Resa i Trehörna

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

w 4 0/21/ áad divislommens järn n . aprildagsmor ,masa utseende, ,Hgv r _årtideñ Så har det 0111 På initiativ av ärkebiskop Söderblom och rektor Manfred Björkquist upptogs i år 1918 arbete på. att samla lekmän i inom svenska kyrkan till en samman slutning med mål dels till medlemmar nas inbördes uppbyggelse, dels ock väc ka deras djupare intresse för och del tagandei kyrkans gärning, främst det frivilliga arbetet inom kyrkan, i vilket s värme deltagit. lossningslösa vägen mot rehörna; Den första vägbiten från Sommer; hägnades avgranskog det var bl. a. Göstrings härads allmänning. Så stegrade sig bi len mot ett backkrön, vi nådde toppen, och där låg framför oss MOSSebosjön, vårvintrigt isig men med alla tecken på En ljus, leende idyll i storskogens mör ika tavla. Vägen rundar Mossebosjöns norra del, och bilföraren pekade på traktens jSBVäIdhOtEI'. Där var kullen, där en l'ljgt sägner: en 'kyrka skulle byggas. ?Men det gick som det brukat gå vid ., somliga kyrkobyggen; vad som restes i pa. dagen, revs på natten, och_ till slut måste man tillgripa det beprövade med let att låta ett par tvillingoxar här g; spända. förvett kors utvisa en annan, . _ ostörd byggnadsplats. kommande skönhet i lövängar och hult.1 kvinnorna sedan länge med styrka och Som resultat av detta 2 förarbete konstituerades under ärke biskopens presidium den 22 okt. 1918: förbundet under namn ”Kyrkobröderna, SvenaskaKyIkans Le'kmannaförbund”.?Editionen' Den spinner sug öeksumzamling några bygg nadsrester vid den gamla, numera stye /* .kade storgârrden Mossebo. Några 0' grundmurar Visa, var godsets manbygg /vd ' nad legat, tills den brändes ned i ett [XML l:krig, som sägnen säger; i'själva verket lär den ha rivits på 1720talet. Bilen rullar vidare, och vi nå Eke berg, där vägar gå ut åt alla fyra vä derstrecken.. Det är ett sedan gammalt livligt frekventerat vägkors, och en marknadsbod av aldrig typ visar på platsens rang som affärscentrum. Fast 'nu' sker kommersen i en modern han delsbod. Trehörnas ”provisoriska” kyrka. Vägen' klättrar uppe på höjder och åsar, så ljusnar det till höger, och där V ligger Trehörnasjön under vårfrätt isn Trehörna kyrka kommer tillsynes en sextiotalsbyggnad i trä, uppförd utan nådigt godkännande av ritningarna och 'därför ansedd som ett provisorium och ej högtidligen invigd. Vi passera sko la, poststation och handelsbod, och vä gen drar sig ned till sjökanten. Uppe på. en höjd vid sjön syns nu en lång, röd enväningslänga med ålderns glans linng sina knutar; parallell med det jgamla huset ligger en ljus nybyggnad i åmissionshusstil det är den nuvaran de manbyggnaden på Trehörna säteri. ISedan gården på, 1700talets slut två gånger brunnit, har man nöjt sig med 'de bevarade flyglarna, av vilka den ena ombyggts från grunden. _ Trehörna säteri är märkligt så till vida, somdet var kring detsamma som socknen på 1650talet utkristallisera desf Numera utgör gården en stiftelse enligt testamente av den är 1908 avlid na fru Gustava Behm, som efter vidriga öden blev både godsägare och kyrko herdefru i Trehörna. Gårdens räntor utdelas nu årligen till församlingens bei hövande. Medan jag' sitter och tänker på allt och svänger in på säteriets gårdsplan. Och där står den blide, kyrkoherdesoi detta, pustar bilen uppför en lång lidv c/[â/n/j erg áJ "8 men, pastor Sten Edström, hembygd* entusiast och naturvän, grundlig kärl' nare av sin hemsocken kort sagt .lUSt den man vill mottagas sur, när man kom mer för att under ett par dagar få kunskap om en landsända, som hittills i ens medvetande varit blott en del av ”södra skogsbygden”. 4: Det blev ett par dagars intensivt Cyklande, berättande, frågande och fO tograferande, allt medan solen brottas. des med snön i backarna och isen på sjöar och kärr. Det porlade och silnde överallt, alla diken voro fyllda till bräd den' la, här och där sökte sig t. 0. in. en liten rännil över vägen. i , ”HörnaLas” vägar äro förövrigt värda några ord för sig. Gamle Broocman alla östgötaskribenters klillal berät tade 176'0 omffrehörna, att "hela 50ch nen består 'af en Bergig och Skogh: mark, och är ännu intet annat iin En ridvåg upbruten härigenom: dock gjor des om Hösten är 1759 en god börjlm med uprödjandetill wagnwiig. Ännu måste all ting föras så will til som mom Socknen på. Hästrygg”. Nlllllü'ñ ,är Trehörna bättre lottat, om än vii lgarna äro både krokiga och bnelzigñz ldet finns dock även en hypcrmodern i”linjalväg” söderut *till Tranås. MPH l?