Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.
Klicka här för att öppna dokumentet.
Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.
,N 6,2/”5 T ,r 4 w.” .› a: a 1; av m _, J V V .Q 2 4... r. T FL . m: .; au C ,3 W.. _ e 0. 1 m ,. .; ;I .1; E 0 T 1 nt_ kr. 3 :av m, n _ .f ...l LI nu .1 V., , \ T , U 0 ,Å L R , 1 r .1 x D, . om... m.. _ m.. ,i 1x., L 0. 1. T “W .. 9 c? w W. G E “i 9 m ;Q 9. W. » H G H_ a “1. . L “0, Q.. .J +4 .WW 1G E 3 a d u n ,C \›/ V V :m m., D d 1 A. I .L T, . L C C u ;tu . . n är., .1 .1 H. 1 1; .l a.. :ü l 1.... C :L 1_ .1 .1 än. i. .1 : ,,. T A D U 7 .. a i 5,. ,, C 8 i n: s ä 1 :R E . ,9 nu ,_. .4 n ä .8 9 4 r . AW . k), 1 ?J WL” H alm m. 0.., r _ .1 ÖJ 0 d i mm: P. 1 i P m. D 3 3 d G H J n t x., Ont HNJ_ ._ 1. H U n_ .i 3 nu e , m n m v.” 0 V E :K mä . , . . .1 2, M 9 .Q a . 7.. K. å n .C K E .L .3 i ni +u .Tu u.. H 9 1; 8 F K 3 7 .. 0, W G H .. n a, .I i h. . i n. * nn. .l ,ÄL .u HL .w . E en., 9, v 41.... E 0.. :Ta . WH mm. n., . \ ,V i _. › r.. . u. .J T n z 1 2.. 1 .. 'T m W 11 '_00 Då fanns den gammla byggninga kvar å i gamla prästegäla dä spökar då, då a s 1) l nt 3 m dä ä sagt. Inte för då att ja har sitt nätt spöke, men Ja har hört ve 31 0 lerfaldiga tillfällen En afton i ”skummnágga” så sKulle je gå å tömma i en ›% ap; 4 .e på andra väninqa, för då skulle komma gäster to etta. Väl inkommen på kammarn hörde'ja hur en hund hoppade ner ifrå e säng som sto dárb ä hur han geek övertgolvet rätt te›me3. Ä du när Molly, sa 33 á vände på mej, Vi h _edde nämligen t e gammal hynna som hette Molly, men där fanns då ingen hund utan ja ankte för mej sjalv, hur kundeLja höra så galet; Efteratt ja tant i spisen och återvänt til Köxet, berättade je 'vetvis va ja hadde norte När köksan nade hört min utläggning om nynna som inte fanns dar, se ho tvärt, du en la inget åtna°.Jo, dä Kunde ja ju inte tillstá.máut annate Aj, aj, aj då sulle du inte gjort flicka lålla va nennes genmáleä Ä då blev ja varse"sen fram, på natta, för ja åle så sjuker så ja troddeja rent sulâe förgås; Efteråt förklarade de for mig att då va "rå"som ja nade harmat, å om då lä ja inte bry mej omet, då va bäst så. ;T 3 Cla sig fier'gánger så sull e A tyst då va dä allri i den där gamla stuva, då nasade å en nörde hur dä geek i "dörer" om nättra. Nu har ja ellri vart så radder å mej så ja to ingen skada verken te kropp eller Själ uten ja Stannade där enn te e ute Prostens döttrar gifte seje å flotte te Ribbingenov, “å följde fa mä nenne dit ° ve der ännattee ja gefte mej mä Herman o i flotte te Skranla isen, som in va mete á som ja hadde fett i arv ätter*min fa r nan do 1 februari 1870 samma er som ja lasre för prästen. Hoeina visar gamla fotografi fran sina ungg åsgar en dag när vifvar nos henneu dir sin i ettxdä á sen 1U75, dom när flecKera i Sir här de är herifrå trakten a ja står där,da va en som Mick ikring a fotogrelerade söm har tagit dädär, ,. J* . mot e boavagg barte i Renemo. Cm. ('.2 (Du ...A :3 l ner 'er i että som Vi va te:Vastena å toa Vi va ett par rleoker te J: 54 0 of d (D H som la å en da te Vastena bara för att få de där, men då va en ungar ›å fotenv Sir i sånna rediga tjortlar vi har de kallades för krenolin, då mä 1 Bro vi var fina när vi fick på oss sånna doningar. 'e förlustelsedaga l under året ráxnades, förutan marknadsdagar 7 som in: d 'öl et folKvandring till Hjaesan a där densajde så dsmmet ,b nnande/g Pingst. Då var sto högt dagen i enda; QLasse skriver) I mars 1881 stod min farmor Rosina Andersdotter brud i äroxeryd, då hon sammanvigm .\ des med Anders Herman Johansson från Oåeenogs Riddargard. Vigsel agge rum l den Cr så kallade 'Heddasuga“, dar Hedda då bodde och höll bröllop för sin do ter. och som Lilla *3 A som brudnabb fungerade, den då femåriga Hild; Vet er frán eranngärdel H. E har berattat, hur hon upplevde den där tilldragelsen. Vigsel förrättades Stnva av Prossen Uhenström, som förövrigt Bosina nade haft tjänst nos i många år, under sjalva vigsel fick je hälla blommorna at Rosina, en sak som jag uppsxattade i högsta grad, Efter vigsel gav Rädda middag i gamla stuva, Hamsell Svenson svarade för enrätt" ningarnäb.exevenade. Först fick gästerna buljong med smorbakelSen till. “du Dererter fick vi bruna bönor o köttbullar ock ja minns en i dag hur gott Je tyckt det var, det var nog första gången ja smakade bruna bonor. sedan var det inkokt iaxe a mycke enneto iiii ”deserten” iice vi en sorts flern som var det e naste jag hade kant. taqe Fru Hilda Andersson, född Vétter 18,5, rör Astrid Pettersson i Kroxeryd som i sinkur berstcat för mig. Lars Andersson År 1841 den 18 maj .5 fler Adolf Gustavsson och nens hustru Maja.Persdotter Häradsretten b ° 1 g rev, e ett Fjerdedels mental kronoskatñe érâárlans : iugâ av hovrättkommissarie S. Sundelius 0 h.s. f. 3_ *.71 vx Sedermera köpte han även Hälla, som Gustav fick, Anders fick så småningom , et SalviLain :v mangårdsbjgg Denne Adolf 0 nens Maja kom från Uddarp Säby socken. Han bye ned samt två stvcken fiyglar, det äldre bostadshuset låg ncrr en de nuvarande, uppfartevägen finns ju kvar än i dags 1852 tog Anders Adolfsnn över 0 gifte sig med Hedda Lovisa Angersdotter från Kroxeryá som därmed allt framgent mer hört sammano De fick en öotter Rcsina, som var min farmor. 1 o säd, sågen finns ju Kvar en i eeg. Den delen tiil en Fabri är i Solbergac Denne Jakossen startade en process mot Anders som stämdes till Lysings närads höstting i Uâesnög den 15 september 1859. Kärande var deckfebrikören Siegbah i Åby som i sin tur sålt U t Anders fick penga ut med såeeL till Jakobsen. Summa av kardemummen blev at 1 OQO riksdaler jamte rätteá ngskostnader. Han fick leva ti111870 då han gick nedan och gården ärvdes av 1émårige dottern Rosina medan hans hustru flyttade tillbaka till Kroxeryd där hennes mor Maja Lene fortfarande bodde. Regina däremot tog anställning hos Prosten Chenström i Åby, som lillpiga i början sedermera följde hon med en dotter i huset till Ribbing"w nov vid Sommen, där hon stanna ända tills hv; gifte sig i början av Wañontalet. Under tiden från faderns fránfälle tills hon gifte sig skötte en förmyndare hennes affäreru Det var en duglig gubbe från Bunkabolaa dan arrenderade ut gården för en summa av 400:_ kr per är (ingen dålig prestation av arrendatern) vidare sålde n skog, timmer och trákol, så vid slutrecovisningen hade han rettet upp ,m :a affärerna som vid hans tillträde var minåre brao Rosinas far hade sista åren han levde varit sjuk 0 oförmögen till arbete, dessutom hade ju processendet kostat en hel del° Enda förtjänsten var väl att han blev nämndemen på kuppen. så Tan processade om en del( 1/92) i Kroxeryds såg och kvarn. pc r 1880 tog Herman o Rosina över bruket. Det är väl som vanligt för nybörjare rat: knapert dessutom hade lernan gått i borjen för sin bror Karl, som bodde på föräldragården, Ödesnogs Riddargård, soon som 1882 kom på obeståndi med påföljd a't ierman fick sälja av så mycke han ägde. När auktion var slut 0 lagårn tom en satt Herman o Rosina på var sin stol å var ganska sura. Rosine ville skicka iväg Herman till Amer'ka, men då kliver en granne vid namn Frans Svensson 1 Bro in. Har han får höra talas om dadar så säger han att då ska du inte göra utan du saa följa med mig hem eften en ko o den far du betala när du kommer å får råda han vid det blev det, Herman blev Skramla trogen ända till sin död 1942. Han hade då varit ankoman sedan nio år. Är ?9a1 tog hans son Ernst'över ägandet, arrenderat hade han däremot gjort sedan '391%4 då han gifte sig med Maria Larsson i Erbola o som var mina föräldrar. Ernst han föddes har 29 jan 1889 o dog 2]jan 1958, mor levde här från 1918 till sin död Julafton 1958. I november i958 tog vi över ägandet däremot hade vi arrenderat i 10 år dessför innano t dags iøen för äearskifte då salde vi till vår äldste son n) C7 L) a m År “3985 var Lars Göran. Även han hade arrenderat några år desaförinnan. Mina tidigaste minnen är från 1922, då föddes nämligen min syster i en vacker Sagtemherdag. Jag minns än i dag hur solen sken och rågen skulle köras in den dagen. Då var far och drangen, David "Laggarez's som utforde dä där jobbet med bistånd av Herman, min farfar, som även tog hand om mig mellan varven, när han inte lade neoker i ladana Inlaggningen av rågen var ett mycke granlaga arbete som inte fick fuskas med. 3%?” Vid den tiden Lade vi ett par hästar. Uxarna var försvunna några år tidigare Lan ne hade nog hängt med till 1918 när min farfar slutade som bonde. NarErnst och Maria tog vid 1918var det ”kristid”. Det var det året första kriget slutade men efterföljdes av dyrtid som höll i några ar frm'overo ( 1918 en häst 4 000:_, 1929 en häst 5OU:m) Vi hade förutom hästar 7 st kor och 5 ungnöt, 6 w 7 får + en undantagsfára som tillhörde Herman o Hosina. Ten där faran fick ju som regel ett par lamm om året, varav det ena slaktades och salu tades ned. Ja minns än fårfiolerna hur vita de varnar de hade torkat, efter.att ha legat i salt lake hela vintern. Så fannahet som regel ett par.större och ett par mindre grisar5 varav den ena hamna i fläSKbaljan och den andra såldes på torget i Odesnoe för se 75160 Kr. Det var i början på 20talet mot slutet gick en gris inte till mer än 50 kro Likaså mjölken kostade inte mer än 5 öre per liter 1929. Ett dagsverke kostade då kr før en slåtterkarl + mat, frukoat, 2. kaife och kvällsmat, men arbetsdagen varade från 7 till 7 med unoantag för kaffe" rasten och middagstimmaa När vi sladda starr på ”naden” som idag är mossen, var ;.44 :et som regel 'm 6 man som slådde 0 2› 5 som räfsade. efter 2 a 5 damer var L. , O arren torr och skulle bäras iland, det gick nämligen inte att köra med hästar' U? c dar. Jtarren bars i land med hjälp av ett par'”böjer", som bestod av enebågar och björkvidjar och lades i en stack, Dadär skulle vara avklarat till Midsommar. Efter att starren legat stackad någon vecka kördes den in9 i vanlig ordning, 1 men det var ett mycke å”ligt foder. Sedan tog nårdvallslottsrn vid. Vi hade ju å ängen här och gärdesbaokar samt norra Sörängen i Kroxeryz. I Sörángen var det oo; i Sorrä ss var det 8. Dessutom var det nawra Cygar i gardet L.. och inbärvnisgen tog bortåt 6 veckor och skulleunder alla förhållande vara avu En klarade till "Orsaässa", (Olofñagsn) om så icxe var fallet sa man att rågen kom på höst, det var nämligen då dags att msja “ågsn. Sedan följde, msjning av havre :h sååå av “GQtsäd for kommanås äro å VG? det slutst'av september och potatisen skulle ur jorâen, sist kom rovor (som odlades på mossar) och kål röttsr, När dädsr var klart så Viitog höstplöjningen som tog åtminstone 14 dagar “är dat skulle ske med ett par hästar som drivkraft. Efter plöjningsn var det vara jsoanda som skulle uträttas innan kylan satte punkt for allt påtsnde i j :Tide lin odlats under året var det iags att "bröta“, då har det iväg til l n bräden samt vad för tor ningeno Det gick så till att t U' *3 L c? (D 25* ;39 I__| S30 ,_1 m ps › .l 1 .I . .3 (n d_ 0 0 0 k tsnsatz gro; vid en bergkant. (150 m s.v. om ladugården denna :rop lades björkslanor som ett galler, 'arpå linst bredåes ut och vs,refter ”brötninwsn“ Viotog. Dçrsfter bands det ihop i stora :ärvar for Viiare 1 Huset av Qå e< “knäpprspa” varkfter det åter bands samman, hnagge men en träkluhña, vareffer det blåstes pa en rannk“, för att skilja frö och skal. Därsfçsr vidtog rötningen av nalmsn som gick så tille att den brsddas uses_ slät grâsvall, där den fick l'gga att par veckoro at 4.4. _.51. . n" ;'›:.,_. ,.,. laws ,3..7 "EU GUI (ånsM55 lååftilééfo ø'iL, Sår:T4 10.; 2» uftig plats, ââreftsr vidtog "bröt i förädlingsn var skâckling, som Där satt man på en pall iranfor en ”skaásstol" och be ' "1..,_ :h w.. H» 5;: n W. *er *å ?armwt var snunnetw rULlsies ost urp om aqusrvel som ' :› i I' ,L . _ . ” ... _ ›: N , : FF i _ *nr VJT]U härva som âå knots Jr. fsrvarna hangues sedan ut L norsolen for att klo “så « 1,_ , o :. JM " ,W '1 D, ,. .h *1= ;;Vak nahk IV “. lanan _m man oeu b5v va_ LAJG iJrlJU L'*um kommande intern e' tog Vårgöronålen vid, färst och irämst skulle vedbaoksn klaras av, förutom d av grenar som höggs i lagom längder9 skulle 0 järnspisslved som mestadels best *et sågas och klyvas kakelugnsved, samt bakved so: bestod av gran och saåadss i ,A < 1 meterlüngderj Klávs och lades i en nog fdr sig, den användes att elda stora ugnen “sag S: långt handlade det om ved, men alla grangrsnar, snestammar, som Åugdê till EUaVBT hsáe lagts åt sidan de skulle nu rensas och vássas. <§= Likaså smala granstsn er som dög till krakstör skulle rensas occ de var det ämnen till ”liakaggsr“, “Krakstör ” ssacklap, "skotteträ" ooh :Innepakar till kläbbeskaft, allt daaar skulle »en i påskveokan, i anLat fall ”sket” “d elda med. till att