Backasand

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

ögs sock > '0 un Ö rgötlands län äf 'JH' \ . . J||r' . . i_ 5 (9;. '. I ?I D "ø'. : .. , l __:si Ä' . .. nu 'i' . . ' L215 E U M .: 1? ' *15.15* o u ._,gBY'GGNADSVARD .._ vx ut' . \ F? Boplats och vattenhål i Backasand Innehåll Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 Arkeologisk utredning etapp 1 och 2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 Antikvarisk bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 Fomlämningsmiljö . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 Syfte och frågeställningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 R'letod . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 Resultat av utredningens etapp 1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 Resultat av utredningens etapp 2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12 Fortsatta åtgärder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12 Arkeologisk slutundersökning av ÖM 3, boplatsyta, och ÖM 4, område med stenläggning . . . . . . . 14 Antikvarisk bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14 Syfte och frågeställningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14 Undersöknings och dokumentationsmetod . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 Sp ecialinventeringar och naturvetenskapliga analyser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 Sammanfattning av undersökningamas resultat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17 Boplatsområdet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17 Övergripande beskrivning och tolkning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 Område med stenläggning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34 Övergripande beskrivning och tolkning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37 Frågeställningar och resultat kort sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39 Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40 Tekniska uppgifter arkeologisk utredning etapp 1 och 2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42 Tekniska uppgifter arkeologiska slutundersökningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43 Appendix 1. Hällristningsrapport SvenGunnar Broström . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45 Appendix 2. iN'lakrofossilanalys iN'lats Regnell . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 49 Appendix 3. Osteologisk analys Petter Nyberg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 53 Appendix 4. Keramisk analys Ole Stilborg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 57 Bilaga 1a. Arkeologisk utredning etapp 1 och 2 Schaktplaner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62 Bilaga 1b. Arkeologisk utredning etapp 1 och 2 Anläggningsbeskrivningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 86 Bilaga 1C. Arkeologisk utredning etapp 1 och 2 Fyndlista . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 94 Bilaga 2a. Arkeologisk slutundersökning Schaktplaner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 96 Bilaga 2b. Arkeologisk slutundersökning Anläggningsbeskrivningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100 Bilaga 2C. Arkeologisk slutundersökning Fyndlista . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 122 Bilaga 2d. Arkeologisk slutundersökning Profilritningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 124 Bilaga 3. Kalibrerade 14Cdateringar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 144 Onzr/ggrbz'ld: Vy ärer ärlrg Bar/édmndmnzrddel. Ifá'rgrnnden g/nr häl/arna inom det nnderrä/éld loop/dlmnzrddel, längre bort 1 r béynøldr del nzzndre nnderrä/énzngmnzrddel nzed milennd/ 04/9 rten/ággnzng. I bakgrnnden angr Stora Åby kyrka. Foto: Örtergäl/dndr nznrennz. ÖSTERGÖTLANDS MUSEUM AVDELN|NGEN FÖR ARKEOLOG| OCH BYGGNADSVÅRD Box 232 581 02 Linköping 013 23 03 00 www.ostergot|ondsmuseum.se Sammanfattning Östergötlands museum utförde under 201 1 en arkeologisk utredning etapp 1 och 2 inom Backasandsområdet, Ödeshögs socken och kommun. Utredningen omfattade fastigheterna Åby 6:146, 14:6, 15:4, 16:2, 16:3 och 19:1 och föranleddes av Ödes högs kommuns detaljplanelaggning för industribebyggelse i området. Utredningen resulterade i att fem delområden bedömdes kråva vidare arkeologiska insatser. Eftersom Ödeshögs kommun relativt snabbt behövde få tillgång till två av de aktuella områdena, en boplatsyta och en yta med stenlaggning och vattenhål, gav länsstyrelsen tillstånd till arkeologiska slutundersökningar av dem redan under hösten 2011. Dessa utfördes av Östergötlands museum under november 2011. Undersökningama visade att majoriteten av lämningama på boplatsytan har stammar från perioderna romersk jåmålder folkvandringstid. Stenlaggningen och vattenhålen är också förhistoriska, möjligen kan de ha brukats samtidigt med boplatsen. Makrofossilanalysema från boplatsytan innehöll bland annat ett sensationellt ti digt fynd av linfrö, 14Cdaterat till övergången mellan senneolitikum och bronsålder. Uppdragsgivare för utredningen och undersökningama var Ödeshögs kommun, som också stod för kostnaderna. Erika Råf antikvarie __ " . j'Nurmgging P"'Södr\birl \_ __ 'x iT_ \\\ 'Hk __ EJ./._ __. *5 t ua* _ .aug...L _. _ v5_ _ ! 'rv › #Iåh'rqrrsu 4= 3 ;in ..|_ k L.. 1; . 1 _5..._ 6456000 6458000 1432000 1434000 I I 2 .r .. . . ' I' ' " '! " ' .l i, av mkclorp _ 651 3+ ' “ A'/ I' "IX' s 0 * v ' .g . \ ._ t.. ' n . _ ' ' . _ _ . 1.2 I _______________ . 15._1'" . " :1213:1 . ' SJDSTORP '1 _ 'I Öije ::I ' ' ' ä 1 .. ' .II ._ ! '. OhögZZO fr H . ,9 .5. .1 | V 0._ _. . A_ | J. ?äqu Odeshög 27:1 ' *WW ,2" 2 ' I' . i _ ._ O" f' _1' JL: I i; .. .un . . H I , I. ' " 11"?'“"“ 2....«'“*"\. I' WE E'I'Ö'Wzg 1 F.. :MBa" __ * 11%* ;g L_w___:___t_rlåküwäyn Odeshå'ñg 9931: I I' '“ii_.i____ så:) "M Ödeshö 691 ' 'ä'avéa ' ' .vf'PM 'f 1 Sd'sâ'dm (i _1' 1' INGVÅLD OFiP " _ x'x 7' ?5315" ,ll/I.. I_ / få 134 :zumu __ r' \ 32 7 \ 1 ! '10.1 .. . › 7 |.' "få ».\ \ | _zlJ I.2 I: I_ / L 7 i I 'kan ,\ l 4;/ 5..: Kf; Jeannaödjjgn . I KULLTOHPJ 1 _a 'x' M V \_ ' . ' __u mha . \ _. \_ I' v. I!" '.03 \ \ \'› Brannaga'den if' " 1 \ _ .F' ,3 ;H . 1 . “ 7 T l'] 'I'mrlc'pfI 1 =1'7' *419 Odegbö _87;1; la __ 11 Öde_ 65:1 1 ' ' ' ar 6458000 6456000 Teckenförklaring E Utredningsområde i' _Odeshö_ _ ;2" O Fomlämning __F i Jr' Fomlämning * 6._ 'I i _ . . Fomlämnin 5 © Lantmätenverket M 2008/06551 _.1 ,i 9 5 ai' .shmmüdixi ' 3* “MFÃn : :L r .. : I 1432000 1434000 Fzgøtr 2. Utdrag ur dágz'la/a Faylzg/yelJ/émmn, blad 084 76, med ulredningmmrâdel markerat. Skala 7:20 000. Arkeologisk utredning etapp 1 och 2 Antikvarisk bakgrund Östergötlands museum utförde under sommaren och hösten 2011 en arkeologisk utredning etapp 1 och 2 inom Backasandsområdet, Ödeshögs socken och kommun. Utredningen omfattade fastigheterna Åby 6:146, 14:6,15:4, 16:2, 16:3 och 19:1 och föranleddes av Ödeshögs kommuns detaljplaneläggning för indu stribebyggelse i området. Den sammanlagda ytan som berördes av detaljplanen var ca 397 000 mg, varav ca 52 000 m2 bestod av delvis redan bebyggt område. Cirka 73 000 m2 var avsatt till naturmark. Den återstå ende arealen, Ca 272 000 m2, bestod av dels obebyggd åkermark, dels trädbevuxna högre liggande hagmarker (figur 2 och 9). I huvudsak var det åkerytorna som var aktuella för byggnation. Hela området begränsas i söder av E4:ans motorväg och i öster av en lokalväg. I väster ansluter riksväg 50 och i norr löper Mjölbyvägen (gamla E4:an). Uppdragsgivare var Ödeshögs kommun, som också stod för kostnaderna. Antikvarie Erika Räf var projektledare och har även sammanställt rapporten. Fornlämningsmiljö Utredningsområdet är beläget öster om Ödeshögs samhälle, omedelbart norr om E4:an. Bygden runt Ödeshögs samhälle ingår i det västligaste av Öster götlands tre förhistoriska centralområden. Utred ningsområdet är med andra ord beläget i en mycket fornlärnningsrikt trakt, med lämningar från alla förhis toriska och äldre historiska perioder, från allra äldsta stenåldern fram till och med tidigmodern tid. Enbart i utredningsområdets omedelbara närhet finns tre fornlämningar registrerade: 133, 13:1 och 14:1 (Ödeshögs sn). Boplatsen 133 är belägen i exploateringsytans sydöstra hörn, intill E4:an. Inför bygget av motorvä gen på 1990talet slutundersöktes delar av boplatsen, varvid 26 boplatsrelaterade anläggningar påträffades, bl a två grophus eller hyddbottnar (Hörfors 201 1). Vid utredningen som föregick slutundersökningen påträf fades också enstaka slaggbitar (Hörfors m fl 1993). Ömedelbart utanför utredningsytans nordvästra del, intill en nedlagd möbelfabrik, återfinns platsen för 13:1, ett flatmarksgravfält med fem skelett begravningar, som undersöktes och borttogs 1930. Den intilliggande fornlämningen 14:1 består av en rest sten, som enligt EMIS har flyttats från fabriks området till nuvarande plats omkring 1945. På platsen har ytterligare skelettgravar påträffats, tre år 1906 och en år 1930, vid schaktningar för fabriksbyggnationen. Norr om 13 och 14 är 103 belägen, där en möjlig hällkista har påträffats. Vid arkeologiska insatser under 2010, i samband med grävningar för elkablar intill den gamla möbel fabriken, påträffades boplatslämningar i form av fem käpphål, tre mörkfärgningar och en härd (Hörfors i manus). De framkomna anläggningarna ligger intill den gamla möbelfabrikens gårdstomt, omedelbart norr om detaljplaneområdet (se plan i bilaga 1a). Syfte och frågeställningar Syftet med utredningen var att fastställa huruvida fast fornlämning berördes av den planerade exploatering en. Lämningar som påträffades vid utredningen do kumenterades avseende karaktär och utbredning. Om det var möjligt skulle även fornlämningarna avgränsas. Utredningens resultat skulle vid framtida eX ploatering ligga till grund för länsstyrelsens fortsatta bedömningar i ärendet samt utgöra ett underlag för uppdragsgivarens planeringsarbete. Metod Utredningens etapp 1 och 2 innehöll tre huvudmo ment: ° Kart och arkivstudier ° Inventering i fält av utredningsområdet ° Sökschaktsgrävning Etapp 1 inleddes med en kart och arkivgenomgång, för att få en kulturhistorisk bakgrundsbild av området. Därefter följde en inventeringi fält av utredningsytan. Inventeringen syftade till att om möjligt upptäcka ti digare ej kända farm fom/ämnzhggr, mÖj/zggfom/ämmhggr respektive kallar/azklmbég lämningar ovan mark. Inven teringen syftade även till att peka ut presumtiva lägen för dolda fornlämningar under mark, som kunde bli föremål för sökschaktsgrävning i utredningens etapp 2. Fornlämningar som påträffades vid utredningens etapp 2 dokumenterades med beskrivning i plan och inmätning med RTKGPS. I vissa fall handritades och fotograferades också lämningarna. Dizéel 00/9 lramporlz'agen bade anlagt; /éorlfäre den arkeologzk/éa alredm'ngen. Mal över reVQDe/élz'z'e 7707?”