Arkeologisk utredning

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

Rapport 2011:33 Arkeologisk utredning etapp 1 Ödeshög Ryket Ödeshögs och Stora Åby socknar Ödeshögs kommun Östergötlands län Viktoria Björkhager ÖSTERGÖTLANDS MUSEUM AVDELNINGEN FÖR ARKEOLOGI Ödeshög Ryket Innehåll Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 Syfte . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 Metod och dokumentation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 Områdesbeskrivning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 Topografi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 Fomlämningsbild . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6 Resultat av kart och arkivstudier . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 Resultat av faltinventeringen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 Slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 Åtgärdsförslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 Referenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 Tekniska uppgifter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11 Bilaga 1. Åtgärdsförslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12 Bilaga 2. Beskrivning av ÖLMnummer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14 Bilaga 3. Beskrivning av objekt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 ÖSTERGÖTLANHDS MUSEUM AVDELNINGEN FOR ARKEOLOGI Box 232 a 581 02 Linköping a Tel 013 23 03 00 ' Fax 013 12 90 70 info@ostergot|andsmuseum.se ' www.ostergot|andsmuseum.se Sammanfattning Östergötlands museum utförde under våren 2011 en frivillig arkeologisk utredning etapp 1 inför nedläggning av en högspänningskabel mellan Ödeshögs samhälle och Ryket utmed en 16,7 km lång sträcka. Den nya kabeln kommer att ersätta den be fmtliga luftledningen som tas bort. Vid utredningen framkom att kabelsträckningen berör flera kultur och fornlämningar samt objekt som framkom Vid fältinventeringen. Viktoria Björkhager 1:e antikvarie Inledning Östergötlands museum utförde våren 2011 en arkeo logisk utredning etapp 1 inför nedläggning av elkabel mellan Ödeshögs samhälle och Ryket utmed en 16,7 km lång sträcka. Efter schaktningama för elkabeln ska den gamla luftledningen tas bort. Utredningen utfördes på uppdrag av Vattenfall Eldistribution, Motala. Uppdragsgivare var Vattenfall Eldistribution vilka även svarade för de arkeologiska kostnadema. Ansvarig för utredningen samt utformningen av rapporten var undertecknad. Syfte Syftet med den arkeologiska utredningen var att ge en bild av de kända fom och kulturlämningamas karaktär och belägenhet samt påvisa eventuella sedan tidigare ej kända forn och kulturlämningar inom aktuellt utredningsom råde. Utöver detta skulle eventuella presumtiva lägen för fornlämningar lokaliseras inom utredningsområdet. Lämningar som påträffades vid utredningen skulle doku menteras avseende typ och utbredning. Utredningens resultat ska vid eventuell framtida exploatering kunna ligga till grund för länsstyrelsens fortsatta bedömningar i ärendet samt utgöra ett underlag för upp dragsgivarens planeringsarbete. Utredningen ger förslag på vidare antikvariska åtgärder på de platser där fornlämning el ler möjlig fornlämning är belägen inför en eventuell exploatering. Metod och dokumentation Den arkeologiska utredningen etapp 1 inleddes med en kart och arkivgenomgång. Därefter gjordes en fältinven tering utmed kabelsträckningen. Eventuella lämningar som påträffades dokumenterades genom upprättande av beskrivningi enlighet med Riksantikvarieämbetets praxis samt lägesbestämning med GPSinmätning. Tidigare registrerade lämningar besiktigades vid in venteringen för att kontrollera dess status och kondi tion. Fom och kulturlämningar som påträffades under utredningen kommer att inrapporteras till Riksantikva rieämbetets digitala fomminnesregister FMIS. Kart och arkivstudiema syftar till att ge en kulturhis torisk bakgrundsbild av landskapet. Utöver detta kom mer en analys att kunna belysa de i utredningsområdet ingående byamas historia samt hjälpa till att lokalisera fom och kulturlämningar. Lämningama kan indelas i kategorier efter karaktär och antikvarisk status. Kategoriema definieras enligt följande: ° Fast fornlämning. Registrerad fast fornlämning med fomlämningsnummer (RAÄnummer), utmärktpå fastighetskartan eller nyupptäckt fast fornlämning upprättad efter preliminär num merserie (ÖLiN'lnummer). Fasta fornlämningar är skyddade enligt Kulturminneslagen (IQN'IL). ° Bevakningsobjekt. Registrerad