Tåkern, fåglarnas sjö

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

ål' nas SJD I fág Knölsvanen, Östergötlands landskapsfågel, tillhör karaktärsfåglar nu vid Tåkern. Foto T. Jonsson. Innehållsförteckning V , 1 Inledning Lâxg .. Q4”, Gässen vid Tåkern a “I” :l S M 14 Det stora lyftet , 15 Gässen ;elf 1 Text och utformning: Dan Nilsson 1 Tåkerns naturtyper 3 Vassen 4 Den blå bården 5 Strandängen 6 Det öppna vattnet 19 Varför är Tåkern en fågelsjö? 21 Skötsel av reservatet L Teckningar: Belöksområden Djur och växter Nils FOYShed 7 Hov 22 Fåglar 8 Svälinge 28 Insekter Kartor Sid 8 00h 113 10 Glänås 30 Växter Mona Ahlvar 11 Svanshals 12 En vandring på spången 32 Myndigheter och föreningar Broschyren är utgiven av länsstyrelsen i Östergötlands län i samverkan med Takernfonden WWF och Ostgötastiftelsennatur och fritid. gem ”Iam/:MM MVF Tåkernfonden WWF Vill du hjälpa till att bevara Tåkern som en av nordeuropas finaste Våtmar ker? Tâkemfonden WWFzs postgiro nummer 70 25 000 står öppet för eko nomiska bidrag. Östgötastiftelsennatur och fritid Ostgötastiftelsennatur och fritid är en av huvudsponsorerna till Tåkernfonden WWF. Stiftelsen har också genom andra åtgärder bidragit till att bevara Tåkerns unika växt och djurliv. Inledning Tåkern är en grund slättsjö som ligger vid foten av Omberg i västra Ostergötland. Sjöns uni ka växt och djurliv gör att Tåkern rankas som en av nord europas finaste Våtmarker. Framför allt är det fågelrikedo men som gjort sjön till ett väl besökt utflyktsmål. Åker man till Tåkern under vintern verkar sjön ofta helt tom. Isen lig ger tjock, och strandängarna är begravda i snö. Men det finns liv! Ute i det enorma vasshavet finns tusentals övervintrande småfåglar. Främst är det skäggmesar, gråsis kor och blåmesar som livnär sig på vassfrön och smådjur som gömt sig i vasstjälkarna. När vårsolen börjar smälta bort isen och snön, dröjer det inte länge förrän Vårfåglarna dyker upp. Den svartvitfärgade tofsvipan är en av vårens trognaste budbärare. När den första vipan dyker upp bru kar det bara finnas små barmarks fläckar. Vid sjöns utlopp bildas det i april en öppen vak. Där finns under vå ren en stor mängd änder och gäss som väntar på att resten av sjön ska bli isfri. En del av dem kommer att stanna vid Tåkern, men de flesta flyger snart vidare till sina häckningsområden längre norrut. Skäggmesen är en sentida invandrare till Tåkern. 1972 sågs den första individen i vassarna. Arten finns vid sjön hela året. På vintern äter Skäggmesen mest vassfrön, medan den på sommaren skiftar över till en diet som huvudsakligen består av insekter. Foto: C. Elderud / N. . .nuts Under våren och försommaren vimlar det av liv i Tåkern. Här är det en gräsandshona som håller ordning på sina ungar. Foto T. Lilja /N. Fram på sommaren, när alla sjöns invånare har anlänt, är Tåkern som en enda stor barnkammare. I vassarna, på strandängarna och i strandskogen vimlar det av liv. Andkullar på vattnet, brun kärr höksungar i vassen, vadarungar på strandängen och trastungar i strandskogen. Alla fåglar har bråt tom att slutföra sina häckningar innan hösten kommer med kyla och sämre tillgång på mat. På hösten finns det faktiskt allra mest fåglar vid Tåkern. Förutom alla som häckat vid sjön och fort farande finns kvar, tillkommer ett stort antal som rastar här innan de fortsätter sin flyttning söderut. Det är framför allt änder, vadare och gäss som under sommaren häckat längre norrut, som stannar till vid Tåkern innan de drar vidare till sina övervintringsområden. Kanske har de dessförinnan till bringat sommaren långt uppe på den ryska tundran. Vassen Nästan en tredjedel av Tåkerns totala yta består av vassar. Det är främst bladvass som växer där, men i de enorma vassarealerna finns också smalkaveldun, bredka veldun och sjösäv. Under 1800talet och en bra bit in på 1900talet be drevs en omfattande vasslåtter vid Tåkern. Vassen användes dels som djurfoder, men man tillverkade även mattor och använde vassen som takläggningsmaterial. Aven Växten sjöfräken, som då upptog en stor del av den areal som nu består av bladvass, togs tillvara som vin terfoder åt djuren. Såväl sommar som vinter erbjuder vassarna både föda och skydd åt många fåglar. Ute i vassarna finns stora mängder insekter. Tillsam mans med vassfrön utgör dessa insekter basfödan för de vasslevan de fåglarna. På vintern finns här tusentals övervintrande blåmesar och gråsiskor. När våren kommer lämnar de dock vassen för att häcka på andra ställen. Fred Mus/dun I vassarna växer också en svampart, vasshättan. Den är ovanlig i Sveri ge, men i Tåkerns vassar finns den på sina håll rikligt. Den vanligaste rovfågeln vid Tåkern är den bruna kärrhöken. Arten häckar långt ute i den mest otill gängliga vassen. Besöker man sjön under juni månad kan man från något av fågeltornen försöka lokali sera boet. Vid den tiden är nämligen ungarna kläckta, och föräldrarna kommer till boet med jämna mellan rum för att mata ungarna. Rördrom och vattenrall är två andra fåglar som häckar i vassen. Till skillnad från den bruna kärrhöken visar de sig sällan. Istället låter de desto mer. Rördrommen låter som när man blåser i en tombutelj, me dan vattenrallens läte kan liknas vid en grisgrymtning. Rörsångare, trastsångare och skäggmes är andra exempel på vasslevande arter som häckar i Tåkern. 