Östergötland och Skåne under 1100-talet

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

earn” corrkn 1:oc: szÅnn UNDER imoTALET Av amanuensen fil. lic. William Anderson. 6ÄRTRYCKURÖSTGÖTEM KA GA Den_ 1 september 11455 .var en hög' tidlig dag i Lund, den nordiska ärke biskopsstadcn. Då. invigde nämligen ärkc'hiskrop Eskil den ;sedan omkring' fyra decennier under uppbyggnad varande domkyrkan åt Maria och d. hiel. Laurentius. Bland de narvarain de stvorinannen och andliga helnnno sig' även ett antal biskopar: den lön drivne Herman ?rån Slesvig, Ödgrim från :Skara och Gile från Linköping". Den senare invigde. högra altaret åt martyrerna Vincentins och Albanus, vilkas nelizker jämte en stor mängd andra helgons inllades i altarets re Näzsttöljande årsdag in rig'dc ärkebiskopen .själv det Vänstra lik göm ma. altaret åt martyrerna Stolanus ooh Mauritius, och därmed synes dom kyrkan i huvudsak varit färdig. Vad som återstod var VläSthX'tlElt, vilket att döma av *bevarade reliofer som suttit i portalernas tympana » en välsignande Kristus och en ärke bråda kante anonyma stenniästaren Maje åing'ell, utgångna ur den be statis verkstad _, måste varit till sin nederdel uppfört omkring' 1150. Därpå tillkomma :de lbåda tornen un der de följande decennierna 'fram till c:a 1170. Det alllmänna antagandet att iirkerhviskop A'bsavlon skulle upp fört skulle stått färdiga först. omkring* 1200 samt att Ahsalon speciellt skul *de båda västltornen, att dessa OCH nnss MÅLNINGAR. le intresserat sig för tornliy 'bandet vid de skånska lantkyrkorna. är för felat. Redan under 1000talets sista .de cennier och början av 110Oizilet_11pp stod på den skånska landsbygden en stark lust att bygga stenkyrknr. Det 'kulturella biskop Asker och senare 'Eskil har uppsving'er under ärke åiven påverkat lantkyrkohyggandel och de gamla trakyrkorna ha rivits samt ersatts med fasta, .småning om allt. sm'åickrare stenkyrkor av en rikedom, som den skånska arkitek tuuhistorien icke Iförnt kunnat upp visa. Det iir en andligt _iiisande tid, under vilken t'olêksjülcn tar sig* ut tryck i vidgat intresse för t'ran'unain de former. Under 1100talets förra hälft har Lund och Skåne innelhatft den korrst närliga :förmedlarrollen i Norden. Därifrån B'ornilmllm, Ble» king'e, Kalmarhygden ooh Öland im Örer 'Växjö fördes de nya till Rydaholm och andra norra Småland; troligen ha Int'an e pullser, formerna kyrkor i Över Linköping, där den äldsta sten kyrkans västrt'asad liksom Szt Per i Sigtuna upptog' schemat från den äldsta stenkatedralen i Roskilde, för des de ut till östgötahygdens lant. kyrkor; domkyrkoby get i Skara blev förmedlaren i Västergötland. Och mot. väster sträckte sig det lun densiska inflytandet till Själland och Jylland, för att slutligen nå ned till östra delarna av Slesrig. Gisl'o av Linköping hade även varit närvarande på synoden i Lund 1139, men troliigtvis ha vi att förut sätta en gammal traditionell tönbin delse mellan de liåda stiltcn. Lim kiöpingskanikerna ha väl rekryterals från ürkesti'ttet och med dem l'öljde då andliga och konstnärliga impul ser. Det är om dessa senare, som jag i det följande vill lämna några korta antwdningar. 1' Vad som framförallt karaktärise rar Östgötakyrkan är det höga, .kva dratiska västtornet, som smäckerlz och elegant höjer sin djürva gotiska spira över kyrklhyns träddunge. är något annat än de breda välst 'Lornen nere på'Skdneslätten eller de något klumpigt tilltagna tornen i Sinålaunds och Östergötlands skog» bygder. ;Som en pil skjuta de smala östgötatornen fram ur skogslnfvnett någon gång med ett sadeltak, men oftast .med ett tälttak av romansk IlOOtalsform eller en spetsig, gotile huv. »Dessa huvasr Visa på ett folk som länge bevarat den inhemska trä liyggnadstradi'tiionen. I vackert mönster täcker ekspånen den mång kantade stommen för att sedan i Wii . 2 några avfasningar gå över i spiran. Djärvt .höjer sig denna mot sommar himlen; ett passande uttryck för dres sa församlingar och ett folk med stolta traditioner. 'Du äro mlångn, vi kunna här ej tälju dem alla, utan vilja endast. .erinra om några av de olika typerna. Vi ha den lilla kvadraten utan yttre vå Kumla, Harstad, Vidare den typ, som vid klookvâningen har en iinn u bevara de östgötu tornen nin gsalvdelning: Strå, Vliiversnndn etc. liten in'drngning: Rogslösa, Hov, Västra Tollstad in. fl. Ytterligare en typ med en bredare sockelvåning med pulpetrak i norr och söder, var över ett smalare överparti höjde sig: Svanshals, Bunkekind, Aekehy (ur sprungligen), Högby och Vinnerstad HL ll. Hit hörde troligen även Ap torn senare nedbrutits pund, vars till långhusmurarnns höjd. Dess utom den breda kvadroten med en eller flera utåt markerade vånings avdelningnr: Bjälbo, Ekeliyborna, Rök, Ask, Källistnd 0. s. v. Vårt in LTGSSS kan icke rymma dem alla. Vi måste inskränka oss till några få av Och bland dessa objekt är Kagu utanför Linköping av ett mer dem. än vanligt intresse. Egentligen är det underbart, att den lilla vnekru kyrkan så väl und gått de senaste årtiondenas stilpuri I det yttre intet av för En nibisidkyrka av små Ä vin jämt, fikation. hiävelse. mått med goda proportioner. olbserveras förbandet: och vackert, 1med obetydlig Ä den gamla trek_ stolncns hanhj ällkar visa ännu 'kvarsit tande naglar att kor och lrånghiis ur sprungligen täcktes av ett plntt trä tak, spikat under Tbjätlkarna. Å tor betona tivenne små skrânande våningsin'delningen. den smått puts i fog arna. net indragningar Först i tredje våningen alekoreras inurarna mera rikt med hörn och mittlisener av välhuggen kalksten, hetonande det vertikala ooh samman hundna av en enkel rundbågsfris. ;Eklzr'a'm :vrus: Sig.23% :1 '31 '77.7%4;.Yf2'cn'áliäyñhvxwa m ;am:J :2325" *5, v* .' :gär: \ L..=^_ :w Däröver den spetsiga, gotiska spån huven. Tornets bottenvvåning, som har mycket små mått, öppnar sig rundbâge mot långhuset. få sin Tidigare fanns här i sydmu med en Hürinne horde dopfunten plats. ren en ingång till torntrappun; nu är denna tillmurnd och över en liten tillbyggnad i söder kommer man upp i tornvåningarna. Till tornets vär .lering återkomma vi senare på Lai om den märkliga kyrkan i Hedn. För att stenskurlpturen måste man framför allt komma ihåg, att den i regel är beräknad på arkitektonisk verkan samt stiliserad. Endast om min tur bedöma den romanska hänsyn till denna nära ovlhöngighet. kan man giva den rättvisa vid den estetiska värderingen. Alv den forna stenskulptnren i Kagn är endast en liten rest, den s. k. ”Kagnbiskopen”. En i sandsten s'kulpterad. frontailt stående biskop i skrud. bä bevarad. rande 'bok och stav. Huvudet är törkommet, det nuvarande är en se Han står på ett lig grande lejon, som i gapet håller ett nare tillsats. fyrletadjur. Ursprungligen har här funnits ytterligare tvenne dvllkn skulpturer, ty dessa kunna endast tänkas symmetriska, d_ v. 9. de ha flankerat en Ingång, upplhärunale en tmldnkin. iirjonet har vilat 1rd, en hög sockel och biskopen i sin ord ning upphar ett kapitäl, varpå bnlda kinen viliride. Denna var planerad utanför långhnsets eller kontra =_\':l portal. troligen den senare. En Eik nande, av ståifigurer buren 'haldalkin är den nordvästra i Lunds domikyr kas tvärskepp, ti'llkommen ej så sent efter 1125. [En liknande har även funnits vid en av Skånes allra vack lantkyrkor från 1100talet, ,Denna är nu raserad, men reste Tryde. några rester av portalen finnas kvar. Kagelejonet .med dess välordnade 00h detaljnikt utförda loekm' har sin närmaste förebild i ett :rv lejouen till baldakin från Tryde. Dyli'kn vakt lejon äro utmärkande för de lomhar diska från och med 1100talets börj de påträffas liven ofta på vägen till kyrkornns portolhaidnkiner :in och Lonihnrdiet. Så t. ex. i San Zone i Reichenhall, dåii'lejonet bär en min En liten detalj in' Kugu biskopen till Skåne. nämligen det i små sirliqmveek pk.: återfin i gapet. för oss ii ven sersrde halskråset. Samma nes på en biskopsstnrty från Inget: torps kyrka i Skåne, troligen utförd i den