Kloster - tre mäktiga kloster

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

.a ^ U v TRE HÃKTIGA KLOSTER De kloster som intresserat oss mest är naturligtvis det närliggan de Alvastra och Den Heliga Birgittas kloster i Vadstena. Mitt in tresse för klostren har i forskningssammanhang främst varit inrik tat på klostrens jordeböcker. Genom att vi har kommit så långt tillbaka i släktens härledning som början av 1400talet, finns in te så mycket källmaterial. Alvastra och Vadstena kloster var ju de i släktbygden helt dominerande klostren. De var även i övrigt myc ket väl renomerade och mycket väl ansedda. Visste du till exempel att det vid Vadstena kloster förekombåde glastillverkning och järnhantering? ' ' Klostren ägde även väldiga markområden. där man kontinuerligt sök te sammanlänka och byta till sig jordegendomar. för att därigenom åstadkomma räntabla egendomar. Gårdar skänktes till klostren för att man ville uppnå själens salighet och man var givmild även i andra sammanhang. Mera härom i det följande. Hin förhoppning var att kunna finna släktingar i de gamla kloster böckerna förutom Birgitta Farmansdotter som vigdes till nunna år 1493. Av klostrens jordeböcker fann jag att Ryket under medelti den ägdes av Vadstena kloster. Då bodde ju ingen av våra förfäder där. Till Vadstena kloster hörde ett flertal torp som uppgavs vara öde för fägångs skull. Ibland återspeglar torpbebyggelsen en koloni sations och nyodlingskedja i flera led som exempelvis Syllerstorp i Stora Åby socken på gränsen till skogslinjen som var ett avgärda torp till Ryket i samma socken, men som i sin tur hade två egna torp Stubben och Mossen. I skogsbygderna var torpen mera ensligt belägna, långt från modergården som exempelvis torpen till Sätra. Dubbelgårdarna Lund. Broby och Tegnaby ägdes av Alvastra kloster. Att Tegnaby en gång varit klostergård visste vi om, men nu har vi hittat dokumentationen. I de jordeboksblad som skrevs omkring 1360 eller 1370 finns enbart gårdar i Nässja nämnda. Det hade varit mycket trevligt om Luckersta och örberga hade stått på de bladen. Boken där jag hittat dessa uppgifter såtr i sammanställningen över källorna. På medeltiden skänktes Tofta gård av fru Chrstina Ulfsdotter en ligt ett medeltida brev till Skenninge kloster. Tofta gård låg på Aldelsö i Mälaren och kom sedermera att ägas av riksförestån daren Karl Knutsson. Omräknat i våra dagars penningvärde skulle ?ru Christina Ulfsdotters donation btinga ett värde av 70 75 miljoner kronor. Skänninge nunnekloster hade anlagts omkring 1280. Det kallades vanligen S:t Martins, någån gång S:t Agnetas samt också S:t Ingrids kloster. Magnus Ladulås utfärdade år 1282 skydds och privilegiebrev för klostret. vilket förnyades av biskopen i Lin köping hertig Bengt år 1289. Av stor betydelse för klostret blev konung Magnus Erikssons och han: mer Ingeborgs gåva 1352 av ett stort godskomplex i Halland som var avfallet efter konungens halv bröder de halländska hertigarna Håkan och Knut. Hertig Albrekt av Heklenburg, som var gift med deras halvsyster Eufemia, bekräf tade gåvan 1357. På konung Magnus förslag utbytta: emellertid dessa gårdar mot en stor del av Bjälbo socken i östergötland. Då också hertiginnan Ingeborg för att säkerställa sin själs salig het år 1358 skänkte sina gårdar i samma socken, uppstod en långva 2 (3) rig tvist. Sedan det kunnat bevisas att de ej tillhörde Uppsala öd dvs dåvarande kronan, avgjordes den till klostret: förmån. De kungliga skyddsbreven slutar emellertid med kung Kristian II:s år 1521. I samband med reformationen uppstår ett kårvare läge för rikets kloster. År 1527 förebrår Gustav Vasa i ett skarpt brev abbedissan i Skänninge för det överdåd som påstods råda inom klost ret med dess många omfattande egendomar, vars avkastning konfiske rades till kronan. Nunnorna fick dock ett visst underhåll från en staka gårdar mot att de från och med år 1529 till kungen erlade 100 mark örtug i skatt. Skänninge kloster var på sin tid ett av de rikaste och av aristo kratien mest omhuldade i landet. Att medeltidens högadel så gärna placerade sina övertaliga söner och döttrar i kloster berodde ic ke enbart på fromhet. Familjens makt var helt beroende av deras jordagods som icke borde splittras genom för talrika arvsskiften. Detta kunde förhindras på ett ståndsmässigt sätt genom att yngre söner blev andans män och de överflödiga och till äktenskap mindre attraktiva döttrarna gick i kloste. Samtidiga kloster i landet se kulariserades genom Västerås recess år 1527. Hunkklostren drogs in med omedelbar verkan, men nunneklostren tog det längre tid att avveckla.'0essa dog så småningom ut genom bristande resurser och utebliven rekrytering i nytänkandets Sverige. Det sista svenska klostret upphävdes definitivt först genom Söderköpings