Den gamla sockenstugan

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

i i? 52 23 ' en. Den gamla sockenstugan i Ödes hög ligger där och ruvar i höst mörkret. De tomma, blanka föns terrutorna speglar gatubelysningen. Den liknar ett hem där barnen flu git ut. Då tystnar sängen och skratten, allt blir så ödsligt. Visser ligen har dess exteriör snyggats upp just nu, men det t'öränd 'ar in te den mycket 'att berätta från flydde dar. Det gamla huset är bland de absolut äldsta i samhället. sägner nn gällande att det fanns redan på 1600talet, antingen som s, k. inunkhárbärge eller uppfört av Per Brahe. Sockenstugnn var säkerligen det första l'attighuset i Ödeshög, möj ligen från början av 1700talet. Köpman Carl August Gustafsson berättar att i nedre avdelningen fanns två rum. Med tanke på den kyla som än i måste de gamlai'blivit 'för störda av reumatism. De kallades *ätt och slätt förihjonen. Sköters Dina Segerberg hade 12:00 i golvet kan saken. Liksom alla åldringar har Cl>l\3§i)/Xéärtll\i DEN å) NEW ;intimIR att ia. seekenstuågan dag strömmar från ' kvartalet jämte havre och råg N51 i gan lyx var det sannerligen inte ' Det var dåligt ställt med hygienen. Den under den gamla goda tiden. i kallade ”svinavallen” låg i an slutning till sockenstugan och svin en var väl någon sorts renhåll ningshjon. Andra tider stundade och socken stugan gick under namnet “Bier hallen". Ilr Gustafsson berättar, att niir det regnadefkunde man tydligt läsa det namnet ovanför dörren. Här tömde de gamla Ösjöborna mången ölsejdel och kanske ännu starkare varor. Det existerade inte tiden! I'lästarna rattfylleri på den \ 4 .m .. brukade hitta .hem själva nar der as herre var lite på lyran. Övre våningen var sliollokal från 1842 till ett stycke in på 1900talet, lt' I'ör folkskolan. senare [ör rnteskol \ :in och sist för' smäskolen. Dessut Familjcnodscr Däds fal! I en fildqu av till år avled pil tisda gen I'. lanthrukzarMi Henrik Anders son, Heda. Han var [född i Kila sne ken, Sörmland, och kom till Heda 1920. Han innehade anställning som jordbruksarlietare på olika gårdar, .Jettingstad Gârd'i 13 och i Sik i 14 år, Under några år arrende .På senare var han bosatt i Rosenliill, sedan 'Sol tillkomst vistats därstädes. bl. a. rade han Jettingstad Nor *gård Isliergo, Hede, men har '° 'dens Närmast sörjande iir maka! barn och barnbarn. 'ett om hade konfirmanderna läsning där. Om man drömmer sig tillbaka tycker man sig se en ändlös rad av ungdom som under klockringning vandrat den korta sträckan till sin nattvardsgång. En tid var nedre avdelning,r före det hade sitt första sockenstugans brandstation och Baekasands snickeriverkstad möbellager där. 1940 drog kristidsnämnden in där med kort på allt vi behövde köpa. Den pustade klipptes Det var särskilt knepigt med kaffe och socker. Så en 'natt hade tjuvar rökiga kaminen i ena änden och värmde medan det och klistrades kuponger. brutit sig in och stulit. De försvann tyst gonsin sett dom mer. i och stilla och ingen har nâ Kom så den dag då sockenstugan upphöjdes till församlingshem. Det är 1951 och glädjen var stor fastän utrymmet var litet. var , Invig ningen förrättades av kontrakts prosten David Myrgârd, Vadstena. Ett nytt skede började. Vikarieran de komministern Bertil Nyman to lade över Jesu ord "Jag har kom mit för :att tända en eld på jorden". Tänk vi hade [att ett församlings hem! Vi slapp att släpa porslinet i en korgsäng ned till skolan och upp För alla trappor. Här började nu sömlagsslmla, scouter, kunl'ii' mander, kyrkokör, kommunnlgulun har, kyrkobröer och kyrkans vana att ryinn'let. ner tålmodigt samsas om ni. .lbland hade. man J'enitnn minuter på sig att vädra, städa och duka. Och se det gick även om det var med ett nödrnp Diir har druc rkits mycket kaffe i detta hus. Man har frusit intill de tjocka väggarna fastän rummet varit glödhett! Ingen vet Vilka öden som väntar sockenstugan. Vi som varit med de sistn tjugofem'ären älskar det gain ”Tid som har gått fås ej åter, minnet är la huset. Det står i en sång allt vi har kvar”. Soekenstugan är minne som förpliktar, liksom även alla deras som en gång var med där, men nu vilar utanför på kyrkogården. ”De alla gått utan namn försvunnit och förglölns. När de i jordens trogna famn av sina kära gömts". K. 11.