skånska steninöstaren Mujesin tis verkstad eller av någon hans láir F junge. Allt detta tyder på :lll skullptören till portalbaldnkinen och därmed troligen även Kogni kyrkans byggmästare tillhört len skånska byggnadstruppen samt nt: han verkat här i Östergötland \i(l ti den omkring 1150, ja, 'kanske något årtionde tidigare. Alla kyrkor mäkrnde dock ej skut' ta sig många skulpturer och i små församlingar ,förmådde icke den lillzx enkla kyrkan att med sin torl'tiglier leda människornas tilllkill' bort från alldagen :mot en högre och ljusare *ärld. Här uppe tattodes myc ket, här felade söderns glansfulln mattenial '00h vad som under äldre medeltiden var nödvändigt för spri dandet av en högre konstnärlig kui tur: stora städer och mäktiga kloster. den 4blev då målaren den som i färg Under primitiva förhållan fiek ersätta glunsen. Genom hun, pense'l kunde även *den enklaste by kyrka få ett högre andligt liv 'och fyllas med d'juptänkta, anknytning.: rikza symboler. iKagas romantik:) målningar kun na ännu studeras ovan långhusets manling figurer, genom raktäriserade Såsom heliga. De här.: dalmatikor samt lntinsk tonsur. Framltör bröstet [hålla de böcker. De äro alltså dialkoner. :Mitt emot, f "äggen sitter en binkap på Han sitter rakt frontnlil ansiktet ser valven. Ä stå nimher kn norra vägg tvenne södra sin tron. det ekägglöso, rakt ut., högra handen är uppst 'äckt ovala ^ ; *aspEwing* arga*example .s . Viilxignnnde biskop. håller Pål, IlllH'ullil't bill' viillsig'nnmle, (len a'ängtra k'rnmstavmu. han miti'an, niviisåliakcns Jhärdm' lia fm' men av th Y, kännetecknamle för Bredvid står :n kvinna i :1(loralionlsslåilllning: Mell (len iililro bildningen. liNljnirdO, höj'le llÃiHÖM' viinller hon sig' mot biskopon. *Över clon långa undorklä(lnandem, tnnikan, har hon (in i'ik'l' nrnamenberad lnllllllPl med Vida ärmar, vilken upp över Irn vntlot i en vid xlnk. Nun'a delen av Östvåiggvn upplagns av Ulf kvinnlig? helgon i krona. bärande on link. Hun M01 Visar OH lm (illliotljox av lvl:Juno änglar. HYUT'JIHl'? sida i nöd:11' nnng' mml g'ln'b i vänstra och yxa i Även denna lignr Håll' Slå vi inllör (lim helige Olof, (l:ln nordis lllÖg'l'u handen flankeras av lanne iing'lai'. lm bondog'nden, Tors arvtagare, vi>l› lmn ju '111' Sardle populär även i Öslrrgvötland. Detta är därför en i sin art sällsynt soon, särskilt an måii'kningsv'åinl g'ann all Vi här trolig?n för första g'f'ngnn i det 3 svenska murmåleriet, se, huru ett nordiskt helgon tager plats bland de söderiufi'ån hämtade motiven. Kaga kyrka var sannolikt vigil ål Olof. Kring trilbnnbåg'en i koret iii'o an' lnzingade henne i det samtida (lan srka måleriet alla återkmmnandoäscø net: Kains och Almls offer. Mot norr Alml, min räcker upp ett på ett I'Ötl'. klåidP liwonnde lamm. (illl» CC ret är den kan? Gliden tilll Viilbaliag, ty han nlsti'äckei' sin hand välsig nandn_ Välsigri'elsen Mil?las ;lf?nom att de Henne läng'tl'ingrarna iim nt vcl .\ sträckt), medan iunnmcn iii' in mot :lo höjda lillifingrarna, alltså en Kai!) i sänder hål TI liysantisk Titus. ler .henne siideslkåirvar, frambnrnn på ett Vittskynke. lKlore'ts övriga scenm' ansln'ln sig' till Kristi barn dlnmislhisi'm'in. I norr lFüdolson mml gnzhnmuzlm'n till x'länsler, utsträc kanal:1 sin högra hand mot krnhban. I denna ligger Jesushanwl, viil lin dat; I] :1 H (lålröver sträcka nxmi och ås fi'aln sina mnlai'. Till llögm' synês Jaso? i yvig't skägg' och hår. Nästa scen ill” Heliga h'o konung'ai's till försjnnlwn i djupa fanknr. bsdjrm. Maria i en grön ma ntal 1håller det lilla Jesnslbarnel i knät: från höger närma sig' “(10 tre konung: arnn i nöda livrnclmr ocli vida hattar. som likna judemvössor; frambümndc Den lmnn n ga r n a :i I' n n sina |l1<å\'01' på gröna skynkcn. ösllignslb av myko skadad. l slidan' li:nnståillx'v F ädelsmz. Buruumouht. 4 åter kommande skrticksoenen: Barna morth i Bethleihem. Krigsknektar nu i tätt åtsittande ringibrynzjor och den i .modeltidsmåleriet ofta hjlii'lmnr sticka sina sváird Barnens spetsiga genom barnakroppurna. skräck skildras genom att ih'året re Möd rnrna i 'röda dräkter och til'Iibanlik sträcka 'ut ser, sig hos dem, kvasiartat. nande huvud'prydnader handen för att rädda de små. Scenen till höger om denna är nu defekt. Till vänster synes en djiivnl, till hö geri t'venne man i brunt. håroch skägg samt med uppåtsträckta hän Nedandiör synes huvudet och A» allt att döma är denna högra hälft ;l 3 r. halsen av ett håiist'liknande djur. rester av en scen, som visat belbå delsen för herdarna på julnatton. *Färgskalan är rött, brunt, ljust och mörkt grönt, blått och gult. Stil givningen ännu delvis stel, figu uppst'åilldn orörligt och terna äro Fården går vidare mot Heda, där det grå tornet sig dystert, synligt vida över slätten. Betrakta Även om man reser ren blir överraskad. känner kyrkan förut genom avbild ningar, framträder dock först här på platsen alla dess egendomligheter i fullt ljus. Här har Skåningen Karl Georg Brunius varit och ”restaure Enligt hans plan av år 1852 raserades kyrkans forna kor och sakristia samt vapenhus; ett par ty piska l800talsk0rsarmar tillbyggdes jämte en stor absid i öster. Även en senare reparation har förändrat kyrkan åtskilligt. Och trots detta och mycket annat, som nu är spårlöst försvunnet, kan man rat". skånska ej annat än vara tacksam över att så mycket finnes kvar. Åtminstone i stora drag kan byggnadshistorien skisseras. Den äldsta stenkyrkan anslöt sig i planen till den av riksantikvarie Cur tungt; över det hela vilar en festlig och ålderdomlig prägel. Geomet rixska mönster av sågsnitt och pal metter inom rnnidlar omrarma sce nerna, av vilka ytterligare ett antal troligen döljns under putsen i kor och långlh'ns. Åtminstone. kan man till all denna rikedom förutsätta tillvaron i absiiden av en tronande Kristus, Majes'vtas Domini, omgiven av evangel'ist'symholerna. Besvarandet av frågan om Kaga målningarnus konstnärliga proveni ens fönheihålles åt specialstndiet. Vore det nog sagt, att de ornnmen tala motiven icke lämna någon nn haltspun'kt samt att de fignralu icke ha samtida skånska ooh De lellerna ha vi sannolikt att söka i det samtida bokmâleriet .från 1100 Måis'taren har dock vn något samband med de kalk niirmaste pa ral synas d :i n sk n målningarna. talets mitt. HEDA. man framgråivda romanska Linkö pingsdömen, ehuru något förenklad. Den bestod av ett enskeppigt, kort långhus med korsarmar, vxilka hade var sin lilla rundel på. östra muren samt troligen ett mindre huvudkor med utskjutande absid. Enligt Bru nius' åsikt har den nuvarande södra korsarmen med dess absid tidigare varit bar i den äldsta kyrkan, vilken alltså skulle tett sig såsom en liten vanlig östgötakyrka. Så kan ej ha varit fallet. Den nuvarande södra armen har i alla tider utgjort södra tvärskeppsarmen, eljest vore den trappa, som nu löper i dess västra mur med ingång från öster, oför klarlig. Denna trappa kan endast ha fört upp till ett centraltorn, smn rest sig över korskvadraten. Här med är den äldsta Hedakyrkan an sluten till den grupp av centraltorns kyrkor, som i Uppland varit repre senterad av St. Per i Sigtuna och rit en självständig och god skapare av nya motiv. Det visar framställ ningen av :Sankt Olof. i Hos de som tidn handskrifterna pågår vid denna tid stelt frontala inom högromantiken en utvecklingsprooew d'nån det till större rörligihet. Väggmâlorier visar en liknande linje. vveckstilen å några av figurerna skul leknnna 'tyda på 1100talets senare *hållt eller övergången till IQUOtn let, namordsscenen Den livliga Hjialmtypen å knektnrnn i Ibar den lllln talets förra hälft i Danmark vanliga. är från medan drottningens och Sankt Olofs franska liljor HOU tuleis slut eller omkring 1200. Vid denna tid hör Kngamâ'lnren gått till verket. som gick in och ut i kretsen blund kronor med blnd'liknnmle :fö rekom me 1' först trä n Var det miånne en broder hoviherra'r vid Lin'köpingsdomen el l:r en främling? Domkyrkan i Gamla Uppsala, i Kii i Kärila, i