2005:16 Järnåldersmiljö vid Skinnaretorp. Arkeologisk förundersökning

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

Rapport 2005:16 Arkeologisk undersökning Järnåldersmiljö vid Skinnaretorp Stora Åby socken Ödeshögs kommun Östergötlands län Gert Franzén Marie Ohlsén ÖSTERGÖTLANDS LÄNSMUSEUM KULTURMILJÖAVDELNINGEN Järnåldersmiljö vid Skinnaretorp lnnehåH Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 Geologi och topografi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 Geologi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 Området och terrängen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 Forskningshistorik kring stensträngar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 Förundersökningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 Metod och dokumentation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 Analys . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 Analys av sambandet mellan åker och stensträng . . . . . . . . . . . . . 7 Fägata? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 Boplats . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 Fosfatfördelning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 Resultat av 14Canalys . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 Sentida kulturlager . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11 Tekniska uppgifter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12 Bilaga 1. Anläggningsbeskrivningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13 Bilaga 2. Schaktbeskrivningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14 Bilaga 3. Fyndlista . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16 OSTERGÖTLANDS LÄNSMUSEUM KULTURMILJÖAVDELNINGEN Box 232 581 02 Linköping Tel 013 23 03 00 Fax 013 12 90 70 Iansmuseum@|ansmus.|inkoping.se www.|inkoping.se/Iansmuseum Sammanfattning Inför ombyggnation av befintlig transformatorstation utfördes en arkeologisk undersökning under oktober månad 1996. I samband med undersökningen dokumenterades en stensträng, fossila åkrar, härdar och ett skärvstensflak. Stensträngen undersöktes i syfte att utröna dess konstruktion, omfattning och datering. Som ett experiment restes ett parti av stenar i strängen för att testa författarens teori om stensträngars ursprungliga konstruktion. Genom de fossila åkrarna drogs långschakt vars profiler ritades. I de olika lagren togs makro och pollenprover för analys. Tyvärr var kontaminationen från senare material för stor för att nå ett användbart resultat. De övriga anläggningarna såsom härdarna och skärvstensflaket undersöktes och daterades med hjälp av 14Canalys och fyndsammansättning. Härdarna har daterats till äldre järnålder och detsamma gäller för skärvstensflaket som inne höll äldre järnålderskeramik. Gert Franzén antikvarie ^ gg, .\ k!) : __ 'I '.._ I_ _ "I I .'_ I' I' _ z.. u "' l . . .. 1! I / AZAWÄ'M 1' . '15"' 505_ IL' . ' ' F.. Figur 2. Utdrag ur Ekonomiska kartans blad 084 27 med undersökningsområdet markerat. Skala 1:10 000. I n led n i n g Östergötlands länsmuseum utförde under perioden 14 till 22 oktober 1996 en arkeologisk undersökning inom Skinnaretorp 1:8, Stora Åby socken, Ödeshögs kommun. Uppdragsgivare var Vattenfall Regionnät AB, vilka även svarade för de arkeologiska kostna derna. Undersökningen föranleddes av planer på att utvidga en befintlig transformatorstation. Fältarbetet utfördes efter beslut av Länsstyrelsen i Östergötlands län. Proj ektansvarig var antikvarie Marie Ohlsén. Vid undersökningen medverkade Gert Franzén som även skrivit rapporten. Geologi och topografi Geologi Berggrunden inom undersökningsområdet består av gnejsgranit och platsen ligger precis på högsta kustlinj en, 135140 m. Detta syns direkt som kraftig erosion vid de intilliggande kala hällama. Även den på undersökningsplatsen underliggande slipade häl len torde vara ett resultat av våtslipning med sand och vatten. Högre upp, på andra sidan av E4:an, ligger moränen kvar ovanför HK. Åt norr, strax väster om den gamla landsvägen, syns svallzonen mycket tyd ligt. Under HK har sjunkhastigheten varit mycket stor och svallningen har där bara hunnit bli ytlig (Franzén 1996), vilket har givit goda förutsättningar för åker bruk under j ämåldem. Området och terrängen Undersökningsområdet ligger i öppen terräng mellan E4:an i SO, en transformatorstation i SV, lövblandad granskog i NV och moränbunden småbergig hag mark i NO. Markmaterialet på platsen är stenig san dig/moig morän med talrika tlacka och jämnslipade bergknallar i dagen. Moränlagret är i norra delen av exploateringsområdet tämligen tunt på berget medan södra delen har tjockare lager. Marken är nyttj ad sedan länge vilket torde vara skälet till att förhållan devis tå stenar finns synliga i markytan. Ansamlingar av röjningssten från olika tider finns talrikt på platsen och i omgivningen. Vegetationen består förutom av gräs främst av ek, asp och hassel i glesa bestånd. Innanför skogsbrynet i norr tar olikåldrig granskog vid. Platsen har i sen tid använts som betesmark, men även sena inslag av od lingsmark finns, åtminstone enligt lagaskifteskartan. Platsen i sitt arkeologiska sammanhang Platsen för exploateringen ligger inom ett stråk av stensträngsbygder som sträcker sig från Stora Åby och fortsätter åt öster mot Mjölby (Hyenstrand 1984). 