Jag heter Bruno Lago

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

Jag heter Bruno Lago Jag heter Bruno Lago, föddi Klockrike 19 september 1926, men uppvuxen i Ödeshög. Mina föräldrar var Gerda och Gösta Lago, Gerda, Regina född Nilsson f.23/3 1908, d. 2/10 1994, Gösta, Verner Lago f. 3/9 1906, d. 12/10 1992. Jag gifte mig är 1948 med AnneMari Johansson ,f.5/7 1931. dotter till Alice född Pihl f.15/10 1910,d. 26/10 1990, och murare Einar Johansson f. 5/12 1907, d. 8/4 1990. Vi har fostrat 8 barn varav de flesta är gifta och bosatta i Ödeshög. AnneMarie och Jag Alice och Einar Johansson Gerda och Gösta Lago Mina barn Marita född 15maj 1951 Roger född 2 februari 1949 Ingegerd f. 27 okt52, d. 23/4,90 Karin född 4 april 1956 Pia född 22 augusti 1960 Lena född 24 november 1958 Eva född 17juni 1957. Joakim Hall född 27 januari 1982 Mitt släktträd Anders Lago 17981867 Gn1 Beata Maria Israelsdotter Berggren 17981883 Carl Oskar Lago Soldat Skräddare Gustavia Sophia Lago 18231824 Carl Oscar Lago 18251885 Gn1 Anna Stina J ohannesdotter 5 barn Israel Lago 18271905 08 Hedda Christina Lago 18311919 Gn1 Anders August Andersson 10 barn Anders Johan Törnqvist 18331918 Gn1 Johanna Zackrisdotter 10 barn Sara Elisabeth Lago 18361925 Gn1 Erik Daniel Danielsson 10 barn August Lago 18391906 Gn1 Gustava Carlson 2 barn Lotta(Charlotta) Carlsdotter Lago / Johansson 18451926 Lars Johan Johansson 18541932 Anders Johan Carlsson Lago 18491926 Gn1 Ida Charlotta Brandt 18511929 Hedda Carlsdotter Lago 18511942 Gm (1885) Nils Gustav Ny 18601929 August Carlsson Lago 18551947 Gn1 Emilai Lovisa Larsdotter 18611943 Gränna Skräddare ”kapitalist” Hemmansägare korpral åkare Skräddare fiskare skräddare Hemmansägare postbärare Hemmansägare Soldattorp 108 u Anneberg Backstuga u Jakobstorp Gränna Gränna/U SA/ Gränna Linderås Ölmstad Gränna Usa Gustav Adolf Gränna Udden u Tykavik Gränna Sölvarp Gränna J oenstorp Sölvarp Hedda Lago / Ny 3 barn Johan Viktor Lago 5 barn Gustav Viktor Carlsson Lago 18591909 og Johan Viktor Lago 18781965 Gm Hilma Lovisa Gustavsdotter 18811916 Anna Augusta Ny 18851969 Gm Karl Alf Jeremias Holmberg 18861964 Betty Teresia Ny 18881971 Gm Carl Oskar Sundell 18851960 Greta Viktoria Lago 19041978 Gm Gustaf Charles Wilhelmsson 19091971 Konrad Luther Lago 19051964 Og Gösta Verner Lago 19061992 Gm Gerda Regina Nilsson 19081994 Brita Teresia Lago 19081993 Og Eskil Felix Lago 19101976 Gm Stina Astrid Margareta Hagman 19151999 Skräddare Hemmansägare byggmästare Hemmansägare Mjölnare Skräddare Möbelsnickare skräddare Hennepin MN Usa Ödeshög Lidingö Gränna Knopparp Ödeshög/NIjölby Kvarntorp Ödeshög Backasand Ödeshög Ödeshög Jag fick en tanke på att berätta lite om mig själv, min uppväxt och min familj eftersom jag har haft förmånen att växa upp, arbeta och verka under en tidsperiod som varit fylld av omdaning och utveckling i samhället. Min barndom och uppväxt i Ödeshög Mina första år växte jag upp hos mormor och morfar i ett litet torp som kallades Gammelsby i Ödeshögs skogsbygd. I granntorpet bodde 2 bröder och deras mor, de hette Anton (fesAnton) och Georg Johansson , deras arbete bestod av skogsarbete samt dagligen sköta 12 kossor. Jag var väl ca. 45 år när sedan deras mor blev sjuk ochjag fick gå och titta till henne dagligen, när sedan livet var slut minns jag att kistan med henne bars ut till vedboden i väntan tills begravningsdagen då den sk. likvagnen hämtade. Vägen till Boet var inte utbyggd utan slutade vid Skälaby, ville någon åka till Boet fick de först åka till Ödeshög över St. Åby kyrka. Vem var då min mormor och morfar, mormor var född år 1870 och hette Emma Matilda, född Larsson, död år 1938,morfar hette KarlGustav Nilsson var också född 1870 död år1959, innan de flyttade till Ödeshög hade de arbetat på den stora gården Karlshovi Klockrike, morfar var ladugårdsförman och mormor hade arbetat som mjölkerska, vilket skedde för hand ,mycket slitsamma arbeten dels med tanke att de fostrat tio barn. Varför flyttade de till Ödeshög, morfar var utarbetad och fick gå med armkryckor och mormor hade som det hette på den tiden ”sockersjuka”. Barnen och mågarna hjälpte dem att köpa Gammelsby för att kunna leva, på torpet kunde de ha 2 kor, gris och höns, hönsen skulle ge dem ägg som en liten inkomst. Men tyvärr orkade de inte många år med torpet utan fick flytta till Dagsmosse och en liten stuga på 1 rum och kök där de inte kunde bo en längre tid. På den tiden var det vanligt att när de inte orkade att bo själva var det ålderdomshemmet ( för det hette så på den tiden ) som gällde och då skulle de tillbaka till den socken de hade kommit ifrån så det blev Klockrike, där mormor gick bort år 1938. När mormor gick bort fick morfar flytta runt och bo en tid hos varje barn som hade utrymme. Varför bodde jag och min kusin Alice hos mormor och morfar, vi var förmodligen födda utom äktenskapet, och på den tiden var det tydligen naturligt att föräldrarna fick ta hand om barnbarnen, för någon barnomsorg fanns inte på den tiden. Alternativet hade varit att Barnavårdsnämnden hade placerat ut oss till andra familjer mot betalning. Ett annat minne som sitter djupt, var när min kusin Alice som också bodde hos morfar och mormor skulle gå till Siggeryds skola, hon var så rädd för läraren Verner Falk så morfar fick följa henne genom skogen till skolan, de elever som inte hade lätt för sig försökte läraren slå in kunskaperna på, eller så luggade han eleven så håret lossnade, enligt hörsägen. Men som tur var blev den läraren tvångsförflyttad till samhällets skola, där han också upplevdes som skräcken. Beträffande människorna i bygden minns jag Klas i Skälaby med sina vita hästar, enligt mitt minne var han lite över de andra småbönderna, sen hade vi Kalle i Torp som jag minns tillverkade skidor av björkträd som han sedan sålde på torget (tänk er skidor av utsågat björkplank tungt eller hur , sedan hade vi Alfred i KaXbol som tälj de gubbar och berättade roliga historier, varför inte nämna Henning Grip i Sunnesjö med sina jakt och fiskhistorier. Alla dessa personer var småbönder i skogslandskap. Som liten pojke var det vanligt att på sommaren ha uppsikt på närmaste grind, för då kunde man få en slant om man öppnade och stängde när de kom med sina hästar. För den som inte hade tillgång till häst och vagn och ville till Ösj ö, fick alla vara glada om de fick åka på flaket hos Axel i Tingstad eller Olle i Sunnesj ö, som körde mjölkskj uts till mejeriet i Ödeshög, för cyklar var det inte gott om. Dagstidningarna kom med posten dagen efter de tryckts. Den Radio som fanns var av kristalltyp, där man fick söka med nål på en kristall, och använda hörlurar. En liten historia var när Axel i Tingstads fru Svea skulle sy sig en ny klänning av hemsömmerskan, som sade att nästa gång jag kommer, vill jag att Du har ett par underbyxor på dig, kunskapen och ekonomin var det bekymmer med, så hon tog ett örngott och klippte två hål för benen som ersättning för underbyxor ( idéerna var det inget fel på ). När sedan mina föräldrar gifte sig blev vårt första hem i en flygel till Klockargården Samuelssons vid kyrkan, på 1 rum 0. kök , på den tiden fanns varken vatten eller avlopp, inte ens toalett, det var vedspis och kakelugnar samt utedass som gällde. Det var inte vanligt att mammorna förvärvsarbetade på den tiden. Stående fr v Paul Engvall,Lars Palmer,Stina Skiöld,Edit Pettersson,Ragnhild Isaksson,Hjördis Andersson, Sigbritt Krus Stanley Fransson,Bruno Lago,Stig Karlsson. Sittande fr v: Märta Maria Andersson, Ulla Vallbo, ElsaStina Larsson,Eivor Nöjd,MajBritt Aubertin. Lärarinna Gunhild Johansson När det sedan var dags att börja skolan hade föräldrarna flyttat till en större lägenhet hos Magnussons på Backasands gård, där det blev fler rum, men heller inte några bekvämligheter, min bror Stig och jag fick sova i köket, mor och far hade eget sovrum och så fanns det ett finrum där ingen fick vara om det inte var främmande. Efter något år flyttade vi till St. Kulltorp hos familjen A.P. Dahl, familjen var medlemmar i Missionskyrkan som låg vid Järnvägsgatan. Då blev det naturligtvis så att vi anslöt oss till kyrkans söndagsskola. Ett minne som följt mig under åren, var att bröderna Sven och Alrik tog med oss nästan varje lördag till Carlströms konditori för att få varsin bakelse och dricka, vilket var till stor glädje. Tyvärr fick vi inte bo kvar i Kulltorp på grund av att en måg som hette Josef Svensson skulle flytta in där vi bott, och skulle över ta gården. Därefter gick färden till Erik(Ticke)Eriksson Fyrbondegården på övervåningen där fanns ingen El belysning utan fotogenlampor och utedass, där bodde vi över en mycket kall och snörik vinter, som vi fick gående ta oss till skolan i Ödeshög som vi aldrig glömde. Efter ett år gick resan åter till Backasand och en villa som hette Stj ärnholm ( mitt emot Hildur Nöj ds affär som numera är nedlagd). Efter något år blev en lägenhet ledig i flygeln till Ålderdomshemmet Rosenlund på två rum, hall och kök, med centralvärme ( panna i köket ) vatten klosett, mycket modernt på den tiden, där bodde vi kvar tills Far o. Mor byggde en villa på Vinkelgatan i slutet på 1930talet. Min skolgång var ingen höjdare, det började med att jag var vänsterhänt, något som var främmande för lärarna, jag tvingades att sätta pennan i rätt hand ( höger ). Men som tur var hade vi den snällaste fröken av tre hon hette Gunhild Johansson, parallellklassen hade en fröken Ester Gustavsson som var känd för att vara barsk av sig, den tredje lärarinnan hette Ammy Andersson som också var snäll. I småskolan skulle alla barn vara snälla, för det räckte med att visa pekpinnen. Om inte någon elev hade lärt sig tillräckligt efter 2 år, kunde den eleven få sitta kvar, vilket innebar att eleven fick gå om 2 klassen, den eleven var resten av skolgången 1 år äldre än sina kamrater. Den skolformen varade i två år, sedan skulle vi börja i den stora skolan och då blev klassen dubbelt så stora. Under åren hade vi många lärare som skulle kunna allt om alla ämnen , läsa, skriva, räkna, historia, geografi, gymnastik trädgårdsskötsel mm. , endast i teXtilslöjd och träslöjd hade vi skilda lärare, fröken respektive magister var lärare för flickor respektive pojkar. Som jag nämnde inledningsvis hade en lärare från Siggeryd förflyttats till Ödeshög. Där ryktet om hans aggression mot eleverna hade hunnit före honom, genom sin tid i samhället fick han tygla sina känslor, och genom åren blev han en känd politiker och en duktig lärare. Mest glädje kände jag av en lärare som hette Söderberg, en stor naturälskare, ( han var långt före med sina kunskaper om naturen mm). han tog oss ofta ut i naturen där vi samlade väXter och småkryp som vi sedan torkade och satte in under en rund glasskiva med bakstycke och gummiband klippt av en cykelslang, dessutom ordnade han akvarium med levande fiskar i. Efter allt arbete med detta ordnades sedan en utställning i källaren på stora skolan. :IE H 'r 'åddüöäu'äard'üdhü Ödeshögs nya skolhus då på 1920talet skolkort ödeshögs skola före 1934 ca Namn på klassens elever med läraren Söderberg : Sittande från vänster: Stanley Fransson, Bertil Johansson, Sverker Nilsson, Göran Friberg, Bruno Lago, Hans Andersson, knäst. fr. v Stig (Smutta ) Karlsson, Lars Hansson, Arne Nilsson, Lars Palmer, Paul Engvall, Allan Karlsson, Kurt Modig, StigEvert Nilsson ( Nitsbom ), Rune Karlsson ( Äng ) Stående fr. v. Maj Vahlström, Ragnar Augustsson, Astrid Johansson, Edit Pettersson, Inga Jakobsson (Sestorp), Maj Britt Aubertin, Siv Blondell, Ragnhild Isaksson, Ulla Vallbo, Eivor Nöjd, Hjördis Andersson, Bolling, ElsaStina Larsson, Siv Andersson, Astrid Andersson, ?? . En annan lärare Vi hade var Valter Ljungkvist kallades även överläraren en form av rektor , han var mycket tyst och satt ofta och läste eller skrev ( han hade ett extrajobb som skrivare i Östgöta Correspondenten ) så Vi i klassen kändes inte intressanta. Ytterligare en lärare som hette Sven Normell med extraknäck som byggnadsnämndens ordf. han var även slöjdlärare i trä, hade bostaden i samma fastighet ( den sk. Slöjdvillan på hembygdsgården ) så oss i slöj den hade han inte så stort intresse av, men mig och en kamrat hade han koll på om Vi var i slöj den. Därför inträffade det att han en gång kom in till Vårt klassrum och hämtade ut mig och en kamrat som hette Arne Nilsson till korridoren för bannor, när det var gjort var det dags för ”örfilen ”, men då duckade jag så han slog näven i fönsterkarmen, Vilket gjorde att jag och kompisen fick var sin extra ” örfil ” , jag har inget minne av attjag hade något nyttigt med hem från slöj den. Mina betyg från skolan var inget att yvas över, men jag hade i alla fall stort Ai uppförande och BC i välskrivning efter alla sorger och bekymmer. År 1939 var Vi den sista klassen som gick 6 år med fortsättningskurs, fr. 0. m 1940 blev det 7 årskurser. Anmärkning_ å' Bmgshuk Anmärknings och Betygsbok för 4' utgången .. t inskriven iWÃ?..smáskom den...f./%.......19ç$? och i.................................folkskola den ..19...... Barnets :Eran: eller lärarinna: Fm). mat/'rg 19.4% 0.111.111th Betygsgradema ärm , o?! 19:!! . .'52 . .4^"'g|941_g , . |9....__ :9 . . :9... För muslimer och mighuler: , Beröml'ig............... .. = A (3! Med utmärkt berñm godkänd _ a (zl'ái Med beröm godkänd .. . = M? (2] Med nöie gudkind = Ba (IE'ai Godkänd .... ____ .. . R (n Icke fullt godkänd i 2 Bo ('le Underünd 74 C 10) Für I'Iit: Far uppförande: Mycket :nd = .i (2! Mycket gott.. = A12; God .......... .. 1 B [II Con' = B lll Mindre = C (1521 Minut: = C we; Dálig............ = D rm Dåligt ...... .. = I) {0) Linton! ünkildl mmlrknlngar med allednlng av § 45 mom. I 0. 2 I Folhkoluudgan, tiden für uppflyttning från _. . . lur. “I d. '4.: 562. Skriv I IIIhnIlåklwigvl, nrlor. “CM ”FM/*33. .. .. i rr » 7 n.. ”g _ :'Termins Betyg .\ : mâåáámW Jm”. ”Awa.Ma.a.mfmnmmm och inskriven .... n ;yåjochi _ i irthpiägn..w_w_ _19_ ga'.. il ;i ,' ?TL*9:2* :mm,5:33:33 å. Mm gåsä .'“mjfå :Iain i%|.i En'g'gå 2.25 i* . _i “mmm "iåäå'äi 5§i5:§iä'iâ|ü§.iê 5' tiil??? å :hå rån: åé 13:47 VMA/f | V* i; '.,\|m..\.._'..li| \ * ' _...422_ i 1 'äÃmeø ,,.s$...øJ laxen/inlett* 44.. , .ga [Megbwgñmkkhnnrgaph '“ |ä%l?