möjlig fom lämningi form av bevakningsobjekt med fom lämningsnummer (RAÄnummer) vilken ej är markerad på fastighetskartan eller nyupptäckt möjlig fornlämning (ÖLiN'lnummer). Detta innebär vanligtvis att lämningens status ej går att avgöra genom okulär besiktning utan måste utredas vidare, t ex vid exploatering. ° Övrig kulturhistorisk lämning. Lämningar med kulturhistoriskt värde, vilka normalt inte faller under Lagen om kulturminnen (SFS 1988:950). Lämningari denna kategori är de som enligt rådande antikvarisk praxis inte uppfyller kriterierna för fast fornlämning. I undantagsfall kan dessalämningar betraktas som fornlämning, om de t ex ingår i ett sammanhang som moti verar en sådan status. Dessa bör dokumenteras och i vissa fall karteras och särskild hänsyn bör tas vid exploatering (RÅÅ och / eller ÖLM num mer). ° Uppgift om. Lämningar som är kända genom tidigare uppteckningar eller muntlig källa men som inte återfunnits eller bedöms kvarligga. Dessa kräver vanligtvis inga efterföljande arkeo logiska åtgärder (ILÅÄ och /eller ÖLM nummer). Utöver detta redovisas även så kallade objekt vilka ut gör områden som utifrån topografi och läge bedöms kunna innehålla fornlämning ej synlig ovan mark. Dessa arkeologiska utredningsobj ekt utgör sålunda presumtiva fornlämningar och bör utredas vidare genom sökschakt ning inför eventuell exploatering. Objekten numreras efter preliminär numme rserie. 6460000 6458000 1434000 I _ .I _ _4.__._w4 '_F* 'i' J. 1' 'unmd | I” . V E \/'T I . < . 'n _“' . i ' I 'i' “ _ i". »i II 1: ' . 1 . .3 ., ,i l' s ' ; I i I ' I. ' | . ' I / rL_ Fomlämning .R '. ' .. . a 0 Fomlamnlng 1._ 1 / ?rr*rf T. i . “I 0 Fomlämning Lail 56 ;I [1 '\_ 11 I T' \ Raserin quüednin \ M E? 9 9 \ I_ i_ _ |. Ny jordkabel “AE” | vs " ' V/ 'H 'E "I "kl .0 _ _ . _ | Råby nu!” .I ' . '3 .. ' g. .|. [I KRÅKETORP 3. i_mGGESTAD_ _ av) Ark utredning etapp2 l; . __ .ou5.3.4111] . /' '< 1 r' ' 1 O Ark förundersökning _aø i... .I . :iF = g_ _ g' . ._9 Kråkelorp ' : " ' J . . _ b _.\ 'Hri Sjö;iom \ \ I] :i 1 _ . . _ . VBJ'r.nnmar . ' _f 1" \ i m .rg . 1_ '1. 2 I 'TH =n_ KHÄKEFOHP P _____ ___.. :7 l . , | I' 2 5 in _ _ '5 'J : “i Lim:er “5:15 _"1\ x _ .' _ r ' SJÖSTORP ' l ' :MGIEÄESTAEI"r*I 1;' I i l ' ". .II'T' i" J I: ;i _ 'L AnMILnd __ J' _ . H. .. .I _/ ! . f l .'.a LT '''''''''' h' . Jollafjnn:und lagliga.X Jr rtsfors Fin'gåmøn w^ 'G 00 1434000 Fzgøtr 2. Utdrag ur dzgz'ta/a Fmtégbetskarmn, blad 8B 7g, 8B 7/7, 8B Zg 05/7 8E2b, med utredningmträøkøma markerade. Skala 7:20 000. 1436000 1438000 \ IHJUH' ' ...IC NO'rgâtéel *\ FAHGESTAD I 111? i' . l Vahb _ __ 1 a ._ 5' f .."1 == . ,__.' . ,i l. _ _ 1 _|... 1 1 _ | L I I 4. J'A.Jl'z :'u . _ ;torg Åby 130:1 \ _ ' ;§1 \ ai . . 5 6 \_ 3. _ #776:) . OI' b' 4212 '/\ '. v11612; ' _"ÄHVtzMQ” g "“ '. ' ' › t ' & Å . 3 OMektVI".j$ c ; ora by120.1o. J_,,. 5 8 5.__åtora Åbxveln I Ali/240m . ' J *8 Sto?a7i\by;2iâ4f'f . . ' f, ' ä ' '\ \1'3 t \" ' J \ , I zSyülerâtorp . .›"' kk \\ \\ " a _ ut' I _ _ \ . _ I ; \ .1.1 : ,VT" 5._.$tora Å 4,41 2 SYELEF*STOH I N I 4.:] ' "J ' 1 .'r' * . x .'| _ ' t : ü. . _ Stoña_.Å 13.4:1 . 1,. *xü ;Nam ,L ____§tora;my1_[9_1tra .913 'hml. ..... ,..557 StOTPÅ ' _ _ . P .›..› f §4.. I' I 'i II _ ' | Stor i* ' .ll . _ IJ I__" I .i . '|' i ' | V _ _ I ! 1_ .H lllll .á I! i g u” /. .._ 5 H 1...? Å 1 #3, _ .___ 0 Stora Åby 80:1 NJS'JÖra ' " l ' r' Stora Ev15§m ø byTêwt_ _, | " I r . _______ N_____ . i I; _ ' ' ,1 Stora Åby1 " __x 1' \ ', 'I '. r 1 '5 i _r . 23 ' _. i ____ __H_ . f I 34' ; I' l' . ,."___ Stora Åby 30: _ i. _ r ______ .__er_ . y _ Ir Jarnsiçad 1.1 i_ ,1 t 2” 1' l _ . _§135;_1' Stora Åby 65:12 ' .G _ k _ _| 1 t Å _55 __.._,g_ ,1 T. ._ .I ' › t "'"'$_°Eåy" sm ' ObjektV ' . J ' ' '\. w' x ' ' " " .., I . Stör Åh' 41:10 !. ø' i m tora Ãgååsnqtor/ .. v * J Storaå3 Stora y42210/ j' / H' ' ';›*' ' 1 I : ___ 1 * L'E ' _m . t_ o , , ; _ra Åwsgnzå.. å ' 'I "Jm'lilarl ' 'I 3 IL_ lura Åh 1 ' yllca R_ 1 t 'll BQERYD _1' x . ' .r . .r (i \_\ *._ \ ,rf \ _ x "."' .r ; / x_ * ' JAHNSTAD , H' .5 X .i __ '_ P_ Två_ _____ _ X 5 __H ' ' \ 1 ; n .. .\ _.f \ ä '1 \' ,i \ 1 ...w " 1 l! \ acne,.. “i I 'r i i 1 ' I ! 1 x 5.1 't Il. t RX : i' Ayn 'IHJ n..