4 Området ligger inom det västligaste av Östergötlands tre koncentrationer av stensträngsbestånd; söder om Tåkem, söder om Roxen och västra Vikbolandet. Dessa stensträngsbygder finns vanligen i en terräng som kännetecknas av moränkullar i omväxling med låglänta lermarker. Här i västra Östergötland täcker moränkullama vanligen en kärna av berg. Denna kärna är i östra länet nästan alltid framsvallad av Yol diahavet för drygt 9000 år sedan. Skinnaretorp ligger i ett stensträngsintensivt om råde vilket lätt kan konstateras vid en vandring i omgivningen. Det ligger i sakens natur att alla fom lämningar inte är kända sedan tidigare. Därför gjor des utanför undersökningens ram en studie och delvis kartering av ytterligare stensträngar och fossila åkrar i närheten. Denna inventering gör inga som helst anspråk på att vara fullständig, men ger exploate ringsplatsens fornlämningar ett solidare sammanhang till omgivningen. När det gäller stensträngama kon staterades att den verkliga mängden i den närmaste omgivningen är klart över 1 km snarare än de 380 m som är registrerade som RAÄ 70. Ett konstaterande är tendensen att mycket tydliga strängar är oregist rerade medan de registrerade är svårare att se, ibland t o m lite oklara. Den fossila åkermarkens omfattning i området kan oprecist anges som ”omfattande”. Figur 3. Stensträng före avtorvning. Forskningshistorik kring stensträngar Stensträngar har observerats under lång tid och har givetvis tolkats något olika under åren. Redan Olaus Magnus (14901557) skrev ”..., så visar den (mar ken, förfanm) dock uppenbart for hvem som ger akt därpå spår av plöjning och uppröjning äfvensom talrika stenformationer (uppkomna genom plockning från åkrarna, hvarigenom dessa gjordes bördigare och vidsträcktare) mitt uppe bland de väldiga träden.” Här kan visserligen inte utläsas något direkt om sten strängar, men ”formationer” kan mycket väl inbe gripa sådana i någon form. Under 1800talet skrevs en hel del om stensträngar. I Skärkinds socken, Östergötland, skrev Broman 1851 ”att de utmärka gamla stengärsgårdar, eller ock, att dessa stensamlingar utan särskild afsikt fritt blivit upplagda, då landet först uppodlades”. Nordenskjöld (1870:17) tar steget fullt ut och utbrister om stensträngama att ”De äro förtj enta af fomforskarens hela uppmärksamhet,...” På 1920talet var åtskilliga aktiviteter igång kring stensträngen. Även då var det mest ”amatörer” som ivrigt, men vanligen utan större framgång, försökte få t ex Riksantikvarieämbetet att intressera sig för fom lämningen ifråga. Ett vanligt motargument under den här tiden tycks ha varit att stensträngama ”tillkommit under alla tider”, vilket tyder på att man där menade att östgötama inte kunde veta om det var fomläm ningar. En av de självlärda forskarna vid den tiden var överstelöjtnant N.D. Edlund som tolkade sten strängsområden som försvarsanläggningar. Ungefär i samma tid lyckades Arthur Nordén ”bevisa” att stensträngama var av kultiskt ursprung. Han tyckte sig se ett samband mellan stensträngar och gravar, vilket han bedömde att även egna utgrävningar hade visat, och drog slutsatsen att kult var lösningen. Han menade dock att ”kult” inte kunde förklara alla sten strängars ”slumpmässiga” bef1ntlighet i terrängen (Norden 1930:151). Det går naturligtvis att ralj era med deras tolkningar men det står alldeles klart att nämnda herrar, och de ras besjälade medarbetare, gjorde mycket värdefulla inventeringar och observationer som står sig än idag. De hade, t ex genom mycket välgrundade stratigra f1ska resonemang, klart för sig att stensträngama här rörde från folkvandringstid eller tidigare. Ur litteraturen kan extraheras att den vanligaste tolkningen av stensträngar ända från början är ”sten murar”, ”hägnadsgrunder” och liknande. Övervikten för meningen om stensträngar som agrara lämningar är således närmast förkrossande. Nordén gör en god sammanfattning av dåtidens kunskaps och litteratur läge, ibland med egna syrliga kommentarer (Nordén 1 93 8 :2 1 ). De benämningar som stensträngen haft genom tiderna varierar. Det är tydligt att ”jättestigar” var vanlig i Östergötland under 1800talet. Även ”of ferstigar” och det neutrala ”stensträckor” förekom, liksom de mera sentida ”revlar, bröttlar, vastar”, etc. Begreppet stensträng fastställdes 1926 av riksantikva rien på förslag av nyss nämnde Arthur Nordén. I vår nära nutid har Mats Widgren med sin avhand ling 1983 flyttat fram positionerna i stensträngsforsk ningen. Han har, inspirerad av Lindquists avhandling 1968, utvecklat synen på stensträngens agrara sam manhang och visat koppling mellan stensträngssys tem och samtida bosättningar, samt visat att gårdarna sannolikt hanterat marknyttjandet i samfälligheter. I sådan forskning visar sig stensträngama vara avgö rande indikatorer på markanvändningens fördelning, såväl organisatoriskt som