5/70/ â/'á'sá'l/ , /rve/dm l/ 4 Den blå bården Den blå bården kallas den öppna vattenyta som finns mellan vassen och strandängen. Förutsättningen för att den blå bården ska uppkom ma är att strandängen betas av boskap. Djurens bete och tramp gör att en vattenfylld zon bildas. I det grunda vattnet finns ett myller av liv. Om betet upphör kommer dock snart den blå bården att växa igen med bladvass och andra högvuxna växter. Många fåglar föredrar att leva i den blå bården, men ingen art kan sä gas vara helt bunden hit. Isen smäl ter tidigt, vattnet värms snabbt upp och därmed kommer också produk tionen igång snabbt. Därför spelar den blå bården en viktig roll för de tidigast återvändande änderna och vadarna. Av fåglarna häckar gärnaårta och skedand i den blå bården. Aven den småfläckiga sumphönan finns här, och låter under maj och juninätter na höra sitt karaktäristiskt entonigt visslande revirläte. Häckande vada re som tofsvipa, rödbena, storspov och enkelbeckasin placerar Visserli gen sina bon uppe på torra land, men letar gärna föda i det grunda vattnet som den blå bården erbju der. Djurens bete i det vassnära området gör alltså att de högvuxna växtar terna missgynnas och vassfronten tvingas utåt. I den blå bårdens grunda vatten tar istället andra, lågvuxna vattenväxter över. Av övervattensväxterna är det främst vattenpilört som ökar i antal. De undervattensväxter som gynnas är hornsärv, vattenbläddra, hårslinga och olika arter av nate. Vattenpilörten tillhör de vatten. växter som trivs i den blå bår 151 "0 ll»ll Strandängarna vid Tåkern är rika på kalk. På våren blommar här bl a mqiviva (vänster), samt orkidéerna ängsnycklar (mitten) och flugblomster (höger). Strandängen Strandäng kallas det öppna område som oftast finns i anslutning till sjön. Liksom för den blå bården bestäms strandängens naturvär deskvalitê till en stor del av antalet betesdjur som finns på ängen. Om antalet djur minskar kommer ängen att växa igen med högvuxna växtarter. Kortbetat gräs är en förutsättning för att många fågelar ter ska trivas. Den grupp av fåglar som är mest beroende av en Välhävdad strand äng är vadarna. För dessa fåglar är ängarna viktiga både som rast och häckningsplatser. Kärrsnäppa och brushane är två vadararter som i mycket hög grad är beroende av Foto T. Jonsson. pan är i syd och mellansverige en mycket sällsynt häckfågel. Anled ningen till att den är så ovanlig är brist på lämpliga häckningsplatser. Det finns också småfåglar som häc kar på strandängen. Angspiplärkan och gulärlan är två sådana karak täristiska arter som är vanliga vid Tåkern. Flera rovfåglar utnyttjar strand ängarna för sin jakt på sorkar, grodor och fåglar. Vid Tåkern är brun kärrhök och den nattjagande hornugglan vanligast. Under flytt ningstid vår och höst kan man också se bl a blå kärrhök och jord Tåkerns undervattensskogar erbjuder sjöns simfåglar rikligt med mat. Vissa arter är växtätare, medan andra äter insekter. Foto C. Elderud /N. Det öppna vattnet Av Tåkerns totala areal på 45 km2 är cirka två tredjedelar öppet vatten. Eftersom det inte finns någ ra Vassar här, är det istället under vattensväxterna som frodas i det Öppna vattnet. Undervattensväxterna står tillsam mans med grönalger för en stor del av fotosyntesen, och därför kan de sägas vara grunden för hela Tåkerns ekosystem. De vanligaste under vattensväxterna är axslinga och kransalger. Bland växterna lever en mängd smådjur. Här finner de gott om föda och får skydd mot rovdjur. En del av smådjuren och växterna 0 ' u åt de fiskar sm c : i Tåkern. Under hårda vintrar hän der det att stora delar av sjön blir syrefattig. Förhållandena blir dock inte så allvarliga att hela ñsksam hället slås ut. Vanliga fiskarter i Tåkern är sutare, ruda, sarv, mört, abborre, gädda och gärs. En vanlig syn vid Tåkern är att det ligger tusentals fåglar ute på den öppna vattenytan. Det är både växt och djurätande fågelarter som tar för sig av det dukade bordet. Ett exempel på detta är de många unga knölsvanar som varje sommar ses på Tåkerns vattenspegel. De är ännu för unga för att häcka, och tillbringar istället sommaren i stora f] 0.0 i ?n Hov Besöksområdet Hov ligger vid Tå kerns östra strand. Från E4zan svänger man av mot Väderstad. Framme i samhället fortsätter man cirka 6 km norrut mot Vadstena. Parkeringen ligger intill Vägen och är tydligt utmärkt med en Vägskylt. Fågeltornet är handikappanpassat, vilket gör det möjligt att ta sig upp med rullstol. I vassområdet framför tornet häckar varje är minst ett par brun kärrhök. Där sjunger i maj och juni också flera trastsångare. Fiskgjuse fiskar regelbundet inom synhåll från tornet. Många vadare söker föda i de dybankar som finns nära tornet. Hovtornet är den bästa platsen för att uppleva höstens stora ansamling av rastande gäss. Ar man på plats i gryningen ser man när de ljudligt kacklande gässen lämnar sina sov platser i sjön. En av Tåkerns mest iögonfallande fåglar, den bruna kärrhöken, häckar inom synhåll från Havtornet. På fotot syns en hane som med