Spökhistorier

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

I 5 aven lyckades' utverka hennestransport “nine utgil', r'aren eJ nu men vet deremot, *att > an skaffade h une annan bostad' i ' i “i l " h Vfter_ett'par_ nianaders vistelse vid kustenader en la sm outsagliga vglädjelkän sigifri från sin plågoane, återvände hon med ärkta krafter och 1 med nyt* _lefnadsmod till Götebrg, dit hon ankom sent en _a 11 mot slutet af 50' maren. Medilälap pande hajerta ._ ppsökte hon Sik; em, hvilkethon doek eg_ uppnadde, r än det .i ' fullkomligt nedniöi'kt. hd framkomste ' :kom värd lket vänligt emothelme. Ljus medhades, 7.: ett aflfruntiinren bad attvfå lysa henne_ upp pa sitt rm. 4 ' å det ii'rigaste undanbad hon Sig" denna vanlig V . Med denna uppenbarelse hade narnhgen fran* för.. början den egenheten fö rekommit, att den a rig visade sig i mörkret, och 0v155, huruvida hon' är allt s var honOm qvitt eller ej, ville hon dock Örsta aftren göra *sigförsäkrad att slippa att se (inom, hvar r hon föredrog att" gå och lägga s' i mörkret. »ka skattknndehon dock ej andrag; hvarför man så ?dt som tvingade ' sig på. henne. .Man gicksålunda'up för trapporna * och inträdde * hennes 1'um,nch .vid få» ' a ögonkastet' omkring de a hvad får ;hon seom *° ' * 0 v _ i» , 9 , . ;1481 .1a oande ; :ååaexådâ fr_k me 1hrummet 'med ett'håinle då 'kring * r e 1., “ . v' v.' ejwa 1 sen: Van velat sagasser (id *d 1) ,I etta tilldrog mg för nära ett tjugotal år tillbaka. vore sledes frnktlöst, om vederbörande 'skulle falla. åidéen' att anställa. en razziaefter ”andeskáderskanf” › 'frehud i;ésömnen om min 1' ;innan årets ,.:sluti Vçøånteckningarne i oimunaekan. så. \ Prosten P. E. Rudebeck, kyrkoherde i Stora Åby och Odeshög'), dog den 27 December 1862. Han hade under slutet af âret visat sig särdeles angelägen att få se sina barn mangrant omkring sig under julen och derföre med en viss enträgenhet bjudit dem att komma hem. De fleste hade hörsamniat kallelsen. Pâ julafton uttalade han sin stora tillfredsställelse r häröfver och var som vanligt munter och glad. Han tjenstgjorde sjelf på juldagen, utan att man härvid kunde märka något annat ovanligt än att predikan på. denne blef ett 'slags afskedspredikan. Samma dag sjuknade han och två dagar derelter eller den 27 7 December., var han död. Efter hans bortgång fiekilman förklaringen'lnå* i _' såväl afskedstagandet. som hans önskan att se barnen församlade." I sina almanackor hade han brukat anv ”teckna hvarjehanda rörande Sin ekonomi, bland an: nat utestående pastoralier och dylikt. Man genom sâg således äfven desse och får. då bland andraan ' teokningariäfven se desse: . ' l almanackan för 1856 stod nämligen: ”natten till den 27 'April drömde om endast 6 lefnadsär. \' I” den iförf'1862 stod, likaledes 'skrifvet med hans egen handstil, bland andra anteckningar: if'naty “, ten mellany'tisdagenttill;Onsdagen d. '15 (Januari) 'för J1__*r : '› slutligen _ stod :igDeCEmlner månad denna 'an " 'i'natten mellan »tisdag och ”onsdag »straxt' ' gioeh ;såg dåaiettklartsken “stort rre ula,'s'karptbegrán ' ' Yummet'; ' 104 af månens ljus, tände jag vaxstapeln, vid hvars fulla klarhet skenet försvann utan *att :sedermera synas. Klockan var då 12 'minuter öfverlê. Skenet hade synts i hörnet af rummet vid min hustrus dragkista, der hennes stol har sin plats.” “ 7 '› Dessa almanackor har utgifvaren haft i sin hand. Afskrifterna äro gjorda med vederbörligt tillstånd och diplomatisk noggrannhet. Utsäüandet af prost'en st namn har skett först efter samtal med en af den af lidnes söner, hvilken för sin del förklarade sig ej ha 4 “ något deremot och icke heller kunde se något ondt deri.. › . › Ö Enkans berättelse. ”Å . .För några år 'seden' berättadeen eñká. följaLHdveo tilldragelSe. Jag anför hennes: egna 0? I i gra månader efter sedan Engberg döt_ j, gäng i: ken utân att,knn11a'sofVa;' Rätt s \ detvan, _ñ'ck jag p skänkdörren derbor'ta se litet'svagt. ,åçsken;. det va : rundfioch så :stort Vsoüett fimindre'^vte