. Foto: Öylelçgäl/andy Müfâñøl. Fzgnr 5, own. Vy 5067” /mginnné Min zngdr 2 den de/ dl' Bne/énmndmnzrddel Min ;än ÖQDZOdlerdJ". M01 över. Fzgnr 6, t e. Den näylm de/en dl' ;len/nnren. M01 över. Fzgnr 7, äzeml näyln vrida. Vy 77701 nordz'äylm de/en dl' Bne/énmndmnzrddel /ned den (gain/n /näløeárnløméen zÅ bakgrunden. Fzgnr 8, nnderyl näyln vrida. P/nlyenfär den de/z'zk nnderyä/éln oe/a bartlngnnfonn/änznzngen RAÄ 733, nn/nem trafikplan zan/Z nzolomngen. I Zon/égnnden ;ky/nian yäzéye'nn/élfär nlrednzngen. M01 nordz'äyl. Foto: Öyleiçgäl/nndy /nmen/n. 6458000 6457000 6456000 F' © Lantmäteriverket M82008/06551 Figur 9. Resultat ao den arkeologiska utredningen etapp 7 oe/y 2. Feinytor medjom/amningar kunde azggränsas. På kartan ;kr 1434000 2:3 Kulltorp 'Ir .. _ r .. _.Odeslidnö. I. /"| I k "' _Gräns för utredning/plangräns ÖMobjekt4(Slutundersökning) ' _ Användargräns ÖMobjekt 5 (Förundersökning) ' ' '_ _ Kulturhistorisk Iämning Ny damm I ÖMobjekt1 (Förundersökning) m Naturområde, exploateras ej ÖMobjekt2 (Förundersökning) o Fomlämning ÖMobjekt 3 (Slutundersökning) Fomlämning .. . . 'arr 1434000 oeksa steninuren markerad soin kulturhistorisk ia'inning. Ska/a 7:5 000. 8 __T'Eågs 171?” ' 6458000 6457000 6456000 Resultat av utredningens etapp 1 Efter inledande kart och arkivstudier gjorde under tecknad bedömningen att i princip alla åkerytor som ingick i den planerade exploateringsytan borde bli föremål för sökschaktsgrävning, d V s arkeologisk ut redning etapp 2. Bedömningen gjordes främst utifrån erfarenheten från andra undersökningar i Ödeshögs trakten, där åkermark intill kända fornlämningar ofta visar sig innehålla lämningar, både boplatsmaterial och gravar (Karlsson & Räf 2006b; Lindberg 2010) Vid besiktningen av området, våren 201 1, noterades två partier av en stenmur, som i väst östlig riktning följde en ägogräns mellan Åby 16:2 och 19:1 (figur 6). Även på storskifteskartan 1763 är samma ägogräns inritad. På figur 9 är partierna av stenmuren markerad som kulturhistorisk lämning. Den östra delen av sten muren ligger inom ytan som är avsatt till naturområde och berörs således inte av exploateringen. De högre liggande hagmarkerna inom utrednings området inventerades av antikvarie Anders Persson i juni 201 1. Hans bedömning var att det, förutom stenmuren, inte fanns några andra fasta fornlämningar> möjliga fornlämningar eller kulturhistoriska lämningar ovan mark inom hagmarkerna. I området som helhet finns en hel del öppet liggande stenhällar. Ödeshögstrakten är en av tre östgötabygder, där föreställande hällristningar från bronsåldern före kommer. Den mest kända av hällristningarna i trakten återfinns i Hästholmen 21, V Tollstad sn). Er farenhetsmässigt vet vi att fler oupptäckta ristningar kan finnas ihällristningstäta områden Gmf t eX Nilsson 2008). Att upptäcka hällristningar kräver dock i regel expertkunskaper. I samband med inventeringen gjorde vi därför bedömningen att hällarna borde besiktigas av en hällristningsspecialist före en exploatering. Denna inventering utfördes också av SvenGunnar Broström i samband med slutundersökningarna (se nedan). Fzgm" 70. Säkra'bmél 207 00/9 275 2710772 ÖM 5, 271127/ almdmhgem 651m (gräm. Mal 7707?”. Foto: Örlelçgäl/gndr www/72. Fzgm" 77. Sä/én'bmél 304 2710772 ÖM 3. I detta IL'bd/éldeM/éOM ing/'07226 Foto: Öylelçgäl/gndy www/72. [en av delområden anläggningar. Mal 770W. Fzgm" 72. Sä/én'bmél 2287, 23 73 00/9 2240 inom ÖM 7 2' fá'lggmnden. Den gamla Möbeáfgbnken z' bakgrunden. Mal 7707?”. Foto: Öylelçgäl/gndy www/72. 10 11 Resultat av utredningens etapp 2 Utredningens etapp 2 utfördes som sökschaktsgräv ningar, med grävmaskin. Cirka 65 sökschakt grävdes, varefter fem ytor med fornlämningar kunde avgränsas (figur 9 och bilaga 1). OM 1 På en ca 12 600 m2 stor åkeryta, inom fastigheten Åby 16:3, påträffades i fyra schakt sammanlagt ett 20tal anläggningar, bestående av boplats och odlingsläm ningar. Åkerytan, som i norr avgränsas av den gamla möbelfabrikens tomt, sluttar ner mot söder. På gårds tomten är en rest sten 14:1) belägen. Omedelbart intill ytans nordvästra hörn återfinns platsen för 13:1, ett flatmarksgravfält med fem skelettbegrav ningar, som undersöktes och borttogs 1930. Majoriteten av de påträffade anläggningarna här rör sannolikt från tidigare odling: 4 diken eller rän nor, ett mindre kluster med årderspår och fler än 10 anläggningar som inte kan definieras närmare än som mörkfärgningar. De senare kan vara spår av äldre ned grävningar och /eller odlingslager. I området framkom också 2 stolphål, 3 käpphål och 1 möjlig härdrest. Som tidigare nämnts hade Östergötlands museum redan under 2010, i samband med grävningar för elka blar intill den gamla möbelfabriken, påträffat boplats lämningar omedelbart norr om denna yta (Hörfors i manus och plan i bilaga 1a). OM 2 På en ca 16 600 yta m2, inom fastigheterna Åby 16:2 och 16:3, påträffades i sju schakt sammanlagt ett 20 tal anläggningar. Ytan består till ungefär hälften av åkermark och till hälften av en lägre bergsrygg, tätt bevuxen med träd. Både boplats och odlingslämningar framkom, varav ungefär en tredjedel var av boplatskaraktär: 3 härdar och 4 stolphål. De övriga anläggningarna fördelade sig på 2 käpphål, 4 mörkfärgningar samt ett stort antal årderspår. OM 3 På en 4 200 m2 stor åkeryta, inom fastigheten Åby 16:3, påträffades i tre schakt lämningar, främst av bo platskaraktär. Det aktuella området bestod av åker som inkluderade två åkerholmar med röjningssten. l väster gränsade ytan till högre belägen hagrnark, bevuxet med lövträd. l hagmarken går flera hällar i dagen, bl a finns en större häll, som vetter åt öster, alldeles intill den nu aktuella ytan. På ytan framkom ett 20tal anläggningar, bestående av boplatslämningar och odlingslämningar: 7 härdar, 12 1 möjlig kokgrop, 7 stolphål (varav 2 stenskodda), 3 möjliga rännor eller diken, 1 lagerrest, 1 årderspår samt 1 mörkfärgning. Majoriteten av anläggningarna, däribland de sju här darna, påträffades i ett och samma sökschakt. Schaktet drogs i nordsydlig riktning mellan de två åkerhol marna och den större hällen inne på hagmarken. OM 4 Inom ett ca 2000 m2 stort område, inom fastigheterna Åby 16:3 och 15:4, framkom en ca 300 m2 stor sten lagd yta samt flera troliga vattenhål. Ytan är belägen på lägre, sank mark mellan två högre åkerytor i öster och väster. Ytan genomkorsas av ett dike i nordsydlig riktning. Genom sökschaktning avgränsades stenläggningen helt inom fastigheten Åby 16:3, på fastigheten Åby 15:4 avgränsades den enbart åt öster. Det rör sig sannolikt om en stenbelagd yta intill flera vattenhål. OM 5 Inom en ca 33 000 m2 stor åkeryta, inom fastigheten Åby15:4, framkom inio schakt ett 50tal anläggningar av boplats och odlingskaraktär: 2 härdar, 13 stolphål, 6 mindre kulturlager, 7 diken / rännor, 1 årderspår samt 24 övriga anläggningar (mörkfärgningar). Ytan består av en mot väster sluttande åker, den västra gränsen består av ett nordsydligt dike längs med relativt sank mark (där även ÖM 4 påträffades). l söder är boplatsen RÅÅ 133:1 belägen och i öster avgränsas ytan av en mindre lokalväg. Fynd Enbart tre fynd påträffades vid utredningen, en liten bit bränd lera inom ÖM 3, och ett fragment bränt ben samt tegel inom ÖM 5. Teglet, som påträffades på ytan i en mörkfärgning (Å460), var av medeltida eller förmodern typ. Fortsatta åtgärder Östergötlands museums bedömning var att samtliga ovan beskrivna fem områden borde föregås av yt terligare arkeologiska åtgärder inför en exploatering. För ÖM 1 och ÖM 2 har länsstyrelsen beslutat om en arkeologisk förundersökning, vilken i skri vande stund ännu ej har genomförts (Länstyrelsen östergötland, dnr 43169201. Undersökningsplan och kostnadsberäkning från Östergötlands museum föreligger, daterad 20111013, dnr 408/11). Fornlämningsytorna ÖM 3 och ÖM 4 kunde redan vid utredningen tydligt avgränsas. Då kommunen ville exploatera ytorna inom ett år, beslutade länsstyrelsen att Östergötlands museum skulle utföra arkeologiska slutundersökningar under hösten 2011. I slutunder sökningen av ÖM 4 ingick enbart den delyta som låg inom fastigheten Åby 16:3. Delytan inom Åby 15:4 berördes således inte, och ligger kvari skrivande stund (Länsstyrelsen Östergötland dnr 431692211. Öster götlands museum dnr 396/11 och 397/11). ÖM 5 var vid utredningstillfället privatägd mark, och det var oklart om kommunen ville gå vidare med detaljplanearbetet för denna yta. För ÖM 5 har Östergötlands museum föreslagit en arkeologisk för undersökning om en exploatering av marken planeras. Arkeologisk slutundersökning av ÖIVI 3, boplatsyta, och ÖIVI 4, område med stenlaggning Antikvarisk bakgrund Östergötlands museum genomförde i november 201 1 en arkeologisk slutundersökning (särskild arkeologisk undersökning) av ÖM 3 (boplatsområde) samt ungefär halva ÖM 4 (område