Västergötland av Skara domen under dess äldsta byggnads period ,samt i Sveneby och' i Ble kinge i Ronneby och Bräkne Hoby. Gemensamt med dessa senare har Heda haft det korta, enskep piga långhuset. I Skåne är denna typ ej observerad, men det är inga lunda otroligt att den en gång fun nits här, ty vi påträfia den ännu en gång i det gamla Danmark, i Venge på Jylland, ja, det synes till och med som om invandringsstationen skulle legat här. Bevarade skulpturer i Ronneby och Bräkne Hoby visa jnt ska former. Ett kapital från St. Per i Sigtuna är även jutskt, och väst partiet där samt i den gamla stifts kyrkan :i Linköping var analogt med den äldsta stenkatedralens i Roskil de, d. v. 3. från Sven Norlingges da gar. Vi kunna gå ytterligare och erinra om att Gamla Uppsaladömcns Hcda kyrka, exteriör från sydost 1670. västparti hade sin nälrmaste fränude i en av Ölands äldsta stenkynkor, i Hulterstad, men denna senare var en avbild av kyrkan i Skarpsalling på jylland. Så visar allt mot söder, även om vi i vad det gäller vissa de lar böra söka utgångspunkten i Eng land och Normandie. Denna stivfnskyrkotyp har varit normgivande även för större lant kyrkor långt efter huvudkyrkornas tillkomst, ty Heda kan tidigast ha uppförts mellan 113050. Den södra korsarmens fönster med dess rikt profilerade omfattning av vul ster, hålkälar och falsar är endast tänkbart under det skede i södra Sverige, då kyrkobyggandet där stod starkt inflytande av den skånska, från Lund utstrålande, lomrbardiskt färga de byggnadskonsten, omkring 1150. Detsamma berättar oss den vackra piscinan, uttömnings stenen, som nu är inmurad i kors Dennas märk under domkyrloobygget i alltså senast armens södra vägg. liga relief, en man i sittande ställ ning å en 'prydlig stol, med korslag da ben samt svärdet lagt över knäet, är väl Östergötlands förnämsta be varade 1100talsskulptlur i sten. Den na jämte den nu försvunna massiva 5 tornhuven av sten, varom den vidto gade teckningen från 1670 lämnar en antydan, huvarna på trapptornen ' i.Örberga samt sist, men icke sämst, Ragvald Knaphöfdes gravkor i Vre ta, tillhöra den romanska östgöta konstens stora hemligheter. De för tjäna att omnämnas i högtidliga ögonblick. Vi spara dem till jule tid. Under ett andra skede hillbyggdes västtornet med dess vackra dekore ring av lisener och rundbâgsfris. Till detta ansluter sig hvuvudmassan av östgötatorn med dekoration, men byggnad'sledaren var ingen sachsare, såsom vid de breda Skånetornen, ej heller westfalare som Kumlaby, i Bjälbo och andra stora kvadratiska östgötatrorn, utan han kom från an dra sidan Thiiringerwald. Ytterligare förgick en tid. Därpå raserades det äldsta lilla koret med absiad och i stället uppfördes ett större, rakt avslutat unggotiiskt kor, varjämte långhuset tillbyggdes mot norr med ett sidoskepp. Nu hade Cistercienserna fast fot i dessa trak ter; det är genom dem och Alvastra bröderna vi kunna förklara långhu .sets stora längdtunna samt sidoskep pets trenne tvärtunnor, öppnade mot långhuset genom arkader; som föra oss till ordens moderland Frankrike. En .sakristia vid korets norra mur, ett vapenhus utanför söd drag, ra korsarmen samt en takryttare av trä på norra sidoskeppet voro senare tillbyggnader. Så stod kyrkan när den på 1850talet träffades av den |Bruniuska restaureringen. ROGSLÖSA OCH DIDRIK AV BERN. __ KÄLLSTAD. förnnderligt rikt på med vackra genom sin konstnärlighet, genom smiden försedda ta'ändörrar; när den den Väl avvägda fördelningen av=fi« Följande det av :saga och sägen mångomtnlade Omberg skynda vi mot Rogslösa, där Sveriges märkli gaste. lcyrkodörr gömmes inom den trevna kyrkan, ett mönster för fol kets samlingsplats ien gammal kul turbygd. Östergötland har varit flitige artisten Mandelgren på 1840 talet vandrade i landskapet, kunde han på ett rätt, begränsat område avteekna ej mindre än ett dussin. 'gurer och ornamenti'k samt motiv valet. Det är ej förunderligt. att den stoft åt fantasin; de skramlande ringarna kring givit många Av dessa tar Rogwslösadörren priset låset inbjuda direkt till falbulering. 6 Här förnimma vi något av nordisk hednalro, trolldom och Spöksaga. Säkerligen har en östgötasmed varit mästaren. Norden var ju bei 'römt för .sina konstskickliga sme der och mycket i dessa dörrars or namentik torde återgå på den in hemska smidestraditionen. Dilåt visar även namnet Asmunder, han som arbetat dörrarna i Väversnnda, i Brahekynkan på Visingsö samt i Men hur är det med figurseenerna? Rogslö Versås i Västergötland. sudörrens samhörighet med de be" römda kistorna från Voxtorp ooh Rydaholm i Småland, är uppenbar. Av allt alt döma äro de ailbetade sammaman; det har ju också redan för ett decennium tillbaka framhål Båda kistorna visa jaktsoener: en jagare .its av professor A. Romdahl. som förföljer en hjort, hundar och jaktfolk som jaga villebrådet samt en man blasande i lur. Lunblåsa ren, falken, hundarna och hjorten återgå. på Regslösadörrens tyrnpa nonfiilt. Men Rydaholmskistan är rilkare. Här.finnes även en häst den lurblåsande jägaren har stigit av # och framför hästen synes en Livs trädet återfinnes såväl å dörren som djävul nppkrupen i ett träd. kistorna. 0. Janse har tolkat Rogslösadör rens seen såsom Szt Hubertns jakt, medan Andreas Lindblom i samband med kristorna antytt, att här snara re ;utbildas Karl den stores berömda jaktparti. Hästen 00h djävulen i trädet leder dodk, enligt min me ning, tanken osökt in på sagan om Didrik av Bern och dennes vilda jakt sådan den långt in i vår tid be' varats i folkfantasin, Folksagans hjältar får ofta en mystisk ända lykt, Didrik av Bern låter den för svinna på. ett hemlighetsfullt sätt. Sedan alla hans hjältar fallit, bort föres han på en svart häst. Den vilda jakten_ går mot helvetets vida port, dar djävulen väntar på sitt by Ká'llstads kyrka. te. Så går han, :bortförd av djävu len, in i dödsberget, dit folksagan älskar att begrava sina hjältar, el ler han uppenbarar sig såsom den vilde jägaren i spetsen för sin allt förintande här. Denna scen med Didriks vilda jakt är avbildad å. fa saden till San Zeno i Verona, sam ma kyrka som besitter de berömda b'ronsdörrar, om vilka Romdahl er inrat i samband med Rogslösadör Rester av denna jaktsaen, en över norra sido ren. gång placerade skeppsportalen, äro ännu bevarade i Lunds domkyrka, samt på fasaden till den berömda vallfartskyrkan Saint Gilles i södra Frankrike, ut skeppningshamnen för pilgrimsfär derna till Heliga landet. Dit kom mo, småländska och väl även östgöt ska vallfarare. Och vissa skulptu rer i Saint Gilles fasad stå i nära samband med Verona, varifrån Lun dakatedralen hämtat så många mo tiv. *Det ,synes därför antagligt, att detta motiv kommit till Småland och Östergötland via Lund åt minstone delvis i den avfattning det 13_ A, _vw;ÄMWø5 Jjjjø 7":i2*"_;;.;Jn'; 'ej 7 Eller/'är från sydost 1670. här fick under 1100talets förrn halvt, till vilken tidpunkt Regslö* sadörren och kistorna böra förläg gas M men å andra sidan veta vi från illustrationerna till Sigurdsszh gan huru kristna och hedniska mn tiv äro så nära förbundna, att det ej skulle förvåna, om vi en dag kun de pâvisa att bakom dessa scener ligger _något urgammalt nordiskt. Rökstenen antyder j'u huru Didrik av Bern redan tidigt hade sin plats lbefâist bland Östergötlands hjältar. ak Från Rogslösa till Källstad är väl gen icke lång. Vid Kåillistad är mycket raserat; endast det från det medeltida byggnadsskedet. Det när man på den 66 om. smala, välv gamla tornet återstår är en egendomlig stämning, du, ooh brant stigande trappan kom mer upp i första tornvåningen ge» nom en finh'uggen dörrinlfattning, Ett mäktigt tunnvalv täcker rum für sitt ljus genom ett Ä mot met, som rundEönster i västra muren. satta väggen synes i den skymman de dagern en rundbtågig altarnisoli, tyvärr genombruten för en in till långhulsvinden. Denna nisch flankeras av tvenne kolonner, HU 11 g' vilka uppbära en baldakin och ovan denna höjer sig ett treräekigt ga velf'alt