Conrad Tector - En Svanshalsbo som slutade på stupstocken

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

En Svanshalsbo som slutade på stupstocken Av Paul Karlsson Än i dag kan man få höra de äldre berätta om stråtrövarna Hjert och Tector, som intog en dominerande plats i 1800talets kriminalhistoria. Tector, vars fullständiga namn var Conrad Pettersson Lundkvist Tector, föddes i Rehnstad, Svanshals, 30 april 1838. Fadern, statdrängen Peter Tector, var av tattarsläkt och ökänd i trakten. Han undergick bl. a. kyrkoplikt i Svanshals, och såväl han som sonhustrun straffades för flera resor stöld. Både Conrad och en broder gick i föräldrarnas fotspår, och stryk hjälpte inte. Enligt dagbok för Svanshals skola så agades gossen Tector fyra gånger på en månad och ficktretton anmärkningar för försumlighet. 1855 straffades Conrad för snatteri i Jönköping och 1857 blev det fängelse på vatten och bröd i Linköping. Han återvände till hemsocknen, var ett tag statdräng i Svanegården och gifte sig med en flicka från Kyleberg, med vilken han fick två barn. Stor charmör, som han var, 7 hade han också barn utanför äktenskapet. 1863 övergav han familjen och flyttade till Stockholm. Efter några korta försök som murare blev han förbrytare på heltid. Han åkte fast för diverse grövre brott och döm des till fängelse och förlust av tio års medborgerliga rättigheter. Under Långholmsvistelsen blev Tector bekant med smålänningen Hjert, som hade en tioårig verksamhet som tjuv och bedragare bakom sig. Han hade suttit i fängelse flera gånger och även undergått spöslitningsstraff. De båda kumpanerna kom överens om att efter frigivandet utföra den stora kuppen, som skulle göra dem rika, varefter de skulle bege sig till Amerika. Den stora kuppen en besvikelse Den stora kuppen borde ske mot en postdiligens, som vid denna tid ofta förde stora värden med sig. Lämpligaste platsen för ett bakhåll an såg man de mörka smålandsskogarna vara. En rekognoscering i Hjerts hembygd gav dock inte de önskade förutsättningarna, varför man begav sig norrut igen. Under dessa turer'försörj de man sig på det enda närings fång man nu kände till. Ett inbrott i Vadstena gav bl. a. kläder i utbyte, så att Tector vid ett besök i hemmet i Svanshals kunde stoltsera med mörka byxor, ljus skinnväst och en rock av grön korderoj ' en ståtlig karl tyckte de imponerade släktingarna. Det blev Södermanland som skulle få släppa till skådeplatsen för Hjert och Tectors största brott, som också blev deras största misstag. Natten till den 31 augusti 1874 låg de i bakhåll vid Nafsta för diligensen mel J70 Conrad Tector var från Spam/9415. lan Malmköping och Eskilstuna. De hade noga planlagt kuppen och låg beredda vid en grind på var sin sida av Vägen, utrustade med stulna bös sor och egenhändigt stöpta kulor. Vid den aktuella tidpunkten närmade sig en skjuts. När kusken hoppade av för att öppna grinden, inledde Tector skottlossningen, men bommade. Hjert siktade bättre och träffade den chockade kusken i halsen. Döden ,torde ha varit ögonblicklig. En storväxt man sträckte sig nu ut ur diligensen och försökte fatta töm marna. Tectör träffade honom i armen. Den skadskjutne ropade på hjälp. Hjert sköt två skott mot vagnen, och det hördes ett vrål av smärta. Ãterstod nu att försäkra sig om bytet. Det blev en chock när de upp täckte vilket fruktansvärt misstag de begått. Det var inte postdiligensen utan ett privat, åkdon. Där fanns inga pengar. När hovslag förkunnade att den riktiga postdiligensen närmade sig, flydde de båda mördarna i panik. : Den svårt särade passageraren Visade sig vara en civilingenjör Herman Uppmark. *Trots svåra smärtor kunde han ge