Dagligt liv i Ödeshög 1771

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

Bäckadalens f. d. soldattorp i Ödeshög. Soldaterna var prima folk, ansåg komminister Eek i här nedan citerade skildring. Dagligt liv i Ödeshög 1771 Komminister Eek hade kontakt med det 1771 bildade Pro Fide et Christianismo (Samfundet för tro och kristligt liv) och insände den 28 november nämnda år en skrift till samfundet, som förvaras i Kungliga Bibliotekets handskriftavdelning. Den har titeln ”Anmärkningar vid utvärtes och invärtes tillståndet i Ödeshögs församling” och har citerats av de kyrkohistoriska författarna. Mest har dock, naturligt nog, åter givits berättelserna om den pietistiska väckelsen i Ödeshög. Däremot torde de utförliga skildringarna av liv och leverne i 1700talets Ödes hög knappast ha publicerats tidigare, åtminstone inte in extenso. Ut rymmet tillåter inte att ta med hela den 48 handskrivna sidor omspän nande skriften men i det följande skall fylliga citat göras. Under rubrikerna är förstås satta vid redigeringen. 67 1,917 invånare i socknen Skildringen är uppdelad i paragrafmarkerade avdelningar. De två förs ta paragraferna har uteslutande religiöst innehåll, men sedan börjar be skrivningen av Ödeshögs belägenheter och gränser. Det fanns 1.917 in vånare, eller ”själar”, som det står: Den gamla, och numera trånga stenkyrkan står på en Söder ut ifrån Ombergs bjässe belägen, fast och behaglig höjd, bredvid stora lands vägen, som tillika i det närmaste skiljer socknens skogsbygd ifrån slätt landet, och der de stora Vägarna, ifrån Jönköping eller Grenne, Lin köping eller Scheninge, och ifrån Wadstena genom Djurgården, mötas åt, wid pass 6 mil, eller mitt emellan Linköping och Jönköping, men 3 mil ifrån Wadstena, Scheninge och Grenna. Af samma hög eller högd, hvilken då förmodligen legat aldeles öde, menas alment att kyrkan och förmodligen aldra först i början, men man vet icke när, förmodligen i XII Seculo, Hafver fått sitt namn. Tidsangivelsen betyder tolfte århundradet Capellanshemmet i 'O'deshögs by Det berättas vidare att ”Comminister loci” d.v.s. komministern i för samlingen, har sitt capellanshemman (prästgård) i Ödeshögs stora kyrk by, 1/2 kronohemman. Författaren klagar över att prästgården är betungad med rotehåll underhåll av soldat och att klagomål hos landshövding ämbetet över detta varit förgäves. Det fanns ”flere andre skattlagde, men oroterade hemman innom corporalskapet”, varför prästgården borde slippa bördan. Efter en skildring av allmogens förhållanden bönderna borde kunna försörja sig och de sina men hushålla illa _ följer en realistisk skildring av den stora fattigdomen i Ödeshög under senare hälften av 1700talet: Skriande fattigdom i skogsbygden Härtill kommer ännu mer, att i denna församling finnes en ganska stor och tilltagande myckenhet, af näringslöse fattige tårparc och lättjefullt uselt inhysesfolk, på allmogens ägor, i synnerhet i skogsbygden, der de och hafva tilräkeligt bränsle, emellan höga klippor och sumpiga måssar, uti sina små, ohyggliga, illa luktande, och wid soknebud nästan otillgäng lige nästen boende; i Wist afseende, äfven så onyttige för sig sjelfva, som i samfundet allena frätande ledamöter. Dessa hafwa merendels sina kojor fulla med små oklädde, och om wårtiden i synnerhet, magra, bleklagde, uthungrade och wattusjuke barn, hvilka alla på sitt sätt, Väl kunde göra nytta i samhället med tiden, om de få lefva och blefwo derefter upp fostrade. 68 Med tiggarstaven i handen Till husförhör, prästgård och kyrka kan de inte komma, inte ens sommartiden, af brist på kläder, om de nu inte med tiggarstafven i han den gått vilse. _ _ _ men knapt få de höra nämnas om något läsaprest eller bok, af den som då will dem wäl, förrän de som skygga willebråd löpa strax lång wäg undan, taga åter skogen in, eller ock begifwa sig hopetals til sädsbygden i nästgränsande härad och socknar, der, de kunna få wara mera okände, och drifwa fram by från by. 