\'| |I/_)' \_|\\ :. I HH fx _ä_ 1 © Lantmäteriverket MSZOOS / 06551 1 7 p 7 ' _r ,T .241 ru. | 1436000 1438000 Ömrådesbeskrivning Topografi Berggrundsmorfologin i Östergötland kan i huvudsak indelas i tre olika områden: den kambrosiluriska slätten som sträcker sig i östvästlig riktning genom länet, ett sprickdalslandskap med en markerad topografi i norr, söder och öster samt förkastningama längs slättbygdens nordgräns och längs Vättern med Ömbergshorsten som högsta punkt (Hjässan 263,5 m ö h) (Perhans 1988:83). I ett längre stråk mellan Ödeshög, Mjölby och Malm slätt har iskanten under långa perioder stått stilla och stora mängder med isälvsmaterial har därmed avlagrats. Merparten av isälvsmaterialet mellan Ödeshög och Mjölby utgörs av randåsar vilka ofta täcks av moränlager (Perhans 1988:67ff). Ett parti av en randbildning finns mellan Backasand över Stora Åby och vidare mot Jämstad. Mellan Stora Åby kyrka och Jämstad har dock inte påträffats några isälvsavlagringar. Inom detta avsnitt finns en zon med morän som har en större utfyllnadsgrad än i det omgi vande landskapet (Persson 1985:56). Ca 200 m söder om Jämstad har borrprover visat att det finns grusig sand som har en mäktighet på mer än 1 m. Mellan Jämstad och Sättra fortsätter randbildningen, men den blir här mindre markant än tidigare (Persson 1985:58). Jordmånen i undersökningsområdet består av sandig moig morän som bitvis har inslag av lera. Urberget sticker upp i markytan som bergi dagen och består av jämn komig porfyrisk granit av Filipstadstyp Gordartskarta SGU ser Åe nr 44, SE HJO SÖ 1980). Fomlämningsbild Östergötlands topografi och naturliga förutsättningar har medfört att landskapet fått tre framstående centralområ den, vars ursprung bör kunna föras tillbaka till bronsålder. Det mest intressanta centralområdeti detta sammanhang är slättbygden kring sjön Tåkem och Hästholmen, till vilket undersökningarna iJämstad hör. Det andra central området ligger i Linköpingsområdet vid slättbygden söder och sydväst om Roxen. Det tredje utgörs av Norrköping och den västra delen av Vikbolandet med tyngdpunkten förlagd till Borgs socken, strax söder om Fiskeby och Himmelstalund (Kaliff 1992:107; Nilsson 1992). Flera viktiga fyndplatser visar att området kring Tå kem var av stor betydelse redan under stenålder. Det är här som några av Östergötlands äldsta kända spår efter människor har påträffats och flera fynd tyder på bosättningar redan under mesolitikum. En av dem lig ger vid Åby Fyrbondegård (RÅÅ 6, Ödeshög). Intill en skålformig försänkningi åkern mellan Häggestadsåsen i norr och Fyrbonde gården i söder påträffades fyndi form av skivyxor, en stenyxtyp som normalt förknippas med senmesolitiska kulturgrupper från sydskandinavien (Lars son m fl 1997). Flera platser är kända från Tåkemområdet med fyndi form av omerade horn och benredskap samt yxor såsom Holmen i Väversunda socken, Ramstad i Svanshals socken och Hångeri Källstads socken (Browall 1980). Fynden vid Tåkemområdet och Åby Fyrbonde gård tyder på att Östergötland intagit en ställning som förmedlare av impulser och kontakter mellan syd, väst och östsverige under mesolitikum (Larsson m fl 1997). Vid 3000 f Kr fanns en central samlingsplats, för flera stenåldersboplatser i den omgivande trakten, vid pålbyggnaden i kärret vid Ålvastra (RÅÅ 1) i Västra Tollstad socken. Uppbyggnaden skedde under en an märkningsvärt kort tid och därefter har den komplet terats flera gånger tätt efter varandra, vilket tyder på att pålbyggnaden varit i användning under en begränsad period (Browall 1986). Lösfynd från stenålder är vanligt i dessa trakter. De har oftast påträffats i samband med åkerbruk under lång tid och därför är det inte sällan som deras ursprungliga fyndkontext gått förlorad och kvar finns endast kunska pen att fynden påträffats någonstans inom ägorna. Mellan Backasand och Åby Fyrbondegård finns flera lösfynd av flintspetsar (RÅÅ 87 och 88, Ödeshög) som förvaras på Fyrbondegården. Öster om Fyrbondegården, vid Åby gård, har en skafthålsyxa, två tunnackiga flintyxor, tre spånknivar och nio flintspån påträffas (ILÅÅ 125, Ödes högs sn). Koncentrationen av stenåldersföremål visar att detta område varit attraktivt med många lämningar. Vid Munketorp har två skafthålsyxor p åträffats (RÅÅ 50, St Åby sn). På Syllerstorps ägor har en båtyxa påträf fats (ILÅÅ 58, St Åby sn). En polerad flintyxa hittades på Karlsfors ägor (RÅÅ 74, St Åby sn). Intill den fyndplatsen framkom även seX skelettgravar samt ett större flintavslag vid jordbruksarbete 1953. Gravama återtäcktes utan någon arkeologisk undersökning (RÅÅ 75, St Åby sn). Redan under äldre bronsålder kan Östergötland be traktas som en av de nordliga regionerna i den sydskan dinaviska bronsålderskulturen (Kaliff 1999:46). Detta styrks i förekomsten av storhögar, lösfynd av brons