terrängmässigt. De allra senaste grundläggande framstegen inom stensträngsforskningen kan kort sammanfattas som att stensträngamas identitet som konstruktioner har avslöjats. De hägnader som de flesta stensträngar länge har ansetts vara eller representera visar sig vara hägnadsruiner i form av raserade murar. Dessa murar har i stor utsträckning varit uppbyggda som ställda enkelmurar, dvs kantställda stenar sida vid sida med pålägg av mindre stenar. Denna Figur 4. Enkelmurar. Till vänster staplad enkelmur. Till höger en sta'lld enkelmur, rekonstruerad ur dess ruin stensträngen. Efter Franzén I 994. grundkonstruktion har vid behov kombinerats med staplade enkelmurar, vanligen gjorda av halvmeter stora stenar i basmuren och tillika halvmeterstora stenar som placerats i vecket mellan de föregående. På allt har placerats mindre stenar för höj dintryckets skull. Muren har då vanligen blivit ca 0,8 m hög och blev ett bra stängsel för dåtidens mindre boskapsdjur (Franzén 1994). En av de mest ambitiösa och storskaliga under sökningar av stensträngars konstruktion i den andan har utförts av Arkeologikonsult med mycket konkret resultat (Gräslund 1996). Mycken forskning återstår i de östgötska stensträngsområdena, och åtskillig kun skap är möjlig att frambringa vid exploateringsunder sökningar. Förundersökningen En förundersökning inom det aktuella exploaterings området utfördes i september 1996 av antikvarie Mattias Schönbeck vid Östergötlands länsmuseum. Förundersökningen visade att en stensträng och intill liggande fossila åkrar skulle komma att beröras av markingreppen. I samband med förundersökningen framfördes tanken att hägnadsruinen skulle ha varit norra sidan i en fägata. Motsidan skulle då vara berg hällar och en kort stensträng (Schönbeck M). Metod och dokumentation Undersökningsområdet var ca 40x60 m stort. Det låg i NVSOriktning och i direkt anslutning till en be fintlig transformatorstation. Arbetet inleddes med att stensträngen och dess närområde röjdes med röj sax. Därefter upprättades ett lokalt koordinatsystem kring stensträngen och en 10 kal höjdreferens utplacerades. Höjdreferensen utgick ifrån förundersökningens höjdmarkering vilken var tagen från en punkt i transformatorstationen. Flera höjdreferenser lades ut i undersökningsområdet med hjälp av Nivac akvameter, med vilken alla nivåmät ningar utfördes. En planritning i skala 1:100 upprättades med forn lämningar, stora stenblock, taggtrådsstängsel m m inlagda. Tvärs över stensträngen och marken närmast in till mättes på fem olika ställen markprofiler upp. En markprofil upprättades även över den norra fossila åkerytan. Profilemas lägen finns markerade på planen i skala 1:100. Efter röjning, planritning, koordinat och höjdut sättning samt uppmätning av markprofiler utvaldes en yta kring stensträngen som torvades av. Ytan valdes med avsikten att få ut mest konkret information om murens konstruktion och höjd samt stratigrafiska Figur 5. Schakt 1 med stensträng, något avtorvat. Figur 6. Schakt 1 med stensträng, mera avtorvat. Figur 7. Avtorvning med grävmaskin. förhållanden till de angränsande åkrarna. Ytan, kallad schakt 1, rensades ned till lämplig nivå för planrit ning i skala 1:20. Med grävmaskin öppnades elva olika schakt, varav två mera var av karaktären avtorvningar, se beskriv ningar i bilagan. Schakten lades i fossil åkermark, tvärs över stensträngama samt i oviss brukad/bearbe tad mark. Två provgropar grävdes för hand i områ dets SÖ del. Anläggningar i form av härdar snittades och ritades i plan och sektion. Sektionsritning i skala 1:20 utfördes i samtliga schakt. I samband med detta togs fosfat, makrofos sil, pollen samt kolprover i valda schakt och anlägg ningar. I slutskedet av undersökningen restes några stenar ur hägnadsruinen i schakt 1. Detta gjordes för att praktiskt och visuellt testa författarens teori om sten strängars ursprungliga utseende och funktion. Under arbetets gång fotograferades området med dia och svartvit fllm. Dokumentationsmaterialet och fynden förvaras i Östergötlands länsmuseum arkiv och magasin under accessionsnummer C4074. Analys Analys av sambandet mellan åker och stensträng Analysen av sambandet mellan åker och stensträng visade sig vara svår eftersom denna plats är så påver kad av sentida ingrepp. Detta innebär att säkerheten i analysen möjligen blir lidande då antalet möjliga tolkningsvarianter ökar. Sj älva stensträngen var i så gott skick att en mycket säker rekonstruktion kunde göras, åtminstone för den del som grävdes ut. Stensträngen är tydligt en hägnadsruin av typen ställd enkelmur vilket framgår tydligt i schakt 1. Figur 8. Författaren undersöker stensträngen. Längst åt öster inom exploateringsområdet är den havererade stenmurens konstruktion lite annorlunda. Där har muren byggts av ca halvmeterstora stenar i basen och tillika halvmeterstora stenar har placerats i vecket mellan basstenarna. I vecken mellan dessa stora påläggsstenar har sedan mindre, till muren tvär lagda och något kilformade, stenar placerats. Beroen de på formen av de enskilda större stenarna kan inre