%lgkheäbywäälg | i” 7” r, “7. *V5 97.49.5459 .LL 3:' ' i . ..." '_M'ÅAA'MWT Under mina år i skolan fanns inga skolskj utsar eller annan hjälp att ta sig till skolan på, enda hjälpen för de som hade lång väg att gå, och fattigt, stor familj och små inkomster (som det hette på den tiden ) kunde få s.k. skoleskor utdelas till eleven. Skolmat var ett begrepp som inte fanns till namnet, alla barn fick ta med sig smörgåsar som fick ätas på den s. k. frukostrasten, för de barn som bodde i samhället fick dessa gå hem för att äta. På den tiden fanns ingen socialhjälp som det heter numera, behövde någon hjälp så var det ” Fattigvården ” där jag minns att köpman Folke Löf var ordförande, och kunde bevilja hjälp, eller Karl August i Gatugården som var högsta hönset i kommun. Det var lite minnen från min barndom och skolan. Senare i livet när jag börjat arbeta blevjag mera intresserad av att förkovra mig, vilket jag gjorde iABF samt fackliga och politiska kurser, som gjorde attjag började aktivera mig i den fackliga och politiska rörelsen, vilket jag längre fram i mina minnen kommer att berätta om i stora drag. Jag vill understryka att bästa skolan efter grundskolan har varit livets skola, där jag har fått lära mig lyssna till andra samt att ta hänsyn till äldres kunnande och livserfarenheter. Något som jag under de senaste åren fått uppleva att den kommande generationen har mycket svårt för. Numera verkar något som heter ” Egoism ” fått råda i samhället. I min fackliga och politiska verksamhet fick jag tidigt lära mig vad ordet ” Demokrati ” var, detta betydde att när en majoritet fanns i en grupp, var det detta som gällde, numera verkar demokrati vara att varje människa står för sin egen åsikt ” tyvärr” har inte vårt utbildningssystem lyckats förmedla den kunskapen, som är viktigt i den värld vi lever i. Bild på kamratema i stora skolan ca 1935 Bakre raden fr. vänster: Göran Friberg , Edvard Karlsson ( Gay ), Rune Karlsson( Äng ), Kurt Modig, StigEvert Nilsson ( Nitsborn), Inga Jakobsson ( Sestorp ), Eivor Nöjd, Siv Blondell, Edit Pettersson , läraren Walter Ljungqvist, mittenraden fr. vänster: Maj Britt Aubertin, Maj Vahlström, Astrid Andersson , Astrid Johansson, ElsaStina Larsson , Hjördis Andersson, Ulla Vallbo , Eivor Andersson (Lotta ), Vega Dalkvist ( som gift) , Siv Andersson, Sittande fr. vänster: Stig Karlsson ( Smutta ),Uno Svensson , Paul Engvall, Lars Hansson, Lars Palmer, Ragnar Augustsson, Hans Andersson, Bruno Lago, Bertil Johansson. Nu ska jag berätta lite om livet utanför skolan. Eftersom inkomsten som industriarbetare inom möbeltillverkningen inte var så stor och endast pappa arbetade, försökte de leta efter bättre bostad undan för undan, vi bodde i Stora Kulltorp, Fyrbondegården, en fastigheti Backasand som hette Stjärnholm samt flygel vid gamla ålderdomshemmeti Backasand, på den tiden tillhörde Backasand Stora Åby kommun, på det sista stället fanns centralvärme med panna i köket samt vatten och avlopp med toalett. Minnen från boendet hos familjen Dahl i Kulltorp som tillhörde Missionskyrkan var att min bror Stig och jag gicki söndagsskolan i missionskyrkan varje söndag, med många utflykter till deras sommarhem vid Vättern, Familjen Dahl var många syskon, varav de yngsta bodde hemma på gården och hjälpte till, pappan var änkling ,varje lördag tog bröderna Alrik och Sven med oss, Stig och mig till kondisen och bjöd på bakelser som var uppskattat. På den tiden fanns en väg som hette Drottningvägen ( nuvarande Rv 50 ), vid den bodde ett äldre par som skötte kommunens soptipp som låg där motorcyklarna har sin bana ,i tippen frodades råttorna stora som katter, dom jagade Våge Algmark med hagelbössa och slangtjuga. I nästa stuga som var kommunens fattigstuga bodde en kvinna som hette Ida ( i dagligt tal LullIda ) hon kamperade ihop med en skärslipare som hette Gyllenhammar ( i dagligt tal kallad Hammar var tydligen av finare släkt,) men misslyckats i livet, han drack från blåsprit till bränneribrännvin, men drog sig fram genom att bl.a. slipa rakknivar och köksredskap. Ida var en kvinna av det gladare slaget ( hon kunde varken skriva eller läsa ), hon gick i bygden och sålde ” bonader ” mm. dessutom hade hon skaffat sig ett antal barn de flesta var pojkar som alla fick heta August 1 osv., dessa barn fick kommunen placera ut hos familj eri kommunen. Ida var en kvinna som många barn drev med på så sätt att de gömde sig under Egons garage och ” jamade ” som en katt, vilket gjorde att hon blev arg, hon drog upp sin vida och långa kjol och sa ” kyss migi röven ” vilket fick en mindre grabb att springa in till mamma och sa, tant Ida hade skägg i stjärten. I andra delen av fastigheten fanns en lägenhet till ,som familjer med dålig ekonomi och fattigdom blev inhysta i som tillfällig bostad. Efter detta hus var det ett ödehus som vi kallade Stockholmarns, sedan kom familjen Stålknapp med fyra pojkar som alla var lite busiga av sig, en av dem hade retat Ida, så hon hämnades en gång när killen åkte förbi deras hus passade Ida på att använda sin potta full med urin att kasta över honom. Ett annat kännetecken med Ida var när hon bytte till blå gymnastikskor, det var första ” Vårtecknet”, när hösten kom började hon använda botiner utanpå gymnastikskorna. Drottningvägen var direkt ansluten till nuvarande Mjölbyvägen, där det fanns en större grushåla, varför det blev en riktig kälkbacke som vi ofta spolade med vatten som vi tog i mjölksåar från Kulltorp. Det var många barn som vintertid lekte i denna håla, som i dag används till tennisbana. I stora Kulltorp hade bröderna Kalle och Einar Dahl startat ett ”Cementgj uteri ”, där det gjordes cementsten till husgrunder, cementrör för avlopp mm. av olika grovlekar. Tillverkningen blev en stor byggnadsvara då byggnationen på 1940talet blev stori Ödeshögs samhälle, även gator och vatten 0. avloppsdelen byggdes ut. På Mjölbyvägen 56 ( huset numera rivet ) hyrde min farfar Viktor Lago som hade skrädderi tillsammans med 2 söner Konrad och Eskil, dessutom bodde dottern Britta hemma för att hushålla åt familjen då min farfar var änkling, farmor Hilma hade gått bort när barnen var små, en äldre dotter Greta hade tagit arbete på annan ort. Farfars kunder var småbönder, hantverkare och industriarbetare. Varför bodde de på Mjölbyvägen 56, vad jag vet var ägaren till fastigheten svåger med farfar, han hette Henning Gustavsson och var byggmästare han var bror till farmor. Farfars bodde på andra våningen i 2 rum och kök, i finrummet kunde ingen ha sov plats i, då eldstaden inte gick att använda. På första våningen fanns 2 lägenheter där änkan Sigrid med en son, Åke och dottern Ingeborg bodde, i andra lägenheten bodde sonen Egon som var gift med Olga och hade 3 barn, Britta, Gösta och Ulla, de bodde i ett rum och kök. Egon hade egen taXirörelse med 2 bilar och en likbil. Under krigstiden var det ransonering på bensin, endast gengasaggregat blev driften. Egon fick behålla en bensindriven bil, som användes som bårbil, likbilen var även bensindriven När jag ser tillbaka i tiden förundras man över hur folk kunde klara sig. Under mitten av 1940talet byggde Egon egen villa på Kungsvägen, och min farbror Konrad köpte en mindre fastighet i Backasand Dags att bilda familj Tiden gick och det blev 1948, då var det dags att ingå giftermål med AnneMarie Johansson, vår första bostad blev en liten lägenhet på 1 rum och kök utan några bekvämligheter, så där blev det bara en månad, därefter flyttade vi till Mjölbyvägen 56, där fanns det i alla fall rinnande vatten och avlopp inomhus, men ändå utedass. Året hann bli 1949 och i januari flyttade AnneMarie och jag till Mjölbyvägen 56 till 1 r. o. k. på första våningen. Efter 2 år flyttade vi upp till andra våningen. Under åren fram till 1955 då vi flyttade till Vinkelgatan, där föddes våra tre äldsta barnen här.(Vadstena BB.) Vår son Roger och Ingeborg och Gösta Karlssons pojke Torgny döptes vid samma tillfälle under våren 49, Våra släktingar var inbjudna att övervara dopet som hölls av prästen Sture Losjö. Prästen Losjö dock av senare datum än vid dopet Ett minne från dopet: i Ödeshög vi hade en kyrkoherde som hette Sture Losjö en mycket trevlig präst, han hyrde hos Egon Gustavsson på Kungsvägen han åkte gärna runt i bygden och hörde sig för hur folk mådde, han var väldigt intresserad av jakt och hadejakthundar som kamperade i hans bostad, Sture var mycket disträ, det sades att kyrkvaktmästare Hultberg alltid fick hålla reda på vad prästen skulle göra. Han var ensamstående med fästmö bosatt i trakten av Hjo i Västergötland, för att komma dit fick han åka båt från Hästholmen till Hjo, båten hette Trafik och gick varje dag fram och åter med gods och persontrafik. När det var dags för dopet saknade vi prästen, då sade Egon Akakak, har han glömt av det, jag får väl ta taXin ( Egon var taXiägare )och åka till Hästholmen och se om han väntar på båten, mycket riktigt, han tog med sig prästen, så barnen blev döpta, och prästen kom till Hjo. Bild på släkten vid dopet av Roger och Torgny sommaren 1949. Bilden är framför huset på Mjölbyvägen 56. Där bodde vid tillfället Torgnys morbror Åke och hans Inor Sigrid på nedervåningen. Även på nedervåningen bodde AnneMarie och Bruno i ett rum och kök samt deras nyfödde son Roger. På övervåningen fanns även en lägenhet på 2 rum och kök, som de senare flyttade upp till. Här kom också Rogers systrar Marita och Ingegärd att födas. , 1 .'L 4 "c ' H ' 'l 1"?213g4. smrasjä ç'i»LV l' *.tid, _. 7 . 2 4. *2 s 539 30. : uil. :h '51 :af: :l ä 1 1 ?åtal 1 'T :2 ,il 22'á'_23 w u: I'L n: ärmü 1 ' _'14716', › I ,13 °* ' _13 20: 1:21, Å* ('11 *24,25 äs ,, .1 , .'_ ?389, 34 _ M a 1. Gottfrid Johansson. Far till Rogers morfar Einar Johansson 2. Gerda Lago. Rogers farmor 3. Egon Gustafsson. Torgnys morbror 4. Ingeborg Karlsson. Torgnys mor 5. AnneMaria Lago. Rogers mor 6. Gösta Lago. Rogers farfar 7. Einar Johansson. Rogers morfar 8. Åke 'Bygg' Gustafsson. Torgnys morbror 9. Stina Lago. Rogers fars faster gift med Eskil Lago 10. Gerda Johansson. Mor till Rogers morfar Einar 11. Alice Johansson. Rogers mormor 12. Otto Karlsson. Torgnys farfar 13. Brita Karlsson. Kusin till Torgny, dotter till Egon o Olga 14. Bruno Lago. Rogers far 15, Gösta 'Smen' Karlsson. Torgnys far 16. Sigrid Gustafsson. Torgnys monnor 17. Haldor Svensson. Rogers mors morbror 18. Konrad Lago. Rogers fars farbror 19. Eskil Lago. Rogers fars farbror 20. Maj lis Pihl. Rogers mors moster, gift med Gösta 21. Gösta Pihl. Rogers mors morbror 22. Hilda Pihl. Rogers mors mormor 23. Monika Wettergren. Rogers fars kusin, dotter till Eskil 24. Ulla Hohnbeck. Torgnys kusin, dotter till Egon o Olga 25. Brita Lago. Rogers fars faster 26. Amanda Karlsson. Torgnys farmor 27. Hans Svensson. Rogers mors kusin, son till Haldor o Berta 28. KarlErik Johansson. Rogers morbror 29. Torbjörn Lago. Rogers farbror 30. AnnaKarin Svensson. Rogers mors kusin, dotter till Haldor o Berta 31. Krister Pihl. Rogers mors kusin, son till Gösta 0 Maj lis 32, Chatarina Wirdung. Rogers moster 33. Staffan Pihl. Rogers mors kusin, son till Gösta o Majlis 34. Lena ?. Rogers mors kusin, dotter till Gösta o Majlis Närvarande på dopet som saknas på bilden är Berta Svensson och Olga Gustafsson. Troligen är de fullt sysselsatta i köket. Hos Åkebygg på Mjölbyvägen bodde Vi till år 1955 då Vi byggde oss ett hus på Vinkelgatan 13. (på tomten hade det på 1920talet funnits en snickerifabrik som brunnit ner. Ägare till den fabriken hade varit Nämndeman / Byggmästare Henning Gustavsson m. fl. andelsägare, när jag köpte tomten Visade det sig att någon redovisning efter att fabriken brunnit ned aldrig gjorts, utan dessa fick utdelning 30 år efter branden. Henning Gustavssons sterbhus var även ägare till Mjölbyvägen 56, som Vi senast bodde på innan Vi byggde huset på Vinkelgatan år 1955. Byggnationen i kommunen expanderad på 40talet, Vilket innebar att Vårat hus var det sista som byggdes på Vinkelgatan. Jag och svärfar Einar Johansson när han murade skorstenen på villan på Vlnkelgatan som vi byggde år 1955 Vi bodde på Vinkelgatan 13 från 1955 till 1982 då Vi flyttade till Norra Vägen. En episod som Vi sent skall glömma var kommunens dåliga avloppssystem i gatorna, På den tiden var det bara cementbrunnar och ledningar, samtidigt var det gott om avloppsråttor (stora som katter) i ledningsnätet, eftersom Vårt hus var det sista i ledningsnätet drabbades Vi ofta aV att hitta råttor i Våra källarutrymmen, på framsidan på huset där ledningarna gick in i huset hade råttorna ätit ut sig i skarvarna på cementrören och gräVt upp sig i backen, Vilket höll på i många år innan kommunen sanerade hela avloppssystemet och bytte ut brunnar och ledningar aV bättre material. n . Kn: i . \ .Lp/amg 4 z'Záwa ?LW»2; : I ;fy /u i, Virgf:/1i ' <1 _ \ I _ jfr /' _i I . s i :611.7 /4Y “a / a 1_ C_ 7 W'f *I ?fj_ ' ,'1 §5 ;Ä :Jr/6 74 15/5: 85,5% e 5/34. _ /Sifa :§3 * , 475% 45%' : \ fm: ' h i ?din ,LA \ A' är??? ,jr/y e J?çáøç +j= /âfh .7/7 r , 'er/?30% .7/1 ,29, 4 s = 'dia' i \ 'I //6 : ?lf/0 jag* 4 §4 03 :2% Jag; <4/ 5'2i [gl (f / . I. ^ ' ' |3/:. _ 1. V' /dá må ' /é ? ”I” 5A” : Ål”, ?avla v m nä 59%: 3:? ?än " F " i Wo: r i??? = iv fue ' W: \ ' 7 453?? öga; *' Sf» i :3255 i 5 : Jay» / I' 5 K? va ;3% _ 85', * I' 0"* i #5 ; ,. _ .rr/e : 5./ r y» 5 :en ' *ZP 3,257 "17" ?2 in r' ',› 27 3 / ft lr 5* f' i /, \ ha; 7 N_ * /J _.17 i . . //0 M , M i Du; : H, 4 .4 * 4 kgia: * y 9, 2 1%'fo 3 ;i LMM* 7,7 3%), 1; 'M 1 ?f Jm I? n_ 5 “S” ”t” *f , . \' i 'i . i '5. */S 5 4/5' _ U? 49/3231 7% /W a' 11/0 img // « för 133» Ma ; g/M'Máá 1% :amelia/p ' "36 U _M /Y /1 _' 1 . f 1 \ Å _ lummig C///Myiø zu, %y 4 Malå/Mi så _; .år ?Äpåz'M/âwåök _ § 50% âåMáa sås" i'm n / 5/35_ å/L/Ö 'å _ gta, IPL” Jø, : n /7/nn. .5h j 1 \ #/s i 21 ?Sly/r _54 Mål/.Z då] i i i 1 ,r I i 6)' \ 2 5\ .H \ 5 l 'a . 3 \ \ \ , 4_ 2 g :Il/b /QELHQKÖm. Äå 'IJ/f ?le/99:41 U “få/'1' 1 FIM 37'/ \ jäv/w ,ao/?Manon /55 här :630 / l., 1 1000 SEK år 1955 kunde köpa lika mycket varor och tjänster som 14090 SEK år 2015 mätt med konsumentprisindexl. Foto från Viktors m. fl. besök i Småland på Viktors föräldrahem. På bilden: Åke, Ingeborg med sonen Torgny, Eskil o. Stina, Farfar Viktor, Britta och Konrad. Släkten Lago kom till Ödeshög i börj an på1900talet från Gränna. I dag finns släkten dokumenteradi släktböcker. Åke och Ingeborg var kusiner med far o. hans syskon. Vem var då min farfar och farmor: De var födda i Gränna ( Småland ) farfar Viktor f. 1878 1204, d. 19650430, farmor f. 18810613, d. 19160430, farfar blev tidigt ensam med 5 barn. De hade flyttat till Ödeshög som nygifta, och hyrde hos farmors bror Henning Gustavsson som var byggmästare och bodde på Mjölbyvägen 56. De hade fått 5 barn Greta, Konrad, Gösta, Eskil, Britta. Farfar samt 2 barn Konrad och Eskil var skräddare. Familjen bodde i 2 rum och kök på övervåningen, varav 1 rum fick vara skräddarverkstad och sovkammare Åter till boendeti Backasand . Eftersom Backasand var en av de största tätorterna i Stora Åby, med fabriken Nordiska Möbelfabriken ägd av familjen Rittfeldt från Västergötland samt ålderdomshemmet Rosenlund, samt ett mindre antal villor, varför det krävdes att det fanns en brandbil med frivilligt manskap stationerad där, och hur de kunde placera den i den håla som finns vid rondellen, där fanns även ett antal grävda brunnar, sommartid kunde bilen åka upp för backen själv, men vintertid fick andra hästkrafter hjälpa till för att komma upp.” Ödeshög hade sina brandredskap i källaren på Sockenstugan ”. men saknade dragfordon som fick lånas av Blondells verkstäder. I Backasand fanns en livsmedelsaffär vars ägare var Hildur Nöjd , i grannfastigheten fanns en mjölkaffär, och bakom denna fastighet bedrev bröderna Rendahl tillverkning av schabloner i trä som levererades till möbelfabriker, dessa monterades på olika möbler. Under 1940 talet köptes Nordiska Möbelfabriken av en Dansk med namnet Rask Andersen, var även gift med en dotter till Rut Carlström som drev hotell och Konditori i Ödeshögs samhälle. Enligt sägen på den tiden var tydligen fabriken byggd på mark som varit stridsplats för Danskar och Svenskar. När den nya ägaren börj ade en ombyggnad hittades många kranium under byggnaden mot vägen, som ställdes upp på hyllor i källaren, och som fanns kvar i många år. Vid ägarbytet övergick verksamheten till eldrift, från att tidigare drivits med ångpanna och remdrift. Rask Andersen ändrade tillverkningen från möbler till kontorsmöbler och senare till radiolådor, och radiogrammofoner som levererades till flera stora tillverkare, fabriken sysselsatte