klyva och en del skulle nygärdacy nå läggs 4: 1 50 KOL] 171137931 återanvändas resterande ersattes med som innebar att en stoistaVcr sattes Ulu nar OCQ var och en brinna lades på där det var för lågt. Slatternarkerna :5335, vilket innebar att ris och löv räisades något berg. Sedah infoll ju såningen det var en \_J sur mosse som gjorâe att ;rocedur som tog en månad näst^n, det var alltid någon “=t ârrg ut på cideng nu var det rottrukte: cow sku; e hackas, gillras och hackas igen Edda tills det var dags ett börja med lien. Dä var det starren soqokulle av först som jag tidigare har nämit. kommer ihegsárskilt var när ii slutade tidigt en eftermiddag, 3 de skulle "dra Väling". Det gicw 8th mat med en pák i var nada sautes på tvären ever än med en gubbe vie ta: peg9 sexa: ytrerllgxre två stycken som satte igång med att plumsa ett femtiotal meter ovanför och fortsatte ända fram till nätet, mer de tiia “påkvagterna“ “73de upp att *tterligre flytta fram femti meter och göra om proceduren, Efter åtskilliga Sid“nâc manövrar'knellaie Vi Hem med en halv säck mid» hroderligta Ett hejdunárande kräftkslrs i n r*llgardinerna var neddragna , tycmr var ju sommarveckan var en gubbe som kallades Axel i Staffanstorp ra lot Ctu Öet 'ar mest kriftor l Korgen så tories iso inte gå oem farten Qet p11kt. After slättern skulle man “hacka” lov. Det gick se sill att några lövrika björkar och aspar fllldes, därefter hackades kvistarna av och bands i kärvar, de i sin tur hangoes upp på de avkviStede grenarna för att torka. I sinom tid, när de var torra, kördes de in och blev fram på vintern tillSKottsfoder åt fåren. T'id samma tid ungefär, inföll kräftpremiáren, som regel den 7/8. Då skulle alla gamla trasiga häver lagas, Et: år minns jag särskilt då beställde far nya ringar' U . a.. nu av eneden Arvi Pil i A yç De var gjorda grovt rundgarn :Gr att oe skulle sjunka till botten ordentligt, dom där band min mor sedan nät i med en nateticka som far gjorde och ut 53 här De Hands av svertiärgsd nattvarp, eåkula av tellbark med hål i utgjorde flöte, snörena mellan ringen och nasselkäppen var en kraftig sort som kallades " skillingsnöre". Kräftfieket utøjoráe en inte föraktlig inkomst, kräftorns betalades med en krona [Du per tjog eller till och med två i början på trttiotelet. Um man betänker att det gick ett fånga tio till tolv tjog på tre e fyra timmar, jämför med en dags “Lan ll = 0) Du ,J U ;4. 5 _r I LD :3 H verksltn på 2 kronor, som var gängse pri veterved i sko Nu var det även dags att "mejja" rägen som givetvis togs av med lie och bands till necke*s mejñingen var ju karlgöra medan bindningen var lvinfokgöra. blerdsäd och ärter, inte att förglomma de SKUl ä Sedan oljde havre och eller meias utan ne skulle rullas ihop till lagom stora knyten att hänga på en le även så rågen den här tiden, 80m regel på ett stvcke som varit i träda över sommaren. Rågen eåddes alltid för hand, árda fram till 40taleto Det ensågq ett övervintringen var bättre när man myllaie såsen med harv, än när man sadde me? mashin. På grund av att kammarne blev högre efter herven än efter maskin, allra bäst blev det, enligt Herman, om man ärjede d v s Potrtisolookningen var ett foretag som men skulle “lera av på en dag, så då n t t et vrr ertgtssamt, blott och kallt som regel. Jag minns en sådan a veoLan i oktober 1929. Edvin ssenäed var dräng här då. äan höll på e ' 1 stugan vid lsgårn. Ja: *er med och är 10 år vid de laget, men ungar ner ju Vad får , i :3 G) H 0 F3 . H CK ._1 CT "tade mej omkrine 53° om inte tre stvoken älgar som stod ute på mQá/än, det var sista dagen 5» vaxr'lovli?" och det "ar snart afton. Nu var goda råd dyraa Jag blev skickad till Kverneryd for att få fatt på någon som ha n ju mer rädd än hungrig, när jag sprang över skogen dit ned. Jag fick tag på i Kvarneryd; :las/reas pojke Bror och Axel Bk, som ocket dde hemma, ty den var ju äigjägare, men han var nyss hemkommen fran skogen oon ,J to H 9% . 7 53 (D (i 1:1' p 0) C) “3 m C 0 p “13' 93 . 2. ;0 *1 iok höra att det var raoalder utanför, kom ut od f han fick hora vad det var fråga om, ville han inte tro pa Vüw norrut, ty vägen som de nade gr t tidigare. Nävál vi stack iväg upp mot lan63vägen och halvvägs dit stod det tre nygångna spår över vägen. Då var saken klar att jag inte yrade, men när vi sedan kom dit jag hade sett dom, var de försvunna. Under tiden hade Edvin åkt till Bro och länet en bössa av Viktor Karlsson, som även följde med. Nu ställde de ut sin nere på Hällemon. Viktor och min f r skulle tjänstgöra som påfosere :il m C1' a och gjorde så mä. Efter t'o minuter började :et a t smälla där nere och när 1. var över så låg där två stgcxen, som bdrgades i mörkret i skenet av "fenix lyktor”° Edvin och Bror var det som stod för konststycket, att med hagelloseor ooh rundkulorvnedlägga båda två. Axel Ek, 50m var utrustad med el; 81 träffade dåligt, på grund av att det var i det närmaste mörkt. Den där betaljen var min första med älgar, men skulle inte bli min sista, ja fick så ett Säga bloé dad tand. Till dags dato har ing Väl *kjutit mellan tjugo och tjugofem och har Lie; CP varit ute varenda höst i femtio år, det är inte många förunnat. Dagen därpå fick 1 771 vi väl sätta igrng med våra kålrctter igen. Sedan var net hoetplöjningen som e givetvis vara färdig innan det blev tjäle i marken, i varje fal till dan 24 oktober, ty då började frivecran, det innebar att om men hade “dräng” och “piga” så skulle de ha ledigt f o m 24 t o m 51 oktober, det var den tidens semester, och slut på tjänsteåreto Om endera parten hade tröttnat på den andra så blev det en ny dräng första november och ett år frmåt. Avlöningen i början av trettitalet, var för en "fulltegende" (fullgod) dräng ungefär 500: plus mat och nuerum + “städja” vilket ansågs som en nnderpant på anställningen 3 o 10: kronor. (5: för en piga) O \ n utøjcrde en “tim” eg har något minne av var "David Laggare", han var son nu Den lorsta drången som 3 1 till laggaren i nglehu t. Efter honom kom Ivar Blixt från Mellenmeden, han till_ 3 verkade min första pilbössa.3edan kom Arvid Jälh och efter honom Erik F0rsander, han kom närmast från Kalvnult ccn hade med sig en halv säck med nötter, som han hade plockat där på lediga stunder och som han bjöd på ganska frikoetigt. När det sedan blev jul var han extra saendersam Jag minns än i deghur motoregkeln om en stor påse "praliner", som var hans epesialite" det vankades en pralin ett stilla. Året därpå fick jag en bil som lästen 1928 kom r 2 L ) l hit, och han var här i fem år, samt y=terlihere lin var en baddare i alla stycken, stark som *Ös ha hur kallt det varo Je Edvin var som barn när han hade ätitârucost, sa han, i dag .F ag, men när mor frågade erter anledningen börja/de han gråta och talade om ett nan hade fått en hejdundrande utskällning av närmaste grannen for att han friade till hans dotter han tyckte det var för simpelt med grennens dräng till måg. Det var mer än Edvin orkade med, så nen :ann för gott att rvmma fältotç Efter ncnom kom en kille som Mette nisse ”Säker” Gustavsson och var från Bankeby, men han var bara Over sommaren 19560 Nästa sommar var Arnold i Klämmestcrp här och sommaren därpå kom hans broder. Därmed skulle det antagligen varit slut med drängarne här, för då var jag så garna/1 så jag klarade av vad de hade uträttar. Jär,jag så "mönstrade den 5/5 7959, begärde jag vintertjänet, därmed skulle jag vara hemma igen nästa'sommeri värnpliktstjänetjoringen var nämlig n inte mer än 150 dagar då. “i Men det blev andre bullar avg Leg åkte in till I 4 den 5/12!1959 och börjele moblicerede ocn p “Fairytenn men redan efter 4 lacerede på fält" n forband och fick åka till Skåne. Där lag vi först vid Hanöbukten, seden vid reeund mellan Landskrona och åälsingborg. Där hade vi goda dagar; på förmiddagen Gl tog vi en cykeltur ner till ett fiskeläge som hette Rå, där badade vi och solade HF' så drack vi kaffe hos en fiskarkering som hade startat café” sen var det dags eftermid ,. l,30 att sätta sig på cykel och åka hem till kokvagnen för lunch. Sedan p dagen blev det en cykeltur på ett par timmar så där. Vi var inte längre från kriget en vi såg tyskarnas örlogsskepp i Helsingör och i bland kom det ent engelskt speningsplan in över danska fastlandet som tyskarna :5A› .. . u n *' " n ' lorsokte pricka med Sitt lurtvarn, de ekot med sparlgus, så det var rena fyrver» Feriet. Een så en eftermiddag'när Vi hade det som bäst, kom det uppbrottsorrier° Vi Skulle så Vi cyklade iväg till närmaste järnváeeatation och er, kärror; kokvagnar ocn våra två gengasbi ,t 'ar pluton så vi åkte alltid i en personvagn, som Vi (. d Övrigt manskap och hästar åkte i goåsfinkoro Småninggm stannade tåget t var Vi i Krakek utanför Norrköping och det v.r mitt i ng Där fick vi kravla av och Vi rick sätta oss på eykel i skogen mot Eriksbe* vi inte mer än e › k .LJ ick vi entre tåget igen. Denna gång a her till Linköping 4 N'l (L) 0 VN ' m xø (n i fr i ocn ut till vår fältdepå pa en gård som nette Slatterfors. (och son i dag är Värdenus) Där fick vi lämna in all tung materiel, Vapen och näs+er, däremot personlig ut_ ick vi ta med hem till nästa gång vi blev kalladen Den dagen skrev vi H ,_3 (.31: re ,m n 20/74' 192..) och jag hade då gjort 213 dagar. det laget hade gengas kommit i bruk som drivmedel för bilar och traktorer. Den kriget mullrade vidare nere i Europa. Adelöve marknad blev det i alla iall. Tur att jag var där. På den tiden fanns där ännu nötkreatur och hästar i mängd liksom näetnandlare som köpte upp armênäeteq som de sedan sålde till tyskarna. Förutom marknadsbesoket var Vi och tittade \å en anläawning för framställning av trekol, som fanns alldeles i närheten. Nu skulle det brännas trak l i Skramlan. Vi hade då fett en av dräng som hette 0 Åke Ström, han och jag satte igång och gräva in css i en kulle där det skulle muras en kolugn, Ritningar fick Vi från Jägmástare Lotigrs i lönkopingo Murare mästare Henning Engvall stod för uppförandet av êen. I slutet av novembzr satte n ort som hette Osterkarsberga L i “\ CF (I) i=g mig Tranås fbr vidare färd CD dv rf En: c+ lit anlände jag vid áe74tiden på kvällen for s ta mig på cykel och trampa Vidare ett per mil. Ftrsta milen var det Väl normal väg, men sedan blev det en ppförebacke som var en halvmil, och inte en människoboning forran jag var uppe på krönetq Där gick jag in och frågade om jag var på rätt väg. Jo det var bara en nelvnil kvar och det var utför hela vägen ned till Trollebo där jag skulle vara en vecka för att lära mig att kola. I mitten av december 1940 började vi, det var mycket bestyr innan vi fick fyr på den första laddningen, ty veden var rå björk, men efter några dagar var det i alla fall genomkolat och efter ytterligare några dagar kunde vi riva ut kolet för krossning till "gengaskol". Ett gaumalt treekverk hade jag ändrat om till kolkrose, den årevs med en gammal Citroengmoter så länge vi hade bensin, därefter fick Vi fatt på en råoljemoter som gjorde tjänst ända tills Vi fick elstrom på hösten 1942 lagom till jul. Vid det laget hade vi murat ytterligare en kolugn så vi brände ca 60 m5 vfd i veckan. Utbytet av en ugn Varierade mellan 310 och ZZU hektoliter färdiga kol, beroende på hur torr veden var. Dädár jobbet höll Vi på med ett år efter krigsslutetc Då började det komma in bensin igen. För att återgå till uppräkningen av dränrar som var här, så var Kalle Ek från \,. G kvarneryd här samtidigt med Ake Ström. Sedan kom Tore Stålknapp och Erik Gus* M /&. tavsson från Aleryd, var den siste i den långa raden. t tog jag över och fick bli både bonde och drang. Den här Polarzioen som jag har berättat om varvades ju regelbundet med inkallelser till militärtjänst. Den 16 maj 1941 var det dags igen. Då lag vi i Värmland vid norska gränsen men dessförinnan låg vi 1 Laxå och vaktade tyskarna när de stan nade när och åt arter och fläsk. üet hettes att aet var permetenter från Forge, men de var fullt rustade t o m kanoner, sa de skulle väl sláss på annat håll. Den 26 februari 19A2 sta/rtade vi från Slattefors till Kimstad är vi var förlagda vid en gård som hette Melby, *är lag vi i tält i 5 och en halv månad, det var Över en meter snö och på 2 ;namno var ej mináre än 20 grader kallt. (3 l945 inkallad 15/7 _ 21/8 + vakttjanst på fältdepån i Slatterfors 20/9 20/10. 1944 ink, 16/5 Järvafaltet igena Inga permissioner.beviljades utan i undantags fall, men jag lyckades i alla falllfå tjänstledighet för att åka hem och gifta migi m pingst, jag tror jag fick fyra dagar, resdagar*inberäknade. 