med välhuggen list. :Det är, vitt jag haldakinen inom landet och därtill genom placeringen uppe i ett torn, fullkomligt unik. Sina närmaste fränder har den i Lunds domkyrka och ännu en gång ha vi denna dag fått ett bevis för huru nära Öster götland under stenkyrkoibyggandets första dagar var anslutet till den skånska metropolen. Avvikande från Kallstad och Ask var Ödeshög, där tornet var uppfört över koret, vartill tidigare en absid anslutit sig. vMedan denna typ le der till Öland och dess en gång så talrika med östtorn samt stundom även vasttorn, för oss Källstad och Ask till Kalmartrak tens tvåvåningskyrka, id. v. 5. .så vet, den nordligaste kyrkor med gudstjänstlokal i bottenvåningen samt profan övervåning, från vars Det *bästa exemplet härpå är Hossmo in . vid Kalmar, en på det hela taget särdeles välbevarad byggnad, ännu med smalare lägre kor samt aåbsid. Den på 1890talet rivna Hamneda i 'Småland tillhörde Avhildningar Visa att här fanns en Ty var enaståenlde i Växjöstirftet, dit den liksom till Östergötland tro ligen kommit från Kalmartrakten. Men här som på Öland och i Ble kinge äro dessa kyrkor så nära be släktade med tvenne gudslhuus på Bornholm, Aakirke 00h Öster Ma rie. att vi kunna tala om en nästan samtidigt uppträdande företeelse, ett (storartat uttryck för den bygg nadsiver som behärskade Götalands innevånare under llOOtalet och 1200talets början. 1,: Östra del ett torn höjde sig. samma grupp. övervånng med ljusglug'gar. pen Långt i fjärran skymtar det höga tornet i Örberga på 'sin kulle. Stu gorna omkring, kyrkogården, bo den ooh kyrkan, det hela är en säll synt harmonisk anläggning, ett ly sande prov på en socken, som med stolthet och piete't vet att vårda si Det .här i kyrkogårde bodens övervåning inrymvda lilla *hä na minnen. radsmuseet vittnar i all sin enkelhet om vad som kan åstadkommas, när och intresse äro tillfin De allestädes i landet upp offervilja nanldes. växande små sodkenmuseerna säga oss också, tydligare än något an nat, att cenlt'ralinseringstanken, an tingen det nu gäller människor, fa briker eller museiföremål, var för felad. Människorna. ha blivit tröt ta på internationalismen; nu vilja de återgå till de värden, som stå dem närmast. Med .sina trappturalller är Örber gatornet jämte Huvsalbys enastående i Norden. För Husabytornet har ju av flera forskare framhållits att det ursprungligen varit en fristående kastal samt att det skulle tillkom mit under engelskt inflytande. Bå Ada antagandena äro felaktiga, men motskåtlen kunna vi icke inlålta oss på i detta sammanhang. Lika li tet som övriga svenska romanska torn, har Örlberga varit uppbyggt med tanke på försvar. Försvars teorien är en dikt av materialismens arkeologer, vilka i varje smal ljus öppning sågo en skytteglugg. Blott ett ville de icke se: det liturgiska ändamålet. 'Denna uppfattning är belysande för tiden, ty under indu hade liturgien, den kyrkliga kulteus huvudfakvtor, sjun kit ned till en bisak, medan predi kandet och retoriken firade trium fer. strialismen av stora orglar i kyrkor har ej blott förstört den ursprungliga. liturgin. Modet har även varit till olycka för kyrkosångenp Ännu på 1850talet Inbygg an det Västerlan'dets 7 voro orglar sällsynta i svenska ilant kyrkor; hela menigheten sjöng med under anförande av klockaren, som hade .sin plats i en .särskild bänk framme i koret. Kyrkorna voro fyll da till sista plats. 1925: stora org lar, rätt ofta dålig sång och få åhörare. .Episoden för någon tidse dan i en kyrka i Stockholmstrakten, där församlingen stod handfallen emedan orgelnisten var försvunnen, är lbeteeknande för tiden och det all männa tillståndet. Det omotiverade anbringandet av orglarna i väster, har i regel fördärvat långhusets ar kitektur 00h interiörens helhets verkan. Ofta och ända in i våra da gar _ även i Östergötland _ har man vid orglarnas inbyggnad för stört de västemrporer, som i regel funnits vid alla större 'katedraler samt i enklare former i en mängd lantkyrkor, äldre medeltiden. Denna nivellering har icke skett 'av illvilja, utan i :ren även i Sverige under okunnighet om att tornen haft ett liturgiskt ändamål. Då många av våra lantkyrkor ännu nöja sig med små transportabla kammarorglar, är det ännu icke för sent att på en del platser som eventuellt finnas, om en reak tion intrader, odh det vore en Sveri ge ingalunda ovärdig uppgift, om vi kunde gå i spetsen. Behåll därför den lilla kammarorgeln, och vill väster, rädda de västemporer, häri arkitekten placera den stora i så satt den i korsarmen, om någon sådan finnes. säg nej! 1Men använld hellre pengarna till ut bildning av kören. Bilda barn körerl Låt tioåringarna sjunga med! När en :sådan liten korist del tagit i sången intill konfirmationen, har han svårt för att förgäta sin soc kenkyrka. På många håll inom den protestantiska världen pågår nu en Oivrig strävan att göra den kyrkliga lixturgien rikare, och måhända skola vi redan inom något decennium ha hunnit fram till former, som långt 8 mer än nu kunna .samla olika reli giöst tänkande. 0 Från Önbergatornet wse vi i kvälls solen ut över den bygd, som klas Där nere ligger Naddö på sin udde och jag minnes en höstnartt med skalden, siskt skildrats av Heidenstam, vandrande i parken och lyssnande till Vätterns iböljegâng. Och de gröna =bokarna på Odinshöj vid det blå Öresund. avlägset ooh dock förenat, så som det. var under 1100talet. Men hela uejden synes ljusare vid tanken på, att nu återbördas diktaren till den bygd, hans. som i sannaste mening är I solnedgången äro vi i Vadstena för att se de sista strålarna lysa in de höga spetsbågsfönstren gravmonument. genom på hertig Magnus Svenskt och danskt, Och man minnes Heidenstnms un derbara dikt: Fylld av glada, röster smáler plugstens ljusa. skymning över stenansiktet. Myrtenkru'kor, rika. azaleor nattvardsbarnen lyfta. upp på vården. där en stackars dåre sover sin töekniga sömn. Vet ej varför han satt stum och fången, varför knäp'pta. händer blomsterlindras. Livets pilgrim, svara, vet du mer om dig själv? HEDA OCH PIL GRIMS VÄGARNA. Jerusalem hade storniats, i kors lararnas spår följde fredliga pilgri mer som ville knåiböja på minnes 'Un förvandlades euro platsernu i de heliga städerna. 1100talet peerna till ett vandringstolk med på Än var det Syrien el der korståg eller liotgörarefürder programmet. ler Venden, lin Rom, Jerusalem eller St. Jakob i Compostella som hem söktes. Även skandinaverna smit tades av denna vandringslusta, även i de svenska skogarna återl'jödo de inre ropen om behov av frälsning' och snart nådde pilgrimsrörelsen upp till Island. Ett i en nödl'allsstund avgivet löfte, en på vallfart lydande tingsdorn såsom sonemedel för ett svårt brott, en brinnande önskan att innan dödsstunden nalkades få bo tråida helig jord för att sedan dö i den i Jerusalem inköpta vita vadum, drevo dem ut på vandring. Deras lard blev en offentlig angelägenhet.. för vilken hela liemtörsamlingen var intresserad. Utrustade med man teln och den vida hatten, viåilsigna des de i kyrkan av prästen och mottogo ur hans hand de vigda in pilgrinilsstaven och pil Nör de efter år och av tusende faror och signierna: grimsviiskan. dag, fyllda strapatser, återvände till hemsock nen, mottogos de utanför kyrkodör ren av prästen och hemmavarande troende. Med stolthet kunde vall tararna då. förevisa sina henifördu troféer, tecknen på den lyckligt full bordade färden: Romfararna korsade Petrilsnyckeln, de från Com postellu den helige Jakobs pilgrims mussla ooh Jorsalafararna eller Pulniare som de kallades på runste den palmkvistarna och den heli narna ga dopdräkten som de iklädde sig' på sotsängen för att i vita vaduni gå döden till mötes. Fyllda av helig iver hade de nor diska pigrinierna på smala och farli ga skogsstigar vandrat ned mot den skånska slätten. De seglade över till Själland eller Sleswig och där träffade de snart likasinnade för att gemensamt färdas Oxviigen ned ge nom Jylland mot Ejdern och Ebbe. Den isländska mbbotcn