typiskt uppåtvinklade vingar patrullerar sitt revir. Foto Jan Töve J:son /N. 8 Svälinge Svälinge på norra sidan är det minst kända besöksområdet. Fram för allt på våren är dock det här området minst lika besöksvärt som Hov och Glänås. Både framme vid tornet och under promenaden dit ges fina tillfällen att uppleva sjöns fauna och flora. Enklast hittar man till Svälinge genom att svänga av från riksväg 50 vid skylten Strå 7. Efter 2 km, sedan man passerat Tåkerns kanal, svänger man höger vid skylten Svälinge, Fågeltorn 2. Från parkeringen är det cirka 800 meters promenad till tornet. Upp ifrån tornet blickar man ut över ett varierande vasslandskap rikt på laguner. Svälingetornet är placerat intill Tåkernkanalens utflöde ur sjön. Det strömmande vattnet gör att vårens första vak bildas här. Därför samlas det under april mängder med änder, gäss och andra simfåglar som vän tar på att isen ska släppa sitt tag om den övriga sjön. Inom synhåll från tornet finns Tå kerns största skrattmåskoloni. Vis serligen är avståndet ganska långt, men är man utrustad med kikare är det imponerande att studera kolonins cirka 1500 par. Många änder och doppingar drar nytta av skrattmåsarnas skydd, och häckar i närheten av kolonin. Det finns två vägar att ta sig till tornet (se karta). Båda är cirka 800 meter långa. Den ena går genom en barrträdsdominerad strandskog. Väljer man att gå den vägen kan man se och höra skoshäckande fåglar som t ex svarthätta, ringdu va, koltrast och skogssnäppa. Den andra stigen går först ett kort stycke genom en barrplantering, vidare över en betad strandäng och fortsätter sedan längs Tåkernkana len, passerar en plattform innan man är framme vid tornet. På strandängen växer under våren bl a majviva, det sällsynta rosettjung frulinet samt orkidéerna ängsnyck laroc .J '0 'Nä 'w I närheten av Svälingetornet finns Tåkerns största skrattmåskoloni. På våren och sommaren hörs härifrån ett ständigt skränande från de häckande fåglarna. Vid kanalen finns en mindre platt form. Från den har man utsikt över ett stort fuktigt madområde. På våren rastar många vadare här, bl a kan man få se spel av flera hundra brushanar. Vissa år häckar den mycket sällsynta sydliga rasen av kärrsnäppa. Plattformen är också den bästa platsen för att höra små fläckig sumphöna. Under vårnät Foto C. Elderud/N. terna brukar flera hanar vissla inom hörhåll. Längs kanalen, mel lan plattformen och tornet, finns ett bladvassbestånd. Där häckar skägg mesen. Den kan vara svår att få syn på, men brukar ge sig tillkänna genom sitt läte. Den ovanliga pung mesen har flera år häckat i buskar na nära kanalen. 10 Glänås Till Glänås på södra stranden hittar man enklast från E4zan. Man svän ger av vid skylten Tåkern 4. Fram me vid gården Kyleberg svänger man Vänster och åker vidare drygt 1 km till en skylt som visar vägen till området. Från parkeringsplatsen är det några hundra meters promenad innan man är framme vid tornet. Denna stig går genom en strand skog med mycket lövträd. Går man stigen under våren möts man av en ljudlig småfågelkör bestående av många arter. Uppe i tornet har man en fin utsikt över Tåkern, och med lite tur kan man få se de flesta fågelarter som är typiska för sjön. I tornets bottenplan finns Tåkerns fältstations naturcentrum. Där kan man läsa om den verksamhet som bedrivs vid sjön. En del forsknings , resultat finns också redovisade. Under vissa perioder finns det biolo giskt kunniga guider vid tornet. Vill man vara säker på att utställningen är öppen, och att guiden finns när varande bör man innan sitt besök ta kontakt med Tåkerns fältstation eller skogsvårdsstyrelsen. Där finns det också möjlighet att specialbe ställa guidade visningar. Adresser och telefonnummer finns längst bak i broschyren. Vid besöksområdet Glänås på Tåkerns södra strand finns förutom ett fågeltorn även ett naturcentrum. 'w II_LA ' Foto T. Jonsson. 11 Svanshalsplattformen Svanshalsplattformen kan man bara nå genom att gå den 2 km spångade leden från Glänås. På nästa uppslag står det lite om vad man kan se under promenaden. Framme vid plattformen har man en fin vy över Tåkerns vassrika västra delar med Omberg i bak grunden. Det är i den här delen av sjön som den sällsynta svarttärnan häckar. 500m Ofta ser man fiskande tärnor från Svanshalsplattformen. Vissa år häckar till och med arten inom synhåll från tornet. Andra typiska Tåkernarter som kan ses och höras härifrån är brun kärrhök och trastsångare. Ibland står det någon häger och fiskar i det grunda vattnet. Flera rördrommar brukar också tuta i närheten under vårnätterna. 