1 Teouor oco Elin holl bröllop för oss i St Morliden ocq Karl Magnusson, våran , n 1944, Trots att det var kristid 0 med matransonering, var de* inget som fattades pa bordet. Det var en sen vår det C' året, inte ett grönt lov sista veckan i ij och den sista snön föll l början på Vi var väl ca 50 60 som smorde kråset inom väggarna och utanfor var nog lika som var där för att ”titta på brua” sa v1 Visa oss och hyllas me hurrarop och dynamitdunder. Dadar med dvnamit var inte bra för Eeodors gurklist, det blev bara bågarna kvar av hela anläggningen, oå snaningon for vi hem hit med Kalle lngessons i hans gengasbilo anelgånaden blev kort, tg redan Annandag pingst fick jag fara tillbaka till Järvafaltet och krypa 11 i tältet. Poret den 5/8 blev vi "nemforlovade” som det hetteo (då var ju et slut sedan flera månader) och vi fick vara hemma for gott, Vi hade varit som en enda stor brödraakara, på tolv man som kamperat ihop av ocn till i fyra år, att det besvärliga var snart glömt, däremot alla roliga stunder I . r?! .. . › mins man an i dag, 'V “v 'a ' 74 .\.' nu var kriget SlUb oc 1 så småningom började allt fungera igen, matraasoneringen hävdes och det gick att köpa både skor, kläder, målarfafg, cement och så småningoa även bensin. Jag minns första gången jag åkte bensinbilefter krigeto Josef Ljung körde och hur mycke han än trampaâe på gasen så gick inte matarnälen längre än till 60. Det var väl vad den var van vid under gengastiden, g» vi bara varit till Motala och hämtat en po ke, som sedermera skulle kallas C Pa våren 1958 kan ja” och Sigge Andersson i Bunkabola Överens om att vi skulle försöka olcsa liv i öen slumrande skytteforeningon. Det fanns en styrelse sedan storhetstiden då föreningen hade vunnit Stockholmstidningens Riksskyttetavlan och fått en silverpokal som gott och väl vägde ett kilo, Vi lyckades få igång några av äs gamla skyttarna, så en söndag i maj åkte vi upp till den gamla skjut» banan i Halvarby. Den hade byggts 1914 då foreningen bildades, men tavelstallen var av trä: Så Efter över 20 år under bar himmel var det inte mycke med dom. Aà Banan låg ungefär en kilometer ifrån landsvägen så det ansågs inte vettigt att göra några påkostnader. Vi satte igång undernandlinger med Oskar Karlsson i Tyrsabola att f? Lj J H bundet urgga en bana p' hans marker. Efter godkännande av Skyttefor och löfte om ett statsbidrag på 1 000: kronor, kunde vi sätta igång b Vi var några eldsjälar som omgående borjade gräva en markbrgraf och senare på hösten got vi betongmuren. Allt arbete utfördes för hand, men spader och skott närror, det enda därutöver var en gammal näst, som hette Karl XV och tyglades av Olle Guetavseonâ Joneabolaü Han körde allt grus som behovdes till betongen, sedan var Vi iQ e 12 man med ekovlar och en ekottkärra så när solen gick ner var gjutningen klar. Påfoljande Vår sattes tavelställen upp och efter insyning av “J' ”Fjarsman”, som var min far, kunde Vi ta banan i bruk. Paviljongen byggdes nagot år senare av Josef Bengtsen och Uno Bragea Nu började en ganska livlig verksamhet, med en och annan skyttefeet på den nära belägna "Hökabacken” âär Boets IK naie en dansbana. Belysningen beetod av såkale lade “Hönsalyktor” en sorts fotogenlampa som man värmde upp med rodsprit och as upp, när de blev varna färgades fotogenen *d var av Primuetyp, så de skulle p*x och?? i U _ , G ev gasen borjade brinna med ett blav1tt sken. 1 Vi hade en skyttefee 9429 då vi för första gången kunde sola oss i ”elljus”. Jag och en gosse till ârog en tvåledere ifrån Tyreabola, Leoningetråden som Vi använde län , 'Ky från ett förråd, som elinstaletören hade har. Det var ju inte »llgü men Seåermera drogs en mera permanent luftledning som fungerade så länge festplatsen var i bruk.Vintertid hade Vi en gammal mangåräs» byggnad i “nkatoia, som Stora Åby SLUmavdelning dieponerade. Där hölls mo en en gång i månaden feruton andra begivenheter, såsom kräftskiva, silleexa, äggsexa och julgrensplundring med julklappsutdelning. När föreningen Var som store ä rätten av 4Ctalet var Vi var ett hundratal meålemmar. Åren á 7546 W 1945 var j,e , därefter var*Ake Andersson i'chkan ”boss“. Förutom lekar och dans spelade vi amatorteater emellanåt, Uppvärmningsanordningen i den áar kåken, varven gammal kakelugn i rummet samt en jarnsiieel i koket där flickorna kokade kaffe, Bröd köptes på "Café Spindora” i Boet. Förutom eammankometerna i Bunkabola, som var på hemmaplan, aterkom verje ' 4,. b r et ?Jo 'Ego Unâer många år var det forlagt till Lillsjoangen i Gammalkil, en beøivenhet av Stora mått efeer Våra ganska blygsamma krav. Utrustaoe n *t filtar, matoäck mm for vi med cykel till tinget där vi tillbrirgade 'Vällen och sondagen. De som kände sig trötta åLte nog inte hem förrän på n, men för de flesta var det en arbetsnag då liksom på lärdagsförmidáagena minns jag särskilt de var vi ett lag som hade med oss eqkruka kokta »v 1 dryckjom. När det var slut nere vid dansbaoan V2 (J ' C Kräftor med lämpligt tilltug. ;_.a startaäe vårat kräftkales och utade inte förrän det började ljusna i östéro Jc s 1 d' Men vilan blev ej så särskil n ,ng för redan kl 11.00 kon Biskopen dit och noll “korten”c Så var âet ju föredrag av olika sortero En gen: var författaren Albert 'i' Viksten där och pratade. lig. "Pelle Mannell" Petter Emanuel in på Bro ägor var i många stycken mycke orginell gubbe. Han såg dagens ljus första gången 1855 på ett torp å Stoeryds marker, som heter Höjeden. Hans far Emanuel Person bodde nämligen där i början av 1800talet och hade där utöver ytterligare en son som nette Kristofer. Han bodde i "Kristoferastållet" vid Rävskinnshult och stod i inte så långt efter sin broder Pelle i fråga om originalitet. Gemensamt för dom båda var att de livnärde sig på vad den omgivande skogen och sjöar i närheten gav. De var båda jägare sen barnsben och enligt Pelles utsaga var det de som gjorde slut på den siste vargen i Åby socken. De hade följt den i flera dagar och kom slutligen ifatt den nere vid "Språngde sten" vid Månsabola vågen, där sköt Pelle det smått historiska skottet på vargen men hade väl för lite krut i mynningsladdarn, så det resulterade i att vargen i stället för att lägga sig, så blev han sittande. Nu var goda råd dyra. En skadad varg var inte att leka med, och inte satt han väl kvar tills Pelle hade hunnit med att ladda om, för det var ju en invecklad procedur, så Pelle gick i närkamp med båstakalven. När bas taljen var slut ovh vargen låg där, så var Pelles muskedunder i två bitar. Men en olycka kommer aldrig ensam, för nu uppenbarade sig två stycken konkurrenter om pälsen och skottpengen"på vargen och i den uppgörelsen fick Pelle dra det kortaste strået, ty den starkes vilja har ju alltid varit den svages lag, med påfoljd att Pelle fick finna sig i att "Karl Svensa" i Alboryd lade beslag både på vargen och äran. Det ansågs nog som en ganska stor bedrift att ta död på en varg, som på den tiden var ett Herrens plågoris för befolkningen i dom här trakter na. Bara några år tidigare hade Lysingsborna hos Jågeribetjåningen i länet klagat äxerx sin nöd och begärt hjälp med råd och dåd, vilket de också fick, dock av ganska tvivelaktig art. ken Pelle fick så småningom fler strängar på sin lyra, efter att genomgått tatens trädgårdsskola på Selön, blev han den som ympade och planterade äpplen och päron här i trakten och än i dag finns nog en och annan apel kvar efter hans förådlings arbete. Under sin utbildningstid på Selön hade han varit inne på fastlandet en kväll och när han skulle gå hem över isen, det var nämligen på vintern, så hade en båt passerat under tiden han var borta och brutit upp en ranna, som Pelle stega de rakt i. Det holl på att kosta honom livet. Nå livhanken klarade han, men blev så medtagen av kylan, så han var i det närmaste döv under hela sin åter stående levnad. Så småningom återvände han till hembygden och slog sig ner på ett torp på Bro ägor. Där anlade han en trädgård, som vid den tiden saknade motstycke, i varje fall vad torpare beträffar. annu i slutet på 40talet fanns det ett löntal fruktträd kvar och ännu i dag kan man skönja under granskogen hur han hade sin trädgård ordnad medland i olika storlekar och format. /35 . Så var han lite affärsman också, han köpte nämligen upp kottar av traktens pojkar. Men Pelle var en filur av guds nåde, så någon likvid blev det inte förrän kottar na var sållade och efter den proceduren var det som regel inte så mycke kvar att få betalt för. Fröet som han utvann ur kottarna sålde han till skogsvårdsstyrelu sen och frö fanns det givetvis även i dem som hade gått igenom sållet. Vidare var han snus och fröhandlareo Snuset fick avhämtas hemma hos honom men frö gick han omkring och sålde i gårdarna. Det var huvudsakligast kål och rovfrö som han tillhandahöll. En förutsättning för att affärerna skulle lyckas var att han hade med sig en pojke som hörde åt honom. Han hade ju problem med den saken sen han badade i ångbåtsrännan. Ersättningen för att följa med och höra åt Pelle, var givetvis i nature nämligen att få följa med och fiska. Förutsättningen för att få följa med Pelle och fiska var att man hade varit med å sålt frö. Men så var det en del som försökte slå följe med honom på fisketuren, efter att ha nekat bistånd vid fröresorna, men då blev det blankt nej. " När du inte velle gå mä mej å sölja ggg, så slepper du gå mä å feska."(Pelle kunde inte uttala bokstaven F) Min far hade en gång, i början av detta sekel, varit med på en såndär handelsfärdg För det fick han följa med till Bonderydssjön ä fiska löjore Det var när löjorna lekte straxt före midsommar, På kvällen lades näten ut, sedan sov de några timmar i en lada i Sjögård, men redan kl 2 på natten var de i farten igen. Nu var löj leken i full gång. Hela viken kokade av lekande lojor. Efter en försiktig roddtur runt lekplatsen och några karaftiga pulsande skrämde de fisken mot näten, som det sedan var dags att dra upp. Nu skrattade Pelle med hela ansiktet, för i nästan varenda maska satt en löja, å Ernst grät nog inte han heller, som hade fått så gott utbyte för att han tidigare på våren varit med Pelle "å sålt prö". / ,, När vi gick i skolan i St Åby på trettiotalet var ännu gamla fattigstugan kvar. Den var det hus som ligger'ca 200 m söder om kyrkan i slutet på Åbygatan räknat söderifån. Den befolkades på den tiden av "Lille Frans" han använde varken hängs len eller livrem, utan höll upp byxorna me ett stadigt grepp med nyporna. Förutom Frans så fanns det en gubbe som kallades "NessAlbert"e Han matade så många vägfarande han kom åt för att tigga snus och tobak. Når "snusfångsten" hade slagit fel en längre tid, blev han mycke besvärlig för sin omgivning. Då var det ingen annan råd än att skicka iväg ett bu till "klockare Rickard", som var vår lärare. Bet kom en gumma, som hette "Sanna". Hon undrade om inte “kantorn” hade några cigarrstumpar som hon kunde få att blidka "NessAlbert" med för han är så "illaker", å han sparkar oss på bena. Klockarn började gräva i rocka och västfickor och fick tag på några stumpar + en hel som han fiskade upp ur den alltid medhavda lådana Så var det en som hette Gusten den var nog inget speciellt med, för den syntes sällan till. Det fanns ytterligare en gubbe, som hette Johan, han var nog lite inredd i huvet än de övriga, för han tjänstgjorde som kurir åt husmor när hon skulle ha någonting från handelsboden. Han var dessutom rustad med en cykel med tre hjul. Den där maskinen kunde en och annan av oss få provköra om han var på gott humör. Så fanns det givetvis några stycken gummor, hur många vet jag inte för de syntes aldrig ute, mer än möjligen Sanna som Väl var den mest rörliga. Åbygatan i övrigt befolkades av fröken Post, som hade varit lärarinna i Åby tidigare. Så var det "Mari i korset". Hon hade tidigare bott i ett torp på Jarnstaskogen. "Johan i bruket" var en annan, det hade varit tegelbruk där längre tillbaka. . Nästa man var en”avdankad" knekt som hette Åmane Han var kyrkvaktmästare, dessa utom var han en duglig trädgårdsskötare, för vilket han hade fått Hushållningsw sällskapets diplom för. Så var det "Johan i gata" och"Aspen" som bodde på ett ställe som hette Rosenberg. Att vägen St Ãbytkyrka n Adelöv var livligt trafikerad i gången tid förstår man av att det i Boet var gästgivargård, där stod ännu på 1920talet, gamla gäst givarstugan kvar och utgjorde rastplatsen mellan Ösjö och Hult i Adelöv, som också var gästgivargård. Men äldst och viktigast bland vägarna är och var "Stockholmsvägen" i viss mån nuvarande E 4, som sträcker sig genom norra delen av socknen. Där far postdiligensen fram på sina turer mellan Linköping och Jönköping. dn karta från 17áOtalet över postvägarna i Ustergötland visar att det fanns inte mindre än tre postgårdar i våra trakter, nämligen Skrädeberg och Råby i Qdeshög socken samt Järnstad i Stora Åby, å sistnämnda ställe finns "Vägvisaren" en sten med inhugget posthorn kvar än i dag. /JT Vid