ÖSTGÖTA-BLADET Hembygdsnummer Stora Åby 1926-10-30

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

N:r 126 B. STGTÄBLÅ i ET Lördagen den 30 okt. 1926. Hembygdsnummer St. Åby ST :\ a Redan på 1100talet ?är den äld sta kyrkan uppbyggts på den plats, där den nuvarande är belägen. Hu ruvida det var den från 1100talet stammande kyrkan, som av dan skarna förstördes under deras härj ningståg genom Östergötland, då de omkring den 10 nov 1567 slo go lager vid Åby och enligt sägen uppbrände alla kyrkans inreden, är ej gott att säga, men troligen var det nog den uråldsta kyrkan. som då skövladesi l nära 100 år förblev den sedan mer eller min dre i förfall, och först omkring 1650 återställdes densamma i full gott skick. År 1631:3 låt en kyrko herde nödtorftigt reparera den samma. Ä ett i sakristian befint ligt gammalt altarbord läses näm ligen År 1648 i Juni haver D. An ders Jonie Gothus fordom pastor och prost i Åby, saint hans kära hustru Ingrid Mårtensdotter Krok renoverat Åby kyrka på egen be ' kostnad med jåirnankar, fönsterbly, vitrnening och annat mera. Gothus i dog 1057 och begrovs i kyrkan. Den är 1650 fullbordade kyrkan var inom muren 13 alnar bred och med tornrum inräknad (nuvarande vapenhuset hörde då till själva kyrkan) endast 35 alnar lång. 4 Som emellertid helt naturligt denna kyrka nog ej var så solid .feet alla a'cnomgåmçnñ .svåra “Ödmi maste ny kyrka redah Uni' uppföras, och det visade sig ock så då, att den gamla måste i gmn den ncdrivas. Ur en berättelse om denna senare kyrkobyggnad vilja vi anföra: En vacker donation möj liggjorde ny kyrkas upp förande. _ »Åby gamla Stenkyrkja, unge färligen av 600 års ålder, nu genom ålder och åtskilliga undergångna svåra öden, ganska bråckelig ble wen, samt' thessutom ganska mörk och alt för trång til en så talrik Församling; Dock likväl har, för Kyrkjans medellöshet. ingen af Socknens Ledamöter kunnat tän ka uppå, mindre förvänta, något Kyrkjans utvidgandc, innan radsProbsten och Pastor Loci 'Högårevördige och Höglärde Herr FRIDRIK BAGGE, vilken then na Församling, såsom en trogen Herde, i 40 år föreståt, af nit för Guds åira och' af ömhet för then na sin betrodda menighet, vid slu tet af år 17541 beslöt, af egna me del skänka til kyrkjan 8,000 daler kopparmönt, dock med thet Vilkor, at Försan'ilingen en ny kyrij byggnad sig åtaga skulle. Försam lingen, hvilken en så hederlig got va aldrig förväntat, kunde ej nog med orden uttrycka then vördsarn ma tacksamhet, the i sina hiertan hyste; mycket mindre undandraga sig thet besvär, som then föreslag na Kyrkjobyggnaden them påföra kunde; althenstund, the med en så ansenlig hjelp blevo understödde; utan samtyckte til Kyrkjans om byggande och utvidgande Thetta sitt uppsåt och beslut communi rade lli H. Probsten strax med Hö ga Landshöfdinga Embetet och Pl. V. Consistoria, ödmjukligen anhål landes om Theras handrackning til thetta wichtiga förehafwande, hwilkcn ock erhölts, så at strax beordrade blefvo, på Höga Lands höfdingeEmbetet wegner, Krono Befallningsmannen i orten Herr Jonas Liunggren,,och, på P1. V, Consistorii, Occonomus Templi Oathedr, Herr Canutus Wahlberg, til att holla noga besichtoing så öfver Kyrkjans bristfellighet, som om den då warande Cassan, hwil :deraf (i nuvarande språkform):_ 4h MP_ I! Ovanstående foto av kyrkan och skolan togs för om 60' år sedan en söndag vid högmässotid. Man ser det myckna fol ket på kyrkovallendvj Som synes är det stor skillnad'på omgivningarna dit och nu. *Från att förut ha varit så gott Jämför nedanstående foto! som kal ligger platsen häromkring nu inbäddad i lummig grönska. ken besichtning, uti ;vederbörande För 5' 1lingens nävaro företagen Wardt; ta i Kyrkjans Cassa be fants allenast 390 daler koppannönt, men Kyrkjan både för trong, och så bristfellig til sten walf och murar, att fara war, thet 'the icke af sig sjelfva nedfalla» Efter för'åttad syn beslöts nybygg nad och prosten Bagge inleve rerade i kyrkokassan 8.000 daler kopparrnynt, varefter kommini stern Carl Johan Blohm sändes till Linköping för att inför biskop Rhyzelius avlägga rapport och be gära dennes råd angående bygg mästare, ritningar m4 m. Biskop Rhyzelius, som var en ivrig kyrko byggare. hade till hjälp en bygg mästare, master Petter Frimodig i Linköping, och blev denne Åby kyrkas byggherre. Emedan, som det heter i berättelsen, till följd av under åren 1755 och 1756 rådande menföre, materialier icke kunde framforslas till fullo förrän i jana och febr. månader 1757, blev kyrkobyggn'aden två år försenad. Det var också en oerhörd mängd sten och timmer som åtgick till detta kyrkobygge. Även grannförsamlingarna hjälpte till vid' kyrko bygget. Till byggnaden utgjorde försam lingen 4,500 dagsverken, av vilka de förmögnare torparnn utgjorde vart 4:6 och de mindre samt ryt tare och soldater vart (5:5 i förhål lande till hemmansbrukare. Dess utom deltog Ödeshög med tvean och Heda, Västra Tollstad och Rök med ett dagsverke per matlag. Man bör, säger en samtida berät telse, lova och erkänna den grann sáimja, kärlek och hjälpsamhet des sa församlingar visade, då Åby un der en stor hungersnöd detta mö dosamma arbete utförde. Under åren 17551757 framkör des 2,600 lass sten, 480 lass kalk sten, som på platsen brändes och gav 2,000 tunnor kalk, 50,000 tak. spåm, varav niira ,UUU fraktades landsvägen ända fram Bankeberg, 2,0 tolftcr bråder förutom en stor massa timmer och spiror, vilket upps 'iddes på kyrkovallen, samt togs fran Lysings haradsallman ning d_är »Hans Nåde, Högvalbor ne Herr Landshövdingen GUSTAF ADOLF LAGERFELT anvisat höggunstig utvisning, allthenstund the fli'tste hemman i Församlin gen, på egna ägor, til timber ingen tilgång hade» 1756 lades grunan till nya kyrkan utanför den gamla, samt' nedrevs vapenhuset och klocksta peln, som stod på södra sidan. Vid nedtagning av klockorna befanns den stora sprucken och måste så ledes omgjutasi, Med master Elias Thoresson Frjs, Jönkoping, uppgjordes kon trakt ocli överenskoms om en gju tarelön av ltll) da'ler »kopparmiinw per skeppund, ocl rulle 7 lispund och 10 marker till i vikten, st att den nya klockan nu Väger 4 skeppund 11 lispund 5 marker (omkring 780 kg.) och kostade den na omgiutning med tillägget i vikt 1,188 daler kopparmynti i!" På ett halvt år var den nya kyrkan färdig. 1757 den 14 april hölls sista gån gen gudstjänst i gamla kyrkan, då Mag. Carl Johan Blom, kl. 8 om morgonen, å predikstolen i gamla kyrkan med text: Colosscrbr. 3: 17 höll tal till församlingen som un der sång och bön anropade Gud om nåd och välsignelse i det före stående arbetet. Den 8 okt. sam ma år blev den nya kyrkan, så när som på bänkarna, fullt färdig och in vigdes av biskopen den 9 i närvaro av hela församlingen och många främlin gar. Invigningshögtidligheter na celebrerades med ka nonskott. Om invigningen vilja vi anföra: På söndagsmorgonen (den 18:e söndagen efter Trefaldighet) vid pass klockan 9 förmiddagen be gav sig biskopen åtföljd av prosten och pastor Loci samt övriga häradets . pråsterskap till kyrkan. Så snart biskopen med präster skapet kommit ett stycke uppåt . stora gången upptog biskopen själv psalmen mr 83, vers 1, som lyder: Kommer här och låter oss Herren Gud prisa, vår salighets tröst med psalmer och lovvisa; För hans an sikte med tacksåigning låt oss gå. Ty Herren är en stor konung mäk tig också. Högst över alla gudar. Under sången inträdde i sakristian samtliga präster, kyrkovärdar och andra närvarande ståndspersoner, som med kykan' hade något att ffa. Sedan mässkrudar påta g ts gick biskopen inför altaret åt följd av prosten Bagge i Åby och prosten Sven Thollander från S\ nshals (biskopens och prostar nas alder uppgick till tillsammans 234 år), medan hela det övriga närvarande pråsterskapet stodo utanför altarrunden, varvid ps. 84 först sjöngs och musicerades, som det heter i berättelsen härom (ps. 84 n:r 304 i n. sp. Hela världen fröj das etc). Biskopen själv predika de högmassan och vid olika till fållen mellan bönerna och sången avlossades stycke (kanon)sk0tt från kyrkovallen. Efter gudstjänste'ns slut samla des i prostgârden biskopen, samtli ga närvarande prästerskap och ståndspersoner av »begge könen», I en sLBYGGNÅDO där middag spisades och »samtli ga gästerna till långt in på nat ten hederligt undfägnades samt de kungliga skålarna under stycke nas lossande druckos». Så var den nya kyrkan, Vilken i storlek väl knappast äger sin like uti stiftets landsbygd, på 6 må nader uppbyggd. I sanning ett be undransvärt > bevis på arbetsvilja och flit. ' Kyrkan har sedermera under gått reparation 1816 och 1862_6/.L, sista gången insattes nya bänkar, stengolvet i stora gången togs bort och belades med trä, koret ut vidgades och golvet därstädes höj des upp, ridi ängen ,anlades och hela kyrkan putsades genom mål ning och vitmening. Kyrkan är, som förut nämnts. av mycket stora dimensioner. Läng den inom murarna är 29, bredden 15 och höjden 8 meter med utrym me för 1,200 personen Pietetslöshet mot fädemas minne. ' i Men även här, som överallt, mö ta mörka tavlor som inslag. Alla gamla hallar inne i kyrkan både de från 1650 och 1757 blevo upp brutna Och flyttades bort i kyr .kan och en del lagda i vapenhus'et, en del söndersågades till trappsteg, * varpå man ännu delvis kan läsa m ?r “åket ?lade 'manlf de nas mi nenz Å ovannämnda prosten Gothus gravsten stod följande: »Förbannad ware then” aff Gudhi, som efter vår dödh rö rer thesse fyra grafstenar 'har lig gia uthaff sina rum. them jagh och mina K. hustrur haffva bekos tat. Och alt folket sajo Amen. Förbannad vare ock then som vå ra döda kestor och been röret uthu thenna graaf. Och alt folket säje Amen» Oaktat denna inskrift har graven blivit flera gånger öppnad och andra personer dar begravna och stenarna flyttade. Under sakristian är kyrkoherde Bagges gravkor och under kyrkan i sydöstra hörnet Meurlings gra var. Den senares ingång är nu för byggd med en utanför lagd mur uppbyggd 186%64, då ytterdör ren till sakristian upphöggs i ett förutvarande fönster högt upp på väggen, varför utanför en mur plan måst uppföras. Man tyckes ej heller haft mycken försyn för dessa gravar, ty i ett sockenproto koll kallas Meurlingska graven »bisättargrav», nu mycket förfal len, varför den gärna borde för byggas, och Baggeska graven i stället tagas i anspråk som bisät taregrav. Under 40 års tid fick den senare tjänstgöra som likbod, som redskapshus, ja, till och med som tummelplats för lekande skol barn, som mellan kistor och balsa merade döda kroppar funno göm ställen. Sent omsider har en renovering ägt rum, och gravfriden åter ståillts. / Något om kyrkans inte riör. Bland kyrkans främsta minnes märken är otvivelaktigt det gamla altarskåpet, ett italienskt arbete från 13001400talen, mycket väl bibehållet. Även detta var nära att gå förlorat vid allmän försälj ning av »skräp>›. Socknen ville emellertid helst bli av med den »katolska tavlan>›, som borde säljas till museeti Nu finns den emellertid uppsatt i kyr kan tack vare några Åbydamers (Forts. å nästa sida.) i: A P \ ofantligt (2) ÖSTGÖTABLADET Lördagen den 30 Oktober 1926 ST. ÅBY TEWELBYGGNAD. (Forts. fr, föregående sida.) nit, och där torde den nog nu få förbliva. Tavlan föreställer Marias hiimnelsfärd. Vidare finnes här en åldrig dopfunt med djurbilder och ornament. Den nya altartavlan från 1760 ' talet föreställer nattvarden, korstå stelsen och uppståndelsen. Den är en träskulptur av ringa konstvår _ de; troligen ock illa renoverad nå gon gång i tiden, varom inskrip tionen tydligen bär vittne. Denna lyder: »Gudi til Ähra och Herrans hus till prydnad har häradsprosten o. kyrkoherden högårevördige och höglärde Herr Fridrick Bagge, som i 46 års tid varit Lysings' Harads prost och Kyrkoherde i St. Åby år 1761 tilstält denna AltarTafla för kyrkans medel, som_halft år efter denna för ålderdom och meriter märkvärdiga Herdens den 26 juni 1762 'timade död blev förfärdigad och uppsatt av Joh. Ullber'g». (Man lägger märke till att trots inskrip tionens åldriga spi'åkform stavnin gen vittnar om yngre datum) Ä predikstolen, ett'ganska vac kert arbete, läses följande inskrip tion: »Ilz'iradsdom. Hans Raelson och dess K. Hustru Catrine Jons dotter uti Järnstad, samt nämnde mannen Jonas Håkansson med dess K. Hustru Anna Cat. Berg uti Bon deryd läto uppresa denna predik stol år 1787. Blifve ceras åminnel se välsignelse» (Även här spåras å inskriptioncn någon ovans hand.) Trenne dyrbara, synnerligen vackra ljuskronor av mässing hän ga över stora gången Å dessa lä ses: I: Testamontç efter salig Ma gister Daniel Arvidssons Prostin na Helena Enander vid Jemastad. Anno 1734. H: Mag. Johannes Ni colai Enander = P. P. Sara Nils dotter. Anno 1688: 12 september. Å en ljusstake låses: Elisabet Low. Jonas Rask anno 1658. Orgeln år om 17 stämmor, byggd 1913 av thterqvist i Örebro, och, ett i alla avseenden utmärkt in strumc n t ,VT xanenl'uxsets vägg har, fisritjuiL,l nits tvenn ' runstenar. ,år den' ene' lästes: »l/Vakel reste stenen efter sin fader Hännod», och å den an ' dra: »Svene reste denna sten efter sin broder Göt». Biskopsvisitationer ha hållits i St. Åby av biskoparna: Spegel 1694, Benzelius 1732, Rhy zelius 1746, Filcnius 1764, Troil 1783, Rosenstein 1815, Bring 1866. Senare av Cornelius, Charlewille och Personne, Från kyrkytornet finnes en hänförande vacker. utsikt. Den, som en klar sommardag gör sig mödan stiga upp i St. Åby kyr kotorn, blir rikligen belönad. Mån har nämligen härifrån en övervål digande utsikt över det vackra landskapet. Belägen, som kyrkan är, all deles