med stenläggning), båda inom fastigheten Åby 16:3, Ödeshögs socken och kommun. Då båda undersökningama utfördes vid ett och samma tillfälle kommer de att fortsättningsvis att beskrivas tillsammans. Undersökningarna föranleddes av planerad exploa tering, i samband med kommunens detaljplanearbete för området Backasand. Som ovan har beskrivits ut förde Östergötlands museum tidigare under 2011 en arkeologisk utredning av Backasandsområdet i sin helhet. Utredningen resulterade bl a i att fem delom råden bedömdes kräva vidare arkeologiska insatser. Eftersom Ödeshögs kommun behövde få tillgång till de två aktuella ytorna relativt snabbt, gav länsstyrelsen tillstånd till arkeologiska slutundersökningar av dem redan under hösten 2011. Undersökningsytan för ÖM 3 var ca 4 200 m2 och för ÖM 4 ca 900 m2. Ödeshögs kommun var uppdrags givare och stod även för kostnaderna. Antikvarie Erika Räf var projektledare och har även sammanställt rap porten. Antikvarie Fredrik Samuelsson var biträdande projektledare i fält. Syfte och frågeställningar Syftet med slutundersökningen var att öka kunska perna om boplatslämningar i Ödeshögsområdet. Det primära var därför att få en uppfattning om lämning arnas karaktär, omfattning och inre struktur samt datering(ar) . Nedan presenteras ett antal centrala frågeställningar som var kopplade till de förväntade undersökningsre sultaten av de båda delområdena. Boplatsområdet ÖM 3 Det var främst tre tolkningar av lämningarna som var aktuella inför undersökningen. Dels kunde det röra sig om ”rena” boplatslämningar, d v s spår av bostadshus och aktiviteter runt dessa. En följdfråga var då om det rörde sig om boplatslämningar från en tidsperiod eller om det fanns flera faser i bosättningen. Dels kunde det röra sig om lämningar t ex härdar som tillfällig värmekälla i samband med odling och/ eller betesgång för boskap. I sådana fall får själva bo platsen sökas på annat håll (jmf Petersson 2006: 143ff). En tidigare delvis undersökt boplatsyta, med två möj liga grophus, finns i närområdet 133; Hörfors 201 1). Vid utredningen hösten 201 1 påträffades också ytterligare boplatslämningar i anknytning till 1 33. En tredje tolkning av lämningarna var att det kunde vara spår av kult som hör samman med hällristningar. Ödeshögstrakten är en av tre östgötabygder där före ställande hällristningar från bronsåldern förekommer. Den mest kända av hällristningarna i trakten återfinns i Hästholmen 21, V Tollstad sn). Erfarenhets mässigt vet vi att fler oupptäckta ristningar kan finnas i hällristningstäta områden (jmf t ex Nilsson 2008). I samband med slutundersökningen av den aktuella ytan utfördes därför också en specialinventering för att eftersöka hällristningar, dels av hällarna på den ak tuella ytan, dels av hällarna inom Backasandsområdet i sin helhet. Frågeställningarna inför undersökningen samman fattades kortfattat på följande sätt: ° Rör det sig om boplatsytor och /eller odlings mark? ° Är lämningarna från samma period och finns det i så fall någon tydlig struktur bland dem? ° Finns det hällristningar på ytan eller i närom rådet? Kan de undersökta lämningarna i så fall ses som ingående i ett större kultiskt komplex? ° Vilket samband kan lämningarna ha med andra, möjliga samtida fornlämningar i närområdet, t ex boplatsen 133? 13 6457500 6457000 1434000 | Kulltorp 'X Ödes ge7z1o 7 F_ te 1321, .. .1 _ Bac aand 2:3 /' 4 X 5: om 9 14:2 .(33. ›1 14:1 14 1434000 // i l // . l' |/7i ' Teckenförklaring ' Undersökningsomráde O Fornlämning Fornlämning ; Fornlämning Fzgøtr 75. Utdrag ur dágz'la/a Faylág/yelszéarlan (blad 8B 7 g) med undersökningsømrâdem ÖM 3 Mb ÖM 4 markerade. Frägelee/énel markerar all baja/511915171 inom ÖM 3 inte är aegrämad ål Myter. S e äeen kgbz'l/el ”Inför fortsatt exploatering ey' aegrämadfom/ämm'ng ål Myter”. Ska/a 7:5 000. “/ I. px; ;_ V ...0 __ I. 6457500 \ 6457000 \\ )I Området med stenläggning ÖM 4 Den stenläggning som upptäcktes vid utredningen tolkades då antingen som en stenlagd yta runt vattenhål eller som en stenlagd Övergång för folk och få över ett sankt område. Om det var frågan om en stenläggning runt vattenhål kunde man också förvänta sig att hitta brunnar, antingen under eller invid stenläggningen. Både förhistoriska stenläggningar och brunnar kan ha ackurnulerat ett relativt rikt fyndmaterial, särth när brunnarna har fyllts igen. Det kan röra sig om benavfall från slakt, utslitna malstenar, sönderslagen keramik eller rester av träföremål. Vattenhål och brunnar kan också ses som goda ”makrofossilfa'llor”, det finns med andra ord goda betingelser att genom makrofossilana lyser och analyser av pollen få veta mera om växtlighet och odling på platsen (se t eX Karlsson & Räf 2006a). Den arkeologiska undersökningen skulle också sätta in den påträffade lämningen i ett större sammanhang: hur hör den ihop med övriga påträffade lämningar i närområdet, t eX boplatsen 133 (FMIS; Hörfors 20 l 1) och de övriga boplatslämningar som påträffades vid den arkeologiska utredningen av hela Backasands området? Frågeställningarna inför undersökningen av områ det med stenläggning sammanfattades kortfattat på följande sätt: ° Vilken karaktär har lämningarna? Är det frågan om en vägövergång eller stenläggning vid vat tenhål? ° Finns det andra lämningar intill, t eX brunnar? ° Vilken information kan lämningarna ge om växtligheten i närområdet; vad har man odlat och vilka betesväXter och trädslag har väXt på platsen? ° Går det att kronologiskt eller strukturellt att koppla lämningen till andra, möjliga samtida lämningar i området? Undersöknings och dokumentationsmetod Den arkeologiska slutundersökningen inleddes med en avbaning med maskin ned till anläggningsnivå på de aktuella ytorna. Lager och anläggningar rensades sedan fram och undersöktes för hand. Anläggningar mättes in digitalt med totalstation. Fynd tillvaratogs både vid schaktning och när anlägg ningar undersöktes. Tillvaratagna föremål förvaras i Östergötlands museums magasin i avvaktan på fyndfördelning. Standardförfarandet vid undersökning av anlägg ningar var att halva anläggningen grävdes ut varefter den beskrevs för hand på separat blankett och profilen dokumenterades på profilritning. I vissa fall snedfo tograferades anläggningen digitalt. Anläggningar, fynd och andra för undersökningen relevanta objekt mät tes in med totalstation och därefter behandlades hela materialet i lntrasis. Inför dokumentationen av anläggningarna gjordes vissa prioriteringar. Största arbetsinsatsen på boplats ytan lades främst på ett möjligt husgolv och ett härd område mellan hällarna, vilket innebar att en mindre andel anläggningar inte undersöktes alls. Alla anlägg ningar inom ytan med vattenhålen undersöktes dock. Totalt mättes 426 möjliga anläggningar in i fält. Av dem grävdes cirka 345 stycken varav omkring 70 utgick efter undersökningen. Omkring 80 anläggningar undersöktes inte alls. Sammanlagt undersöktes således cirka 275 anläggningar varav majoriteten bedömdes vara förhistoriska. Specialinventeringar och naturvetenskapliga analyser Under fältfasen genomfördes en inventering av häl larna i Backasandsområdet av FD hc SvenGunnar Broström för att påträffa eventuella hällristningar (appendix 1). Kol insamlades i relevanta anläggningar för date ringar. Sammanlagt 13 14Canalyser av åtta kolbitar, tre sädeskorn, ett linfrö och en hartsbit utfördes av Ångströmslaboratoriet i Uppsala (bilaga 3). Sju av 14Cproverna plockades fram i samband med de 13 makrofossilanalyser av jordprover som utfördes av Mats Regnell, växtarkeolog vid Institutionen för na turgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet (appendix 2). Påträffat benmaterial bedömdes avseende art, ålder och kön, av osteoarkeolog Petter Nyberg, Östergöt lands museum (appendix 3). En mindre mängd keramik tillvaratogs också, vilken är registrerad och bedömd av docent Ole Stilborg, SKEA (appendiX 4). 15 Teckenförklaring 1434100 I Brunn Dike |:I Ej undersökta anI Fynd ;m _erop 1..: m Hällar Härd I > Kokgrop Kulturlager Lager Lagerrest Odefinierad anläggning Pinnhâl Sotfläck |:| Stenpackning Stolphâl Stolphâl, stenskott 1234 Utgår Vattenhâl |:| Övrigt AnI inmätta som linje 6457050 1 © Lantmäteriverket MSZOOS / 06551 '_ | 1434100 Fignr 76. Plan över den nnderyä/éla boplalg/lan ÖM 3, ;ned anlaggningar markerade. Frageleeknel markerar all boplalg/lan inom ÖM 3 inte ar aigranyad a°l parter. S e aren kapitlet ,Tnfärforlyall exploatering ey' aigranyad 16 fornlämning a°l Myter”. Skala 7:500. 6457100 6457050 Sammanfattning av undersökningarnas resultat Boplatsområdet Områdesbeskrivning Ytan bestod vid undersökningstillfället av äker som inkluderade Hera äkerholmar med röjningssten. Hu vuddelen av det undersökta omrädet bildade en tydlig platå, intill en svag sluttning, som sträckte sigi sydsyd västlig nordnordostlig riktning ner mot sankare mark i öster. I den östligaste, blötaste delen var ett tiotal diken grävda, alla i västnordvästlig ostsydostlig rikt ning. Dikena ledde ner till ännu lägre mark. I den norra delen stack äkerholmarna upp. Avbaningen visade att dessa bestod av fasta hällar. Ytan avgränsades i väster av högre liggande hagmark, med hällar som vette mot undersökningsomrädet (figur 1520). Pä platän, inklusive ytan med mellan hällama, bestod jordmaterialet av lerig silt; i området mellan hällama med ett tydligt inslag av kol och sot. Inslaget av sot och kol äterkom också i området väster om hällama samt på en boplatsyta i sydöst. Den lägre belägna ytan Fzgm 78. Boplalg/lan underfamre/m/émmg. Delområde! med bärdar intill bagmar/éen re/ya/éladerfamfärrl. Mal råder. Foto: Örlegäl/andr mureøtm. Fzgm 77. Boplalg/lan ÖM 3 reddfrdnylan med rten/ággning oe/y milen/747, ÖM 4. Mal Myter. Foto: Örleigäl/andr mureøtm. 