postgårdarna var det förutom mottagande och avlämnande av post även byte av i hästar, så att färden kunde fortsätta med oförminskad fart, något annat än fullt trav godkändes inte, antingen det var uppför eller nedför. Min farmor berättade att när hon gick i skolan i Åby på 1860talet tjänst gjorde sockenstugan som postkonter och "skole Petter" tog emot och avlämnade post för hela socknen. Vid Skybacken eller Prästgården, beroende på vilket håll färden gick, blåste postilionen i sitt horn och då var det dags för Petter att knalla ned till vägen för att ta emot och avlämna eventuell post. Postilionen var en mycke myndig herre, "värre än länsman", där han dundrade fram med sitt fyrspann, alla andra Vägfarande fick snällt hålla åt sidan, när han tutade i sitt horna Men trots att han hade två pistoler i bältet, så hände även på den tiden att postrånare var i farten. På vägen Ödeshög n Gränna lär ett sådant ägt rum i senare delen av 1800talet. Postdiligensen i fråga fraktade skattepengar till Jönköping, men framkommen dit konstaterades att pengarna var borta, varför han gick händelserna i förväg och valde Vätterns svala böljor i stället för bojor. För att komma över åar och bäckar gick det givetvis åt broar och för att bygga och underhålla dessa delades det upp på olika gårdar. För bron vid Åby gick det åt inte mindre än 88 mantal, bron vid Skramlan 56 mantal9 Åsa 14 mantal samt en kavelbro vid Blixhult 2 7/8 mental. För varje bro var tillsatt en brofogde, som hade ansvaret för att bron var farbar. För vinterunderhållet å Stora landsvägen genom Lysings härad gjordes 1865 en indelning med inte mindre än 17 ploglag, som skulle svara för var sin del enligt följande: diradsgränsen vid Usta Gunnarstorp Haddestad grind Tjurledet ? Kvarn torps bro Vallakrogen Krusegatan w Hejla backe Tingsmadsbaoken _ Lille Postvägen åt Järnsstad Åby bro Marknadsplatsen Svembs bro ("Röa Kroa”) _ Stoxerydsbacken Skrädebergs grind Hårdstorps grind Stava grind « Läns gränsen. Nutida vägfarande vet inte så mycket om alla dessa grindar, backar och krogar eller Tingsmadsbacken som kansbzvar=Häradets tingsplats i en grå forntid. Skramlan i Jan 1972 Lars Andersson /á,. SKÄRSLIPAREN Han hette Harry Hultberg född i Kronobergs län någon gång på 1880talet, tog studenten i Växjö i början på detta sekel och siktade på att bli kirurg, allt enligt egen utsago. Om pengarna tog slut eller han föredrog att helt omsätta dom i våtvaror är för mig höljt i dunkel. Allt nog så fortsatte ha i hela sin återstående levnad7 att efterhand som han lyckades samia kronor, lika omsorgs fullt supa upp dem i närmaste stad. Nåväl när det nu inte gick att få sköta knivar, han hade ju som sagt tänkt bli läkare, så tänkte han att han borde kunna hålla kniven skarp åt dom andra, så så därför lärde han till instrumentslipare, vilket han gärna framhöll, när han fick sig några förskärare och köttknivar sig anförtrodda. Rakknivar var hans specialitet och i yngre dagar var han utan tvivel en mästare i det stycket. Han anlände två gånger om året, ena gången skulle rakknivar slipas, den andra skulle den brynas, däremellan var det bara att raka allt vad tygeln höll. Han hade mycket beståda tider. Hit anlände han på våren i såningstiden, å på hösten i skarven november december. Var det då halkigt väglag, som ofta fören kom9 så hade han breddar i skoklackarna. När han så kom innanför dörren var hans första åtgärd att med en tång plocka bort dem där, lika säkert var det att han slog i dom igen pågöljande dag, när färden skulle fortsätta. Han hade en mycke bestäd turordning som han följde på sina vandringara Hit kom han närmast från Hult i Adelöv. Till Hult kom han från Batiktorp och härifrån var Stoxeryd nästa hållplats. Sedan har det åter iväg nedåt Småland. Bunnström var en gård som hörde till hans förut bestämda färdmål. Sin slipmaskins som förövrigt hette "Kajsa", har han på nacken. Den bestod av en liten trälåda på fyra ben. Över lådan var en axel med en mängd slipskivor och under:en vevaxel med vidhängande trampa och drivhjul. Det var hela hans utrust ning förutom vad han fick rum med i fickorna. Till "Kajsa" äörde också en vaxduk som vid dåligt väder spändes över och fästes med klädnypor. l över trettio år kom han vandrande med sin "Kajsa" höst och vår, lika regelbun det som flyttfåglarna, alltid sprang han lika lätt, möjligen de allra sista åren hade han slagit av på farten en aning. Om Sin ankomst varslade han på ett mycke underligt sätt, man kände på sej att nu kommer nog "Skärsliparn" snart och mycke ofta anlände han före kvällen eller påföljande dag. Vidare var han en berättare av stora mått, han hade en mycke livlig fantasi och kunde utan vidare hänföras till de verkliga storljugarna, men inte förty var han intressant att höra påo Enligt egen utsago var han en gärna sedd gäst hos många godsägare och Baroner nere i Småland men så långt bort så ingen kände varken godset eller Baron i fråga, det var nog lugnast så. GAMLE ALFRED I BÖKÖ. Han föddes i början en förra seklet å dog inte förrän ett bra stycke in på detta. Under hela sin levnad utgjordeåakten hans livselexir och var en legendarisk storjägare av gamla stammen. Otaliga var de barer och rävar somr fått för hans välriktade munskedunder. Han hade ju förmånen att leva i en tid, då det aldrig var fråga om gränser, vare sig det gällde jaktmarker eller jakttider° Han begåvades ju också med ett mycke långt liv, vilket även bidrog till att han fick idka sin älSklingshobby mycke mera än andra. Först i slutet på tjugou talet gick han ur tiden och vardå 105 år gammal. De sista 10 åren vårdades han mesta/dels på Vadstena lasarett och hade då som livmedikus,ñden lika legendarism ka Dzr Törnkvist, som enligt Alfred hade honom där for att se hur länge det gick att hålla liv i gubben9 "för se Sjuker dä ä ja inte”. Sen var det en annan sak. Jakten var för dem båda ett outtömligt samtalsämne, som ventilerades, så snart en ledig stund gavs för Doktorn. En höst fick Alfred permission några dagar för att fara hem till Bökö och ordna en jaktdag för Doktorn och hans vänner. Dagen bestämdes ju givetvis före Alfreds avresao Några dagar senare anträddes färden mot St Äbys skogar och hagar. Avfärden från Vadstena Skedde i arla morgonstund per järnväg till Ödeshög, där tog hastskjuts vid och fraktade såväl herrar som hundar upp till Bökö. Där väntade Alfred med sina båda "harpiskar" Pajas och Väckeo Sedan blev det en jaktdag som sent skulle glåmmas vare sig av Doktorn eller Alfredç När så dagen hunnit till ända blev det hästskjuts igen tillbaka till Ödeshög lagom till sista tåget för dagen. Men så skumle Alfred fylla hundra år en mg, å den dagen skulle han tillbringa hemma i Bökö det hade han bestämt långt i förväg. På Boko hade han en arendator sem han brevledes hade underrättat om sin ankomst till högtidsdagenc Arendatorns kära hustru hade fått i uppdrag att anskaffa en grävling som skulle stekas till den där dagen "för nåt gangtilare kan jag knappast bjuda på när både Doktorn å syster ska komma”. Så randades då den stora dagen när Alfred anlände till Sitt kära Bökö. Men ack, Ehktorn var inte med, för se han hade så rysligt mycke den här dagen så han Skulle nog komma en annan gång, men däremot var syster med för Alfreds valbe finnandes skull. Ja, så var då Alfred hemma i sitt kära gökö på sin hundraårsdag, å det skulle firas med "grävlingstek" och det gjorde det också åtminstone för Alfreds del. Han åt och kunde inte nog prisa hur "gått då va" men se syster hon ville inte på något vis smaka på den där steken utan fick hålla sig till vad som i övrigt bjöds. Det var sista gången Alfred var hemma i Åby socken, sedan fick Äbyborna nöja sig med att läsa vad Östgötabladet refererade inför varje följande födelse dags Varje sådan intervju avslutades med Alfreds egen utsago:"Än skjuter ja haren i språng och fjädern i flygt, om så skulle behövas." LUFFARE Mina första minnen av landvägens vandrare är när en gubbe som kallades Nandeborg kom klivandes in i kOket hos min farmon; Han trakterades med kaffe och smörgåsar och jag minns än hur en hel hålkaka försvann i gubbens innandöme och härtill en hel åbkarkaffe. Under tiden när han inmundigade sin fängnad blev jag instruerad av farmor att inte gå för nära gubben, för han hade antagligen löss enligt hennes åsikto Nå, stolen han hade suttit på, åkte i alla fall ut när han hade gått, å ›) J' _ø»?r»_ ute fick den stå ett par dar för säkerhets skull. Munderingen var slokhatt och långrock samt en kapp säck som han bar påLen käpp över axeln. I mina ögon var han förfärligt gammal, det äldsta jag kunde tänka mig. Det kanske var så också för jag minns bara att han var här ett par gänger. _ Så var det en sjöman otroligt stor både i längd och bred. gáfá Han hade varit med om en förlisning i Norra Ishavet, efter att fartyget gått på en mina, redan första kriget. Han och några hans kamrater drev med en livbåt i land på Nova Semjla där de fick övervintra i snö och kyla med svåra förfrysningar som följd. Hans utstyrsel i fråga om kläder var det mest originella som någonsin har skådats, de var egenhändigt tillverkade av ullgarn, virkade eller stickade vill jag låta vara osagt. Såväl byxor som tröja och en fotsidd kappa var stickade, det hela kröntes av en ofantlig toppluva , dessutom var alltsammans insmort med talgo Även gubben var insmord med talg i ansiktet och på händerna, liksom hans skor och ränsel. Till allt detta kom helskägg som täckte hela bringan. Den här mannen förplägades i vanlig orlning av men mor, hon var noga med att ingen skulle behöva gå ut hungrig. När han till sist hade fått kaffe, tog han fram sin vida lyftiga snusdosa, som bestod av en plåtburk ca 15 cm rakt över och 4u5 cm djup. Dosen var dessutom försedd med en avbäkning i mitten, ena sidan avsedd för be gagnat snus, och den andra för obegagnat. Det var bara att vända dosan ett halvt varv 0 börja om igen. När han hade mullat in i tillräcklig omfattning, så hör ju till att överskottssnuset skall spottas ut. Den saken ordnade han mycket behän digt genom att Spotta i rockärmen, först i den ena och sen i den andrea Den där proceduren var jag och en gumma, som hette "Bada på Berget" åsyna vittne till. Beda var en gumma, som bodde i en.$uga vi"Hälla grind" och hon var här för att hämta mjölk. Nu var saken den att Beda var en mycke ren och prydlig gumma, å nennes lilla stuga var som ett dockskåp. Dädär blev för mycke for henne, så när hon hade mjölk i sin kruka, lagade hon att hon kom ut fortare än kvickt, hon höll ut svängen ordentligt runt gubben. Náväl det var enda gången, som vi Säg den där mannen å det var någon gång i mitten av 50talet. En annan figur var ”Fikan” eller "Marbäckalunsen". Hans vinterkvarter var ål derdomshemmet, eller som det hette på den tiden ”fattistuva” i Marbäck socken. där vårsolen började lysa fattade "Fikan" vandringsstaVen o gav sig ut på vägarna Han var förutonwluffarnas vanliga rustning även "klädd i hund". Nu förekom det ibland att hans "sällskapshund" hade nedkommit med en kull valpar, för trans porten av den där samlingen var han utrustad med en dragkärra. När han så hade dragit omkring med dädär en femsex veckor började affärerna, då sålde han hundvalparna för det fasila priset av 50 öre. En annan gubbe som kom vandrande en marsdag i slutet på 50talet var också en sevärdhet."Uniformen"var tillverkad av vanligarspannälssäckar och ihoptråckäâde med snören och ståltråd. En väldig fårskinnsmössa krönte det hela och i ett snöre runt halsen hängde en plåtdunk, en sån där som hade varit olja i tidigare. Det stod dessutom Shell i stora bokstäver på framsidan. Han kom inklivande i köket hos min mor och undrade om han ville koka en gryta vatten åt honom. När hon undrade vad han skulle ha det till, fick hon beska om att det skulle han ha i plåtdunken för tillverkning av kaffe. Då blev han erbjuden kaffe och smörgås av henne, men se det dög inte, utannhan skulle ha sitt vatten som han hade beställt° När han så hade fått, tog han fram en strut finmalet kaffe och tömda efter den i dunken, därefter tog han spiselkroka, stack ned den i kaffet och rorde om, där efter satte han plåtdunken för mun och tog sig en klunk, se det var så bra att alltid ha en slurk kaffe till hands, fOrklarade han. Som tilltugg ville han ha en brödkaka med hål i, sem han även fick. Den satte han på tummen och vandrade vi_ dare, för att aldrig återkomma. Slutet på 20» och början av 50talet var ju depressionstider med mycken arbetslösa het, då var det många som luffade i hopp om att finna något att göra. Jag minns särskilt en yngling i 20 250årsåldern, som kom in i köket en eftermiddag, Han var så blyg och försagd, så han sa inte knäpp där han stod innanför dörren och tumma/de sin mössa. Men