invid foten av Hålavedens yttersta sluttningar, har man söderut över denna bygd ett perspektiv avallt högre stigande skogsklädda höjder, som långt i fjärran förtona i blånande djup; där sticker en kyrka sitt vita torn över skogarnas toppar, där en annan blott det yttersta av sin mot höjden strävande spira. Ej min dre än 22 kyrkor lär man härifrån kunna se vid klart väder. Mot norr avtecknar sig Omberg i hela sitt majestät och den blå nande »Hjässam synes likt ett Prosten I. G. SCHENSTRÖM. Tillsammans med Ödeshög bil dardar St. Åby ett pastorat'med kyrkoherde i St. Åby och en kom minister i vardera församlingen. Vi skola härnedan i största kort het erinra om de präsb'nän, som under århundradenas lopp verkat i Stora Åby. Kyrkoherdar. Hermanus Enardi _1335; nämnes1327;LaurentiusHal Vardi 14321437; Johannes De Äby 1469; Petrus Fal konis 15211553; Lauren tius Pauli 1564; Haqui nus Germundi 15641597, prost 1580. Den sistnämnde under skrev Uppsala mötes beslut. H a quinus Haemrninge 1599 1604. (Anses av många vara den samma som Germundi, och skulle denne i så fall dött 1604). Jo 11 a n nes Haquini Kyllander 16061624, död i Rappestad 1633; Andreas Jone Gotus 1625 1657, född i Vadstena 1582, fadern_ var Skomakare. Rektor vid Vad stena skola. Enligt Ridderstad av Per Brahe tillsatt till kyrkoherde i St. Åby 1625. Begran i Åby kyr ka N;i coli us “Enaoder., . h. 7165991670; död iXNoriKlzpping 1672. “Magister Aschillius Sve det omgivande skogsklädda ber get. Vättern ligger'likt ett glitt rande band, begränsad av Väster götlands dimmiga kust, och långt bort mot Grenna och Jönköping skönjer man konturerna av Små lands högland. Ut mot Vadstena och Skeninge utbreder sig den skimrande slätten med sina böljan de skördar i skiftande färgtoner, och den fågelrika Tåkern ligger likt en jättespegel mitt på denna härliga slätt: _Fagert är landet skådar du över skimrande slätter i sommarens gans. böljande skördar och doftande klöver, > blånande bergen och skogarnas krans ›Hårifrån får man ofta se de vackraste solnedgångar, Ett glö dande klot liksom sänkande sig i Vette bölja, en i alla nyanser himmel, som till sist, när stjärna och dennas sista stålar fam na de i guld'loch purpur skimrande molnen, så småningom övergår till ett enda blodrött fält. Det är värt ansträngningen att stiga upp för de smala i själva mu ren gående trapporna till tornets luckor för att skåda allt detta. Vi avsluta härmed skildringen halvklot höja sig över av St. Åbybornas helgedom. STORA ÅBY PRÄSTGARD. _prosten Bagge i Marstrand. ortar slutits om dagens, Hovpredi kanten H AH L. JOH, FR. Kyrkoherde E, FRÖLINDER. Komminister BLOMQUIST. nonis Fabricius 16691692.' Rektor vid Visingsö skola, prost 1671. , Magister Daniel Arvids' 5 (in 16931716: Magister Fredri en 5 ,Fre dri ci B a gge, född 1676; son .till den från danska kriget 1675 bekante Kyr koherde i Åby., 17171762. Död d. 26 juli (eller' juni) 1762. Joh. Olai Meurling1763 1778. Per Tenggren 17801803. Prost 1781. Tillsattes av konun gen, således ej valdl . Karl Gustaf Ekmansson 18051812. Vid detta kyrkoherde val tycktes församlingen ännu en gång vilja visa, vilken herde d'ev Iville har ' (1779 valdes K. Grönvall med alla avgivna rösten Per Tenggren extra sökande). Vi'd va let 1804 avlämnades 142 röster av 158 möjliga, darav 130 på Ekmans son. Denne blev ock utnämnd. Han har skrivit en mycket läst po stilla, som på slutet av 1700talet lästes lika mycket som Luthers. GAlVILA PRÅSTGÅRDEN. : Uppförd 1767, nedrevs i187gr 'UR sr, ÅBY HERDAMINNENO i Prosten GUST. TRANER. Gustaf Rosén 18181835. Fader till J. M. Rosén. En lärd och framstående man, Han 'lär ha va rit erbjuden biskopsämbetet i Gö teborg, men avstått; (1812 valde Åby församling Norbäck; Rosén extra sökande.) Dan. Leon. Kinnmans son 18351853. Fader till kam marrättsrådet Kinnmansson, vil ken donerat till St. Åby den sk. Kinnmanssonska fonden. Under åren 18531862 var Ru deb ack kyrkoherde i St, Åbyl Denne efterträdes år 1866 av fil. dzr Johan G. Schenström, som dessförinnan varit kyrkoherde i V. T'ollstad. S. verkade i St. Åby till år 1877, då han avled. År 1879 tillträdde dåvarande e. o, hovpredikanten Jo h. F r. H åh] kyrkoherdebefattningen. Han blev år 1890 kontraktsprost samt ut nämndes 18.97 till pastor primarius och kyrkoherde i Storkyrkoför samlingen i Stockholm. H4 inne hade den tidens högsta teologiska lärdomsgrad och var både teol. dzr och fil. jubeldoktor. Pastor primarius Håhl förvärva de sig under sin verksamhet i St. Åby många och uppriktiga vänner, sdm högt * lårBe sigrvålrdeta den noble församlingslårarens gedigna personlighet, hans uppriktiga hjärtliga välvilja mot alla, hög som låg. H, avled 1918. Efter Håhl blev fil. dzr G U 5 t af A : s o n T 1' a n é r kyrkoherde och sedermera kontraktsprost. llan kvarstod på sin post till år 1914, då han avled, Tranér efterlämnar minnet av en begåvad man, vältalare och god predikant Hans sjukdom nödvän diggjorde för honom ett stilla, till bakadraget liv. Och därför kom han sällan i någon mera livlig per sonlig beröring med sina försam lingsbor. I det allra längsta sökta han dock att i den mån hans sva ga kroppskrafter det tillåto, upp bära sin pråsterliga tjänst. T. var ledamot av Nordstjärneorden. Sedan 1916 år Emil Frölin der St. Åbybornas herde. F. iir född i Frödinge och har innehaft prästerliga förordnanden i Valde marsvik, Östra Ed, Borg och som fängelsepredikant i Norrköping. Under åren 192425 företog F. en resa i Amerika, varunder han be sökte ett stort antal lutherska sam fund och där höll föreläsningar och predikningar. . Kommiriistrar. Matias Magni _1594; Bergius Be nidicti 1593, underskrev Uppsala mötes beslut; Olai Nicolai _1643; 'Laurentius 16441653. Mellan 165816735 Simon Erice KOMMINISTERBObTÃLLET och Petrus Carmti; Hiertstadius 16731675; Magnus Petri Amber gius 16761683, död 1705 i Ödes hög. ' Johannes Arvidi Lysenius 1683 _1703, född i Åby, den föregåen des måg; död i V. Stenby genom olyckshändelse (föll' av hästen) 1708. Johannes Olai Nonnander 1703 1705, död i Åby. Johannes Botvidi Charisius 1707 1723. Levde i fiendskap både med sin pastor och sin hustru. D. C.pr'ost 22 sept. 1719. ' Magnus Johannes Seulerus 17 1752. Suspenderad. 1749 sjuk och ofömiögen att tjänstgöra. An klagades att ej begagnat H. H. Natt vard, samt att cominunicera för samlingen med handskar på sina händer. VTillfrågad, varför han gjorde detta, "uppgav han att en ,del het i' kalken, och fruktade han att bli biten också. Magnus Carolus Joh. Blom 1752 _1769. Kyrkoherde i Svanshals. Död 1782. Zacai'ias Boman 17691783. Död 1790 i Örberga. Laurentius Nerman 17841813. Nils Weimerz 18141820. Dog som kyrkoherde i Viredai Carl Hellberg 1821] 830. Kyrko herde i Virserum. Karl Erik Ekmansson 183034. död sistnämnda är. , Jonas Gabriel Bergstedt 1834 1860. Död i Åby. Stark 1862; Ekdal 1872; Lager gren 1876; Weilerz 1878; Svenoni 1884; Franzén 1888; “Ankarberg 1890; Hultén 1908.' . Endast Weilerz' död i Åby; de Öv riga befordrade. Nuvarande V, koniminister är 5, Blomquist. Torpadiska graven. På 1700talet innehades Åby Vå stergård och ett hemman i Järn stad av' häradshövding Gabriel Torpadius. Huruvida denne eller hans förfäder å Åby kyrkogård lå tit uppföra en gravkammare, i soc kenstämmoprotokollen kallad Tor padiska graven, kan ej angivas. Enligt protokoll av den 16 maj kSZli hade 21141818 lmiigöpciseMSf. förts i tidningarna angående gra vensigenfyllande. Enär intet hin der anförts däremot beslöt försam lingen, att för ändamålet skulle från varje hemman framköras ett lass sten och dagsverken utgöras enligt turlista. Den ;1 graven lig gande stenhällen beslöts att förva ra å lämplig plats i kyrkan. Tro ligen har (lock inskriptionen ut nötts, och stenen vid senare tillfäl len kommit undan. Dä under vin tern 182122 synes varit ett ›otjåin ligt väglag för framforslande av fyllnadsmaterialen, beslöts 7 att vänta därmed till påföljande vin ter och graven då »fortast görli gast» igenfyllnsi Vid sockenstiim ma år 1823 antogs murai'eiiiåstaren Jonas Svensson från Öninge ägor att styra om att fyllningen verk stålldesl Det synes framgå av pro tokollet, att graven va murad: I graven befintliga kistor skulle upptagas och nedsättas i kyrkogår den på en >›trevlig›> gemensam plats, Mot detta beslut protesten de ägaren av Åby Västergård rust hållaren PetterNilsson i L:a Kul len. Då församlingen vidhöllsitt beslut överklagades det hos Konun gens Befallningshavande, vars re solution blev, att graven fick, igen , fyllas, men gravens alla materia lier tillfalla Petter Nilsson. 1 ett senare protokoll läses att ringkar lama uppburit sitt arvotle för kis tomas flyttande, Så var ett vöi nadsvärt minnes mårke spolierat i "verensstäminel se med den tidens åskådning! STORERYD. Lördagen den 30 Oktober 1926. ÖSTGÖTABLADET (3) BÄNKTWSTEN ll »sr° ÅBY 182126, EN FURSAMLlNGSPROCESS SOM SLUTADE MED BUTER OCH TVÅ KYRKO= VÄRDARS AVGANG. Om bänkfördelningen i socken kyrkan voro mycket detaljerade föreskrifter givna. Längst fram i koret voro prästernas plats och ef ter reforrnationen adelns. De främsta platserna voro förbehåll na ståndspersonerna och på de ne dersta voro tjänarnas och de obe snttnas plats. Bänkfördelningen nppgjordes av sockenståmmorna. Enligt ett ståiminoprotokoll begär de knektarna att få disponera någ ra bänkar på läktaren. I Stora Åby fanns en bänkindel ning från 1600talet. I 1764 års vi sitationsprotOkoll omnämnes emel lertid även en senare sådan. Dock synes protokollet rörande denna senare fördelning på något sätt kommit \bort, ty det stod år 1821 ingenstädes att finna Vid Val borgsmässo ordinarie kyrkostäm ma detta år väcktes av kyrkovär den Bengt Nilsson frågan om ny bänkindelning, i vilket yrkande han förinodade flera av församlin gens ledamöter voro benägna att instämma, då många en lång tid varit vanlottade i avseende å sina stolnummer. Vid därpå följande ordinarie soc kenstämma upptogs frågan till ny överläggning och som ingen 0r dentlig bänkdelning nu fanns yr kades fortfarande, att sådan skulle verkställas. Vid överläggningens början förklarade sig kronoläns man Sundelius neutral, men i 'Bengt Nilssons yrkande instämde Sven Jaenson i Lyckan, Jonas An derson i lx'varntorp (Bunkabola), Anders Danielsson, Åby Mogård, Samuel Pettersson i Halvarby, Sa muel Andersson och Petter Nilsson i Sotäng, Johan Norling i Rykevt '(kyrkov'ard) och Anders Anders son i Kalvhult. _Hos den vida tal rikare delen av de närvarande märktes dock »obcnågenhet att in gå i den gjorda propositionen>›. Då någon vid överläggningen yttrade, att det ej hindrade, att den, som satt bak i kyrkan, kunde stiga längre fram, äskade Bengt Nilsson, att detta skulle 'tagas till protokollet. Ordföranden anmärk te emellertid att detta ej kunde komma ifråga, då därav oordning skulle uppstå. Yttrandet »stiga fram» förtydligades dock i så måt to, att det endast skulle gälla för kyrkovärden Bengt Nilsson och Sven Jaensson i Lyckan, vilka häf tigast yrkade bänkdelningen. ,Då ordföranden av den rådande sin nesstämningen insåg, att intet kun de åtgöras i sämja, ansåg han sig böra hänvisa till frågans författ ningsenliga avgörande vid härads rätten. Härvid betygade Bengt Nilsson, att det bure honom emot att draga saken inför domstol och uppmanade ordföranden att då god tid ännu vore till nästa tingssam manträde än en gång sammankalla församlingens ledamöter till ny överläggning för slutligt försök till vänlig överenskommelse. Någon förlikning stod dock ej att vinna, och efter det ett par stämmor hållits under år 1822, blev genom offentlig från predikstolen upplåst stämning, den svarande de len av församlingen kallad till in ställelse vid lagtima höstetinget 1822. Vid sockenstämman samma år utsågos till att inför häradsrät ten föra svarandenas talan Sven Svensson i Tingstad, Jöns Samuels son i Krisseby, Anders Börjesson i Amundeby, Lars Person i Lilla Sandkulla, Jonas Persson i Klöver dala, Jonas Olsson i Boeryd, An ders Jönsson i Boet och Abraham Larsson i Jårnstadi I samband med överläggningen uttryckte en del sin önskan att kyrkovärden Bengt Nilsson måtte avgå, vilket denne sade sig självt ämnat begära. Med honom förenade sig den andre kyr kovärden Johan Norling. Ordför anden förklarade dock, att som denna fråga ej var utlyst att före komma vid (lagens stämma kunde den ej upptagas till behandling. När sedermera vid sockenstämma den 13 maj 1823 nya kyrkovärdar med anledning av ovannämnda cr sak skulle utses hade opinionen vänt sig, och på allas enträgna väd jan kvarstodo de gamla. Detta gav kronolänsman Sundelius an ledning yttra, att han hoppades även tvisten angående bänkdelnin gen skulle kunna i godo uppgöras. Ordföranden förklarade dock även denna gång, att någon förlikning icke kunde nu upptagas till avgö rande, enär frågan därom ej på lysts, och en del av församlingens ledamöter under sådana förhållan den icke skulle kunna göra sin vil ja gällande. Déi framkastade nå gon (let förslaget, att det vid hä radsrättens sammanträde kunde in gås överenskommelse och förlik ning. Härtill genmälde ordföran den, att han för sin del icke kunde biträda detta förslag, enär sådan förlikning kunde träffas, som han icke kunde gilla. Makten tycktes, som av ovanstående framgår, förr varit stor och även använts! Från jägmästaren M. E. Sjösten, Frösång, anmäldes en skrivelse med anhållan om dess intagande i protokollet. Den lydde: »Jag för klarar härmed, att jag icke vill del taga uti denna process, vilken är föranledd av ;bögmod, ilska och tråtgirighet, endast åstadkomman de oenighet mellan församlingens ledamöter, ledsnad 'och oro för dess lärare, opåkallade och ända målslösa stora utgifter för den en faldige och vinst för A advoka ter.