ÖIK 50 år

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

119125 19 62 JUBILEUMSSKRIFT MJ, g .5 .' r ;1 3: ä 31 F k av' <2.: 7 rt" ÖDESHÖGS IDROTTSKLUBB UNDER' i ETT HALVT SEKEL i UTGIVEN AV ÖDESHÖGS IDROTTSKLUBB SAMMANSTÄLLD OCH REDIGERAD AV K.E. KLINGSTEDT Tomé / Till alla, som med artiklar, fotografier, sakuppgifter mm. bidragit till fullbordandet av denna Jubileums skrift, framföres härmed ett varmt tack. Särskilt riktas detta tack till de Ödeshögsfirinor och enskilda, som ge nom gratulationshälsningar ekonomiskt stött utgivningeri. Ödeshög i maj 1962 ÖDESHÖGS IDROTTSKLUBB Styrelsen Linköping 1962 AB Östgöta Correspondenten ÖIKJJ nuvarande rtyelre. Stående frn/.t Reinøld Piel, 11. Jekr., Ham Andersson, 1). ordf., Klingrtedt, mår. Sittande: Egon Gthai/Lrøn, kmrär, Stig Axeluøn, ordf. ;J ___ñAA _p_44 __._._. ._. ._ “4, ...__ _Dy_ _ Ar . ...r.7 . _5. mr_4._ __ i ÖIKfäa'des z' oblmpz'øzdem skaggøz Idrotten har gamla anor. I uråldriga skrifter finns de gamla egypternas, gre kernas och babyloniernas kroppsliga öv ningar beskrivna. Våra förfäder Vikingar na övade och härdade sig även i hård föra idrottslekar. Den nutida idrotten är historiskt av sent datum och för Sveriges vidkommande bildades dess första idrotts förening, Uppsala Simsällskap, år 1796.. Bildandet av Svenska Gymnastik och Riksförbundet _ nuvarande Riksidrotts förbundet _ år 1905 satte fart på idrot ten som folkrörelse. Stockholmsolympia den 1912 verkade i samma riktning och i skenet från olympiafacklan kom otaliga idrottsföreningar till. Ödeshögs Idrottsklubb är en av dessa och i fem decennier har den sökt verka för idrott i sin bygd. I likhet med många andra. föreningar förtog man sig i port gången. Några år i slutet av tiotalet låg verksamheten nästan helt nere, men i det ta kritiska skede trädde en rad dugliga ledare till. Deras ledargärning på såväl det administrativa som rent idrottsliga planet skänkte den unga klubben nytt livsmod. Markförvärvet till och skapan det av ”ett eget hem” en idrottsplats för klubben var i sammanhanget av största vikt. De två första decennierna var friidrotten den allt förhärskande idrottsinriktningen, medan fotbollsspor ten dominerade de sista årtiondenas verk samhet. Trettiotalet synes ha varit mest harmoniskt i intressefördelningen mellan dessa idrotter. En karta på de olika idrottssektioner, som verkat under ett halvt sekel i klub ben, blir rikt sorterad. Boxning, brott ning, cykelsport och bandy hörde till de minsta vad omfattning och livskraft be träffar. Tennis och skididrotten uppgick i specialklubbar, där de var för sig under gått en stark och glädjande utveckling. Klubbens nuvarande ganska ensidiga inriktning i praktiken endast boll sporter « är en vanlig företeelse i idrotts föreningar av i dag. Icke desto mindre är denna utveckling att beklaga med tan ke på den fria idrottens ovedersägliga förtjänster som förmedlare av idrottens mål, en stark vilja i en stark fysik. Spor tens inriktning i en förening bestäms dock av många faktorer, varav' tillgången på ledarkrafter, ekonomiska resurser för sportens utövande samt idrottsgrenens po pularitet i tiden är de viktigaste. Resultatet av klubbens nu 50åriga ar bete har inte i första hand varit framals trandet av några större idrottsstjärnor men det har arbetats kraftigt för idrotten och det senaste årtiondet har stora insat ser gjorts för en breddad ungdomsverk samhet. Idrottsplatsen har två gånger va rit föremål för genomgripande moderni seringsarbeten med stora påfrestningar . på klubbens ekonomi. Med hjälp av be › tydande kommunala och statliga bidrag, medlemmarnas insatser och allmänhetens stöd har dessa projekt lyckligt klarats av. Lagom till 50årsjubileet har ett till Vät tervallen angränsande markområde in köpts'för byggande av kombinerad re servplan för fotboll och isbana för vin tersport. Aktiviteten inom klubben bådar f.n. 5 ÖIKlambøløm. Ett återkommande inslag z' lördagrbilden på Öderbögx torg ÖIKomfäwmdm bar ordet ÖIK femtio år _ en respektingivande ålder för en landsbygdsklubb. Man stäms till eftertanke inför detta faktum. Ound vikligt går tankarna i första hand till de gott för framtiden. Antalet aktiva i klub bens idrott har aldrig varit större och dessutom förfogar den över goda ung domsledare samt fina ledarlöften i junior åldern, vilka med växande uppgifter sko las för alltmer kvalificerade förenings uppdrag. Med fortsättning av klubbens arbete i denna anda ter sig ÖIK:s fram tidsutsikter ljusa i det fortsatta arbetet med ungdom och idrott. K.E. KLINGSTEDT som gått i bräschen för och tillvarata git klubbens intressen under gången tid. Jag vill här ta tillfället i akt att år egna och klubbens vägnar tacka alla de som under de år som gått genom eget oegen nyttigt och självoffrande arbete hållit verksamheten igång. Under senare år har klubben genomfört en ombyggnad av Vättervallen och jag ber att få fram föra ett tack till Ödeshögs kommun och enskilda, vilka genom benäget bistånd medverkat till att det hela gick att ge nomföra. Vidare ber jag få tacka sam hällets polismyndigheter för visad Väl Vilja till klubbens lotteriarrangemang, utan vilka klubben knappast kunde hålla Utdrag ur Madams protoko//såÖc/éer Följande utdrag ur klubbens protokoll visar att intresset för klubben och akti viteten inom densamma skiftat. Upp svingen har varit påtagligast i samband med de två stora ombyggnaderna av idrottsplatsen, den första i anslutning till 25årsjubileet, den senare till årets 50årsjubileum. Men låt oss nu se vad böckerna berättar. ' 1912. Torsdagen den 6 juni samlades någ ra idrottsintresserade Ödeshögsbor på Royal för att dryfta frågan om bildandet av en idrottsförening i orten. Resultatet blev att Ödeshögs Idrottsförening bildades. Första sty relsen: Carl F. Johansson, ordf. och ledare, Oliver Jern, sekr., Nils Malm, kassör, Karl Lejon, materialförvaltare, och Emil Augusts son, bitr. ledare. Årsavgiften bestämdes till 5 kr. per medlem att erläggas den 8 juni. Styrelsen fick i uppdrag att inköpa “erforder lig materiel”. Övningsplats arrenderades av Axel Samuelsson på Klockaregårdens mark. 1913. Den 7 januari hölls föreningens första årsmöte. Årsavgiften sänktes till 2 kr. Inträdesavgift 3 kr. En kommitté, bestående av N. E. Malm, Ola Fredriksson och Simon Larsson, fick i uppdrag att uppgöra med Axel Samuelsson om arrendet för övnings platsen, som endast arrenderats för ett år. Vid sammanträdet den 23 maj beslöts, att övning arna skulle påbörjas måndagen den 26 maj nuvarande ekonomiska standard. I sam band med detta också ett tack till alla medlemmar och övriga, som med lott köp eller på annat sätt stött vår verk samhet. Till sist ett personligt tack till nuvarande ledare för sektioner och ut skott, till styrelsekamrater och inte minst till mina aktiva idrottskamrater. STIG AXELSSON kl. 18.30 och fortsätta varje kväll. Under försommaren anordnades fester. Ett protokoll av den 26 juni förtäljer nämligen: "Beslöts att på föreningens bekostnad inbjuda de damer, som medverkat vid festerna till kaffe och förfriskningar i St. hotellet." Den 10 juli ut gick order till alla medlemmar, att de skulle infinna sig på idrottsplatsen den 11 juli för stenbrytning mm.. Vid samma tillfälle beslöts, att "ledarna Carl F. Johansson och Axel Hult man på föreningens_ bekostnad och efter eget gottfinnande skulle besöka någön större idrotts förening inom Östergötland för att inhämta lärdom angående ledning av övningarna". De första tävlingarna hölls på hösten samma ar. 1914. Vid årsmötet den 24 januari antogs ' Folke Löf stadgar för föreningen. Beslut om inköp av föreningens första vandringspris fattades vid sammanträde den 2 augusti, 1921 togs priset för alltid av Knut Björk. 1915. Intresset för föreningen börjar svalna. Endast årsmötet är protokolfört. Ordföran den kunde öppna mötet först kl. 9 cm. 1916. Verksamheten låg helt nere. 1917. Arvid Werner valdes till ordförande. Intresset för föreningen vaknade på nytt. Den s.k. marknadsplatsen blev övningsplats. Trä ningstid för fotboll utlystes för första gången i föreningens historia. 1918. Inga protokoll skvallra om verk samheten. 1919. Vid årsmötet' den 15 april valdes till ordförande Knut Björk, som innehade denna befattning till årsmötet 1922. Ett gott tävlingsår. 1920. Föreningen beslöt vid årsmötet att ändra namnet till Ödeshögs Idrottsklubb samt söka medlemskap i Svenska gymnastik och idrottsförbundet. Vid sammanträde den 5 november' meddelades, att inträde vunnits i Riksidrottsförbundet, varför man fattade beslut att bli medlem i Svenska skidförbundet och Svenska simförbundet_ ' 1921. Årsmötet uppdrog åt G. Andersson och A. Sandstöm att utröna intresset för och möjligheterna till bildandet av ett fotbollslag. Den 5 oktober tillsattes en kommitté S. Normell, Lars Eliasson, Knut Björk som skulle arbeta för planfrågans lösning. Gym nastikavdelning bildades. 1922. Ordförande Sven Normell. Klubben beslöt utträda ur specialförbunden. Planhyran 30 kr. 1923. Vid årsmötet den 12 januari valdes Folke Löf till ordförande. Den 4 mars hölls klubbens första protokollförda skidtävling. Öles första fotbollsutskott valdes vid sam manträde den 27 april. Det bestod av Lars Eliasson, Folke Löf, Nils Nilsson och Josef Krantz. Lagkaptenen L. Eliasson. 1924. Klubben började detta år skicka rep resentanter till tävlingar på andra platser. 1925. Vid årsmötet den 16 januari medde lades, att tomtfonden uppgick till 700 kr. samt 50 kr. i värdepapper. Vid styrelsemöte den 16 april tillstyrktes, att klubben av Gus tav Isaksson i Ödeshögs Pilgård inköper ett jordområde å Pilgårdens ägor söder om Ödes. hög 140 m. långt och 70 m. brett för 4000 kr. Styrelsens förslag vann enhälligt bifall på följande klubbmöte_ För finansie ringen av inköpet beslöts att i Stora Åby 8 “5; Sparbank upptaga ett 10årig amorteringslån på 2 000 kr. Karl Gustavsson, Karl Andersson Evert Nöjd och Torsten Palmer iklädde sig borgen för lånet. 