mor anade var skon klämde, så hon frågade om han ville ha mat, det nickade han bifall till. Hon kokade en gryta potatis och stekte några bitar fläsk åt honom. Jag minns än hur beundrat han tittade på henne när han tackade för maten, ja har bara druckit kaffe mer än en hel vecka sa han och tackade än en gång. Det gick knappast en vecka utan det kom någon och frågade efter mat eller tak över huvudet. Dadär med "tak över huvet" innebar ju att hästarna fick sällskap över natten, i fodergången framför deras krubbor var ett ställe som passade bra för de flesta. Jag minns särskilt en stor kraftig karl i 40 50årsåldern, som bodde där en hel påskhelg. Han var "ciselär" å arbetade i koppara Små ljusstakar och askfat hade han med sig och som han sålde. Dess utom tillverkade han, under tiden han var här, en fotografiram av ett gammalt grytlock, det var hamrat och oxiderat och mycket Välgjort. Sin verktygsuppsats har han med sig å tog fram när han hittade någon kopparplåt eller grytlock. Han hade varit med om att gjuta Engelbrektsmonmnentet en gång i tiden, dissmband med den där gjutningen behagade bronsen inte runna ut i ett hörn, så de fick gjuta ett särskilt hörn och nita dit efteråt. Så om ni kommer dit någon gång så ge akt på den saken får ni se om det stämmer eller gubben ljög. var det en annan som gick under öknamnet "träskoäubben". Han var så darrhänt (D 930 M ;Oc det var ofattbarthur han kunde få län en flisa där han ville på sitt träáko ämne. Den gubben minns jag bara från min tidigaste barndom. Sista gången haákom V81 på vintern en kväll med mycke yrväder. Far hade varit ute och tittat till en ko som skulle kaiva, då varsnade han att det var något som rörde sig i en snödriva och när han tittade närmare, så var det "Träskogubben", som låg där och kravlade. Han fick väl lite i magen först, sedan gick han väl ut i lagånn, som vanligt. Jag minns att han låg halva förmiddagen dagen därpåe Efter ett par år kom det en ny "Träskogubbe", men det var hans son och han åkte cykel. Han hade ärvt far sins verktyg, som bestod av gamla liar, omgjorda till knivar i de mest skiftande mon deller, men skarpa var de för jag minns hur behändigt han skar i "alveden". Det var nämligen alved, som han använde till bottnar. Till ovanläder dög domsom hade varit med en gång förut, han skar bara ner dom ett nummer i storlek, sedan fick de duga än en gång. Ett par gamla stövelskaft och en bit av en "fotsäck“@@®@ strök också med, men så fick vi nya träskor allesammans också, även jag fick ett par fastän jag var så liten så han inte hade några laster i den storleken, men den saken fixade han genom att först tellverka ett par, därefter gjorde han ett par små träskor åt mig. Jag var väl fem sex år vid det laget skulle jag tro. Alltnog han kom inte tillbaka, så det var väl inte tillräckligt lönande. Skärslipare var också en yrkeskår, som drog omkring på vägarna. Först och främst var det Hultberg, som gick här från 1922, till någon gång på 60talet. Sista gänga han var här tog jag ett foto på honom, och hans 'Kajsa", som han har på ryggen. Han kallade nämligen sin slipmaskin "Kajsa". N ” Han var en berättare av stora mått, stor ljugare eller förfatnare om man så vill. Han kunde i alla fall hålla på i timtal å dra sina historier, den ena värre än den andra om det han vart med om. Hans revir omfattade hela Småland, Östergötland, Västergötland Åhh en sväng upp i Närke. Sá under sina vandringar i över 40 är träffade han många människor, dess utom många gånger, en del av dem. Hit kom han en gång om våren och en gång om hösten.På våren kom han alltid i såningstiden. Det underliga var att man hade alltid en förening att han var i antagande. Om man tänkte på honom eller talade om honom, så kom han den dagen eller nästa. Han slipade saxar, knivar och fram förallt rakknivar, som han var mästare på. Han var nämligen utlärd till instru mentslipare. Men han hade varit lite för gäad åt flaskan, så dädär med instrument slipningen tog väl slut om han ens började. Enligt hans egen utsago hade han tagit studentexamen, men det var väl Så, att han hade börjat och aldrig orkat till slutet. Han framhöll alltid att han var bekant med gravar, baroner och friherrar och enligt ryktet skulle han vara av en adlig släkt, som hette Hultenheim. Antagligen blev han struken ur rullen, när det gick på sne för honom. Därför fickñhan kalla sig Hultberg. :2/2 På hösten ibland när han kom vandrande kunde det vara isgata. Men det bekom inte honom något, för han hade ett par breddar i var klack. För det mesta broddade han ur, när han kom in. För det ändamålet hade han en liten hovtång i rookfickan. Som regel anlände han på eftermiddagen, lagom till kaffedagsa När han hade fått kaffe satte han igång med slipningen, som avslutades med att bryna och strigla rakknikarna. Under den proceduren gick det alldeeles utmärkt att dra historier. När han höll på med brynandet, så prövade han emelbanåt med ett hårstrå och han gav sig inte förrän hårstråt gick av för sin egen tyngd, då först fällde han ihop rakkniven. I samband med dädár hantverket brukade han tala om vad han visste om stål och dess härdning. Turkarna var enligt hans åsikt mästare 1 då stycket, De hade en slålpelare, påstod han, som var så hårdhärdad, så att inte ens med en diamant gick att åstadkomma ett märke. I fyrtio är ungefär gick han här med sin "Kajsa" på ryggen. Ja hade väl en för_ aning om att han kommer väl inte så många gånger till, så ja bad honom ställa upp sig för fotografering med sin maskin, när han var klar för avfärd. Det skulle inte dröja så länge förrän vi fick läsa i tidningen att när han klev av bussen nere vid Bunstrbm, så kom det en bil , som han fick e/n torn av. Efter den repade han sig aldrig mer. ;2,2 , HERMAN BEMTTADE Den siste marspå middagen, ja tror det var 1872, kommer det bud nere från Lejon att vi skulle följa me över Vättern med korn. Efter en bl argumenterande om isen höll eller inte, så vart dock bestämt att vi skulle ge oss av i kvällningen för ” isen ansågs för säkrast då. Hela eftermiddagen gick åt för att rusta för den där färdeno Hästarna bl a skulle ha t ex tre utfordringar; för en isfärd var särskilt påfrestande, dessutOm var det ju ganska långt. I första hand skulle spannmålen fraktas per vagn ner till Öninge hamn, varifrån vi skulle fara vidare med slädn fordona Så skulle dessa också fraktas ner med vagn. När allt dädär var undanstökat och kornet var lastat, 8 tunnor på varje paråk å fyra på enheten, så har det iväg. Vi var sex par och en enbet, förkärare var "Lejons såtteri" å.åmbeten kördes av en pojke, som inte var mer än 1011 år. För att ta oss över råkar, som kunde finnas upe på vägen sjön, hade vi med oss en logdörr, som var väl så där en tre alnar. Vi hade inte hunnit så värst långt ifrån landeanär vi kom emot en råk, som vi inte på vis kunde komma över. Vi följde den norr ut ett stycke, men den blev inte smalare utan de gamla och förståndiga beslöt sig för att vi skulle försöka ta oss över på ett lämpligt ställe. När vi så hade funnit ett sådant med mycke packis i så slängde vi i den medhavda dörren, men den räckte inte mer än halvvägs över; så det såg ganska mörkt ut. Nå, över skulle vi till varje pris, så vi ställde ut ett par gubbar vid själva överfarten utrustade med var sin piskaiör att klatsoha på hästarna. Det gick bra så när som på det sista ekipagetn Inte nog med att hästen blev i råken, så den fick vi köra upp, utan pojkrackarn hoppade av och började gnälla om att han skulle springa hem. Så den fick dom där påfösarna slänga över. Väl utkomna mitt på sjön träffade vi på lakeviskare, som satt i sina kojor. Där ”betade” vi och vattnade och så gick färden vidare i månskenet och vi kom så smånkngom fram till Hjo fram på morgonkvisten. Väl uppkomna på land hängde vi på hästarna sina tornistrar med havre än en gång och även vi kuskar tog oss en bit att tugga på av den medhavde matsäcken. Nu började västgötarna att vakna en efter en och kom ner till sjön för att se efter vad det kunde vara för dårfinkar, som hade kommit över sjön den här tiden på året. En del undrade om vi.var ifrån "Vadstenä och en annan.&ågade om vi inte förstod oss på almanackan. Men dåå förklarade vi för dom, att det var ingendera delen, utan vi skulle bara fara dit med korn å att det var nog sista resan för i åre När vi så hade skaffat vår last dit den skulle, å vi och våra hästar hade vilat ut anträdde vi återfärden påföljande kväll. Nu gick det undan, ty både "folk och fä” ville ju hem så fort det går. Men när vi kom ut där vi hade träffat lakefis Karna natten förut fanns där inte en själ och inte en koja och då kunde ju inte betyda något annat än att isen var nog inte så säker längre. Så vid det laget var vi ganska snopna, men vi var juasamtidigt så långt ut, så vi kunde junlika gärna ;i 'm fcrtsätta som vända Om. Nä, det hände ingenting utan i gryningen nalkades Vi Oninge och någon råk hade vi ej sett till å så var den resan till ända. Vi hade åkt bort i mars och kom hem i april. ' Men en annan gång, om det var ett år före eller efter minns jag inte sa noga, då var vi till Jönköping med vete. Det var också på vårisen. Då höll det på att gå galet, för när vi låg i Jönköping för Vila och omlastning, vi skulle nämligen ha hemlass med järn, så kommer det beSKed om att isen hade börjat bryta upp. I stället för att frakta hem järn till Ösjö, fick Vi köpa oss en gammal vagn av en smed att lasta våra kälkar på och sedan var det bara att knallg och gå lanndsvägen hem. GAMLE HERMAN BERÄT TAR ca 1$70talet När jag var tjugo år monstane jag, såväl som mina jämnåriga i tingshuset i Odes hög. Till beväringsmönstringen, som den då kallades, hade regementet på Malmen skickat en kapten, en fältSkär eller fältläkare samt en skrivare.för att i vederborlig ordning godkänna och anteckna de som dugde till militärtjänst. De som däremot föll igenom vid denna "sållning" kallades och klassades för "krona vrak"â De gossar som var for små till växten, var plattfotade eller hade lyte av något slag, föll saklöst igenom vid den gallringen. För en del var det genant att inte duga, andra däremot tyckte det var bra att slippa från "Malmen". Men det värsta av allt. Summan för kronvraken var att de fick bestå dom andra en omgång på krogen. För Ödeshögsbornas del var det "Röa kroa" som gästades under uppsikt av deras fjärdingsman. Stora Åby och Trehörnaborna höll till på "Stopakroaü i Backasand som ju låg på deras hemhåll. Efter krogbeSOket gick det ganska handgripligt till väga, när gamla osämjor skulle redas upp. I gången tid rådde nämligen en viss rivalitet mellan de båda socknarnas manliga invånare, så de båda fjärdingsmännen hade full gärning att hålla sina gossar skilda från varandra. Året efter mönstringen skulle de antagna inställa sig på Malmen för fjorton dagars exercis. Från varje socken gick ett antal ynglingar eskorterade av sina fjärdingsmän till Stora Kullen, Svanshals, där de möttes av befäl från regementet. Då vart det "rättning framåt" och"framåt march" och slut med krumbukterna. Den där promenaden blev ju för lång på en dag, så övernattning ordnades under vägen i en tom lada, förplägning likaså med medhavd matsäck. Framkomna till Malmen blev det först forplägnad som bestod av "sill och potatis" därefter vidtog utrustning med uniform och gevär samt ett tält att bo i. Vi delades upp på våra respektive kompanier, en del hörde till Vadstena kompani och en del till Umbergs beroende fáån vilken socken vi kom ifrån. När vi så hade fått Mår utruxstning och rest våra tält, under överinseende av kompaniets" knektar", så var det dags för kvällsvard, som bestod av korngryns_ gröt, som var så stadig så skeden stod rätt opp i den. Efter dä så var klocka nio på kvällen den första dagen. Då gick trumman och"körpraln" sa te att det skulle vara tyst. Dagen därpå gick revelj kl 5 och som det skulle visa sig även alla andra dagar° Då fick vi en stund çå oss att gnaga på ankarstocken, som vi hade fått dagen innan. Som uppiggning fick vi en "áårtasup" en tum stor, knekta fick en tvåtums. Ja, så började eserandet å då höll Vi på med tes kl tolv, då var det middags mál, som bestod av sluring, en sorts köttsoppa med korngryn 1. Andra dagar var det ärter och fläsk eller sill och potatis å så fick vi dricka Vatten så mycket vi ville till dädar, Dä hade nog varit bra alltihop om inte kockarna varit de "grosnnbbar" de var. De hade nämligen så långa slavar att röra med i kittlarna, så de kunde även anvandas till kapp, att stå sig vid, Vilket de mestadels gjor des något som sluringen inte vart bättre av. Ja, så gick dagarna den ena efter den andra. När vi så hade exerat en vecka så skulle vi lära oss att skjuta också. Bössorna Vi hade var nära tre alnar långa, å dom