12 En vandring på spången Från fågeltornet vid Glänås utgår en vandringsstig. Tur och retur är stigen 4 km lång och leder fram till plattformen vid Svanshals. I och med att leden är spångad klarar man prome naden torrskodd. Vid en van dring på spången ges det, fram för allt under sommarhalvåret, fina möjligheter att uppleva Tåkerns natur i form av såväl fåglar, växter som insekter. Leden går till en början genom en strandskog. Här fanns tidigare en öppen strandäng, men i och med att boskapsbetet upphörde växte ängen igen och så småningom tog träden över. Växter som är vanliga i skogen är t.ex. stenbär, vitpyrola och brunört. Fåglar man kan se och höra i strandskogen är t ex svartvit flug snappare, lövsångare, grå flugsnap pare, grönsångare, koltrast, härm sångare och rödhake. Efter några hundra meter i strand skogen kommer man ut på en välbetad strandäng. Där växer ett stort antal växter. Under maj och juni blommar här bl a majviva och orkidéerna ängsnycklar och flug blomster. Senare på sommaren, framför allt under juli månad, domineras Vid Glänås finns en spångad led mellan Glänåstornet och Svans halsplattformen. Leden går genom strandskøgen, över strandängen och genom vassen. Kanske är det vid en vandring på spången som man bäst upplever Tåkerns unika växt och djurliv. Foto C. Elderud /N. Sjö/'mmm Den långnäbbade storspoven finns på strandängen. Där växer också gåsört och flugblomster. Sjöranun växer i vattnet. strandängen till stor del av den gula videörten. Aven ängsruta och gâsört är vanliga. Under augusti är det främst två Växter med lila blommor, fackelblomster och knölsyska, som ger strandängen färg. På hösten blommar också oftast den sällsynta sumpgentianan inom synhåll från spången. Till strandängens fågelliv hör va darna. Rödbena, enkelbeckasin, tofsvipa och storspov brukar häcka här. Dessutom brukar andra vadar arter, t ex svartsnäppa, grönbena, gluttsnäppa och skogsnäppa rasta och söka föda. Andra typiska keln vill ha fuktigare miljö och strandängsarter man ofta ser och hör under Våren och sommaren är gulärla och ängspiplärka. Några hundra meter av leden har dragits genom vassen. Där finns också en mindre, upphöjd plattform, från vilken man har god utsikt över vasshavet. Här har man stor chans att få se skäggmes, rörsångare, brun kärrhök och andra vasslevande fågelarter. I vattnet utmed spången växer bl a bladvass, smalkaveldun, hästsvans, sjöranunkel, vattenbläddra, dyblad och andmat. I gryningen varje morgon lämnar gässen sovplatserna i Tåkern. De flyger ut på de omgivande fälten för att äta. Eñersom fåglarna ofta lämnar sjön samtidigt kallas uppfloget för 'Det stora lyftet". Det stora lyftet Höstens rastande gäss är enligt många besökare Tåkerns största sevärdhet. Gässen finns vid sjön hela hösten, men bästa utbytet av ett besök får man i mitten av okto ber. Då finns störst antal gäss sam lade. Rekordnoteringen hittills är knappt 50000 individer. Varje mor gon flyger gässen ut från sovplatser na i Tåkern, för att under dagen äta på de omgivande fälten. På efter middagen och kvällen återvänder de till sjön igen. Det är ett fascineran de skådespel att i gryningen se och höra denna väldiga mängd fåglar lyfta. Eftersom gässen lämnar sjön nästan samtidigt kallas uppfloget för "Det stora lyftet". Foto C. Elderud / N. Anledningen till Tåkerns starka dragningskraft på gässen är en kombination av att det finns skyd dade sovplatser i sjön och mycket mat i form av spillsäd och växande grödor på åkrarna i omgivningen. Det stora lyftet kan ses från fågel tornen vid Hov eller Svälinge. Allra bäst ser man det från Hovtornet på sjöns östra sida. Det gäller att vara på plats tidigt, för inom en timme efter gryningen har alla gässen flugit iväg. Varma kläder rekommenderas! 15 Gässen Vid Tåkern De svenska gässen delas upp i två släkten. Dels de gråaktiga gässen som på latin heter Anser. Till det släktet hör fem svenska arter, sädgås, grågås, spetsberg sgås, bläsgås och iüällgås. Det andra släktet heter Branta. Det släktets tre arter, kanadagås, Vitkindad gås och prutgås är mer brokigt tecknade i svart, vitt och mörkbrunt. Dessutom finns det vid Tåkern ytterligare två gåsarter, snögås och strip gås. Dessa arter är inte naturli ga i vårt land, utan de är troli gen rymlingar från djurparker och fågeldammar. Huvuddelen av höstens rastande gäss är sädgäss. Aven grågäss och kanadagäss förekommer dock gan ska rikligt. Med lite tur kan man också få se de flesta övriga i Sverige förekommande gåsarterna. Har man ambitionen att försöka upptäcka någon av dessa sällsynta re arter, bör man under dagtid åka ut till åkrarna runt Tåkern. Där går gässen flockvis och äter av grödor na. Oftast finns det största antalet fåglar på fälten nord och nordost om sjön. Genom att med kikarens hjälp systematiskt gå igenom flockarna, kan man bland alla tusentals säd gäss hitta någon eller några andra arter. Det är inte tillåtet att beträda besådda åkrar, men man ser gässen bra från de allmänna Vägarna. Ef tersom Vägarna är smala, måste man tänka på att parkera på så dant sätt att även breda arbetsred skap tar sig fram. Senare på eftermiddagen och kväl :l len när gässen återvänder till sjön : för nattens vila, kan man återigen titta på dem från fågeltornen. Eftersom gässen till stor del söker föda på åkrar, orsakar de skador på Växande grödor. Dessa skador be står dels av betesskador, men också trampskador ställer till problem. För att försöka minska skadorna för de enskilda markägarna har det påbörjats försök med att specialodla vissa fält. Målsättningen är att få gässen att välja dessa åkrar som matplats istället för de konventio nellt odlade. På de följande sidorna finns en presentation av de 10 gåsarter som brukar finnas vid Tåkern under hösten. , »Halsmårkta gäss; _ . _ __ _ örlatt