föremål, hällristningar och skålgrop slokaler. Karakteristiska spår av den äldre bronsåldern finns i storhögama, monumentalt placerade på flacka höj dryggar i slättbygden. Disevids och Tjugby kulle (RÅÅ 5 och 2) i Heda socken är två exempel, strategiskt placerade med milsvid utsikt. Tjugby kulle undersöktes i början av förra seklet i samband med en grustäkt och vid detta tillfälle påträffades en hällkista med ett innehåll bestående av en bronsdolk, en dubbelknapp av brons med guldbelägg ning och en bronsnål samt ben av människa (Nordén 1925:28). Ett av de mer välkända lösfynden från området är ett krumsvärd som påträffades i slutet av 1800talet vid upp tagande av dyjord vid Norrö i Heda socken (Monte lius 1917:33). Svärdet och andra lösfynd av brons tyder på livliga handelskontakter med ett prestigevaruutbyte. Utmed gamla E4zans sträckning finns enligt fommin nesregistret två högar varav den ena låg på Jämstads ägor 41, St Åby sn), men är numera borttagen och en på Syllerstorps ägor, norr om gården. Högen hade en diameter på 13 m men är tyvärr kraftigt skadad av senare tiders aktiviteter 37, St Åby sn). En tredje högliknande lämning ligger vid Ryket 130, St Åby sn) och är även den tämligen skadadi senare tid. Under yngre bronsålder förstärks bilden ytterligare av Östergötland som ett centralområde. Istället för storhö gar anläggs flatmarksgravfält som emellanåt kan vara omfattande. I anslutning till kabelsträckningen passeras ett flatmarksgravfält med fem skelettbegravningar (figur 3) som undersöktes under 1930talet 13, Ödeshögs sn). Strax norr om Ödeshögs samhälle finns ytterligare ett flatmarksgravfält som delvis undersöktes under slutet av 1940talet, varvid tre skelettgravar och fyra brandgravar framkom 116, Ödeshögs sn). Figurristningar är ovanliga i västra Östergötland och den enda kända lokalen ligger vid Hästholmen 21) iVästra Tollstads socken. Intill den tidigare nämnda högen vidJämstad 41, St Åby sn), finns ytterligare bronsålderslämningar i form av skålgropsförekomster 85 & 206, St Åby sn). Ytterligare lämningar från äldre bronsålder påträffades vid undersökningarna för nya E4sträckningen. Östergötlands länsmuseum ut Fágnr 3. En nn skelelfen solnfm/n/éoln Lz'd nnderso'knz'ngen nn RAÄ 73, Ödeshögs 571,106; 7930talet. Foto Östegø'flnnds Innmnns cméz'n. förde 1997 en arkeologisk undersökning på Jämstads ägor 73, St Åby sn). Undersökningen omfattade ett fossilt odlingslandskap med stensträngar men även äldre lämningar framkom såsom en skärvstenshög som överlagrade nio skålgropar varav några med en impo nerande storlek på 0,2 m i diam (Björkhager, Öhlsén 8: Ranheden 2000). Bronsåldems boplatser är nästan helt okända i denna del av Östergötland. Den enda boplats som undersökts i området ligger vid Vistad 35) i Väderstads socken. Lämningama tillhör dock inte den traditionella typen av boplats utan betecknas som en större gård med tydliga drag från Lausiükulturen, bland annat i fråga om kera mik, husens karakteristiska särdrag samt en typ av staket som omgärdat bebyggelsen (Larsson 1993). I området runt Ålvastra är flera stora gravfält kända från äldre jämålder. Få av gravfälten är undersökta men ett undantag är Smörkullen 24, V Tollstad sn) vid foten av Omberg. Gravfältet undersöktes redan under början av 1900talet och innehöll rika gravgåvori form av bronsf1bulor, bronsnålar och ett eneggat svärd i järn (Åme 1904:7ff). I området finns andra sto ra gravfält med lång kontinuitet, såsom gravfältet vid Jussberg 20) i Heda socken med gravar från både äldre och yngre jämålder. I anslutning till gravfältet ligger även Jussbergs kulle 37, Heda sn), en storhög som visar gravfältets kontinuitet till äldre bronsålder. I den aktuella kabelstäckningens närområde finns flera stensättningar och gravfält som kan dateras till jämålder. De ligger i höjdlägen, ibland ganska isolerade från andra lämningar i fullåkersbygdens vidsträckta odlingsland skap. Vid Backasand finns en rest sten som dock är flyttad under mitten av 1940talet 14, Ödeshögs sn). Nordöst om Ödeshögs samhälle finns ett numera borttaget gravfält som utgjordes av seX högar och seX runda stensättningar 7, Ödeshögs sn). Öster om Vitmansgården finns en säker och en osäker stensättning på en liten höjdrygg 65, St Åby sn) och utmed vägen öster därom finns ytterligare en stensättning i form av en treudd med svagt insvängda sidor 38, St Åby sn). Några hundra meter nordväst om treudden finns ytterligare en ensam treudd 137, St Åby sn). Vid Munketorps gård finns flertalet fomlämningar