>› Målet fortsattes och den 23 maj 1823 nödgades de båda kyrkovär darna avgå, och i deras ställe utså gos skattemannen Jonas Eriksen i Kroxeryd och gästgivaren Jonas Andersson i Åby Mogård. Den se nare avled samma år, och hans ef terträdare blev Jonas Jonsson i Prästorp. Efter långvarig rättegång föll hovrättsutslag, och kärandena ble vo dömda till 28 Riksd. 32 sk. ban co i rättegångskostnader. Kostna derna för svarandena, (1. v. 5, för samlingen, belöpte sig* till 139 Riksd. 21 sk. banco, att utdebiteras på 47 7/8 hemman. Frösång och Ödegården deltogo _ej_ i processen. Kronolänsman Sundelius synes varit församlingens rättegångsbi trade och inli'unn de en räkning för havda liesvåii a Riksd. banco. Dylika bänktvistlu* voro ej okän ÅSA MÄSSIONSHUSi KYRKOVÄRDAR. FRANS GLAD, Hagen. HENNING HULTBERG, Karlsfors. da. Det berättas om en sådan tvist under 1600 och 1700talen i Svans hals socken, där innehavaren av Renstad, fru Rehnberg, änka efter major L. Rehnhcrg, och landshöv ding Eldstjerna från Kyleberg län ge tvistade om främsta platsen utan att kunna samsas. Dessa tvi ster *hade delvis sin grund i den oerhörda rangskillnaden och äre sjukan. Titelsjukan var icke min ' iii'xsman skulll' ,Linn ommissarie, en'upp bördsskrivare vice ' auditeur, en kapten major, en komminister väl lärde och välärevördige etc. . . .. TI" vara läsare! Vi överlämna härmed ett hembygds nummer, vars hela innehåll ägnats Stora Åby socken. som synes av in nehållet gör socknen skäl för namnet. Mycket mera hade givetvis varit att tillägga, men vi ha sökt att inom ra men för det utrymme, som stått till buds, få fram så mycket som möjligt av det Åby, som varit och är. Huru vi härutinnan lyckats, överlåta vi till våra läsare att bedöma. Om hän delsevis ett eller annat fel skulle ha insmugit sig i våra skildringar, så bedj'a vi härför om benäget överseen de. Till kantor Richard Johansson, som med ett levande och sakkunnigt in tresse stått oss bi med denna hem bygdsbeskrivning och själv lagt sin hand vid de flesta av artiklarna, bed ja vi få framföra vårt förhindligaste tack. v miuna St. 'Åbyboma om, 'vad'deras fä der och förfäderikärlek och tro ut rättat för sin hembygd och för sina efterkommande släkten! Då har det ta vårt bidrag till socknens historia_ haft en god mission att fylla Vördsamt Matte nu också denna beskrivning RED. AV ÖSTGÖTABLADET. I KL'OVERDALA MISSIONSHUS. RELlGlÖSA Allt _sedan reformationen tagit fast form genom Uppsala mötes be slut och ända fram till mitten av 1800talet kan man icke spåra nâ gon från kyrkan skild rörelse i re ligiöst hänseende, Där'orn vittna de i behåll varande protokollen från här förrättade biskopsvisita tioner. protokoll från 1866 vittnar hade re dan då s. k. enskild nattvardsgäng i hemmen förekommit. »Dock, he ter det, »är den. religiösa söndrin gen nu mindre i ögonen fallande än för 2 till 3 år sedan; dock hava för detta ändamål Zzne s. k. mis sionshus blivit .uppförda inom pa storatet. I övrigt, heter det, är det icke bekant, om detta parti omfat tar någon främmande lära, eller att dessa separatistiska rörelser och riktningar visat sig ännu lett till öppen avsöndring från kyrkan. Enligt samma protokoll var hus andakten ännu ganska allmän med begagnande av bibeln och Lu thers postilla, men bland en del av folket lästes även skrifter, var med s. k. kolportörer förse demi Man finner, att kyrkans män med uppmärksamhet följde rörelserna i tiden, och ur visitationsprotokol let anföra vi vidare: H. H. Bisko pen uppmanade ägarna av de s, k. missionshusen att ej låta andra ta lare uppträda än sådana, som bli vit hos pastor anmälda, och'mot vilka han funnit intet att erinra. Ingen konfiimerad person avhål ler sig självrådigt från nattvardens bruk. Okonfirmerade finnas i Åby 4 st. över 20 år, som dock alla äro sinnesslöa. \ De separatistiska rörelser, he ter det, som för några år sedan här förekomme, vållades huvudsakli gen av en lhärifrån avi'lyttad “kol'5 portör Malm, som på sina konven tiklar föredrog den s. k. syndfri hetsläran. I missionshusen uppträ da nu huvudsakligen resetalare från Jönköpings missionsförening. I Ödeshögs församling har en hap tist Carlsson från Amerika upp trätt med föredrag. I slutet av 1870talet börjar Waldenströms skrifter spridas, men det tillägges, att de ej vinna mycken anklang, och något odöpt barn fanns ej in om församlingen 1879. Så långt protokollet! 1880 utbröt dock en bitter strid, vari hela församlingen inveckla des. I Linderås och Adelövs sock nar hade en förening för fri natt vardsgång bildats, vari tvenne, till skolrådsledamöter i St. Åby valda personer, anslutit sig och deltagit i s. k. fri nattvardsgäng. Ordföran den i skolrådet yrkade på deras avsättning, men församlingen sa de nej. .Saken drogs under domka pitlets prövning, och de båda per sonerna avsattes från befattningen som skolrådsledamöter. Frågan gick till k. mzt, och ordföranden i Skolrådet drog det kortaste strået. Striden fördes med onödig skära pa, då de båda personerna, ehuru varande de mest oförvitliga och aktade av hela församlingen, än dock stämplades som ovärdiga att vara ledamöter i Skolrådet, enärde fråntrått vår kyrkas lära och be kännelse. Den eneinvaldes dock av församlingen omedelbart 0. var Sedan ledamot i Skolrådet i 34 år, Men enligt vad ett dylikt .prydligt och stärnningsfullt. FÖRETEEL= SER lI str., ÅBY., ETT; FLERTAL SEPARATISTISKA RUREM SER ll SLUTET AV 11800=TALET° NU RADER FURDRAGSAMHETENS ANDA. Den andre var för ålder obenägen till omval. Alla i denna strid in vecklade äro, så vitt oss är bekant, nu döda. Fiendskapen mot de s. k. läsarna övergick även till rena våldsdåd; så uppbrändes ett av de ras missionshusi 4 Med Waldenströms uppträdande fick rörelsen en mäktig försvarare, och missionsföreningar, nattvards föreningar och s. k. syföreningar bildades på flera ställen. Resande talare med god förmåga för folkliga föredrag och predikning ar_ ,besökte regelbundet missions föreningarnas bönehus. Många tor de nog ännu minnas de tre vetera nerna Lundmark, Pol och Malm och flera_rned dem. Den senare slutade som pastor i Amerika, tro ligen i Chicago. Striden avstannade dock 'till slut och alla dyningar därav hava lagt sig till ro. Ingen fiendskap mellan kyrkan och de frireligiösa kan längre spåras. Arbetande var för sig, och stödjande varandra i ar betet för andlig utveckling, ha de vunnit stora resultat både i inre och yttre missionsverksar'nhet. På senare tid ha baptistför samlingar bildats både i Ödeshög och St. Åby, där verksamheten är livlig och medlemmarna många. En livlig söndagsskoleverksamhet bedrives av de särskilda fria sam manslutningarna, och fast anställ da predikanter verka nu i försam lingarnas tjänst. ' . Det är livligt att hoppas det för dragsamhetens anda måtte behär ska varje individ, såväl inom fri som statskyrka, och att den senare som kulturbärare bliver si na stora traditioner trogen. ) Närstående den religiösa ,verk samheten stå de \ så kallade blåbandsföreningarna, som 'ge nom upplysande verksamhet vunnit stora resultat till folk nykterhet inom den i dettaxav seende fordom ej vidare välberyk tade trakter i Hålaveclen och dess gränser. En liten överblick över förhål landena i närvarande tid torde här vara på sin plats. Statskyrkofol ket tyckes med värme omfatta det ?§11 kyrklig verksamhet hörer. Så har på senaste tiden bildats en kyrklig syförening, där inkomsten av verksamheten delas i bidrag till kyrkans yttre mission och Fjell stedtska skolan i Uppsala. I kyr kan ha på sista tiden inlagts mat tor, gamla katolska altartavlan renoverats och upphängts inne i kyrkan jämte andra reliker allt bidragande till att göra templet Bi drag härtill har ävenledes till en del lämnats av syföreningen, vars ledare ävenledes varit de, som ta git initiativet till kyrkans ovan nämnda prydande. Även verka i socknen flera ungdomsföreningar, Den frireligiösa verksamheten bedrives av › tvenne missionsföre ningar: Åsa och Klöverdala samt Bäcks baptistförsamling. Genom syföreningars verksamhet och stor offervillighet av enskilda insam las här stora summor dels till av lönande av egen fast anställd för samlingslärare och dels .till både den yttre och inre missionens verk samhet. BÅCKS KAPEL L. 126 B. c... Nzr 126 B. (4) ÖSTGÖTABLADET Lördagen den 30 Oktober 1926 SLUJDSKO'LANS DONATOR. Kannnarråttsrådet I., KINN'MANSON. som kan göra skäl för namnet St. Åbys störste donator. So härom ncdanl KASSOR OCH FON= lDlER ll ST, ÅBY. UPPGA SAMMANLAGT TILL OMKlRllNG 60 000 KR. Stora Åby socken har, åtminsto ne för närvarande, ingen synnerli gen god ekonomisk bärkraft, och uttaxeringen 'är ganska h'g, 1926 tillsammans 7:90 pr bev,kr. för utom väg 0. landstingsskatt. Dock är socknen ganska rik på kas sor och fonder, och vi skola här nedan niimna några ord om dem. De äro följande: Skogsaccisfonden 1,922: 04 Allmänna pensionsfondcn 1453:61 St. Åby szns I'cscrvfond 9,307: G4 Skogsvånlsfondcn 776: 66 Biblioteksk n 4,165: 30 Magasinskassan 1,843: 4G Ljuskassan 1,917: 12 Hagmanska fonden 2,141142 Övriga kontanta tillgång. 2,807: 03 Kinnmanssonska fonden 14,503:09 Skolkassan 7,959: 68 De Rogierska fonden 1,044: 97 Jakobssonska fonden 2,008: 87 l Sperialfonden 2 Orgclkassan 1,933: 4G Lysingsbankens donation 2,896: 43 Äldst av alla är Magasinskassan med den ur denna utbrutna ljus kassan, samt De Rogierska; båda från början av 1800talet. C. I.,Petterssons gravfoitd 2,162: 25 I 2,117: 3 Magasinskassan s utgöra socknens första intressenterna voro hela socknens jordbrukare, men till skillnad från andra bankföretag fingo huvudmännen, som satsade, aldrig ut vare sig det insatta eller ränta, utan kassan har hela tiden varit till endast för det allmän na. Den 10 febr. 1801'gj0rdes den första insåttningen och togos de första lånen. lnsättningen gjor des clock ej'i penningar utan i vis sa tur och kpr korn eller råg. I hårda tider och då höstsäde'n sla git fel länades spannmål till de behövande mot ränta av 4 kappar per tunna. Kassans förste förvaltare var major Boije, men när denne 1804 avflyttade till Ödeshög, där fami jen Boije ägde Orrnäs, blev fjå dingsman Råstedt hans efterträ dare. Det är av intresse att se, det till och med socknens sexmän, då de satte sina namn under räken skaperna, endast kunde ditpränta sitt bomärke. 1809 var spannmåls fonden 243 t:r 9 kpr och nu börja de anslagen ur kassan utgå till al la möjliga ändamål. 1813 'försåldes en del spannmål, och nytt magasin byggdes 1814; detsamma som än nu står kvar. 1817 utgår första gången an. lg' för inköp av talg till kyrkoljusen, vilket sedan blir en stående post. Når församling en 184849 byggde kyrkskolan, tycktes av ' enskaperna framgå, att postmästare Cervin varit för lagsman, och att magasinskassan sedermera fått betala både ränta och kapital. 1854 bildades genom överföring från magasinskassan den s. k. ljuskassan. Otaliga äro de ändamål, till vilka anslag utgått under kassans 125åriga tillvaro. En annan märklig kassa är den kan så' bank, då Hagmanska. Grundfonden 734 Riksd. Banco \ ocu SLÄKTE Gick, ocn SLÄKTE Ej sägnen ens förtäljer om, hur länge sen det är, den »hord» till våra bygder kom, som valde boplats här. Tag tusen år och tusen till det hälften är av år sen »uren» gick i nejden »vill» och jägarn sökt dess spår. Och guden, som man offer har, var gamle AsaTor; i eld och dån kring rymden far den guden stark och stor. Han flamman uppå härden tänt ' och gett den största skatt, och heligt hölls vad guden att mildra isig natt. sänt Men »Urakaipas›> yxa tryggt gick genom skogen fram, vid än en boplats man sig byggt av björk och furustam. Inunder djurhuds spända skinn där lågo hård vid härd ett litet, trångt och mörkt krypin dock hemmets hela värld. 1§11ht° 0, Av R. jn. I vass och strömmar fisken slog när vårsol isen smält. I hult och hagar, mo och skog, i gläntor och på fält det vimlade av markens djur. som jägarn byte gav; där föllo björnar, 10 och »ur>› för pil och flinthård glav. Och tidevarv på tidevarv försvann i ändlöst tåg, och många slåiktled togo arv, där fädrens kummel låg; och teg vid teg blev röjd i skog, och månget svedjeland här lades under harv och plog av kraftig odlarhand. Snart öpnas skogens famn alltmer för brodd, som spirar opp: och milsvitt bygd vid bygd man ser och gyllne skördars hopp. I Hålavedens skog och urin dit inga vågar gå, där förr blott vilddjur rett sig bo. små gråa stugor stå. Du, som än trampar fådrcns jord och bor i fädrcns land, låt fiidrens trohet ;in bli spord och vårj med kraf ig hand 'den frihet du har fått i arv från flydda stora där, att den i alla tidevarv må bo i Norden kvarl lij blodigt offer mer man här i templets skumma rum. den offerpräst, som vittnat där, för alltid blivit stum; Och offerlundar tomma stå, här kommit nya bud; ' den starke 'för man trott uppå »vikt>› för en större gud. Nu malmens klara toner gå kring slätt, kring berg och dal, och där de helga murar stå ha' skaror utan tal församlats under valvens rund vid bön och psalmers ljud; sin sorg, sin fröjd av hjärtats grund de biktat Herren Gud, Och släkte gick, och släkte kom och levde och försvann; vi veta knappast något om, hur deras da'r förrann. De alla gått och utan namn försvunnit och förglömts, när de i jordens trogna famn av sina kära gömts. 