Nikolaus, vilken 1151454 företog sin pil grimstärd till Heliga landet, har med cinsorg upptecknat stationerna på sydvägen genom västra Tysk land: Padenborn, Basel: livrea, Rom och över Benevent till Bari i Apulien, där em'barkeringen brukade ske. Många nordbor synas Mainz, dock ha föredragit den östra vägen genom Tyskland, över Braun schweig, Meiningen, lVürtsbnrg och Sehangau samt genom Brenner passet ned till Verona, medan andra valde Iliansvägen genom Frankri ke, där de följde R'liöne och nådde Saint Gilles (llianshorg), utskepp uingshainnen för vallfarare till lle liga landet. Saint Gilles, den stora klosterkyrkan vid thönemynningen. hade vid denna tid samma betydelse som Hamburg eller Southampton i våra dagar. Många pilgrimer före drogo dock att från Saint Gilles fort sätta kustvagen in i Italien, där de vid Po mellan Pavia och Piueenza nådde den sydliga, stora pilgrims Detta betydde att resan lör Den nu route hade Knut den store far dats till Rom. Men framförallt var Saint Gilles en träffpunkt för alla dem som på vägen till eller från Rom ville göra en avstickare till St. Ja kob i Galioien. Den helige Jacobus, den vägen. langdes med sex hela veckor. ' 'Lmstu bland apostlarna, hade själv gjort missionsresor till Medellhavslünder na innan han fick sin grav i S. Jugo di Compostella. [Han blev alla pil g'rimers skyddspatron, till hans hel gedcm vallfärdade många för att er övra pilgrimsmusslan, och det iir ei att Kap Ferrol blev sjöfararnas ordinarie station under lörunderligt, korstågsäden. Vägledda av Nord slijiirnan seglade nordlborna sedan vidare utanför Spaniens västkust genom Herkules stoder in i Medel havet. Den routen tog Sigurd Jor salafar sedan han vistats en vinter i Galieien. Vilka öden som träffade de anony i __., ,._rc_ i,:.,4.,,.._...__ .7__.ii ., ,M _ 7.. wF... ._....__,, ma expeditioner som passerade ”Ja cobsland”, t. ex. åren 11111120, därom veta vi intet. 11441147 drog en flotta av danskar, norrmän, svenskar och normander till Portu gal och Lissalbon. Till Compostella vandrade en kanik hos ärkebiskop Eskil och den isländskc hövdingen Rador Sveinbjörnson, som i slutet av 1100talet besökte ärkebiskop T0 nias grav i Canter'bury. Till S. .la go kom också Själlands populära folkhelgon, den helige Anders av 'Slagelsc på sin legendariska pil grin'isfärd 120411206 Men om de otaliga namnlösa sakna vi kunskap. Birgitta besökte Conipostella, och ännu vid *medeltidens slut brukade den baltiska nordens pilgrimer sam las i Lübeck för att i skoekar på ett halvt tusen företaga vallfarten dit sjöledes på hanseaternas koggar. För gen, ledde de stora pilgrimsvägar na i Frankrike. ned genom Burgund, 1100talet munkarna i Cluny voro ledare för pilgrimsfär derna till Compostella. Från Cluny gick routen över Le Pery och Mois dem som föredrogo landvii där under sac, en annan huvudväg, som upptog vallfarare från Anjou och Poitou, gick från Vézelay över Limoges till Péritruenx, å en tredje samlades u P pilgrimerna från Orleans 0011 Bor deuax, strömmande ned mot Tours, Poitiers och Saintes, medan en fjärde förde från Arrles över IToulouse mot Pyrenéerna. Till denna hörde pil grimerna från Saint Gilles. Och lik som dessa hnvudrouter alla ledde mot samma mål och förbundo Nord och Mellancuropas med Frankrike och Spaniens samt; vägen till Saint Gilles med vallfa rarna till eller från Heliga graven, fanns även inom kyrkoarkitekturen pilgrimsvagar ett genetiskt sammanhang, och med otaliga trådar förbundos Frankri kes vallfartskyrkor med St. .laga och Gran/kyrkan i Jerusalem. Vilken betydelse hade dessa vall fiirder genom Frankrike till Compo stora stella för den nordiska 1100talskon sten. .Sedd mot det föregående ver kar denna fråga icke längre origi nell, även Om vi veta att' den skån ska stort 1150. Från 700talet utgjorde det fran ska och spanska Katalonien ett ge mensamt furstedöme. Inom den spanska delen härskade den iransk konsten och därifrån för till Västerlandet, dittills levat på det latinska arve godset rad skuilpturskolans glan speriod i sett var avslutad. omkring syriska medladcs som och bysantinska gåvor, en av viktiga moment: den på tromper vilande kupolen, den iransk syriska grundplanen och exteriö rens stravpelare, det primitiva ribb valvet, lrastskobågen, det miuaret artade klocktorn'et etc. Denna nya arkitektur strömmade in över Rou sillons gränser, fullkomnadcs i tek nik och metod och gick upp mor Riliendalen och Hessen; gick tillba ka genom Burgund och Auvergnc till néerna, Navarra och Galicien för att Toulouse, passerade Västpyre sluta i Santiago de Compostella. I Kastiliien undertrycktes de orienta liska fullständigt cluniacenserna, vilka innehade det 1074 eller 1075 grundlagda och 1128 formerna av fullbordade Compostella. Detta sammanhang mellan Katalonien, Asturien och Frankrike under för romansk och romansk tid har Mar cel Dieulafoy visat, samtidigt som han betonat sammanhanget mellan monumentalmåleriet i Leon och Barcelona med SaintGavin och Poitiers. Men var det enbart arkitekturen som verkade? Vid 1000talets bör jan blomistrade i Katalonien en ut omordentligt frodig Skrivarskola och de bibehållna handskriftsillust rationerna' från gammalkristen och tidig medeltid i Spanien äro förmod ligen talrikare än från något annat land. Tillkommen under inflytelser från den västgotiska, men särskilt 9 arabiskorientaliska kulturen, för yngrades den under frankisk tid. Bokmålcriet avspeglar landets för med det latinska Nord afrika, med Egypten, Persien och Bysanz. Men “lilhclin Neuss, som i sin utmärkta bok om Katalonicns bibelillustrationer påvisat det star ka arabiska konst, har även framkastat frågan om ej Kataloniens bokmåleri haft nå gon betydelse för uppkomsten av den förmedeltida sydfranska monu Sal'skilt de längsträckta gestalterna i bibeln från Saint Pere de Boda, härstam bindelser elementet i landets mentalskulpturen. mande från det nu i ruiner liggande St. Petrus kloster vid Pyrenéernas fot, vilket med sina reliker av Pet rus huvud, av' Paulus 0. a. lockade pilgrimsskarorna, erinra om de tun na, överdrivet långa f'g'u1'erna i Saint Pierre Sernin i Toulouse, om ESouillac samt i Moissac, om Saint om den burgundiska skulpturen i Autun 00h Vézclz'iy. Fasaden till Santa Maria dc. Ripollo i Katalonien lämnar ett faktiskt bevis för att bok måleriet varit den ledande kraften, i Sydfrankrike bcmängt med intryc ken frân talrikt 'importerade bysan tinska elfenbensskulpturer. Här igenom bliva de många stilegendom ligheterna i 1100talets konst batt re förklarade. 'Det finnes ett sam band redan nu mellan Ostasien och Västeuropa de handelsdrivandc ara ha Persien till Spanien och omvänt till Indien och Kina; katalonska hand skrifter förde dem vidare till Frank söder, där de under bysan herna förmedlat stildrag från rikes tinsk påverkan upplevde en renas sans i katedralfasadcrnas statygrup. per. Även småplastiken har med verkat; det visar likheten i de ka taloniska antemensalerna i Vich och Barcelona med de ovannämnda franska skulpturerna. Härigenom har Frankrikes ställning såsom mo dervshem för monumentala skulpturen i Västerlandet blivit all den 'högsätesstolparna, \ . 