Bygdeskaldens minne

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

Bygdeskaldens minne Av Wulf Widegren Bygdeskalden Karl Frithiof Svanborg föddes den 8 juli 1864. Hans moder var då ogifta herrgårdshusan Johanna Augusta född Persdotter, senare gift med torparen Karl August Andersson i Fällan under frälse säteriet Sätra i Rök. Karl Svanborg kom att tillbringa en lång uppväxt och ungdomstid på torpet Fällan. Han led hela livet av ett lyte, nämligen puckelrygg, som han erhållit som litet barn genom fall från ett bord. Redan tidigt intresserade han sig för läsning av böcker, framförallt ett rikligt urval av detektivlitteratur. År 1907 inköptes Sätra av nuvarande ägaren Herbert Gustafssons fader Albin Gustafsson från Pharman A. Pharmansson. Herbert Gustafsson och brodern Vilhelm Renstad har be rättat, hur de fick följa sin moder Berta till ”mor i Fällan” och då sam manträffade med Karl Svanborg, ägare av någonting på den tiden så ytterst sällsynt som en trattgrammofon. Torpet Fällan låg ganska avskilt i skogen, och bröderna Vilhelm och Herbert har berättat, hur ”mor i Fällan” lade ut granriskvistar på skogsstigen, för att de skulle kunna hitta dit. Som 37åring 1901 flyttade Svanborg från Fällan till Ödeshög som biträde och kontorist hos handelsfirman Otto Lejon för att 1909 öppna egen affär i Tjugby. Svanborg var en mycket snäll man och en barnens och ungdomens vän och alltid skulle alla barn, som kom in i affären ha en strut karameller. Men världskriget kom, medförande svårigheter, Svanborg måste upphöra med sin diverseaffär, det blev konkurs. Den 18 november 1915 flyttade Svanborg tillbaka till Ödeshög med sin hushållerska Anna Sand från Stora Hästhagen, torp under Sätra. Han tog plats som bokförare på då varande Ödeshögs Gjuteri och Mekaniska Verkstad. Här blev den till växten lille men till intellektet store mannen med det långa skägget myc ket omtyckt av såväl arbetsgivare som arbetskamrater. Det berättas, att då han fyllde 60 år den 8 juli 1924, hade personalen tidigt på morgonen smyckat kontorsbyggnaden med björkar och blommor, en flaggstång hade rests och svenska flaggan vajade för dagens jubilar. På eftermid dagen hade ett fyrtiotal vänner inbjudit Svanborg till samkväm på Stora Hotellet, där högtidstalet hölls av Ödeshögs store man kassören i Syd svenska Kredit Aktiebolaget Emil Björkman, vartill följde också guldur med kedja samt en penningsumma i guld. F. sadelmakare Uno Ward i Nogård, Rök, har berättat för mig, att hans farbroder knekten och bygdespelmannen Karl Träff, då boende i ”Rabbestan”, en dag strax före konkursen stått ute på gården framför affären tillsammans med Karl Svanborg och sett en flock svanar flyga mot söder, och då på stället hört Svanborg liksom för sig själv impro visera följande lilla dikt: 181 Får jag följa Er på färden dit ej några stormar nå, Nej, det kan och får du icke, Du är född till kamp och strid. Och bak Ombergs stolta hjässa solen sjönk i purpur ned. Denna dikt brukade sedan Karl Träff också sjunga till sin fiolmusik. Svanborg skrev många dikter till bröllop och högtidsdagar, och i dikter hyllar han hembygden, skogen och slätten. Många dikter har för svunnit, några finns kvar såsom ”Sången till Lysing” och ”Min barn doms skog”. Borta är för länge sedan torpet Fällan, revs 1929, borta är också byg deskalden och hedersmannen Karl Svanborg. Han avled den 9' december 1924 och fick sin grav på Ödeshögs kyrkogård. Sången till Lysing Karl Svanberg publicerade åtskilliga dikter i ortspressen. Som prov på hans poesi återger vi här inledningsverserna till den säng han ägnade Lysings härad. Tredje versens ”Venedig” åsyftar givetvis pålbyggnads folket i Dags mosse. Du Östergyllens pärla, vår fagra Lysingsbygd som i Din famn så rika minnen gömmer Där hemmen ännu timras av kärlek, tro och dygd och saga än på forntidskumlet drömmer Där våra fäder strävat och röjde stig en gång och levat, älskat, lidit, Dig ägnar jag min sång min barndomsbygd, vårt minnesrika Lysing. Från vänner Karl Svanborg, Knut Björk, Karl Petteruon, Within Berglöf, Alma Lars JonBjörk, Signe jannon Cronqain, Carl F. _lo/mm Jon, Gunhild Joharznon Petternoa. 182 Jag glömmer ej den tjusning, som fyllde piltens håg när som från Ombergs H jässa första gången av sommarsol bestrålad jag Lysingsslätten såg och ifrån Tåkern hörde svanesången Jag tänkte då, hur vida min färd än månde gå tillbaka hit min längtan beständigt dock skall stå till skog och fält och ängar uti Lysing. Jag gått i Sätra skogar i dunklet mången kväll och skymtat huldran när jag stigen mistat jag stått på kyrkogården i Rök vid runohäll där tappra fäder sina bragder ristat Och bort från nutidsjäktet min ande ofta gått mång tusen år tillbaka och bland det folket stått som byggde sitt ”Venedig” här i Lysing. Unikt från Trollberget över Gyllingexjän, på grämen mellan ÖdeJ/yögs .rocken och Gränna landrförmmling. Foto Harry Bergenblad. 183