över 100 personer, det var Norrmän, Danskar och Svenskar inflyttade till Ödeshög, men efter många års framgångar och marknaden blev mättat på dessa varor, blev det dags att lägga vantarna på bordet och tacka för sig, företaget gick i konkurs. Fabriken återköptes senare av familjen Rittfeldt som fortsatte tillverka olika möbler, men de drev den vidare för att senare sälja den till olika verksamheter, Nu mera finns ingen tillverkning i lokalerna, som hyrs ut till olika verksamheter. När det blev vanligt med elförsörj ningen på fabriken, minns jag att en byggnad som kallades ” bonareverkstaden ” alltid drabbades med nedslag när åskan gick, vilket naturligtvis var stor fara då ålderdomshemmet fanns mycket nära. Flyttning av kulturminnen. Rask Andersen ville även ha en fin fasad till fabriksområdet, så han anlade en gräsyta på fabriksområdet, och tog sig friheten att flytta en ”minnessten” som fanns på andra sidan vägen in på fabriksområdet. Det skulle varit nu för tiden, då hade det säkert varit straffbart. Aven Ödeshögs kommun tog sig friheten flytta minnesstenar. När kantor Rickard Johansson ville bygga sin villa på Mjölbyvägen 4, fanns även en minnessten vid dikesrenen som flyttades till andra sidan vägen ( grönområdet ” Rågens Rike ”kallat). MASSMEDIAS UTVECKLING OCH AVVECKLING Som jag minns att på 1940talet fanns det 2 lokala tidningar, den ena hette Östgötabladet och trycktes i Vadstena och utgavs i Vadstena och Ödeshög med egen lokalredaktörer i Ödeshög namnet var Arvid Gomer, tidningen utkom 3 dagar i veckan. Den andra tidningen hette Östgötabygden och trycktes i Skenninge, med egen lokalredaktör I Ödeshög vid namn John Karlsson. Även denna tidning utgavs i trakterna runt Ödeshög och Skänninge. Förutom dessa tidningar fanns det två länstidningar dels Östgöten dels Östgöta Correspondenten med lokala redaktioner, båda tidningarna trycktes i Linköping med viss lokala bevakningar. Genom den teckniska utvecklingen av massmedia så har tidningarna fått stryka på foten och fått konkurens av TV, internet. Vi som konsumenter av TVns utbud med bl:a tetirogramen har tagits bort i TV4ans program, och nu år 2017 aviserar TV1 och TV2 att deras tetirogram kommer att upphöra under hösten. Arbetslivets början och minnen om samhället Tiden gick och jag började mitt första arbete när jag var 13 år 1939 hos Ödeshögs Möbelfabrik( senare benämnd Kajlings ), jobbet bestod i att jag började jobba 06.30 på morgonen med att tända värmepannan samt hålla eld hela dagen, vidare var man hjälpreda ( springpojke ) arbetsdagen slutade kl.16.30, vi jobbade även lördagar från k.06.30 13.00, alltså 48 tim. per. vecka, med 14 dagars semester för hela året. Vi hade matraster mellan 0900 09,30 ( frukost),mellan 13.00 14.00 var det middagsrast, arbetstiden för hela veckan var 48 timmar. Min lön var kr. 14.40 per vecka, eller 30 öre per timma. Arbetstiden för övriga anställda var 0700 17.00, med frukost 09.00 09.30 middag mellan 13.00 14.00, lördagar arbetades mellan 07.00 13.00, med rast som andra dagar. I och med att man började arbeta var det vanligt att största delen av lönen skulle lämnas till föräldrarna. Jag måste nämna ett par historier från tiden hos Kaj lings Möbelfabrik, det fanns några kamrater som hette Sture Hertsman, Eskil Augustsson, Nils Kaj ling samt Gösta Olsson ( kallades Gösta Mander ) de var äldre än jag, och stod för mycket hyss, bl.a. hade de mig att åka till Apoteket för att köpa ” PureX ” som kostade 53 öre paketet, ett medel mot trög mage, den som råkade ut för skämtet var Allan Greck som var sprutlackerare som fick köpa kakorna för 5 öre st. ( det var 2 st. i varje kartong ), han tyckte att chokladen var god så jag fick åka flera gånger. När Allan kom hem efter jobbet fick han besöka utedasset hela natten, men ändå kom tilljobbet på morgonen, då först gick det upp för Allan att de lurat honom.. Nästa historien rörde det sig om 3 systrar som bodde på olika håll i samhället, en syster hette Nilsson ( bodde vid hembygdsgården, en hette Sjökvist och bodde på Mjölbyvägen och den tredje hette Gustavsson och bodde i Öninge och alla var välkända, på den tiden var det vanligt att de flesta fick gå. Varje tisdag förmiddag. träffades damerna utanför fabriken på Smedjegatan och kunde stå och prata i timmar, hon från Öninge hade fått öknamnet Öningebussen , vilket fick nämnda killar att ha mig att ropa ut till damerna och fråga när Öningebussen gick hem, då skildes damerna. I början av 1940talet när Rask Andersen hade tagit över Nordiska Möbelfabriken började jag som maskinarbetare, och jobbade däri flera år tills det var dags att göra lumpen. Ett minne från min tid på Nordiska var att anställda som bodde vid Omberg, Rök med flera platser utanför samhället fick cykla till och från arbetet dagligen, eller om de hade sparat till en mindre motorcykel. Jag fortsatte arbeta inom möbelindustrin, det var Nordiska, Ödeshögs Möbelkompani, Fåtölj fabriken vid järnvägsstationen. till mitten av 1970talet. Då började jag som annonsförsälj are på tidningen Östgöten och Folkbladet. Så här minns jag Ödeshögs gamla kommun sedan 1930 talets slut när hästen och fötterna var fortskaffningsmedlen för de flesta. Varje köpman ( livsmedel ) i samhället skulle hålla med stall för sina kunder. Löfs hade sitt stall på Tingshusgatan, Holstenssons hade sitt vid Kaj lings möbelfabrik, ( vilket senare blev möbelaffär för Kajlings ) Lej ons nedanför sitt lager på Nygatan och Konsum bakom sin butik på Storgatan, men utvecklingen gick fort så köpmännen samsades om att bygga ett gemensamt stall nedanför bryggeriet, detta blev senare Bilhall av Berglöv som sålde Citroen. Utöver nämnda handlare fanns ett mindre antal livsmedelsbutiker, slaktare med egna butiker var Slaktare Pettersson Smedjegatan, Gideon Karlsson vid Stora Torget, Falks vid Storgatan 41, Gustavsson på Järnvägsgatan, sedermera som SlaktarArne på Storgatan bredvid Axens, samt Börje Svensson Hästholmen, tre av dessa hade något form av fordon att åka runt i bygden för att saluföra sina produkter. Otto lej ons hade livsmedel och korta varor, samtidigt var de grossister och körde runt till över 20 st. lanthandlare som fanns i kommunen., och socknarna runt om.. För övrigt fanns det inte mindre än 4 konfektionsaffärer, Tunborgs, Lej ons, Pryss, Axens, Hanna Dalbergs, samt Karl August vid torget, Zäta Nilsson pälsar, Hattaffärer vid Storgatan och Riddargatan, Garnaffär vid Axens, Augustssons Fiskaffär inpå gården vid Mjölkaffären vid Kullerstrands som hade färg, kemikalier samt tobak och tidningar och bokhandel med ett mindre tryckeri vid Riddargatan. Tvåjärnaffärer Gustavssons vid Riddargatan samt Emil Johanssons vid torget. Ett yrke som fanns många av var ”Smeder” vilka även var” Hovslagare ” som skodde alla bönders hästar som var motorn hos alla bönder m.fl. Det fanns inte mindre än tre Banker, Östgötabanken vid Nygatan, Sparbanken vid Torget samt J ordbrukskassan nedanför kyrkogården. Som jag minns gjordes de flesta affärer upp på Torgdagen som var tisdag ,då skulle alla väXlar omsättas, affärer mellan olika personer gjordes upp vid stallarna, samtidigt tog sig gubbarna en köpesup och handslag. En del hade tagit sig lite för mycket så kamraterna fick hjälpa upp dem på kuskbocken samt sätta hästen vid vagnen, sedan visste hästen hur han skulle springa hem till gården .Detta var bara en episod bland många som hände på tisdagarna. Som jag minns var det mycket ont om kontanter hos de flesta, varför växeln ofta var ett sätt att betala med, växel var en form av revers som kunde omsättas eller lösas in. Man kan även säga att det var lån på Banken med affären som garant. Det fanns 2 st. hotell samt minst 2 ställen med rum för resanden, det var 3 st. Konditorier som själva bakade allt bröd. Dessutom fanns bagare Pettersson ( Långskorpan kallad ) som sålde sitt bröd på torget. Det fanns 5 st. Skoaffärer det var Hedins 2 st. och Oskaria vid Riddargatan samt Norrbys vid Storgatan, som kom till sedan ”Klubben” vid torget flyttats och Löfs byggt ny butik vid torget, samt Sabels i hörnan av saluhallarna. Det fanns minst 5 skrädderier, Tunborgs, Strands på Riddargatan, Vilhelm Karlssons vid Det fanns minst 4 skomakare det var Manne Hedins vid Riddargatan, Hellgren vid nuvarande Kungsvägen, Tryggve Eklund vid Järnvägsgatan, Filip Gran i Backasand. Det fanns även gott av andra hantverkare. På 30talet fanns även en taxi som innehades av någon som hette Laven, den fanns på Storgatan straXt efter Smedjegatan. Även Josef Krants på Järnvägsgatan hade taxi, under 40talet växte bilparken och ett flertal personer skaffade sig Trafiktillstånd och köpte egna bilar, en del hade även anställda chaufförer, jag ska bara nämna några kända droskägare, Egon Gustavsson, Verner Modig, Arvid Samuelsson, ”Knatten” Eskil Nilsson samt Helge Dalkvist (som även haft häståkeri ). På den tiden var det motbok för alla som ville köpa rusdrycker, det var från 1 lit. till 3 lit. i månaden, närmaste system var i Vadstena, dit man fick åka tåg om man ville köpa, men det blev bekvämare att droskarna samordnade hemköpen och varorna hämtades hos dem. Under kriget var det inte många bilar som fick köras på bensin, som också var ransonerad, Någon klurig person hade uppfunnit något som kallades ”Gengasaggregat ”som hängdes upp bak på personbilarna och eldades med kol, koks eller småhuggen björkved , endast taXibilar som användes som bårbilar ( en form av sj ukbilar ) fick köras på bensin. Innan bilen gjorde sitt intåg fanns det ett antal personer som bedrev häståkerier i samhället, det fanns även ett Mejeri som förädlade mjölken, i samma område drev Lindbom och Ek ett bryggeri, i samma kvarter fanns även en Valskvarn. Det fanns säkert många hantverkare och företag i lilla Ödeshög, där invånarna i stort hade god service med läkare, tandläkare och veterinärer och Apotek. På 1930talet fanns det minst 2025talet lanthandlare, som Otto Lej ons grosshandel levererade varor till. Bild över torget med saluhallarna Längst upp stora huset Gideon Karlssons chark i källaren, 1 vån. Pryss konfektion. Saluhallen: Överst Krus leksaks/ barnvagnar, Karl Krus,Mjölgubben, namn saknas livsmedel, Kalle Blomster blommor Karl Andersson,barberare Nils (Nisse) Hansson, (Revykung), Cykelaffär, Radio/TV ( Monarkam) SvenErik Johansson, Sabels Skoaffär. ( Erik Sabel) I saluhallen skedde omflyttningar då och då. Jag minns även Våra lantbrevbärare som fick cykla , det var Pettersson i Haddåsen, Björn i Stava, Birger Karlsson för Råby Ernst Johansson som hade St. Åby , för Boet körde Rydberg i Halvarby, sedan hade Arvid Andersson som körde i Ödeshög han skötte ävom transporterna av postsäckarna till och från järnvägsstationen, sen var han vaktmästare i Missionskyrkan där han bodde, och för Svanshals körde Harry Brant, vem som körde för Hästholmen och Heda, kanske var det Alfredsson som bodde på mossen, Vintertid fick lantbrevbärarna be någon bonde köra med häst och släden för annars hade inte hushållen fått någon post. Våra Vägar på 30 och 40talet bestod mest av grusvägar, enda gatan jag minns var Storgatan från kyrkbacken till Järnvägsgatan den var stenlagd med hugen sten i mitten samt vanlig småsten på sidorna. samt lutning åt sidorna för att vattnet skulle ha avrinning. Det fanns även ett tingshus med Landsfiskal och nämndemän som hade till uppgift att döma åtalade. Från 1939 och framåt några år drabbades även Ödeshög av att det var Världskrig, det var utegångsförbud med mörkläggning av bostäderna, och för övrigt mörkt utomhus. Våra grannländer Danmark och Norge styrdes av Tyskarna med Hitler, Finland styrdes av Ryssarna med Stalin i spetsen som även intog Estland, Lettland, Litauen samt Tjeckoslovakien med flera länder. Många av dessa länders invånare flydde till Sverige, som inte var ockuperat. Till Ödeshög kom Danskar, Norrmän och Finnar. För Sveriges del infördes ransonering med ett kupongsystem av i stort alla varor. Kollektivtrafiken i kommunen Det fanns två järnvägar till kommunen, en smalspårig mellan Ödeshög och Linköping, en bredspårig som gick mellan Mjölby och Hästholmen , båda med anknytning till hamnen i Hästholmen och båten Trafik. På stationen i Ödeshög sålde Seth Palmer biljetter mm, och på godsmagasinet jobbade Helge Aubertin och Nils Oskarsson som även fick vända loket på vändskivan. Jag minns att när jag gjorde rekryten på 40talet kostade biljetten för rekryter en 2krona mellan Ödeshög och Linköping, sedan fick man gå upp till regementen. 1949 gjorde AnneMarie och jag en resa till Klockrike med Roger i barnvagnen för att dels hälsa på Morfar på ålderdomshemmet i Klockrike samt moster och morbror i Karlshov, därefter fick vi gå till Älvans station för att ta tåget hem. Järnvägen lades ned år 1958. I övrigt fanns det 2 busslinj er mellan Jönköping Ödeshög samt Tranås och Ödeshög som kördes av ett J önköpingsföretag med gröna bussar. Och år 2017 finns det knappast några lokala busslinj er kvar i kommunen Arvid Andersson har varit på j ärnvägsstationen och lämnat post 0 paket. Tidigt 50tal. åker sista rälsbussturen mellan Ödeshög och Vadstena 31okt 1958 Järnvägsstationen i Ödeshög 1939 5 killar efter dåtidens mode 1940talet framför Thunborgs herrekipering från vänster: Bruno Lago, Bo Birgersson, Stig Lago, Ingemar Strid samt PerOlof Magnusson. På cykel Lars Engström, pyron kallad Alla var intresserade av fotboll och spelade i Ödeshögs idrottsklubb. Tiden gick och Vi som unga deltogi samhällets olika föreningar, och Vi träffades ofta på fiken Nya Kondis och Carlströms, och när lördagen kom var det dans på Hembygds gården, i mitten av 1940 talet flyttades dansbanan till Folkets Park, som numera är träffpunkten för olika aktiviteter Under åren från 1950 talet och framåt fanns en mycket aktiv manskör med Olle Fridlund som dirigent, de anordnade varje år en karneval som de kallade ” Bonnkapellet ” Det var Sven Erlandsson som ofta skrev texterna och ” Barberare ”Hansson som Clownen tillsammans med många kamrater, med dans i Folkets Park, Jag minns särskilt åkaren Henning Lättström med sina hästar som alltid åkte runt i bygden med gänget på flaket och underhöll, samt gjorde reklam för festligheterna i Folkets Park som lockade mängder av folk. ' › Från hembygdsboken: tid ca 1940/50. Med pa bilden finns. Ove (Typpa) Hansson, Per (Skräddarn) Karlsson, Henning Lättström, Martin (Synkel) Johansson, Lars (Kacka) Birgersson, Nils (barberam) Hansson Stig Birgersson, Reinhold Pihl, Bengt Alborg, Peter Persson, Arne Fyhr på cykel, Walter Trotzig. Arbetsmarknaden i Ödeshög som jag minns den från 1940 talets början. I Ödeshög fanns ett stort antal möbelfabriker, störst var Nordiska Möbelfabriken i Backasand, ägare familjen Rittfeldt från Västergötland Ödeshögs Möbelkompani ett företag som i stort ägdes av de anställda, ( fanns där delar av äldreboenden finns ) Gottfrid Anderssons möbelfabrik vid Tingshusgatan ( mot Södra vägen, Snickerifabriken som gjorde inredningar till villor mm.,( drevs av familjen Arvidsson ), Ödeshögs Möbelfabrik vid Smedjegatan drevs av Ernst Karlsson med sönerna Gunnar, Sven och Nils som senare tog namnet Kaj ling, Ödeshögs Stoppmöbelfabrik ( Aleryd och Rejnhed ) granne med Snickerifabriken på Verkstadsvägen , Anderssons möbelfabriki Hästholmen ,dessutom fanns det ett antal mindre snickerier som var riktade till lantbruken med namnen som vagnmakare, det var Nilsson på Hagagatan samt Kalle Seder på