'O'deshögsbor på arbete i Norge Med ”uselt inhysesfolk” menar inte författaren något nedsättande. Det var levnadsförhållandena som var usla. Så följer då fortsättningen av skildringen. Komminister Eek menar att tiggarbarnens beklagansvärda situation beror på att deras föräldrar vuxit upp på samma sätt och varken vill eller kan arbeta hos andra, utom ibland under skördetiden. Laggkärls tillverkning, tjärbränning och kolning sysslade de dock med då och då. Det fanns också andra inkomstkällor: Ett annat sätt att försörja sig gripa de derför om våren till. De följas åt i stora hopar nedåt Göteborg, Bohuslähn och Dahlboland (Dalsland), ja, kan hända öfver gränsen in i Norge, der de då sommaren öfwer, med timrande eller annat dylikt grofarbete, och om hösten med tröskning, för tjäna sig några plåtar, till kronoskuldernas betalning, husbondens för nöj ande för det de warit borta, och försummat hans dagsverken, samt det öfriga till winterfödans förkastande, när de mot julen kommit hem. Men de männer, som på detta eller dylikt sätt ej äro omtänkte, måste nödvän digt pantas för resterande kronopenningar, så långt kläderna räcka till, och så om wåren, städerna och landet igenom, tigga sig fram. i Den gammaldags stilen är i allmänhet ganska lätt att förstå. Med ”hus bondens förnöjande”, menas tydligen att dessa backstusittare fick dela med sig av ”intjänade plåtar”, därför att dagsverken försummats. Pant ning för restskatten torde Väl betyda någon form av utmätning, om det nu fanns något att ta. Författaren fortsätter med ytterligare skildringar av den väldiga fattigdomen och är inne på tanken att upprätta ett barnhus eller en arbetsinrättning. Det är dock ovisst, om han önskade förlägga något sådant till Ödeshög eller uttalade sig mer principiellt. Soldaterna var prima folk Med nöje noterar komminister Eek att det fanns folk i Ödeshög som hade det bättre ordnat för sig: Emedlertid bör man dock icke förtiga, att ibland sjelwe tårprarnie och på andras ägor boende, finnas här och der några såsom i den föregående befolkningen icke hafwa någon del. I synnerhet är krigsfolket, soldater 69 4% och ryttare långt ordentligare i sitt levnadssätt, och tillika händige eller arbetsamme. Genom svarfvande, snickrande, timrande, snidande7 sten sprängning, murläggning eller annat dylikt, som de lärt sig under com mando, wid fästningsarbeten, eller under wistandet i Pomern, förtjäna de sig, utan ordinarie lönen och klädespengarna af sina rotar och rust hållare, hos andre som sådant deras arbete behöfwa, wackra styfrar, och må alle på sina snygga torp7 någorlunda wäl; hafwa äfwen qvicka, muntra och läraktiga barn, samt flitige och arbetsamme hustrur, hälst de som fått dem hem med sig från Pomern. Härboende salpetersjuderimanskapets hustrur och barn, likna ej heller de först beskrifne7 ty det tycks som de under männens årliga frånvaro på sjudningsarbetet, woro deraf så mycket mera nödsakade, att med för dubblat flit, blifwa stilla hemma, wårda sitt lilla hushåll, och draga till börlig omsorg om sina barn. "Anmärkningarna" borde publiceras Här sätter vi punkt för citaten ur komminister Eeks berättelser från Ödeshög på 1700talet. Det vore roligt om hela skildringen någon gång kunde publiceras. Det är den värd. ”Salpetersjuderistaten, kollektivnamn på de personer, som haft till upp gift att anskaffa och vårda statens för kruttillverkning avsedda förråd av salpeter”, berättar Nordisk Familjebok, tredje upplagan. Varför manskap för sjuderiarbeten bodde i Ödeshög och vart de begav sig för sjudnings arbetet, är okänt. ”Pommerska kriget", där en del soldater varit med och i vissa fall skaffat sig hustrur, rasade 1757»62 Sverige deltog jämte andra stater i anloppet mot Preussen men krigslyckan var växlande och totalt blev det ingen framgång eller något resultat alls. Men tyska flickor kom det till Ödeshög. Kanske finns det än i dag ättlingar till dessa soldatfamiljer. Hugo Brolin Artikeln publicerad i ÖstgötaBladets julnummer 1967. vxrimrrpckning: 'l "“vö'rfes tillståndet i Ödeshögs församling, berättelse de" ?R november 1771. För LMM “OA