Vfat, Jag såg ' ij ' ' _ nnna upptäcka, '_;nvar det kom ' ' . “Menfom'1gtlalntetgljusnfans rummet; l det an› '_till,hvilketldörrenslbd. påvlglänt, _var ;detp f _7 ,21 sätt.” :Slutligensteg jag_ ;upp ?ochieick fram \ .fönstren e “dregldeni 'vtnedfälda'rullgardine' \_ ° .te sidan'för attitillse,20m' › ;detmöjligenknl i '° ,' arfellt « e mig, menhetraktadeioafvänclt V 'men Ståenjue,månemçsnn emellertid a :single enamel' på ,semm ställe ; stund,"men*på en.. gängfof ann den ;liksom in .d Ö både förklaradt ,och ner" vet. › 105 blixt eller skarp ljusstfimma, “hvilken tog ,Vägen Å nom :den på glänt stående dörren.” \ i . VL ' ° fte Visa då k bet, som menmskm 0 , › Den dseåggasht 'berätta :en andenppenbarel hon .' son] “ingå minsta sätt lular at › te _amj kunde ej. ha omfne ifrågca, da beratle an e] ?än tänkte 'att någ sädant lag underw nsnmgnail üket berättede saken s \ ifnågot ,b nnerhgt , *v ' ' n " önskade att få hon EJ kunde namng vi erna:)Graf de Inårllgak ' ' ' * lde hennes berätte se, VV \ SO " de Skulle förefalla ' ° " " “M . ör micr voro 'läsaren “de ”afrfêlååiåilåååilävi de, ;ju allt_ ' tilldragit sig ;alldeles somhnn *c . V 'dessutom ett stort värde genom sm_ 1. i : ty just i denna, analog/o.E Igüa " hvar och en, som vill länka 1 saken, en e] rmü .bevisningskraft i .. H , i, ,ÅTEnV ,çágâlsk _Oññiceråy Små? , 7 › än” L " nå lunga'fliékoänyseerfofántlig' 'v' "ap för I_ _' * , ' "får varaK_ " 4 min. Vän., Ch' md “S \_ ' ng irländska; tre: in'la > . ;" › Nagu_ ling, uppslogs dörren; och Swedenborg, _igenkänlig eligt porträtter ech beskrifningar, trädde ut ' , xett glädjestrålande anlete. Han helsade från “Acnppstigne ankomlingen med. en Vä *g nick : en blott i förbig'äende: ty sin hut' ' dsakliga nppmä samhet festade han på en för de ne (osynlig varelse, vilken han, under bugningar, f dsagade ut genom ru tåget och den motsatta då" en; sägande dervid, på “en mest vackra och flyg skilliga förhinligheter, och utbedjane sig dess snara återkomst. Om ,elbart derefter intr dande ånyo, gick 'han rakt fram ti “xlssin sednare gas och tilltalade ho nom med en kra "lg handtryck' ng: ”Nå, hjertligt Välkommen, ' herr 'Vagisterl oc ursäkta, att ni fått Vänta! Jag hade, in ni mrkte, besök. resande, häpen och fö “"ágen:{Ja, jag märkte Swedenborg: ”Och kan ' 'ssa hvem?” Omöjligt. ”Tänk, min herre: Vi lins! Och vet ni: " en förhålt hygglig karl. har alltid haft god tanke om den mannen, och 11 to ägnar det. Han är lika modest som" snillrik, 0 h på "at älskvärdt sätt un; derhålla'nde.” Så ' “å föreställt mig ho nom, .'?Rigtigt! 0 alldeles lik.. Det' lör, kanhända, ej xtra er obekant, “vitt jag irmin för 'sta ungdom syssrsatte mig mycke med romersk litteratur, och tig” och med hopskrefl. armina, som jag lät trycka Skara?" '' Jag vetllet, och alla , kännare värde “i dem' högt. "Det fägh_ mig; lika “ godt! åt det ;hållet gick min första ungdiskärlek. " 1.:_ Många är, .fånga andra studier, befattl' :_ och* tankar, lig mellan den tiden och nu. ' 'Men “' irgilii så oväntalve Visit väckte upp en hop ynglingalni wien; och när 7 10130111 Så artig och meddelsâm, e * nyttja tillfället att fråga honom om dal: . \ ngen kunde bättre gifvahesked. Han hal “fvat mig att komma tillbaka; icke långt till...;; _r'ilåt oss nu .talakom annat! Det är'sålänge, »se anjag .råkat någon ;från Sverige; och 'en ung* .1 akademikus till! Kom bit in och sätt er hos/mig! _Hvarmed kan jag tjena er? Men gör mig först reda “för hvarjehanda der hemma, gammalt och nytt.” » 7 _v_ Lee Ödeshögs 1) kyrkogård. Har fru W. sett något sjelf af det niyckna frun har att berätta? frågade jag för ej länge sedan en af mina grannar i Linköping. n Nej, ej sett så mycket men hört sa mycket mer, svarade den gamla frun och såg framtorOSIg med den der minen, som menniskor ibland få, da en längesedan timad händelse plötsligt ställframçör dem. Jo,' det är så långt tillbaka som det aret, Jag gick 'och lästei verlden, och det var inte i går. En vacker .Avårafton hade jag och några