kilningar i muren ha varit lämpliga, men detta är svårt att veta om man inte ställer upp muren i rekonstruerat läge (jfr Franzén 1994:26). Vid uppresning av två basmurstenar i schakt 1 kunde konstateras att de med ett skikt påläggssten lätt nådde en höjd av 0,80,9 m eller mer. Utöver rekonstruktioner kan åtskilliga intressanta resonemang göras ur interaktionen mellan hägnads ruin och övriga aktivitetslämningar. Nedan följer ett exempel: Schakt 1 visar att en stenpackning av 0,10,2 m stora stenar ligger i botten mot den välslipade vågräta berghällen. Mellan stenarna f1nns sandig mo/mjäla. Stenpackningen har en utsträckning parallellt med strängen, ca 1,5 m ut från strängens mitt åt båda håll, och har relativt distinkta kanter. Allt tyder på att röjningssten (plocksten) i ett tidigt skede i åkems historia har samlats på åkerkanten där berghällen gick i dagen. Under den vidare odlingen fram till åtminstone mitten av 1800talet, har ordmaterial pålagrat stenpackningen och ytterligare en och annan röjningssten lagts på. I samband med utläggning och röjning av södra åkerytan har muren byggts. Denna mur är placerad på stenpackningen och ställgropar för de i muren ingående basstenarna är anordnade ner i underliggande stenpackning, vilket framgår tydligt vid undersökningstillfället. Figur 9. Ställgrop. Då muren uppförs finns ännu inte den norra åkern. Stenmuren ligger rasad när denna åker börjar röj as och bearbetas. Detta framgår av att stensträngens liggande basmurstenar inte har några röjningsstenar under sig utan endast ljus, till synes helt opåverkad, sand. Däremot finns det gott om plocksten och en del något större röjningssten omkring de liggande mur stenarna. Vid murraset har påläggsstenama rullat en bit ifrån murmitten vilket möjligen tyder på ett rent fall av muren och att hela sektionen mur med basste nama AD fallit samtidigt (fig 11). En liten variant av resonemanget är att norra åkern tagits upp med muren stående, men brukats under mycket kort tid före mu rens haveri. im 1 Torvlager. Ljusbrunt muIIrikt lager, homogent sandigt. Skiljer sig i färg markant från 3. 3 Brungrått muIIrikt sandigt lager. 4 Ljust brungul steril mo/mjäla. Figur 10. Sektion från östra väggen i schakt I. I sektionen vid schakt l (fig 10) ses att jordmaterialen på norra respektive södra sidan om stensträngen har synnerligen olika kulörer, där den norra är mörkare gråbrun och den södra ljusare gul. Eftersom den norra sidans mörka jord ligger mot, men inte under, de ra sade basmurstenama, ser man att muren låg när åkern brukades och den mörka jorden bildades och kom att dels överlagra underliggande stenpackning (där den tidiga röjningsstenen ligger), dels att arbetas upp mot de stora stenarna i strängen. Figur 1 I. Schakt I. Det ovan sagda gäller den östra delen av schakt 1, d v s åt öster från y5 83,0. Den västra delen av schak tet uppvisar en något annorlunda bild. Skillnaden framgår kanske inte så tydligt i dokumentationen, men var påtaglig under arbetets gång. Skillnader som dock framgår av planen över schakt 1 är annorlunda stenar i basmuren, dvs E, G och H. Stenen H ser ”normal” ut men är mycket tunnare och lättare än A, B, C och D. Stenen F är en sprängsten tillkommen i nutid och kan utelämnas. Stenama E, G och H har dessutom i liggande läge småsten under sig. Stenen G har inte fallit helt och ger därmed en otvetydig anvis ning om murens fallriktning och ursprungsläge. Att den inte fallit ut helt beror sannolikt på att den är ner satt med sin breda bas i småstenspackningen. Synligt på planritningen över schakt 1 är också att stenpack ningen på norrsidan består av smärre stenar. Dessa ligger i en tät packning och förefaller anordnade på plats, d v s inte bara ditslängda. Vad dessa skillnader härrör från avslöjar sig inte omedelbart. I samband med undersökningen i schak tet framfördes möjligheten av en stensatt väg igenom muren, dvs ett grindhål, som senare satts igen med en ställd mur. Gränsen mellan de olika egenskaperna i schaktet är skarp (tabell 1). Ett förhållande som styrker grindhålshypotesen är stenen D och dess läge till stenen C. Sten D bör av flera skäl ha lutat mot C, varvid den västra sidan av D blir närmast vertikal. Att den ena sidan i ett grind hål är en kraftig och stadig sten men inte den andra sidan är vanligt. Det brukar vara vid den ”klena” sidan man kan påvisa stolphål efter en grindstolpe (Franzén/Hörfors 1994, 1996). Något stolphål påträf fades inte, men det förefaller mycket sannolikt att det funnits ett grindhål i muren. Öppningens och vägens bredd går att mäta från sidan av sten D till röjstensrö set NV om öppningen. Det blir ca 2 m vilket erfaren hetsmässigt är helt normalt. Östra schaktet, >y 583 Västra schaktet, <y 583 stenpackning under liggande basmurstenar Stora basmurstenar Kan ej resas utan verktyg Liten mängd små stenar, ca <0,15 m Ej packade Många 0,15 0,30 m stora Stenpackning under liggande basmurstenar Rätt små basmurstenar Kan resas utan verktyg Stor mängd små stenar <0,15 m Packade till plan stenläggning Få 0,15 0,30 m stora Tabell 1. Vid en besiktning av