Ellen Key

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

Jag vill ha ett lågt, vitt hus, sade Ellen Key, vår vid si dan av August Strindberg och Selma Lagerlöf inter nationellt mest kända och lästa författare. Så kom Strand vid Vättern till. Ellen Key har ju skrivit om bl.a. ”Skönhet i hemmen”, och det är förstås frestande att anställa intressanta jäm förelser på plats. Det gör Hans Krook här som avslut ning på sin serie om kända kvinnors och mäns hus. Det blir mycket sagt om smak, arv, enkelhet och trasmattor Porträttet av Ellen Key målades 1891 av Richard Bergh. Då var Ellen Key i 40 årsäldern. har haft en dj up gående betydelse för henne: barndomshemmet Sundsholm, herrgården 23 kilometer söder om Västervik, invid den lilla sjön Maren, och Strand. Minnesin trycken från uppväxtåren på Sunds holm följde henne livet igenom, och det är en ganska ljus bild hon förmed lar därifrån. Själva Sundsholm är en ganska liten och anspråkslös byggnad, men med ett mycket vackert läge _ fram för allt gör den ett enkelt intryck jämfört med de magnifika ställen i omgivningen där släktingar på mö demot huserade. Men stället innehöll I Ellen Keys liv finns två hem som Foto: Georg Oddner Hon såg sk"nheten 1 trasmattan TEXTzHANS KROOK FOTO: SVANTE SJÖSTEDT ett stort biblioteksrum, fyllt med arbeten av världslitteraturens stora namn, men också teologi, ñlösofi och historia. Redan tidigt började Ellen Key läsa med stor flit och energi, och detta uppmuntrades också av föräld rarna. Det var i hemmet som hon kunde lägga grunden till sin bildning. Själv har Ellen Key gång på gång påpekat hur lycklig hennes barndom var, men i hennes minnesbok Över fadern, ”Minnen av och om Emil Key”, som kom ut 1917, framskym tar en delvis annan bild av verklighe ten. Inte minst Mia LecheLöfgren har i sin biografi över Ellen Key framhållit föräldrarnas sins emellan 55 för allehanda ting. Det stora köket är målat i mjuka, gråblå färger och mrett med speczella hyllor och skåp sällsynt goda relation ”de älskade varandra så högt att de ej tyckas ha haft mycket ömhet att avvara åt barnen”, och behandlingen av barnen var sträng ”för att icke säga hård”. Barnen bodde gossarna alltid och flickorna tidvis i en flygel utom syn och hörhåll för direkt föräld rauppsikt, och deras vård var över lärnnad åt lejda händer. arald Schiller skrev 1932 H”Från Sundsholrn till Casa Collina”, och där berättar han att av flickorna fordrade fadern hu vudsakligen att de skulle hålla sig undan ”pojkarna gav han sig i alla fall tid att aga”. Aldste och yngste brodern gick till sjöss och återkom aldrig, och mellansonen bröt med fadern. Men trots dessa märkliga förhållanden ägnades ändå en bety dande omsorg åt barnens uppfostran 56 i form av guvernanter och informato rer av olika slag. För Ellen Key själv framstår alltså ändå barndomen som en lycklig tid, så konstigt detta än kan förefalla; det hon prisar högst är emellertid hem met, den lilla skönt belägna herr gårdsbyggnaden. Trots att fadern vid sidan av sin politiska gärning energiskt strävade efter att driva sin gård i enlighet med moderna metoder var han föga fram gångsrik som jordbrukare, och det slutade med att han tvingades sälja gården. Den tidigare godsägaren och riksdagsmannen fick börja ett nytt liv som postmästare i Helsingborg inte som landshövding som man _hade väntat. Det förtjänar påpekas att en postmästare den gången innehade en betydligt högre status än ett sekel 'längre fram men visst hade en landshövding avsevärt högre rang. Sedan Ellen Key hade lagt grun den till sin berömmelse som förfat tarinna av en rad böcker och en flitig verksamhet som föreläsare, följde en period av utlandsvistelser åren 1903 09, då hon var i femtioårsåldern. Vid sidan av August Strindberg och Sel ma Lagerlöf är hon vår internationellt mest kända och lästa författare, och hennes arbeten översattes till många språk. Detta gav så goda inkomster att hon kunde börja se fram emot att bygga sig ett eget hem. ”Barnets århundrade” hade 1926, när hon dog, enbart i Tyskland kommit ut i 36 upplagor! on har sj älv i en tidskriftsarti H kel berättat om hur hon pla nerade sitt framtida boende. Hon tänkte först återköpa Sunds holm, men därav blev intet. Hon kastade då blickarna mot Sydsverige, gärna Båstad eller på Kullen, som hon ansåg höra till vårt lands skönas te trakter. Men två omständigheter talade emot dessa förslag: tomtpri serna och turistströmmen. Då vände hon sig till en plats som hon kände ingående, nämligen Om berg, där hon tidigare hade företagit vandringar. Hon hade där inte bara fäst sig vid naturens skönhet utan också den friska luften och terräng ens stora linjer. ”Med bävan ansökte jag hösten 1909 hos den dåvarande regeringen”, skriver hon, ” att få arrendera ett tunnland på södra delen av Mobergs kronopark”. Hon gjorde detta fullt beredd på avslag, men till hennes överraskning beviljades ar rendet på trettio år. Våren 1910 började arbetet, och om hur det gick till fattar hon sig