10 Gent emot Emile Måles glänsande för det franska lednreskapet har amerika nen A. Kingsley Porter riktat kraf tiga stötar, samtidigt som han upp visat betydligt äldre spanska paral leller. Och ju flera spanska drag som vi kunna nppdriva i Tyskland och Skandinavien, ju mera komma de franska positionerna att försva Men Norden var väl knappast enlbart emottagare. Bakom de fran ska katedralstatyerna gömma sig vill även primitiva element. I vad mån Norden här liefruktande, därom är det ännu för tidigt att er varligt rubbad. försvar gas. verkat da. Förunderligt vore det dock om icke den nordiska träskärarjkonsten, avgudabilderna, stavkyrkornas takkonstruktioner ooh avsatt några spår blott i Frankrike, utan även i Lom bardiet vid en tidpunkt, som måste ligga avsevärt före den här omorda de. Därutöver gives det många drag i tidig nordisk 1100talskonst, som vore oförklarliga, därest vi ej kunde återföra dem på södra Frankrike. I vad mån SaintAGilles varit transi travéer teringsstationen, fönhlir tills vidare en öppen fråga. Nordens tidigaste monumentalskulptur, ”Jätten Finn" i Lunds domkyrkas krypta, vore en gåta därest vi icke kunde äterbörda den på Languedoc. I dessa trak ter av Frankrike, i det gamla 'grev skapet hör knpolvalvet hemma sedan omkring 1100, och det anses allmänt, att utgångspunkten Périgord, varit Perigueux, men om dess upp komst där råder ännu ovisshet. En« dast därifrån kan pendentivkupolen. vilken omvandlad förekommeri spansknordisk byggnadskonst, ha förts till domen i Ribe. 00h från samma trakter eller från domen i Angoulême äro de bikupeliknande håittorna på tornen i Tveje Marlöse på Själland. i 'Det är intressant nog att kunna påvisa, att. denna strömning från Aquitanien även nått Östergötland stenkyrkobyggandets första Den märk under dagar på landsbygden. liga Heda kyrka hade omkring 1670 och ännu vid 1800ta lets mitt ett kupolartat stentak på västtornet. CJ G. Bruniu's beskriver det i sina anteckningar från östgö taresan 1849 sålunda: ”Tornets be [I Hcda. Tornlm'ven omkring 1670. består af förskjutna ut invändigt täckning och som med 45 graders lntningsvinkel slutta åt alla sidor. denna betäekning stå två. runda ooh skrnåhuggna häller, Inpå hörncn af två fyrkantiga stenspiror i motsatta öfverst å spetsen står en fyrkantig sådan.” En lik nande hekröning av tornkupolerna utmärkande för de aquitanskn kupolkyrkorna. riktningar ooh äro Den har väl före kommit vid flera svenska eller öst götska kyrkor än Hede, men därom veta vi för närvarande intet med så kerhet. I alla händelser är det an märkningsvärt att den kan påvisas just iädenna kyrka, ty bevarade skulpturer _ ännu i dag gott bibe hållna _ visa även mot Aquitanien. I södra korsarmens absid är in 'byggd en finhuggen uttömningssten eller piseinn. Reliefens an 'hågen ordning är ensamstående inom nor disk 1100talsskulptur. Nischen. vars botten och undra rum är van kert kolonner, Däröver höja sig trenne runda torn, minareter, krönta'av kupoltak: det hela symboliserande det himmelska Jerusalem. › Observera att mittmi nareten har en bönntroparebalkong på vanligt islarniskt vis! Under manlig fi gur, sittande i en prydlig Den vänstra handen är ställd i pose mot knäet, den högra håller ett mellan Märkligast ornerad, flankeras av tvenne upphörande en rnnd'båge. är framställd en stol. 'benen lagt slagsvärd. är dock benställningen, det vänstra benet är lätt och beliagfnllt lagt över det högra; ett i vår rmnanska Håret är skadat och faller ned i lockar stenskulptnr ovanligt motiv. över rocken är urringad kring halsen och slutar' strax nedan för knäet: på fötterna skor av spet öronen; sig form. Det är oftast verkligen en nöt att försöka stilprohlem på valdiäntu svenska bondearheten. Men här stå. vi inför ett bättre arbete. Ornainentiken skulle vi kunna direkt överföra på Lund,'oeh mot Skåne visar även mo Dy lika rundtorn äro vanliga på grav tillämpa allmäneuropeiska tivet med de tre minareterna. stenar och dopfnntar, utgångna ur den skånska stenmästaren Majestatis verkstad (omkring 113060). Men \har i Hede äro dessa rundtorn så islamiska, att före'hilden måste va rit en bysantinsk småskalptnr eller För det senare talar också'benställningen. De i Xform ställda benen vilket. inom parentes sagt även uppträder en spansk bokillustration. hos Jesusburnet i den bekanta He damadonnan; "Himladrottningen ;från Hede." som Heidenstam be sjungit _ förekomma nämligen ej i Skåne. I södra Frankrike, i Tou louse är motivet'vanligt, men även där är det icke originellt utan inlå nat från Spanien. I de katalonska biblarnn, t. ex. Ripothibeln är den ofta förekommande". na ställning i slensknlptnren framträder den l'raumllörallt i Santiago de Gom (1102M1124). måste. denna benställning vara ett arv från den moriska tiden, ty dettai sätt att sitta är ju ännu i dag ut märkande för de islamiska folken. postella I Spanien Dessa spanska drag äro icke ena stående inom svensk skulptur. Hu vudlmnadmna på Majestatis tunt i Löderup i Skåne iiro kntnlonska. Och speciellt katalonsk är mössan är kvinnan i samme mästares lll] vndverk och Nordens förnämsta ro ]nanska etenskulptur, dopfnnten i Tryde. Vi få därmed antydan om att mästaren hämtat impulser från södra Frankrike ooh trakter söder om Pyrenéerna och på vägen dit lå go Toulouse ooh Périgneux såsom stora pilgrimstationer. Att Hede müstaren stått i förbindelse med Ma» jestatis verkstad är troligt, men han har även varit självständig., ty vi 'lvöra väl också tillskrivn honom ini tiativet till Västtornets kupoltak. Han har sett sig vida om i världen 0. av allt att döma har det varit en 'cluniacensen tillhörande den orden alltså, som behärskade de stora pil grimsvägarna från Lund Över Slee wig, Burgund och Aquitanien till Cornpostella. De bättre 1100talsskulpturer som finnas i Östergötland och Småland ha sedan Hildo'brands dagar satts i samband med de cistercienserklos ter som legat i dessa landskap: Al vastra, Vreta och Nydala. Antagan det faller på sin egen orimligdxet, ty dessa skulpturers samband med Lund kan i vissa :Fall påvisas för en tid, som ligger långt före cistercien: sernns ankomst till Skåne. Men det skildrade är nog för att antyda att Lund, som under 1100talets förrn ll Heda. U ttömnin gs sten i sålra, km'sarmtm. hälft innehade den konstnärliga för nande diskussionen om Spaniens medlarrollen i Norden, även i dag är ställning i den äldre medeltidens en faktor att räkna med i den brän konsthistoria. RAGVALD KNAPHÖVDES GRA VKAPELL I lVRE TA. En av Östergötlands allra märkli säkerligen minst upp är gaste marksammade kyrkobyggnader Ragvald Knaphö'vdes gravkapell 'i Vreta, Det är dock icke genom den yttre arkitekturen, som det intager en rangställning, utan genom grund planen. ooh även om blott denna vore bevarad av hela klostret. skulle vi strax ha en anhaltspunkt för date ringen. Här nämligen jämte å tornet i Heda kupolvalvet för första gången inom svensk arkitek men up p t rä d e r tur. Tillsammans med rundkyrkan i Vårdsberg möta vi här även en säll synt typ för centralkyrkobyggnaden. Liksom i systervkyrkan i Vårdsberg äro msurarnas inre i Vretakapellet npplivarle av stödnischer och detta skänker det lilla Vretakapellet ett in tresse, som för det upp på ett sär skilt plan och gör det till en förnä mitet bland Östergötlands landskyr kor. Grnuntlplanen är den riktningst tonade centralbyggnadens: en kva drat som får längdriktningen väster _öster, accentuerad genom den i Ös ter anslutande absiden. I exteriören intet av förhavelse.Et'ter vanligiheten leder ingången från sidan. Här för den från norr in i det av ett kupolvalv täckta nunldhnset. I hörnen äro in lagda rundbågiga väggnischer för att upptaga valvtrycket. Mot öster i ab siden iir uppställt ett altare. Det sparsamma ljuset, en liten glugg i sö der och ett litet fönster i arbsiden, interiören en sällsam skänker åt och suggereranlde stämning, vilken bör ha varit långt starkare i gamla dagar när inredningen och de nu svaga målningarna å kiupolen voro biittre i behåll. En liknande förening av den yttre kvadraten med den inre cylindern är ytterligt sällsynt. Något monument som fullt motsvarar Vårt, kunna vi icke uppdriva, men vi ha likviil möj Bagtraltl KnaplzÖL'dcs gratrkapcll i Vreta. Efter Curman. ligheter nog för att få en antydan om varifrån impulsen till den märk liga byggnaden hämtats. För den trakt där förebilden till Vretakapel let stått eller står, kunna vi knappast taga i anspråk mer än Sydtyskland och Tyrolen, utmed den stora pil grimsvägen till Italien eller de delar av Frankrike, som gälla för kupolens hemort i detta land, det forna grev skapet Périgord. ' I Bayern är kapellet med direkt omslutande absid, alltså utan särskilt markerat kor, den vanliga typen för smärre landskynkor. Men därutöver förekommer där på kyrkogårdarna ett djöds eller Allasjälarskapell, van