1926. En kommitté för utarbetande av nya stadgar tillsattes vid årsmötet." Stadgarna antogs vid klubbmöte den 25 oktober. ÖIKzs tennis sektion kom till under året. Sektionsstyrelse: Sven Normell, Lars EliassonJ Tell och Folke Löf. 1927. Den första kvinnan _ fröken Lisa Svensson gör sitt inträde i styrelsen. Ödes högspokalen i fotboll kom till efter samman trade mellan ÖIK och idrottsföreningarna i Vadstena, Skänninge och Fornåsa. Kvinnliga idrottstruppen fick tillåtelse att disponera idrottsplanen varje fredag för fotboll! Vid sammanträde den 2 augusti beslöts att upptaga cykelsporten på programmet. .' 1928. Årsmötet den 18 januari beslöt an slutning till Fotbollsförbundet. Vägen till Vättervallen förbättras för 200 kr. 1929, Vid årsmötet beslöts att tennissek tionen skulle upphöra som särskild sektion, och dess tillgångar och skulder övertogs av klubben. Den 8 februari uppgick Ödeshögs boxarklubb i ÖIK. Gösta Book blev lagledare för fotbollslaget. 1930, Klubben beslöt i början av året att bygga en paviljong vid Vättervallen för en kostnad av 700 kr., samt anlägga skridskobana på "plan'”, Fotboll, promenader Och terräng. löpningar börjar förekomma allt oftare. Den 14 november anordnade klubben tävlingar i inomhusidrott i folkskolans gymnastiksal. 1931.. Folke Löf avsade sig återval till ord förandeposten, vilken han med framgång skött i åtta år. Eftertrådare blev Gösta Book. En kvinnlig gymnastiktrupp med folkskollärarin nan H. Åberg som ledare bildades. Fotbolls laget kom med i Östgrötaserien klass II västra. 1932, Den 25 januari beslutade klubben borttaga tennisplan. Intresset för tennis hade tydligen försvunnit. 1933. Sigvard Carlsson valdes till ordföran de efter G. Book, som avsagt sig återval. 1934. Besiutades att klubben skall arren dera ett stycke mark vid Vättervallens entré till parkeringsplats. Vid styrelsemöte den 11 november föreslår styrelsen, att klubben sna rast skall besluta om inköp av mark för ut vidgning av idrottsplatsen. 1935. Vid årsmötet den 15 januari inval des förre ÖIKmedlemmen, nuvarande svenske mästaren på cykel, Bernt Carlsson, Hammarby, till ÖIK:s förste hedersledamot. Klubbmötet den 8 april beslöt verkställande av 'styrelsens förslag om markinköp vid Vättervallen c:a 6000 kvm a 50 öre/kvm. Vid möte den 20 maj återuppstod den 1929 nedlagda tennis sektionen. En del av det nyinköpta markom rådet upplåts till byggandet av tennisplan_ I slutet av året tillsattes en plankommitté, be stående av Sigvard Carlsson, Knut Norrby och Gösta Book. De fick fria händer att ordna med idrottsplatsens ombyggnad. 1936. Vid årsmötet utdelades medalj till A laget i fotboll för dess serieseger i Klass IV västra. Vid ett senare möte beslöts att fot bollslagen skulle dras ur serierna för ett år på grund av planbygget. , 1937. Vid årsmötet omvaldes styrelsen, som hade följande sammansättning: Sigvard Carls son, ordf., Göte Johansson, v.0rdf., Gösta Book, sekr., C. Högberg, v.sekr., Knut Norrby, kassör, För utarbetande av en minnesskrift till klubbens 25årsjubileum valdes N_ Ljung qvist, Göte Johansson, Carl Bengtsson och John Carlsson. Till festkommitté för jubi leumsfirandet utsågs C.A. Thunborg, Nils Hansson, Gösta Book och Ragnar Blondell. Vid klubbmötet i juni beslutades att fotbolls laget skulle söka inträde i Östgötaserien Klass IV västra. 1938. Till ordförande valdes Göte Johans son efter Sigvard Carlsson, som avböjt återval. Nyvalda i styrelsen blev C. H. Högberg och fröken Svea Hellström. Klubbens första vakt mästare anställdes vid styrelsemöte den 23 april. Sysslan delades mellan herrar Tore Svensson och C.E. Axelsson för ett arvode av 25 kr. vardera. 1939.›John Carlsson, styrelseordf., Gösta Book, sekr., och Knut Norrby, kassör. § 7 i årets första Styrelseprotokoll vittnar om goda föresatser; "ordning och reda för år 1959” an togs som styrelsens valspråk. Ett billotteri på 6 00,0 lotter såldes under året. Vinstlistan: en bil, fyra cyklar och fjorton presentkort. Vi gratulerar Ett bøm ;1 ag fran 3 1940. Krigstiden återspeglas i protokollen. § 1, årsmötet: "Ordf_ herr John Carlsson öpp nade årsmötet samt hälsade de närvarande välkomna. Ordföranden talade därefter med några ord om oroligheterna ute i världen och det svåra slag som drabbat vårt grannland, Finland. Därefter avhölls en tyst minut till minnet av de i Finland stupade svenska fri villiga, varefter sjöngs Vår Gud är oss en väl dig borg.” På grund av de stora beredskaps inkallelserna var det tydligen svårt att mönstra funktionärer till de olika utskotten, varför det bestämdes att föregående års ledamöter kvar står tills nyval skett. Klubben beslöt antaga Riksidrottsförbundets normalstadgar. 1941. Ordf. Allan Ohlsson, sekr. Arne Fornö, kassör Helge Kahrlin. Klubben öpp nade postgiro. Som så många år tidigare var ÖIK arrangör för firandet av Svenska Flag gans dag. 1942. De olika utskotten voro: fotboll, fri idrott, gymnastik, tennis och bandy. För orien tering och simning tillsattes inga utskott, enär dessa idrotter uppgått i specialklubbar. Av Speceriboden Soi'äizgr Blomster/;andel Hmzrrom Frirerrolong lertrömr Hotell 0. Konditori Otto Le/om Efterträøiare 5.E. fo/amzrron, Cykel oc/ø Sportaffär Norrbyr Stoaffø'ir Som Saemrom Kim/é Marias Manglar Lon Birgerrrom Tidningar/time liknande skäl fick vinterutskottet endast bandy på programmet. Årsmötet utnämnde följande till klubbens hedersledamöter att promoveras till 50årsjubileet: Carl F. Johansson, Folke Löf, Lars Eliasson och Sigvard Carlsson. 1943. Den 24 januari hölls klubbens trettionde årsmöte med Folke Löf som mötes ordförande. Följande styrelse valdes: Göte Johansson, Olof Fridlund, Bertil BarnÖ, Allan Ohlsson och Knut Norrby med den först nämnde som ordförande. Frågan om fotbolls spelarnas reseersåttning diskuterades. Med ut gångspunkt från revisorernas sparsamhetsma ning ställdes förslaget, att ingen resersättning borde utgå. Vid klubbmöte den 4 maj beslu tades följande program för Svenska Flaggans Dag: högmässa kl_ 10, avmarsch från torget kl. 13.00.samt vid ankomsten till Vättervallen sång av manskören, tal av pastor Norrby och som avslutning tävlingar i friidrott. Medlems antalet var det hittills största eller 257. 1944. Föregående styrelse omvald med un dantag för Allan Ohlsson, som avböjt återval. I hans ställe invaldes Håkan Johansson. Årets protokoll vittnar om tillbakagång i aktiviteten inom klubben. 1945. Eftersom den avgående styrelsen av sade sig återval över hela linjen tillsattes följande debutanter: S_ Hektor, ordf., Per Carlsson, Åke Winor, Einar Persson och Allan Greek. Den fria idrottens gradvisa tillbakagång illustreras ganska tydligt av ett inlägg från en av de avgående styrelseledamö terna, som undrade "om det inte vore lyckli gast att en specialklub'b bildades för friidrot ten, då fotbollsverksamheten inom klubben tenderar att kväva all annan verksamhet”. 1946. Åke Blondell och Axelsson in valdes i styrelsen i stället för Per Carlsson och Ejnar Persson. Allan Greck som var v. ordf. blev dessutom klubbens vaktmästare. Styrelseprotokollen vittnar om ringa klubb verksamhet. 1947. Ny i styrelsen efter Åke Winor, som avsagt sig, blev Allan Wahlberg. Karl Lejon och Emil Augustsson utnämndes till heders ledamöter. Skulderna i samband med ombygg naden av Vättervallen på trettiotalet kastade fortfarande sina skuggor över klubbens eko nomi. Som “synnerligt glädjande” noteras i ett styrelseprotokoll att sista avbetalningen till Stockholms Enskilda Bank kunnat erläggas. 1948. Allan Greck, ordf., övriga styrelse ledamöter: Åke Blondelly Per Carlsson, Stig Håkansson och Paul Johansson. Behovet av en grundlig förbättring av Vättervallen debat terades under året och skrivelse tillställdes 10 Riksidrottsförbundets idrottspl'åtskommitté för rådgivning. 1949. Styrelsens årsberättelse visade en ök ning av medlemssiffran från 78 till 165. Den huvudsakliga verksamheten hade varit fotboll serieseger i Klass, III västra medan den allmänna idrotten visade en stark tillbakagång. Klubben tecknade fem andelar i Ödeshögs Folkets Park. Ordförande under året var Åke Blondell. 7. 1950. Vid årsmötet vädjade ordföranden Blondell till medlemmarna att hörsamma en inbjudan att besöka Emanuelskyrkan. Föredrag av fd. brottaren Johan Richthoff över ämnet ”Mina upplevelser i USA och annorstädes” utlovades i inviten, Vid klubbmöte den 19/8 bildades en sektion för pojkfotboll. Ledare för denna blev Arne Börjesson och Sven Carlström. _ 1951. Ny ordförande efter? Åke Blondell, som avsagt sig, blev John Carlsson. Övriga styrelseledamöter: Allan Greck, Sixten Alm, Lars Birgersson och Per Carls'son. På initiativ av John Carlsson anordnades ett ungdomslå ger i Mark, Ödeshög, under tiden 1517 juli. Tillslutningen var godsåväl från in bjudna föreningar som från klubbens egen ungdomskader. 1952. Årsmötet hölls i klubblokalen vid Smedjegatan, som vid detsamma invigdes för sitt ändamål. Lokalen hyrdes av smidesmästare Otto Karlsson. Inventarierna till lokalen hade skänkts av firmor och enskilda i samhället. Klubbens 40årsjubileum celebrerades med en högtidssammankomst med supé i Folkets Park den 6 juni. På styrelsens förslag blev följande utsedda till hedersledamöter: Nils Nilsson, Gösta Book och Knut Norrby. "Ödeshögskar nevalen" inträffade för första gången ett publikdragande gyckeltåg parodierande på lo kala händelser. ,. Vid klubbmöte den 18 augusti avsade sig John Carlsson ordförandeskapet på grund av sjukdom. 