Frans på Backen

Nedan är en textversionen av ett inscannat dokument.

Klicka här för att öppna dokumentet.

Klicka här för att komma till sidan som pekar ut dokumentet.

AV en god '1 fick jag ef ter sedan han låret min for gåen de arLikol. nioLLaga ett fotografi, som han Lzlçit på. Frans, Vilket ger helig; lov, att jag icke över driviiz, då jag ti 1'Waire beskrev hans utseende. Dessutom link jag reda på en hel del av hans övri ga bravader, som heller inte sak har poäng, Denna gång handlar det om när han skulle nja en rölunge. Frans var en pe om som vill' in ställd på längre sikt. Flera år i förväg planerade han hur han skulle styra och ställa för fram tiden. lEJi'teráoin hane gamla 'has tar hunuic eLt goit stycke 'urpå Bortalei, hade han sent omsider beslutat sig för att göra ett nyför vew. '18:31: ett överkomligt pris köpte han en 34113 fölunge, den kallade han "N_ i pingen". När vintern kom och Frans ansåg att enötäuket var tillräckligt tjockt, att pulsn i, skulle fölungen täm^ jas, Som vanligt hade han dess förinnari vidtagit vissa säkerhetsl åtgärder i och med. att han, till' den stol ia åkerlogen han hade, i förveg släpat ut en kälke och; efter denna bundit fast nu harv i \ tydlig avsikt att den senare skqu 'le bromsa upp farten om det rår' kade gü för fort. Efter att ha betsiat med siångiräns körde Frans sedan fölungen .i tönimen ut till öppna fältet eskorterád av tvenne kvinnfolk, som skulle va ra 'honom behjälpliga vid förspäir ningen. På andra sidan gärdesgärden höll grannen på med att spränga sten och jiisL när Frans intagit sin plats på källcen fann den and re tiden mogen att fyra av start skottet. Resultatet uteblev haller inte_ FÖlean gjorde ett ryck Varvid Frans ramlade bakat och samtidigt SleL to'mmen på ena si dan, vilket hade till följd att han fick åka karusell i ryggläg'e. I den suöyi'a som uppetod, *syntes stundinls inte * ' ' mera av ho nom än att lirüx stövlarna då 001] då 1701de rätt upp mot Skyll men enVl's som han var, släppte han inte den andra täten förrän även den l) Omsidcr lyckáides fölungt'n gi a sig fri även från anspänningcn och sprang nom till stallet.. Ehuru ganska niörlml tal] och vingbrutcn lyckades Frans så små” om 'komma på h .en igen och väl hemkommen lånade han på rockkragen och tömda ned en skvätt Sloans lini ment som ' mnnt fick sprida ut sig över gtavlnn, någon an nan iiilcm'nliel'iamlling kunde inte Ilioi'nma på J' ir hans del, sältas i par med en av de gamla kampama som, trots sin ålder, inte var sena att hänga med i gav luppen, varför det gick som det gick. EfLer au; ha spänm för ett äkdon med pämonterad höskrin da for Frans Lill skogen för att hämta brännsle. Nere i Bullebogatan hade post budet stannat upp och inlett ett salnLal med en mötande och där vid parkerat *sin cykel :mitt i Väg banan. Plötsligt upptäckte de att ett par hästar förspända ett ris lass komma skenande rakt emot dem, men någon köl'sven syntes inte till. Inte förrän de var helt nära inpå stack Frans upp huvu det: likt ”Gubben i lådan” och skrek för full hals; Postmästarn, 'La bort. cykeln' från vagbananiqu nat fall kan han släpa mä. Varefter han intog sin skydda de A ställning under rishögenzväl medveten om, ait skulle det gå i vält hade han i alla fall garderat sig emot att få några hårdare törnnv. Inte heller denna resa kunde La khäéken ;Så fransFrán sett några slcrubbsâr, som han snäste till med litet terpentin undgick han även denna gång att bli lemlästadltaek vare rishögen. Frans var en enastående män niska att kunna uthärda nästan vad som