Jämförelse

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

2a, SUEft/;WJ signer om I J k' 13. 14. V ANMÄRKNINGAR alla Ramunder inflätats. Dessutom möta vi honom i legenden (Cnattingius i Sn: Ragnhilds gilles årsbok 1937, s. 36). Nordén visar också att liksom Ramshäli dragit till sig och givit nytt liv är Ramundertradi tionen så. har också Torsklint i Ug. låtit guden Tor få en renässans med ibland samma. sägner som till skrives Ramunder (Saga och sed i Bråbygden, s. 53 ff, 73 ff; se även 5. 117 om Ramunder). Finlande_ Fsvf. II: 3:2, 5. 402, 405 f, 410 f, 414, VII: 1, sil97'7i?“*,; 536540, 545 (utslitna. skor), 547, 549551 med motiv ur nr 703 A.B.D.F.G, Danmark: DgF II,'s. 654, IV, s. 764. 13. Nordén: 8 ff med bla. uppgifter av Vallman från Linköping och L. C. Wiede (fr. Mogata szn, Ög.) samt Afz. II, 5. 124, jfr nedan not 16. 14. En jämförelse mellan Ogn Alvesprenge oclø drottning Ornma på Omberg. Birger Nerman säger att drottning Omma på Omberg är en personifileation av det stora sago lvergets naturmytiska väsen, uppkommen ur en gängse allmogeföreställning, att trollen balen då ber 'gen rylea efter sommarregn (Språkvetenskapliga Sall slenpets i Uppsala förhandlingar 19101912). jfr Schmidt (703 not 1) s. 76': om bakngnar 'vid stenar. Som ett drottning Omma närstående namn skulle en' 'vilja framhålla namnet på Starkacl Ãlndra'ngs första fästmö, ”Ogn (an) Alvesprenge”. Tillnamnet visar att laon var av alwla'let, liksom Starkad Ãlndra'ngs andra fästmö, Alvløild från Alvbelm, Ogn finnes ännu i danskans ”ogn” (fornsv. oglzrn, ngbn, isl. ofn) i betydelsen ngn och i svenska dialekter se en' i samma betydelse ordet ”omm”. Man säger ”ligga på ommen” dvs. uppe på den höga ugnen (Bohusl. Folkm. s. 76). En kontamlnation mellan ”ogn” eller ”omm” och ”åmme” i Omberg (i betydelsen dimma; fornso. mm) är i och för sig iiiE3635* ANMÄRKNINGAR intet märkvärdigt, iclee minst om drottning Omma tänkes haka i sin hakngn. ' Dä Starhad Ãlndräng en gäng for norrut Över Elivågor (= till jättarnas land) hortrövades Ogn Alvesprenge av Hergrim Halvtroll, en känd anfader inom Bolmsösläleten. Starkad Älndräng, som vi få tänlea oss boende nordväst om Göta älv, atmanade dä Hergrim till holmgäng vid den översta forsen eller fallet vid ”Eyåi”. Hergrim föll, och Ogn Alves prenge, här sammanställd med drottning Omma från Omberg, tog i sin sorg livet av sig. Men Her grim hade tidigare med henne fått en son Grim (på Bal'WW Denne Grim gifte sig med dottern tillglil'r'i" Stark.ad Ãladräng och Alvhild från Alvheim och fick med henne sonen Arngrim, fadern till Angantyr och dennes I I bröder. Denne Arngrim var emel lertid, som Nerman påpekar, gift med Hervararsa gans Ama, av Birger Nerman identifierad med drott ning ”Ama eller Omma på Omberg”. En sädan app repning i sagorna och icke minst i deras genealogi är icke ovanlig. Ogn Alvesprenge eller Ama på Om berg kan således sägas ha varit gift med både Her grim och dennes sonson Arngrim, liksom Angantyr och hans bröder enligt sagorna fälldes såväl av Star 'lead den gamle som av Hjalmar den hugstore. Var det ovannämnda ”Eyöi” läg är svårt att av göra. N erman förlägger det till ”Ödeshög” söder om Omberg och Afzelius till Edet vid Göta älv (Afz. II, 5. 124, se även 7.30 B not 3). Det är en genlelang av allt detta vi finna i långt senare sägner och vis fragment, såsom då Ramanders dotter enligt sägnen har hortrövats av jätten pä Omberg (Ridderstad II, 5. 78, lll, s. 11, jfr Vallman enl. Nordén:10) eller då det i ett visfragment, återgivet av Södersten i De Sudercopia (Diss. 1736), heter: Grims Hrani pä Ramshäll skall fara till sin jungfru pä Omberg. M 364 31* 15. 17. 18. 20. .5 ANMÄRKNJNGAR Arthur N ordên identifierar denne Grims son Hrant med Arngrim, som vi nyss säga gift med drottning Ama dvs. jangfrnn pä Omberg (Norden: 14 och i Saga och sägen i Brähygden 1928, s. 74). Att den isländska H rámnndssagan lånat namn ur Hervararo sag'ans Bolmsötragedi är välkänt. Det är därfor sa mycket intressantare att se som texten ovan (5. 232) nogsamt visat oss, att den östgötslse Ramunder i den senare folktraditionen har fatt eftertrada Grims H ram' och liksom han erhålla drottning Om ma pä Omberg till maka. Ramunder är saledes I tra ditionen under ca ett 1000tal är den tredje_ och' sista friaren till jungfrun pä Omberg, personiftlealttonen av berget självt med långt längre livslangd an vad de enskilda sägnerna kanna tillmätas. _ 15.Rn 1:139. 1”. Normaliserad stavning. Kurswde rin arna 'orda av oss. Om den i sägnen nämn a Sträbohögglsc Runa 1842: 2, s. 9 (sned bild). 17. Hel mer Olsson i Fm: 1935: 35 f (aneriidja), Runa. 1842: 1, s. 16 f, L. C. Wicde ihans _Samlmg av Folk visor (Kämpavisor) i K.. Vitt, H1st. o. Ant. Ak. (Mogata szn). 13. Nordén: 14 f. 19. Esvf. II:“2:3 s. 400 ff, VII: 1, 5. 536 ff. Orden Om ;artens skegg, som slites loss från kinden, förekommer även 1 Visan om Holger Dansk och Burman. 20. Fsvf. VII: 1, s. 537. 730 B. Starkad *. Hálfs saga från tidigast slutet av 1200talet, Gautreks saga från 1500talet. '3. En jämförelse mellan Starkad Åladreng och Starkad den gamle. Det sammanplock, som gjorts av de gamla sago berättarna, har givit Starkad och särskilt den danska Starhad den gamle en fullständigt heterogen .karak tär. För att förklara detta ha de tagit sin tillflykt än: 365 §4*