jemnåriga slagit oss tillsammans för att springa och ”slå datten” och hade derunder förirrat oss in på den'närliggande kyrko gården. Leken går så till, att en person Jagar de andra; får han fett i någon, är den tagne skyldig att öfvertaga' hans roll. Lyckas deremot den ef terjagade: få fatt itnågot r'jern, är han fri och den jagande “måste vända sig *mot någon annan. _Mm tur att .bli den förföljda hade kommit, och Jag mms, hur jag. V lätt som .en ärla, hoppade fram mellan graf kullarne.” Jag'var dock nära bli slagen, da Jaglick , ögonen på dörren till en graf, tillhörande nagra med; ' ,lemmar vaf slägterna _.'Sparre 'och Ehrenhorg, '_hwlka'l, ?rabatt;[iftrakten : Ansträngandeamig till det .vytter . rasade jagádi ochhögg “sista” anblicketta 1:26 en stor å dörren sittande jernring. Derigenonrvar jag befriad från min förföljare, och denne fick vända sig åt annat håll. g _ . . ' v ' Nu hade jag som barn hört sägas, att om man slog tre slag på en graf, så skulle man få höra lika många slag derifrån. Ofta hade jag tänktett göra försöket; det hade dock aldrig blifvit något utaf, men nu skulle jag passa på tillfället. Jag fattade således tag i ringen, vägderden först med en Viss betänk samhet i handen, 'men så slog jag till. Några ögonblick var det tyst, och jag mins ännu, huru jag tänkte: 7*der ser man, huru mycket'gsátdant ' prat är att lita på”, men' jag hade knapt hunnit tänka . ut denna tanke, då i detsamma tre, slag hördes in ifrån, och det med ett dån sådant, att jag trodde, att hela 'grafven skulle störta in. Blodet isades inom mig, benen vackiade, och jag var nära att falla om_ j kull, men i nästa ,ögonblich gaf mig förskräckelsen ,_ styrka, 'och jag började att af alla krafter springa I _ mot hemmen»allt under ;det *jag* tyckte migihöra i " tre fasliga slagen.. . i Lyckligtvis bodde'jag straatintill ;ahahm “ .\ några *minuter hemma. Längrewân inför dörren'vi vårt_ ! V hvardagsrum .orkade jag dockgejvutan här' nedsjönk _ jag, halft medvetslös, 'på en stol, som stodstraxinvid dörren. [Min mor' ,kom 'v förskräckttiil och frågade ' rolig, hvad somvxstod på; Härpâ.thVarkenSkundefeiler. ,Ville jag "svara, så :sjuk 'oehi;medtagen,Ökandeljagniig utan bad henne blott hjeipa migjatt kommaêiasäng, I, och några minuter derefter. › gare jag qafklädd pch ned: i bäddad,_Sofva Tñck jag (ingår *:ej, och detdvarilörst" frampå morgonen, .somjag .föll'i :en =<ilatt ,'ocfiiliorolig .i slummer ' :När jag slutligen ;taaknadm' rechñrest Hängen samt .Sågtrmie:somkrinenváriden . g›settgialltwmedandra 35803; det *föreföll ,zm'g :s " ,jag »blifvit:många: åriâidref to “ ae* var, . fö barn ;att kunna_ reda mina tanken'rnenihade Jag V» natfgörawdet, .skulle :jag förstått ?ät detilå deri* 7' ;then denna *att upp v _ I “ (finna i enkaf; modren o.Lädtory “Kort derefter dog, “ 4.7,. gumman, nämen ide* 4 15.27 jag .fått en fråga besvarad, som för största'delen ai' menniskor, blir en olöst gåta 1). :P \ ...__._ Den gamla frun hade under sin berättelse suttit framåtlutad med de der stela och orörliga ögonen, hvarom jag förut talat. Det syntes tydligt, .att det » endast var kroppen, som satt der, under det att själen omsváfvade det ställe, från hvilket hon hade detta ungdomsminne. I rösten ,låg ett uttryck ef djupt 2111. var som gjorde ett varaktigt intryck. V i Ett döráummadt uppdrag. i I hörnhnset mellan Kungsooh Repsl'a öping, till höger då man går en hamnen, i '. mlitet anspråkslöst hvitt Våningshus. I detta dog ' “ "qumkring tjugdå illbaka en enkefru, 7 1 som hadeei a: “. På odSbädden uppmanade * W ett paket, som hon skulle . , ade ,Vare sig af glöm.ag et, att fullgöra vu. draget. 'Från den ' »Östnnden Iglefigen'oro i West: det'li s ibland, *som :då ^:many Har 'timmerstöekar öfver hva? a; andra ° ' ;som 'häftiga smällar.iaf en klatschpiek7,j“WF * tidryidelfvatidengoch slutade ' 0 ' ratta 6 m , J uppfattasmm_ of Guzdöde :ga efyorna..mne i; räven: ilimde _ bäring' ;af :den å'ijerijverkah Å .'(Fernmrlsnng), 4_ ›' Vivid D * ngntyzfl ' oh? n