . . . 4 . . . › . > . A A . . Sid. 7 VT.{21302L8J01"0fen.......A.H.....V...,H Varsel och ljyktessmidarier Dykaren Johansson och l)ä.1'gningsförsöket av år 192! Andelsföreningen griper verket an . Pâ mot land P91' Bmheføbern och marlmadshvet Segern De .namnlösas jordafävrd, Kring P01* Brahobärgningen SlutordAA.,..4......A......,4. .,. ""illlulr ""Ullllw 10 12 RÄTTELSER .› Sidan 44 rad 9 nedrifrân stân' tre tum. ma '000m fo I ; sid. 449 rad 1 uppifr. står mästeriezr skall 'vara 'mg/similar. PRiS i KRüNA . ÖDESHÖGS KOMMUNBIBLIOTEK llHHlH HW HHIUHHHlHHinHlHlHH 201 02 54 0509 5