en del upplysningar, innan han avled dagen därpå. En minnessten utmärker i våra dagar platsen, där ingenjören och hans kusk fick släppa livet till. ' Kupp mot banken i Oskarshamn Det blev alltså ingen Amerikaresa för Hjert och Tector. De flydde in i Östergötland, stal häst och vagn hos kyrkoherden iKristberg och be gav sig neråt Småland igen. Nu gällde det att skaffa pengar till Amerika resan på något annat sätt. Banken i Oskarshamn skulle få släppa till dem. Efter ett mödosamt inbrott stod de inför fyra väl låsta kistor. De tog med sig den lättaste, som öppnades med järnspett ute på en åker. Be svikelsen blev än en gång oerhörd. Kistan innehöll bara papper, reverser och växlar för miljonbelopp, men för de båda tjuvarna helt värdelösa. 171 Nu föreslog Tector en turné till Gotland, som han väl kände till efter ett tidigare besök, då han även straffats där för diverse brott. Efter en månads stöldturné på ön återvände Hjert och Tector till fastlandet i en stulen båt. De begav sig till Stockholm, där de nu var efterlysta, men ingen misstänkte dem ännu för dubbelmordet. Det var myndigheterna i Visby, som Ville komma till tals med dem. Infångade och dömda till döden Hjert infångades på Liljeholmens station av tre poliser under dra< matiska omständigheter. Såväl knivar, stenar och diverse andra tillhyg gen kom till användning. Tector upptäcktes vid Södertälje central. Flera poliser jagade honom mot Järnahållet. När han upphanns hotade han att skjuta poliserna men avväpnades efter ett handgemäng och tillfångatogs. Mördarna rannsakades först i Stockholm. När man upptäckte att de var skyldiga till dubbelmordet fördes de till Nyköping för rannsakning. Därefter gick turen till Oskarshamn och Visby, vars häradsrätter ju hade en del otalt med de båda förbrytarna. Det hela kunde bara sluta på ett sätt. Båda dömdes till döden. Båda sökte nåd men fick avslag. Avrätt. ningarna bestämdes äga rum i maj 1876. I Tectors bödel fick hugga tre gånger Tector avrättades på Gotland. 500 man bildade spetsgård. Ãskådarnas antal beräknades till 1.000 personer. Bödeln hette Stejnich, även han östgöte, hämtad från Nässja gård, där han var fodermarsk. med'Vad stena skarprättarjobb som bisyssla. Det var länge sedan han utfört nå gon'avrättning, och han försökte bota sin nervositet med brännvin. Första hugget träffade i axeln. Nästa hugg tog i nacken men det var inte nog kraftigt. En tredje gång fick Stejnich höja sin blodiga bila, innan huvudet skildes från kroppen. Bland åskådarna uppstod tumult, såväl kvinnor som män lär ha svimmat. Kanske det låter barmhärtigare, som någon antagit, att Tector dött av skräck redan innan första hugget. Hjerts avrättning, som ägde rum norr om Malmköping i Södermanland, blev också dramatisk. Visserligen träffade skarprättaren där i första hugget, men efterspelet blev så mycket ohyggligare, beroende på den gamla föreställningen om de magiska egenskaperna hos en avrättads blod. Här ett citat ur Aftonbladets referat: ”. . . upphämtandet av den afrättades blod, som dracks ur skedar och flaskor av en mängd ur den råa hopen, vilka då detta slutligen förvägrades dem och liket var lagt i kistan, gingo upp på schavotten och avskrapade de sista dropparna från stupstocken med fingrarna, för att åtminstone få något i sina med förda flaskor . . .” De skrämmande scenerna vid Hjerts och Tectors avrättningar resul terade redan året därpå i en kunglig förordning om att avrättningar ej längre fick vara offentliga folknöjen. Avrättningarna satte också fart på diskussionerna om dödsstraffets vara eller icke vara, men det skulle dröja ända till 1910 innan den sista avrättningen ägde rum i Sverige. [72.