fick vi lära oss att ladda till att börja med. Dä va en omständig procedur bara det. Sedan var det än värre att träffa tavlan med dom. Sedan skulle vi "kriga" mot varandra. Vi ställde upp mot Andra kompaniet, som Vi kallade för "askepåsa", å när vi hade marscherat en stund så kapten tyckte att det var lagom Skotthåll kommenderade han halt å så började skjutandet på"askepåsa" å de på oss förstås. I stället förblykulor, som varken de eller vi hade mått så bra av, hade vi talgskott, men small gjorde det alldeles förskräckligt. Ja, så gick de två veckorna tillanda3 och vi fick lämna in vad vi hade fått ut och i sällskap med roteknektarna återvände vi till våra hemtrakter. År 1864 var min mors morbroder August Brant (f. 1848) dräng hos en bonde här i socknen som hette "Nisse i Renemo". Bonden var gammal och skröplig, så när hösten kom och stutarna skulle säljas på marken i Skanning, så var det August som skulle gå med dom och sälja häst . Han kunde trots sina 16 år. Men August han hade drömt om landet i väster han och nu såg han sinhrom kunna gå i uppfyllelse. "Ja lånar stutapengarna ett halvår utâ Nisse" var hans lösa ning den ekonomiska sidan av företaget. Så när stutarna var sålda, ställde han kosan mot Göteborg, men innan han klev ombord postade han ett brev hem till Nisse med förklaringen och försäkringen om att "stutapenga" nog skulle komma så småningom, men att de först skulle skaffa honom över Atlannen.med briggen Fortuna. Resan skulle ta 3 6 veckor. (den tog 6) Till denna historia hör en annan med mera dramatiska händelser. Dagen innan August skulle påbörja sin långa resa, gick han hem till sina för äldrar och tog farväl. Han stannade även till ett tag i Lilla Aleryd, där han hade en flicka som hette Lovisa och hon skulle ha ett ömt farväl. Hon var nog den enda somkisste om hans planer för framtiden. När allt det där var överstökat och âäåäåå var på återtåg på en enslig skogs stig blev han varse två gubbar, som höll på att gräva ned en trdje gubbe. Han var givatvis dåd vid det laget och de hade tydligen ordnat även den saken. När de nu blev tagna på bar gärning av denna pojkvalp, så var ej annat än att ta till hot om att han skulle få göra den andra sällskap, om han yttrade ett enda ord om vad han hade sett. Nå, det var inte svårt för August att lova, han skulle ju gå på båten om ett par dagar och han hade annat att styra med och med det beskedet lat de sig nöja och August fick fart satts iväg på sin färd. Han höll sitt ord till nån gång på 1950talet, då han var hemma i sin forna hembygd. Då komöu även den här saken på tal och då befanns det att några år tidigare hade ett par gubbar, som letade efter grus i en kulle, hittat ett skelett och då befanns det att det var på samma plats som vår gode August be» vistat begravningen 60 år tidigare. I slutet av förra århhdradet fanns en gubbe a Stora Åby , som i dagligt tal kallades "Jortasmen. Det kan ha varit i början av* detta århundrade. Han var smed9 som framgår av smeknamnet. Uch sin yrkesverksamhet drev han i smedjan på Jönsabolas ägor, som finns kvar än i dag fast nybyggd efter hans tid. Nu var det så, axtt han inte bara var smed, han drog ut tänder om det behövdes och att bota gikt var han oöverträffad, han var nämligen i besittning av en induktionsn apparat, som han kallade för "brasapparaten" och som han behandlade sina patim enter med. Då sa han att han "brasade" dem och det hjälpte för allt° Vidare var han uppfinnare eller konstruktör, han gjorde tröskverk9 potatis kvarnar mm, med preSitionen var det val si och så ibland men fordringarna var 5 väl inte så stora på den tiden. När han skulle ”valla” ihop ett par järn för ex, så fick han för det mesta klämma dit en nit också, om det skulle hänga ihop. Nu är det så att människan lever inte endast av bröd alena. Dä gjorde inte heller "Jortasmen" utan han hade även fritidsintressen, vilket föranlät prästen i soknen att beteckna honom som "sekteristisk", han tillhörde nämligen en bapn tistförsamling på orten, vilket tydligen inte behagade prästen i fråga. I egenskap av den "Sekteristiska" man han var, startade han bygdens första sön dagsskola och den var som folkskolan i början ambulerande. Det tillgick så att han bestämde en söndag i den och den hagen och där samlades traktens barn för undervisning i andliga ting. Men han visste också att barn aldrig har trivts med att sitta stilla och bara lyssna, utan därför bar han med sig en järnkedja, som han hade tillverkat för andaxmålet och hängde upp i en björk för att barnen skulle få gunga slänggunga så mycke de ville.= Han hade även med sig sitt posetiv, som han snaiadsx vevade på till barnens stora förnöjelse, Han hade tydligen lite otur med kvinna, ty den första han var gift med, som var beskedlig och snäll omkom ömkligen genom olyckshändelse men smen hittade snart en ny, som dock var av annan ull; Nu vart det andra dagar för smen, det va«rt mindre tid över för posetiVspelande, " “, men hans anknytning till församlingen reagerade hon inte emot, utan predikanter togs välvilligt emot i deras hem. När så Hultman hade åäåååtderas trivsamma men enkla hem tjäll, framhöll han for den , att när de i alla stycken hade det så trivsamt även skulle haft några barn. Vikket föranlät gumman framhålla, att "smen" han har gjort vad han har kunnat och ja har inte dragit mej heller, menckt har inte hjälpt. Jämsides med alla sina övriga näringar ägnade han sig även åt boskapsskötsel i mindre skala. För det ändamålet skulle han härja en del hö och med hjälp av sin kära hustru och en granne skulle höet en vacker dag köras in. Summan hade hamålacerat i kärran, medan han själv skötte hästen och högaffeln men har det sig; inte bättre utan vid den knaggliga framfarten i hagen for gumman ur kärran och slog huvudet i en stor stan med påföljd att hon slocknade, vad smen trodde ZX för gott, vilket dock inte var fallet. När nu hans medhjälpare frågade var han hade gumman, så svarade smen att "ho ligger där klippt som den andra". Men se den andra tålde hon inte höra talas om, så då vaknade hon till igen å då vart det andra bullar för smen. EN KOLARHISTURIA. Två göbba söm hette Adel å Jan hadde hogget kölare en vinter, å ätter dä att de hadde kört utet, å rest mila, så tände de på, å då va på självaste messemmar afton. Te hjälp sölle de ha ytterligare en, fast då fick duga mä en pöjkakladde, sem hette Viktor å söm har berättat den här historien för min far någon gång i början av detta sekel, å han var rätt gammal då. Dä va e racaremila ifrå början å te slut, "ho slo" å slängde å sej stybben gång på gång, så då va full gärning för alla tre ett par dygn. Men ätter då, så lugnade ho sej, å de kenne ta igen sej lite, en i taget. Men så e natt ätter nåra da, när Jan á pöjken hadde vakt, så hände va alla kölera genom tiderna har skytt som pesten nämligen att trampa ner sej i ett "frät". Då råkade nu Jan ut för, å då va ett stort "frät" så Jan han försvann helt å hållet ner i milans innandöme, pojken han vart ju aldeles ifrån sej, så han sprang allt va tya höll te köja å väckte den andre göbben. Men den9 han to saken betydligt longnare å menade Söm så, att den turn brukar dä ta mä gamla kölare när de inte känner sej för. i Historien användes som reklam för Byakistan där den var införd. Skramlan i mars 1971 Lars Andersson STUBB ALBINS LIV OCH LEVERNE Stubb Albin var ett original, som bodde på ett ställe i Stora Åby, som kallades Sången. Före honom bodde där en gumma som kallades för SångaJohanna och som ställde till mycke bekymmer för vår käre Albin. Hon hade visserligen sällat sig till sina fäder några år innan Albin tog stugan i besittning, men inte för ty, fick Albin vara ifred för henne om nätterna ocn ibland ansatte hon honom dagtid också, enligt Albin var det den värsta rackarkaring, som gått i två skor, och inte nog med det, hon hölls på att "gå" sedan han ;egt av skorna för gott. Men dqå gick hon igen förstås. I stugan som Albin residerade fanns ej mer än ett rum, där fanns vis/serligen ett kök, men Albin ansåg att det var tillräckligt om han använde rummet, så köket lämnades oanvänt. När han i alla fall skulle elda i rummet för värmens skull, så kunde han ju lika gärna koka kaffet där också och någon gång kokade han väl potatis också när han hade köpt sill eller fått någon fâäskbit i bygden. Det hörde näm ligen till att när det hade slaktats i gårdarna runt om så skulle Stubb Albin trakteras med en korv av varje sort samt en fläskbit och ett styke sylta. Om det blev för långt mellan varven sa brukade han "titta in när han gick förbi" ocn då pratade han som regel tills det var matdags, så han fick vara med i mata laget. När han sedan skulle fortsätta sin väg, kanske han glömde sig och gick hem igen, vilket han ursäktade sig för gangen därpå, när han kom. Men för att återgå till SångaJohanna, så logerade hon i en utdragssoffa, som stod utmed enulångväggen och mitt emot Albins sång, som stod vid den motsatta. och varifrån han sköt en salva när han förde for mycke oväsen, men det var inte lönt att_försöka med vanligt blybå den satkäringen, nej det skulle vara silver kulor om det Skulle hjälpa. Så därför nade Alltid Albin en kula med en inbakad tiooring till hands som' lades oväpå övrig laddning. Så hade hon ett annat tillhåll, nämligen en stövel å ddt var ju särskilt besvär ligt när han skulle ut på någon promenad. Trots att han hade eldat krut flerfaldiga gånger i den där stöveln och haft den i takdroppet, när det regnade, sa var hon lika krånglig, så fort han forsokt med den där stöveln, men se bruka Skjutvapen på stöveln gick ju inte för sig för då hade den ju blivit väl gisten. Beträffande vapen, så var han ganska väl rustad, fgrutom sin mynningsladdare, som han kallade för "lángskjutarn", sa hade han även en pistol, som han kallade för ”sexladdarn”. Den gick nämligen att ladda med sex patroner. Med sexladdaren i fickan och långskjutarn på ryggen tjänstgjorde han som brandvakt vid de ångså gar, som fanns här och där i bygden. Var det då någon okynnig gosse, som vågade sig på att skoja med Albin, så small det på momangen. Men så kunde det hända att han såg saker och ting vid sina nattliga vandringar mellan ångmaskin och brädstaplar, som han tyckte behövde sin näpste En morron när såglaget anlände och Albin därmed fick avlösning undrade de lite smått vem som hade gjort åverkan på remmen, som gick från maskin till såsen, det var nämligen bara remsor och lappar kvar av den. Jo, sa Albin, det ä nog dom där "horsagöka" som dansade påna i natt, men ja "klppte" dem en efter en så titt ja hann att ladda om. Dä va så füllt, så ja trodde rentav ja skulle få ta fram sexladdarn, men då kom ja på att ja skulle skjuta på längda av remma å då strök de mä radvis kan i ge er tusan på. Så var det en bonde i närheten, som var ägare till en borrmaskin med vev på sidan. Den där apparaten hede Albin sitt i funktion och förundrat sig över hur fort det blev ett hål så snart man satte igång. Den där gfäen definierade Albin som en "AmerikanSk rackare". Så en vacker dag könstaterade Albin att det var hål i hans matbord, då kunde ju inte vara någon annan än den där med den "Amrikanske rackarn", som varit framme. Sådant illdåd kunde ju inte få passera utan åtgärd, så därför skickade han hälsningar, att han Skulle få sig ett "blåbär", när han åkte förbi. Nu var det Så illa ställt, så antingen han skulle till kyrkan eller till kvarnen så var han tvungen att passera Albins stuga, därför vidtalade han fjärdingsman i soknen att han på ett eller annat vis skulle lägga beslag på StuhbAlbins pistol. D Fjärdingsman stegade dit och undrade om han inte skulle kunna lå låna den där pistolen, som var så forträfflig. " jo, då kan du la få, fröresten har ja tänkt länge att du ska få den, för så mycke busar som du råkar ut för så behöver du en sån där." Albin plockade fram sin pistol med tillhörigheter och samtidigt passade fjär dingsman på att plocka till sig tändhattarna till mynningsladdarn, så vart J även den satt ur funktion, men Albimfick leva i tron att han fortfarande var väl I' beväpnad. Sa;skulle då fjärdingsman gå efter förrättat uppdrag, men de hade Albin en sak som han ville Visa och ha hjälp med. Ser du den där kanaljen där borta har varit här och gjort hål i mitt matbord, kom ska du får se, ser du han har en sån där "Amerikansk rackare", som bara är att sätta på så blir det hål. ser du här sa Al bin och pekade på bordet. Men hur de än sokte så fann de inga hål. J, då har de svullnat igen, sa Stubb Albin för i förra veckan var de där, 30 där ser du ett somår lite kvar av, det fanns nämligen ett kvfknääråå ett ställe, men det hade ju suttit där i alla tider, så det var knapnest naçct syar efter een “Amr1kan5ka racxarn". *et var inte bara