Smedjegatan, Modellsnickerier som gjorde gjutformar till gjuterierna. på verkstadsidan var det Ödeshögs Gjuteri och mekanisk verkstad ( nuvarande Lundells bilverkstad ) , Gjuteriet i Hästholmen, Blondells bilverkstad samt vatten och avloppsarbeten . Dessutom fanns det ett antal företagare i olika kategorier, eX . v. Sahlkvists plåtslageri mitt emot polisstation på Tingshusgatan, John Olssons kopparslageri ( där ICA ligger i dag ), Otto Karlssons smidesverkstad på smedjegatan, Johanssons smidesverkstad vid Ödeshögs Möbelfabrik samt Fredrik Johanssons smedja (vid nya kyrkogården) och Erik Göranssons plåtslageri nedanför Storgatan 41, Lindvalls plåtslageri i Rangeln. Ödeshögs valskvarn ägare Filip Göransson, kvarnen var granne med Mejerieti Ödeshög byggnaden finns fortfarande vid kvarngatan, i samma kvarter fanns Ödeshögs Bryggeri ägare Ek och Lindbom. Det fanns även ett Mejeri i Boet, förmodligen även detta ägt av lantbrukarna.. Som industri måste jag även nämna att det fanns 2 brännvinsbrännerier i Ödeshög, ett vid Orrnäs gård och ett vid Åby Västergård, vid brännerierna var det arbete vinterhalvåret. Det fanns även några Byggmästare, Oskar Pettersson på Hagagatan, Johansson (Västgöten kallad) på Storgatan, Kalle Fyr , Gunnar Jakobsson, Pettersson i Hästholmen, ”Byggen” i Heda. Det fanns även ett antal mindre sågverksrörelser, de största fanns i Boet, det var Rydbecks såg samt Allan Gustavssons såg, Lej ons sågi Heda, Johansson i Öj an. Det fanns även gott om Smeder dels i Hejla, St. Åby minst 2 st. Boet, vägen mot Gränna fanns 2 st. När jag sedan tänker på lantbruksverksamheten fanns det ett antal stora gårdar, det var Orrnäs, Sj östorp och Åby Västergårdar som ägdes av familjen Orrenius, som tidigare hette Andersson . På 30talet och framåt fanns det ett stort antal ägare till gårdar där ägaren arrenderade ut gårdarna under arrendeperioder på 3 till 5 år, många arrendatorer blev på så sätt vandrande brukare av gårdar, på gårdarna bedrevs uppfödning av olika djur, samt spannmålsodling och inte minst potatis till brännerierna. Alla hade ” drängar och pigor anställda ” De större gårdarna hade många anställda då brukning av jorden skedde med hästkrafter , på alla gårdar fanns det mycket mjölkkor, som handmjölkades, det behövdes både ” drängar och Pigor ” i stor omfattning, under hösten då skördarna skulle bärgas, inte minst potatisen, då tillämpade skolorna s. k. potatislov i en vecka så barnen kunde hjälpa till att plocka potatis, och tjänade pengar för det, arbetet var eftertraktat för det var konkurrens bland bönderna vem som betalade bäst per tunna plockade potatis. Facklig verksamhet Under 1940 talet bildades det ett antal fackliga organisationer: det var Byggnadsarbetarna med Erik Andersson som drivande kraft, Träindustriarbetarnas fack för möbelfabrikerna, där min pappa Gösta var ordf. Elektrikerna för installationsarbetarna, Gjuterifacket för Gjuterierna, Bleck o. Plåt för plåtslagarna, Handels för butikerna, Grov och Fabrik för alla grovarbetarna, Murarnas fack, Lantarbetarna som hade flera fackföreningar då gruppen lantarbetare var stor, Väg och vatten för vägarbetarna, Målarfacket för målarna, Hotell och Restaurang, Metallarbetarna, där Karl Erik Johansson var ordf. Transport, på tjänstemannasidan fanns HTF , TCO, Industritjänstemännen. anslutningen till fackföreningarna var stor, samarbetet mellan facken var även det stort, de Lo anslutna bildade även en lokalt samlande organisation med namnet FCO, som senare fick namnet Lo sektioner. Alla dessa organisationer är numera överförda till storavdelningar. Medlemmar samt fruar från olika fack samlade till Byggnads jubileum 1934 1944 som hölls på Carlströms hotell. Från vänster sittande: Edvard Bengtsson, ? , Edvin Åsenhed, Gustav Fyhr, Erik Andersson, John Karlsson redakt. på tidningen Östgötabygden, Martin Synkel Johansson med dragspel, , flickan heter Rajli dotter till Erik o. Agni Andersson. Några övriga namn på bilden: Nils Rehn m. Fru, Sven Erlandsson, Peter Persson, Gösta Lago m. Fru Gerda, Harald Halle Andersson m. Fru Maj, Wilhelm Lundin, Paul o. Aina Johansson, Gustav Nilsson, Nils Lindahl, Sven Andersson (Torparn) m. Fru Gun,Eskil Stav, Gustav Fyhr m. Fru Stina, Gunnar Jakobsson m. Fru Maj, Evert Olander m. Fru Gulli, Vega Augustsson Öninge, Edvin Åsenhed m. Fru , Rune Karlsson, Aldor Svensson, Valter Rosenqvist, Gustav Gutten Johansson Eftersom min arbetsplats numera var Ödeshögs Möbelkompani och mina intressen på fritiden hade blivit fackliga samtidigt som min fader var aktiv i Träindustriarbetarnas fackliga lokalavdelning. Styrelsen i Träindustrins avd. i Ödeshög Sittande: Georg Fransson, Gösta Lago, Folke Gustavsson Stående: Einar Johansson, John Blomkvist UDESHDGS AHBEUREHOPW Styrelsen i Ödeshögs Arbetarekommun:(1940talet) Stående: Vilhelm Lundin, Karl Erik Karlsson Sittande: Tryggve Eklund, Peter Persson, Einar Vätter. I början av1960 talet fick jag mitt första politiska uppdrag som ersättare i Skolstyrelsen, samtidigt som jag började intressera mig för det fackliga arbetet, för det var den vägen man bäst kunde påverka sin arbetssituation samt lönerna., på den tiden var det inte vanligt att det fanns lunchrum eller omklädningsrum med tvättmöj ligheter. Så här kunde det vara när en kamrat och jag intog vårt s.k. 11 kaffe 3' ' _.,v ' Jag och Melker Johansson vid arbetsbänken på Ödeshögs Möbelkompani när vi tog vårt förmiddagsfika. I Ödeshög fanns det en samlande organisation som hette FCO och var en under organisation till LO, som senare bytte namn till LO sektioner i varje kommun . Under åren mellan 60talet till 90talet omstrukturerades hela samhället, industriföretag slogs samman ,lades ned helt och hållet, i Ödeshög lades många möbelfabriker ned, eller bantades på personal, lantbruken rationaliserades med mycket maskiner och mindre anställda, fackföreningarna ombildades till storavdelningar med anställda ombudsmän, de lokala facken blev sektioner, den sammanhållande organisationerna på orten var LO sektionerna, under flera år var jag ordförande för LOsektionen, samt tillhörde LOdistriktets styrelse LOdistriktets styrelse Stående Bruno Lago Ödeshög, Virdeland Mjölby, Carlsson Åtvidaberg, Helge Johansson Valdemarsvik, Bryntje Motala; ??, Svensson Boxhohn Sittande Rulle Davidsson Motala, Inge Carlsson Finspång, Allan Borg Norrköping, JanOlof Jonsson Norrköping, Kjell Johansson Finspång Min politiska bana inleddes i början på 1960talet. Under åren blev jag mer och mer aktiv i politiken, jag blev ordförande i arbetarekommunen, jag var ledamot i partiets distriktsstyrelse, under dessa år var det inte tal om att erhålla arvoden för uppdragen, de flesta sammanträdena fick hållas på kvällstid, tack vare en förstående hustru klarade vi att fostra 7 barn, sam tidigt som jag tog på mig uppdrag för att hjälpa till atti gemenskap förbättra levnads förhållandena i vårt land och kommun. Mitt första uppdrag som politiker blev som ersättare i skolstyrelsen år 1966, sedan följde uppdragen som ordförande i Ödeshögs Arbetarekommun och FCO i slutet på 1960talet, uppdraget som ordf. för Arbetarkommunen slutade jag i början på 1990talet, och som ordf. i LOsektionen slutade jag i mitten på 1980talet, kvar som ordf. i Arbetarekommunen blev jag kvar till år 1992, under den tiden ombildades alla Akommuner till föreningar och endast en huvudförening blev kvar som organisation med namnet Socialdemokraterna. Under åren som ordf. fick jag ståi skottgluggen då många och stora frågor var för behandling. Första stora fråga blev sammanslagningen mellan Ödeshög och Alvastra kommuner 1969, dels skulle partivännerna enas i många frågor bl.a. representation i de olika organen , överenskommelser med andra partier om vilka nämnder och styrelser det skulle vara i den nya kommunen som fick namnet Ödeshög. (i kommunen ingick socknarna Ödeshög, St. Åby, Västra Tollstad, Heda, Rök, Svanshals och Trehörna ) .Fr. o. m. 1969 blevjag ordinarie ledamot av kommunalnämnd ( kommunstyrelse), skolstyrelse m.fl. organ ,som krävde att man var bra påläst och hade frågorna förankrade i partigruppen. Jag ska nämna några axplock från livet som kommunpolitiker. I början på 1970talet gjord kommunen en markaffär för delar av en gårdi Backasand för 1 miljon kr, men tyvärr missade kommunens förhandlare en liten bit i en håla som kommunens förhandlare var beredd betala 13000 kronor för. V1 sossar an såg att säljaren gott kunde efterskänka markbiten, den borgerliga majoriteten lyckades inte samla sina styrkor för att genomföra affären, utan kommunen fick processa om affären. Om inte den borgerliga trögheten i förhandlingarna varit kunde hela gården kunnat köpas för mindre än en halv miljon. På 1970talet fanns inga dagbarnvårdare inte minst daghem i Ödeshög något som vi arbetade hårt för att införa, De kommunala bostadsbidragen för barnfamiljer var de lägsta , samma var det för pensionärer, Två frågor vi prioriterade högt. Kommunens åldringsboende krävde att det byggdes ett nytt hem för de äldre, där första etappen planerades och byggde under 1964, varför en fortsättning av tillbyggnaden av Solgården var nödvändig. Trångboddheten för den kommunala förvaltningen i gamla brandstationen som byggdes år 1947 började märkas, varför frågan väcktes om inte gamla Vårdsäter kunde renoveras till kommunkontor vilket senare blev gjort. När den kommunala demokratin kom på tal i kommunen, d.v.s. införandet av Partistöd i blygsam takt trodde jag att den borgerliga majoriteten skulle svimma, jag fick till svar att sådant har vi inte råd med, det tog sedan flera år att motionera om frågan. Nu tar vi steget in på 1980talet, som blev ett händelserikt årtionde, 1982 startade Sture Ivarsson ett missnöjesparti , ” Ösjö lokalparti ” och fick 6 mandat i fullmäktige, vilket gjorde att partiet blev representerati stort sett samtliga organ, partiet tog röster från alla andra partier. Eftersom Ivarsson även utgav en egen lokal tidning, hade han förmånen att brilj era över andra partiers handlande. Ivarssons parti levde vidare under 2 mandatperioder. Som representant för Socialdemokraterna fick jag och kommunalrådet CarlGöran Larsson (M) ofta höra att vi satt i knäet på varandra när förslagen till beslut föredrogs till beslut, och inte passade övriga grupper. I Ödeshög jobbar 111,' ?Vi låter g 601151560 .Inbb: ;em ha: nu nu_ ramrth lim * ngt.rm nu .um mm? :hpnr. niorn 1 nu. vunnau hur man", dile Va uninu): ut nu W . urlun” (mioünmd runnu nr mun ugn. I unn man. in; :dumma.nu W mhggm MI! DIN! nu nu .. .i " “lämna amma* Kmmmnumauun ' W v: intar nu. nu. nupo. 4 . man. :nu: 1: mm: nuhaL *MAGIag, ha med nu' ugn. x in Emmnr fürma' Brunn ma “um Int. nu. mr. :mt: :tilltall: mn Iam ut nu ,A turnan varnan. m nu.” i ' umhul man _nrmmwm_ rund an varg”.mnmggap I_ . ln] m. nu I canonn '3 1' Da' 'um' "5 1...,... P. M_ 1: ha men . . . M :manen.L Ddlbqhummur hf. lunga. :m pmnc. mm ' m .nu nu... M M "mm "1 »Mm.mvu1mr Hilma.Hmmm mmnh :3 van. W .Ir man. nu; hmm aan och an kopp me :Har 1 :lm gm..., nu 5:; 71: : .mun uu vs: .0. m 'vnlur: ut min* HEM Även inom arbetarrörelsen i Ödeshög hade vi en medlem Charles Eriksson som hade svårt med vad demokratiska beslut innebar, han menade att han hade rätt att i kommunens beslutande organ tala emot gruppens beslut, och därmed spela ” Allan ”och ge sken av att sossarna var splittrade. Tyvärr måste jag så här i efterhand konstatera att Charles Eriksson skadat partiet mer än han har gjort nytta. dVeteraner lämnar pölitiken i Ödeshög “am ?mmw'måfåan 32m EII :till 0 I: . man's... Mm_ Han 'blev kommunstyrellenl " “m vice ordförande 1530. en plan ondvalda iÖduhöøI sam hanhnnmmmu. kammnmdnürds .isla Ä m Wik W Mlmümmmun' kommunlpulitiken. wa: hu rakblad... uk under ann. lopp linkillimml vadoch kallna . iisäukolfrågocr. Han måpnu . i sknlmlun 1969 m: hll' 5” 'I' i' mm” *'11* W* den serum: mmdulperlndan Bruhn Lago (u) nch (inta Pet . _ _ _ man <› m a man mziurgmwma 1 “immun bg°li§ki$ h" VII' i mer in 15 m Iaduno: i ar mm :1. : nm _ mmmmuge man :959, "°'“'“““'“"°1'°" i Bruno Lago hldé sin man Göta Pethergun ñnns kval'1 'uppdrag som ;uppkam 5 km”. politiken som man_ ordförande cumümnden 1954. mn. m. lwmnlum'ullmå tHanhür teman tog p|5u| .DejanLam". ?bjuda | socialnämn en 1969. Im mums_ . lmmmmhñnhehölllzuilü . ' ' , mmlm “musa V åmäåhémE'äg Ilon 1971. Gala Pam g. mnn i Ödeall ' under en lem; .WH kommun! fälld av lr Damur mlngdcruv 'Mr 'Må EMI 11" mmm. lagman i nlnñmndm. nu .gm u dras bakom . Hm [ärmar nu kwmlllsulltiken helt. .Lago _hnr tiIJh r: kom_ Näringslivets utveckling och avveckling Kommunens största industri på 1970talet var Transportbanor med ca. 120 anställda som hade uppköpts av ett Göteborgsföretag som skulle flytta tillverkningen till den Fabriken, lokalerna i Ödeshög stod tomma en längre tid. Politikerna fick söka med ljus och lykta efter företag som Ville flytta in. Efter mycket arbete flyttade Husqvarna över tillverkningen av motorcyklar till Ödeshög, sedan fortsatte detta företag att lägga ned tillverkningen, men ersattes av motorsågar, för att inpå 2000talet avsluta med tillverkning av gräsklippare. Under 1970talet lokaliserades Hallins verkstäder med tillverkning av rostfria detaljer från Stockholmsområdet, Wahlqvists verkstäder för lade en fabriki Ödeshög som även inköpte Ödeshögsverken, Saabs utlokaliserade en verksamhet till Ödeshög som efter ett 20tal år flyttades tillbaka till Linköping, i dessa lokaler finns numera Ödeshögs Mekaniska, som startade i liten skalai Heda och utvecklas undan för undan. Dessutom har det funnits ett antal textil och konfektionsfabriker ,Vånex och Duvedals med flera som är nedlagda sedan flera år tillbaka. Med dessa exempel Villjag som politiker spegla utvecklingen i en liten kommun som Ödeshög, där man fått ge och ta i förhandlingar om lokalisering och ekonomin. I Hästholmen fanns tidigare ett gjuteri och en möbelfabrik som lades ner, men i Hästholmen fanns en driftig lantbrukare som heter Kalle Lundell , uppvuxen på ” Dags mosse och ägde en större gård som heter Kälkestad, han odlade mycket jordgubbar samt mycket potatis, och övriga grönsaker i stor skala, han startade även en fabrik för förädling av potatis som fick namnet ” HÄPO ”och var inrymdi en tidigare lantgårdi Forsby, företaget har numera utvecklats till en storindustri, och ägs numera av en Tysk koncern. Senare har Lundell även startat en reparationsverkstad för bilar i tätorten Ödeshög, dessutom fanns det flera sågverki trakterna, då Ödeshög var en skogrik trakt. “M M . n Må_ m ,mh m m n mm m. m m a mmm.. mm nu nu W, år Mitt engagemang i Svenska kyrkan Eftersom kyrkan ligger mitt i Byn, var det vanligt att Våra barn gicki söndagsskolan i församlingshemmet, och därmed var Vi ofta med barnen på olika verksamheter. Sedan Ödeshögs kommun blev större med flera ledamöter i fullmäktige var det givet att kommunen hyrde församlingshemmet för fullmäktiges sammanträde . Eftersom även kyrkan hade ett politiskt forum bestående av Ödeshög och Stora Åby församlingar, var det naturligt att även Socialdemokraterna hade politiker i de organ som beslutade, blev jag tillfrågad om jag ställde upp som förtroendevald, och på den Vägen blev jag ordförande i kyrkorådet som kyrkofullmäktige. Bland de första stora frågorna var att år 1993 besluta om att bilda en kyrklig samfällighet av församlingarna, Västra Tollstad, Heda, Rök, Svanshals samt Trehörna till en samfällighet med Ödeshögs