19 sk. 3 must., enligt testamente av den 27 jan. 1837 skänkt av tor paren Johan Hagman och hans hustru Sara Gabrielsdotter från Kälkebo ägor, till lindrandc av fa der och rnoderlösa fattiga barns nöd. Den 51 annat ställe nämnda De Rogierska fonden har bildats genom av Vice'pastorn i Åby L. U. De Rogier till St. Aby den 7 januari 1804 testementerade arlåtenskap, som vid försäljning te kontanter uppgick till 578 Riksd. Banco 31 sk. 10 runst. Ur testamentshandlingen anföra vi: »Vid min begravning, varest intet överflöd må lysa, att därigenom inte medtages vad' snarare och nö digare bör sparas till förestående kristliga inrättning, torde tolv socknemån vara goda biträda, vil ka först med aftonvard och efter åt med anständig nattvard för dem fägnas, ingen likvagn nyttjas då, kistan göres rät och slät, med däri mot svarande beslag. Såsom läng re tjänst ,vid församlingen torde 0r gel och klockor utan avgift få nyttjas, och en gravplats på norra sidan om Baggeska graven läm nas' mitt stoft, dess klädsel ske utan all ståt ävensom likrummets. Gud vålsigne dem, som ha. besvä ret. Jag anser all lön förutom Guds nåd däremot för ringa. Den na min vilja hoppas jag och ber till alla delar uppfyllas» Beloppet av de genom kvarlåten skapens försäljning inflytande medlen skulle förräntas för att, när så ske kunde, användas till in rättande av ,en skola, i Vilken fattiga och värnlösa barn från båda församlingarna skulle åtnju ta undervisning. Den största donation, som St. Åby församling fått mottaga är Kinnmanssonska. Den torde i närvarande stund med kapital, hus och jord kunna värderas till minst 30,000 kr. Den är skänkt av kammarrättsrådet Kinnmansson, vilken var förr i St. Åby och son till prosten Kinn mansson. Donationen är given till upprätthållande av slöjd och träd gärdsundervisning. Bibliotekskassan är skänkt av livmedikus Lunde berg, född i Sjögård, för upprättan de av ett folkbibliotek. Dettas bokbestånd uppgår f. 11. till 43:21 400 band. Jacobssonska fonden är skänkt av löjtnant Jacobsson, också St. Åbybo, och användes till fattiga barns beklädnad. C. J. Petterssons gravfond är avsedd att användas till under håll av dennes grav samt kyrko gårdens förskönaude. Orgelkassan uppkom därigenom, att redan 1850talet startades en frivillig in samling för att skaffa pengar till nytt orgelverk. År 1913 var kas san så stor, att en orgel kunde in köpas för 8,000 kr. Och ändå blev det, som synes, en del pengar över. 4 2 M v3 Lysingsbankens donationsfond' förskriver sig från den tiden, då den s. k. Lysingsbanken uppgick i Sydsvenska Kreditbanken. Av kastningen av fonden användes till beklädnad av fattiga barn. Andra, nu borta varande kassör, ha förr funnits, t, ex.: Rosentalska fonden, Salpetersjuderikassan, Nummertavelkassan och Lasaretts kassan. Då kassornas medel ej insattes å bank, utan utlånades till enskil da, blevo på 1860talet ett par av dessa låntagare insolventa, och stora delar av kassorna ströko med. I nära 6 års tid tvistades å ståmmorna Ol'l'l, YCHI som vore an svarig, men saken rann ut i san den, och så väl skol som kyrko råd blevo till sist genom försam lingens beslut befriade från er sättningsskyldigheten. Ur spill rorna räddades då en del och har sedan ånyo tillväxt, Slappheten var nog litet för stor. I en kassa förekom ej ordentlig revision från 1846 till 186 . på Gränser, vattendrag m. m. Stora_Åby socken tillhör Lysings härad och gränsar i norr till Heda, i nordnordost till Rök, i söder till Adelöv, i öster till Trehörna och i väster till Ödeshög. Längden är 2% och största bredd 114 mil. Folkmängden utgjorde på 1750 talet 1,690 personer, är 185) 2,734. År 1865 hade den stigit till 3,300. Den 31 december 1925 utgjorde in nevånareantalet 1,882. Norra delen av socknen är slätt bygd, mycket tidigt bebyggd. Söd ra delen, den större, utgöres av bergs och skogsbygd (Hålaveden). Sannolikt blev denna bebyggd un der medeltidens första skede, en del något tidigare, en del senare. Åby eller Abo nämnes under 1300talet med kyrkoherde 1327 1335, Skrives 1422 Aaby. Några större vatten finnas ej; den största sjön är Bonderydssjön, och' ett par mindre sjöar, Gransjön och Ovansjön, ligga i samma trakt, De avbörda sitt vatten ge nom Åbyån, det enda vattendrag inom socknen av någon betydel se. Än utmynnar 'i Tåkern. I närheten av kyrkan fanns förr en liten sjö, ngirsen, men ge nom upprepade sänkningar har den helt försvunnit och nu åter står blott sädesbårande mossar med ett gemensamt namn kallade Bjäran och tillhörande hemmans ägare inom Åby och Järnstad byar. Kyrkans namn är med all san nolikhet sammansatt av orden Ä och By, emedan hon ligger vid en by..icke långt från en Stora Åby kallas socknen troligen på grund av sin storlek Vad gamla handlingar ha att förtälja. Ur gamla handlingar från 1700 och 1800talen anföra vi: År 1775 var sädesvåxten härlig och välsignad, höskörden något svagare. 1776 god årsvåxt, men är terna av ohyra så förstörda, att stor brist i hela orten rådde på ärter. 1777 våt sommar, säden kunde knappast bärgas. 1779 torka och missväxt, 1780 stor torka. 1781 stark torka, vårsäden kom ej upp, men, som största torkan var vid midsommar, var den sensådda så den i skogsbygden ändock upp kommen och lämnade någon skörd. 1882 oerhört med regn, höstsådden omöjliggjordes, vårsäden dålig, il la bärgad och slö. Efter 1882 års våtår följer en kall, torr vår och en oerhörd tor ka sommaren 1783. Hungersnö den stod för dörren, om spann mål ej införskrivits och ersatt den förfärliga förlusten. Priserna voro dock oerhörda: En tunna råg 4 Riksd. banco, en tunna vete 5 Riks daler, en tunna ärter_ 4 Riksd., en tunna korn 3 Riksd. 16 sk., en tun na blandsäd 2 Riksd. 32 sk., allt banco. 1784 god skörd, 1785 åter (lyrtid. Farsoter härjade och dödligheten bland barnen var fruktansvärd. År 1775 gick rödsoten, 1776 kikhosta bland barnen, 1778 mässlingen, 1779, 1790, 1794 och 1796 kommun. Om man noggrannt genomlåser de torra statistiska uppgifterna, finner man att nöden varit stor samt svåra umbäranden och under näring drabbat barnen. Vissa är kommo över hälften av dödsfallen på barn mellan 110 än På 1800talet omtalas nödår 1823, 1826 och 1868, ehuru de ej synas va rit så svåra. Bland svårare farsoter var röd soten 1857, då 116 personer dogo däri uti Åby. Koleran krävde även offer, ehuru endast 3 lära ha dött i Åby 1858. Ända in på 1860talet var död ligheten bland barn oerhört stor. 1859 dogo 28 barn cc 38 äldre, 1844 38 barn och 30 äldre, 1821 28 barn och 21 äldre. Ej mindre än sr. ABYBANKENS GRUNDARE. Doktor H. HEMMING, som initiativet till stiftaudet av Stora Åby Sparbank, r tog EN VACKER SPARAD 5 SLANT. BANKJINSKTTARNAS BEHALLNING (3112101 11 500 000 KR. St. Åby socken håller sig med eget bankinstitut i form av en Sparbank, belägen i Back and. Denna stiftades år 1902 på initia tiv av doktor H. Hemming, som blev dess förste ordförande, vilken befattning han fort arande uppe håller. Bankens första styrelse ut gjordes dessutom av hrr C. A. Larsson, Ruskilsby, J. A. Johans son, Frösäng, Carl Johansson, Järn stad, A. ljharmanson, Ryket. och A. E. Andersson, Torctorp. Supp leanter: l). 'Lilliegrem St, Åby, Emil Johansson, Ödeshög, och O. Kling, Backasand. Alla ovan nämnda ha nu avg tt och efter trätts av hrr A. Nöjd, Backasand, J. VV. Fredriksson, Sotiing, Aug. Svensson, Ödeshögs Skattegärd, Th. Svensson, Jutcgåirden, es hög, och Carl A. Säf, Sjögård. Suppleanter: hrr Erik Leife, Rus kilsby, Emil Karlsson, Stenkilsby. _orji Rich. Johansson, ÅbyL n _ _ Bankens nuvarande huvudmän förutom styrelsen utgöres av hrr Edv. Eriksson, Åby Fyrbondegård, Karl Fredriksson, Holmen, Svans hals, A. J, Håkansson, Millings torp, Rök, Th, Sten, Häggcstad, Heda, Osk. Thorén, For by. V. Tollstad, Otto Carlson, Åsby, Kum la, Osk. Johansson, Trel Erna, S. Kullerstrand, Ödeshög, Karl Svens son, Ödeshög, C. A. Palmer, Bac kasand, G. F. Carlsson, Backasand, Karl Magnusson, Backasand, Hen ning Larsson, Syllerstorp, Ax. Kar clell, Syllerstorp, T. O. Andersson, Syllerstorp, F. W, Glad, Hagen, F. A. Larsson, Ermundeby, Reinhold Svensson, Järnstad, David Svens! son, Munketorp, Simon Brun, Kris seby, Emil Aurell, St, Åby. David Johansson, Åby Västergård, A. H. Andersson, St. .Renemo, och Osk. Samuelsson, Ruskilsby. Banken bedriver en ganska om fattande rörelse och dess omslut ningssumma uppgick vid inneva rande års början till i runt tal kr. 11; milj., eller närmare bestämt 1575563: 72 kr. Insåttarnas be hållning utgjorde kr. 1473363167. Reservfonden belöper sig till kn 81,129130 och grundfonden till kr. 2,630, 1925 års vinst utgjorde kr. 17,430: 35. St. Åbybanken är stale i rask utveckling. Backasand i ett livaktigt soc kencentrum. Den enda industricn inom St. Åby är Nordiska Möbelfabrikernas i Backasand uppförda snickeri verkstad och sågverk. I Backa sand har till följd av denna indu stri uppvuxit ett litet samhälle, ehuru av ring storlek dock av stor betydelse för socknen genom de skatter där boende löntagare och arbetare utgöra till kommunen. På senare åren har oc så den spar bank; vilken är belägen å Backa sand, även lämnat betydande skat teinkomstcr, Samtliga inkomster från Backasand utgör 1516 pro cent av kommunens årliga budget, _________. 23 barn blevo av ainmor eller möd rar med väda kvävda under åren 182171859. Lördagen den 30 Oktober 1926 KOMMUNALA ' FÖRTR C. 1. PETTERSSON, Åhv Västergård. Det kommunala arbeteti St. Åbv har i stort sett kännetecknats av frid och cndräl't, ehuru 'fil me ningsbrytningar även här givetvis förekommit. Alltid 'nes dock de kommunala styresmiinnen haft ' socknens bästa för ögonen vid fat tandet av sina beslut, Sedan”,nâg ra år tillbaka iir kommunallull måiktigeinstitutionen införd. Vi skola hiirncdan bringa i erin ran några av de män, som spelat en mera framträdande roll i sock nens kommunala angelägenheter. Under senare håilftenav lTlliltalet möta oss namnen 'lin n s R a e l s o n i _lêirnstad oeh lo n a 5 H' k a n s son i länndervd. Den ti re var bl. a. hiirzulsdmnarc, och ba da voro de mycket förmå rna och inflytelserika män, vilka ägde fle ra gårdar. Vidare må nämnas korporal j o n a s A ur ell, Järn stad, länsman T 01 1 en g 1' e n, li 'kaledcs Från Järnstad, samt hånads ho'vding' T or p a d i 11 s, Åby Väs tergârd. I början på 1800talet levde och regerade major B oj e, Åby Väster gård, “Gårdingsuwu ._R fisar; (J t_ Bondoryd, major E m b r 1 11 g, Järnstad, kronolänsman S u n d e li us, Åby Ödegård, samt kyrko våirden Be n g t Nils s o n, Åby. På 1840talet anteckna vi: An dersJonsson i Bäck,Anders Jonsson i Uppsala, Petter 'An d e r s s o n, Bunkabola. Även denne hade en namne. i Boet. Vi dare t'anjunkarc M 0 n t ,2" om e r y, Organistcn L i n d b e r g, fanjunka re Egclin, A. M. Aurell och riksdag* iañ Cl J. l'* e t t e r s s on i Åby \' . ergåirdf Denne tnämn de kom genast efter sin inflytt ning' till St. Åby att intaga on be mä kt s illning. Under mer än 40 år var han den mest inflytelserika inom alla kommunala områden, och säkerligen har icke många fö re och åinnu ingen efter honom stått i sådan lcdarstêlllning' inom Stl Åby kommun. Otaliga iiro de uppdrag, enligt vad stiimmoproto kollen utvisa, han mottog' och ut förde. I det offentliga 'sträckte sig hans verksamhet langt utom sin kommuns gränser och han var bland mv *ket annat även riksdags man i ' a kammaren, Gam malt hövdingablod rann också i hans tidror. Professor Curman, av samma slukt .som (. ]. Pettersson, har under s'na sliiktl'orskningar lett sitt och . Petterssons ,fit 'ilbojurlens och dela grunder utan ,.L. ir'k" pu UIMI" lll7I.'l'lE. . '. lizirlsfors. C. A. LARSSON. Ruskilsby. efter vetenskaplig forsk nine: Vid sista ordinarie sockenstiim man. den s. k. ;\ndersmåissostam man. den lil nov. 1862 invaldes i den första kommunalnämnden: Anders l'etter Larsson. _lärnstad inspektor (li W. Santesson, Jåirn stad. _lunne johansson. Halvarby, Andreas Pettersson, Uppsala, Karl Johan _lii sson, Sonabv, Karl Jo han lh'emer. K "irnvrvd, Joh. Er. Pettersson. h'lfuisabola. Gustaf Erik sun. Svllerstoi'p, inesp lir Ren berg". lianlxasund. Anders Anders son, _liirnslad 1 Till ordf. och vice ordf. i nämnd och stämma utsagos' A n d (3 r s i1 e t t L: r 1. a r son och (i. \\'. S a n te s o 11. Under senare delen av 1800talet äro vidare att ihag'komma An d e r 5 A n Il e r s 0 11. Toretorp, Jo n a s _l o n s s 0 n, Stenkilsby, och 0 1 o l Hu lt be rg, ärnstad, sedermc'a i Karlslors. Hultberg var en framsynt och duglig' man och intog i sin krafts dagar ledar ställning inom flera nämnder, bl. a. som ordf. i kominunalnämnd och' fattigvaid tyrelsc, lär han till sammans med 0 'an nämnde Anders tråie'en Andersson utförde ett intresserat arbete H. 