varav de flesta utgörs av stensättningar. Väster om infarten till gården ligger 44 som utgörs av två stensättningar, men idag återstår endast en av dem. Inne på gårdsplanen fanns tidigare ytterligare stensättningar, men även de är borttagna utan någon arkeologisk undersökning 133, St Åby sn). Detta har skett någon gång mellan första och andra inventeringen. På den södra delen av gårds planen har man funnit en skafthålsyxa av sten 50, St Åby sn). Inför uppförandet av ett större hönshus på gården utförde undertecknad en förundersökning 2002 varvid det i den nordöstra delen påträffades en härd. I den västra delen påträffades en sotkoncentration som i denna rapport fått benämningen ÖLM 1 (Björkhager i manus). I området kring gården Ryket finns flera ensam liggande stensättningar (RÅÅ 61, 120 och 129, St Åby sn), två resta stenar (RÅÅ 14121 och 1412, St Åby sn) samt ett gravfält (RÅÅ 124, St Åby sn) som ligger intill ett omfattande stensträngssystem (RÅÅ 148, St Åby sn). Under de senaste åren har det fossila odlingslandskapet uppmärksammats alltmer. I Östergötland är hägnads rester i form av stensträngar de vanligaste lämningarna och förekommeri sådan omfattning att man kan tala om stensträngsbygder. Den aktuella kabelsträckningen ligger inom ett stråk av stensträngsbygder som sträcker sig från Stora Åby och fortsätter åt öster mot Mjölby (Hyenstrand 1984). Området ligger inom det västligaste av Östergöt lands tre koncentrationer av stensträngsbestånd; söder om Tåkern, söder om Roxen och västra Vikbolandet. Dessa stensträngsbygder finns vanligen i en terräng som kännetecknas av moränkullar i omväxling med låglänta lermarker. Här i västra Östergötland täcker moränkul larna vanligen en kärna av berg. Denna kärna äri östra delen av länet nästan alltid framsvallad av Yoldiahavet för drygt 9000 år sedan. Stensträngarnas intensitet är i denna västra sten strängsbygd varierande. I området kring Stora Åby ligger enstaka stensträngar och mindre system ganska isolerade från varandra medan intensiteten ökar mot Väderstad. Stensträngssystemet vid Järnstad är ett exempel på ett område med låg intensitet. Ett annat är fornlämnings komplexet på den södra delen av Syllerstorps ägor, Stora Åby socken, ca 2,5 km i nordöstlig riktning från Järnstad sett. Fornlämningarna utgörs av flera mindre stensträngs system och ensamliggande stensträngar inom ett ganska begränsat område (ILÅÅ 63, 64 och 66, St Åby sn). I samband med dessa stensträngar finns även ett gravfält samt en skålgropsförekomst (RÅÅ 14 och 80, St Åby sn). Större och mer sammanhängande stensträngssystem finns i en övergångszon mellan slätt och skogsbygd ca 35 km i nordostlig riktning utmed E4zan vid Skin naretorp, Stora Åby socken. Dessa enstaka stensträngar och större system bildar delar av hägnader och kortare stäckor med fägator (bl a RÅÅ 52, 70, 144, 148 och 149 i Stora Åby sn samt RÅÅ 49, 50, 51, 58, 59, 61, 68, 69 och 70, Röks sn). Årkeologiska undersökningar av stensträngssystem och fossila åkrar är få i området kring Ödeshög. En mindre del av ett fossilt odlingslandskap (RÅÅ 70, St Åby sn) vid Skinnaretorp undersöktes hösten 1996 av Östergötlands länsmuseum. I det aktuella området doku menterades en stensträng, fossila åkrar samt ett mindre antal härdar (Öhlsén 8: Franzén 2005). Inför omdragningen av E4zan genom Östergötland utförde Östergötlands länsmuseum två arkeologiska undersökningar under 1997. Vid slutundersökningen av RÅÅ 73, Stora Åby socken, utgjordes fornlämningen förutom av en skärvstenshög och skålgrop ar även av ett stensträngssystem uppdelatpå sex strängar med en sam manlagd längd av 530 m. I en av strängarna fanns även en öppning som markerades av två större stenar på ömse sidor om öppningen. I samband med stensträngarna undersöktes även fossila åkrar, härdar, stolphål och en hålväg (Björkhager, Öhlsén 8: Ranheden 2000). Ca 200 m öster om slutundersökningsområdet av RÅÅ 73 ligger ett boplatsområde (RÅÅ 159, St Åby sn) som under hösten 1997 var föremål för slutundersökning inom E4projektet under ledning av Mattias Schönbeck, Östergötlands länsmuseum, i samarbete med Riksantik varieämbetet UVÖst. Undersökningen visade på flera utspridda boplatsområden med sammanlagt åtta hus från äldre järnålder samt ett sammanhängande ugnsområde för jämframställning med 16 ugnar. Ugnarna hade en N 1 :1 <9 *Så/.P Hyr 4. Stora/1by kyrka, månad ar' E/z'ar Bremer (Roer 7982). förhållandevis samlad datering från slutet av 300talet fram till 600talet e Kr (Råf 2009). Rökstenen (ILÅÅ 