och St. Åby församlingar from. 1 jan. 1995. Linköpings Stift hade föreslagit att det av praktiska och ekonomiska skäl var nödvändigt med en sammanslagning. En utredningsgrupp blev tillsatt där jag fick ta på mig ansvaret för att utarbeta förslag till organisation mm. Jag Vill påstå att arbetet inte var enkelt, motståndet mot sammanslagningen var stor, men fr. 0. m år 1995 blev det en gemensam Samfällighet för samtliga församlingar. Ett annat intressant och roligt projekt Vi arbetade med var den inre renoveringen av Ödeshögs kyrka i slutet på 1980talet, under ledning av arkitekt Lennart Arvidsson som ritat ombyggnaden, inblandade parter var Östergötlands museum, Linköpings Stift, Kyrkorådeti Ödeshögs Ledamöter, personalen i Ödeshögs församling m.fl., jag tror att det var tredje eller fjärde gången kyrkan renoveras och byggs om, nu var det dags att modernisera kyrkan invändigt, med toaletter, serveringsutrymme med garderob under läktaren, ny kororgel med placering i främr delen , lillk rkan förn as mm. Interiör fran kyrkan före och efter renovering En tragisk händelse som började år 1992 och som jag sent kommer att glömma var när 2 bröder processade om gravrätten av föräldragraven när den ene broderns fru gick bort. På grund av osämj an var stoftet efter broderns fru nedfryst ca. 3 år, och då fick inte föräldrarnas familjegraV användas för jordfästning aV frun. 1993 aVled även ena brodern, som fick begravas i familjegraven, då hemställde den andra brodern att få överta gravrätten, men samtidigt hade andra broderns döttrar övertagit gravrätten, varför nya processer började. Jag minns att jag hade kopior aV beslutsgången som fyllde en hel A4 pärm, det var en jobbig period Villjag påstå. Där man fick både ovänner och Vänner. Som lök på laxen uppträdde även Sture Ivarsson med vallistor i kyrkovalen, där han och någon till bleV invalda i kyrkans organ, sin vana trogen började han som vanligt att bråka om olika saker inom kyrkan, men hans parti leVde i 2 valperioder även ikyrkan. Själv bleV jag påhoppad aV några partiVänner som ordnade strykningar aV mitt namn Vid kyrkovalet, som jag förmodar hade samband med attjag inte tillfredsställde önskemäl som framförts aV anhöriga Vid grthVisten varför jag tröttnade på att arbeta för kyrkan, i dag har inte arbetarrörelsen någon representant, då de inte deltagit i kyrkovalet. Folkets Park Ödeshögs Folketshusförening u. p. a. och Folkets Park Föreningen bildades den 27 mars 1945 av t.f. ordf. John Carlson som var redaktör på tidningen ”Östgötabygden” i Ödeshög. Den drivande kraften i styrelsen var Erik Andersson (byggnadsarbetare), Simon Karlsson ”Minkasimon”, Sigge ”Telegrafarn” och Edvin Johansson (Elmontör). Det var krafter från olika yrkesgrupper som hjälptes åtatt planera markområdet där Folkets Park ligger i dag. Eftersom hembygdsföreningen beslutat lägga ned dans verksamheten vid Hembygdsgården hade gruppen för avsikt att köpa dansbanan. Inledningsvis hyrdes markområdet som var ca . 82 000 kvm. stort. Därefter började flytten av dansbanan från Hembygdsgården som uppfördes där den i dag befinner sig. Tillbyggnad gjordes runt banan för sittplatser och servering. Efter hand som ekonomin tillät fortsatte utbyggnaden av serveringen. Några sanitära anläggningar fanns inte, det var endast ett utedass vid området mot omgivande åkermark. Intresset bland samhällets invånare var stort. Andelar köptes i stort sett av varje invånare. Priset var endast 10 kronor, vilket motsvarar åtskilliga 100 kronor i dagens penningvärde. Många frivilliga krafter ägnade sin fritid till att arbetai Folkets Park. För att klara det sanitära blev nästa etapp att bygga till den stora scenen, samt loger för artister. Det blev även en ny ingång till lokalerna där scenen även blev garderob mellan de olika uppträdandena. I källaren byggdes även nya toaletter, så utedasset kunde stängas. För dansorkestrarna hade en mindre scen uppförts. I källaren på den byggdes även ett mindre pannrum för oljepanna. Tidigare hade uppvärmningen skett med två eldrivna varmluftsfläktar. För att inhägna området villjag minnas att ägarna till tidigare Ödeshögs Gjuteri och mekaniska verkstad bjöd på allt material. Utöver dansaftnar var det ”Tj adden” med sin revy som gladde besökarna. Den som drog den största publiken var ”Snoddas” där det kom tusentals personer. Vi hade även ”Ödeshögs Manskör” som leddes av Olof Fridlund med sina årliga ”Bonnkapellet” med uppträdande i Parken. Under en period fanns det även en utedansbana, vilket gjorde att det dansades på två banor (gammalt och nytt). Ödeshög hade även sin egen dansorkester som hette ”Fox”, där även Fridlund var ledare. Under 1960talet var det de stora dansorkestrarna Arne Hardez, Lindblads, Ernie Englunds (som även hyrde Parken själv och spelade), Arne Domnerus, Glennmarks med AnnLouise Hansson som spelade i en mycket populär Parki Ödeshög. Sedan var det 70talet med disco för de yngre. Därefter följde en period med ”Bingospel” som Idrottsklubben anordnade, de hade även tagit över styrelseplatserna. Under åren som verksamheten i Folkets Park varit vinstgivande hade marken köpts in från Godsägare Sture Orrenius, Orrnäs för ca. 60 000 kronor. Det hör till saken att föreningen varit tvingad att byta värmepanna och fått låna 60 000 kronor till detta av kommunen mot revers. Efter en tid yrkade en politiker att föreningen skulle betala tillbaka lånet. Vad hände, en gemensam vän hade besökt Orrenius, då hade han fått i uppdrag att hälsa mig att jag skulle besöka honom, för han ville tala med mig. Närjag besökte Orrenius pratade vi om Folkets Park och kommunen. Det kom då fram att han var besviken på kommunen som inte kunde avskriva lånet. Han sade till mig att här får Du en check att lämnakommunen och tacka för lånet, samtidigt är detta en gåva från mig, då det var den summanjag en gång fått som betalning. Jag blev mycket rörd av att vi fått en så fin gåva, och lovade mig själv att så längejag orkar så ska Folkets Park vårdas och bevaras. Detta var naturligtvis en episodi mitt liv som varit viktig, inte bara för mig utan alla som varit verksamma i att bevara Folkets Park. Jag vill minnas att år 1988 eller 1989 var vi några personer som tyckte att det var bedrövlig att Parken skulle ruttna ned. Vi kallade till eXtra årsmöte och valde en styrelse bestående av Allan Molin ordf., Sven Nyman kassör, Sören Andersson, Jörgen Davidsson, Simon Karlsson samt undertecknad som fick ta huvudansvaret för att rusta upp Folkets Park. Sören ochjag skissade på en tillbyggnad och uppvaktade kommunen om hjälp. Vi fick ett anslag på ca. 800 000 kronor, samtidigt som NCC som var verksamma i Ödeshög lämnade ett fördelaktigt anbud. Den tillbyggnaden skedde i början på 1990talet. Folkets Park ll Eftersom jag alltid känt för arbetarrörelsen och tillsammans med Sören Andersson engagerade vi oss för Folkets Husföreningen som driver Folkets Park i Ödeshög. Med Sören som eldsjäl jobbade vi för att bevara anläggningen som var förfallen på många sätt, egna arrangemang hade upphört sedan flera år tillbaka, vi har arbetat för att upprusta anläggningen, vi lyckades få kommunen att anslå medel för att bygga ny entré med toalettutrymme, till en kostnad av ca. 1 milj , kr., detta var i början av 1990talet. I början på 2000 talet hade vi ett EUprojekt för att utvändig isolering och ny fasad, samtidigt hade gamla papptaket gjort sitt så nytt plåttak lades på med Sörens hjälp , vidare byggdes nytt pannrum, under tiden som Jörgen Davidsson var anställd i Folkets Park . Avslutningsvis måste jag nämna en egen historia om Folkets Park. En tidigare styrelse hade av kommunen fått låna 60 000: för att installera ny olj epanna då den tidigare var utbränd, Men av någon anledning behandlade kommunstyrelsen i Ödeshög frågan om avskrivning , men då begärde en Moderat ledamot att summan skulle återbetalas, vilket också beslutades av kommunstyrelsen. Men av någon anledning fick Sture Orrenius, Orrnäs gård (han var även Moderat ) som föreningen köpt marken av på 1940talet reda på kommunens behandling av frågan , varför han genom en gemensam bekant ombad mig besöka honom, när jag kom dit pratade vi en stund, sedan sa han till mig, här får Du en check på 60 000: ( summan var densamma som föreningen betalat för marken ) så kan Du gå till kommunen och tacka för lånet. Tack för att det finns människor som har känsla för verksamheter som kommer alla till godo. I kommunens politiska styrning har det varit borgerlig, men sedan år 2007 har KD innehaft kommunalrådsposten, vilket inneburit att den politiska viljan styrts av KD:s vilja. Föreningslivet i kommunen så som idrottsklubbar, Folkets Park m.fl. har inte lyckats övertala styret värdet av dessa föreningars verksamheter. Föreningsbidragen har blivit mindre. Tyvärr har även två damer som representerat Socialdemokraterna i kommunstyrelsen Madeleine Wihlgren och Irma Karlsson motarbetat Folkets Park när frågor om att föreningen kan erbjuda långtidsarbetslösa sysselsättning tala om att de suttit i knäet på kommunalrådet ( KD ), det rimmade illa med de partiernas olika valprogram som talar om social omvårdnad och arbete åt alla. Under tiden som det blev nytt liv i Parken, kom Simon Karlsson (som varit med om att starta Parken) tillbaka och hjälpte till med vaktmästeriet (Simon var även ordf. i PRO). PRO:s medlemmar hjälpte ofta till med parkarbete, Vår och höststädning. Som tack fick de använda Folkets Park till förmånlig hyra. När det gått några år frågade Arbetsförmedlingen oss om vi kunde erbjuda en person arbete som vaktmästare mm. Vi kom överens om att erbjuda detta, vilket skedde i slutet på 1900talet. Eftersom taket på huvudbyggnaden börjat läcka in vatten och isolering i väggar och tak saknades, beslutade styrelsen att starta ett EUprojekt med dessa arbeten. Vi bytte ut gamla fönster, bytte ut taket till nytt plåttak, isolerade, målade fastigheten utvändigt och invändigt samt satte in nya lysrör. Ett nytt pannrum med sanitära utrymmen för orkestrarna byggdes. När sedan Föreningsbanken upphörde fick vi överta diskar mm. som vi satte in i serveringen och garderoben. När kommunen köpte Konsums fastighet fick vi köpa väggbelysningen som hade motiv från bygden framställda av fotografen Christer Elderud, vilka nu pryder serveringen. När sedan byggnads avdelning upphörde i Ödeshög ordnade Sören Andersson så vi fick bord och stolar till serveringen. Nu återstod att marknadsföra Folkets Park. Folkparkerna centralt erbjöd plats på internet, som Folkets Park numera finns med i. Tack vare den renovering som skett under åren har Folkets Park fått ett större användningsområde. De senaste åren har flera Husbils och Husvagnsgrupper haft samlingar, familjesamkväm som bröllopsfester, födelsedagsfester, hundutställningar, Bridgeklubben för spelkvällar, Musikskolans avslutningar och dessutom dansaftnar m.fl. uthyrningar ägt rum. Naturligtvis har inte de ca. 25 åren jag arbetat för Folkets Park, varit utan problem åt olika håll, men jag vet vad jag lovade mig själv när Sture Orrenius gav mig en check på 60 000 kronor för att ge kommunen, och tacka för lånet, samt fick tacka för den fina gåvan. Detta är en mycket kortfattad historia om Folkets Parki Ödeshög som genom tiderna sedan år 1945 gått igenom många förändringar. För de som är intresserade av Parken, vill jag visa några bilder på vad den kan användas till. Vi som tog vid efter de som byggde Folkets Park är Sören Andersson med familj och vänner, undertecknad med familj och vänner samt trotjänaren Simon Karlsson. Och det är vi stolta över! Avslutning: Minnen från det man som barn gick barfota på sommaren, och fick gå till skolan var man än bodde, tills barnen i dag cyklar eller åker skolskjuts till skolan, om inte mamma eller pappa tar bilen och skj utsar barnet. Som jag inledningsvis nämnde har jag haft förmånen få uppleva en tidsperiod som varit mycket lärorik och omtumlande, Vilket j ag och AnneMarie försökt lära och informera Våra barn och barnbarn samt andra Vänner om ,och Vilka förändringar som skett i Vårt samhälle och land. Det var meningen attjag skulle avsluta mina minnen, men ytterligare minnen och händelser har funnits som mina barn och Vänner önskat att jag skriver om. Därför kan Vissa avsnitt återkomma i andra sammanhang. Bruno Lago år 2010. Minnen av människor jag mött i livet. Lite minnen av olika personer ”Original” som jag minns i kommunen: Det var Oskar i Bråten. Han bodde i en liten stuga i skogen innanför gården Grimshult. Kännetecknet på honom var att han alltid gick från Bråten till torget och åter på tisdagar och lördagar, han bar på sin korg samt rökte sin sj öskumspipa. Det var ”Fläskotto” från Vlsj ön som alltid gjorde sin röst hörd på torget. Det var slaktare Pettersson på Smedjegatan som var duktig på att göra fläskkorv, han fick namnet ”Vattenkorven” för det påstods att korven innehöll mycket vatten. För att inte tala om handlaren Albert Karlsson i Vat, som hade affär där Motell Tåkern fanns en tid, han hade besök av en resande det måste varit innan jul, resanden frågade om Albert inte skulle köpa lite Saffran, ja sa Albert jag kan väl ta ett par kila, sedan fick han alltid heta ”Saffran”, Albert hade även en bror som tydligen handlade med ostar, han fick heta ”OstEdvin” han rätta namn var Edvin Karlsson. Fiskare Axel Johansson på Sj ömarken i Svämb, han var en pratsam och uppkäftig person, därför fick han öknamnet ”Tuppen på marka”. Sedan hade vi smeden Otto Karlsson på Smedjegatan, som gick under namnet ”Smeotto” som var gladi drickat och var mycket musikalisk och gillade att dansa när han var lite på örat. V1 får heller inte glömma två glada pojkar, Sixten Strid och Folke Farman gladi att festa på helgerna. Folke fick heta Farman efter sin far som hette Farman Bengtsson som var murare och bodde på Morlidsvägen, båda hade förmåga att retas med personer de inte gillade, smockan kunde hänga lös. Frits i Bankaby var känd för att årligen sälja Julgranar, där han ibland hittades sovande, han fick heta ”Halte Frits” p.g.a. sina skador från födseln eller tidig skada. Han hade en kompis som hette Anton Johansson i Gammelsby, som gick under namnet ”FesAnton”, han hade haft den sk. Spanska sjukan, som förorsakade hans skador med ryckningar i ansiktet samt hopsjunken kropp. Bröderna Peter, Gustav och Kalle Bremer. Peter och Gustav var mest kända inom möbelsnickaryrken och historieberättandet, Kalle var mera åt försäljarskrået, bilar och redskap var hans varusortiment samt känd profil på torget. Jag sticker i mellan med vårt husband ” Fox ” med kamrer Olof Fridlund i spetsen, det var trummisen Bengt Ahlborg, Valter Trotzig på Fiol, Stig Birgersson och ”Halte fotografen Karlsson” Saxofon, Allan Olsson Trumpet, reserver var Artur Andersson, ”Mack Artur” trummor, samt Sven Erik Johansson ”Monarkarn” Fiol . Jag minns även Karl Tino Karlsson, kallad ”Kaltino” lång och stilig bonde på Skrapegården . Kostym med spetsbyxor och läderstövlar med cigarren i mun, trogen gäst på torget på tisdagar. Kalle på J eanneberg, även han med krycka och cigarr, Kalle Dunk kallades han för sin bullriga röst. Ida Gustavsson kallad ”LullIda”, som jag nämnt på annan plats. Långskorpan som vi kallade en bagare som bodde vid Morlidsvägen, numera Smedjegatan han hette Herbert Pettersson och sålde sitt bröd på torget, han hade en mindre affär i sin bostad dit vi gick på rasterna för att köpa godis, då