ännu ser man på sina håll de ;211111151 “ridstigarna i form av tämligen än'qu ,näsbevnxna diken, som slingra sig *över höjderna, och ämm ortsbor tala Om, hur man klövjade säden till kvar nen. se' /unzn/Juøáø ;117 V" den första sensationeng mina ögon. gick sedan den ovannämnda vagnsvä gen, och på sidorna av stigen läge mas sor av stenrösen. De voro mestadels runda. och ganska flacka, och för den som söker forna tiders spår i terräng gon, låg det nära till hands att tro, att Nu mås vara för I i kyrkan var I som mötte l i irösena voro forngravar. te man emellertid siktig i. det fallet, när _ det gäller :skogsbygd Ty där ser åkermarken ut ;som växer ât Lars, är sten”. Rent Eotroliga äro de stenrösen, som under igenerationer burits samman från åker lepparna och nu ligga där som vältaliga okuvlig odlarenergi; ( monument över ”Lars har armar, och Lars har ben”, 5 fortsätter Fröding, och nog ha armar? inch ben tagit spänntag i dessa åkerteÖ .garl ,kan ligger en stensamling,'som sanno * ilikt är en forngrav. Röset .är tämli gen regelbundet fyrsidigt med sju me ters sida och någon meter högt. 11 var je hörn är en klnmpsten rest. Kanske i är det någon av urinnevånarna, som här fått sin sista vilostad på denna backe, där man haren förunderligt grann utsikt över Trehörnasjön med de stora skogarna däromkring, Längst 'norra vid synranden blåna Omberg och Västgötabergen, ja,› vid klar sikt kan › "__V_ › ;i ,och en vittrande skorsten så tedde En sådan ridstig strax söder Vom? ( Ioch rejäl till ersningerg. Intill stigen \ ;så att man kan citera Fröding: ”Ty allt i Men överst på höjden söder om kyr *11 man som en hägring se Håleberget en halv mil_ ovanför Motala. Gamla gårdartech öde stu gor. ' Vår upptäcktsfärd förde oss till många gamla gårdar i bygden. Där var t. ex. Fiflefall, en gång i tiden ”Trum slagareBoställe wid *ÖfwersteLieut nantens Compagni af Kongl. 1. Lifgren. Regeln.” Fast den gamla manbyggnal den nu fått en ersättare i modernaste? stil, har man dock pietetsfullt låtit den långa, låga byggnaden stå kvar och vi sa, hur en kronans karl bodde under in ,delningsverkets dagar. i I södra delen av socknen hemsökte vi byn Hålan, som är mycket bättre än 'vad namnet kan tyckas säga. Här står bl. a. en gammal hederlig bybastu och två loftbodar; de senaregjorde ett sär lskilt ålderdomligt intryck genom att de | i . .. âfatt moderna boningshus som narmaste Egrannar. l Sällsynt ålderdomlig syntes också; en gårdsanläggning vid Fagerhult i sock he'ns nordvästra del. Sedan långa tider stå här öde en manbyggnad Och en un dantagsstuga. Den sistnämnda är un gefär två meter bred och något mera än tre meter lång samt inrymmer ett :enda rum. Grå timmerv'aggar, torvtak sig den lilla stugan, som dock var hög De .öde stugorna i dessa trakter äro anmärkningsvärt många. Det är i flea ra fall emigrationens spår. Amerika :febern slet hårt i skogsbygdens folk. 'Från de magra tegarna 'medde många stenarna gick tanken gärna till det pri sade frihetslandet, där allt gott skulle :finnas Men när så steget togs ut, då lämnade man också storskogens ro och hemtorvans ärvda trevnad. Kanske ,mötte emigranten de vidrigaste öden : därborta i väster, medan gräset grodde över hemgårdens gamla stigar, brunns ?karet ruttnade ned, torvtaket föll in och förstubron bröts ihop av vintrars snö oeh somrars torka. Kanske är det sentimentalt, men jag kan aldrig kom ma till en sådan ödestuga utan att känna det tjockt i halsen vid tanken på vad som här en gång varit ramen kring levande, stråvsamt liv men nu blott är ett sönderfallande minnesmärke över svenska fattigdomen. Brunnsdrickning och poesi. Om tidernas växling talar också en byggnad vid Slangeryd, en gård nära ,Trehörnasjöns nordspets. Här finns nu kvarn och elektricitetsverk. Intill :den långa vattentuben står en grâvit ,byggnad ett femtiotal meter lång och 'med stora fönster på gavlarna. Det är .vad som numera erinrar om, att här ,finnes en ”Helsokälla. som med :för i,mån blifwit nyttjad”. Byggnaden är nämligen den gamla salongen vid Slangeryds brunn, som omkring 1900 