bl astuderá Sädgås (Anser fabalis) Sädgåsen är under hösten den van ligaste gåsarten vid Tåkern. Den häckar dock inte här. Artens häck ningsområde finns istället i den norra barrskogsregionen, taigan. De flesta gässen häckar i Ryssland, men några tusen par finns också i norra Sverige, Finland och Norge. Det är en speciell ras av sädgâs, skogssädgåsen, som rastar vid Tå kern. Man räknar med att det i hela världen finns omkring 100 000 in divider, och av dessa bedöms 75% passera Tåkern under hösten. Det är den största andel av en art eller ras som gästar Sverige. Därför är Tåkern av högsta internationella betydelse för skogssädgåsen. Den andra rasen av sädgâs, tundrasäd gåsen, har andra flyttningsvägar och rastar sällan Vid Tåkern. Antalet rastande sädgäss har ökat vid Tåkern under 70 och 80talen. Detta betyder dock inte att arten totalt sett blivit vanligare. Tvärtom anser många forskare att skogssäd gåsen minskat i antal. Att antalet rastande individer trots detta ökat vid Tåkern förklaras med att gäs sen ändrat sträckvägar. Tidigare flög de direkt ned till övervintrings kvarteren vid Ostersjöns södra kus ter, utan att först mellanlanda vid Tåkern. Sädgåsen kan främst förväxlas med de övriga gråaktiga gåsarterna. Den är dock mörkare och inte så kraftig som grågåsen. Den saknar också bläsgåsens och fjällgåsens tydligt Vita bläs. Jämfört med Spetsbergs gäsen har sädgåsen längre näbb och mörkare kroppsöversida. Grågås (Anser anser) Grågåsen häckar vid Tåkern med cirka 100 par. Yngre, ej könsmogna fåglar, samlas dessutom under som maren i stort antal vid Tåkern for att byta sina flygfjädrar. Under sädgåstoppen i oktober finns det fortfarande en del grågäss kvar, men Vid den tidpunkten har de fles ta redan hunnit lämna sjön. Grågå sen skiljer sig från de andra grå aktiga gässen genom att den är grövre byggd, och att halsen och huvudet är ljusare än på de andra arterna. I flykten lyser vingarnas framkanter ljusgrå. Bläsgås (Anser albifrons) Bläsgåsen häckar på de arktiska tundrorna. Det är en ovanlig, men regelbunden höstgäst vid Tåkern. Arten övervintrar i Västeuropa. Bläsgåsen har en tydlig, vit bläs, som dock inte når över ögat som hos den mindre fjällgåsen. Spetsbergsgås (Anser brachyrhynchus) Spetsbergsgåsen häckar på Spets bergen, Island och Grönland. Fågeln är en sällsynt besökare hos oss, men vid Tåkern rastar några individer varje höst. De söker föda tillsam mans med sädgässen i de stora flockarna ute på fälten runt sjön. Spetsbergsgåsen liknar mest säd gåsen, men har kortare näbb och ljusare kroppsöversida. Fjällgås (Anser erythropus) Fjällgåsen är en mycket sällsynt häckfågel i norra Skandinavien. Arten övervintrar vid Kaspiska havet. Varje höst rastar några ex emplar vid Tåkern. Fjällgåsen är en liten gås. Jämfört med bläsgåsen har den en större bläs, och dess utom en brantare panna Vilken gör att huvudet ser runt ut. I Sverige pågår just nu ett projekt för att rädda fjällgåsen. Syftet är att ge nom uppfödning och utsättning av ungar få fler häckande fjällgäss i Vårt land. 18 Kanadagås (Branta canadensis) Kanadagåsen inplanterades i Sveri ge 1929. Den har sedan dess ökat, och är numera vanlig som häckfågel i Sverige. Arten häckar med cirka 30 par vid Tåkern, och under hös tarna är den vanlig som rastfågel. Kanadagåsen är störst av våra gäss. Den har typisk vit teckning på kin den, som kontrasterar mot svart huvud och hals. Prutgås (Branta bernicla) Prutgåsen häckar i hela arktis. Un der hösten är den en sällsynt gäst vid Tåkern. Prutgåsen är mindre och ger ett betydligt mörkare in tryck än de övriga svartbrokiga gässen. Den har bl a betydligt mindre Vitt på huvud och hals. Vitkindad gås (Branta leucopsis) Den vitkindade gåsen var från bör jan en arktisk häckfågel. Under senare år har den dock börjat häcka på några platser i Sverige, t ex finns några tusen par på Gotland. Arten häckar inte vid Tåkern, men varje år observeras den som rastare på hösten. Den påminner till en del om kanadagåsen i utseende. Den vitkindade gåsen är dock mindre och har betydligt mer vitt i ansiktet. Snögås och Stripgås Snögås och stripgås är inga naturli ga häckfåglar i Sverige. Arternas normala flyttvägar går inte heller över Sverige. Därför anser man att de individer, som nästan årligen observeras vid Tåkern, är rymlingar från fågeldammar. Varför är Tåkern en fågelsjö? I__nlandsisen släppte sitt grepp över Ostgötaslätten för ungefär 10 000 år sedan. Den sjö som då bildades hade inte mycket gemensamt med den fina fågelsjö som finns idag. Vid den tiden var vattendjupet nämligen hela 12 meter. Detta kan jämföras med dagens medeldjup på knappt en meter. Eftersom vattnet dess utom var näringsfattigt blev fågel faunan mycket fattig. Under årtusendenas lopp grundades sjön upp, och för 4000 år sedan hade djupet minskat till cirka 7 meter. Genom vittring och nedbryt ning av döda växter och djur hade vattnet också blivit näringsrikare. I de grundaste vikarna uppstod kärr. Ett exempel på en sådan vik är nuvarande Dags mosse på sjöns västra sida. Tåkern utnyttjades troligen som fiskeplats redan av de stenålders människor som cirka 6000 år f. kr. koloniserade den här trakten. För ungefär