helst. På grund av ned satt synförmåga var han Fofta ut satt för strapatser av olilåka slag men han gav sig aldrig. Jag fr* gade honom en gång om han ald. rig varit sjuk. .la har aldrig haft tid te '21 lägga mej sjuk blev sva» ret. Nä men influensan då undra de jag, har Frans haft känning av den. Influensa, va å då f'cln någonting sån smörja tar 'inLe .på mej. Han hade kanske rätt, för underligL nog Lycktes han vara imun mot vad slag av sjukdomar det vara måndei Många gånger tror ja att då bara inbildning på folk när de tror sej vara ájLi ka. Nej, ville de bara använda de universe lm edgl som han .själv bru kade: nämligen Lerpentin eller Sloans liniÃnent för utvärtes och Mårtabrännvin för invändigt bruk, så kunde de många gånger lioia sig själva hävdade FrunS. Den_ kommunala uid litaingen dvs tdebitering till kom n, försai ngslag e, uppgår en ökning i för 6 med 41 öre, iska central: la_ "än Utdebiierin en'är sem DEN MEST ORlGlNELLA person jag migmisirr träffat va'r Frans på Baolucm På huvudet hád'e han en fllLlllEllLL, som inte tycktes vara. av senasta modet och troligen det I största nummer han kunnat få tag :L På hälsan .hade han tre part glas iigon av olika typ uch format. I ett tidigare skede hade 'nan Fått starr i ögonen, men förr än, han sökte läkare, hade han Iahorerat själv så länge det gick. Nu undrar kalm ske mången, hur Han kunde få. alla glasögonen att sitta, fast. Jo, Flrams var prmktisk som få, På första pa ret hade han vanliga spânger, på anmh'a paret en parynrem, sam han knöt fast Vild en hårloclc upplei skultan. Tredje paret var en kom. _ hin'atinn zuv nmnolml och plenrceawzE och i (lasse: farms harLL ett glas mm_ _ :1:111 (let andra hållet fick gå på _ tomgång. lägenrtlig'mi skulle (lie 52' mm: bara tjänstgöra som spå _ för att hälla de andra. på plats, 1 men l'ör säxkerhnt skull hach bam. i vila* en snodd* nâgra varv' om det P högra (mat så att det såg' ut som i: en trumpetsvavmp, Hans kläder såg ut att Wam tillverkade av eLL ,_ _ läng, ATT FRANS VAR FÖRUTSEA ENDE eller inställd' på längre slkt fick man bekräftelse på, när man tittade in i hans snickarbde Det fanns umgor, hankaltrlä och lçälk medar i sådan 'mängd att det så kerligen skulle räaka i flera. glans" nationer framåt, allt i halvfabri kat och av otympliga dimensio nerr "Tusalns mösar”, då måste va ra hilllcn iot se! sa; Frans. Som ett exempel på hans mätt, kan jag nämna, att han en gång satte på en vagnstång, som; var fem meter Och: när han sedan spänlt för die små hästarna, blev det'ändä ett avstånd: på två meter till sväng» lama, Framför hästarna' pekade stil ändan: ut som en. travare I tömloparna på :båda sidm om häs tawmal hängde det upptnänsade * reservtömme'n av olika slag, som skulle vara till hands ifall Oxböm rnen som han körde med skulle “ stmjlm. Den= senare knöt han ,fast med så stora knutar att ögleälnr lapptåicke. Frame lade aldrig. av ett förslitret plagg man bara i. og ett annat utanpå för att sukyla trasr oma, varför han' kunde ha ända upp till tre få fyra. par byxor på sig på en gång. I denna muntlig» ring kunde han utöva sin dagliga gärning, oavsett det var vinter' ell, sommar. Frans ha de en liten gård, 30111' han själv brukade med till. hjälp: av en syster och en piga. El'ters'cxm jag några är bodde nära. granne med Frans, halfle jag många tillfällen] açtt studera hmm; eganslkalper. Ham var Dñöl'vägen \ och ka sloläs både då det gällde _ hmmm själv och djuren. Men Frans var rolig att prata med, : Hans stående uttryck var "Tusalns måsar” eller om hah tog i riktig't : på