omgivningens fornlämningar konstaterades att en stensträng norr om den under sökta hade ett grindhål av samma slag som det ovan nämnda. Genom detta grindhål ses en något skålad väg i riktning söderut mot det hypotetiska grindhålet som undersökts. Vägen fortsätter norrut och kan ha samband med en rejäl hålväg ca 100 m ytterligare åt norr. Av denna väl synliga väg får grindhålshypote sen så kraftigt stöd att den kan anses som säker. Eftersom sten låg i grindhålet måste denna grind öppning ha satts igen med en stenmur i ett senare skede. Om denna igensättning var permanent inne bär det att även vägen fallit ur bruk. Det finns dock en möjlighet att igensättningen var säsongsmässig, varvid vägen periodvis varit i bruk. Någon gång har sedan hela muren rasat eller raserats, inklusive muren i grindhålet. Blev den raserad medvetet eller ser vi en ödeläggelse här? Frågan avgörs delvis av om muren rasat strax innan norra åkern togs upp, eller om en lång tid gått mellan händelserna. Detta vet vi ingen ting om, men om samma bonde hade åker på båda sidor om muren, kanske muren medvetet raserades. Detta skedde förutsatt att andra hägnader tog över uppgiften. Kanske har vi den funktionen i stenmuren norr härom, och att vi i förändringen kan se en eXpan sion av åkermark i riktning ut från boplatsläget uppåt sluttningen. Här finns plats för långa intressanta resonemang, men situationen är för komplex för att behandlas inom ramen för arbetsuppgiften. LM . R L. , ' . ., › /_ u ' i 7 7 A A A. D' i t . i.) A . , \a 5_ _zhu . ' j.: E R Ä: 'fas r; 'AM 11 ml VHF* k ”q ' i' 4.:* g* \:.\*" tåla: lll't'i._\,ülll; x* :H WW *i '7 “5 ,: q'l . mg Figur 12. Rekonstruktion av mur med grind, fritt för slag. Sedd från norr. Den norra åkern hade en konkav form. Kanske kon kaviteten fanns före odlingen, eftersom denna mark yta har en låglinj e i mitten där vatten måste ha runnit fram. Även på södra sidan kan skönjas en låg linje i åkern, men kraftigt utsuddad av sentida odling. Kan ske är ett forntida surdrag norr om strängen upphovet till den mullrika sanden i norra åkern. Denna höga mullhalt är annars svår att förklara. Ovan har orts ett försök att ur den rika informa tion som en stensträng kan ge dra slutsatser om ske enden i murens och dess omgivnings historia. Fägata? I samband med förundersökningen framfördes tanken att hägnadsruinen skulle ha varit norra sidan i en fä gata. Motsidan skulle då vara berghällar och en kort stensträng. Även anteckningarna avseende RAÄ 70 i fomlämningsregistret nämner fägata vid strängens fortsättning väster om exploateringsläget. Den senare visar sig inte vara någon fägata, men visuellt är det fullt möjligt att strängens östra ände haft ett sådant samband. Dock är den delens fortsättning uppenbart bortröjd i sen tid. En fädrift på södra sidan om sträng en vid den fossila åkern är i ett annat avseende en tilltalande idé med tanke på jordens sätt att ansluta till strängen. Även tillsammans med grindöppningen går det hela ihop, men den sentida markanvändningen har förstört möjligheten till klarhet vilket gör att frågan om fägata eller ej får lämnas öppen. Boplats Exploateringsområdet ligger i NVSO riktning. Ytan sluttar något åt NV, stensträngen i schakt 1 ligger på drygt 9 m h och anläggning 4 (skärvstensförekomst) i SO på 10 m h. I den SÖ delen kunde i schakt 9 no teras påtagligt med mörk ord och två sotgrå fläckar med skärvsten. Intill schakt 11 framkom en enskiktad skärvstensfö rekomst (A4) med mörk jord som dessutom innehöll en koncentration med förhistorisk keramik (C4074). Sådana skärvstensflak, enskiktade och placerade på berghällar, återfinns i åtskilliga fall vid ”stensträngs boplatser” och schablonmässigt daterade till äldre jämålder. Ett par meter åt väster från A4 hittades en härd (A3) på berget. Anläggningama och jorden i schakten fosfatprovades och befanns ha högt fosfatin nehåll, 34 på 5gradig skala. Situationen framhåller starka indicier för ett förhis toriskt boplatsläge, sannolikt dess västra kant. Platsen är mycket påverkad av sentida exploateringar och boplatsens kärna torde ha förstörts av de tre genera tioner landsväg som sammanfaller här, främst nuva rande E4. Även infartsvägen till transformatorstatio nen, inklusive ett dike, skär in i boplatsen. De tecken som tyder på att vi undersökt utkanten av en boplats är dels den mörka orden och dels att fosfathaltema avtar snabbt NV om schakten 911. Dessutom saknar den omrörda jorden nästan helt fragment av bränd lera, keramik, brända ben m m. Denna del av exploateringsområdet anges på Laga skifteskartan som åkermark, vilket bekräftas av mark formen. Att utifrån terrängen anvisa ett precist läge för en trolig boplatskäma är svårt eftersom ett avse värt stort område har mycket goda förutsättningar för att klassas som det. Närmaste synliga gravar ligger för långt bort och ger ingen anvisning. Man kan dock ta för troligt att de gräsbevuxna ytorna ca 70 m väster om schakt 9 har ingått i boplatsen. Fosfatfördelning I samband med undersökningen av boplatsen togs ett antal fosfatprover. Nedan visas en tabell med provets position och dess fosfatgrad (tabell 2). Fosfatanalysen utfördes av författaren. Nr Koordinater Fosfat (1 5) Anm. 1 X270 y620 Stört lager 2 X260 y630 5 3 X270 y630 4 4 X280 y630 5 5 X270 y640 5 6 X280 y640 5 7 X280 y610 4 Anl. 4 8 X284,5 y605 4 Anl. 3 9 X293 y615 3 Schakt 10 10 X297 y626,5 4 Schakt 9 11 X299 y620 3 Anl. 2 12 X300 y621 3 Anl. 1 13 X302 y582 1 Schakt 6 14 X315 y5 80 1 Schakt 2 Tabell 2. Fosfatfördelning. 