hade en storhetstid. blyertsanteekningar på de omålade : Väggarna i ”salongens” inre vittna på sitt Sätt Om vad som varit haver. Där ' förekomma citat och utgjntelser av all varsam art, t. ex. ”Här en källa rinner, 7 Säll den henne finner” 0. s. v. eller: Ett stort antal. ,_. SEI'ligten drog en bred, fin väg fram' nedanför berget, men den kunde ejå ;helt förtaga intrycket av omgivningens Vildmarksstyrka. Och en till hälften avgnagad harskank på bergstoppen ta :i 4 lade också sin lilla historia om vild2 bygdsliVets hårdhet! T l Ett möte under vårdträdet.'i Den starkaste upplevelsen under min l tvådagarsvistelse i Trehörna gav emel ; lertid varken skogarnas mäktighet, de i väldiga äkerrösena, de tomma ödestu f gorna eller ridstigarnas forntidsspår. , Nej, det var ett hastigt möte med enl gammal, vänlig man under ett gammalt 5 Vårdträd. När han fick veta, att jagj hörde hemma på Lun'nevad, talade han 5 om, att han också varit där en gång i tiden. För mera än sextio år sedan var han elev vid folkhögskolan. Och nu stod han här och talade om rektor , S. A. Ternström, som åren 18731881 å ledde Lnnnevadsskolans öden, och oml _ ' , > " ingenjör Brusewitz, under många än 0_ ,9 9,33” V L L' ;1,3 rar ./ lärare vid skolan. Det var en fläkt .V 6 a m 0 W t t 55 _ från folkhögskolans genombrottsår, Vi l *i ii H Vena, Klinten, har en imponerande 1'65›\'det var en röst från tider så långt_ Kom 'ltörstige tillvkällan fram, ning. med en lgdrät, ,hög sida ;mot _daj *'borta men nu förkrbppsligade i denne .prick ;i djupa, fulla drag len_ ,Särskilt i gamla, Väglösa tider gamle hedersman, vars ögon lyste vid skâak “Herrens härlighet har här gått en bra Vinterväg ÖVCI talet om Vår gemensamma arbetsplats. ,l ' Obh 'sjung hans pris i evighet. ' 'sjöar och kärrmarker. Och så, bef :k v rättas det, kom en gång en fientlig; Nu är det kväll. Efter två sköna Däfrvstä också. allehanda bikter av skara danskar dragande upp över Sjün dagar, rika på starka upplevelser, .vi meraveller mindre personlig natur §å“ mot det smala passet. Men, skriver lar Jag mina långa ben, som bhwt 59th föllande? › ,, i i' Olaus Magnus på 1500talet, l'i HOIVGE tröttkörda på backiga Vägar. .< rMörkretl Farväl, .lef lycklig' dina dagar i den hava danskarna i sitt övermod{ smyger kring Trehörna säteri, men det; 0011 315111 Mig Wigh om du kan' mer än en gång sökt Visa sig' duktiga' är Våraning' i den svala luften, som Pâ Ödecs'vSkiften jag ej klagar men strax funnit sin grav på .platsen I drar in genom fönstret. Några. fåglar mel; liderlftåügt som en man' och hava således icke behövt gå. vidare pipa därute, och en räv skrattar och "J'l'l ' ' ' re mot ytterligare Vedermödor. Häl'ugnyr i våryra nere på maden. Och Någon medhdsam M) har under des' Om el fölT, brukar den danska; knektenirlángt borta får han svar av en annan m *rader .Skriñh ?Stammis man”' få sin första sold utbetalad av östgÖq rödpäls. Den ljusa årstiden drar in i Ellis):an önskan uttryckesiimgdpr'l tahären 4 i järn”. När nu danskarna' Helavedens skogsbygder med sol till len :ll”Mâ hä dig lefneds soppa' gladlens \alltså kommo till Klinten, var isen svön gråa stugor, röda gårdar och arbets l lämpar anti? h9ppâ”' . . .. . dersågad på sjön, och där försvann de starka människor. näsa' :gwene: amnim ltglüaäåi ras tross därav namnet Vegns,]on.i_ . n a',mär e. se er, en , _. ditomm' nådett parionstlösa teckningar_(bl. a.: Såå? :gsäâg 11 närheten av det hir rásaåldge gmail. ?läggs ?lågt tidånäskfeå; storiska passet funno Vi en Vutmäl'kt “3 ap se us sa en . utsikts Linkt. Där låg nu 7 angsenyl idsanflan och brunnslivets. spec1ella' där bråade än vid kvarnen, där Stlägk_ låmimg' med ?dkåljäeåfå sig skogarna milsvitt åt allaüll _Vis a e ,onen 1 essa s r1v a › :enirgrym till sinnes, när man ser .hur äradagars ungdomar i Välkänd stil krivit dit små uttryck för sina grnm 5:e tankar. . Ifråga om dessa klumpig eter kunde faktiskt tillämpas vad en rerulent säger i en drâplig vers, date, :d §langeryd den 21 aug. 1902: binda/Lp CQngA xftcciå ,o odd _Føå grenar. , Mga mänskor mäd er poesi, "t är ju blott ytliga skilder. lit är ju blott alster ef okynsmani ; 'rm 'ni utpå väggarna ritar. n ene lösrycker m biblen sit tal :s annan af råhet skroderar. himmel och jord, kan man nästan L ' bli flat år tidsandan så. digTaderar.