17 i öster, nedanför platån, bestod av lera. Ju längre öster ut, desto blötare och lerigare blev marken. Särskilt i sydöstra hörnet var den sanka marken dominerande; när det hade regnat stod vattnet kvar länge har innan det rann undan. Inslaget av grus och mindre stenar (0,05 0,20 mi diam) var litet till måttligt och noterades nästan enbart uppe på platån. Resultatet av hällristningsinventeringen Redan vid utredningen noterades att Backasandsområ det som helhet innehöll flera marker med öppna hallar. Vid avbaningen av det nu aktuella området framkom ytterligare bergsytor. Totalt frilades fem större hallar i den nordöstra delen av området. Efter avbaningen Mot söder. Foto: Örlegäl/andr museum. _går_ .. Fzgøtr 20. Översikt över baja/511915171 ÖM 3, med kallar/agrelAáOi 7 ljög/unde”. Mot nordöst. Foto: Östergötland? museum. 18 Fzgm" 2 7 00/9 22. SiwGunnar Bmle/øz letar bäl/rzklmhggrpå loop/4191471 ÖM 3, därpå häl/en 271127/ bggmar/éen, därpå häl/amg Mill z' underyä/émhgyoøzrådel. Mal fäder 00/9 över. Foto: Erika ÖM. 19 visade det sig att en av hällarna i den angränsande västra hagmarken fortsatte in iundersökningsområdet. SvenGunnar Broström, BOTARK, utförde i samband med undersökningarna en inventering av Backasandsområdets hällar för att finna eventuella hällristningar. Hans bedömning var att områdets berg grund var lättvittrad och att hällarna därför sannolikt hade varit vittrade redan under bronsåldern och där med inte lämpade för ristningar. Endast en häll, som låg i det aktuella undersökningsområdet, hade en an nan och för ristningar bättre bergart. På hällens krön påträffade Broström ett par runda skålgropsliknande gropar men med ojämna bottnar. Eftersom det också fanns gott om naturliga runda djupa vittringar i samma bergartsstråk på hällens sluttning, kunde Broström inte avgöra om de två groparna på hällens topp var gjorda av människor eller om det var ovanligt runda vittringar av samma typ som fanns intill på hällen. Resultatet av inventeringen blev alltså att området som helhet troligen saknar hällristningar (appendiX 1). Anläggningar och fynd SloáD/aå/ 00/9 pz'nn/aå/ Majoriteten av anläggningarna på boplatsytan var stolphål. Ett 20tal pinnhål och över 90 stolphål un dersöktes, varav omkring 15 var stenskodda. De flesta av de senare påträffades på en gårdsyta i sydväst. Härdar, roléonvenlmlz'oner 00/9 kokgropar Det fanns 32 härdar och fyra mindre koncentrationer av sot på boplatsområdet. Härdarna fanns i tre hu vudområden på ytan: dels på gårdsytan i sydväst, dels i anslutning till hällarna, dels i ett nordsydligt stråk intill hagrnarken iväster. De fyra kolkoncentrationerna låg i östra delen av boplatsområdet. Tre kokgropar påträf fades, alla tre i anslutning till härdkoncentrationer. Gmpgr 00/9 binnn På boplatsytan undersöktes 22 gropar. De påträffa des över hela undersökningsområden inom samma delytor där härdarna och stolphålen fanns. De flesta av dem var en meter i diameter och därunder. Två gropar utmärkte sig genom sin storlek: A7438 som var omkring 1,95 X 1,40 m stor och 0,3 m djup, med en fyllning av sten och skärvsten och A9602, som var 2,0 X 2,3 m stor och 0,35 m djup. Den senare gropen hade en mer anonym fyllning av gråbrun silt. En brunn, A10065, påträffades på den sydöstra kanten av platån, nära gårdsytan. 20 Kn/lnr/gger 00/9 lager/Byter Ett kulturlager med en ungefärlig storlek av 12,5 X 5,0 m påträffades i sydöstra hörnet av den redan nämnda gårdsytan. Mindre lagerrester framkom också runt gårdsytan och i anslutning till ett härdområde mellan hällarna. Dzken mnzl odryfnzkzmde 00/9 ämgg anläggningar 15 diken mättes in och registrerades på området. Ett av dem var ett nutida täckdike som sträckte sig över hela undersökningsytan i närmast västöstlig riktning, De övriga framkom i den östligaste delen av området. Nio anläggningar kunde inte typbestämmas utan hamnade inom gruppen Odqfnz'emde anläggnznggr. Inom gruppen Öringg anläggnznggr registrerades 27 stycken; större de len beskrivs som mörkfärgningar. Inom denna grupp återfinns också A6534, resterna av ett bränt träkärl. Fynd Fynden var förhållandevis få; sju poster med keramik fynd, däribland en skärva med perforerad keramik; nio poster med bränd lera, bl a två vävtyngdsfragment, registrerades liksom fem poster av malstenar/un derliggare. I övrigt bestod fyndmaterialet av obrända ben och tänder från däggdjur, fragment av brända djurben, två järnfragment, en bit smidesslagg och två tegelfragment. Övergripande beskrivning och tolkning Fyra delområden Resultatet från undersökningen visar att boplatsläm ningarna grovt kan delas upp i tre delområden, som kan ses som tre skilda funktionella, relativt samtida ytor. På figur 23 är de streckmarkerade, men observera att det inte rör sig om några definitiva gränser, alldeles säkert har olika funktioner och verksamheter kunnat ske över hela undersökningsområdet. Som ett fjärde delområde räknas dikena i den sanka östligaste delen. De fyra delområdena är: 1. Gårdsyta i söder med möjliga husstolpar, gårds plan, aktivitetsyta och brunn. 2. Härdområde mellan hällarna, med hantverks spår och lämningar av mathantering. 3. Härdar och gropar i ett nordsydligt stråk, intill den nuvarande hagmarken. 4. Sank mark med diken. Teckenförklaring 1434100 | Brunn Dike |:| Ej undersökta anl Fynd Grop I m Hällar Härd Id.. Kokgrop Kulturlager Lager Lagerrest Odefinierad anläggning Pinnhâl Sotfläck |:| Stenpackning Stolphâl Stolphâl, stenskott 1234 Utgår Vattenhâl \:| Övrigt Anl inmätta som linje 9 v, :v .6 ...V V V V v V v v 0260:030 , 0.0.0 '0 06 04%? A 6457050 1 © Lantmäteriverket MSZOOS / 06551 I 1 Teckenförklaring _ Delområde 1 Delområde 2 'I _I 'I _I 'I _I |I Delområde 3 'i 1 6457050 | 1434100 Fzgøtr 23. Plan över bap/alyømrddel med tre delområden markerade. Frågeleeknel markerar all hop/4191471 inom ÖM 3 inte är azgrämad dl Myter. S e även kapitlet ,Tiefärforlmll exploatering ey' azgrämad fornlämning dl Läder”. Skala 7:500. 21 6457100 Fzgøtr 24. Öz'em'kl äz'ergårdg/lan, delområde 7. Mal Myter. Foto: Örlegäl/andy mmeømz. Gårdsyta i söder med möjliga husstolpar, gårdsplan, aktivitetsyta och brunn (delområde 1) På den sydöstra kanten av platån framkom ett tydligt avgränsat kulturlager (A6057), som visade sig innehålla fyra pinnhål (A9785, A9790, A9989, A10001) och två stolphål (A6091 och A9991). 1 västra delen framkom en mindre härd (A5500). Huruvida lagret låg över dessa anläggningar gick inte att urskilja. Mitt i lagret låg en stor härd (A5966), och inorra delen en stor grund grop (A6219). Båda anläggningama överlagrade kulturlagret. Även i södra delen dokumenterades en stor grund grop (A1001 1) som verkade ligga över lagret. Flera pinnhål och stolphål dokumenterades väster, öster och söder om kulturlagret. Några fragment av jämålderskeramik (F1, F3) på träffades i gropama A6219 och A5999. En liten bit yngre rödgods (F30) togs också tillvara vid rensningen av kulturlagret. Flera fragment av bränd lera påträffades i kultur lagret och dess övriga anläggningar (F4, F6, F1922, F24) De vittrade bitarna är i regel oxiderat brända till relativt låga temperaturer. Det kan röra sig om rester av härdkappor eller lerkliningsfragment som av en slump hamnat i en härd (appendix 4). Två däggdjurständer, varav ett från nötkreatur samt ett obränt djurben (F7, F8, F12), påträffades också i groparna A6219 och 10011. Ett spikfragment av järn (F26) finns registrerat som lösfynd intill gropen A5966. 22 Ett makroprov från härden A5966, som låg i kultur lagret, innehöll flest fröer av samtliga 13 analyserade makroprov: elva sädeskom utan närmare bestämning, seX fröer av sädesslaget korn utan närmare bestämning, 35 skalkom och ett brödvete. Enligt Mats Regnell, som utfört makrofossilanalysema är det mera van ligt att härdar innehåller relativt få förkolnade frön, eftersom de förgasas fullständigt i hög värme. Enligt Regnell representerar makroprovet från A5966, som givetvis indikerar matlagning, sannolikt även jord från härdens kanter där värmen varit tillräckligt låg för att medge bevaring (appendiX 2). Ett kolprov från A5966 14Cdaterades till 410 560 e Kr (2 sigma, Ua43517). Några meter väster om kulturlagret framkom en tydlig linje med stolphål (A9499, 6211, 6202, 5659, 5596, 5562, 5554, 5536, 5519, 5510), som kan tolkas som lämningar efter en rad med stolpar i en husvägg. En uppenbar, alternativ förklaring till stolpraden är att den är resterna efter en hägnad, kanske som avgräns ning mot ett gårdstun, som i så fall skulle ligga i väster. Samtliga stolphål var relativt homogena vad gäller storlek och fyllning, fem av dem var också stenskodda. I tre fall (A5519/5510, A5562/5554 och 9499/6211) kan det röra sig om omstolpning. Något tydligt hus kunde likväl inte dokumenteras i fält. Eventuellt kan tre stolphål (A9968, A9978, A5087) och en grop (A5078) representera den södra gaveln på huset. Makroprover från ett av stolphålen, A5545, innehöll en liten mängd sädeskom utan närmare bestämning, Teckenförklaring 1434100 l Brunn U | ' 9 V _ l l Dike l l |:] Ej undersökta anl \ l . \ | ' Fynd 05290 05297 . O. \ | °° . ' l 1 o / 0 m Hällar | 0 t Härd _ _ _ _ _ ' Kok ro ” ' 9 p .5275 '5283 x | 0 Kulturlager .5267 5826' 5809 \ | ' 0. 5819 9577 5799\ Lager .5245.5253 '5260 ./ 5790 \ | L rr t @\ \ ' age es m .5781 \ ° . l ' Odefinierad anläggning 5235. 05766 5760 52270 05219 °5736 ' Pinnhâl \ \ . .. .5210 (3 Sotflack 5203. . .7095 6582 § , 5309 \ k . |:| Stenpac “'“9 05167 05192 8 6565' 6574. Stolphâl .5184 .5707 . 5700 Stolphal, stenskott .5160 05175 5689 05674.6557 __ 1234 Utgår 5667 0 G 5142 ® 5631 6550. 65420\ Vattenha| 51340 5623. 6211 .6516 065370 |:| Övn t 5645 0 9256 9499 90536525 9 05150 5127 5616' ,06202 ° . Anl inmätta som linje 5625402/ 9249 ' 923 06186 \ 5119' .5604 5599' 10028' 647 \ 5588 I 06177 6150' : \ I “ \ 51010 .5109 °5579 1/ m 0 *211421 64320 05321 , 9 .6398 P .5571 5562!. .5554 / ' 50670. '5095 5545 / I 50780.9968 5536 99791\ 05527/ 5579.” 