Sharpen. blev det "djävelh'lgien guder". Vid ett obavmkart tillfälle _ tittade jag in i hans ladugåde Det var en' 'beklämmande syn att se E hans stackars djur. I en box med sittplats för två stack (Let uprp Lvmme grinstrynen ur dyrt_ I lig › gande ställning skulle. grisaxmia säkert ha (lunlmat 1' iii/jan. På en liten yta av cirka sex In var fem nötkreatur uplpbundms, varav två stod! skawfötters Att ligga hade de ingen möjlighet till utan i Skift, Tjuren var av utrymmesskäl inA stalleradv i "Hemlighuset”. Frans hade också ett par små nordsvem» ska hästar, som jag 'tror grånat av ålderl Enligt granmannassn påstå" ende skulle de vid det tiilsskeid'e jag skriver om .varit respektive 28 och 32 är gamla. Tilläggas bör att han hade samma hästar lavar lså länge jag var g'ranrne ?med honom, och trots sin ålder kunde de likväl (lämna nästan släpade' på vägban_ Stångkappsöglorna pl'iCETBh , 'de han en meter från ena ändan, l att skådar. T. 0. m. skolbarman re agerade, då ,demötte Fráns på vä gen_ . i ,Lag träffade på honom i skögen en. dags Då hålla häl] kört fast'0r dentllgt, De små hästarna stod grensle om ett träd 00h slet åt var sitt. håll. Den långa. sUánglä'ndaAji hade kommit på fel sida unten träclstam då han skulle svänga. Att det berodde på den långa, stångän,dnaxr såg lnte Främst sår närsyam. som han var, och inte kunde han: backa med lasset på. Säga avv suängänrlfan sa jag! "I häl slddhta heller, sa Frans. So ja har räknat mä, att när de här bästa bllr för gamla. då. ska j 'tia upp med stora' slättboklarnpar, se då går stänga ät se". Fråuns var 'pek så. mästare i ätt kombinera ihop åkdonl, som lämpade sig 'efter väg laget. Om föret var litet skralt ibland kunde han kopplat 'du fram valgn och en b'aklcällke Harri resp nerade nämligen som så, 'allt häng cle det efter på ena stället; så släppte det efter på det :lindrar JA, DEN GDDE FBANS 11ng många strängar på 'sin lyráx. Alle tändclqam repar'aatñunwer hade påbörjat, 'men inga blev någoilsin avslutade. I en brunn hemma. vid grinden hade han g'ranvldljor nål] takspêln, som legat där 1 flera år och mot ladugårdsvwägigen var en stege uplprest, som alltid skulle' vana Lillhands, ifall market. behövde repareras. sloena iblam'cli. Dét hänch ofta ätt, Frans kom hem släpalnydle* i töinr men så' länge den höll, eller tills han såg ut som en blodigel. Att söka läkarhjälp för nägha, skaldm', av vall srläg de vara månd'e. var helt frälmnaunde för hohnoim. S'omv läkemedel för sina sår berättade han Uehpcntin på de värsta skrä mmzna och oöm mm han var fäsr te han sig i: te för småsalg ' inte allt Frans förhand så' om de såg fula ut, éj heller gav han balppt, utan selade på igen, fast, då bara' en k hip i taget. som han trodde sig kunna rå på. Högst en timma i taget höll han på. med' ett och samma arbete. Detta. förklarade han mer: "se då blir det lite gjort; på varje ställe!" Vad ham äln, skulle utföra ”för avbe te ute på gärder), så tog han all tid medl liäsgta ' a ditllt, 00h, banld/ dem vid ett gärdvesgård'sllpt. .Detta var ju tidsbespá'ranae, ifall han Ville munitrax upxp lwickroten trädan med några. hairvd'raig. an, l sanning ett brydllg't ekipage Qcc/q, Frans var, inte noga med att hålla reda på veckans (lagat Om :let var söndag eller mahdag spa. levde lungan. mll för hems vlrtkolm: mande. Sá hände det att Frama* på en söndag lcuskaxle iväg' till Mjöl by för att få mala, (lå han av en händelse mötte en bekant, som i frågade honom vart hann Sllculle tal ivägen. "Jag ska :una till Mjölby loch låta mala någrá påsatt” sade