1, Röks sn), som dateras till 800talet, tyderpå områdets fortsatta betydelse som centralområde med lokala storm'an. Övergången till kristendomen verkar ha fått fotfäste redan under första delen av 1100talet, vilket de romanska kyrkorna visar och etableringen av Ålvastra kloster (ILÅÅ 1, V Tollstad sn). Exempel på detta 'år Heda kyrka som fortfarande har kvar sin romanska byggnadsstil. Stora Åby kyrka var från början en medel tida romansk kyrka men byggdes om till sin nuvarande form under mitten av 1700talet (figur 4). Söder om kabelstr'ackningen, i skogsbygden, lig ger foml'amningama betydligt glesare och består till största delen av torpl'amningar. De flesta är från slutet av 1800talet och början av 1900talet (bl aRÅÅ 32, 104, 105, 106 och 110, St Åby sn). Resultat av kart och arkivstudier 1639 gjordes en geometrisk 'agoavm'atningskarta över byarna utmed den aktuella kabelstr'ackningen såsom Åby, Jämstad, Syllerstorp, Munketorp och Ryket. Ågoavm'atningskartan över Åby i Ödeshögs socken visar att byn utgjordes av sju gårdar varav tre låg väster om vägen och resten av gårdarna låg öster om densamma. Vägen från Ödeshög hade en något annorlunda str'ack ning och gick genom byn till skillnad mot idag (LiMS D151782d10z1589). På kartan över] 'arnstad framkommer att det fanns fem gårdar varav södergården låg norr om de andra gårdarna på motsatt sida om vägen (LMS D10343:d10:1689). År 1360 utf'ardar målsmannen till den då blott 13åriga Ingegerd Haraldsdotter ett testamente för att säkra Inge gerds kommande gravplats genom att skänka sina gods i J'anstad till Ålvastra kloster (SDHK7858). Munketorp utgjordes av en ensam gård (LMS D103 61:d10:163 170). Gårdens åkermark var samlad kring gården som mindre åkerytor som omg'ardades av obru kad terr'ang. Det är troligtvis inom sådana partier som stens'attningama bevarats (RÅÅ 133 och 45, St Åby sn). Stens'attningarna norr om gården (RÅÅ 44, St Åby sn) har troligtvis legat i betesmark. Ryket och Syllerstorp ligger på samma kartblad varvid Ryket utgörs av en gård och Syllerstorp av två identiskt lika gårdar (LiMS D10371zd10z172 och L1N'1S D103 87:d10:1723). Syllerstorp finns omn'amnt två gånger redan 1441 då man upplåter två gårdari Syllerstorp och torpet Stubben samt gården ”Mmm ”till Vadstena kloster (SDHK23743 & 23859). Resultat av faltinventeringen Vid fåltinventeringen framkom 6 områden som bedöm des som topografiskt l'ampliga boplatsl'agen (se figur 2 och bilaga 3). De låg alla i åkermark och utgjordes av höjdl'agen eller platåeri sydsluttning. Slutsatser Efter sammanställning över sedan tidigare k'anda fornl'am ningar, kart och arkivstudier och avslutad fåltinventering kan konstateras att det aktuella utredningsområdet berör 9 forn och kulturl'amningar (RLÅÅ och ÖLiN'Inummer) fördelade på 7 lokaler eftersom flera av l'amningarna ligger inom samma lokal samt 6 utredningsobjekt (se bilaga 3). Av de 9 berörda forn och kulturl'amningama var 8 k'anda sedan tidigare och registrerade i form av RÅÅ nummer (RÅÅ 13 i Ödeshög samt RÅÅ 38, 41, 65, 85, 129, 133 och 137 i St Åby sn). En lokal har registrerats i form av ÖLiN'Inummer (ÖLiN'I 1) och utgör en fom l'amning som påträffades i samband med en arkeologisk förundersökning 2002, men som ännu inte registrerats i fomminnesregistret (Björkhager i manus). Utöver dessa lokaler har 6 objekti form avpresumtiva boplatsl'agen registrerats i samband med aktuell utredning inom utredningsområdet (objekt IVI, se bilaga 3). Åtgärdsförslag Östergötlands museum gör den slutgiltiga bedömningen att 15 fom och kulturl'amningslokaler (RÅÅ 13 i Ödes hög; RÅÅ 38, 41, 65, 85, 129, 133 och 137 i St Åby sn; ÖLM 1 samt objekt IVI) bör omfattas av vidare arkeologiska åtg'arder inför eventuell exploatering. Flera av de aktuella foml'amningama ligger dock tillsammans varvid det endast är 13 platser som kommer att beröras. Om t'ankt exploatering medför att nedanstående lokaler berörs, kr'avs efterföljande arkeologiska åtg'arder enligt följande: ° Årkeologisk förundersökning bör genomföras inom foml'amningslokalema RÅÅ 13, Ödeshög (borttaget flatmarksgravf'alt); RÅÅ 38, St Åby sn (stens'åttning), RÅÅ 133, St Åby sn (stens'att ning), RÅÅ 137, St Åby sn (stens'åttning), ÖLM 1, St Åby sn (boplats). ° Årkeologisk utredning etapp 2 bör genomföras vid foml'amningslokalema RÅÅ 41, St Åby sn (hög); RÅÅ 85, St Åby sn (hallrisming); MA 129, St Åby sn (stens'attning). Även inom de 6 objekt (IVI) som framkom vid fåltinvente ringen kommer utredning etapp 2 att utföras. Referenser