0 069 5060 05048 8 §7 , (å 05032 ä 35014 05023 ;Q \ \ 6357' 06365 \ x 87930 \ Teckenförklaring i Möjlig vägglinje L© Lantmäteriverket MSZOOS / 06551 l 1434100 Fzgm" 25. Plan äter delområde 7, med anläggmhgmømøzenánd 00/2 en Máj/zg /Mm'ágg markerade. Skala 7:250. 23 6457075 6457050 Fzgnr 26 Mb 27. Olika nnderrä/énz'ngmladz'er ae' kallnr/agrelAáOi 7 ;ned/?era an/aggnz'ngar. Pai/?gar 27 (nedan) rensar Mats Magnnrrøn franz pro/?Zen <genonz lagret. Mot glde'arl rere/éln'e parter. Foto: Örlegäl/andy nznrennz. sädesslaget kom, också utan närmare bestämning, ett skalkorn samt ett frö frän kardborre respektive kräk vicker. Enligt Mats Regnell indikerar kardborrefröet näringsrik kulturmark och det aktuella fyndet kan mycket väl återspegla själva gärdstunet. Kräkvickem är vanliga i nutida ängsmark, men återfinns även i andra öppna miljöer (appendiX 2). I stolphälet A5536 fanns enbart tvä sädeskom utan närmare bestämning. Ett av dessa användes för en 14Cdatering vilket gav som resultat 250 430 e Kr (2 sigma, Ua44120). Ytterligare två, mycket kraftiga, stenskodda stolphäl (A6574 och A6566) var belägna cirka 5,5 m norr om stolpraden. Dessa två stolphäl kunde dock inte knytas till någon större konstruktion. Cirka sex meter nordväst om de två kraftiga stolp hälen fanns två anläggningar, som i fält ocksä tolkades som stenskodda stolphäl (A5781 och A5790). Det ena av dem (A5790) är, av beskrivningen och pro 24 filritningen att döma, snarare en förrädsgrop, som efter brukningstiden fyllts med stenar. På den omfat tande förhistoriska boplatsen vid Pryssgärden utanför Norrköping fanns en mycket stor mängd gropar, som särskiljdes genom olika definitioner. Pryssgärdens för rädsgropar definierades som ?läggande <gnøpar med en distinklp/an oe/y pro/?forna dar nedgrae'nz'ngr/éanlen en rak eller magi /nlande oe/y bollen Lan/zgenp/an” (Borna Ahlkvist m fl 1998:89), en definition som stämmer väl in på A5790. Anläggningens ytmätt var 0,55 X 0,45 m, dess djup 0,25 m och i den låg rikligt med decimeterstora stenar. I anläggningen päträffades ocksä fragment av ett keramikkärl (F41, F42), vilket inte motsäger anta gandet att det rör sig om en förrädsgrop. Ungefär en meter nordväst om anläggningen låg en härd (A5809), med ett anslutande stolphäl (A9577), kanske för en upphängningsanordning över eldstaden. En malsten (F35) utan fyndkonteXt päträffades ca 3,5 m nordväst Fágnr 28, went/170065, brunn, nnderfiwnrensnz'ng. Mot norr. Fágnr 29, own t o. A6566, stenskott stoáb/yäl. Mot norr. Fágnr 30, own t lo. A65 7 4, stenskott stoáb/oäl. Mot o'ster. Fágnr 3 7, t 0.149499, stenskott stoáb/oäl. Mot norr. Fágnr 32, nedan/15790, en tm/zégfo'rrädsgrop. Mot norr. Foto: Östego't/nnds nznsennz. 25 om den möjliga förrådsgropen. Vidare framkom ett femtontal stolphål, pinnhål och gropar väster om stolpraden. Här var också sju härdar belägna. I en av dem (A5645) påträffades ett fragment av en underlig gare (F39). Ungefär fyra meter nordväst om det stora kulturla gret påträffades en brunn (A10065), ca 2,2 m i diameter och ca 0,55 m djup. Mitt i brunnen var ett stenblock, ca 1,0 X 0,7 m stort, placerat. Eftersom brunnen på träffades på undersökningens sista fältdag fanns det ingen tid eller resurser till att lyfta upp stenblocket, under säkra former för personalen. Därför grävdes halva brunnen, runt stenen, ut i profil mot nordöst. Den västra och östra halvan hade olika fyllning. I brunnen påträffades en tand (F9) från nötkreatur. Tre makroprover togs ur brunnen (PM 10088, 10120, 10121). Dessa innehöll något enstaka sädeskom utan närmare bestämning, tre sädeskom från brödvete och två skalkom. Ett av skalkomen 14Cdaterades till 260 540 e Kr (2 sigma, Ua44126). På ett avstånd av mellan 0,5 och 2 m runt brunnen framkom två härdar (A6156, A6516) och en kokgrop (A6251). I den ena härden (A6156) påträffades för utom små fragment av brända (F27) och obrända ben (F15, 16) från däggdjur också en liten bit slagg (F14), troligen från jämsmide. Även i kokgropen hittades ett fragment av bränt ben (F29) från däggdjur. En bit av ett perforerat kärl (F2) påträffades på ytan av kokgropen. Skärvan är bränt i en oxiderande atmosfär i så pass kort tid att enbart en tunn zon på in och utsidan samt inne i hålen är oxiderad. Kärnan även i de smala mellanrummen mellan hålen är fortfarande ooxiderad. Det visar att 26 detta perforerade kärl inte har använts till aktiviteter som har inneburit några högre temperaturer alternativt temperaturpåverkning över längre tid. En användning som glödkärl är då mindre sannolik. Det finns inga andra användningsspår på skärvan, som kan ge någon indikation av möjlig funktion, men järnslaggsfrag mentet från den näraliggande härden A6156 antyder att vi även här kan ha den för Östergötland klassiska associationen mellan perforerat kärl och järnhantering (appendiX 4; Stilborg 2008: 85). Från kokgropen A6251 finns två 14Cdateringar, en utförd på träkol som resulterade i en medeltida date ring: 1405 1460 e kr (2 sigma, Ua43518). Den andra utfördes på ett av två funna skalkom, vilket gav en datering till 440 650 e Kr (2 sigma, Ua44121), vilket stämmer bättre med områdets övergripande kontext och anläggningens förhistoriska karaktär. Förutom skalkomen innehöll makroprovet två sädesslag utan närmare bestämning och ett brödvete. Ungefär två meter norr om kokgropen påträffades ett bränt träkärl (A6534), troligen ett laggkärl. I plan syntes kärlet som en rund mörkfärgning, bestående av större och mindre kolbitar (figur 33). Vid framrensning framkom fem sex bitar av ca 0,05 m långt, tunt för kolnat trä, som främst låg samlat i anläggningens västra del. I övrigt bestod materialet i anläggningen av större och mindre kolbitar, samt enstaka partier av bränd lera. Även ett litet keramikfragment noterades, utan att tas tillvara. Kärlet var för sprött för att kunna tas Fzgøtr 3351 05/7 b. Del brända lräkär/el, A6534,j%mmmal. F010:Erz'/éa Örlegäl/cmdy museum. om hand för konservering och rekonstruktion, varför hela anläggningen togs in i sin helhet som makroprov. I makroprovet framkom fyra sädesslag utan närmare bestämning, två korn, också utan närmare bestämning, ett frÖ av åker / vattenmynta samt ett linfrö. Dessutom påträffades harts vilket stöder tolkningen av anlägg ningen som ett bränt laggkärl. Hartsen användes till en 14Cdatering, som gav resultatet 240 410 e Kr (2 sigma, Ua44123), en datering som passar väl in dels på lämningens karaktär, dels på majoriteten av Övriga dateringar från området. Även linfröet 14Cdaterades, med det minst sagt Överraskande resultatet 1940 1750 f Kr (2 sigma, Ua44122), d v s Övergången neolitikum äldre brons ålder. Detta är med största sannolikhet den hittills äldsta dateringen av ett linfrö i Skandinavien; en mer förväntad datering utifrån konteXten skulle ha varit romersk järnålder/folkvandringstid. De hittills äldsta kända svenska linfynden är från fÖrromersk järnålder och härstammar från sju olika lokaler i västra och södra Sverige. Från romersk järnålder torde det finnas cirka 20 svenska fynd och knappt lika många härstammar från yngre järnålder. LinfrÖet från Backasand har alltså en 14Cålder som är drygt tusen år äldre än andra fynd i Sverige (bilaga 3). Eftersom resultatet var så sensationellt kontaktade undertecknad dels Göran Possnert på Ångströmslabo ratoriet, som hade utfört dateringen, dels växtarkeolog Mats Regnell, som hade analyserat makroprovet. Fzgm" 34. LSD/'utmåla az' bmmfrån lz'dzg bmmå/der, funnen z' Öder/aágr maken. Efter Monte/im 79 7 7. Göran Possnert kunde inte finna några avvikelser i samband med acceleratordateringen, som möjligen kunde förklara det Överraskande resultatet. Och enligt Mats Regnell finns det heller inga andra väthrÖer som kan förväxlas med lin. LinfrÖets höga ålder står alltså fast, och inbjuder som Mats Regnell skriver i sin rapport till en fortsatt, fördjupad forskningsinsats. Kanske ska linfrÖets höga ålder ses i ljuset av en mycket tidig metallimport till Ödeshögs socken, representerat av tidigare gjorda fynd av en spjutspets med skafthål av brons, liksom en massiv skafthålsyxa av brons, en s k Fårdrupyxa. Båda fynden, som får betraktas som praktföremål, är daterade till bronsålderns tidigaste period (Browall 2003:7677). Härdområde mellan hällarna (delområde 2) Mellan och intill de frilagda fem hällarna, relativt centralt i undersökningsområdet, framkom ett tiotal härdar. Kol från en av dem (A7488) är 14Cdaterat till 250 530 e kr (2 sigma, Ua43520). Fzgm" 35. Öz'emkl äz'er bärdømrådel mel/mr bärdgmg, delområde 2. Mal 7707?”. Foto: Örlelçgäl/gndr mama/72. 27 6457075 1434100 | 1434125 V \\/// | 3 § 79250 N / 4 i 3 ,.7323 \ 07362 /73320 7341 \ 7874 I 54850 0 7350 79000 7884. 0 '05456 1 8:78 \ 5473 ® 7893° \ .\ .7934 '33 \ g. 00 \ 0303030 7370\ 93039393 0003030303 \ 00000000 0030303030303030 000000000 \ 30303030303030303030 030303030303030303030' \ 030303030303030303034' \ 000 0000000 6 3 664 \ 0 \ \ \ 7385 7177 5%' ' '(9' 7 “ 5 79030 07798 \ / .7671 5 \ 7789' \ 7695.37679 \ 07412 \ 7703 x \ I G \ 7427. 7419 .1451 | 8403 '7663 7272 *Vi å \ 1 | 8412 '7737 7769. 7312.7301 U å vx vx å \ 5957 \ l ' 7652. .2777229 ®® I 7258./ g \ 43.07635 .7710 7744 '0 I \ .5948 7 09 4 77 › 030303030* I \ | .6 * 000000 7617 78000 ?0303030303030 ' \ \ | 759267.7561 ?0303030303030 7 \ l l 75130 7580 570 '0303030303033 5 '5359 \ 1 | 7520 §7528 ”3303030303 [7 7242 2 7501 2220 '5344 x 59 9 \| ' 7488 7539 I 07232 05939 | 07479 .7554 \ l \ 53360 0590 , 59120 5890 5881 \ | 039 95 9893 .5870 \ l 6912 69190' °7°5° /7085 \ \ 8901 7058 70722047' \ 5857. .6872\ | 685300 .6890 < 9460/ 708.17 i 68800 .6853 | 710 9483 _ :523g _ _ , | 88380 .6829 '7020 7002 7,057 _ .szH90 1 62:28” 90” , “83 _ _ _ 05833 I 8950 * A 0 Q6992 .7176 \ | @/ 595 08978 6983 / I . \ \ | 6801 6711 '7169 97234 . 06773 0 / 72820 .Ö \ . 