1953. Årsmötet öppnades av Allan Greck, sedan parentation och en tyst minut tillågnats minnet av John Carlsson, som efter en kort tids sjukdom gått bort. Till styrelse för 1953 utsågs: C.A. Thunberg, ordf., Nils Hansson, v, ordf., Per Carlsson, kassör, Gunnar Grahn, sekr. och Sixten Alm, v. sekr. Verner Karls son blev tränare för A och Blagen i fotboll en inledning till ett mångårigt och själv uppoffrande arbete i klubbens fotbolls och ungdomssektioner. Stadgar för utdelande av klubbstandar och förtjänstmårke uppgjordes enligt följande: § 1. Skall vid klubbens års möten utdelas för årets bästa idrottsprestation. § 2. Minst fem års aktivt ledarskap och som av styrelsen utses. § 3. Till jubilerande för eningar, där representant för klubben upp vaktar samt vid internationella tävlingar. § 4. Förtjänstmärket kan erövras vid DMtåvlingar samt efter 100 spelade seriematcher i fotboll, räknat från år 1955. § 5. Med standar följer även förtjänstmärke. 1954. Ny i styrelsen Arne Börjesson, sedan Gunnar *Grahn avsagt sig återval. En resa för A och Blagen till Gnarp för matcher mot värdföreningen IFK Gnarp, och ett par andra föreningar i Hälsingland. Den planerade om byggnaden av Vättervallen kunde inte på börjas genom svårigheter att erhålla matjord. 1955. Vid valet av styrelse förelåg avsä gelse från A. Börjesson och Nils Hansson. I deras ställe nyvaldes Klingstedt och Roland Ihrfeldt. På rekommendation frånrRF höjdes medlemsavgiften till 5 kr för manliga seniorer_ Vår och höstfest hölls i Folkets Park, varav den förstnämnda gav ett netto på 1 255 kr. 1956. Ny i styrelsen Arthur Andersson, se dan S. Alm avsagt sig återval. Ombyggnaden av Vättervallen påbörjades under året och en ersättningsplan anskaffades. Kommunen ställ de mark till förfogande, vilken sedan använ des för klubbens fotbollsmatcher fram till ivigningen av ”nya” Vättervallen. För att stödja klubbens ekonomi ordnades en insam ling bland klubbens supporters. Supporter listan inbringade nära 1 500 kr. 195 7. Ett livligt verksamhetsår. Stora arbets insatser av medlemmarna i arbetet på Vätter vallen och samtidigt en mycket livlig idrotts verksamhet. Intensiv lotteriförsäljning. Fot bollen redovisar en imponerande bredd. Kvar ÖIKomyämndem genom tiderna 19121916 Carl F. Johansson. 19171918 Arvid Werner 19191921 Knut Björk. 1922 Sven Normell. '19231930 Folke Löf. 19511952 Gösta Book. 19551937 Sigvard Carlsson. 1958 Göte Johansson, 19391940 John Carlsson. 19411942 Allan Ohlsson. 19431944 Göte Johansson. 19451947 Sven Hektor. 1948 Allan Greck. 19491950 Åke Blondell. 19511952 John Carlsson. 19551955 C.A. Thunborg. 19561961 Per Carlsson. 1962 Stig Axelsson. tersserie, ett pojklag i Västra pojklagsserien samt representationslag och reservlag. 1958. Firma Trådgårdstjånst, Växjö, avslu tade under året sin del av arbetet på idrotts platsen. För andra året beviljade Ödeshögs kommun ett anslag på 6000 kr. Med behåll ningen av två fester i Folkets Park samt inten ' En bandymatrb GIKBalder, Vadrtem 1934 11 Några g/z'midr från de första drerr 1912 « det år då vårt kära ÖIK bilda des _ var genombrottsåret för svensk idrott. Fast jag då var bara pysen, har jag i minnet, hur vi jämnåriga grabbar varenda kväll med intresse och spänning följde'den nya föreningens övningar. Det var något nytt och mycket märkligt detta att börja tävla om vem som kunde hoppa högst eller kasta längst eller springa for tast. Många tyckte det var onödigt att på detta sätt slösa med sina krafter. Det ansågs på en del håll bättre att vila krop pen, så att man kunde göra mera nytta för sig i jobbet. Men dessa idrottens antagonister blev allt färre och så små ningom accepterades den nya rörelsen. Man får inte förundra sig över allmän hetens inställning till detta sportande, då den så öppet övades på gator och Vägar inom samhället. Tävlingsbanan för löpning 100 nu var nämligenipå nuvaran de Riddargatan från Bergs till Klubben som vi alltid sa”. Vi startade' vid Bergst och målet var vid hörnet av Löfs affär. Vårt samhälle var rena idyllen denna tid. Inga bilar störde dessa tävlingar, och då sifierad lotteriförsäljning kunde klubben mins ka sina skulder med'omkring 5 0100 kr. Henry Rosendahl var tränare för seniorlagen i fotbol och Verner Karlsson ungdomsutskottets allt i allo. 1959. Invigning av Vättervallen! Serieseger i Div. 6 västra! Ny klubbdräkt i ”de rätta färgerna”, gult och svart. Av föregående års styrelse avböjde Arthur Andersson och Roland Ihrfeldt omval och i deras ställe invaldes Egon Gustavsson och Reinhold Piel. 1960. Vid årsmötet tilldelades följande fotbollsspelare klubbens förtjänstmärke för lägst 100 spelade seriematcher från år 1953: Roland Olander, Klingstedt, Yngve Flink, Östen Johansson, Gösta Gustavsson, Sture Olander, K.E. Carenborn, LE. Wagell och 'Ove Hansson. Standar för gagnande och långvarig ledarverksamhet: Henry Rosendahl, Holger Gustavsson, Arthur Andersson och K.E. Klingstedt, Ödeshögs kommunalnämnd hade isbaneproblernet uppe vid ett av sina sammanträden. Beslutades att kontakt skulle hållas med ÖIK för eventuell samordning med dess intressen i samma ärende. Kommunens kontaktmän i frågan, Nils Ek och Albin Ro säll. Ny "Ödeshögspokal” uppsattes. Årets inteckning gick till Borghamns IF. 12 1961. Vid årsmötet, som hölls i Godtemp largården, omvaldes Per Carlsson till ordföran de. Övriga styrelseladmöter för 1961 blev Egon Gustavsson, kassör, Klingstedt. sekr., Hans Andersson, v. ordf. och Reinhold Piel, v. sekr. Före årsmötet utgavs en klubb tidskrift, “ÖIKrunor”, skriven och illustrerad av K.E. Klingstedt och Reinhold Piel. Med lemsbladet innehöll inbjudan till årsmötet, medlemsmatrikeln, styrelsens och sektionernas verksamhetsberättelser samt revisorernas berät telse. Till det mest glädjande under året får ungdomsutskottets arbete räknas_ Två pojklag anmäldes till seriespel och dessutom hölls en ”kvartersserie” för pojkar, 1113 är, igång. Tränare för pojklagen var Sven Gustavsson. 1962. Årets styrelse: Stig Axelsson, ordf., Egon Gustavsson, kassör, Klingstedt, sekr., Hans Andersson, v. ordf. och Reinhold Piel, v. sekr_ Årets verksamhet och beslut inom klubben är i färskt minne och skall inte beröras i vårt plock i ÖIKprotokollen. Undertecknad får som avslutning till önska vårt kära ÖIK en mycket hög ålder utan åldringssymptom. K.»E. KLINGSTEDT de alltid hölls på kvällarna så förekom överhuvud taget ingen trafik att tala om. Övriga tävlingar och träningar hölls på "idrottsplatsen", som hyrdes av Axel Sa muelsson i Klockargården, och som låg "bakom Finas". Fina var städerska på Sydbanken och bodde i en stuga, där nu mera Helge Ridström har sin villa. Var för jag nämner Fina beror på att vi hade mycken värdefull hjälp av henne vid alla de fester, som klubben anordnade på planen. Hon kokade kaffet i sitt kök. och hjälpte oss på alla vis. För övrigt hyrde klubben hennes ved och förråds bod till materialbod och omklädnings lokal. För att återgå till idrottsplatsen, så låg den alltså där Ridströms tomt, Hemgårds gatan och Ola Erlandssons tomt numera ligger. Planen var inte stor, därför kunde huvudsakligast hopp och kast utövas. För längre löpning var landsvägen en bra bana. Någon fotboll var aldrig tal om att kunna spela. Ibland sparkades visser ligen litet boll mot ett mål, men allmän na idrotten var allenarådande. Detta förs ta år anordnades inga protokollförda täv lingar vad jag kan minnas, utan träning en var enda formen för tävling. Mitt första minne av en tävling är från en klubbmatch i Vadstena 1915. Många var de dråpliga poänger, som är förknippade med denna match. Som skol grabb i Vadstena var det en upplevelse att se idrottspojkar hemifrån och hur de skulle göra sig gällande. Här bör näm nas, att skoleleverna på den tiden var helinackorderade i stan och ej som nu mera dagligen fick resa mellan hemmet och skolan. Som rumskamrat hade jag Arvid Werner, likaledes ödeshögsgrabb och boende i gamla sparbankshuset, som numera är bortrullat. Vi tränade mycket tillsammans. Werner, som gjorde 11,2 på 100 in, är numera överläkare i Väster vik. Jag nämner detta om Werner, därför att vi två hängde efter ÖIKgrabbarna hela dan, då de var i Vadstena. Lagledare var Axel Hultman, sträng men inte alltid respekterad. Hultman hade plats hos Emil Johansson, var skick lig esskornettspelare i skyttegillets mu sikkår, efter vars tutande alltid dansen tråddes på klubbens fester. jag måste nu räkna upp några av ÖIKlaget. De som placerade sig främst var Hugo Axell, Gunnar Strid, Martin Augustinsson och Gottfrid Andersson. Relativt goda resultat nåddes vid täv lingen och flera priser togs av våra grab bar. Gunnar Strid blev etta i diskus på ca 2,8 m och tvåa i kula. Augustinsson blev tvåa i stav och Axell tvåa i höjd. Klimax på tävlingen blev dock löpning 1500 m. Ödeshögs stjärna var Gottfrid Andersson. Tävlingen hölls vid Tyck lingenviken, där Vadstena hade sin plan. Inga löparbanor fanns. Löparna sprang __ Vi lyckönskar IVz'g/øs Radio, TV, CyéeZ o. Spormffär Bensincemrdlerr Ödes/øög AB Bil o. Motor Ödes/øög Kajlz'rrgs Möbelaffär N ordz'séd Möbelfabrikermz Ödeshögs Möbelkompømi AB Sigfrid Kullerstrand Konsum Ödeshög Östgöta Correspondenten Att ”sd/ja” idrott Vid ett jubileum som detta vill man gärna blicka tillbaka på de år som förflutit sedan begynnelsen. Man vill gärna stan na upp ett ögonblick och skänka en tack samhetens tanke åt de goda krafter som i denna sydvästra del av landskapet för femtio' år sedan var framsynta nog att inse idrottens betydelse för individen och samhället. Vi tackar dessa pionjärer för deras insatser. Förvisso var arbetet inte enkelt och lätt och är det inte heller i dag, men pionjärernas arbete har burit frukt och gör det även nu. Under de femtio år som förflutit se dan Ödeshögs Idrottsklubbs bildande och fram till våra dagar har karaktären av idrottsutövandet förändrats. Från att ha varit ett fåtals exklusiva nöje har idrotten blivit var mans rättighet och föremål för de mångas intresse. Idrotten har bli vit ett behov i samhället på ett sätt som dessa pionjärer säkerligen icke kunde tänka sig. Idrottsrörelsen i dag samlar