hundrafemtio år sedan, närmare bestämt 1844, inträffade något revolutionerande för sjön. På grund av den snabba befolknings ökningen och utarmningen av be fintlig åkermark rådde i hela landet stor brist på åkerjord. För att få mer odlingsbar mark sänktes därför sjön. Efter sänkningen fick Tåkern en vattenyta på cirka 45 km2 och medeldjupet minskade från cirka 2.5 till cirka 0,8 meter. Denna snab ba uppgrundning innebar en kraftig vegetationstillväxt, vilket i sin tur ledde till att en mängd fåglar fick ett nytt och bättre livsrum. Det var denna sänkning som innebar start skottet för Tåkern som en förstklas sig fågelsjö. Det var emellertid nära att Tåkern torrlades helt år 1902. Då tillstyrkte nämligen vattendomstolen en an sökan__om en total torrläggning av sjön. Aven då var det jakten på ny jord som fick bönderna att argumen tera för en ytterligare sänkning. Som tur var fanns det redan på den tiden en naturvårdsopinion som hade stor del i att projektet aldrig genomfördes. Sedan sänkningen 1844 har vassar na brett ut sig, och upptar nu cirka en tredjedel av sjöns totala yta. Forskarna tror dock att vassen på kort sikt inte kan expandera mer. De okoloniserade delarna av sjön har antingen för djupt vatten eller olämpligt bottensubstrat för att vassen ska trivas. På lång sikt kom mer dock Tåkern, liksom alla andra sjöar att ytterligare grundas upp. En ökad igenväxning blir följden, och till slut kommer det att uppstå ett kärr. Detta rör sig dock om ett tidsperspektiv på flera hundra år. För en fågelsjö, som t ex Tåkern, är det vattenväxterna som är grunden för hela ekosystemet. Tåkerns nä ringsrika och grunda vatten gör att växterna frodas. En annan faktor som ytterligare gynnar vattenväx terna är att Tåkern är reglerad, vilket får till följd att vattenståndet mellan åren är tämligen konstant. Undervattensväxterna erbjuder många Växtätande fågelarter föda. 20 De stora undervattensskogarna ger dessutom bra livsutrymme för en mängd smådjur. Smådjuren funge rar sedan som basföda åt de sjöfå gelarter som livnär sig på animalisk föda. Förutom undervattensvegetationen spelar givetvis också övervattens Mycket viktigt för många växters och djurs trivsel är att strandäng arna betas av boskap. Djurens bete och tramp gör att högvuxna växter missgynnas. Istället får lågblommande växter chansen att klara sig. De rosafärgade blommorna på bilden är majvivor. Foto S. Kärrsgård. växterna stor roll för fåglarnas trivsel i en sjö. De stora vassbältena erbjuder föda, skydd och häcknings platser åt sjöfåglarna. Ett ur fågel synpunkt bra vassområde består av en mosaik av laguner och kanaler. Ett sådant varierande område till fredsställer alla olika krav från de fågelarter som lever i vassen. Röjning av bladvass med bandvagn. Foto S. Kärrsgård. Skötsel av reservatet Förr hölls alla strandängar och den blå bården Öppna av betande boskap och av slåtter. Numera har slåttern upphört, och betesdjuren är för få, varför de här viktiga miljöerna till stor del vuxit igen. Förutsättningen för många växt och djurarters triv sel är nämligen att det strandnära området betas av boskap. Om betes djuren försvinner kommer högt gräs och buskar att konkurrera ut de mindre växtarterna, vilket i så fall också leder till att många fåglar inte längre trivs vid sjön. För att motverka igenväxningen stöds djurhållningen vid Tåkern. Lantbrukarna erbjuds ersättning för att de ska kunna driva en lönsam djuruppfödning runt sjön. Ersätt ningen utgår i form av ett ekonomiskt bidrag för varje betes djur och genom att brukaren får material till stängsel. Trots dessa åtgärder är antalet betesdjur fortfarande för lågt inom reservatet. Ett konstort sätt att återskapa de öppna partierna är att meja ned växtligheten. Vid Tåkern har bl a rotorfräsar och militära bandvagnar använts. Främst är det den blå bården som kan återskapas på det här viset. Tidigare, till några decennier in på 1900talet, användes stora arealer av strandängarna som vinterfoder åt djuren. De här slåttermarkerna hade ofta en mycket speciell flora, och flera fågelarter trivdes där. På sjöns västra sida har det återupp tagits årlig slåtter på en sådan gammal slåttermark. Förhoppnings vis kommer många numera ovanliga växter och djur att kunna överleva på den här platsen. Skötselåtgärderna finansieras främst genom ett vårdanslag från statens naturvårdsverk och genom bidrag från Tåkernfonden WWF. Några Tåkernfåglar Vid Tåkern har det under årens lopp iakttagits cirka 260 fågelar ter. En del av dessa arter är mycket sällsynta och har bara setts någon enstaka gång. Andra är vanliga och finns årligen med flera tusen exemplar vid Tåkern. För många arter, t ex svarttär na, trastsångare, rördrom och brun kärrhök är Tåkern extra viktig. Dessa arter är sällsynta och en stor del av hela Sveriges bestånd finns här. De fågelarter som presenteras på de följande sidorna är alla mer eller mindre typiska för Tåkern. Samtliga arter har man stor chans att få se eller höra vid ett Tåkernbesök. Rödbena (Tringa totanus) Har som namnet anger röda ben. Häckar på de öppna strandängarna runt Tåkern. Rödbenan varnar ihärdigt "kippkipp" om man kom mer för nära boet. Gulärla (Motacilla