Tryckta kallor Ame TJ. 1904. jäend/demgmejäf eidAZemrm. Meddelan den från Östergötlands fomminnes och musei förening, Linköping. Björkhager V. 2002. Munketorp. I manus. Björkhager V, Ohlsén M & Ranheden H. 2002. jdenxrnd elrfom'lz* od/z'ngylnndyknp. RAÄ 75, Stam Åby rocken, ÖdeJ/yágy konznznn, Öyreego'flnnd Östergötlands läns museum. Rapport 2000:5. Linköping. Browall H. 1980. Merolz'rz'yk ;rendlder eid Tdkeen. Öyreego'f Znnd. Östergötlands och Linköpings stads museum 1980. Linköping. Browall H, 1986. Alemrmpdlbyggnnd Ekononn'yk oe/y min! har. Theses and Papers in Archaeology 1, Stockholm. Kaliff A. 1992. Öyregädnnd en* Znndyknp edxerfmnz. Tor, vol 24, Uppsala Kalif A. 1999. Carlsson T, h'lolin A, h'lolin F, Sundberg K. OZz'knpengbekrz'e'pd en nrkeologz'yk nndemo'knz'ngz' läfffd Öyreeçgo'flnnd Riksantikvarieämbetet. Avdel ningen för arkeologiska undersökningar. Skrifter nr 28, Linköping. Larsson L Z, Nilsson P & Ulfhielm A. 1997. Rz'kyez'zg 50. Arkeologisk utredning etapp 1. Jönköping Örebro, delen Ödeshög Motala. Rapport UV Linköping 1997:3, Linköping. Larsson T B. 1993. Viyrnd Kling en befdyrgdrd z' Öyrengo'f Znnd oe/y Örtery'o'konmkrer nnderyngre bronydlden Stu dia Archaeologica universitatis unenisis 4, Umeå. Nilsson N. 1992. Centra/områden z' Öyreeçgädnnd nnder pen'oden beonyd/der didnejdendlden CDupp sats i Arkeologi vid Uppsala Universitet. Uppsala. Ohlsén M & Franzén G. 2005. järnåldemnnjo" eid Skz'n nnreroep. Arkeologisk undersökning. Skinnaretorp 1:8, Stora Aby socken, Östergötland. Östergöt lands l'ansmuseum rapport 2005:16. Linköping 10 Perhans KE. 1988. Beeg ade/ord z' nordeäyrm Öyrego'flnnd En nnrnngeogeeyåykr ;Indienznren'nl Persson L. 1995. Beykn'enz'ng till begrnndyknmzn H ] O SO. Sveriges Geologiska Undersökning. Serie AF Nr 134. Uppsala. R'af E m fl. 2009. jdrnyrnd jdenjârnnzyrdllnz'ng oe/y boplnzü. Aekeologz'yk nndemo'knz'ng, RAÄ 755 Mb 759, jdenxrnd 2:5, Stam Åby rocken, ÖdeJ/yágy konznznn, Öyrego'flnnd Östergötlands l'ansmuseum. Rapport 2009:01. Linköping. Rörby G. 1982. Medeltida kyrkor? Öyrego'flnnd ree'knnde en' E/z'dr Brenner oe/y jo/nzn Fredn'k Koek. Sk'anninge. Kartor och arkiv Diplomatarium suecanum Svenskt diplomatari ums huvudkartotek för medeltidsbreven. Riksar kivet. Östergötlands museums arkiv. Akrerjârdn Lnnrnzdremg/mleny (LMS) nrkz'e': LMS D151782d1021589. Geografisk ägoavm'aming. Åby. Ödeshögs sn. 1639. Johan Larsson Grot. LMS D103432d1021689. Geografisk ägoavm'aming. Jämstad. Stora Aby sn. 1639. Johan Larsson Grot. LMS D10387zd1021723. Geografisk ägoavm'aming. Syllerstorp. Stora Aby sn. 1639. Johan Larsson Grot. LMS D103712d102172. Geografisk ägoavm'atning. Ryket. Stora Aby sn. 1639. Johan Larsson Grot. LMS D103612d102163 170. Geografisk ägoavm'atning. Murtorpet. Stora Aby sn. 1639. Johan Larsson Grot. Tekniska uppgifter Lokal Socken / Stad Kommun L'an och landskap Fornl'amningsnummer Ekonomiska kartans blad Koordinater Koordinatsystem Typ av undersökning ÖLM dnr ÖLl\/[ projektnr Upp drags givare Ko stnadsansvarig Projektledare Fältarb etstid Grafik Renritning Grafisk form Ödeshög Ryket Ödeshög och Stora Åby Ödeshög Östergötland MA 13, 38, 41, 65, 85, 129, 133, 137 och ÖLM 1 SE 1g Ödeshög 8E 1h Stora Åby SE 2h Rök N6454379, E480450 SW/'EREF 99 Th'l Arkeologisk utredning etapp 1 08/09 530900 Vattenfall Eldistribution AB Vattenfall Eldistribution AB Viktoria Björkhager 201 1 041 3 Lasse Norr Lasse Norr Dokumentationsmaterialet förvaras på Östergötlands museum. Ur allm'ant kartmaterial ISSN 14039273 © Lantmäteriverket MS2008 / 06551 Rapport 2011:33 © Östergötlands museum 11 Bilaga 1. Åtgärds förslag Obj id* Lämningstyp Beskrivningsord Antikvarisk bedömning RÅÅ 13 Gravfält Flatmarksgravfalt Bevakningsobjekt RÅÅ 16 Byggnad annan Boningshus Övrig kulturhistorisk lämning RÅÅ 30 Husgrund, historisk tid Bebyggelselämning Övrig kulturhistorisk lämning RÅÅ 38 Stensättning Stensättning Fast fornlämning RÅÅ 40 Sammanförda lämningar Runstenar Uppgift om RÅÅ 41 Hög Hög Övrig kulturhistorisk lämning RÅÅ 42 Hällristning Ålvkvarnsförekomst Fast fomlämning RÅÅ 43 Vägmärke Milstolpe Fast fornlämning RÅÅ 50 Fyndplats Fyndplats Övrig kulturhistorisk lämning RÅÅ 65 Stensättning Stensättning Fast fornlämning RÅÅ 84 Vägmärke Väghållningssten/positionssten Fast fornlämning RÅÅ 85 Hällristning Ålvkvamsförekomst Fast fornlämning RÅÅ 88 Fyndplats Fyndplats Övrig kulturhistorisk lämning RÅÅ 93 Fyndplats Fyndplats Övrig kulturhistorisk lämning RÅÅ 1 19 Byggnad annan Mangårdsbyggnad Övrig kulturhistorisk lämning