'ar i nära 2;) år kyrko värd samt dessutom nämndeman och liiiradsdemare. '. . . l. a r ss' o n i Ruskilsby var en av L' ng's och St. Åbys mest betrodda m 11. Hans duglig het togs i ansp ( pa :tan alla fiirtroendeposter i kommunens tjänst. Han var bl a. kommunal nämndsordförande i ej mindre än 34 år och nämndeinan i 30 år. Dess utom liäradsdomare o. landstings man. L. var socknens »allt i allo», som skulle allting' bestyra, detta desto mer, som han var en verk sam auktionist. Jo n a 5 Jo n s 5 o n i Stenkils by, alltid kallad »kyrkovéirden i Stenkilsby», under vilken benäm ning han ännu i dag omtalas, del tog' flitigt i kommunala livet. Alfred Pharmanson, Ry ket, även han av gammal östgöta släkt, varav en gren länge innohaft Ryket. blev redan i unga år en av de man, som genom sällspord be gåvning medverkade till utveck lingen inom kommunen Endast några och tjugu år gammal valdes han till nämndeman. Hans 0rd vägde alltid tunnt genom den kla ra frums ;illuingen och det redba ra och försvnta uppträdantlet. Han var bl. a, kvrkoviird och innehade F. IL FlilCDRll Ahv l'r ÖSTGÖTABLADET alla inom en kommun förekom mande förtroendeposter. Pharman son' var under ejemindre än 25 är ordförande i kommunalstämman samt kyrkovärd i 28 år. Pharmansons efterträdare som kommunalordf. blev J. A. I 0 h a n s s 0 n i Frösäng. Även han blev vid unga år nämndeman. Un der ett 10tal år var han kommunal stämmans ordförande och ledamot av allehanda nämnder. J. var en skarp debattör och genomdrev oftast sin mening vid stämmorna. J. var både landstings och riks dagsmannakandidat. Bortgången i sin krafts dagar skulle han så kerligen, omhan fått leva, kom mit att spela en roll i det offentli ga livet. F. K. Fredriksson inneha de i över 40 år St. Åby prästgård och kom därigenom i tillfälle att under lång tid deltaga i kommu nens alla angelägenheter. Högt skattad för sitt omutligt redbara väsen togs han gärna i anspråk för olika värvs utförande. Han var under många år nämndeman samt häradsdomare, kyrkvåird och fat tig'vårdsföreståndare. En annan person, även han ut märkt kommunalman och hedrad med många förtroendeposter, var »I o n i B D et». Han var'på ledi ga stunder spelman och stor humo rist och många äro historierna om honom. En av dessa berätta vi på annat ställe i detta nummer. Bland verksamma personer in om kommunen bör ihågkommas d:r H. Hemming, som under lång tid ine,haft många kommuna la förtroendeuppdrag. Dzr H. är också en av grundarna av St. Åby sparbank. Bland socknens nuvarande kom munala förtroendemän märkes J. W. Fredriksson, Sotäng, ord förande i. kommunalfullmäktige alltsedan dess inrättande, ordför ande i konusunalstämman, samt ledamot ;rå§4 Ia nämnder. F. är en varmt intresserad nykterhets man och har varit ledamot av landstinget. Kantor Richard Johans son är sedan 1922 ordf. i kom munalnä nnden, Valnämnden, bar navårdsnämnden m. m. 'Fattigvården omhänderhas av H. L a r s s 0 n i Syllerstoi'p. Vi hänvisa i övrigt till nedanstå ende förteckning över nuvarande innehavare av kommunala befatt ningar i St. Åby: “7. Fred riksson, Sotåing, ordf.: Richard Johans son v. ordf; d:r H. Hemming, Erik Laitin stedt. I. P. Kálin och A N Backasand' Henning Hultbcrg, Karlstors: Di Svens son, Munketorp; Henning Larsson, Syl lerstcrp: Per Lund, Iärnstad: Erik Leife och Oskar Samuelsson, Ruskilsby; Simon Brun, Krisseby; F. Glad, Hagen; Emil Karlsson, Stenkilsby; Karl Säf, Sjiigârd: Axel Gustafsson, Blixhult; Emil Ryd berg, Halvarby; G. A. Ek, Bunkaliola, och Karl Karlsson, Amundeby. Kommunalfullmäktige: J. Ordförande och vice ordfi 'i stämman äro J. W, Fredriksson, Sotäng, och R. Johansson, Åh): Iymmunalnämnden: Richard Johans' son, Åby, orde H, Larsson, Syllerstorp. v. ordf.: C, A. Adolfsson, Hâletorp; P. Lund, Järnstad; Simon Andersson, Lyc kan: Oskar Samuelsson, Ruslcilsby: Karl Johansson, Renemo; Simon Brun, Krisse by. Kyrko »och Skolråd: .Kyrkoherde Fri' 'nder, ordf., komministcr S. Blom quist. Slhrervd; J. “K Fredriksson, Sot Eing: Dav. Munkctorp. Rein hold S\ nsson, Jiii'nstad; F. Glad, Ha gen. L < Leile och Oskar Samuelsson, Riiskilsby; Karl Ax. Laxheinmct: F. 0. . on, lliighult: Emil Karlsson, Sten ( .iv; H. llultlicrg, Karlslurs: Karl Karlsson, Amundebv. ' ensson, Kyrkoviirdar: ll. llultbt'rg' och lå Glad. Fattigvårdsstyrelsen: lerslorp, ordl'.. Oskar Samuelsson. lins ki sby, v, ordf.: t'ru Anna Svensson. Mun vu. Larsson. Syl h'L'tUl'I), och kommunalniimndcns lednmii lt'l', Barnavårdsnämnden: Richard johans son. Aby ordf.: Hr Larsson, Svllerstorp. v. ordf, omminisler S. Blomquist, Slo |'er_vtl. tioken lilin Andersson. Hacka ]. A, JOHANSSON, Friisäng. Vi meddela här nedan några pro tokollsutdrag från sockenstêimmor na _i St. Åby vid tiden omkring år 1825 således förta 100 år sedan När sockennämnden i St. Åby satt som häradsrätt. Den 5 april 1824 var pignn Anna Sti na Eriksdotter inkallad att stânda till ansvar för vållande till sitt barns dödl Som vittnen vom inkallade grenadjåiren Göhl och utred ningsmiin i målet ln'oiir.›liii\sinan Moze lius och hans biträde Dmvousl. Pigan erkz'inde att hon vållat barnets död, men ozu'siktligt. då hon alla nät ter hatt barnet hon natten till ,den vaknat, hade hon legat med högra armen över bar nets ansikte. att det av vådzl blivit kviivt. Den samman satta rätten (sockrnnåimnden) rade. I visat hans hustru, och som hos och 11 ii r 30 ma vadzln hon förmodar, rosolve att, som det ej blivit utrett eller något annat än det skett av våda och utan vilja, blev hon »till "rsonan de av sin förseelse in för sockennêimndcn ålagd ,att nästa söndag den 11 dennes efter gudstpinstçns slut sig instiilla för att på vanligt sätt absolveras». »bmerens på :åtskillnadm Som exempel på huru det skildes mel lan s. k. ståndspcrsoncr och andra anföra vi följande protokoll av den 2 »Till 1823 beredningskommitté valdes av ståndspe Herr Major Embriug i Jarnstad, jiitrmåisturcn Herr M, E. Sjösten, Friisåing, samt Herr Hov rättscommissarieu Sundelius Aby Ö degârd; av lmndestândet: Jonas Anders son i Åby Östra Mogård. Lars Månsson i mars 1823: års ner: Krisseby samt Anders Persson i Tore torp» När vargen härjade i Äbysko garna. Den 29 januari 18..:1 beslöts å socken stämma i St. Åby att »ludring» å för giftad åtel skulle ske. För att emellertid Konungens litfallningshavandes i länet kungörelse av den L; nov. (825 skulle efterlevas tillsattes jåigmz taren löjtnant De Beschc att som uppsyningsman med _____ sand. l\'ommunalniimmlens ledamöter och ia. Leilc, Ruskilsl Pensionsnämnden: Lcife ordL; d:r H_ Hemming, E. Anrell, Åby, ll, Larsson, Syllostorp, och Emil Karlsson, Sten kilsby. Valnämnden: Norra distriktet: J. V. FredrikSson, ordl'.: Richard Johansson, H. Ilultbcrg, li. Aurel] och H. Larsson. Södra distriktet: Ali. Leil'e, ordf.: Oskar Samui on, F. Glad, Sinum Brun och ALFR. PHARMANSON, Rykc l. biträdes hjälp tillägga en förgiftad häst. Som bidrag till rovdjurens utrotande skulle en skilling erläggas av varje mat lag för var vargs rlödandei Den som dödade ett rovdjur skulle uppvisa skin nen för tro 'iirdig person eller direkt in för sockenstämman för erhållande av premium och för öronens avskiirande. Vargskinnets naturligtvis! Den vandringslystne Lars. blinde I protokollet för den 13 maj 1826 he ter det: Den fattige och blindc Lars Nils son på Stengårdshults ägor, som företa git vandringar utom socknen och med kronoskjuts flera gånger hcmkörts till stor utgift för församlingen. skulle gå rotegäng, 4 dygn på varjé helt hemman och i proportion på de mindre. Varje husfader och husmoder tillscr, att Lars Nilsson icke åstadkommer oskick och förargelse eller smyger sig bort, och att pålitliga personer följer honom till nä sta ställe. 'Fem Riksd. bötc de, vars barn ledde den blinde på hans vandringar. En frikostig rusthållare, som hjälpte kyrkokassnn. Till följd av kyrkokassans svaga ställ min; beslöts i maj är 182; att I kepenning skulle till kyrkokassan er läggas en skilling banco av varje com municerad. ;Det bekymmer över kyrkokassans sva ga tillstånd, vilket församlingen delade med Ordföranden, mildrades dock, heter det i protokollet, av tillfredsställelsen, att se nämnda kassa understödd genom ett utmärkt prov av kristligt tänkesätt och ädelt använd frikostighet. Ordför anden hade nämligen den fägnaden, att av Rusthållaron Sven Svensson i Ting stad emottaga en skriftlig förbindelse, som 'ock nu företeddes, i kraft varav han till ett bevis av tacksamhet för Her rens vårdande nåd, som sistlidne vinter räddat honom, sedan han under ett kull stjälpl vedlass flera timmar varit i livs fara, lämnat en gåva stor 51 Riksdi 16 sk. banco till fördelning mellan kyrka och fattigkassorna på så sätt, att den förstnämnda erhåller 37 Riksd. I sk. 8 runst. banco, den senare 14 Riksd. 14 sk. 4 runst. banco. Ordföranden, som kun de förvissa sig att församlingen med ho nom härutinnan enhälligt instämde, för klarade med rört hjärta för Rusthålla ren Sven Svensson den glada känsla, som en så vacker och i våra dagar ej vanlig gärning måste väcka, och önska de att ett så hedrande och uppbyggligt exempel ej måtte sakna efterföljd. Sockenstämman bestämde, vil ka som fingo flytta in. 1821 anmäldes den Den l 6 maj Erik Rydbeck, Boet. ['“RlihlilliSSON Sn itiins. 'Jl \\'. (Forts. á sid. 8.) HENNlNG LARSSON. .N:r 126 B. ' (6) Man måste komma ihåg, att bar naundervisningen och skolväsen det icke äro lika gamla i tiden. Redan vid 1694 års biskopsvisita tion talas om barnaundervisning ens nytta och nödvändighet, och uppmanades föräldrarna att låta detta sig angeläget vara. Vid varje följande visitation lägga biskoparna varmt alla på hjärtat denna angelägenhet. De förmögnare bönderna .och alla ståndspersoner sökte väl i allmänhet skaffa sina barn kun skap i innanläsning_ Och även ibland uti skrivning, men den sto ra massan av folket kunde knap past läsa i bok ännu mindre skri va, varom underskrifterna uti gam la handlingar och protokoll ända in på 18401850talet nogsamt bä ra vittne. Vid underskrifterna gick det så till, att namnet skrevs av kunnig person och' därunder sattes sedan ett så kallat bomärke, ex. Jonas Petter Larson: I. P. L., det senare det bomärke, som sattes un der; i vanliga fall det enda som den underskrivande kunde dit pränta, och vari hela hans skriv konst bestod. Tidigt funnos de, som sysslade med barnaundervisning, och avlö ningen utgick vanligen i vissa kap par korn eller råg samt en eller annan riksdaler banko. De fatti gare barnen uppväxte helt och hållet utan all undervisning, om icke den lyckan var dem beskärd, att modern kunde läsa, då i så fall hon, under det spinnrocken surra de, ägnade ett ögonkast då och då till den stavande gossen eller flic kan. fortgick det ända till år 1810, då på sockcnstämma den 11 juni och den 4 december, församlingen 'beslöt anordna undervisning för 4 märk väl i fattiga barn genom bidrag av räntan från De Rogier ska kassan, vilken ränta 1810 upp gick till 22 riksbanko. (Se härom donationer och kassorl) Församlingen skulle enligt be slut av den 11 juni uppdelas i 3 i ,Aer...La nicd en lärare i “numeri ” skulle kyrkovaktmästaren Hjertlo åtaga sig 4 rotar? Åby, Järnstad, Rykets och Håletorps, övriga socknen skulle delas i 2 distrikt. Då det visade sig, att det ej stod att finna någon mera person kun nig till varvet, blev Hjertlo den 4 december 1810 utsedd till hela för samlingens barnalärare i dock en ligt protokollet blott för fattiga » och vitsordades han av dåvar ande kyrkoherden Karl Gustaf Ekmanson såsom »den väl kände barnaläraren», och åtog sig kyrkoherden .att examinera' ele verna. Man kan vid första på. seendet förundra sig, ,att det så starkt betonades att undervisnin gen blott gällde fattiga barn, men återigen får man akta sig för att förblanda barnundervisning den na tid med folkskoleväsendet ef ter 1842. Församlingen bidrog ej till nå gon avlöning och som denna an slogs till 1 riksd. bzco ur De Rogier ska fonden för varje barn fingo högst 8 barn deltaga i undervisnin gen och utvaldes av sexmännen el ler därtill förordnade de fattigaI ste, och var »församlingen hugad» till understöd ur samma fond anl slå 1 Riksdaler riksgz'ild samt 8 kappar kom till varje undervisat barni Detta förhållande var i stort sett sedan rådande ända till 1842 års folkskolestadga utkom. lingen icke kunde genas J bade lokaler och examinerade lm Dock är det ju tydligt, att försam 'l D, LILLIENGREN. re, varför först 1840 en gammal byggnad, liggande där den nuva rande är belägen, och innehållan de klockarekammare och socken rum samt fattigstuva varom ett protokoll från 1700talet upp lyser _ or_n och påbyggdes till en skolsal, sockenstuga och ett li tet rum, tydligen den gamla s. k. klockarekammaren å nedre botten. »Petter i kam1naren», som han kallades, bodde där i många år, var orgeltrampare, kyrkans ljus stöpare, postbärare och till yrket Skomakare. Hans hustru hette Maja, hos vilken de kyrkobesökan de alltid gjorde sina inköp av' ka rameller och annat! som hörde till den s. k. redekylen, en påse, varur gummorna bjödo varandra under predikan. Övre våningen var klockarens bostad. Hos Pet ter i kammaren fick den förste lä raren sin bostad, men. som denna var trång för tre personer, Petters skodisk och Majas kista, kunde ej klaveret husbärgeras på annat sätt än att fötterna togos bort och kla veret' placerades på sänggavlarna över lärarens bädd. Sedan 18519 haringen förändring vidtagits med denna skolbyggnad. { Vid Prästorp uppfördes ett ,skol hus omkring 1850, vilket på 1890 talet inreddes till lårarebostad, och ett tidsenligare, innehållande tver'i ne salar, uppfördes på samma tomtområde. Frågan om inrättande av små skolor förekom första gången den" 9 okt. 1867, men ledde ej till nå got beslut. Vid Prästorps skola tjänstgjorde på 1 talet And. Berg, se dermera lärare i Ödeshög, där hans son, Fritjuw Berg, föddes. Anders Berg blev sedermera lärare i Fin“ spong, vars skolväsen genom ho nom nådde en synnerligen hög ut veckling, Härefter tjänstgjorde G. An ANNA POST. ' KPY RK SKOLAN. V skolor *dersson ÖSTGÖTABLADET ALFR. AHLBERG. de r s s o n, och som vikarie den gamle lärareveteranen C.' W. R y d m a m från Adelöv vårterminen 1859, då Andersson bevistade en se minariekurs för vidare utbildning. När denne sedermera avflyttade _till Strå valdes C. Fri dner till lärare, vilken tjänstgjorde till 1869, då han tillträdde platson som or ganist och folkskollärare i Tre hörnai Den 5 juli 1869 valdes C. A. R y (1 b c k till Fridners efterträ dare och verkade sedan under osedvanligt