lika många ungdomar som de övriga ideella organisa tionerna tillsammans. Dettahinnebär ett ansvar för alla som inrymmes i den stora idrottsfamiljen, ledare som aktiva. An svaret är dubbelt : ansvar mot idrottens idé och ideal som sådana, ridderlighet och kamratskap; ansvar gentemot det sam hälle vi tillhör och på ett påtagligt sätt kan forma genom våra medlemmar. Ingen idrottsledare tvekar i dag att iklåda sig detta ansvar. Resultaten visar detta. Man kan helt visst många gånger misströsta och önskar att samhället skulle på fotbollsplan och rundade målen, var vid varje varv blev ungefär 150 meter. Vadstenas ess, känd under namnet Frasse Vinterkalle, var fruktad och tippad som vinnare. Frasse skulle aldrig med fram gång ha blivit målvakt _ någon mera hjulbent grabb har jag aldrig sett. Han liksom rullade fram då han löpte. Nåväl loppet kom igång, men efter några varv blev funktionärerna oense om varvräk ningen och kom riktigt i luven på var andra och glömde bort löparna, som nog sprang flera varv för mycket. Till slut avblåstes loppet och Gottfrid dömdes segrare. Allt blev lugn och försoning, och tävlingarna avslutades med prisut delning. Hemresan blev visst sen. Vi 14 grabbar hade emellertid haft en härlig och spännande dag, som mycket bidrog till att vi såg fram mot tider, då vi själva skulle kunna hedra vår klubb i sådant här sammanhang. För min del var jag senare många gånger i skolstaden och tävlade, inte utan en viss framgång. En gång erövrade jag t.o.m. ÖstgötaBladets hederspris till bäs te man på plan. Det var en härlig tid. Nog borde väl klubben ännu kunna odla den fria idrotten, som jag försäkrar trots allt skänker den största tillfredsställelsen om man har haft en framgång. Grattis ÖIK. GAMMAL öIKARE V4.›:_ Ungdomrproå/emm tränger på Ett halvt sekel i idrottens tjänst, det är en stor idrottsmannagärning, och nu har även ,Ödeshögs Idrottsklubb inträtt i den förnäma församling av östgötaklubbar, som passerat de första 50 åren. Öster götlands Fotbollsförbund tager av sig hatten och säger Har den äran. Men vi vill också lyckönska klubben inte bara till de 50 åren, utan för det sätt på vilket ledargärning och aktiv sport be drivits under denna långa tid. Det är mig också angeläget att få sän da massor av välgångsönskningar för kommande år. Särskilt hoppas jag att klubben i framtiden skall ha gott om ledare som kan hjälpa till och fostra inte bara klubbens topp utan också klubbens bredd. Ledargärning har alltid varit be tydelsefull men kommer att bli det än 1 mer när vi vet att ungdomsproblemen tränger på och när vi vet att mer fritid står till människans förfogande, mer fri tid att nyttja på ett bättre och riktigare sätt. Lycka till! Eder GUNNAR ERICSSON Visa än större förståelse än som oftast är fallet. Men är det så, kanske orsaken del vis beror på att idrottens representanter uraktlåtit att informera samhällets be slutande organ om idrottens stora och viktiga uppgifter, om problem men inte minst om idrottens möjligheter att med verka till att lösa några av samhällets egna många problem. Idrottsledaren har här en samhällsuppgift som är viktigare än mången tror. Det gäller för honom att “sälja” idrott till alla de organ som i någon form sysslar med ungdomsfost rande verksamhet. De stora ungdomskullarna i dagens samhälle är en källa till glädje för en sann idrottsledare. De ger honom möj ligheten att nå ett större antal ungdomar och ge dem en sund inriktning av fri tiden. Säkert finns det också bland dessa ungdomar lämpliga ledarämnen, som man rätt snart kan ge uppgifter och som, om de sköts väl, efterhand kan lösa mer och mer kvalificerade sådana. Om vi icke tillvaratar denna möjlighet kommer vi icke' att kunna lösa våra uppgifter på längre sikt. På Ödeshögs Idrottsklubbs 50årsjubi leum tackar Östergötlands Idrottsförbund för de gångna årens värdefulla insatser för idrottens främjande i Ödeshög och i Östergötland. Vi tillönskar klubben, dess ledare och aktiva, en lyckosam framtid på de idrotts liga vädjobanorna och funktionen som en aktad och respekterad medlem i sam hället. Ödeshögs Idrottsklubb utgör en värdig medlem i den östgötska och svens ka idrottsfamilj en. Med idrottshälsningar AND . E RIKS ON 15 »73" Från Vallennallen lill Râsnna'a. .. Rubriken för onekligen tanken till en reseskildring. . . Vi ska också mycket riktigt ut och' resa. En ganska lång färd från fotbollens div. VII till den hägrande allsvenskan. Som reseledare och ciceron har vi ÖIKgrabben Yngve Flink, som hitintills är den ende “Ödeshögaren” som lyckats genomföra denna långa och besvärliga vandring. .Det behövde icke i rubriken stått Vättervallen och Råsunda. Riktigare hade det kanske varit att tala om en äng, vilken som helst, där ett gäng grabbar med fyra stenar markerat de båda målen och drömmande om kommande stordåd, till sina föräldras förfäran, dagen lång slet skor och kläder. Det är väl ändock så ungefär som alla fotbollskarriärer bör» jar... så ock Yngve Flinks. Råsunda kunde lika gärna utbytts mot ett nybyggt pampigt Ullevi, det gamla ärevördiga Stockholms Stadion, där de robusta tegel tornen än i dag minner om de svenska storhetsdagarna vid Olympiska Spelen för 50 år sedan. Det kunde stått Norr köpings Idrottpark eller kanske Jönkö pings Södras egen Stadsparksvall, en utav de vackraste fotborllsarenor i landet... ja, rubriken kunde avslutas med namnet på någon polsk idrottsplats, ty även ut ländska gästspel hör den duktige Ödes högsgrabbens minnen till. Vår reselitteratur består av ett antal klippböcker, där redan gulnade tidnings utklipp berättar huru som 15årige Yngve var med och kämpade i ÖIK:s juniorlag med stor framgång. Den första riktiga framgången bestod i att Yngve blev 16 uttagen att representera Västra Östergöt land i juniorcupen för Östergötland. Att han i detta sitt första ”stora” framträdan de också med matchens enda mål kunde avgöra fighten till “Våstras” förmån gjorde inte upplevelsen mindre. Intres sant år att ta en titt på tre utav kedjans ”män” vid detta tillfälle. ;Namnen Yngve Flink, Örjan Martinsson och Ola Elf, pojkar som sedermera visat sig värda detta förtroende som redan som 1617 åringar gavs dem. Redan som junior blev Yngve bofast i Alaget och hade trots sin ungdom stor andel i att laget flyttade upp ett pinnhål till VIan. Hela 85 gjörda mål säger serietabellen om ÖIK:s sista år i VIIan. Att en stor del av dessa hade Yngves' redan då fruktade höger eller vänsterkängor som upphovsman kan man konstatera utan överdrift. Rekordet gjorda mål på en match lär vara 10. Detta hände i en för ÖIK mycket lyckosam tillställ ning borta mot Karlsby, där slutresultatet blev 19O,›ett trots allt för hemmalaget Karlsby mycket smickrande resultat av spelet att döma. Talar man vid Yngve, om minnen från denna tid, kommer just nämnda match i förgrunden. Bland an nat fick man vid ankomsten först hjälpa till att forsla bort en del träd som fällts över planen, innan man kunde sätta i gång och göra mål. Även i VIan klarade sig Yngve och hans kamrater med den äran _ fight om tätplaceringarna redan från början. Det var här som det framstod för allt fler att ÖIKcentern var ett ämne som det gick att göra en mycket god spelare av, vilket resulterade i .en ganska flitig uppvaktningfrån “större” klubbar om hans medverkan. Förfrågningar kom från div. III och IV, och provspel ägde rum för bl.a. Linköpingsklubben Kenty, men något de finitivt “avhopp” skedde inte just då. Men allt eftersom målen rullade in i div. V1 och matchreferaten förkunnade att centern Yngve Flink visat storform, bör jade även de “riktigt stora pojkarna” att höra av sig. Att det blev ]önköpings Södra som fick ”godbiten” var vid efter tanke ganska naturligt. Pappan till ÖIK : s pigga juniorlag, skolan där Yngves plan ta rotades och visade prima våxtkraft, Arne Börjesson, var ju Jönköpingsbov, och hans medverkan vid övergången till “de gröna” var också fullt naturlig. Svenska Fotbollsförbundets gula for mulär för övergångsanmälan förkunnar med datering den 22 augusti 1958 kort och koncist: "Härmed får vi meddela, att spelaren Yngve Flink, som fn. rep resenterar Ödeshögs IK, är spelklar för Eder förening fr.o.m. den 14 november 1958." Dessa rader symboliserar i sin enkelhet ett väldigt kliv för en ung ambitiös idrottsgrabb från fotbollens div. VI till div. II. Redan i sina första vänskapsmatcher för sin nya klubb fick Yngve del av pres sens rosor. I referatet från en inter nationell kamp mot österrikiska laget Wacker läses följande: “På högerinnern _ Lycka till Yngve Flink z Jäkling Söølrar färger spelade Yngve Flink, och något mera passande efternamn kunde den grabben inte ha. För flink var han i sanning och vid många tillfällen skapade han farliga situationer vid Pelikanens kasse.” Vack ra . .. men också ord som förpliktade redan från början... Yngve ville och kunde sedermera visa att han motsvarade Arne [onanrronr Lin.: Axen å San AB Blonzrternancleln Syrenen Öa'erlzägr Kemlréa Tvätt Motala Ström: Installation; AB AB N yna'r Petrolennz Ödeshögr [inn AB Pz'lølr Foto de förväntningar man ställt på honom. En upplevelse värd att nämna är natur ligtvis den första seriematchen i div. II. Motståndet hette Fässberg. Efter 15 minuters spel kunde Yngve glädja sig åt sitt och lagets första div. IImål. En välplacerad nick var den första bekant skapen med ljudet av nätmaskorna i högre divisionerna. Att han sedan ytter ligare gjorde ett mål i sitt första fram trädande och att hemmalaget klarade sina dubbelpoäng gjorde sitt till att press rosorna ströddes ymnigt efter matchen. Att Yngve höll måttet bevisades av att han redan sin första säsong i div. 11 blev uttagen att representera Småland ilänslaget. Mycket värt att nämnas förekommer givetvis under en ung grabbs första div. IIår, men för att ta de enligt Yngve trevligaste minnena skall först nämnas den "moraliska" seriefinalen mellan Elfs borg och Jönköping. Den spännande thrillern avgjordes på hemmaplan, och situationen var den att en vinst betydde klart till allsvenkt kval. Det blev vinst med siffrorna 31, och matchens första nätrassel hade sitt upphov i Yngves vänsterkänga. Upplevelserna kommer sedan slag i slag i form av tvenne kvalmatcher mot Luleå IFK. Med nerVerna på helspänn klarades den första drabbningen med en 'knapp 21vinst. Men i returmatchen hemma blev det bättre takter. Efter att i ren utklassningsstil ha varit med och spelat ut motståndarna med hela 70 förverkligades de allsvenska drömmarna hos Yngve redan efter första året i div II. Att han sedan blev dagens främste mål skytt med inte mindre än tre fullträffar, gör inte händelsen mindre värd att minnas. Allsvenskan: Det ligger för unga fot bollsgrabbar nästan mystik kring ordet 18 a « mer ett begrepp än en realitet. Men för de pojkar, som fått förmånen att kämpa där, visar sig realiteten obönhör ligt. Vår högsta fotbollsdivision fordrar utomordentligt goda och duktiga idrotts män. Yngve och hans kamrater fanns nu i detta celebra sällskap väl medvetna om att det fordrades oerhört mycket av dem för att få vara med och leka i det ”gänget”. Det lyckades nu inte för de “grönvita” att få vara med mer än ett år _ ett år fyllt av upplevelser och er farenheter för en ung fotbollsgrabb. Naturligt kanske att man i ett sådant här sammanhang minns den första matchen allra bäst. 20 962 personer hade mött upp på Ullevi, när Yngveoch hans kamrater sprang in för att i sin första allsvenska match » enligt många ex perter “avrättas” av starka Örgryte. Yngve gick inte från sin vana att ut märka sig i nya och större sammanhang. Efter 51 minuters spel kom han och bollen i specialvinkeln, och domaren hade bara att med två signaler förkunna att ställningen nu var 11. Detta blev ock så slutresultatet i det första framträdandet. Nåväl... ”Bollen är rund” för att citera en av våra största i gamet, Gunnar Gren. Även detta fick Yngve bittert erfara under sin allsvenska visit. Och det är inte bar det roliga som fäster sig i minnet. Tillfället, då Stockholms Stadion lämnades efter förlust mot AIK med 71, hör till det som är svårt att glömma. Sejouren blev som sagt kort » ett år i det fina sällskapet, med chansen att komma igen. För att slutligen nämna någonting, som inte präglas av bittra och nervösa kamper om värdefulla seriepoäng, så framstår väl resan till Polen som en av de större händelserna. Att genom idrotten få möjlighet att resa utomlands, träffa andra människor och idrottskamrater, hör Pardo/lm korr barfota/é I början på tjugotalet vaknade intresset för fotboll inom klubben. En herre med fotboll i blodet, Lars Eliasson, slog upp sina bopålar i ”Sveriges vackraste kyrk by”, som Ödeshög kallats någonstans. Han började omedelbart verka för sitt personliga huvudintresse inom sporten. Ett fotbollslag bildades med initiativ tagaren som lagkapten. Tjrigotalets vän skapsmatcher man deltog inte i serie' spel på den tiden _ spelades mot närlig gande föreningar med fotboll på pro grammet. Anteckningar om de följande årtiondenas fotboll finns bevarade och ur dem skall göras några axplock. Dessa vi sar att ÖIK under hela sin tid med fot boll på dagordningen dvalts i fotbollens s.k. “träskmarker'i Trots detta har några verkligt fina “lirare” kommit ur klub bens led. Den mest namnkunnige är förståeligt Yngve Flink. Hösten 1951 kom ÖIK med i östgöta serien klass II västra. Man debuterade onekligen till de stora händelserna för en ung idrottsgrabb Efter att 'nu ha kommit även utom vårt lands domäner, är det dags att av sluta resan tillsammans med Yngve. En färd som i realiteten kunde gällt vilken ung framåt idrottsgrabb som helst, som är beredd att satsa och satsa hårt på sin sport. Det finns inga genvägar till fram gång, det är en sanning värd att minnas för alla. Yngve har fått erfara det. Hård träning är det enda som ger resultat. YNGVE OHLSSON med en sjätteplacering i följande säll skap: Borensberg, Vadstena, Malmslätt, Medevi, Sya BK, Björkebergs IF, Fågel sta och Fornåsa. De flitigast förekom mande i klubblaget detta år var: H. Alm, N. Nilsson, 0. Nilsson, S. Strid, B. Stre lin, K. Norrby, I. Anström, S. Alm, G. Falk, G. Book, V. Trotzig. Jubileums pokalen till 20årsjubileet 1952 erövrades av ÖIK efter finalseger över Motala Verkstads IF. Övriga deltagare var Vad stena GIF och Gripenbergs BK. Tret tiotalet uppvisar fin bredd inom fot bollen. Förutom reservlag förfogade man i mitten av decenniet även över ett ju niorlag. Några av dessa var nyckelspelare under 40talet, varför det är motiverat att presentera ett knippe 50talsjuniorer: Gunnar Ottosson Gösta Pihl, Tage Hell Ett reserøløg fran 30talet. Fm). S.E, J0 bønssøn, S. Andersson, S. Oslensson, L. Andersson, A. Algmaré, N. Kat/ling, S. Falls, H. Andersson, A. Thörnqvist, II. Kailing 00/7 Mømåer ,[9 OIKxi forna fotbollslag 1922. Laget bettotl av åtta rnanjfrtn.: K. Björk, 0, Blanøell, L. Eltaxmn (lagkapten), Gottfrid Andernon, Lindahl, Fingal Dahlberg, Joief' Krantz 05/9 Karl (lack) Anderuon Juniorlaget 1932.' Evert Jabamron, Ola Bra/rater, G. Andersson, N. Rirlrarduøn, Å. Win/Ir, Å. Blondell, R. Bengtrrøn, K. Bengtsson, Åwall, K. Angnrtnøn 00/2 T. Hellqvixt 20 Alaget z' Jlnte't av 40talet. Stående fran.: tranare S. Granbøm, B. Lago, S. Lago, H. Roxen a'abl, G. Malm, G. Karluøn, S. Franrrøn. Knärtåenøle: E. Fy/ar, L. Engtträm, S. GllIløtWJ'SOM, E. Angnrtuøn 05/9 E, KarlJJon qvist, Allan Ohlsson, Sven Lindelöf, Ola Brehmer, Gösta Lundstedt, Åke Anders son, Sven Gustavsson, Åke Blondell, Hans Samuelsson, Knut Bengtsson, Karl Augustsson, K.E. Johansson och Gösta Andersson. Serieomläggningegn var av alla tecken att döma ofta förekommande. År 1954 återfinns det gulsvarta laget som god trea i mellersta östgötaserien klass I för att fyra år senare kriga i toppen på klass IV västra. Med anledning av idrottsplatsbygget drog man ur laget ur seriespelet, trots att man vunnit klass IV året innan. Man vilade ett år och sökte sedan förnyat deltagande i samma serie. Under 40talet alternerade laget mel lan klass II och III. Trots att det inte lyckades nå längre än så torde den epo Sitnationxbild från mata/aan ÖIKJön käpz'ngx Södra på Vättervallen 1959 21 Serieregrarnd i din. VI nartrn 1959. Stående frn.: Bertil Orénrmøn (lagledare), Östen fa banrron, Roland Olander, L.E. Åberg, Stig Wettergren, Malte Friman, Arne Syren, Henry Roxendø/al (tränare), Ktingrtedt, Gärtn Gmtewrøn, One Hansson, Göte Perrron oeb G. Karinen ken kunna uppvisa några av klubbens genom tiderna bästa fotbollsförmågor. Backar av Stig Magnussons och K,G. Petterssons resning har klubben knap past förfogat över varken förr eller se nare. Ch. ToreSvensson och ytterhalven Henry Rosendahl tillhör också klubb eliten bland försvarsspelare. I “tidernas forwardskvintett” bör slutligen Torsten Pryss och Gunnar Grahn ha goda chan ser att hävda sig. Det utmärkta juniorlag, som kom fram i början på 50talet, utgjorde stommen i det decenniets Alag. Yngve Flink kom bla. från den ungdomsgiven. 1950 1952 var ÖIKfotbollen _ vad det gäl ler seniorlagen _ i sin »kanske djupaste vågdal. Man hävdade sig dåligt i lägsta 22 serien och svårigheterna att få fulltaligt lag till seriematcherna talar sitt tydliga språk. I det läget blev juniorspelarnas alltför tidiga inhopp i Alaget nödvän diga. I klass III spelade laget sedan fram till omläggningen av östgötaserierna. Ödeshög kom i den lägsta av dessa se rier och var den trogen intill slutet den slopades efter ett par år. Nästa an halt var Div. VII. Bokslutet våren 1957 gav en andraplacering men genom gynn samma omständigheter blev uppflyttning en till ”sexan” ett faktum. I det “höga sällskapet” började man vädra morgonluft och ett hittills osett träningsintresse vi sades. Man hävdade sig gott i serien andraplacering _ trots att ”sydländska” värvare mitt under pågående spelår lade Bpoj/elnget 1962, Lagledare Lars Landxtedt Apøj/elaget 1962. Lagledare Yngve Guam/.non 25 beslag på. tre av lagets bästa spelare. Yngve Flink, Göran Brehmer och Alf Spörk föll för locktonerna och har ve terligt inte ångrat sig ännu. Jönköpings Södra visade sin uppskattning genom att vid Vättervallens återinvigning 1959 ut spela hemmalaget med 81. För att i någon mån rädda 50talets fotboll och dess aktörer åt eftervärlden är det på sin plats att några laguppställ ningar från denna epok kommer med. 19551954' var dessa spelare flitigt i elden: Per Nilsson, Lars Engström, S.A. Andersson, K.E. Klingstedt, Göran Breh mer, Sture Olander, Roland Olander, Karlsson, Ingemar Strid, Yngve Flink, Stig Lago. 1955 hade lagbilden förändrats en hel del. Ove Hansson, Gösta Gustavsson, K.E. Klingstedt, Stu re Olander, S.A. Andersson, Karlsson, Gösta Söderberg, Roland Olan der, Sven Gustavsson, Östen johansson Alagsresernerna 1962. Stående frn) : C/a_ a och Yngve Flink var ettrepresentativt gång för det årets lag. ' Andra året i Div VI blev_ laget serie 'i Vinnare med tre poängs försprång till närmaste lag. Debuten i “femman” sked de i bortamatch mot Skeninge. Det blev en uddamålsförlust, och i fdrtsättningen blev det gott om den sortens nederlag under vårserien. Bottenplacering efter våromgångens slut och första matchen i höstomgången förlorades mot blivande serievinnarna _ Lemunda IF m med hela 07. Nästkommande match » 'på hemmaplan _ vände sig :bladet och Horns IF besegrades med *10»«1. Det blev inledningen till en strålande match svit, som förde upp laget från jumbo plats till en hedrande femteplacering. Sensationslaget i Div. V hösten 1960 hade följande uppställning: Arne Karls son, Gösta Gustavsson, Göte Persson, K.E. Klingstedt, Arne SYren, Göran Andersson, Göte Persson, Anders Adlerborn, Ba Andersson, Stig Wettergren, Leif Da/øl, L.E. Andersson (lagledare), Kna'stående: Kurt Wettergren, Osten johansson, Hans Karlsson, Leif Wettergren 0th Torsten Olander 24 ÖIK.'s representationslag nåramgdngen 1962. Stående frn/J Stig Johansson, Stnre Olander, Roland Olander, Malte Friman, L.E. Åberg, L.O. Johansson, Kna'stående: Torbjörn Strand, Göran Karlsson, Arne Karlsson, Leif Karlsson och Arne Syren Karlsson, L.E. Åberg, Malte Friman, Ro land Olander, Östen Johansson och Ber till Roswall. 