ytterst kort: ”Tack vare mina ypperli ga hj älpare arkitekt, företagare, byggmästare, med flera kunde jag i december inflytta i det då halvfärdiga hemmet.” Detta är sannerligen en summarisk beskrivning, som knap past heller skvallrar om något större intresse för i varje fall denna fas av detta dock stora och viktiga företag. Emellertid är det känt att Ellens yngre syster Heddas make, arkitekt Yngve Rasmussen, verksam i Göteborg, var den'som utförde ritningarna till hu Den vackra kolteckningen av Ellen Key är gjord av Hanna Pauli, som var en nära vän och beundrare till Ellen Key. Matsalsmö beln tillverkades av en lokal snickare i en enkel och funktionell form. Ellen Key beundrade Goethe, hon såg honom som den främste förkunnaren av livstrons religion. I sovrummets gula, varma miljö, ovanpå den vackra chiffonjén, vilar en gipsavgjutning av Goethes högerhand. På väggen hänger ett porträtt av honom. set. Hos Mia LecheLöfgren heter det att Rasmussen fungerade som biträ dande arkitekt; detta skulle väl inne bära att Ellen Key själv påtagit sig huvudansvaret för husets formgiv ning. Men mot detta talar hennes egna ord att hon inte hade givit andra riktlinjer än ”att hon ville ha ett lågt, Vitt hus föräldrahemmet hade då föresvävat henne innehållande åt minstone ett par stora rum, där hon kunde trava på gångmattoma” , så skriver Mary T. Nathorst i en liten skrift, utgiven av Ellen Keysällska pet 1984. byggnad i den jugendstil som hon ivrigt kämpade för. Den är sinn rikt infogad i terrängen, delvis rent av på ett fantasieggande sätt, där den ligger mitt i den branta sluttningen ner mot Vättern, inte olikt en kokett sidennäsduk nedstucken i bröstfick an på en kavaj. Det är svårt att frigöra sig från den hädiska funderingen över hur fröken Key, trind som hon var, kunde ta sig ner och framför allt upp för den tvära sluttningen. Men i Ivarje fall blev det en vacker 58 varje fall måste betonas att såväl läget som själva husets 'utformning har tillkommit med hänsyn till estetiska synpunkter. På den punkten har hon själv anställt betraktelser i en tid skriftsartikel: ”Att i intet avseende ändra naturens egenart, men överallt betona dess säregna skönhet har varit den ledande tanken vid anläggan det.” Men naturligtvis är det i första hand interiören som bär Ellen Keys prägel. Besökaren kanske häpnar en smula till en början man kan näm ligen knappast påstå att det är något särskilt vackert hem som författar innan till ”Skönhet för alla” vars första kapitel bär rubriken ”Skönhet i hemmen” har skapat åt sig själv. Ronny Ambjörnsson skriver på ett ställe: ”Det kan i dag vara svårt att alltid följa Ellen Keys tankegångar. En svårighet är blandningen av stort och smått. Heminredningsråd varvas med profetiska Visioner” på något sätt skulle detta också kunna gälla interiören på Strand. Men det för henne själv viktigaste kriteriet för vad som borde finnas i detta hem var att hon ville ha sina minnen omkring sig därav den något disparata prägel som utmärker inredningsdetaljerna i detta hem. principer är de äldre stoppade soffor och fåtölj er som dominerar det stora ”allrummet” i bottenvånin g en, men de, liksom också de mattor som finns där, utgör arvegods från barndomshemmet, och därför var de Idet närmaste emot hennes egna henne kära. Det som hon själv har \ anskaffat präglas av en spartansk enkelhet, det är funktionen som gäl ler, inte hur de ser ut. Korgstolar, bord och bokhyllor präglas sannerligen inte av någon fåfänga. I matsalen ligger det trasmattor på golvet. Detta var på den tiden, då detta hem inreddes, en lika djärv som originell idé, eftersom trasmattor den gången snarast betraktades som nå got tarvligt. Man kan säga att Ellen Key hade kuraget att se skönheten hos dem. Till inventarierna i hemmet måste också räknas fröken Malin Blomster berg, Ellen Keys och husets allti allo, som svårt deprimerad kastade sig nedför en klippa i Vättern och drunk nade. Hennes husmor, världsberömd människokännare, hade inte märkt något omen i denna riktning, egen domligt nog. Det förefaller vara tänk bart att Ellen Key på flera områden snarare var teoretiker, detta bland annat som estet och psykolog. llen Key, såväl personen som E hennes insats, har varit myck et omstridd. C. D. af Wirsén karakteriserade henne som narrakti g, överspänd, rent av dum, och han skriver: ”Det finns patentfjollor som inbilla sig att sitta inne med all världens vishet, medan de leva på ett uppkok från Nietzsche, Ibsen och Almquist. Hennes tal är ett tomt ordsvall.” Och Strindberg beskyllde henne för dryckenskap, att vara les bisk och förlöjligade till och med hennes utseende. Men lika ofta fick hon heta ”sierskan på Strand”, och det var mest i den formen som hennes anseende spreds över världen. Ofta prisas Strand, såväl dess exte riör som interiör, för sin skönhet. Jag skulle hellre vilja säga att exteriören förvisso är vacker, medan interiören snarast är att beteckna som intres sant. E dama ar solar och välkomnande grzn 59