6780: 06889 '6966 x .1 o ' / I / . | °6755 8714 6692 2071 o ° ., ( 8747 8707668526625669 p (8 \ 6736. 6721 .665)0/ ä 0 \ _ m; 1 ' 111 © Lantmäteriverket Mszoos/08551 : 07156 01 v . | | 1434100 Fzgm" 36. Plan äter delområde 2 07/9 3, med anläggmhgmømmer oa'bj/nd markerade. Skala 7:250. 28 1434125 6457125 Även ett 20tal stolphål dokumenterades. Inga klara konstruktioner kunde dock urskiljas utifrån stolphålen. Möjligen kan de ha ingått i mindre byggnader eller vindskydd intill hårdama, alternativt vara rester av olika generationer av hågnader. Två kokgropar påträffades (A7671). En av dem (A7695), låg omedelbart intill en hård (A7679) och ett stolphål (A7687) samt ett större stenblock. Kom binationen av de tre anlåggningstypema kan tolkas som en matlagningsplats, dår stolphålet representerar en upphangningsanordning. Fzgøtrå 7, l la. HärdmA6692 med bål/områden' bakgrunden. Mot nordöst. Fzgøtr 38, nedan. Härdm A6692, pro/?Z mot Myter. Fzgøtr 39, nederrl. Härdm A7488, framrmmd. Mot Myter. Härdama mel/cm bål/amg gar' ell into/0% av all lm am'änlr vid nägrafä li/fä//em Foto: Örlegäl/andr museum. 29 Söder om hällama låg en stor härd (A6692), som skiljde sig från de andra härdarna i delområdet, både genom sin större storlek och genom sin rektangulära form. Härden var 2,1 m lång, 1,4 m bred och hade ett djup på cirka 0,2 m. Dess profil uppvisade raka kanter och en plan botten, till skillnad mot de övriga härdarna som hade mer oregelbundna, diffusa eller mycket grunda profiler. Om de andra härdarna gav ett mera ”tillfäl ligt” intryck härdar som kanske bara hade använts en eller två gånger verkade denna mera tydligt an lagd och ordentligt gran för ett ändamål. Denna typ av härd, med raka kanter och plan botten har Maria Petersson också tolkat som en specialhärd, för en viss typ av tillverkning eller beredning. Utgångspunkten för hennes tolkning är en stor studie av härdar, med bl a över 300 eldstäder som grävdes vid undersökningen av Abbetorpslokalen 288 m fl, Rinna och Vä derstads socken; Petersson 2006:1582ff). Det övre lagret i härden A6692 bestod av lerig silt med ett rikt inslag av sot och kol. Därunder följde ett mellanlager av grus, sannolikt rester av skörbränd sten, samt ett måttligt antal ”hela” skörbrända och skärviga stenar. Understa lagret bestod av ett tjockt kollager med tydliga träbitar. I bottnen var silten rödbränd av hettan från eldstaden. Man verkar med andra ord ha eldat ordentligt i bottnen för att värma upp stenar, som sannolikt har fungerat som värmeelement för t eX matlagning. En 14Cdatering, utförd på träkol från härden, gav resultatet 390 540 e Kr (2 sigma, Ua 43519). I härdens makroprov fanns tre sädeskom och två korn utan närmare bestämning och ett skalkom. Två löpare till skrubbekvamar påträffades. En var lösfynd (F33), den andra (F34) hittades iA7758, en an läggning som inte har definierats närmare. Dessutom påträffades vid avbaningen en i det närmaste komplett underliggare (F40) nordväst om hällama. I ett av stolphålen (A7011) påträffades en liten keramikskärva (F31) av järnålderstyp och på ytan av ett annat stolphål (A6264) framkom det brända fragmentet av en vävtyngd Möjligen kan den brända lerbiten (F25) i gropen A7039 också vara ett vävtyngdsfragment. Fragment av brända däggdjursben påträffades i stolphålet A6958. I A7580, en mörkfärgning som tol kats som ett spadtag låg ett jämfragment (F28). Även två tegelfynd framkom (F13, F17). Härdar och gropar i ett nordsydligt stråk, intill den nuvarande hagmarken (delområde 3) I ett stråk intill den angränsande hagmarken i väster framkom sju härdar, tre mindre och två större gropar 30 Fzgøtr 40. Hål/amg z'fägmmden; till höger läng; med bagmar/éen "91715 de/L'z'r delområde 3, ett ;trä/é med bärdar oe/y gmpar. Mal g/deärl. Foto: Örlegäl/medr mmeømz. och ett tiotal mörkfärgningar (registrerade under grup pen Ömga anläggningen. Träkol från en av härdarna (A5473) 14Cdaterades till 50 f Kr 170 e Kr (2 sigma, Ua43516). Knappt tiotalet stolp och pinnhål registrerades också i området. Två av dem (A5857 och A6872) var stenskodda och låg tillsammans med ett stolphål utan stenskoning (A6863) inom en radie av drygt en meter runt A6880, en skärvstenspackning (också registrerad under gruppen Ömga anläggningar). I den senare no terades även ett stolphål i anläggningens västra del. Möjligen kan stolphålen och skärvstenspackningen representera någon form av mindre huskonstruktion eller avskärmning. Två gropar utmärkte sig genom sin storlek. A7438 var omkring 1,95 X 1,40 m stor och 0,3 m djup. Fyll ningen innehöll rikligt med sten och skärvsten och måttligt med kol. Den stenfyllda gropen överlagrades i östra hörnet av en liten, grund mörkfärgning (A9955). Anläggningen kan jämföras med de härdanalyser som Maria Petersson har gjort utifrån Abbetorpsmaterialet, och med de stora härdanläggningar som undersöktes ipå en bronsåldersboplats iHästholmen 2004 79, V Tollstads sn). Jämförelsema med Abbetorps härdamas fyllning och lagerföljd liksom med Hästhol menanläggningarnas storlek talar för att A7438 med största sannolikhet är en härd. Fyllningen av sten och skärvsten visar också för att man kan ha använt den till matlagning; man har eldat i gropen för att hetta upp stenar, som sedan i sin tur fått värma upp maten (Petersson 2006:159f; Karlsson & Räf 2006b). Den andra gropen, A9602, var 2,0 X 2,3 m stor och 0,35 m djup och hade en mer anonym fyllning av gråbrun silt. Gropen var delvis nedgrävd i A5929, en odefinierad anläggning med en fyllning dominerad av stenar och måttligt med sot och kol. De två stora groparna låg båda i stråket med härdar och andra anläggningar längs med den västra hagmarkskanten. Mellan delområde 3 och delområde 2 (härdar mel lan hällarna) fanns en tom yta på ca 350 m2. Möjligen kan denna tomma yta delvis bero på att dumpern som anlitades vid avbaningen hade förstört delar av ytan, när den körde fram och tillbaka i sina egna hjulspår. Det är dock inte hela förklaringen hjulspåren upp tog trots allt en begränsad del av ytan och åtminstone större anläggningar bör ha uppmärksammats om de hade legat ”i vägen” för hjulspåren. En alternativ förklaring för hela det tomma delområdet är att det rör sig om en avsiktligt rensad yta, kanske för odling, mellan härdarna i väster och hällarna i öster. De tre ytornas dateringar och tolkning av boplatsen Fyndens sammansättning tillsammans med majori teten av 14Cdateringarna, däribland fyra utförda på material från makroproven, visar en samstämmig bild av att undersökningsområdet har brukats från yngre romersk järnålder till och med folkvandringstid. En tidig datering av en härd i delområde 3 till sen förro mersk järnålder äldre romersk järnålder talar också för att det finns en kontinuitet bakåt. Möjligen var det då delar av ytan togs i anspråk för odling. Däremot verkar hela området överges någon gång under 500 eller 600talen, ett för övrigt mycket vanligt mönster för östgötska järnåldersgårdar Gmf Viklund 2009:62ff). Delområde 1 kan i sin helhet ses som en gårdsplan intill en eller flera byggnader, hus som vi dock inte har några säkra spår av. Möjligen är en byggnad represente rad av stolpraden inordsydlig riktning. Lämningarnas karaktär, inklusive resultaten från makrofossilanaly serna, visar att mat lagrats och hanterats på området. Det brunna träkärlet kan kanske vara ett hus eller gårdsoffer; en företeelse som det finns många exempel på från järnåldern. Främst brukar det då röra sig om föremål som läggs i husets stolphål, som skydd mot diverse onda makter som kan förstöra för gårdens folk, men även enskilt placerade föremål är kända (Räf 2009:50; Sköld 2012:856. Kulturlagret tillsammans med härden och groparna, omedelbart öster om stolpraden kan tolkas som en aktivitetsplats, intill de sanka markerna och utanför själva gårdstunet. Här har flera människor rört sig och arbetat, varvid sot och annat avfall trampats ner. En alternativ förklaring till kulturlagret är att det är ett golv i ett hus. Det som skulle kunna tala för det är den centralt belägna härden, som enligt Regnells ana lyser innehåller ovanligt mycket sädeskorn. Dessutom verkar säden rensad från ogräs; båda observationerna tyder på matlagning, kanske mitt i huset. Det som talar emot tolkningen av kulturlagret som husgolv är att inga mönster av takbärande stolpar påträffades i eller under lagret. Om sådana hade funnits borde de ha bevarats under lagret. Även brunnen har legat något avskilt från gårds tunet. Här i utkanten har man sannolikt också smitt järn. Detta innebär dock inte att härden A6156 kan utnämnas till en smidesässja, bara för att en bit slagg påträffades iden. Skulle det säkert röra sig om en ässja, borde det åtminstone finnas av fynd av ässjefodring i den, d v s större bitar bränd och/ eller sintrad lera Gmf Karlsson & Räf 2006az42; Räf& Norr 2009:67; Stilborg 2009:AppendiX 3). Några sådana framkom dock inte i anläggningen. De många härdarna samt fynden, t eX vävtyngder och malstenar, som framkom mellan hällarna (delom råde 2) kan också tolkas som en yta som använts av gårdens folk för hantverk och hantering av matvaror. De flesta härdarna ger ett tillfälligt intryck och har kanske bara använts en eller två gånger, till skillnad mot den stora, rektangulär härden, vilken bör ha anlagts för ett särskilt ändamål. Dateringen till förromersk järnålder äldre romersk järnålder av en av härdarna längs upp i nordväst i delområde 3 indikerar att undersökningsområdets brukande har en längre kontinuitet än vad som gäl ler för de lämningar vi har av själva gården. Möjligen var det då delar av området togs i anspråk för odling. Kanske kan också den anläggningstomma delen mellan delområde 2 och 3 tolkas som en liten odlingsyta. Sam mantaget indikerar också undersökningsresultatet att boplatslämningarna inom ÖM 3 kan fortsätta västerut, in i hagmarken. Detta har konsekvenser för fortsatta exploateringar av området. Se även kapitlet ”Iigfärforl mil eyb/oalmhg ry' atgrämgdfomlämmhg ål MHz/IW. 31 6457400 6457200 6457000 1434200 1434200 Fzgur 47. Utmz'tt ur den rektzjiemde kartanfrân 7699 nr 770, D75 77 8:7, /antmäterisgwlrem arkiv) ti/Ãrømzmam med undersökningxømrådma. Ska/a 7:2000. 