1961 lyckades inte laget infria för väntningarna efter den lyckade premiären i den högre serien. Laget åkte ner i ' "sexan", där det spelar f.n. Sejouren bör dock ha goda utsikter att bli kortvarig, Har den äran sedan den under några år pågående generationsväxlingen slutförts. Spelar materialet av i dag är av imponerande bredd med fina fotbonllslöften i junior och pojklagsleden, varför ÖIKfotbollen har all anledning se framtiden an med optimisim. K.E. KLINGSTEDT Ödeshögsner/êen AB Ödeshögs Taxi S parbanéen Läfs Eftertra'dare W/agells Möbelaffär Östergötlands Enskilda Ban/e Firma T/annborg ÄB Emil fobanssøns fdrn/aandel 25 Idrottsp/alsåygge z' etapper Vår idrottsplats, Våttervallen, har varit föremål för två stora ombyggnader _ den första avslutad år 1957 och den senare år 1959. Det första markinköpet gjordes år 1925 (c:a 9 800 kvm), vilket utöka des med 6 000 kvm vid trettiotalets om byggnad V'attervallen är avsyckacl ur Ödeshögs Pilgård. Trettiotalets ombyggnad, vaige nom idrottsplatsen fick sin nuvarande tablå: Nyinköpt markområde 6 000 kvm för en summa av 5 225 kr. Avvägning, Gamla idrortrparil/'ørrgen 1 under upp förande 26 planering och besåning av bollplanen ut fördes av ingenjör Axel Åberg. En fullt modern tennisbana anlades, där nuvaran de parkeringsplatsen ligger. Vid motsatta kortsidan av planen uppfördes idrotts paviljong. Efter dåtida förhållanden goda hopp, 'kast och löparbanor iordning ställdes. Finansieringen avdessa arbeten bestreds dels av ett anslag från Riks idrottsförbundet på 3 000 kr., ett lån från RF på 5 000 kr. samtjett lika stort i Stora Åby Sparbank. Långt in på fyr tiotalet hade klubben ekonomiska svårig heter, orsakade av plankostnaden, och i massor av år var Folke Löf den klippa och säkerhet, som utgjorde garanti för klubbens bankaffärer. Sigvard Carlsson, Gösta Book, Herman Högberg, Knut Norrby och Göte Johansson _ numera Bergsbo ver de som hade huvudan svaret för det lyckade resultatet. Lars Eliasson var som alltid en betydelsefull kugge, när stora saker är på gång i hans kära ÖIK. Den senaste ombyggnaden började för beredas så tidigt som år 1948. Massor med frivilliga arbets och traktortimmar tecknades, men igångsättandet dröjde av olika orsaker _ ekonomiska betänklig heter, svårighetcr med matjordsanskaff ning mm. 1957 gjordes dock slag i sa ken, sedan kommunen ställt mark till för fogande till en reservplan under ombygg nadstiden. Omläggningsarbetet med boll planen och löparbanorna överlämnades till Firma Trädgårdstjänst, Växjö. Ny idrottspaviljong uppfördes vid högra långsidan med full källarvåning och med' ha..._._.,.....__._.___ _. 1 Från 1937 års invigning av Vättermllen alla moderna bekvämligheter. Paviljong bygget bestreds nästan helt av frivilliga arbetsinsatser från klubbmedlemmarna. Finnansier'ingsplanen för modernise ringen slutar på summan 85 700 kr. An slag från kommun och Riksidrottsför bund täckte 2 /3 av kostnaden, medan resterande belopp på rekordkort tid skaf fades fram genom intensiv lotteriförsälj ning. Den 26 'juni 1959 invigdes anlägg Vy från Välterøallen våren 1962 27 En vacker vårkväll 1921 drogs jag av en oemotståndlig makt till kreatursvallen (nuvarande Skolplan) där ÖIKzs fri idrottsutövande ungdomar var samlade. Snart var även jag i full gång. Där stif Løm Eliasron Milans m' Fånga! Dab/éerg 006 Kal/e Jaa/é? in; tade jag bekantskap med en hel del ung domar, som jag haft förmånen få räkna som vänner för livet. Mina prestationer i den fria idrotten var rätt bleka mot så dana bjässar som Folke Löf, Knut Björk och Nisse Nilsson mfl., men intresset och glädjen var det inget fel; på. För mig var målet att få igång fotbolls spelet, och snart nog hade vi fått ihop ett gäng på sju man, som” tränade av hjärtans lust. Helt bortglömda är väl ej grabbar som Lindahl, Fingal Dahlberg, Olle Blondell, John Wernulf, Josef Krantz och Kalle Jack. Det var ej så gott om fotbollsklubbar då, men vi lyckades som motståndare få lag från såväl Skän ninge som Vadstena, vilka vi t.0.m. vid några tillfällen lyckades besegra. Det var verkligen mycket roliga år bland intres serade och trevliga kamrater och det var med'stor saknad jag 1930 tvingades läm na ÖIK som aktiv spelare. Min högsta önskan är att ÖIK måtte gå en lycklig framtid tillmötes under kommande sekler. L. E. ningen med pomp och ståt med gäst spel av Jönköpings Södras allsvenska fot bollselva, gymnastikuppvisning och di plomutdelningar till följande huvudan svariga för planbygget: Per Carlsson, Arthur Andersson, Holger Gustavsson och Klingstedt. I. o 28 Lyckönskningar Sia och Sture Orreniur Häggsträmr Plåtrløzgerz' Stmmlr Conditori Byggmästare Eda. Årenbed Örtergötlømdr Andelrrløzéteriförening 5: En iz'llbméaå/z'oê på mina ÖIK 50 år! Ett underligt sammanträffan de. Undertecknad råkar också vara född olympiaåret 1912. Det gladde mig mycket, när jag fick brevet från ÖIKzs sekreterare, och jag vill med nöje uppfylla hans önskan en ligt rubriken härovan. Vi skriver året 1935. Jag kom flyttan de från Piteå där jag lärt en del idrott under mina skolår och ner till Ödeshög, som under många år framåt skulle bli min hembygd. Gymnastik och gymnastiska hopp hade under hela min skoltid roat mig oerhört. Vad var då naturligare än att jag genast började trä na för inomhusDM i gren och. mellan hopp 1955. Vi tränade i den lilla gym nastiksal som fanns att tillgå på skolan, och vi fick ta sats inifrån kommunal rummet, passera genom korridoren och mot hästen, som stod i gymnastiksalen. Vi tränade intensivt och det var med spänning jag blev utsedd att åka till _ Linköping och möta östgötaeliten. Täv lingen gick bra och jag hade turen att erövra DMtecken i både gren och mel lanhopp med ett tangerat östgötarekord i grenhoppet. Ja, detta var mitt första framträdande i Östergötland och jag blev omedelbart utsedd att representera vid SM i Halmstad. Jag lade mig i hård trä ning, men det blev ett dunderfiasko för min del. Jag slutade som fyra eller fem ma med ett resultat långt under mitt nor mala. Samma år blev jag uttagen att repre sentera Östergötland i stavhopp vid tri angelmatchen SmålandÖstergötland aktiva är som ÖIKcme Västergötland. Tävlingen gick i Borås och till min stora glädje vann jag på nytt östgötarekord med 3,72 m. Det gam la rekordet hade Henry Lindblad på 5,70 m. Dessa triangelmatcher kom sedan att för mig bli en årligen återkommande och för varje gång lika spännande mönstring. Jag vann 8 ggr under denna period och blev tvåa 2 ggr. Höjdpunkten var 1942, då tävlingen gick i Huskvarna och jag vann med nytt östgötarekord på jämnt 4 m. Denna höjd som under många, många år varit ett ouppnåeligt mål. Jag kan inte beskriva den glädje jag kände den dagen, då allt, lyckades. Detta rekord står sig fortfarande, men jag hoppas att Gate ergréø, Öderbägr 0:17 Orter götlømdr biltillr 'bäste Jtøøbøppøre 29 någon redan i år ska kunna hoppa högre och därmed erövra det pris en stjärn glob som jag satt upp för detta re sultat. SM gick samma år i Göteborg och jag 'blev utsedd att representera ÖIK i 'stav hopp. Det var en intensiv värmebölja, som rådde vid detta tillfälle, och när vi började tävlingen var det inte mindre än 52 plusgrader i skuggan. Ingen trodde sig om att kunna göra några resultat, men det visade sig att tack vare värmen så blev det många goda sådana. Jag blev här tvåa på 5,90 in med nytt östgöta rekord och det var en glad gosse som vände åter till ”Ösjö” den dagen. Kanske berodde det på vår nya Vättervall. Så kom kriget och alla pojkar i min _ ålder “såg Sverige med .I 4”. Min stav var dock en trogen kamrat även under dessa utflykter och alltid fanns det någon möjlighet att gräva en grop och utöva det kära stavhoppet. Tack vare den in tensiva träning i både löpning och orien tering, som gavs oss svenska pojkar un der denna tid, höll man sig alltid i ganska god form. 'Många gånger hade jag varit nära att få" representera Sverige i landskamper. Tyvärr, eller kanske jag hellre skall säga tack och lov, fanns det alltid någon som var klassen bättre än jag. 1940 kom i alla fall min tur och efter att ha blivit tvåa på SM blev jag uttagen mot Fin land. Det var Lange och jag som mötte ett par finska pojkar och jag kommer aldrig att glömma denna tävling. Man 'började på 5,60 m a nog .så högt för mig. De båda finländarna stod över och sä gjorde även vännen Lange. Jag ville inte vara sämre, och man beordrade rib ban till 5,80 m. Finländarna gick lekan de lätt över, och även Lange klarade ga lant. Så var det min tur. Jag rev. Jag rev även' nästa gång' 'och' efter en allvarlig tillsägelse från den svenske ledaren lyc 50 %. kades jag krångla mig över. Ribban dall rade dock betänkligt innan den beslutade sig för att ligga kvar. Så blev det 5,90 m. Finländarna, som hoppade först, rev bä da två, och Lange, som tidigare följt dem, gjorde likaså. Döm om min häpnad, när jag lätt och lekande klarade höjden i första hoppet. Nu grep nefvositeten mi na medtävlare och ingen lyckades, och där stod jag som segrare. En underbar landskamp. När jag nu sitter och bläddrar till baka i mina minnen finner jag att jag under årens lopp samlat 8 junior och ett 20tal seniorDMtecken; I och för sig är väl detta inte på någöt sätt någon märklig prestation. Det finns svenska pojkar, som samlat betydligt mera, men för mig representera dessa små medaljer en kavalkad av minnen och händelser. När jag tar dem ett och ett, så kan jag