SångaøJnnsnie, som kom Vlá hans kulor och krut, han tog mgfx b* 318 en tur till skogen iblandockså och enligt honom själv, så hämtade han sig en "speltjäder" när de spelade på "Jölafällaç då går det så anacka bra, för då varken hör eller ser de, Även älgjakt forsäkte han. "Nershultamöse" va rätta stället att sitta på, men då gick åt att man hade nya knallhattar, inte såna där gamla ärgiga luringar. som SångaHohanna hade " finklat" för de small inte, nej nya blanka skulle det 3/1 vara. Dä där med knallhattar var en invecklad historia, Albin hade det ganska knapert med kontanter, av den enkla anledningen att han sällan gjorde något, men då kan man ju alltid idka bytesaffärer, det var vad han ägnade sig åt när det behöva desg så därför var det alltid någon yngling som skaffade blanka knallhattar åt Albin, i synnerhet när han lövade ut en vacker flicka for besväret. Han hade beställt en båtlaat ifrån Frankrike, å de kommer i vår, bara båten kom uppför "Baggafallet", se då går bara på våra", när det är mycke vatten. Den där båtlasten, som kom varje vår, hade Albin att dela med sig av under hela året. Vackra flickor lovade han ut till höger och vänster, sem tack och betalning för allting. Fram emot slutet av 1920talet började det bli ganska darrigt med StubbaAlbins hälsa och det var tal om att han skulle in på fattighuset, men det var nånting som han inte ville vara med om, så kommer de för att hämta mig dit; så ska 3a "avyttra" mej var hans genmäle, Så en vinter blev han Sjuk och liggande för gott, folk i trakten byttes om att vara hos honom om nätterna och efter någon tid flyttades han till en gumma i häxkaten norra delen av soknen där han efter någon tid fick sluta sina dagar, han slapp därmed undan både "SångaJohanna" och fattigkmant.stuva. SPELARN PÅ ARMBY Aeon I slutet av förra seklet bodde det på Ermundeby ägor en gubbe, som i dagligt tal kallades för "spelarn", förutom att han var speleman var han en ”speiågel” och pratmakare av stora mått och en mycke originll gosse, En gång blev han stämd till häradsrätten, där han skulle svara för sin lösmynthet genemot en hemmansw ågare i trakten. Nä, det var ju inget annat än att masa sig i de anklagadessbås och höra på, vad som lades honom till last. Men när "spelarn" hade hört nog länge på länsman och sin Endgxsnkara vederdeloman, så tyckte han att det var dags att börja försvara sig. Så utan att invänta Häradshovdingens anmodan till genmäle tog han saken i egna händer och slog näven i bordet, varefter han satte igång med sitt forsvar, som varade både iänge och väl, så när han sent omøsider slu tade, så hade han lyckats vända saker till sin fördel och blev därmed frikänd. Då blev spelarn så till sig så han hörde efter om han kunde få säga ett par ord till, Jo, det kunde nog gå för sig om han inte blev så långrandig som förut tyckte hövdingen. Nu vände sig "spelarn" till den som hade stämt honom och för» klarade för honom att "nästa gång du ska te mäet" så va mä dä hemma i spisen, för inför häradsrätten då va du "odövliger".(oduglig) Och därmed kunde spelarn knalla hem som en fri man och glädja sig åt att än en gång fått ge sin antagonist en näsbränna, dessutom hade han märkt, att vare sig dära/dshövdingen eller nämndemännen hade haft så roligt på länge, På sitt torp uppe i skogen odlade han förutom potatis även råg och för att få rågbrödskakorna lite kraftfullare gick det åt extra "hyss", så därför skulle det bättras på med en portion "messêmmardagg", som blandades i varje gång "spelaremor" bakade, lnsanlandet av den där daggen tillgick så, att spelman och hans gumma midsommar» natten lång släpade ett lakan i det daggvåta gräset och som den med jämna meln lanrum vred ur i en medhavd bytta. Den där proseduren skulle vara avslutad före solens uppgång, vilket den också var, Därefter skulle den insamlade daggen blandas ut med mjöl och formas till små bollar, som sedan torkades på spishyllan, därefter var det bara att plocka ned en kula och blanda i degen varje gång det skulle bakas. Med sådan diet var det inte så märkvärdigt att spelarn var till sig i truten och klarade sig utan sakföu rare vid tinget, Så ett år skulle han slå på stort och ställde upp med gris, men han ville sig inte så särskilt bra. Till jul skulle han i alla fall avlivas antingen han var stor eller liten. Nu var han det senare varfOr spelarn beslutade "Vi kokar solta (sylta) på hela grisen", för se sölta var det bästa han visste. Hu skulle han få sitt lystmäte på dä i alla fall den luringen. Spelaremor hon kokade sylta, den ena baljan värre än den andra, å spelarn han myste nu skulle det bli äta av i jul, "å döppe de gick ju lika bra i söltespad". Om vi nu 'bara finge vara ensam om dom här läckerheterna också, men det var jüuinte säkert: Mellan jul och nyår träffade spelarn en granne, som undra lite smått, om deras in 24 barn hade varit hemma i jul. Ja, bevare, "de åt opp sölta för meck (mig) de rackare", men då tyckte mor i huset var lite för hårt tilltaget, så hon före brådde gubben för han missunnade barnen att äta. ”Ja missunnar inga ungar att äta, men ja säjer än en gång, sa Spelarn, " de åt öpp sölta för meck, de rackare." Till sina ägodelar räknade han även en ko, som var inhyst i ett inte allt för varmt fähus. Så när det var som alln?kallast vintertid, brukade han hänga på kossan ett täcke, för att hon skulle hålla värmen bättre. sa en gång var det väldigt dåligt beställt med täcke, därför tog han en gammal långkappa, klippte hål i kragen för normen och ett i nedkanten för svansen, så att den skulle hänga kvar utan andra anordningar. Nu hade det eländiga kreaturet kommit underfund med att det gick att kliva upp i krubban och nafsa hö i det gistna taket, som bestod av runda slancr, dädär ha de nog gått bra många gånger tidigare, men så en dag var olyckan framme. Då häktade hennes krokiga horn tag om ett par sådana slanor och där stod hon nu och inte kunde komma ned, när en granne, Grot Annars, tittade in för att se om spelarn var där, vilken han hade ärenden till. Det var ingen uppbygglig syn han möttes av. Efter att han konstaterat, att det inte var någon mindre än självaste "hornper” i fullt crnat, som stod där i båset, smällde han igen dörren fortare än kvickt och skulle (flydde en å han så fort som möjligt. Väl utkommen mäter han så Spelarn; som inget ont anande ville hälsa och prata, men det var inte den andre upplagd för. I förbifarten hostar han något om att dadär nar jag nog anat länge, men att du har denbär herrn d fähuset, det trodde ja inte9 så hädanefter vill jag inte ha något med dej att göra. .2 7% än" MJ; Cu EN JutoTrErÄRD Jag tror att året var 1926. Det var mycke snö och redan före jul det året, så i när julgroten förtärdes, så vart det bestämt att då skulle bli julottefärd_ efter helt par hästar påföljande morgon, Alla skuäle med sånär som gamlefarmor dagades, det till ottan. fallet hette hon skuäle va hemma och se tikl ljuaen och släcka så snart det var mycke noga med att det lyste i alla fönster, när folk åkte sven de små gårdarna hade annu vid dençgäidräng, som å det här Arvid å hann hade redan i förväg putsat solen och faller, så allt skulle se bra ut. Redan klockan halv fyra var far och Arvid i gång med att fodra hästarna, de skulle juuäta en stund innan det har iväg. å så skulle ju släden ut och fällarna. läggas i. Foder till hästarna hörde ju också till att man skulle ha med9 så de ha/de lite att nafsa på när församlingen fick sin andliga spis inne i kyrkan. Klockan 5 var det dags att ge sig av, men innan dess hade vi varit inne hos fafrmor ock fått en kaffetår och en saffransbulle inmundigat på stående fot. Så har det ivägä/Paéåa och Brunta hette hästarna, som Arvid tyglade. Färden gick nu undan på det lätta föret i skenet av flämtande landtårnor, som visade sitt sken framåt och rätt åt sidan. Vi ser hur det lyser på de olika ställena 7 Löv hagen, Skräddarns och Bettlehembch medan vi passerar "påkagata" som slut tar där Hällemon tar vid. Där ser vi varken hus eller ljus förran vi kommer till Kroxeryd,men hos Viktor och Eilda ljusstaken, som Viktor har tillverkat efter förebilden i kyrkans kor. Ja, så gick på "hörnet" lyser det i år som alla andra är från den sjuarmade färden vidare utför "Trångsunds" liden å ner på slätten där Äbygatan börjar där ser vi Serlandertorpet, Bardens, Amans, Bruket och alla dom andra små stugorna och sist i raden "fattistuva", då får vi så äntligen se kyrkfönstren glimma i mörkret, å nu är det en massa folk på Vägen, både de som går med en lykta i näven samt en del hästskjutsar både före och efter oss. På kyrkbacken var det snarjigt värre, för nu skulle hästarna in i stallet så fort eom möjligt. Här sprang gubbarna hära ocn tvärs om varandra än med en häst än med en hösäck i näven. Ja, så stegade vi äntligen inii kyrkan en hel lång rad, där vi möttes at komm minister i Storeryd, som hette Blomkvist, en smålänning av jätteformat, som var kapabel att suga upp en halv dosa ixeXXxsndaxdragx snus i sin väldiga nos, och detta i ett enda drag. Men sen skulle ju allt de där snuset den igen, vilket skedde i betydligt mindre portioner och i en ganska omfångsrik snusnäsduk, rödhrokig, som var på modet på den tiden. Jag ser honom än i dag, där han står på predikstolen, stor och omfångsrik, och håller sin julpredikan och med jämna i det brokiga "hannaklâet". När så högtidsn mellanrum frustar ut några snuskorn stunden var avverkad och utgångsmusiken startade började återtäget. Väl ute på kyrkbacken vart det fart på gubbarna, för då skulle det r'spannas för" å den som kom först iväg, fick in sitt hö först det kommande året. FUL'FRU När min farmors far var "nybleen bonne" när på "gårn" i metten på 1800talet så försvann då e ko förn. Ätter möcke letane 0 spring i skogen i veckotal utan nået märke ätter koa, så beslöt sig Anners att höra mä en som veste mer än andra. Så han stegade iväg till en som hette "Pelle 1 Ca" 0 la fram sina bekymmer. Pelle tog fram sin atiralj Vilket bestod i ett glas, fyllt meá vatten. Däri skådade han, och va han så va e ko som sto å drack i åa på ett ställe som kallas "badekgcâxaäitmtâtdjupet" Ätter e stunn kom då fram en gubbe å la e töm om horna påna å geek sin kos. När haniså hade skådat färdigt, sa han te Anners att även han ”sulle titta i gla/set" å då så han samma syn. Nåe sa Pelle, så du vem då va. Jo, då hade han sitt. Atter e stunn sporde Pelle, va täcker du ja sa göra åten? Inget, va svaret. Ja, sa Pelle, koa ä där, ddänärmaste oppäten, så då mantar inte te mecke. Annars Häe ja tänkt å laga så han feck öga utstuckna, må han inte sulle gi å göra sånna där illty mer. ;så CSLANGERYDS BRUNNSSALONG I dag den 70/2 76 var jag hos Alfred Gomêr och förhörde mig on, vad han visste om badlivet och brunnsgäster vid Brunnssalongen och hälsokällan i Slangeryd under förra seklet. Alfred är född 1889 i Hälla, Stora Åby. Han berättade följande: Jag var väl 89 år, för jag minns att jag gick i skolan, var jag med far min flera gånger till Slangeryd kvarn, som låg alldeles intill hälsokällan och brunnssalongen. Där far foñk som på den värsta marken, så de va mycke för en pojk i mina år att titta på. Då va så mycke folk så alla kunde inte få tak över huvet i närheten, utan det fanns de som bodde under en gran i närheten. Detta var väl omkring 1897_98. 191112 var jag dräng i Slengery hos en son till Pelle, som drev*brunn3badandet. Men gamlegubben levde inte då, däremot hans änka, som jag tror hette Stina levde och bodde hos en annan som på en gård i närheten,uEkeberg. Så var det en sons som var handlare i Bökö i Åby soken. Han hette Karl. Brunnssalongen stod vid den tiden Öde och tom på badgäster$ däremot fanns hela uppsättningen med badkar och dylika grejer kvar, så man kunde tro att det kunde komma folk när som helst for att än en gång hade och dricka brunn, som i gångna tider, Lars An ersson, Skramlan i; :IN GOREL SE Som de ; den 12 och 20 Mars sistlidna år gjorda anbud icke kunnat a ntagas, så kommer Enkefru Majorskan Eva Holts född Vittfelt Sterbhus Intrecenter ännu oförsålde fastigheter att till mestbjudande försäljas å bestämde ytterliw gare auctioner. På Ra/msmåla Gästgivaregård i Ydrg/härad den 10 nästkommand Martii å Östra Hult i Åsby Socken i nämnda härad 1% mental Frälse invid landsvägen 5 % mil från Eksjö och 8 ä mil från Linköping. Bebyggt för Ståndspersoner och alla husen så i man som ladugården i gott skick, åkren bestående av sandmylla ách i treding brukad, besås årligen med 6 tunnor höstsäde jemte däremot svarande vårsäde. Vinter_ o sommarfoder 15 a 16 boskapskreatur, 2 hästar och 16 får, äger stömmingsfiske i sjön Scmmen och har äng och ymniglövskog samt barrskog till trinne o staver. Och i Ingvallstorp Lysings Härad den 15 samma månad å Ingvaldstorpwå mental Kronoskatte Rusthåll i Rök socken sistnämnda Harad, nära intill Kyrkan, icke långt från almänna landsvägen emellan Ödeshög och Ostads Gästgivargárdar. Har försvarlig åbygnad. Ãkren, som består av den del lerblandad svart mylla och en del lera, är indelad d tvenne garden, besås årligen med 1 tunna vete, 3 tunnor kmr råg samt 15 tunnor korn blandsäd och ärter.