32 6457400 6457200 6457000 1434200 1434200 Figur 42. Utmz'fz* W den rektzfemde kartan 7762 nr 770, D75 7782, /antmäteriyglre/yem ;méz'z fil/mmmølm med 7471516erningyomrâdem. Ska/a: 72000. 33 Sank mark med diken (delområde 4) Den östra, lägre liggande och sanka ytan nedanför platån kan räknas som ytterligare ett delområde. Här finns ett tiotal diken, alla regelbundet grävda i väst nordvästlig ostsydostlig riktning. Längder och bred der varierar; vissa av dem verkade enbart vara grävda en bit ut i den blötare leriga marken, andra fortsatte utanför undersökningsområdet. 1 plan var färg och fyllning (brun siltig lera) likartad för alla dikena. En bart ett dike (Å9636) grävdes iprofil. Det finns inget daterande material från dikena. Ett av dem (Å9636) överlagrar kulturlagret (Å6057) i östligaste kanten och är således med största sannolikhet yngre än det senare. På de historiska kartorna från åren 1639, 1699 och 1762 är undersökningsområdet hag/ängsmark. Inga gränsmarkeringar eller dylikt finns inritade som skulle kunna stämma överens med de framkomna dikena. På den yngre häradskartan från 1 86877 (kartblad Åby) är undersökningsområdet åkermark. Samma sak gäller för den äldre ekonomiska kartan från 1948 (Ödeshög 8E 1g). En omläggning av marken har således skett mellan 1762 och det sena 1800talets häradskarta. Två alternativa, grova dateringar kan ges till dikena. Enligt det första alternativet härstammar dikena från en äldre odlingsfas före 1600talet, innan marken bru kades som hagmark. Denna odling bör ha skett efter det att den folkvandringstida boplatsen övergavs. Det andra alternativet är att dikena härrör från uppodlingen under 1800talet eller från ännu senare dräneringar. Område med stenläggning Områdesbeskrivning Vid den arkeologiska utredningen i september 2011 framkom en ca 300 m2 stor, stenbelagd yta på sank åkermark, vilken sträckte över fastigheterna Åby 16:3 och Åby 15:4. Genom sökschaktning avgränsades stenläggningen helt inom Åby 16:3, på fastigheten Åby 15:4 avgränsades den enbart åt öster. Den stenbelagda ytan genomkorsades av gränsdiket mellan fastighe terna Åby 16:3 och 15:4. Inom fastigheten Åby 16:3 påträffades också djupa, sanka lager omedelbart intill stenläggningen. Fzgm" 43. Öz'emkl äz'er underrä/ém'ngmmrådel ÖM 4 under az'bgm'ng. Mal g/därl. Foto: Örlelggäl/mrdr mama/72. 34 Teckenförklaring |:| Brunn Dike |:| Ej undersökta anl Fynd Grop ;8855 Hällar Härd Kokgrop Kulturlager Lager Lagerrest Odetinierad anläggning Pinnhål Sotfläck Stenpackning Stolphål |:| Stolphål, stenskott 1234 Utgår Vattenhål |:| Övrigt Anl inmätta som linje 6457250 | © Lantmäteriverket MSZOOS / 06551 1434275 I Teckenförklaring 1700talsväg _ 1600talsgräns I 1434275 Fzgøtr 44. P/cm över undersökninggxlm ÖM 4, med anläggninganj/nd, (gränsenfrân 7699 05/7 L'ágenfrän 77 OOZaÃr/éarlan markerade. Skala 7:250. 35 6457275 6457250 Fzgm" 45. Öz'emkl äter underyä/ém'ngmmrådel ÖM 4 under az'bgm'ng. Mal g/dz'äyl. Foto: Öylegäl/gndy www/72. Fzgm" 46. Öz'emkl äter underyä/ém'ngmmrådel ÖM 4. T /9 2' mille” 9/71; ;len/äggmhgen A8902. Mal 7707?”. Foto: Öylelçgäl/gndy Müfâñøl. 36 Det aktuella undersökningsområdet gäller enbart en ca 900 m2 stor yta, som inkluderar stenläggning och sanka lager, inom fastigheten Åby 16:3. Stenläggningen inom Åby 15:4 kvarligger således efter genomförd undersökning. Undersökningsytan låg på en svag västsydvästlig sluttningi åkermark, intill gränsen mot fastigheten Åby 15:4, som också det är en åkeryta. På 1762 års karta går det en väg i östvästlig riktning över undersöknings områdets nordligaste del. På en karta från 1699 finns bara en gränslinje mellan olika markslag markerad på det norra partiet; vägen som på den yngre kartan går över området, tycks på den äldre kartan enbart leda ut i hagmarken cirka 60 m öster om undersökningsytan. Den äldsta kartan från 1639 har varken väg eller gräns utritad på det aktuella området. Omvänt finns vägen inte heller markerad på häradskartan från 186877 (kartblad Åby) eller den äldre ekonomen från 1948 (Ödeshög 813 1 Med andra ord verkar vägen enbart ha existerat på 1700talet, möjligen in på första halvan av 1800talet (figur 41 och 42). Overgripande beskrivning och tolkning Under det översta, cirka 0,3 m tjocka matjordslagret låg ett cirka 0,2 m tjockt, äldre matjordslager (AZ), bestående av grå siltig lera. Det äldre matjordslager täckte hela schaktet och de flesta anläggningarna framkom under detta. Undergrunden bestod av lera. Stenläggningen (Å8902) som påträffades i schaktet låg under det äldre matjordslagret. Stenläggningen var ca 30 m lång, mellan 8 och 1,5 m bred och relativt tunn, 0,1 0,2 m. Den kunde följas västerut från gränsdiket i öster fram till ungefär mitten av undersökningsområ det, där stenläggningen ändrade riktning norrut. Den ändade intill tre troliga vattenhål, Å9346, Å9317 och Å8666. Det förstnämnda vattenhålet Å9346 låg delvis under stenläggningen. En cirka 7,5 m lång och 1 m bred remsa av sten läggningen, i dess bredaste sydöstra del, rensades extra noggrant för att om möjligt utröna hur stenläggningen var uppbyggd. Stenläggningen var flerskiktad, men saknade tydliga konstruktioner. Stenmaterialet inne höll rikligt med skärvsten och skörbränd sten, d v s boplatsmaterial. Fyra makroprov togs från området i sin helhet. Ingen av dem resulterade i något mera än några mycket små mängder träkol. Ett träkol, uttaget från makro Fzgøtr 47. A8666, det minsta av tre lm/zga milen/7531. Mal Myter. Foto: Örlegäl/cmdr museum. 37 .q z . . 'm i' J 't 5* .p c. _ ru.. ;th'fk'in 44'... .DF ._...__' ..2' .. .. .9923" Fzgar 48. Roger Landgren i arbete tatt/Z det stora t'attea/ya/et A93 7 7. Pro/?Z 7770t norr. Foto: Örtegät/aadr 777area777. provet från vattenhålet A9317 gav 14Cdateringen 810 540 f Kr (2 sigma, Ua44124). Stenläggningen var störd i det parti där 1700talsvä gen hade gått (figur 44). Här var stenläggningen både tunnare och smalare än i övriga partier. Omgivande matjordslager och undergrund var också tjockare och mer kompakt i detta parti, med andra ord mer ihop packad på grund av vägen. Tre stolphål framkom. Ett av dem, A9424, låg un der stenläggningens bredaste nordöstra del och är via träkol från makroprov14Cdaterat till 1620 1380 f Kr (2 sigma, Ua44125). Även från själva stenläggningen föreligger en 14Cdatering, från ett träkol taget på den rensade stenytan ovanför A9424: 60 f Kr 80 e Kr (2 sigma, Ua43521). Tolv gropar av olika storlekar undersöktes. Ett tiotal av dem, som var 1,5 m till 3,5 mi diameter och 0,2 0,5 m djupa, låg intill vattenhålen. Troligen är åtminstone några av dem äldre vattenhål som fyllts igen, exem pelvis A9407 som påträffades under stenläggningen Fzgar 49. E77 cirka 7,5 777 [ang 0e/7 7 777 bred re7775a at' stea [agaiagea M8902), 7' den bredarte gldärtra det, remader Vid _dluPSChakming _ extra aoggraatfär att kanna dokameatera stea777aterz'a/ _ Slu dlken dOkllmentemqeä Fre 1_hUVUdsak nordsyd' 0e/7 et'eatae//a komtra/étz'omdetafer Mot nordöst. Foto: 11% nkmmâ fyra 1 VäSt'ÖSthg nkmmg Örtegät/aadr 777area777. 38 Fzgnr 50. Proj/(genom stenläggningen. Den e'nrferJ/éi/élnd, ;nen saknade g/d/zgn konstruktioner. Slennmlerz'n/el inne/70'!! rik/ng med såå/"eaten oe/y Jkärbränd sten. Mot galen'er Foto: Örlegäl/nndr nznrennz. Fynden bestod av två malstenslöpare (F36, F37) båda funnai stenläggningens bredaste del inordost. I övrigt registrerades en obränd djurtand från gräsätare (F11) och ett överarmsben från nötkreatur (F18) från sten läggningen. Ytterligare en tand från gräsätare (F32) påträffades i den odefinierade anläggningen A8650. Datering och tolkning I fält uppfattades stenläggningen, utom en mindre utbuktning i nordost, som en stenlagd vägsträckning till vattenhålen. Den nordöstra utbuktningen sågs inte som del av vägen utan istället som fyllning av gropen A9407. De tre dateringar som finns från stenläggningen och omgivande anläggningar ger ett spretigt intryck. Att datera kolbitar, tagna från lager, är också vanskligt om man begär att de ska säga något om hela konteXtens ålder. Det enda man egentligen daterar är kolbiten. Men ser man till helheten och inbegriper båda under sökningsområdena är det troligt att stenläggningen och vattenhålen har använts samtidigt som boplatsytan i väster. Det som stödjer denna tanke är bland annat fynden av malstenslöpama, som bör ha kommit från en bostadsyta. Kanske har vattenhålen varit till för den betande boskapen; brunnen med vatten till män niskorna fanns uppe vid boplatsen; en uppdelning som är känd från andra samtida östgötska boplatser (Karlsson & Räf2006a; Lindeblad & Petersson 2012). Samtidigt indikerar dateringarna från stenläggningen med vattenhål inte helt förvånande att området har brukats under en stor del av förhistorien. Spår från yngre aktiviteter, i form av 1700talsvägen, är också dokumenterad. Frågeställningar och resultat kort sammanfattning Frågeställningama inför undersökningen av boplatsen ÖM 3 gällde huruvida det rörde sig om boplatsytor eller odlingsmark, dess datering och inre struktur. Undersökningen visar att majoriteten av lämningama härstammar från en boplatsyta, daterad till romersk jämålder folkvandringstid. Inom undersöknings området kan tre funktionella ytor urskiljas: Gårdsyta i söder med möjliga husstolpar, gårdsplan, aktivitetsyta och brunn; härdområde mellan hällarna, med hant 39 verksspår och lämningar av mathantering; härdar och gropar i ett nordsydligt stråk, möjligen intill en mindre odlingsyta. Dessutom observerades en yngre dikning av den sankare marken i öster. I undersökningsplanen ställdes