svåra förhållanden en liten överbelagd skolsal där än da till 120 barn inhystes i en 10 kal lämplig för högst 3040 barn. Vid hans avgång tillträdde Al fredAhlberg1895dennaplats, där han* verkade till sin död år 1925. Hans Verksamhet är ännu i friskt minne. Han var god talare och tjänstgjorde som predikant in om statskyrkan både i Åby och närgränsande församlingar (inne hade biskops venia) samt anlitades som föredragshållare av både fri församlingarna och andra före ningar A. var en varmt intres serad missions ;'1, nykterhets man. ' När 'församlingen beslutade sig för inrättande av småskolor tjänst gjorde som första lärarinna Tek la Pettersdotter vid kyr kan och Matilda Bergfelt vid Prästorp mot en lön av 40 kr., att utgå ur magasinskassan, vil ken lön 1871 ökades 'till 50 kr. ur samma kassa. Detta är undervisades i 2:ne folkskolor 288›och i 2zne smäsko lor 69 barn: 1874 ökades småskollärarinnornas lön till 75 kr. under förhoppning om att undervisningen med nit och .allvar skulle handhavas! Som examinerade lärarinnor nu kunde erhållas beslöts år 1875 att anställa tvenne sådana och annons om platsen inför des i Ostgöta Correspondenten och Jönköpingsposten 1877 Året därpå antogs därtill An na P 0 st, som t"'nstgjorde vid Nor ra skolan i 46 år och efter ett väl fullgjort värv, nu njuter sin ålders ro i eget hem ej långt från sin for na arbetsplats. " Efter hand inrättades fasta små med lokaler i resp. niissionshus och tjänstgjorde vid dessa skolor i :i A n och li 1) b a 'li i b ell, vilka ävenledes efter väl fullgjord. arbetsdag avgått med Å›cnsion. många tiotal av är H i 1 d HlLl)A ANDERSSON. › vid Åsa och Klöverdala. RICll. JOHANSSON. Mycken tack och heder förtjäna dessa tre trotjänarinnor för sitt sam'vetsgranna, nitiska och allvar liga handhavande av sitt kall som fostrarinnor av församlingens barn. Sedan ett 30tal år är en mindre folkskola i verksamhet vid Hög hult, där dock av flera omstän digheterett stort antal lärarinnor kortare tider tjänstgjort. Försam lingen äger nu 2 folkskolor, 1 min dre folkskola och 3 småskolor, alla fasta och besatta med ordinarie lä rarekrafter. _ Folkskollärare vid kyrkskolan hava varit: N. G. E ri k 5 s 011,1858 avflyttad till Rogslösa och seder mera kamrer i Dals härads spar bank. Han avled 1930 i en ål der av 96 är. Åren 1859i1861 J. R. P o t t e r s o n, avflyttad till Ödeshög, på sin tirldetta samhäl les mest betrodde man, ovanligt begåvad och med stor arbetsför måga, skicklig musiker och god sångare. 18014610 C a 1' 1 F 1' e d'r. S a m 11 el s s on, skicklig lärare och stor sångare; 187fF7Z M ag n u 5 Jo n s s o n, befordrad sain ma år _till lärare och organist i Kung Karls församling. .1372 1901 D. 'L i l 1 ie n g 1' e n, sainvets grann lärare, för sitt vänsällayä sen, sin stilla, sympatiska person lighet och utmärkta karaktär högt skattad av alla ägde han blott vän ner, vilkét torde vara tillfyllest sagt för att den, som ej kände ho nom, kan bilda sig ett omdöme om hans person. Nuvarande lärarepersonal äro: Vid kyrkskolan Rich. johanson och fröken Dina Strand; vid Hög hult: fröken Tyra Friberg; vid Åsa: fröken Ragnhild Netz; vid Prästorp: Karl Jonson och fröken Ebba Bäckström och vid Klöver dala fröken Signe Gustafson, Ännu återstår nog åtskilligt att ordna, för att tidens krav på skol Lördagen den. 30 Oktober 1926 SKOLVÃSENDET ocn UNonoMENs FOSTRARE; väscndct kan sägas vara fyllt i Stora Åby, mätte detta blott gå utan strid och slitningar. Med den visade offervillighet, som på senare tid kommit till synes ha de bland skolråd och församling, torde denna förhoppning icke be höva komma på skam. Bland runstenar och do marringar. Att Stora Åby är en gammal bygd, rik på minnen, därom vittna de fynd, som gjorts på ett flertal ställen i socknen. Å Prästgårdens ägor omnämnas ättehögar, vilka emellertid nume ra, troligen genom odling, äro bor ta. Vid Ryket finnas bautastenar; likaledes vid Sotäng, där strax ut anför den odlade markcn å en äng tydliga spår av byns gamla grav fält är tillfinnandes. Även en bau tasten är upprätt stående, en annan av skattsökare kullgrävd och del vis begraven i ett stenrös. Vid Syllerstorp har förut funnits ett stort antal stensatta forngravar, av allmogen kallade domarringar. De äro alla på senaste tiden bort tagna, och marken uppodlad; även ledes skall här ha funnits en sten lagd Väg över en forntida sank mark, även den nu uppbruten, och marken förvandlad till åket Strax utanför det odlade området äter finnes ännu en stensåittningi form av spetsig oval. lin större slätt, omkransad av skog [är ända in på 1800talets förra hi ft unvi ts till lekplats. och' omöjligt är ej att här en fornnordisk lekvall varit belägen. Ett berg, där krafterna prövades vid kliitti'imr piuninner ('j litet om forntidens sä t att i lek' och idrott pröva sin styrka och vighot. I Tingstnd finnes även sten'ått» ningar i form av si kr domärrini 'gar, och en sägen förtäljer, att här skulle ting hållits. Jon i 'fingx stad satt nämndmnan vid det iSke ninge 1414 hållna räfstctinget. 'Frakten kringr Åbyän har tidigt_ ,_ varit bebyggd. Fynd från äldre” stenåldern, tydande på en boplats, har gjorts vid Åby Fyrbondegård, där efter allt att .döma fordom va rit sjö eller träsk. Även spår av brandhärdar från stenåldern har påträffats nära än på Prästgårdens mark. Ej langt från gården Kyrkbac ken (Högrödjan), 170 m. öster ut mot Tjurtorp låg ännu på 1700ta let en låg oval stengrund, 16 al nar lång och 12 alna'r bred. Denna stengrund har sedermera icke kun nat återfinnas. Enligt sågen skall här den ursprungliga platsen för Åby'kyrka ha varit belägen, men sägen tillägger, att vad som Lipp bygdes på dagen revs med om nat ten. Stengrundens existens torde törhända utgöra ett visst belägg för denna sägens sannolikhet. Nära en av socknens bautaste nar lär ha funnits en slingrande gång i marken. Densamma sades v årligen byta lats. och kallades av folket »Älv ansen›>. Den »jät te», som är jordad under stenen, sades aldrig ha någon ro, utan s gs varje natt fram och åter på denna gång. Icke långt däri från stod på en kulle, kallad »mor fars kulle» en gran, benämnd »mor fars gram, Viixt ungefär som en ek, vågade aldrig någon rö ra dei amma' med yxa eller på annat sätt skadaidcn. enär det ta pastods medföra olycka. Bå de »älvdansem och »mmI". ;s gran» funnos liykcts ägor. Granen är nu borta och älvdansen också. l'RÄSTORPS SKOLA. Lördagen den 30 Oktober 1926 DÄR SLÄTTBYGD ocn SKOGS= 'even MÖTAS. AKERBRUK OCH SKOGSBRUK GA HAND ll HAND ll ST. ABY. ' St. Åbybornas främsta närings gren'är åkerbruket och därmed för enad boskapsskötsel. Dock stå dessa näringsgrenar olika i slätt landet och skogsbygden. I höste tid levererar slättbon vete och kom och skogsbygdens jordbruka re de djur, som ej kunna vinterfö das. Skogsbruket har den allra stör sta betydelse. Ofantliga massor ved och timmer forslas årligen bort och försäljes, ja, vid många gårdar är rent av skogen den största och säkraste inkomstkällan. Slättlandet koncentrerar sig kring kyrkan, och jordmånen be står här av utmärkt mylla, vilande på lerbotten. Söderut är jordarten krosstenslera och sandblandad mylla, eller rent av krosstensgrus, alltid svårbruten, Den här kupera de terrängen erbjuder odlaren mån ga mödosamma svårigheter att ö vervinna, men det måste erkän nas, att Stora Åbybon skyr inga hinder, då det gäller att bryta mark med plog och spade.. Här och där i skogsbackarna fram skymtar en liten åkerteg på ett el ler annat tunnland. »Av många tegar små, blir ladan full ändå», skulle man ju kunna säga. Trakten kring Boet är dock ganska öppen och slätt. Socknen omfattar 10,585 hektar. om tillhopa 51 5/8 förmedlade el ler 64 1/4 så kallade oförined lade hemman, taxorade till (1926) 3338500 kr., fördelade på 281 bruk ningsdclar, utjordar eller avsönd ringar samt 53 andra fastigheter, taxerade till 282,600 kr. I St. Åby fanns förr'i världen ett stort antal byar. Vid enskiftet under 18U0talet sprängdes byarna, och nu torde ej finnas en enda oskiftad, utan gårdarna ligga spridda var för sig. Snart skall in gen finnas, som ens vet, var byn .YA'thlirii'VJIrtáäST/Tñ" Fre, som läser detta ' nummer, böra om de kunna, söka taga reda på varest deras by en gång legat, och sedan anteckna detta noggrant. Bland dessa byar och gårdar anföras: Stora och Lilla Aleryd, Bunkabola, Ersbola, Gårdshult, Hagen, Järpe ryd, Jönsabolä, l\'roxeryd, Lyckan, Morlejan, Renomo, Rävskinnshult, Skräddarp, Stongärdshult, Västan torp, Åsgâla, ha alla delvis eller i sin helhet tillhörtpresident 'Lars *Kaggs änka, Agneta Ribbing (död 1685)). men aterkom till kronan. thrgkullen tillhörde under 1600 lalt't släkten Sjöblad. lä o 0 t tillhörde 1368 Johan Gre gerssons änka Sigrid Kättilsdotter, som skänkte det till under bygg nad varande Jungfru Marie kloster. F 21 l l 1) e r g omnämnes under lSUUt Fr lg tillhörde under 1600 talt't . .itra och ägdes av Sten Bielke. lin vid något tillfälle ä Åby kyr kogård up] avd gravsten från 1632 'ir ros ver Sten Bielkes fog de lrän Fi adliga slktur. J ä rn s t a d, skrevs under 1700 talet Jåirmestad, l mantal,.var säte ri och ägdes i äldre tider av slt ten Rosenkrantz eller Rosenswärd; men förunnadcs 1680 på. livstid åt Gudmund Braun, vars ättlingar än da in på 1800talet tycks bott kvar där. Två andra mantal innehades 1687: på livstid av livdrabanten Joh. Ehrenskiild. På 1750talet ägdes såitcriet till hälften var av kornet ten Braun och korporalen Anrell. Järnstad är sockncns onda säteri. R y k L' t tillhörde lt$87 Nils Bra hc. sl Ätten (iyllonstjerna i 1700 talets början. och synes i slutet av l7lllltzilot innehal'ts :lv änkeprost ng. Agiles länge av innan i\loi|rling. Har länge till hört iktcn lth'irinanson. Sju ollcr Sji' ' ir d 5" 'es ha varit utbytt till I *› av ['ältniar skolk iR. Douglas, men atcrkoni till kronan or'li bluv fäm'iksboställe omkring l7ll5. Å b _\', 5 3/4 niantal. nämnos 1406, det Olof Broderson stadfäste Jöns Joursons gåva till Alvastra klos ter av tomt och gård i Aaby; sä kerligen den iiildre handlingar kallade Kanikegärden, eller. som den i senare jordeböcker kallas, Munkegärden. Har ägts av släk terna Sjöblad, Mörner, Kagg och Ehrenskiöld. Tillhör nu bonde släkter. K a r 1 3 f o r 5, en sammanslag ning av M0 och Munkegårdeu, ös tra Holmen och Skattegården, äges av H. Hultberg, ochfär sock nens största brukningsdel. l mtl Åby jämte Alboryd och Knäpperyd, utgör kyrkoherdebo ställe. Enligt kungl. brev av så väl Johan III som Karl :IX ägde även kyrkoherden rätt till Prästa . bola, som här kallas en ängsutjord. Till Trehörna överfördes på 1600 talet 7% mantal från Åby och bil dade jämte hemman från Säby och Linderås en kapellförsamling, sedermera kallad Trehörna, med kyrka uppförd omkring 1650 och med kyrkoherde från samma tid. S t 0 r e r y d heter komminister boställct, vackert beläget på grän sen till Halavedshöglandet. Socknen synes haft gott om mi litära boställen. Tyrsabol och Färjestad voro sergeantbos'tällen. I Jonstorp bodde en trumslagare, i Nisshult en s. k. pipare (blåsare) och i Munketorp en profoss (rege mentsskarprättare), de flesta till hörande Vadstena Compani. Det skulle givetvisföra oss för långt, att här fördjupa oss i ett ut förligare omnämnande av egendo marna och gårdarna i St. Åby. På 17l_lt)talet sysslade Åbyborna även med kalkbränning. Flera. kalkungnar funnos. Vid Järnstad stod en ugn, där kalk brändes av sten, som plockades i åkern 'därstä des. Några kalkstensbrott fanns ej vare sig i Heda' eller Tollstad, utan stenen plockades upp ur åk rarna, även där. Kalkstenen köp tes i Heda och V. Tollstad och såldes efter bränningen i andra närliggande socknar. han nu DEN' PLATS... Min hembygd är den plats, där allt jag kiirast finner. där l'nror susa vekt, där vårbäcksflödet rinner, som muntert porlande min barndoms i bågskyttssång. Utur de skumma valv gå tusen sagor rika att senerfaren sorg med sinnesron för lika ' och skonsamt täljande om livets vall färdsgâng. Min hembygd är den plats, där skogens huldror smyga sig fram ur mörka snål' till hagars älvor blyga tillsammans trådandc på månljus äng sin dans. Det lämnat kvar i tron en mystisk sago stämning om dolda makters spel från fridfull vår dagjiimning till stâlhlankt vinterny den Vackraste i som fanns. Min hembygd är den plats, där fädrens arvslott frejdss odalman, vars livsmod aldrig hejdas, de tunga dagarna, bekymmer, kamp till trots.. Som björkens sav sugs fram av sol och ljus om våren odlarn skapas kraft, som ej slits ut av idog hos av åren och alltid strävémde mot målet, som ej nåtts. Om än i villsam värld min väg går fram i tiden, ,ginom livets brus hör rop_ från tid förliden jag att ära modersbygd, som fostring'Sbiiidan biir. Till sist en samlad bild av flitigr vård kring liiirden, . förnöjszunhct och frid, den bästa huvud gärdpn, jag sur « ej i vision , det just min hembygd är, A. Gér. ÖSTGÖTABLADET EN 1100=ARJIG MASTER SKYTT. Aer. svensson ,Bökö St. Åby kan med rätta tiara stolt över att i sina kyrkoböcker äga namnet Alfred Svensson, f. d. hemmansägare i Bökö. Inte bara därför att han 26 november i är bli' ämt 100 årgammal, utan även därför, att gamle BököSvens son är en typisk. och god represen tant för en gången St. Åbygenera tion. Vad som framförallt bidra git, att göra Svenssons nanm så vittbekant, är hans'säkra öga och bexwiiigade lod., Han bär inte hel ler smeknamnet »miisterskytten›> för inte. Han iir följaktligen en allmogeskytt av rang och man får nog leta efter hans like i många landskap. Många äro de historier, som gå om