hur intensivt som helst uppleva varje täv ling. Där ha vi DM i tiokamp, då jag var så trött efter 1500 m, att det svart nade för ögonen och jag gled in i ett ljuvligt befriande mörker för att lagom vakna till prisutdelningen. Där är DM i stavhopp _ den gången kom jag ner så illa att man fick bära mig från gropen. Och där minnen ,i en lång oändlig ström. Här passerar ansikten revy, glada ansik ten, spända ansikten, ja, hela raden av sinnesstämningar. Kanske är det just dessa små blänkande medaljer som gör att jag kan uppleva mina idrottsminnen så intensivt och se alla mina goda idrotts kamrater så levande framför mig. Ville jag kanske ha det hela ogjort? Både ja och nej. Kanske Ville jag ha det ogjort för att åter få uppleva allt vad idrotten har gett mig. Kanske kommer jag att till en del få uppliva gamla kära minnen från Vättervallen söndagen den 3 juni i år. Med idrottshälsningar GÖTE BERGSBO Plac/é ar frz'z'dralfem lá'a/z'rzgsprololêoll Klubbens första tävling är daterad till 31 augusti 1915. Resultat: Löpning 100 m: 1) Arvid Werner, 15,4 sek.; 2) Hu go Axell. Höjdhopp: 1) Hugo Axell, 145 cm.; 2) Gunnar Karlsson. Kula: 1) Hugo Axell, 9,60 m; 2) Gunnar Karls son. Längdhopp: 1) Oskar Pettersson, 550 cm; 2) Gunnar Karlsson. Tresteg: 1) Oskar Pettersson, 10,91 m; 2) Hugo Axell. Stavhopp: 1) M. Augustinsson, 235 cm; 2) Gunnar Karlsson. Löpning 400 m: 1) Hugo Axell, 1 min. 9 sek.; 2) Gottfrid Andersson. Spjut: 1) Hugo Axell, 2) Gottfrid Andersson. Löpning 1500 m: 1) Gottfrid Andersson. Segra re sammanlagt i tävlingen blev Hugo Axell, som fick H. Westerbergs heders pris. Vid tävlingar .i Vadstena samma år GIKgrabbar i Borgbammterrängen 1932 tog samme man pris för sex andraplace ringar. Den första terränglöpningen ägde rum den 11 maj 1919. Segrare blev Knut Björk. Folke Löf syns för första men inte sista gången i tävlingsprotokollen. Han segrade i klubbens första femkamps tävling med 8 poäng. Klubbens störste idrottsman under 20talet. År 1925 segrade Hugo Wigh i ÖIK:s första skidtävling. Juniorsegrare blev K. E. Falk. ÖIK utmanade Boxningsklubben till tävlan i den första s.k. "stadslöp ningen”. ÖIK:s lag: Nils Nilsson, Fol ke Löf, Knut Björk, Gottfrid Andersson, W. Berglöw och Lars Eliasson. Vid ju niormästerskap i Linköping blev Folke Löf 2:a i kula och spjut samt 5:a i tre stegshopp. Klubbens första friidrottståv ling mot Vadstena GIF år 1924. Utbytet fortsatte de två följande åren med Vad stena som segrare i samtliga möten. Från 1926 års klubbmästerskap kan nämnas: 100 m: Nils Nilsson, 12,5 sek., kula: Gunnar Olsson, 852 cm, höjd hopp: Torsten Palmer, 149 cm. Klubb mästare år 1927: 100 m: 0. Lokrantz, 12,6 sek, kula F. Löf, 10,07, höjd: O. Roos, 143 cm, diskus: John Palmer, 29,44, längdhopp: O. Lokrantz, 521, spjut: 1) O. Roos, 35,25, 2) F. Löf, 34,50. 4 1928 tävlade man mot Gränna AIS om en vandringspokal och segrade med 10490. I en skidtävling år 1929 seg rade en senare inom cykelsporten riks bekant herre vid namn Bernt Carlsson. De närmast följande åren fick gymnasti ken en uppryckning, sedan' ryttmästare H. Esseen besökt Ödeshög och propage rat för sporten i fråga. Vidare kan om nämnas att man deltog i östgötaserien i friidrott. Rekorden putsas dessa år gång på gång och Folke Löf håller i trettiota lets 'början nio klubbrekord, av vilka Öderbog zmt pâ 40lalet 52 hans 32,19 i diskus och 41,64 i kula bör omnämnas. Åren 19321933 finns inga Protokoll bevarade, medan 1934 redovisar följan de: Lennart Andersson satte vid tävling i Vadstena klubbrekord på 800 in med tiden 2,14,6. Senare under året ännu ett klubbrekord av Anderssonrpå 1500 m med tiden 4,30,8. Årets 400 mrekord satte Harald Andersson med tiden 58,7. Seger blev det mot Hästholmens IF med 9356, varvid H. Andersson för bättrade sitt personliga rekord på 100 och 400 In med tider på resp 11,8 och 57,9. Den 9 september triangelmatch i Ödeshög mellan Skänningehgödeshög och Vadstena med resp. 142,5, 140,0 och 128,5 poäng. I april 1935 'blev Ödeshög tvåa i lagtävling i terränglöpning, anord nad i Borghamn. Lennart Andersson blev individuell segrare. " Lennart och Harald Andersson syntes mycket i tävlingsprotokollen. Söndagen den 19 maj deltog ÖIK i Skänninge runtstafetten och vann i stark konkur rens klass C. Triangelmatchen den 31 juli 1935 vann Ödeshög med 84,5 p före IK Vätterpojkarna, Motala, som hade samma poäng men färre förstaplacering ar. Gränna AIS nådde 82 poängHårt och spännande var det och flera nya re kord såg dagens ljus. Den 1516 juni deltog Göte Johans son (Bergsbo) i tiokampsDM i Linkö ping och blev där andre man, men han lovade då att komma åter. Vid na tionella tävlingar i Boxholm den 21 juli vann Göte stav på 3,60 och vid lands bygdstävlingar i Gusum den 4 augusti 1935 deltog han och Lennart Andersson, varvid Göte tog tre första och en andra placering varjåmte ÖIK i lagtävlingen blev trea. Vid internationella tävlingar i Norrköping den 6 augusti satte Göte nytt östgötarekord i stav med 370 cm, varvid han blev andre man efter ameri kanen Sefton. Göte Johansson blev distriktsmästare i stav och vid SM den 2425 augusti blev han fyra i samma gren. Vid triangelmatch i Borås den 18 augusti vann Göte stav och förbättrade Östgötarekordet till 372 cm. En triangel match i Ödeshög den 15 september vann hemmalaget före Boxholms IF och Mjöl by AI. I en klubbmatch 1936 tog Box holm revansch och vann över ÖIK med 56 mot 46 p. Vid internationella täv lingar i Sävsjö vann G. J. stav och blev tvåa i spjut med 53,52, vilket var nytt klubbrekord. DM i tiokamp i Motala vanns av Göte på 5692 poäng. Vid landsbygdsDM i Skänninge den 26 juli deltog från Ödeshög elva tävlande, vilka tog ett flertal första och andraplacering ar. Göte Johansson blev distriktsmåstare i stav vid tävlingar i Norrköping på 360 cm. En klubbmatch i Gränna mot där varande klubb vanns av ÖIK med 105 p mot 99. Vadstena vann en match på hemmaplan över ÖIK med 81 p mot 55 för Ödeshög. Nytt östgötarekord i stav sattes av Göte Johansson vid tävling ar den 13 september i Motala med 376 cm, varvid han blev tvåa efter fyrame tersmannen W. Lange, Karlskrona. Sista klubbmatchen 1936 gick mot Skänninge IK, som vann med 9678. År 1937 'börjades med en terränglöp ning ,i Borgharnn, där tre man från ÖIK startade och där Lennart Andersson pla 50åringen gratuleras AB Blondellr Öderbögr Festvåning Bil AB Axel Fzmdz'n AB Öderløägr Snickeriføzbrirê Åke117mm. leden tagen vid Lømdrbygdr märterréøzpel z' Öderbög v cerade sig som tvåa. Vid tävlingar, av hållna i samband med invigningen av idrottsplatsen, kan nämnas, att Göte Jo hansson vann 100 m på tiden 11,6, att han kom tvåa i stav. på 3,60 och fyra i spjut med 46,12 m. Vid fortsatta täv lingar på hemmaplan löpte Allan Ohls son 100 m och kom trea med 12,1 sek. Stavhoppet vanns av Bo Ljungberg, iMal ÖstgötaBladet Byggmärtdre Ivar Landin ' Byggmästare Evert Olander Bertil Karlrrønr Lørtbz'lråéerz' 53 mö AI, med Göte som tvåa. Vid sam ma tillfälle hoppade Göte Johansson 5,96 och Lennart Andersson 5,71 i längd. Göte Johansson blev tvåa vid tävlingar i Åtvidaberg på 3,60. Vid finalserien i Norrköping vann Göte J. stav på ?5,80: östgötarekord och kom tvåa i spjutkast ning på 51,49. Åke Gustavsson (Winor) hade nu även börjat att syssla med stav hopp och blev trea i Linköping på 520 cm. Vidare ser vi att Göte Johansson vid SM i Göteborg blev fyra på det nya klubb och östgötarekordet 590 cm. Det var den 29 augusti 1937. I Tranås kom Göte Johansson och Åke Gustavsson etta resp. fyra i stavhopp. Åke Gustavsson kom på andra plats i tresteg på 12,55 i Boxholm. 1958 kom ÖIK:s lag trea i Skänninge runt bland tio deltagande lag. Samma år kom vår bäste längdhoppare Åke Gus tavsson med i protokollen och hop pade 6,18 i Boxholm. Gösta Arvids son tävlade i Uppsala: 100 m 12 sek, 1500 m 5,05 min., längd 5,50 m, diskus 24,47. Vid internationella tävlingar i Stockhölms 'Stadion deltog Göte Jo hansson med .som han själv skrivit ;'i pro tokollet "dekigt" resultat. Han hade fint sällskap av bl.a. ettan Waroff, USA, på 4,27 rn och Ärma, Estland, 4,00 m. Själv kom_ han på femte plats med höjden 5,60 m. Vid en klubbmatch mot Skänninge på Vättervallen segrade gästerna med 55 poäng mot 47. Åke Gustavsson blev vid nationella tävlingar i Linkö ping fyra i tresteg med 13,29 m, som även blev nytt klubbrekord. Han nådde även 3,40 m i stav innan säsong ens slut. Vid match på Vättervallen i Östgöta serien mot Boxholm satte Göte J. nytt klubbrekord_ på 200 m med 24,5 sek., medan junioren Ola Wagell vann samma distans på 25,8. Å Vättervallen var det 54 också DM i femkamp i juni 1959. Ödes hög representerades av Allan Ohlsson, vilken slutade som fyra i protokollet med 2052 poäng och nytt klubbrekord. I Öst götaserien klass C tävlade Vadstena Ödeshög, vilken match Vadstena vann med 5250. Där förbättrade Göte Jo hansson sitt ZOOmetersre'kord med en tiondel till 24,4 sek. I rekordtabellen efter 1959 kan vi ta några exempel: löpning 100 m Göte Johansson, 11,5 sek, höjd, samme man, 170 cm, längd, Åke Gustavsson, 6,48. Folke Löfs kulrekord från 1924 löd på 11,64 m. Sedan får vi lov att hoppa till 1942 i böckerna för att den 7 juni vara med om jubileumstävlingar på Våttervallen, där protokollet citerar tidningen Östgö ten, som bl.a. skriver, attpubliken som var ca 800 fick se fullgoda prestationer av Arne Ahlsén, en “Malung Olsson” och inte minst av ödeshögssonen Åke Gustavsson (Winor) som segrade i längd med det mycket goda resultatet 6,68 m. I Linköping skötte sig Åke G. fint och snyggade upp sitt rekord och tog en första plats i tävlingen med 685 cm. Vid DM i Norrköping segrade Göte Johans son i stav på 5,70, Åke Gustavsson i längd på 6,71 moch samme manblev tvåa i tresteg med 15,46 m. Det var 1942 i Huskvarna som Göte Johansson satte sitt .