också frågan om det fanns hällristningar i området. Den specialinventering som SvenGunnar Broström genomförde visade att så inte var fallet; berggrunden i Backasandsområdet var lättvittrad och inte lämpad för ristningar. Undersökningsplanen tog även upp frågan om sambandet mellan boplatsytan (ÖM 3) och övriga lämningar i närområdet. Även om de få dateringarna från stenlågggningen och vattenhålen (ÖM 4) ger ett spretigt intryck är det undertecknads uppfattning att de båda ytorna kan ha brukats samtidigt. Jag stöder detta antagande dels på materialet i stenlåggningen som innehöll rikligt med skärvsten och skörbränd sten, dels på fynden av malstenslöpare på ÖM 4; både den eldpåverkade stenen och malredskapen bör ha kommit från en bostadsyta. Dessutom finns det goda analogier från andra boplatser från samma tidsperiod, där boplats och vattenhål har brukats samtidigt. Om boplatsen 133, som delundersöktes 1993, kan ha varit samtida med de nu undersökta ytorna går dock inte att såga säkert, eftersom både fynden och de insamlade kolproven från 133 är förkomna. Bo platsen har därför inte kunnat dateras (Hörfors 201 1). Frågeställningarna för ÖM 4 Zgällde huruvida sten läggningen representerade en väg eller en stenlägg ning vid vattenhål. Den nu undersökta delen ledde till minst tre vattenhål, möjligen kan det vara frågan om både stenläggning och väg, då inte resterande stenläggning inom fastigheten Åby 15:4 är undersökt. Undersökningen visade också att det gått en väg över det undersökta området på 1700talet. I undersökningsplanen fanns det en förhoppning om att makrofossilanalyser från ÖM 4:s lämningar också skulle ge information om växtligheten på plat sen. Tyvärr gav dessa analyser ett minst sagt magert resultat; enbart kolbitar påträffades. Däremot visade makrofossilanalyserna från boplatsytan ÖM 3 på od ling av korn och vete. Ett sensationellt tidigt fynd av lin, 14Cdaterat till övergången mellan senneolitikum och bronsålder, noterades också. 40 Inför fortsatt exploatering ej avgränsad fornlämning åt väster Resultatet från den arkeologiska slutundersökningen av boplatsytan ÖM 3 har konsekvenser för det fort satta utnyttjandet av Backasandsområdet. Tillsammans med resultatet från den arkeologiska utredningen har boplatslämningarna inom ÖM 3 kunnat avgränsas åt norr, åt söder och åt öster. Emellertid visar den ar keologiska slutundersökningen att boplatslämningarna troligen fortsätter åt väster, d v s en bit in i hagmarken. Fornlämningen har med andra ord inte kunnat avgrän sas åt detta väderstreck. Visserligen har anläggandet av kräftdammar under 1900talet inom det centrala hagmarksområdet troligen stört och förstört mycket av eventuella fornlämningar. Trots det kan man inte utesluta att det finns boplatslämningarna även västerut, inne på hagmarken (se även figur 15.) Östergötlands museum rekommenderar därför att hagmarken väster om ÖM 3 och öster om kräftdam marna blir föremål för fortsatta arkeologiska insatser inför en eventuell exploatering. Refe re nse r BornaAhlkvist, H., LindgrenHertz, L. & Stålbom, U. 1998. Plyrrgårdennån rlenå/der till nzede/lz'd. Arkeologz'rk r/nlnnderro'knzng RAÄ 766 00/7 76 7 Örlm Eneby rn, N orrkopzngr konznznn, Örlergo'l/ond. Riksantikvarieämbetet. Avdelningen för arkeo logiska undersökningar. Rapport UV Linköping 1998:13. Browall, H. 2003. Delfornlz'do A/oorlm. Statens Histo riska museum. Monographs 6. Stockholm. FMIS : Riksantikvarieämbetets digitala fornmin nesregister Hörfors, O. 201 1. TM loop/omr oz'd Stora Projekt E4 Syd. Arkeologisk slutundersökning. Rapport 2011:22. Avdelningen för arkeologi. Östergöt lands museum. Hörfors, O, Persson, H & Ullgren K. 1993. BålSyd. Arkeologz'rk nlrednzng oo/ofo'rnnderro'knzng. Etapp 2 för zägrlräokon SläM, Öder/oogr rn Järnrlod, Stora Åby rocken, Örlergo'l/ond. Rapport. Östergötlands länsmuseum. Hörfors, Ö. I manus. anplär/éla ngnnr 00/9 loop/alrer 2' Stora Åby 00/9 Öder/aág. Avdelningen för arkeo logi. Östergötlands museum. Karlsson, E. & Räf, E. 2006a. Vägen til/järnåldern. RAÄ 397. Kal/errlgd 7:7 00/9 7:4. Linköping; ;md 00/9 /éonznznn Örlergäl/gndr län. Arkeologisk under sökning. Östergötlands länsmuseum. Kultur miljöavdelningen. Rapport 2006:35. Karlsson, E. & Räf, E. 2006b. Séärrør az' rlen. nz'nggrfrån bronrå/dern z' Härl/ao/nzen. Östergötlands länsmuseum. Kulturmiljöavdelningen. Rapport 2006:13. Lindberg, R. 2010. Grar 00/9 bap/nlrønzråde z' Häri/90! nzen. RAÄ 236. Härlbo/nzen 7:7. Värlrg Tallrlgd maken. Öder/aágr /éOMMø/ñ. Örlergäl/gndr län. Arkeo logisk förundersökning. Östergötlands läns museum. Avdelningen för arkeologi. Rapport 2010:7 Lindeblad, K & Petersson, M. 2012. Mört/öm Zoylønøl gårdaranjärnå/der 00/9 nz'rlorz'r/é lz'd. RAÄ 323 :7 772 f. Sj Larr maken. Linköping; /é0nZnZnn Örlergäl/gnd. Arkeologisk slutundersökning. Riksantikvarie ämbetet UV Öst. Rapport 2012:50 Montelius. Ö. 1917. [Nytryck ARKEÖförlaget 1987]. Mz'nnenfrån Lårfornlz'd. Stockholm Nilsson, P. 2008. Härdgr 00/9 ;gnpplär/élg /M//rzlrlnznggr rz'd Hz'nznzelrlg/nnd. Örlrg Engla] rocken, N arr/éápzngr /éonznznn Örlergäl/gnd. Arkeologisk förundersök ning. UV Öst Rapport 2008:5. Riksantikvarie ämbetet. Petersson, M. 2006. Djnr/yå//nzng 00/9 beterdrzfl. nzännz'r/éor 00/9 IandI/éap z' närlrg Örlergäl/gnd nnder yngre bronrå/der 00/9 äldrejärnå/der. Riksantikvarie ämbetet. Uppsala universitet. Räf, E. (red.) 2009. Kal/errlgd. En gård bland nzånga andra. Östergötland Fakta 9. Östergötlands länsmuseum Räf, E. & Norr, L. (red). 2009. Järnrlad. Järnfrgnzrläll nz'ng 00/9 loop/gir. Östergötlands Länsmuseum. Avdelningen för arkeologi. Rapport 2009:1. Sköld, K. 2012. En gårdnånyngrejärnå/derz' Val/g. RAÄ 330. Kr Inte/leklel. Lz'n/éápzngr ;md 00/9 /éOM nznn. Örlergäl/gnd. Särskild arkeologisk under sökning. Riksantikvarieämbetet UV Rapport 2012:73. Stilborg, Ö. 2008. Förhistorisk järnframställningi Östergötland. Appendix l i merån konijärnel? För/?Zätarer/éjärnjgnzrlä//nzng z' Örlergäl/gnd. (Red. Räf, Östergötland Fakta 8, Östergötlands Länsmuseum. Stilborg, Ö. 2009. Keramisk analys. AppendiX 3 i Järnrlad. Järnfrgnzrlä//nzng 00/9 loop/gir. RAÄ 755 00/9 759. Järnrlgd 2:3. Stora Åby ror/éen. Öder/yágr /éOM nznn. Örlergäl/gndr län. (Red. Räf, E & Norr, L). Östergötlands länsmuseum. Avdelningen för arkeologi. Rapport 2009:1. Viklund, K. 2009. Hållbart järnåldersjordbruk vid Kallerstad? l: Kal/errlgd. En gård bland nzånga andra. (Red. Räf, Östergötland Fakta 9. Öst ergötlands länsmuseum Kartmaterial Aby nr 110, D15178zd10z1589, Ödeshögs socken, geometrisk ägoavmätning 1639. Lantmäteristy relsens arkiv Aby nr 1 10, D15178z1, Ödeshögs socken, geo metrisk avmätning 1699. Lantmäteristyrelsens arkiv Aby nr 1 10, D15178z2, Ödeshögs socken, stor skifteskarta 1762. Lantmäteristyrelsens arkiv Häradsekonomiska kartan 1868 77 (kartblad Åby) Ekonomiska kartan 1948 (8E 1g) 41 Tekniska uppgifter arkeologisk utredning etapp 1 och 2 Fastigheter Socken Kommun Län och landskap Fornlämningsnummer Ekonomiska kartans blad Koordinater Koordinatsystem Typ av undersökning Länsstyrelsens dnr Länsstyrelsens handläggare ÖLM dnr ÖLM projektnr Uppdragsgivare Kostnadsansvarig Projektledare Personal Fältarbetstid Totalt undersöktes Fynd Foto Analyser Grafik Renritning Grafisk form 42 Åby 6:146, 14:6, 15:4, 16:2, 16:3, 19:1 Ödeshögs socken Ödeshögs kommun Östergötland Intill RAÄ 133, 13, 14 SE 1 g, 8E 1h X 6457000 Y1433950 RT 90 2,5 gon V Arkeologisk utredning etapp 1 och 2 43 1 4260 10 Magnus Djerfsten 45 1/ 10 531 177 Ödeshögs kommun Ödeshögs kommun Erika Räf AnnCharlott Feldt, Olle Hörfors, Mats Magnusson, Anders Persson, Fredrik Samuelsson 20110907 20110923 272 000 m2 ÖLMC4611:24 Digitala Nej Erika Räf Lasse Norr Tekniska uppgifter arkeologiska slutundersökningar Fastighet Socken Kommun Län och landskap Fornlämningsnummer Ekonomiska kartans blad Koordinater Koordinatsystem Typ av undersökning Länsstyrelsens dnr Länsstyrelsens handläggare ÖLM dnr ÖLM projektnr Uppdragsgivare Kostnadsansvarig Projektledare Biträdande projektledare Personal Hällristningsinventering Fältarbetstid Totalt undersöktes Fynd Foto Analyser Grafik Renritning Grafisk form Åby 16:3 Ödeshögs socken Ödeshögs kommun Östergötland Intill RAÄ 133, 13, 14 SE 1 g X 6457080 Y 1434110; X 6457260 Y 1434270 RT 90 2,5 gon V Arkeologiska slutundersökningar (särskilda arkeologiska undersökningar) 431692211; 431692111 Magnus Djerfsten 396/11; 397/11 531306; 531311 Ödeshögs kommun Ödeshögs kommun Erika Räf Fredrik Samuelsson Olle Hörfors, Johan Levin, Roger Lundgren, Mats Magnusson, Lasse Norr, Petter Nyberg SvenGunnar Broström, BOTARK 20111010 20111111 4 500 m2 ; 870 m2 ÖLMC46122142 Digitala Makrofossil (appendix 2), Osteologi (appendix 3), 14Canalyser: Ua43516 43521, Ua44120 44126 (bilaga 3), Keramik (appendix 4) Erika Räf Lasse Norr Lasse Norr Dokumentationsmaterialet förvaras på Östergötlands museum. Ur allmänt kartmaterial ISSN 14039273 © Lantmäteriverket MS2008/06551 Rapport 2012:25 © Östergötlands museum 43 44 Östergötlands museum utförde under 2011 en arkeologisk utred ning etapp 1 och 2 inom Backasandsområdet, Ödeshögs socken och kommun. Utredningen föranleddes av Ödeshögs kommuns detaljplanelåggning för industribebyggelse i området. Den resulterade i att fem delområden bedömdes kråva vidare arkeologiska insatser. Två av de aktuella områdena, en boplatsyta och en yta med stenlåggning och vattenhål, slutundersöktes av Östergötlands mu seum i november 201 1. Majoriteten av låmningarna på boplatsytan härstammar från perioderna romersk järnålder folkvandringstid. Stenlåggningen och vattenhålen år också förhistoriska, möjligen kan de ha brukats samtidigt med boplatsen. Makrofossilanalyserna från boplatsytan innehöll bland annat ett sensationellt tidigt fynd av linfrö, 1"*Cdaterat till övergången mellan senneolitikum och bronsålder. ISSN 14039273 Rapport 2012:25