även någon yngling snodde kokosbullar. KapareJohn var också en person vida känd där han drog fram med sin vedkap, som han ibland drog med sin gamla bil med remskiva på hjulet, där det inte fanns luft ledningar för el där han hängde upp sina trådar och lånade ström .På den gamla goda tiden hade Ödeshög även ett badhus vid Stråtomtagatan som möbelsnickare Henning Uhr drev som bisyssla och baderskan hette Eda Johansson och som var granne med badhuset. Henning Uhr:s fru öppnade senare en matservering på Smedjegatan mitt för Busshållplatsen. I ett uthus till ”Slöjdvillan” vid Stora skolan stod den sk. Likvagnen som drogs av 2 svarta hästar från Råby som kördes av kusken Kalle Fröjd, ägare Karl Lejon tillhörde de bönder som engagerade sig för travtävlingar och sk. premiering av hästar som alltid hölls vid Lillgården, en plan som fanns utanför matsalarna vid Nygatan. På tal om bönder minns jag en bonde som hette Kvist och bodde i en gård som hette Riset i St. Åby. Varje tisdag träffades de flesta bönder och hantverkare på torgdagen för att handla och göra upp sina affärer, och oftast skulle det göras upp med en köpe sup som ofta blev flera, men Kvist hade alltid goda vänner som hjälpte upp honom på kuskbocken samt spänna för hästarna och mana på dem, sedan sprang hästarna hem till gården, och då var kusken nykter. Ordningsmakten i Ödeshög bestod av två poliser samt en Landsfiskal, poliserna hetta Verner Hansson som var mest folklig, den andre hette Karl Johansson och fick namnet ”Kalle Färgare” som var mera barsk av sig, fiskalen hade sitt kontor i ”Tingshuset” där Gebbe håller till. I tingshuset var det en sal reserverad för domstolsväsendet. På 1940 talet fanns det även frikyrkoförsamling i St. Åby på vägen mot Boet, det kallades Klippan” där var Johan Karlsson pastor, han kallades Johan i Fällan och var en god talare. Hans predikningar gick ofta ut på att fånga ” Faen i en snusdosa” samt elda upp dosan i kaminen. Med det fick han många att falla på knä och be. ( för oss som inte var religiösa var detta en form av nöjen) Jag var åt att glömma bröderna Bertil o. Sten Östenssons frisersalong på Riddargatan som fick namnet ”tjugo frågor”, Nyhetsförmedling. Vi hade även en stor och kraftig karl som hette Pettersson,och drev Lindalens blomsterhandel och alltid fick heta ”Storskrubb ” Hans efterträdare heter Per Jakobsson som fick tillnamnet ” Lökapelle ”. Vi hade en polis som hade varit mej eriarbetare, han fick heta ” Ostatramparen ”. I en liten bygd som Ödeshög var det vanligt att nästan varje person hade utmärkt sig för som det hette få ett ”Öknamn”. » ostatramparn Den kommunala förvaltningen i Ödeshög Jag har missat att berätta om den kommunala förvaltningen på 1930 talet och början av 1940talet. I Ödeshög fanns den kommunala förvaltningen i Karl Augusts bostad på nedre våningen vid torget, där det även fanns en manufakturaffär som han drev. Karl August var även kommunfullmäktige och styrelsens ordf. som kontorist hade han sin svägerska Svea Lunell , Sociala frågor sköttes av handlaren Folke Löv som hade kontoret i sin bostad, med andra ord var det ofta dessa personer som styrde och ställde i kommunen, det fanns även något som hette ” Municipalsamhället ” det var tätorten Ödeshög som hade egen beslutsorganisation och egen förvaltning , när den upphörde minns jag inte, men förmodligen år 1955, då Ödeshög och St. Åby bildade Storkommun. När KarlAugusts gård köptes av kommunen och bostad och ladugård revs, var det dags att även börja tänka på att skaffa sig ett rejält brandförsvar. År 1947 byggdes brandstation med kommunkontor på andra våningen.(i dag är där musikskola). Var hade kommunfullmäktige sina sammanträden ?, Vad jag minns användes Sockenstugan för de större sammanträdena, Någon gång på 19601970talet renoverades Godtemplarhuset, kommunens bibliotek fick lokaler på andra våningen, Brockmanssalen renoverades och fullmäktige förlade sina fullmäktige till dessa lokaler. När äldrevården och kommunkansliet började bli trångbodda, började kommunen med en nybyggnad av Solgården år 1964, därefter byggdes s.k. Vårdsäter om till kanslibyggnad som fick duga ända in på 2000 talet, samtidigt som kommunens befolkning minskade planerades för en omdebatterad ombyggnad av Centrumhuset för dryga pengar. ( Gamla kommunkontoret i Vårdsäter fick helt hastigt stämpel på sig att vara mögelskadat, kommunen hittade trots skadan med mögel en köpare som byggde om det till Vandrarhem utan någon mögelsanering eller rivning.) Under denna tid hade kommunen en Arbetsförmedling och en Försäkringskassa i bostadsbolagets fastighet på Storgatan. Men helt plötsligt bara försvann de. Dessa verksamheter var stora förluster för kommunen och invånarna, jag vill påstå att det var början på en social nedrustning i landet. Vårdsäter ålderdomshem senare kommunalkontor Det gamla kommunkontoret i Brandstationen och Centrumhuset med nya kommunkontoret på tredje våningen. Det är svårt att jämföra den lilla administrationen som fanns år 1947, och den nuvarande personalstaben, men ett är säkert kommunens anställda har blivit många fler inom administrationen trots att befolkningen blivit färre. Som gammal politiker i Ödeshög kan jag inte låta bli att nämna något om den turbulens som blivit följden in på 2000 talet inom politiken. De traditionella partierna M, C, FPi den borgerliga gruppen har tappat till KD som blivit större än de andra partierna ihop. Beträffande S har en stor splittring gjort att partiet delats i 2 grupper där ledamöterna stämt varandra för hotelser, sedan har Miljöpartiet sina trogna väljare. Det är beklagligt att politikerna i en liten kommun som Ödeshög inte kunnat se annat än egoistiska viljor, till stort förfång för Ödeshögsborna. Jag befarar att dessa trätor är slutet på Ödeshög som egen kommun. Ett kapitel om Folkets Park i Ödeshög publicerat i den lokala hembygdsboken Folkets Park tillkom i mitten av 1940talet, eldsjälen var byggnadsarbetaren Erik Andersson, som tillsammans med Sigge telegrafarn, Simon Karlsson ”Minkasimon” Edvin Johansson Elmontör John Karlsson redaktör på tidningen Östgötabygden, m.fl. Kostnaden för en andel var 10:, andelsbeviset var ett häfte som noterades köpen . Första åren hyrdes markområdet av Sture Orrenius Orrnäs gård, första byggnaden var dansrotundan som flyttats från Hembygdsgården, det sanitära var utedass, senare blev en tillbyggnad av garderob som även användes som Scen, i källaren, byggdes toaletter med slambrunn utanför, senare byggdes serveringen, för att värma upp byggnaderna installerades 2 st. Värmefläktar som drevs med Elström, ytterligare en etapp blev när den mindre scenen byggdes då blev det plats för en oljepanna i källaren med en mindre tank. Allt arbete skedde på frivillig grund, då arbetade man från måndag till lördag middag, området inhägnades helt, vad jag vill minnas fanns det även folk som inte gillade inhägnaden då de jagade, utan klippte upp hål i nätet. På 1940 och 50talen hade kommunen en mycket aktiv manskör under Olof Fridlunds ledning, de anordnade varje år ett ”Jippo” som kallades Bonnkapellet som drog mycket folk, för dem byggdes det en särskild scen ute i parken, under dessa år fanns det även en utedansbana vilket erbjöd dans på två banor. Ett inslag som ” Bonnkapellet stod för var när Henning Lättström med häst och vagn åkte runt i kommunen och spelade med spexmakaren barberare Nisse Hansson under höll, om jag minns rätt var det Sven Erlandsson, Nisse Hansson och Olle Fridlund som var textförfattare till revyn som framfördes i Folkets Park. Ett populärt program som vari parken var ” Tjaddens ”revyerna som återkom under flera år. Men det program som drog mest folk var när ”Snoddas ” underhöll. Ödeshögs egen orkester Fox var naturligtvis en trogen underhållare i Parken. Under tiden fram till 1960talet var Folkets Park vane invånares ögonsten och de som hade startat föreningen var högt hedrade oavsett partitillhörighet. Men på den tiden var det cykel och taxi som gällde om man skulle ta sig någonstans, när den tidens trogna idealister inte orkade blev det mindre verksamhet i Folkets Park. Under en tid på 1970och 80talet besattes styrelsen av personer från ÖIK , och då var det Bingo för hela slanten, när detta inte längre var populärt avstannade verksamheten, då kan vi skriva i slutet på 1980talet . Då var vi några stycken personer som tyckte att det var bedrövligt att allt skulle stå och förfalla, vi kallade till extra årsmöte och valde en ny styrelse, Allan Molin blev ordf. Sven Nyman blev kassör, jag fick ta på mig att vara verkställande ledamot, Sören Andersson byggnadsarbetare som tidigare varit ordf. ställde också upp med sina erfarenheter, han blev även ordf. under några år. En händelse jag vill minnas skedde på1980talet, oljepannan i Folkets park ville inte vara med längre, föreningen frågade kommunen om de fick låna 60 000: för att köpa ny panna, vilket beviljades, jag fick skriva på en revers, men efter något år tyckte ledamoten Bengt Gideskog att lånet skulle betalas, trots att han var medveten om att föreningen inte hade pengar. Det skrevs om det i tidningarna. Då kom en god vän till mig och Sture Orrenius som hälsade att jag skulle gå hem till Sture för han ville tala med mig. När jag besökte honom pratade vi en stund, då kom det fram att han läst tidningarna och sett Bengt Gideskogs yrkande i kommunstyrelsen om återkrav, då erbjöd han oss att få en check på 60 000 kr. samt tacka kommun för lånet. ( när föreningen köpte marken av Sture Orrenius var köpeskillingen densamma.) Vårt första arbete som styrelse var att kontakta kommunstyrelsen ang. det sanitära som var helt utsynt, Sören och jag skissade på en tillbyggnad av nya toaletter och garderob samt nytt värmesystem för dessa samt serveringen, vi fick ett förmånligt anbud från NCC för tillbyggnaden, där det även gick åt mycket frivilligt arbete, genom denna lyft av parken gjorde att den började bli mera efterfrågad till olika arrangemang. Dåvarande politiker i kommunstyrelsen och fullmäktige ansåg att Folkets Park var för värdefull för att jämnas med marken, dessutom ansågs den vara av kulturellt värde.Under år 1977 hade även den gamla Kaffestugan fått påhälsningar av ” Slynglar som ordföranden Per Carlsson kallade dem som roat sig med att förstöra den invändigt, Kaffestugan köptes för 500: av torghandlare Ridström , och fanns tidigare på Hemgårdsgatan 7 där Ridström byggde ny stuga. För att stugan inte skulle förfalla helt lovade Sören Andersson att byta tegel på taket , eftersom det gamla inte kunde kompletteras. Men vi bevarade det äldre takteglet som kunde säljas trodde vi, men en dag när jag kom till parken fick jag se en personbil med släp som stod och lastade tegel, då frågade jag personen vad han gjorde, då fick jag till svar att teglet bara låg där så det passade honom till torpet han hade som sommartorp, men han fick betala 2000: villjag minnas samtidigt som han uppmanades att aldrig visa sigi Folkets Park. I mitten på 1990talet blev vi tillfrågade om inte vi ville hjälpa en kamrat som hade bekymmer med hälsan arbete i Folkets Park, då beslutade vi oss för att söka et EUprojekt för att isolera byggnaderna och sätta på ny panel och byta ut det gamla taket till korrugerad plåt. Vi byggde även till ett nytt och större pannrum, samtidigt fick vi möjlighet att göra toalett och dusch för musiker, vi fick även en tvättstuga för att kunna tvätta moppgarn mm. Under många år fanns vår gode vän Simon Karlsson som åter trätt in som vår hjälp vid uthyrningar mm, han var även ordf. i PRO som han tog till hjälp för röj ningar av parken höst och vår. En händelse jag sent skall glömma var när jag inför julen år 2009 skulle besöka Folkets Park och fick se ett stort antal container belamra hela parkeringen så det inte gick att kunna åka in i parken, efter mycket letande fick jag tag i företaget i Skänninge som jag frågade varför de parkerat på enskild mark, svaret var lika dumt som det var sagt, området fanns så det var fritt att använda, det tog mig lång tid att dels få bort dem samtidigt som de vägrade att betala vad det kostad oss att sanera, jag fick mer eller mindre hota med polisen för att få ersättningen. Genom samarbete med AF och kommunen har vi haft tillgång till vaktmästarhjälp under åren. Under de senaste åren har det varit svårt att få ekonomin att gå runt, samtidigt som det varit svårt att få nya medarbetare till styrelsen, vi har åtskilliga gånger uppvaktat politikerna om möjlighet för kommunen att hjälpa oss ekonomiskt, men svaret har alltid varit att hjälper vi er kommer alla med samma krav. Vi har försökt att få dem att inse att Folkets Park var den enda och största lokalen i kommunen att erbjuda de lokala föreningarna att ha verksamhet i. Beträffande hyrorna i Folkets Park har jag ofta fått höra att PRO, Dansföreningen sam Bridgeklubben att vi haft för höga hyror Vi beslutade vid 2011 års årsmöte att tillsätta en arbetsgrupp för att ytterligare sondera möjligheterna att bevara Folkets Park, gruppen gjorde nya uppvaktningar hos kommunen utan framgång, sedan arrangerade vi ett stormöte för att utröna invånarnas intresse, det kom ca 80talet personer men knappast några ansvariga politiker. Vi hade även bistånd av ombudsman från Folkets hus och parker. Vad blev resultatet: Två damer från PRO Irene Jonsson och Hjördis Modig ringde runt till särskilt utvalda för en träff för att diskutera parkens framtid samt för att kunna besätta platserna i styrelsen för Folkets Park, några tankar om hur ekonomin skulle redas ut kom aldrig till styrelsen, utan det blev endast en personfråga, något samarbete som vi efterlyst kom aldrig fram, varför jag tackade för mig och avgick sista styrelsemötet den 7/2 2012 innan årsmötet, vilket jag inte hade väntat mig efter alla årjag arbetat för föreningen. Under 2000talet var besättningen i kommunstyrelsen varierande det fanns inga bestämda åsikter om något. Vår hjälp till kommunen att bereda en kamrat arbete i Folkets Park mynnade uti att jag orkade inte med åtagandet utan meddelade kommunens tjänsteman K. G Forsman att de fick hjälpa vederbörande själva, men trots att jag sagt ifrån om förnyelse skrev tj änstemannen ett förnyat kontrakt med personen i fråga, detta hände vid sommaren. När sedan kassören Hans Jonsson och jag önskade överläggning med kommunen om att erbjuda någon tjänsten som vaktmästare, fick vi nej med motiveringen av Irma Karlsson S att vi fick vara glada att vi haft personen i nästan 8 år, men vi var tvungna att säga upp förhållandena för att stödet om hjälp från kommunen hade upphört. Det dröjde sedan till oktober mån. innan vi fick en person på prov till året slut det året. Sedan har kommunen med Magnus Oskarsson KD i spetsen varit och vill omplacera den person vi har haft. En parentes i sammanhanget är att Irma Karlsson S som utgett sig för att värna om kulturbyggnader mm. tillsammans med partikamraten Madeleine Vilgren har mot arbetat oss i Folkets Park, för det kan väl inte vara så illa att vederbörande inte kan skilja på sak och person . Eftersom jag i flera år vädj at om att bli ersatt som ordf. mm men inte lyckats, då vaknar Irma Karlsson och köper andelar i Föreningen samt börjar agera och nominera personer till styrelsen, vad kallas sådant. Dessutom har jag och Sören fått erfara att vi skaffat oss ovänner under vår tid som politiker, nu kommer de fram ur sina gömmor för att göra det surt för