flava) Nästan en gulfärgad kopia av den vanligare sädesärlan. Gulärlan häckar tämligen allmänt på strand ängarna runt Tåkern. Tofsvipa (Vanellus vanellus) En av de tidigaste Vårfåglarna. Tämligen allmän häckfågel på strandängarna vid Tåkern. Tofs vipan är en svartvit fågel med en lång nacktofs. Angspiplärkan (Anthus pratensis) Liksom gulärlan hör ängspiplärkan till de öppna strandängarna. Den enkla, sugande sången, som ofta framförs i en sångflykt, kan under våren höras Vid Tåkerns strand ängar. Enkelbeckasin (Gallinago gallinagø) Kompakt, brunfärgad fågel med korta ben och lång näbb. Enkel beckasinen kallas också himmelsget och horsgök pga sitt ljudliga spel under våren. Det gnäggande lätet uppstår då fågeln dyker med de yttre stjärtpennorna utspärrade. Enkelbeckasinen är vanlig vid Tå kern. Småfläckig sumphöna (Porzana porzana) Den småfläckiga sumphönan Visar sig sällan. Lätet, en entonig Vissling som ljuder under Vårnätterna, är dock lätt att känna igen. Ganska ovanlig Vid Tåkern. Kärrsnäppa (Calidris alpina) Den sydliga rasen av kärrsnäppa är mycket sällsynt. Kärrsnäppan krä ver kortbetade strandängar för att trivas. Vissa är häckar något ensta ka par vid Tåkern. 24 Brun kärrhök (Circus aeruginosus) Vanligaste rovfågeln vid sjön. Brun kärrhök flyger med uppåtvinklade vingar över vassen. Drygt 40 par häckar i Tåkerns vassar. Skrattmås (Larus ridibundus) Häckar kolonivis med totalt drygt 2000 par i Tåkern. Största kolonin kan ses ifrån tornet vid Svälinge. Skrattmåsen har minskat kraftigt sedan början av 70talet, då det fanns ungefär 15 000 häckande par i sjön. Svarttärna (Chlidonias niger) Sällsynt i Sverige. I Tåkern häckar cirka 50 par, Vilket innebär att cirka 25% av landets svarttärnor finns här. Det är lättast att se svarttärnan från plattformen vid Svanshals. Skäggmes (Panurus biarmicus) Den första skäggmesen vid Tåkern sågs 1972. Arten har sedan dess blivit en av sjöns karaktärsfåglar. Skäggmesen är stannfågel, och efter hårda vintrar minskar antalet dras tiskt. Arten återhämtar sig dock fort, och efter milda vintrar finns det troligen över 20000 individer i Tåkerns vassar. Trastsångare (Acrocephalus arundinaceus) Liknar en rörsångare, men är betyd ligt större. Trastsångaren är säll synt, och i Tåkerns vassar häckar cirka 200 par. Det är den största samlade förekomsten av trastsång are i Sverige. Sävsparv (Emberiza schoeniclus) Sävsparven häckar i ungefär samma miljö som sävsångaren, och tillhör följdaktligen de få arter som gynnas av att strandängarna växer igen. Vid Tåkern är arten vanlig. Rörsångare (Acrocephalus scirpaceus) Mycket vanlig häckfågel i vassarna. Troligen över 10 000 par. Rör sångaren finns i princip i alla Tåkerns vassar. Sävsångare (Acrocephalus schoenobaenus) Har gynnats av igenväxningen av strandängarna. Sävsångaren trivs i buskrika marker, och är vanlig längs Tåkerns stränder. Påträffas dessutom ofta i vassen. Vattenrall (Rallus aquaticus) Liksom rördrommen är det genom lätet man oftast kommer i kontakt med vattenrallen. Dess läte brukar liknas vid en grisgrymtning. Vatten rallen är vanlig vid Tåkern, men ses sällan då den lever undanskymt i vassen. Rördrom (Botaurus stellaris) Visar sig sällan, men avslöjas ge nom sitt karaktäristiskt tutande revirläte. Rördrommens läte kan lik nas vid det ljud som uppstår när man blåser i en tombutelj. Mellan 30 och 50 bölande hanar hörs årli gen, främst nattetid, från vassarna. 26 Fiskgiuse (Pandion haliaetus) Häckar med några par i närheten av Tåkern. Fiskusen fångar ñsk genom att med klorna före stört dyka ned i vattnet. Vid Hovtornet har man störst chans att få se gju sen. Knölsvan (Cygnus olor) Ostergötlands landskapsfågel, och en av Tåkerns verkliga karaktärs fåglar. Omkring 75 knölsvanpar häckar i sjön. Dessutom tillbringar cirka 1 500 ej könsmogna knölsva nar sommaren i sjön. Skäggdopping (Podiceps cristatus) Allmän i Tåkern. På sommaren ser man ofta skäggdoppingföräldrarna simma omkring på det öppna vatt net med sina sebrarandiga ungar. Gråhakedopping (Podiceps grisegena) Finns med knappt hundra par i Tåkern. Gråhakedoppingen håller mest till i sjöns västra vasslaguner. På Våren ger sig arten tillkänna genom höga revirrop. Brunand (Aythya ferina) Tåkern hyser cirka 200 häckande par. Brunanden är dessutom en av de vanligaste andarterna vid sjön under höstrastningen. Skedand (Anas clypeata) Häckar med cirka 40 par i Tåkern . Skedanden har en skedlik näbb som givit upphov till dess namn. Hanen har en typisk brun fläck på den annars vita kroppssidan. Gräsand (Anas platyrhynchos) Den vanligaste anden vid Tåkern. På höstarna finns det mer än 5000 gräsänder i sjön. Liksom alla änder förlorar hanen sin vackra dräkt på sommaren. Under hösten får den i stället en mer honliknande fjädersk rud. Sothöna (Fulica atra) Sotsvart med vit bläs. Sothönan simmar med knyckiga rörelser. Sothönan är vanlig som både häck fågel på sommaren och rastare under vår och höst. o Arta (Anas querquedula) Föredrar att leva i den blå bården. Från spången mellan Glänås och Svanshals brukar man kunna se flera exemplar. Artan häckar med cirka 20 par i Tåkern. Kricka (Anas crecca) Sveriges minsta and. Troligen mycket