gamle »Bökö», och alla röra de sig om hans jaktbravader. Att dessa inte äro överdrivna går nog doktor Törnqvist i Vadstena i god för. Han och Svensson äro nämligen särdeles goda vänner och ha gått på jaktstigen tillsammans i St. Äbyskogarna. Doktor T. har nu tagit »gammelskytten›> under sin speciella omvårdnad, och då förstår man ju, att Svensson har det bra, där han frainlevcr sina, da gar på sjukhemmet i Vadstena. Hans själskrafter äro ännu fullstän digt obrutna. Han har ett förvå nansvärt gott minne och ungdom ligt sinncfsg ':r"l; int r:rar sig livligt för allt, vad som 1 nder och sker. Synen är emellertid ganska dålig ochhörseln har i någon mån avtagit. Han är dock dagligen uppe och motser nu naturligtvis sin hundr årsdag med alldeles sär skild glädje. Vi hoppas St. Åby' borna då komma ihåg gamle Svensson med en hälsning. Det skulle föra oss för långt att berätta om Svenssons levnadshisto ria. Därtill är den alltför rik på upplevelser, samlade under ströv tågen i skogarna. Vi erinra blott som 'hastigast om, att Alfred Svensson började skjuta redan vid tio års ålder, En vacker dag kom han hem med »en stor ekorre», som han sade. Men Alfreds far, som också kunde hålla i en bössa, kunde upplysa sin förhoppnings fulle son, att det var en mård han skjutit ned. Hos fadern arbetade han till 16års ålder, och därefter tjänade han dräng i åtta år. Vid. 28 års ålder gifte han sig, och slog sig ned i Bökö, där han sedan framlevde sina dagar. Ja, mycket mera vore att tilläg ga, men det sagda må vara nog. Ett nytt ålderdomshem är behövligt i St. Åby. Detta inse också myndigheterna och frågan om ett nytt tidsenligare ålder domshem eller eventuellt en sam manslagning i fattigvårdshänseen de med andra socknar har sedan flera år tillbaka stått på dagord ningen, Det nuvarande ålderdomshemmet tillfredsställer givetvis ej de krav, som numera ställas på_en_<lylik byggnad, Understödstagarnas an tal är mellan 9 ll, vilka i fröken Hilma Lack ha en god värdarinna. RÄTTELSE. kommunala li' lvår I'vdogörulsu fiir 1 ha insmngit sigt ett par'Tvl. som vi hiirmed rätta. Kantor Johansson har av oss fått Förtroendet att vara ordf, i valniiinndon. mi protokol lL'll utvisa, att han får 'nöja sig med ledamotslmp. Det soclunstiimmoprotukollet ha vi liiinfört till år 181.4, skall emeller tid vara I847. Red. Vadstena iozli, OstgötaBladcts Tryckeri första NAGRA ANTECKNINGAR När germanerna slogo sig ned och bröto bygd avdelades till varje fri mans hushåll en inhägnad, som bebyggdes och kallades tomt eller gård. Varje uppodlad åkerlapp delades i lika många bitar, som det fanns åbor. All annan mark, så långt som stammen strävade omkring eller deras hjordar vand rade, var gemensam egendom. När utrymmet blev trångt bröt en skara upp till en trakt, som ansågs lämp lig' för bebyggande och odling. På så sätt'blev även Hålaveden befolkad. Dessa utflyttade hade dock fortfarande mycken beröring med sina stamfränder, och troligt är väl att de förde sina döda till a,fädrens gravar ellerättehögar. Än *Ha till år 1757 fanns ingen väg sö der om Åby kyrka, vilken kunde befaras med vagn längre än till Storerydsberget. I en gammal an' teckning uti en ännu i behåll var ande bibel heter det, att vid denna' tid' inom socknens skogsbygd blott fanns tvenne bönder, som ägde vagnar, och voro dessa vagnar sta tionerade vid Storerydsberget, dit man red men sedan åkte till kyr kan. De avlidna buros till kyrkogår den på de trånga, slingrande sti garna, och vissa bestämda vilostäl len utpekas än i dag, där bärarna bytte om. Det säger sig självt, att flera byar då måste hjälpas åt för att tillräckligt antal bärare skulle kunna anskaffas. Så uppstodo de s. k. begravningslagen. Jag vå gar icke påstå, men det 'har fallit mig liksom naturligt, att de bort vandrande då först och främst to go hjälp hos dem, från vilka de så att säga blivit utbrutna. Så skulle man, om ännu dessa begrav ningsla'g kunde ihågkommas, lik som kunna se bebyggelsens gång. I många århundaren, för att ic ke säga årtusenden, voro rid och fästigar de enda vägar, på vilka dessa nybyggare fäi'dades till si na djupt i skogen liggande gårdar eller byar; och 'på vilka även den resande främlingen fick leta sig väg fram, ofta under stor fara för stigmän och rövare. Det säges, att den, som ämnade sig genom »Hå lavid», ofta gjorde sitt testamente hos priorn i. Vadstena, innan han fortsatte sin väg bort mot de blå nande bergen och skogarna, där troll och jättar drevo sitt ,farliga spel. D? *g byggdes i slutet av 1700 talet följdes de gamla stigarna bac .ke uppjoch backe ned, ibland ned i de djupaste dalarna, där något gammalt vadställevfunnits. I bör jan av 1890talet ombyggdes vägen från St. Åby kyrka till Adelövs sockengräns, och de svåraste bac karna kringgingos; men än i dag synes var den gamla vägbanan slingrat fram, och de väldiga stu pen, om vilka de gamla ännu tala, och där många formän under vin, terns isiga halka gjort livsfarliga skenfärder. »Halvarby backar och Tyrsabola lier» ihågkommas nog ännu av både ung och gammal, de senare måste ännu användas av bynsåbor. _ I › Förbi Åby kyrka går' gamla kungsvägen fram, och här__har for dom de svenska konungarna vid färden till Jönköping och Väster götland dragit förbi. Då måste bönderna med hästar Och fordon infinna sig. vid gästgivaregårdarna i Åby; och till Holkaberg i Ödes högs socken gick sedan färden i dragande galopp, där nya forbön der voro uppbådade, som måste. köra till Grenna eller Råby gäst givaregård i Småland." Den siste konungen, som s å här for fram, var Karl XIV Johan, ehu ru ;'ivon Karl XV färdats framri dessa bygder, då: han besökte Al vastra och tvingade dess dåvaran dc arrendator att ur klosterkälla ren utvältra sina brännvinskärl och upphöra med att ur kloster inurzu'na bryta sten till kalkbrän ning, vilken vandalism länge fort gätt: _ Förbi Åby har en gång i tiden Erik Menveds stolta rirldarehåir dragit fram, och Mats Kättilmund NÄR KUNGSVÅGEN oron GENOM sr. ÅBY. '› OM FORNA TlllDlERS POST' OCH KOMMUNIKATIONER. som levererat småstrider vid sitt återtåg efter träffningen vid Svembs bro i Ödeshögs socken. I Åby har en gång funnits tre gästgivaregårdar, varav två med gamla privilegium till utskänkning. En av.dessa låg i Boet, vars gäst givare frivilligt avsade sig rätten till utminutering redan på 1860ta let," och en annan vid Backasand, där långt fram i tiden fullständig utskänkning ägde rum. I Backa sand funnos 'dessutom tvenne kro gar för utininutering stopvis, de kallades också »stopakrogar». De borttogos först 1892. På 1800talets förra hälft, voro två gästgivaregår dar förlagda till Åby by, enligt sågen en på var sida om prästgår den. Här var även fullständig ut skänkning. Vid gästgivaregården skulle även slduts tillhandahållasl resande, som här färdades fram. Avenledes ålåg det dem för det mesta att framforsla den ofantli ga postvagnen, vilken förde post och resande. Närmaste postkontor var Ske ninge, men vid Åby kyrka fanns redan på 1840talet en poststation, vars föreståndare var den ännu i minnet kvarlevande postmästare Cervin. När brev från Skeninge an lände med postvagnen kungjordes detta i kyrkan, och genom en luc ka på dörren till sin bostad utläm nade postmästaren desamma mot en lösen av 1 skilling banco, sena re 3 öre pr st. Sedermera flytta des poststationen till Backasand men är sedan många år placerad i Lysings metropol Ödeshög. En lång 'tid fördes posten med s. k. postkärra landsvägen mellan Jön köpingMjölby. Och än'nu min nes nog många den populäre pos tiljonen Eklund, vilken var sär skilt slängd i att blåsa signalerna vid ankomsten till respektive håll platser. Allmogen diktade en Visa ,till nos'tsignalens melorli.. Jasmine. 'nes blott en strof: * »Britta, Britta nu kommer pos ten, posten! Britta, Britta, tänd på ljusl» , \ Jag hörde i min barndom en så gen om denne Eklund. Han var en stor och stark karl och därtill ej rädd för_ något. En gång sprid des ryktet, att stortjuvarna Hjärt och Tector skulle finnas i trakten av Hålavedens skogar utmed Vät tern, vadan order utgick, att pos ten ej fick köras, utan att en .vuxen person skulle medfölja. Postkus kar voro eljes i vanliga fall halv vuxna pojkar, vilka naturligtvis voro billiga för g'ästgivaren. Vid Sjöberga blevo alla sjuka, när Ek lund kommanderade en vuxen per son till kusk, då dg hörde orsaken. Postpojken skrek av alla krafter, och ingen vågade följa med. Då tog Eklund pojken i kragen, kasta de upp honom i kärran, och ut i mörka skogen gick färden; där in om korten karl hejdade skjutsen och frågade vad klockan var: »Hon är fyra, du», svarade Eklund och räckte fram pistolen, varvid man nen rusade in i bland träden. Det troddes vara en av de nämnda bo, varna. › ' Sedan Ödeshög fått järnväg upp hörde postskjutsarna, och lantbrev bärare forsla nu posten kring byg derna, sedan den med tåg ankom mit till_Ödeshögs poststation, där den av alla omtyckte postmästare Wingren står för rusthållet av Inom socknen finnas följande köpmän: Evert Nöjd, Backasand; PuA. Lövgrens Eftr., Åby Väster gård; Anders Gustafsson, Boeryd; Karl Pettersson, Bökö; .Erik Ryd beck och Linné Gustafsson, Boet. Därjämte ' driver Axel Gustafsson, Blixhult, en ej .obetydlig handel med explosiva varor och utsädes spannmål. Auktionsfirmor äro: A. Nöjd och Evert Nöjd, Backasand, samt Eric Leife, Ruskilsby. V Av kvarnar finnas fyra, nämli gen Åby, Kroxeryds, Kvarneryds 0. ›Uppsala och av vattensågar tre, nämligen Åby, Kroxeryd och Kris sebv. Nu' 126 B. (8) ÖSTGÖTABLADET . ' Lördagen den 30 Oktober 1926 U'R GAMLA STÄMMO PROTOKOLL. (Fmts. från sidan 5.) skritfliga ren Petter vilken rusthâlla Nilsson, Lilla Kullen, mgivit, och hade församlingen tet att invända mot inflyttandet av nedannämnda dära upptagna pefsouer nämligen: Brukaren Johannes Carlsson med hustru och barn till Åby Väster gård samt tnrparen Johannes Persson med hustru och barn till samma gårds borgen, in ägor. Däremot fann sig församlingen ej kunna einuttaga Petter Persson, som med hustru och (i barn anmäldes hava. inflyttar till Stubbcn, jord ägaren anses skyldig att de stadgade bö varjäm te terna för underlättat tillkännagivande erlägga. Kyrkotukt. Angående kyrkoordning anföra vnett par probokull från sockenstämmor i8ni och 1804, För att för komma buller ä läktaren under gudstjänsten vidtogs den ordnin gen, att den gosse eller (lrå upp på läktaren för att där förbliva un der gudstjänsten, plikte till fattigkassan 2 sk, bance. Organist Uddman uppbär denna plikt. 'Den 2 maj 180.; upplästcs ä socken stärnman cn kyrkordning, som stadgade tidigt infinnande och ordentligt stan nande till gudstjänstcus slut. En var husbonde ser till att barn och tjänste folk ej gå ut före gudstjänstens avslu tande. Likaledes anmäldes att en del perso ner blivit sittande ute i klockarekamma eller fattigstugan, och tillförordna kyrkvaktaren att med ringkarlarnas ren des och orgeltramparens bistånd införa al la utanför varande. De som ej atlydde skulle till fattigkassan plikta 8 sk. ban co 1812 stadgas Il sk. banco böter för sta och dubbelt andra gången för sam ma förseclse. All handel utanför kyr kan förbj"ds vid samma tillfälle. Han del med frukt och andra varor bedrevs varje söndag på kyrkovallen, Dh ärkebiskopen skipade dom I i St. Åby. Bland märkliga tilldragelser nämna vi kyrkoräfsten i Linköpings stift, då ärkebiskopcn Abraham Angermannus 'et 5.Pe:\e mo hade trolovat en piga, men, som han begått tjuvnad, ville hon bryta trolov ningen. Pigan blev fri, men Pavel jäm te hans moder. som rätt honom och sam tyckt till stölden, skulle stå'på knä fiir kyrkodörren och avhcdja försmnlingen. Lasse i Åby villc bryta sin lrnlovning lngmar i Boot hade l)t' vigdes men vigdes strax. liigrat sin :grann s dotter. genast. Flti rbrytclscr bestraffades vid detta tilll'nllc. Del I ju en relativt kort' tidspe riod, över vilken dessa randnn märkningar gjorts, men de flesta av denna tids människor äro än dock borta, ja, för de flesta nu levande alldeles okända. Det kännes dock, liksom en fläkt' av den tiden sloge en till mötes, när man läser de gul nade bladens ofta svårtydda skrift, som om även de där skildra de händelserna, och de omnämn da verksamma männen stode n' mare. Ja, det är, som hörch man an deras stämma, vars ord för länge sedan ljudit, där än i dag det sen födda släktet dryftar tidens spörs mål, och under allvarliga överlägg ningar fatta de beslut de var efter sin ståndpunkt och tänkesätt anse landa till sin hemorts bästa. Kom mande släkten skola en gång söka fånga något av vad var tid i ord och tankar givit uttryck för, ja, kanske även sätta sig till doms över nutidens barn och dess verk, 1" lt II It |I tuuuüüü I tt lill ll Il ll II u II U ut St. Äbynumret erhålles avgiftsfritt efter rekvisitionl Upp giv blott namn och adress skola vi till sända Eder önskat antal exemplar." Exp. av ÖstgötaBladet. ||l u n u n uuu unuu u u u n in nu» unu u u uuu || LlLll ll H n t u IEEE! Lll lunnrn ÅBYBORNA ll HELG OCH SÖCKEN non 1100 AR SEDAN MAN FURSTOD ATT ROA SIG ll GLÄDJENS TlDlER MEN OCK "r givet. att förhållandena tedde sig olika bland de saxskilda samhälls klasscrna. ett stort svalg på den tiden var rädande mellan isynntu'het som allmogen och de s, k. ständspersonerna På denna tid bodde ännu ute på landet på sina g'ardar eller boställen itt be dande tjänsteman, vilka jämte storbönderna övade flitigt umgänge. l nnerhct under de större högtiderna girl: det glatt tilll Vi skola härmdan ge n rra små skild ringar ur St. Åbybons ll\' vid dessa tillfällen. Våra interiörcr få naturligtvis ses mot bakgrunden av den antal militärer och och leverne tidens åskädniug och sed och äro ej äg nade att öva kritik över nutida generation. , Hur man firade nyårsdagen. Vi börja med en redogörelse för ny årsdagens firande. Redan klockan .