oss, det är att beklaga när dessa personer inte kan skilja mellan sak och person. Jag vill verkligen gratulera de som ville ha bort mig, det är bara synd att de inte hade vaknat på 80 talet,för det var då arbetet började, hade intejag och några kamrater agerat för att få personer i styrelsen hade med all säkerhet inte de som klagat på mig och de som frivilligt arbetat, och inte minst de politiker som hjälpt oss med Folkets Park funnits. Var skulle då alla kverulanter och deras anhängare haft lokaler att förnöja sig i ?! Bruno Lago i mars år 2012. Klipp ur tidningar bilder och text om politiken i Ödeshög Här följer ett antal klipp ur tidningar som berättar om hur dåtidens politiker betedde sig i den politiska världen och på kommunal nivå i Ödeshögs kommun. Jag kan börja med Charles Eriksson som sade sig vara Socialdemokrat, men alltid krävde att få tala i Egg sak och mot gruppens beslut. Det var hans uppfattning om vad Demokrati var. Han valde då och då att sluta med sina politiska uppdrag. Han gick till pressen och påtalade att Socialdemokraterna i Ödeshög var fattiga på idéer. Han ville alltid bråka inom partiet ett försök till splittring. Han drog ett löjets skimmer över politiken i kommunens politiker och besluten, enligt mitt förmenande skrämde han bort duktiga människor från att vara politiskt aktiva eftersom arbetet till stor del var mest ideellt. När Ni läser detta är det år 201213 och Charles har lyckats dela Socialdemokraterna i två läger, var av han bildat ett Eget parti som han kallar ÖP, och där är det Charles som alltid får spela ” ALLAN ” , samtidigt som det är hans Demokrati som råder. Han klagade ofta på att det var åldringar som styrde partiet, bort med dem och in med yngre personer. Hur ser det uti ÖPi dag Charles är över 70 år, han lever och frodas som tung politiker, han uppbär sina arvoden utan att klaga för nu drabbar det honom själv, han tar gärna på sig presidieposter, han är tom. fullmäktiges vice ordf. Hur är relationerna till De som är socialdemokrater i dag, jag vill påstå att det är frostigt. Under alla år jag varit aktiv var arbetarrörelsen med de fackliga organisationerna alltid starka trots den borgerliga gruppen med Centern i spetsen som störst parti. Mina förebilder i Ödeshög var Sven Erlandsson metallarbetare, Allan Andersson möbelsnickare, Yngve Olsson kamrer, Gunnar Jakobsson byggmästare, Karl Erik Hertz fiskare, Stina Persson hemmafru, Rudolf Sundin möbelsnickare och godtemplaren det är bara några som var starka företrädare för arbetarrörelsen. Vad jag vill minnas från den tiden då dessa personer var verksamma att ” Arbetarrörelsen ” alltid stod samlade när beslut skulle tas. Uppslutningen var stor när något skulle arrangeras, vid högtider som 1Maj var demonstrationstågen fyllda med människor och fanor. Visst har det funnits delade meningar inom Arbetar rörelsen, men dem lades åt sidan när det handlade om beslut, det var även på den tiden maj oritetens mening som gällde. När det gällde den lokala politiken gällde det att få samtliga partier eniga för att slå vakt om kommunen och dess invånare, vilket jag fick lära mig av mina företrädare. Tyvärr har tiderna förändrats, inom samtliga partier är det vem som har de vassaste armbågarna som gäller, och ” Egoismen ”för de flesta. En annan person som ofta ville få bort mig var Irma Karlsson, hon värvade bl.a. en pensionerad ombudsman från Stockholm som skulle frälsa partiet i kommunen, han stannade några år sedan var det dags att återvända till Storstaden, ( i övrigt en mycket trevlig person som saknade erfarenhet om kommunen ) En annan familj från Stockholm vurmade Irma Karlsson för som företrädare för partieti Ödeshög, tyvärr var även det misslyckat. Sedan fick vi även en pensionerad dam från Linköping som visste bäst, men som ledamot av Sociala nämnden lyckades lägga ned ”Kortis ”som byggts upp i kommunen. Vad jag minns av Irma var att hon inte lyckades med något hon tog sig för. Vilka personer var det som stod mig närmast i partiet: KarlErik Hertz, Hästholmen, Göta Pettersson, Trehörna, Bo Andersson Ödeshög, bröderna Christer och Sören Andersson, Ödeshög, Roger Sundling, Hästholmen, LarsHenrik J agerfalk, Svanshals. Henry Sultan, Hästholmen, Gunnar Jakobsson, Boet, Yngve Olsson, Ödeshög, Rune Karlsson, Odeshög, Stig Johansson, Hästholmen. Jag nämner bara några kamrater som fick dra lasset inom partiet., 'i Socialdemokratisk tunghfta? I Finns det bara en enda person bland Ödeshögs an cieldemokrater i kommun fullmäktige som kan föra partiets talan i olika frågor? När jag hevistade senaste milmaktigesammantrádet den 28 december behand Máeshögs kommuns budge r 1993. Viktiga trå gor stod på dagordningen. 0 J |.. bland annat beslut om ned N skåningar i skuiverksem H heten. musikskolan. barnom N sorgen och dessutom beslut : som innehar uppsägning av i 17 personer. . .i 0 En endapemm deltog! de_ Churles Erikasan undrar om . .. dr pariudeølogeu Bruno 0,0 .natten från socialdemokrat_ den ende som kan föra soct'al Lago och ler senamfulimdkli a em' nämligen det mums demokraternas talan i Ödes gewmmrrädel som exempel. 1 arakiet och den gamle ideo Mg ' ' ' ' ' 0 Ingen Bruno Ingo. Han var ningarna användes mediem möter från socialdemokrat ' = uppe i talarstolen vid varje mamaiovriga partigruppen erna inte får mm man i tilltälle, som gavs. under en som lydiganedmn kommmltullmlktige? Jag E årintimmamdebatt Resten Men kan ju börja Lmdn tycker att viljana svikit. , n avdeiiledamötemn'åneo hur det egentligen står till Han får uppmünmsm att cieidemokratemu satt tysta som möss utan mål i mun från kl 11 till 01 på natten, till dess att sammanträdet var avslutat. Endast vid omröst hland socialdemokraterna i Ödeshög. Finns det bara en pemon nom tu' kapabel attib m partiets ?Alm eller är det så :nun att övriga Imedi pariiet HW av en enda personochdetäreiifattig domsbevismremparüeom . _ 7 Så fungerar' var demokratl I m drygt ett år sedan var lven Charles Eriksson med ,em i vår fullmäkügegmpp :ch borde vara väl medveten :m vem apelregler. vilka ty värr inte innom. maries Edkmn valde att avsäga sig uppdragen för att han inte fick spela. "Allan" vid varje fullmäktige. oav sett vad gruppen hade för åsikter. ' Charles. du hade mycket svårt att lyssna på andra åsikter an dina egna. Du var en arbetsmym så. Exige det gick din väg, men att finna dig i majoritetsheslut Inom gruppen, en demokrati som du borde vdl medveten om gäller hos oss. intresserade aldrig dig. Du berör inte med ett ond vår grupps etiilinmgniagan de i de frågor du åberopar. Jag kan tala om attvivarrö rande ense i de frågor ditr jag agerad på gruppen! uppdrag. Du hänger dig' endast 'åt att tala om mig 50m FIMMsm orakel (vie rådgivare) anv. samtidigt som du anklagar mina kamrater fiir att vara lydiga redskap vid omm' ningar. Som gruppledare har jag att demokratiakt :runtom de åsikter och förslag som gruppen beslutat. Friheten tm gruppmedlemrnam finns att vid sammanträdena framföra gruppens mening om inte jag klarat detta. vil ket du också borde vara vel Som om i LDeekø tionen lÖdBdñgochledmnot av wdlmlktet: styrelse. borde du veta liittre vad re presentativ demokmtt står för Din tidig." PMWPP På oljkn grupper i samhället har inte varit bra. för socialdemo kraterna. om du har fått för dig det. Vi har fåttta avstånd från dina utspel många gånger Deth Årlig trlt'tatt vara medlem Wendela monsterna. :om du påstår digviijavnraJtenårdetá _ att du ständigt skall eld pd ' våmdlretradaresåmmsdet menmmmtüersomvm tndlmkratteriampråk. ennno mao _71 socialdemon Så här kunde det ofta se ut i Vår press sedan Charles ofta Ville protestera mot gruppens mening, som tur var fick Charles inte med sig någon aV kamraterna. Här visar Charles Eriksson sina bästa sidor som s.k. politiker, enligt min mening har Charles och Bruno Lago bitter på Charles Eriksson: M7/ Vi vill inte ha vildar i partiet ÖDE SHÖG Vi är mycket upprör da över det som (mmles Eriksson har gått ut med i tidningen! Social demokraternas Bruno Lago är besviken på, Charles Erikssons kritik mot partiet. Han tycker ett den är ormHärdig. För det första. så sa Charles redan i höstas att han inte skulle ta på. sig någ ra. uppdrag från och med nästa. är. därför är det ojust att gå. ut på. detta. sätt. Bruno Lego menar att kri tiken mot partigruppen för att lägga munkavle på, var andra är underlig. Enligt ho nom handlar det om att man inrättar sig efter vad majo riteten beslutar och inte går emot sin egen grupp i egna. uttalanden. En vilde _ Åsikter. det får man tö ra fram i partignippen. se den håller vi ihop. Har vi be slutat att driva en linje så. håller man den, man arbetar inte emot gruppen. uten läg ger ner sin röst. 'Ichaer inte som majoriteten så. tiger jag. Annars är jag en vilde! Vi numberar socialdemo. krater för att de ställer upp på partiets program. Ni har fått kritik för att er politik inte kan skiljas från de borgerligas? Det är att beklaga. men vi har inte tagit på. oss upp giften att driva. en opposi tionspolitlk. utan i stället att arbeta. med veridighetsnära frågor. Men om 'väljarna inte vet vilken politik ni står för, hur ska. de då. veta. vad de ska. rösta på? Vi talar om. vilka sak frågor vi ska driva inför var ie val. Men ni har gått bakåt un der de senaste valen? Det är tydligen inte po pulärt att driva. realpolitiska frågor. Det drar vi lärdom av_ Vi ska uppenbarligen gå. ut och lova.. guld och gröna. skogar. säger Bruno Lago syrligt. Nu kanske vi ska ställa. in oss på att driva en 1 helt annan politik. __ Hur kommer denna se ut? Det ska vi Visa. i tram tiden. Charles Eriksson menar att man inte borde höjs arvo dena med 10.? procent och att det är ett hån mot de grupper i samhället som kommer att drabbas av er hetslöshet eftersom kom munen måste spara 1 sin bud get? Ge kompensation _ Vi måste se till att ge po litikerns. sine arvoden så. att vi. får kompensation för att vi tar ledigt från våra. arbeten. Höjningen har ingenting att güra med kommunens hud get. 10,7 procent är inte myc ket pengar. Nu när socialdemokrater na inte längre har rätt till några andre vice ordföran deposter. eftersom de avsagt .sig dem då. de inte fick igen om semmantrådeservodena., så. har de därmed inte något oppositionsråd. Törs inte _ De borgerliga törs tyd ligen inte ha några. opposi tionstöreträdare, menar Bruno Lago ooh syftar på. att de godth att socialdemo kraterna avsatte' sig posta ma. som andre vice ordförande. De vill uppenbarligen inte att ' vi ska. vara. med och diskute ra. politiken. ULRle UUSITALO Sture Ivarsson ett gemensamt, det år att alltid klaga på personer, och inte minst inom Socialdemokraterna, han har strävat efter att få vara den som vet bäst i samhället. vad jag kan minnas hade Charles aldrig några förslag som var till gagn för kommunens invånare. Hade Charles fått som han ville, skulle han i varje fråga talat för sina ideer, i negativt syfte mot partivånnerna. När det berodde på röstminskningen för partiet, nämndes det aldrig på utflyttningen från kommunen som mest drabbade det Socialdemokratiska partiet Jag har många gånger funderat över vilken uppväxt Charles Eriksson, Irma Karlsson och Sture Ivarsson har haft eftersom de till varje pris varit motståndare till ” demokratiska ” formeri föreningslivet, och politiken, utan levde på att vara den som ville gå sina egna vågar. Det har visat sig under 2000talet, splittring blev resultatet. Nu har Charles fått sitt ” Eget ” parti , till vad nytta !! ?? år 2012 *Välkänd sprdñliämnár ” \ ' ?Talliietmgggägem mmw.mumr hum II. hmmm ur och Vi såg våra uppdrag som politiker, att bygga ett samhälle med trygghet för alla åldrar, och service för invånarna. Tyvärr har jag fått uppleva att en s.k. partivän (dam) och en Centerpartist (dam) nedrustat äldrevården, och att KD:s parti ivrar för att alla äldre ska bo kvar i sina hem, där bästa vännen är väggarnas tystnad. Gemenskap även på äldre dar är också en rättighet efter ett strävsamt liv.. När nya E24an skulle byggas kom problemet upp med bron för trafiken till Boet och Tranås som Vägförvaltningen Ville riva, och ny anslutning till rondellen Vid OK, dessutom kunde VV tänka sig ytterligare en bro som skulle ansluta till Mark och ut Vid Orrnäs., allt för att få bort den tyngre trafiken från skogsbygden. Men när förslaget kom blev det stora protester från befolkningen som Ville ha bron kvar in till samhället.. Politikerna fick därför backa om nya sträckningar, och lyssna på invånarna.. Som jag ser det i dag, var det säkert bäst som det blev, den lilla tyngre trafiken som finns i dag kan inte Vålla några problem för samhället, då det finns andra sätt att aVleda trafiken ut till de stora Vägarna. Bruno 2012 Det var Vid detta möte Betty Malmberg försökte profilera sig, hon var även på moderaternas lista som riksdagsledamot, hon hade varit hos en frireligiös församling för att fiska röster. Hon lovade att hennes parti skulle verka för att kommunen skulle skjutsa barn från Ödeshög till Boet för att skolan skulle vara kvar, det bleV bara en dröm för Betty som jag kan se i dag, är 2012.. Kommentar till Harry Pharmanssons artikel Harry Pharmansson var en aktiv centerpartist och bl.a. aktiv som ordf. i den sociala nämnden, arbetade mycket för att de äldre och sjuka skulle få en trygg tillvaro inom vården. Tyvärr fick Harry efterträdare som endast tänkte på sparbeting i stället för trygghet, delar av det som byggts upp inom det sociala har undan för undan rasera, det som skulle vara ”Kortis” för eftervård har tagits bort, personaltätheten inom vården har minskats, ett särskilt boende för äldre har lagts ned, och ska byggas om till barnomsorgen, jag vill påstå att framförhållningen inom äldreomsorgen återspeglas av att politikerna ivrar för att de äldre ska bo hemma med viss hemhjälp, men för övrigt endast ha väggarna att samtala med. Den trygghet som var planerad för äldre har tyvärr raserats. Detta var vad varken Harry eller j ag hade arbetat för i kommunen. Lantbrukarna utefter banvallen till Hästholmen har överlevt utan banvallen som till allas glädje blev ”Cykelväg”. Hur skulle det blivit med alla cyklister på riks vägen 50, om de fått trängas när vägen byggdes om, det har hänt allt för många olyckor på 50 lappen ändå. Det var bra att CarlGöran och övriga politiker lyssnade på invånarna, som i många andra frågor. Läs i artikels som finns med, det var endast Christer Orrenius som sade att han klarar sig utan den jorden, övriga bönder tänkte endast på sig själva. Det var åren runt 1990talet som de största bekymren med genomfartstrafiken vållade många oroliga invånare bekymmer, det var påfarten från J ärnstad, Hejla Backe med flera trafikfällor som vållade många olyckor och skadade. Många av dessa problem åtgärdades innan nya motorvägen blev färdigbyggd. Men delar av den tyngre trafiken fortsatte från Vida Vättern till påfarten vid rondellen vid OK. Fula: EVEM Films! . vid E 4 med parribrodem fran Odes _ De! har arju :rmf " i ' GeargA _ _ fack hdg.BmhdLngo. _' . .j . j, _ Den planerade förbifarten genom Fabriksvägen från Hallins till Orrnäs byggs år 2012, och skall även användas som förbifart för motorvägen om det har hänt olyckor mm. adjan sin Gears Anddåsson: ”Görnågot åt korsningarna' Några stolpar inför talet den 6 juni 2009, på torget Ödeshög Personlig presentation. När jag blev tillfrågad om jag ville hålla talet den 6 juni blevjag först tveksam, då ämnet skulle vara kommunernas sammanslagning