10 Resultat av pollen och makroanalys Pollen och makroanalysema utfördes av Roger Engelmark, Umeå universitet. Fyra prover med pol len sändes för analys, dock var antalet pollen för litet för en meningsfull analys. Det låga antalet pollen berodde troligen på goda markförhållanden och hög biologisk aktivitet (Engelmark 1996). Tre påsar med makro sändes för analys. Innehållet var tämligen likartat och bestod av mycket rotfrag ment, små kolbitar och enstaka recenta frön. Makro proverna gav därmed inget resultat som är väsentligt vikt för undersökningen (aa). Resultat av 14Canalys Två prover för 14Canalys sändes till University of Washington, USA, för datering. Prover togs i här darna A2 och A3 (f1g 14 och 15). Sentida kuItu rlager Mellan E4:an och vägen till transformatorstationen fanns en jämn gräsbevuxen yta under vilket ett kul turlager påträffades. En del av ytan låg inom exploa teringen. Förutom schakt vid förundersökningen öpp nades vid slutundersökningen två provgropar, ca 0,7 m stora, med koordinaterna X269,6 y632 för nr 1, och X273,3 y63 8,5 för nr 2. I provgropama hittades en bit kritpipa, hörn och ytbitar av tegelsten, järnfragment (förmodligen hästskosöm) inblandade i ett ca 0,3 m tjockt, mörkt och starkt fosfathaltigt kulturlager. Fynden, särskilt kritpipan, indikerar en datering till tidigast 1600tal. Kulturlagret hade inga skiktningar och kan mycket väl vara påfört, åtminstone inte tillkommit på plats. På äldre kartor anges ytan vara odlingsmark. 7.172. m Hirhisf '9 bopl. Jämn. 08 .4 .6 Transformaforsfaffan .3 .5 Sentida kulfur' N .2 lager _ ä 1 m ;Eg s., Figur 13. Översiktsbild med inlagda fosfatprovpunk ter numrerade enligt tabell 2. mmmhmul .Iwamu:gmumuauanumm.uqu Beta099887 : STüi'I'OBP 10003? 5 53.2% pmbahiliry 3:; man:) (433%) mom: 5 300m' ' 133mm (24.5%) mom E 95.4% pmbabilily 3 6003? [230AD(95.4%1I450AD 'ä E 4003? .5 E 2003? |_ll_| I_.I I | I | I I › I | i IUODCalAD 1200Ca1AD HOOCalAD Iñnflüan IHDOCaIAD 2000Ca1AD Calibratbd date Figur 14. Analys m2 “Cprov från A2. Ur samtliga observationer, inklusive förundersök ningen, har gjorts bedömningen att kulturlagret är sentida. Förbi exploateringsområdet och korsande E4:an gick den gamla landsvägen, vars iordningstäl lande som landsväg härrör från l700talet eller något tidigare. Detta kan ha inneburit att jord och material forslats dit i samband med dess tillkomst vilket kan ha givit upphov till ovan nämnda kulturlager. Referenser Baudou E. 1973. Arkeologiska undersökningar vid Halleby. Del I. Stockholm. Franzén G. 1994. Stenstra'ngen som arkeologiskt ob jekt. Exemplet T innerö i Östergötland Cuppsats i arkeologi. Stockholms universitet. Franzén G & Hörfors 0. 1994. F röberget arkeo logisk undersökning av stenstra'ng och hålva'g. Östergötlands länsmuseum Dnr 159/92z6. Lin köping. Franzén G. 1995. Halleby på nytt sätt sett. Duppsats i arkeologi. Stockholms universitet. Franzén G. 1996. Något om stensträngsområdet vid Va'derstad och dess geologiska förutsättningar. Opublicerad rapport. Linköping. Gren L. 1992. Fossil åkermark. Fornlämningar i Sverige I . Riksantikvarieämbetet. Stockholm. m..wu....w..quu nanmu.=:|.uq.mm._mum..nmm Beta099838 : 10111708? mer : 3 68.2% [nobabiliiy 500m _ 1680AD(10.1%)1?40AD Z ISOOAD (48.1%) WJDAD 610on 1940ADt l.U%) WGUAD 05.4% pmhnbitily :mur 15mm :95.3%: manar) EOOBF _ deimurbun dulunninslion 100m OBP : r . | . I . I MDOCaIAD IÖOOCEL'ÅD I SODCa LA!) IUODCaLMJ Caiibralcd date Figur 15. Analys av “Cprovfrån A3. Hyenstrand Å. 1984. Fasta fornlämningar och arkeologiska regioner. Riksantikvarieämbetet och statens historiska muséer. Rapport 1984:7. Stockholm. Lindquist SO. 1968. Det förhistoriska kulturland skapet i östra Östergötland Acta universitatis stockholmiensis. Studies in NorthEuropean Archaeology 2. Stockholm. Natur Kultur Miljöer i Östergötland Länsstyrelsen i Östergötlands län 1983. Linköping. Nilsson C. 1976. Fornlämning 4. Del av gravfält, stenstra'ng och boplatslamningar. Röby, Slaka sn, Östergötland Riksantikvarieämbetet Rapport 1976 B 28. Stockholm. Nordén A. 1938. Östergötlands järnålder 1:2. Stock holm. Pettersson C L A. Rökstenen. Schönbeck M. Förundersökning. Skinnaretorp 1:8, Stora Åby sn, Ödeshögs kn, Östergötland Rap port i manus. Widgren M. 1983. Settlement and farming systems in the early iron age. Stockholms universitet. Österholm I & Österholm S. 1982. Spot test som metod för fosfatanalys i fält praktiska erfaren heter. Rapport RAGU 1982:6. Visby. ll 12 Tekniska uppgifter Fastighet Socken Kommun Landskap Ekonomiska kartans blad Koordinater Länsstyrelsens beslut ÖLM diarienummer ÖLM kontonummer Uppdragsgivare Kostnadsansvarig Fältarbetsledare/ förundersökning Förundersökningen ägde rum Fältarbetsledare/undersökning Personal/undersökning Undersökningen ägde rum Koordinatsystem Höj dsystemet Totalt undersöktes Analyser Renritning Grafisk form Skinnaretorp 1 :8 Stora Åby Ödeshög Östergötland 084 27, (8E2h Rök) X6460650, Y1437900 220829996 539/96 6187 Vattenfall Regionnät AB Vattenfall Regionnät AB Mattias Schönbeck 1 9960909 Marie Ohlsén Gert Franzén 1996101422 Lokalt Lokalt ca 2400 m2 Makrofossil, fosfat, pollen och kolprover (Beta 09988788) Gert Franzén Lasse Norr Dokumentationsmaterialet förvaras på Östergötlands länsmuseum. Ur allmänt kartmaterial ISSN 14039273 © Lantmäteriverket dnr 50799499 Rapport 2005: 16 © Östergötlands länsmuseum Bilaga 1. Anläggningsbeskrivningar Stenträng Beskrivning med början från väster: Längst i väster ligger basmurstenar (jfr Franzén 1994:9) med längdriktning tvärs stensträngens rikt ning, som här är rent östvästlig. Basmurstenamas längd är i storleksordningen 0,5 m och bredd ca 0,4 m. Flera av de Översta stenarna i strängen är sent ditlagda och hör i sin placering inte till stensträngen. Vid sidorna av raden av basmurstenar f1nns mindre stenar och rundare, ca 0,20,3 m stora, och de flesta ligger i strängens norra sida. Hela stensträngens bredd är ca 2 m och dess höjd ca 0,3 m och i detta läge syns ingen nivåskillnad över strängen. På 1:100planen f1nns angiven en Öppning i stensträngen några meter åt öster. Denna är synbar ligen sent anordnad och framröjd ur stensträngen. Stenar röjda till röse, diam 2,5 m, 0,5 m höga, ligger omedelbart öster om öppningen. I genomfarten ligger ett lager recent pålagd sand ca 0,1 m tjockt. Från läge y573 och österut, se plan, ser strängen ut som tidigare, men basmurstenama är klart större, ca 0,7X0,5 m stora och till synes också tjockare. Södra sidan av stensträngen är överlagrad av sand från den sannolikt recenta odlingen. Tvärs strängen finns en tydlig nivåskillnad, vilket f1nns dokumenterat med hjälp av markprofllritning. Vid y574 går från strängen vinkelrätt åt norr en mindre stensträng som gräns mellan de två åkerpar cellerna norr om den stora stensträngen. Den mindre strängen slutar i norr i ett litet röjningsröse ca 3 m diam, 0,3 m hög, bestående av 0,20,6 m stora ste nar som delvis ligger direkt på berghäll. Tvärsöver den lilla stensträngen är nivåskillnaden avsevärd, se markprofllritning. Den stora stensträngen, hägnadsruinen, har på norra sidan vid y578 en samling röjningssten som delvis ligger på berghäll. Röjningsstenens ursprung är sannolikt den konkava fossila åkern intill åt NO. Från nämnda läget för röjningsstenen består stensträngen av stora stenar, ca 1 m stora och 0,3 m tjocka. Här finns även en stenpackning, vanligen enskiktad, där stenarna stått men inte där de ramlat. Omkring ste narnai liggande läge f1nns röjningssten, plocksten, ca 0,10,25 m stora. Sannolika påläggsstenar ligger här och mäter ca 0,4 m i storlek. Ungefär mitt i den undersökta stensträngen y590 ligger ett större block på vars Ö, S och V sidor f1nns röjningssten, sannolikt mest från den recenta od lingen SV om blocket. Öster om blocket finns det en öppning i stensträngen, men närmast blocket ligger sten som av storleken att döma mycket väl kan vara en hägnadsrest som i så fall indikerar en direkt fort sättning av hägnaden öster från blocket. I öppningen går berghällen i dagen. Öppningen är ca 5 m bred och avslutas i öster med en stensträng, som dock till att börja med är lite ”strulig”. Stenamas storlek där är 0,20,8 m med de största stenarna i läge som fallen basmur. Parallellt med dessa första meter av stensträngen efter öppningen finns ytterligare en stensträng 3 m söder därom, räknat mitt till mitt. Den är ca 3 m lång och består av 0,30,5 m stora stenar. Den antyder en anslutning till berghällen strax öster därom, men detta är osäkert. Det är en öppen fråga om denna korta stensträng har bildat ett avsett ut rymme mellan stensträngama, som tillsammans med berghällama åt öster bildat kommunikationsyta/fägata (Franzén 1994:13), eller om den korta stensträngen innehåller de stenar som ”fattas” i stensträngens öpp ning. Den möjliga kommunikationsytan är i så fall ca 20 m lång öster om stora blocket. Från läge y604 är hägnadsruinen stor och rätt väl ordnad, så att den kan bedömas till ursprunglig kon struktion. Den är ca 3 m bred och ca 0,3 m hög och består av 0,30,8 m stora stenar. Det förefaller som om murens konstruktion varierat mellan ren ställd enkelmur och den variant som beskrivs i Franzén 1994:26, vilket är en vanlig företeelse. Ingen eller endast ringa inblandning av röjningssten finns här och omgivningen har inte kunnat odlas, med möjligt undantag för söder om hägnaden längst åt öster. A1 Härd. Storlek: 0,60X0,80 m. Djup: 0,10 m. Något so tig. Enstaka kol. Skärvig sten. A2 Härd. Storlek: 0,60X0,90 m. Djup: 0,10 m. Något so tig. Enstaka kol. Skärvig sten. A3 Härd. Storlek: ca 0,60 m. Djup: 0,04 m. Något sotig. Enstaka kol. Skärvig sten direkt på berghäll. A4 Skärvstenspackning. Direkt på berghäll. I sänkor och skrevor har skörbränd och skärvig sten lagts, huvud sakligen i ett skikt, men upp till tre fanns på plats. Stenarna var relativt ämnstora med en diameter på 0,070,15 m. De var övertorvade och hade ett mul lager kring sig. I lagret samt ner mot berghällen låg mängder av keramikbitar som var spjälkig och av förhistorisk typ. Ett schakt grävdes för hand genom A4, ca 0,200,30 m brett. Stenar var även lagda på berg hällens krön och några de större stenarna var upp till 0,300,40 m i diameter. Varken sot eller kol återfanns men flera av stenarna var svarta. 