Torpare och backstugusittare i Järnstadskogarna

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

Mitthem uanfså ringa, ' ' j dess dörr varsâ låg' men aldrig enkärare . *i boning jag såg kring hela den grönskande ' jorde i v ' Z 3a, denna_ strdf'aviörfattareiib .R 'Nyblorñ skülle säkert 'ha 'passat' som devis för alla de talrika torp och backstugor i de vidsträckta Järnstadskogarna i Stora Åby. där vi som halvstora pojkar lekte fram våra år. Redan vid denna tid Var många torp borta. men en dch annan .krusbärsbuske eller blom mande syren skvallrade om att . här hade bott människor. kanske lyckliga' och 'nöjda' med sin lott, kanske sorgsna över sitt knappa levebrö'd. Nuh efteråt _kan man undra__över vad dessalrnänniskor' levde av. Det. blev 'väl ett och annat dagsverke vid gårdarna nerei Järnstadbynf Några för sörjde sig på hantverk. Jag minns' "Gipsarn", som bodde 1 sitt torp mitt i Jarnstadskogen och som' vandrade omkring i bygderna och sålde sina gipskatterioch hjorthn vuden. Än i dag pryder de väggar nai gamla hem. Det fanns en Skomakare. som' inte bara lappade gamla skor. 'Han tillverkade även nya. Han kom hem en gång till mitt föräld rahem och tog mått på de skor 'han skulle tillverka.) Det gick till så att han från en tidningsmarg'i› nal klippte ut en remsa, som han vek dubbel" Med denna tog han mått. Vid varje nytt mätt gjorde han med saxen ett märke i rem san. som bara han förstod. Vid våra vandringar i skogen såg vi ofta gille'f: förk'lskogsfågel ' och hare; Gillren 'bestod av ned." böjda ungbjörkar. som sprätte tipp när _gillerstickan vidrördes. Det fanns ävenen viss överklass 'bland 'dessartorpare Det'var så. dana som lyckats få odla ett områquring sin_ stuga, _så .att de , kunde haen gris; enstaka fall en ko. Höns var j ;något 'obligato riskt. En fördel som alla hadeAvar väl att de intebehövde frysa, Sko gen var ju full av nedfallna torra' grenar.. Nu är alla stngorna :borta 71 bästa fall kanman hitta en liten kulle, som minner om en nedfal len skorstensmur. En av de stuw gor. som envist bet sig fast. var Hedda Hagstedts i östra delen av Järnstadskogen.'*0m något hem motsvarade orden Mitt hem'var så ringa, dess dörr var så låg, så var det Heddas stuga. Där fick man verkligen ödmjukt buga. sig för att komma in. Det var synd att denna stuga revs. Den kunde gott ha bevarats som ett vackert min nesmärke över ett idogt släkte, som levde och kämpade för sin tillvaro i Järnstadskogarna under betingelser som vi_ välfärdsrñäns niskor har svårt att fatta;Naturen har .dpckrestvett vackert minnes m'ärke över Heddas stuga: Det. hartnämligenjväxt upp en jätte; gran i'spillrorna efte'r'mnrengdär, glödenförlängésedanfaln'at. ' ' " HALVAR ANDERSSON , .N o *9 ;VCC ,lg/t