Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.
Klicka här för att öppna dokumentet.
Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.
(14. L L (11 ;n Detmr sålänge sen. i. tid var Ödeshögs järnvägsstation en stor '.'utskeppningshamn" för järnvägssliPers.. Praktiskt taget varje liten skogsägare i de många so'cknarna söder och öster om Ödeshögs bysamhälle avverkade_ furutim'mer, som sedan hand skräddes till slipers och med häst transport'er kördes ned till Ödes högs järnvägsstation för att Sedan per järnväg fraktas ut till de olika › stationerna ute på landet. De skogsägare som på den tiden ville : leverera sljpers. fick av järnvägs förvaltningen uppgifter om vilka mått som för tillfället var aktuel la längre till' de bredspåriga ba Under järnvagens blomstnngsI norna och kortare _till de smal spåriga. Längden mättes alltid “i fot och bredd och _tjocklek i mm. Priset var det aldrig' någon dis kussion om därför attÅjärnvägen _bestämde det. Säljaren fick leve 'ra om han ville eller låta bli. Kär nan däremot var det ganska vik tigt med. Ju större den var, dess . bättre pris betalade järnvägsför valtningen. Det var rätt roligt att höra på dialogen mellan säljaren och banmästaren vid mätning arna. Kärnan var ju inte alltid cir kelrund och säljaren ville ju mäta där kärnan var störst, medan ban mästaren gärna ville mäta på det . kortaste'stället. Vid vissa tider på vintrarna varjhela sta ionsområ det överfullt med höga Stabbar av slipers. som tillsammans med den vanliga famnveden gjorde 'att även angränsande områden fick tas i bruk. Tjockleken var det “inga kompromisser om. Var det någon sliper som inte höll mått i det avseendet så kasserades den obönhörligen, och ägaren fick för söka sälja kasserade slipers som ved åt frusna Ödeshögsbor. Bark ningen var det också mycket noga med oöh den var obligatorisk för alla slipers. Bilden visar en sliper mätning på Ödeshögs bangård troligen omkring 1914. HALVAR ANDERSSON