13 Bilaga 2. Schaktbeskrivningar 3 1 S1 utgör undersökningsschaktet för stensträngen och finns separat beskrivet i plan och sektion (se ovan). Schakten S2S7 och S10 är upptagna i fossil åker mark för dokumentation av stratigrafiska förhållan den och f1nns separat beskrivna i delsektioner. Schakten S8 och S11 utgör avtorvningar. 32 Östvästligt schakt genom västra halvan av konkav fossil åker norr om stensträng. Profilen genom jord lagren beskrivs separat i ritning. Relativt få stenar i underlaget och ganska mörk färg i bearbetningsskik tet. Sandigt och i väster successiv övergång i berg på vilket del av bearbetningsskiktet är uppdraget. 33 Nordsydligt schakt i södra delen av bedömd fossil åker, som till skillnad från den fossila åkern omedel bart öster om (se S2) är relativt plan i ytan. Det orör da underlaget är en mycket stenrik, sandig morän, ljust brungul. Bearbetningsskiktet är brunbeigt och stenfattigt utom i dess understa gräns. Det förefaller som om denna åker är rätt nyupptagen, jämfört med sin granne i öster, så att nerflödet av mullbildande organiskt material till underliggande lager inte hunnit bli så omfattande. 34 Nordsydligt schakt i nordvästra delen av fossil åker söder om stensträngen. Jordkaraktär liknande den i schakt 3, men avsevärt stenfattigare i underlaget. Åkern är av allt att döma bearbetad i sen tid, varför det ursprungliga förhistoriska bearbetningsskiktet är spolierat. I schaktet hittades spridda småbitar av bränd lera och kol. Schaktet är i norra änden draget över stensträngen, som dock just här är bortröjd och ett sent lager sand överlagrar stensträngens undre nivå. Ingen närmare undersökning av stensträngsres ter ansågs meningsfull. 35 Östvästligt schakt upptaget från S4 och några me ter österut, med avsikt att undersöka om den svaga förhöjning som kunde anas i markytan hade något förhöjt innehåll av sten. Utfallet blev negativt; endast ljus stenfri sand påträffades. Schaktet var tämligen ytligt och föranledde ingen ytterligare dokumenta tionsåtgärd. 14 36 Schakt öppnat i nordsydlig riktning genom samma fossila åkeryta som schakten S4 och S5. Schaktet an sluter i norr till schakt S1. Markinnehållet mycket likt S4, men schaktet når vid ett djup av ca 0,5 m en Väl slipad plan bergyta. Vid schaktningen hittades i bott nen av bearbetningsskiktet små bitar av bränd lera. Även spridda kol förekom, bl a två stora förkolnade hasselnötskämor. 37 Schakt upptaget åt SSV från det stora stenblock som ingår i stensträngen. Omkring blocket fanns röjnings sten (plocksten 0,100,25 m stora) varför ytterligare schakt togs upp för att se närmare på dess innehåll. Ett hörn av en tegelsten hittades som föreföll vara sentida. I övrigt fanns stenig och sandig morän. Ingen ytterligare åtgärd utfördes i schaktet. 38 Schaktet är en avtorvning öster om det stora sten blocket i stensträngen och resultatet beskrivs ovan i beskrivningen av stensträngen. 39 Schaktet öppnades tvärs över en yta som uppvisade likheter med fossil åker av typen konkav blockparcell vilket den också möjligen har varit i något skede. Under torven framkom ett mörkt lager med likheter av kulturlager. Lagret genomgrävdes och under detta hittades en grå mörkfärgning. Schaktet Vidgades åt SV varvid ytterligare en grå fläck framkom strax intill den förra. Ytterligare åt SV ljusnade markmaterialet och schaktet avslutades. I schaktet togs tre fosfatprover varav ett i vardera grå färgningen och ett i schaktets SÖ hörn, i det mörka lagret. Fosfatanalysen utfördes med droppmetoden och utföll: i gråfläckarna 3 på 5gradig skala och det tredje provet 4, d v s klar kulturindikation som kan vara boplats. 31 0 Schakt öppnat i NVSO riktning placerat SV om S9. Ganska ljust jordmaterial utan något fyndinnehåll. Jorden var som ljusast i den NV delen. Jorden är san dig och relativt stenfattig utom i ett kort stråk mellan berghällar i den NV delen. Fosfatprov utföll som 3 på 5gradig skala. 31 1 Avtorvning av anläggning A4, skårvstenspackning på berghåll. Ovan skårvstenspackningen fanns sand innehållande recent material såsom en bit av en språngmatta och en bit kabel för sprängkapsel. En hård (A3) framkom strax V om ovan beskrivna skårvstenspackning från vilken kol samlades in för datering. I skårvstenspackningens mull togs två fosfatprover och i hården A3 ett. Utfallet för de tre proverna blev 4, 4, 3. Skärvstenspackningen A4 och härden A3 beskrivs separat. 15 Bilaga 3. Fyndlista Fynd Sakord Antal Vikt gr Datering RAÄnr C4070:1 Keramik 55 81 Ä jäå 70 C4070:2 Pipa 1 Hist tid 70 C4070:3 Keramik 1 Medeltid 70 C4070:4 Söm 1 70