östgötarekord på 4,00 m. Från 1943 kan nämnas, att Åke Gus tavsson vid tävlingar i Ödeshög hoppade 6,69 m i längd och Göte Johansson 5,60 m i stav och att ÖIK kom sjua i klass II Ödeshög runt. Ja, sedan får vi bege oss fram till 1945 för att få några plock ur det årets klubb mästarelista: 100 111 Per Carlsson 12,2, sek, 400 m Gösta Ohlsson 59,9 sek, längd Gösta Johnsson 5,20 m, höjd Gös ta Ohlsson 1,45 in. Här börjar. en ny generation _ med kanske inte så lysan ÖIK satsar på ungdomen Juniorfotboll förekom redan på trettio talet, men något ordentligt ungdomsar bete inom fotbollen förekom knappast före mediet av 40talet. ' v Den som först tog itu med uppgiften att skapa ett organiserat ungdomsarbete var Sven Hektor. Han var ungdomsfot bollens tränare och ledare åren 1944 1947. Efter Hektor tog Arne Börjesson vid. En kämpe och ungdomsledare av format. Under hans tid i ungdomssek tionen stod ÖIK:s pojk och juniorfot boll i topp inom västra Östergötland. Börjesson var ledare fram till år 1957. Nu skall nämnas, att han inte var ensam att skapa dessa framgångar. Medhjälpa de prestationer som sina föregångare men som efter energisk träning kommer att redovisa en del goda resultat. Sålunda utraderade Gösta Ohlsson Al lan Olssons 1959 satta klubbrekord i fem kamp. Han lyckades även “putsa” A. Olssons diskusrekord. Sven “Pysen” Gus tavsson var begåvad med den naturliga spänst, som kunnat föra honom långt i hoppgrenarna, om han planmässigt gått in för friidrotten. Nu var han i stället en ypperlig fotbollsmålvakt. Vid en klubbtävling tangerade han klubbrekor . det i höjdhopp. I övrigt var Gerhard Strand en av klubbens bästa i den grenen under senare delen av 40talet. Nytt klubbrekord på 100 m, som fortfarande gäller, satte Arthur Andersson vid krets mästerskap i Vadstena 1947 med 11,4. Ett antal r”stadslöpningar" hölls, men ty värr finns inte tävlingsprotokollen kvar från desamma. Vid tävling mot Norco pensarna från' Norrköping 1946 segrade Ödeshög med 1 poäng efter den avgörande stafetten 100+200+300+ 400 m. Stafettlaget bestod av Per Fredriksson, Arthur Andersson, Lars Birgersson och Sture Wallin. De täv lingar man deltog i under senare delen av årtiondet inskränkte sig ' till ett' fåtal klubb och kretstävlingar. Gösta Ohlsson var eldsjälen i försöken att återuppväcka friidrotten men alltmer märktes, att den var på kraftig retur. 1952, då förresten olympiafacklan bars genom samhället av Eive Engwall och Lars Birgersson, kan sägas vara slutet på en lång och aktiv friidrottsera inom Ödeshögs IK. Sedan dess har sektionen tyvärr inte varit i arbete. Att förmågor finns, det har en Bjarne Andersson med eftertryck visat inte bara i sin favoritsport skidor. Med organiserad friidrott inom klubben hade helt, visst denna strålande allroundbegåvning inom den allmänna idrotten kunnat vara *till samma rika glädje inom ÖIK:s friidrott som han varit i skidor inom Ödeshögs Skidklubb. En omsvängning mot förnyat friidrotts intresse inom klubben har dock inträtt och lämpliga ledare är eftersökta. Det finns intresse och plats för friidrotten i dagens Ödeshög och inom ÖIK, som i denna idrott har sin upprinnelse: ^ ARTHUR ANDERSSON 55 Harr tålde Serafim åta.. Bernt Carlsson från Svemb och Ödeshög började sin bana som stjärncyklist på en helt vanlig cykel på landsvägarna i sin hemtrakt. Sina första tävlingsresultat gjorde han för ÖIK och sedan gick vä gen snabbt upp mot idrottens höjder. Han tävlade för Mjölby CK och CK Hymer, men det var i Hammarby han nådde sina största segrar. Ett citat från Östergötlands Idrottsför bunds jubileumsskrift 1957 ger den allra bästa beskrivningen på Bernt Carlssons väg till de stora framgångarna: “Öster götland har däremot ingen cykelindustri i stil med Stockholm och Uppsala och därför fordras det mycket mera av våra pojkar för att lyckas. Men trots allt är det inte omöjligt, det visade Bernt Carls son, som fullkomligt på egen hand ut bildade sig själv till toppman i svensk cykelsport. Vi skulle uppriktigt önska, att östgötacyklisterna greps av samma hänförelse, som 'bar den storartat ambi tiöse bondpojken från Ödeshög fram till ren Sven Carlström lade ner mycket tid inom sektionen och stödde även ekono miskt verksamheten. Verner Kørlrron 56 1957 övertog undertecknad arbetet med ledningen av ungdomsverksamheten. En 'besvärligare tid inträdde nu. Inte så att ungdomarna svek utan av den orsaken att grannföreningarna lade ner sin ung domsverksamhet. Utbyte av matcher var svårt att ordna, varför det blev nödvän digt att skapa ett "surrogat" för 'pojk lagsserien. Ersättningen blev "kvarters fotbollen", en mycketbra lösning i den situationen. Från år 1961 har Sven “Pysen” Gus tavsson verkat som ledare och tränare. Personligen tycker jag, att ÖIK är att gratulera till detta val, då få torde vara så lämpliga till denna sySSla som *'Pysen”. Till 'sist 'vill jag ge nuvarande styrelse en blomma för att de satsar så hårt på ung domen. Det är lättatt förstå att det slu kar massor med pengar att driva en så omfattande ungdomsrörelse, men jag är säker på att 50åringen ÖIK med detta satsar på rätt häst. VERNER KARLSSON M gir? Vår bygd' Ödeshög med omnejd _ har alltsedan gamla tider ständigt före tett en brokig och rikhaltig flora av för eningar och organisationer för högst olika ändamål och avsikter. Det är då helt svenskt mästerskap och olympiska heders uppdrag. Vi minns hur det skrattades i medelmåttornas led åt den ganska tafatte junioren Bernt Carlsson, som dök upp i Mjölby CK våren 1929, åt hans fan tastiska vetgirighet på allt som rörde cy kel, hur han pumpade storstjärnorna och försökte lura av dem deras träningshem ligheter. Bernt Carlsson gick sin väg fram och nu skrattar man inte längre åt en pojke, som gick ,in med hela sin kraft för att bli något . och lyckades!” ÖIK:r färrte heder:ledamot Bernt Carl: 5072 framför sin imponerande prirmmli'ng naturligt att ungdomen även den har velat vara med och dra sitt strå till stac ken. Så gjorde även de för idrottsliga färdigheter intresserade ynglingarna i Ödeshögs lilla samhälle. och bildade Ödeshögs Idrottsklubb, när seklet var ungt och idrottsrörelsen svepte fram som en stormvind över den svenska landsbyg den. Året var 1912 en händelse, som ser ut som en tanke Stockholmsolym piaden, sommarolympiaden, och i Ödes hög samlades idrottsungdomen för ädel tävlan och fostran inom den nystartade idrottsklu'bben. I dag har ynglingen blivit man med femtio år på nacken, men är alltjämt lika verksam och en av de mest livskraftiga bland våra föreningar, trots varande en av de äldsta. Och inte att undra på! Ädel strävan och okuvlig kampvilja samt osviklig tro på framtiden och den för måga, som finnes inom idrotten att fostra och dana, ger inte plats “för förgubbning till varken kropp eller sinnelag. Här är det ungdomen, som bestämmer var skå pet skall stå för att rörelsen skall kunna leva. vidare och bestå. Att äga en ungdom med en sådan målsättning skall vi alla i Ödeshög vara glada över. Understundom har väl även idrottsklubben a_ och underligt vore det väl annars haft sina mörka". stunder när det gällde idrottsplatsbekymmer och finanser och så är det väl alltid inom våra idrottsföreningar, men den har all tid sett framtidenan med ljus 'tillförsikt och burit sin fana högt. För kommunens del, särskilt på senare tid, har förtroende 57 Albin Rørbiill, kommunalfullmäkziger om' förande männen börjat tänka om och ställa era forderliga medel och stöd genom anslag och lån till klubbens förfogande så att idrottsplatsen i dag är av ganska god beskaffenhet. Större förståelse från kom munalmännens sida har gett och kommer i framtiden att ge idrottens folk de rik tiga resurserna. Men hade inte ÖIK:s medlemmar själva visat de rätta takterna och tagen samt det brinnande intreSset, som är en absolut nödvändighet för att lyckas, hade inte den efter våra förhål landen stora ombyggnaden av planen kunnat komma till stånd. Vi gav vid det tillfället från den kommunala sidan vårt fulla förtroende och Våra förvänt ningar har blivit helt infriade. Men även lite ris sådant skadar inte bland alla rosorna. Tyvärr har den allmänna idrotten helt kommit i skym 58. undan, en av kommunen under förra sommaren anställd idrottsinstruktörs alla ansträngningar till trots, och nu är det bara fotbollen, som tycks dominera. Låt oss därför ställa den förhoppningen, att den helt utbyggda grundskolan med sina äldre årgångar elever kan ge denna del av den idrottsliga verksamheten nytt friskt blod och nya kåmpatakter, så att den allmänna idrotten går en ny stor tid till mötes i Ödeshög, där så många fina idrottspojkar tränats och danats och vun nit nationell ryktbarhet till klubbens sto ra ara. Att ej heller Vintersport som bandy och ishockey kunnat bedrivas i vår ort är också synnerligen att beklaga och här har nu idrottsklubben tagit ett nytt inil tiativ för att med kommunens medverkan kunna lösa detta gamla problem. Med den goda vilja och de friska krafter, som nu finnas inom klubben, gives stora för utsättningar för att isbanan blir färdig redan till vintern, och de löften, som gi vits från kommunens sida, kommer att stå fast. Och det vore väl en fin present på jubileumsåret. Som representant för Ödeshögs kom mun mä givas mig den friheten att hylla ÖIK, att uttalaikommunens varma tack för uppoffrande och oegennyttigt arbete, som styrelse och sektionsmedlemmar un der årens lopp lagt ned, och för det sätt, som ungdomen omhändertagits, för att ge god kamratanda och meningsfyllt in ' nehåll åt en fritid, som annars säkerligen' skulle använts åt mer eller mindre onyt tigt sysslande. Må idrotten växa sig allt starkare i vårt samhälle välfärden och den sti gande levnadsstandarden till trots _ och må fostran av sunt uppväxande släk te med handlingskraft, fysisk spänst och redligt sinnelag vara ledstjärnan för all .idrottslig verksamhet. ALB IN ROSÄLL