sparsam som häckfågel vid Tåkern. Stora krickflockar kan dock ses vid sjön under hela sommaren. E'sáy/use 30 Växter Floran runt Tåkern är mycket rik. De många olika biotoperna sjön, strandängen och skogen ger livsrum åt många olika arter med varierande miljökrav. De arter som presenteras här är lätta att känna igen, och är dess utom i de allra flesta fall vanliga vid Tåkern. I vattnet lägger man främst märke till den höga övervattensvegetatio nen. Den består i första hand av bladvass, men i vassbestånden finns även t ex sjösäv, bredkaveldun och dyblad är två små ljusgröna växter som i stort antal flyter på vattnet. I gränstrakterna mellan sjön och land finns det många starrarter, tex flaskstarr. Här växer också gräsen rörflen och jättegröe, samt blomman gul svärdslilja. På land, men gärna i fuktigare partier, växer bla videört, fackel blomster, ängsruta, slåtterblomma och den sällsynta sumpgentianan. Längre upp på den torra strand Mage/dm smalkaveldun. I vattnet finns även andra växter. Den välkända gula näckrosen är på vissa ställen mycket vanlig. Liksom den gula näckrosen har vattenbläddran vack ert gula blommor. Andmat och Tâkernfonden WWF har tillkommit på initiativ av länsstyrelsen i Östergötland i samarbete med Världsnaturfonden WWF. ängen domineras floran av lågvuxna gräs och starrarter. Bland de många blommorna som också finns på den kortbetade strandängen kan näm nas de vårblommande arterna maj viva och orkidéen ängsnycklar. Tåkernfonden WWF har som syfte att genom en varaktig och uthållig avkastning verka för att skydda, vårda och förbättra Tåkerns naturvärden, stödja biologisk forskning samt underlätta för reservatsbesökare. I _3147; , .s k / Tåkernfonden WWFs huvudsponsorer är: Eüfà .I : ' "ihiiiil 0:55 frän? ' HOLMEN I: ÖSTGÖTA « _PAPER BRANDSTODSBOLAG enfäletagiMoDøkoncemen Östgötamas eget försäkringsbolag »sn ' ent/'aa 7 Andra stora sponsorer till Tåkernfonden WWF är: Flavoring, BT Industries, Arla, Cloetta, Odal, Luxor, Skogssällskapet, LRF, Ostgöta Correspondenten och Motala tidning. V i I 32 Myndigheter och föreningar vid Tåkern Länsstyrelsen har det över gripande ansvaret för länets natur reservat. Det var länsstyrelsen som bildade Tåkerns naturreservat år 1975. Länsstyrelsen beslutar om reservatsföreskrifter, fastställer skötselplaner och fördelar det statliga vårdanslaget. Det är också länsstyrelsen som administrerar Tåkernfonden WWF. Förvaltaren för Tåkerns natur reservat består av styrelsen för Tåkerns regleringsföretag och en ledamot för vardera länsstyrelsen och skogsvårdsstyrelsen. Förvalta ren beslutar t ex om hur olika skötselinsatser skall utföras. Skogsvårdsstyrelsen har hand om det praktiska förvaltningsarbetet och ansvarar för att alla åtgärder blir utförda. Skogsvårdsstyrelsen har också upprättat förslag till skötselplan. Tåkernfonden WWF är en delfond i Världsnaturfonden WWF. En be slutsgrupp fördelar den årliga av kastningen som avsätts till forsk ningsprojekt, skötselåtgärder samt åtgärder för besökare. Tåkerns fältstation genomför bla inventeringar av floran och faunan, för att på så vis följa förändringar av Växt och djurlivet. Föreningen äger fågeltornet vid Glänås, där det också finns ett naturcentrum. Fält stationen erbjuder även billig logi, samt guidar specialbeställda turer i reservatet. Tåkernbygdens jaktvårdskrets är en sammanslutning av jägarna som jagar vid sjön. Jakten inom reservatet är tillåten enligt vanlig svensk jaktlagstiftning. Ander är tillåtna för jakt 21/830/11. Av gäs sen får bara kanadagås jagas vid sjön, och då under tiden 21/831/12. För grågäss och sädgäss gäller att det är tillåtet med skyddsjakt på besådda åkrar. Tåkerns regleringsföretag är ansvariga för att vattendomen följs. Enligt vattendomen skall vatten ståndet ha en topp i april på 94,20 meter över havet. Vattennivån ska sedan sjunka till som lägst 93,75 meter i sept/okt. Skäggmes. Foto R. Carlsson. Inför ögonen på naturintresserade människor, lyñer varje höst \ morgon tusentals sädgäss från sina sovplatser i Tåkern. Gässen flyger ut på de omgivande åkrarna för att äta. Det här uppfloget kallas 'Det stora lyftet". Foto C. Elderud / N. , 'Adresser gsvårdsstymlssn Tåkems fältstation i 448 Å ' 3021204 595 00 Mjölby 0144321 19 Läs mer i Berg B. Tåkern, en bok om fåglarnas själ. PA Norstedts och söners förlag, 1913. V. Bergengren G. Tåkem. Interpublishing, 1981. 'Memndmsou m. fl. Stränder vid :ágelsjäargüw mh LTS färlgg; 1986. »Än Naturreservatet Tåkern ligger nära Vättern i västra Östergöt land, cirka 5 mil väster om Linköping. Det är lätt att besöka reservatet då E4an passerar strax söder om sjön. Från de tre besöksområden som finns i reservatet ges det goda möjligheter att uppleva Tåkerns särpräglade natur. Vid samtliga dessa områden finns fågeltorn, informationstavlor och bord där man kan äta sin matsäck. Vid besöksområdet Glänås finns dess utom en vandringsled. För att skydda det utomordentligt värdefulla och känsliga djurlivet råder det tillträdesförbud mellan 1/4 och 30/ 6 i övriga delar av reservatet. D2 _ a ! ,=,_,,,_,z..... MaiW Tåkern främst med fågel Ln ett rikt växt och djurliv. S TE en flora och en insektsbok får besök, . nu.. 11.;