ligen kallat ”Karner” och oftast in vigt åt ärkeängeln Mikael, själarnas ledsagare. Dessa kapell stå icke i förbindelse med, utan på kort av stånd från kyrkan och vanligen sö der om denna. Ingängen ligger i re geln ej mitt emot avbsi'den, utan på sidan. Dessa Karner äro ofta för sedda med en djup undervåning, vil ken användes till benhus, och där nedkastas de vid nya gravupptag ningar å kyrkogården påträffade lämningarna av tidigare hädangñng nu. Av dessa centraliserade benhus äro i Bajern de runda långt mera allmänna än de rektangulära, medan de senare äro talrikare i Tyrolen. Under 1100talet blir denna typ mycket vanlig i Bayern, Österrike och Tyrolen, vitt'n'anide om en vitt utbrede själa'knilt. Fullständigt ute slutet är dock ej att de samtidigt tjänat såsom Heliga gravkapell, var om mera i det följande. Exempel på en sådan rund Karner år Hartlhcrg och på en åtthörning Tullen, båda med anslutande absi'd. Emellertid är det en detalj i kon struktionen inom Vretakapellet som möjliggör att vi skulle kunna lokali sera dess antagliga förebild till viss trakt av Sydtyskland, därest icke kupolen talade ett helt annat språk. Det är de fyra strävnischerna till det inre, samtidigt tjänande till att för minska valvtrycket från knpolen och till Nischsystemet förekommer visserli npphärning av mnrcylindern. gen i Italiens centralbyggnader, men i detta fall skulle vi med hänsyn till griundplanen kunna förmoda att det återgår på förebilder i Regensburg. Här möta vi det redan i den 1052 Vigda Wlolfgan'gskryptan vid lklostret St. Emmeran samt det samtida Mag dalenkxapelle. Men motivets glanstid inom Regensburgs arkitektur infal ler först med 1100talet. Från 1100talets början tillkomma i Regensburg under en tidsrymd av omkring 20 år en' rad av byggnader. vilka äro starkt italienskt influera de. Man har gissat på att en bygg nadskaunnig m'unk från klostret St. Emmeran varit i Italien och sedan uppgjort ritningar iför hela gruppen. men långt sannolikare synes mig att stenmästare från Corno i Lom bardiiet, Comasher, dragit över Al perna till Bayern, där vi spåra dem i portalslaulpturer på flera håll utan Denna för Regensburg. ström av byggnadslkunniga lombarder är ju påvisad på flera platser inom Tysk land; 'följande Rhendalen uppåt ha de tidigt nått Sachsen och Quedlin räkna 13 uppbyggnad ha burg och om vi år före Lunds donikryptas de omkring 1110 Skåne. Denna ström fortfor länge. Vid klostret St. Marg i Stadtamhof omtalas en italiensk verkmästare ur diocesen Como; detta visar att vid även hunnit till tiden 11461166 voro under alla förhållanden norditalienska bygg nadsarbetare verksamma i dessa trakter. Bland Regensburvgs byggnader från denna tid är det framförallt det åt ärkeangeln Mikael Vigda Aller heiligenkapelle, som erinrar om ita lienska centrallnrggnaider. En kva drat med utskj'utande halvrunda ni scher å tre sidor, täckt av en kupol tambur. Byggnaden vilar :på en soc kel samt är utvändigt dekorerad med lisener och på konsoler vilande Till detta ansluta sig en rad av kapell i närheten, t. ex. rundbågstris. St. Georg och Afra med två kva drater under kryssvalv och anslu tairde absid samt kapellet på fästet Detta :har kvadratisk och Donaustauf. grundplan vardera väggen är upplivad av trenne nisoher. Vad som talar emot antagandet att Vretakalpellets 'förebild söka inom Regensburgs lombardiskt byggnaden, är då exteriö är att lärgade rens fullständiga saknad av all de korativ prydnad. Här finnes ingen sockel, inga lisener, bågsiris på konsoler, ej heller skrulp turer, som lämna någon som helst antydan om att lombarder eller vid domkyrkobyggnadsyhyttan i Lund skolade östgötar !haft sin hand med i kapellets tillikom'st. allt präglat av yttensta enkelhet och därtill kommer .ett ytterst viktigt inoment: 'kupolen utmynnar icke i en tambur, utan höjer sig utan ljus över cylindern, erinrande om den 'iingen rund Tvärtom är dystert tunga stämningen i Aqui tan'iens kupolkyrkor. I dessa delar av södra Frankrike, i det gamla grevskapet Périgord, har kupolen heinortsråitt sedan om kring 1100. Med undantag för mitt kupolen i SaintFront i Pérignéux äro samtliga ljuslösa. Det kan där för ingalunda vara omöjligt att mäs taren till kupolen i Vreta utgått från Aquitanien, så mycket mer som kupoltalket till tornet i Heda samt skulpturer i samma kyrka visa mot dessa trakter av Frankrike. Men därmed är Vretakapellets psyke icke helt förklarad, utan vi måste fråga oss: vad rar anledningen till att man valde denna inom svenska lan damaren egendomliga grundform? Sedan på beiallning av Kejsar Konstantin omkring 330 ett Afro ditetcmpel i J e rus al e m fr a m gr ii v t s, blev Kristi grav många kristnas längtans kunde ej göra resan till det Heliga landet; i eiterbildning överfördes därför graven till Västerlandet och genom reliker blev denna kopia näs tan lika helig som originalet. En bit 13 en skärva av mål. Men alla av Kristi (kors, en apostlarna eller martyrerna var nog för att tilltörsäkra avbilden tillräck lig helighet och därmed var Jesus, som i Palestina lidit, rbegravts ooh uppstått, .bofast även i Europa. Snart skyndade man sig att efter bilda gravrotundan och denna blev den normgivazrde formen för grav kyrkor och dophus i Västerlandet. Därom ha vi flera belägg. Efter sin återkomst från Jerusalem 430 blev d. hel. Petronius vigd till biskop i Bologna, och där byggde han kyr kan San Selpolcro. Den innehöll två sarkofager, den ena föreställde Kri sti grav, den andra upptog stiftarens lekamen. Mli'kaelskyrkan i Fulda byggdes enligt den plan av Grav kyrkan, som abboten Rhabanus Maurus 820 medfört från sin pil grimsrtärd. På uppdrag av biskop Meinwand av Paderboru reste W'ino, 13 den andre abjboten av Helmar'shau sen det benediktinerkloster norr om Cassel, som under 1100talet stod ibrödra'förbindelse med St. Laurentiiklostret vid domkyrkan i Lund år 1032 på pilgrimsiiird tiil Jerusalem för att hämta en grund plan till Gravkyrkan, enligt vilken den nya kollegiatkyrkan skulle byg gas i Busdort vid Paderborn. Denna invigdes 1036 25/5. Efter Gravkyr kan i Jerusalem byggdes 1076 även en kyrka iklostret St. Hubert i bis kopsdömet Liitticih. Jerusalem var vid denna tid en mötesplats för alla nat'ionaliteter liksom våra dagars Paris.. Redan under första årtion det efter 1099 började korsiararnas byggnadsverksamhet, vilken stod som högst omkring 1131 vid Baldinus Illzs död *för att bryta Nu blandade sig här erövringen samman 11874 västerländska, bysantinska och'is lamiska byggnadselement. Mästare från byggnadshyttan i Toulouse ha uppgjort planen till den 'latinska domen vid Kristi grav St. Sernin i Toulouse är törebilden men i uppbyggnad blev Normandie mera normg'ivande än Languedoc. Samti digt blev kongregationen av Heliga gravens i Jerusalem kanieller cen utbrett välde, sträckte sig över flera av Västerlan dets länder. Redan 1128 hade tem pelherrarna 68 kyrkor, därav 2 i Apulien, 10 i Sydfrankrike och 50 i Spanien. Från Giraukyrkan i Jeru salem ubbredde sig nya impulser över korstågsrörelsens modervländer, och trum för ett som överallt uppstodo De enigelslka centralkyrkorna, till komna 110185, bära ofta namnet St. Sepulcre eller Temple, erinrande om Gravkyrkan i Jerusalem och' de vaktade denna. nya gravkyrkor. tempelherrar 'som Rundkyrkan på Orfjara på Orkney Öarna, troligen tuprpförd 11194123, är sannolikt byggd av jarlen Haa kon såsom bot för mordet på kung Magnus 1115. Han begav sig näm ligen kort därefter på en pilgrims 14 färd till Heliga graven samt åter vände och avled 112223, Grundplanen i Orfjara har anslu tit sig till övriga nordiska rundkyr korns med rundhds och anslutande absid, meniden har saknat den cen trala, genombrutna rumcylindern, vilken är utmärkande för rLindkyr' kan i Vårdsberg i Östergötland samt de med denna förbundna Hagby i Kalmar län och Österlars på Born holm. Vårdsberg saknar sockel, yttermnrarna rha Vanit npplivade med , lisener ooh halvkolonner, nppbäran de en rundhågfris med ornerade konsoler. en har legat i söder; norra muren med fattning, krönt av ett kringelorna ment, det iriska koppet, har fört upp till övra våningen, vilken hatt Denna våning har Den ursprungliga mgang en ingång i finhuggen om fyra ljusglnggar. vildt på ett ringformligt tunnvalv och i mitten sex pelare, bildande en inurcylinider. Platsen dessa har väl upptagits av en awbildning av i n om P31 denna mureylinder ett 8'kantigt murat torn med gluggar, uppskju kägeltak. murar voro Kristi grav. reste sig intill 1753 tande ur övervåningens Bottenvåningens inre upplivade av rundbågiga nischer så som i gravkapellet i Vreta, men i Vårdsberg voro de långt talrikare. Samma rika anordning i nisoh'indel ningen hade rundkyrkan St. Mikael i Slesvig, vilken av R. Hanpt sattes till tiden omkring 1130. H. 