RÅÅ 125:1 Byggnad annan Profanbyggnad Övrig kulturhistorisk lämning RÅÅ 12522 Fyndplats Fyndplats Övrig kulturhistorisk lämning RÅÅ 129 Stensättning Stensättning Fast fornlämning RÅÅ 130 Fornlämningsliknande lämning Högliknande lämning Övrig kulturhistorisk lämning RÅÅ 133 Stensättning Stensättning Övrig kulturhistorisk lämning RÅÅ 135 Byggnad annan Mangårdsbyggnad Övrig kulturhistorisk lämning RÅÅ 136 Husgrund, historisk tid Bebyggelselämning Övrig kulturhistorisk lämning RÅÅ 137 Stensättning Stensättning Fast fornlämning RÅÅ 138 Byggnad annan Backstuga Övrig kulturhistorisk lämning RÅÅ 240 Naturföremål Träd med egennamn Uppgift om RÅÅ 416 Hägnad Ågrar lämning Undersökt och borttagen RÅÅ 417 Boplatsområde Boplats Undersökt och borttagen ÖLM 1 Boplats Boplats Fast fornlämning * = RAÄ 73 är ÖdeJ/yo'gy m, älv/?ga är Stam Åby m 12 Åtgärdsförslag Kommentar Arkeologisk förundersökning Undersökt och borttaget 1930 Ingen åtgärd Ingen åtgärd Arkeologisk förundersökning Treudd. N spetsen är 3 m SÖ om väg och den SV spetsen är 2,5 m SÖ om väg Ingen åtgärd Enligt Östergötlands runinskrifter (1911) finns 2 runstenar. Arkeologisk utredning etapp 2 Borttagen utan arkeologisk undersökning enligt 1948 års inventering Arkeologisk utredning etapp 2 1 3 älvkvarnar Ingen åtgärd Ingen åtgärd Två skafthålsyxor troligtvis med okänd fyndplats Arkeologisk förundersökning Två stensättningar Ingen åtgärd Arkeologisk utredning etapp 2 85:1 3 älvkvarnar, 85:2 en älvkvarn och 85:3 en älvkvarn Ingen åtgärd Två flintspetsar med okänd fyndplats Ingen åtgärd Knacksten med okänd fyndplats Ingen åtgärd Ingen åtgärd Enligt 1948 års inventering märkliga. Ingen åtgärd Skafthålsyxa av sten hittad på gårdens ägor Arkeologisk utredning etapp 2 129:1 stensättning och 129:2 stensättning?> Ingen åtgärd I samband med nedtagning av luftledning bör försiktighet iakttagas. Arkeologisk förundersökning Borttagen utan arkeologisk undersökning enligt 1948 års inventering Ingen åtgärd Ingen åtgärd Bebyggelselämning inom 70x30 meter. Arkeologisk förundersökning Treudd Ingen åtgärd Ingen åtgärd Gran på ”morfars kulle” som höggs ned 191819 Ingen åtgärd Undersökt och borttagen (Ohlsén 8: Franzén 2005) Ingen åtgärd Undersökt och borttagen (Ohlsén 8: Franzén 2005) Arkeologisk förundersökning Anläggningar påträffade vid arkeologisk förundersökning 2002. (Björkhager i manus) 13 Bilaga 2. Beskrivning av ÖLMnummer ÖLM 1 Boplats, överodlad, belägen i åkermark, bestående av en hård och en sotfl'ack. Anläggningama framkom vid en ar keologisk förundersökning inför anläggandet av ett hönshus (Björkhager i manus). Antikvarisk bedömning: Fast fornlämning L'amningstyp: Boplats Ekonomiskt kartblad: 084 17, SE 1h Stora Åby Terr'ang: Åkermark Koordinater: N6456999, E484475 (SW'EREF 99 TM) 14 Bilaga 3. Beskrivning av objekt Objekt I Boplatsl'age, utmed en sträcka av ca 80 m, på krön av höjdrygg, beläget i åkermark. Öster om Hatmarksgravf'altet ILÅÄlS, Ödeshögs sn. Ekonomiskt kartblad: 084 16, SE 1g Ödeshög Mittkoordinat: N6455068, E481338 (SVVEREF 99 TM) Objekt H BQplatsla'ge: utmed en st'acka av ca 120 m, på höjdrygg, belägeti åkermark. Väster om Åby bytomt (LMS arkiv Ödes högs socken Åby nr 110). Ekonomiskt kartblad: 084 16, SE 1g Ödeshög Mittkoordinat: N6455202, E481895 (SVVEREF 99 TM) Objekt HI Boplatsl'age: utmed en sträcka av ca 90 m, i v'astsluttning, belägeti åkermark. Ekonomiskt kartblad: 084 17, SE 1h Stora Åby Mttkoordr'nat: N6455037, E482452 (SWEREF 99 TM) Objekt IV Boplatsl'age: utmed en sträcka av ca 50 m, södersluttning av höjdrygg, beläget i åkermark. Ekonomiskt kartblad: 084 17, SE 1h Stora Åby Mttkoordr'nat: N6455358, E482965 (SWEREF 99 TM) Objekt V Boplatsl'age: utmed en sträcka av ca 150 m söder om en tidigare bebyggd tomt, platåi södersluttning, belägeti åkermark. Ekonomiskt kartblad: 084 17, SE 1h Stora Åby Mttkoordr'nat: N6456178, E485064 (SWEREF 99 TM) Objekt V I Boplatsl'age: utmed en sträcka av ca 200 m, platå av höjdtygg, beläget i åkermark. Ekonomiskt kartblad: 084 17, SE 1h Stora Åby Mttkoordr'nat: N6457706, E485500 (SWEREF 99 TM) 15 Östergötlands museum utförde under Våren 2011 en frivillig arkeologisk utredning etapp 1 inför nedläggning av en högsp änningskabel mellan Ödeshögs samhälle och Ryket utmed en 16,7 km lång sträcka. Den nya kabeln kommer att ersätta den befintliga luftledningen som tas bort. Vid utredningen framkom att kabelsträckningen berör flera kultur och fornlämningar samt objekt som framkom Vid fältinventeringen. ISSN 14039273 Rapport 2011 :33