riksdags beslut år 1595. Trots att kronan i praktiken övertog klostrens egendomar redan 1530. kvarstod begreppet klosterhemman i mantalslängder och jor deböcker ända fram till 1600 då man övergick till den riktiga be nämningen kronorhemman. Eftersom klostrets underlydande åbor be handlades med klokhet och mildhet var klosterepoken utan tvekan en lugn och lycklig tid. NårGustav Vasa år 1521 tillvållde sig makten i Sverige försvann för alltid den romantiska medeltiden det lugna stillaflytande livet och de goda bondetiderna i våra bygder för svann och hårdare tider stundade. Älsborgs fästning hade gått förlorad under kriget med Danmark på Johan III:s tid och i fredsslutet år 1570 bestämdes att Sverige skulle återlösa fästningen med 150 000 riksdaler silvermynt. Detta var en ofantlig summa under denna tid. Allmogen kom nu att avkrä vas en extra skatt uppgående till 10 I av värdet på all lös egen dom. I varje socken tillsattes en nämnd som leddes av kyrkoherden. Denne hade till uppgift att värdera sockenbornas egendom. År 1613 slöts freden i Knäred då Sverige åter förpliktigades att lösa ÃLvsborgs fästning, Lödöse, Göteborg och sju härader i Väster götland som hade gått förlorade under kriget mot Danmark. Lösen summanm var nu 1 miljon riksdaler som skulle betalas i sex ter miner under lika många år. Nu utkrävdes en ännu högre extra skatt. Ett hjonelag bestod av man och hustru samt två tjänare. dräng och piga. Den årliga räntan eller grundskatten som en bonde hade att erläg ga till kronan år 1618 kunde bestå av 3 lispund smör. 5 dagsver ken, 6 årliga hästar och 2 konungshästar.' Något år senare kunde skatten bestå av städja 3.daler. fodernöts penning 3 daler_ smör 2 lispund, kolved 4 lass, dagsverken 6, år liga hästar 6 och konungshästar 6. 3 (3) Stådjepenningen måste alla bönder erlägga med vissa års mellanrum för att jorden skulle gå vidare i släkten. *Fodernöts eller boskapspenningen utgick ursprungligen efter anta let boskap och tunnor utsäde. Skatten uppkom under Gustav Vasas tid 1539. År 1652 då den uppgick i mantalsränstan som en stående skatt, utgick den med 2 daler silvermynt per mantal. Årliga räntan och avraden fick bonden bullgöra i form av smör. kolved och dagsverken som utfördes vid våg och brobyggen. Lång re fram räknades persedlarnas och tjänsternas värde om i penningar efter markegångstaxan. År 1055 sammanslogs jordeboksråntan med mantalsräntan till en ny ränta som år 1859 omvandlades till ett fixt belopp i penningar. Årliga hästar och konungshástar eller som begreppet också beteck nades "Fordringen" infördes vid 1400talets mitt som en skyldighet för skattebönder och landbor (arrendatorer) att bisträcka med fo der till kungens hästar och mat och husrum till dem som skötte hästarna (kungshästarna). Samma skyldighet gällde gent emot ko nungens ämbetsmän vid deras resor i landet. Detaljbestämmelser be träffande fodringen finns bevarad. Principerna kunde växla från tid till tid och från lån till län. Under Gustav Vasas tid perma nentades fordringen till en stående skatt som ingick i årliga rän tan. Utöver grundskatten hade bonden att erlägga tionde med 1/4 tunna räg årligen. Tionden infördes i Sverige på 1100talet. De var i regel delade så att prästen fick 1/3 samt biskopen, socken kyrkan och de fattiga de övriga två tredjedelarna. Vid Gustav Vasas reduktion fick sockenprâsten behålla sin tredjedel. Därav uppstod namnet tertialtionde. Resten inlevererades till kronan under be tecknngen kronotionde bestämd i spannmål. Efter åtskilliga regleringar indrogs slutligen tiondet genom 1910 års lag. En skatt som Gustav Vasa befriade svenska folket från vari Peterspenningen som utgick under medeltiden till påvestolen med i regel en penning för varje skatteskyldigt hushåll. ! mark = 8 öre = 24 örtugar = 192 penningar. Vid extra ordinära tillfällen hade kronan befogenhet att utta Eriksgatehjålp. brölloppsgärd, kröningshjälp. begravningshjälp jexvis vid Gustav 11:e Adols begravning) samt ofta nog kontribu tioner till krigen. Det onaturliga skattetrycket och de ständiga krigen utarmade efter hand folket. Skatte, utsädes och boskaps längder från 1500 och 1800talen visar att böndernas ekonomiska ställning allvarligt och stadigt försämrades för att nå ett hot tenläge under och efter Carl XI:s krig med Danmark. Drottning Kristina var frikostig med donationer under sina sista regeringsår. Dessa förläningar avsåg enbart beskattningsrätten, men enligt en gammal äskådning var äganderätten bunden till rän tan eller skatten och enligt denna princip fanns det inga bönder med full äganderätt före skatteköpens tid. Adelsmän som förvärva de skatterätt på bondejord ansåg också att de hade äganderätt till skatteböndernas jord, en uppfattning som på det bestämdaste bestreds av de ofrälse stånden.