'F'röléns och A. Lindbloms antagande I deras utmärkta beskrivningar av rnnrlokyr kan i Vårdsberg, att denna skulle varit ensam om nischmotivet här i Norden, stämmer sålunda 8] i denna punkt. 1 Italien finna vi det i rund kyrkan San Tomaso vid Bergamo; Där uppträder även den yttre deko rationen med lisener och rundbågs fris och i nordväst har den i stället för en nisch en trappa i muren lik som i Vårdsberg. mittrum och Anordn in gen med omlöpande sidoruin är speciellt ori entalisk och dit böra vi väl förlägga unbilden för de nordiska rundkyr spontant uppstått på förvånansvärt kort tid över ett stort område. Liksom på en given signa] dyka de upp i SleSVig, Danmark, Sverige, Norge och på Orkney. Or saiken kan knappast *ha varit någon annan än vallfärd'erna till Heliga lan« korna, vilka »k [Li/tm* ('12 lrw'rn/uy från mmm/m still. 1"('1'r(?xb(=›'(/. det. det i detaljerna överlåts åt den in Typen var given, men utföran om st'iftet härskande byggnarlssko I Östergötland tid den hiroaniskcluniacen» lan. härskade vid denna siska, dit förmedlad över Lund och Runcl'kyrkan St. Mikael i Slesvig var under denna tid förbun den med ett cluniacenserkloster och Slesvig. troligen förmed Att sätta dateringen av Vñrdsberg tidigare äi. till 1100talet är därför icke râdligt, ty dess dekorering med rundbågsfris genom detta har lingen skett till Sverige. och lisener är ej tänkbar utan med verkan av domkyrkobygget i Lund. Vårdsberg skulle i analogi härmed uppförts omkring 113940, och det ta stämmer väl med vad vi veta om andra plantyipers vandringar under denna tid, vilken även i Norden bör varit pilgrimsväsendets blomstrings period. Aven från Svcnige finnas en hel del vittnesbörd om vallfärder till _le rusalem. Av de 20,000 man, som i början _av 1099 'komme seglande till La'odicea, bestod en stor del av skan dinaver och vid stormningen s. ?1. av St. Jean d'Acre :svenskarna främst på fiendens murar. År 1107 anlände seglande till Palestina 7,000 pilgrimer från England, Danmark, Flandern och Antwerpen. Bland dem befann sig troligen även Knut den iheliges son Carl. Runstenarna berätta om Palestinafärder. Nås socken i Uppland finnes följam de inskritt: "Isgeruna Hårds (lotter VOI'O Från låt rista dessa runoriit sig själf: hon vill fara åt öster och till jerusa lem. Fair ristade runorna”. En gravsten i Stenkyrka på Got land bar iiiskriften: ”Har vilar Hal vidus från Veclinge, som tvenne gånger vallfärdat till den heliga graven, och en gång till Rom”. 1189 vid belägringen av Acca voro svenskarna med. Staden intogs 1191 12/7. En runsten från Saleby kyr ka i Västergötland berättar: "Atark. som var en kristen, gjorde denna miinnesvård efter sin hustru Thora, som blev dödad vid Aceon, medan vi alla, även den älskade hustrun, slo go turkarna. jag högg stenen". Från Västergötland är även nam net å en Helig gravkyrka bevarat till våra dagar. Å portalen på Fors hems kyrka berättar nämligen en in skritt att den är byggd "in honore Domini nostri Jesu Christi et (10mi De bevarade relieier na med framställningar av korsned nici sepulcri". tagningen, de tre kvinnorna vid gra ven samt Kristus i dvödvsriket torde ursprungligen ha ismyc'kat en Kristi grav. Å VVesteIkyrkan i Dalby i Skåne är i södra sidoskeppet beva altarebaldakin, vilken ur troligen tjänat såsom rad en sprungligen en Helig (grav. Innan vi Övergii till Östergötiand kan det vara skäl 1 att erinra om den heliga Helena av Skedevi (Skövde) som ”strålande genom ei ”, ,apanyçgnmvr W._4,_.ç;r«, 1mm›. :_r._u:nxx227:'*M., '.:T'T'"1W. . . terdömcn ooh lysande genom under verk visat sig såsom en vällnktande violblomma efter otrons vintersol stånd, eller såsom morgonens stjär na efter nattens mörker", företog. en vallfart till Heliga graven i Jerusa lem. Efter hemlkomsten 'lät hon med stor kostnad uppbygga en stor del av Skedevi kyrka, där hon fick sin grav. Hon överfölls och dödades 1140 30/7, 1164 kanon'iserades hon av Alexander III och senare skedde den högtidliga skrinläggningen av hennes ben i Skedevi kyrka av ärke Dar kunde man av 1700talet skåda hennes grav. Helenas källa vid Gö tene blev berömd för de underverk, som där timade och år 1462 gav bis kop Lars i Växjö 40 dagars avlat åt dem som besökte Helenas källa och dödsstälile. biskop Stefanus. ännu i slutet Grankyrkor och pilgrimsfiirder vo m samtidiga Men de kors eller gravaltaren som företeelser. heliga en gång existerat, ha försti'irts un der tidernas lopp, likaså de Heliga gravar, som torde funnits vid alla eller de flesta kyrkor. Att bedöma de medeltida förhållandena efter vad som bevarats eller är känt ned till våra dagar, ger ofta en fattig eller fullständigt skev bild av det falkt'iska händelseförloppet. Ooh särskilt gäl ler detta med avseende på Östergöt land, där notiserna om pilgrimsfär der äro mycket få, men där arkitek turen talar ett helt annat och långt mera tydligare språk. Om själve biskop Kol av Linkö ping berättas ju huru han avlidit år 1196 under en pilgrimsfärd till Jeru salem, Årtalet måste emellertid va ra tel, ty Kol har såsom vittne nn derskrivit ett brev som konung Knut Erikson 1199 utfärdat på ett fiske i Älvkarleby till för julita kloster. förmån Främsta platsen bland de östgöt ska vallfararna intager tydligen drottning Ragnhild, om vilken äldre historici berätta, att hon var gift med konung Inge d. y. (Holstans son). Hon vandrade till fots till Rom, fortsatte därifrån till Jerusa lem, men överfölls på Vägen dit av rövare som utplundrade henne, var på hon lämnades alldeles naken. Le genden berättar om huru en under full klädning då tillsändes henne ge nom en Guds ängel. Hemkommen från Jerusalem och Kristi grav, av led hon i hög ålder och begravdes i Tälje (Södertälje) i den kyrka hon byggt och vars skyddshelgon hon blev genom sina underverk. Uppgiften att Inge d. y. varit gift med Uianid är därför .ingalunda sä ker. Enligt ko nungalängd blev Inge "förgjord med västgötalagens Linköping, Östgötens boktryckeri 13215. 15 ond dryck i Östergötland”, men tid punkten är något oklar; enligt äldre historiker har Inge d. y. avlidit 1129. Var nu Ragnhild hans gemål, kan man antaga att drottningen först omkring 1130 företagit sin pilgrims färd till jerusalem samt att hon först efter hemkomsten låtit 'uppbyggd kapellet dels isåso'in en erinran om Kristi grav, vid vilken hon personli gen knäböjt, dels till ett minne över gem'ålen. Detta bör då ha Skett om kring 1135, vilken tidpunkt passar väl med vad vi i Övrigt veta om de nordiska Heliga gravkyrkorna. Al taret i avbsiden har då upptagit reli ker av Kristi kors eller lekamen; kapellets mitt upptogs av en Helig grav enligt det allmänna bruket, un der golvet lades gemålen och väl även andra anhöriga, men frågan om vilka dessa äro vill vi icke inlåta oss på att försöka besvara. Intressera dve hänvisas därom till C. M. Fürsts intressanta bok ”När de döda vitt na”. Såsom en direkt följd av pilgrims väsendet torde gravkapellet i Vreta i alla händelser få gälla och liksom för Vårdsberg ha vi att räkna med en till Hirsauskolan ansluten clunia censislk byggmästare, vilken i detta fall i Aqxuitanien mottagit rika im pulser från kyrkor, som stodo nära Heliga graven och Gravkyrkan i _le rusalem.