| på morgonen bcgynte nyårshälsningarna med besök av några niusikanter. utrus tade med både trumma och bläsinstru ment. Från gård till gård gingo de spelande trubadurerna, och vid präst gården skedde uppvaktningmi klockan 6 efter gammal sad. Sedan musiknutm' a spelat några styc keu blevo de alltid inbjudna till fru kost och vankados det även »drickspen gar». Hä kunde dessa musikantcr. innan de hunnit gå till alla, som skulle uppvaktas. aväta 78 frukostar denna morgon mt'd t_\ åtföljande drytkjom, j_ M. Rosén skildrar en uppvaktning i pras ll'tlt'll. Sdau musikantcrna ve dcrbörlig'tn und ignats dukadcs i sto ral salen till ännu en frukost, ty hit väntades samtliga ortens ståndsperso ner, vilka efter gammal sed infunno sig mellan kl. Säg; och efter utväxlade välgängsönskningar alltefter de komme undfägnades med en frukost enligt garn malt julprogram, varom man vid första anblicken kunde övertyga sig, då man på det rikt besatta bordet såg de råga tir; Kur1,. l l'n rädd kg'ritnlll» bröd, [insik m rågb 'd,›li1.i1pzt, vörtbröd, vetebul lar väl bosatta med russin och det gula saffransbrödet, den stora, kokta. skin kan. väl beströdd med rivet bröd och med smalbenet omlindat med sirligt klippt papper och den varma, ur ugnen n tagna smörlärtan, som hörde till chokladen Denna frukost togs på stå ende fot. ty det led till kyrkdags, och när det ringde samman ville gärna en var vara på sin plats, framför allt de bland nyår onskaudena. som ex ofl'ici måste VtHA där, såsom klor.kare och kyr ko rdarna.? Så var det för slädarnzi :xtt kora fram den ena efter den andra i en lång rad för att avbämta sitt herr skap, I julkalasens tid. Det dansades otroligt denna tid från annandag jul till o. ni. tjugondedagen. Bjndningarna grepo in i varandra som länkarna i en kedja, och det var mer knapp nöd man fick vara hemma någ ra timmar på f. in., som användes till sömn för att hämta krafter till ef termiddagens strnpatser. Umgänget in skränkte sig icke blott till den egna socknen utan även 'nu närgriinsando. Redan kl. 3 e. m, hö 'ades det för att man skulle hinna något. Sâ dansades till dagen grydde. och när man sedan frukosteral. tagit glöggen och'tlruckit kaffet samt_beräknat tiden för hemre san var det långt lidet på morgonen. Ofta gick färden från det ena gillct till det andra, sedan man sovit nâgra tim mar i »syskonbädrh med en kudde under huvudet på bara golvet, på halmma drasser eller rent av i bara haluicn. Det dansados utan att väcka någon för väning'lika mycket i prästgården som annors 'idçs Dansen var ungdomens stora nöjc dä liksom ännu, Dansmästare Stockholm, Och i tur och ordning lades den uppväxande ungdomen i re spektive hem för att öva sig i dansens infi' skruvos ända från sam konst, En dylik dansmästarc vid namn Ekström var mycket anlitad, och han var även i Åby; skicklig i yrket, men något för mycket bogiven på handlan den Röhmans i Ödeshög champagne, som var 'dryckcns fina namn. Röhman var handlande i Ödeshög i början av 1800talet, och titulerades av allmogen »rådmam Röhman. Dansade de unga, så vore de gamla gången eller inte en bit bättre. När gubbarna fingo lEN ORDNHNGENS UPP RÄTTHALLARE. Kronoliinsman TH. h'lUSliLlUb. lever säkerligen .ännu i minnet kvar hos de äldre St. Åbyborna. Han kom till Åbyuhelt ung som extra kronolänsman och gjorde sig därunder så omtyckt. att när det blev fråga att välja ordinarie länsman giugo Stf Äbyborna in med en petition till vederbörande myndighet, vari de begärde att få behållaêin unge väktare. Detta var är 1846. I 43 års tid blev Moselius sedan St. Åhyhnrna trogen och ge nom foglighet men bestämdhet i uppträdandet till 'ann han sig en ovanligt stor respekt, och höll re da. på sina soekcnbor, när blodet kom dem i .vallning M. var dess utom en vänfast och anspråkslös man. sin kittel med varmt vatten mcllan sig på golvet, en söckertopp, ett dussin ci troner, en citronklämmare. ett par kan nor arrack och började brygga samt taga i ring och sjöngo: »Varen välkom mmsjans,Andesmittan r,.nägon annan gammal Visa kunde man ej tro, att det var samma allvarsamma gubbar, som eljest så arbetsainma och trygga skötte om arbetet på sina åkrrtcgar eller sina ämbetet] och sysslor. 4 Med tjugondedag Knut sattes en bom för alla sådana nöjen. julborden dukt des av och spinnror. arna, som under helgen i stillhet vilat på vinden, bu rns åter ned för att vid s isens flam mande sken redan i tidiga ettan börja sittlgamla surr. Umgänget var därför ej tillända för året, men det glada kal' nvvalslivct och dans n var slut utom vid ett eller annat tillfälle. Då kyssen var vardagsmat. I tur och ordning' brukade ungdomen efter överenskommelse pä kyrkvallen, där de varje söndag' träffades, sedan på ri. m. samlas i respektive hem för lekar och nöjen. Då lektes om sommaren »Sista paret utv, »Väva vadmal» m. fl., och om vintern inom hus pantlekar av alla slag. Härom anmärkte J. M. Ro sén: Det var ett fasligt kyssaudv på den tiden fasligt, ty hade det endast va rit ungdomen emellan, så hade det nog gått an ; och det försummades visserligen icke heller, när det kunde ske under pantlekarnas utrid. men ty värr kom det icke så ofta på, Däremot var det ingen (lag, som f' gick, utan att en sådan tribut avlades till äldre personer. mesthaudkyssniug; men kom man bort i sällskap, så var det icke al lenast att gå hela raden utefter på sto lar eller i sofforsittande äldre damer och kyssa var och en på hand. utan de äldre herrarna. så många de voro, Infi ste man också kyssa pä mun. men det blev dock mest ett gott styrke därifrån. När ett bröllop kunde räcka i 14 dagar. Vid större bröllop återupptogs julti dens glada liv och dans Sit berättar Rosén om ett bröllop, som varade i 14 dagar, där ungdomen förnöij sig med dans och lekar. Så många, som fingo rum, stannade kvar hela tiden, först och främst släktingar och så män ga ungdomar, som fingo plats i den län ga syskonbäddcn, Rosén am ker: Man skulle vill tro, att tiden till sist skulle bliva lång, men det h de ingen fara. Ja, en ungmä uttalade, till och med den önskan. att det ald ig skulle taga Slut. Man förstod denna tid att ATT LHDA, NÄR NUDEN STOlD FOR DURREN. roa sig, men man förstod också kon sten att lida nöden. när bistra tider råd de, och det utan att klaga. Vid så väl bröllop som begravningar skulle s. k. förning, eller, som allmogen kallade det, Henning» « betyder redning _ medhavas och det ganska 'mycket, Så gick det till hos ståndspersonerna! l mångt oCb mycket liknade en allmo gens levnadssätt sina mcdbröders bland de högre stánden, Det. dansades lika mycket bland allmogen i deras storstu ger vid brasans sken eller osande talg dankars matta låga till ljusan dag under juletid, ute i det fria kring midsommar stången eller på logen, för att icke tala om pingsten, då allt vad pigor och driingar fanns i både .Dals och Lysings härad pingstaftonen vandrade till Om berg (cyklarnas tid var ej ännu inne): och mången kom icke hem igen förrän annandag pingst. Husfürbören spelade också en stor roll i allmogens liv. I tur och ordning skulle gille hållas % och det i flera dagar hos händerna i byn eller hus förhörslaget. Vid dessa tillfällen skulle till så väl prästen som klockaren avläm nas diverse ätliga varor: såsom färbo gar, ostar, korvar, hrödkakor, som för dessas räkning samlades i den av dem medförda skinnsäcken. »bottonlosam Detta var nog Bränuvinsflas kan och ölkannnn vandrade flitigt laget omkring, som det hette i en då sjungen visa: »Pil tlstkakan tog de två, tre. fyra, den s. k. fem, att lutfisken ej skulle komma igen» litt bondbröllop »i (lagarna tre» eller mera, var dock allmogens största gille. Att utfi gt skildra ett sådant skulle taga allt för stort utrymme i anspråk. dessutom torde nog siigncrna om dessa ännu lt'VH i gott minnen Ordningsmakten hade inga sötebrödsdagar. Marknader och auktioner voro för allmogen stora bemärkelsedagar. Bland marknader torde Olsm. »Ors niese marknad» i den 18 augusti, ut gjort glanspunkten. Vid auktioner och marknader övades flitigt slagsmål mel lan skildalandskaps eller hi aders, sock nars eller hvars olika innevånare, och någon ordningsmakl. som kunde avsty ra sådant, anns ej, Detta bruk har le da in på r87oiSotalct. Det *rligcu en liinsman Nelson, av allmogen kallad Löparnissc, som på 18203utalet bade :inställning här, och före ,honom i slutet på 1700talet och bör jan på 1800talet en Commissarie Sunde lius, Fjärdingsmannen hette Råstedt och bodde i Bonderyd och en annan Lind stedt, som bodde i Lyckan, Först mod länsman Molelius m * Val kv.” fanns fingo Med blot ta klingan måste han värja sig, och en gång söndcrslogs efter en marknad alla fönsterrutor i hans bostad, hans hii tar förgiftades, men ligan spärades och en del rymde till Amerika, oroselemen ten sin överman. En forna tiders begravnings räkning. Torpare och backstugusittare utgjor de en klass för sig; där förekommo inga gillen, och det högsta, som hos dem kunde önskas i den en var en »he derlig begravning). Vi vilja här anföra en räkning i Riks (lalnr och skilling bnnco, som vi sar hur en begravning var bland dessa i förra århundradets mitt: Likstnl till Hr Prosten Dm till Hr Pastorn D:0 till Hr Klockaren För s marker färskt färkött För sävel och mjölk till begravn. o: :4 För en resa till lir Pastorn att anmäla änkans död 0:'35 För en dylik resa till Herr Klockaren för att beställa gravt'us öppnande o: _30' För resa till Åby då liket begfovs o: 36 F ' en dag med slakt och be gravniugsbestyr o: 16 För en fârränta o: 16 För Mjölk 0: 28 För likots körande ^ , 0: 32 Till And. Anderssons hustru för likets svepande samt för mat lagning 0: 2.4 Till pigan Maja Stina i Hem mingsby o: 12 Till Jonas Käll i Krisseby för Iikkista I: 32 Till Petter Andersson, Ersbola, för sågel 0: 20 För ägg och pepparrot 0: 1» För 4 kannor brännvin 2: 21 lios de förmögnarc inom alla hällsklasser voro begravningarna sam snar lika andra gillcn med ätnndc och dric kande flera dagar. Ilos allmogen bjö dos alla inom det 5, lt,.bcg1 get, d. v, vningsla s. flera by; . som firade så väl begravning som bröllop tillsamman. Bjudningarna skedde alltid genom gång .bud och användes härtill för det mesta rusthâllarens knckt, En försvunnen poesi. Ännu hade ej dragspelet, eller. som folkbumorn döpt det till. >›piglockct», sett dagens ljus » (borde för övrigt al drag haft någon födelsedag) utan fielenl klarinetten, violincclleu och trumman, i synnerhet fiolen. voro de instrument, efter vars toner dansen' tråddes i de rikes salar. i allmogens storstugor och vid helgdagskvällens dans i: logen, då spelmiinnen stämde upp sina låtar: polkor, slängpolskor och smälttande valsmclodicr. En sådan 2111_ mi'an anlitad spelman under julkarne valernas tid var klockare Karlholm f n Västra Tollstad, som med sina medbjal pare, en kollega från grannsockncn och en sorkenskräddare som blåste klari ne'tt, bildade en trio på klarinett, fiol (violin) och med violincellen som »bas». Dessa tre voro de mest anlitade i början av 1800talet. Nu finnes endast minnet kvar av al la dessa socken och häradsspclemän. och deras urgamla melodier ha till st r sta delen med sina spelemän gjort sall skap » i graven. Av senare tiders spelmän finns ännu en 91åring, Hagman i Boot. Väl har scna tiders barn betydligt bättre i många hänseenden. men livets poesi finns knappast mera kvar, När under spinnroc "cns surr och de slöjdaude karlarnas arbete vid flammande sken sängcrua l'ödo i ivriga hrasans i fordom stugan, sagor och sdgner från klarinettens eller fio lens molltoncr tolkade vad inntrst bod de ; vem skulle ej då vvlnt vara med. berät tades. och HlSTORIER. Många av de hcdervêirda Åbyborna »gå tigen» i flera historier. som ännu leva på 'folkets 1ttlip,ii;r\n*anrör'a lärarna? av* dem ' Jo nas H :1 kan ssou i Boudcryd, som levde i slutet av Ubutalet, var en märklig man. Om donnb gär följande anekdot: . En dräng. som ville taga ut lysning skulle efter tidens sed l'örböras i sin kri ställdes till nom av prnsten föl' nde fråga: »Vem har stiftat , ttcnskapeth stcndomskunsknp, och bo Drängen: »Det har 'Jonas l anssnu i Bnnrv (Bonderyd) gjort» »Det var en mäktig ninn>›, su p »jaja mensan», rcplikcradc »han har kokuuijölnt hemma». i Boo t, en av Åby främsta ro var bland mycket au nat ävun specialist pä att härma fög . te n.' d ningen, j o n lighetsministrar. lars liiten, i synnerhet gökens. Han var även jägare och en gång under sina strövtâg i skogen varseblev han en härplockerska, och strax kom skämtlynnet över honom_ Han klev upp i det tätaste trädet, som fanns i närhe ten och gömde sig väl bland dess löv verk samt begynte gala, Det dröjde ej heller länge, förrän gumman smygande närmade sig trädet, och när hon fam nat detsamma samt läst »Fader vän, öppnade hon sin mun och sade: ' »Gud välsigna din lilla näbbl» Det troddcs, att om man kunth fam na det träd, där göken gol, kundc man få önska, vad man ville, och det skulle nu ske. Ett skullaude skratt från trädet vid gummans ord vände ;trav bladet. Ursinnlg utbrast hon: . ' »Va' då' du, din förbo Botagök» lll u u u u u u n IEEE Ut u u u u it [I II 'ru ul ,_ St. Äbybor! Prenumerera för nästa år på ÖstgötaBladet Lysingsbygdens mest spridda tidning. |II ||I||l|llll||lIlnununi ||||||ltuunuuuuunnt 'i u n qui u u n unnar u u u u u u it nl länge sedan svunna tider av de gamla.