Ängarna lämna medelår tjugofyra lass hö varav med halms fodret födes 5 hästar, 1 par cxar, 6 kor, några ungnöt och 8 får, för vilka kreatur försvarligt bete i gårdens alla hagar och ängar är att tillgå. Lövskog, derav finnes en del till husbehov. Till Hemmandet hörer hälften av den uti Ödeshögs socken belägna och till 1840 bortförpantade Utjorden Rangelrumpan kallad, hvilken består av flera tunn; land åker och någon skog. Betalningsvilkoren bestämmas i "auctionens“ början e kommande utropas var för sig; kunnandeförseglade anbud dessförinnan översändas till undertecknad ünder adress Vadstena, vilka anbud komma att öppnas så snart utropen blivit med klubbslag festade. Vastena den 7 feb. 1855 MatthS. Weibull Häradshövding Fredr. Rebinder Major o Riddare Vargjskt I ?842 års läsning för "lanthushällare" utgiven av Östergötlands hushållningen sällskap finnes följande att läsa. I V För att komma till rätta med den ständiga "vargplågan" bör man i skogsbygden anordna sâ_dkallade "varggårdar" d.v.s. inhägnade platser med hög innåt lutande gärdesgård, så att djur, som hoppade dit in, icke skulle komma därifrån utan genom en liten öppning, där de störtade ner i en djup, av granris dáld grop. Varggården ersättes på slätten av varggropen, som anläggas omkring 5 a 4 hundra alnar ifrån ladugården, som lockbete användes anka eller hund. Aven kan vargen dödas genom förgiftad åtel eller genom “skjutning för glugg". En annan herre från vårt län fältkamreren Bergman hade väl inte så stort förstånd för va re sig "gropar" eller ”gluggar", så han ordinerade ett osvikligt medel för undanhållande av odjuren, nämligen en salva som man gned in djuren medo Han beskriver tillverkningen sålunda: Ett stop Ryssolja (god) % skålpund finstött bergkrut 1/8 skålpund svavel och lite järnrost. Ovannämnda salva var givetvis aveedd att användas sommartid, då djuren gick päbbete och skulle anbringas på hals och bakhovar. Så fanns det ytterligare ett sätt att bekämpa odjuren, nämligen med skallgâng met nät, där särskilt manskap var utposterade för själva avlisningen med skjutva pen eller andra verktyg, men ofta drog nog vargen det längsta strået att döma av följande yttrande: Om resultat vanns av ett "Vargskall" stod det ej heller i rimligt förhållande till kostnader och besvär. Um dess storlek får man en föreställning genom en uppgift från Kinda år 1846, att en skallgång då etablerades inom Kinda, dertill ane kyrksocknarsvoro uppbådade och över 5 600 dagsverksn användes utan resultat. Så det var nog så sant som det var sagt av en Kapten Grönhagen från Ydre att den gruvliga förödelse, man avsett med denna "apparat", huvudsakligen "drabbade brännvinsflaskan". Mot varga rnas framfart isprovinsen vid slutet av 1840talet synes emellertid föga hava kunnat uträttas av enskilda och kommuner. Därför sändes år 1848 en ins laga från Aska, Dals och Lysings härad till jägeribetjäningar i länet och som föranlät Överjâgare Zackarias Abelin att uppmana länets befolkning att förena sig till "större gemensamma företag." Han föreslog inrättandet av 2 a 5 s.k. "Luderplateer" inom länetg såsom varande den verksammaste metoden till vargarnas utrotande eller inskränkande innan behöriga gränser. Förslagställaren lämnar följande anvisning om metoden. " Med Luderplats" förstås i korthet en sådan inhuggen trakt i skogen av 6 a 7 tusen alnars omm krets, eller av 2 åiö hundra tunnlands vidd, dit vargarna vintertid lockas medelst bete, utrönsé genom spårning, §%t kvarhållas genom uppsättande av m 14 (p Jakttyg, till dess behOvligt antal drevfolk och skyttar hunnit samlas för att behörigen avjaga platsen. En sådan Jaktplats kostar i anläggning ungefär 2 DUO Rdr b:co utan årlig avlöning till bevakaren.2&:ne sådana Luderplatser sålunda 6 000 Riksdaler banko, fördelade på länets 5 484 i hemman, göra på varje omkring 1 Bdr 6 sk :00. Men så vitt man vet blev väl därav intet. Allmän Kungörelse. Under loppet av sistlidna år, hava, enligt faan Jägerigetjenningen inkomna uppgifter, blivit innom dett Lan falde följande Rovdjur, nemligen 15 gamla och 15 unga vargar, 8 gamla och 5 unga lodjur, 484 gamla och 54 unga rävar, 68 uttran, 27 mårdar, 11 örnar, 105 bökar, 62 ugglor. Hos undertemknad, och i Mjölby Sturerirummet kan Svenskt Linfrö få utbytas mot Rigalinfrö, nyligen inkommet och "proberat", och i stämplade tunnor av 1854. Hv Hvarje Onsdag och lördag i varje vecka kan byte ske, då jag själv är därstädes närvarande. Till salu finnes det hvarje dag. Även uppköper undertecknad Svnekst Linfrö och betalar 10 á 15 der Rzgd for tunnan allt efter varans godhet, och om nagon ihopsamlat Bill Senapp eller Äkerkosfro kallandes, så betalas av mig 4 till 6 R:dr R:gld för tunnan. Kalarp den 5 februari 1855 Gustaf Pettersson Kungörelse Genom ofentlig auktionen som förrättas här å Landskontoret måndagen den 9 nästkommande Mars kla 12 på dagen, försäljes till den högstbjudande, den å Linköpings och Norrköpings Kronomagasin befintliga Hospitals överskotts_ spannmålen utgörandeg på förstnämnda ställe två (2) tunnor 28 kappor Råg och fem (5) tunnor 24 kappor korn, samt å det senare tvåhundraåttiosex (286) tunnor 50% kappor Råg och trehundrasexton (516) tunnor 19% kappor korn, vilket alt kommer att utbjudas i större eller mindre portioner efter köpares billiga önskningar och vara anstånd med betalningen lämnas i fyra månader, med vilken a tt vederbörlig borgen stalles för skeende anbud, vilka komma ait underställas kongø SeraphimerOrdensGillets prövningo Linköpings Slott i LandsContoret den 10 feb. 1855 På Landshövdingeämbetets vagnar G. Nordström J T Stenkvist SALTBETE SJUDERI Några data och fakta rörande den i äldre tid i samgäd med jordbruket drivna tillverkningen af salpeter torde äga intresse. Den 26 okt 1801 utfärøades en kungl. förordning, at 5 lispund alutrad salpeter skulle till kronan levereras från varje helt hemman i riket. Det visade sig emellertid snart, att man på allt satt sökte undandraga sig denna salpetergärd in nature och i stället "evalvera" den i penningar, vilket också var tillåtet. l salpetertillverkningens intresse utsände kapten och salpetersjuderistyresman_ nen C. F. Edman att bättreapå tillverkningen ifråga, bland annat gav han ut en skrift med tiél "Om nödiga förberedelser till erhållande af salpeter." Socknarna indelades i salpeterrotar som bildade en intresseförening. I första hand byggdes en lada att förvara salpetersjordend. öåsom lämplig jordblandning föreslås: 4 Vanlig sand eller sådan somårukas på gångar i trädgårdar 50 lass Grynig lera eller backjord 10 " Förmultnad spånjord 20 “ Murbruk efter nerrivna murar §0 " Kolstybb, spis_ och bykaska, Skorstenssot ocn varjehanda vexter 10 ” 100 lass Från socknens magasin kunde man låna panna för sjudningen.samt nödiga träkärl. Vidare fick ved och lön till Verkmastaren utnämtas från SocknemMagasinet. Beträffande pannan så finns eller snarare fanns val i varje socken med spåntak Vpå kyrkan en större panna eller även så kallad baseför uppvärmning av tjära när dessa tak skulle tjärstykas. Så finns ännu i dag i St. Åby. I den man salpeter sjudades så är det väl inte omöjligt utan den använts for nämnda ändamål, Men så fanns det ambulerande "sjudare" som vandrade omkring på vägarna från gård till gård och stod till tjänst med salpetertillverkningen, Vid den processen utgjordes råvaran av jord, som togs upp under golv i stall och fähus och som sedan urlakades med vatten, som i sin tur sedan kokades tills ett kristallartat stoft återstod och utgjorde alutradsalpeter. Denna Alutradsalpeter togs sedan om hand av kruttillverkarna som efter lutring blandade med svavel och kolpulver och därmed var "krutet" färdigt för använda ning, den som tvivlar kan försöka, jag garanterar'att det smäller. Jaktstadgan 1808 föreskrev skottpengar skulle utgå enligt följande. 12 skib.co för skott enligt följande beräkning Björn 12 skott Varg 6 " Lo 9 H Räv o örn 1 " UV o hök 1/4 skott Falk 1/8 " År 1855 fälldes 28 vargar 11 lo " 1856 " 25 " 15 " " 1845 " 44 " 15 " " 1851 " 17 " 8 " ” 1855 ” 11 “ 14 " " 1860 “ 10 " ” 1865 “ 1 " " 186A " 1 “ den sista i Ustergotland " 1895 " 10/24 det sista lodjuret i Östergötland De häatar som funnos i Ustergötland i början av 1800talet var sällan över 9 kvarter medn relativt goda. Våra backiga vägar, ojämna åkrar och framförallt det skjutsbesvär som ålåg lantmannen, det må erinras om att hästar ständigt skulle stå disponibla for kungsu, krono, håll och reservskjutsar, varför det var fördelaktigare och nödvändigare för honom att äga flera små hästar än ett Windre antal storaa '77: éáä, Hasta ställe var Barden, där bodde Bardh , som var ringkarl, alltså ombesörjde klockringningen i kyrkan. Han var även dödgrävare, med bistånd av en son,asom hette Ulla och som sedermera blev kyrkvaktmástare. › Längre fram utmed vägen bodde en gammal knekt, som hette Blixte Där mittfor på andra sidan vägen fanns ett badställe i än, som vi brukade hålla till när vi gick hem från skolan. "Sundbergslyckan" var namnet på stället, där har urgar badat i alla tider. Därefter ligger ett ställe, som kallas för trångsund och där bodde en gubbe, som hette Tell. Det var det sista av torpen i Åbygatan och därefter tog skogsbygden vid. Nykvarn låg närmast, där man malde ända fram på 60talet. Därefter Kroxeryds såg, där man sågar än i dag (1989) På sågbacken bodde en gubbe, som kallades "Kalle Dan" hans riktiga naån var Karl Dan Stålknapp. Han h hade varit sågare i Kroxeryd i unga årförutom att han var både smed och snickare, var han finmekaniker, det fanns nog ingetg som "Kalle Dal" inte kunde grjaO Nar sedan Storeryds marker började låg ett ställe som heter Höjden; där bodde ytterligare en gammal knekt, som hette Rehn, Efter ytterligare några hundra meter var ett ställe, som hette Storydsberget och som var hemvist åt en gumma, som hette "Augusta"på berget”. Där mötte prästen upp och kandelaste med komfirmanderna en gång i veckan längre tillbaka. Engvall 1945 var Henning Engvall har och murade en ny murstock och jag hantlangade åt honom så det blev en hel del historier från gångna tider. nar nan så fick höra att jag jagade på samma marker som han hade gjort sina första bravader blev han riktigt i tagen. Någon gång då seklet var ungt så skulle hans far Och Alfred i Bökö (han som blev 105 år) ut å jaga en dag å då fick Henning följa med fast han inte var mer än 15 år. Utrustad med en gammal mynningsladdare och en hundvalp lämnades han kvar på "Bergskullens sågplan", som för övrigt än i dag är ett bra ställe att passa på. Dätta va tidigt på morron och gubbarna försvann västerut. De skulle uppsöka en kupan i Visgö. Fram på förmiddan började valpen gräfsa neri mossen och det stod inte länge på förrän en råbock uppenbarade sig. Henning han sköt och bocken han föll. Men när ekot av smällen hade tystnat infann sig eftertankens kranka blekhet, rå bock Kanske inte är lovlig så här årse Kviokt som tanken hävda han bocken Över en gärdesgård som fanns där. W e Han sysselsatte 8 10 man när han var som störst. Otaliga var de historier som gick om honom. Han var nämligen mycket tankspridd. En gång skulle han mura in en järnspisel hos en bonde i södra delen av St Åby. När han klev av sin motor cykel och motte bonden på stället, sa han, ja tog med mej Bäck, så han får' klämma dit kaklet mä vi ä igång. Dä var ju vackert tänkt, men var har du honom då? När Henning hade slängt en häng på dynan därbak å den var tom, konstaterade han, då tappade ja väl honom nere på Hällemon, där var ju groPigt på vägen. Så trampade han igång ”Huskvarnan” igen och for iväg och efter så där tre kvart va r han tillbaks men då hängde Bäck kvar därbak. En annan gång, det var när han byggde åt Folke Lööv vid torget i Ödeshög, så var det någon som ropade att det är telefon till dej Henning. Jakommer, sa Henning, och klev rakt ut från byggställningen. Som vanligt hade han sin skinn rook på sig, så han tog inte så stor skadan
2003 inleddes ett projekt på Ödeshögs kommunbibliotek att digitalisera lokalhistoriskt material. Vår vision är att genom digitalisering av det lokalhistoriska materialet lagra det, strukturera upp samt tillgängliggöras för alla. Läs mer här.
Har du synpunkter på hemsidan, tveka inte att att kontakta biblioteket:
0144-350 46
biblioteket@odeshog.se
Länkar till externa sidor med anknytning till Ödeshögsbygden med omnejd. Länkarna finner du här.