Frans. "Ja, men vet du inte att det är söndag?” "Är ;det söndag", saclle Franls, och tillacle; Dä Ma tus an, va veckonml, måtte gå l'Ol En annan. gång åkte han iväg med ett lass stockar till Hertz mans säg. När han kommit höjd med; St. Åby kyrka 'ringde det saint man till höglmlässan vaml'ör han. sporde ån mötqnde. "Veilr. begrä ver die i cha: tro?" "Det är ingen be" denna, __ _ . i \ Kors för tüäáhs mösar!" ;mnast Frans 00h tillade: ”Det trodde jág att det var i går". . Ett eååemtie áhålktisk begåv ning visade Frans när. hah byggde upp en sädeslálda över en ber klack ag frågade bundna. blir el: var .en rfun'st'e'i'l sein han höll på med att bygga. in. "I hälslwtta heller, dä 'Skål bli en log'e såsvor, 'att jag hån bahgá ,m hem 'slthñd'em salde Frans." lJ'e't hela: vittnade om än urlütelçmr, so'm jag ditint'lls :äldrig skadat, men; Frans fört: « iida, att här hade har; slagit två flugor i' en. smäll. Invidl könbannan var berget två meter high, men. stupalclle sedan hrámt mat ytter Väggen. På olet viset fick han golv gratis, samtidigt som. det tack vzr re sluttningen, var alla tiders att sätta. ställen emot. EfterSum jag hade pil känn. hytt han tog sin midklagslur l ládugåx' den gick' jag dit. Inlilrän stallet hördes ljucüiga, snarkungar, som förkunnade att Frans inte var långt Imrta. I en tmnsplita, på ett rede 211V amondalccloñtandle stro hahn, Och med den stora. slokü'lalb ten över anxsllatét som skydd mot ringarna logen'aaie hån. När Frans vaknar., och jag förklarade för ho ,nn'rm att' det var egentligen hems syster jag ville komma. till. tals med. Hon ägde en liten gård r Bo eryldw, och i hennes slang hade sett, att det fanns gott om grann vi'djor. Det var sådana: jag_ valt' jallct. efter. "Ja, ho har nog. lirupit. upp på ”Taiwan” (vimlar.) for att 1 L Forts 51 sid. 7 /217 Frans på Backen . .. Forts, från sid. 6 få vara, i fre för flugovrna", sa Frans, “men jag slut väcka. på henne ja". Jag hade tidigare hört att han skulle :vara en hawk kvinna, som inte gärna släppte någon lwpå sig, vaniör det gällde att gå diplomlar tiskt till väga. När jag uträttat mitt ärende, och samtidigt fl m hållit att jag å l'_\'kLElLS vägnar hört sägalnudcs, att hon llâdle skum, för att vara en snäll människa, sam ,man skulle vända sig till, då man behövde hjälp, tvekalde jag inte längre att vända mig' till hem* ne. "Vem ska han ha te hugga?” frågade limL. Då jag trüstnlrlc lm,an ha med, auht (lat tänkte jag göra själv, fick jag liiite mcrl villkor att inte släppa dit någon "Uöling" (poj lcvaskm') . Pigan Frans hade, blev en gång skickad; till en snickare :null en. Etnclcság, som skulle filasl Demne var en 5. de: l'ul gubbe. I stället. för att ägna sig åt sågen, förgrcp han 'sig mot fliulta.n.› ,Efteråt tutade han i henne, att blevhon med hamn, skulle hmm skylla på Frans. Det visade slgiloclcsåmlled tiden att: så var fallet). Frams hlev också ut pekad som den skyldige. Enl dag kom fjärdinngsmalnncn med stämning till. Fram; vari han anmodaldles att imsüälla Fälg vid thng H och stålida till ansvar för sina hançllingan “ dagen var Lime altL målet skulle fögatog Frans på sig ”sönw dagsschUimlsett/en” pch åkte till 'tingct för att gå i svurormâl, Det blev efter vad ,en delvämörare ef« “neråt _vitalle en dräpllg rättegång, ,sam 7 hade varit vänd. att gå 'till l1i› stonlanl. På åklagarens fråga Um Frama var den skyldige. svarade han: "Nej så djävlingen gpder om ja då ä!" "Att jag har delat säng hied_ , henne nekar jag inte till, men. det lmr jag _gjqrt för sängen. Vännens skull". 4 V Tlmm Jnlinnsson