för 40 år sedan, men sedan tänkte jag igenom det hela och fick för mig att jag skulle gå lite längre tillbaka i tiden, då vi skulle samlas på torget här. Därför vill jag först påminna alla om att på denna plats hade Ödeshögs tidigare kommun och municipalsamhälle sina första kontor i mangårdsbyggnaden till Gatugården, Där CarlAugust verkade som kommunens starke man. Och nu är det här i Centrumhuset. Ödeshögs första samlade kommunkontor kom till när brandkåren behövde nya lokaler, då fick de plats på var sin våning. ( det är huset musikskolan finns i dag. Dåvarande kommuner Alvastra och Ödeshög hade i bölj an På 1950talet ca. 10 500 invånare, varav ca 7300 bara i Ödeshögs kommun varav ca 2 000 personer bodde i Ödeshögs samhälle, av dessa siffror förstår Ni säkert vilka strukturförändringar kommunen har genomgått, eftersom invånarantalet i dag är ca. 5300 personer. På 1940 och 50talet blomstrade träindustrin med möbelfabriker och sågverk, konfektionsindustrin, samt Ödeshögs gjuteri och mekaniska verkstad där många som friställdes inom lantbruket fick jobb, men tyvärr blev generationsskiften inom företagen inte vad man väntat sig, Ödeshögs största Metallföretag uppköptes av ett Göteborgsföretag och tillverkningen av ” Transportbanor ” flyttades dit. Flyttningen av delar till SAAB:s flygplanstillverkning kom till Ödeshög på 60talet för att stanna ett tiotal år, då tillverkningen återgick till Linköping. Däremot har Hallins verkstäder liksom Wahlqvists verkstäder utvecklats i Ödeshög, även tryckeriföretaget ” Danagårds” har utvecklats, Ödeshögs Mekaniska är även ett företag som utvecklats, samt Vätternpotatis som numera heter Flenstedt ,jag nämner bara ett litet känt antal. När det sedan gäller Lantbruken inom kommunen har dessa genomgått stora rationaliseringar där personaltätheten har minskat kraftigt , varför avflyttningen varit mycket stor. Jag ska passa på att berätta ett minne från min ungdom som jag aldrig glömmer. Varje tisdag var stor torgdag för alla inte minst bönderna som kom med häst och vagn från hela omlandet, st. Åby, Heda, Rök och Västra Tollstad, m. fl. platser. Varje köpman hade eget stall för att ställa hästen, det fanns inte mindre än 5 ställen, sedermera gick köpmännen och byggde ett nytt, som sedan blev bilhall ( Berglöv sålde Fiat bilar bl.a.), numera är det några företag som finns där. Som Ni förstår kände bönderna en viss frihet på torgdagen, det var deras helgdag på något sätt, samtidigt som de gjorde upp sina affärer. Då de tog sig några ” några klunkar ur flaskan ”, om de då blev allt för runda under fötterna, satte kamraterna upp dem på kuskbocken , hästarna var så vana vart de skulle springa så de sprang hem, och då nyktrade bonden till när han var hemma. Det var lite historia före kommunsammanslagningen som alltid är roligt att minnas. Som Ni förstår var det många turer innan det var dags för att bilda en kommun, först kom frågan, vad skulle kommunen heta, Alvastra, Lysing eller Ödeshög, det var många turer om den frågan, men som Ni vet heter kommunen Ödeshög, för där fanns ju redan en större tätort som hette Ödeshögs samhälle, och hette på den tiden Municipalsamhälle, med närmare 2000 invånare. Alvastra hade sin lilla förvaltning i Svanshals skola, Ödeshög hade sin förvaltning på andra våningen i den tidigare brandstationen som numera är musikskola. Eftersom Ödeshögs kommun även innefattade Stora Åby socken, hade behovet av bättre boende för äldre ombesörj ts. Genom att ålderdomshemmen Rosenlund och Vårdsäter ersattes med nybyggda Solgården. Därefter renoverades f.d. Vårdsäters ålderdomshem till kommunkontor som fr. 0. m i år överges för att flytta in på översta våningen här bredvid. Som jag minns har de 40 åren varit intressanta för utveckling och avveckling och sammanslagning av olika verksamheter inte minst inom utbildning, vård och omsorg har byggts ut till hög standard .En sak som jag inte varit belåten med har varit näringslivets utveckling (jag menar affärsverksamheten som kommunen inte lyckats med lokaliseringen. Eller kan det vara så att vi kommuninvånare ( sedan det blev varje mans egendom att ha bil, verkar det vara mest intressant att åka till staden och handla. ) Industrins upp och nedgång kan sammanfattas till att nämna Husqvarna motorcyklar som tillverkades i Ödeshög och sysselsatt ca. 150 personer, efter ett 10tal år i Ödeshög flyttades den tillverkningen. Enligt CarlGöran Larsson var det den värsta katastrof som han upplevt som kommunalråd Företaget ersatte tillverkningen med åkbara gräsklippare, som sysselsätter ca. 20talet personeri dag. 1990 drabbades företaget av en storbrand som kostade ca. 100 miljoner att ersätta. Efter en tvist som varat i 15 år om inplantering av kräftor i sjön och dammluckorna i Visj ön, som en gång byggdes för att reglera vattnet till ” Kraftstationen ” i Orrnäs, som hade lagts ned för flera år sedan. Ägaren till markområdet Elis Borg hade 1986 tröttnat på att inte villkoren upphävts, så han bestämde sig för att tömma sjön helt, vilket blev stor uppståndelse. År 1991 hoppar Ösjö partiets grundare Sture Ivarsson av det politiska livet i Ödeshög, han startade partiet med anledning av missnöj et av de övriga partierna i kommunen. Ösjö partiet med Sture Ivarsson var ofta på kollisionskurs mot övriga partiers förslag och idéer, men en av Stures idéer var starten av ” Sillunchen ” som tidigare avätits här på torget. . E4an som tidigare gick genom Ödeshögs samhälle var en tillgång trots trängseln. Resultatet av alla nedlagda rastställen och bensinstationer när E4an flyttades blev tillkomsten att OK:s bensinstation och raststället Dinners byggdes, samt att Rasta med PREM bensinstation utvecklades till stora tank och rastställen. När E4an flyttades gjordes försök att bygga ett varuhus i anslutningen till avfarten, vilket blev misslyckat , trots flera försök, lokalerna står i dag tomma och väntar på att en industri ska etablera Sig. Ja det var lite om vår lilla kommun från dåtid till nu tid, jag vill att vi utbringar ett fyrfaldigt leve för vår kommun och dess invånare. Jag hade tänkt avsluta mina minnen redan år 2010, men händelseutvecklingen har gjort att jag rotat ytterligare bland mina minnen, och utvecklingen i vårt lilla Ödeshög .Det har gjort ont i min skäl när det gäller den sociala nedrustningen som skett i kommunen . Jag trodde inte att politikernai Ödeshög, efter min generation! Skulle arbeta för återgång till 1800talets äldrevård, då de äldre fick fara runt och bo hos sina barn, eller i livets slutskedet fick komma till hemmet för långtidssjuka. Men mina och CarlGöran Larssons anteckningar får sätta punkt för för det som vi fått förmånen uppleva. Bruno Lagoi mars år2013 KarlGöran Larssons minnesanteckningar som jag delvis använt som underlag. 1967 fick vi kontrakt med bensinbolaget Gulfsom vilIe bygga en anläggning med mack och restaurang vid Hejla. Dock fick vägverket tips om det och var snabba att sätta anslutningsförbud för vägarna till Heda och Renstad. Men Sven Gideskog och jag begärde att få träffa landshövdingen Per Eckerberg och vägdirektör Anders Högberg. Det fick vi men de var inte särskilt positiva till objektet, men till sist gav de med sig. Eckerberg sa "Jag är inte så positiv ti1l sådana här pommes frites osande anläggningar men okej ni får bygga ". I samband med den byggnationen behövdes vatten och avlopp till Hejla, det kostade 900 000 kr varav Gulfåtog sig att stå för 600 000 kr. i och med detta löstes även vattenfrågan iHeda och Rök med omnejd. Det byggdes även några villor i Hejla till de som jobbade på macken och de är bebodda än idag. Idag finns Ödeshögs enda landsbyggdsaffär i Hejla. Risken hade varit stor att varken Porten eller Rasta hade kommit till Ödeshög när E4 an byggdes, om Q8 inte tidigare varit etablerade i kommunen. 196970 blev det sammanläggning av Ödeshög och Alvastra kommun. Namnfrågan på den nya kommunen var uppe till diskussion och förslagen var Ödeshög, Alvastra samt Lysing. Ödeshög fick majoritet och blev namnet på kommunen. Jag fortsatte inom kommunpolitiken som ledamot i fullmäktige, kommunstyrelsen och fick även börja som vice ordförande i byggnadsnämnden under Halvar Anderssons ledning. Efter ett par år blev jag ordförande I byggnadsnämnden. Sven Gideskog var ordförande i den nya kommunstyrelsen så vårt samarbete fortsatte. Det var stor efterfrågan på villor och hyreslägenheter på kommunens orter. Mycket beroende på omläggningen inom lantbruket som innebar större och bättre maskiner vilket gjorde att antalet personer som behövdes för arbetet minskade. Som väl var ökade samtidigt behovet av arbetskraft inom industrin. Mark som tidigare hade köpts in av kommunen Ödeshögs Södergård, Skattegården, Gatugården och även senare inköpta Pilgården, Åby Norrgård samt Skrapegården kom att användas till nya byggnader. Enligt ett bostadsbyggnadsprogram 197178 behövdes det byggas 380 bostäder, av dessa var 149 hyreslägenheter och 231 villor. Så det blev ett högt tempo gällande framtagning av byggnadsplaner samt vatten och avloppsplaner till bostäder och industrier. Men vi klarade I stort sett bostadsbyggnadsprogrammet 197178. Sen mattades det av något på byggnationen av villor och hyresbostäder under en tioårs period. Den kraftiga byggnationen hade en positiv inverkan på folkmängden, 1974 var det 583S innevånare och 1981 hade det ökat till över 6200 innevånare. Hösten 1979 hettade till ordentligt. Kommunstyrelsens ordförande Sven Gideskog avsade sig uppdraget som ordförande den 31/12 1979 och jag blev tillfrågad om jag ville efterträda honom. Jag fick kort betänketid så jag hann inte tänka mig för ordentligt utan svarade genastja. Kommunens företag Ödeshögsverken Ett gammalt bra företag som gått upp och ned och haft många utvecklingsformer under åren. Började i Ödeshögs gjuteri där Lundells AB idag driver en bilverkstad. I mitten av 1950 talet gledjag in i kommunpolitiken i dåvarande Alvastra kommun som bestod av socknarna Västra Tollstad, Heda, Rök, Svanshalls och Trehörna, som fullmäktigeledamot och vice ordförande i byggnadsnämnden, Polisman Gideon Bolling var ordförande i byggnadsnämnden, då jag fick en bra skola. Han lämnade ordförandeskapet efter ett par år och jag blev då ordförande i byggnadsnämnden. Det saknades båda mark och bostäder iHästholmen och Trehörna så det gällde att få fram mark och upprätta byggnadsplaner på båda orterna. Sven Gideskog som var kommunstyrelsens ordförande och jag jobbade för att få fram nya arbetstillfällen. I Forsby startade Kalle Lundell en anläggning för hantering av potatis som numera heter F lenstedt. IHeda startades en såganläggning som senare blev en mekanisk verkstad. Wahlqvist Började sin verksamhet i Hästholmens gjuteri 1972 i hyrda lokaler med sex anställda. Wahlqvist utvecklades och byggde en egen lokal på Backasands industriområde 1977. Wahlqvist växte och behövde ytterligare lokaler, i januari 1984 löste de problemet genom att köpa Ödeshögsverken. Hallin s 1964 flyttade Ola Hallin företaget från Stockholm till Ödeshög. 1976 såldes Hallin till Incentive gruppen. 10 år senare köpte bröderna Bengt och Bernt Hallin tillbaka företaget till familjen. Produktionen har varit och är den samma i dag, rostfritt för storkök och livsmedelsindustri. Hallin är ett fint företag vars tillverkning har ökat. Huskvarna Flyttade sin tillverkning av armemotorcyklar till Ödeshög 1969, tillverkningen övergick senare till vanliga motorcyklar, crossmaskiner och tävlingsmaskiner. 1987 överläts tillverkningen till ett företag iAskersund. Huskvarna har gått över mer och mer till tillverkning av gräsklippare och speciellt till fina åkgräsklippare, motorsågar samt röjsågar. 1982 köpte Huskvarna A8 Fastigheten Hejaren 4 för 2,1 miljoner kronor av kommunen. I avtalet fanns ett tillägg som sade att bolaget tvingas böta om inte minst 160 anställda fanns Iverksamhet 1983. Böterna innebar 10000 kr för varje person under 160 stycken. Bolaget klarade avtalet med glans. Avtalet förhandlades med VD LeifJohansson nuvarande VD för Volvo. SAAB Kom till Ödeshög 1964 med i huvudsak militär produktion. När Viggen skulle upphöra under 1980 talet var många oroliga för framtiden, men den militära produktionen byttes successivt ut mot civil produktion genom tillverkning av delar till passagerarplanet SF340. SAAB hade stora krav på lokalerna men kommunen fick bra hyra. SAAB lämnade lokalerna i Ödeshög och Mekaniska i Heda som hade behov av större lokaler köpte dem 2002 och har full verksamhet där. AB Danagårds Grafiska tryckeri Företaget såg dagens ljus i samma fastighet som polisstationen, där de båda grundarna plus en anställd började trycka och så småningom också binda trycksaker. Företaget växte snabbt och flyttade till en gammal bilhandelslokal som sedan har byggts till i flera omgångar. De har ett 60tal anställda. Ödeshögs möbelkompani Låg tidigare där Solgården och Atriumgården finns idag. Företaget startades av Halvar Andersson, OlofFridlund och Wahlströms. Flyttade till en ny plats där det tidigare låg ett sågverk, har numera fina lokaler. Tillverkar fina kvalitetsvaror. Tvätten Tvätten i Ödeshög har under åren utvecklats, var tidigare FFV Förenade Fabriksverken,landstingets och försvarets tvätteri. Genom duktiga ägares ledarskap har maskinparken utvecklats till en hög standard och kapacitet som givit många kvinnor jobb. Berg och Falk 1963 startades Berg och Falk Befab av Bernt Berg och Sven Falk i Sunneryd. Började med en jordbrukstraktor Nuñ'ield med frontskopa köpt av Calle Berglöf. Har utvecklats med verksamheter i Rinna, Mjölby och Linköping samt med jobb utanför lånet. Byggnationer inom kommunen En ny låkarstation byggdes 1974. Den byggdes sedan till och om 1987 och hingerar bra. 198283 byggdes LeBris varuhus på Backasand av Lennart Karlsson och Brivo Törner därav namnet LeBri. En djårv satsning med stor variation och många försåljningsobjekt, Står för närvarande tomt men det finns intressenter. På området finns intressanta objekt som Rasta, Wahlqvist, Kyrkljus, Skattegårdens handelshus och även nya objekt. Nytt centrum byggdes 198687 med nya lokaler för bibliotek, folktandvård (som har flyttat till vårdcentralen), samlingssal, livsmedelshall, systembolag, vånthall, busshållplats samt upprustning av Hotell och Café. 1989 byggdes Atriumgården och servicelägenheter. Jobbade sista åren med den nya trafikplatsen där R50 ansluts till E4an och området vid östgötaporten. Det har varit intressant och lärorikt att arbeta i kommunen. Man har till väldigt stor del fått samarbeta med trevliga och positiva människor i nära 40 ar. Jag slutade den 31 december 1993. På 1940talet fick alla invånare ransonerings kort för olika varuinköp. Det kunde vara livsmedel av olika sorter. AnneMaries pappa hade sparat en liten portfölj med ransoneringskort, som jag kopierat, som synes fick butiken klippa för varje inköp.. kortet var utställt på AnneMaries farmor. En annan händelse skedd på1950talet, det fanns något som hette ” Motbok ” för inköp på Systembolaget, som det hette på den tiden. Jag har kopierat den bok jag hade för bevarande av minnen Farfar Viktor på torgtur medelst cykel storgatan vid konsum Parken med skolan i bakgrunden kyrkbacken mot torget Ridströms ambulerande leksaksstånd (bilderna i boken är antingen egna eller hämtade från hemby gdsboken) lite bilder på mig från åren som flytt Året är 1976 198 70 år Firar de 60 åren 80 år 90 år